Podcasts about skriften

På mandag stilte Daniel spørsmålet: «Hva er roten til fangenskapet vi erfarer i våre liv – og finnes det håp for meg?». Vi så på følgende overskrifter: -       Vårt fangenskap (Joh 8:34): Den dypeste roten til vårt fangenskap på ulike områder av livet, er hva Skriften kaller synd.-       Våre fiender (Matt 4:1-11; Joh 8:44; Efs 4:26f; 1. Joh 2:15f): Gjennom Jesu fristelser og den kristne tradisjon, ser vi at synden primært angriper oss gjennom tre fiender: djevelen, kjødet og verden. Djevelen plager oss med løgner, som spiller på forvrengte lidenskaper i oss, som igjen finner veien inn i verden og kulturen rundt oss – sammen danner dette en ond og selvforsterkende sirkel. -       Vår frelser (Hebr. 9:26; Kol. 2:15): Den kristne fortelling ender ikke i sorg, men i seier! Ved Jesu død og oppstandelse, så blir Han vår stedfortreder og seierherre! Kampen mot våre tre «sjels fiender» er virkelige, men den fantastiske sannheten er at den kristne kjemper fra frihet og ikke for frihet – siden Jesus har vunnet seier! Evangeliets frihet er det dypeste svaret til ethvert fangenskap i våre liv. Denne frihet erfarer vi ved: -       Å ta imot evangeliet (høre)-       Tro evangeliet-       Trå ut i evangeliet Du er skapt til et liv i frihet og Jesus er vår seier!____Hovedtekst: Se prekenoppsummering.____1.     Gå gjennom de ulike overskriftene: Les tekstene og snakk om hvordan de ulike områdene treffer våre liv.  2.     Hvilke områder i ditt liv trenger du at Jesus «bryter lenken» som holder deg fast? 3.     Avslutt med å be for hverandre inn i de områdene!

Handskriften var en omvälvande förändring i tankarnas historia. Skriftkulturen på den äldre medeltiden gav möjligheter till djupare reflexioner i sökandet efter mening och ett mer abstrakt tänkande När senare boktryckarkonsten gjorde det skriva ordet tillgängligt för en större publik lades grunden för både reformationen och den vetenskapliga revolutionen. Det skrivna ordet kunde nu förändra kontinenter. I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med David Dunér, professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet som är aktuell med boken Svensk idéhistoria – Forntid, medeltid, renässans. Detta är andra delen av två som utgår från boken Svensk idéhistoria. Samspelet mellan tänkandet och omvärlden har drivit fram nya idéer – från att odla marken till att uttrycka tankar i hällristningar och runor. Senare kom introduktionen av skriftkultur och kristendom som gjorde allt mer abstrakta tankar möjliga. Boktryckarkonsten och reformationens ökade möjligheterna till tankeutbyte och snabbade på utvecklingen. Lyssna också på Martin Luthers idéer blev grundstenen till Sveriges välstånd. Bild: Gregorius IX Liber Decretalium. Utf. andra fjärdedel av 1300-talet, Nationalmuseum Digitaltmuseum. Musik: Medieval World Video Game av Aparat Blue, Storyblocks Audio  Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Genom Bibeln blir vi förberedda på att tiden innan Jesu återkomst kommer att vara skakig och vi uppmanas att vara vaksamma och förberedda och inte låta oss skrämmas. Men hur ska vi förstå de tecken som Skriften talar om? Denna första del handlar om vad den ”den sista tiden” och hur ska vi förstå profeternas och Jesu tal om den. En övergripande undervisning med några konkreta nedslag i Matteusevangeliet kapitel 24

Genom Bibeln blir vi förberedda på att tiden innan Jesu återkomst kommer att vara skakig och vi uppmanas att vara vaksamma och förberedda och inte låta oss skrämmas. Men hur ska vi förstå de tecken som Skriften talar om? Denna första del handlar om vad den ”den sista tiden” och hur ska vi förstå profeternas och Jesu tal om den. En övergripande undervisning med några konkreta nedslag i Matteusevangeliet kapitel 24

Här samlar vi en rad olika program från Sveriges Radio P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. H.M. Konungens jultal 2024Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige!Julen är gemenskap och tradition. En tid för eftertanke och lugn. Kanske är det viktigare nu än på länge. I en värld av konflikter, snabba förändringar, och ovisshet.När vi känner oro, blir behovet av trygghet större. Men trygghet är ingen självklarhet. Det är något vi måste skapa tillsammans. Genom att hålla ihop, känna stolthet och ta ansvar för Sverige, står vi starka när det blåser hårt. Det pågår ett krig i vår närhet som dagligen påminner oss om den oroliga tid vi lever i. Våra tankar går även denna jul till Ukraina och dess strävan efter ett fritt land. Samtidigt har Mellanöstern drabbats av ett enormt mänskligt lidande. Ofattbart många civila har förlorat livet. Låt oss innerligt hoppas att vi snart får se ett slut på krigets fasor.Kära svenskar,i mars blev Sverige medlem i Nato. Syftet med försvarsalliansen är att länderna tillsammans ska vara så starka att det avskräcker andra från att angripa oss. Efter 200 år av alliansfrihet är det ett av de största säkerhetspolitiska besluten i svensk historia.Medlemskapet ger Sverige nya möjligheter att fördjupa samarbetet med andra länder, inte minst i vårt närområde. Det blev tydligt när Drottningen och jag under våren välkomnade Finlands presidentpar och Danmarks kungapar till Sverige på deras första statsbesök. De nordiska länderna har alltid varit viktiga för oss, men banden har vuxit sig starkare nu när hela Norden ingår i Nato. I slutet av oktober fick Drottningen och jag ta emot nyutgåvan av ”Om krisen eller kriget kommer”, som därefter skickades ut till alla hushåll i Sverige. Har ni inte redan läst den, rekommenderar jag er att göra det!Skriften lyfter fram vikten av beredskap i en osäker värld. Förbereder vi oss minskar oron och vi känner oss tryggare. Det är ett rättesnöre för mig i många situationer i livet. Till exempel när jag vandrar i fjällen vid ett plötsligt väderomslag. Då gäller det att ha packat ryggsäcken ordentligt!Kära svenskar,året har – trots utmaningar i vår omvärld - bjudit på glädjeämnen. En av höjdpunkterna var i somras när Drottningen och jag hade nöjet att besöka OS i Paris. Strax därefter åkte Prinsessan Estelle med sin mamma och mormor till Paralympics.Olympiska spelen betyder särskilt mycket för vår familj. Utan OS i München 1972 hade Drottningen och jag kanske aldrig mötts. Sedan dess har vi inte bara delat livet med varandra, vi delar också glädjen – i gott sällskap med våra barn och barnbarn – när vi hejar oss hesa för Sverige.Under året har jag även haft äran att förläna kungliga ordnar till svenska medborgare, för första gången på 50 år. Ordensväsendet – som återkommit efter bred enighet i riksdagen – belönar framstående insatser för Sverige. Min förhoppning är att mottagarnas gärningar kan tjäna som inspiration för många generationer framöver.Kära svenskar,Denna julhelg är det 20 år sedan tsunamin drabbade Sydostasien – en av de största naturkatastroferna i modern tid. För många i vårt land är annandag jul sedan dess förknippad med sorg och saknad. I morgon besöker Drottningen och jag Uppsala domkyrka för att hedra dem som inte kom hem.Sorgen över dem vi förlorat är något som många av oss delar. Min kära syster, Prinsessan Birgitta, gick nyligen bort. Det gjorde mig personligen påmind om hur viktigt det är att samlas och minnas.Precis som vi mår bra av att känna att vi är en del av en gemenskap, behöver vi också hopp om en ljusare framtid. Och vi måste tro på framtiden – trots krig, klimatförändringar och krafter som hotar vår trygghet. Vi människor har, gång på gång, mött utmaningar och funnit vägar framåt. Med respekt för varandra, tilltro till forskning och vetenskap, och genom mod att tänka nytt, kan vi skapa en bättre värld.Jag skulle vilja avsluta med att läsa den första versen i en av våra mest älskade julsånger.Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar,himmelens kronor med gnistrande ljus,glimmande bågar i alla Guds hus,psalm, som är sjungen från tid till tid, eviga längtan till ljus och frid!Orden minner om ett arv som binder samman dåtid med nutid, och vår önskan att finna ro. Jag hoppas att de kommande helgerna ger er ett välbehövligt avbrott i vardagen. Och att ni kan hämta kraft och styrka i julens budskap om hopp och glädje.Tillsammans med min familj önskar jag er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år, 2025!

