Podcasts about jahve

Kon har vandrat från dyrkat gudaväsen till hornlös mjölkmaskin och metanrapande klimatbov. Ann-Helen Meyer von Bremen följer hennes väg in i fabriken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I begynnelsen var kon. Audhumbla gav di åt jätten Ymer och slickade rimfrosten från stenarna och skapade på det viset Bure, han som blev gudarnas förfader i den nordiska gudasagan.I begynnelsen var kon, inte bara i den nordiska mytologin utan även i många andra skapelseberättelser och religioner. Den egyptiska Hathor, återfödelsens gudinna, födde varje morgon fram solen och bar den mellan sina horn. Israeliterna lät döda 3 000 av sitt eget folk för att de dansade runt guldkalven, en symbol för guden Baal och stark konkurrent till Jahve. Hinduismen har flera gudomliga nötkreatur. Tjurguden Nandi har stark koppling till Shiva och Nandi bär också de döda hinduernas själar i Vietnam, till Indien. Kogudinnan Surabhi, mor till alla kor, skapas när gudar och demoner kärnar det kosmiska mjölkhavet. Hela Vintergatan är för övrigt skapat av komjölk, när Krishna och mjölkerskornas gudinna Radha, råkade spilla ut drycken över hela himlen. I den grekiska mytologin är det istället gudinnan Heras mjölk som ger upphov till Vintergatan, eller Milchstrasse, Milky Way, Voie lactée eller Melkeveien som det heter på andra språk.Hur kommer det sig då att detta djur som inte bara i religioner utan också i människors vardagsliv så starkt har förknippats med skapelse, liv och fruktsamhet, i dag ses som ett hot mot vår existens? Eller rättare sagt, hennes rapar?Den ko som är den vanliga i Sverige, Bos taurus, härstammar från uroxen som var en imponerande bjässe. De största tjurarna hade en mankhöjd på två meter, kunde väga över ett ton, hade väldiga horn och ansågs vildsinta. Julius Caesar menade att de inte gick att tämja ens som kalvar. Så varför ge sig i kast med dessa farliga djur? Människan hade redan tämjt geten och fåret och det fanns gott om vilda djur där boskapsskötarna etablerade sig.En teori är att det inte var mjölken eller köttet utan rituella skäl bakom domesticeringen. De stora hornen sågs som symboler för himlakroppar som månen, med koppling till fertilitet. Kon blev också snabbt en statusmarkör och symbol för kapital. Ordet fä för boskap betydde ursprungligen egendom och latinets, pecunia, pengar, kommer från pecus, boskap. Fortfarande är rollen som flyttbart kapital, bytesmedel och status, den viktigaste rollen för kor i många boskapskulturer.Under lång tid sågs kon som något mycket värdefullt - religiöst, ekonomiskt men också som sällskap. Det finns många skildringar i litteraturen och filmen över den nära relationen mellan kon och människan. I novellen ”Skiljas från sin vän” skildrar lappmarksläkaren och författaren Einar Wallquist detta när han skriver om Mor Katrin som blivit gammal, sjuk och övertalats att skicka kon på slakt. Men det är inget lätt beslut. ”Kossan var hennes enda sällskap, hennes riktiga vän, som hon kunde få prata med så mycket hon ville i sin ensamhet och som hon mötte tillgivenhet av.”Efter nattens sömn ändrar hon sig dock och bestämmer sig för att säga nej till slaktaren: ”Ty det skulle han veta, att ömhet och sällskap och en ko, det säljer man inte!”I Sverige brukar det heta att malmen och skogen har spelat en stor roll för framväxten av det moderna Sverige, men man skulle också kunna nämna kon. Det var runt henne och hennes mjölk, kött, kalvar, gödsel, hud och dragkraft som det mesta kretsade inom lantbruket. Det var försäljningen av hennes smör och ost som gjorde det möjligt för lanthushållen att skaffa de saker som man behövde. Kon står också i centrum när Sverige anammar de nya jordbruksmetoderna från Europa under 1800-talet. Då börjar man bland annat att odla vall (en blandning av gräs och kvävefixerande grödor som klöver) på åkrarna. Det här gav inte bara mer mat till fler kor utan även till fler människor och fler händer kunde sättas i arbete, vilket var en förutsättning för industrialiseringen.Samtidigt som jordbruket börjar kommersialiseras under 1800-talet, växer statarsamhället fram. Herrgårdarna specialiserar sig på mjölkproduktionen som kräver mer arbetskraft och billig sådan. Statarna jobbar hårt och länge, bor i eländiga bostäder och får sin lön främst i form av stat, det vill säga i form av mat från gården. För statarfruarna innebär makens anställning ett extra gissel.”I stället för att hälsas med tillfredsställelse som en extra inkomstkälla har statarhustruns mjölkningsplikt nästan kommit att bli statsystemets värsta plågoris, dess vita piska”.Ivar Lo-Johansson beskriver träffande vad som har hänt. Mjölkningen som tidigare var något positivt, har blivit en plåga. Det vi ser, är början på den industrialiserade lagården.Om kvinnan var slaven i herrgårdarnas mjölkgårdar har kon alltmer axlat den rollen. Descartes syn på djuren som maskiner, har nu blivit verklighet i många av världens mjölkfabriker. De bönder som fortfarande spjärnar emot denna utveckling, ses som bakåtsträvande idealister. Dagens industrialiserade mjölkko är omgärdad av maskiner. Hon matas och mjölkas av maskiner, maskiner tar hand om hennes gödsel, mäter när hon är brunstig och reglerar hur mycket hon ska äta och mjölka. Bonden blir allt mer frånvarande. Hen sitter i sitt kontor och studerar all info från maskinerna. Att gå utomhus och beta, som är det mest essentiella för en ko, anses hon heller inte längre behöva eller klara av. Dyra maskiner vill man helst inte ta ut ur garaget.Problemet med maskiner är att de ger ifrån sig utsläpp. I kornas fall handlar det främst om växthusgasen metan. De har alltid rapat metan, precis som älgarna, rådjuren, hjortarna och de andra vilda idisslarna, men till skillnad från viltet räknas numera metanet från de tama idisslarna som antropogena utsläpp, påverkade av människan. Men även viltet regleras av människan, i form av jakt, skogsbruk, lantbruk, trafik, naturvård och byggande av infrastruktur och bostäder. Mänsklig påverkan har fått viltet att kraftigt öka, jämfört med mitten av 1800-talet då många djur var mer eller mindre utrotade. Ändå gäller inte samma måttstock för dem som för tamdjuren, trots att antalet kor, får och getter har minskat radikalt under samma period.Anledningen är kanske att vi ser viltet om en del av naturen, medan kon är mer en kugge i mjölk- och köttmaskineriet? Därmed viktas hennes metan lika tungt som metanet från utvinningen av fossila bränslen. Lösningen på problemet är lika industriell den, en kemikalieblandning som ska minska kons metanavgång genom att förändra hennes matsmältning.Människan tämjde uroxen för dess gudomliga horn. I dag har människan gjort de flesta kor hornlösa, genom avel eller genom att bränna bort hornanlagen hos kalven, allt för att passa in i matfabriken. Vi verkar inte behöva några gudar längre, kanske inte ens några kor. Men däremot en aldrig sinande ström av maskiner.Ann-Helen Meyer von Bremen, journalist, författare och deltidsbonde. Tillsammans med Gunnar Rundgren författare till boken ”Kornas planet” (2020).Essän producerades av Ann Lingebrandt

V mojih šolskih letih ni nihče govoril o kaki likovni vzgoji. Na urniku smo imeli risanje. Tudi posebnega učitelja za ta posel. Več kot risba je pri njem veljal natančno z ravnilom odmerjeni rob risalnega lista. Jeseni smo morali prinesti odpadli list kakega drevesa in potem smo ga vso šolsko uro risali in barvali z vodenkami. Zmogla sem ustvariti primeren zmazek. Manj pa rob tako, da so se koti brezhibno stikali. Še vedno me preganja spomin na to. In se sprašujem, kaj da je v življenju res bistveno: ali sredica ali njen zunanji prostor. Dalj kot do spoznanja, da gleda na bistvenost vsak po svoje, ne pridem. Potrebujem pa trdnost in zavarovanost. Najbrž ne samo jaz. Zato se zatekamo k različnim vedam. Filozofija je že ena izmed njih; po domače povedano: veselje do razglabljanja. »Poglejte tale tulipan,« mi je rekla profesorica visoke literarne znanosti, »poglejte ga, odpadajo mu cvetni listi. Nič drugače ni z nami.« Če zdaj to povežem z jesenskim listom in botanikom, ki je v radijski oddaji razlagal življenje drevesne krošnje, naj doumem, da je odpadlo orumenelo listje dokaz gnitja, razpadanja, umrtja - občudovanje zlate jesenske lepote pa človekova sposobnost preslikati kruta dejstva v prijetno slepilo. V tem primeru je sredica golo razpadanje, barvitost pa bežno obrobje. Nič drugače da ni z nami? Kajpada, »prišla bo pošta iz nebes, bo treba dat življenje čez«. V obličje razpadanja se mnogokrat zastrmi kirurg s kančkom upanja, da pa mogoče njegov skalpel le podaljša »rok trajanja« na etiketi naših dni. Ko se dokončno iztečejo, šele sledi hvala temu, kar prej na nas niti ni bilo opazno kot lepota in plemenitost. Risalnemu listu portretov smo slabo odmerili rob, pa je zunaj njega ostal neprepoznan prostor lepote. Ne samo sredica, tudi to, kar je zunaj nje, nas dela ljudi. Dobre in manj dobre, uspešne in manj uspešne, bolne in zdrave, žive in mrtve. Preživele v spominu še živečih in v neskončno Presežnem, »kajti kdo bi mogel navsezadnje vedeti«, je menda dejal Nikola Tesla. Narisani list ima tudi svoj rob. Zunaj njega lista preprosto ni. Jahve pa imenuje sebe: Sem, ki sem. Nekako razumem.

"Derfor skal Herren selv gi dere et tegn: Se, en jomfru skal bli med barn; hun skal føde en sønn og gi ham navnet Immanuel." (Jes. 7,14) Denne profetien ble gitt på et tidspunkt da kong Akas og judafolket stod overfor en sterk trussel om et nært forestående angrep (v. 2-5). Det rare er kanskje at Gud svarer med en profeti om noe som skulle vise seg å ta mer enn 700 før den ble oppfylt. Hvilken hjelp skulle det gi mot den daværende trusselen? Løftet var at ved å tro på profetene, skulle de bli bevart (v. 9, 2. Kong. 20, 20). For det ble som Gud hadde sagt. Maria, som var jomfru, ble gravid og fødte en sønn, står det i Matteus 1 (v. 18-25). Han fikk fødenavnet Jesus, som er en gresk variant av det hebraiske Josva, som betyr Herren frelser, eller Ham som Jahve bringer frelse gjennom. Og Jesus er nettopp Frelseren. Av natur er Han også Immanuel - Gud med oss. Det er Ham profeten Jesaja ber oss se etter; jomfru-sønnen som er Gud og som er med oss og frelser oss! La oss se etter Ham nå i denne tiden! Skrevet og lest av Eli Fuglestad for Norea Håpets Kvinner.

