Podcast appearances and mentions of ann helen meyer

Donald Trump vill införa tullar på all film skapad utanför USA för att rädda en döende filmindustri. Samtidigt har Kina flaggat för att förbjuda visning av amerikansk film. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hör ett samtal med kulturjournalisten Hynek Pallas, Hanna Sahlberg, Kinareporter på Sveriges Radio och USA-korrespondent Roger Wilson om vilken roll amerikansk film har idag, om filmen som geopolitisk spelpjäs och vad Trumps utspel egentligen grundar sig i.Psykiatripatienters konst visas i ny utställning”Lillhagenmålarna” kallades de patienter på Lillhagens sjukhus för psykiatrisk vård som under några decennier deltog i institutionens konstnärliga verksamhet. Nu visas verken upp i utställningen ”Lillhagen i färg” på Göteborgs stadsmuseum.”En flickas krigsdagbok” – möt verklighetens VeraI dagarna är det 80 år sedan Tyskland kapitulerade och andra världskriget var över. I boken ”En flickas krigsdagbok” får vi möta flickan Vera och hennes bror Jan när de försöker navigera mörkläggning, oroade föräldrar, ransoneringskort och packa paket till frysande barn i Finland. Möt författaren Jessica Bab och verklighetens Vera, idag 92 år gammal.OBS-essä: Ann-Helen Meyer von Bremen om kossanNär uroxen en gång tämjdes kan det ha varit för de fruktade hornen, och kossan blev snart människans mest värdefulla följeslagare. Men numera är kon ofta inte bara en hornlös mjölkmaskin utan ses rentav som ett hot mot vår existens. I dagens essä från Obs följer författaren och deltidsbonden Ann-Helen Meyer von Bremen kossans väg in i fabriken.Programledare: Lisa WallProducenter: Eskil Krogh Larsson och Oscar Kangro

