Podcasts about dominikanska

Är det Jolly Roger snarare är Trikoloren som upplysningens förkämpar bör hissa? Dan Jönsson läser David Graebers postumt utgivna Pirate Enlightenment, or the Real Libertalia och prövar hypotensen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Historien är höljd i dunkel. Historien är visserligen alltid höljd i dunkel, men i somliga hörn är dunklet dunklare än annars. Som här: på nordöstra Madagaskar, troligen i närheten av den lilla ön Ile Ste-Marie, låg i början av 1700-talet en stad med namnet Libertalia, eller Libertatia. Libertalia, berättas det, var en koloni som grundats av pirater med en viss kapten James Mission i spetsen, en republik där myterister och sjörövare förverkligat ett samhälle med radikal jämlikhet, där all egendom var gemensam och besluten fattades genom direkt demokrati. Ingen hudfärg, ingen tro räknades för mer än någon annan. Invånarna i Libertalia såg sig som frihetens väktare och drevs av sitt motstånd mot auktoriteter och förtryck i alla former: monarki, slaveri, religion och ekonomisk orättvisa. De konstruerade ett eget språk, förde en vit flagga och levde i vad som kan beskrivas som utopisk kommunism. Med kapten Missions ord var ”varje människa född fri, och med lika stor rätt till sin försörjning, som till luften han andas”.Så berättas det åtminstone. Med tiden har historikerna tyvärr kommit till slutsatsen att både kapten Mission och hans Libertalia måste betraktas som en myt. Enda källan där de nämns är den samtida krönikan A General History of the Pyrates, utgiven i London 1724 under pseudonymen Captain Charles Johnson, möjligen ett täcknamn för författaren Daniel Defoe. Mycket annat i Captain Johnsons krönika är å andra sidan väl belagt, så det kan inte uteslutas att myten om Libertalia i viss mån var, som det brukar heta, baserad på en verklig historia. Att pirater verkligen etablerade baser och grundade kolonier på Madagaskar är oomtvistat, och i Europa gick vid tiden rykten om ett mäktigt piratkungarike under ledning av den legendariske – men historiskt dokumenterade – sjörövaren Henry Avery, som efter en spektakulär räd mot den indiska stormogulens flotta utnämndes till ”mänsklighetens fiende” och jagades som fredlös över hela världen, utan resultat.Även detta kungarike var av allt att döma en myt. Däremot tycks bilden av piratsamhällenas egalitära och demokratiska principer faktiskt ha visst fog för sig. Det var nämligen så besluten togs och rikedomarna fördelades ombord på piratskeppen – så att samma regler gällde när de gick i land verkar logiskt. Men sant eller inte: det ver,kligt betydelsefulla i den här historien är kanske egentligen det dokumenterade faktum att berättelserna om dessa fria och jämlika piratsamhällen fick sådan spridning i det tidiga 1700-talets Europa. Man får komma ihåg att det här var flera årtionden före Montesquieu, Rousseau och encyklopedisterna; det vi idag kallar upplysningen och dess idéer om en rättvis och förnuftsbaserad samhällsordning hade fortfarande inte formulerats. Men de låg i tiden. Piratlegendernas berättelser om blomstrande, alternativa samhällen i fjärran hav förebådade ett epokskifte.Det är här deras historiska betydelse ligger, inte i deras eventuella faktabakgrund. Den amerikanske antropologen David Graeber beskriver i sin posthumt utgivna ”Pirate Enlightenment, or The Real Libertalia” – alltså: ”Piratupplysning, eller det verkliga Libertalia” – hur ryktena om dessa laglösa, egalitära utbrytarrepubliker bör ha fungerat som katalysatorer för det politiska tänkandet i ett Europa där den absoluta monarkin och den allsmäktiga kyrkan hade ett bergfast grepp inte bara om den politiska makten utan också om det ideologiska ramverket. Skulle nya tankar tänkas fick de helt enkelt komma utifrån. Graeber, som dog 2020, har tidigare varit inne på samma spår: i den väldiga ”Början på allt”, skriven tillsammans med kollegan David Wengrow, berättas exempelvis historien om den irokesiske ädlingen Kandiaronk, som i en vida spridd bok från 1703 av den franske författaren Lahontan framträdde som en verserad och radikal kritiker av den kristna civilisationens klasshierarkier, intolerans och sexuella bigotteri.Graebers tes är alltså att impulser som dessa blev avgörande för att rucka perspektiven och bereda vägen för de idéströmningar som hundra år senare fick sitt utlopp i de franska och amerikanska revolutionerna. Tanken är i och för sig inte ny; historiker som Marcus Rediker och Peter Lamborn Wilson har långt tidigare lyft fram piraternas betydelse som förebilder för den tidens fattiga och förslavade. Deras räder sågs som hjältedåd mot en despotisk övermakt, och i deras jämlika, fördomsfria samhällen anades konturen av en rättvisare värld. Wilson beskriver i sin bok ”Piraternas utopi” från 1995 hur piratkolonier som buckanjärernas på Hispaniola – ön som idag delas mellan Haiti och Dominikanska republiken – eller den i Salé i Marocko i sin tid fick sådant inflytande på det allmänna medvetandet att de i själva verket borde ses som första stegen i den revolutionära utveckling som skulle förändra Europa. Att nästan ingenting finns kvar som vittnar om deras existens är i sammanhanget inte det väsentliga. Också det mytiska Libertalia blir för Wilson på så vis ändå ett historiskt faktum, eller som han formulerar det: ”Man kan anta att berättelsen blev trodd för att den var trovärdig.”Sann, verklig, trovärdig – historieskrivning handlar om att bringa reda i ett skeende där mycket, kanske rentav det allra viktigaste utspelar sig i det fördolda, bortom både vittnesmål och dokumentation, och där myter, mysterier och legender ofta är drivande i processer som pågår under generationer, utan direkt påvisbara samband. Ett viktigt spår i David Graebers berättelse handlar om hur piraterna på Madagaskar ända från början beblandade sig med den inhemska befolkningen och hur deras samhällen, också långt efter att de upphört att fungera, på så vis kan sägas ha överlevt genom lokala kungariken som i många fall fört vidare deras värderingar ända in i vår tid. Och Peter Wilson filosoferar, apropå fristaten i Salé, som av allt att döma försvann genom att piraterna konverterade till islam, hur – jag citerar: ”Deras inflytande över den europeiska civilisationen tycks ha varit noll och intet, eller till och med mindre än noll: i likhet med släktingar som har skämt ut sig nämns de aldrig och är inte bara bortglömda utan avsiktligt bortglömda.”Men denna avsiktliga, kollektiva glömska är kanske ett gigantiskt, europeiskt självbedrägeri? Kanske finns ett verkligt samband mellan dessa avfällingar och upplysningstidens beundran för islams konst och kultur? Kanske piraternas terrorverksamhet bör ses – med Wilsons formulering – ”som ett sätt att fly från (och hämnas på) en civilisation präglad av ekonomisk och sexuell misär, en självgod kristenhet baserad på slaveri, förtryck och elitprivilegier”? Mycket möjligt. Rentav mycket troligt. Men historien säger som bekant lika mycket om den tid den skrivs i som den tid den skriver om. Vad vi ser i den beror i hög grad på vad vi förväntar oss att se. Också vår egen tid är höljd i dunkel.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturDavid Graeber: Pirate Enlightenment, or the Real Libertalia. Penguin books, 2023.Peter Lamborn Wilson: Piraternas utopi. Översättning: John-Henri Holmberg. Bakhpll förlag, 2016.

