Podcasts about bulgariens

Bundesrätin Elisabeth Baume-Schneider hat am Montag verschiedene Beteiligte an den Runden Tisch geladen, um Einsparmöglichkeiten im Gesundheitswesen zu diskutieren. Dabei hat man sich darauf geeinigt, ab 2026 jährlich rund 300 Millionen Franken einzusparen. Weitere Themen: (01:40) Akteure im Gesundheitswesen formulieren gemeinsames Sparziel (08:51) «Russland ist für Europa auch langfristig ein Problem» (17:17) Keine ausgelagerten Asylverfahren: Italiens Richter bleiben hart (20:25) Die Schweiz soll für EU-Länder Steuern eintreiben (24:50) Klimawandel: neue Szenarien für Skigebiete (29:19) Bulgariens zersplitterte Politik: Wie weiter? (34:57) Kulturförderung: Weniger Konzerte wegen neuem Mindestlohn

Noch immer produziert Bulgarien 40 Prozent seiner Energie mit Kohle, 34.000 Menschen arbeiten in Kohlekraftwerken. Ständige Regierungswechsel erschweren den Ausstieg – und auch, dass die Energiewirtschaft in den Händen der Oligarchen liegt. Wohlan, Margarete www.deutschlandfunkkultur.de, Weltzeit

Hahne, Silke www.deutschlandfunk.de, Campus & Karriere

Bulgarien hade bland de värsta straffarbetslägren i hela gamla östblocket. Det här är ett oskrivet kapitel i Bulgariens historia som nu berättas av överlevande i en installation på Venedigbiennalen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Straffarbetslägren i Bulgarien drabbade alltifrån dem som jobbade politiskt till muslimer, homosexuella och nationella minoriteter. Lägren var i drift ända fram till murens fall 1989.Bulgariska myndigheter har försökt utplåna spåren efter lägren. Dels genom att återställa platserna där lägren låg, men det bulgariska inrikesministeriet såg också till att förstöra 40 procent av säkerhetspolisens arkiv i hela landet samtidigt. Det här skedde samtidigt som Bulgarien skulle bli ett demokratiskt samhälle.I Bulgariens paviljong på årets Venedigbiennal berättas historien om lägren av överlevande vittnen. Bakom står en grupp av konstnärer och akademiker som under lång tid arbetat för att få reda på sanningen om lägren. De heter Krasimira Butseva, Julian Chehirian och Lilia Topouzova.Kulturredaktionens Cecilia Blomberg har sett utställningen och träffat två av personerna bakom verket som bär namnet ”The Neighbours”.

Amanda Bergman är mest känd som sångare i bandet Amason men hon har gett ut solo musik tidigare, både under pseudonymer och under eget namn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Senast hon släppte ett helt solo-album var för 8 år sedan, då med den hyllade skivan ”Docks”. Men nu i veckan släpps uppföljaren ”Your Hand Forever Checking On My Fever” – ett hommage till hennes pappa som gick bort 2022.SOMMARJAZZ – MÄRET ÖMAN TIPSAR!Sommaren är en perfekt tid för oss att ta oss an gamla klassiker som har legat på att se, läsa och lyssna på listan. Jazzradions Märet Öman gästar dagens program för att tipsa om några gamla jazzklassiker som är som gjorda för sommarlyssning.KOMMUNISMENS TERROR PÅ KONSTBIENNALEN I VENEDIGEtt av de mer spännande momenten under Venedigbiennalen är att gå runt på stan och hitta de paviljonger som hyrt in sig i olika palats och kulturinstitutioner. Det är ofta där - man möts av överraskningar.Så var det för vår reporter Cecilia Blomberg när hon av en slump gick förbi Bulgariens paviljong och blev kvar där en lång stund och även träffade två av konstnärerna.Följ med in till The Neighbours - Grannarna - Bulgariens utställning på årets Konstbiennal i Venedig.100 ÅR SEDAN KAFKAS DÖDDen 3 juni var det 100 år sedan den tjeckiske författaren Franz Kafka dog. Detta uppmärksammas bland annat genom att OBS essäerna har Kafka som tema.Men vem hade han varit om han hade levt idag? Och hur är det att leva ett helt liv med Kafka?Vi gästas av kulturskribenten och författaren Cecilia Hansson som beskriver sig själv som besatt av Kafka. Dessutom kommer hon ut med en ny bok i augusti, ”Kafkalungan” där hon gett sig ut på en resa i Europa på jakt på Franz Kafka.ESSÄ: KAFKA VAR EN MYCKET JUDISK ATEIST”Vad har jag gemensamt med judarna? Jag har ju knappt något gemensamt med mig själv och borde bara ställa mig alldeles tyst i ett hörn, nöjd med att kunna andas.”Så skrev Franz Kafka i sin dagbok, 30 år gammal. Men sedan Kafkas verk började läsas med hans judiska arv i åtanke öppnade sig nya skikt i litteraturen. Filosofen Ulrika Björk berättar mer i dagens essä.Programledare: Lisa WallProducent: Saman Bakhtiari

Host Dominik Hoffmann und Vollbluttouristikerin Sainey Sawaneh sprechen erstmalig in HEUTE COUCH, MORGEN STRAND über Bulgarien. Die Themen: Goldstrand und Sonnenstrand; Varna und Burgas; Definitiv eine Sommer-Alternative; Fantastisches Preis-Leistungsverhältnis; Kilometerlange Sandstrände; Beachhotels; Kulturelles Nessebar; Ganz tolle Gastronomie; Bulgaren können Hospitality; Wellness hat Tradition; Badeurlaub garantiert; Tolle Angebote Alles weitere auf www.fti.de Schreib uns deine Fragen, Reiseerlebnisse und Reisetipps an hello@washeldentun.de

In dieser Folge nehmen wir dich mit auf eine faszinierende Reise nach Bulgarien, ein Land reich an kulturellen Schätzen und historischer Bedeutung.

Wassil Tersiev ist Bürgermeister der bulgarischen Hauptstadt Sofia und Hoffnungsträger. Mit der Softwarefirma Telerik wurde er reich und gilt als Vertreter der innovativen IT-Branche, die Bulgariens Politik erneuern und demokratischer machen will. Diljana Lambreva, Florian Hartleb, Margarete Wohlanwww.deutschlandfunkkultur.de, Weltzeit

Räkna inte ut undulater eller svårbegripliga författare. Och inte heller djuphavsfiskarna som kan vänta i evigheter på en fallande val. Aase Berg berättar om livet i mörkret. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Den här tidsåldern heter inte Antropocen. Den heter Narkissocen. Förr var det onda gudar som ställde till naturkatastrofer, nu tar vi själva på oss ansvaret för undergången. Det är hybris, och klimatskammen är en sorts humble bragging.Den dolda bekräftelsehungern är mycket mer fascinerande än den öppna. Ett introvert beteende till exempel, det kan maskera ett sammanbitet storhetsvansinne, så grandiost att man inte bevärdigar populasen med en blick. Att varken gud eller instagram hyllar min existens beror bara på att jag själv har valt att leva i en bortglömd biotop.Det här gäller till exempel oss författare som inte fixar att vara sådär skamlöst kommersiella som de massproducerande populärförfattarna är. Vi som gör oväntade språkliga grejer ibland och skriver sånt som inte kan efterapas av en AI. Vi får sällan några belöningar, är nästan alltid panka, och när vi av misstag råkar stöta ihop med varandra i det asociala grumlet pratar vi bara om pengar. Vi kallas för kultureliten, men påminner mer om djuphavsfiskar, de där som lever på en nattsvart havsbotten som gud glömde. Där ligger vi och lurpassar med gungande lanternor i antennerna och väntar på ett stipendium. Förr eller senare inträffar kanske underverket som kallas whalefall, det vill säga att det sjunker ner en död val. Eller åtminstone en Pripps blå. Besvärjelse: ”Plötsligt händer det!”Det är bara det att det gör det inte.Nej, när nånting plötsligt händer är det oftast skitdåligt. Plötsligt kommer en pandemi. Plötsligt pajar tvättmaskinen. Plötsligt befinner man sig mitt i en snöstorm i Gävle. Det är sällan man får vara med om ett whalefall i människolivet. Snarare tvärtom. Oftast är det man själv som är den döda valen.Osynliga kvalitetsförfattare hamnar längst ner i gruvan, i den djupaste djuphavsgraven, i näringskedjans bottenslam och ekosystemens yttersta avkrok. Vi är typ vattenlik, och förlagen och bokbranschen tar stora tuggor av vårt svampiga kött. Vi har det ungefär som Vedius Pollios slavar i romarriket. Pollio gillade nämligen muränor, de där ålliknande monstren med stickig blick som utstrålar tom ondska. I den vackra boken ”Vattenvarelser” från 2021 skriver Jacob Christensson att Pollio ”i omsorgen om sina muränor inte ens /lär/ ha dragit sig för att utfodra dem med slavar”. Christensson skriver också om jättesköldpaddornas vidriga öde i klorna på sjöfarare. Djuren placerades upp- och ner på fartygsdäcken och kunde leva i veckor utan att minska nämnvärt i vikt innan de svalt ihjäl. De var rika på både protein och C-vitamin och motverkade skörbjugg. Jag ser framför mig hur de väldiga, värdiga djuren ligger på rygg och dör en långsam död i stekande sol för att bidra till upptäckarnas rovdrift. Själv vill jag varken ätas eller äta. Jag vill varken dölja mig eller bli beundrad. Jag vill inte kriga om vem som ska ha mest fiskmat. Jag vill ha något fräschare än olika nivåer av förnedring eller makt. I Narkissocens hierarkier är osynlighet lika med förnedring. Makten ligger i stjärnglansen.Jag sätter mitt hopp till djurvärlden. Där finns det gott om livsformer som har en helt annan attityd, som är totalt far out och fattar noll av de antropocentriska motivationssystemen. Till exempel just valar.I boken ”Att prata val” skriver Tom Mustill om valforskningens framväxt, och om försök att kommunicera med valar genom AI, men först redogör han för människans massutrotning av de mäktiga djuren. Det var faktiskt så sent som i slutet av 1900-talet som valjakten trappades ner, främst för att det fanns så få valar kvar att de blev svåra att hitta. Men innan dess hann man nästan utrota exempelvis blåvalen. ”Det är svårt att ta in denna globala hetsjakt”, skriver Mustill, ”vars motsvarighet skulle vara att man dödade alla på hela jorden utom Bulgariens invånare”.Sen citerar han Arthur C Clarke: ”Vi känner inte till den sanna naturen av det vi förstör.” Men går det att förstå valarnas sanna natur? Ställer vi ens rätt frågor?Enligt Mustill tror forskarna att valarnas klickljud är ett slags morsekod. Man kan förledas att tro att det går att avkoda med hjälp av AI. Men hur ska en AI kunna härbärgera de filosofiska djupen i mötet? Även om språket inte vore extremt avancerat, så skulle valarna ändå att prata om en värld vi inte kan föreställa oss, ur sinnen vi inte trodde fanns. De lever t ex i ständigt mörker, och använder ljud som omvandlas till visuella bilder. Det är som när man ska förklara hundarnas luktsinne: de ser med lukten eller hörseln.Eller är det bara oförmågan att föreställa sig något annat än ett bildtänkande som gör att forskningen drar denna slutsats? En ljudkarta utan bilder inblandade borde väl funka lika bra om man är en ljudvarelse och lever i en värld av mörker och sång.Nej, att tro att man kan prata med valar med hjälp av AI är tyvärr lika korkat som att tro att man kan prata med sina djur via medium. Ta bara exemplet med djurviskare: när de översätter till exempel hundars budskap brukar det oftast röra sig om saker som ”Jag vill ha en kompis” eller ”Jag är sugen på kyckling”.VILL folk att deras husdjur ska framstå som själsgrunda idioter? Om någon ska förmedla vad mina djur vill säga – just nu visserligen bara två undulater och jag tvivlar på att nån kvacksalvare har kommit på tanken att specialisera sig på den arten – så vill jag höra poetiskt nyanserade beskrivningar av deras fantastiska ljudvärld, varför de skriker högt av glädje när diskmaskinen drar igång, varför de älskar zombieserier på teve, och jag vill veta allt om de magiska färgerna de ser – de har ju syn för en helt annan färgskala. Det jag inte vill är att betala tusen spänn till nån narcissistisk auratomte för att få höra är att mina fåglar är sugna på hirskolvar.Men vänta – nu märker jag att jag använde ett förringande språkbruk om mina fina fåglar, jag sa att jag bara har undulater, som om jag omedvetet anslöt mig till synen att de tillhör bottenskrapet i husdjurens hierarki. Som om det till exempel vore coolare att ha en grå jako, som är mer människolik eftersom den är bättre på att härmas. Å andra sidan ska man inte underskatta bottenskrapet. Varken undulater eller svårbegripliga författare. Glöm inte hur det gick för ubåten Titan, som skulle dyka efter fartyget Titanic. Äntligen! ropade djuphavsfiskarna när ubåten sjönk. Whalefall!Det var inte precis några panka poeter som imploderade i plåtskorven. Så kan det gå även om man har så mycket makt och pengar att man kan katastrofturista bland vraken. Det finns trots allt fördelar med att vara en genomskinlig slemkropp som livnär sig på resterna från ovan. Lågstatusvarelser är härdade, allt de har är sin egen pragmatiska överlevnadskonst. Så till skillnad från maktmiljonärer i ubåtar hopsnickrade av hybris står djuphavsfiskarna faktiskt på riktigt pall för trycket.Aase Berg, författare och kritiker