"Skrift uten ånd blir bare teori. Når Ånden kommer inn blir det levende!" Jesus lever, og det er grunnlaget for alt. Uten Jesu oppstandelse ville evangeliet bare vært god moral, og vår tro ville vært meningsløs. Tro er ikke bare en vag følelse, men full visshet om at Jesus lever. Åleskjær forteller om sin egen reise fra å være langt borte fra Gud til å oppleve en enkel tro på evangeliet. Gud kommuniserer med oss på mange måter, men to hovedmåter er Bibelen og Den Hellige Ånd. Bibelen er en fantastisk gave, men den må leses med Jesus som sentrum. Åleskjær advarer mot å starte på side og mener at Det gamle testamentet må leses i lys av Det nye testamentet. Korset er et vendepunkt i historien og i våre liv. Jesu død og oppstandelse gir oss en radikal ny start. Vi er 100% rettferdige i Guds øyne på grunn av Jesu offer. Vi trenger ikke å streve for å oppnå Guds gunst. Den Hellige Ånd bor i oss og gir oss kraft til å leve et nytt liv. Vi er Guds tempel, og Gud ønsker å ha samfunn med oss hver dag. Skriften og Ånden arbeider sammen. Skriften peker på Jesus, og Ånden overbeviser oss om sannheten og gir oss kraft til å leve den ut. Åleskjær bruker mange personlige historier og bilder for å illustrere poengene sine. Han snakker direkte til lytterne og oppfordrer dem til å ta imot Jesu nåde og leve i frihet. — Opptak fra Kingdomkirken, søndag 13. oktober 2024

Spännande samtal i gränslandet mellan dogmatik och karismatik med Mikael Hallenius, som är verksam som lärare vid Akademi för Ledarskap och Teologi i Örebro. Hur navigerar vi undan dikeskörningar, ytterligheter, överdrifter och missbruk, men bibehåller ett frimodigt och förväntansfullt utrymme för karismatik? Det är lätt hänt att man ställer Anden och Skriften, lära och liv som motsatser. I det här samtalet delar Mikael och Magnus från sina erfarenheter och önskar röra sig bort från ett antingen/eller perspektiv till ett förhållningssätt av både/och. Sund karismatik - vad är det? Mikael introducerar termen »robust pneumatologi« 

Biografmørket byder på en ny trend: Krops-horrorfilm med voldsomme graviditeter og monstrøse fødsler. Moderskab og graviditet bliver grimt og grufuldt. Vi dykker ned i, hvordan baby-boomet ser ud på det store lærred, og hvad det fortæller om den amerikanske nutid. På behandlingshjemmet Bøgholt foregik der over flere årtier misbrug af børn. Den syge kultur er omdrejningspunktet i en ny dokumentarfilm på TV2. Vi har talt med Francesca som var barn på Bøgholt. For hende var det at skrive en vej ud af minderne. Vi læser med og taler om poesiens betydning for hende. Værter: Karen Secher & Tony Scott

Detta avsnitt behandlar Bibelns syn på andevärlden och hur den påverkar världen och människor. Undervisningen kollar på konceptet av territoriella andar i Skriften och tar avstamp i upproret vid Babels torn i 1 Moseboken 11. Vid Babel splittrades folken och ställdes under olika "gudasöner" (andliga varelser), vilket skapade ett system av andlig påverkan på nationer och områden, där territoriella andar (furstar) verkar styra/påverka olika folk. Denna världsbild, känd som "Deuteronomy 32 Worldview", påverkar även vår förståelse av geopolitik och andlighet idag. Vi utforskar hur världen delades mellan olika andeväsen och hur dessa andar har inflytande över nationer och territorier.   Vi tar också upp hur både Gamla och Nya testamentet beskriver territorier som styrs av andliga furstar och hur dessa andemakter är relaterade till politiska och andliga makthavare. Det viktigaste budskapet är dock att Jesu seger på korset har brutit dessa andars makt, och evangeliet kan befria människor från deras inflytande.   Bibelverser: 1 Mos 11:1-9, 5 Mos 32:8-9, 5 Mos 4:19-20, 1 Mos 10, Dan 10:1-21, Hes 28, Jes 14, Ef 6:10-12, Ef 1:20-21, Ef 3:10, Kol 1:15-16, Kol 2:15, Luk 4.5-8, 1 Joh 5:19, Rom 1:23-28, Ps 82   Övriga referenser: Irenaeus, “mot Heresierna”, III.12, Klemens av Alexandria - Strotama VI.17, Jubileerboken 15   Diskussionsfrågor: https://spridordet.se/resurser/diskussionsmaterial/ Sociala medier: Facebook.com/spridordet Instagram.com/spridordetpodcast

Är du frustrerad över Guds vilja för ditt liv? Då är detta predikan för dig. Josef Löwdin har själv kämpat på det området och undervisar här om hur vår vilja, Guds vilja och Guds ord hänger ihop. När vi arbetar på vår frälsning börjar våra viljor mer och mer omformas efter Guds och då försvinner de galna eller frustrerade tankarna man kan ha. En sak är säker. Gud har en vilja för våra liv och den viljan ser vi i Skriften. Stöd Predikopodden:Swish 123 230 85 83BG 5303-8048Ta kontakt:info@pilgrim.mediawww.pilgrim.mediaVill du upptäcka mer om Jesus:Besök www.befriad.nu Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

På høstens første gudstjeneste, stilte Daniel spørsmålet: «Hva skal du bli når du blir stor?» For så å gå videre å vise, at før vi hadde framtidsdrømmer, har Gud et mer grunnleggende kall for oss – Kristuslikhet! Faktisk lærer vi i Skriften at: Ditt kall i fortid er Kristuslikhet; din kamp i nåtid er Kristuslikhet; og din krone i framtid er Kristuslikhet. Gud er mer opptatt av vårt hjerte enn våre hender, din person enn produksjon. Rent konkret er Åndens frukt et portrett av Jesus og virker som et speil for egen disippelskap. Vi klarer på samme tid ikke å bli lik Jesus på egenhånd, men trenger Åndens hjelp. Dette er en dypt frigjørende sannhet – at Kristuslikhet er vårt fremste kall i enhver situasjon! ____ Hovedtekst: Rom 8,29; 2 Kor 3,18; 1 Joh 3,2; Gal 5,22-23; Kol 3,14 Tilleggstekster: Sal 36,10; Gal 5,16; Ef 5,1-2 ____ Spørsmål: 1.     Les skriftstedene sammen.  2.     Samtal om «Kristuslikhet» og se hvordan det er Guds plan for våre liv i fortid, nåtid og framtid.  3.     Les om Åndens frukter. Ser du en sammenheng mellom dem? Hvordan «scorer» du deg selv på de ulike – styrker og svakheter? 4.     Avslutt med å be for hverandre inn i de områdene :-) 

Magnus AGud flyttar inhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gud-flyttar-in-del-2-lyssna-ar8ff--- Att lyssna handlar om att vara. ---Gal 4:6 Eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: »Abba! Fader!« Anden talar/ropar om relationen med Gud. Att lyssna handlar om relation. När vi pratar om att höra Guds röst för att göra saker eller för att få ledning, så måste vi komma ihåg att detta är själva grunden; Det är vår gode faders röst, vår själs älskades röst. Hans röst ger oss trygghet, frihet, glädje, hopp. --- Höra för att göra ---Att lyssna är en aktiv handling, inte passiv. I Bibeln betyder lyssna ”höra i syfte att göra”. Det handlar inte om att få mer information, utan om att lyda. Jak 1:22-23 Det är inget bra att vara ordets hörare men inte dess görare.Lyda är ett svårt ord. Det handlar inte om blind lydnad, kadaverdisciplin, utan det handlar om att vi litar på Jesus, vi vet att han vill vårt bästa. Det är därför varandet, att känna talaren så man kan lite på den, är så grundläggande viktigt. --- ------ Hur lyssnar man då? ---Gud talar på så många olika sätt: Skriften, andra människor, vårt inre, drömmar, naturen, musik, konst, tidningar, böcker, djur, omständigheter… I situationer då vi behöver höra Gud, vare sig det handlar om närvaro eller ledning, hur ska man veta om det verkligen är Anden? Det finns ju så många röster… Läs Joh 10:3-4 Vi känner igen hans röst. Det är utgångspunkten. Var lugn. Diskvalificera inte dig själv. Stressa inte upp dig och gör det inte för komplicerat. Stämmer det du hör med vem och hurdan Jesus är? Bibeln uppmanar oss att pröva det vi hör. Ett ord/tilltal kan låta bra på egen hand, men jämfört med grundtonen/tonarten skär det sig. Grundtonen = Jesus. Låt det du hör jämföras med honom, vem och hurdan han är.--- ------ Konkreta råd: ---1) Umgås med skriftena. Läs Evangelierna och Apostlagärningarna om och om igen. 2) Prata med varandra Urskilj Guds tilltal tillsammans. Hemgruppen är bra för detta!3) Plocka bort brus. Inte en garanti, inte ett absolut villkor, men erfarenheten säger att det ofta hjälper att vara i tystnad en stund.4) Styrfart. Bättre att cykla åt fel håll och sen vända än att försöka stå still på cykeln. Läs Apg 16:6-10. Till slut hamnade de rätt.--- ------ Slutmålet ---I slutet av Bibeln står det att Guds Ande och Guds församling, bruden, säger samma sak. Inte bara hör och håller med, utan säger samma sak. I Upp 22:17 står det Anden och bruden säger: »Kom!« Och sen står det: Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.---------------------------=== För samtal (välj 2-3 frågor, se till att nummer 5 är en av dem): ===1. Vad berörde dig i predikan? Var det något du inte förstod?2. Vad tänker du om resonemanget kring att lyda och lita på Jesus?3. Har du några erfarenheter (bra eller dåliga) av att ”höra Guds röst” som du vill dela med dig av?4. Vad skulle ett exempel på att pröva ett tilltal i relation till Jesus kunna vara?5. &nbs...

