Podcasts about haglunds

I det tvåhundraåttonde avsnittet av ”Maratonlabbet - en podcast om löpning” pratar vi med Sarah Lahti som i söndags sprang 31:28 på 10 kilometer på en tävling i Schweiz, bara sex sekunder från det svenska rekordet. En väldigt stark prestation med tanke på att en stor del av fjolåret handlade om rehab och alternativträning för Lahti efter en operation av baksida lår. Hör hur Sarah tränade för att komma tillbaka ännu starkare och hur hon mentalt tog sig igenom en tuff tid där hon bland annat missade OS i Paris. En som just nu är inne i en period med rehabträning är Jesper ”Jeppe” Lundberg, målaren från Äppelbo, som i fjol fick problem med ena foten. Det visade sig vara ”Haglunds häl” och i november opererades Jeppe i Finland. Sedan dess har han kämpat på med vattenlöpning, skejtskidåkning och cykeltrainer för att bibehålla formen. Vissa veckor har han varit uppe på tjugo timmars konditionsträning men det har inte varit någon dans på rosor. Osäkerhet och tvivel har följt honom och frågan är hur det kommer att kännas när han snart kan ta sina första löpsteg på knappt fyra månader? Johan och Erik tränar vidare mot Hannover Marathon och med knappt sex veckor kvar till loppet går det enligt plan för Johan som kommer från två ”tolvmila-veckor”, men en känning i ena ljumsken oroar Erik. En skidhelg i Kungsberget har satt sina spår. Följ Maratonlabbet under den åttonde säsongen för att lära er mer om löpning och för att se om Johan Forsstedt och Erik Olofsson klarar sina smala mål på 10 kilometer, halvmaraton, Lidingöloppet, maraton och ultralöpning.

Time for another mailbag show where we answer your questions about shoe, pathologies, racing, and beyond. Nathan, David, and Matt get together to field questions on shoe geometries, shoes for flat feet, shoes for Haglund's deformity, uphill racing, and much more. Want to have your question answered on our next mailbag? DM us on Instagram or email us at doctorsofrunning@gmail.com! Check out our friends at ⁠⁠⁠⁠⁠⁠Skratch⁠⁠⁠⁠⁠⁠ and save 20% on your first order with code DOCTORSOFRUNNING! Chapters 0:00 - Intro 2:38 - Why might someone be sensitive to shoe flexibility? 12:44 - Foot pain with flat feet and cushioned shoes 19:34 - Taking a holistic view of the cause of pain 25:34 - Shoe recommendations for groomed trails 34:14 - Casual/dress shoes options for Haglunds deformity 40:53 - Recovery footwear & foot strength 46:58 - Shoe recommendations for an uphill marathon 56:14 - Shoes to avoid hamstring pain 59:30 - Wrap-up --- Support this podcast: https://podcasters.spotify.com/pod/show/doctors-of-running/support

This week: Dublin Gig review, McCann the Vagabond, The Dublin portal updates, AI mind control, old school bouncers, the guide to apartment hunting in New York, moving in with a Mexican family, skittles apartment, keeping the mullet, Mike Tyson, Tyson Fury, John Fury, Oleksandr Usyk, agile & flexible, how not to use a petrol pump, poems, Ozempic review, how to use the gym, steam room disasters, Haglunds deformity, microplastics, hydration hacks, a message to the cheaters & much more. Support the squad and get an extra episode every Thursday: https://www.patreon.com/TheBombSquadPod Huge thanks to our Sponsor (Paid Ad) BetterHelp: https://www.betterhelp.com/bsp Sign up and get 10% off your first month. Follow The Bomb Squad Pod on: Youtube Instagram TikTok X

Kjartan har blitt syk, så vi henter en inn en nødvikar fra Østlandet. Robin Haglund er fast lytter og en god venn av podcasten og spiller til vanlig ishockey på toppnivå for Storhamar - dog nå utlånt til Ringerike. Vi tar for oss fjerde runde i FA-cupen, noen deilige kamper i League One og snakker åpent om vreden av å havne i fryseboksen i et hockeylag, samt Haglunds "take" på hendelsen med Patrick Thoresen og Dennis Sveum. Kan Robin havne i Vålerenga neste sesong?