Die Grenze zwischen Bulgarien und der Türkei trennte im Kalten Krieg Ost- und Westblock, heute ist sie EU-Außengrenze. Früher flohen die Menschen in die Türkei, heute fliehen sie nach Bulgarien. Mit dem Krieg in Syrien kamen die Checkpoints zurück.Diljana Lambreva, Gerald Knaus, Margarete Wohlanwww.deutschlandfunkkultur.de, WeltzeitDirekter Link zur Audiodatei

Der Nordwesten Bulgariens gilt als die ärmste Region der EU. Die Gegend ist an vielen Stellen schon ziemlich verlassen, aber durch das dort verlaufende Balkangebirge landschaftlich sehr reizvoll. Oliver Soos hat sich dort eine spektakulären Felsenburg angesehen, die größte begehbare Höhle Bulgariens und vieles mehr. Aber bevor er sich auf den Weg nach Nordwest-Bulgarien gemacht hat, war er in der Hauptstadt Sofia unterwegs, die - findet er - sei nämlich auch sehr sehenswert.

Bulgarien ist das russlandfreundlichste Land in der EU. Auch Politiker hatten immer wieder ein Ohr für russische Interessen. Die Gründe für die Treue Sofias zu Moskau liegen weit zurück. Russlands Überfall auf die Ukraine löst nun ein Umdenken aus.Auer, Dirk; Kunz, Andreaswww.deutschlandfunk.de, Gesichter EuropasDirekter Link zur Audiodatei

Wir reisen jeden Tag ein Stückchen mehr nach Neuseeland - unser neues Zuhause. Nach einem Monat verlassen wir heute Osteuropa und Bulgarien. Wir landen mitten an der Autobahn und verpassen unseren Zug. Wir checken das 1. Mal in einem Hostel ein und können den Kindern zeigen, wie wir früher gereist sind. Es geht in eines der schönsten Dörfer Bulgariens. Echtes Dorfleben, günstige Preise und herzliche Menschen.Dazu Sonne, Granatäpfel und die gemütlichste Kneipe des Landes. Außerdem das größte Abenteuer: Wir überqueren die Grenze von Bulgarien nach Griechenland zu Fuß.Wie das klappt und warum man uns für ukrainische Geflüchtete hält, erfahrt Ihr in dieser Episode. Ganz am Ende: Reisetipps für Bulgarien! Anreise, Highlights und ein Trip nach Istanbul.Wir verraten, wie Ihr Bulgarien auch in kurzer Zeit besuchen könnt.Viel Spaß!

En av Europas starkaste litterära röster tystnade 2023. Anneli Dufva tecknar i denna essä från 2015 ett porträtt av Dubravka Ugrei. Hon som lämnade sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 27/2 2015 som en del i en serie om yttrandefrihet efter terrordåden i Paris och Köpenhamn.I sin senaste bok, en essäsamling, betitlad Europe in Sepia skriver Dubravka Ugrešić i essän Manifesto."En gång två zoner åtskilda av en rätt stadig mur så har Europa under loppet av 20 år blivit en kaotisk mega-marknad. Nu finns inga murar och inga koordinater heller; ingen vet var väst är, och inte öst heller".Hon, som själv beskriver sig som "en produkt av en socialistisk barndom, Jugoslaviens sönderfall, inbördeskrig, nya pass och brustna identiteter, exil och ett nytt liv i ett västeuropeiskt land".”Dessa små på pålitliga fakta. Stämplarna i passet läggs på hög och förvandlas vid något tillfälle till otydbara linjer. Först då börjar de plötsligt rita upp en inre karta. En karta över det imaginära. Och först då beskriver de i detalj den där omätbara upplevelsen av exilen. Ja, exilen är som en mardröm.”Jag har, i min tur, beskrivit henne som att allt hon skriver är färgat av hennes fria hjärnas tolkning av ett Europa format både av krig och sina filosofer.För i Dubravka Ugrešić böcker, både romaner och essäer, rör man sig nämligen i Europa, mellan platser. Hon iakttar detaljer på dessa platser- små händelser eller fenomen som tillsammans skapar en lika galghumoristisk som vemodig ton. Hon är pessimist. Kanske bliven med tiden, men hon är det.I en annan essä i samma bok står hon och röker på en balkong i Bulgariens huvudstad Sofia, i vad hon beskriver som ett typiskt öst-europeiskt hyreshusområde, där hon är på besök hos en bekant. På balkongen intill får hon syn på en märklig ståltråds-grunka. Hon frågar vad det är och vännen svarar att "Det är min påhittige granne, han jagar duvor med den". Hon frågar vad han ska med duvor till, varpå vännen lakoniskt säger: "Du vet, det är många människor som kämpar här..."Hon skriver sedan att hon själv under de år som gått sedan den händelsen blivit betydligt mer pris- och krismedveten, att hon till och med köpt ett antal burkar med kondenserad mjölk. Holländsk kondenserad mjölk. Burkarna är på alla sätt utom ett identiska med dem som i Sovjet kallades zguschenska.Skillnaden är att de holländska har ett bäst före-datumOch jag kan se henne framför mig, där hon bär hem matkassarna till sin lägenhet i Amsterdam. Jag har nämligen varit där två gånger, för att intervjua henne. Hon bor i ett stort vitt 60-talshus med långa, långa loftgångar, på en gata där det finns både en polisstation och en moské.När inbördeskriget i det forna Jugoslavien bröt ut 1991 tog Dubravka Ugrešić stark ställning emot kriget och emot nationalismen. Hon blev då kallad både för förrädare och häxa. Efter en rad offentliga påhopp lämnade hon Kroatien 1993, eftersom hon inte kunde "anpassa sig till den ständiga terrorn och lögnaktigheten i såväl offentligheten, som politiken, kulturen och vardagslivet".Livet blev motbjudande när allt var så nedsmutsat av hat och nationalism och sen blev jag utsedd till en allmänhetens fiende, jag blev utfryst av både mina grannar, vänner och kolleger, sade hon när jag träffade henne år 2004.Dubravka Ugrešić hamnade först, sedan hon lämnat sitt hemland, i Berlin, vilket också är den stad som spelar en sorts huvudroll i hennes roman Den ovillkorliga kapitulationens museum. I den är det är 90-tal, det är exil, det är fragment av liv och närbilder på ting som bärare av både minne och tid.Något som återkommer även i nästa roman Smärtans ministerium, som däremot utspelar sig i den stad där hon kom att bli kvar, Amsterdam.Ett Amsterdam dit bokens huvudperson Tanja kommer för att undervisa i serbokroatiska på universitetet.Serbokroatiska, som sen Jugoslaviens upplösning inte längre finns som ett officiellt språk, eleverna också de en grupp forna jugoslaver som nu ska definiera sig både i förhållande till det gamla landets nya länder och förhålla sig till det för dem främmande land där de råkat hamna.Och staden Amsterdam, som en plats för glömskan, som Dubravka Ugrešićsäger, där minnena skingras. En skör, drunknande miniatyrstad, byggd på sand - som gjord för att se igenom och för att försvinna i, tänker jag.Och när jag besöker henne nästa gång, år 2010, då är det vi istället talar mest om hennes nya hemland Nederländerna och den politiska förändring landet befinner sig i. Då har både filmaren Theo van Gogh och professorn Pim Fourteyn mördats och parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali lämnat landet. De var alla tre islamkritiska, offentliga personer som genom sina öden kom att bli symbolgestalter, vilka i någon mening legitimerade den islamkritiska hållning som vuxit sig allt starkare i det tidigare så öppna Nederländerna.2010 hade Nederländerna därför istället fått en invandringspolitik som var en av de hårdaste i Europa. Bland annat med svåra både språk- och kulturtester för de invandrade. Och Geert Wilders främlingsfientliga Frihetsparti hade blivit tredje största parti i parlamentet.Hans teser är enkla, säger hon. Holland ska belöna hårt arbetande människor, stoppa immigrationen, stoppa islam som till skillnad från kristendom är en farlig religion enligt honom. Allt framfört med billig känslomässig retorik, menar Dubravka Ugrešić.”Jag jämrade mig över något lösryckt fragment, en tillfällig melodi som klingade i mitt öra. Ett ansikte som plötsligt visade sig i mörkret. Ett ljud, en ton, en vers, en slogan, en doft en scen.”Dubravka Ugrešić talade vidare om den polarisering, den uppdelning i "vi" och "dem", som alltid funnits, som handlade om judarna på 30-talet och som handlade om muslimerna, då 2010. Behovet dock detsamma - att peka ut den andre.Nu, år 2015, vet vi att läget hårdnat ytterligare. Att muslimerna fortsatt är utsatta som grupp, men att nu även de judiska grupperna står inför en ny våg av antisemitism.Och i yttrandefrihetens namn - det här är Dubravka Ugrešić - hon som själv flytt sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet, hon fortsätter också att tycka att man inte behöver vara politiskt korrekt.I essän "Code" i Europe in sepia skriver hon "om den politiska korrekthetens regler hindrar oss från att använda etnicitet, nationalitet, ras, kön eller andra typer av skillnader - alla lika opålitliga i vilket fall som helst - men vi ändå vill ha något att falla tillbaka på, så finns alltid koden." Koden, som hon menar är de skrivna eller oskrivna regler som styr vårt beteende inom olika grupper.Hon tror helt enkelt inte på en uppdelning av människor, på en indelning i grupper - därav hennes kritik av mångkulturtanken. Hon menar att den kan bli omvänt rasistisk genom att den förstärker idéen om "den andre" och snarare hindrar integrationen.Ja, hon sade det 2010. Hon kanske skulle säga något annat nu - antagligen skulle hon det, eftersom hon är den hon är.Jag söker på youtube och jag hittar ett föredrag hon höll i Boston hösten 2013, där hon från en person i publiken får frågan hur hon ser på demokratin Europa.Hon svarar långt och vindlande och hon säger att människor är rädda och tysta och att de inte vet hur de ska positionera sig idag, eftersom postionerna är så låsta. Om du som kroat är emot EU, då hamnar du ofrivilligt på samma sida som nationalister och fascister. Det är så lätt att bli etiketterad och så svårt att hitta alternativ.Begrepp som demokrati och stat börjar lika malätna flaggor, säger hon, men en typisk drastisk Dubravka Ugrešić-formulering.För Dubravka Ugrešić utmanar med sina tvära kast mellan högt och lågt, åsikter och fakta. Och mellan litterära och filosofiska referenser finns också läppstiften, den rumänske taxichauffören i London, gamla amerikanska filmer...Det är det som gör henne så intressant.Och jag skulle vilja sluta med ett citat. Författaren Steve-Sem Sandberg beskrev Dubravka Ugrešić så här, 2004:–Det finns ingen författare jag läst de senaste decennierna som så uppriktigt och så känsligt och smärtfyllt och så gripande tagit pulsen på vår egen samtid.Anneli Dufva