V mojih šolskih letih ni nihče govoril o kakšni likovni vzgoji. Na urniku smo imeli risanje. In tudi posebnega učitelja za to. Več kot risba je pri njem veljal natančno z ravnilom odmerjen rob risalnega lista. Jeseni smo morali prinesti odpadli list kakšnega drevesa in potem smo ga vso šolsko uro risali in barvali z vodenkami. Zmogla sem ustvariti primeren zmazek. Manj pa rob, tako da bi se koti brezhibno stikali. Še vedno me preganja spomin na to. In se sprašujem, kaj je v življenju res bistveno: sredica ali njen zunanji prostor. Dalj kot do spoznanja, da na bistvenost gledamo vsak po svoje, ne pridem. Potrebujem pa trdnost in varnost. Najbrž ne samo jaz. Zato se zatekamo k različnim vedam. Filozofija je že ena izmed njih; po domače povedano: veselje do razglabljanja. »Poglejte tale tulipan,« mi je rekla profesorica visoke literarne znanosti, »poglejte ga, odpadajo mu cvetni listi. Nič drugače ni z nami.« Če zdaj to povežem z jesenskim listom in botanikom, ki je v radijski oddaji razlagal življenje drevesne krošnje, doumem, da je odpadlo orumenelo listje dokaz gnitja, razpadanja, umiranja, občudovanje zlate jesenske lepote pa človekova sposobnost preslikati kruta dejstva v prijetno slepilo. V tem primeru je sredica golo razpadanje, barvitost pa bežno obrobje. Da ni nič drugače z nami? Kajpada, »prišla bo pošta iz nebes, bo treba dat življenje čez«. V obličje razpadanja se velikokrat zastrmi kirurg s kančkom upanja, da pa mogoče njegov skalpel le podaljša »rok trajanja« na etiketi naših dni. Ko se dokončno iztečejo, šele sledi hvala temu, kar prej na nas niti ni bilo opazno kot lepota in plemenitost. Risalnemu listu portretov smo slabo odmerili rob, pa je zunaj njega ostal neprepoznan prostor lepote. Ne samo sredica, tudi to, kar je zunaj nje, nas dela ljudi. Dobre in manj dobre, uspešne in manj uspešne, bolne in zdrave, žive in mrtve. Preživele v spominu še živečih in v neskončno Presežnem, »kajti kdo bi mogel navsezadnje vedeti«, je menda dejal Nikola Tesla. Narisani list ima tudi svoj rob. Zunaj njega lista preprosto ni. Jahve pa sam sebe imenuje: Sem, ki sem. Nekako razumem.

Ellinor Therese Birkeland brøt med Norgesdemokratene under vårens landsmøte. Det var en del støy. Nå holder hun på å organisere. et nytt parti, Vårt nye Norge. Til det trenger hun 5.000 underskrifter. Hun forlot ikke Norgesdemokratene alene. Document ønsker ikke å skifte vær og vind mellom partier med ulike versjoner. Vår jobb er å spørre. Bl.a. om hvorfor småpartiene utenfor Stortinget havner i konflikt og fragmenterer. Det gjør avstanden opp til sperregrensen enda høyere. I studio har vi det nye partiets ungdomsleder Fredrik Fauske, som hadde tilsvarende posisjon i ND. Vi kommer innom en paragraf i Norgesdemokratenes partiprogram hvor det heter at foresatte som foretar omskjæring på guttebarn, skal straffes. Dette vil være det samme som å innføre en ny jødeparagraf. Det bor få jøder i Norge, vi vier derfor ikke temaet stor oppmerksomhet og det vil bli stadig færre. Danske jøder har sagt klart fra om at de må forlate landet hvis en slik lov innføres. Omskjæring er selve pakten med Jahve. Også sekulære jøder forholder seg til denne skikken. Anti-jødisk tendens er ett kriterium på det som kan kalles ytre høyre som er anti-konservativt. Hvis konservative ikke feier for egen dør i sensitive spørsmål vil vi gi et våpen i hendene til de som klistrer antisemittisme til høyrefløyen. Forsto ND hva de gjorde da de skrev denne paragrafen inn i partiprogrammet? Det kan vi eventuelt komme tilbake til.

Stāsta muzikoloģe Iveta Grunde  Kopš 1975. gada 1. oktobra visa pasaule svin Starptautisko Mūzikas dienu. Jau 1949. gadā UNESCO dibināja Starptautisko Mūzikas padomi (IMC), kas laika gaitā sazarojusi vairāk nekā tūkstoš organizācijās apmēram 150 valstīs. Izprotot mūzikas lomu, neizprotami likās, ka šīs profesijas pārstāvju godināšana palikusi pabērna lomā. Šo kļūdu vajadzēja labot.  Sengrieķu valodā vārds "mūzika" nozīmē "mūzu māksla". Un zinām, ka mūzas piesauc kā iedvesmotājas un ideju radītājas. Vienkāršojot, mūziķis ir profesija, kas kalpo un iedvesmo. Bet kalpot nav viegli: ir jāatsakās no lielas daļas sava ego vēlmēm, bet kā vārdā? Visticamāk, tā ir mūziķu neizskaidrojamā misijas apziņa būt tiem, kas dāvā transcendentālo, pārpasaulīgo. Šādi ideālisti bijuši visos laikos: viens no šādiem cilvēkiem 20. gadsimtā bija ebreju izcelsmes amerikāņu vijolspēles meistars Jehūdi Menuhins (Yehudi Menuhin; 1916–1999), kura vārds neatņemami saistīts ar Starptautiskās Mūzikas dienas svinībām. Jau četru gadu vecumā, nespējot no tēva dāvinātās lētās, neskanīgās vijolītes izvilināt daiļu skaņu, viņš to saplēsa. Nākamie iegādātie instrumenti gan atsaucās jaunā mākslinieka pirkstu spēlei. Tēva rūpes par Jehūdi profesionālo izaugsmi bija tik lielas, ka zēna rokās nonāca lociņš ar zelta apkalumu. Tiesa gan, vecākiem nezinot, Jehūdi kādā Rumānijas tirgū pēc koncerta to iemainīja pret milzīgu zemeņu grozu...  Pēc viņa debijas Berlīnē 1929. gadā, kur skanēja Baha, Bēthovena un Brāmsa koncerti Bruno Valtera vadībā, pie trīspadsmitgadīgā zēna pienāca Alberts Einšteins un sacīja: "Mans dārgais Jehūdi, šodien jūs sniedzāt man kādu mācību. Redzu, ka brīnumi turpina notikt. Mūsu dārgais vecais Jahve vēl aizvien darbojas!" (Jahve senebreju valodā – ķēniņš, radītājs.)  Pieaugot un kļūstot par sava laika vadošo vijolnieku, Jehūdi Menuhins patiešām uzsāka savu Kalpotāja darbu.  Otrā Pasaules kara laikā viņš sniedza koncertus amerikāņu, angļu, franču karavīriem. Pēc kāda koncerta Parīzē, atpakaļceļā uz Angliju, viņa lidmašīna avarēja, bet Menūhins izdzīvoja. Pat tāds notikums viņu neatturēja tās pašas dienas vakarā ierasties Londonā, lai uzstātos BBC radio raidījumā.  Pēc kara ar saviem koncertiem viņš pildīja miera un izlīguma nesēja funkcijas. Kopā ar Bendžaminu Britenu pianista lomā viņi uzstājās Bergenes-Belzenes (Bergen-Belsen) koncentrācijas nometnes holokaustā izdzīvojušajiem. Saprazdams, ka ar saviem koncertiem viņš var mēģināt dziedināt arī Vācijas kara izpostīto pilsētu iedzīvotāju dvēseles, viņš devās pildīt šo misiju. Hamburgā reiz atkal sāka skanēt Mendelszona Vijolkoncerts, kas kopš 1933. gada nebija atskaņots. Taču šie koncerti vācu tautai un uzstāšanās kopā ar vācu diriģentu Vilhelmu Furtvengleru (Wilhelm Furtwängler; 1886–1954), kurš vadīja "Berlīnes filharmoniķus" arī nacistu varas laikā, daļai cilvēku nebija pieņemami un saprotami. Menuhina pirmā vizīte Izraēlā saistījās pat ar draudiem uzspridzināt koncertzāli, kurā viņš uzstāsies. Bet viņa vijole tomēr tur skanēja! Arī 1950. gada koncerti Dienvidāfrikā bija izcilas drosmes paraugs. Tad, kad šajā zemē vēl pilnā sparā plosījās aparteīds, viņš uzstāja, ka spēlēs kā balto, tā melnādaino klausītāju auditorijai, tās nešķirojot. Šīs darbības rezultāts nesa augļus. Pēc 46 gadiem netālu no Johanesburgas Menuhins vadīja Hendeļa "Mesijas" atskaņojumu. Visi kora dziedātāji bija melnādainie.  1952. gadā viņa kalpošana nonāca arī līdz Indijai. Tur koncertos savāktie līdzekļi tika ziedoti šīs zemes badacietējiem. Pēc 15 gadiem kopā ar izcilo indiešu sitāras spēles meistaru Ravi Šankaru viņš uzstājās ANO koncertā ar nosaukumu "Rietumi satiekas ar Austrumiem", tādējādi brucinot kultūras atšķirību mūrus. 1972. gadā, kad Jehūdi Menuhins jau bija Starptautiskās Mūzikas padomes priekšsēdētājs, viņš ar runu uzstājās Maskavā. Brežņevisma ēras ziedu laikā Menuhins uzdrošinājās asi kritizēt šīs zemes valdību par tās attieksmi pret disidentiem, kā piemēram, Mstislavu Rostropoviču un Aleksandru Solžeņicinu. Avīze "Pravda" ("Patiesība") gan šo patiesību noklusēja. Tas, ka mūziķi arvien vairāk kļuva par personībām, kuru viedokļos ieklausās, bija acīmredzami. Tādēļ jau 1973. gadā Lozannā, kur notika ANO 15 Ģenerālās asamblejas tikšanās, Menuhins kā Starptautiskās Mūzikas padomes (IMC) priekšsēdētājs ierosināja atzīmēt Mūzikas dienu. Tieši viņa rosība un formulētie svētku mērķi panāca to, ka jau pēc diviem gadiem, 1975. gada 1. oktobrī, pasaule sāka atzīmēt Starptautisko Mūzikas dienu.  Ja ieklausāmies sengrieķu domātāja, filozofa un matemātiķa Platona teiktajā, kļūst skaidrs, kas ir mūzikas spēks: "Mūzika dod dvēseli visumam, spārnus prātam, lidojumu iztēlei un dzīvi it visam." Lai skaisti svētki mūzikā!

