Podcasts about sovjetunionens

Stalins svenska bensinbolag AB Nafta Syndikat var verksamt under åren 1928 till 1937 med flera hundra bensinmackar runt om i Sverige. Nafta Syndikat hade svensk ledning som var knutna till den kommunistiska tredje internationalen Komintern.Nafta Syndikat bröt bolsjevikernas ekonomiska isolering vilket gav intäkter i hårdvaluta, men var samtidigt inblandad i spionage och underjordisk kommunistisk verksamhet. Flera svenska anställda hörde av sig till polisen om de sovjetiska medarbetarna som reste mycket, men visste väldigt lite om att sälja bensin.I avsnitt 142 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Fredrik Malm, riksdagsledamot för Liberalerna och barnbarnsbarn till Einar Kruse som ledde Nafta Syndikat och var en grå eminens i det stalinistiska Sveriges Kommunistiska Parti.Han är aktuell med boken Naftasyndikat - Berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige.Efter flera partisprängningar var Sveriges kommunistiska parti ett litet disciplinerat parti som tog emot direkta order och pengar från Moskva. En av de ledande personerna i SKP, men relativt okänd för allmänheten, var Einar Kruse som varit med sedan grundandet av partiet 1917.Einar Kruse som hade arbetat på bank blev med tiden inblandad i flera företag som hade nära kopplingar med det nyfödda kommunistiska staten Sovjetunionen. Med svenska bulvanföretag hjälpte han bolsjevikerna att sälja av sin guldreserv på den internationella marknaden. Och senare att starta och driva AB Nafta Syndikat.Lyssna också på Svenska kryptokupper och gestapovänner och Sovjetunionens sammanbrott.Bild: Nafta-Syndikatets mack på Järnvägsgatan 3 1932. FOTOGRAF Gunner, Dan (1890 - 1980), Värmlands Museum Bildarkiv, Public DomainBild omslag. Bensinstation Aktiebolag Nafta Syndikat med buss Gnesta-Malmköping tidigt 1900-tal. Bild avfotad oktober 1989 SLM SB13-590 - Fordon,” Sörmlands museum, hämtad 14 februari 2021, https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/419227Musik. Sovjetiska nationalsången spelad av Presidentorkestren led av Pavel Ovsyannikov och Moscow Kremlin Choir diregerad av Gennady Dmitryak, inspelad 2001, Creative Commons. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här är berättelsen om den elektroniska rockgruppen som gled ut från ravefesterna i industrilokalerna och vidare upp på världens största arenor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det här avsnittet innehåller beskrivningar av ett misstänkt självmord. Har du eller någon du känner självmordstankar, vänd dig till din vårdcentral. Du kan också kontakta till exempel självmordslinjen Mind på telefonnummer 90101 och via deras hemsida mind.se, eller Jourhavande medmänniska på telefonnummer 08 - 702 16 80. Vid akut självmordsrisk bör du ringa 112.Över 100 000 människor har samlats på Röda Torget i Moskva, den 27:e september 1997. Sex år har gått sedan Sovjetunionens fall, men staten vill fortfarande ge sken av att de har total kontroll. Rader av soldater avskärmar sektionerna av människor och precis i anslutning till scenen ligger presidentpalatset.Röken ligger tät och det finns en minst sagt spänd förväntan i luften när The Prodigy kliver på scenen. Det är ovanligt att band från väst kommer hit och spelar. – From the U.K! It's The Prodigy!Ånga pyser ut från låtskrivaren Liam Howletts näsborrar när han skruvar på sina synthar. Det blå ljuset lyser upp hans kläder. Från sidan hoppar en punkig silhuett in på scenen. Han har stirrig blick och bär en jeansjacka med Union Jack-flaggan på ryggen.Lamporna skiftar om till rött och totalt kaos utbryter i publiken.På bara några år har den elektroniska rockgruppen The Prodigy gått från att spela på intima, svettiga raves i industrilokaler, till världens största arenor. De beskrivs som ett av världens bästa liveband och anses ha uppfunnit en helt unik mix av dansmusik, punk och rock. Listettor och miljontals sålda skivor har blandats med kontroverser där bandet har anklagats för att ha nazistsympatier, uppmuntra kvinnomisshandel och till och med mordbrand. Alltid omdiskuterade, alltid mot strömmen.Medverkande: Martin James, Leah Riches och Jason Shorthouse.Programmet gjordes av Robin Jonsson våren 2026Producent Siri HillExekutiv producent Lars TruedssonSlutmix Fredrik NilssonP3 Musikdokumentär produceras av Tredje Statsmakten MediaLjudklippen i programmet kommer från MTV (1997, 1994), BBC (1991, 1993, 1994) och RTE News (2019) samt Youtubekontona Mynnameiswhatever (2009), Ridocz (2017) och Bungleboss (2006).

Sommaren 1943 stod östfronten i ett kritiskt läge. Efter Stalingrad var det tyska fälttåget i Sovjetunionen hårt prövat, men ännu inte krossat. Adolf Hitler ville återta initiativet i ett avgörande slag vid Kursk i södra Ryssland som omfattade två miljoner man och nästan 6000 stridsvagnar.Operation Zitadelle blev historiens största planerade pansaroffensiv, där tiotusentals stridsvagnar, tusentals flygplan och miljoner soldater ställdes mot varandra i en strid som skulle avgöra kriget på östfronten. Trots tysk teknisk förmåga och initial framgång stelnade offensiven mot de sovjetiska försvarslinjerna. När dammet lagt sig hade Nazityskland förlorat sin sista realistiska chans till offensiv seger i öst.I denna teaser av avsnitt av Historia Nu Premium samtalar programledaren Urban Lindstedt med militärhistorikern Anders Frankson. Anders Frankson har bland annat skrivit standardverket Slaget om Kursk : historiens största pansarslag (2002) tillsammans med Niklas Zetterling. Frankson är aktuell med Achtung panzer! Stalingrad och Charkov – två slag som förändrade andra världskriget. Vill du höra hela avsnittet blir du medlem på https://historianu.supercast.com/Slaget vid Kursk var inte bara ett nederlag i markstrid för Nazityskland – det var en strategisk kollaps. Efter juli 1943 skulle Tyskland aldrig mer kunna genomföra en större offensiv på östfronten. Initiativet låg nu hos Röda armén, som metodiskt började pressa tyskarna västerut – hela vägen till Berlin.Den 22 juni 1941 inledde Nazityskland invasionen av Sovjetunionen under kodnamnet Operation Barbarossa. Offensiven förde Wehrmacht djupt in på sovjetiskt territorium, men logistiska problem, det ryska vintervädret och hårt motstånd bromsade framryckningen. Slaget vid Stalingrad (augusti 1942–februari 1943) blev en katastrof för tyskarna och visade att kriget i öst inte längre kunde vinnas snabbt.Trots detta planerade Hitler en ny sommarsatsning år 1943. Målet var att slå ut den utbuktning i frontlinjen runt Kursk och därmed omringa stora delar av Röda armén. Operation Zitadelle var resultatet av en kompromiss mellan fältmarskalk Erich von Mansteins mer försiktiga strategi och Hitlers krav på ett kraftfullt offensivt genombrott. Idén var enkel: Armégrupp Nord skulle anfalla söderifrån och Armégrupp Syd norrifrån och därefter mötas öster om Kursk för att sluta en kniptång runt de sovjetiska styrkorna.Men beslutet att fördröja anfallet för att invänta leveranser av nya tyska vapen som Tiger- och Panther-stridsvagnar gav sovjeterna tid att bygga upp ett omfattande försvar i djupet med lager av minor, skyttegravar, flera motståndslinjer och stora reserver.Bildtext: Sovjetiska soldater från Voronezjfronten genomför en motoffensiv bakom T-34-stridsvagnar vid Prochorovka den 12 juli 1943, under slaget vid Kursk. Slaget vid Kursk är känt som ett av historiens största pansarslag och markerade en vändpunkt på östfronten under andra världskriget. Prochorovka blev särskilt beryktat för de intensiva striderna mellan sovjetiska och tyska pansarförband. Bild: Mil.ru Wikipedia / CC BY 4.0Musik: Red Army 25th Anniversary Song framförs av Röda arméns kör under ledning av A. V. Alexandrov. Sången är ett exempel på patriotisk sovjetisk musik under andra världskriget, där Röda arméns kör spelade en viktig roll i att höja moralen. Kompositören Alexandrov är även känd för att ha skrivit Sovjetunionens nationalsång. Skivan (katalognummer 3005-B, matrisnummer ST-103) spelades in i Sovjetunionen 1943 och digitaliserades av George Blood, L.P. Källhänvisning: Internet Archive, public domain – ingen känd upphovsrätt gäller. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under kalla kriget bedrev Sovjetunionen ett systematiskt kulturellt påverkansarbete i Sverige via så kallade vänskapssällskap. Det kalla kriget handlade i grunden om en konflikt mellan två samhällssystem – kapitalism och kommunism. Men striden stod inte bara på den militära arenan.Förbundet Sverige–Sovjetunionen och dess lokala sällskap arbetade med en klassisk repertoar av folkbildning, idrott och kulturarrangemang: i konserthus och föreningslokaler, genom tidskrifter, utställningar och delegationsresor. Samtidigt var det en ojämn kamp: Sovjetunionen hade svårt att matcha västs populärkulturella dragningskraft.I detta avsnitt av Historia Nu Premium samtalar programledaren Urban Lindstedt med Olov Wenell, forskningsrådgivare vid Försvarshögskolan, som disputerade på avhandlingen Sovjetunionen och svenska vänsällskap 1945–1958: Sällskapen Sverige–Sovjetunionen som medel i sovjetisk strategi (Umeå universitet, 2015).Sovjetunionen spelade gärna sina starka kulturkort: klassisk musik, litteratur, konst och idrott. Konserter, filmvisningar och idrottsutbyten gav möjligheter att presentera en attraktiv motbild till den Sovjetbild som dominerade i svensk press. För att lyssna på hela avsnittet behöver du en prenumeration på https://historianu.supercast.com/Ett särskilt format blev “vänskapsveckor” – intensiva perioder med många evenemang, ofta med sovjetiska artister och kulturpersoner. Den första kulturveckan som senare kom att kallas ”Vänskapsvecka med Sovjetunionen” genomfördes i slutet av september 1951: omkring 120 evenemang i 30 svenska städer.Sällskapen arrangerade också resor till Sovjetunionen. Programmen var ofta noggrant koreograferade: delegater skulle se framsteg, ordning och framtidstro. Men allt gick inte alltid enligt plan – och just den typen av friktion (fel besök, fel samtal, fel intryck) blev i sig en risk för ett propagandaprojekt som levde på kontroll.En viktig strategi var att hålla verksamheten på armlängds avstånd från Sveriges kommunister som kunde skrämma bort den politiska och kulturella elit man ville locka. Därför syntes ofta mer “respektabla” namn i styrelser och på ordförandeposter, medan det praktiska arbetet kunde drivas av andra.Tanken på svensk-sovjetiska vänskapsorganisationer fanns redan under mellankrigstiden. Själva Förbundet Sverige–Sovjetunionen har rötter i 1930-talet, men efter andra världskriget och in i 1950-talet intensifierades arbetet och organiserades om i nära samspel med sovjetiska aktörer.Sovjetunionen satsade mer målmedvetet på att bygga upp liknande nätverk runt om i världen. En central aktör var VOKS (Allunionella sällskapet för kulturella förbindelser med utlandet), grundat 1925 för att samordna kulturella kontakter med omvärlden.I Sverige samlades de lokala sällskapen i en riksorganisation. Vid en kongress i november 1950 bildades (i praktiken) Förbundet Sverige–Sovjetunionen med 19 anslutna sällskap. Stockholmssällskapet blev ofta navet och uppges ha varit drivande i att organisera mottaganden av sovjetiska kulturdelegationer och att formera svenska delegationer till Sovjetunionen. Material till föreläsningar och diskussioner kom i hög grad från sovjetiskt håll.Bild: Affisch för frågeaftonen ”Vad såg Docent Silverskiöld i Sovjetunionen?” i Konserthuset Örebro den 22 februari 1952, arrangerad av Sällskapet Sverige–Sovjetunionen. Medverkar: docent Nils Silverskiöld, redaktör Sven Storck och fru Agnes Karlsson. Konserthuset Örebro, CC BY.Kremls befästa murar och torn i Moskva, fotograferade 1967 under sovjettiden – en symboltyngd makt- och regeringsmiljö som ofta står i centrum när 1900-talets ryska och sovjetiska historia diskuteras. Foto: K W Gullers, CC BY-SA, via Nordiska museet (NMAx.0031302).Musik: Vladimir Troshin framför ”Podmoskovnye vechera” (”Moscow Nights”), en sovjetisk sång inspelad 1956 Källa: Internet Archive Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns en stark oro för att vapen som används i kriget i Ukraina ska hamna hos kriminella i Sverige och andra länder när striderna upphör. