Podcasts about nationerna

Hur hanterar man ett land i fullkomlig kollaps, ockuperat av tre militära stormakter och dessutom skyldigt till omänskliga brott mot mänskligheten?Perioden efter Hitlers död och den tyska kapitulationen var på intet sätt enkel. Redan i fredsförhandlingarna kan man ana de konfliktytor som, inom loppet av bara några år, skulle växa till en ny global stormaktskonflikt. Vad skulle det bli av Tyskland, och hur skulle Europas framtid se ut?I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt krigsslutet 1945 och perioden fram till kalla krigets utbrott.Det största problemet efter 1945 var det faktum att den allians som slutligen hade besegrat Nazityskland egentligen hade mycket lite gemensamt – förutom fiendskapen mot Hitler. När Hitler avslutade sitt liv i Berlin och Tyskland till sist hade kapitulerat, accentuerades omedelbart skillnaderna i stormakternas syn på framtiden. En kärnfråga var särskilt de ockuperade folkens suveränitet och deras rätt att bestämma sin egen framtid genom fria val.Medan USA och Storbritannien kunde enas om att denna princip skulle gälla, var Sovjetunionen inte särskilt intresserad av att låta de nyförvärvade landområdena i Östeuropa själva forma sin framtid. Det hjälpte förstås inte heller att de tre stormakterna representerade helt olika samhällsideologier, som i grunden var antagonistiska gentemot varandra.Trots försöken att etablera samsyn under Potsdamkonferensen 1945 och bildandet av Förenta Nationerna samma höst, fördjupades konflikten snabbt. Misstänksamhet präglade relationen mellan parterna, och snart föll järnridån. Sovjetunionen förhindrade att Marshallhjälpen nådde de ockuperade staterna i Östeuropa, blockerade Berlin och organiserade en kupp i Tjeckoslovakien för att säkra ett Sovjetvänligt styre. Samtidigt understödde Sovjetunionen revolutionära grupper i Grekland i syfte att även där vända utvecklingen till sin fördel.Bara fyra år efter krigets slut nådde konflikten sin logiska kulmen när de västliga demokratierna enades under Washingtonfördraget i april 1949. Nato bildades – och kalla kriget var ett faktum.Bild: Från vänster: Storbritanniens premiärminister Winston Churchill, USA:s president Harry S. Truman och Sovjetunionens ledare Josef Stalin under Potsdamkonferensen sommaren 1945. Här försökte de allierade enas om efterkrigstidens Europa – men redan då började sprickorna i samarbetet visa sig. Wikipedia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheter på ett lite lugnare sätt och med enkla ord. Senaste avsnittet finns alltid här klockan sju och klockan nio varje vardag. Det är brist på medicinen penicillin i Sverige. Och i höst kan det bli ännu svårare att få tag i penicillin. I kvällens Klartext handlar det också om att Förenta Nationerna, FN, tror att fler människor kommer att svälta i världen nästa år. Och sist hör vi David Löhr berätta om att det bra att träna sporten boxning om man har sjukdomen parkinson.

Världsorganisationen Förenta Nationerna, FN, har ett möte om att skydda jordens djur och växter. Nomie berättar om sitt liv för myndigheter och andra som bestämmer om hur man ska hjälpa ungdomar som behöver stöd.

Söndagsgudstjänst KomHelige Ande - Nationerna Tillsammans Paul Orlenius City Kyrkan Stockholm by Citykyrkan Stockholm

I detta avsnitt: När Egypten nationaliserar det bolag som sköter Suezkanalen påbörjar Frankrike, England och Israel ett hemligt samarbete för att ta tillbaka kanalen och störta Egyptens ledare. Men vad man inte räknat med är det mandat som nybildade Förenta Nationerna besitter samt USAs reaktion på denna verkligen konspiration. Allt detta och mer därtill i avsnitt 38 av Kvalificerat Hemligt Musik i programmet: Podington Bear - Good Times (http://freemusicarchive.org/music/Podington_Bear/Upbeat/GoodTimes_1375) Georges Bizet - Agnus Dei (https://archive.org/details/schlusnus-agnus-dei)