Ono što je bilo zacrtano, to je i ostvareno. Srbija je prvu fazu takmičenja završila sa 3-0, i sada kreće ono teže. A tamo nas čekaju neki stari drugari! O Južnom Sudanu sve najlepše, ali nisu bili dovoljno dobri da juče zaustave „plave“. Nikola Jović i Bogdan Bogdanović dirigovali su napadom Srbije, koji ni atletski kapacitetni Afrikanci nisu uspeli da osujete. Ipak se razlika u klasi između dve ekipe osetila na parketu, i tu je bio kraj! Fokus podkasta je doduše nešto drugo, a to su grupe u ukrštanju. Srbija je dobila ono što se i očekivalo, a to su Italijani i Dominikanska republika. Da li je pravi momenat da se Italijanima vrati milo za drago, pa još sa kamatom po mogućstvu? Ispit ove selekcije je u petak od 10:00, pa da vidimo hoće li i ovaj put Spisu i Polonara moći da pogode ono što su uspeli u prethodna dva puta, ili će im „plavi“ konačno pomrsiti račune. U drugim grupama isto garantujemo zabavu. Amerikanci i Litvanci mogu „zatvoriti priču“ pobedama u prvom kolu grupe J, dok Crna Gora čeka eventualni kiks baltičke selekcije protiv Grka. U grupi K se Australija bori za goli život protiv Slovenije, i to je susret koji takođe obećava! Na kraju krajeva, ni grupa L nije različita u tome da se četvrtfinalisti mogu rešiti već u petak, jer bi Španija i Kanada pobedama nad Letonijom, tj. Brazilom, overili svoje karte do Manile. Završnica zaista obećava, a sve što Srbiji treba za početak su dve pobede. Mi verujemo da je to realnost, a da li i jeste, znaćemo u nedelju popodne. Slušamo se još!