Kon har vandrat från dyrkat gudaväsen till hornlös mjölkmaskin och metanrapande klimatbov. Ann-Helen Meyer von Bremen följer hennes väg in i fabriken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I begynnelsen var kon. Audhumbla gav di åt jätten Ymer och slickade rimfrosten från stenarna och skapade på det viset Bure, han som blev gudarnas förfader i den nordiska gudasagan.I begynnelsen var kon, inte bara i den nordiska mytologin utan även i många andra skapelseberättelser och religioner. Den egyptiska Hathor, återfödelsens gudinna, födde varje morgon fram solen och bar den mellan sina horn. Israeliterna lät döda 3 000 av sitt eget folk för att de dansade runt guldkalven, en symbol för guden Baal och stark konkurrent till Jahve. Hinduismen har flera gudomliga nötkreatur. Tjurguden Nandi har stark koppling till Shiva och Nandi bär också de döda hinduernas själar i Vietnam, till Indien. Kogudinnan Surabhi, mor till alla kor, skapas när gudar och demoner kärnar det kosmiska mjölkhavet. Hela Vintergatan är för övrigt skapat av komjölk, när Krishna och mjölkerskornas gudinna Radha, råkade spilla ut drycken över hela himlen. I den grekiska mytologin är det istället gudinnan Heras mjölk som ger upphov till Vintergatan, eller Milchstrasse, Milky Way, Voie lactée eller Melkeveien som det heter på andra språk.Hur kommer det sig då att detta djur som inte bara i religioner utan också i människors vardagsliv så starkt har förknippats med skapelse, liv och fruktsamhet, i dag ses som ett hot mot vår existens? Eller rättare sagt, hennes rapar?Den ko som är den vanliga i Sverige, Bos taurus, härstammar från uroxen som var en imponerande bjässe. De största tjurarna hade en mankhöjd på två meter, kunde väga över ett ton, hade väldiga horn och ansågs vildsinta. Julius Caesar menade att de inte gick att tämja ens som kalvar. Så varför ge sig i kast med dessa farliga djur? Människan hade redan tämjt geten och fåret och det fanns gott om vilda djur där boskapsskötarna etablerade sig.En teori är att det inte var mjölken eller köttet utan rituella skäl bakom domesticeringen. De stora hornen sågs som symboler för himlakroppar som månen, med koppling till fertilitet. Kon blev också snabbt en statusmarkör och symbol för kapital. Ordet fä för boskap betydde ursprungligen egendom och latinets, pecunia, pengar, kommer från pecus, boskap. Fortfarande är rollen som flyttbart kapital, bytesmedel och status, den viktigaste rollen för kor i många boskapskulturer.Under lång tid sågs kon som något mycket värdefullt - religiöst, ekonomiskt men också som sällskap. Det finns många skildringar i litteraturen och filmen över den nära relationen mellan kon och människan. I novellen ”Skiljas från sin vän” skildrar lappmarksläkaren och författaren Einar Wallquist detta när han skriver om Mor Katrin som blivit gammal, sjuk och övertalats att skicka kon på slakt. Men det är inget lätt beslut. ”Kossan var hennes enda sällskap, hennes riktiga vän, som hon kunde få prata med så mycket hon ville i sin ensamhet och som hon mötte tillgivenhet av.”Efter nattens sömn ändrar hon sig dock och bestämmer sig för att säga nej till slaktaren: ”Ty det skulle han veta, att ömhet och sällskap och en ko, det säljer man inte!”I Sverige brukar det heta att malmen och skogen har spelat en stor roll för framväxten av det moderna Sverige, men man skulle också kunna nämna kon. Det var runt henne och hennes mjölk, kött, kalvar, gödsel, hud och dragkraft som det mesta kretsade inom lantbruket. Det var försäljningen av hennes smör och ost som gjorde det möjligt för lanthushållen att skaffa de saker som man behövde. Kon står också i centrum när Sverige anammar de nya jordbruksmetoderna från Europa under 1800-talet. Då börjar man bland annat att odla vall (en blandning av gräs och kvävefixerande grödor som klöver) på åkrarna. Det här gav inte bara mer mat till fler kor utan även till fler människor och fler händer kunde sättas i arbete, vilket var en förutsättning för industrialiseringen.Samtidigt som jordbruket börjar kommersialiseras under 1800-talet, växer statarsamhället fram. Herrgårdarna specialiserar sig på mjölkproduktionen som kräver mer arbetskraft och billig sådan. Statarna jobbar hårt och länge, bor i eländiga bostäder och får sin lön främst i form av stat, det vill säga i form av mat från gården. För statarfruarna innebär makens anställning ett extra gissel.”I stället för att hälsas med tillfredsställelse som en extra inkomstkälla har statarhustruns mjölkningsplikt nästan kommit att bli statsystemets värsta plågoris, dess vita piska”.Ivar Lo-Johansson beskriver träffande vad som har hänt. Mjölkningen som tidigare var något positivt, har blivit en plåga. Det vi ser, är början på den industrialiserade lagården.Om kvinnan var slaven i herrgårdarnas mjölkgårdar har kon alltmer axlat den rollen. Descartes syn på djuren som maskiner, har nu blivit verklighet i många av världens mjölkfabriker. De bönder som fortfarande spjärnar emot denna utveckling, ses som bakåtsträvande idealister. Dagens industrialiserade mjölkko är omgärdad av maskiner. Hon matas och mjölkas av maskiner, maskiner tar hand om hennes gödsel, mäter när hon är brunstig och reglerar hur mycket hon ska äta och mjölka. Bonden blir allt mer frånvarande. Hen sitter i sitt kontor och studerar all info från maskinerna. Att gå utomhus och beta, som är det mest essentiella för en ko, anses hon heller inte längre behöva eller klara av. Dyra maskiner vill man helst inte ta ut ur garaget.Problemet med maskiner är att de ger ifrån sig utsläpp. I kornas fall handlar det främst om växthusgasen metan. De har alltid rapat metan, precis som älgarna, rådjuren, hjortarna och de andra vilda idisslarna, men till skillnad från viltet räknas numera metanet från de tama idisslarna som antropogena utsläpp, påverkade av människan. Men även viltet regleras av människan, i form av jakt, skogsbruk, lantbruk, trafik, naturvård och byggande av infrastruktur och bostäder. Mänsklig påverkan har fått viltet att kraftigt öka, jämfört med mitten av 1800-talet då många djur var mer eller mindre utrotade. Ändå gäller inte samma måttstock för dem som för tamdjuren, trots att antalet kor, får och getter har minskat radikalt under samma period.Anledningen är kanske att vi ser viltet om en del av naturen, medan kon är mer en kugge i mjölk- och köttmaskineriet? Därmed viktas hennes metan lika tungt som metanet från utvinningen av fossila bränslen. Lösningen på problemet är lika industriell den, en kemikalieblandning som ska minska kons metanavgång genom att förändra hennes matsmältning.Människan tämjde uroxen för dess gudomliga horn. I dag har människan gjort de flesta kor hornlösa, genom avel eller genom att bränna bort hornanlagen hos kalven, allt för att passa in i matfabriken. Vi verkar inte behöva några gudar längre, kanske inte ens några kor. Men däremot en aldrig sinande ström av maskiner.Ann-Helen Meyer von Bremen, journalist, författare och deltidsbonde. Tillsammans med Gunnar Rundgren författare till boken ”Kornas planet” (2020).Essän producerades av Ann Lingebrandt