This episode comes from a house call I just did with a runner, who actually has some heel pain and particularly what he's got is a condition that we call Haglund's. It's where you get inflammation and irritation at the back of the heel, there's a little bursa that's in between the Achilles tendon, where it attaches on the back of the heel, and that little part of the heel bone that can protrude on the back. He had a really great question. "If I have bursitis of the heel, should I do aggressive Achilles tendon stretches with wedges for my Haglund's deformity?" That's what we're talking about on the Doc On The Run podcast.

Femte och sista kapitlet av vår Bibel är ute nu! Vi sätter betyg på alla lagdelar i alla lag och resonerar runt förutsättningar och aktuell kravbild.I dagens avsnitt handlar det om Häcken, IFK Norrköping, Varberg och Halmstad. Är Norling rätt man för Peking? Kan Varberg överraska igen? Har Häcken en ligatitel i sig? Hur långt räcker Haglunds och Johanssons erfarenhet när det gäller Halmstad?Lång diskussion om Häckens situation i svensk fotboll. Vi sätter betyg på varje lagdel inklusive tränaren. Dessutom nya intervjuer med Andreas Alm, Rikard Norling, Jocke Persson och Magnus Haglund.Missa inte Studio Allsvenskans stora allsvenska Bibel. Den enda du behöver. Missa inte heller att lyssna ikapp alla våra publicerade avsnitt av Bibeln.För en enda och bästa Allsvenskan Daily Show, följ oss på Patreon: https://www.patreon.com/studioallsvenskan See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nic Errol aka “Australian Nic” is an ultra runner, currently living in London UK.  He returns to the podcast to discuss recovering from his recent Haglunds surgery, the amazing support he has had, what life is like during the new lockdown in the UK,  JFK 50 mile endurance run results, discussing the book “The Jordan Rules,” and some of our favorite throwback movies. 