Piše Ana Geršak, bereta Eva Longyka Marušič in Dejan Kaloper. Skoraj odveč je reči, da labirint temelji na izgubi. Kdor vstopi v labirint, pričakuje, da se bo v njem izgubil, da bo – začasno, a vendar dovolj dolgo, da bo trajanje zaznavno – zašel s poti, ki pa jo bo proti koncu, če bo vse po sreči, znova našel. Logika labirinta je logika blodnje, brezciljnega tavanja, ki po večkrat zgrešenih smereh končno pripelje znova na svobodo. Razvejani blodnjak, posejan s slepimi ulicami, ki ne vodijo nikamor, s stranpotmi in eno samo odrešujočo potjo, je bil v zgodovini metafora za življenje, pri čemer je končno osvoboditev neredko predstavljala smrt. Posthumno izdana kratkoprozna zbirka Marjana Tomšiča Zgodbe iz labirinta je hkrati sprehod po avtorjevih najljubših pokrajinah, resničnih in izmišljenih, ki jih je obsežneje popisal v svojih daljših besedilih. Istrskim pejsažem in prizorom podeželskega življenja se pridružujejo drobci spomina na morda doživete, morda pa le izsanjane prigode, prežete s prepoznavno tomšičevskim spajanjem dejanske in fantastične, nadrealne, nezavedne razsežnosti, v kateri Zhuang Zi in metulj vzajemno sanjata drug drugega in drug mimo drugega upravičujeta lastno resničnost. Zgodbe iz labirinta si z arhitekturnim čudesom delijo še eno posebnost, zmožnost, da na zamejeni zaplati zaživi toliko različnih pojavnosti, ki so vse tako ali drugače med seboj povezane. V tem zbirka spominja na Tomšičevo trilogijo Uroki polne lune, po katerih se je sprehajal mitotvorni lik Órfana, edine konstante v stalno spreminjajočem se oneiričnem svetovju, v katerem se je občutek za to, kdo sanja koga in kdo je tu sploh še buden, že davno izgubil. V Zgodbah iz labirinta Tomšič preskakuje med pripovednimi legami in perspektivami, a je v ozadju besedil kljub temu mogoče prepoznati istega demiurga, ki se vztrajno vrača k motivom in podobam, v katerih prepoznava neko simbolno dimenzijo. Če se sprva zdi, da »hladna zora« govori o nedavni epidemiji, čemur ustreza tudi datacija začetnih besedil, se era že kmalu prelevi v tisto, kar avtor prepozna kot dušo, kot psihofizično stanje posameznika, potopljenega v hladno zoro, z omrtvičenimi čuti in spranega sleherne človečnosti. Duša hladne zore, kakor je tudi naslove ene od zgodb, razgalja človekovo destruktivnost, ki je, tako se zdi, prirojena ali vsaj vsajena v posameznika že od otroštva. Ob pogledu na sprevod otrok iz vrtca, ki se po pločniku pomikajo povezani kot gosenica, si pripovedovalec v zavest prikliče glas preroka, ki naznanja: »Tudi ti otročiči bodo morili.« V številnih zgodbah Tomšič obsoja človeško slo po uničenju, ki posameznike preobraža v Podganarje, v človeka-podgano, še eno avtorjevo ponavljajočo se pojavo, ki ubija »vse, kar je nemočno, brez zaščite ... »Ubija nemočno, drhtečo psiho«. V svetu, v katerem ima vsaka pojavnost, celo kamen, nekakšno obliko zavesti, je to nesprejemljivo. Močeradski par v skupnem plesu napoveduje dež, dokler ne ostane le eden, ki nato, kakor v maščevanje za izgubljenim partnerjem, priklicuje hude nalive. »Težko bi našel boljši dokaz, da je vse živo in da je vse povezano v veliko Živost,« sklene pripovedovalec in nadaljuje: »Tega ne opazimo, dokler se ne rešimo uroka, ki ga ljudje imenujejo: Jaz in Jaz. Jaz Človek, ki Sem. Jahve. Jaz, ki sem Bog!« Vrhunec samovšečnega antropocentrizma poraja sovraštvo, ki pa se, kot Tomšič piše v istoimenski zgodbi, vedno obrača proti svojemu nosilcu. Sprehod skozi Tomšičev labirint je raznolik in pričakovano kaotičen, kar odseva tudi avtorjevo idejo o povezanosti vsega z vsem. Pripovedni elementi se nagovarjajo skozi celoto, se vračajo in preobračajo, mogoče včasih preveč dobesedno ponavljajo, nikoli pa toliko, da bi ponovitev postala nadležna. Knjigo odpira niz zgodb z izrecnimi navezavami na pandemijo in čeprav je odločitvi gotovo botrovalo dejstvo, da je zbirka začela konceptualno nastajati ravno v tistem obdobju, uvodna tematsko strnjena grupacija ustvarja čisto drugačen prvi vtis dela, ki je v resnici veliko bolj pestro, pisano in ne nazadnje živo. Kot bi šlo za kolažiranje z različnih koncev napaberkovanih koščkov, ki sami po sebi ne povejo veliko. Zgodbe iz labirinta zaživijo šele na ravni celote.

Predikar: Beatrice Bergroth. Del av serie om Guds namn.

Under söndagens gudstjänst den 28/7 predikade Marcus Ardenfors utifrån gudsnamnet Jahve Rapha. Vi hoppas att denna undervisning kommer hjälpa dig att växa i sin tro. Gud välsigne dig!

Under söndagens predikan den 21/7 predikade Chatrine Carlson utifrån gudsnamnet Jahve Jireh. Vi hoppas att denna undervisning kommer hjälpa dig att växa i din tro. Gud välsigne dig!

Fausto Y job comparten el destino fatal de haber sido objeto de una puesta entre Dios y el diablo.

Kolmatta kertaa podcastissa vieraileva teologi, kirjoittaja, somevaikuttaja ja opettaja Hanna Kivisalo väittää uuden kirjansa otsikossa, että ”Huokaus on Jumalan nimi”. Ajatus perustuu vanhaan juutalaiseen tulkintaan, jossa Jumalan pyhä lausumaton nimi JHWH tulkitaan sisään- ja uloshengityksen symbolina. Kirjan julkkaribileissä syksyllä 2023 nauhoitetussa haastattelussa Markus keskustelee Hannan kanssa teoksen teemojen pohjalta mm. sellaisista aiheista kuin - Jumalan lausumaton nimi Jahve huokauksen symbolina - Huokaus pelossa, levossa, rukouksessa, helpotuksessa, elämän ensi hetkellä… - Onko mahdollista löytää merkityksellinen usko, jos uskonnollinen kieli on muuttunut traumanlaukaisijaksi? - Markuksen salainen työhistoriallinen kauna Hannaa kohtaan - Raamatun uudelleenkirjoittaminen osana sen kaksisuuntaista inspiraatiota - Hannan tekstien terapeuttisuus ja niiden yllättävä vaikutus lukijoihin - Sympatiaa Juudas Iskariotille ja muu Raamatun vastakarvaan lukeminen - Jumalan rakkauden rajoittaminen kristillisissä piireissä - Poissaoleva laiskuuslepo vs. läsnäoleva huokauslepo Linkit - Tilaa Huokaus on Jumalan nimi esim. täältä. - Hannan edelliset vierailut Harhaoppia-podcastissa: 16. Hanna Kivisalo: Elämäntapana armo ja 40. Q&A: Hanna Kivisalo korjaa kuulijoiden kaikki ongelmat - Jumalan nimen tulkintaa huokauksen symbolina sivutaan myös Harhiksen jaksossa 39. Pyhä Hengitys. - Sekunnit ja tunnit Instagramissa - Isä Richard Rohrin teos Divine Dance Harhaoppia on katsomusaineiden opettaja Markus Finnilän (TM) ohjelma epäileville uskoville ja uskoville epäilijöille, joka tarjoaa epätervettä teologiaa ja vääriä vastauksia elämän suurimpiin kysymyksiin. Palautetta, kysymyksiä ja kommentteja voi lähettää osoitteeseen harhaoppia@gmail.com tai Facebookin ja Instagramin kautta. Kuuntele myös Harhaoppia-podcastin sisarpodcast ⁠⁠⁠⁠Uskonto on tylsää⁠⁠⁠⁠. - ⁠⁠⁠⁠Harhaoppia Instagramissa⁠⁠⁠⁠ - ⁠⁠⁠⁠Harhaoppia Facebookissa⁠⁠⁠⁠ Musiikit: Piano paikan päällä Anne Mäki. Teemamusiikki ⁠⁠Dan Koch⁠⁠.

Dette siger Gud Herren, han, som skabte himlen og spændte den ud som bredte jorden ud med dens vækster, som gav åndedræt til folkene på jorden, livsånde til dem, der færdes på den: Jeg, Herren, har kaldt dig i retfærdighed; jeg tager dig ved hånden. Jeg danner dig og gør dig til en pagt med folket, til et lys for folkene. Du skal åbne de blindes øjne, føre fangerne ud af fængslet og dem, der sidder i mørket, ud af fangehullet. Jeg er Jahve, det er mit navn! Jeg giver ikke min ære til nogen anden eller min pris til gudebillederne. Hvad der tidligere blev sagt, det er sket, nu fortæller jeg det nye; før det spirer frem, forkynder jeg det.

Šalom je od slova šalem, což znamená celistvý, kompletní. Biblický šalom znamená celistvost, kompletnost, zdraví, bezpečí, harmonii a prosperitu a pochází jako dar a požehnání od Boha. Pro tento pokoj je možné jít cestou modlitby.

Modlit se k Bohu za uzdravení - na jakém základě? Jahve Rafa je pojmenování Boha, kterým biblický text sděluje, že Bůh dokáže a chce uzdravovat. Hebrejský výraz "rafa" odkazuje k uzdravení fyzickému, duševními i duchovnímu.

Il Messaggio di Oggi: "IOCHEBED, JAHVÈ È GLORIA O PRESERVATRICE DI UN POPOLO" • Esodo 2: 3 • Ebrei 11: 23 • Esodo 2: 2 • Esodo 1: 16 • Ebrei 10: 23 • Giacomo 2: 17 • 1 Timoteo 1: 12 • Esodo 2: 4 • Luca 18: 1 • Luca 18: 3 • Luca 18: 7-8 • Esodo 2: 5 (6-10) • 2 Timoteo 1: 5 • 2 Timoteo 3: 15 • Ebrei 11: 24 (25-29) • Esodo 15: 18-20 • 1 Samuele 2: 30 --Guarda Canale 245 | Tivùsat 454 | Sky 854Scopri di più su www.paroledivita.org/linkinbio

Boží jména: Jahve - Pán - Jan Chenza Šeda (16.07.2023) by CityHouse Brno

Gudstjänst från Hope Church Vetlanda med pastor Vanessa Johansson. Söndag 9 juli 2023.

Hovoří: Ailsa Randall

„Tvoja láska, Jahve, siaha až do neba…“ (Botekov preklad) (Ž 36:6) Mladí ľudia hovoria radi a veľa o láske. Väčšina piesní je o láske… „Vrcholom životného šťastia,“ napísal veľmi dávno Victor Hugo, „je presvedčenie, že sme milovaní.“ „Láska je prvoradou podmienkou duševného zdravia,“ vyhlásil Sigmund Freud. Biblia učí, že „Boh je láska“ a že Boh […] The post Nezlomná láska – 2. február appeared first on evs.sk.

