Podcasts about sovjetunionens

Med över 100 anställda har Jakob Edbergs företag GR Japan på kort tid vuxit fram till att bli den rådgivare som många utländska företag och organisationer vänder sig till när de vill etablera sig i Japan. På senare år har man också etablerat sig i Seoul, Taipei, Singapore, Washington DC och London. I Japanpodden berättar Jakob hur allt en gång började. (SPOILER: det handlade varken om karate eller manga). NYHETERStigande rispriser utmaning för PM Ishiba inför sommarens valI Japan har rispriserna nära nog fördubblats sedan förra våren - främst beroende på dåliga skördar och problem med leveranskedjorna.Regeringen har släppt 300 000 ton ris från landets reserver för att bromsa prisökningen, och ytterligare 300 000 ton kommer att släppas under de kommande veckorna. Situationen har lett till ett växande folkligt missnöje, särskilt bland låg- och medelinkomsttagare och premiärminister Shigeru Ishibas förtroendesiffror har rasat till 27 % - en ny bottennivå som innebär att bara en dryg fjärdedel av väljarna har förtroende för den sittande regeringen. Oppositionen å sin sida kräver en sänkning av momsen som för närvarande ligger på 10 % och det stundande valet till överhuset i juli ses som en avgörande kraftmätning för Ishibas ledarskap.Japan kräver att USA slopar tullarna på japanska bilarJapan står fast vid sitt krav på att USA ska dra tillbaka tullarna på japanska bilar, stål och aluminium. Förhandlaren Ryosei Akazawa betonade att detta är ett "icke-förhandlingsbart" krav för Tokyo.Vid förhandlingar i Washington nyligen betonade den japanske chefsförhandlaren Ryosei Akazawa att kravet inte är “förhandlingsbart".USA har ställt som motkrav att Japan ökar importen av amerikanska jordbruksprodukter och just nu tycks positionerna låsta i väntan på att länderna ska enas om att hålla ett möte på ministernivå. För den japanska fordonsindustrin är tullarna ett dråpslag som höjt priserna på japanska bilar i USA med 25 procent.Skyfall och jordskred orsakar dödsfall på NotohalvönNoto-regionen i Ishikawa län har en person bekräftats död och ytterligare sex rapporteras som saknade efter de senaste dagarnas extremväder med över 120 millimeter regn i timme, något som ledde till översvämningar och jordskred på flera platser. Området har ännu inte återhämtat sig från den förödande jordbävningen tidigare för mer än ett år sedan då vägar spolades bort och flera byar har isolerades från omvärlden.Myndigheterna har varnat för risk för nya jordskred och ras då man befarar att extremvädret kan fortsätta. Premiärminister Ishiba har utlovat statligt stöd och extra resurser till räddningsarbetet, samtidigt som frivilligorganisationer från hela Japan har anlänt för att bistå i uppröjningsarbetet.Kvarlevor efter amerikansk vandrare hittade efter två årKvarlevorna efter en amerikansk ensamvandrare som försvann för mer än två år sedan har påträffats i närheten av en vandringsled i Shiga län.Kvinna som är i 60-årsåldern anmäldes saknad efter att inte ha återvänt från en planerad vandring och hennes familj bekostade flera privata sökexpeditioner efter att de upplevt bristande stöd från de japanska myndigheterna.Myndigheterna säger sig inte ha kunnat fastställa någon dödsorsak och man har därför inte uteslutit att hon utsatts för brott.Fallet har lett till krav på förbättrade säkerhetsåtgärder för vandrare i Japan och händelsen har fått stor internationell uppmärksamhet.Profetia om katastrof får turister att avbokaDen japanska mangatecknaren Ryo Takatsuki, även kallad ”Nya Baba Vanga”, har blivit viral de senaste veckorna och hennes dystra framtidsvisioner har gjort att flera japanresenärer bokat om sina resor i sista stund. I sin senaste profetia varnar Takatsuki för att en stor katastrof kommer att drabba Japan i juli månad.Trots att det alltså saknas vetenskaplig grund har hennes varning skapat stor oro i diverse samtalsforum på Internet och hotell och resebyråer rapporterar ett ovanligt högt antal avbokningar.Vem är då denna mangatecknare och varför skapar hennes profetior sådan uppståndelse? Ja, i ett album som kom ut 1999 varnade hon för att en stor jordbävning skulle inträffa i mars 2011, alltså samma månad som den stora Tohoku-jordbävningen ödelade stora områden längs kusten i nordöstra Japan. Att det kommer att komma en stor jordbävning är de flesta experter eniga och det talas om en 80-procentig risk för att den kommer att inträffa inom de närmaste 30 åren. Men att den skulle inträffa just i juli i år är det hittills bara Ryo Takatsuki eller “Nya Baba Vanga” som hon också kallas, som förutspått.Baba Vanga var en bulgarisk sierska som sägs ha förutspått Tjernobylkatatsrofen, Sovjetunionens kollaps, Lady Dianas död, Barack Obamas valseger bland mycket annat. Hon avled 1996.Grand Ring vid Expo 2025 utsedd till världens största träbyggnadDen stora ringen som omger världsutställningen i Osaka har nu officiellt utsetts, av Guiness Book of Records till världens största träkonstruktion.Designad av arkitekten Sou Fujimoto, omsluter ringen en yta på mer än 61 000 kvadratmeter, eller lite drygt elva fotbollsplaner. Den fungerar också som som en gångbro och utsiktsplattform.Träet som använts är japansk ceder och cypress, lokalt producerat för hållbarhetens skull.Experter har beskrivit den som en blandning av modern design och traditionell japansk snickarkonst.Hela projektet avslutades tidigare än planerat och blev dessutom billigare än budgeterat.Efter Världsutställningen är tanken att bevara ringen som ett kulturellt landmärke i Osaka, medan själva den konstgjorda ön Yumeshima - Drömmarnas Ö - så småningom kommer att hysa Japans första Casino Resort - ett japanskt Las Vegas som ska stå färdigt hösten 2030. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit japanpodden.substack.com

Den 22 juni 1941 inledde Nazityskland en av de mest omfattande militära operationerna i historien: Operation Barbarossa. Med över tre miljoner soldater, tusentals stridsvagnar och flygplan korsade tyska trupper den sovjetiska gränsen, vilket öppnade östfronten under andra världskriget. Målet var att snabbt besegra Sovjetunionen och säkra "Lebensraum" – livsrum – för det tyska folket.Adolf Hitler drevs av en kombination av ideologiska och strategiska motiv. Han betraktade kommunismen som ett existentiellt hot och ansåg att det tyska folket behövde expandera österut för att få tillgång till livsviktiga resurser såsom olja, stål och spannmål. Dessutom såg han slaverna som underlägsna och ämnade förslava eller eliminera dem för att ge plats åt tyskarna.Detta är det sjätte avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om Operation Barbarossa.Sovjetunionen var inte helt oförberedd på ett tyskt anfall, men graden av beredskap var otillräcklig. Trots underrättelserapporter om en förestående invasion valde Josef Stalin att ignorera många av varningarna, delvis på grund av misstro mot västerländska källor och en önskan att undvika provokation. Den sovjetiska armén var dessutom försvagad av tidigare utrensningar av officerare och led av bristande modernisering.Inledningsvis hade tyskarna stora framgångar genom sin "blitzkrieg"-taktik, vilket ledde till snabba framryckningar och inringningar av stora sovjetiska styrkor. Städer som Kiev och Smolensk föll, och tyska trupper närmade sig Moskva. Men den hårda sovjetiska vintern, långa försörjningslinjer och envist sovjetisk motstånd försvårade ytterligare framryckningar.Under invasionen begick de tyska styrkorna omfattande krigsbrott. Einsatzgruppen, mobila insatsstyrkor, följde efter de framryckande trupperna och genomförde massavrättningar av judar, romer, kommunister och andra grupper. Civila utsattes för brutala övergrepp, och många städer och byar förstördes systematiskt.Vändpunkten kom med slaget vid Stalingrad vintern 1942–1943. Efter månader av intensiva strider omringades och kapitulerade den tyska 6:e armén, vilket markerade början på en stadig sovjetisk offensiv västerut. Sovjetunionens förmåga att mobilisera sina resurser, den hårda vintern och Tysklands överskattning av sin egen kapacitet bidrog till denna vändning.Bild: Även om delar av den tyska armén var mekaniserad var man 1941 fortfarande i hög grad beroende av hästar och en stor del av soldaterna avancerade till fots. Bundesarchiv, Bild 101I-136-0882-13 / Albert Cusian / CC-BY-SA 3.0 Wikipedia. Public Domain.Musik: If the war breaks out tomorrow av The Red Army Chorus of the U.S.S.R. Dm. & Dan. Pokrass; K. Listov; A. V. Alexandrov; V. Lebedev; Kumach; Red Army Choir of the U.S.S.R.; Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Finska vinterkriget inleddes med sovjetiska bombningar av Helsingfors i Finland den 30 november 1939 efter att Finland vägrat att acceptera krav på justeringar av gränsen. Sovjetunionens invasion sträckte sig från Barents hav i norr till Östersjön i söder.Röda armén var helt överlägsen i fråga om trupper och material, men de möttes av mycket hårt motstånd av de motiverade finska trupperna som kunde utnyttja terrängen till en gerillakrigsliknande taktik. Finnarna kämpade tappert i väntan på utländsk undsättning som aldrig kom.Detta är andra delen i en serie av sju om andra världskriget. Historia Nu:s programledare Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.Josef Stalin ansåg att den sovjetiska industristaden Leningrad var hotad av potentiella militära angrepp genom Finland. Därför krävde Sovjetunionen i oktober 1939 att Finland skulle lämna ifrån sig Karelska näset, förstöra sina försvarsverk i öster och arrendera ut halvön Hangö till en sovjetisk flottbas. Finland avvisade dessa krav, vilket ledde till att Sovjetunionen beslutade att ta dessa områden med våld.Sovjetunionen hade över 500 000 soldater, 30 gånger fler flygplan och 200 gånger fler stridsvagnar än Finland. Finland hade en armé på 275 000 soldater, men saknade nödvändig militär utrustning.Fältmarskalk Mannerheim visste att Finland inte skulle kunna vinna kriget i traditionell mening. Hans strategi var därför att fördröja den sovjetiska invasionen så mycket att omvärlden skulle hinna komma till Finlands undsättning. Denna strategi fokuserade på att skydda Karelska näset och förhindra att Röda armén nådde Helsingfors.Finländarna använde en taktik som kallas "mottitaktiken", vilket innebar att de skar av de sovjetiska styrkornas förbindelser bakåt, anföll dem från sidorna och splittrade deras förband i mindre grupper. Denna taktik visade sig vara mycket framgångsrik och ledde till en rad finska segrar.Sverige förklarade sig icke-neutralt och blev icke-krigförande, vilket möjliggjorde omfattande materiellt stöd till Finland, inklusive vapen. Dessutom organiserade Sverige en frivilligkår för att hjälpa Finland.Trots det hårda motståndet och framgången med mottitaktiken, kunde Finland inte hålla emot den sovjetiska invasionen. Vid utgången av februari 1940 inleddes fredsunderhandlingar i Moskva. Fredsavtalet, även känt som Moskvafreden, undertecknades den 13 mars 1940. I enlighet med detta avtal avträdde Finland flera områden till Sovjetunionen, inklusive Karelska näset, Ladogakarelen och delar av Fiskarhalvön. Dessutom arrenderades Hangö udd till Sovjetunionen på trettio år.Bild: Finska skidsoldater under Vinterkriget 1939-40. Källa:SA-Kuva, Public DomainMusik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.Lyssna också på De finska soldaternas krigstrauman under andra världskriget. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur hanterar man ett land i fullkomlig kollaps, ockuperat av tre militära stormakter och dessutom skyldigt till omänskliga brott mot mänskligheten?Perioden efter Hitlers död och den tyska kapitulationen var på intet sätt enkel. Redan i fredsförhandlingarna kan man ana de konfliktytor som, inom loppet av bara några år, skulle växa till en ny global stormaktskonflikt. Vad skulle det bli av Tyskland, och hur skulle Europas framtid se ut?I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt krigsslutet 1945 och perioden fram till kalla krigets utbrott.Det största problemet efter 1945 var det faktum att den allians som slutligen hade besegrat Nazityskland egentligen hade mycket lite gemensamt – förutom fiendskapen mot Hitler. När Hitler avslutade sitt liv i Berlin och Tyskland till sist hade kapitulerat, accentuerades omedelbart skillnaderna i stormakternas syn på framtiden. En kärnfråga var särskilt de ockuperade folkens suveränitet och deras rätt att bestämma sin egen framtid genom fria val.Medan USA och Storbritannien kunde enas om att denna princip skulle gälla, var Sovjetunionen inte särskilt intresserad av att låta de nyförvärvade landområdena i Östeuropa själva forma sin framtid. Det hjälpte förstås inte heller att de tre stormakterna representerade helt olika samhällsideologier, som i grunden var antagonistiska gentemot varandra.Trots försöken att etablera samsyn under Potsdamkonferensen 1945 och bildandet av Förenta Nationerna samma höst, fördjupades konflikten snabbt. Misstänksamhet präglade relationen mellan parterna, och snart föll järnridån. Sovjetunionen förhindrade att Marshallhjälpen nådde de ockuperade staterna i Östeuropa, blockerade Berlin och organiserade en kupp i Tjeckoslovakien för att säkra ett Sovjetvänligt styre. Samtidigt understödde Sovjetunionen revolutionära grupper i Grekland i syfte att även där vända utvecklingen till sin fördel.Bara fyra år efter krigets slut nådde konflikten sin logiska kulmen när de västliga demokratierna enades under Washingtonfördraget i april 1949. Nato bildades – och kalla kriget var ett faktum.Bild: Från vänster: Storbritanniens premiärminister Winston Churchill, USA:s president Harry S. Truman och Sovjetunionens ledare Josef Stalin under Potsdamkonferensen sommaren 1945. Här försökte de allierade enas om efterkrigstidens Europa – men redan då började sprickorna i samarbetet visa sig. Wikipedia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sovjetunionens invasion av Afghanistan den 24 december 1979 inledde ett tio år långt blodigt krig och en ny konfrontation mellan väst och öst under kalla kriget. Det tidigare samförståndet efter Kubakrisen 1962 var nu borta, och USA rustade för att knäcka Sovjet.Kriget i Afghanistan bidrog på många sätt till att undergräva den sovjetiska regimen och den slutliga kollapsen av Sovjetunionen. Men innan dess hade 14 500 sovjetiska soldater stupat, och någonstans mellan 75 000 och 90 000 mujaheddin-gerillasoldater hade dödats. Därtill kom en formidabel humanitär katastrof, där mer än fem miljoner människor tvingades på flykt utanför landet och ytterligare två miljoner inom landets gränser. Beräkningar uppskattar att minst en miljon civila miste livet i konflikten.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden tar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved sig an ett krig som är mer aktuellt än någonsin med tanke på Ukrainakriget. Högst aktuella är de beordrade utskrivningarna av reservister i Ryssland till kriget i Ukraina. Förlusterna och utskrivningarna under kriget i Afghanistan på 1980-talet ledde till några av de första riktigt öppna protesterna mot den sovjetiska regimen. Vid utskrivningar och, inte minst, begravningar av stupade samlades anhöriga och andra för att protestera på ett sätt som tidigare varit otänkbart.Kriget inleddes efter att en kommunistisk kupp i Kabul fört Hafizullah Amin till makten. Sovjetledarna ville ersätta honom med en mer lojal regim och samtidigt krossa den gerilla som bekämpade centralmakten i Kabul. Det handlade om att få kontroll över ett strategiskt viktigt gränsområde och förhindra en regim man inte litade på. När invasionen inleddes var en av de första åtgärderna den omedelbara likvideringen av Amin och skapandet av en ny marionettregering.Trots att mer än 100 000 sovjetiska soldater deltog i kriget och trots Sovjets överlägsna militärteknik lyckades de aldrig ta fullständig kontroll över landet. I de avlägsna bergstrakterna – som utgjorde omkring 80 procent av Afghanistans yta – kunde olika mujaheddin-grupper successivt bygga upp sin styrka och så småningom samordna sin kamp mot inkräktarna. I skyddade baser, särskilt i Pakistan, genomfördes utbildning, medan frivilliga strömmade till och vapen levererades från bland annat USA, som såg sin chans att underminera Sovjetunionens krigföring.De sovjetiska styrkorna var starkt beroende av vägnätet, vilket gjorde dem sårbara för plötsliga eldöverfall. Soldaterna var tränade för blixtkrigföring på de mellaneuropeiska slätterna, där stridsvagnar, artilleri och flyg kunde samverka effektivt. Men i Afghanistans bergiga terräng var deras utrustning illa anpassad, och de hade svårt att hantera gerillans smidiga taktik. De dåliga vägarna försvårade snabba förflyttningar, och motståndarna kunde slå till snabbt och sedan försvinna. Stridsmoralen bland de sovjetiska soldaterna sjönk, och alkohol och droger blev allt vanligare i leden.Under mitten av 1980-talet började den sovjetiska armén trots allt få viss kontroll över striderna, mycket tack vare nya attackhelikoptrar. Som svar på detta fick mujaheddin från 1986 tillgång till amerikanska STINGER-robotar, som enkelt kunde bäras av enskilda soldater och visade sig mycket effektiva mot de sovjetiska HIND-helikoptrarna. Kriget ebbade ut i takt med Sovjets successiva nedmontering, och det slutliga sovjetiska uttåget skedde i februari 1989. Kort därefter kastades Afghanistan in i ett inbördeskrig.Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.Bild: Sovjetiska styrkor efter att ha erövrat några Mujahideen 1985. Wikipedia, Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Historia är Vladimir Putins favoritämne. Men i hans händer blir historien ett vapen för att legitimera kriget mot Ukraina och för att forma en nationell identitet. Dagens avsnitt är första delen av två om Rysslands historiekrig. Gäst är Klas-Göran Karlsson, professor emeritus i historia vid Lunds universitet och aktuell med den mästerliga boken ”Ryssland och kriget om historien”. För att förstå Rysslands nutida politik gör vi en resa baklänges i historien genom tre lager. Vi börjar med vad som hände vid Sovjetunionens fall från 1990-talet, tar oss sedan bakåt till första världskrigets slut och ryska revolutionen, och slutligen tillbaka till det så kallade Kievriket på 800-talet som delvis byggdes av svenska vikingar. I första delen samtalar vi om de kaotiska åren efter Sovjetunionens fall, om Putins maktövertagande, om Ukrainas självständigt och de oroligheter som följde med den, om Putins syn på ryska revolutionen och det kommunistiska Sovjet och om hur han förhärligar och förvanskar historien så att den tjänar hans syften. Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/bildningskomplexet för 37 kr/mån och få exklusiva avsnitt och övriga avsnitt reklamfritt före alla andra. Om du är iphone-användare betala direkt på Patreons sida, inte i Patreon-appen som laddats ner från app-store, där tar Apple en extra avgift. Det går också bra att stötta podden på SWISH på 0709262541.Instagram: https://www.instagram.com/bildningskomplexet/ Facebook: https://www.facebook.com/BildningskomplexetE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