Det halvgamla är alltid det mest urmodiga och få värnar om 1980-talsarkitekturen. Kulturredaktionens Katarina Wikars reser tillbaka till tidens byggnader och tar farväl. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Inget årtionde är estetiskt så nedvärderat som 1980-talet med sina solkiga pastellfärger och låga glastak men kanhända kan det komma en framtid då någon bestämmer sig för återupprätta det. Innan dess ska jag försöka berätta vad decenniet var för något för er som är för unga för att minnas eller er som av en eller annan anledning har förträngt det. Jag var nämligen ung på åttiotalet och sen aldrig mer. Åttiotalet var helt analogt. Vi skrev på elektriska skrivmaskiner och vände på vinylskivor. Inne i tjockteven flimrade en snedställd rockvideo från MTV. Fotografier skulle helst vara i svartvitt och sneda de med för att visa att de var en bild och inte verkligheten. Det var kallt krig och Berlinmuren. Om man var arbetslös skulle man skriva ordet arbetslös för hand 100 gånger i rad på rosa kort. Sen kunde det hända att man fick ett beredskapsjobb. Palme blev skjuten och Tjernobyl blåste radioaktiva vindar över oss. Mot andra halvan av åttiotalet avreglerades finansmarknaden i Sverige och yuppien blev en symbol för den nya tiden. Vi lärde oss ord som postmodernism och försökte läsa Walter Benjamins Passagearbetet och Derrida. Orden för åttiotalet var fragment och mellanrum. Detta bara som bakgrund för nu ska vi koncentrera oss på arkitekturen. Den blir ofta inte synlig förrän efteråt. På åttiotalet bodde få unga i åttiotalshus. När jag flyttade till Stockholm 1983 fick man gå på utlagda bräder över ett lerigt träsk som senare skulle bli det nya bostadsområdet Södra Station, byggt på sjöbotten. Detta var fortfarande stadens utkant. Fyllefarbröderna sov i sandcontainrar längre bort på Ringvägen. I antologin Tio byggnader som definierade 1980-talet är förstås Södra station med. Området skulle bli stadens renässans, skriver Rasmus Waern. Ett postmodernt bostadsområde. Det var arkitekturens mest förvirrade tid. Den katalanske arkitekten Bofills båge skulle bli ett palats åt minnena. Futuristisk klassicism möta nymodernism. Vissa kallade det kulissarkitektur och Henning Larsens skyskrapa vid Medborgarplatsen blev både kortare och tjockare än planerat och fick namnet Haglunds pinne efter stadsbyggnadsrådet. Och länge luktade det korv från KF:s korvfabrik på hörnan. Nu står området där mitt på Södermalm, och det har åldrats snabbare än den omkringliggande sekelskiftsarkitekturen, ja, snabbare än 60-talshusen strax intill. Åttiotalets pastellfärger blev fort solkiga slår det mig, och de höga portalerna riktiga blåshål trots alla ambitioner. David Bowie hade konsert på Ullevi 1983, och hårdblonderad i en aprikosfärgad eller var det mintgrön alldeles för stor kostym med axelvaddar ville han få oss att dansa. Man kan säga att tidens arkitektur var ungefär likadan. Mycket av det storskaliga som uppfördes gjordes för ett samhälle som snart inte skulle finnas längre. Posten var fortfarande ett hus och ett statligt verk. Man gick till ett postkontor, gärna stort och ljust och modernistiskt och stod i kö för att köpa frimärken och betala räkningar. Och 1983 byggdes det största posthuset av dem alla i Solna, Tomteboda postterminal mellan motorvägen och järnvägsspåren. I grå betong med 106 000 kvadratmeter golvyta och funktionerna synliga från utsidan. Sedan försvann Posten men vart tog den vägen? I dag är den en lucka i matbutiken, en dröm. Kvar som ett ekande minne står den där, den gigantiska postterminalen i Tomteboda, ett