La Liturgia della Parola di questa domenica inizia con un grido di dolore verso Dio, da parte del profeta Abacuc, perché all'interno del popolo d'Israele dilagano violenze e contese, la legge è trasgredita, il diritto non rispettato. La prima risposta di Dio, non riportata dal testo di oggi, è l'annuncio che verranno i Caldei a punire gli empi (Ab 1,6). A tale risposta il profeta si àgita ancora di più, chiedendo conto a Dio del suo operato; sì, Giuda ha peccato ma perché Dio ha scelto un popolo malvagio, pagano, che governa, opprimendo e seminando morte, per esercitare la sua vendetta? In fondo Giuda rimane sempre un giusto che ama l'unico Dio. Abacuc attende con impazienza che il Signore dia una spiegazione a tutti i suoi "perché" e intervenga per porre fine all'oppressione caldea. Gli interrogativi del profeta sono anche i nostri, gli interrogativi di tutti coloro che odiano la violenza e l'ingiustizia. L'ansia di Abucuc si placa nella risposta di Dio: «Ecco soccombe colui che non ha l'animo retto, mentre il giusto vivrà per la sua fede (Ab 2,4). E' un invito alla pazienza, alla fiducia, a credere che il giusto non sarà dimenticato, ma sopravvivrà mentre l'empio soccomberà. Jahve si impegna a realizzare questa sua promessa, l'uomo da parte sua deve camminare umilmente con il suo Dio, obbedire alle sue leggi, essergli fedele nella certezza che Dio non può ingannarlo. Il giusto non è colui che non pecca mai, ma è colui che, dopo aver peccato, appoggiandosi alla misericordia di Dio, si rialza riprendendo il cammino, giustificato, perdonato, salvato. Nessuno può salvarsi da solo, nessuno può risolvere il problema del male, se non in Gesù Cristo che in sé ha distrutto tutto ciò che per noi è fardello pesante che ci schiaccia; questa è la giustizia di Dio, che ci rende giusti: la misericordia. Viviamo dunque di fede, gettando in Dio ogni nostro affanno e accogliamo l'invito del salmista a vivere la vita come una festa, anche quando siamo nel buio, perché Cristo ha già vinto la morte. Solo così, ben radicati in Cristo, possiamo accogliere l'esortazione dell'Apostolo Paolo a soffrire per il Vangelo; la fedeltà alla vocazione, al Vangelo, spesso porta con sé rinunce, sofferenze, insuccessi. Poiché però ogni carisma è un dono di Dio non bisogna viverlo ansiosamente come se tutto dipendesse da noi, né trascurarlo, come se tutto dipendesse da Dio ma alimentarlo come fuoco sempre vivo, credendo fermamente che lo Spirito Santo sarà capace di trasformare la nostra debolezza in forza, amore, saggezza a servizio del bene della comunità. A questo punto come agli apostoli, anche a noi viene spontaneo chiedere al Signore di aumentare la nostra fede, non certo per sradicare gli alberi e piantarli nel mare ma perché la sua Parola, seminata nei nostri cuori, nel cuore di ogni uomo, possa far nascere e crescere il frutto buono che è Gesù nostro Signore e perché altri possano gustarne la dolcezza. Nasce quindi, spontanea nel nostro cuore una sincera gratitudine perché attraverso la nostra inadeguatezza e inefficacia Gesù continua a camminare nella storia, portando a maturazione i semi di santità da Lui piantati, e preoccupandosi incessantemente di risvegliare in noi stessi la fede, di difenderla e di aumentarla. Sì, Lui sta in mezzo a noi come colui che serve e per noi non c'è avventura più bella che essere come lui: servi che non appartengono più a se stessi ma al proprio Signore che per noi ha donato la vita. Il Signore doni a tutti la gioia di dimenticarci, di non avanzar nessun diritto nei suoi confronti e di cercare solo la sua gloria e il suo Regno, secondo quanto afferma Sant'Agostino: «Noi, fratelli, se viviamo col continuo desiderio di appartenere a Lui e perseveriamo in esso fino alla fine, giungeremo alla visione e saremo ricolmi di gioia».

Genesis 13,14-18 Jakou roli hraje v Božím vykupitelském plánu země, území? Je Bůh Jahve teritoriálním Bohem, kterého zajímá, co se děje s územím, které nám svěřil? Nebo se stará jen o duchovní hodnoty? Je Bůh sionista? A máme my být sionisty? Kde je v tom všem církev? A co to má do činění s námi konkrétně?

En hel rekke faktorer bidrar til at jødehatet har vendt tilbake. «Jødene vender hjem», het en bok på 60-tallet. Nå er det krefter som ønsker å ta det fra dem. Nazismen ville utrydde ikke bare det jødiske folk, men også Jahve og det jødene sto for – samvittigheten. Det er en gåte vi aldri blir ferdige med at landet som var dikternes og filosofenes land også ble bødlenes. En mektig allianse vender seg mot Israel og der finner vi Norge på feil side. Hvordan er det mulig ikke å se de blodige sporene gjennom 60-tallet og frem til idag?   Videoen er klar til å sees via Odysee, der vi nå har en egen Podcast kanal! Lag en konto på Odysee her! – Odysee vil da gi oss poeng som hjelper oss å klatre i algoritmene! Følg oss på Rumble. Følg oss også på PodBean, iTunes og alle steder der podcasts finnes. Husk å rate oss med 5 stjerner, så flere likesinnede sannhetssøkere finner oss der! Bestill gode bøker fra Document forlag: Kjøp «Et varslet energisjokk» her!  

I den anden del af mit interview med Kha, taler vi om endnu flere af de læresætninger som Jehovas Vidner lærer igennem Vagttårnsselskabet.Vi taler også om hvordan hun kan tale med sin veninde der nu er skuffet over at Khan ikke længere kommer til møderne. For det er jo "Sandheden".... Vi taler om hvor langt man kan tillade sig at gå, uden at hendes veninde føler det som et angreb på hendes tro.

I det andra avsnittet samtalar Anne Sörman, Lisa Plantin och Sara Forslund tre olika bibliska kvinnor, en kvinna som talar med Gud, en kvinna som blir våldtagen och styckad och en kvinna som sörjer. Del 1. Matriarken Hagar är en kvinna som ofta hamnat i skymundan. Många har tolkat hennes som en förtryckt slavinna medan Sara setts som den fria, uppburna kvinnan. Men texten i 1 Mos framställer inte Hagar som ett obetydligt offer. Hon är den första att ge Gud ett nytt namn och hon får precis som Abraham ett löfte om att bli ett stort folk. Tidigare har man sagt att ”ingen kan se Gud och leva” i Bibeln men det som gör Hagars uttalande så unikt är att det inte bara är Gud som ser henne utan att Hagar också ser Gud. Vad såg egentligen den där dagen, vid källan, ensam i öknen?Kvinnan från Betlehem. I Domarboken 19 hittar vi en av Bibelns mest brutala berättelser vad gäller våld och övergrepp mot en enskild kvinna. Våldtäkten i Giva kommer leda till ett omfattande hämndkrig och folkmord med tusentals dödsoffer. Hur ska vi tolka, läsa och förstå dessa brutala berättelser idag, in i vår tid? Och går det att förmedla något hopp genom att berätta de?Den tredje bibliska kvinnan som berörs i avsnittet är berättelsen om Rispa som vi hittar i 2 Sam 21. Rispa hamnar mitt i ett våldsamt hämndkrig mellan David och Saul. På grund av en hungersnöd som Gud säger är Sauls fel då han mördat givoniter, låter Kung David mörda sju av Sauls ättlingar. Rispa brer ut sitt säcktyg på klippan och vakar över sina söners styckade kroppar dag och natt. Det står att ”Hon tillät inte himlens fåglar att röra dem om dagen och inte de vilda djuren om natten.” Vad kan vi lära oss av Rispas moderliga omsorg, mod och förmåga till att göra motstånd i en värld omgiven av våld? Del 2. I poddens andra del diskuteras Bibelns ”porrprofetior”. Hur ska vi tolka, läsa och förstå texter av JAHVE som Israels eller Jerusalems våldsamma make och den feminina personifikationen av det israeliska folket/Samarien/Jerusalem som Guds otrogna hustru? Vilken påverkan hade texterna på sina historiska åhörare och vilken påverkan har de på läsare idag? Drorah Setel forskare, feministteolog och rabbin var den första att namnge de här profetiska beskrivningarna av den hämndfulla mannen, Gud mot sin otrogna hustru i Hosea 2 som pornografi 1985 vilket väckte starka reaktioner. Det gjorde hon utifrån Andrea Dworkins definition av pornografi som definieras utifrån tre kännetecken: 1) framställningen av kvinnans sexualitet som något negativt 2) kvinnan förnedras och skäms ut offentligt och 3) att kvinnans sexualitet är ett objekt som kontrolleras och ägs av män. Är hennes slutsats rimlig eller placerar den texten i en enda ideologisk möjlighet som feltolkar den manliga läsaren? Medverkar i avsnittet: Anne Sörman, Lisa Plantin och Sara Forslund.Hållpunkter i avsnittet:Hagar 8.03                              Kvinnan från Betlehem  52.46Rispa  1.05.05Den pornografiska debatten   1.12.35

Muinaiset israelilaiset ajattelivat, että tuuli, hengitys ja henki ovat yksi ja sama asia. Siksi kristinuskon puheessa Pyhästä Hengestä piilee symboliikkaa, jolla on yllättäviä yhteyksiä luontoon, kuolemaan ja mindfulnessiin. Harhaopettaja Markus pohtii jaksossa esimerkiksi seuraavia aiheita: Miksi muinaiset israelilaiset ajattelivat tuulen, Jumalan hengen ja hengityksen olevan yhtä? Pyhä Henki Raamatun ensimmäisessä ja toisessa luomiskertomuksessa Elämän ja kuoleman kiertokulku kosmisena ulos- ja sisäänhengityksenä Hengitykseen keskittyvä meditaatiorukous Helluntai-karismaattisuuden synty ja armolahjat Kuinka kristinuskon Jumala on ilmoittanut itsensä Disney-sarjakuvien ankkauniversumin asukkaille? Evoluutio kristillisen teologian näkökulmasta Hengitys juutalaisen mystiikan symbolisena tapana viitata Jumalan nimeen "Jahve". Hörhöjä ja epätieteellisiä hot takeja puista, hengityksestä, tuulesta ja biologiasta Luominen kuoleman jumalallisena vastineena Pyhän Hengen persoonallisuus Jumalan kuoleman teologia Panteismi ja panenteismi Psalmin 104 tarkoituksellinen monitulkintaisuus Harhaoppia on ohjelma epäileville uskoville ja uskoville epäilijöille, joka tarjoaa epätervettä teologiaa ja vääriä vastauksia elämän suurimpiin kysymyksiin. Palautetta, kysymyksiä ja kommentteja voi lähettää osoitteeseen harhaoppia@gmail.com tai facebookin ja Instagramin kautta. - Harhaoppia Instagramissa - Harhaoppia Facebookissa Loppumusa: Antti Luode --- Send in a voice message: https://anchor.fm/harhaoppia/message