OPLÆG: Vi får konstant at vide, at Sovjetunionens fald var et uomtvisteligt bevis på kommunismens fiasko. Denne smædekampagne, som fejlagtigt forbinder kommunismen med stalinismens bureaukratiske forbrydelser, spredes af den herskende klasse for at underminere kampen mod kapitalismen i dag. Derfor bringer vi oplægget ‘Slog kommunisme virkelig fejl?' af Marie Frederiksen fra Revolutionært Kommunistisk Partis ledelse. I oplægget forklarer Marie de egentlige årsager til Sovjetunionens kollaps, hvorfor det ikke var kommunismen der slog fejl og hvad vi kan tage med fra Sovjetunionen i kampen for en socialistisk revolution i dag.   Vil du høre mere om, hvordan du kan blive aktiv i klassekampen, så tag fat i os via vores hjemmeside, eller vores instagram. Du kan også støtte kampen ved at tegne abonnement på vores avis, Revolution, her og følge vores analyser af aktuelle begivenheder på vores hjemmeside. Revolutionær Kommunistisk Podcast er produceret af Revolutionært Kommunistisk Parti, som er den danske sektion af Revolutionary Communist International. Vi kæmper for en verdensomspændende kommunistisk revolution for at gøre en ende på kapitalismens vanvid, og vi har brug for din hjælp. Gå med i kampen!

Det ryska imperiet har varit tsarryskt och bolsjevikiskt. Nu försöker Putin återupprätta imperiet med sina egna förtecken. Den 24 februari 2022 inledde Vladimir Putin det största militära angreppet i Europa sedan andra världskriget med invasionen av Ukraina.Putin ville ”avnazifiera” Ukraina och rätta till det som han såg som ”den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet” – splittringen av de östslaviska folken. För den historiebesatte Putin är det mer än en militär operation – det är en kamp om historien.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor emeritus i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Ryssland och kriget om historien.Historien är ett vapen i Putins händer. Han har konsekvent använt historiska referenser för att rättfärdiga sina politiska beslut, från annekteringen av Krim 2014 till den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022.I den officiella ryska retoriken är Ukraina inte en självständig nation, utan en artificiell skapelse som tillhör Rysslands historiska sfär. Putin beskriver invasionen som en kamp för att bevara den "rättmätiga" ryska civilisationen mot en fientlig västlig konspiration. Denna historieskrivning används inte bara för att mobilisera ryska medborgare, utan också för att legitimera kriget internationellt.Putins historiesyn präglas av kontinuitet och nationalism. Han ser Ryssland som en stat med en tusenårig historia där dagens händelser är en direkt fortsättning på tidigare konflikter. Historien presenteras som en linjär berättelse där Ryssland alltid har varit en stormakt och ett offer för yttre aggression.Ett av de mest framträdande elementen i Putins historiebruk är det så kallade "stora fosterländska kriget", den ryska termen för andra världskriget. Kriget utgör den centrala händelsen i den ryska historiska självbilden och används aktivt för att stärka en patriotisk identitet. I Putins version av historien var Sovjetunionen den främsta kraften som besegrade nazismen, och västmakterna har sedan dess försökt undergräva Rysslands position. Genom att påstå att Ukraina styrs av nazister – en referens till ukrainska nationalistgrupper under andra världskriget – försöker Putin rättfärdiga sin invasion och knyta den till Sovjetunionens kamp mot Nazityskland​.Ett annat viktigt historiskt motiv är bilden av väst som en återkommande angripare. Enligt den ryska historieskrivningen har Ryssland genom århundradena utsatts för invasioner från svenskar, polacker, fransmän och tyskar. Putin använder denna föreställning för att beskriva Natos expansion österut som ett existentiellt hot mot Ryssland. Genom att koppla dagens geopolitiska situation till historiska aggressioner framställs Rysslands invasion av Ukraina som en defensiv åtgärd snarare än en imperialistisk expansion​.Ett centralt argument i Putins retorik är att Ukraina egentligen inte existerar som en självständig nation. Han påstår att landet skapades av Lenin i samband med Sovjetunionens bildande och att dess gränser är en artificiell konstruktion. Detta narrativ förnekar Ukrainas långa historia och dess nationella identitet. I själva verket har Ukraina rötter i Kievriket på 800-talet och man har genomgått en komplex utveckling där både polsk, rysk och österrikisk påverkan har spelat en roll.Bild: Historien är alltid närvarande i den ryska presidenten Vladimir Putins världsbild.Musik: Street Corner Fiddle Czardas. Av SashaBranislav Markovic, Storyblock Audio.Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sovjetunionen var ett av de största imperier världen skådat, och det upplöstes nästan utan våld i december 1991. Ingen hade förutspått kollapsen, och alla förvånades över hur snabbt och relativt fredligt väldet föll samman.I dag lever vi i en värld där Ryssland, genom en storskalig invasion av Ukraina, försöker återupprätta det som landet förlorade vid kollapsen 1991. Och vi undrar fortfarande vad som egentligen hände för över trettio år sedan.I podcasten Historia Nu, avsnitt 25, samtalar programledaren Urban Lindstedt med Kristian Gerner, professor emeritus i historia vid Lunds universitet, som har skrivit boken Rysslands historia.Redan i början av 1960-talet hade tillväxten avstannat i Sovjetunionen. Tecken på stagnation och letargi hade funnits länge i det sovjetiska samhället, men efter Stalins död 1953 hade åtminstone den värsta terrorn mot den egna befolkningen upphört.Efter att en rad åldrande sovjetledare hade avlöst varandra som generalsekreterare på kort tid, tog den oväntat unge Michail Gorbatjov över makten i mars 1985. Han var kommunist, men efter erfarenheterna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl var han övertygad om att systemet måste förändras uppifrån. Gorbatjov ville dock reformera kommunismen, inte avskaffa den.Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979, tillsammans med den amerikanske presidenten Ronald Reagans "Stjärnornas krig"-initiativ, satte stark press på det redan genommilitariserade Sovjetunionen.Gorbatjov bytte åsiktsförtryck mot glasnost – öppenhet – och därmed försvann det kitt som höll samman imperiet. Glasnost öppnade för en explosiv samhällsdebatt, där både de stalinistiska och leninistiska rötterna granskades, kritiserades och förkastades. Kejsaren var naken.Samtidigt skulle den kommandoekonomi, som byggde på tung industri, förändras genom ekonomisk omstrukturering – perestrojka. Men resultatet blev livsmedelsbrist och inflation. Dessutom gjorde Gorbatjovs kampanjer mot det utbredda alkoholmissbruket honom impopulär.Bild: Affisch till fjärde kongressen 1922. Sovjetisk affisch tillägnad femårsjubileet av Oktoberrevolutionen och den fjärde kongressen för Kommunistiska internationalen. Av: Ivan Vasiljevitj Simakov, 1877–1925. Källa: Ryska statliga biblioteket) Wikipedia. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad var det egentligen som orsakade Sovjetunionens upplösning? Vad Hände? Hur gick det till?Wikipedia säger sitt om Sovjetunionens upplösning. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I jubileumsepisode #50 har vi med oss NRK-legenden Christian Borch, som tar oss med på en historisk reise gjennom økonomiske og politiske skifter. Med innsikt fra sin lange karriere som utenriksreporter og nyhetsanker deler han sine skarpe refleksjoner om hvordan markedskreftenes frislipp på 80-tallet har formet dagens globale utfordringer. Med oss i studio er også investeringsdirektør Sturla Skogland, sammen med vertene Michael og Heidi.01:08 – Christian Borch: Hans historie og karriere07:45 – Slutten av 1970-tallet: Etterkrigstidens sosialdemokrati, velferdsstatens vekst, klassekamp, streiker og fremveksten av økonomisk liberalisme med Margareth Thatcher og konservatismen.12:39 – 1980-tallet: Markedsfrislipp, Sovjetunionen, den norske bankkrisen og Berlinmurens fall.17:59 – 1990-tallet: Tiden etter Berlinmurens fall, krigene i Jugoslavia, EU-debatt, Sovjetunionens kollaps, økonomisk vekst, «McKinseyismen», reklame og populismens fremvekst.31:21 – 2000-tallet: Finanskrisen og Eurosonens utfordringer48:00 – Hvor står vi i dag?Disclamer:Söderberg & Partners Wealth Management AS sin podcast skal ikke betraktes som investeringsrådgivning. Handel i verdipapirer medfører til enhver tid risiko, og historisk avkastning er ingen garanti for fremtidig avkastning. Söderberg & Partners Wealth Management AS er verken rettslig eller økonomisk ansvarlig for direkte eller indirekte tap, eller andre kostnader som måtte påløpe ved bruk av informasjon i denne podcasten. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 25 januari 1946 utlämnade svenska regeringen 167 baltiska flyktingar till Sovjetunionen. Balterna hade stridit på Nazitysklands sida i andra världskriget och bland männen fanns både tvångsrekryterade och krigsförbrytare.Beslutet om utlämningen hade tagits sommaren 1945 av en samlingsregering. Sverige hade egentligen inga skyldigheter att lämna ut balterna, till vad många trodde en säker död, men en vilja att hålla sig väl med Sovjetunionen banade väg för beslutet.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Li Bennich-Björkman, professor i statskunskap vid Uppsala universitet som bland annat skrivit Sörja ett liv, leva ett annat – Om flyktingens mörker och ljus.När Röda armén ryckte fram i Baltikum 1944 flydde ungefär 5 000 letter till Sverige. Från Estland kom omkring 32 000 personer och från det mer avlägsna Litauens kust anlände cirka femhundra. Merparten av flyktingarna kom hit med båt, hösten 1944.Vid Jaltakonferensen i februari 1945 hade de allierade stormakterna – USA, Storbritannien och Sovjetunionen – enats om principen att krigsfångar skulle återbördas till sina respektive hemländer. Detta inkluderade alla som hade varit medborgare i Sovjetunionen före den tyska invasionen 1941, även om de senare tagit värvning på tysk sida.Med de baltiska soldaterna handlade det om cirka 167 balter som internerats av svenska myndigheter efter flykten från det framryckande Röda armén. Många av dessa män hade tvångsrekryterats till tysk tjänst under kriget, medan andra hade valt att slåss mot Sovjet i hopp om att skydda sina hemländer – Estland, Lettland och Litauen – från en ny sovjetisk ockupation. Efter kriget internerades de i olika läger i Sverige, däribland i Rinkaby i Skåne och Gälltofta.Sverige hade dock ingen skyldighet att formellt följa avtalen från Jalta eftersom landet inte deltog i konferensen. Trots detta valde den svenska regeringen, under statsminister Per Albin Hansson, att gå med på Sovjetunionens krav på utlämning. Beslutet motiverades med Sveriges önskan att upprätthålla goda relationer med den mäktiga grannen i öster, särskilt med tanke på den känsliga efterkrigssituationen och Sveriges neutralitetspolitik. Man hoppades undvika konflikter som kunde äventyra Sveriges säkerhet och utrikespolitiska position.Samtidigt pågick en annan stor utlämning: 2 364 tyska krigsfångar överfördes till Sovjet vid ungefär samma tid. Denna utlämning var mindre omstridd eftersom tyskarna sågs som en del av den besegrade fienden, men de två fallen sammanföll och underströk den press som den svenska regeringen stod under.Bild: Balt-/tysklägret på Ränneslätt, Eksjö.Musik: The Refuge, av Natalia Kolesnikova. Storyblocks Audio.Källor: Persson, Åke (2022): Flykten över Östersjön – när 40 000 balter kom till Sverige. Populär Historia.Lindholm, Rudolf (1992) Baltutlämningen och folkrätten. Svensk Juristtidning.Bojs, Anders & Mårtensson, Leif (red.) (2004). I Baltutlämningens skugga: internering och utlämning av tyska militärflyktingar via lägren i Rinkaby och Gälltofta 1945-1946. Kristianstad: Föreningen Gamla Christianstad.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tjetjenienkrigen fördes med osedvanlig brutalitet från båda sidor och den typen av krigföring som drabbade inte minst de civila i Tjetjenien är det vi ser i dessa dagar i det pågående kriget i Ukraina våren 2022.Tjetjenienkrigen brukar beskrivas som två krig. Egentligen handlar det om en konflikt som mer eller mindre intensivt pågick 1994-2009. Kriget handlade inte bara om tjetjensk separatism utan lika mycket om rysk inrikespolitik. Tjetjenienkrigen bidrog till att Vladimir Putin kunde stärka sitt inflytande och sin makt.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden behandlar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved det våldsamma kriget i Tjetjenien. Den direkta orsaken till kriget var tjetjenernas vilja till självständighet under den tvivelaktigt valde presidenten Dubajev i samband med Sovjetunionens fall i början på 1990-talet.1994 fattade Rysslands president Boris Jeltsin beslut om att ingripa mot tjetjenerna och tvinga dem att underkasta sig centralmakten i Moskva. Med i bilden fanns de strategiskt viktiga oljefyndigheterna i Kaukasien och anklagelser om Tjetjenien som bas för organiserad brottslighet – det senare inte helt grundlöst.Ryssland satte in sin armé och natten mot den 1 januari 1995 inleddes anfallen mot Grosnyj. Det visade sig att ryssarna grovt missbedömt sin motståndare. Tjetjenerna lockade in de ryska anfallskolonnerna djupt in i staden och krossade sedan de ryska förbanden.Tjetjenerna slogs med små stridsgrupper och ryssarna fångades i bakhåll utan möjlighet att använda sin eldkraft. Den ryska arméns materiel var utsliten. På en del stridsfordon gick det inta att vrida kanontornen. Slaget pågick till mars 1995 då tjetjenerna till slut efter stora insatser från rysk sida tvingades retirerade till bergen och andra mindre städer och byar. Kriget fortsatte till sommaren 1996 då Jeltsin mycket undertrycket från det kommande presidentvalet tvingades få ett slut på kriget. Vi det laget hade Dobajev dödats av missiler och Tjetjenien låg förött.Nya ledare tog över på den tjetjenska sidan och en våg av terrorattentat inleddes. Tjetjenska operationer inne i Dagenstan föranledde en ny start på kriget 1999. I Moskva kom Putin till makten som premiärminister – senare president. Under Putins ledning invaderades Tjetjenien återigen av ryska krigsmakten. Nya slag om Grosnyj utkämpades och ryssarna visade sig så småningom inse efter nya brutala misslyckanden att det var lönlöst att slåss inne i staden. I stället började man lägga staden i ruiner med artilleri och luftbombningar. Mönstret återupprepade sig igen. Tjetjenerna retirerade upp i bergen och striderna fortsatte. De sista stora slagen avslutade det reguljära kriget år 2000, men med gerillakrigföring parade med brutala terrorattentat fortsatte det tjetjenska motståndet. De mest kända terrordåden ägde rum i Moskva och Beslan 2004.Detta är en repris.Bild: Det tjetjenska regeringssätet i Grosnyj förstört under kriget. Foto: Mikhail Evstafiev. Some rights reserved.Lyssna också på Ukrainakriget 2022 – när historien vänder. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I år är det 100 år sedan den armeniska regissören Sergej Parajanov föddes i den georgiska huvudstaden Tbilisi i dåvarande Sovjetunionen. Det här firas stort runt om i världen inte minst i Armenien och Georgien. P1 Kultur åkte dit. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "I filmens tempel finns ljus, bilder och verklighet – Sergej Parajanov var mästaren i det templet.” Citatet kommer från Jean-Luc Godard och beskriver den armeniska regissören Sergei Parajanov – vars filmer inte sällan hamnar högt upp topplistor som rankar filmhistorien. Parajanovs uttrycksfulla filmer gick på tvären med Sovjetunionens rådande konstideal, och hans liv präglades av långa perioder i fångenskap. Något som gör hans säregna filmer – som sprudlar av färg och liv – unika.Reporter: Jacob Hallerström, frilansProducent: Maria Götselius