Et av de mest grunnleggende spørsmålene vi må stille oss i livet er: "Hvem er Jesus?" Evangeliene, Skriften og Jesu egne ord og handlinger viser oss at han er mye mer enn bare en trivelig fyr. Hvilken betydning har det for oss, hvem han er?

Evangelieforklaringer med pater Arne Marco.Velkommen til "Evangelieforklaringer med pater Arne Marco", hvor vi tar utgangspunkt i dagens evangelietekst.Stemme: P. Arne Marco Kirsebom.Regi og produsent: Pål Johannes Nes.© EWTN Norge 2024 Evangelium Luk 24,13–35Dagen efter sabbaten var to av Jesu disipler på vei til en landsby som het Emmaus, seksti stadier fra Jerusalem, og de talte sammen om alt det som var skjedd. Og mens de snakket og diskuterte, kom Jesus og slo følge med dem; men det var noe som bandt for øynene deres, så de ikke kjente ham igjen. Han sa da til dem: «Hva er det dere går og taler sammen om?» De stanset og så bedrøvet opp, og den ene, som het Kleopas, svarte: «Du er visst den eneste i hele Jerusalem som ikke vet hva som er hendt der i disse dager?» Han spurte: «Hva da?» Og de svarte ham igjen: «Det med Jesus fra Nasaret! Han var en profet, og virket og talte med makt og myndighet, for Gud og hele folket. Men yppersteprestene og rådet lot ham dømme til døden og korsfeste, mens vi hadde håpet at han var den som skulle befri Israel. Og dertil er det nå alt tredje dagen siden det hendte. Idag har riktignok noen av våre kvinner skaket oss opp: De gikk til graven i morges, men fant ham ikke; i stedet kom de tilbake og fortalte oss at de hadde sett et syn av engler, som sa at han levde. Da gikk noen av våre til graven og fant alt som kvinnene hadde sagt, men ham selv så de ikke.» Da sa han til dem: «Hvor uforstandige dere er, og så trege til å tro hva profetene har sagt! Skulle ikke Messias nettopp gjennomgå alt dette, for på den måten å gå inn til sin herlighet?» Og så begynte han å forklare dem, helt fra Mosebøkene av og frem gjennom alle profetene, alt hva Skriften lærte om ham.De nærmet seg nå landsbyen de skulle til. Han lot som han ville gå videre, men de bad ham innstendig om å bli, og sa: «Bli hos oss, for det lir mot kveld, dagen heller allerede!» Så gikk han med inn og ble hos dem. Og mens han satt til bords med dem, tok han brødet, velsignet det, brøt det og gav dem. Da fikk de sine øyne åpnet, og de kjente ham igjen, men så var han borte for øynene på dem. Da sa de til hverandre: «Brant det ikke i hjertene våre, da han gikk der og talte til oss på veien og forklarte Skriftene for oss?»Og i samme stund brøt de opp og vendte tilbake til Jerusalem, hvor de fant de elleve og vennene deres samlet, og disse kunne fortelle dem at Herren virkelig var oppstanden og hadde vist seg for Simon. Selv fortalte de da om det som hadde hendt på veien og hvordan de hadde kjent ham igjen da han brøt brødet.Om p. Arne MarcoP. Arne Marco er geistlig rådgiver for EWTN Norge, kansler og stiftskapellan i Tromsø Stift hvor han ble inkardinert 2. februar 2022.P. Arne Marco har en lisensiat grad i dogmatikk. Hans Urs von Balthasar er en sentral person i p. Arne Marco sin teologiske formasjon. Du kan også følge Evangelieforklaringer med pater Arne Marco på nettstedet www.evangelieforklaringer.no. P. Arne Marco er også fast med i programmet “Ukens samtale” som du finner på våre nettsider og på www.ukenssamtale.no. Følg p. Arne Marco på hans blogg her  Episode: https://share.transistor.fm/s/9140f065 Podcast:

Evangelieforklaringer med pater Arne Marco.Velkommen til "Evangelieforklaringer med pater Arne Marco", hvor vi tar utgangspunkt i dagens evangelietekst.Stemme: P. Arne Marco Kirsebom.Regi og produsent: Pål Johannes Nes.© EWTN Norge 2024 Evangelium Luk 24,13–35Dagen efter sabbaten var to av Jesu disipler på vei til en landsby som het Emmaus, seksti stadier fra Jerusalem, og de talte sammen om alt det som var skjedd. Og mens de snakket og diskuterte, kom Jesus og slo følge med dem; men det var noe som bandt for øynene deres, så de ikke kjente ham igjen. Han sa da til dem: «Hva er det dere går og taler sammen om?» De stanset og så bedrøvet opp, og den ene, som het Kleopas, svarte: «Du er visst den eneste i hele Jerusalem som ikke vet hva som er hendt der i disse dager?» Han spurte: «Hva da?» Og de svarte ham igjen: «Det med Jesus fra Nasaret! Han var en profet, og virket og talte med makt og myndighet, for Gud og hele folket. Men yppersteprestene og rådet lot ham dømme til døden og korsfeste, mens vi hadde håpet at han var den som skulle befri Israel. Og dertil er det nå alt tredje dagen siden det hendte. Idag har riktignok noen av våre kvinner skaket oss opp: De gikk til graven i morges, men fant ham ikke; i stedet kom de tilbake og fortalte oss at de hadde sett et syn av engler, som sa at han levde. Da gikk noen av våre til graven og fant alt som kvinnene hadde sagt, men ham selv så de ikke.» Da sa han til dem: «Hvor uforstandige dere er, og så trege til å tro hva profetene har sagt! Skulle ikke Messias nettopp gjennomgå alt dette, for på den måten å gå inn til sin herlighet?» Og så begynte han å forklare dem, helt fra Mosebøkene av og frem gjennom alle profetene, alt hva Skriften lærte om ham.De nærmet seg nå landsbyen de skulle til. Han lot som han ville gå videre, men de bad ham innstendig om å bli, og sa: «Bli hos oss, for det lir mot kveld, dagen heller allerede!» Så gikk han med inn og ble hos dem. Og mens han satt til bords med dem, tok han brødet, velsignet det, brøt det og gav dem. Da fikk de sine øyne åpnet, og de kjente ham igjen, men så var han borte for øynene på dem. Da sa de til hverandre: «Brant det ikke i hjertene våre, da han gikk der og talte til oss på veien og forklarte Skriftene for oss?»Og i samme stund brøt de opp og vendte tilbake til Jerusalem, hvor de fant de elleve og vennene deres samlet, og disse kunne fortelle dem at Herren virkelig var oppstanden og hadde vist seg for Simon. Selv fortalte de da om det som hadde hendt på veien og hvordan de hadde kjent ham igjen da han brøt brødet.Om p. Arne MarcoP. Arne Marco er geistlig rådgiver for EWTN Norge, kansler og stiftskapellan i Tromsø Stift hvor han ble inkardinert 2. februar 2022.P. Arne Marco har en lisensiat grad i dogmatikk. Hans Urs von Balthasar er en sentral person i p. Arne Marco sin teologiske formasjon. Du kan også følge Evangelieforklaringer med pater Arne Marco på nettstedet www.evangelieforklaringer.no. P. Arne Marco er også fast med i programmet “Ukens samtale” som du finner på våre nettsider og på www.ukenssamtale.no. Følg p. Arne Marco på hans blogg her  Episode: https://share.transistor.fm/s/97c4cb71 Podcast: https://www.ewtn.no

Gud fortjener tak og hymner, jubelsang fra hjertets bund! Prædiken ved Jóannis Fonsdal Mariæ bebudelses dag 2024 Tekst: Luk 1,46-55 Marias tanker er så gennemsyrede af Skriften, at når hun bryder ud i lovprisning, er det Skriftens ord, der naturligt kommer over hendes læber. Maria ophøjer og fryder sig over Gud og synger om, at den hellige Gud ophøjer og hjælper de ydmyge og velsigner Maria. Vi ophøjer Gud ved at glæde os over ham! Jesus, lån mig Himlens toner i mit indre og min mund. Du fortjener tak og hymner, jubelsang fra hjertets bund.