minne av den ideologiska gräns som gick rakt genom åttiotalet, och som Dan Hallemar börjar arkitekturboken med att peka på. Den första halvan av decenniet lever kvar i postproggen, husockupationerna, trädkramarna. Bomässan i Upplands Väsby 1985 slog ett sista slag för det småskaliga, för grannskapstanken och kollektivhusen. Sen kom avregleringen av finansmarknaden, innerstäderna som legat halvt i träda blev investeringsobjekt, skillnaderna mellan de som äger och de som hyr slutligen en avgrund. Och vid vägkanterna står den gamla framtiden kvar. Det var på sent åttiotal alla dessa köpcentrum utmed motorvägen slog upp portarna efter amerikansk förebild.  Bilen var inte det allra nyaste men skulle ha sin rättmätiga plats. Motorhotell med integrerade bensinmackar och inglasade shoppingstråk bredvid en gigantisk parkering. Eurostop hette den utanför Jönköping. Och Eurostop hette fler. De var också en effekt av avregleringen, den nya lättheten att låna pengar, spekulationen i fastigheter innan nittiotalskrisen gjorde att många konkade och andra inte ens hann byggas innan tidsandan ändrades och innerstadens husockupanter sopades bort av nyurbanismen och bostadsrättsomvandlingarna. Atrium var ett riktigt åttiotalsord. Inglasade balkonger och innergårdar. Solna glasade in hela sitt gamla centrum. Även SAS Frösundaviks stora glasade kontorsbyggnader står som ett monument över en era där flygbolagen hörde till samhällets mest innovativa. Nya kontoret halvvägs till Arlanda var stort som sex fotbollsplaner. Glasväggar för den nya synliga kontorsmänniskan. SAS-chefen skrev en bok som hette Riv pyramiderna och bytte första klass mot business class. Framtiden var global 1989, kan man läsa, kan jag minnas. Världen öppnade sig. Berlinmuren föll. Det var bara att sätta sig i ett flygplan utan dåligt samvete - om än bakom skynket. Det kan te sig svårt att återupprätta åttiotalet med alla glastak, tron på flyget och bilen och shoppingen, kanske en och annan arkitektritad villa i linoljefärg slinker igenom tidsfiltret. Även det genomtänkta med ambitioner för alla - som Tensta Gymnasium - har tvingats stänga. Kontorshus från den tiden rivs i allt större omfattning. Det halvgamla är alltid det mest urmodiga, och här talar vi lågt i tak och bleknad pastellbetong. Flera av mina vänner bor i åttiotalshus och säger sig trivas så visst kan här också skapas hemkänsla. Jag bodde en gång efter en separation i ett tegelhus med mycket små fönster från oljekrisens tid och hatade de melerade linoleummattorna, lyhördheten och aprikosväggarna och hade till slut många män från miljöförvaltningen i garderoben som lyssnade efter lågfrekvent buller. Ett pojkvänsembryo i Berlin med Walter Benjamin-komplex hade en gång sagt att min aura var trasig. Så det kanske inte var bostaden som brast, det kanske var jag. Strax söder om söder i Stockholm står i alla fall det som kommer att bli den slutliga åttiotalsruinen, den sneda svartvita minnesbilden en molnig dag. Globen. Invigd 1989 och redan samma år var påven där och höll en mässa för 16 000 personer. Globen är ett tomt tecken redo att fyllas, sa någon inläst på poststrukturalismen, då det begav sig. Och när coronapandemin sedan gjorde Globen till ett tomt tecken som inte ens gick att fylla såg jag hur övergivenhetens tryck förvandlade den till en gigantisk knycklig golfboll. Hej då, åttiotalet. Katarina Wikars är medarbetare på Kulturredaktionen Litteratur Tio byggnader som definierade 1980-talet, Arkitektur Förlag. Skribenter bl.a Dan Hallemar, Emelie Karlsmo, Rasmus Waern, Frida Rosenberg, Helena Mattson