Organisationen Memorial, en av 2022 års fredspristagare, har arbetat sedan 1980-talet med att dokumentera politiskt förtryck i Ryssland – men samma år de fick fredspriset förbjöds deras verksamhet. Varför är historien så farlig för Putins regmin? Historikern Klas-Göran Karlsson berättar om historiens roll i politiken i Ryssland, om hur ryska ledare, från Stalin till Putin, använt och använder historien för sina egna syften – och om hur kunskap om historien bidrog till Sovjetunionens fall. . Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 29 oktober 1956 inledde Israel en invasion av Sinaihalvön. Detta var en förevändning för Storbritannien och Frankrike att ingripa militärt. De krävde att både Egypten och Israel skulle dra sig tillbaka från kanalen, samtidigt som de attackerade egyptiska mål.USA och Sovjetunionen fördömde attacken. President Eisenhower vägrade stödja sina allierade och krävde ett eldupphör. FN:s generalförsamling röstade för att skicka en fredsbevarande styrka. Under ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka i december.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell som är aktuell med boken Suezkrisen.Den 29 oktober 1956 inledde Israel sin invasion av Sinaihalvön. Operationen, kallad "Kadesh", syftade till att återöppna Tiransundet och Aqabaviken. Israeliska fallskärmsjägare landade nära Mitlapasset, vilket markerade början på en snabb framryckning. Två dagar senare anslöt sig brittiska och franska styrkor till offensiven.Striderna intensifierades snabbt. Israeliska styrkor avancerade genom Sinai, medan brittiska och franska trupper landade vid Port Said och Port Fuad för att ta kontroll över Suezkanalen. Egyptens president Nasser svarade med att blockera kanalen genom att sänka 40 fartyg.Konflikten mötte omedelbart internationellt motstånd. USA:s president Eisenhower och Sovjetunionens ledare Chrusjtjov fördömde invasionen. Under intensivt diplomatiskt tryck, särskilt från USA, tvingades de invaderande styrkorna snart att dra sig tillbaka. En FN-ledd fredsbevarande styrka (UNEF) sattes in för att övervaka tillbakadragandet och upprätthålla freden.Under starka ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka. I december 1956 lämnade de sista brittiska och franska trupperna Egypten. Israel drog sig tillbaka från Sinai i mars 1957.Suezkrisen blev en diplomatisk seger för Nasser och Egypten. Nasser framstod som en hjälte i arabvärlden för att ha stått emot de gamla kolonialmakterna. Den visade också USA:s växande inflytande i Mellanöstern på bekostnad av de gamla kolonialmakterna. Suezkrisen markerade slutet på Storbritanniens och Frankrikes roll som stormakter.Bild: Premiärminister Gamal Abdel Nasser och några medlemmar av RCC (Revolutionära kommandorådet) välkomnas av jublande folkmassor i Alexandria efter undertecknandet av ordern om brittiskt tillbakadragande. (Salah Salem sitter framför Nasser med solglasögon), Kamal el-Din Husseini (bakom Salem), Anwar Sadat (endast delvis synlig, bakom Husseini), Abdel Hakim Amer (står bakom Nasser, ansiktet syns inte). Abdel Latif Boghdadi och Hussein el-Shafei är närvarande i bilen, men syns inte. Wikipedia. Public Domain.Musik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. Wikipedia. Public Domain.Lyssna också på Sexdagarskriget 1967 – när kartan i Mellersta Östern ritades om.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett oxymoron är ett uttryck bildat av motsatser, som talande tystnad, bitterljuv eller lysa med sin frånvaro. Morris Wikström ser hur ett kritiskt poetiskt grepp tagits över av totalitär politik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I Adam Curtis hypnotiserande dokumentär Traumazone finns en scen som stannat kvar i mitt minne. I en lägenhet i Moskva, i mitten av 90-talet, möter vi en kvinna som betalat 1000 dollar för att återställa sin karma. Det spelas lågmäld instrumentalmusik, samtidigt som ett brinnande ljus förs runt kvinnans huvud enligt ett bestämt mönster. Scenen är mycket stillsam, och blir så slående eftersom den står i stark kontrast till det som samtidigt pågår utanför lägenheten: en våldsam nedmontering av politiska monument, gälla röster i de tomma livsmedelsaffärerna och det dova ljudet av begynnande inbördeskrig i flera forna sovjetrepubliker.Traumazone består av arkivmaterial från åren 1985–1999 och behandlar Sovjetunionens sammanbrott och åren som följde. Det är ett material som är fyllt av motstridiga händelser och känslor. Men det som utmärker allt är en ständig rörelse. Det är en rörelse i tiden – framåt och bakåt. Framåt mot en kapitalistisk rovdriftsekonomi, bakåt mot ett våldsamt förflutet som genom tidigare censurerade romaner, memoarer och hemligstämplade arkivhandlingar nu ska beläggas och förstås. I det sammanhanget är den stillsamma scenen i lägenheten möjlig att förbise. Historien har skrivits utan att detta ögonblick införlivats i berättelsen. Men kanske går det att skriva historien om Sovjetunionens upplösning och den politiska utveckling som Ryssland därefter genomlevt just utifrån denna scen: just för att denna meditativa tystnad representerade ett svåråtkomligt tillstånd – ett tillstånd befriat från en framåt- eller bakåtrörelse. Ett löfte om en tillfällig respit, ett uppehåll i ett förlopp som galopperade, oberoende av om man hann med eller inte.Beskrivningarna av den ryska regim som Vladimir Putin grundlade vid millennieskiftet, och som på ett sätt kulminerade med den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022, utmärks av att de skiljer sig så mycket åt. Man frågar sig: är det Ryssland som växte fram under mer än 20 års tid ett slags fascism, en välbekant populism, en aldrig helt begravd totalitarism? Är det kanske en värdekonservativ ortodoxi, eller rentav en postmodern stat vars yta döljer ett ideologiskt vakuum – en konstruktion som riskerar att lösas upp vid minsta beröring? Beskrivningarna spretar. Men i alla de här disparata etiketterna finns en gemensam nämnare. Alla kan förstås utifrån en specifik stilfigur: oxymoron.Ett oxymoron är en märklig skapelse. I sin rena form är det orent. Det bygger på en förening av kvalitativa motsatser, till exempel i ordsammansättningar som den mörka dagen, den svarta mjölken, och den lysande skuggan. Poetiskt såklart, men oxymoronet är också otroligt potent: Det står i centrum för den outgrundliga religiösa tron och meditativa mantran, liksom för postmoderna insikter om diskursens makt – där varje system definierar sitt motstånd, och där varje motstånd definierar systemet. Den annulerade motsatsen som ligger till grund för ett oxymoron påminner också om ett viktigt drag i fascismen, som lyckas företräda en elit och samtidigt påstå sig tala i folkets namn.I den europeiska 1900-talshistorien har stilfiguren en särskild plats. Tidigare gick det att förstå den som ett finkalibrerat redskap för att skjuta ner totalitära ballonger på efterkrigstidens oroliga himmel. Detta förevigades i Paul Сelans ”Dödsfuga”, där ett poetiskt oxymoron tycktes fixera både det förflutna och framtiden i en och samma kristalliserade scen: att dricka svart gryningsmjölk – om natten, om dagen, om middagen, och om kvällen. Förintelseöverlevaren Celans oxymoron tycktes säga: inte ett steg längre, det är omöjligt att borsta askan från axlarna och vandra bort från den katastrof, den förintelse, som nyss ägt rum på jorden. Nu är vi för alltid fast i denna motsatsernas förening – där idén om framsteget måste offras på åminnelsens bål.Om det finns en sorg i 2000-talets politik så handlar den, tänker jag mig, om att den etiska hållning och den insikt om mänsklighetens kollektiva öde som återfinns i Celans rader har underminerats. I 2010-talets politiska landskap kom oxymoronet i stället att tjäna nya herrar, och bli till den stelnade maktens vardagliga vapen. Detta vapen har använts i många länder, både i Västeuropa och i USA. Men ingenstans har det varit så tydligt som i Ryssland under de år som ledde fram till den fullskaliga invasionen av Ukraina.I en essä från 2013 noterade den ryska journalisten Andrej Losjak de märkliga etiketter och paradoxer som hade blivit till en grundingrediens i Vladimir Putins politiska projekt. Putins användning av motsägelsefulla begrepp har skapat bevingade uttryck som ”suverän demokrati”, och ”konservativ modernisering”. Losjak skriver att detta kanske i själva verket var en medveten strategi: att genom oxymoronet dra undan mattan för verklig politisk kamp. Ersätta kampens blick mot horisonten med overklighetstillståndets yrsel. Oxymoronet och dess kusin paradoxen har, menar Losjak, framkallat en existentiell tyngdlöshet.Det är här man kan urskilja en röd tråd som förbinder den där scenen i Traumazone med Putins regim. Den återställning av ett slags evig kosmisk balans som några ryssar sökte efter på 90-talet har nu förverkligats genom det politiska oxymoronet. Ett tillstånd av stillhet förvisso, men också av en politisk viktlöshet. En befrielse utan utopi. På det viset är den retoriska figuren i sin sentida tappning en mycket klaustrofobisk konstruktion, och den har lyckats föda fram en resignation hos många i Ryssland. En uppgivenhet som tjänar varje politiskt projekt som slåss mot tidens tand.Ett politiskt oxymoron är också en skapelse som hyllar det totala. Dess viktigaste uppgift är att återföra och spika igen det som under en tid fragmenterades. Inte minst under 80- och 90-talen utövade skärvan, fragmentet och det ofullständiga en särskild dragningskraft på den europeiska kulturen. Det var i dessa skärvor och fragment som tidigare tystade röster tycktes tala och berätta om sina erfarenheter. De politiska projekt som nu ägnar sig åt att sammanföra motsatspar försöker återigen stänga inne dessa röster, spika igen nödutgångarna och limma lister över de brott som en gång låg i öppen dager. För oss som nu betraktar denna scenförändring är det avgörande att skärpa hörseln för att förstå detta: de burleska, komiska, tragiska, försagda och brutna rösterna som en gång hördes men som nu förstummats av enhetens betvingade logik har faktiskt inte slutat att vråla.Morris Wikströmslavist och kulturjournalist