Mitten aus Bulgarien! Es geht in eine Luxus-Finnhütte mit Whirlpool und Außenkino in Troyan. Und wir feiern den 1. Geburtstag unserer Tochter. Ihr seid LIVE dabei, wenn wir ein Highlight unserer Reise erleben und das Balkangebirge überqueren. Am kommunistischen Wahrzeichen, dem Tor der Freiheit scheiden sich aber die Geister. Während sich Jenny an der gigantischen „Strumpfhose Bulgariens“ heimisch fühlt, wünscht sich Chris nur ein paar Bänke, um die Aussicht zu genießen. Wir erleben einen perfekten Sonntag in Plovdiv, der schönsten Stadt Bulgariens. Selbstverständlich hört ihr auch die ungeschönten Momente einer Rucksackreise. Motzen und Beschweren – die Mecker-Deutsche läuft zu Hochform auf, während sich Buddha-Chris schon 23 Jahre weiter träumt. Denn als 60-jähriger will er sich seinen Lebenstraum erfüllen, am besten zwei Jahre allein. Wer wovon träumt und warum die Kinder ganz sicher nie Podcaster werden wollen, erfahrt Ihr in dieser Episode. Viel Spaß!

Dagens episode er en opsamling med Jens Kindberg, der gæstede podcasten første gang fra flere år siden. Jens er direktør for Sofia Residential, som laver ejendomsudvikling i Bulgariens hovedstad, Sofia. Der er gode muligheder I de østeuropæiske hovedstader så lyt endelig med omkring Jens' erfaringer fra det store udland. Læs mere om podcastens nye sponsor, ejendomsadministrationsvirksomheden Manelia på https://manelia.dk/  Vil du lave effektiv due diligence af ejendomme? Opret en gratis prøveadgang på https://app.resights.dk/joinus

Österreich hat gegen den Beitritt Rumäniens und Bulgariens zum Schengenraum ein Veto eingelegt und begründet das mit der hohen Anzahl irregulärer Ankünfte. Doch sind die beiden Länder wirklich relevante Migrationsrouten für Migrant*innen und Geflüchtete, die in die westliche EU wollen? Und wird das Veto tatsächlich für sinkende Asylantragszahlen in Österreich sorgen? International jedenfalls hat die Blockade für viel Wirbel gesorgt, von diplomatischen Folgen bis hin zu Boykott-Aufrufen. Die Hintergründe zur aktuellen Schengen-Debatte bespreche ich in dieser Solo-Folge.Fragen, Anregungen, Feedback, und Beschwerden an aufnahmebereit@wu.ac.at Twitter: J_Kohlenberger Instagram: judithkohlenberger„Aufnahmebereit“ entsteht im Rahmen eines Wissenschaftsvermittlungsprojekts an der WU Wien und wird ermöglicht durch die Förderung „Vom Wissen der Vielen“ der MA 7 der Stadt Wien. Danke an die Kooperationspartner*innen von „Die Chefredaktion“ und der Podcastwerkstatt. Sprecher Intro/Outro: Lukas Heck Technik: Jürgen Angel und Florian Lindberg, WU TV Produktion und Post-Produktion: Anja Malenšek, Podcastwerkstatt 

Themen der Sendung: Bund-Länder-Runde im Kanzleramt findet Lösung beim 49-Euro-Ticket, Probealarm für Katastrophenfall: Bundesweiter Warntag verläuft nach Einschätzung von Behörden weitgehend erfolgreich, Sicherheitsbehörden rechnen mit weiteren Verdächtigen und Durchsuchungen nach gestriger Reichsbürger-Großrazzia, Wirecard-Prozessbeginn vor Landgericht München, Unionsfraktion scheitert mit Eilantrag gegen den Nachtragshaushalt der Bundesregierung vor Bundesverfassungsgericht, Wohnungslosenbericht der Bundesregierung veröffentlicht, EU-Innenminister beschließen Aufnahme Kroatiens in den Schengen-Raum, Laut Medienberichten Asylsuchende an EU-Außengrenze Bulgariens eingesperrt und misshandelt, Internationale Empörung nach Hinrichtung eines Demonstranten im Iran, US-Basketballerin Brittney Griner durch Gefangenenaustausch aus russischer Lagerhaft entlassen, Vulkan Mauna Loa auf Hawaii spuckt noch immer Lava, Das Wetter

Themen der Sendung: Bund-Länder-Runde im Kanzleramt findet Lösung beim 49-Euro-Ticket, Probealarm für Katastrophenfall: Bundesweiter Warntag verläuft nach Einschätzung von Behörden weitgehend erfolgreich, Sicherheitsbehörden rechnen mit weiteren Verdächtigen und Durchsuchungen nach gestriger Reichsbürger-Großrazzia, Wirecard-Prozessbeginn vor Landgericht München, Unionsfraktion scheitert mit Eilantrag gegen den Nachtragshaushalt der Bundesregierung vor Bundesverfassungsgericht, Wohnungslosenbericht der Bundesregierung veröffentlicht, EU-Innenminister beschließen Aufnahme Kroatiens in den Schengen-Raum, Laut Medienberichten Asylsuchende an EU-Außengrenze Bulgariens eingesperrt und misshandelt, Internationale Empörung nach Hinrichtung eines Demonstranten im Iran, US-Basketballerin Brittney Griner durch Gefangenenaustausch aus russischer Lagerhaft entlassen, Vulkan Mauna Loa auf Hawaii spuckt noch immer Lava, Das Wetter

Themen der Sendung: Bund-Länder-Runde im Kanzleramt findet Lösung beim 49-Euro-Ticket, Probealarm für Katastrophenfall: Bundesweiter Warntag verläuft nach Einschätzung von Behörden weitgehend erfolgreich, Sicherheitsbehörden rechnen mit weiteren Verdächtigen und Durchsuchungen nach gestriger Reichsbürger-Großrazzia, Wirecard-Prozessbeginn vor Landgericht München, Unionsfraktion scheitert mit Eilantrag gegen den Nachtragshaushalt der Bundesregierung vor Bundesverfassungsgericht, Wohnungslosenbericht der Bundesregierung veröffentlicht, EU-Innenminister beschließen Aufnahme Kroatiens in den Schengen-Raum, Laut Medienberichten Asylsuchende an EU-Außengrenze Bulgariens eingesperrt und misshandelt, Internationale Empörung nach Hinrichtung eines Demonstranten im Iran, US-Basketballerin Brittney Griner durch Gefangenenaustausch aus russischer Lagerhaft entlassen, Vulkan Mauna Loa auf Hawaii spuckt noch immer Lava, Das Wetter

Österreich hat sich gegen die Aufnahme Bulgariens in den Schengenraum gestellt. Innenminister Karner meint, dass mein Geburtsland die EU-Außengrenze nicht streng genug bewacht. "Mit Akzent", eine Kolumne von Todor Ovtcharov. Sendungshinweis: FM4 Homebase, 8.12.2022, 20 Uhr

Themen der Sendung: Bund-Länder-Runde im Kanzleramt findet Lösung beim 49-Euro-Ticket, Probealarm für Katastrophenfall: Bundesweiter Warntag verläuft nach Einschätzung von Behörden weitgehend erfolgreich, Sicherheitsbehörden rechnen mit weiteren Verdächtigen und Durchsuchungen nach gestriger Reichsbürger-Großrazzia, Wirecard-Prozessbeginn vor Landgericht München, Unionsfraktion scheitert mit Eilantrag gegen den Nachtragshaushalt der Bundesregierung vor Bundesverfassungsgericht, Wohnungslosenbericht der Bundesregierung veröffentlicht, EU-Innenminister beschließen Aufnahme Kroatiens in den Schengen-Raum, Laut Medienberichten Asylsuchende an EU-Außengrenze Bulgariens eingesperrt und misshandelt, Internationale Empörung nach Hinrichtung eines Demonstranten im Iran, US-Basketballerin Brittney Griner durch Gefangenenaustausch aus russischer Lagerhaft entlassen, Vulkan Mauna Loa auf Hawaii spuckt noch immer Lava, Das Wetter

I detta andra avsnitt samtalar vi; Björn Sahlberg, Signe Serck och jag Anna Krantz om Kristevas syn på överföringen och förändringens betydelse i psykoanalysen, vidare humanismen, etiken och betydelsen av tro och tilltro i hennes tänkande, sedan kommer vi att beröra  det feminima ur Kristevas perspektiv för att slutligen spåna lite kring det faktum att Kristeva för några år sedan anklagades för att vara spion för Bulgariens räkning.