Vi tar ut segern - eller i alla fall uppflyttningen - i förskott. Dessutom pratar vi om vårt sinnessjuka anfallspar, om vad två klara segrar mot Öster och Dalkurd. Vi tittar även i spåkulan kring vad som kan finnas på Haglunds lista inför nästa säsong.

Ingvill Måkestad Bovim snakker om veien fra barnestjerne, via 10 år med stagnasjon og skader, til en tankevekkende bryllupstale og internasjonal suksess, etterfulgt av skademareritt og to OL som aldri ble noe av. Selvfølgelig blir det mye treningsprat. Og vi får høre om da Bovim var en graviditet unna og bli lagvenninne med Mo Farah under den senere utestengte treneren Alberto Salazar. Kristian har operert for Haglunds hæl i Finland og er tilbake i karantene hjemme. Han får gode råd av Bovim som har blitt operert for det samme to ganger. Jann har arrangert testløp i en kontrollmålt 5 km for to meget gode løpere.

"Hörde du det otroliga lätet?" #234 är uppfyllda av "södra" och en hemmaseger som cementerar upplevelsen av en svängig säsong. Sedan analyseras känslorna inför det stora avgörandet. Dessutom: väderstrecksförvirring, att gratta ex-spelare, Sirius som -e-sportsförening, "Davve", Haglunds teamtalk, Jarls revansch, "soul", Mellberg pratar italienska, assisterande tränare i Hammarby, Sheffield United-vurmen och de där otroliga och oroliga sista fem minuterna. Medverkande: Oskar Bernövall, Johann Bernövall, Tommy Tornberg. patreon.com/bsbaksmallan

"Vi är klara!" #231 firar en enormt viktig vinst genom att njuta av det som faktiskt låg i luften på Studenternas IP. Sedan görs en stor genomgång av hela bottenstriden för att hitta våra individuella sluttabeller. Dessutom: CG:s prickfria insats, Lukas idioträddningar, the story of Sirius dam, ingen djävel över bron-insatsen, energier, Haglunds finger, korsbandscursen och vad ska vi göra när gubbarna lägger av? Medverkande: Oskar Bernövall, Lars Olsson.