Vad innebär det att omvända sig från döda gärningar? Josef Löwdin undervisar och går igenom vad Skriften säger om omvändelse i denna serie om Trons grunder. Stöd Predikopodden:Swish 123 230 85 83BG 5303-8048Ta kontakt:info@pilgrim.mediawww.pilgrim.mediaVill du upptäcka mer om Jesus:Besök www.befriad.nu Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt läser Kristoffer Helle ur, och talar om, Hugo Odebergs bok Rannsakan. Det grekiska ordet för ”rannsakan” är ”erevna”, vilket var namnet på det bibelsällskap Odeberg initierade och som syftade till fördjupad rannsakan av Guds uppenbarelse i Skriften. Vill du bidra till FFG-podden, ge en gåva på SWISH-nummer 123 100 84 57 (märk ”FFG podcast”)

BIBELHELG 2024 Gudsfrykt og håp. Budskapet i 2. Peters brev. (26.-28. Januar 2024) AI-generert informasjon følger: I denne episoden tar vi et dypdykk i Andre Peters brev, utforsker styrken og betydningen av bønn, apostlenes lære, og Guds Ord i vår tro. Vi analyserer innsikten og veiledningen vi får gjennom Himmelske Far og Hans levende Ord, og ærer Hans navn. Vi diskuterer meningen bak hver vers, fra vers 1 til 11, og forteller om hvordan guddommelig makt har gitt oss alt som tjener til liv og Guds frukt. Vi fokuserer på viktigheten av å utvise dygd, kjønnsend, kjølvtøyming, tålmod, gudsfrukt, og kjærlighet ovenfor alle. Videre søker vi å gi en forståelse for rollen apostlene spilte i utformingen av vår forståelse av Ordet og vår tro. Vi diskuterer hvordan vi kommer til forståelse av Guds Ord og Kristus' rettferdighet gjennom vår tro, og hvordan vår tro er på lik linje med apostlenes tro. Vi reflekterer over hvordan nåde og fred kommer fra kunnskapen om Gud og Jesus vår Herre. Vi legger vekt på kraften i Guds Ord, og oppfordrer til en dypere forståelse og relasjon til Skriften. Avslutningsvis, ser vi på guddommens kraft ut ifra Guds person, og hvordan denne kraften utøves gjennom Kristi 'naglemerkede hender'. Vi understreker hvordan Ordet bidrar til frelsesverket og kan bli en manifestasjon av Guds herlighet og styrke. Vi berører temaet om å bli født på nytt i Gud, forståelsen av menneskets stilling i forhold til Gud, og de mest vesentlige konseptene i kristendom, som tro, dygd, kjærlighet, tålmodighet, og gudsfrukt. Vi understreker at tro er utgangspunktet for disse begrepene. Vi diskuterer utvelgelsen og kallet, og viktigheten av å søke kunnskap om Jesus Kristus for å sikre vår frelse, der 'utvelgelsen' blir sett på som uttrykk for hvordan menneskets kan bli frelst. Alt i alt, er denne episoden dedikert til å gir en grunnleggende forståelse av Guds Ord og dens kraft i et kristens liv.

Prædiken fra Ølgod Valgmenighed, holdt i Bejsnap kirke.

Tiende er en bærebjelke i kristen givertjeneste, og ligger som et gudgitt livsprinsipp gjennom hele Skriften. Ved å forstå og praktisere tiende vokser vi i tro og tillit til Gud, og kan erfare hvordan det er å leve et velsignet liv.

Jourhavende historiker Oskar Aanmoen fikk en vanskelig nøtt å knekke da ingen kunne forstå den gammelmodige skriften. Dette var ingen fysisk nøtt, men en gammel stein. Skriften var heller ikke kyrilliske bokstaver. Løsningen kom den dagen en kollega fra Universitetet i Oslo så "ø"-en i Støbner-navnet.Kilde: Anita Krok: “Da historiker Oskar (26) gravde seg ned i kildene, fant han den som hadde ligget i en tom grav under en veldig mystisk gravstein”, Glåmdalen 15/8 2021

"Så kommer da troen av det budskapet en hører, og budskapet kommer av Kristi ord." (Rom 10,17) Det er egentlig veldig logisk. Hvordan kan vi tro på noe eller noen som vi ikke har hørt om? Selv om Paulus her snakker om troen på Jesus som Messias og Frelser, er det et universelt prinsipp han peker på. Det betyr at vi kan anvende det i så mange settinger. Hvis du forteller deg selv at du er teit eller stygg, så tror du det. Men - det betyr også at hvis du forteller deg selv det motsatte, at du er fin, dyktig og så videre, så vil du tro på det også! Hvis vi stadig snakker om hvor håpløst noe er, så tror vi på det. Men dersom vi snakker om at Gud kan gripe inn, så bygger det tro i oss. Da blir jo spørsmålet hva skal vi fortelle oss selv? Hva er objektivt? Hva er sant? Det er her siste del av verset kommer inn: å velge og lytte til det budskapet som kommer fra Kristi ord. For Han er Sannheten, sier Bibelen (Joh. 14, 6). Så la oss lytte til alle de gode ordene i fra Skriften, så vi kan tro på hvem Jesus er og hvem vi er! skrevet og lest av Eli Fuglestad. Du kan lese mer om Norea sitt arbeid på Instagram, Facebook og Norea.no TFT475

Bibel- og bekjennelsesdager 24. – 27. aug. 2023 Tema: «Mine får hører min røst» (Joh 10,27) (Om forholdet til Bibelen og bibelsynet) https://www.fbb.nu/artikkel/bibel-og-bekjennelsesdager/  

Bibel- og bekjennelsesdager 24. – 27. aug. 2023 Tema: «Mine får hører min røst» (Joh 10,27) (Om forholdet til Bibelen og bibelsynet) https://www.fbb.nu/artikkel/bibel-og-bekjennelsesdager/  

Hvis du har hørt krim-episodene vi publiserte tidligere i år, så husker du kanskje at vi snakket om boka Skriften i vannet av John Ajvide Lindqvist? Nå er boka endelig hovedbok i Bokklubben, og vår redaktør Runhild Skjølaas har tatt en prat med forfatteren.  Hør Lindqvist fortelle om den spesielle historien bak boka som opprinnelig ble skrevet som fortsettelsen på Stieg Larssons Millenniumserie.    I denne podkasten snakker vi om bøker og lesing, i håp om å inspirere deg til å legge fra deg telefonen og plukke opp ei bok. 

Bli medlem i Bokklubben du også. Bøkene vi snakker om finner du alltid på bokklubben.no.    

”Skriften allena”, protestantismens fundament, är en dålig frukt. Från den kommer splittring och sekularisering. Fader Mikael ger kritik från ortodoxt håll av denna läromässiga nymodighet i kristenhetens historia. Men kritik ska aldrig ges utan alternativ. Således presenteras också Ortodoxa Kyrkans syn på Skriften, uppenbarelse och auktoritet.