Tsarev Brod Sauvignon Blanc 2021 stammt von den ältesten Rebstöcken Bulgariens und polarisiert. Der Wein ist erhältlich unter: www.silkes-weinkeller.de/vierflaschen

Verenkotte, Clemenswww.deutschlandfunk.de, Informationen am AbendDirekter Link zur Audiodatei

Verenkotte, Clemenswww.deutschlandfunk.de, Europa heuteDirekter Link zur Audiodatei

Verenkotte, Clemenswww.deutschlandfunk.de, Informationen am AbendDirekter Link zur Audiodatei

Ende März kündigte Russlands Präsident Putin an, Gas und Öl nur noch gegen Rubel zu verkaufen. Die meisten EU-Staaten lehnten das ab. Nun hat Russland die Belieferung Polens und Bulgariens gestoppt. Dazu die Medienschau.

Bedragarna som lurat personer på motsvarande fem miljarder kronor har sin arbetsplats i ett callcenter i Bulgariens huvudstad Sofia. Kaliber avslöjar hur bedragarna jobbade genom källor inifrån. Flera svenskar har blivit lurade på pengar i en jättelik internationell bedrägerihärva som just nu utreds av tysk polis. Hör 20-åriga "Nikola" berätta om jobbet hos företaget med bedrägerier som affärsmodell och följ jakten på människorna som anses skyldiga till att ha lurat människor på motsvarande över fem miljarder svenska kronor.I första delen av granskningen Bluffindustrin träffar Kaliber bland annat med Eva, som när hon närmar sig pensionen efter ett arbetsliv som undersköterska blir sporrad att investera i bitcoin. Efter att ha sett reklam i sociala medier anmäler hon sitt intresse på företaget Qtecks hemsida och blir snabbt uppringd. Hon investerar 2.500 kr till en början, men lång historia kort: det slutar med skulder på 900.000 kr.Eva polisanmälde Qteck men utredningen lades ner. En annan som också anmält företaget är Anders Överyd i Gällivare, som vi träffar i det här avsnittet. Jag var ju under isen då, så jag... Man var ensam och så ringer de och är vältaliga och pratar och De är ju välformulerade och är jätteduktiga på att snacka och då kunde de ju verkligen få mitt förtroende gentemot dem. Jag var extra sårbar och trodde på allt vad de sa. De blev som kompisar.Svenska förundersökningar har lagts nedPersoner från Qteck lyckas övertyga Anders om att han borde låna pengar för att investera. Och övertalar honom att han ska låta dem fjärrstyra hans dator för att hjälpa honom med att fylla i låneansökningar. Det känns så konstigt att jag ens gick med på det. Det är klart, då tog de över datorn och då tog de allting, säger Anders.Alla som Kaliber har haft kontakt med om Qteck har polisanmält, men antingen har det inte blivit någon förundersökning alls eller så har den lagts ned.Razzia i BulgarienMen i Tyskland jobbar polisen med en stor utredning efter att de fått rapporter om liknande bedrägerier. För drygt två år sedan anmälde någon i den lilla tyska universitetsstaden Göttingen att han blivit lurad på motsvarande två och en halv miljon kronor av företaget FX-leader. Och snart visar det sig att människor runtom i Tyskland fallit offer för samma liga, berättar åklagaren Manuel Recha. And the scam in Germany quickly was about 20 million Euros, altogether, säger Manuel Recha.En del av pengarna, motsvarande tvåhundra miljoner svenska kronor, visade sig ha hamnat på Malta, en del hos en tysk privatperson.Genom att följa bedragarnas digitala fotspår på servrar i Tyskland och Nederländerna hittar de också ett ukrainskt företag som sköter FX-leaders hemsida. De blir säkra på att det FX-leader sysslat med är rena bedrägerier. Därifrån letar de tyska myndigheterna sig vidare, och upptäcker kopplingar till ett bulgariskt företag, ett företag som Kaliber lyckats identifiera som Dortome.I oktober 2021 genomförs en razzia i Dortomes lokaler i staden Sofia. Polisen förhör några av de anställda, och får veta att det finns ytterligare ett callcenter i närheten. Några av poliserna sätter sig i sina bilar och kör dit. När de kommer fram är det tomt på folk, och nedsläckt. Men datorerna finns kvar och visar sig vara fulla av bevismaterial. Bland annat listor med falska identiteter och bolagsnamn. Det visar sig att bedragarna har mer än 80 företagsnamn till sitt förfogande, med tillhörande hemsidor, berättar åklagare Manuel Recha.Och ett av dem är Qteck.Kaliber kontaktar "Ross Matthews"Kaliber har varit i kontakt med flera personer som jobbat på callcentret. "Nikola" är en av dem. För Kaliber berättar han om tankarna när han först klev in i det luftkonditionerade kontorslandskapet i Sofia, om arbetssättet och lögnerna. Idag ångrar han att han nånsin satte sin fot där.På nätforum med varningar för bedrägerier finns flera namn som representanterna från FX-leader använt när de ringt. En David Morgan, en Sylvia Core, en Ross Matthews. Det här är namn som flera av de svenskar och danskar som blivit lurade av Qteck säger att de har varit i kontakt med. Ross Matthews Det han sa till mig var bland det värsta jag hört någon gång i hela mitt liv. Han visste att jag hade en syster. Han sa rakt ut vad han skulle göra med henne om han träffade henne. Sexuella anspelningar om du förstår vad jag menar. Han drog in mina barn i det här, och säger samma sak, säger Johan, som egentligen heter något annat.Vi har fått trovärdiga uppgifter om vem Ross Matthews egentligen är en bulgarisk kampsportare i trettioårsåldern. Vi försöker få kontakt med honom. Både via telefon, sociala medier och mail.Vi är framme i nutid, och kontaktar också ägaren till callcentret i Sofia för en kommentar. Parallellt pågår den tyska polisens arbete med att dokumentera och utreda fynden från tillslagen i räderna. Kommer de ansvariga för bedrägerierna att ställas till svars? Kommer Eva, Anders och "Johan" att få upprättelse?

Der Nordwesten Bulgariens gehört bisher zur ärmsten Region der Europäischen Union. Die Regierung, die seit Mitte Dezember an der Macht ist, will das ändern – und der Nordwesten soll davon auch profitieren. Doch wie ernst ist es ihr damit?Von Diljana Lambrevawww.deutschlandfunkkultur.de, WeltzeitDirekter Link zur Audiodatei

Mehr als drei Millionen Menschen sind bereits nach UN-Schätzungen aus der Ukraine vor Putins Angriffskrieg geflohen. Sie kommen nach Deutschland, aber vor allem in andere osteuropäische Länder wie Polen – Länder, die in der „Flüchtlingskrise“ 2015 wenig Solidarität mit Geflüchteten zum Beispiel aus Syrien gezeigt haben. Jetzt scheint alles anders: Die EU hat sich zum ersten Mal überhaupt auf einen gemeinsamen Umgang mit diesen Menschen geeinigt. Ukrainer*innen dürfen direkt arbeiten, eine Meldepflicht gibt es nicht. Die Hilfsbereitschaft ist riesig, aber Helfende berichten auch von offenem Rassismus an den Grenzen, bei dem z.B. Schwarze und LGBTQ-Zugehörige benachteiligt werden. Darüber sprechen Alina Braun und Alexander Moskovic in dieser Folge von "Alles ist anders". Habt ihr Fragen oder Anregungen? Mailt uns gerne an allesistanders@wdr.de. Außerdem freuen wir uns über eure Bewertungen, z.B. bei Spotify oder Apple Podcasts. Korrektur: In der Folge zitieren wir Bojko Borissow und sagen, er wäre der ungarische Premier. Das ist leider falsch, tatsächlich ist Borissow der ehemalige Ministerpräsident Bulgariens. Wir bitten den Fehler zu entschuldigen.

Rehmsmeier, Andreawww.deutschlandfunk.de, Europa heuteDirekter Link zur Audiodatei

Verenkotte, Clemenswww.deutschlandfunk.de, Informationen am MorgenDirekter Link zur Audiodatei