Vad vet du egentligen om Förenade Nationerna? Om fem minuter vet du i alla fall mer.Avsnittet är tidigare publicerat i Allt du velat veta på 5 minuters eget flöde här på Acast, där du också hittar nya avsnitt då och då.Facebook: https://www.facebook.com/alltduvelatveta/Instagram: @alltduvelatveta / @frittefritzsonTwitter: @frittefritzsonProduceras av Blandade Budskap AB och presenteras i samarbete med Acast See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

De 11 amerikanska nationerna, deras kulturer och ursprung samt vart nachos kom ifrån och vad de har med amerikansk sport att göra.

Gudstjänst från Hope church i Vetlanda med Jennifer Hargestam, grundare av Mission One Eleven.

Stilsamtalets intervjuer har tagit sommarledigt så idag tar vi istället under ett par minuter och pratar om sommarklassikern Panamahatten. Vart har hatten sitt ursprung och hur tillverkas den? Förutom detta så hälsar en Nobelpristagare på och Förenta Nationerna, FN agerar beskyddare. Mycket nöje! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Häng med JF-podden till Orvars, Wermlands, ÖG:s och Stockens nation för ett redigt burgartest!

TV4 lyfte företagaren som en framgångssaga utan att kolla hennes historia, nytt medieetiskt system, nya siffror om nationer i medieskugga, varning för isbjörnar hos världens nordligaste redaktion. TV4 framgångshyllade skuldsatt företagare Kolla aldrig en bra story. För bortom den medialt anpassade berättelsen är det ganska ofta så att det finns sprickor i fogen, grus i maskineriet eller kanske miljoner i skuld hos kronofogden. När TV4:s Malou von Sivers innan påsk hade tema "De rika" i sitt program var en av de inbjudna gästernas livshistoria enkel, rak och fylld med solsken, lyx och framgång. Men när någon, i det här fallet på en helt annan redaktion, började gräva i arkiven var det en helt motsatt bild som kom upp till ytan. Reporter: Evalisa Walin. Branschen överens om nytt medieetiskt system I veckan gick mediebranschens alla stora aktörer ut och presenterade ett konkret förslag på ett nytt gemensamt medieetiskt system. Det finns nu enighet om att skrota Pressombudsmannen och istället inrätta en så kallad Medieombudsman och en medieetisk nämnd. Att byta ut det gamla PO-systemet är en fråga som har tröskats fram och tillbaka i åratal. Så vad exakt betyder det nu att såväl public service-bolagen, TV4 och Tidningssverige är med på samma tåg? Reporter: Therese Rosenvinge. Nya siffror: Dessa nationer syns i utrikesjournalistiken USA, USA, USA och så ännu lite mer USA. Kanske först efter det något från Storbritannien eller Tyskland. Afrika eller Asien? Då får det nog vara terrordåd, någon bisarr jakthärva med pilbåge eller ett genomsponsrat resereportage. Så brukar det föraktfullt låta när kritiker klagar över vilka länder det rapporteras om i den svenska utrikesjournalistiken. Men allt som oftast bygger kritiken om att vissa av jordklotets alla länder överbevakas mest på en känsla. Så hur ligger det egentligen till? Nu i helgen presenteras ett nytt projekt, som ska ge svar på den frågan. Svart på vitt. Reporter: Johan Cedersjö. Isbjörnar och jaktlicens på Svalbardposten 78 grader norr om polcirkeln ligger den norska ögruppen Svalbard. Där finns världens nordligaste tidningsredaktion, Svalbardposten. En tidning som rapporterar om allt ifrån räddningsaktioner när turister hamnat vilse på fjällen till lokal politik och smältande glaciärer. Det är en nyhetsbevakning som sker under extrema förhållanden. Faran för isbjörnar lurar ständigt runt hörnet, något som till och med kräver beväpning och redaktionell vapenträning. Vi har beväpnade med mikrofon besökt platsen. Reporter: Jonna Westin.