Slik som tabernakelet og tempelet var boligen for Gud i den gamle pakt, på samme måte er den enkelte troende kalt til å være «et tempel» for Guds ånd. Videre er den kristne menigheten ment å være et stort tempel, hvor hver og en av oss er «levende steiner» som sammen danner et sted hvor Guds ånd og rike kan komme til jorden. Vi trenger da som enkeltmennesker og menighet å «bli fylt av Ånden», og det sier Skriften vi blir gjennom ulike måter:  Lovsang, takk og tilbedelse – Sal.100,4 + Ef.5,18-19    Bruk tungetalegaven – 1.Kor.14,4 Ta til deg Guds ord – 1.Tim.4,6 + Hebr.4,12 Ta deg tid til å være i lønnkammeret + be med søsken rundt deg – Sak.12,10 Lev i lydighet og gudfryktighet – Joh.4,34 Drikk av fellesskapet med søsken som elsker Jesus og som leder hverandre til Kilden Vær en giver. Når du gir til andre, gir Gud til deg. Ordspr.11,25 Enhvers nåde og gaver kommer i funksjon. ____ Bibeltekster: 1 Kor 6,19; Ef 5,21-22; Joh 7,37-39 ____ Spørsmål: Les skriftstedene sammen.  Hvilken tanker står ut for deg? På hvilken måte erfarer du å bli fylt av Ånden – og er det noen nye «åndelige praksiser» du kunne prøvd ut? Hvordan kan vi som menighet i fellesskap åpne oss mer for Ånden?  Avslutt med å be for hverandre inn mot fokuset :-)

Orättfärdighet och förtryck av den fattige fördöms genomgående. Vad säger Skriften om Sodom? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nej, det är inte personen Lars Norén som står i dagböckernas fokus. Men vad är det då? Poeten Jörgen Lind försöker förstå vad som får honom att läsa dem om och om igen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jaha. Där ligger de, fem kompakta volymer med bibeltunna och opaginerade blad, skrivna mellan åren 2000 och 2020. 6040 sidor upplyser förlaget, sammanlagd vikt: 5253 gram. Det slår mig att de tre första volymerna sammantaget väger mer än mina tvillingdöttrar gjorde vid sin ljusa födsel. Fem labyrintiska böcker att gå bort sig i. Fem överväldigande hav att drunkna i. Nej. Det är inte som på Louvren. Men vad är det då i dessa texter som har gjort att jag med våldsam besatthet nästan dagligen de senaste två decennierna omättligt ätit av dem? Varför har jag ägnat så mycket tid åt omtagningen av varje bok, inte bara en gång, utan tre och fyra gånger? Kan det inte tyckas ha varit ett enormt slöseri med tid som kunde ha ägnats åt så mycket annan läsning, så mycket annat engagemang i världen? Jag ser högarna av olästa böcker staplade längs väggarna i lägenheten. Men nej, jag sörjer den inte, all denna tid som jag aldrig får tillbaka. Lars Noréns dagböcker fortsätter alltjämt att skaka om och förlösa mig.Den tyske författaren W G Sebald säger i en sen intervju att när han skriver vet han inte vart han är på väg, han följer tankarna och kopplingarna likt en hund på ett fält. Och kanske är det så jag läser dessa texter, som en skrift med själva avvikelsen som princip. Arbetet tycks för Norén till stor del handla om närvaro, att vara sann mot och lyhörd för ingivelsen med en uppmärksamhet som går att likställa vid den rena hängivelsens bön. För det förhåller ju sig så att när man som författare slutar orkestrera sitt tänkande gör man ofta de största upptäckterna.Och han skriver, om högt och lågt, inte sällan självsvåldigt som i sina detaljerade redogörelser för en hysterisk konsumtion. Här blandas vardagligt skvaller och rena personangrepp med sofistikerat filosoferande och ett våldsamt inspirerande kulturintag. Bill Violas änglar flimrar förbi i Sjostakovitjs stråkkvartetter och Gerhard Richters begravningsmåleri, Maria Miesenbergers dunkla förnimmelsefotografier ackompanjeras av John Coltrane och Art Pepper. Men främst tar kanske dagboksförfattaren sikte på avskapelsen, med ett begrepp hämtat från Simone Weil, i ett försök att skriva sig ut ur sig själv, från sina föreställningar om sig själv, för att ge plats för världen.Nej. Det är inte personen Lars Norén som står i dagböckernas fokus. Snarare handlar det nog om ”att slå sönder den plats där det nya skall komma”, som det står i diktboken Hjärta i hjärta. Kanske går anteckningarna att likna vid de resefotografier som tas som ett sätt för att slippa se, där minnet förvisas såsom till en krypta. Avsikten tycks vara ett skrivande som ett sätt att följa dagen och att skikta tiden, en skrift för att urskilja åtbörderna, för de dagliga sceneriernas ljus- och skuggspel. Ja, kanske skriver han för att undkomma sitt signum, för att i egentlig mening bli Ingenting, en text där namnet och ansiktet måste utelämnas för att överträffas av verket självt.”Dagboken är mitt hem, den enda plats där tiden kan frysas ned för att ge mer tid”, står det i oktober 2005. Skriften som en fördämning mot döden. Och så tar de långa tysta inomhustagningarna vid, laddade med samma sorg och ensamhet som i en Hammershøimålning. Skriftströmmarna tar form av Lethe, glömskans flod, dit någon går med sina intryck och minnen för att kunna förpassa dem. Omvärlden liknar en spegelsal där ansikten och kroppar tas emot med öppen famn för att sedan skjutas ut i små båtar på vattnet. ”Det är som att tända en eld i ett hus fyllt med människor som jag tycker om eller som jag har älskat”, som det står i en anteckning från augusti 2008. Nej. Mycket till hem är det inte.Men vad liknar dagböckerna om de inte liknar ”vårt allmänna avtryck av att finnas till”, för att citera Henri Michaux. Avsikten är att de inte ska föreställa någonting. De ska helst bara bestå av torra utsagor om det mest basala. ”Jag är ett egendomligt redskap, reducerad till funktion och lyssnande, som ett skelett av uppmärksamhet”, står det i november 2005. Men det underbara är att denna föresats hela tiden misslyckas. Skelettet får kött. Det motsägelsefulla blir alstrande: avskapelsens intention omvänds till en flödande skriftflod, rädslan för den poesi som en gång verkade klaustrofobisk och hotade att göra honom sjuk, leder 2016 till en sen och överraskande återkomst till dikten i och med samlingen Stoft. Flöde och fördämning alltså. Men också: ”att slå sönder den plats där det nya skall komma.” Det är som att han alltid rör sig mot slutet, mot språkets gränsposteringar, där språket stelnar och bryts ned och låter någonting nytt och outforskat ta vid.Kanske denna ständiga återkomst till dagböckerna för att jag när en rastlös längtan efter det språk som i verklig mening talar oss, som verkar i en stark förvissning om att världen i någon mån förloras om den framställs som en föregiven berättelse. Förlorad bland detaljerna kan jag sällan redogöra för handling, vare sig i romaner eller film. I stället följer jag de knappt märkbara förskjutningarnas vilt växande rhizom. Jag skiter egentligen i vad som händer i Lars Noréns liv, all lågmänsklig illvilja passerar revy och rinner av mig. Det är det antända språket bland alla vardagsobservationer som jag dras till. I detta grafomaniskt tillåtande prosalandskap finns poesin ständigt närvarande som en våldsam möjlighet, lusten att söka efter dikten förstärks av att den inte ligger färdigställd och uppenbarad. Utsikterna att förirra sig öppnar för en uppmärksam och vårdslös läsning som också bereder plats för att fortsätta skriften.Den som skriver, påpekar Roland Barthes, turnerar bara ett litet antal variabler: Jag åtrår, jag lider, jag älskar, jag vill vara älskad, jag är rädd för att dö. Och det är berättelsen. Men hos Norén handlar det inte om att försöka förstå sitt liv, sin person eller sin plats i världen. Det handlar i större omfattning om att nå fram till ett språk för det som är omöjligt att fånga och omfamna, få begrepp om vad som är värdefullt att tiga om i ett liv. Ja, kanske är det i bristningarna och i bristen som dagböckernas språk tar plats. Det vädjar till oss om sin sanning utanför alla sanningsanspråk. Denna skrift som en berättelse om försvinnande, om någon som betalar med sitt ord för att slippa vara människa. Stavelseansamlingen Lars Norén som vitt ljus, vit hetta, ett spöke på besök hos andra spöken. Och hans skugga färdas, rör sig över dagboksbladen. Eller som han själv skriver: ”När människor har varit här, en kort stund, undrar jag efteråt om de har varit det, om de var verkliga.” Jörgen Lind, poet"En dramatikers dagbok" publicerades i fem volymer på Albert Bonniers förlag mellan 2008 och 2022.