I helgen var det premiär för Henrik Dorsins Svenska revyn en föreställning kretsande kring nationalromantik, folkkultur och svenska värderingar. Vad handlar Dorsins Sverige om? Och hur mår revyn 2024? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. OPERA-NYBÖRJARE TAR SIG AN HERR ARNES PENNINGAREn författare, en kompositör – ingen av dem har tidigare skrivit opera. Imorgon är det urpremiär för deras ”Herr Arnes penningar”, baserad på Selma Lagerlöfs roman, på Folkoperan i Stockholm. P1 Kulturs reporter Nina Asarnoj har träffat författaren Sara Bergmark Elfgren, tidigare mest känd för hyllade ungdomsromaner, och Peter Nordahl, kompositör känd för att stå med ena benet i det klassiska och det andra i populärmusiken för att ställa frågan: Hur skriver man egentligen en opera?BLUEGRASS MÖTER TRADITIONELL SVENSK FOLKMUSIK PÅ VÄSENS NYA ALBUM Den svenska folkmusikduon Väsen gör på sin kommande skiva gemensam sak med amerikanska Hawktail med rötter i Bluegrass och amerikansk old-time. Samtal med Esmeralda Moberg, folkmusiken i P2. ESSÄ: MISSE ÄR EN MÖRDAREKatten är vårt populäraste husdjur, men anklagas allt oftare för att vara en invasiv art. En mördarmaskin och artutrotare. Ann-Helen Meyer von Bremen frågar sig i dagens essä vad kraven på att tämja katten egentligen handlar om.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Eskil Krogh Larsson