Efter andra världskriget intensifierades det sovjetiska spionaget i Sverige, i synnerhet under kalla krigets mest spända årtionden. Sverige, som geografiskt och strategiskt befann sig i en viktig position mellan öst och väst, blev en arena för hemliga operationer. Här opererade både militära och civila underrättelseagenter under täckmantel av diplomatiska tjänster, journalistik eller affärsverksamhet.Ett av de mest kända fallen av sovjetiskt spionage i Sverige är Stig Wennerström, en överste inom det svenska flygvapnet som under många år läckte känslig information till Sovjetunionen. Hans förräderi, som avslöjades 1963, orsakade en djup kris inom det svenska försvaret. En annan betydande agent var Stig Bergling, en tidigare säkerhetspolis som på 1970-talet spionerade för GRU, den sovjetiska militära underrättelsetjänsten.Detta är det andra av två avsnitt om Moskvas spioneri på Sverige. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som är aktuell med boken "Moskvas spioner – Ryska agenter och svenska förrädare.”Sveriges roll i det sovjetiska underrättelsenätet ska inte underskattas. Landet var inte bara ett mål i sig, utan också en plattform för att spionera på andra västmakter. Via Sverige kunde sovjetiska agenter och kurirer ta sig till och från Västeuropa utan att väcka misstankar. Det neutrala Sverige tillät även ett relativt öppet samhälle, vilket gjorde att spioner kunde verka under täckmantlar som annars skulle ha varit omöjliga i mer kontrollerade länder.I takt med att kalla kriget intensifierades blev den svenska säkerhetstjänsten, Säpo, allt mer medveten om det sovjetiska hotet. Trots detta hade Sovjetunionen under lång tid framgångsrikt lyckats infiltrera svenska institutioner. Under 1980-talet började dock motåtgärderna ge resultat, och flera sovjetiska agenter avslöjades eller kastades ut ur landet.Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning förändrades förutsättningarna för det ryska spionaget i Sverige. Många av de gamla strukturerna avvecklades, men hotet försvann inte helt. Ryssland fortsatte att bedriva underrättelseverksamhet, även om metoderna anpassades till de nya förhållandena.Bild: Stig Wennerström, svensk överste och en av 1900-talets mest ökända sovjetiska spioner i Sverige. Hans förräderi avslöjades 1963 och orsakade en djup kris inom det svenska försvaret. Stig Wennerström då han häktades i Stockholms tingsrätt sommaren 1963.Källor: Agrell, Wilhelm. Moskvas spioner: Ryska agenter och svenska förrädare. Historiska Media, 2024.Musik: Blue Carnival Harmonica v Yagull Music, Soundblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den walesiska fabrikören Robert Owen effektiviserade arbetet i bomullsindustrin, men i hemlighet planerade han en ny världsordning. Gabriella Håkansson berättar om hur det hjälpte alla världens barn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är sekelskifte 1800 och bland Englands välbärgade elit har det rått skräckstämning i tjugo år. Trots stenhård statlig repression håller den franska revolutionen på att sprida sig till London. På gatan talar folk högt om frihet och radikaler organiserar illegala massmöten där man hetsar till blodig revolt. Frågan de styrande klasserna desperat sökte svar på – hur tyglar man den ostyriga massan, hur gör man arbetarklassen mindre farlig?Fram klev Robert Owen. Han hade precis förvärvat den vattendrivna bomullsindustrin New Lanark vid floden Clyde i Skottland. Den moderna fabriken bestod av en handfull höghus i grått tegel med spinnmaskiner på alla våningar. Nedersta botten användes som sovsal till de 500 barnarbetarna. Som i alla bomullsfabriker köptes föräldralösa småbarn i bulk från fattighusen, och tvingades arbeta upp till fjorton timmar om dygnet sex dagar i veckan. Långt ifrån alla överlevde fram till fjortonårsdagen, då de släpptes fria. Ofta var de skadade för livet. Barnen från gruvorna kunde inte räta på ryggen medan de från spinnerierna saknade fingrar och hostade blod. De hade varken gått skola, haft familj eller fått lämna fabriken och låg efter i den mentala utvecklingen. Owen hade sett det här och drabbats av empati och reformiver. Han förbjöd barn under tio att arbeta hos honom. En privat polisstyrka kontrollerade hygienen i de vuxnas bostäder och det ställdes krav på nykterhet. På fabriksgolvet betygsattes barnens uppförande och prestation. Allt detta var nytt och ansågs extremt progressivt. Han skapade också en sjukfond och öppnade en affär där man kunde byta sina arbetade timmar mot mat. Men det mest banbrytande var ändå att Owen erbjöd alla barn gratis skolundervisning 1,5 timme om dagen.Filantropi, javisst, men arbetare som mådde bra ledde också till ökad produktion. Men vid någon tidpunkt spårade Owens radikala experiment ur. Han publicerade pamfletter om sin fabriksby som han nu kallade för den levande maskinen. Genom att fostra arbetare från späd ålder kunde man skapa harmoniska och högproduktiva medborgare till en billig kostnad, menade han. För den som tvivlade fanns beviset i New Lanark där han nu dessutom startat ett banbrytande Institut för karaktärsdaning. Fabriker var på den här tiden kuriositeter omgärdade av höga murar och beväpnade vakter. När Owen öppnade portarna för allmänheten var det lite som om Willy Wonka hade slagit upp dörrarna till chokladfabriken: Den levande maskinen blev en turistmagnet för hela Europa. Men om fabriksbyns ökade produktion fick folk att tappa hakan - så gjorde inte Owens affärer det. Investerarna rasade över att han kortat arbetstiden och slösat pengar på småskola. Owen själv, ja, han satsade hela sin förmögenhet på propaganda om hur hela nationen skulle styckas upp och bli fabriksbyar.Nu började även landets beslutsfattare ana oråd. Vad var det för obskyr ideologi som låg till grund för den osannolika framgången? En chockad besökare rapporterade att han sett 80 par tvååringar iförda romerska togor dansa kadrilj i Owens institut, medan hundratalet uniformsklädda femåringar marscherade i kolonn runt byn. Det var uppenbart att den aparta klädseln anknöt till promiskuös hedendom. När det dessutom uppdagades att Owen inte använde Bibeln i undervisningen så utbröt moralpanik. Det verkar som om Owen både hämtat inspiration från Platon och den radikala romantiken, men många idéer kom också från det omfattande samtida ordensväsende som dyrkade ett mystiskt Högsta Väsen. I sina progandaskrifter skriver Owen att varje industriby skulle ha formen av en kvadrat med bostadskvarter uppdelade i mindre kvadrater, samt en kultplats för alla religioner. Pengar och privat egendom skulle avskaffas, byarna skulle bli självförsörjande. Varje enhet, eller kommunitet, skulle ha ett befolkningsantal på exakt 1200 personer som reglerades genom preventivmedel och civila äktenskap som kunde upplösas. Den levande maskinen skulle sprida sig över hela jordklotet och omfatta alla klasser och raser och följa en helt ny tideräkning som började nu. New Lanark verkade inte alls vara det merkantila experiment som Owen sålt in till finansiärerna– utan början på ett nytt radikalt tusenårsrike.Owens tyngsta supportrar var riskkapitalister och konservativa politiker som hade älskat att de marscherande småbarnen producerade dubbelt så mycket tyg. Nu drog de tillbaka sitt stöd. Owens stjärna dalade och han blev en pinsam, utblottad nobody, men fortsatte ändå bygga upp det ena mer misslyckade mönstersamhället efter det andra. Under 1830-talet lyckades han ta över den nystartade brittiska fackföreningsrörelsen, locka till sig en halv miljon medlemmar, utropa sig själv till stormästare och iscensätta mystiska initiationsriter med timglas och dödskallar – innan även detta vansinne havererade.Ökad besatthet av symmetrier och verklighetsfrämmande matematiska scheman tyder på att Owen drabbades av samma psykiska problematik som så många andra av historiens systembyggare. Kreativiteten övergick i tvångstankar och mani. Efter att ha varit en av Europas rikaste celebriteter var han vid sin död 1858 en visionär dåre som fallit i glömska.Men det skulle inte dröja länge innan han fick en oväntad renässans. När arbetarrörelsen i slutet av 1800-talet växte fram, plockade män som Hjalmar Branting upp den Owenska doktrinen. Fröet till både det svenska Folkhemmet och mataffären Konsum står faktiskt att finna i Owens kommuniteter. Men inte heller denna gång strålade hans stjärna särskilt länge. När Sovjetunionens fyrkantiga planekonomi växte fram såg man att även detta monster hade grott ur Owens frön. Och även om många fortsätter hämta inspiration i hans självförsörjande lokalsamhällen, så sorteras Owen idag in i samma kategori som Henry Ford – bilmagnaten som på tjugotalet försökte bygga en industriby i Amazonas och blev besatt av att lösa alla mänsklighetens problem med sojabönor. Han är vad Marx kallade för en utopisk socialist – inspirerande, men inget man bygger en praktik på.Men vi har glömt något viktigt här. Barnen. I skuggan av sitt tusenårsrike kämpade Owen hela livet mot barnarbete, och lade fram motion efter motion i parlamentet utan att få gehör. Man menade att det skulle leda till en nationalekonomisk katastrof om man inte utnyttjade fattighusbarnen till max. Owens förslag röstades ner, om och om igen. Men den brinnande facklan fördes vidare och i mitten av 1800-talet lyckas man driva igenom en lag som förbjöd arbete för barn mellan fem och nio år – precis som Owen hade föreslagit. Lagen skärptes successivt och 1933 antogs The Children and Young Persons Act, där det slogs fast att allt barnarbete före femton års ålder var otillåtet – vilket idag är internationell standard. Marx hade alltså fel – Owens gärning var inte bara av utopisk karaktär. Tvärtom lade han grunden till en av de största förändringarna i världshistorien. Förbudet mot barnarbete. Det var bara vägen dit som var lite krokig.Gabriella Håkanssonförfattare och kritiker