Kristian Kostov erreichte mit "Beautiful Mess" für Bulgarien in Kiew den zweiten Platz beim Eurovision Song Contest. Im Gespräch mit Alkis und Marco erzählt er von seinen Songs, seinem neuen Anime-Look, seine Erinnerungen an Kiew, warum er wieder antreten würde und warum man Casting Shows skeptisch sehen sollte.Wir sind nominiert! Eine Jury der österreichischen Tageszeitung Kurier hat uns nominiert. Und zwar als bester Podcast aus dem Bereich „Popkultur“ Ihr könnt bis 26. Oktober jeden Tag 5 mal abstimmen und wir bitten euch darum. Dafür bitte in jeder Kategorie einen Podcast auswählen. Zum Beispiel aus dem Missing Link-Netzwerk „Große Töchter“ Erzähl mir von Wien“, „Sagenhaft“, „Drama Carbonara“ und eben „Merci Chérie“.Ihr wisst es natürlich schon: Es geht 2022 nach Turin, aber davon an anderer Stelle mehr. Dazu passt, dass Måneskin eine neue Single veröffentlicht haben: "Mammamia". Das ist nicht ABBA.Einen runden Geburtstag feiert Freddy Quinn, erster gebürtiger Österreicher beim Song Contest, der 1956 mit "So geht das jede Nacht" für Deutschland antrat. Er gibt seit Jahren leider keine Interviews mehr. Wer mehr über den einstigen Superstar Quinn wissen möchte, es gibt ein sehr gutes Buch über das Phänomen: Elmar Kraushaars "Freddy Quinn - ein unwahrscheinliches Leben".Ralph Siegels Musical (wir berichteten in Episode #0205) "Zeppelin" feiert mit einem Jahr Corona-bedingter Verspätung Premiere bei Neuschwanstein.Wir müssen uns leider von Hayko aus Armenien verabschieden. Der 48-jährige Sänger, der mit "Anytime You Need" in Helsinki 2007 den 8. Platz belegte, starb an den Folgen einer Covid-19-Erkrankung.Bei Merci, Cherie ist Kristian Kostov zu Gast. Er hat vor kurzem die Single "Build Different" veröffentlicht und mehr Musik ist am Weg. Er war 2017 beim Eurovision Song Contest gerade einmal 17 Jahre alt, als er mit "Beautiful Mess" überraschend den zweiten Platz belegte. Der in Moskau geborene und lebende Sohn einer Kasachin und eines Bulgaren begann seine ersten Schritte  im Showgeschäft bei der ersten russischen Ausgabe von "The Voice Kids", bei der er im Team von Dima Bilan landete und sich ins Finale sang. Nach einer erfolgreichen Teilnahme bei "X Factor Bulgaria" zwei Jahre später wurde er als Repräsentant Bulgariens für den Song Contest 2017 in Kiev vorgestellt. Das Produzenten-Team Symphonix rund um Boris Milanov schneiderte ihm "Beautiful Mess" auf den Leib, geschrieben hat den Song unter anderem der Däne Alex Vargas. Und auch Kristians Bruder Daniel hat mit-produziert. Überhaupt, so der junge Sänger, sei Kristian Kostov eigentlich ein Duo. Sein Bruder Daniel Kostov ist sein Produzent und Co-Songschreiber im Hintergrund.An die Castings-Shows hat Kristian nicht unbedingt nur positive Erinnerungen, an den Song Contest schon. Auch wenn er sich sagt, dass er tatsächlich während der Zeit der Vorbereitung auf den Spaß vergessen hat. Die Zeit auf der Bühne hat er nicht so genossen, wie er es jetzt gerne würde. Solte er die Chance haben, noch einmal auf die Song-Contest-Bühne zurück zu kommen, würde er es mehr genießen. Aber zurück auf diese Bühne würde er sofort wieder, egal ob mit einem eigenen oder einem für ihn geschriebenen Song. Nach dem Song Contest veröffentlichte er die EP "Shower Thoughts", sein Lieblingstrack aus der EP ist "Rift", das er zusammen mit seinem Bruder Daniel und Maria Erke und Sasha Xuman geschrieben hat.Es folgten Auftritte bei "Singer" in China, einer der weltweit größten Musikwettbewerbe, längere Aufenthalte dort, aber auch in Wien. Corona-bedingt sitzt der Anime-Fan derzeit in seiner Wohnung in Moskau fest. Auf Instagram kann man den jungen Künstler unter kristian_kostov_official folgen und dort auch die musikalische und optische Verwandlung beobachten.Die Standard-Fragen am Schluss beantwortet er wie folgt: Immer noch auf seiner Playlist sind noch viele Künstler:innen von 2021: Er hört Manisha, Gjon's Tears, aber am meisten liebt er Måneskin.Und der beste Eurovision-Song aller Zeiten ist für ihn "Euphoria", da stimmt für ihn einfach alles. Und er hatte Angst, da Loreen beim Melodifestivalen 2017 mit "Statements" so eine starke Performance ablieferte, dass er fürchtete, mit "Beautiful Mess" unterzugehen.In der Kleinen Song Contest Geschichte am Schluss erzählt Marco von einer Liebesgeschichte, die sich 2017 etwas abseits der Öffentlichkeit zutrug.

In dieser Folge ist FTI Kollege Luca Picone Chiodo zu Gast. Als Group Destination Director ist er zuständig für Italien, Kroatien, Slowenien, Montenegro, Malta und Bulgarien. Er erklärt in der Folge die Schönheiten Bulgariens, All Inclusive Ultra, Traditionsgerichte und es wird die Historie der bulgarischen Airline nachverfolgt. Inhalt 00:00:40 Italienische Hitze 00:01:40 Lucas Zielgebiete 00:02:42 Auf dem aktuellsten Stand 00:03:59 Kurze Saison in Bulgarien 00:06:08 Trip nach Bulgarien 00:07:08 Gutes Preis-Leistungsverhältnis 00:07:55 Familienfreundlich 00:09:06 Goldstrand und Sonnenstrand 00:10:25 Flugkombinationen 00:12:04 AI Hotels 00:13:25 All Inclusive Ultra 00:14:25 Dine Around 00:15:20 Ziegenkäse-Salat, Bohnensuppe & bulgarischer Joghurt Dir stehen folgende Informationsquellen und Kontaktmöglichkeiten zur Verfügung: https://www.fti.de/service/reisehinweise.html https://www.fti.de/blog/reiseberichte-und-tipps/expertentipps/urlaub-corona-einreisebestimmungen/ Schreib uns deine Fragen, Reiseerlebnisse und Reisetipps an gluecksmomente@fti.de

Der European Green Deal ist ein ehrgeiziges Projekt. Mit ihm soll der Klimawandel bekämpft werden. Dazu soll Europa die Treibhausgase bis 2030 um die Hälfte senken. Bis 2050 soll Europa zum ersten klimaneutralen Kontinent der Welt werden. Das kann nur gelingen, wenn alle mitmachen. Vor allem die Akteurinnen und Akteure auf lokaler Ebene, Initiativen zur Beteiligung von Bürgerinnen und Bürgern, Aktivistinnen und Aktivisten sind hier oft Vorreiter und Ideengeber für die Länder- und EU-Ebenen. Dieser Böll.Fokus stellt lokale Initiativen vor und formuliert Forderungen an die Politik, wie die Ziele des European Green Deals zu erreichen sind. Ein Podcast mit: • Rasmus Andresen, Mitglied des Europäischen Parlamentes, Europäische Grüne Partei • Patryk Bialas, Klimaschützer aus Polen, Mitglied für die Grünen im Stadtrat von Katowice • Benedek Jávor, ungarischer Politiker, Repräsentant der Stadt Budapest • Sanna Vesikansa, stellvertretende Bürgermeisterin von Helsinki • Franziska Brantner, Bundestagsabgeordnete von Bündnis 90/Die Grünen • Ares Kalandides, Professor für Place Management an der Manchester Metropolitan University • Claude Turmes, Luxemburgs Minister für Energie und Raumentwicklung • Annika Hedberg, “Head of Sustainable Prosperity for Europe Programme” am “European Policy Centre” Shownotes:Videomitschnitte und Aufsätze zur Europapolitischen Jahrestagung der Heinrich-Böll-Stiftung 2021 zum Thema „Nachhaltig aus der Pandemie: European Green Deal lokal denken“https://www.boell.de/de/nachhaltig-aus-der-pandemie-european-green-deal… Allgemeine Infos über den Green Deal von der Europäischen Kommission:https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/european-green-… Mehr über den Umweltschützer Partyk Bialas und seine Initiative für eine Energiewende in Polen:https://www.deutschlandfunk.de/polen-neue-energie-mit-eu-geldern.795.de… Mehr Informationen zur Energiepolitik Ungarns und Bulgariens:https://www.wienerzeitung.at/nachrichten/wirtschaft/international/73880… Helsinkis Ideen-Wettbewerb für innovatives Heizen:https://www.energiezukunft.eu/erneuerbare-energien/waerme/helsinki-such… Zu Formen der Bürgerbeteiligung in Baden-Württemberg:https://www.bertelsmann-stiftung.de/de/unsere-projekte/demokratie-und-p… Abbildung: Heinrich-Böll-Stiftung, freepik.comLizenz: Alle Rechte vorbehalten.

Der European Green Deal ist ein ehrgeiziges Projekt. Mit ihm soll der Klimawandel bekämpft werden. Dazu soll Europa die Treibhausgase bis 2030 um die Hälfte senken. Bis 2050 soll Europa zum ersten klimaneutralen Kontinent der Welt werden. Das kann nur gelingen, wenn alle mitmachen. Vor allem die Akteurinnen und Akteure auf lokaler Ebene, Initiativen zur Beteiligung von Bürgerinnen und Bürgern, Aktivistinnen und Aktivisten sind hier oft Vorreiter und Ideengeber für die Länder- und EU-Ebenen. Dieser Böll.Fokus stellt lokale Initiativen vor und formuliert Forderungen an die Politik, wie die Ziele des European Green Deals zu erreichen sind. Ein Podcast mit: • Rasmus Andresen, Mitglied des Europäischen Parlamentes, Europäische Grüne Partei • Patryk Bialas, Klimaschützer aus Polen, Mitglied für die Grünen im Stadtrat von Katowice • Benedek Jávor, ungarischer Politiker, Repräsentant der Stadt Budapest • Sanna Vesikansa, stellvertretende Bürgermeisterin von Helsinki • Franziska Brantner, Bundestagsabgeordnete von Bündnis 90/Die Grünen • Ares Kalandides, Professor für Place Management an der Manchester Metropolitan University • Claude Turmes, Luxemburgs Minister für Energie und Raumentwicklung • Annika Hedberg, “Head of Sustainable Prosperity for Europe Programme” am “European Policy Centre” Shownotes:Videomitschnitte und Aufsätze zur Europapolitischen Jahrestagung der Heinrich-Böll-Stiftung 2021 zum Thema „Nachhaltig aus der Pandemie: European Green Deal lokal denken“https://www.boell.de/de/nachhaltig-aus-der-pandemie-european-green-deal… Allgemeine Infos über den Green Deal von der Europäischen Kommission:https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/european-green-… Mehr über den Umweltschützer Partyk Bialas und seine Initiative für eine Energiewende in Polen:https://www.deutschlandfunk.de/polen-neue-energie-mit-eu-geldern.795.de… Mehr Informationen zur Energiepolitik Ungarns und Bulgariens:https://www.wienerzeitung.at/nachrichten/wirtschaft/international/73880… Helsinkis Ideen-Wettbewerb für innovatives Heizen:https://www.energiezukunft.eu/erneuerbare-energien/waerme/helsinki-such… Zu Formen der Bürgerbeteiligung in Baden-Württemberg:https://www.bertelsmann-stiftung.de/de/unsere-projekte/demokratie-und-p… Abbildung: Heinrich-Böll-Stiftung, freepik.comLizenz: Alle Rechte vorbehalten.

Der European Green Deal ist ein ehrgeiziges Projekt. Mit ihm soll der Klimawandel bekämpft werden. Dazu soll Europa die Treibhausgase bis 2030 um die Hälfte senken. Bis 2050 soll Europa zum ersten klimaneutralen Kontinent der Welt werden. Das kann nur gelingen, wenn alle mitmachen. Vor allem die Akteurinnen und Akteure auf lokaler Ebene, Initiativen zur Beteiligung von Bürgerinnen und Bürgern, Aktivistinnen und Aktivisten sind hier oft Vorreiter und Ideengeber für die Länder- und EU-Ebenen. Dieser Böll.Fokus stellt lokale Initiativen vor und formuliert Forderungen an die Politik, wie die Ziele des European Green Deals zu erreichen sind. Ein Podcast mit: • Rasmus Andresen, Mitglied des Europäischen Parlamentes, Europäische Grüne Partei • Patryk Bialas, Klimaschützer aus Polen, Mitglied für die Grünen im Stadtrat von Katowice • Benedek Jávor, ungarischer Politiker, Repräsentant der Stadt Budapest • Sanna Vesikansa, stellvertretende Bürgermeisterin von Helsinki • Franziska Brantner, Bundestagsabgeordnete von Bündnis 90/Die Grünen • Ares Kalandides, Professor für Place Management an der Manchester Metropolitan University • Claude Turmes, Luxemburgs Minister für Energie und Raumentwicklung • Annika Hedberg, “Head of Sustainable Prosperity for Europe Programme” am “European Policy Centre” Shownotes: Videomitschnitte und Aufsätze zur Europapolitischen Jahrestagung der Heinrich-Böll-Stiftung 2021 zum Thema „Nachhaltig aus der Pandemie: European Green Deal lokal denken“https://www.boell.de/de/nachhaltig-aus-der-pandemie-european-green-deal… Allgemeine Infos über den Green Deal von der Europäischen Kommission:https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/european-green-… Mehr über den Umweltschützer Partyk Bialas und seine Initiative für eine Energiewende in Polen:https://www.deutschlandfunk.de/polen-neue-energie-mit-eu-geldern.795.de… Mehr Informationen zur Energiepolitik Ungarns und Bulgariens:https://www.wienerzeitung.at/nachrichten/wirtschaft/international/73880… Helsinkis Ideen-Wettbewerb für innovatives Heizen:https://www.energiezukunft.eu/erneuerbare-energien/waerme/helsinki-such… Zu Formen der Bürgerbeteiligung in Baden-Württemberg:https://www.bertelsmann-stiftung.de/de/unsere-projekte/demokratie-und-p… Abbildung: Heinrich-Böll-Stiftung, freepik.com Lizenz: Alle Rechte vorbehalten.