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det strömmar fortfarande in vapen till Sverige från forna Jugoslavien trots att det gått 25-30 år sedan de slutade strida där. Under året har det gjorts rekordbeslag av handgranater i Sverige till exempel. De här vapnen används av de kriminella gängen. Nu när det pågår ett nytt krig i Europa finns det en risk att vapen kommer smugglas från Ukraina på liknande sätt i framtiden. Särskilt de vapen som inte finns registrerade.– Jag vet ju att inledningsvis av den fullskaliga invasionen så bildades det ju en massa milisgrupper och dessa milisgrupper utrustades ganska snabbt för att kunna försvara sin stad eller sitt område, säger major Roger Djupsjö som arbetar med de svenska leveranserna av vapen till Ukraina.Ryska vapenDet är inte bara vapnen som västvärlden sänt till Ukraina som riskerar att hamna i fel händer. Det finns andra vapen som ligger ännu mer i farozonen. Ta till exempel alla hundratusentals vapen som ryska soldater blivit av med när de dödats. Många av de här vapnen har hamnat hos nya ägare och är ofta inte registrerade någonstans.– Det är de vapnen som är den stora utmaningen, säger Magnus Jacobson Silverryd som är senior expert på Folke Bernadotteakademin.Det har hänt många gånger förrKrigen i forna Jugoslavien är bara ett i raden av skräckexempel på hur det kan gå om vapen får flöda fritt i samhället utan att staten har någon kontroll. Gemensamt för de flesta fallen där det gått riktigt illa är att västvärlden först pumpat in en massa vapen i en stat som sedan har kollapsat. Irak, Afghanistan och Libyen är tre exempel. Även Ukraina har en historik av vapensmuggling efter Sovjetunionens fall då korruptionen var utbredd och det fanns gott om vapen kvar från den röda armén, men det finns en del som talar för att historien inte ska upprepa sig. Ukraina är en fungerande stat till skillnad från de länder som tidigare haft problem med vapenspridning.– Ukraina har inte kollapsat. Det finns mycket som Ukraina fortfarande kan göra själv, säger Pieter Wezeman som är senior forskare på Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, Sipri.Arbetet är redan igångDet pågår en massa projekt både internt i Ukraina för att förhindra att det blir som efter krigen i Jugoslavien. Många organisationer i Europa har tänkt på den här frågan från det att västvärlden började skicka vapen till Ukraina.– Så det här finns med på dagordningen på varenda möte där vi pratar vapen, säger Jesper Liedholm som är analytiker på Tullverket.Det pågår ett omfattande arbete i Ukraina med att på olika sätt få ordning på vapen-registrering och -lagstiftning och att få bukt med korruptionen. Om eller när kriget tar slut blir det viktigaste att skapa en trygghet i Ukraina så att människor vågar lita på att de klarar sig utan vapen.– En afrikansk kollega sa till mig för någon månad sedan att det gäller att avväpna människors sinnen. Där det finns ett behov av att skaffa sig ett vapen kommer folk att försöka hitta ett sådant, säger Magnus Jacobson Silverryd på Folke Bernadotteakademin.Claes Aronssonclaes.aronsson@sverigesradio.seMedverkande:Major Roger Djupsjö, lärare FörsvarshögskolanMagnus Jacobson Silverryd, senior expert Folke BernadotteakademinJesper Liedholm, analytiker TullverketPieter Wezeman, senior forskare Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, Sipri.Claes Aronsson, programledareSylvia Dahlén, programledareKalle Glas, producentLjudkällor: SR, Netflix, Tucker Carlson Network, France24, TV4, Forbes

Den 24 oktober 1960 bänkar sig marskalk Mitrofan Nedelin tillsammans med många andra prominenta sovjetiska höjdare för att beskåda uppskjutningen av en interkontinental ballistisk robot. Nedelin själv är chef för hela projektet som ska upprätthålla Sovjetunionens övertag i atmosfären och rymden under kalla kriget. Den här dagen gick emellertid ingenting som planerat och senare meddelas att Nedelin avlidit i en "flygplansolycka". Informationen kring det övriga dryga hundratal personer som försvann den dagen hölls det tyst om.För att lyssna reklamfritt med extraavsnitt, bli prenumerant: https://historiepodden.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andra världskriget lämnade Europa i ruiner och socialt lamslagen. Städerna var grushögar, infrastrukturen var sönderslagen och de finansiella systemen fungerade inte. När järnvägarna stod stilla, kol saknades och valutor tappade värde blev det rationellt för bönder att hålla inne mat och för fabriker att dra ned eller stänga.Det är här den amerikanska Marshallplanen – officiellt European Recovery Program (ERP) – blir ett av 1900-talets mest avgörande politiska projekt. Den presenterades som hjälp mot hunger och desperation, men var samtidigt en strategisk investering: utan fungerande ekonomier skulle demokratierna vackla och kommunistpartier vinna mark i ett Europa där Sovjetunionens inflytande redan växte.I detta avsnitt av podden Historia Nu Premium samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lund universitet. Vill du höra hela avsnittet blir du premium-prenumerant på www.historia.nu/premium.Efter kriget var Europas problem större än de bombade kvarteren. Regeringar tvingades att använda hårdvalutareserver för att överleva, i stället för att investera i återuppbyggnad. Vintern 1946–1947 blev krisen akut. Extrem kyla och energibrist stoppade transporter och produktion. I Washington växte oron för att misären skulle bli politiskt explosiv – särskilt i länder som Frankrike och Italien, där starka kommunistpartier kunde vinna inflytande via val eller gatupolitik. I skärningspunkten mellan ekonomisk kollaps och geopolitisk rädsla fick Marshallplanen sin form.Den 5 juni 1947 höll USA:s utrikesminister George C. Marshall sitt berömda tal vid Harvard. Retoriken var avsiktligt bred: USA:s politik var inte riktad mot ”något land eller någon doktrin” utan mot ”hunger, fattigdom, desperation och kaos”. Marshall krävde klokt nog ett europeiskt initiativ. USA skulle inte rita upp Europas räddningsplan – ”initiativet … måste komma från Europa” – och programmet behövde vara gemensamt, samordnat mellan flera länder. Här fanns ett frö till framtidens Europa: samarbete som förutsättning för hjälp.Den amerikanska kongressen godkände planen genom Economic Cooperation Act (1948 års Foreign Assistance Act), som president Harry S. Truman undertecknade den 3 april 1948. Därmed startade ERP i praktiken, med målet att återställa produktion, handel och stabilitet i Västeuropa – och att skapa politiska villkor där demokratiska institutioner kunde överleva.Totalt förde USA över omkring 13,3 miljarder dollar (i dåtidens värde) i bidrag, lån, varor och tekniskt stöd till västeuropeiska mottagarländer. Det var mycket pengar – men ännu viktigare var hur stödet organiserades och vilka regler som följde med.USA gav ofta inte kontanter rakt in i statsbudgetar. I stället levererades varor (bränsle, spannmål, industrimaskiner) som betalades i lokal valuta av importörer. Den lokala valutan placerades i särskilda fonder som sedan användes – ofta med amerikanskt inflytande – till investeringar, stabiliseringsåtgärder och modernisering.Effekten blev dubbel:Akuta flaskhalsar löstes (kol, transporter, reservdelar).Reformer blev politiskt möjliga, eftersom länder kunde undvika tvärbromsningar och sociala sammanbrott när valutor stabiliserades och produktionen kom i gång.Musik: Scherzot (II. Molto vivace) ur Ludwig van Beethovens Symfoni nr 9, inspelat 1956 med Pro Musica Symphony Orchestra och Pro Musica-Choir under Jascha Horenstein. Inspelning: Jascha Horenstein m.fl. Public domain via Wikimedia Commons.Bild: Byggarbete i Västberlin efter 1948, där en skylt anger: ”Emergency Program Berlin – with the help of the Marshall Plan”, som vittnar om USA:s ekonomiska stöd till återuppbyggnaden i det kalla krigets inledning. Foto: St.Krekeler. Public domain via Wikimedia Commons. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I denne episode tager Mads og Mathias fat på den eskalerende konflikt i Mellemøsten, hvor UAE overraskende er det hårdest ramte land med næsten 2.000 missiler og droner fra Iran. De dykker ned i den fundamentale uenighed mellem USA og Europa om Kina-strategien, og hvorfor NATO kæmper med sin identitet efter Sovjetunionens fald. Meta og Alphabet er for første gang fundet skyldige i at skade mindreårige brugere, og markederne er i bear market-territorie. Ugens tema er lytterspørgsmål med dybere analyser af investerings­muligheder, og porteføljen på Pluto.Markets gennemgås efter et fald på 10%. Alt dette og meget mere!   Denne episode er sponsoreret af investeringsfonden NewDeal Invest. Du kan finde fonden på din danske handelsplatform under PMINDI eller NewDeal Invest. På eToro findes porteføljen NDI-FutureTech. På Fundmarket kan du finde Alpha Tech. Er du virksomhed, kan du investere i hovedfonden via Virksomhedsskatteordningen (VSO). Læs mere på newdealinvest.dk.   Denne episode er sponsoreret af Finobo. Få et gratis økonomitjek hos specialisterne i låneoptimering ved at bruge linket: finobo.dk/gratis-oekonomitjek-aktieuniverset/ Prøv den nye omlægningsberegner på Finobo.dk/beregner-omlaegningsberegner/?utm_source=aktieuniverset   Denne episode er sponsoreret af Pluto.markets. Invester i aktier og ETF'er uden kurtage. Læs mere på pluto.markets, og se vores modelportefølje på pluto.markets/aktieuniverset.   Skriv os en mail på aktieuniverset@gmail.com, hvis du og dit produkt vil være en del af sponsorfamilien af podcasten.   Tjek os ud på: FB gruppe: ⁠facebook.com/groups/1023197861808843⁠ X: ⁠x.com/aktieuniverset⁠ IG: ⁠instagram.com/aktieuniversetpodcast⁠   Aktieuniverset modelportefølje: Modelporteføljen samt tilhørende vilkår og disclaimer kan ses på pluto.markets/aktieuniverset   DISCLAIMER: Aktieuniverset indeholder markedsføring af investeringsforeningen Portfoliomanager NewDeal Invest, kl n (PMINDI), som Mads Christiansen er investeringsrådgiver for. Podcasten kan ligeledes referere til andre fonde. Indholdet i podcasten udtrykker alene værternes og gæsters egne holdninger, refleksioner og analyser, og skal ikke opfattes som en personlig anbefaling af bestemte værdipapirer eller strategier. Podcasten skal ikke anses som investeringsrådgivning, da den enkelte lytters finansielle situation, nuværende aktiver eller passiver, investeringskendskab og -erfaring, investeringsformål, investeringshorisont, risikoprofil eller præferencer ikke kan inddrages. Det afhænger af den enkelte investors personlige forhold og målsætning, om en bestemt investering eller investeringsstrategi er hensigtsmæssig, og vi anbefaler, at man rådfører sig med sin investeringsrådgiver, inden en eventuel beslutning om investering tages. PMINDI kan findes via Nordnet (nordnet.dk/markedet/investeringsforeninger-liste/18148998-portfolio-manager-new-deal-invest), Saxo Bank (saxoinvestor.dk/investor/page/product/Fund/38109485) eller ved at søge på ”DK0062499810” i din egen netbank. PMINDI er kun egnet for investorer med høj risikovillighed og en investeringshorisont på mindst 5 år. Alt investering medfører risiko, herunder potentielt tab af kapital. Historisk afkast er ikke en indikator for fremtidigt afkast, der kan afvige meget eller være negativt. Læs PRIIP KID for PMINDI for fulde risikoscenarier: https://fundmarket.dk/newdeal-invest-kl-n/. Overvej risici og fordele nøje før investering. Læs mere om risici her: newdealinvest.dk/risici/ og generelt om investeringsforeningen på newdealinvest.dk. Vil du have en månedlig oversigt over alle positionerne i PMINDI? Så skriv dig op til nyhedsbrevet her: newdealinvest.dk/nyhedsbrev/. Hosted by Simplecast, an AdsWizz company. See pcm.adswizz.com for information about our collection and use of personal data for advertising.