Länder uppstår och försvinner. Men även efteråt kan man ibland förnimma deras närvaro. Per J Andersson reser till ingenstansländer och får en vision av en kosmopolitisk framtid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. En gång besökte jag ett land som inte längre fanns. Ärligt talat var jag osäker på om det någonsin funnits. Men när jag läste på visade det sig att landet visst hade existerat. Många kungar och drottningar hade man haft. Och en ståtlig borg och ett magnifikt palats stod kvar och påminde om den forna prakten och lockade turister från när och fjärran. Poff, så fanns inte längre landet. Jag ville veta mer om landet som en gång tagit upp skatt, haft en regering, en liten armé och tryckt egna frimärken, så jag knackade på hemma hos maharaja Swaroop Singh, bror till den sista regerande kungen av kungadömet Marwar i den indiska Tharöknen. Kungabrodern tog emot i jaktsalongen i sitt palats full av kunglig glans. Det var en bisarr syn. Där satt han i sin orientaliska kostym i ett rum dekorerat med ett bord gjort av ett elefantöra som balanserade på en snabel, ett pennställ tillverkat av en buffelhov, elefantbetar på väggen förstås, och i ett hörn ett uppstoppat lejon stelnad i en rytande pose. Det kändes verkligen som om jag klivit in en försvunnen värld. Det var lite oklart exakt hur länge landet existerat eftersom afghaner, perser, moguler och britter flera gånger knackat på porten till borgen och krävt att få överhöghet. Men själva hävdade man att man funnits sedan 1212 och ända fram till 1947, då de brittiska kolonialherrarna till slut gav sig av, och Marwar tvingades bli en del av det självständiga Indien. Poff, så fanns inte längre landet. Men tack vare att invånarna fick behålla sitt lokala språk och sin särpräglade identitet känner de sig än idag som både som marwarier och indier. Det ena utesluter inte det andra. Bara de senaste 200 åren har det funnits minst tre gånger så många länder på jorden. Besöket i den del av Indien som en gång utgjorde landet Marwar gjorde att jag började fundera på hur många länder det egentligen finns på jorden? Räknar vi antalet medlemmar i FN blir ju svaret 193 länder. Tar man dessutom med Taiwan och Vatikanstaten, som också är självständiga stater men inte är med i FN, då blir det 195. Och gör vi en lista som också innehåller stater med begränsad självständighet och som inte kontrollerar sitt territorium kan man argumentera för att det finns hela 246 länder. Men det är ett ständigt föränderligt antal. Marwar är ju inte ensamt om att ha upphört att existera. Bara de senaste 200 åren har det funnits minst tre gånger så många länder på jorden. Bjørn Berge heter en dansk arkitekt, resenär och frimärkssamlare som gav sig sjutton på att skaffa sig ett frimärke från vartenda ett av de 1 000 länder som utfärdat ett. Resultatet blev inte bara ett imponerande frimärksalbum, utan också boken Nowwherelands, som är en atlas över försvunna nationer. Flera av de 50 länder han berättar om känner jag igen, som Danska Västindien och Bägge Sicilierna, medan många låter som namn från sagans värld. Som Obock som i slutet av 1800-talet var ett självständigt land på Afrikas horn, och Östra Rumelien, som idag är en del av Bulgarien men runt förra sekelskiftet fick uppleva tre decennier av självstyre. Bjørn Berges rumeliska frimärke innehåller i kosmopolitisk anda såväl arabisk, grekisk och bulgarisk som fransk text och är poststämplat i huvudstaden som hette Filippopolis, en av Europas äldsta metropoler. Så läser jag att stan idag heter Plovdiv och är Bulgariens näst största stad. Och då inser jag att jag helt ovetande besökt även det här före detta landet, eftersom jag ifjol gjorde ett kort stopp i staden i samband med en tågresa till Istanbul. Marken gungar till under mina fötter när jag inser att jag har färdats genom ännu ett ingenstansland. i vår historia göms inga bortglömda små 1800-talskungadömen. Det är som om en parallell värld framträder när jag bläddrar i atlasen över försvunna länder. Labuan, Boyaca, Sedang, Perak, Allenstein, Södra Kasai, Övre Yafa Pratar vi om samma planet? Inget av de här länderna nämndes på skolans geografi- och historielektioner. Jag tänker att jag som svensk nog är extra omedveten om alla dessa kortlivade lilleputtländer runt om i världen, van som jag är med en relativt stabil och enhetlig nationell historia. Visst, Finland och Norge har tillhört Sverige och några av våra sydliga landskap har varit danska, men i vår historia göms inga bortglömda små 1800-talskungadömen. I