Prva tri dana, a turnir već kuva! Za početak, da kažemo da makar reprezentacija Srbije nije iznenadila. Oni su u, dok mi ovo snimamo, jedinu utakmicu na turniru okončali pobedom protiv Kine, u meču koji nam je barem dao jednu lepu reprizu šuterske rapsodije Ducija Ristića. A dok vi ovo gledate, nadamo se da je skor Srbije već 2-0. Ali zato, drugih iznenađenja koliko želite! Najveće, recimo, Francuska, koja će ostatka turnira provesti u razigravanju za 17. mesto. Gotovo nestvarno zvuči, ali „galske petlove“ selektora Vensana Kolea je prvo deklasirala Kanada, a zatim i šokirala Letonija. Dalje u toj grupi idu dve gorenavedene selekcije, dok će Francuzi sreću potražiti u „gubitničkom“ delu kostura. Ako i ništa, makar imaju OI osigurane za dogodine... Zatim, iznenadio je i Japan. Lišen pomoći najboljeg igrača, Japanci su prvo izgubili od Nemaca, ali su onda iznenadili Fince. Plesao je moćni Juki Kavamura, koji je ispogađao kad je trebalo i poslao Laurija i drugove kući. Oni sada igraju za plasman protiv Australije, i naravno da su „bumeri“ favorit, ali na osnovu onoga što sada gledamo – biće prilično teško! Najavili smo da će Dominikanska republika biti tvrd orah, a to su na svojoj koži osetili i Italijani. Selektor „Če“ Garsija je ispravno sklopio kockice i ostvario dve pobede, dok Italijancima ostaje da se „povade“ protiv Filipina. Domaćin opet nije imao sreće, imali su svoje šanse u oba meča, ali su za sada – bez pobede. Šanse za dalji plasman su im male. Po planu su otvorili i Amerikanci i Grci, ne doduše bez da se preznoje. Plasman su već posle dva kola očekivano overili Crnogorci i Litvanci, a već spo pomenuli Kanađane i Letonce. Dobar utisak ostavila je tradicionalno i Španija, Slovenija je takođe otvorila pobedom, Brazil je imao peh sa Raulom Netom ali ne izgledaju loše. Ukratko, turnir je dobar – a mi pričamo baš o tome. Pridružite nam se, vidimo se opet ubrzo!