Vi har länge ansett oss ensamma om att kunna skilja på ont och gott. Men i fablerna står djuren för moralen - som förblir sig ganska lik genom millennierna, noterar Ola Wikander i denna essä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag växte upp med Fablernas värld, det klassiska nederländska barnprogrammet, som länge sändes i SVT. Den kloke Ugglan, den gnällige men renhjärtade Päntti varg, den sturska och beskäftiga Fröken Stork: alla gjorde de ett outplånligt intryck. Jag kan ännu citera dem (med dialekter och allt) när de lärde ut sina fyndiga poänger till generationer. År 2018 kom en ny datoranimerad version av tv-serien som hade premiär redan 1968, men dess rötter går betydligt längre tillbaka än så. Ett av de största och viktigaste bidragen till världens fabelhistoria är den klassiska indiska samlingen Pañcatantra, som skrevs ner ett par hundra år före Kristus men som kom på svenska först 2019, översatt från sanskrit av Rolf Jonsson. Det är en av de där texterna som vandrat mellan språk och kulturer utan att förändras särskilt mycket. Först genom genom översättningar till medelpersiska, syriska, arabiska och nypersiska, men även 1600-talets berömde franske fabelförfattare, Jean de La Fontaine, nämner den uttryckligen. Pañcatantras samlar berättelser om kloka, dumma och fyndiga djur, som på olika sätt illustrerar mänskliga egenskaper och svagheter, Redan i de tidigare berättelserna i Pañcatantra lär vi oss att inte blanda oss i ämnen där vi inte har något att göra genom ett drastiskt exempel med en apa som låter sin pung dingla ned i en öppning i ett bygge samtidigt som han vill dra loss en träbit eller kil som han tycker stör det estetiska intrycket samtidigt som just denna kil håller öppningen, ja öppen. Som texten torrt uttrycker den kastrerande poängen: Vad som hände när kilen kom lös, det begriper du utan att jag behöver berätta det för dig. Mindre smärtsam är lärdomen vi får från schakalen som hittar en stor trumma med två skinn. Han utgår från att den är fylld av munsbitar eftersom det låter när vinden blåser på den. Han angriper trumman aggressivt, men den innehåller alls ingenting. Poängen då är, precis som idag, att det är tomma tunnor och trummor som skramlar mest. Att Pañcatantras berättelser syftar på mänskliga dygder och svagheter är uppenbart, och görs närmast övertydligt i berättelsen om ett krig mellan kråkor och ugglor. Här talas om svårigheterna med att ta hand om de svaga i gruppen, som puckelryggar, blinda och rörelsehindrade, mitt i en krigssituation, kanske inte helt tillämpligt på kråkor. Kråkkonungen diskuterar intensivt strategi med sina ministrar. På ett sätt är det omvänd variant av den genom religionshistorien så vanliga tendensen att projicera mänskliga byråkratier upp i den gudomliga världen: här projiceras den på kråkor. Det är inte en bock, det är en människa! En helt annan textsamling som ligger mycket nära mitt hjärta är Frigivelseeposet, ett verk som ursprungligen författades på det mycket utdöda antika främreorientaliska språket hurritiska, men faktiskt finns bevarat i en tvåspråkig upplaga, med ena halvan av kilskriftstavlan på hurritiska och andra med översättning till hettitiska, det äldsta bevarade indoeuropeiska språket. Textens större universum handlar om gudar som besöker varandra och storpolitiska kontroverser och frigivandet av fångar (därav titeln), men eposet har också med något mera udda: en samling djurfabler som illustrerar moraliska lärdomar. En av dem handlar om en råbock som tröttnar på det berg där han en gång brukade beta och istället i fåfäng jakt efter nymodigheter flyttar till ett annat berg. Eller, om man skall följa textens uttryckssätt: berget (som är personifierat) driver bort bocken från sin kropp. Bocken börjar beta på det nya berget, växer sig tjockt och fett och börjar skrika okvädningsord och förbannelser över det ursprungliga berget. Berget blir då sjukt i sitt hjärta och genmäler bittert att jägarna borde ha ihjäl bocken. Den hurritiska texten gör avsikten tydlig: nli mannubor, manni taruvanni det är inte en bock, det är en människa!. Texten förklarar att den verkliga referenten är en människa som lämnar sin stad, flyttar till en annan och börjar bete sig illa mot den stad där han var född och boren. Den ursprungliga stadens gudar kommer, säger den moraliserande kommentaren, för alltid att hålla honom för förbannad. En moraliserande fabel av till synes mycket klassiskt snitt; genrens popularitet visas redan i det faktum att texten är tvåspråkig: den här textsamlingen ville hettiterna bevara även för dem som inte kunde en stavelse hurritiska. Och populariteten avtog inte: jag har själv i min forskning studerat hur just denna liknelse om det välgödda men trolösa betesdjuret sedan hamnade i Gamla testamentet, i 5 Mosebok kapitel 32, där en  liknande bild används för att beskriva det israelitiska folket i relation till Jahve. Om man tittar på originaltexterna kan man till och med se ett direkt stilistiskt lån mellan den äldre hurritiska versionen och den hebreiska. Kort sagt: liknelsen om det feta betesdjuret som förbannar sitt gamla fina berg och kommer på kant med sin gudomlige beskyddare har varit i diverse säckar innan den kom i påse. Man kan notera hur både den hurritisk-hettitiska texten och Pañcatantra tydligt ställer sig inom genren moralisk lärdom. Den senare, indiska, är en variant på  ntistra, en text om gott beteende, och den främreorientaliska visar tydligt att god medborgaretik står i centrum (man skall inte svika sin fädernesstad, sina nedärvda gudar etc.). I sådana berättelser blir djuren till tydliga symboler. Lagom är bäst, som det heter på ren svenska. Och hur är det då med den Fablernas värld i och vilken jag själv växte upp? Ugglan står utan tvekan för klokskap, Myran för nit och övernitiskhet (som när hon hävdar att hon skall piska all världens mattor), Drulle Sköldpadda för saktmod, den fartgalne och inbilske Moss Hare för obändigt övermod och Bröderna Bäver för noggrant arbete (de bygger till och med vattenledningar och drullemobiler). Fröken Stork blir symbolen för hysterisk, självisk monarkism när hon får drottningspader och utnämner sig till Drottning Fröken den Första Stork av Skogen, men sedan blir hon också en nobel förgångsgestalt när hon är den enda som klarar av att ta hand om invigandet av den nya Ljugarstugan. Päntti Varg är anti, sur och självisk, men visar sig också vara en utstött Varg i Veum som han själv uttrycker det: Veum var bra tills de drog in bussen. Och han blir en utmärkt speleman som trakterar både munspel och dragspel. Kort sagt: de olika djuren visar, precis som i Pañcatantra och Frigivelseeposet, hur varje dygd också har sin motsats. Noggrann ackuratess kan vändas om i hysterisk övernitiskhet. Av ledarskap kan självisk egocentricitet komma. Och av utanförskap och missunnsamhet kan det å andra sidan bli en poet och speleman. Mêden agan intet i övermått som det skal ha stått skrivet vid ingången till Oraklet i Delphi. Och lagom är bäst, som det heter på ren svenska. Denna dygdeetikens smala väg uppmuntrar oss fablerna att vandra. Och då måste ju djuren väl också vara människor? Ja, det är just var de är. I Fablernas värld. Simma Lugnt. Litteratur Pañcatantra. Översättare: Rolf Jonsson. h:ström - Text & Kultur, 2020. Ola Wikander

JAHVE ROFEKHA on yksi Jumalan nimistä. Oletko sairas tai haavoittunut? Oletko murheellinen tai surun murtama?  On yksi nimi ylitse muiden, jota voimme huutaa avuksi.  JAHVE ROFEKHA on nimi, jolla voimme kutsua Jumalaa sairauksien keskellä.Jumalan nimi -sarja. Osa 5/16 - Asko MatikkaTutustu lisää videoihimme osoitteessa www.janoinenlammas.fi

JAHVE JIREH on yksi Jumalan nimistä, mutta mitä se tarkoittaa ja miksi se on niin lohdullinen meille ihmisille.  Samalla tämä nimi on myös vihje Jumalan ihmeellisestä pelastussuunnitelmasta ihmiskunnan hyväksi.Jumalan nimi -sarja. Osa 4/16 - Asko MatikkaTutustu lisää videoihimme osoitteessa www.janoinenlammas.fi

JAHVE NISSI on Jumalan nimi, joka tarkoittaa ”Herra on minun sotalippuni”.  Kun Jumala on puolellamme, kuka voisi olla meitä vastaan?  Vaikka elämä on täynnä monenlaisia kamppailuja ja taisteluja, Jumalan avulla kuljemme kohti lopullista voittoa.Jumalan nimi -sarja. Osa 6/16 - Asko MatikkaTutustu lisää videoihimme osoitteessa www.janoinenlammas.fi

JAHVE SHALOM. Shalom tarkoittaa rauhaa ja merkitsee Raamatussa sodan vastakohtaa, turvallisuutta, voittoa ja ystävyyttä. Mutta on se lainkaan mahdollista tässä kärsimyksen maailmassa? Sodat, terrorismi, pandemia ja luonnonmullistukset runtelevat. Onko Shalom utopiaa? Jumalan nimi -sarja. Osa 7/16 - Asko MatikkaTutustu lisää videoihimme osoitteessa www.janoinenlammas.fi

JAHVE RO'I. Tunnetko olevasi sairas, eksyksissä, väsynyt, janoinen tai yksinäinen? Silloin tahdot tutustua Herraan, joka on JAHVE RO'I = Herra on minun paimeneni”  Tämä nimi on myös inspiraatio Janoinenlammas.fi palvelulle. Jumalan nimi -sarja. Osa 8/16 - Asko MatikkaTutustu lisää videoihimme osoitteessa www.janoinenlammas.fi

Sana ”vanhurskaus” ei esiinny suomen kielessä muualla kuin Raamatussa. Mikael Agricola keksi sanan omasta päästään kääntäessään Raamattua, sillä sanalle ei ollut valmista vastinetta. Tutustu sanan alkuperäiseen merkitykseen ja Jumalan nimeen JAHVE TSIDKENU. Jumalan nimi -sarja. Osa 9/16 - Asko MatikkaTutustu lisää videoihimme osoitteessa www.janoinenlammas.fi

Missä Jumala on? Tätä kysymme usein, kun jotain kauheaa tapahtuu. Ikään kuin Jumala olisi piilossa tai että Häntä pitäisi etsiä jostain kaukaa.  Kuitenkin Hän on yhden rukouksen päässä meistä.Jumalan nimi -sarja. Osa 10/16 - Asko MatikkaTutustu lisää videoihimme osoitteessa www.janoinenlammas.fi

Vanhasta Testamentista opimme, että Jumala ilmoitti nimekseen, minä olen eli JAHVE.  Mikä on Jumalan nimi Uudessa Testamentissa, kun Jumala syntyy ihmiseksi?Jumalan nimi -sarja. Osa 11/16 - Asko MatikkaTutustu lisää videoihimme osoitteessa www.janoinenlammas.fi

Bol pastierom a »narezávačom poľných fíg«. Okolo r. 760 ho Boh poslal do Bét-Elu, centra izraelskej modloslužby, aby tam pôsobil ako prorok. Amos rozpráva o svojom povolaní za proroka veľmi názorne a živo, ale pritom zdôrazňuje, že nie je »profesionálnym prorokom« (doslovne „prorockým synom [žiakom]“). Pre jeho proroctvo proti Izraelskému kráľovstvu a kráľovskému domu ho kňaz Amasiáš čoskoro vyhnal z Bét-Elu. Amos sa vrátil do Júdskeho kráľovstva, kde pôsobil asi do r. 746 pred Kr. O jeho ďalšom živote ani o jeho smrti sa nezachovali nijaké správy. Účinkovanie proroka Amos pôsobil za čias júdskeho kráľa Uziáša [Oziáša] (781-740 pred Kr.) a izraelského kráľa Jarobeáma [Jeroboama] II. (783-743), teda v čase, keď bolo Izraelské kráľovstvo v najväčšom politickom a hospodárskom rozkvete, ale aj vo veľkom náboženskom a mravnom úpadku. Svojimi obžalobnými prorockými rečami sa Amos obracal predovšetkým proti krivdám páchaným v krajine, najmä v administratíve, súdnictve a hospodárstve. Keďže vedúce kruhy zneužívali ľudí nízkeho pôvodu a neistého sociálneho postavenia na svoje ziskuchtivé, mocenské a pôžitkárske ciele a tým hrešili proti »Božiemu právu«, prorok musel ohlasovať výrok smrti nad Izraelským kráľovstvom. Hrozil boháčom, ktorí žili ako feudáli , zveľaďovali svoj majetok podvodom a pritom „šliapali po chudákoch a nivočili bedárov“. Zdôrazňoval, že takéto zločiny nemožno odčiniť ani najslávnostnejšími kultovými úkonmi. Kým boháči neprestanú vykorisťovať chudobných a šliapať ľudské práva a kým sa Izrael nerozhodne znova nastoliť právo a spravodlivosť, Jahve bude k nemu neúprosný, keď nadíde deň súdu nad Izraelom a nad každým, kto hreší proti Jahveho výzve na obrátenie. Pán povedal: Komuže prirovnám toto pokolenie? Podobá sa deťom, čo vysedávajú na námestí a pokrikujú na svojich druhov: ‚Pískali sme vám, a netancovali ste; nariekali sme, a neplakali ste.' Prišiel Ján, nejedol a nepil, a hovoria: ‚Je posadnutý zlým duchom.' Prišiel Syn človeka, je a pije, a hovoria: ‚Hľa, pažravec a pijan, priateľ mýtnikov a hriešnikov!' No múdrosť ospravedlňujú jej skutky.” Potom začal robiť výčitky mestám, v ktorých urobil najviac zázrakov, pretože sa nekajali. (Mt 11, 16-20)

  Landet og folket står under Herrens beskyttelse gjennom den pakt som er inngått mellom folket og Herren, med de styrende som mellommann. Det er en pakt som er bygget på jødenes pakt med Jahve. Folket legger seg inn under Guds beskyttelse. Det er et løfte som krever noe. Generasjoner før oss har bekreftet denne pakten og i smått og stort søkt velsignelse fra oven. Denne velsignelsen er noe som etterkommerne lever på og av, men pakten må fornyes. Den krever en aktiv handling.   Vår generasjon er den første som har sagt opp kontrakten med ham som Laura Ingraham kalte «the Big Guy up there». De klarer seg uten kristendom. Å vise til en humanistiske og kristne kulturarven duger ikke. Vi har derfor mistet det viktigste, det som har våret oss gjennom tusen års historie. For oss som forstår dette tapet blir oppgaven å skape fellesskap hvor velsignelsen finnes, og å leve liv i overensstemmelse med De ti bud. Hvis vi skal stå imot ondskapen må vi skape fellesskap som bygger på de gode kreftene og har et åpent sinn mot Gud.