Katten är vårt populäraste husdjur, men ses också allt oftare som en mördarmaskin och artutrotare. Ann-Helen Meyer von Bremen frågar sig vad kraven på att tämja katten egentligen handlar om. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Sommaren 1969 hade jag fått mitt livs första två tama kattungar att leka med. Det var något helt annat än de halvvilda lagårdskatterna som aldrig gick att klappa. Så bröt den ena kattungen benet och morfar skulle i vanliga fall ha slagit ihjäl den, man gick inte till veterinären med katter, knappt ens med hundar, men nu fanns ett gråtande barnbarn att ta hänsyn till. Morfar ringde veterinären och fick rådet att gipsa benet med glasspinnar. Finette, som katten hette, blev något hjulbent men levde ett aktivt kattliv tills hon blev 16 år gammal.Det vi inte förstod då var att vi tog klivet in i ett modernt synsätt på katten. Finette fick visserligen på många sätt leva ett fritt kattliv, men hon fick också bo inomhus om nätterna, äta särskild kattmat och finna sig i att bli körd i dockvagn. Katten har tassat bredvid människan under tusentals år och är numera vårt vanligaste husdjur, ändå har den aldrig anpassat sig på samma sätt som hunden, kon, hästen, fåret, hönan och de andra husdjuren har gjort. Den amerikanska evolutionsbiologen Jonathan B. Losos menar till och med att katten inte kan anses som helt domesticerad. Skillnaderna mellan tamkatten och den nordafrikanska vildkatten, som anses vara alla tamkatters ursprung, är små, betydligt mindre än mellan hunden och dess vilda förfader. Tamkatten har dock förändrats på några områden för att kunna leva ett mer människonära liv. Tarmarna har blivit längre för att kunna smälta även vegetabilier, de områden i hjärnan som styr rädsla och aggressivitet har minskat och kurrandet och jamande har ändrats till en frekvens som vi människor gillar.Katten kommer och går som den vill, låter sig ibland klappas, ibland inte, är en ivrig jägare även om matte serverar delikatesser och bestämmer själv kärlekspartner och därmed över sin egen evolution. En gränsöverskridare, mellan det vilda och tama, men också mellan vår värld och andra världar, som varit gudomlig i vissa kulturer och en djävulens representant i andra. I det forna Egypten sågs katter som magiska lyckobringare som till och med uppnådde helig status och tillbads. Kopplingen till det gudomliga berodde till stor del på Bastet. Hon började sin gudinnekarriär som krigsgudinna med lejonansikte men fick senare kattansikte och blev då skyddsgudinna för kvinnor, barn och katter och med ansvar för allt som gör livet kul som sång, musik, dans, sex och festligheter. Å ena sidan var det dödsstraff för den som dödade en katt, även om det var en olycka, å andra sidan kunde katter avlivas och mumifieras av religiösa skäl. Enorma mängder kattmumier offrades till Bastets tempel, där det också etablerades kattuppfödningar, en mer brutal variant av vår tids blomsterbutiker i närheten av kyrkogårdar. Av alla de kattmumier som senare upptäcktes vid utgrävningar och plundringar, är bara ett litet antal bevarade. Merparten har blivit vägfyllning eller gödning.I Norden drogs Frejas vagn av katterna Hogni och Tovner. ”Bullret” från deras tassar användes för att tillverka repet Gleipner som till slut band Fenrisulven och för alltid gav katten dess ljudlösa gång. Förutom kattbuller bestod repet också av kvinnoskägg, bergens rötter, björnsenor, fiskens andedräkt och fågelspott. Katten har haft rollen som trickster, gett både tur och otur och än idag lever detta kvar när vi ibland spottar tre gånger för en vägkorsande svart katt.Mycket tyder på att katten tidigt uppskattades som sällskapsdjur, men också som jägare. Nu är jaktinstinkten allt mer en belastning. Samtidigt som nätet svämmar över av gulliga katter, betraktas de också som mördarmaskiner och artutrotare. En internationell forskningsstudie från 2023 beräknade att tamkatter äter drygt 2 000 olika arter av fåglar, kräldjur, små däggdjur, insekter och amfibier, varav ett par hundra anses hotade. I Sverige uppskattas våra 1,44 miljoner tamkatter och ett oklart antal förvildade katter tillsammans döda drygt 13 miljoner fåglar, det vill säga fyra procent av alla fåglar som finns här under sommaren. En uppmärksammad vetenskaplig artikel föreslog att tamkatter inte borde få vistas utomhus, eftersom katter har för stor negativ påverkan på den övriga naturen. Forskare i Polen vill klassa den som en invasiv art och även i Sverige har kattens eventuella invasiva status prövats av Artdatabanken, trots att det finns arkeologiska lämningar som visar att husdjuret funnits här under dryga 2 000 år och inte direkt kan ses som någon nykomling. Katten klarade sig denna gång.Lösningen på Misses glupande aptit är att begränsa Misse själv. I vissa delar av Australien finns olika restriktioner som kastrering, maxantal katter per hushåll och förbud mot ett fritt uteliv. I USA lever redan 90 procent av alla katter sina liv inomhus. I tyska staden Walldorf har katterna de senaste åren fått tillbringa sina somrar inlåsta för att skydda en hotad lärka, vilket lett till starka protester från tyska djurskyddsorganisationen Deutscher Tierschutzverbund, som anser detta vara kattplågeri. Även i Sverige har kraven på kattägare ökat i form av id-märkning, registrering, kontroll av fortplantningen med mera.Sannolikt fällde halvvilda lagårdskatter betydligt fler byten förr då det inte alltid var självklart med regelbundna mattider hos människorna. Dagens minskade populationer av fåglar kan heller inte skyllas på katten, utan på att lantbruket och skogsbruket har förändrats radikalt och ger mindre utrymme för många arter. Kanske handlar de ökade kraven på att tämja katten inte om vare sig katten eller det vilda djurlivet, utan om oss människor? Det verkar finnas något provocerande i kattens starka integritet.När katten ska omskolas till att vara enbart kärleks- och mysproducent, passar inte rollerna som magiker eller jägare. Det levande gosedjuret får inte vara för självständigt och inte som tidigare stå med en tass i det tama och en i det vilda. Och tassens klor måste också klippas om livet levs i mjuka soffor. I USA är det till och med vanligt med amputation av klorna, något som är förbjudet i Sverige om det inte finns hälsoskäl. Precis som vi människor har blivit allt mer specialiserade, i våra yrken, ja i hela våra liv, ska nu också katten följa efter. Men även om vi gärna vill sortera in vår omgivning i olika fack, är det kanske nu som vi behöver gränsöverskridare mer än någonsin. Den mångfacetterade katten är en ständig påminnelse om att även vi människor har betydligt fler egenskaper och färdigheter som vi kan odla, om vi tillåter oss det. Och att vassa klor är viktiga för att leva ett fritt och mångsidigt liv. Och för att klättra högt upp i träden.Ann-Helen Meyer von Bremenjournalist och författare. LitteraturJonathan B Losos: The Age of CatsArie Trouwborst, Han Somsen: Domestic Cats (Felis catus) and European Nature Conservation Law—Applying the EU Birds and Habitats Directives to a Significant but Neglected Threat to Wildlife. Journal of Environmental LawA global synthesis and assessment of free-ranging domestic cat diet, Christopher A. Lepczyk et al. Nature Communications.https://www.tierschutzbund.de/ueber-uns/aktuelles/presse/meldung/erneute-kritik-an-ausgangssperre-fuer-katzen-in-walldorfGlobal patterns in threats to vertebrates by biological invasions. C. Bellard,P. Genovesi and J. M. Jeschke. The Royal Society. https://doi.org/10.1098/rspb.2015.2454