kontinental-Europa ser det ju annorlunda ut med olika furstendömen som ibland bytt nationell tillhörighet både en och två gånger innan de så småningom uppgick i Tyskland, Italien eller något av länderna i sydöstra Europa som bildades efter första världskriget när de Habsburgska och Osmanska rikena föll samman. Atlasen över försvunna länder får mig att tänka på alltings förgänglighet. Världskartan är inte statisk. Nationella identiteter konstrueras och tynar bort. Vilka av dagens nationer kommer någon gång i framtiden att ha försvunnits och glömts bort? Och vilka regioner kommer då att ha brutit sig ur sina moderländer och förklarat sig självständiga? Skottland, Katalonien och irakiska Kurdistan är ju redan på väg, även om deras frigörelseprocesser nyligen har hindrats. Abchazien, Nagorno-Karabach, Nordcypern, Somaliland, Sydossetien och Transnistrien har kommit lite längre, men inte nått ända fram. fler småländer kanske skulle vara bra för världsfreden. Frågan är förstås om det är önskvärt att de lyckas. Nationerna de bryter sig loss från tycker nästan aldrig det, men var landar man i för slutsats om man har ett mer globalt utilitaristiskt perspektiv? Ryggmärgsreflexen säger att fler länder skulle göra världen till en osäkrare plats, eftersom det betyder fler nationella viljor och därmed fler möjliga konfliktytor. Men eftertanken säger mig att de pågående väpnade konflikterna i världen idag inte utkämpas mellan länder, som tidigare i historien, utan praktiskt taget uteslutande inuti i länderna och ofta handlar om etniska och religiösa grupper som slåss för att bli fria från den regim som de mot sin vilja tvingats underordna sig. Som i Syrien, Irak, Afghanistan, Nigeria och Ukraina. Så fler småländer kanske skulle vara bra för världsfreden. Filosofen och lingvisten Julia Kristeva menar att glorifieringen av den nationella identiteten står i vägen för erkännandet av andra former av identitetsskapande. Vi är så fast i nationalismen att vi ser andra gemenskaper som skrämmande och tycker att det är en självklarhet att det är skillnad på folk innanför och folk utanför gränsen. Så fast att vi tycker att det är snudd på en naturlag att det ska finnas människor som inte har samma rättigheter som vi själva. Man skulle kunna säga att världen är på väg åt två olika håll samtidigt. En som sluter sig och en som öppnar sig. Efter andra världskriget har vi, å andra sidan, för första gången någonsin upplevt en emotionernas globalisering, som den tyske sociologen Ulrich Beck uttryckt det. Vad han syftade på var vår tids protester mot avlägsna krig och engagemang för flyktingar från främmande trakter. Tidigare i historien har vi inte brytt oss lika mycket om händelser långt bort. Det är inget tvivel om saken, enligt den tyske sociologen: den kosmopolitiska tanken har växt sig starkare. Men så har vi britternas Brexit, Trumps protektionism, Erdogans Turkiet och Europas alla högerpopulistiska partier. Man skulle kunna säga att världen är på väg åt två olika håll samtidigt. En som sluter sig och en som öppnar sig. När jag bläddrar i boken om ingenstansländerna får jag en vision som kanske kan accepteras i de politiska läger som idag befinner sig på kollisionskurs med varandra. Låt alla världens regioner få blomstra. Plocka upp de vackra idéerna om från kalla krigets slut i början av 90-talet och EU:s utvidgning i början av 00-talet. De idéer som handlade om en på samma gång mer global och mer regional värld. Låt fler folk få mer lokalt självbestämmande, rätt att tala sitt språk och skriva sin egen historia. Men se samtidigt till att finns internationella gemenskaper, som helst är starkare och effektivare än både FN och EU och därför klarar av att hålla chauvinismen och etnocentrismen stången. Hellre tusen nästan självständiga regioner som tyglas av överstatliga gemenskaper än 195 nationalistiska länder med obegränsat självbestämmande som trycker ner minoriteter, rustar sig till tänderna och ängsligt sneglar på varandra. Det låter kanske som en utopi, men samtidigt tror jag att det är den enda möjlighet som finns för kosmopolitismen att träda ut ur sitt filosofiska luftslott. Per J Andersson   Litteraturtips Nowherelands An Atlas of Vanished Countries 18401975 av Bjørn Berge, Thames & Hudson 2017. Mikronationer på besök i hemmagjorda länder av Johan Joelsson & Jonatan Jacobson, Gidlunds förlag, 2017. Den kosmopolitiska blicken eller: Krig är fred av Ulrich Beck, Daidalos 2005. Nations Without Nationalism av Julia Kristeva, Columbia University Press, 1993.