- Vi hadde ikke luksusen som Sveits og Norge hadde til å stå utenfor Den europeiske union, sier Vaclav Klaus (84). Det samme sa han da han som statsminister i Tsjekkia sendte søknad om tsjekkisk EU-medlemskap for 30 år siden.Doktoren i økonomi kaller seg ikke euroskeptiker. Han er rett og slett imot selve konseptet om en europeisk union. Den engasjerte Klaus mener vi må velge mellom klima(politikk) og frihet, og at disse to ikke lar seg kombinere.Tjekkia ble EU-medlem i 2004 sammen med ni andre land, den største utvidelsen i EUs historie.- Velkommen til Europa sa de, som om vi ikke allerede var en del av Europa, minnes Klaus.Vaclav Klaus var på sitt andre Norges-besøk. Forrige gang var under Lillehammer-OL, som statsminister. Han minnes åpningsseremonien som han kalte en flott tradisjonell seremoni, men husker det var utfordre å overvære den utendørs i 19 minusgrader.Dr. Klaus tilhørte 68-generasjonen i daværende Tsjekkoslovakia, som på ingen måte ligner den vestlige 68-generasjonen. Klaus tilhørte den delen av Tsjekkoslovakia som ville ut av Sovjetunionens sosialistiske klør. Hans politiske karriere startet etter at Berlinmuren falt i 1989. Han ble det frie Tsjekkoslovakias første finansminister. Som statsminister fra 1992 ble hans første oppgave å sørge for en fredelig adskillelse fra Slovakia.Han er sterk motstander av selve konseptet med en europeisk union, og mener EU-parlamentet bare er en vits. Han er tydelig på at han ikke er imot europeisk samarbeid, men mener maktkonsentrasjonen i Brussel er uheldig. EU har utviklet seg til det han fryktet. Som økonom tilhører Klaus en høyreliberal tradisjon. Han mener EU regulerer Europa til døde, at den uendelige rekken av direktiver som tres nedover hodene på medlemslandene hemmer det private initiativet.- Europa blir et museum, sier han, og virker ikke spesielt fornøyd med at hjembyen Praha er overfylt med turister. Han er bekymret for Europas økonomiske fremtid.Særlig har klimapolitikken engasjert ham. I 2008 mens han var Tsjekkias president (2003–2013), skrev han boken "Blå planet i grønne lenker" på 100 sider som kom ut i 2008. Boken bærer undertittelen "Hva er truet: klimaet eller friheten?". Han er tydelig på at klima har blitt en ideologi, og kaller seg en klimarealist.I 2025 ble han president i Clintel (Climate Intelligence Group) en internasjonal organisasjon som har signert "World Climate Declaration", som hevder det ikke er noen klimakrise. I den forbindelse var han invitert for å holde et foredrag på Klimarealistenes årsmøte på Gardermoen. Document benyttet anledningen til å intervjue Klaus.

Röda armén grundades i januari 1918, mitt under revolutionens efterdyningar och det ryska inbördeskriget. Syftet var att försvara bolsjevikernas maktövertagande och slå ner såväl interna som externa fiender. För att hantera misstron mot gamla officerare infördes systemet med politiska kommissarier – politruker.Det innebar att militära befälhavare övervakades politiskt och i praktiken kunde få beslut ifrågasatta eller stoppade om de ansågs ideologiskt felaktiga. Det bidrog till en kultur där lojalitet ofta vägde tyngre än kompetens – och där rädslan för att fatta egna beslut kunde bli förlamande när krisen kom.I detta första av två avsnitt om Röda armén i podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med militärhistorikern och författaren Anders Frankson om Röda arméns väg från nederlag till seger – och vad det kostade. Frankson är aktuell med boken Myten om den oövervinnliga Röda armén (Stevali, 2025).Röda armén formades tidigt som ett politiskt projekt. Under inbördeskriget och de första åren därefter kombinerades revolutionär övertygelse med hård pragmatism: tsararméns officerare rekryterades i stor skala som ”militära specialister”, samtidigt som partiet säkrade kontrollen genom kommissariesystemet. Det skapade i praktiken ett dubbelkommando – ett militärt och ett politiskt.När Josef Stalin genomförde de stora utrensningarna under 1930-talet drabbades officerarkåren hårt. Tusentals arresterades, avrättades eller försvann in i lägersystemet. Följden blev en självstympning: erfaren ledning försvann, misstänksamheten blev norm och befordringar kunde avgöras mer av politisk pålitlighet än av militär skicklighet. När Tyskland anföll 1941 stod Röda armén därför svagare i sin ledningsstruktur än siffrorna på pappret antydde.Vinterkriget mot Finland 1939–1940 blev en varningsklocka. Trots att Sovjetunionen till slut tvingade fram eftergifter visade striderna tydligt brister i samordning, en farlig underskattning av motståndaren och en taktisk stelhet som kostade dyrt. Det var ett test som Röda armén till sist ”vann” – men knappt, och till ett mycket högt pris.Bildtext: Röda armén paraderar i Moskva, 1922. Bilden visar en infanteriparad ur Röda armén i Moskva framför Lev Trotskij, under de första åren efter den ryska revolutionen. Parader som denna användes för att demonstrera den nya sovjetstatens militära styrka och politiska sammanhållning. Källa: Agence de presse Meurisse, Bibliothèque nationale de France. Wikipedia, Public domain.Musik: Red Army 25th Anniversary Song, framförd av Röda arméns kör under ledning av A. V. Alexandrov – kompositören bakom melodin till Sovjetunionens nationalsång (antagen 1944).Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

24. februar var det fire år siden, at Rusland indledte sin fuldskalainvasion af Ukraine og dermed startede en krig, der nu i varighed overgår Sovjetunionens indsats under Anden Verdenskrig. I anledning af årsdagen ser Anders og Kasper på den aktuelle status i krigens to arenaer: den militære styrkeprøve på slagmarken og de politiske fredsforhandlinger. Er der overhovedet tegn på udviklinger, vi og ukrainerne kan hænge vores optimisme på? Anders indtager i dagens anledning en dobbeltrolle som både medvært og ekspert og giver undervejs sit bud på, hvad den langvarige krig betyder for dens parter, men også for resten af Europa. For mens Ukraine tilkæmper sig dyrekøbte erfaringer, gør Rusland det samme. Hvad betyder det for risikoen for en konflikt med Nato i den kommende tid?Værter: Kasper Junge Wester, journalist, og militæranalytiker Anders Puck NielsenEpisode: 072 Links Støt podcasten på Patreon Alle deltagere udtaler sig som privatpersoner og ikke på vegne af nogen myndigheder eller institutioner som de måtte have en tilknytning til. Musik: Soviet March af Shane Ivers – https://www.silvermansound.com

Hur hamnade några av världens bästa hockeyspelare i Borås och Östersund? I detta specialavsnitt följer vi spåren från Sovjetunionens statskontrollerade idrottssystem till svenska ishallar under systemets sista år. Det blir berättelser om superstjärnor, lokala eldsjälar, kulturkrockar och vad som händer när ett imperium börjar falla sönder — och konsekvenserna når ända till division 2 i Jämtland.Vi möter bland andra Nikolaj “Drutten” Drozdetskij och Vladimir Krutov, två spelare från den legendariska Röda maskinen, vars liv tog oväntade vägar när järnridån började spricka. Ett extraavsnitt om hockey, historia och människor i övergången mellan två världar.Läslista:Axelsson, David & Rydén, Johan, Den osannolika övergången: Så hamnade världsstjärnan i Borås, Borås Tidning, 2020. Axelsson, David & Rydén, Johan, En världsstjärna till reapris: ”Det kommer aldrig att hända igen”, Borås Tidning, 2020. Axelsson, David & Rydén, Johan, ”Polisen tittade på Nik, det blev inga böter, däremot fick han skriva autografer…”, Borås Tidning, 2022. Axelsson, David & Rydén, Johan, ”Rykten sa att den ryska maffian tog livet av Nik”, Borås Tidning, 2022. Henrikson, Malin, När Drutten fick mig att gråta av förnedring, Borås Tidning, 2020. Sportbilder vi minns: Hockeybomben som slog ned i Östersund – Vladimir Krutov intog Z-hallen: ”Den största värvningen i svensk idrottshistoria”, Östersunds-Posten, 2020. Wennerholm, Mats, Den nya friheten blev för mycket för Krutov, Aftonbladet/Sportbladet.Wennerholm, Mats, Det var alltid då, då – och no problem, Aftonbladet/Sportbladet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad var det egentligen som orsakade Sovjetunionens upplösning? Vad Hände? Hur gick det till?Wikipedia säger sitt om Sovjetunionens upplösning. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Svensken Raoul Wallenberg räddade tusentals ungerska judar från nazisternas utrotningsmaskineri. Den unge affärsmannen kunde som diplomat utnyttja Sveriges neutrala ställning för att skydda judarna. Med fara för sitt eget liv utfärdade han svenska skyddspass och inrättade skyddade bostäder för judar som skulle skickas till utrotningslägret Auschwitz.Han greps av Sovjetunionens armé i januari 1945, som troligen uppfattade honom som en tysk spion, och försvann spårlöst. Den svenska regeringen kom att agera svagt för att få Raoul Wallenberg frigiven. Troligtvis avrättades han av den sovjetiska säkerhetstjänsten år 1947.I detta avsnitt av podden Historia Nu Premium samtalar programledaren Urban Lindstedt med historieprofessorn Ulf Zander vid Lunds universitet om Raoul Wallenberg. Ulf Zander har skrivit boken Raoul Wallenberg: liv och legend - Sverige, Ungern, USA.Raoul Wallenberg föddes den 4 augusti 1912 i en av Sveriges mest inflytelserika familjer — Wallenberg. Familjen dominerade inom bankväsende, industri och diplomati. Hans far, Raoul Oscar Wallenberg, var officer i flottan men avled innan Raoul föddes, varpå hans farfar Gustaf Wallenberg — en erfaren affärsman och diplomat — fick en central roll i hans uppfostran.Wallenberg fick internationell uppväxt. På farfaderns inrådan studerade han vid University of Michigan i USA, där han 1935 tog en examen i arkitektur. Därefter arbetade han i bland annat Sydafrika och Palestina. Där mötte han judiska flyktingar och bevittnade antisemitismens konsekvenser.Trots sitt efternamn och akademiska meriter hade Wallenberg svårt att hitta sin plats i yrkeslivet. Efter ett par misslyckade affärsprojekt fick han via sin farbror anställning hos affärsmannen Kálmán Lauer i Stockholm, som var ungerskfödd. Han kom att resa regelbundet till Ungern.I juli 1944, efter att nazistiska Tyskland ockuperat Ungern och deporteringarna av ungerska judar till förintelseläger inletts, var behovet akut av någon som kunde agera snabbt med skydd från neutralt land. Tillsammans med amerikanska och judiska organisationer identifierades Wallenberg som rätt person att ta på sig uppdraget.Den 9 juli 1944 anlände Wallenberg till Budapest, nu som tredje sekreterare vid den svenska legationen, trots att han saknade formell diplomatisk erfarenhet. Hans mandat från den svenska regeringen var tydligt: att skydda så många judar som möjligt från deportation och utplåning.Med stöd av volontärer och medarbetare utfärdade han så kallade skyddspass, vilka angav att innehavaren var svensk undersåte och därmed under diplomatiskt beskydd — vilket i praktiken kunde hindra deportation. Till en början producerades omkring 1 000 pass, men snart ökade antalet till cirka 4 500.Utöver passen organiserade han ett omfattande skyddsnät: fler än 30 byggnader utsågs till så kallade “svenskhus” — där judar kunde söka skydd. Med hjälp av dessa hus och andra insatser uppskattar många att omkring 10 000 människor räddades. Men räddningsinsatserna stannade inte vid byråkrati och skyddspapper. Wallenberg och hans medarbetare deltog i dramatiska räddningsaktioner.Hans modiga agerande och direkta konfrontation med nazistiska befäl var ofta riskfyllda. Genom hot om efterkrigsrättegångar, diplomatisk press eller andra taktiker lyckades han i många fall bromsa planer på massmord i Budapests getto, handlingar som räddade tusentals liv.Bildtext: Tyska soldater griper judar i Budapest under hösten 1944, en del av de massarresteringar som följde efter det nazistiska maktövertagandet i Ungern. Foto: Faupel, Bundesarchiv, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons.Musik: In Slavic Sorrow av Yagull Music, Storyblock AudioKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Få namn är så starkt förknippade med Finlands kamp under Vinterkriget 1939–40 som Suomussalmi och Raatevägen. Underbemannade och med bristfällig utrustning lyckades finska trupper, under ledning av den legendariske generalen Hjalmar Siilasvuo, besegra två sovjetiska divisioner.Den finska framgången med den så kallade motti-taktiken väckte internationell uppmärksamhet. Segern kunde visserligen inte förhindra nederlaget i kriget, men den stoppade en total kollaps av det finska försvaret i norr – och gav hopp i en tid då Finland stod nära att krossas av den sovjetiska övermakten.