  Hunter Biden burde vært fengslet, og hans far sendt på sykehjem. Den utrolige historien om familien Biden pipler langsomt frem. Sannheten lar seg ikke stoppe, selv om makten forsøker. Historien sier mye om hvor forkvaklet og normløst USA har blitt. Norsk normløshet er også med. Selv om Hans Rustad og Geir Furuseth gikk litt vill i bibelhistorien i innledningen til kveldens sending, er tittelen ikke mindre dekkende av den grad.   Sodoma og Gomorra er de bibelske navnene på to førhistoriske byer som skal ha ligget ved sørenden av Dødehavet. Ifølge første Mosebok, kapittel 18–19, førte innbyggernes gudløshet og ugjestmilde oppførsel til at Jahve så seg nødt til å ødelegge byene med ild og svovel. Bare Lot og hans nærmeste familie fikk anledning til å unnslippe. (Store norske leksikon) Sendingen tar selvsagt utgangspunkt i Hans Rustads kommentar av i dag. Den må leses, og ta dere også tid til å se videoen som ligger i saken. https://www.document.no/2021/03/08/hunter-river-familien-med-seg-og-kanskje-usas-elite/ Her er to sitater fra saken Hans skrev. De blir diskutert i sendingen, men de fortjener å bli lest, nettopp fordi sannheten må frem i lyset: I en film spør en russisk trafficked heroinavhengig jente Hunter hvordan han tør å filme seg selv med crack, når han er visepresidentens sønn. Hun var mer opptatt av nasjonal sikkerhet enn visepresidentens sønn, kommenterer Maxey. Det hører med til historien at flere e-tjenester sitter på kopier av Hunters laptop. En av dem er Mossad. Mossad har også sine svin på skogen, men de forblir tro mot sin oppgave: å beskytte Israel mot dets fiender. Hva hvis Israel oppdager at de ikke lenger kan stole på USA? Man skal ikke se bort fra at forbrødringen med sunni-statene har et slikt aspekt. Se våre daglige sendinger på YouTube og Rumble. Dagsorden har premiere kl. 21 seks dager i uken. Programmene kan også sees på våre Facebook-sider,  og de kan høres og lastes ned som podkast på PodBean. Abonnér og få varsel om ekstrasendinger. Kveldens sending ser du her kl. 21.00: Kjøp boken til Kjell Skartveit her!

Nagyböjt 2. szerda Nagy jelentőségű volt a világ történetében az a pillanat, amikor az ember első ízben mondta ki és hívta segítségül Isten szent nevét. A Szentírás szerint Ádám unokája, Énos tette meg ezt (Ter 4,26) Ettől kezdődik az emberiség döntése Isten szent nevével kapcsolatban: áldják, vagy átkozzák. Ma arról gondolkodjunk, hogy az emberiség nagyjai hogyan tartották tiszteletben Isten nevét. A választott nép története Ábrahám ősatyával kezdődik. Isten többször megjelent neki, közölte vele akaratát. Megáldotta, oltalmazta és különös ígéreteket tett neki. Életének folyását, emberileg szólva, Isten irányította. Ábrahám részéről mindezekre a válasz a legmélyebb hódolat volt. Sok helyen épített oltárt Istennek, azokon áldozatot mutatott be, és segítségül hívta az Úr nevét. Isten neve Ábrahám számára a mindent jelentette. Sok száz évvel élt Ábrahám után a népnek Istentől törvényeket hozó Mózes. Vele történt meg a nagy esemény: miközben nyáját legeltette, megjelent neki az égő csipkebokorban Isten. Kijelentette neki nevét: Én vagyok Jahve, én vagyok, aki vagyok! Ennek a névnek megdicsőítésére vállalta az engedelmességet, a gyötrelmeket. Ez a név volt számára az erő, amely mindenhova elkísérte. Ez a név tette vállalkozásait szerencséssé és személyének nagyságot adott. Isten nevének megtisztelése, segítségül hívása, az iránta való szeretet ma is azt eredményezheti, amit Isten a szent ősöknél tett. A tisztelet adásában én is őket kövessem! Ismét sok száz évvel Ábrahám után élt a zsidók legszentebb királya: Dávid. Zsoltároknak nevezett szent énekeiben nagyon sokszor találkozunk Isten nevével. Ha Isten szent nevét említi, akkor csodálkozik, hódol, leborul, imád, lelkesül, tiszteletet nyilvánít, vigasztal, erősít. Ezt mindazok megláthatják énekeiben, akik imádságos szívvel olvassák a zsoltárokat. Idézzünk fel néhány zsoltárverset mi is. „Uram, mi Urunk, milyen csodálatos a te neved az egész földön!” - olvassuk a 8. zsoltárban. „Áldott legyen az Úr neve, mostantól mindörökre!” - így a 112. zsoltár. „Áldjad én lelkem az Urat, és minden, ami bennem van, az ő szent nevét” - hív fel a 102. zsoltárban. „Az egész föld imádjon Téged, és mondjon dicséretet a Te nevednek!” (Zsolt 65) Hogyan tekinti Dávid király Isten szent nevét? Úgy, mint egy mindenütt és mindenkor jelenlevőt. Nagysága és fönsége betölti a világot. Ő, Isten, az embereknek legmegbízhatóbb támasza. Dávid királyt követve mondjuk mi is a zsoltár szavaival: „Áldom az Urat minden időben, dicsérete számban lesz mindenkor.” (Zsolt 33) Végül tekintsünk a legnagyobbra, aki a földön élt: az Istenemberre, Jézus Krisztusra. Jézus számára az Atya neve a kezdetet és a véget jelentette. Atyja nevében jött a világra, hogy Atyja küldetését teljesítse. Atyja nevében végezte csodáinak sokaságát, hogy az emberek dicsérjék értük az Atyát. Tanított, hogy az emberek megismerjék az Atya nevét. Amikor imádkozni tanította az embereket, az imádság első kérése az, hogy Isten neve szenteltessék meg a világon. Szenvedése előtti búcsúbeszédében beszámol arról, hogy az Atya küldetését teljesítette. Haldoklásában a kereszten, legutolsó szavával Atyjának ajánlotta lelkét. Feltámadása után arra készül, hogy, mint aki hűségesen teljesítette Atyja akaratát, és dicsőséget hozott nevére, visszatér a földről mennyei Atyjához. Jézus itt élt a földön, az emberek között, hogy Isten nevére tiszteletet, áldást és megbecsülést hozzon. Aki istenszerető keresztény ember, annak utánoznia kell a legnagyobb és legszentebb Fiút: Jézust, hogy erejéhez képest ő is dicsőséget hozzon mennyei Atyja nevére. Szent, szent, szent a seregek Ura! - így dicsérik a mennyben az üdvözült lelkek állandóan Istent. Átvehetjük tőlük éneküket, de szavaink, cselekedeteink és keresztény életünk által dicséretet és megszentelést adhatunk Istenünk nevének mi is.

Hvem skrev egentlig det gamle testamente, og hvad var hensigten med de barske og blodige fortællinger? Teolog Anne Katrine de Hemmer Gudme udlægger nogle af bibelens mest besynderlige tekster og forklarer, hvordan en lille gruppe bronzealder intellektuelle brugte horror-litterære kneb til at gøre Jahve til enehersker blandt Mellemøstens mange guder. Podcasten er sponsoreret af Carlsbergfondet. See omnystudio.com/listener for privacy information.

By PASTOR CHRISTOPHER ALAM Video link: THE BLOOD COVENANT 16- Jahve Shalom. The Lord our Peace. - YouTube  

By PASTOR CHRISTOPHER ALAM Video link: THE BLOOD COVENANT 14- Jahve Rapha, The Lord our Healer. - YouTube  

By PASTOR CHRISTOPHER ALAM Video link: THE BLOOD COVENANT 10- Jahve Nissi, The Lord our Banner of Victory - YouTube  

By PASTOR CHRISTOPHER ALAM Video link: THE BLOOD COVENANT 11- Jahve Jireh: I am the Lord your Provider - YouTube  

By PASTOR CHRISTOPHER ALAM Video link: THE BLOOD COVENANT 09- Jahve Tsidkenu, The Lord our Righteousness - YouTube  

By PASTOR CHRISTOPHER ALAM Video link: THE BLOOD COVENANT 08- Jahve Shammah, The Lord is Ever Present. - YouTube  

Kan det vara så att fantasin är den plats där du är närmast ditt sanna jag? I så fall, vem är du då och finns det något där som Gud lagt ner i dig som du kan förädla i en tid som denna? Våga ta nya kliv ihop med oss, rakt ut i det allra sköraste, mot de vi vill vara efter corona. Och sen slänger vi även in en påsktävling mitt bland chokladrussin och smågodis. Men nu längtar vi efter er, så tryck på play!