Å ena sidan tomhet, å andra sidan oändlighet. Mystikens två poler leder till språkets yttersta gränser. Ingen romanförfattare förstår det bättre än Don DeLillo, menar Mattias Hagberg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Mot slutet av Don DeLillos mästerliga roman ”White Noise” passerar några ord nästan obemärkt förbi: the clouds of unknowing – moln av ovetskap, i den svenska översättningen. Orden kastas fram i en konversation mellan romanens huvudpersoner, den desillusionerade universitetsläraren Jack Gladney och hans kollega och evige samtalspartner Murrey. De pratar, som alltid, om stort och smått, om livet och döden. Och de talar om Jacks yngsta son, Wilder, när Murrey plötsligt säger: ”Så lyckligt lottad han är. Ett moln av ovetskap, en allsmäktig liten person. Barnet är allt, den vuxne ingenting. Hela ens liv går ut på att reda ut den konflikten. Undra på att vi är förvirrade, skakade, förkrossade.”För den oinvigde fyller den där udda liknelsen mellan barnet och ett moln av ovetskap ingen särskild funktion. Den är bara en bild, en metafor. Men för den som känner Don DeLillos prosa och hans intresse för språkets mystiska dimensioner öppnar begreppet en avgrund.I sin mest ambitiösa roman ”Underworld” återkommer Don DeLillo till begreppet. Här har ”The clouds of unknowing” fått ge namn åt ett helt kapitel, centralt placerat mot romanens mittpunkt. Under en tillfällig otrohetsaffär under en konferens börjar romanens huvudperson, avfallsingenjören Nick Shay, plötsligt tala om sin katolska bakgrund och om en liten medeltida skrift han läst i sin ungdom. Skriften bär så klart titeln ”The Clouds of Unknowing” och har en autentisk förlaga, skriven på 1300-talet av en okänd engelsk munk.När Nick Shay väl börjat kan han inte sluta. Hotellrummet fylls av hans röst: ”… jag läste boken och började se Gud som en hemlighet, en lång oupplyst tunnel som fortsatte i all oändlighet. Det var mitt tafatta försök att begripa vår enfald inför Guds väldighet. [–-] Det är möjligt att vi kan känna Gud genom kärlek eller bön eller med hjälp av syner eller LSD, men vi kan inte känna honom med intellektet. Icke-vetandets moln säger oss detta. Och på så vis lärde jag mig respektera hemlighetens kraft.”Orden tillhör en romanfigur, men kunde vara Don DeLillos egna. I ett samtal med Jonathan Franzen i New York 2012 sa han rakt ut att han såg på sig själv som en mystiker, som en som lärt sig att respektera hemlighetens kraft.Kanske kan man tala om en mystikens poetik, om ett särskilt sätt att skriva och tänka litteratur som sätter språkets mystiska dimensioner i centrum. Don DeLillo är ett exempel. Alla hans romaner rör sig mot ett rike insvept i ett moln av icke-vetande. Men han är inte ensam. Listan på moderna romanförfattare och poeter som hämtar sin näring ur mystiken är lång.För att förstå denna poetik behöver man sjunka ner i tiden. Molnet och okunskapen är en bild som ofta hämtar sin näring ur en enda rad i Andra Moseboken: ”Och folket stod på avstånd medan Mose gick upp mot töcknet där Gud var.”Ur denna bild av töcknet har en hel mystisk teologi vuxit fram, en teologi som betonar det frånvarande och det absolut ovetbara. Så skriver till exempel den antika kristna mystikern som kallas Dionysios Areopagiten: ”Så kommer vi, när vi nu dyker in i detta töcken som övergår vårt förnuft, inte ens att finna brist på ord utan bara fullständigt tystnad och avsaknad av insikt.”Dionysios Areopagitens mystik tillhör den som brukar kallas negativ. Orden, själva språket, räcker inte till. Allt måste i stället uttryckas genom negationer – sann vetskap är icke-vetskap, sant tal är stumhet. Gud är ett intet.Mot denna mystik, finns en annan tradition, sprungen ur föreställningen om språkets oändlighet i stället för dess brister.Om skriftens principiella outtömlighet skrev 1500-tals mystikern Johannes av Korset: ”De heliga fäderna, trots alla sina kommentarer, och alla dem som man skulle kunna tillfoga ytterligare, har aldrig tolkat skriften till ända: människans ord kan inte innesluta det som Guds anda har uppenbarat.”Alltså, å ena sidan tomhet, å andra sidan oändlighet.I denna uppdelning påminner mystiken om två av 1900-talets mest inflytelserika språkfilosofer: Ludwig Wittgenstein och Jacques Derrida, båda maniskt upptagna av språkets möjligheter, och båda förvånansvärt intresserade av mystik. Ur denna synvinkel framstår Ludwig Wittgenstein som en modern Dionysios Areopagiten. I hans filosofi graviterade språket mot tystnadens pol, mot intet: ”Om det man inte kan tala måste man tiga.” Medan Jacques Derrida i sin tur blir en Johannes av Korset, en tänkare som i all text ser en öppning mot det oavslutade, mot det oändliga. För Derrida tog tolkningens möjligheter aldrig slut. Varje rad, varje ord bar alltid på en ny möjlighet.Kanske kan allt detta, det vill säga mystikens poetik, sammanfattas med två ord: tystnad eller larm. Den som skriver vet att han eller hon alltid befinner sig mellan dessa båda poler, som oundvikligen sliter språket mot sig. Tystnaden finns alltid som en möjlighet, liksom det oavslutade, det som växer och aldrig kan bli färdigt.Kanske ligger litteraturens kraft alltid i närheten av någon av dessa poler.Paul Celan, av många betraktad som 1900-talets främste poet, närmade sig med åren en poesi som nästan var helt tömd på innehåll. Medan en grafoman som Lars Norén fyllde sitt liv med text.Men kanske är det ändå Don DeLillo som förstått mystikens språk allra bäst. I roman efter roman har han medvetet pekat på språket som den gräns inför vilken vårt förstånd riskerar att lösas upp i skrämmande tystnad eller oavslutat larm. Hans romanfigurer rör sig oavlåtligen i en värld insvept i ett moln av ovetskap – förlorade till tystnad, pladder och osäkerhet.På en av de sista sidorna i ”White Noise” sitter huvudpersonen Jack Gladney och betraktar en ovanligt vacker solnedgång. Hans tankar vandrar: ”Det är svårt att veta vad vi ska känna inför detta. [–-] vi vet inte om vi tittar i förundran eller fruktan, vi vet inte vad det är vi tittar på eller vad det betyder, vi vet inte om det är bestående, ett upplevelseplan som vi med tiden kommer att anpassa oss till och som så småningom kommer att uppsluka vår osäkerhet, eller om det bara är en atmosfärisk rubbning som snart försvinner.”Går det att gestalta hemlighetens kraft på ett enklare sätt? Nej, jag tror inte det.Mattias Hagberg, författare och kritikerNågra spår av mystik i DeLillos böckerI Tystnaden (Albert Bonniers förlag 2021, översättning Rebecca Alsberg) möter vi grafomanen Tess som skriver på en dikt från vilken vi enbart får inledningsraden: "I ett nedstörtande intet".Noll K (Albert Bonniers förslag 2016, översättning Rebecca Alsberg) kretsar kring ett projekt för att frysa ner döende människor för att kunna återuppliva dem i framtiden. Där finns en lång inre monolog av en nedfrusen som bär alla tecken av en språklig, mystisk upplevelse. Den har närmast formen av en lång dikt med rader som: "Men allt jag är är det jag säger och det är nästan ingenting."Mot slutet av Falling man (Bokförlaget Atlantis 2007, översättning Rebecca Alsberg) kommer en motsägelsefull rad som automatiskt för tankarna till den negativa teologen och dess paradoxala språk: "Gud är rösten som säger: Jag är inte här."Omegapunkten (Bokförlaget Atlantis 2010, översättning Rebecca Alsberg) har redan i sin titel har en uttalad referens till mystiken i och med att den använder sig av prästen, teologen och filosofen Pierre Teilhard de Chardins mystiska idéer om Omegapunkten.White noise är utgiven på svenska som Vitt brus, på Modernista 2016 i översättning av Thomas Preis.

Nord-Hålogaland lokallag av FBB arrangererte bibelhelg på Fjellheim Bibelskole, Tromsø 17-18. mars 2023. Leif Nummela talete over følgende tema: Skriftens nødvendighet, Skriften som autoritet og nådemiddel, Skriftens tilstrekkelighet og klarhet.

Nord-Hålogaland lokallag av FBB arrangererte bibelhelg på Fjellheim Bibelskole, Tromsø 17-18. mars 2023. Leif Nummela talete over følgende tema: Skriftens nødvendighet, Skriften som autoritet og nådemiddel, Skriftens tilstrekkelighet og klarhet.

Nord-Hålogaland lokallag av FBB arrangererte bibelhelg på Fjellheim Bibelskole, Tromsø 17-18. mars 2023. Leif Nummela talete over følgende tema: Skriftens nødvendighet, Skriften som autoritet og nådemiddel, Skriftens tilstrekkelighet og klarhet.

Nord-Hålogaland lokallag av FBB arrangererte bibelhelg på Fjellheim Bibelskole, Tromsø 17-18. mars 2023. Leif Nummela talete over følgende tema: Skriftens nødvendighet, Skriften som autoritet og nådemiddel, Skriftens tilstrekkelighet og klarhet. 