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden tar sig Martin Hårdstedt och Peter Bennesved an det kanske mest mytomspunna slaget under Vinterkriget. Slaget vid Suomussalmi har fått en särställning i historieskrivningen. Mycket av det vi förknippar med det finska vinterförsvaret återfinns här: den bitande kylan, skidpatrullerna, motti-taktiken, Röda arméns hjälplöshet i ödemarken, och inte minst den finska sisu – viljestyrkan att inte ge upp trots övermakten.Slaget utvecklades ur Sovjetunionens framstöt mot den lilla kyrkbyn Suomussalmi. Den sovjetiska planen var att nå Bottenviken och därmed klyva Finland i två delar. Anfallet kom överraskande, och de få finska trupper som fanns tillgängliga gjorde insatsen desto mer anmärkningsvärd.Den 7 januari 1940 tystnade vapnen. På Raatevägen låg resterna av den 44:e sovjetiska divisionen utspridda: förstörda stridsvagnar, artilleri, ammunition, döda soldater och hästar. En vecka tidigare hade den 163:e divisionen tvingats retirera från Suomussalmi med stora förluster. Sovjetarmén förlorade mellan 9 000 och 13 000 soldater i stupade och sårade. Två hela divisioner var utslagna. De finska förlusterna uppgick till cirka 750 stupade samt 1 000 skadade och saknade.Bildtext: Soldater rör sig i Svenskskogen vid Suomussalmi under vintern 1940. Museiverkets Historiska bildsamling (identifierare HK19840314:122) och visar finska soldater i rörelse i Suomussalmi, Finland, troligen i samband med Vinterkriget 1939–1940. Licensen CC BY 4.0Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Navn for navn bliver læst højt, når folk i dag samles verden over for at mindes ofrene for Sovjetunionens udrensninger. Ceremonien går under navnet Returning the Names - Navnenes genkomst - og har fået en ny betydning efter Ruslands fuldskala invasion af Ukraine. Det ser vi nærmere på i dagens K-Live, hvor vi undersøger mindedagens betydning for den russiske diaspora. Derudover skal vi også forbi Parnasset, som i denne uge tager forbilleder under behandling: Er tiden løbet fra dem? Medvirkende: Daria Wagner: forkvinde for Danske Venner af et Demokratisk Rusland Julie Nord: billedkunstner Ulla Tofte: direktør på Frederiksborg slot Mathias Broe: filminstruktør Vært: Linnea Albinus Lande Producer: Casper Dyrholm Redaktør: Lasse Lauridsen

Rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen tog ordentlig fart efter att Sovjet skjutit upp satelliten Sputnik 1 i omloppsbana runt jorden den 4 oktober 1957, men drömmarna om att resa ut i rymden har funnits sedan antiken.Både de amerikanska och sovjetiska rymdprogrammen tog avstamp i Nazitysklands utveckling av robotar under andra världskriget. Och trots att bägge rymdprogrammen presenterades som civila fanns det i allra högsta grad militära bevekelsegrunder.I denna repris av av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Björn Lundberg om kampen om rymden. Björn Lundberg är aktuell med boken Kampen om rymden.När världen förundrades över Sovjetunionens uppskjutning av världens första satellit Sputnik 1 i omloppsbana runt jorden den 4 oktober var amerikanarna i chock över att det kommunistiska Sovjetunionen hann före ute i rymden. Sputnik 1 är startpunkten på en rymdkapplöpning som nådde sitt klimax med den amerikanska månlandningen den 20 juli 1969 med Apollo-programmet.Efter Sputnik chockade Sovjet USA igen genom kosmonauten Gagarins första rymdflygning den 12 april 1961 i omloppsbana runt jorden. Efter det bestämde amerikanarna att de skulle sätta ett mål så utmanande och krävande att Sovjetunionen inte skulle hänga med. Den 25 maj förklarade den nytillträdde presidenten John F Kennedy att USA innan 1960-talets slut skulle sätta en man på månen och få honom hem igen.Lyssna också på Berlinmuren – kalla krigets främsta symbol.Bild:Apollo 17-uppdrag, 12 december 1972. Astronaut Eugene A. Cernan gör en kort resa med Lunar Roving Vehicle (LRV) under den tidiga delen av den första Apollo 17 NASA, Wikipedia, Public Domain.Musik: Space Exploration Future Technology Cinematic Filmscore av MEDIA MUSIC GROUP, Storyblocks Audio. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

År 1959 försvinner nio ryska skidåkare i Uralbergen. När deras kroppar hittas veckor senare är det under märkliga och skrämmande omständigheter, skadorna är oförklarliga, vissa klädda i bara underkläder, ett tält uppskuret inifrån. Vad var det som hände den där natten på Dödens berg?I det här avsnittet tar vi dig med till Sovjetunionens kalla vildmark, där expeditionen som skulle bli ett äventyr istället slutar i en av 1900-talets mest gåtfulla tragedier.Det här är avsnittet provar vi nytt format Mysterier med Jens Nielsen. Manus av Mohamed El Abed.Berätta gärna vad du tycker om den nya formen! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nazityskland och Sovjetunionen mördade under perioden 1933 till 1945 14 miljoner civila i ett område som innefattar östra Polen, Ukraina, Vitryssland, västra Ryssland och Baltikum. De civila offren dog inte pga krigshandlingar utan en genomtänkt mordisk politik. Koloniala ambitioner utifrån två totalitära ideologier slutade med skapad massvält, nackskott och gasning. Den amerikanske historikern Timothy Snyder kallar området för Bloodlands i en bok med samma namn. Han hävdar att vi måste utgå från territoriet för att förstå vad som hände.I samarbete med podden Historia Nu publicerar vi en intervju med professor Martin Hårdstedt utifrån boken Bloodlands av historikern Timothy Snyder.Två totalitära regimers koloniala ambitioner sammanföll i brödboden Ukraina. Sovjetunionens ledare Stalin valde att medvetet svälta ihjäl 3 miljoner ukrainska bönder i kollektiviseringen av jordbruket, som var tänkt att ge ett överskott som kunde användas för att industrialisera samhället. I den stora terrorn 1936 till 1938 var polacker och kulaker särskilt utpekade. 700 000 människor avrättades under två år för att säkerställa revolutionen.Adolf Hitler planerade att låta 30 miljoner människor svälta ihjäl i Bloodlands för att ge utrymme för en jordbrukskolonisation av Ukraina, för att säkerställa Tysklands mattillgång. När krigslyckan satte stopp för planerna inriktades dödandet framförallt mot judar som främst sköts nära sina hem än skickades till dödslägren i Polen.När Tyskland anföll Polen den 1 september var det första steget på vägen att besegra Sovjetunionen. På Östfronten fick tyskarnas fantasier om raskrig fritt spelrum. Massavrättningarna av judar började på hösten 1941 och fortsatte till 1944. Cirka 1,5 miljoner ukrainska judar dödades, och över 800 000 fördrevs österut.Bild: Einsatzgruppe mördar judar i Ivanhorod, Ukraina, 1942. En kvinna försöker skydda ett barn med sin egen kropp precis innan de beskjuts med gevär på nära håll. Wikipedia, Public Domain.Musik: The Comeback Yid Bulgarish av Humans Win, Storyblock AudioLyssna också på Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig samt Holodomor – Josef Stalins terrorsvält för att kuva ukrainarna. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sovjetunionen var aldrig den monolitiska stat som många trodde i Västvärlden. Efter Stalins död 1953 kunde de sovjetiska rådsrepublikerna i Baltikum förhandla fram ett visst utrymme i förhållande till Moskva. Detta skulle senare bli oerhört viktigt vid frigörelsen från Sovjetunionen.De historiska skillnaderna mellan Estland, Lettland och Litauen påverkade utvecklingen i de olika länderna efter frigörelsen från Sovjetunionen. I Estland kunde till synes oskyldig verksamhet som att rusta upp gamla stan i Tallinn öka historiemedvetandet. Medan Lettland fick en tuffare resa i frigörelsen från Sovjet eftersom den politiska och ekonomiska makten inte separerades fullt ut. I Litauen fungerade det medeltida stormakten Litauen-Polen som nationell inspiration.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Li Bennich-Björkman, professor i statskunskap vid Uppsala universitet och aktuell med boken Bakom och bortom järnridån – De sovjetiska åren och frigörelsen i Baltikum och Ukraina.När Sovjetunionen kollapsade år 1991 efter några år av liberaliseringar av det kommunistiska systemet kom en rad nya och nygamla stater att framträda. De tre baltiska staterna tillhörde de mest nationalistiska av de sovjetiska rådsrepublikerna, men det fanns historiska skillnader som gjorde sig påminda under frigörelseprocessen.De baltiska staterna blev självständiga första gången 1918 i kaoset efter den ryska revolutionen med undantag av Litauen som var en stormakt på 1400-talet. Men Sovjetunionen ockuperade Baltikum först 1940 och sedan igen 1944.Fram till Stalins död 1953 var repressionen hård. Sedan kunde de lokala kommunistpartierna skickligt förhandla fram ett visst manöverutrymme i förhållande till Moskva. Men där Estland tidigt utvecklade ett civilt samhälle med olika föreningar som inte stod i opposition till statsmakten, blev utvecklingen mer stalinistisk i Lettland. Den litauiska nationalismen blev mer idealistisk än de mer pragmatiska esternas.Bild: Första arbetsdagen med Noor-Tartu (Ung-Tartu) som var en studentrörelse i Tartu mellan 1979 och 1984 (från 1979-1981 hette den Kodulinn, eller hemstad). Det bildades mestadels av historiestudenter som ville göra något nyttigt för sin stad, utan att vara kopplad till någon officiell institution. Att städa stadsrum, samla in antikviteter och anordna kulturevenemang var rörelsens huvudaktiviteter.  Från Noor-Tartu, Fotograf: Okänd, CC-BY-NC-NDMusik: Freedom av jason szklarek, Storyblock AudioLyssna också på Sovjetunionens sammanbrott. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 22 juni 1941 inledde Nazityskland en av de mest omfattande militära operationerna i historien: Operation Barbarossa. Med över tre miljoner soldater, tusentals stridsvagnar och flygplan korsade tyska trupper den sovjetiska gränsen, vilket öppnade östfronten under andra världskriget. Målet var att snabbt besegra Sovjetunionen och säkra "Lebensraum" – livsrum – för det tyska folket.Adolf Hitler drevs av en kombination av ideologiska och strategiska motiv. Han betraktade kommunismen som ett existentiellt hot och ansåg att det tyska folket behövde expandera österut för att få tillgång till livsviktiga resurser såsom olja, stål och spannmål. Dessutom såg han slaverna som underlägsna och ämnade förslava eller eliminera dem för att ge plats åt tyskarna.Detta är det sjätte avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om Operation Barbarossa.Sovjetunionen var inte helt oförberedd på ett tyskt anfall, men graden av beredskap var otillräcklig. Trots underrättelserapporter om en förestående invasion valde Josef Stalin att ignorera många av varningarna, delvis på grund av misstro mot västerländska källor och en önskan att undvika provokation. Den sovjetiska armén var dessutom försvagad av tidigare utrensningar av officerare och led av bristande modernisering.Inledningsvis hade tyskarna stora framgångar genom sin "blitzkrieg"-taktik, vilket ledde till snabba framryckningar och inringningar av stora sovjetiska styrkor. Städer som Kiev och Smolensk föll, och tyska trupper närmade sig Moskva. Men den hårda sovjetiska vintern, långa försörjningslinjer och envist sovjetisk motstånd försvårade ytterligare framryckningar.Under invasionen begick de tyska styrkorna omfattande krigsbrott. Einsatzgruppen, mobila insatsstyrkor, följde efter de framryckande trupperna och genomförde massavrättningar av judar, romer, kommunister och andra grupper. Civila utsattes för brutala övergrepp, och många städer och byar förstördes systematiskt.Vändpunkten kom med slaget vid Stalingrad vintern 1942–1943. Efter månader av intensiva strider omringades och kapitulerade den tyska 6:e armén, vilket markerade början på en stadig sovjetisk offensiv västerut. Sovjetunionens förmåga att mobilisera sina resurser, den hårda vintern och Tysklands överskattning av sin egen kapacitet bidrog till denna vändning.Bild: Även om delar av den tyska armén var mekaniserad var man 1941 fortfarande i hög grad beroende av hästar och en stor del av soldaterna avancerade till fots. Bundesarchiv, Bild 101I-136-0882-13 / Albert Cusian / CC-BY-SA 3.0 Wikipedia. Public Domain.Musik: If the war breaks out tomorrow av The Red Army Chorus of the U.S.S.R. Dm. & Dan. Pokrass; K. Listov; A. V. Alexandrov; V. Lebedev; Kumach; Red Army Choir of the U.S.S.R.; Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Finska vinterkriget inleddes med sovjetiska bombningar av Helsingfors i Finland den 30 november 1939 efter att Finland vägrat att acceptera krav på justeringar av gränsen. Sovjetunionens invasion sträckte sig från Barents