Idag är superentrepenören Konrad Bergström på besök. Tomater, Zound Industries, thaiboxning, Förenta Nationerna och viljan att hela tiden lära sig nya saker är några av de ämnen som tas upp i dagens avsnitt.  Trevlig lyssning! 

Allt det där du lärde dig om Förenta Nationerna på olika temadagar i skolan men nu behöver fräscha upp. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den 24 oktober uppmärksammas varje år FN-dagen runt om i världen för att fira årsdagen av bildandet av organisationen. Men vad är Förenta Nationerna, hur är organisationen uppbyggd och vad gör den? I avsnittet tittar Isabelle och Jonatan närmare på vilka olika FN-organ det finns, vilka arbetsområden FN har och hur det egentligen kommer sig att FN inte kliver in och styr upp saker och ting i Syrien. I avsnittet hörs förutom programledaren Isabelle Forsberg och sidekicken Jonatan Unge Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic.

Generalsekreterare, statsvetare I sitt Sommarprogram berättade FN-förbundets generalsekreterare Linda Nordin om mänskliga rättigheter, men också om vår syn på människor utanför Sverige. Och det satte henne på kollisionskurs med ett mjölkföretag. - Under många år marknadsfördes Abkhasien på våra yoghurtförpackningar som paradiset på jorden, här levde människor tills de blev 100 år gamla. Jag besökte Abkhasien 1999 och fanns det en enorm utsatthet i landet. Sönderskjutna hus, många unga hade flytt och kvar var de äldre, kanske fast i ett höghus utan fungerande hiss och med vatten i korta perioder och med stora svårigheter att ta sig ut för att köpa mat. Hon beslöt att göra något. - Efter att ha sett verkligheten med egna ögon, blev det alltmer provocerande att till frukost sitta och se yoghurtpaketens glada budskap om långa och friska liv i Abchasien. Efter en vända via Marknadsetiska rådet fick till slut verkligheten rätt, och texten på yoghurtförpackningarna byttes ut. Det kanske inte hjälpte det dagliga livet för människorna i Abchazien men jag tror att det är viktigt att inte ha felaktiga föreställningar om läget i världen. Om Linda Nordin Generalsekreterare för FN-förbundet, en fristående organisation som arbetar för att stärka Förenta Nationerna. Håller föreläsningar och utbildningar och driver kampanjer om bland annat kvinnors rättigheter, minröjning och frågor om fred och säkerhet, mänskliga rättigheter och utveckling. Har arbetat för Röda Korset, Utrikesdepartementet och med valövervakning i olika länder.  - Jag ska prata om hur jag som 13-åring lyckades arbeta ihop till en biljett för en sommar i USA och hur det blev resan från Botkyrka till New York, Bosnien och Kongo. Men också om barnäktenskap, mänskliga rättigheter och om att svika människor i konflikt. Några ord blir det om en hambo i Leksand, en styrdans i Kirgizistan och om yoghurt. Producent: Helena Groll