Författaren och historikern Maja Hagerman analyserar SVT:s storsatsning. P1 Kultur vrider och vänder på tv-serien om Sveriges historia. Tar upp fallgropar, nödlösningar och överraskningar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ETT HELT LANDS HISTORIA PÅ TIO AVSNITTMaja Hagerman har skrivit ett antal historiska fackböcker som fått mycket uppmärksamhet. Bland annat ”Spåren av kungens män”, om hur det svenska riket bildades i skiftet mellan vikingatid och medeltid, och ”Det rena landet” om hur Sverige blev en spetsnation inom rasbiologi. Hon undervisar i historisk dokumentärfilm vid Högskolan Dalarna och är hedersdoktor vid Historisk-filosofiska fakulteten på Uppsala universitet.”Historien om Sverige” i SVT har beskrivit vårt lands historia från istid till nutid. Tio avsnitt, varav de första fem sändes hösten 2023 och de avslutande fem nu vintern 2024. Den återkommande presentatören har varit skådespelaren Simon J. Berger.... OCH VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ HISTORISKA KOSTYMFILMER?Ofta finns en stor motsättning mellan historiker och regissörer av historiska filmer - där fackfolket åberopar sin expertis och filmarna sin konstnärliga frihet. Men måste det vara så? Vi har pratat med historieprofessorn Cecilia Trenter på Malmö Universitet, som använder spelfilm i sin undervisning, och rotat lite i historien om historia på film. Reporter: Mattias Berg.ÄR DEN NYE FINSKE PRESIDENTEN, ALEXANDER STUBB, EN AI?Kulturredaktören på Hufvudstadsbladet i Helsingfors, Ylva Perera, skrev i går en artikel om den nya presidenten - där hon menade att vissa delar av hans opersonliga personlighet förde hennes tankar till en artificiell intelligens. Inte minst den litteraturanalys han nyligen gjorde i finska dagstidningen Helsingin Sanomat. Den handlade om Sofi Oksanens roman ”Utrensning”, som han enligt Ylva Perera inte utvann särskilt mycket ur. Vi talar direkt med henne om den nye finske presidenten och läget för det intellektuella samtalet i Finland just nu.PRO-PALESTINSKA DEMONSTRANTER AVBRÖT EN 100 TIMMAR LÅNG UPPLÄSNING I BERLINI helgen avbröt demonstranter en flera dygn lång uppläsning av en text av den tysk-judiska filosofen Hannah Arendt. Det var den kubanska konstnärens performance, där hon läser upp Arendts text som handlar om hur nazismen blev en totalitär ideologi, som stoppades i Berlin. Sveriges Radios korrespondent Daniel Alling är med direkt och berättar om händelsen.ESSÄ: OM VILDMARKEN OCH VÅR VILDA VARDAGÄr ett möte med bisonhannarna på prärien nödvändigtvis en mäktigare upplevelse än att se fåglarna utanför köksfönstret? Kanske är det till och med så att idealiseringen av vildmarken fjärmar oss från den. I OBS serie om vildmark och civilisation så handlar det idag om den vardagliga vildheten. Journalisten, författaren och småbrukaren Ann-Helen Meyer von Bremen ifrågasätter till och med att det är som turister vi ska vistas i naturen.Programledare: Cecilia BlombergProducent: Mattias Berg