EP 32 - Haglunds första månad by Stigs Himmel

Ikväll uruppförs kompositören Tommie Haglunds första symfoni när Tonsättarweekend öppnar. Dessutom: konstprojektet Nya Småland tar ett nytt grepp om den småländska kulturen och veckans ord är "Anglofil". Idag inleds årets Tonsättarweekend på Konserthuset i Stockholm. I år står kompositören Tommie Haglund i fokus. P1 Kultur besökte Tommie Haglund hemma i Halmstad, strax efter att han skrivit klart sin första symfoni, som kommer att uruppföras ikväll. Den amerikanska artisten Taylor Swift är på gång med ett nytt album - i alla fall om man får tro hennes fans, som försöker dechiffrera minsta signal från artisten. När hon för ett tag sen postade en bild på några palmer på sitt instagramkonto så blev fansen - The Swifties - galna: De sju palmerna tolkades som ett tydligt tecken på att det sjunde albumet var på väg. Tina Mehrafzoon från Musikguiden i P3 förklarar hur fansens kremlologi blir en del av modern marknadsföring.  I Konstprojektet Nya Småland betraktas landskapet med en kritisk blick. P1 Kulturs reporter Gunnar Bolin har träffat en av grundarna Elna Svenle, chef på konsthallen Vandalorum i Värnamo, och konstnären Caroline Mårtensson, aktuell med utställningen Efterklang som undersöker baksidan av Glasriket - de svårt förgiftade markerna som tillverkningen av glaset har lett till. Dessutom: Vad betyder Brexit för vår känslomässiga och kulturella relation till Storbitannien? Veckans ord är "anglofil". Och i dagens essä skriver Karsten Thurfjell om den magiska realismen och konsthistoriens dolda lager.  Progamledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

In this episode I discuss Haglund’s Deformity or Pump Bump and running. This pain can be caused by friction when the shoe rubs over the bony prominence in the back of the heel. In episode 125 of the Mesh Tongue on YouTube I show you how to perform a heel lock lace method. If you have questions feel free to reach out at brian@company5k.com.

"Det finns många framåtlutade fotbollsspelare i U16 -17, och -19 som vill framåt och vill spela Siriusfotboll". #182 är, likt Lost, en långkörare som blandar både högt och lågt. Veckans tvåhandsgrepp innefattar både en rejäl genomgång av mirakelvändningen mot Blåvitt, och initierat tugg om The Norwegian Connection samt Sirius akademilag.  Dessutom: "han tar inte en boll" revisited, Haglunds sång, PáKá, Saeids fart, bädda sängen, kontraktsläget, Superettansvep och liverapport från Öis-HIF. Medverkande: Oskar Bernövall, Johann Bernövall, Adrian von Heijne. patreon.com/bsbaksmallan

Eskil Hellberg & Magnus Haglund. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Eskil Hellberg & Magnus Haglund. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