Den kristna och judiska tron förknippas med monoteismen, tron på en enda gud. Men berättelserna i Bibeln tycks visa att den berättelsen alltid möts av sin motsats, säger författaren Mattias Hagberg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Låt oss ta det från början, den allra första början: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Berättelsen som inleder Första Mosebok är hisnande. Ur Intet skapas Allt. På en sida föds världen. Orden är knappa och klara. Här finns inget dödkött, inga poetiska utvikningar, ingen magi. Bara guds ord som inordnar och avskiljer. Det är en märklig berättelse. Uppräkningen är lika avskalad som en inköpslista. Här finns inget kaos, inga strider mellan monster och jättar, inga demoner eller ondskefulla vidunder. Nej, bara gud ensam och allsmäktig. På många sätt liknar han en trädgårdsmästare eller möjligen en botaniker. Han kategoriserar och systematiserar. Allt framskrider sakligt och lugnt. Stolt betraktar han sitt verk och konstaterar gång på gång att det är gott, ja, till och med mycket gott. Redan här skulle Bibeln ha kunnat sluta, precis där den börjar. Vad mer finns att tillägga eller utföra? Världen är fulländad. Gud har, i sin oändliga vishet, skapat något som bara är gott. Allt stannar upp. Stillhet råder. Men stundens harmoni är snart över. För att fullt ut förstå den skapelseberättelse som inleder Första Mosebok måste man veta något om Bibeln och dess tillkomsthistoria. Den inledande historien är nämligen inte alls den äldsta. Tvärtom. Den skapelseberättelse som fyller det första kapitlet är tämligen ung, åtminstone med bibliska mått mätt. Den tillkom förmodligen någon gång under 500-talet före vår tideräkning, under eller direkt efter israelernas femtioåriga exil i Babylon. Den är mer en slutpunkt än en startpunkt. Den kan ses som kulmen på en flera hundra år lång utveckling mot monoteism. Exakt hur övergången från polyteism till monoteism såg ut är det ingen som vet. Vissa forskare ser den som en gradvis förskjutning, från månggudadyrkan via föreställningen om en höggud, som stod över alla andra gudar, fram till idén om den enda, allsmäktiga guden. Andra ser den som en revolutionerande, ideologisk omvälvning påskyndad av den babyloniska fångenskapen. I mötet med Babylons nationalgud Marduk upphöjde israelerna Jahve till världens enda härskare. Profeten Jesaja ropade ut det nya budskapet: Vänd er till mig, folk från hela jorden, så ska ni bli hjälpta. Jag är Gud, ingen annan finns. Jag svär vid mig själv, det jag säger är sant, mitt ord står fast: För mig ska alla böja knä. (Jesaja 45:22-23) En enda gud, höjd över världen ren och utan egenintresse. Det är en vacker tanke fulländad och oemotståndlig. Men är den ens möjlig? Redan i Gamla Testamentet svajar konstruktionen betänkligt, som om dess väldiga anspråk väger för tungt. I Bibelns mest litterära text, Jobs bok, ställs den oundvikliga frågan om den allsmäktige gudens ansvar för allt det onda som drabbar blint: Oskyldig eller skyldig, han förgör dem båda. När olyckan plötsligt dödar hånler han åt det oskyldigas undergång. Världen är utlämnad åt en brottsling, han gör dess domare blinda. (Job 9:22-24) Hos Job förvandlas den stora guden till en förbrytare, till en diktator sm inte förmår att skilja de onda handlingarna från de goda, ja, till en totalitär instans som omfamnar allt och därmed inget. Den som är domare kan inte också vara åklagare. Den som är bödel kan inte också trösta. I samma stund som gud blir allhärskare, i samma ögonblick som monoteismen segrar, börjar återtåget. Så föds guds antites djävulen. Han är nödvändig, om inte allt ska rasa. Den Onde, eller Satan om man så vill, har ingen framträdande plats i den hebreiska bibeln, men i det judiska tänkandet växer hans inflytande under de första århundradena före vår tideräkning, framför allt i den apokalyptiska litteraturen. Och i Nya Testamentet har han en framträdande plats. Det lugn som råder i skapelseberättelsens stilla uppräkning och uppdelning av världen känns plötsligt mycket avlägset. I Nya Testamentet råder istället ett slags kosmiskt krig. I Andra Thessalonikerbrevet skriver Paulus: Då ska den Laglöse uppenbaras, han som herren Jesus ska dräpa med andedräkten ur sin mun och förinta med glansen vid sin ankomst. Den Laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor makt, falska tecken och under och med orättfärdighetens alla konster (Andra Thessalonikerbrevet 2:8-10) På samma gång som världen blir dualistisk splittras herren i tre delar: fadern, sonen och den helige anden. I Nya Testamentet är vi tillbaka i en forntida värld full av gudar och gudomliga väsen, såväl onda som goda. Vid sidan av den mystiska treenigheten och djävulen vimlar där av änglar och demoner. Det är nästan som om Bibeln bär på ett underliggande budskap om den rena monoteismens omöjlighet, som att den innerst inne är en berättelse om polyteism. Eller åtminstone en berättelse om en evig och inneboende spänning mellan monoteism och polyteism, mellan det eviga och det föränderliga, mellan det fasta och det flytande, mellan det sanna och det sannolika, mellan det entydiga och det mångtydiga. Eller, om man så vill, mellan det totalitära och det pluralistiska. Den som läser noggrant upptäcker snabbt att såväl gamla som nya testamentet inte väjer för det motsägelsefulla. Tvärtom. Det finns ett postmodernistiskt drag i hela bygget som är tilltalande. Varje berättelse möts av en motberättelse. Varje sanning av en annan sanning. Den inledande skapelseberättelsen hinner inte ens sluta innan en annan, helt annorlunda och mycket äldre tar vid. I det andra kapitlet av Första Mosebok skapas världen på nytt, men nu är tonen annorlunda och budskapet inte lika harmoniskt. I paradisets stillhet finns ett träd och en orm. Och bara några korta kapitel senare, efter att Adam och Eva fördrivits ur paradiset och efter att Kain mördat Abel, ligger en märklig passage instoppad som det kan vara värt att citera i sin helhet, för att den så tydligt bryter av mot alla senare föreställningar: När människorna nu började bli talrika på jorden och döttrar föddes åt dem, såg gudaväsendena att människornas döttrar var vackra, och dem de tyckte bäst om tog de till hustrur. Då sa herren: Min livsande ska inte bli kvar i människan för alltid hon är dock av kött. Hennes livstid ska vara 120 år. På den tiden och även senare när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort. (Första Mosebok 6:1-4) Ändå lever bilden av den enda och allsmäktige guden starkt framför allt inom kristendomen. Kanske har judendomen varit bättre på att ta vara på den motsägelsefullhet som finns i de ursprungliga texterna på det polyteistiska, om man vill vara hädisk. Den rabbinska traditionen har ofta uppmuntrat meningsskiljaktigheter. Istället för att försöka destillera fram det entydiga ur det mångtydiga har det pluralistiska premierats. Författaren Amos Oz har fångat denna impuls med några vackra ord i en essä med den poetiska titeln Många ljus, inte ett ljus. Han skriver: Judisk kultur heligförklarar oenighet i himlens namn. Eller, för att parafrasera en av de mer kända meningarna i Nya Testamentet: Sanningens namn är Legion, för den är många. Mattias Hagberg, författare

Elohim, Jumala Raamattukouluttaja Pirkko Valkama käsittelee tässä opetussarjassa erityisesti kolmea nimeä, joilla Jumala on ilmoittanut itsensä. Ensimmäisessä osassa Pirkko pohtii nimeä, joka on suomenkielisessä Raamatussa käännetty sanalla Jumala. Jahve, Hän on, Hän tulee Nimi, jota Raamatussa käytetään eniten Jumalasta muodostuu … Lue loppuun →

Ilija je osoba koja se mistično iznenada pojavljuje u starom zavetu u 1Kr. 17, kako se pojavio tako je i nestao u ognjenim kolima. Njegovo ime znači “Jahve je moj Bog”, poruka njegovog života odgovarala je njegovom imenu. Ne samo da vidimo dokaze o ovom čoveku koji se pojavljuje u starom zavetu, takođe vidimo da se njegovo ime pominje i u Novom zavetu, videćemo kasnije... Priča o njegovoj proročkoj karijeri u severnom kraljevstvu Izraela za vreme vladavine kraljeva Ahava i Ahazije ispričana je u 1. Kraljevima 17-19 i 2. Kraljevima 1-2 u Bibliji. Ilija je tvrdio da ne postoje drugi bogovi osim Boga Izraela, pozivajući narod da se vrati jedinom Bogu. Bog je silno koristio proroka Iliju. Učinio je mnoga čuda kroz njega. U jednom trenutku je hodao na zemlji a u sledećem, Bog ga je uzeo u nebo. 2Kr. 2:11-12. Ilija je bio jedan od najvećih proroka koji je ikada živeo. Prorok Malahija je poslednji prorok nakon koga će proročki glas u Izraelu utihnuti narednih 400 godina. On je prorokovao da će pre dolaska Mesije doći Ilija kao preteća Isusu da najavi dolazak Mesije.Jevreji suu skladu sa svojom tradicijom i učenjem, verovali da će se Ilija ponovo pojaviti pre dolaska Mesije.

Fredrik LignellFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/prisa-herrens-namn-tillbedjan-och-friheten-arc47Ps 96I dagens psaltarpsalm uppmanas vi att prisa Herrens namn.Att tacka Gud begriper vi, men hur hyllar man någons namn?I biblisk begreppsvärld är namnet tätt förknippat med en persons egenskaper. Det är därför somliga byter namn efter tydliga omvändelser: Jakob (den som lurar och bedrar) blir Israel (den som har kämpat med Gud).Ty stor är Herren... Grundskälet till att Gud ska prisas och äras står att finna i Hans natur. Vi letar ofta i vårt eget inre efter skäl att prisa Herren, men djupast har det med vem Han är att göra.Sedan görs en jämförelse. Herren är värd att frukta mer än alla de andra gudarna. Folkens alla gudar är avgudar (v 5). En avgud är någon/något som tar Guds plats. Men också något vi lutar oss emot som egentligen inte förmår bära oss.Israels folk blir sekulariserade, men inte genom att sluta tro på Gud. Nej, det är mer subtilt än så. De ”breddar sin aktieportfölj”, som Magnus Malm skriver, genom att lyfta in också andra gudar och försäkra sig om att åtminstone någon hör deras böner om tillväxt och bättre grödor. Gärna Jahve, men inte bara Han.Problemet med rörelsen bort från Israels Gud handlade inte endast om att fler gudar importerades (även om det var illa nog), utan också om vad detta gjorde med tillbedjan och attityden till det gudomliga. Man lyfte in språkbruket och attityderna från avgudadyrkan i tillbedjan av Herren Gud, Jahve, och tonen i bönen förgiftades.Attityden till Herren påverkades av de relationer Israel upprättade med andra gudar. Bönen blev helt instrumentaliserad. Vi ber gärna, men bara om det ger något. Vi närmar oss gärna Herren, men då får han leverera bättre än de andra alternativen.Vad händer med människan när till och med gudsrelationen har tillväxtsyften? När den handlar om vad man får ut av den? Det tränger oss. Det gör oss ängsliga. Det dödar all tillit och berövar oss på all frihet.Det är i den krampen vi kan lyssna till Guds egen självpresentation. Mose står inför den brinnande busken och frågar: Vem ska jag säga har sänt mig? Gud svarar: ”Jag är den jag är. Säg att ’jag är’ har sänt dig.”Det första vi ber i Herrens bön är: Vår Fader som är i himmelen, låt ditt namn bli helgat, vilket innebär att avstå från all instrumentalisering. Vi använder inte Jesu namn för att få saker. Vi använder inte Guds namn FÖR ATT. Bibelläraren Hans Johansson: ”Gud har inga användarvänliga handtag. Man kan inte bära runt på Honom som man känner för.”Vad händer med oss när vi tillber Gud för att Han är den Han är?Då släpper somligt. Det är nämligen så att inte heller Han instru- mentaliserar relationerna. Han söker inte oss främst för att flytta oss från A till B. Han är inte ute efter oss likt en maskinist som sätter samman en fungerande produktionsapparat. Han är den Han är, och i tillbedjan blir också vi de vi är.Att be ”Låt ditt namn bli helgat” handlar om att freda relationen. Gud är den Han är, och du är den du är. Om vi tror att Gud har kramp över sakernas tillstånd och ständigt behöver vår hjälp, då kommer också vi att få kramp. Men om Gud är stor, oändlig och i total kontroll och dessutom inte jagar oss med dolda motiv, då sätter tillbedjan oss fria. Att prisa Guds namn är att erkänna vem Han är och att låta Hans egenskaper dra ut oss i frihet.Dagens psalm slutar med: ”se, han kommer, se, han kommer för att råda över jorden, råda rättvist över världen, råda trofast över folken.” Känner du hur trycket släpper? I Guds närhet, i tillbedjan och förundran får ångesten ge sig. Friheten är nämligen själva hemligheten. I Guds närhet, inför Hans ansikte, strålar den djupaste av alla friheter emot oss. Trycket lättar och krampen släpper.=== För samtal ===Nämn för vara...

Ein Vortrag über Jahve , Teil des Geister, Feinstoffwesen, Fabeltiere und Sagengestalten Podcast, Teil des Multimedia Online Esoterik Lexikon von A-Z.