Sverige har utgjort ett viktigt mål för den ryska och sovjetiska underrättelsetjänsten i modern tid. Från det kejserliga Ryssland, till det turbulenta 1920-talet, då bolsjevikerna konsoliderade sin makt efter revolutionen, fram till kalla krigets slut, var svenska förhållanden intressanta för Moskvas agenter.Sovjetunionen byggde upp ett omfattande nätverk av spioner och förrädare i Sverige som på olika sätt samlade in information om militär, politisk och ekonomisk utveckling. Flera väl placerade svenskar förrådde sitt land till den sovjetiska underrättelsetjänsten.Detta är det första av två avsnitt om Moskvas spioneri på Sverige. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som är aktuell med boken "Moskvas spioner – Ryska agenter och svenska förrädare.”Den ryska underrättelsetjänstens historia i Sverige är en berättelse om anpassning och överlevnad. Från tsartidens relativt blygsamma insatser, där mycket information kunde inhämtas från öppna källor, har verksamheten genomgått dramatiska förändringar.Revolutionen 1917 markerade början på en ny era, där ideologi och världsrevolution stod i centrum för spionaget. Från att Sverige varit ett perifert mål för tsarens underrättelsetjänst blev vi central punkt för Sovjetunionens informationsinhämtning och konspirativa operationer under decennierna som följde.Efter revolutionen 1917 befann sig den nybildade sovjetstaten i en utsatt position, omgiven av fientliga makter. För att säkra sin överlevnad började Sovjetunionen använda avancerade underrättelsemetoder som grundlades under tsarregimen men utvecklades och förfinades under de första åren efter revolutionen. Den ökända Tjekan, föregångaren till KGB, använde sig av konspirativa metoder för att bekämpa regimens fiender både inom och utom landets gränser.Under 1920-talet blev Stockholm en av Sovjetunionens viktigaste knutpunkter för underrättelseverksamhet i Västeuropa. Hit flydde ryska oppositionsgrupper och här opererade den sovjetiska säkerhetstjänsten under diplomatisk täckmantel. Efter mordet på den sovjetiske diplomaten Vatslav Vorovskij 1923, och den diplomatiska kris som följde, anpassade Sovjetunionen sin strategi. I stället för att agera öppet började man förlita sig alltmer på illegala agentnätverk och infiltratörer som kunde arbeta utan officiella diplomatiska skydd.Bild: Lenin i Stockholm 1917. Lenin i Stockholm. Lenin (herren med paraply) tillsammans med Ture Nerman (t.h. om Lenin) den 13 april 1917.Källor: Agrell, Wilhelm. Moskvas spioner: Ryska agenter och svenska förrädare. Historiska Media, 2024Musik: Blue Carnival Harmonica v Yagull Music, Soundblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Översiktsserien fortsätter. Det kommer handla om kalla krigets slut, murens fall, Gorbatjov, Sovjetunionens upplösning, Jeltsin, en ny världsordning, USA:s roll som enda supermakt, Kinas massaker på himmelska fridens torg, Nicaragua igen, Manuel Noriega och invasionen av Panama. Bild: Bush och Jeltsin skriver under START II avtalet 3 januari 1991 i Moskva. Källa: WikipediaPrenumerera: Glöm inte att prenumerera på podcasten! Betyg: Ge gärna podden betyg på iTunes!Följ podden: Facebook (facebook.com/stjarnbaneret), twitter (@stjarnbaneret), Instagram (@stjarnbaneret)Kontakt: stjarnbaneret@gmail.comLitteratur översikt USA:s historia- Liberty, Equality, Power: A history of the American People, John Murrin, Paul Johnson, James McPherson, m.fl.- Give me liberty: An American history, Eric Foner- America: A concise History, James Henretta, Rebecka Edwards, Robert Self- Inventing America: A history of the United States, Pauline Maier, Merrit Roe Smith, m.fl.- Nation of Nations: A narrative history of the American republic, James West Davidson, Mark Lytle, m.fl.- The American Pageant, David Kennedy, Lizabeth Cohen, Thomas Bailey- Making America: A history of the United States, Carol Berking, Robert Cherney, m.fl.- America: A narrative history, George Brown Tindall, David Emory Shi- The American Promise: A history of the United States, James Roark, Maichael Johnson, m.fl. - The American People: Creating a nation and a society, Gary Nash, John Howe, m.fl.- Of the People: A history of the United States, James Oaks, Michael McGerr, m.fl.- The enduring vision: A history of the American People, Paul Boyer, Clifford Clark, m.fl.Litteratur för denna era:- Deadlock and disillusionment, Gary Reichard- The age of Reagan, Sean Wilenz- The American Century, LaFeber, Polenberg, Woloch. - American Dreams: The United States since 1945, H. Brands- Recent America: The United States since 1945, Dewey Grantham- Restless Giant, James Patterson Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I ugens udgave af Langsomme samtaler taler Rune Lykkeberg med den amerikanske journalist, forfatter, historiker og intellektuelle Anne Applebaum om kampen mellem demokrati og autokrati   Vi står ikke midt i en ny kold krig, hvor to forskellige ideologier kontant møder hinanden i verserende konflikter. Vi står i stedet midt en vidt forgrenet alliance af autokratier – fra Rusland over Kina til Iran – som alle er forenet i en fælles modstand mod Vesten og vores grundlæggende principper. Sådan lyder én af pointerne i Anne Applebaums nye bog, Autokrati A/S, der samtidig er udgangspunktet for denne uges udgave af Langsomme samtaler.   Som internationalt anerkendt forfatter, journalist, historiker og intellektuel har Anne Applebaum i dén grad præget de sidste 20-30 års offentlige samtale om kampen mellem demokrati og autokrati.  Anne Applebaum har et særdeles godt kendskab til netop den form for autokrati, der udgår fra Kreml. Hun har skrevet flere bøger om Ruslands og Sovjetunionens historie, herunder Rød sult – Stalins hungersnød i Ukraine og Gulag – historien om de sovjetiske straffelejre, som i 2004 indbragte hende Pulitzerprisen. Og som klumme- og lederskribent på Washington Post har hun været voldsomt engageret i krigen i Ukraine efter Ruslands invasion. I sin nye bog, Autokrati A/S, fortsætter hun sine undersøgelser af autokratiernes kamp mod den frie verden – og hun gør det med en pointe, som hæver den over mange andre bøger om samme emne. For ifølge Applebaum er det en pointe, at autokratiske ledere i høj grad betjener sig af vestlige finansielle systemer til at konsolidere deres velstand. I Vesten har der gennem de seneste mange år udviklet sig en udbredt accept af skattely, lempelige skatteforhold og muligheder at gemme sine formuer i udlandet. Det er en politisk kulturkamp, som de rige i Vesten har vundet. Men det har haft den bivirkning, at de rige uden for Vesten bruger samme systemer til at berige sig selv og konsolidere deres magt. Alt det uddyber Anne Applebaum i løbet af denne samtale, der også når omkring krigen i Ukraine og konflikten mellem Israel og Hamas i Gaza.

Sovjetunionens historie er preget av alvor, men også av humor. Anders Norum har dykket ned historiene bak politiske vitser på den andre siden av jernteppet. 

Han är en framgångsrik retsticka, med Lenin som vapen. Varför vill han nu bara ha en kram? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lasse Diding är den kommunistiske hotelldirektören och entreprenören i Varberg som blivit mångmiljonär på kuppen, och gärna använder sina pengar till att fortsätta hylla Vladimir Lenin.Nu senast med en åtta meter hög staty av Sovjetunionens grundare i sin egen trädgård. Och varje år delas ”Jan Myrdals stora pris – Leninpriset” ut av Diding, ett pris som ständigt möts av kritik.Men minst lika intressant är personen bortom Lenin-vurmen. Efter att arbetsnarkomanen Diding lämnat sina hotell (Gästis och Havanna) har han ägnat tid och kraft åt att försöka förstå sig själv, och att reparera trasiga relationer.Fram träder en retsticka som nu söker försoning.”Blir Lasse, 5 år”Söndagsintervjun med Lasse Diding skulle egentligen spelats in i en studio i Varberg. Men i sista stund bad Lasse om att få göra den i sitt hem, omgiven av saker som betyder mycket för honom känslomässigt.Önskemålet sätter en tydlig prägel på intervjun.Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Berget Monte Cassino i Italien var en viktig stödjepunkt av den tyska försvarslinjen Gustavlinjen söder om Rom. På Monte Cassinos 500 meter höga berg utkämpades ett av andra världskrigets mest utdragna och blodiga slag mellan den 17 januari och den 19 maj 1944.Vid Monte Cassino slogs bland andra den 2:a polska kåren som bildades, efter förhandlingar mellan Sovjet och den polska exilregeringen, av polacker som frigivits från Sovjetiska arbetsläger. Polackerna slogs för Polens frihet, men även algerier, marockaner, italienare, nyzeeländare, britter, fransmän, kanadensare, indier och amerikaner slogs och dog vid Monte Cassino.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Artur Szulc, historiker som främst skrivit om polsk 1900-talshistoria, med särskilt fokus på andra världskriget. Han är aktuell med boken Slaget vid Monte Cassino.De allierade målen och strategierna formulerades tydligt efter Casablancakonferensen 1943. Huvudmålet var att eliminera Italien från kriget och att dra bort tyska resurser från Östfronten. Sovjetunionens ledare Stalin hade länge krävt en andra front mot tyskarna i Europa. Den brittiske premiärministern Winston Churchill förordade att den andra fronten skulle öppnas i Italien, för att hinna före Sovjetunionen till Centraleuropa. Medan amerikanarna egentligen ville satsa allt på Normandie i Frankrike.Monte Cassino var en strategisk stödjepunkt av Gustavlinjen, Nazitysklands huvudförsvarslinje i Italien. Under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring hade tyskarna etablerat denna linje för att skydda Rom från de allierades framryckning. Monte Cassino, med sitt höga läge, gav tyskarna en utmärkt observationspost och kontroll över Liridalen, den enda framkomliga vägen mot norr.För de allierade var målet att erövra Rom centralt, och för att nå dit måste de allierade först ta Monte Cassino. Striderna ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 och involverade trupper från Storbritannien, USA, Frankrike, Italien, Indien, Nya Zeeland, Algeriet, Kanada, Marocko, Polen och Tyskland.Slaget visar på svårigheter som urban- och bergsterräng utgör i militära operationer. De allierades oförmåga att koordinera infanteri och pansar effektivt under svåra förhållanden, samt de tyska fallskärmstruppernas effektiva försvar, blev tydliga.2:a polska kåren och indiska trupper genomförde den 11 maj 1944 en koordinerad offensiv. Detta första anfall möjliggjorde för den brittiska 8:e armén, under befäl av general Sir Oliver Leese, att bryta igenom de tyska linjerna i Lirisdalens dalgång. Polska trupperna, ledda av general Władysław Anders, och understödda av ett marockanskt bergsförband, genomförde en andra våg av attacker mellan den 17 och 19 maj. Deras modiga insatser, trots stora förluster, bidrog till att tvinga den tyska fallskärmsjägardivisionen att dra sig tillbaka från sina ställningar.Bild: Polska soldater inne i det förstörda Monte Cassino-klostret, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Musik: Czerwone Maki Na Monte Cassino med Pawel Prokopieni, Internet Archive, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ägodelar som stals från exempelvis Förintelsens offer hamnar då och då på museum. Och allt fler saker lämnas tillbaka till efterlevande. Anders Rydell funderar över vem som bevarar minnet av minnet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.För en tid sedan besökte jag en gammal brottsplats. En plats för ett brott få längre hade något minne utav – och det var nog hela anledningen till varför just jag befann mig där. Det var i Paris. I de kalla katakomberna under museet Palais de Tokyo. Där uppe, på ytan, var allt som det brukar vara i Paris. Det var modevecka. På museet hölls en visning med kläder av koreanska modeskapare. I entrén trängdes fotografer för att fånga de extravaganta gästerna. En händelse i nuets mittfåra.Alla var så upptagna att ingen lade märke till att jag via en undanskymd personalhiss sänkte ner mig i underjorden – där bortträngda minnen gömdes undan. Det var, i varje fall, vad jag hoppades.Palais de Tokyo invigdes under världsutställningen i Paris 1937, då den ideologiska och politiska spänningen dallrade i luften. På utställningsområdet stod Albert Speers jättelika pelare prydd av svastikan mitt emot Vera Muchinas sovjetiska monumentalskulptur av en bondkvinna och en industriarbetare. I den spanska paviljongen visades Picassos Guernica – samtidigt som spanska inbördeskriget rasade.Några få år senare skulle Palais de Tokyos källare fyllas av nazisternas stöldgods, närmare bestämt av instrument. Tusentals instrument. Pianon och flyglar, som plundrades från Paris deporterade judiska minoritet. Det var Förintelsens dödstädning. Att råna och mörda sina offer – och slutligen utplåna alla minnen av dem.Under kriget avgick i snitt två tåg i veckan från Paris sprängfyllda med konst, böcker, antikviteter och instrument. När staden befriades 1944 låg fortfarande 2 000 pianon, som tjuvarna inte hade hunnit få med sig, kvar i Palais de Tokyos källare.Efter kriget gjordes halvhjärtade försök att återbörda stöldgodset till Förintelsens offer. Men det mesta försvann, eller skingrades för vinden. Även instrumenten i källaren på Palais de Tokyo. Kanske handlade det om att det fanns värre brott att ta itu med, eller bara en känsla av att det bästa man kunde göra var att glömma – och gå vidare. Att bygga nytt på ruinerna, att inte älta. Att inte minnas.När jag stiger ner i källarvalven hittar jag ingenting. Bara stora salar i kall rå betong. De tomma underjordiska gallerierna förmedlar något kusligt, men kanske är det bara i mitt huvud som tomheten och tystnaden blir något mer än vad det är. För här finns inga spår eller minnesmärken. Inga skyltar, inga skrifter eller böcker i museishopen.Instrumenten är sedan länge borta. Det finns överhuvudtaget få lämningar kvar av de stulna instrumentens historia i Paris. De är knappt ett minne.Men de senaste decennierna har det hänt något. Som bortglömda avlagringar på en dyig botten har dessa stulna föremål stigit till ytan. Det började under 1990-talet, inte långt efter Sovjetunionens kollaps. Då löstes knutar upp, hemliga och bortglömda arkiv öppnades. Det fanns ett behov, innan årtusendet var till ända, att konfrontera några av 1900-talets olösta trauman och konflikter. De plundrade kulturskatterna var ett sådant.De senaste årtiondena har nazisternas rov dykt upp överallt. Ingen bör vara särskilt förvånad. I decennier har dessa föremål sålts, köpts, smugglats, importerats och på andra sätt bytt händer tills dessa spillror har letat sig in i nästan varje vrå, i varje samling av betydelse, i världen. Även här i Sverige.Om detta bara hade varit ett vanligt brott, en vanlig stöld hade det knappast upptagit oss fortfarande. Men detta brott berörde en annan, mer komplex, materia.Föremålen var inte bara hågkomster över förlorade människor, familjer och hela släkter – utan hade också ofrånkomligt blivit minnen av det större brott som plundringen var en del av – Förintelsen. En kvinna som jag träffar i Paris, och som arbetar med frågan, kallar de stulna föremålen för de sista vittnena. Snart är de levande borta, då återstår bara kvarlämningarna.Ett sådant perspektiv på de stulna föremålen är en trösterik tanke. Att värdet i att efterforska inte främst ligger i att återföra föremålen, utan i blottläggandet av deras historia. Efterforskningarna är då inte ett medel, utan ett mål för ett långsamt och mödosamt minnesarbete. Ett arbete som kan hjälpa oss att avtäcka historien gång på gång.Det är en närmast poetisk bild, att alla dessa skärvor – genom glömska och ignorans – har blivit en del av vår minnesväv, när de på olika vägar infogats i samlingar världen över.Museerna har ofta kämpat emot. Den restitution som nu pågått i flera decennier har varit en sårig och ofta konfliktfylld process. Så även i Sverige, där Moderna museet länge var ovilligt att lämna ifrån sig stulen konst. Kanske är inte heller detta förvånande. Det ligger i dessa institutioners DNA att bevara och skydda sina samlingar – inte att upplösa dem. Restitutionsfrågan har utmanat museets själva grundidé. Sånt sker inte utan motstånd.Men frågan har också gjort någonting annat. På flera sätt har Förintelsens kvarlämningar öppnat dörren också till andra, äldre, brott. Det koloniala arvet. Förtrycket av minoriteter. Och rasbiologins makabra lämningar i form av mänskliga kvarlevor.De senaste åren har slussarna öppnats. Frankrike och andra länder har börjat ta itu med museernas koloniala börda. Även sådana föremål finns representerade i svenska samlingar.Nu när flödet går åt andra hållet, så kan många museer inte agera snabbt nog för att lätta denna börda. Man vill städa ur garderoben, dumpa de ”giftiga” föremålen för att återgå till det som man beskriver som sin kärnverksamhet. Men återlämningsivern väcker en annan fråga. Vem bevarar minnet av minnet?Att återbörda något är en försoningsprocess, inte bara för dem som återfår – utan än mer för de institutioner som förvärvat, handlat och gömt undan dessa föremål. Som i decennier undan låtit sig att avtäcka de mörkare sidorna sina samlingar.Museer, bibliotek och andra samlingar är våra gemensamma minnesbanker, bevarare av den tråd vi spinner vår identitet och vår självbild utifrån. I denna väv måste även mörkare, mindre smickrande, trådar beredas utrymme.Det är numera inte ovanligt att ättlingar till Förintelsens offer istället för restitution väljer att sluta en uppgörelse – att i utbyte mot erkännande och blottläggande av föremålens historia, låta museer och andra institutioner behålla dem. Andra skänker återbördade föremål till Förintelsemuseer och andra institutioner som bevara minnet av dessa händelser.Jag lämnar källaren. Och tar hissen tillbaka till Palais de Tokyos övre gallerier, och tänker på vi varken befriar oss från skuld eller ansvar genom restitution – snarare erkänner vi att en orätt har begåtts.Och just därför är kanske inte återbördandet alltid är den bästa lösningen. Dessa föremål har också ofrånkomligt kommit att bli bärare av en annan historia. Historien om vår skuld.Anders Rydell, författare och journalist