Dobro, razmakli smo one indonežansko-japanske grupe i sad je vreme da se pozabavimo onim pravim – a to su grupe koje će se odigrati u Manili! Prestonica ostrvske nacije biće domaćin grupama od A do D, pri čemu će se A i B igrati u Araneta Koliseumu, dok će ekipe iz C i D igrati u „Mol of Azija“ areni u Pasaju, predgrađu Manile. U grupi D svoje takmičenje počeće reprezentacija Crne Gore! Njihov inicijalni zadatak nije težak, budući da će se za prolaz boriti sa Egiptom, Meksikom i Litvanijom. Ako se kockice sklope za selektora Boška Radovića, ni prvo mesto nije van dometa, uzevši u obzir silne kadrovske probleme koje Litvanija trenutno ima. Prođu li dalje, Crnogorce u ukrštanju čeka niko drugi do „Drim Tim“ SAD, koji igra u grupi C. Entoni Edvards se rano nametnuo kao lider ove ekipe, koja je svakako i dalje prvi favorit na turniru, bez obzira na činjenicu što u sastavu možda i nema nekih „prepoznatljivih brendova“...mada, ko je slušao naš podkast poslednjih godina, prepoznaće baš svakoga. U konkurenciji su ovde i Grci, kao i Novi Zeland i Jordan. Grupa A je grupa u kojoj se nalaze domaći Filipinci, čija je glavna uzdanica na ovom turniru s.t.r. „Džordan Klarkson“. Edinov i Milošev omiljeni privatnik će ovde imati priliku da se raspištolji kao nikada do sada, a može li to dovesti do nekih opipljivih rezultata? Možda i prolaza? Dominikanska republika je prilično jaka sa Karl-Entonijem Taunsom, a Italija...pa...nećemo sad o Italiji. Rano je. Srbija igra u grupi B, i njima smo, naravno, posvetili i najviše pažnje. A ono o čemu možda nismo pričali previše je to što će naši momci igrati u istoj hali u kojoj je moćna Jugoslavija 1978. osvojila svoje drugo svetsko zlato. Tada su na parketu „Aranete“ Kića i Praja nadigrali Tkačenka i Žarmuhamedova...mogu li Bogdan, Marko i ostali da ponove njihov uspeh? Hajde da otkrijemo zajedno! Uživajte u najavi, a mi se ponovo slušamo i gledamo sledeće nedelje!

Åkte på semester - dog under mystiska omständigheter.Det var den 5 mars 2020 som Jessica Silva anträffades död på sitt hotellrum i lyxparadiset Punta Cana i Dominikanska republiken. Det är maken Joakim som hittar Jessica livlös och rapporterar in till polisen. Han häktas senare under natten och anklagas själv för att ha bragt Jessica om livet.Men historien slutar inte där. Bara några timmar efter att Joakim har häktats hittas även han död i sin cell.Kontakta oss: mystiskafall@outlook.comLåt mystiken klä dig!https://mystiskafall.myspreadshop.se/Hitta oss på sociala medier!Instagram: mystiskafallFacebook: https://www.facebook.com/groups/2349054751980603 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

* Det här är ett gammalt avsnitt från Podme. För att få tillgång till Podmes alla premiumpoddar samt fler avsnitt från den här podden, helt utan reklam, prova Podme Premium kostnadsfritt. Ladda ned i Appstore eller Google Play. * Vad är det som händer i Lundellhuset? Har det börjat spöka? Eller vem var det som skickade sms till Jonna? Hur är det att köra bil i Dominikanska, och vad hände när Jonas bil pajade mitt i natten? Och om du någonsin ramlar ur ett flygplan på 10.000 meters höjd har Jocke ett jättebra tips!

Efter att ha förklarat förra veckans poddkrångel och läst upp en gurkadikt så beger sig Gabriel och Åsskar till Dominikanska republiken och berättar om landets historia samtidigt som dom reflekterar över hur diktatorer kan vara omtyckta och hatade på samma gång. När dom nått fram till mitten av 1900-talet och den tyranniska diktatorn Trujillos regim så gör dagens huvudpersoner entré i berättelsen: systrarna Mirabal! Dom är motståndskämparna som offrade livet i kampen för ett jämställt, fritt land och vars dödsdag idag uppmärksammas som "Internationella dagen mot våld mot kvinnor". En sorglig och hemsk, men inspirerande och stark berättelse!  Dagens ord: diktatur  Produceras av Frälsningsarmén www.kylskåpsradion.se