I avsnitt 59 pratar Mårthen Bergman, Mattias Lindström och Erik Edman om Haglunds vara eller icke vara i Elfsborg, ytterbacksmål, vem Daniel Andersson fikar med, Jonas Olssons sätt och att Graham Potter förstört för flera allsvenska tränarrävar. Klipper gör Martin Gustafsson. Glöm inte att kolla in oss på Facebook. Sök på Ljugarbänken eller copy paste:a in: https://www.facebook.com/ljugarbankenpodcast See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vad händer om en symfoniorkester väljer en annan solist än den cellist tonsättaren vill ha för konserter och skivinspelningar? Möt tonsättaren Tommie Haglund och solocellisten Ernst Simon Glaser. Haglund och Glaser är två av personerna i ett triangeldrama, där även en annan solocellist figurerar. Den förste solocellisten, en mycket nära vän, som från början inspirerade Tommie Haglund till att komponera cellokonserten Flaminis Aura.Tonsättaren Tommie Haglund fick en förfrågan från Göteborgs Symfoniorkester, som ville spela in Flaminis Aura med sin egen solocellist, Ernst Simon Glaser. Tommie Haglund ville dock ha sin vän, den förste solocellisten. Orkestern ändrade inte sitt krav och efter ett års betänketid sade Tommie Haglund slutligen ja till orkesterns solocellist, till konserter och skivinspelning. Om Tommie Haglunds cellokonsert skriver musikskribenten Tony Lundman: det är ofta utifrån de små cellernas suckar och vridande rörelser han kan bygga upp en klangligt och orkestralt svällande massverkan. Tony Lundman fortsätter: Haglund är på sätt och vis en romantiker, men musiken saknar fåfänga och den befinner sig långt bortom nyromantikernas kyliga tillämpning av effekter". Författaren Erik Wallrup har talat om hur Haglunds musik stämmer sina lyssnare, som man stämmer ett instrument. Förutom att Tommie Haglund har en stark relation till de musiker som spelat och spelat in hans musik så har mycket musik som Tommie Haglund tonsatt genom åren en starkt personlig bakgrund. Cellokonserten Flaminis Aura är inget undantag. Den är baserad på minnen från hans barndom då han, under en sjukhusvistelse i ett och ett halvt år, på nätterna lekte med de knaster och de störningar som han fick fram genom att vrida på ratten på radions AM-band. Många år senare, efter en misslyckad ryggoperation blev Tommie Haglund än en gång fjättrad vid sängen. Han var förlamad från midjan och neråt och kunde inte gå. I sängen skrev han cellokonserten efter en beställning. Han mindes barndomens drömmar om att det fanns ljud i rymden och fick kontakt med NASA som, med hjälp av Voyager-satelliten, tagit upp vad man sa var ljud från solvindar och elektromagnetiska vågor. NASA hade processat ljudet genom datorer för att få det att låta som det skulle gjort om det hade funnits syre i rymden. Tommie Haglund fick lov att använda det här s k rymdljudet och det är inkomponerat i cellokonserten Flaminis Aura. Genom att en ny solocellist och en ny symfoniorkester spelade hans konsert upptäckte tonsättaren Tommie Haglund nya sidor i sitt verk. Men det var smärtsamt att överlämna solopartierna till en annan cellist. Det handlar om kärlek, förklarar Tommie Haglund. Kärlek till konsten och kärleken till de man älskar och respekterar, bl a musikerna. Det är musikerna som uppfyller ens drömmar och som ser till att ens musik får liv och kan ta plats. Samtidigt skriver jag musik för att den skall nå ut till lyssnarna. Tommie Haglunds hemsida: http://tommiehaglund.weebly.com Tommie Haglund, Gehrmans Musikförlag: http://www.gehrmans.se/upphovsman/tommie_haglund Solocellisten Ernst Simon Glaser berättar i programmet hur han upplevde sin position som den cellist som tonsättaren från början var tveksam till. Jag trodde att det fanns förväntningar på hur musiken skulle låta. Men jag kunde inte spela på det sättet. När jag sedan mötte Tommie Haglund var han helt öppen för min egen tolkning, naturligtvis, säger Ernst Simon Glaser. Jag känner ödmjukhet för Tommie och för den förste solisten och har stor respekt för det som de skapat tillsammans. Det är ett dilemma för en kompositör som önskar en speciell solist. Det är kanske även ett dilemma för en dirigent som vill ha en egen solist. Men dilemmat är störst för den solist som blir ratad. Jag förstår att han är sårad, det hade jag också varit, förklarar Ernst Simon Glaser. Musik är en personlig konstform där vi har starka och subjektiva åsikter. Det är svårt att göra musik till något objektivt. Ernst Simon Glaser anser att det är en styrka för en orkester att använda sina egna solister, vilka blir tryggare och bättre, medan orkestern blir tänd och stödjande. Man visar hänsyn och känner ansvar för varandra och för att alla skall må bra, både personligt och jobbmässigt. Ernst Simon Glasers far, violinisten Ernst Glaser, var mångårig konsertmästare i Oslofilharmonien tills han, vid nazisternas ockupation under andra världskriget tvingades på flykt till Sverige. Ernst Simon Glasers hemsida: http://www.ernstsimonglaser.com Ernst Simon Glaser, Dextra Musica: http://sparebankstiftelsen.no/en/Dextra-Musica/Musicians/Ernst-Simon-Glaser Musiklista:Röstens dotter Tommie Haglund Markus Leoson slagverk. Joachim Gustafsson, dirigent Hymns to the Night Phono Suecia PSCD CD 184 Flaminis Aura Tommie Haglund Ernst Simon Glaser, cello. Göteborgs Symfoniorkester. David Afkham, dirigent SR P2 Liveinspelning Flaminis Aura Tommie Haglund Ernst Simon Glaser, cello. Göteborgs Symfoniorkester. David Afkham, dirigent SR P2 Liveinspelning Flaminis Aura Tommie Haglund Ernst Simon Glaser, cello. Göteborgs Symfoniorkester. David Afkham, dirigent SR P2 Liveinspelning Fantasiestücke, Op. 73 Robert Schumann Ernst Simon Glaser Liv Glaser Schubert & Shumann SIMAX classics PSC 1175 Flaminis Aura Tommie Haglund Ernst Simon Glaser, cello. Göteborgs Symfoniorkester. David Afkham, dirigent SR P2 Liveinspelning Flaminis Aura Tommie Haglund Ernst Simon Glaser, cello. Göteborgs Symfoniorkester. David Afkham, dirigent SR P2 Liveinspelning Flaminis Aura Tommie Haglund Ernst Simon Glaser, cello. Göteborgs Symfoniorkester. David Afkham, dirigen SR P2 Liveinspelning Flaminis Aura Tommie Haglund Ernst Simon Glaser, cello. Göteborgs Symfoniorkester. David Afkham, dirigent SR P2 Liveinspelning Flaminis Aura Tommie Haglund Ernst Simon Glaser, cello. Göteborgs Symfoniorkester. David Afkham, dirigent SR P2 Liveinspelning Flaminis Aura Tommie Haglund Ernst Simon Glaser, cello. Göteborgs Symfoniorkester. David Afkham, dirigent SR P2 Liveinspelning