I 1980 bød Sovjetunionens leder, Leonid Bresjnev, velkommen til de olympiske lege i Moskva. Han hilste "alle verdens atleter", hvilket dog var en sandhed med modifikationer - 65 lande boykottede nemlig legene i protest mod den sovjetiske invasion af Afghanistan, mens kun 80 lande deltog. Begivenheden, der hvert fjerde år transmitteres til hver en afkrog af kloden, er en påmindelse om, hvordan sport og politik - og historie - fletter sig sammen. Hvordan har de olympiske lege udviklet sig fra det første hammerkast i antikkens Grækenland og frem til vor tid? Spænder demokratiske lande også for en politisk vogn på samme måde som autokratiske regimer og diktaturer? Og hvor god en olympisk nation er Danmark egentlig? Det er nogle af spørgsmålene i denne uges "Kampen om historien", hvor Adam Holm taler med dr.phil. og professor i idrætshistorie Hans Bonde. Redaktør: Thomas Vinther Larsen. I redaktionen: Ninette Birck og Clara Faust Spies. Musik: Adi Zukanovic.

Den som vill förstå vad Ryssland är idag måste förstå vad som hände dagen då den orubbliga supermakten Sovjetunionen rasade samman. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På plats i Moskva 1991 ser Malcolm Dixelius hur kärnvapenkoderna flyttas. Landet Sovjetunionen finns inte mer. Flaggorna halas och upp kommer istället Rysslands flagga över Röda torget.Här undersöker vi hur Rysslands invasionskrig i Ukraina hänger ihop med Sovjetunionens upplösning.Möt journalisten Malcolm Dixelius i Radiokorrespondenterna Rysslands miniserie. Dixelius har en mångårig karriär som radio- och tv-korrespondent i Moskva. Både i Sovjetunionen och i det självständiga Ryssland i början på 90-talet. Dessutom filmare och författare.Manus: Programledare Fredrik Wadström & producent Marina Nilsson Malmström

Finska vinterkriget inleddes med sovjetiska bombningar av Helsingfors i Finland den 30 november 1939 efter att Finland vägrat att acceptera krav på justeringar av gränsen. Sovjetunionens invasion sträckte sig från Barents hav i norr till Östersjön i söder.Röda armén var helt överlägsen i fråga om trupper och material, men de möttes av mycket hårt motstånd av de motiverade finska trupperna som kunde utnyttja terrängen till en gerillakrigsliknande taktik. Finnarna kämpade tappert i väntan på utländsk undsättning som aldrig kom.Detta är den första delen i en serie om fem om Norden under andra världskriget. Historia Nu:s programledare Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.Josef Stalin ansåg att den sovjetiska industristaden Leningrad var hotad av potentiella militära angrepp genom Finland. Därför krävde Sovjetunionen i oktober 1939 att Finland skulle lämna ifrån sig Karelska näset, förstöra sina försvarsverk i öster och arrendera ut halvön Hangö till en sovjetisk flottbas. Finland avvisade dessa krav, vilket ledde till att Sovjetunionen beslutade att ta dessa områden med våld.Sovjetunionen hade över 500 000 soldater, 30 gånger fler flygplan och 200 gånger fler stridsvagnar än Finland. Finland hade en armé på 275 000 soldater, men saknade nödvändig militär utrustning.Fältmarskalk Mannerheim visste att Finland inte skulle kunna vinna kriget i traditionell mening. Hans strategi var därför att fördröja den sovjetiska invasionen så mycket att omvärlden skulle hinna komma till Finlands undsättning. Denna strategi fokuserade på att skydda Karelska näset och förhindra att Röda armén nådde Helsingfors.Finländarna använde en taktik som kallas "mottitaktiken", vilket innebar att de skar av de sovjetiska styrkornas förbindelser bakåt, anföll dem från sidorna och splittrade deras förband i mindre grupper. Denna taktik visade sig vara mycket framgångsrik och ledde till en rad finska segrar.Sverige förklarade sig icke-neutralt och blev icke-krigförande, vilket möjliggjorde omfattande materiellt stöd till Finland, inklusive vapen. Dessutom organiserade Sverige en frivilligkår för att hjälpa Finland.Trots det hårda motståndet och framgången med mottitaktiken, kunde Finland inte hålla emot den sovjetiska invasionen. Vid utgången av februari 1940 inleddes fredsunderhandlingar i Moskva. Fredsavtalet, även känt som Moskvafreden, undertecknades den 13 mars 1940. I enlighet med detta avtal avträdde Finland flera områden till Sovjetunionen, inklusive Karelska näset, Ladogakarelen och delar av Fiskarhalvön. Dessutom arrenderades Hangö udd till Sovjetunionen på trettio år.Bild: Finska skidsoldater under Vinterkriget 1939-40. Källa:SA-Kuva, Public DomainMusik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.Lyssna också på De finska soldaternas krigstrauman under andra världskriget.Källor:Vinterkriget, Uppslagsverket FinlandLitteratur: Trotter, R W; Finska vinterkriget 1939-1940Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under den sovjetiske sommeroffensiv Operation Bagration i juni 1944 led Tysklands sit største militære nederlag nogensinde. Tilsvarende vandt Sovjetunionen sin største sejr. Offensiven fulgte lige i hælene på de Vestallieredes invasion i Normandiet efter D-dagen den 6. juni, som dermed skulle sætte Hitler under maksimalt pres på flere fronter.Officielt begyndte Operation Bagration den 22. juni og kun 12 dage senere stod det klart, at den tyske værnemagt havde mistet en armégruppe, tre arméer og 21 ud af 35 divisioner svarende til 300.000 soldater. Samtidig havde Den Røde Hær flyttet fronten 350 km mod vest og undervejs generobret store byer som både Minsk og Vilnius. Da slaget endte den 17. august, var de sovjetiske styrker nået helt til Østersøen.Operation Bagration blev Sovjetunionens største sejr under Anden Verdenskrig, men alligevel er det en bedrift, der slet ikke får samme opmærksomhed som andre af verdenskrigens militære slag og operationer. Hvordan kan det være?Hvorfor gik det som det gik, og hvilken betydning fik slagets udfald for resten af krigen?I denne udgave af Hitlers Æselører medvirker historiker og rigsarkivar Steen Andersen, og vi svarer på spørgsmålene og taler om Operation Bagration med udgangspunkt i den amerikanske historiker og ekspert i den tyske værnemagts historie Robert M. Citinos bog: ”The Wehrmachts last stand” med undertitlen ”The German Campaigns 1944-45. Bogen er udkommet på University Press of Kansas i 2017.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Kalla kriget inleddes i Berlin med Berlinblockaden 1948 och slutet inleddes med Berlinmurens fall 1989. Berlin var utan tvekan kalla krigets huvudstad där två system, separerade av en mur, spionerade på varandra.Berlin var en ruinstad efter andra världskriget. De allierade hade delat upp staden i fyra ockupationssektorer. Men snart började spänningarna mellan de allierade västmakterna och Sovjetunionen att öka, och Berlin blev en källa till konflikt.I denna livepodd av Historia Nu som spelades in på Bokmässan i Göteborg 2023 samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Olle Larsson som är aktuell med böckerna Berlinmurens fall (2023) och Det dramatiska 80-talet (2022).Sovjetunionen och de allierade i Väst litade aldrig på varandra under andra världskriget och när den gemensamma fienden Nazityskland besegrats skulle spänningarna växa till ett kallt krig. Berlinblockaden 1948, när Sovjetunionen förhindrade införsel av varor till Västberlin som kontrollerades av Västmakterna, är en naturlig start på kalla kriget. Och Berlin är tveklöst Kalla krigets huvudstad.Blockaden var ett svar på införandet av en ny valuta i det som skulle bli Västtyskland. Sovjetunionens avsikt med blockaden var att tvinga de västliga makterna att ge upp sina sektorer i Berlin och lämna staden under sovjetisk kontroll. Det var ett försök att krossa Västberlins ekonomi och tvinga de västliga makterna att överge staden.För att rädda Västberlin flög de västliga makterna in förnödenheter till Västberlin i en massiv flygbro, där hundratals flygplan flög dag och natt för att förse staden med mat, bränsle och andra nödvändigheter. Berlinblockaden och Luftbron blev snabbt en symbol för kalla kriget. Det var en tydlig demonstration av den ideologiska och politiska konflikten mellan öst och väst.Under kalla kriget var Berlin också en spionernas huvudstad. Både öst och väst använde sig av spioneri för att få information om fienden. Det var här som spionutbyten ägde rum och där spioner från båda sidor rekryterades och avslöjades.Den 13 augusti 1961 byggde östtyska myndigheter med Sovjetunionens goda minne Berlinmuren, som murade in Västberlin och skilde familj och vänner från varandra, samt blev en symbol för den delade staden och den skarpa skiljelinjen mellan öst och väst. Muren blev den tydligaste symbolen för den totalitära kontrollen som östtyska regeringen hade över sina medborgare.I den 26 och 27 oktober stod sovjetiska och amerikanska pansarvagnar öga mot öga mot varandra vid gränsövergången Checkpoint Charlie efter problem för amerikanska diplomater att fritt passera gränsen mellan Väst och Östberlin.Det nästan slumpartade Berlinmurens fall den 9 november 1989 var början på slutet på det kalla kriget och en ny era för Berlin och Tyskland. Det var en historisk händelse som firades över hela världen och som ledde till återföreningen av Öst- och Västtyskland. Berlinmurens fall innebar också slutet på Berlin som kalla krigets huvudstad. Staden blev istället en symbol för en ny tid av fred, enighet och frihet.Bild: Berlinmuren vid Niederkirchnerstrasse mellan Kreuzberg och Mitte, 1988, av Roland Arhelger, Wikipedia, CC BY-SA 4.0Lyssna också på Berlinmurens fall – en oväntad händelse som förändrade världen.Musik: Upstairs Downstairs av The Mountain, Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nazityskland och Sovjetunionen mördade under perioden 1933 till 1945 14 miljoner civila i ett område som innefattar östra Polen, Ukraina, Belarus, västra Ryssland och Baltikum.De civila offren dog inte p.g.a krigshandlingar utan en genomtänkt mordisk politik. Koloniala ambitioner utifrån två totalitära ideologier slutade med skapad massvält, nackskott och gasning. Den amerikanske historikern Timothy Snyder kallar området för Bloodlands i en bok med samma namn. Han hävdar att vi måste utgå från territoriet för att förstå vad som hände.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Martin Hårdstedt utifrån boken Bloodlands av historikern Timothy Snyder.Två totalitära regimers koloniala ambitioner sammanföll i brödboden Ukraina. Sovjetunionens ledare Stalin valde att medvetet svälta ihjäl 3 miljoner ukrainska bönder i kollektiviseringen av jordbruket, som var tänkt att ge ett överskott som kunde användas för att industrialisera samhället. I den stora terrorn 1936 till 1938 var polacker och kulaker särskilt utpekade. 700 000 människor avrättades under två år för att säkerställa revolutionen.Adolf Hitler planerade att låta 30 miljoner människor svälta ihjäl i Bloodlands för att ge utrymme för en jordbrukskolonisation av Ukraina, för att säkerställa Tysklands mattillgång. När krigslyckan satte stopp för planerna inriktades dödandet framförallt mot judar som främst sköts nära sina hem än skickades till dödslägren i Polen.När Tyskland anföll Polen den 1 september 1939 var det första steget på vägen att besegra Sovjetunionen. På Östfronten fick tyskarnas fantasier om raskrig fritt spelrum. Massavrättningarna av judar började på hösten 1941 och fortsatte till 1944. Cirka 1,5 miljoner ukrainska judar dödades, och över 800 000 fördrevs österut.Bild: Einsatzgruppe mördar judar i Ivanhorod, Ukraina, 1942. En kvinna försöker skydda ett barn med sin egen kropp precis innan de beskjuts med gevär på nära håll. Wikipedia, Public Domain.Musik: The Comeback Yid Bulgarish av Humans Win, Storyblock AudioLyssna också på Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig samt Holodomor – Josef Stalins terrorsvält för att kuva ukrainarna.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Landene øst for Det kaspiske hav ble selvstendige etter Sovjetunionens kollaps. Hva betyr naboskapet til Russland i dag? Hvilken økonomisk utvikling skjer i området? Og hvor viktig er vann og adkomst til havet?Gjest: Dr. Frederick Starr, founding chairman of the Central Asia-Caucasus Institute and Silk Road Studies Program Dette er en podcast i serien om landene rundt Russland og krigen i Ukraina.