Måste vi verkligen åka på safari för att få en känsla för naturen? Ann-Helen Meyer von Bremen slår ett slag för det vilda i vår vardag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Till mitt fågelbord kommer det en strid ström av besökare. Stamgästerna utgörs av talgoxar, blåmesar, nötväckor, svartmesar, några större hackspettar och så skatan. Rätt som det är landar även några domherrar, ett par grönfinkar, ibland en koltrast eller nötskrika på det lilla miniatyrhuset. Rådjursgeten med sina två kid tar hand om fröspillet på marken, medan ekorren klättrar upp för stolpen som huset vilar på och ser ut som han tänker bosätta sig där för gott. Ibland dyker det upp gästartister som stjärtmesar, steglitser och sidensvansar. Men när sparvhöken sveper fram, blir allt tyst och stilla. Skådespelet utanför mitt köksfönster får mig att tänka på ett vattenhål på savannen. Är det förmätet av mig att jämföra denna vardagsnatur med storslagen vildmark?När vi är barn är det den nära naturen som fascinerar allra mest. Regnpölarna, grushögen, maskrosorna, den släta stenen som känns len i handen, myrornas myller, daggmasken som slingrar i handen på ett äckelfascinerande sätt, den blänkande kopparormen i komposten och snigeln som drar in sig i sitt skal vid minsta beröring – allt är underverk och äventyr! Precis som de samlingar av pinnar som periodvis växer fram utanför många bostadsportar, för viktiga för att slängas. Att samla på kottar, pinnar, stenar och löv som barn gör, kan i själva verket ha en starkt evolutionär orsak – det menar forskaren Thomas Beery på högskolan i Kristianstad. Det är små barns sätt att utforska miljön och är inte bara vanligt, utan även just – viktigt. Samlandet lägger grunden för en känsla av samhörighet med naturen, även som vuxen.I takt med att vi decimeter för decimeter höjer oss över myrstacken och vattenpölarna, är det många av oss som lyfter blicken mot mer exotiska upplevelser, kanske en bestigning av Kebnekaise, safari i Serengeti eller en seglats till Spetsbergen. Den storslagna naturen ligger för det mesta långt bort, kräver en resa, avancerad utrustning, kanske rentav en guide och nästan alltid mycket pengar. Sådana erfarenheter kan ge minnen för livet, men är de mer värda än exempelvis fågelspelet utanför mitt köksfönster? Var mitt möte med två bisonhannar i Montanas präriereservat något större än när jag stöter på rådjursgeten och hennes ungar utanför stugknuten?Under mer än tvåtusen år har filosofer och andra tänkare funderat över naturen, och inte minst över frågan om människan är en del av den eller inte. I vår tid lyfts ofta den orörda vildmarken fram som ett eftersträvansvärt ideal. Människan ska dra sig tillbaka för att minska sin negativa påverkan på planeten och i stället ge mer plats för andra arter och ekosystem genom att låta dem ”vara i fred”. Den brittiska journalisten George Monbiot propagerar i sin bok ”Ny jord: att föda världen utan att sluka planeten”, för att kraftigt minska jordbruket och stället utvinna näringsämnen ur luften med hjälp av fermentering av bakterier och elektricitet. Då kan mark ”lämnas tillbaka” och därmed återförvildas. Bönderna kan i stället jobba med vildmarksturism, för det är just som turister, tillfälliga besökare, som människan ska vistas i naturen.När John Muir, nationalparkernas fader och naturskyddets pionjär, under 1860- och 70-talet skriver sina reseberättelser från Sierra Nevada, skildrar han inte bara Yosemite som något överjordiskt vackert, utan också som ”ren vildmark” där det inte finns ”några synliga avtryck av människa”. Frånvaron av mänsklig aktivitet som en definition av vildmark eller ”riktig” natur, har stannat kvar. De svenska fjällen framhålls ofta som ”Europas sista vildmark”, både i reklamen och i skolböcker. Läromedel för årskurs fyra till nio i geografi förklarar i all enkelhet att ”när människor förändrar naturlandskap, blir de kulturlandskap.” Naturen verkar kräva frånvaron av människan. Men varken Muirs Yosemite eller de svenska fjällen har varit utan mänsklig påverkan. Det var just de amerikanska urinvånarnas brukande som bidrog till att göra Yosemite till den vackra plats som hänförde Muir.Utan tvekan behöver den mänskliga civilisationen inte bara begränsas, utan också minska sitt uttag av råvaror. Det övriga livet kan behöva skyddas helt från mänsklig exploatering, men bilden av den orörda naturen är problematisk, på flera sätt. Miljöhistorikern William Cronon varnar i sin essä Problemet med vildmarken för att vi idealiserar en avlägsen vildmark i stället för att fascineras över det landskap där vi själva lever. Definierar vi ”natur” som en orörd vildmark riskerar vi också att tolka allt nyttjande som ett utnyttjande. Det synsättet ökar separationen mellan oss och alla andra liv och gör det omöjligt att bruka naturen i en hållbar relation. Det går då inte för en bonde, skogsbrukare, fiskare, renskötare eller jägare att vara något annat än en exploatör, oavsett hur stora hänsyn som tas till det övriga livet.När naturen förvandlas till något sällsynt och ovanligt, växer avståndet till den, både fysiskt och mentalt. Naturen finns någon annanstans, men inte här, där vi lever. Är det inte just detta antropocentriska synsätt som gör att vi anser oss kunna utnyttja biosfären precis som vi vill, eftersom vi ändå inte är en del av den?Det levande låter oss inte vara i fred. När jag sätter upp tillfälliga stängselstolpar i glasfiber för mina kor, förundras jag över att det bara dröjer några timmar innan spindlar väver nät eller larver låter sig förpuppas i stolparnas små håligheter. Vedtraven behöver inte många vårdagar innan sädesärlorna börjar bygga bo där, precis som mössen under vintern snabbt annekterar kvarglömda stövlar i uthusen för samma syfte. Och alla som odlat minsta balkonglåda, vet vilken enorm växtkraft som alla de växter vi kallar ogräs, har. Precis som människan inte har kunnat låta bli att sätta sina avtryck överallt, tränger sig också naturen på i de domäner som vi människor tror oss behärska. Växtligheten spränger genom asfalten, rådjuren korsar övergångsställen för att kunna kalasa på tulpanerna i villaträdgårdarna, duvorna åker tunnelbana, måsarna nappar åt sig korvarna utanför grillkioskerna och pilfinkarna tar hand om brödsmulorna. Det vilda flyttar in. Tar plats.Om vi människor ska förmås ta större hänsyn till den övriga naturen, vad kan då vara bättre än att starta i denna vardagliga vildhet? Något så enkelt som den stilla brisen som får asplöven att darra eller kvällens koltrastsång, kan ge oss en daglig påminnelse om att det finns så många liv och ihärdiga viljor därute. Insikten om att naturen inte håller sig inom de gränser vi sätter upp kan fylla oss med både ödmjukhet och hopp. Vi är inte ensamma och vi hör alla ihop.Ann-Helen Meyer von Bremen, journalist, småbrukare och författare. 2023 utgav hon tillsammans med Gunnar Rundgren boken Det levande. Om den gränslösa relationen mellan naturen och människan.Litteratur:George Monbiot: Ny jord: att föda världen utan att sluka planeten. Översättning: Joachim Retzlaff. Leopard förlag, 2023Thomas Beery och Kristi Lekies: Childhood collecting in nature: quality experience in important places. Children's Geographies, Volume 17, 2019William Cronon: Uncommon ground: Rethinking the human place in nature, WW Norton & Company, 1996Scientific American: How John Muir's brand of conservation led to the decline of Yosemite, 2014John Muir: The Yosemite, 1912Binogi: https://app.binogi.se/l/natur-och-kulturlandskap