Diesmal sind wir auf dem Weg nach Plovdiv noch rasch auf eine Festung gestiefelt. Und dann haben wir uns in Plovdiv verliebt! Aber sowas von! Später, als wir Plovdiv verlassen, fahren wir noch zu einem Riesen-Monument, hoch oben auf dem Berg. Sehr sehr eindrücklich. Unsere Themen diesmal: Assans Festung Altstadt & Hotel & Ethnologische Museum See Bergwerk Denkmal die Hose Zum Motocamp Hast du Fragen, Ideen, Tipps für weitere Touren? Sag Bescheid, schreib uns oder kommentiere auf Insta oder Facebook! Ganz liebe Grüsse – Heike & Gerd Unser Instagram-Account: https://www.instagram.com/leben.pur/

Flera utrikespolitiska besked från USA. Rekordförbrukning av el i Norge. Stort skadestånd efter dammkatastrof. Vaccinintyg. Sjukresor under coronapandemin. Kampen om Bulgariens arbetskraft. Fler inkluderas i fas 2 av vaccineringen. Teliachefer frias i mutmål. Hur kommer EU gå ur krisen?

Vaccinintyg. Sjukresor under coronapandemin. Utlandssvenska familjer splittras. Hur kommer EU gå ur krisen? fler inkluderas i fas 2 av vaccineringen. Teliachefer frias i mutmål. Kampen om Bulgariens arbetskraft. Militära insatsen vid norska gränsen.

Bulgarien føler sig fanget i et stormagtsspil om naturgas mellem USA og Rusland, samtidig med, at landet forsøger at dæmme op for russisk indflydelse via EU fortæller den danske ambassadør i Bulgarien, Søren Jacobsen, i denne podcast. Bulgarien og Rusland har traditionelt set haft et meget tæt forhold politisk og kulturelt– både før, under og efter Den Kolde Krig. Siden kommunismens fald i 1989 har Bulgarien forsøgt at dæmme op for den russiske indflydelse, men specielt på energiområdet er den russiske tilstedeværelse enorm. Russiske firmaer har opkøbt den bulgarske energisektor, og Rusland leverer hele 97 pct. af Bulgariens naturgas. USA har for nylig kastet sig ind i kampen om det bulgarske energimarked. USA og Bulgarien har underskrevet en partnerskabsaftale, som skal øge konkurrencen på det bulgarske energimarked og på sigt også mindske EU's afhængighed af russisk gas – i dag leverer russerne knap 40 procent af al den naturgas, som Danmark og EU-landene importerer. Bulgarien havde håbet, at deres medlemskab af EU var første skridt på vejen til en større udvidelse af lande i Vestbalkan. Den bulgarske tanke er, at udvidelsen vil dæmme op for den russiske indflydelse i regionen, men der har ikke været stor lydhørhed i de andre EU-lande.

Man kunde tro att hela idén försvann i Berlin 1989. Men den tycks mer aktuell än någonsin. Varje gräns mot andra blir också din egen. Stänger på ett eller annat sätt in dig själv samtidigt som din fiende, landsman, släkting, fästmö eller förälder. Delar kontinenter, städer och kvarter. Ofta säger den också lika mycket om oss som om dem på andra sidan. Vilka vi är och vilka de. Och kanske framför allt: vilka vi inte är. Sedan urminnes tider tycks människor ha velat definiera sig på det här sättet. Bokstavligen avgränsa sig mot andra. Jerikos murar har på senare decennier fått en rival om att vara världens äldsta ännu existerande. Av den så kallade "Isterbukskullen" i sydöstra Turkiet, Göbekli Tepe, som återupptäcktes på 1990-talet och antas vara över 11 000 år gammal. Förra året utsågs den här förhistoriska kultplatsen till ett av mänsklighetens världsarv. I jämförelse ter sig exempelvis den 3 000 år gamla mesopotamiska staden Uruks mursystem, troligen iscensatt av den legendariske härskaren Gilgamesh, som ett närmast modernt byggnadsverk. Eller Babylons murar från 600-talet före Kristus med Ishtarporten som sitt strålande smycke. Och man hade ju kunnat tro att hela idén om muren också raserades i Berlin 1989. Förpassades till kulturhistorien, på samma sätt som Järnridån och Ishtarporten och Isterbukskullen. Men i själva verket är det tvärtom. När gränsen mellan Öst- och Västtyskland revs fanns ett femtontal sådana barriärer mellan nationer kvar. I dag finns det, enligt den kanadensiska geografiprofessorn Elisabeth Vallet, drygt 70 stycken. Exempelvis har ett tiotal av länderna inom EU sedan 1989 byggt totalt 100 mil av befästa gränser, mer än sex Berlinmurar efter varandra. Till de pågående gränsbyggena hör Bulgariens mot Turkiet, Norges nya mot Ryssland, Englands och Frankrikes gemensamma i Calais. Och President Trumps mest grandiosa vallöfte var, och är, ju muren mot Mexiko. Trump menar också att just en mur skulle vara betydligt säkrare än någon annan fysisk gräns. Vilket även var vad Walter Ulbricht, DDR-ledaren som 1961 beordrade bygget av Berlin-muren, hävdade. Att andra typer av gränser, enligt Ulbricht, "frestar människor till allt fler försök att ta sig igenom". Ändå vet vi att muren sällan räcker, eller hjälper. Militärt förlorade den det mesta av sin mening för något tusental år sedan. Eftersom det utvecklades metoder för att ta sig över, eller under. Och nuförtiden helt enkelt bomba den från luften. Så hur högt muren än byggs, och hur mycket taggtråd som sätts där ovanpå, har den väl sin allra främsta funktion som metafor. Något som sätter sig i huvudet, på den utestängda, liksom den inneslutna. Hit men inte längre. Dit men inte längre. En mental gräns i sten och betong. Mattias Berg mattias.berg@sr.se Musiken som hördes kort i inslaget var ur Ebba Gröns "Die Mauer" från 1982.

Trettio år efter Berlinmurens fall står det klart att det inte var så enkelt som det verkade då en attitydförändring som stjärnstatsvetaren Ivan Krastev följt. Vår korrespondent Caroline Salzinger har träffat honom. För några år sedan kom Ivan Krastev med den mycket uppmärksammade boken Efter Europa, som skakade om bland beslutsfattare och debattörer som försökte förstå det förändrade Europa. Nu släpper Ivan Krastev, tillsammans med sin amerikanska kollega Stephen Holmes en ny bok, Ljuset som försvann, med anledning av just Berlinmurens fall. Att intervjua Ivan Krastev i dessa dagar är kanske det närmaste man inom statsvetenskapen kommer att intervjua en rockstjärna. Allra senast efter att han skrev Efter Europa, som landade som ett varningsskott på beslutsfattarnas bord, enligt nyhetssajten Politico, är han en av Europas ledande tänkare. Jag och kollegan från finska YLE får vänta i foajén på Humanistiska institutet i Wien, där han jobbar, vi hör honom ta avsked från de föregående journalisterna innan vi exakt på uttalad tid slussas in i biblioteket. Vi har fått 45 minuter prick, så vi värjer oss mot Ivan Krastevs övertalningsförsök att spilla dyrbara intervjuminuter på kaffe, vi misslyckas helt, och med 41 minuter kvar av vår tid kommer han tillbaka med två koppar automatkaffe, han ursäktar sig för att mjölken är slut och för att han känner att han bara rabblar sina svar. De här två veckorna innan boken släpps är hemska, säger mannen som avhåller sig från sociala medier och som enligt ryktet inte äger en mobiltelefon. Ivan Krastev är född och uppvuxen bakom järnridån, i Bulgarien, när Berlinmuren föll var han student vid universitetet i Sofia. Men han vill inte svara på vad han tänkte den 9 november 1989, eller dagen därpå, då den bulgariske diktatorn Zhivkov avgick. Man ska inte lita på sitt eget minne när det är revolution, säger Ivan Krastev, saker som känns självklara ena dagen är helt overkliga bara veckor senare, säger han och berättar istället vad han gjorde vid samma tidpunkt. Vi var ett gäng studenter som pratade med Bulgariens mest kände dissident. Dissidenten sa; ni ungdomar, jag är säker på att ni kommer att få uppleva kommunismen fall under er livstid. Mindre än ett år senare var dissidenten själv Bulgariens första fritt valda president. Tiden förvrids under revolutioner, på några veckor sker förändringar som känns som om de borde tagit år, säger Ivan Krastev. Men murens fall och kalla krigets slut var inte vilken revolution som helst, där den ena sidan besegras av den andra sidan, här stod två världsuppfattningar mot varandra och så bara försvann den ena. Det var som att historien själv vann över kommunismen. Historien hade kommit till sin slutdestination, och den hette västerländsk liberalism, sådan var tidsandan. Att ta efter västerländskt institutionsbyggande, västerländsk demokrati och västerländska värderingar var den enda vägen framåt. Och det var inte frågan om någon sorts kolonisering, de från kommunismen befriade länderna i öst ville ta efter väst, alla var överens om att det var det allenarådande alternativet. Så här i efterhand, konstaterar Ivan Krastev, kan man tycka att det var en smula motsägelsefullt. Liberalismen betonar ju just, att den mänskliga friheten utgår från hennes rätt att göra fria val, säger Ivan Krastev. Så följde vad han och medförfattaren Stephen Holmes kallar the age of imitation efterhärmningens tid. De befriade länderna i öst- och Centraleuropa satte igång att kopiera väst efter bästa möjliga förmåga, vad gällde politik, livsstil och konsumtionsmönster. Vissa länder imiterade bättre, hos andra gick det sämre. Det var ändå okej, så länge alla stämde in i kören, att västerländsk liberalism var den enda möjliga vägen framåt. Men snart började problemen. Till att börja med var det här den första revolutionen där inte förlorarna, utan vinnarna lämnade landet. För framtiden låg plötsligt inte, som brukligt var, längre fram i tiden, utan nästgårds. Polens framtid var Tyskland, säger Ivan Krastev. Varför slösa tid på att försöka ge ditt land en lysande framtid, när du istället kan flytta direkt till framtiden, resonerade många unga och välutbildade och flyttade västerut. De som blev kvar gjorde sitt bästa för att kopiera väst. Men att efterlikna, inte en upphöjd moralisk förebild á la Jesus, utan grannen bredvid är inte okomplicerat, Ivan Krastev menar att det mänskliga psyket injicerar rivalitet, tävlan och, så småningom, ett växande mindervärdeskomplex hos imitatören. Hur mycket de forna östländerna än försökte var de aldrig bra nog, och snart uppstod en djup förbittring. Och just den förbittringen menar Ivan Krastev är nyckeln till att de forna öststaterna plötsligt vände sig mot sina tidigare förebilder. I det ena landet efter det andra kom populister till makten, som gjorde kritiken och motståndet mot liberalismen till själva huvudtemat i sitt budskap. De nya ledarna sa, vi tänker inte härma längre. Så 30 år efter murens fall har väst brutalt väckts ur drömmen om att alla ville vara som vi, att vi förkroppsligade historiens slutstation. Det har förstås också påverkat EU, som länge missionerade för liberal demokrati som en självklar måttstock i världen. Nu håller missionären på att förvandlas till en munk, säger Ivan Krastev. EU oroar sig med all rätt för att det omvända ska ske nu, att omvärlden ska förändra unionen, så i en världs som domineras av illiberala ledare stänger EU in sig i sitt kloster. Men att den liberala hegemonins tid är förbi, betyder inte att liberalismen är passé, säger Ivan Krastev. Det kan göra liberalismen gott att ha tagits ned från sina höga hästar, där den länge satt förskonad från självkritik, säger Ivan Krastev. Vår intervjutid knappt slut förrän det ringer, det är dags för en Skype-intervju med tidningen Spiegel. Medan vi rafsar ihop våra saker frågar jag varför han tror att så många vill höra hans svar på vart Europa är på väg. Jag säger bara det alla redan vet, säger Ivan Krastev. Det finns saker som vi vet men som vi av någon anledning inte sätter ord på, det bara råkade bli jag som gjorde det, säger Ivan Krastev, och så tar intervjun med Spiegel vid. Jag och kollegan från YLE smyger ut, kvar på bordet står två koppar automatkaffe, orörda. Caroline Salzinger, Wien caroline.salzinger@sverigesradio.se