Välkommen till ännu ett spännande avsnitt av Oscar & Fredrik podcast! I dagens Avsnitt möter vi en man vars livshistoria är en fängslande berättelse om överlevnad, motgång och triumf. Vi presenterar Vincent Hunanyan – från Sovjetunionens gråa vardag till att bli en bestseller författare och mentor för andra. Vincent växte upp i en tid och plats präglad av omvälvningar och svårigheter. Efter att ha lämnat det forna Sovjetunionen tillsammans med sin mamma och bröder, bar han med sig en attityd där ingenting var hans fel. Men livet har en tendens att utmana oss, och Vincent var inget undantag. Efter att ha flyttat till USA för att följa sin dröm att bli advokat, började Vincent sin resa vid det prestigefyllda UCLA. Men bara två månader efter examen fann han sig själv på gatan, psykiskt nedslagen och långt ifrån den framtid han hade drömt om. Tanken på att återvända hem till mamma och Sverige kändes som den enda vägen framåt. Men som så många gånger tidigare i Vincent's liv, var han inte ensam. Hans bror Tigran fanns där som en klippa i stormen och hjälpte honom att resa sig igen. Det var den startpunkten på en resa som skulle leda Vincent till helt nya höjder. Idag är Vincent en respekterad författare vars böcker toppar bestsellerlistor på Amazon. Men hans framgångar har inte gjort honom självgod; istället har han valt att använda sin erfarenhet för att hjälpa andra. Genom att coacha och stödja nya författare på deras egna vägar mot framgång, sprider Vincent inte bara sina egna berättelser utan också ljuset för andra att följa efter. Så häng med oss när vi utforskar Vincents otroliga resa – en berättelse om överlevnad, styrka och möjligheten till förändring. Det här är ett avsnitt du verkligen inte vill missa! Vill du komma i kontakt med Vincent Hunanyan: Facebook: https://www.facebook.com/vincenthunanyan Instagram: @vincenthunanyan Hemsida: http://publicera.co/ Vincents Bestseller Black Book of Poems : Klicka här

Ja och vad kan då detta möjligen ha sin grund i för någonting... "Med årsskiftet kommer en våg av analyser som förebådar ett år av globala kriser, krig och konflikter. Världen befinner sig i uppror. Världsordningen går mot en kollaps IFrankrike hörs sociologen Emmanuel Todd, som blev berömd på att tidigt förutse Sovjetunionens sammanbrott. Han har i dagarna kommit med en analys av hur västvärlden förlorar sin hegemoni (La Défaite de l'Occident). Den libanesiske författaren Amin Maalouf, som sedan i höstas är ständig sekreterare i franska akademin, publicerar en historisk översikt över hur västvärlden utmanas av sina fiender, främst Ryssland och Kina. För att vinna kraftmätningen måste väst börja med att förstå hur man gått vilse i labyrinten (Le Labyrinthe des égarés). I Tyskland har den förträffliga tidskriften Internationale Politik valt samma tema för årets första utgåva: ”Globala rivaler” kopplat till frågan om vem som behärskar morgondagens värld. Den tyngsta artikeln sätter fokus på USA:s roll i världen och framtiden för den amerikanska demokratin efter presidentvalet den 5 november i år. Författaren Constanze Stelzenmüller påstår att Donald Trump och hans anhängare har Ungerns Viktor Orbán som förebild: Illiberal demokrati utan politisk pluralism och vit rasism. För Europa skulle ett sådant regimskifte i USA innebära krav på att förvandla retoriken om ett geopolitiskt EU till hård verklighet. Det kräver både nya pengar och en ny mentalitet i EU:s ledarskap. Den tyske statsvetaren Herfried Münkler svarar för en utomordentligt djup och perspektivrik analys av det globala dagsläget i en mycket omfattande skrift (Welt in Aufruhr). Det är en bästsäljande bok trots att dess tunga akademiska format borde avskräcka många läsare. Vem orkar med 525 sidor varav 75 är tätt skrivna litteraturhänvisningar? Lägg därtill en rad idéhistoriska stickspår som tar sats i små essäer om Thukydides, Machiavelli, Clausewittz, Carl Schmitt med flera för att komma till den aktuella analysen av världsläget. Icke desto mindre blir den tålmodige läsaren till slut belönad med några mycket insiktsfulla, pregnanta observationer. Professor Münkler betraktar dagsläget som en instabil övergångsfas efter det att USA övergivit sin position som den ledande makten i världen. Den övergavs redan under president Obama som uppmanade Europa att ta över ansvaret för sin egen säkerhet. Slutpunkten för den amerikanska hegemonin sätter Münkler vid uttåget ur Afghanistan (2021) efter 20 års fåfänga försök att till höga kostnader modernisera landet. Med USA:s reträtt ser Münkler också kollapsen för förhoppningen om en liberal, legalt och institutionellt reglerad världsordning med växande demokratiska friheter och respekt för mänskliga rättigheter. I stället kommer djungelns lag, som bygger på den starkes rätt. Ur den följer krav på revision av den tidigare ordningens gränser och principer. Putins överfall på Ukraina den 24 februari 2022 framstår som det tydligaste exemplet på denna aggressiva revisionism, men den föregicks av flera smygande etapper som Västvärlden nonchalerade, som Georgien 2008 och Krim 2014. Man kan också se Putins aggression som preventivkrig för att förhindra en demokratisk utveckling i Ryssland. Münkler påpekar att Putins Ryssland inte är den enda makten med revisionistiska ambitioner i Europa. Särskilt i Erdogans Turkiet odlar AKP-partiet neo-osmanska drömmar. Det väcker frågor om hur Europa skall bemöta sådana ambitioner. Försöken att tämja Putins Ryssland med ökad handel misslyckades ju så fatalt att Tyskland till slut tvingades till en grundläggande omprövning (Zeitenwende). Alternativet heter militär avskräckning. Även Münkler förespråkar att EU utvecklar sig till en geopolitiskt trovärdig aktör, i synnerhet om USA försvagar kopplingarna till Europa. Trovärdigheten kräver bland annat att EU bygger upp en egen förmåga att svara för sin egen säkerhet. En nyckelfråga blir hur EU förhåller sig till en växande rivalitet mellan USA och Kina. I slutet av sin studie spekulerar Herfried Münkler i att det växer fram en ny världsordning som bygger på en balans mellan fem stormakter: USA, Kina, Ryssland, Europa och Indien. Det väcker många frågor. En är om Europa i sin inre struktur har förmåga att spela en stormaktsroll, när världen är på väg mot förstärkt anarki." Eller också kommer ljuset ifrån öst... De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Interview: Martin Aagerup, tidligere direktør i tænketanken CEPOS, ser ligheder mellem Sovjetunionens økonomiske sammenbrud i slutfirserrne og de monumentale problemer, som præger den socialdemokratiske velfærdsstat i dag. Hvis ikke planøkonomien opgives, vil systemet bryde sammen, forudser han. Alternativet – en model, hvor markedet i stedet for central planlægning og styring sikrer kvalitet til den rigtige pris vil kræve, at borgerlige politikere finder tilbage til deres ideologiske udgangspunkt og formulerer en ny borgerlig/liberal vision, fortæller Martin Aagerup

"Jeg vil gerne slå fast at Ukraine ikke bare er et naboland for os. Det er en del af vores historie, kultur og åndelige fælles rum". Sådan sagde Rusland præsident Putin i en tale tre dage før invasionen af Ukraine. Putin er kendt for sin brug af historien som rettesnor for den politik han fører. Det har vi flere gange fået demonstreret i relation til krigen i Ukraine og hans forståelse af Vestens rolle. Sovjetunionens kamp mod Hitlertyskland under Anden Verdenskrig - også kendt som Den Store Fædrelandskrig - spiller en særlig rolle for ham, men hvordan er hans syn på historien i grunden blevet formet? Og hvilke andre kapitler af den russiske historie lægger han vægt på? Det er et par af spørgsmålene i denne uges Kampen om historien, hvor Adam Holm taler med forfattere samt Ruslands-kendere Flemming Splidsboel og Flemming Rose. Musik: Adi Zukanovic.

Volga har varit en symbol för Ryssland. Samtidigt är Rysslands historia även historien om en imperialistisk expansion österut och sydost längs Volga. Storfurstendömet Moskva var först underordnad stäppfolken vid Volga för att senare erövra deras kärnområden som Hazarriket och Krimkhanatet.Under århundradena styrde de ryska härskarna Volga-områdena med hjälp av våld, byråkrati, ideologi och assimilering. Det ryska styret under tsartiden var anmärkningsvärt inkompetent och godtyckligt. Det följdes av den sovjetiska tidens massvält efter inbördeskriget, kollektiviseringens plågor, ytterligare svält på 1930-talet, andra världskriget och miljöskador som tillfogats floden.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Lena Jonson, docent i statsvetenskap, som är aktuell med boken Volga och det inre Ryssland – En resa i tid och rum.Volga har format ryska imperiets historia, skapat rika kulturer och civilisationer samt drivit ekonomisk tillväxt. Men Volga är mer än bara en vattenväg. Den är ett levande monument över landets komplexa historia, en plats där olika etniciteter och traditioner möts och blandas.Den mäktiga floden Volga har varit en viktig mötesplats för olika eurasiska civilisationer som skyter, hunner, germaner, finsk-ugriska- och turkiska folk där islam, kristendom och judendom var representerade. Volga var en viktig handelsled där också nordbor etablerade sig.I dagens Ryssland blir politiska ledare alltmer centraliserade, och deras retorik betonar alltmer det slaviska ryska arvet. Samtidigt blir icke-ryska folk alltmer medvetna om sin egna kulturella unikhet. Frågan om etnicitet och historiskt minne blir alltmer brådskande i den nuvarande ryska samhällsdebatten. Vad innebär detta för Rysslands framtid som en flernationell stat?Bild: Bogatyrer av Viktor Vasnetotv från 1898, Wikipedia, Public DomainMusik: Prayer Of A Warrior av Jon Presstone, Storyblock AudioLyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.KällorJonson, Lena (2022) Volga och inre Ryssland – En resa i tid och rum, Dialogos förlagKleberg, Lars (2022) Ett imperium som bygger på förtryck av andra folk, Tidskriften Respons.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hitlertysklands fälttåg i öster inleddes den 22 juni 1941. Längs en front med gigantiska dimensioner anföll en miljonarmé starkare än något som någonsin dragit i fält.Ledda av fyra pansargrupper skulle bolsjevismen besegras och Tyskland skaffa sig livsrum i öster. Det gick inte helt som den tyska krigsledningen och Hitler hade tänkt sig. Tyskarna förintade i stort sätt den sovjetiska armén i de västra delarna av Sovjetunionen. Trots detta tappade offensiven fart och stannade upp i början på december framför Moskva och Leningrad. Frågan varför har varit föremål för eftervärlden ända sedan dess – så också för detta avsnitt av Militärhistoriepodden.I denna nymixade repris av Militärhistoriepodden genomför Martin Hårdstedt och Peter Bennesved ett nästan terapeutiskt samtal. Barbarossa är ett ämne som delvis är svårt att närma sig eftersom det innehåller så mycket och har så många brutala och nästintill bisarra inslag. Mytbildningarna och romantiseringarna har varit många. Barbarossa skapar ångest hos många inte bara Militärhistoriepoddens programledare.Förknippat med Barbarossa är inte bara de operativa och strategiska frågorna. Kriget som inleddes i juni 1941 var lika mycket en fråga om ideologi och förintelse. I kölvattnet på de framgångsrika tyska arméerna kom våldet, övergreppen, massakrerna av civilbefolkningen i de erövrade områdena. Motivet var att skapa livsrum – Lebensraum – för den överlägsna tyska rasen och hämta behövliga förnödenheter och råvaror till Tyskland. Bolsjevismen skulle utrotas och landen i öster skulle omvandlas för att föda den tyska befolkningen.Frågan är slutligen varför tyskarna misslyckades att ta Moskva och Leningrad. Många faktorer har lyfts fram som vädret – den ryska leran i oktober, kölden i november och december – och felaktiga beslut av den tyska krigsledningen. Men var det verkligen det avgjorde? Sovjet hade enorma mänskliga resurser. Nya förband sattes upp och kastades in i striderna framför Moskva i november. Industri plockades ner och räddades österut. Vilket annat land som helst hade gett upp inför de massiva förlusterna under krigets första månader. Men inte den kommunistiska diktaturens Sovjet. Det var det som avgjorde.Mycket är skrivet om Barbarossa. En innehållsrik och väl illustrerad bok på svenska är Christer Bergströms Operation Barbarossa – världshistoriens största fälttåg (2016). Denna kan kompletteras med till exempel David M. Glantz Barbarossa: Hitler´s invasion of Russia 1941 (2001) och Johan Erickson Stalin´s war with Hitler Vol 1: The road to Stalingrad (1999).Bild omslag: Tyska trupper vid Sovjetunionens gräns den 22 juni 1941Bild:Tyska trupper strider med sovjetiska försvarare i staden Kharkov den 25 oktober 1941. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Petrov har tillskrivits bedriften av att ha räddat världen. I september 1983 arbetar Petrov i en luftförsvarscentral i Sovjetunionen. På hans pass går larmet från sovjetiska spionsatelliter, USA har avfyrat en kärnvapenrobot i riktning Sovjet. Till slut är det enligt de sovjetiska varningssystemen fem kärnvapenrobotar. Stick i stäv med stående order rapporterar Petrov inte vidare, utan inväntar ytterligare bekräftelse från höjdradarsystemet att robotar är på väg mot dem. Hans beslut att avvakta förhindrade sannolikt tredje världskriget med påföljande atomvinter. Men 1983 sopades hela incidenten under mattan och uppdagades först efter murens fall.