Does the NT ever call Jesus â??Godâ??? If not, why are supposed â??Biblicistsâ?? so adamant that you must believe he is? Is Acts 14, 12, where Barnabas is called Zeus and Paul is called Hermes, based on a well known story among the gentiles? Why didn't Jahve just cure Moses of his speech impediment? Isnâ??t Aaron a useless addition since it is not he who leads the people into the promise land but Joshua? What if there was no â??Qâ?? Document, but the Marcionite Gospel contained the so-called Q material? And that Matthew expanded Mark with this material which he took from the Marcionite Gospel? Then Luke used Mark and Marcion? How much of a role did the destruction of the temple in Jerusalem in 70 CE play in the development of the atonement theory of Jesus' death? Is there any evidence that any Christian prior to 70 CE believed that Jesus' death was an atoning sacrifice? For that matter, were there Christians at all prior to 70 CE?

Podcast rund um das Thema Jahve. Bekanntes und Unbekanntes zum Thema Jahve als Teil des Esoterik Podcast. Dies ist die Tonspur eines Videos aus dem Youtube Esoterik-Kanal. Autor und Sprecher ist Sukadev Bretz, Gründer von Yoga Vidya. Diese Hörsendung ist erstellt worden als Diktat für einen Artikel im Yoga Wiki Bewusst Leben Lexikon von Yoga Vidya. Jahve aus dem Geist der spirituellen Entwicklung. So kommt er zu einigen interessanten, auch diskussionswürdigen Gedanken. Jahve hat etwas zu tun mit Judentum, Anthroposophie, Gottesname, Gott, Christentum, Judentum, Kabbala. In einer Schamanische Natur-Rituale Ausbildung erfährst du mehr über subtile Aspekte von Gesundheit und Heilung. Viel Vergnügen mit diesem Esoterik-Podcast zum Thema Jahve. Besonders schön ist es, mit anderen zusammen zu singen, z.B jeden Morgen und Abend im Yoga Urlaub oder auf Seminaren bei Yoga Vidya, oder in besonderen Mantra und Musik Seminaren. Übrigens: Viele Kirtan Videos von Yoga Vidya findest du unter Kirtan. Oder gehe zum Mantra Podcast oder Mantra Blog von Yoga Vidya. Bist du sehr interessiert an Kirtan und spiritueller Musik? Dann sind vielleicht die Yoga Vidya Seminare Mantras und Musik etwas für dich. Du kannst auch jeden Samstag um 20h beim Live-Satsang von Yoga Vidya dabei sein. Der Yoga Vidya Bad Meinberg Satsang mit Meditation, Mantra-Singen, Vortrag, Arati wird live übertragen ins Internet auf http://mein.yoga-vidya.de/page/yoga-vidya-satsang. Weitere Links: Willst du ein Einführungsseminar erleben, Yoga Urlaub nehmen oder vielleicht eine Ausbildung machen? Dann findest du hier eine kleine Auswahl. - Yoga und Meditation Einführung Seminar https://www.yoga-vidya.de/yoga-anfaenger/wie-lerne-ich-yoga/yoga-meditation-einfuehrungsseminar/ - Yoga Schulen https://www.yoga-vidya.de/center/ - Yogaferien https://www.yoga-vidya.de/yoga-urlaub/yoga-ferien - Yoga Ausbildung https://www.yoga-vidya.de/ausbildung-weiterbildung/yogalehrer-ausbildung/ - Sehr vieles zur Meditation auf https://www.yoga-vidya.de/meditation/ Die neue kostenlose Yoga Vidya App ist da! Gestalte deine eigene Yogapraxis individuell, unverbindlich und unkompliziert! Mit dieser App kannst du: – Hatha Yoga Stunden mitmachen – Pranayama oder Meditation üben – neue Mantras lernen – das nächste Yoga Vidya Center vor Ort finden Die App, samt weiteren Informationen, ist im Yoga Vidya Blog erreichbar – sowohl für Android als auch für iOS. Klicken, runterladen, und das Yoga deiner Wahl praktizieren.

Do you think the Shroud of Turin is authentic burial cloth of Jesus Christ? What problems are there with the following scenario? Matthew combines Mark with a Q-like source. Luke uses Matthew and Mark. I was wondering, based on reading the first five books of the Bible, if Jahve was a mountain or thunder God? What, if any, historical evidence do we have of the Council of Jerusalem presumably held circa 48 CE? I'd like to get a handle on whether any of the NT is based on translations of Hebrew or Aramaic passages or even lines. Can you suggest any readings (or podcasts or videos) that will clarify this issue for me? Why does Solomon pardon his brother Adonijah for attempting to capture the throne, but then orders him killed when, via Solomonâ??s mother Bathsheba, he asks for King Davidâ??s recent virgin bed-warmer Abishag? What is your opinion on the Church politics between the Anglican Church in North America and the Episcopal Church? Do you see one's stance as more grounded in scripture? 1 Corinthians 6:19 says that the body is the "temple" of the Holy Spirit. Could this be an anachronistic interpolation done by a scribe after the fall of the Jerusalem temple in 70 AD? I wonder if you could summarize your understanding of the different agendas of the Synoptics.

Jahve Jireh on Isand, kes varustab. Jumal näeb ette ja on meid täielikult varustanud kõigi vajaduste osas, nii loomulikult kui vaimselt. Aabraham on meie eeskuju, kuidas minna Jahve juurde vastuvõtmise usus.

Jeesus on Jahve Ra-ah - Isand, meie Karjane, Ta valvab sinu üle, et sind kaitsta. Meie Karjane sai ka talleks, et sind lunastada. Ta tegi seda, kuna Ta igatseb lähedast suhet sinuga, et sa Teda tunneksid.

Jahve Shamma tähendab Isand on kohal. Meil on vaja ja me igatseme Jumala lähedust. Me saame Tema ligiolust kõik, mida eluks vajame. Aeg Jeesusega on see üks asi, mida on vaja.

Jahve tähendab, et Isand on kõik, mida me vajame, et Ta oleks, Suur MA OLEN. Jumal kasutab Oma nimesid, et kirjeldada meile Ennast piiblis - Ta on Jehoova Shalom, meie Rahu Isand.

Jahve on Nimi, mille Jumal Endale andis. "Mina Olen" on Jumal ütlemas, et Tema on KÕIK, mida me vajame, et Ta oleks. Ta kasutab teisi nimesid, et kirjeldada Oma iseloomu, Ta on Jehoova Raffa - Isand, kes meid tervendab.

Vi möter även en fiktiv kvinna, Jezebel, som en av Suzanne Brøggers sånger handlar om. Möjligtvis är det denna mytomspunna kvinna, Jezebel, som jazzmusiken är uppkallad efter. Den danska författaren och ikonen Suzanne Brøgger debuterade som blues- och jazzsångerska med egna texter på plattan Blå Biografi. Med CDn medföljer en 80-sidig essä skriven av Brøgger, som föddes i slutet av andra världskriget och är uppvuxen med jazzen. Hennes pappa spelade jazzpiano och lilla Suzanne, endast några år gammal, satt ofta i hans knä vid pianot. Bluesen och jazzen har blivit hennes livsnerv och livsledsagare. Varje dag spelar hon jazzpiano. - Men fruktansvärt dåligt, säger hon själv. Hon påverkades starkt av bluesens äkthet och de svarta slavarnas musik, vilken tycktes kunna omvandla olycka till glädje och förtryck till livsbekräftelse. -Länge avskydde jag Billie Holiday, bekänner Suzanne Brøgger. Jag tyckte att Billie sjöng trista, sentimentala sånger om glädjen att förstöra sig själv och lida under mannens förräderi och svek. Billie Holiday gladdes åt att bli dåligt behandlad. Jag stod inte ut med det, säger Brøgger. -Men Billie Holiday är en suverän konstnär, speciellt tillsammans med Lester Young och Teddy Wilson. Jag märker en stor livskraft. En av Suzanne Brøgger sånger handlar om den mytomspunna kvinnan Jezebel. I Bibeln är Jezebel en ond drottning av norra Israel. I vår kultur ansågs svarta kvinnor länge vara Jezebels, alltså prostituerade, tillgängliga för alla män. En fantasi, helt motsatt bilden av den vita, trogna kvinnan. I 30-talets USA tvångssteriliserades svarta kvinnor då de ansågs styrda av sina drifter. -En hypotes är att ordet Jazz är en förkortning av namnet Jezebel. Jez. Hordistriktet i New Orleans, The Red Light District, hade namn efter Jezebel, berättar Brøgger som själv reste dit. Varför användes Jezebel för att benämna prosituerade, undrade hon? I Gamla Testamentet, innan judendomen och den patriarkala religionen uppstod, existerade det flera kvinnokulturer, fruktbarhetskulturer, vilka man med alla medel försökte bekämpa. Syftet var att installera den faderlige guden Jahve. -Men befolkningen återgick ständigt till att dyrka dessa gudinnor. En av de starkaste gudinnorna hette Jezebel, säger Suzanne Brøgger. I Gamla Testamentet kan man läsa om hur hon satt till bords med hundratals kvinnliga profeter och lärljungar, vilka alla dyrkade Jezebel. -Precis som Maria Magdalena utgjorde Jezebel ett hot mot den faderliga ordningen. Hur skulle man då hålla nere dessa kvinnor, frågar sig Suzanne Brøgger och ger själv svaret: Genom att kalla dem horor, luder, prostituerade. Genom att projicera den icke rumsrena sidan av sexualiteten, vilken samhället inte vill kännas vid, över på Jezebel. Och Jez blev till Jazz som spelades på horhusen i New Orleans. -Jazzscenen är ett ett maskulint broderskap en kult till Jezebels ära och man dyrkar henne genom att hålla henne nere. Jazzen är en manlig domän, som kvinnor har fått lov eller gett sig själva lov att tränga in i, anser Suzanne Brøgger. Vi hör sångerskan Suzanne Brøgger och några av de otal artister som sjungit in sånger om myten Jezebel.   Musiklista: Morning Tea Suzanne Brøgger/Jan Kaspersen Suzanne Brøgger Blå Biografi Exlibris EXLCD 30116 Jezebel Shanklin, W. - Charles Aznavour Edith Piaf 30th Anniversaire (Disc 1) EMI 827 0972 Weirdo Suzanne Brøgger/Jan Kaspersen Suzanne Brøgger Blå Biografi Exlibris EXLCD 30116 Vodoo Sugar Suzanne Brøgger/Jan Kaspersen Suzanne Brøgger Blå Biografi Exlibris EXLCD 30116 Su-Zen Shoes Suzanne Brøgger/Horace Parlan Suzanne Brøgger Blå Biografi Exlibris EXLCD 30116 Serenity Suzanne Brøgger/Jan Kaspersen Suzanne Brøgger. Christina von Bülow, Christina Dahl m fl. Blå Biografi Exlibris EXLCD 30116 Lowland Blues Suzanne Brøgger/Uffe Steen Suzanne Brøgger Blå Biografi Exlibris EXLCD 30116 Jezebel Suzanne Brøgger, Butch Lacy Suzanne Brøgger Blå Biografi Exlibris EXLCD 30116 Jezebel / Waltz Steiner, Max Hollywood Bowl Orchestra John Mauceri, Conductor The Great Waltz PHILIPS 438 685-2 Jezebel Willie Johnson The Golden Gate Quartet The Golden Gate Quartet Columbia Jazzworks COL 491245 2 Jezebel Wayne Shanklin Frankie Laine 16 Most Requested Songs CBS Records CK 45029 Jezebel Wayne Shanklin Gene Vincent And His Blue Caps Blue Jean Bop! Capitol Records 72435-2-2 Jezebel Boy Frank Zappa Frank Zappa Broadway The Hard Way Zappa Records CDZAPPA 14 The Magdalene Laundries Joni Mitchell 1943- born Roberta Joan Anderson Joni Mitchell Misses Reprise 9362-46358-2 Tip Drill Nelly Nelly Da Derrty Versions: The Reinvention [EXPLICIT LYRICS] Umvd Labels

Jahve Jereh - Bohuslav Wojnar (6.9.2009) by KC Český Těšín