Reportern Silvia Velikova fick sparken från Bulgariens public service-radio. Sedan kom ett samtal från Bojko Borisov, landets premiärminister. Ekots utsända träffade Silvia Velikova i Sofia. Under fem timmar var det tyst i etern. Bulgariska public service-radions sändningar tystnade för första gången sedan 1944. Allt till stöd för en av radions reportrar, Silvia Velikova. Sedan ringde premiärministern henne, radiobolagets vd fick sparken och reportern kom tillbaka med sitt populära program Horizont. Arkitektoniskt påminner bulgariska radiohuset lite om Sveriges Radios, om än lite färre våningar. I sexton år har Silvia Velikova arbetat här. Trapphuset och hissen var lika slitna när hon började som nu, men de olika studiorna och redaktionerna är nyrenoverade. Vi slår oss ned i Horizonts studio efter att Silvia låst dörren om oss. Officiellt har jag inte fått någon förklaring till varför jag berövades alla mina uppdrag, både att programleda Horizont och att bevaka en demonstration mot den nya riksåklagaren, säger Silvia Velikova. Inofficiellt fick hon veta från den nu sparkade radiochefen att fyra inflytelserika personer, som han inte namngav, specifikt ville ha bort henne och att det hade med riksåklagaren att göra. Frågan om riksåklagaren Ivan Geshev har varit ett hett omdebatterat ämne i Bulgarien. Han valdes utan motkandidater till ny riksåklagare, trots att hans integritet och omutbarhet var ifrågasatt bland annat i program som Silvia Velikova programledde. Radion har fortfarande stort förtroende bland bulgarer när tv och press inte ses som lika oberoende och pålitliga. Situationen för landets oberoende journalister har försämrats kraftigt, vilket en 111:e plats i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex tydligt visar. Förra året mördades tv-reportern Victoria Marinova och många andra vittnar om ökande hot och trakasserier. Silvia Velikova har aldrig känt sig så fri som nu. Efter det som hänt anser jag att jag är den mest fria personen här i byggnaden, men skämt åsido så visar det här hur rädda bulgariska politiker är för riksåklagaren och hur mäktig denna institution har blivit, säger Silvia. Den rädslan manifesterades av självaste premiärministern, som sedan Silvia via sociala medier spridit ut att hon förlorat jobbet och satt igång en proteststorm bland andra journalister på sociala medier, som nådde in i regeringskretsarna och till premiärministerns kontor. Några timmar efter att hon fått sparken får hon ett oväntat telefonsamtal: Har du hört om Bojko Borisov, premiärministern? säger Silvia Velikova. Tre timmar efter att jag offentligt gick ut att jag fått sparken ringer han och frågar vad som hänt. Han sa att han var förskräckt och bedyrade att hans regering verkligen inte har något att göra med att jag förlorat jobbet, men att det fanns risk för att hans regering skulle få skulden. Och han sa att en av hans medarbetare skulle ringa radiochefen, som han själv inte känner, och att de skulle se till att jag fick tillbaka jobbet. Och han lovade att om inte radiochefen såg till att jag får tillbaka jobbet skulle han vända sig till parlamentet och se till att beslutet ändrades där. Tre och en halv timme senare ringde radiochefen och sa att de hade begått ett misstag och att jag skulle få tillbaka mina uppdrag, fortsätter Silva, som sen konstaterar att för radions oberoende och för journalistiken var det minst lika illa att premiärministern återinsatte henne, som att några påverkade radiochefen att kicka henne. Radiochefen tvingades själv avgå senare. Jag vill inte ses som någon hjälte, säger Silvia Velikova. Detta handlar om att radiochefen, som själv var relativt ny på posten, hade lovat några inflytelserika personer att agera mot journalister som mig. Det här är alltså en fråga om hur politiker försöker påverka medier och särskilt allvarligt är det när de försöker komma åt de få oberoende röster som finns kvar här i Bulgarien. Vi hotas från flera håll idag, politiker och affärsintressen samarbetar. Många så kallade nyhetssajter används av dessa grupper, som slagträn precis som vissa tv kanaler och tidningar. Radion har fortfarande gott rykte och därför blev reaktionen så stor på att jag petades, säger Silvia Velikova. Hon tittar lite extra många gånger på klockan på väggen, en tydlig vink om att nu måste hon snart sända sitt program. Hon låser upp studiodörren och följer oss genom de vindlande korridorerna och den slitna trappan. En kollega halkade och slog sig halvt fördärvad här, konstaterar hon innan vi skiljs åt. Maria Persson Löfgren, Sofia maria.persson_lofgren@sverigesradio.se

Dem Diktator Todor Schiwkow wurde nach der Wende noch ein Denkmal errichtet, da war der Kommunismus per Gesetz längst für verbrecherisch erklärt worden. Dagegen wurde bis heute keines der früheren mehr als 80 Konzentrationslager zu einer Gedenkstätte. Eine Auseinandersetzung mit der traumatischen Geschichte findet in Bulgarien kaum statt. Von Diana Dineva www.deutschlandfunk.de, Das Feature Hören bis: 19.01.2038 04:14 Direkter Link zur Audiodatei

Bulgariens befolkning försvinner en bidragande faktor är att unga människor flyttar därifrån. De kan inte ens föreställa sig hur det var innan Berlinmuren föll, säger statsvetaren Daniel Stefanov. Mina mor- och farföräldrar har berättat om kommunismen, säger sextonåriga Anna i Sofia. Hon vill plugga i Nederländerna, eller i Storbritannien om inte brexit ställer till det. Hon ser sina möjligheter i Bulgarien som begränsade. Det är snart trettio år sedan Berlinmurens fall, då länderna i sovjetiskt styrda östblocket blev självständiga på riktigt. Försvarspakten Warszawapakten avskaffades och många av länderna valde istället att gå med i Nato. Trots god ekonomisk utveckling och låg arbetslöshet håller Bulgarien bokstavligen på att försvinna. Landet har den snabbaste befolkningsminskningen i världen. Det beror på utflyttning av unga och dålig vård, säger Daniel Stefanov, statsvetare. Maria Persson Löfgren, Sofia maria.persson_lofgren@sverigesradio.se

Bekannt ist Bulgarien bei deustchen Touristen vor allem wegen der Schwarzmeerküste. An den weiten Sandstränden herrscht im Sommer das pralle Leben. Doch, völlig verkannt in Westeuropa, bietet das Balkanland weitaus mehr als nur Trubel am Strand. Der Reichtum an archäologischen Schätzen und Kulturdenkmälern ist groß. Viele davon gehören zum UNESCO-Weltkulturerbe. Eva Firzlaff war unterwegs auf der Suche nach Bulgariens verborgenen Schätzen.

Nach dem Einmarsch von Truppen der Staaten des Warschauer Vertrages protestieren westeuropäische Vereine dagegen, im Europapokal gegen Vertreter dieser Staaten anzutreten. Daraufhin werden Partien neu ausgelöst und treten letztlich die Vertreter der DDR, Polens, der Sowjetunion, Bulgariens und Ungarns nicht an - und Union kann deshalb nicht zum ersten Mal in einem echten Europäischen Wettbewerb spielen.

Es ist Freitaaag und damit Zeit für #MoinMoin mit Florentin. Die mittlerweile fast übliche Müdigkeit ist schnell besiegt, nachdem der neue Stern am Produzenten-Himmel ChillyMilly alle mit einem Remix aus Wills Gedicht "Der Wecker" verzückt. Der neu gewonnene Elan wird direkt umgesetzt, Florentin beantwortet eure Fragen in einem AMA, allerdings die Fragen aus Eddys AMA. Außerdem geht in schönem Dialekt mal hierum, mal darum, ihr werdet aufgefordert euch an der #Blenderaktion zu beteiligen und dem Frühstück samt Frühstücksdirektor (wtf??) wird auf den Zahn gefühlt!