Stalins svenska bensinbolag AB Nafta Syndikat var verksamt under åren 1928 till 1937 med flera hundra bensinmackar runt om i Sverige. Nafta Syndikat hade svensk ledning som var knutna till den kommunistiska tredje internationalen Komintern.Nafta Syndikat bröt bolsjevikernas ekonomiska isolering vilket gav intäkter i hårdvaluta, men var samtidigt inblandad i spionage och underjordisk kommunistisk verksamhet. Flera svenska anställda hörde av sig till polisen om de sovjetiska medarbetarna som reste mycket, men visste väldigt lite om att sälja bensin.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Fredrik Malm, riksdagsledamot för Liberalerna och barnbarnsbarn till Einar Kruse som ledde Nafta Syndikat och var en grå eminens i det stalinistiska Sveriges Kommunistiska Parti. Han är aktuell med boken Naftasyndikat - Berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige.Efter flera partisprängningar var Sveriges kommunistiska parti ett litet disciplinerat parti som tog emot direkta order och pengar från Moskva. En av de ledande personerna i SKP, men relativt okänd för allmänheten, var Einar Kruse som varit med sedan grundandet av partiet 1917.Einar Kruse som hade arbetat på bank blev med tiden inblandad i flera företag som hade nära kopplingar med det nyfödda kommunistiska staten Sovjetunionen. Med svenska bulvanföretag hjälpte han bolsjevikerna att sälja av sin guldreserv på den internationella marknaden. Och senare att starta och driva AB Nafta Syndikat.Lyssna också på Svenska kryptokupper och gestapovänner och Sovjetunionens sammanbrott.Bild: Nafta-Syndikatets mack på Järnvägsgatan 3 1932. FOTOGRAF Gunner, Dan (1890 - 1980), Värmlands Museum Bildarkiv, Public DomainMusik. Sovjetiska nationalsången spelad av Presidentorkestren led av Pavel Ovsyannikov och Moscow Kremlin Choir diregerad av Gennady Dmitryak, inspelad 2001, Creative Commons. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

USApodden Historia om USA:s 40:e president Ronald Reagan. Del 2 av 2. Hollywoodskådisen som blev världens mäktigaste man. Ronald Reagan omfamnade konservatismen och hans politik kom att få en avgörande betydelse för det amerikanska samhällets färdriktning.I den andra av två delar tittar USApodden Historia närmare på Ronald Reagans utrikespolitik. Det sägs att han spelade en nyckelroll i Sovjetunionens kollaps. Hur gick det till? Och hur stor ära ska tillskrivas Reagan för kommunismens fall?Ronald Reagan 1911 - 2004Ronald Reagan valdes till USA:s 40:e president i presidentvalet 1980. Han tillträdde posten i januari 1981 och kom sedan att tjäna landet som president under två mandatperioder.1989 lämnade han över Vita huset till George H Bush, far till George W Bush. Innan Ronald Reagan valdes till president hade han varit guvernör i Kalifornien, skådespelare i Hollywood och hyllad sportkommentator i Iowa.Om USApodden HistoriaUSApodden Historia är en serie specialpoddar från USApodden. Tillsammans med expertgäster blickar vi bakåt mot de händelser och personer som format USA till det land det är i dag.Medverkande: Ginna Lindberg, USA-kommentator, Karin Henriksson, tidigare USA-korrespondent och författare till boken Reagan. En kontroversiell ikon och Britt-Marie Mattsson, tidigare USA-korrespondent och författare.Programledare: Sara StenholmProducent: Viktor MattssonTekniker: Gardar HansenMed ljud från: Reagan Foundation, CSPAN och Sveriges Radio

I Ukraina sommaren 1943 plundrar ett SS-kommando på uppdrag av Heinrich Himmler 18 odlingsanläggningar på jakt efter fröer i världens första genbank. Fröerna skulle bli grunden till det tusenåriga rikets superfröer för att föda det onda imperiet.Fröerna hade samlats in av den berömde växtförädlaren Nikolaj Vavilov på expeditioner runt om i världen. Men Vavilov hade dött i Stalins fängelser i början av året, eftersom han inte ville underordna vetenskapen den sovjetiska ideologin.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten och författaren Jens Nordqvist som är aktuell med boken Den stora fröstölden - Svält, plundring och mord i växtförädlingens århundrade.Den moderna växtförädlingen tog fart i början av 1900-talet med återupptäckten av den österrikiske munken Gregor Mendels teorier kring korsning av växter från 1860-talet. Världens växande befolkning behövde efter mer tåliga och högavkastande spannmål och grönsaker.Tyskland, Sovjetunionen, USA och Sverige var de länder som i början av 1930-talet kommit längs i arbetet med växtförädling. En gemensam nämnare var det statliga stödet, och inblandningen, i växtförädlingen.Nikolaj Vavilov såg den ständigt föränderliga biologiska mångfalden som resultatet av ett samspel mellan människan och naturen. Trots att blomkål, grönkål, brysselkål, vitkål, rödkål och broccoli ser helt olika ut stammar de alla från samma art, vildkål (Brassica oleracea). I människans tjänst har den vilda arten utvecklats till vitt skilda grönsaker. Växtförädlingens historia var full av storartade bedrifter.Nikolaj Vavilov stötte på många hinder i sin kamp mot svälten. Han och de andra växtförädlarna kämpade mot torka och väta, skadedjur och virussjukdomar. I hans väg stod även Lysenkos pseudovetenskap, brutala partibossar och politiska tjallare. Ändå var han en obotlig optimist. Han trodde verkligen att förnuftet till slut skulle segra och han trodde på växtförädlingens förmåga. Naturen var rik nog att föda människan, och den vetenskap han älskade mer än livet gav honom de redskap som behövdes för att resurserna skulle kunna nyttjas.Nazityskland har slängt avundsjuka blickar på Sovjetunionens växtförädlingsprogram. Utan en livsmedelssektor som kunde försörja det tyska riket och dess militärapparat skulle expansionen österut aldrig gå att genomföra.Ledare för SS:s frökommando är den unge växtförädlaren och SS-officeren Heinz Brücher, som med hjälp av de ryska fröerna ska ta fram nya supergrödor. Nazisterna bedriver redan en omfattande växtförädling i flera koncentrationsläger, bland annat Auschwitz.I krigets slutskede gömmer Brücher de värdefulla fröerna för att senare kunna användas. Med hjälp av just frösamlingen vill han köpa sig fri lejd till tryggheten i Sverige. Musik: Po dolinam i po vzgoriam av S. Alimov och T. Aturov Bild: NKDV:s fotografi på Nikolaj Vavilov vid hans arrestering i januari 1942, Wikipeida. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I perioden fra den russiske revolution og frem til anden halvdel af 1950'erne blev millioner af såkaldte 'folkefjender' og 'kontrarevolutionære elementer' idømt straffearbejde i Sovjetregimets Gulag-lejre. Disse lejre blev taget i brug under Lenin og forsatte under Stalin. Dødstallene var enorme og de menneskelige lidelser ubegribelige. I modsætning til det nazistiske Tyskland, der blev besejret og tvunget til at se sine forbrydelser i øjnene, har den historiske bearbejdning af Sovjetkommunismens koncentrationslejre ikke været genstand for samme grad af opmærksomhed. Hvorfor er der ikke forsket så intenst i sovjetmagtens undertrykkelsesapparat? Hvordan argumenterede Sovjetmagten for nødvendigheden af Gulag-systemet? Og hvordan forholder russerne sig til denne del af deres fortid? Det er nogle af spørgsmålene i denne uges Kampen om historien, hvor Adam Holm i andet afsnit om Gulag taler med historiker Bent Jensen, forfatter og journalist Marie Tetzlaff og forfatter og journalist Samuel Rachlin. Musik: Adi Zukanovic. (Sendt første gang 20. juni).

Gulag er betegnelsen for Sovjetunionens omfattende koncentrationslejr-system, hvor millioner af borgere blev straffet med hårdt tvangsarbejde og for manges vedkommende med døden til følge. Ingen har større ære af at have afdækket denne side af undertrykkelsesapparatet end forfatteren og Nobelprismodtageren Alexander Solsjenitsyn. Han tilbragte otte år i fangelejre i Sibirien, hvilket han beskrev i 'Gulag Øhavet' fra 1973. Hvad var Solsjenitsyns bidrag til forståelse af det kommunistiske diktatur? Hvordan skildrede han Gulag-systemet? Og hvad tænker russerne om ham i dag? Det er nogle af spørgsmålene i denne uges Kampen om historien, hvor Adam Holm i det første af to afsnit om Gulag taler med Marie Tetzlaff og Samuel Rachlin, der begge har beskæftiget sig indgående med Rusland og Sovjetunionens historie. Musik: Adi Zukanovic. (Sendt førset gang 13. juni).

Rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen tog ordentlig fart efter att Sovjet skjutit upp satelliten Sputnik 1 i omloppsbana runt jorden den 4 oktober 1957, men drömmarna om att resa ut i rymden har funnits sedan antiken.Både de amerikanska och sovjetiska rymdprogrammen tog avstamp i Nazitysklands utveckling av robotar under andra världskriget. Och trots att bägge rymdprogrammen presenterades som civila fanns det i allra högsta grad militära bevekelsegrunder.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Björn Lundberg om kampen om rymden. Björn Lundberg är aktuell med boken Kampen om rymden.När världen förundrades över Sovjetunionens uppskjutning av världens första satellit Sputnik 1 i omloppsbana runt jorden den 4 oktober var amerikanarna i chock över att det kommunistiska Sovjetunionen hann före ute i rymden. Sputnik 1 är startpunkten på en rymdkapplöpning som nådde sitt klimax med den amerikanska månlandningen den 20 juli 1969 med Apollo-programmet.Efter Sputnik chockade Sovjet USA igen genom kosmonauten Gagarins första rymdflygning den 12 april 1961 i omloppsbana runt jorden. Efter det bestämde amerikanarna att de skulle sätta ett mål så utmanande och krävande att Sovjetunionen inte skulle hänga med. Den 25 maj förklarade den nytillträdde presidenten John F Kennedy att USA innan 1960-talets slut skulle sätta en man på månen och få honom hem igen.Lyssna också på Berlinmuren – kalla krigets främsta symbol.Bild:Apollo 17-uppdrag, 12 december 1972. Astronaut Eugene A. Cernan gör en kort resa med Lunar Roving Vehicle (LRV) under den tidiga delen av den första Apollo 17 NASA, Wikipedia, Public Domain.Musik: Space Exploration Future Technology Cinematic Filmscore av MEDIA MUSIC GROUP, Storyblocks Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idén om en unikt rysk nation avskild från och moraliskt överlägsen västerlandet formulerades av ryska filosofer i början av 1800-talet. När bolsjevikernas tog makten 1917 cementerade tanken på Ryssland som en avvikare i världen.Men den ryska särarten har en lång historia. När de ryska härskarna valde ortodox kristendom framför katolicismen avskildes Ryssland från en europeiska idétraditionen, där latinet knöt an till antikens idéarv och band samman de lärda i Västeuropa med varandra.I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Bengt Jangfeldt, docent i slaviska språk, författare som bland annat har skrivit boken Vi och dom - Om Ryssland som idé.När vi hör den ryska presidenten Vladimir Putin uttala sig med hat och förakt om Europa blir vi förvånade, men Putin knyter an till en flera hundra år gammal tradition där Västeuropa beskrivits som dekadent och krämaraktigt utan den ryska nationens djup och moraliska överlägsenhet. Den ryska historien har ända sedan Peter den stores tid på 1700-talet präglats av pendelrörelser mot och från Europa.Redan 1836 formulerade den första ryska filosofen Pjotr Tjaadajev att Ryssland var en nation som stod utanför den universella historiska gemenskapen.Bild: Religiös procession i Kurskprovinsen av Ilija Repin (1880–1883; Tretjakov Galleri, Moskva), Wikipedia, Public domain.Musik: Tchaikovsky Dance Of The Sugar Plum Fairy med Craig Austin, Worldwide Public Domain, Storyblock audio.Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lyt til første afsnit af vores serie 'Verdens farligste mand'. Det er et år siden, verden vågnede op til krig. Siden er tusinder af soldater og civile døde, millioner er flygtet, og i Vesten er vi pludselig blevet fortrolige med, hvem der har hvilket militært udstyr. Og alle tænker: Hvad foregår der i hovedet på Vladimir Putin? I et år har vi været på overarbejde for at forstå, hvem han egentlig er. En iskold KGB-agent, der legede demokrat, så længe det tjente hans sag? Eller bare en forbitret kejser af et svundet imperium? For hvad er opskriften på at blive man verdens farligste mand? Det forsøger vi her at finde ud af. Det begynder i en baggyde i 1950'ernes Leningrad.Serien er fra juli 2022.I dette afsnit kan du høre, hvordan Putins liv begyndte i Leningrads baggyder i 1950'erne, hvor han som fattig slagsbror lærte, at det gælder om at slå først – og helst så hårdt, at modstanderen ikke rejser sig igen. Allerede som teenager drømte han om at blive spion. Men da han på nærmeste hold oplevede Sovjetunionens kollaps som udsendt agent, satte det sig som et traume. Og da han i den kaotiske kapitalisme, der fulgte, viste sig som en mester i at smøre de rigtige og bygge et netværk, steg han til manges overraskelse hurtigt i graderne. Før en krig gjorde ham til præsident.Find de sidste tre afsnit under 'Putin - verdens farligste mand?'

Anders Åslund, professor i internationell ekonomi, intervjuas av Magnus Thorén. Åslund har arbetat som rådgivare åt både ryska och ukrainska regeringar. Hur ser han på riskerna med en desperat Putin, om Ryssland förlorar kriget? Och var verkligen den ekonomiska chockterapi han förespråkade efter Sovjetunionens fall framgångsrik? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sovjetunionens sidste leder Mikhail Gorbatjov hyldes især af vestlige ledere som en modig statsmand, der var med til at slutte den kolde krig og lod forandringen blæse gennem de stive sovjetiske systemer. Men mange blev skuffede, fordi reformerne ikke gav dem et bedre liv, kun mere usikkerhed og tomme hylder. Og i dagens Rusland ser mange ham stadig mest som den skyldige i, at Sovjetunionen blev opløst. Friheden i dagens Rusland er meget langt fra 80'ernes reformtid og spraglede kulturelle frisættelse. Men de frø, der blev sået dengang, findes endnu hos en del af befolkningen. Og måske vil eftertiden give Gorbatjov en endnu større plads i historien, også i Rusland. Gæster: Journalist og forfatter Samuel Rachlin, seniorforsker ved Dansk Institut for Internationale Studier Flemming Splidsboel og Charlotte Flindt Pedersen, Dansk Udenrigspolitisk Selskab. Vært: Brita Kvist.