Stina Jofs talar med journalisten och lantbrukaren Ann-Helen Meyer von Bremen om begreppet rewilding, en process med både förespråkare och motståndare. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nya visdomar uppifrån Saerimner och SM i mathantverk. Träffa Ann-Helen Meyer von Bremen, journalist med mycket mera. Och en av författarna till boken Kornas planet.

Redaktionen diskuterar granskningen »Miljövänligt« med skribenten och bonden Ann-Helen Meyer von Bremen. Hur smarta är egentligen siffrorna bakom den klimatmärkta maten? Ur innehållet: Homer Simpson-dieten, dokumentär wrestling och svårsmält ost.

Filterredaktionen och journalisten Ann-Helen Meyer von Bremen pratar om de gröna matföretag som säger sig vilja rädda världen, men ofta visar sig vara luftslott. Ur innehållet: mjölmaskar, magiska maskiner och att äta ettor och nollor. Prenumerera på Filter: https://order.flowy.se/offsidepress/Filter

Under senare år har kor framställts som miljöbovar. I en ny bok tas kossorna i försvar. "De är närande, inte tärande." På sistone har kor mest fått stå skamvrån. Korna som miljöbovar. Korna som rapar och förvärrar växthuseffekten. Korna som energitjuvar när de omvandlar grönt till kött, rött kött dessutom, den värsta sortens kött. Efter flera tusen år i människans tjänst har de hamnat ute i kylan. Kornas planet om jordens och mångfaldens beskyddare, en bok som dels är en kärleksförklaring till kossorna, dels en faktabok om mänsklighetens historia tillsammans med kossorna - vi har kamperat ihop i 11 000 år - och en debattbok om kossornas roll. Författarna heter Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren. De har ett litet lantbruk i Uppland där de odlar grönsaker och har lite kor. Ann-Helen är också journalist och författare, med fokus på mat och jordbruk. Och Gunnar är jordbrukskonsult, författare och skribent. - Jag tycker att det är en väldigt förenklad bild av kor som den stora miljö- och klimatmarodören, säger Ann-Helen. Kon är en bra symbol för vad ett hållbart lantbruk skulle kunna vara. - Det är en konstlad debatt när man ställer djur mot växter, som att de skulle vara nån sorts motsatser, säger Gunnar. De kompletterar varandra.

Är idisslarna hjältar eller bovar? Kan man verkligen jämföra köttätande med bilkörning och flygresor? Vad stog det egentligen i IPCC-rapporten? Hur ska vi få vår omvärld att förstå att fåren behövs för en hållbar framtid? Våra frågor om fåren och klimatet är många men vi får också många svar i denna podd, där vi har ansträngt oss att samla fakta som vi saknat i debatten och att få en bättre bild av vår framtid tillsammans med fåren. Eller är det så illa att vi efter 11 000 år av samarbete snart ska behöva klara oss utan får? - Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist, författare och oberoende debattör med miljö, lantbruk och mat som favoritämnen. Vi måste ta debatten om köttet och klimatet, anser Ann-Helen och hon hjälper oss att samla styrka och argument. - Jens Berggren är LRFs hållbarhetsexpert som är övertygad om att mänskligheten kommer att lösa klimatkrisen och att bönderna är lösningen, inte problemet. Jens är agronom i botten och har jobbat med miljö- och hållbarhetsfrågor, bland annat utomlands för SIDA och UD. - Elof Nilsson, lamm och nötbonde på Gotland som prioriterar hållbarhet i alla led. Djurhållning, brukande av jorden, byggande och företagets ekonomi – hållbarhet krävs överallt. Elof är också med på många möten med myndigheter och branschkollegor som handlar om miljö, stöd, regelverk och myndighetsutövning. Hur långt har våra myndigheter kommit i klimatfrågan? Välkommen till Fårpodden!