hav i norr till Östersjön i söder.Röda armén var helt överlägsen i fråga om trupper och material, men de möttes av mycket hårt motstånd av de motiverade finska trupperna som kunde utnyttja terrängen till en gerillakrigsliknande taktik. Finnarna kämpade tappert i väntan på utländsk undsättning som aldrig kom.Detta är andra delen i en serie av sju om andra världskriget. Historia Nu:s programledare Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.Josef Stalin ansåg att den sovjetiska industristaden Leningrad var hotad av potentiella militära angrepp genom Finland. Därför krävde Sovjetunionen i oktober 1939 att Finland skulle lämna ifrån sig Karelska näset, förstöra sina försvarsverk i öster och arrendera ut halvön Hangö till en sovjetisk flottbas. Finland avvisade dessa krav, vilket ledde till att Sovjetunionen beslutade att ta dessa områden med våld.Sovjetunionen hade över 500 000 soldater, 30 gånger fler flygplan och 200 gånger fler stridsvagnar än Finland. Finland hade en armé på 275 000 soldater, men saknade nödvändig militär utrustning.Fältmarskalk Mannerheim visste att Finland inte skulle kunna vinna kriget i traditionell mening. Hans strategi var därför att fördröja den sovjetiska invasionen så mycket att omvärlden skulle hinna komma till Finlands undsättning. Denna strategi fokuserade på att skydda Karelska näset och förhindra att Röda armén nådde Helsingfors.Finländarna använde en taktik som kallas "mottitaktiken", vilket innebar att de skar av de sovjetiska styrkornas förbindelser bakåt, anföll dem från sidorna och splittrade deras förband i mindre grupper. Denna taktik visade sig vara mycket framgångsrik och ledde till en rad finska segrar.Sverige förklarade sig icke-neutralt och blev icke-krigförande, vilket möjliggjorde omfattande materiellt stöd till Finland, inklusive vapen. Dessutom organiserade Sverige en frivilligkår för att hjälpa Finland.Trots det hårda motståndet och framgången med mottitaktiken, kunde Finland inte hålla emot den sovjetiska invasionen. Vid utgången av februari 1940 inleddes fredsunderhandlingar i Moskva. Fredsavtalet, även känt som Moskvafreden, undertecknades den 13 mars 1940. I enlighet med detta avtal avträdde Finland flera områden till Sovjetunionen, inklusive Karelska näset, Ladogakarelen och delar av Fiskarhalvön. Dessutom arrenderades Hangö udd till Sovjetunionen på trettio år.Bild: Finska skidsoldater under Vinterkriget 1939-40. Källa:SA-Kuva, Public DomainMusik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.Lyssna också på De finska soldaternas krigstrauman under andra världskriget. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur hanterar man ett land i fullkomlig kollaps, ockuperat av tre militära stormakter och dessutom skyldigt till omänskliga brott mot mänskligheten?Perioden efter Hitlers död och den tyska kapitulationen var på intet sätt enkel. Redan i fredsförhandlingarna kan man ana de konfliktytor som, inom loppet av bara några år, skulle växa till en ny global stormaktskonflikt. Vad skulle det bli av Tyskland, och hur skulle Europas framtid se ut?I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt krigsslutet 1945 och perioden fram till kalla krigets utbrott.Det största problemet efter 1945 var det faktum att den allians som slutligen hade besegrat Nazityskland egentligen hade mycket lite gemensamt – förutom fiendskapen mot Hitler. När Hitler avslutade sitt liv i Berlin och Tyskland till sist hade kapitulerat, accentuerades omedelbart skillnaderna i stormakternas syn på framtiden. En kärnfråga var särskilt de ockuperade folkens suveränitet och deras rätt att bestämma sin egen framtid genom fria val.Medan USA och Storbritannien kunde enas om att denna princip skulle gälla, var Sovjetunionen inte särskilt intresserad av att låta de nyförvärvade landområdena i Östeuropa själva forma sin framtid. Det hjälpte förstås inte heller att de tre stormakterna representerade helt olika samhällsideologier, som i grunden var antagonistiska gentemot varandra.Trots försöken att etablera samsyn under Potsdamkonferensen 1945 och bildandet av Förenta Nationerna samma höst, fördjupades konflikten snabbt. Misstänksamhet präglade relationen mellan parterna, och snart föll järnridån. Sovjetunionen förhindrade att Marshallhjälpen nådde de ockuperade staterna i Östeuropa, blockerade Berlin och organiserade en kupp i Tjeckoslovakien för att säkra ett Sovjetvänligt styre. Samtidigt understödde Sovjetunionen revolutionära grupper i Grekland i syfte att även där vända utvecklingen till sin fördel.Bara fyra år efter krigets slut nådde konflikten sin logiska kulmen när de västliga demokratierna enades under Washingtonfördraget i april 1949. Nato bildades – och kalla kriget var ett faktum.Bild: Från vänster: Storbritanniens premiärminister Winston Churchill, USA:s president Harry S. Truman och Sovjetunionens ledare Josef Stalin under Potsdamkonferensen sommaren 1945. Här försökte de allierade enas om efterkrigstidens Europa – men redan då började sprickorna i samarbetet visa sig. Wikipedia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sovjetunionens invasion av Afghanistan den 24 december 1979 inledde ett tio år långt blodigt krig och en ny konfrontation mellan väst och öst under kalla kriget. Det tidigare samförståndet efter Kubakrisen 1962 var nu borta, och USA rustade för att knäcka Sovjet.Kriget i Afghanistan bidrog på många sätt till att undergräva den sovjetiska regimen och den slutliga kollapsen av Sovjetunionen. Men innan dess hade 14 500 sovjetiska soldater stupat, och någonstans mellan 75 000 och 90 000 mujaheddin-gerillasoldater hade dödats. Därtill kom en formidabel humanitär katastrof, där mer än fem miljoner människor tvingades på flykt utanför landet och ytterligare två miljoner inom landets gränser. Beräkningar uppskattar att minst en miljon civila miste livet i konflikten.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden tar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved sig an ett krig som är mer aktuellt än någonsin med tanke på Ukrainakriget. Högst aktuella är de beordrade utskrivningarna av reservister i Ryssland till kriget i Ukraina. Förlusterna och utskrivningarna under kriget i Afghanistan på 1980-talet ledde till några av de första riktigt öppna protesterna mot den sovjetiska regimen. Vid utskrivningar och, inte minst, begravningar av stupade samlades anhöriga och andra för att protestera på ett sätt som tidigare varit otänkbart.Kriget inleddes efter att en kommunistisk kupp i Kabul fört Hafizullah Amin till makten. Sovjetledarna ville ersätta honom med en mer lojal regim och samtidigt krossa den gerilla som bekämpade centralmakten i Kabul. Det handlade om att få kontroll över ett strategiskt viktigt gränsområde och förhindra en regim man inte litade på. När invasionen inleddes var en av de första åtgärderna den omedelbara likvideringen av Amin och skapandet av en ny marionettregering.Trots att mer än 100 000 sovjetiska soldater deltog i kriget och trots Sovjets överlägsna militärteknik lyckades de aldrig ta fullständig kontroll över landet. I de avlägsna bergstrakterna – som utgjorde omkring 80 procent av Afghanistans yta – kunde olika mujaheddin-grupper successivt bygga upp sin styrka och så småningom samordna sin kamp mot inkräktarna. I skyddade baser, särskilt i Pakistan, genomfördes utbildning, medan frivilliga strömmade till och vapen levererades från bland annat USA, som såg sin chans att underminera Sovjetunionens krigföring.De sovjetiska styrkorna var starkt beroende av vägnätet, vilket gjorde dem sårbara för plötsliga eldöverfall. Soldaterna var tränade för blixtkrigföring på de mellaneuropeiska slätterna, där stridsvagnar, artilleri och flyg kunde samverka effektivt. Men i Afghanistans bergiga terräng var deras utrustning illa anpassad, och de hade svårt att hantera gerillans smidiga taktik. De dåliga vägarna försvårade snabba förflyttningar, och motståndarna kunde slå till snabbt och sedan försvinna. Stridsmoralen bland de sovjetiska soldaterna sjönk, och alkohol och droger blev allt vanligare i leden.Under mitten av 1980-talet började den sovjetiska armén trots allt få viss kontroll över striderna, mycket tack vare nya attackhelikoptrar. Som svar på detta fick mujaheddin från 1986 tillgång till amerikanska STINGER-robotar, som enkelt kunde bäras av enskilda soldater och visade sig mycket effektiva mot de sovjetiska HIND-helikoptrarna. Kriget ebbade ut i takt med Sovjets successiva nedmontering, och det slutliga sovjetiska uttåget skedde i februari 1989. Kort därefter kastades Afghanistan in i ett inbördeskrig.Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.Bild: Sovjetiska styrkor efter att ha erövrat några Mujahideen 1985. Wikipedia, Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det ryska imperiet har varit tsarryskt och bolsjevikiskt. Nu försöker Putin återupprätta imperiet med sina egna förtecken. Den 24 februari 2022 inledde Vladimir Putin det största militära angreppet i Europa sedan andra världskriget med invasionen av Ukraina.Putin ville ”avnazifiera” Ukraina och rätta till det som han såg som ”den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet” – splittringen av de östslaviska folken. För den historiebesatte Putin är det mer än en militär operation – det är en kamp om historien.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor emeritus i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Ryssland och kriget om historien.Historien är ett vapen i Putins händer. Han har konsekvent använt historiska referenser för att rättfärdiga sina politiska beslut, från annekteringen av Krim 2014 till den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022.I den officiella ryska retoriken är Ukraina inte en självständig nation, utan en artificiell skapelse som tillhör Rysslands historiska sfär. Putin beskriver invasionen som en kamp för att bevara den "rättmätiga" ryska civilisationen mot en fientlig västlig konspiration. Denna historieskrivning används inte bara för att mobilisera ryska medborgare, utan också för att legitimera kriget internationellt.Putins historiesyn präglas av kontinuitet och nationalism. Han ser Ryssland som en stat med en tusenårig historia där dagens händelser är en direkt fortsättning på tidigare konflikter. Historien presenteras som en linjär berättelse där Ryssland alltid har varit en stormakt och ett offer för yttre aggression.Ett av de mest framträdande elementen i Putins historiebruk är det så kallade "stora fosterländska kriget", den ryska termen för andra världskriget. Kriget utgör den centrala händelsen i den ryska historiska självbilden och används aktivt för att stärka en patriotisk identitet. I Putins version av historien var Sovjetunionen den främsta kraften som besegrade nazismen, och västmakterna har sedan dess försökt undergräva Rysslands position. Genom att påstå att Ukraina styrs av nazister – en referens till ukrainska nationalistgrupper under andra världskriget – försöker Putin rättfärdiga sin invasion och knyta den till Sovjetunionens kamp mot Nazityskland​.Ett annat viktigt historiskt motiv är bilden av väst som en återkommande angripare. Enligt den ryska historieskrivningen har Ryssland genom århundradena utsatts för invasioner från svenskar, polacker, fransmän och tyskar. Putin använder denna föreställning för att beskriva Natos expansion österut som ett existentiellt hot mot Ryssland. Genom att koppla dagens geopolitiska situation till historiska aggressioner framställs Rysslands invasion av Ukraina som en defensiv åtgärd snarare än en imperialistisk expansion​.Ett centralt argument i Putins retorik är att Ukraina egentligen inte existerar som en självständig nation. Han påstår att landet skapades av Lenin i samband med Sovjetunionens bildande och att dess gränser är en artificiell konstruktion. Detta narrativ förnekar Ukrainas långa historia och dess nationella identitet. I själva verket har Ukraina rötter i Kievriket på 800-talet och man har genomgått en komplex utveckling där både polsk, rysk och österrikisk påverkan har spelat en roll.Bild: Historien är alltid närvarande i den ryska presidenten Vladimir Putins världsbild.Musik: Street Corner Fiddle Czardas. Av SashaBranislav Markovic, Storyblock Audio.Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sovjetunionen var ett av de största imperier världen skådat, och det upplöstes nästan utan våld i december 1991. Ingen hade förutspått kollapsen, och alla förvånades över hur snabbt och relativt fredligt väldet föll samman.I dag lever vi i en värld där Ryssland, genom en storskalig invasion av Ukraina, försöker återupprätta det som landet förlorade vid kollapsen 1991. Och vi undrar fortfarande vad som egentligen hände för över trettio år sedan.I podcasten Historia Nu, avsnitt 25, samtalar programledaren Urban Lindstedt med Kristian Gerner, professor emeritus i historia vid Lunds universitet, som har skrivit boken Rysslands historia.Redan i början av 1960-talet hade tillväxten avstannat i Sovjetunionen. Tecken på stagnation och letargi hade funnits länge i det sovjetiska samhället, men efter Stalins död 1953 hade åtminstone den värsta terrorn mot den egna befolkningen upphört.Efter att en rad åldrande sovjetledare hade avlöst varandra som generalsekreterare på kort tid, tog den oväntat unge Michail Gorbatjov över makten i mars 1985. Han var kommunist, men efter erfarenheterna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl var han övertygad om att systemet måste förändras uppifrån. Gorbatjov ville dock reformera kommunismen, inte avskaffa den.Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979, tillsammans med den amerikanske presidenten Ronald Reagans "Stjärnornas krig"-initiativ, satte stark press på det redan genommilitariserade Sovjetunionen.Gorbatjov bytte åsiktsförtryck mot glasnost – öppenhet – och därmed försvann det kitt som höll samman imperiet. Glasnost öppnade för en explosiv samhällsdebatt, där både de stalinistiska och leninistiska rötterna granskades, kritiserades och förkastades. Kejsaren var naken.Samtidigt skulle den kommandoekonomi, som byggde på tung industri, förändras genom ekonomisk omstrukturering – perestrojka. Men resultatet blev livsmedelsbrist och inflation. Dessutom gjorde Gorbatjovs kampanjer mot det utbredda alkoholmissbruket honom impopulär.Bild: Affisch till fjärde kongressen 1922. Sovjetisk affisch tillägnad femårsjubileet av Oktoberrevolutionen och den fjärde kongressen för Kommunistiska internationalen. Av: Ivan Vasiljevitj Simakov, 1877–1925. Källa: Ryska statliga biblioteket) Wikipedia. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 25 januari 1946 utlämnade svenska regeringen 167 baltiska flyktingar till Sovjetunionen. Balterna hade stridit på Nazitysklands sida i andra världskriget och bland männen fanns både tvångsrekryterade och krigsförbrytare.Beslutet om utlämningen hade tagits sommaren 1945 av en samlingsregering. Sverige hade egentligen inga skyldigheter att lämna ut balterna, till vad många trodde en säker död, men en vilja att hålla sig väl med Sovjetunionen banade väg för beslutet.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Li Bennich-Björkman, professor i statskunskap vid Uppsala universitet som bland annat skrivit Sörja ett liv, leva ett annat – Om flyktingens mörker och ljus.När Röda armén ryckte fram i Baltikum 1944 flydde ungefär 5 000 letter till Sverige. Från Estland kom omkring 32 000 personer och från det mer avlägsna Litauens kust anlände cirka femhundra. Merparten av flyktingarna kom hit med båt, hösten 1944.Vid Jaltakonferensen i februari 1945 hade de allierade stormakterna – USA, Storbritannien och Sovjetunionen – enats om principen att krigsfångar skulle återbördas till sina respektive hemländer. Detta inkluderade alla som hade varit medborgare i Sovjetunionen före den tyska invasionen 1941, även om de senare tagit värvning på tysk sida.Med de baltiska soldaterna handlade det om cirka 167 balter som internerats av svenska myndigheter efter flykten från det framryckande Röda armén. Många av dessa män hade tvångsrekryterats till tysk tjänst under kriget, medan andra hade valt att slåss mot Sovjet i hopp om att skydda sina hemländer – Estland, Lettland och Litauen – från en ny sovjetisk ockupation. Efter kriget internerades de i olika läger i Sverige, däribland i Rinkaby i Skåne och Gälltofta.Sverige hade dock ingen skyldighet att formellt följa avtalen från Jalta eftersom landet inte deltog i konferensen. Trots detta valde den svenska regeringen, under statsminister Per Albin Hansson, att gå med på Sovjetunionens krav på utlämning. Beslutet motiverades med Sveriges önskan att upprätthålla goda relationer med den mäktiga grannen i öster, särskilt med tanke på den känsliga efterkrigssituationen och Sveriges neutralitetspolitik. Man hoppades undvika konflikter som kunde äventyra Sveriges säkerhet och utrikespolitiska position.Samtidigt pågick en annan stor utlämning: 2 364 tyska krigsfångar överfördes till Sovjet vid ungefär samma tid. Denna utlämning var mindre omstridd eftersom tyskarna sågs som en del av den besegrade fienden, men de två fallen sammanföll och underströk den press som den svenska regeringen stod under.Bild: Balt-/tysklägret på Ränneslätt, Eksjö.Musik: The Refuge, av Natalia Kolesnikova. Storyblocks Audio.Källor: Persson, Åke (2022): Flykten över Östersjön – när 40 000 balter kom till Sverige. Populär Historia.Lindholm, Rudolf (1992) Baltutlämningen och folkrätten. Svensk Juristtidning.Bojs, Anders & Mårtensson, Leif (red.) (2004). I Baltutlämningens skugga: internering och utlämning av tyska militärflyktingar via lägren i Rinkaby och Gälltofta 1945-1946. Kristianstad: Föreningen Gamla Christianstad.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tjetjenienkrigen fördes med osedvanlig brutalitet från båda sidor och den typen av krigföring som drabbade inte minst de civila i Tjetjenien är det vi ser i dessa dagar i det pågående kriget i Ukraina våren 2022.Tjetjenienkrigen brukar beskrivas som två krig. Egentligen handlar det om en konflikt som mer eller mindre intensivt pågick 1994-2009. Kriget handlade inte bara om tjetjensk separatism utan lika mycket om rysk inrikespolitik. Tjetjenienkrigen bidrog till att Vladimir Putin kunde stärka sitt inflytande och sin makt.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden behandlar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved det våldsamma kriget i Tjetjenien. Den direkta orsaken till kriget var tjetjenernas vilja till självständighet under den tvivelaktigt valde presidenten Dubajev i samband med Sovjetunionens fall i början på 1990-talet.1994 fattade Rysslands president Boris Jeltsin beslut om att ingripa mot tjetjenerna och tvinga dem att underkasta sig centralmakten i Moskva. Med i bilden fanns de strategiskt viktiga oljefyndigheterna i Kaukasien och anklagelser om Tjetjenien som bas för organiserad brottslighet – det senare inte helt grundlöst.Ryssland satte in sin armé och natten mot den 1 januari 1995 inleddes anfallen mot Grosnyj. Det visade sig att ryssarna grovt missbedömt sin motståndare. Tjetjenerna lockade in de ryska anfallskolonnerna djupt in i staden och krossade sedan de ryska förbanden.Tjetjenerna slogs med små stridsgrupper och ryssarna fångades i bakhåll utan möjlighet att använda sin eldkraft. Den ryska arméns materiel var utsliten. På en del stridsfordon gick det inta att vrida kanontornen. Slaget pågick till mars 1995 då tjetjenerna till slut efter stora insatser från rysk sida tvingades retirerade till bergen och andra mindre städer och byar. Kriget fortsatte till sommaren 1996 då Jeltsin mycket undertrycket från det kommande presidentvalet tvingades få ett slut på kriget. Vi det laget hade Dobajev dödats av missiler och Tjetjenien låg förött.Nya ledare tog över på den tjetjenska sidan och en våg av terrorattentat inleddes. Tjetjenska operationer inne i Dagenstan föranledde en ny start på kriget 1999. I Moskva kom Putin till makten som premiärminister – senare president. Under Putins ledning invaderades Tjetjenien återigen av ryska krigsmakten. Nya slag om Grosnyj utkämpades och ryssarna visade sig så småningom inse efter nya brutala misslyckanden att det var lönlöst att slåss inne i staden. I stället började man lägga staden i ruiner med artilleri och luftbombningar. Mönstret återupprepade sig igen. Tjetjenerna retirerade upp i bergen och striderna fortsatte. De sista stora slagen avslutade det reguljära kriget år 2000, men med gerillakrigföring parade med brutala terrorattentat fortsatte det tjetjenska motståndet. De mest kända terrordåden ägde rum i Moskva och Beslan 2004.Detta är en repris.Bild: Det tjetjenska regeringssätet i Grosnyj förstört under kriget. Foto: Mikhail Evstafiev. Some rights reserved.Lyssna också på Ukrainakriget 2022 – när historien vänder. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I år är det 100 år sedan den armeniska regissören Sergej Parajanov föddes i den georgiska huvudstaden Tbilisi i dåvarande Sovjetunionen. Det här firas stort runt om i världen inte minst i Armenien och Georgien. P1 Kultur åkte dit. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "I filmens tempel finns ljus, bilder och verklighet – Sergej Parajanov var mästaren i det templet.” Citatet kommer från Jean-Luc Godard och beskriver den armeniska regissören Sergei Parajanov – vars filmer inte sällan hamnar högt upp topplistor som rankar filmhistorien. Parajanovs uttrycksfulla filmer gick på tvären med Sovjetunionens rådande konstideal, och hans liv präglades av långa perioder i fångenskap. Något som gör hans säregna filmer – som sprudlar av färg och liv – unika.Reporter: Jacob Hallerström, frilansProducent: Maria Götselius

Organisationen Memorial, en av 2022 års fredspristagare, har arbetat sedan 1980-talet med att dokumentera politiskt förtryck i Ryssland – men samma år de fick fredspriset förbjöds deras verksamhet. Varför är historien så farlig för Putins regmin? Historikern Klas-Göran Karlsson berättar om historiens roll i politiken i Ryssland, om hur ryska ledare, från Stalin till Putin, använt och använder historien för sina egna syften – och om hur kunskap om historien bidrog till Sovjetunionens fall. . Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 29 oktober 1956 inledde Israel en invasion av Sinaihalvön. Detta var en förevändning för Storbritannien och Frankrike att ingripa militärt. De krävde att både Egypten och Israel skulle dra sig tillbaka från kanalen, samtidigt som de attackerade egyptiska mål.USA och Sovjetunionen fördömde attacken. President Eisenhower vägrade stödja sina allierade och krävde ett eldupphör. FN:s generalförsamling röstade för att skicka en fredsbevarande styrka. Under ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka i december.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell som är aktuell med boken Suezkrisen.Den 29 oktober 1956 inledde Israel sin invasion av Sinaihalvön. Operationen, kallad "Kadesh", syftade till att återöppna Tiransundet och Aqabaviken. Israeliska fallskärmsjägare landade nära Mitlapasset, vilket markerade början på en snabb framryckning. Två dagar senare anslöt sig brittiska och franska styrkor till offensiven.Striderna intensifierades snabbt. Israeliska styrkor avancerade genom Sinai, medan brittiska och franska trupper landade vid Port Said och Port Fuad för att ta kontroll över Suezkanalen. Egyptens president Nasser svarade med att blockera kanalen genom att sänka 40 fartyg.Konflikten mötte omedelbart internationellt motstånd. USA:s president Eisenhower och Sovjetunionens ledare Chrusjtjov fördömde invasionen. Under intensivt diplomatiskt tryck, särskilt från USA, tvingades de invaderande styrkorna snart att dra sig tillbaka. En FN-ledd fredsbevarande styrka (UNEF) sattes in för att övervaka tillbakadragandet och upprätthålla freden.Under starka ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka. I december 1956 lämnade de sista brittiska och franska trupperna Egypten. Israel drog sig tillbaka från Sinai i mars 1957.Suezkrisen blev en diplomatisk seger för Nasser och Egypten. Nasser framstod som en hjälte i arabvärlden för att ha stått emot de gamla kolonialmakterna. Den visade också USA:s växande inflytande i Mellanöstern på bekostnad av de gamla kolonialmakterna. Suezkrisen markerade slutet på Storbritanniens och Frankrikes roll som stormakter.Bild: Premiärminister Gamal Abdel Nasser och några medlemmar av RCC (Revolutionära kommandorådet) välkomnas av jublande folkmassor i Alexandria efter undertecknandet av ordern om brittiskt tillbakadragande. (Salah Salem sitter framför Nasser med solglasögon), Kamal el-Din Husseini (bakom Salem), Anwar Sadat (endast delvis synlig, bakom Husseini), Abdel Hakim Amer (står bakom Nasser, ansiktet syns inte). Abdel Latif Boghdadi och Hussein el-Shafei är närvarande i bilen, men syns inte. Wikipedia. Public Domain.Musik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. Wikipedia. Public Domain.Lyssna också på Sexdagarskriget 1967 – när kartan i Mellersta Östern ritades om.