Hela Bibeln är relevant, för hela Bibeln pekar fram mot Kristus. Personer, händelser och institutioner i GT pekar fram mot honom.

Året i bild Vi summerar skräckåret 2022 genom att låta slumpen styra oss genom ett manus som blivit uppklippt i små, små bitar och uthällt på bordet emellan oss - varsågod att dra en lapp! Fortsättning följer om tre veckor igen. Tomas saknar en BDSM-nerv i 2022 års mest framemotsedda nytolkning och Lars hittar bland mängder av uppseendeväckande titlar i novellsamlingen Mestiza Blood till slut fram till årets julberättelse. Vi pratar också om: Crimes of the Future, David Cronenberg, Viggo Mortensen, Kristen Stuart, Crash, Videodrome, Possessor, David Lynch, Jennifer Lynch, Evan Peters, Dahmer - Monster: The Jeffrey Dahmer Story, My Friend Dahmer, Hellraiser, David Bruckner, The Night House, Doug Bradley, Clive Barker, Magnus Jäverling, Bowdark, John Carpenter, Tangerine Dream, Twin Peaks, Blair Witch Project, Stephen King, Mr Harrigan's Phone, Donald Sutherland, Iphone, A Christmas Carol, Sigur Rós, John Ajvide Lindqvist, Skriften i vattnet, Milennium, Goodnight Mommy, Veronika Franz, Naomi Watts, The Black Phone, It, Blumhouse, Joe Hill, Scott Derrickson, Ethan Hawke, Stranger Things, Sinister, V. Castro, The Most Wonderful Time of the Year, The Final Porn Star, Riget Exodus, Lars von Trier, Mikael Persbrant, Ernst-Hugo Järegård, Henrik Möller, Udda Ting, Bödeln i Malmö, Vertigo Förlag, HP Lovecraft, Anders Fager, Barbarian, It Follows, Don't Breath, The Descent, Rec och Psycho. Patreon-lyssnare avnjuter som vanligt dubbel speltid där samtalet fortsätter om Ett hotellrum i Guangzhou, Creepypodden, Fresh, mumblecore, Girls, They Won't Be Alone, Noomi Rapace, Lamb, Nope, Jordan Peele, M. Night Shyamalan, Get Out, Titta Dom Snackar, Brian McAuley, Curse of the Reaper, Guillermo del Toro, Cabinet of Curiosities, Keith Thomas, The Vigil,  Henry Kuttner, Graveyard Rats, Jennifer Kent, Obduktionen, Steven Spielberg, Poltergeist, Skinamarink, The Babadook, Myst, Ensam hemma, Nils Alatalo, Paul Tremblay, The Pall Bearers Club, Låt den rätte komma in, Napoleon Dynamite, Cabin at the End of the World, Knock at the Cabin, Bones and All, Luca Guadagnino, Suspiria-remaken, Badlands, Raw, Natural Born Killers, Johan Theorin, Stora skräckboken av Torsten Ljungstedt, Lord Dunsany, Låt oss hjälpa älvorna, Hans Arnold, The Sadness, Bernhard Ålund, @horrorhoarding på Instagram, The Watcher, Besökarna, Vacancy, Repulsion, The Upstairs Neighbor, Watcher, Lost in Translation och Ils. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys.

Kristoffer Helle fortsätter samtalet med Lars Borgström om artiklar i Pieper-Müllers dogmatik, denna gång om Skriften. Verket, som är en klassiker inom luthersk dogmatik, finns översatt till svenska och finns som nedladdningsbar pdf här. Avsnitt 1 finns här och avsnitt 2-4 (del 1-3 om Skriften) finns här, här, och här. Vill du bidra till FFG-podden, ge en gåva på SWISH-nummer 123 100 84 57 (märk ”FFG podcast”)

Nystart - Böcker som rör sig i oföresedda färdriktningar Bokspanarna frågar sig varför du inte skall börja det nya året med en nystart? Oavsett om det rör sig om ett intimt kammarspel eller en fördröjd separation så kan en förändring vänta runt hörnet Veckans gäst: Helén Lagerqvist Vi pratar om de här böckerna: Skriften i vattnet av John Ajvide Lindqvist Konsterna av Elin Ruuth Så länge hjärtat kan slå av Birgitta Gunnarson

Kristoffer Helle fortsätter samtalet med Lars Borgström om artiklar i Pieper-Müllers dogmatik, denna gång om Skriften. Verket, som är en klassiker inom luthersk dogmatik, finns översatt till svenska och finns som nedladdningsbar pdf här. Avsnitt 1 finns här och avsnitt 2-3 (del 1-2 om Skriften) finns här och här. Vill du bidra till FFG-podden, ge en gåva på SWISH-nummer 123 100 84 57 (märk ”FFG podcast”)

Den förmedlar känslor och sträcker ut sig mot evigheten och rymden. Journalisten Anna Thulin har förälskat sig i ett skiljetecken som tycks rymma allting. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras den 28 november 2018.Kan ett skiljetecken rymma allt mellan liv och död, och påminna om oändligheten? Om svaret är ja, så är det nog asterisken, denna lilla stjärna som vid första anblick tycks ganska oansenlig på tangentbordet.Till utseendet liknar den det fem tusen år gamla tecknet dingir, som var den sumeriska symbolen för gud eller gudinna. Men förutom yttre likheter så finns det inget som säger att asterisken blev till där. Vad man däremot vet är att den lilla stjärnan dök upp för två tusen år sedan i papyrus, där den användes för att granska och ge kritik på homerisk poesi. En av de som använde tecknet var Aristarchos från Samothrake, en berömd grammatiker och föreståndare för biblioteket i Alexandria omkring tvåhundra år före vår tideräkning. Den stjärnliknande formen har skiftat genom seklen, men asterisken har genom alla tider använts för att justera språkliga felaktigheter eller för att göra tillägg. Det finns såklart fler skiljetecken för det syftet. Men där andra sorters tillägg görs inuti själva texten (en bisats som antingen är mjukt omgärdad av parenteser eller skarpare med tankstreck ofta med syfte att skapa rytm eller tempo), så svävar asterisken intill det sagda. En fotnot. Ett förtydligande. En växande stjärna eller ett maskhål i rymden, där verkligheten får nya dimensioner. Där det som inte ryms i den flödande framställningen får en ny chans lite längre ned. Asterisken är att säga: Det vad detta jag menade. Mer exakt så. En torr Wikipedia-förklaring eller glittrande fotkedja som smyckar textkroppen.Fast det är bara en sida av den lilla stjärnan. Lika ofta som asterisken vill korrigera, lyfta fram och lägga till, lika ofta vill den dölja. Åtminstone skenbart, som att det mellan f och ck står ett u. Det gör sig bättre i skrift, i tal måste man fylla ut. F stjärna C K nej, det blir bara löjligt. Hellre säga fuck i radion än att tassa kring ett grötigt, obegripligt språk. Kan då asterisken ses som ett tecken på självcensur? Ett utsuddande av bokstäver för att dölja det skamfyllda? Det tror jag inte, snarare är det en lekfull vink med tabun. Trots döljandet är ju meningen att alla ska förstå vad som sägs. Stjärnan understryker att ett uttryck kan uppfattas som anstötligt, men vi använder det ändå. Att dölja för att synliggöra, med andra ord. Men ibland döljer verkligen asteriskerna det mest väsentliga. Och hur irriterande är det inte när det drabbar en själv. Vem har inte upplevt de små stjärnorna stirra med hånfullhet när man glömt sitt lösenord? Stjärnor som tycks vara på väg att dö och kollapsa och suga all materia till sig Kanske är det i själva verket vad rymdens svarta hål innehåller? Visst är det en kittlande tanke: I universums evighetsmörker gömmer sig en oöverskådlig mängd glömda bankkoder, förlorade facebook-inloggningar och ekon av alla porttelefoner som du inte släppts in vid.Asteriskens lekfullhet går igen med mobilspråkets emoji-symboler, förkortningar och dramaturgiska instick. I rollspel, chattar och nätforum används tecknet ofta för att symbolisera en handling. *rofl* är både kortare och snärtigare än rolling on floor laughing. Det ska inte tolkas som att skribenten faktiskt rullar runt på golvet av skratt, utan att han eller hon helt enkelt tycker att något är roligt. Liksom en *suck* med asterisker inte behöver läsas som att någon bokstavligt suckar, utan snarare är trött, uppgiven eller frustrerad. Det blir som en sorts scenanvisning som egentligen handlar om att förmedla en känsla. Eller ett tonfall, som när två asterisker sätter *emfas* på ett visst ord.Tecknet används också bildmässigt för att förmedla känslor, som i emoji-symboler. Skriften vi använder på internet blir ofta piktografisk, kanske för att nätet till sin natur är globalt och för att en bild kan förstås av alla, oavsett språk. Som exempel kan man se på kombinationen av ett kolon, ett tankstreck och en asterisk::-*Vemsomhelst kan se att det lilla stjärnan är en perfekt formad pussmun! En besito, en bisous. Det kan verka banalt, men egentligen är det fantastiskt. Ett bildtecken färdas inte bara i rummet och över geografiska gränser, utan också genom tiden. Det är syftet med all skrift, men medan andra skriftspråk ständigt utvecklas och förändras så förblir bildernas innebörd praktiskt taget detsamma. Ja, kanske kan emoji-symbolerna ses som nutidens hieroglyfer? De kommer åtminstone vara de första symbolerna som förstås av framtidens språkforskare, när det inte är papyrus man undersöker utan minneskortens ettor och nollor.En teknisk tolkning är att asterisken här fungerar som ett substitut. En mer poetisk tolkning är att den innefattar alla tecken...Asterisken är lika mångsidig som sina armar. Vi har att göra med ett tecken som ger virtuella slängkyssar till vänner och älskare, döljer och retas med det skamfyllda, rättar till misstag, lägger till och fyller ut, levandegör med handlingar och känslor. En rosett med fem, sex eller åtta band kantiga eller tårdroppade som talar om vad som sker mellan och inuti raderna. I gravannonser börjar vanligen en människas födelse med en asterisk och avslutas med ett kors. Vid kyrkliga dop, bröllop och begravningar spelas psalmer och då markerar asterisken när vi ska ställa oss upp och sjunga. Ett ganska magiskt sätt att skapa gemenskap på, eller hur? Ett annat fint användningsområde är när den förstoras upp i fetstil på sidan av en bil. Den blå sexuddiga stjärnan är en internationell symbol för ambulanssjukvård, och därmed också en symbol för livet.Men framförallt är asterisken ett tecken som sträcker ut sig mot evigheten och rymden. Hur då? Ja, när man söker på ett ord i en databas får asterisken agera joker och symbolisera de tecken som saknas. Säg att du vill samla alla artiklar om just rymden. Då skriver du rymd* och får upp alla texter som börjar med de fyra bokstäverna. Rymdepos, rymdfarkost, rymdfarare En teknisk tolkning är att asterisken här fungerar som ett substitut. En mer poetisk tolkning är att den innefattar alla tecken, på samma vis som vitt rymmer alla färger. Om man sökte enbart med stjärnan skulle rimligen alla texter dyka upp. Som om hela språket existerade i detta enda tecken. På det viset påminner asterisken om sumerernas stjärna, som var både gudomen och himlen, ja, alltet. En människas liv är förhållandevis kort, men skriften kan leva länge till, och asterisken påminner oss om evigheten.Så. Nu tror jag att vi behöver en andningspaus i väntan på den avslutande delen av denna hyllning till ett skiljetecken. Föreställ dig att pausen representeras av en asterism, det vill säga tre asterisker i triangelform, som vanligen markerar eller separerar avdelningar i en bok. Behagligt för ögat. En stund för meditation. Tre små stjärnor som påminner om den blå natthimlen. När andra skiljetecken rör sig inom textens ramar, där de måste samsas med en myllrande myrstack av bokstäver, lever asterisken i större utsträckning sitt eget liv. Ja, vackrast är den nog i sig själv. Den lilla stjärnan som svävar en bit ovanför och lyser, trots sin svärta, med fulländad enkelhet.Anna Thulin, journalist och författare