Ett program inspelat i Dominikanska republiken, med frågan: Finns det ett framtid och ett hopp, trots att världen ser ut som den gör? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den här gången samtalar era cigarrvänner i generella termer om det som är typiskt för olika länders cigarrer och först ut är Dominikanska republiken. Vi uppmärksammar också Fars dag och den magnifika ombyggnaden av Brobergs butik i Göteborg. Dagens cigarr: Macanudo Inspirado Limited Edition 2022 Producerat av Eric Palmcrantz, Figaro Music & Media Group.

Peter, Mats och Mattias bollar med två PGA-tourtävlingar, lyssnar på Viktor Hovland och skickar med tips inför din säsongsstart. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sredi zime mnogi sanjarimo o življenju (ali vsaj počitnicah) na enem od karibskih otokih, kjer je vse leto poletje. In če bi del svojega življenja preživeli tam, bi se verjetno le stežka navadili na hladnejši del leta pri nas. S slovensko zimo ima še vedno težave tudi Alexander Martinez Germosen, ki se je v Slovenijo priselil pred desetimi leti. Otroštvo je tako Alex preživel v Dominikanski republiki, večji del najstniških let pa že v Sloveniji. Najbolj ga je navdušil sneg, na mraz pa se še ni zares navadil. Tudi značaj Slovencev ga občasno še vedno preseneti.

Det var en gång fyra systrar i Dominikanska republiken. De hette Patria, Dede, Minerva och Maria Teresa och tillsammans riskerade de sina liv i kampen mot den hemska diktator som styrde deras land. Det här är ett avsnitt ur andra säsongen av Godnattsagor för rebelltjejer är en poddserie för 9-13-åringar om kvinnor som gått sin egen väg. Podcasten är ursprungligen producerad och skriven av Francesca Cavallo och Elena Favalli och bygger på den kända bokserien med samma namn. Medverkande i detta avsnitt Manus: Corinne Purtill Exekutiv producent: Elena Favilli Uppläsare: Ruth Vega Fernandez Illustratör: Rita Petruccioli, Copyright © Timbuktu Labs, inc. Musik: Elettra Bargiacchi Producent: Meg Murnane Svensk produktion: Jenny Bergman

I  dagens podd möter ni bisittaren Johanna i rollen som resenär och student! Från en mycket lärorik vecka i Dominikanska republiken återvänder hon med inte bara a yo-ho-ho and a bottle of rum, utan också med sin alldeles egna blend! Vi provar och analyserar och lottar ut ett fint pris. Dagens cigarr: Davidoff very, very Limited Edition. As limited as it gets actually! Producerat av Eric Palmcrantz, Figaro Music & Media Group.

dominican legend aka Dj Vega taking over

I ett lite annorlunda avsnitt av Brobergs Cigarr-podd, kåserar Anders runt sin nyligen timade resa till Macanudos cigarrfabrik i Santiago de los Caballeros i Dominikanska republiken. Våra lyssnare får intressanta inblickar i tillverkningen av goda cigarrer, rekommenderas en kommande nyhet, liksom de erbjuds att delta i utlottningen av en fin vinst. Dagens cigar: Macanudo Inspirado Black Robusto  Producerat av Eric Palmcrantz, Figaro Music & Media Group.

När 23-åriga Amanda Bouveng börjar surfa blir hon frälst. För första gången i sitt liv gör hon något bara för sin egen skull. Men är tillvaron så paradisisk som den verkar? På gymnasiet var Amanda Bouveng en lovande simmare. Men toppresultaten uteblev. När Amanda upptäcker surfning istället lossnar det för henne. Plötsligt kunde hon göra något som inte behövde leda till något annat. Sedan tre år tillbaka bor och lever hon i surforten Cabarete i Dominikanska republiken där vädret och vinden får styra hennes tillvaro, inget annat. För Verklighetens Gustav Asplund berättar Amanda om friheten att släppa kontrollen i en våg, men också om de skilda världarna mellan fattiga locals och gringosarna som alla flytt från ett förflutet för att förverkliga sig själva – och till och med bränt sina broar. Är du själv är någon du känner i ett märkligt hörn av världen eller har en spännande historia att berätta? Nominera till Svensken i Världen! Mejla till verkligheten@sverigesradio.se eller kontakta oss via sociala medier.