Kan styrning på det här sättet vara förödande för den enskilde musikern eller för musiken? Eller kan den medföra något positivt? I ett dilemma kring en cellokonsert kommer tonsättaren Tommie Haglund och solocellisten Ernst Simon Glaser till tals. Haglund och Glaser är två av personerna i ett triangeldrama, där även en annan solocellist figurerar. Den förste solocellisten, en mycket nära vän, som från början inspirerade Tommie Haglund till att komponera cellokonserten Flaminis Aura. Tonsättaren Tommie Haglund fick en förfrågan från Göteborgs Symfoniorkester, som ville spela in Flaminis Aura med sin egen solocellist, Ernst Simon Glaser. Tommie Haglund ville dock ha sin vän, den förste solocellisten. Orkestern ändrade inte sitt krav och efter ett års betänketid sade Tommie Haglund slutligen ja till orkesterns solocellist, till konserter och skivinspelning. Manus och produktion, Birgitta Tollan Om Tommie Haglunds cellokonsert skriver musikskribenten Tony Lundman: ”det är ofta utifrån de små cellernas suckar och vridande rörelser han kan bygga upp en klangligt och orkestralt svällande massverkan.” Tony Lundman fortsätter: ”Haglund är på sätt och vis en romantiker, men musiken saknar fåfänga och den befinner sig långt bortom nyromantikernas kyliga tillämpning av effekter. Författaren Erik Wallrup har talat om hur Haglunds musik ”stämmer sina lyssnare, som man stämmer ett instrument.” Förutom att Tommie Haglund har en stark relation till de musiker som spelat och spelat in hans musik så har mycket musik som Tommie Haglund tonsatt genom åren en starkt personlig bakgrund. Cellokonserten Flaminis Aura är inget undantag. Den är baserad på minnen från hans barndom då han, under en sjukhusvistelse i ett och ett halvt år, på nätterna lekte med de knaster och de störningar som han fick fram genom att vrida på ratten på radions AM-band. Många år senare, efter en misslyckad ryggoperation blev Tommie Haglund än en gång fjättrad vid sängen. Han var förlamad från midjan och neråt och kunde inte gå. I sängen skrev han cellokonserten efter en beställning. Han mindes barndomens drömmar om att det fanns ljud i rymden och fick kontakt med NASA som, med hjälp av Voyager-satelliten, tagit upp vad man sa var ljud från solvindar och elektromagnetiska vågor. NASA hade processat ljudet genom datorer för att få det att låta som det skulle gjort om det hade funnits syre i rymden. Tommie Haglund fick lov att använda det här s k rymdljudet och det är inkomponerat i cellokonserten Flaminis Aura. Genom att en ny solocellist och en ny symfoniorkester spelade hans konsert upptäckte tonsättaren Tommie Haglund nya sidor i sitt verk. Men det var smärtsamt att överlämna solopartierna till en annan cellist. – Det handlar om kärlek, förklarar Tommie Haglund. Kärlek till konsten och kärleken till de man älskar och respekterar, bl a musikerna. Det är musikerna som uppfyller ens drömmar och som ser till att ens musik får liv och kan ta plats. Samtidigt skriver jag musik för att den skall nå ut till lyssnarna. Tommie Haglundshemsida: http://tommiehaglund.weebly.com Tommie Haglund, Gehrmans Musikförlag: http://www.gehrmans.se/upphovsman/tommie_haglund Solocellisten Ernst Simon Glaser berättar i programmet hur han upplevde sin position som den cellist som tonsättaren från början var tveksam till. – Jag trodde att det fanns förväntningar på hur musiken skulle låta. Men jag kunde inte spela på det sättet. När jag sedan mötte Tommie Haglund var han helt öppen för min egen tolkning, naturligtvis, säger Ernst Simon Glaser. Jag känner ödmjukhet för Tommie och för förstesolisten och har stor respekt för det som de skapat tillsammans. – Det är ett dilemma för en kompositör som önskar en speciell solist. Det är kanske även ett dilemma för en dirigent som vill ha en egen solist. Men dilemmat är störst för den solist som blir ratad. Jag förstår att han är sårad, det hade jag också varit, förklarar Ernst Simon Glaser. Musik är en personlig konstform där vi har starka och subjektiva åsikter. Det är svårt att göra musik till något objektivt.  Ernst Simon Glaser anser att det är en styrka för en orkester att använda sina egna solister, vilka blir tryggare och bättre, medan orkestern blir tänd och stödjande. Man visar hänsyn och känner ansvar för varandra och för att alla skall må bra, både personligt och jobbmässigt. Ernst Simon Glasers far, violinisten Ernst Glaser, var mångårig konsertmästare i Oslofilharmonien tills han, vid nazisternas ockupation under andra världskriget tvingades på flykt till Sverige. Ernst Simon Glasers hemsida: http://www.ernstsimonglaser.com Ernst Simon Glaser, Dextra Musica: http://sparebankstiftelsen.no/en/Dextra-Musica/Musicians/Ernst-Simon-Glaser