Det går att tränga in i människornas tankevärld före skriftspråket. Arkeologiska fynd som verktyg och statyetter, gravar och hällristningar ger pusselbitar till hur människorna tänkte för 15 000 år sedan i det som skulle bli Sverige. Utgångspunkten är människans eviga strävan efter att förstå sin omvärld. När långt senare de första runskrifterna ristades under 200-talet efter Kristus går det att uttyda mer komplexa tankar och världar, men runorna på rökstenen är fortfarande mycket gåtfulla.I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med David Dunér, professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet som är aktuell med boken Svensk idéhistoria – Forntid, medeltid, renässans. Detta är första delen av två som utgår från boken Svensk idéhistoria.Samspelet mellan tänkandet och omvärlden har drivit fram nya idéer – från att odla marken till att uttrycka tankar i hällristningar och runor. Senare kom introduktionen av skriftkultur och kristendom som gjorde allt mer abstrakta tankar möjliga. Boktryckarkonsten och reformationen ökade möjligheterna till tankeutbyte och snabbade på utvecklingen. Lyssna också på Ölands fornborgar – kultplatser och försvarsanläggningar.Bild: Lurblåsare från hällar i Bohuslän. Bohusläns museum, fotograf okänd, Digitaltmuseum.Ljud: Fairytale Female Vocal av Psystein, Storyblocks Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En gång om året välkomnar många folk ”De underjordiska”. Man minns då sina förfäder och kanske nattens, drömmens, fantasins kusliga varelser. Religionernas världsbild är ljus. I dagsljus kan våra ögon läsa Guds budskap i Skriften. Men i folktron, i hemliga ordnar, i dikt och annan konst talas om ett annat ljus som bara syns i mörker. I dämon-regissör Bergmans filmklassiker underhandlar människor både med Gud och med spöken. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

"Art of War" är en bok skriven av Sun Zi som beskriver taktiska knep att ta till för att påverka utfallet av en konfliktsituation till sin fördel. Det äldsta bevarade exemplaret av "Krigskonsten" är skrivet på bambustickor och hittades 1972 i en grav från Handynastin i Shandong. Bambustickorna som var i mycket dåligt skick bedöms vara från tiden för Kung Xuan av Qi (r. 319 f.Kr.-301 f.Kr.). "Krigskonsten" antas vara skriven av den kinesiske generalen Sun Zi som levde för ungefär 2 500 år sedan. Krigskonsten beskriver och analyserar krigets väsen på ett rationellt sätt och trots åldern på verket har den visat sig användbar i både militära och civila situationer än i dag. Grundtanken i skriften är att kriget vinns långt innan kriget börjar och framhåller vikten av förberedelse i form av att lära känna sina egna och fiendens svagheter, och avvisar all övertro och jakt på ära. ” All krigföring bygger på vilseledning. När vi kan anfalla måste vi verka oförmögna och passiva. När vi är nära måste vi få fienden att tro att vi är långt borta. När vi är långt ifrån måste han tro att vi är nära. Vi måste locka fienden, simulera förvirring och krossa honom. „ – Sun Zi i Krigskonsten, Skriften innehåller tretton olika kapitel där läsaren kan följa krigets praktiska överväganden och förklarar användandet av manipulation, manövrer och spioneri, allt för att vinna slag med så lite strid som möjligt. Verket var för början tänkt som en lärobok i krigsfilosofi, men har med tiden kommit att ses som en utomordentlig text om ledarskap och problemlösning. Bland befälhavare som låtit sig inspireras av Sun Zis skrift brukar nämnas amiral Togo Heihachiro som ledde sina styrkor till seger i det rysk-japanska kriget 1905, Mao Zedong och Ho Chi Minh. De var samtliga djupt influerade av Sun Zis tänkande. Sun Zis Krigskonsten kan läsas som ett klassiskt visdomsverk, att låta sig uppbyggas av, men förekommer ofta i företagsvärlden, inom ramen för företagsutbildning och ledarskapskurser. Man fattade det då, och taktikerna används än idag. Kom igen nu Sverige! #CarlNorberg #DeFria De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Det hjælper faktisk, når psykisk syge kommer på skriveskoler, hvor de lærer at udtrykke sig på skrift. Nyt forskningsprojekt har sat tal på nytten, og vi dykker både ned i forskning og de konkrete ord i dag. Værter: Jesper Dein og Maja Nyvang Christensen.

I kapittel 3 skriver Paulus videre at det er forventet at det skulle komme vranglærere, og han fortsetter å oppfordre Timoteus til å være en kontrast til dem. Timoteus oppfordres spesielt til å holde fast på det han har lært ved å huske på det Paulus har undervist ham, og ved å bruke Skriften. De […]

En tale basert på 2 Tim 3:14-17 som blir et lite crash course i Bibelen: Hva mener Paulus med «Skriften» her? Hvordan ble NT til «Skriften»? Hva betyr «innblåst av Gud»? Hvordan virker Gud gjennom Bibelen? Og ikke minst: Hva er hensikten med Bibelen? Denne talen følger delvis presentasjonen «Hvorfor klarer vi oss ikke uten […]