I femton år har Glenn Close kämpat för att förverkliga sitt drömprojekt på film - Albert Nobbs. Berättelsen om en kvinna i Dublin på 1800-talet som lever som man, och som efter alla år i kostym nästan tappat bort sin egen identitet. Kino träffade Glenn Close, känd från filmer som Farlig Förbindelse och Farligt Begär och tv-serien Damages, under Torontos filmfestival i höstas. Högt uppe i ett hotell i Torontos finanskvarter tillsammans med ett gäng internationella journalister. Det var faktiskt filmmusik som förde samman den amerikanska musikern Nathan Larson och svenska Nina Persson från första början. Larson, som ingick i gruppen Shudder to Think, fick en förfrågan om att göra musiken till en film som hette "First Love Last Rites". Gruppen bjöd in ett gäng andra artister att vara med, som Jeff Buckley, Billy Corrigan från Smashing Pumpkins...och Nina Persson från The Cardigans. Idag är de gifta, ingår bägge i trion A Camp, och har också samarbet kring ett annat soundtrack, musiken till Boys Don´t Cry". Och det är som kompositör till filmmusik som Nathan Larson jobbar mest. På hans cv finns samarbeten med regissörer som Todd Solondz och Steven Frears. Nu senast har Larson gjort musiken till filmen Margin Call som går på biograferna just nu. Det är en film som utspelar sig i finansvärlden under ett riskfyllt dygn i början av den globala finanskrisen 2008. Martin Wadlund fick en träff med Larson för att prata om filmmusikkompositörens vardag. Efter dödsskjutningarna i Frankrike i veckan är det många som är rädda för att främlingsfientligheten och intoleransen i landet ska öka och bidra till rädsla och segregering. Ett ökat vi och dom-tänk. Men tittar man på det senaste årets biostatistik så är det uppenbart att många fransmän idag drömmer om en värld där både religiösa och ekonomiska motsättningarna enkelt kan överbryggas. Ett land där hudfärg inte spelar någon roll. För den mest framgångsrika filmen på bio de senaste åren har varit Les Intouchables. En komedi om vänskapen mellan Den rike aristokraten Phillipe och Driss, en ung man från Dominikanska republiken som just kommit ut från fängelset. Johan Tollgert tog sig till en fotbollsplan i en av Paris förorter för att prata med några killar om vad dom tyckte om hur filmen skildrar klass, och klassmotsättningar.  En av indie-animationens stora namn var nyligen på Sverigebesök. Chris Landreth är född 1961, bor i Kanada och är den förste någonsin som har vunnit en Oscar för en animerad dokumentär. Det var 2004 och kortfilmen Ryan var ett porträtt av den då alkoholiserade och helt utblottade filmskaparen Ryan Larkin, även han animatör och förebild för Chris Landreth. Men filmen om Ryan är inte någon klassisk dokumentär, livets smällar har helt konkret slitit köttet från Ryans kropp och av ansiktet återstår bara framsidan: en stor mun, pilotglasögon och några tufsar hår. Ett slags psykisk realism skapad i dator. Kinos reporter Nina Asarnoj var säker på att hon funnit en besläktad själ i Chris Landreth. 40 dagar innan påsk börjar fastan...för den som nu vill och tror på det.Wanda Bendjelloul har fastat på sitt eget vis. Hon har, som ett experiment valt att endast se filmer som är regisserade av kvinnor. Projektet har blivit det hon själv kallar för en feministisk filmfasta. Och med de glasögonen på näsan så bad vi henne läsa tv-tablåer och bioannonser för att se vad som överhuvudtaget är konsumerbart i utbudet för en fastande filmfeminist.