Om FN som i veckan fyllde 67 år. Är det kanske dags för pensionering? För vad ska man ha en världsorganisation till om den inte ens kan enas om att stoppa blodbad som det i Syrien? Och hur länge kan säkerhetsrådet fortsätta att spegla världen efter andra världskriget innan FN blir helt irrelevant? Hör röster från Peking, Moskva, Bryssel och Washington om FNs oförmåga och dess konsekvenser. I veckan firades att ännu ett år gått sedan Förenta Nationernas tillkomst 1945. Konflikts Daniela Marquardt minglade på födelsedagsfirandet på Konserhuset i Stockholm bland kungligheter, försvarsministrar, FN-veteraner och unga idealister och mötte stolthet över värlsamfundet men också mycket frustration över allt man borde kunna göra men inte förmår. För många har Syrien blivit ytterligare ett exempel på att FN inte fungerar när det väl gäller. Konflikten där började som ett folkligt uppror för ett och ett halvt år sedan. I dag har mer än 30 000 människor dött och gatukravallerna har utvecklats till ett fullskaligt inbördeskrig. I takt med dödandet växer flyktinglägren i regionen och FN - ja vad gör FN? Säkerhetsrådet är splittrat och Kina och Ryssland har stoppat tre resolutioner som skulle ha ökat trycket på regimen i Damaskus. Konflikts Kristian Åström ringde upp Dimitri Trenin, chef för amerikanska tankesmedjan Carnegies kontor i Moskva, och Li Weijiang, expert på Kinesisk Mellanösternpolitik vid institutet för internationella studier i Shanghai, för att fråga om motiven bakom dessa länders veton. Han talade också med journalisten och författaren David Bosco i Washington, författare till boken Five to rule them all om FNs säkerhetsråd som skapar både möjligheter och problem för världssamfundets förmåga att agera. FN är alltså i första hand en organisation för fred men hur väl fungerar egentligen FN som fredsskapare? Vad säger säkerhetsstrategiska experter om världssamfundets förmåga? Konflikts Kajsa Boglind ringde upp Giles Merritt - chef på tankesmedjan Security and Defence Agenda i Bryssel, med inriktning på försvarsfrågor och säkerhetspolitik, för att höra vilka förväntningar han har på världsorganisationen. Oenigheten i säkerhetsrådet fortplantar sig också till andra internationella organ och blockerar deras verksamhet. Ett aktuellt exempel är Internationella brottmålsdomstolen. För att länder, som exempelvis Syrien, som inte är medlem av ICC ändå ska tas upp för granskning i Haag krävs ett beslut i FNs säkerhetsråd. Men vad gör ICC mot de uppenbara brott som begås i Syrien när säkerhetsrådet inte kan enas? Konflikts Daniela Marquardt ställde frågan till Internationella Brottmålsdomstolens nya chefsåklagare Fatou Bensouda när hon nyligen besökte Stockholm. I studiosamtalet hörs folkrättsexperten Yasmine Sherif, biträdande chef vid UNDP - FN:s utvecklingsprograms verksamhet för palestinier i Jerusalem samt Ove Bring, professor emeritus i folkrätt. Programledare: Kajsa Boglind Producent:Daniela Marquardt

Ett program av Malin Bergman om hur det lät när Förenta Nationerna 1946 tog sina första stapplande steg som fredsorganisation. Sänt: 2006-07-08.