Bara hälften av det kött svenska konsumenter äter är producerat i Sverige. Även om de i undersökningar säger att de helst äter svenskt. Köttpriserna har under lång tid legat stilla och klimat – och hälsolarm har gjort att köttet fått dåligt rykte. Fredrick Federley, centerpartistisk EU-parlamentariker tycker trots det att svenska producenter trots detta har många fördelar som gör dem konkurrenskraftiga. I avsnittet pratar vi också köttdjurens positiva miljöpåverkan och hur svenska uppfödare kan bli mera konkurrenskraftiga med matskriben Ann-Helen Meyer von Bremen och Maria Hofvendahl-Svensson, vice ordförande i LRF Skåne.

Vem har makten över matkassen och hur mycket kött är det i den påsen? Missa inte avsnittet med en av Sveriges vassaste mat- och lantbruksjournalister, som numera själv bor på en gård. Vad är det egentligen som påverkar köttbonden? Som sedan påverkar köttet vi konsumerar? Ann-Helen ger sin personliga bild av livsmedelssverige!

För många konsumenter är det i dag vardag att obehindrat röra sig mellan olika länder och kontinenter. Vi shoppar och handlar saker som vi sedan tar med oss till hem eller på nästa resa. Men vad händer om det man köpt i ett land går sönder i ett annat? Carl-Johan Petris dotter Ella, 12 år, hade sparat till en egen dator. Hon köpte den i Sverige men tog den sedan med sig till Belgien där familjen är bosatt under ett par år. Jolanda Girzl från Konsument Europa på Konsumentverket besöker Plånbokens studio. Intresset för vad vi stoppar i oss är stort. Det ska vara ekologiskt och närodlat. Men hur bra koll har vi egentligen på maten vi äter och hur den produceras? Skrämmande lite menar författaren och journalisten Ann-Helen Meyer von Bremen. Hon har just kommit ut med boken Makten över matkassen. Fakturaavgifter, flyttavgifter, startavgift och avslutningsavgift. Plötsligt betalar vi hundratals kronor i små avgifter utan att egentligen tänka på varför. Hur många extra avgifter har företag eg

I veckans P3 Kultur tar programledaren Johanna Koljonen och hennes gäster ett brottargrepp på maten. För det är ju inte konstigare än så här: du är vad du äter, även kulturellt sett. Och mat är ju så mycket mer än något man bara skyfflar ner i munnen, utan något som man måste diskuteras, analyseras och problematiseras. Just nu översköljs landet av en störtflod av dyra olivoljor, kokböcker, surdegsbloggar och inte minst matlagningsprogram. Hur kunde det bli så? Johanna diskuterar vår tids besatthet av matlagning tillsammans med Lotta Lundgren, kokboksförfattare och matbloggare som just nu är aktuell som programledare i SVT:s  och Carl Reinholdtzon-Belfrage, krogredaktör på tidningen Nöjesguiden. P3 Kulturs reporter Sara Lundin bjuder på en kulturhistorisk tre små rätter-meny när hon gräver i historien bakom tre ikoniska maträtter. Du får smaka på berättelsen om hur planksteken erövrade landet för att sedan dissas av sin egen skapare. Du möter också bagaren och skådespelaren Bert Kolker, som berättar om hur ett kokt 1600-talsbröd landade i Sverige och plötsligt förvandlades till 90-talets hippaste ätbara accessoar. Jepp, det handlar förstås om bageln. Avsmakningen avslutas sedan med att matjournalisten Ann-Helen Meyer von Bremen berättar om hälsoresan från gårdagens potatisavkok till vår tids nyttiga och glada smoothies – den perfekta allt-i-ett-drycken när man är på språng mellan stadsjeepar och gallerior. Johanna passar även på att utmana sockerpatriarkatet och diskutera sockrets förtryckande sidor med författaren och journalisten Johan Frisk, som snart ger ut boken Sötsug – om drogen som erövrade världen. Johanna får även besök av en livs levande surdeg i studion. Men eftersom den inte själv kan prata om sin storstilade comeback in i matmedvetandet så följer även surdegshussen och hattmakaren Kristoffer Lind med för att tala om jäsningsprocesser, och surdegen som ett slags evighetsmaskin och identitetsmarkör i en och samma bubblande form.  Givetvis kommer även P3 Kulturs seniorreporter och bokklubbsföreståndare Roger Wilson till studion för att diskutera ännu en kändissjälvbiografi. Den här gången har turen kommit till Desperate Housewives-stjärnan Teri Hatchers Rostat bröd och andra tankar om livet, en bok som innehåller många matliknelser – men hur djupa är de egentligen?