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter andra världskriget intensifierades det sovjetiska spionaget i Sverige, i synnerhet under kalla krigets mest spända årtionden. Sverige, som geografiskt och strategiskt befann sig i en viktig position mellan öst och väst, blev en arena för hemliga operationer. Här opererade både militära och civila underrättelseagenter under täckmantel av diplomatiska tjänster, journalistik eller affärsverksamhet.Ett av de mest kända fallen av sovjetiskt spionage i Sverige är Stig Wennerström, en överste inom det svenska flygvapnet som under många år läckte känslig information till Sovjetunionen. Hans förräderi, som avslöjades 1963, orsakade en djup kris inom det svenska försvaret. En annan betydande agent var Stig Bergling, en tidigare säkerhetspolis som på 1970-talet spionerade för GRU, den sovjetiska militära underrättelsetjänsten.Detta är det andra av två avsnitt om Moskvas spioneri på Sverige. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som är aktuell med boken "Moskvas spioner – Ryska agenter och svenska förrädare.”Sveriges roll i det sovjetiska underrättelsenätet ska inte underskattas. Landet var inte bara ett mål i sig, utan också en plattform för att spionera på andra västmakter. Via Sverige kunde sovjetiska agenter och kurirer ta sig till och från Västeuropa utan att väcka misstankar. Det neutrala Sverige tillät även ett relativt öppet samhälle, vilket gjorde att spioner kunde verka under täckmantlar som annars skulle ha varit omöjliga i mer kontrollerade länder.I takt med att kalla kriget intensifierades blev den svenska säkerhetstjänsten, Säpo, allt mer medveten om det sovjetiska hotet. Trots detta hade Sovjetunionen under lång tid framgångsrikt lyckats infiltrera svenska institutioner. Under 1980-talet började dock motåtgärderna ge resultat, och flera sovjetiska agenter avslöjades eller kastades ut ur landet.Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning förändrades förutsättningarna för det ryska spionaget i Sverige. Många av de gamla strukturerna avvecklades, men hotet försvann inte helt. Ryssland fortsatte att bedriva underrättelseverksamhet, även om metoderna anpassades till de nya förhållandena.Bild: Stig Wennerström, svensk överste och en av 1900-talets mest ökända sovjetiska spioner i Sverige. Hans förräderi avslöjades 1963 och orsakade en djup kris inom det svenska försvaret. Stig Wennerström då han häktades i Stockholms tingsrätt sommaren 1963.Källor: Agrell, Wilhelm. Moskvas spioner: Ryska agenter och svenska förrädare. Historiska Media, 2024.Musik: Blue Carnival Harmonica v Yagull Music, Soundblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige har utgjort ett viktigt mål för den ryska och sovjetiska underrättelsetjänsten i modern tid. Från det kejserliga Ryssland, till det turbulenta 1920-talet, då bolsjevikerna konsoliderade sin makt efter revolutionen, fram till kalla krigets slut, var svenska förhållanden intressanta för Moskvas agenter.Sovjetunionen byggde upp ett omfattande nätverk av spioner och förrädare i Sverige som på olika sätt samlade in information om militär, politisk och ekonomisk utveckling. Flera väl placerade svenskar förrådde sitt land till den sovjetiska underrättelsetjänsten.Detta är det första av två avsnitt om Moskvas spioneri på Sverige. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som är aktuell med boken "Moskvas spioner – Ryska agenter och svenska förrädare.”Den ryska underrättelsetjänstens historia i Sverige är en berättelse om anpassning och överlevnad. Från tsartidens relativt blygsamma insatser, där mycket information kunde inhämtas från öppna källor, har verksamheten genomgått dramatiska förändringar.Revolutionen 1917 markerade början på en ny era, där ideologi och världsrevolution stod i centrum för spionaget. Från att Sverige varit ett perifert mål för tsarens underrättelsetjänst blev vi central punkt för Sovjetunionens informationsinhämtning och konspirativa operationer under decennierna som följde.Efter revolutionen 1917 befann sig den nybildade sovjetstaten i en utsatt position, omgiven av fientliga makter. För att säkra sin överlevnad började Sovjetunionen använda avancerade underrättelsemetoder som grundlades under tsarregimen men utvecklades och förfinades under de första åren efter revolutionen. Den ökända Tjekan, föregångaren till KGB, använde sig av konspirativa metoder för att bekämpa regimens fiender både inom och utom landets gränser.Under 1920-talet blev Stockholm en av Sovjetunionens viktigaste knutpunkter för underrättelseverksamhet i Västeuropa. Hit flydde ryska oppositionsgrupper och här opererade den sovjetiska säkerhetstjänsten under diplomatisk täckmantel. Efter mordet på den sovjetiske diplomaten Vatslav Vorovskij 1923, och den diplomatiska kris som följde, anpassade Sovjetunionen sin strategi. I stället för att agera öppet började man förlita sig alltmer på illegala agentnätverk och infiltratörer som kunde arbeta utan officiella diplomatiska skydd.Bild: Lenin i Stockholm 1917. Lenin i Stockholm. Lenin (herren med paraply) tillsammans med Ture Nerman (t.h. om Lenin) den 13 april 1917.Källor: Agrell, Wilhelm. Moskvas spioner: Ryska agenter och svenska förrädare. Historiska Media, 2024Musik: Blue Carnival Harmonica v Yagull Music, Soundblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Översiktsserien fortsätter. Det kommer handla om kalla krigets slut, murens fall, Gorbatjov, Sovjetunionens upplösning, Jeltsin, en ny världsordning, USA:s roll som enda supermakt, Kinas massaker på himmelska fridens torg, Nicaragua igen, Manuel Noriega och invasionen av Panama. Bild: Bush och Jeltsin skriver under START II avtalet 3 januari 1991 i Moskva. Källa: WikipediaPrenumerera: Glöm inte att prenumerera på podcasten! Betyg: Ge gärna podden betyg på iTunes!Följ podden: Facebook (facebook.com/stjarnbaneret), twitter (@stjarnbaneret), Instagram (@stjarnbaneret)Kontakt: stjarnbaneret@gmail.comLitteratur översikt USA:s historia- Liberty, Equality, Power: A history of the American People, John Murrin, Paul Johnson, James McPherson, m.fl.- Give me liberty: An American history, Eric Foner- America: A concise History, James Henretta, Rebecka Edwards, Robert Self- Inventing America: A history of the United States, Pauline Maier, Merrit Roe Smith, m.fl.- Nation of Nations: A narrative history of the American republic, James West Davidson, Mark Lytle, m.fl.- The American Pageant, David Kennedy, Lizabeth Cohen, Thomas Bailey- Making America: A history of the United States, Carol Berking, Robert Cherney, m.fl.- America: A narrative history, George Brown Tindall, David Emory Shi- The American Promise: A history of the United States, James Roark, Maichael Johnson, m.fl. - The American People: Creating a nation and a society, Gary Nash, John Howe, m.fl.- Of the People: A history of the United States, James Oaks, Michael McGerr, m.fl.- The enduring vision: A history of the American People, Paul Boyer, Clifford Clark, m.fl.Litteratur för denna era:- Deadlock and disillusionment, Gary Reichard- The age of Reagan, Sean Wilenz- The American Century, LaFeber, Polenberg, Woloch. - American Dreams: The United States since 1945, H. Brands- Recent America: The United States since 1945, Dewey Grantham- Restless Giant, James Patterson Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sovjetunionens historie er preget av alvor, men også av humor. Anders Norum har dykket ned historiene bak politiske vitser på den andre siden av jernteppet. 

Han är en framgångsrik retsticka, med Lenin som vapen. Varför vill han nu bara ha en kram? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lasse Diding är den kommunistiske hotelldirektören och entreprenören i Varberg som blivit mångmiljonär på kuppen, och gärna använder sina pengar till att fortsätta hylla Vladimir Lenin.Nu senast med en åtta meter hög staty av Sovjetunionens grundare i sin egen trädgård. Och varje år delas ”Jan Myrdals stora pris – Leninpriset” ut av Diding, ett pris som ständigt möts av kritik.Men minst lika intressant är personen bortom Lenin-vurmen. Efter att arbetsnarkomanen Diding lämnat sina hotell (Gästis och Havanna) har han ägnat tid och kraft åt att försöka förstå sig själv, och att reparera trasiga relationer.Fram träder en retsticka som nu söker försoning.”Blir Lasse, 5 år”Söndagsintervjun med Lasse Diding skulle egentligen spelats in i en studio i Varberg. Men i sista stund bad Lasse om att få göra den i sitt hem, omgiven av saker som betyder mycket för honom känslomässigt.Önskemålet sätter en tydlig prägel på intervjun.Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Berget Monte Cassino i Italien var en viktig stödjepunkt av den tyska försvarslinjen Gustavlinjen söder om Rom. På Monte Cassinos 500 meter höga berg utkämpades ett av andra världskrigets mest utdragna och blodiga slag mellan den 17 januari och den 19 maj 1944.Vid Monte Cassino slogs bland andra den 2:a polska kåren som bildades, efter förhandlingar mellan Sovjet och den polska exilregeringen, av polacker som frigivits från Sovjetiska arbetsläger. Polackerna slogs för Polens frihet, men även algerier, marockaner, italienare, nyzeeländare, britter, fransmän, kanadensare, indier och amerikaner slogs och dog vid Monte Cassino.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Artur Szulc, historiker som främst skrivit om polsk 1900-talshistoria, med särskilt fokus på andra världskriget. Han är aktuell med boken Slaget vid Monte Cassino.De allierade målen och strategierna formulerades tydligt efter Casablancakonferensen 1943. Huvudmålet var att eliminera Italien från kriget och att dra bort tyska resurser från Östfronten. Sovjetunionens ledare Stalin hade länge krävt en andra front mot tyskarna i Europa. Den brittiske premiärministern Winston Churchill förordade att den andra fronten skulle öppnas i Italien, för att hinna före Sovjetunionen till Centraleuropa. Medan amerikanarna egentligen ville satsa allt på Normandie i Frankrike.Monte Cassino var en strategisk stödjepunkt av Gustavlinjen, Nazitysklands huvudförsvarslinje i Italien. Under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring hade tyskarna etablerat denna linje för att skydda Rom från de allierades framryckning. Monte Cassino, med sitt höga läge, gav tyskarna en utmärkt observationspost och kontroll över Liridalen, den enda framkomliga vägen mot norr.För de allierade var målet att erövra Rom centralt, och för att nå dit måste de allierade först ta Monte Cassino. Striderna ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 och involverade trupper från Storbritannien, USA, Frankrike, Italien, Indien, Nya Zeeland, Algeriet, Kanada, Marocko, Polen och Tyskland.Slaget visar på svårigheter som urban- och bergsterräng utgör i militära operationer. De allierades oförmåga att koordinera infanteri och pansar effektivt under svåra förhållanden, samt de tyska fallskärmstruppernas effektiva försvar, blev tydliga.2:a polska kåren och indiska trupper genomförde den 11 maj 1944 en koordinerad offensiv. Detta första anfall möjliggjorde för den brittiska 8:e armén, under befäl av general Sir Oliver Leese, att bryta igenom de tyska linjerna i Lirisdalens dalgång. Polska trupperna, ledda av general Władysław Anders, och understödda av ett marockanskt bergsförband, genomförde en andra våg av attacker mellan den 17 och 19 maj. Deras modiga insatser, trots stora förluster, bidrog till att tvinga den tyska fallskärmsjägardivisionen att dra sig tillbaka från sina ställningar.Bild: Polska soldater inne i det förstörda Monte Cassino-klostret, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Musik: Czerwone Maki Na Monte Cassino med Pawel Prokopieni, Internet Archive, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I 1980 bød Sovjetunionens leder, Leonid Bresjnev, velkommen til de olympiske lege i Moskva. Han hilste "alle verdens atleter", hvilket dog var en sandhed med modifikationer - 65 lande boykottede nemlig legene i protest mod den sovjetiske invasion af Afghanistan, mens kun 80 lande deltog. Begivenheden, der hvert fjerde år transmitteres til hver en afkrog af kloden, er en påmindelse om, hvordan sport og politik - og historie - fletter sig sammen. Hvordan har de olympiske lege udviklet sig fra det første hammerkast i antikkens Grækenland og frem til vor tid? Spænder demokratiske lande også for en politisk vogn på samme måde som autokratiske regimer og diktaturer? Og hvor god en olympisk nation er Danmark egentlig? Det er nogle af spørgsmålene i denne uges "Kampen om historien", hvor Adam Holm taler med dr.phil. og professor i idrætshistorie Hans Bonde. Redaktør: Thomas Vinther Larsen. I redaktionen: Ninette Birck og Clara Faust Spies. Musik: Adi Zukanovic.