Länder uppstår och försvinner. Men även efteråt kan man ibland förnimma deras närvaro. Per J Andersson reser till ingenstansländer och får en vision av en kosmopolitisk framtid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. En gång besökte jag ett land som inte längre fanns. Ärligt talat var jag osäker på om det någonsin funnits. Men när jag läste på visade det sig att landet visst hade existerat. Många kungar och drottningar hade man haft. Och en ståtlig borg och ett magnifikt palats stod kvar och påminde om den forna prakten och lockade turister från när och fjärran. Poff, så fanns inte längre landet. Jag ville veta mer om landet som en gång tagit upp skatt, haft en regering, en liten armé och tryckt egna frimärken, så jag knackade på hemma hos maharaja Swaroop Singh, bror till den sista regerande kungen av kungadömet Marwar i den indiska Tharöknen. Kungabrodern tog emot i jaktsalongen i sitt palats full av kunglig glans. Det var en bisarr syn. Där satt han i sin orientaliska kostym i ett rum dekorerat med ett bord gjort av ett elefantöra som balanserade på en snabel, ett pennställ tillverkat av en buffelhov, elefantbetar på väggen förstås, och i ett hörn ett uppstoppat lejon stelnad i en rytande pose. Det kändes verkligen som om jag klivit in en försvunnen värld. Det var lite oklart exakt hur länge landet existerat eftersom afghaner, perser, moguler och britter flera gånger knackat på porten till borgen och krävt att få överhöghet. Men själva hävdade man att man funnits sedan 1212 och ända fram till 1947, då de brittiska kolonialherrarna till slut gav sig av, och Marwar tvingades bli en del av det självständiga Indien. Poff, så fanns inte längre landet. Men tack vare att invånarna fick behålla sitt lokala språk och sin särpräglade identitet känner de sig än idag som både som marwarier och indier. Det ena utesluter inte det andra. Bara de senaste 200 åren har det funnits minst tre gånger så många länder på jorden. Besöket i den del av Indien som en gång utgjorde landet Marwar gjorde att jag började fundera på hur många länder det egentligen finns på jorden? Räknar vi antalet medlemmar i FN blir ju svaret 193 länder. Tar man dessutom med Taiwan och Vatikanstaten, som också är självständiga stater men inte är med i FN, då blir det 195. Och gör vi en lista som också innehåller stater med begränsad självständighet och som inte kontrollerar sitt territorium kan man argumentera för att det finns hela 246 länder. Men det är ett ständigt föränderligt antal. Marwar är ju inte ensamt om att ha upphört att existera. Bara de senaste 200 åren har det funnits minst tre gånger så många länder på jorden. Bjørn Berge heter en dansk arkitekt, resenär och frimärkssamlare som gav sig sjutton på att skaffa sig ett frimärke från vartenda ett av de 1 000 länder som utfärdat ett. Resultatet blev inte bara ett imponerande frimärksalbum, utan också boken Nowwherelands, som är en atlas över försvunna nationer. Flera av de 50 länder han berättar om känner jag igen, som Danska Västindien och Bägge Sicilierna, medan många låter som namn från sagans värld. Som Obock som i slutet av 1800-talet var ett självständigt land på Afrikas horn, och Östra Rumelien, som idag är en del av Bulgarien men runt förra sekelskiftet fick uppleva tre decennier av självstyre. Bjørn Berges rumeliska frimärke innehåller i kosmopolitisk anda såväl arabisk, grekisk och bulgarisk som fransk text och är poststämplat i huvudstaden som hette Filippopolis, en av Europas äldsta metropoler. Så läser jag att stan idag heter Plovdiv och är Bulgariens näst största stad. Och då inser jag att jag helt ovetande besökt även det här före detta landet, eftersom jag ifjol gjorde ett kort stopp i staden i samband med en tågresa till Istanbul. Marken gungar till under mina fötter när jag inser att jag har färdats genom ännu ett ingenstansland. i vår historia göms inga bortglömda små 1800-talskungadömen. Det är som om en parallell värld framträder när jag bläddrar i atlasen över försvunna länder. Labuan, Boyaca, Sedang, Perak, Allenstein, Södra Kasai, Övre Yafa Pratar vi om samma planet? Inget av de här länderna nämndes på skolans geografi- och historielektioner. Jag tänker att jag som svensk nog är extra omedveten om alla dessa kortlivade lilleputtländer runt om i världen, van som jag är med en relativt stabil och enhetlig nationell historia. Visst, Finland och Norge har tillhört Sverige och några av våra sydliga landskap har varit danska, men i vår historia göms inga bortglömda små 1800-talskungadömen. I kontinental-Europa ser det ju annorlunda ut med olika furstendömen som ibland bytt nationell tillhörighet både en och två gånger innan de så småningom uppgick i Tyskland, Italien eller något av länderna i sydöstra Europa som bildades efter första världskriget när de Habsburgska och Osmanska rikena föll samman. Atlasen över försvunna länder får mig att tänka på alltings förgänglighet. Världskartan är inte statisk. Nationella identiteter konstrueras och tynar bort. Vilka av dagens nationer kommer någon gång i framtiden att ha försvunnits och glömts bort? Och vilka regioner kommer då att ha brutit sig ur sina moderländer och förklarat sig självständiga? Skottland, Katalonien och irakiska Kurdistan är ju redan på väg, även om deras frigörelseprocesser nyligen har hindrats. Abchazien, Nagorno-Karabach, Nordcypern, Somaliland, Sydossetien och Transnistrien har kommit lite längre, men inte nått ända fram. fler småländer kanske skulle vara bra för världsfreden. Frågan är förstås om det är önskvärt att de lyckas. Nationerna de bryter sig loss från tycker nästan aldrig det, men var landar man i för slutsats om man har ett mer globalt utilitaristiskt perspektiv? Ryggmärgsreflexen säger att fler länder skulle göra världen till en osäkrare plats, eftersom det betyder fler nationella viljor och därmed fler möjliga konfliktytor. Men eftertanken säger mig att de pågående väpnade konflikterna i världen idag inte utkämpas mellan länder, som tidigare i historien, utan praktiskt taget uteslutande inuti i länderna och ofta handlar om etniska och religiösa grupper som slåss för att bli fria från den regim som de mot sin vilja tvingats underordna sig. Som i Syrien, Irak, Afghanistan, Nigeria och Ukraina. Så fler småländer kanske skulle vara bra för världsfreden. Filosofen och lingvisten Julia Kristeva menar att glorifieringen av den nationella identiteten står i vägen för erkännandet av andra former av identitetsskapande. Vi är så fast i nationalismen att vi ser andra gemenskaper som skrämmande och tycker att det är en självklarhet att det är skillnad på folk innanför och folk utanför gränsen. Så fast att vi tycker att det är snudd på en naturlag att det ska finnas människor som inte har samma rättigheter som vi själva. Man skulle kunna säga att världen är på väg åt två olika håll samtidigt. En som sluter sig och en som öppnar sig. Efter andra världskriget har vi, å andra sidan, för första gången någonsin upplevt en emotionernas globalisering, som den tyske sociologen Ulrich Beck uttryckt det. Vad han syftade på var vår tids protester mot avlägsna krig och engagemang för flyktingar från främmande trakter. Tidigare i historien har vi inte brytt oss lika mycket om händelser långt bort. Det är inget tvivel om saken, enligt den tyske sociologen: den kosmopolitiska tanken har växt sig starkare. Men så har vi britternas Brexit, Trumps protektionism, Erdogans Turkiet och Europas alla högerpopulistiska partier. Man skulle kunna säga att världen är på väg åt två olika håll samtidigt. En som sluter sig och en som öppnar sig. När jag bläddrar i boken om ingenstansländerna får jag en vision som kanske kan accepteras i de politiska läger som idag befinner sig på kollisionskurs med varandra. Låt alla världens regioner få blomstra. Plocka upp de vackra idéerna om från kalla krigets slut i början av 90-talet och EU:s utvidgning i början av 00-talet. De idéer som handlade om en på samma gång mer global och mer regional värld. Låt fler folk få mer lokalt självbestämmande, rätt att tala sitt språk och skriva sin egen historia. Men se samtidigt till att finns internationella gemenskaper, som helst är starkare och effektivare än både FN och EU och därför klarar av att hålla chauvinismen och etnocentrismen stången. Hellre tusen nästan självständiga regioner som tyglas av överstatliga gemenskaper än 195 nationalistiska länder med obegränsat självbestämmande som trycker ner minoriteter, rustar sig till tänderna och ängsligt sneglar på varandra. Det låter kanske som en utopi, men samtidigt tror jag att det är den enda möjlighet som finns för kosmopolitismen att träda ut ur sitt filosofiska luftslott. Per J Andersson   Litteraturtips Nowherelands An Atlas of Vanished Countries 18401975 av Bjørn Berge, Thames & Hudson 2017. Mikronationer på besök i hemmagjorda länder av Johan Joelsson & Jonatan Jacobson, Gidlunds förlag, 2017. Den kosmopolitiska blicken eller: Krig är fred av Ulrich Beck, Daidalos 2005. Nations Without Nationalism av Julia Kristeva, Columbia University Press, 1993.

"Grosse Brocken", stora stötestenar, är veckans ord i Tyskland när regeringsförhandlingarna fortsatte, och Bulgarien putsar på sin image inför EU-ordförandeskapet. Medverkande: Susanne Palme, EU-reporter på Ekot Per Wirtén, frilansjournalist och författare Daniela Marquardt, Sveriges Radios Tysklandskorrespondent Plamen Zafirov, musiker i Sofia  Programledare: Caroline Salzinger Producent: Nina Benner Tekniker: Oskar Eriksson

En af historiens mest roste klaveroptagelser blev lavet ved en koncert i Bulgariens hovedstad i 1958. Den sovjetiske pianist Svjatoslav Richter, som dengang endnu ikke havde optrådt i Vesten, spillede et dramatisk og spontant soloprogram. Hans opførelse af Musorgskijs Udstillingsbilleder er næppe nogensinde overgået. Hør det som det lød dengang, samt hør værker af Schubert, Liszt og Rakhmaninov. (Koncert i Sofia, februar 1958). Vært: Esben Tange.

Nationalister stormar moské i Bulgariens andra stad. Vad ligger bakom ökade spänningar mellan olika grupper i landet och vilken roll spelar det att 10 000 flyktingar kommit från krigets Syrien och attackerats av högeerextremister på öppen gata.? Samtal med Hayri Emin, presstalesperson hos Bulgariens stormufti och Li Bennich Björkman, professor i statskunskap vid Uppsala universitet. Hillsongförsamlingen i Stockholm växer så det knakar och lockar unga, något som många andra kyrkor misslyckas med. Vad är det för kyrka och var placerar sig Hillsong på den svenska samfundskartan? Reportage av Frerdrik Ralstrand och samtal med journalisterna Emanuel Karlsten och Erik Lindfelt. Nyhetssvep med Åsa Furuhagen. Kunskapssamtal om den kristna slöjan med idehistorikern Elisabeth Hallgren Sjöberg, som nyligen disputerade vid Umeå Universitet med avhandlingen Såsom en slöja. Utrikeskrönika av SRs Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén. Reportage om palliativ vård och vem som har makten över döden