Den som vill förstå vad Ryssland är idag måste förstå vad som hände dagen då den orubbliga supermakten Sovjetunionen rasade samman. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På plats i Moskva 1991 ser Malcolm Dixelius hur kärnvapenkoderna flyttas. Landet Sovjetunionen finns inte mer. Flaggorna halas och upp kommer istället Rysslands flagga över Röda torget.Här undersöker vi hur Rysslands invasionskrig i Ukraina hänger ihop med Sovjetunionens upplösning.Möt journalisten Malcolm Dixelius i Radiokorrespondenterna Rysslands miniserie. Dixelius har en mångårig karriär som radio- och tv-korrespondent i Moskva. Både i Sovjetunionen och i det självständiga Ryssland i början på 90-talet. Dessutom filmare och författare.Manus: Programledare Fredrik Wadström & producent Marina Nilsson Malmström

Finska vinterkriget inleddes med sovjetiska bombningar av Helsingfors i Finland den 30 november 1939 efter att Finland vägrat att acceptera krav på justeringar av gränsen. Sovjetunionens invasion sträckte sig från Barents hav i norr till Östersjön i söder.Röda armén var helt överlägsen i fråga om trupper och material, men de möttes av mycket hårt motstånd av de motiverade finska trupperna som kunde utnyttja terrängen till en gerillakrigsliknande taktik. Finnarna kämpade tappert i väntan på utländsk undsättning som aldrig kom.Detta är den första delen i en serie om fem om Norden under andra världskriget. Historia Nu:s programledare Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.Josef Stalin ansåg att den sovjetiska industristaden Leningrad var hotad av potentiella militära angrepp genom Finland. Därför krävde Sovjetunionen i oktober 1939 att Finland skulle lämna ifrån sig Karelska näset, förstöra sina försvarsverk i öster och arrendera ut halvön Hangö till en sovjetisk flottbas. Finland avvisade dessa krav, vilket ledde till att Sovjetunionen beslutade att ta dessa områden med våld.Sovjetunionen hade över 500 000 soldater, 30 gånger fler flygplan och 200 gånger fler stridsvagnar än Finland. Finland hade en armé på 275 000 soldater, men saknade nödvändig militär utrustning.Fältmarskalk Mannerheim visste att Finland inte skulle kunna vinna kriget i traditionell mening. Hans strategi var därför att fördröja den sovjetiska invasionen så mycket att omvärlden skulle hinna komma till Finlands undsättning. Denna strategi fokuserade på att skydda Karelska näset och förhindra att Röda armén nådde Helsingfors.Finländarna använde en taktik som kallas "mottitaktiken", vilket innebar att de skar av de sovjetiska styrkornas förbindelser bakåt, anföll dem från sidorna och splittrade deras förband i mindre grupper. Denna taktik visade sig vara mycket framgångsrik och ledde till en rad finska segrar.Sverige förklarade sig icke-neutralt och blev icke-krigförande, vilket möjliggjorde omfattande materiellt stöd till Finland, inklusive vapen. Dessutom organiserade Sverige en frivilligkår för att hjälpa Finland.Trots det hårda motståndet och framgången med mottitaktiken, kunde Finland inte hålla emot den sovjetiska invasionen. Vid utgången av februari 1940 inleddes fredsunderhandlingar i Moskva. Fredsavtalet, även känt som Moskvafreden, undertecknades den 13 mars 1940. I enlighet med detta avtal avträdde Finland flera områden till Sovjetunionen, inklusive Karelska näset, Ladogakarelen och delar av Fiskarhalvön. Dessutom arrenderades Hangö udd till Sovjetunionen på trettio år.Bild: Finska skidsoldater under Vinterkriget 1939-40. Källa:SA-Kuva, Public DomainMusik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.Lyssna också på De finska soldaternas krigstrauman under andra världskriget.Källor:Vinterkriget, Uppslagsverket FinlandLitteratur: Trotter, R W; Finska vinterkriget 1939-1940Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under den sovjetiske sommeroffensiv Operation Bagration i juni 1944 led Tysklands sit største militære nederlag nogensinde. Tilsvarende vandt Sovjetunionen sin største sejr. Offensiven fulgte lige i hælene på de Vestallieredes invasion i Normandiet efter D-dagen den 6. juni, som dermed skulle sætte Hitler under maksimalt pres på flere fronter.Officielt begyndte Operation Bagration den 22. juni og kun 12 dage senere stod det klart, at den tyske værnemagt havde mistet en armégruppe, tre arméer og 21 ud af 35 divisioner svarende til 300.000 soldater. Samtidig havde Den Røde Hær flyttet fronten 350 km mod vest og undervejs generobret store byer som både Minsk og Vilnius. Da slaget endte den 17. august, var de sovjetiske styrker nået helt til Østersøen.Operation Bagration blev Sovjetunionens største sejr under Anden Verdenskrig, men alligevel er det en bedrift, der slet ikke får samme opmærksomhed som andre af verdenskrigens militære slag og operationer. Hvordan kan det være?Hvorfor gik det som det gik, og hvilken betydning fik slagets udfald for resten af krigen?I denne udgave af Hitlers Æselører medvirker historiker og rigsarkivar Steen Andersen, og vi svarer på spørgsmålene og taler om Operation Bagration med udgangspunkt i den amerikanske historiker og ekspert i den tyske værnemagts historie Robert M. Citinos bog: ”The Wehrmachts last stand” med undertitlen ”The German Campaigns 1944-45. Bogen er udkommet på University Press of Kansas i 2017.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Kalla kriget inleddes i Berlin med Berlinblockaden 1948 och slutet inleddes med Berlinmurens fall 1989. Berlin var utan tvekan kalla krigets huvudstad där två system, separerade av en mur, spionerade på varandra.Berlin var en ruinstad efter andra världskriget. De allierade hade delat upp staden i fyra ockupationssektorer. Men snart började spänningarna mellan de allierade västmakterna och Sovjetunionen att öka, och Berlin blev en källa till konflikt.I denna livepodd av Historia Nu som spelades in på Bokmässan i Göteborg 2023 samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Olle Larsson som är aktuell med böckerna Berlinmurens fall (2023) och Det dramatiska 80-talet (2022).Sovjetunionen och de allierade i Väst litade aldrig på varandra under andra världskriget och när den gemensamma fienden Nazityskland besegrats skulle spänningarna växa till ett kallt krig. Berlinblockaden 1948, när Sovjetunionen förhindrade införsel av varor till Västberlin som kontrollerades av Västmakterna, är en naturlig start på kalla kriget. Och Berlin är tveklöst Kalla krigets huvudstad.Blockaden var ett svar på införandet av en ny valuta i det som skulle bli Västtyskland. Sovjetunionens avsikt med blockaden var att tvinga de västliga makterna att ge upp sina sektorer i Berlin och lämna staden under sovjetisk kontroll. Det var ett försök att krossa Västberlins ekonomi och tvinga de västliga makterna att överge staden.För att rädda Västberlin flög de västliga makterna in förnödenheter till Västberlin i en massiv flygbro, där hundratals flygplan flög dag och natt för att förse staden med mat, bränsle och andra nödvändigheter. Berlinblockaden och Luftbron blev snabbt en symbol för kalla kriget. Det var en tydlig demonstration av den ideologiska och politiska konflikten mellan öst och väst.Under kalla kriget var Berlin också en spionernas huvudstad. Både öst och väst använde sig av spioneri för att få information om fienden. Det var här som spionutbyten ägde rum och där spioner från båda sidor rekryterades och avslöjades.Den 13 augusti 1961 byggde östtyska myndigheter med Sovjetunionens goda minne Berlinmuren, som murade in Västberlin och skilde familj och vänner från varandra, samt blev en symbol för den delade staden och den skarpa skiljelinjen mellan öst och väst. Muren blev den tydligaste symbolen för den totalitära kontrollen som östtyska regeringen hade över sina medborgare.I den 26 och 27 oktober stod sovjetiska och amerikanska pansarvagnar öga mot öga mot varandra vid gränsövergången Checkpoint Charlie efter problem för amerikanska diplomater att fritt passera gränsen mellan Väst och Östberlin.Det nästan slumpartade Berlinmurens fall den 9 november 1989 var början på slutet på det kalla kriget och en ny era för Berlin och Tyskland. Det var en historisk händelse som firades över hela världen och som ledde till återföreningen av Öst- och Västtyskland. Berlinmurens fall innebar också slutet på Berlin som kalla krigets huvudstad. Staden blev istället en symbol för en ny tid av fred, enighet och frihet.Bild: Berlinmuren vid Niederkirchnerstrasse mellan Kreuzberg och Mitte, 1988, av Roland Arhelger, Wikipedia, CC BY-SA 4.0Lyssna också på Berlinmurens fall – en oväntad händelse som förändrade världen.Musik: Upstairs Downstairs av The Mountain, Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nazityskland och Sovjetunionen mördade under perioden 1933 till 1945 14 miljoner civila i ett område som innefattar östra Polen, Ukraina, Belarus, västra Ryssland och Baltikum.De civila offren dog inte p.g.a krigshandlingar utan en genomtänkt mordisk politik. Koloniala ambitioner utifrån två totalitära ideologier slutade med skapad massvält, nackskott och gasning. Den amerikanske historikern Timothy Snyder kallar området för Bloodlands i en bok med samma namn. Han hävdar att vi måste utgå från territoriet för att förstå vad som hände.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Martin Hårdstedt utifrån boken Bloodlands av historikern Timothy Snyder.Två totalitära regimers koloniala ambitioner sammanföll i brödboden Ukraina. Sovjetunionens ledare Stalin valde att medvetet svälta ihjäl 3 miljoner ukrainska bönder i kollektiviseringen av jordbruket, som var tänkt att ge ett överskott som kunde användas för att industrialisera samhället. I den stora terrorn 1936 till 1938 var polacker och kulaker särskilt utpekade. 700 000 människor avrättades under två år för att säkerställa revolutionen.Adolf Hitler planerade att låta 30 miljoner människor svälta ihjäl i Bloodlands för att ge utrymme för en jordbrukskolonisation av Ukraina, för att säkerställa Tysklands mattillgång. När krigslyckan satte stopp för planerna inriktades dödandet framförallt mot judar som främst sköts nära sina hem än skickades till dödslägren i Polen.När Tyskland anföll Polen den 1 september 1939 var det första steget på vägen att besegra Sovjetunionen. På Östfronten fick tyskarnas fantasier om raskrig fritt spelrum. Massavrättningarna av judar började på hösten 1941 och fortsatte till 1944. Cirka 1,5 miljoner ukrainska judar dödades, och över 800 000 fördrevs österut.Bild: Einsatzgruppe mördar judar i Ivanhorod, Ukraina, 1942. En kvinna försöker skydda ett barn med sin egen kropp precis innan de beskjuts med gevär på nära håll. Wikipedia, Public Domain.Musik: The Comeback Yid Bulgarish av Humans Win, Storyblock AudioLyssna också på Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig samt Holodomor – Josef Stalins terrorsvält för att kuva ukrainarna.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Landene øst for Det kaspiske hav ble selvstendige etter Sovjetunionens kollaps. Hva betyr naboskapet til Russland i dag? Hvilken økonomisk utvikling skjer i området? Og hvor viktig er vann og adkomst til havet?Gjest: Dr. Frederick Starr, founding chairman of the Central Asia-Caucasus Institute and Silk Road Studies Program Dette er en podcast i serien om landene rundt Russland og krigen i Ukraina.

Välkommen till ännu ett spännande avsnitt av Oscar & Fredrik podcast! I dagens Avsnitt möter vi en man vars livshistoria är en fängslande berättelse om överlevnad, motgång och triumf. Vi presenterar Vincent Hunanyan – från Sovjetunionens gråa vardag till att bli en bestseller författare och mentor för andra. Vincent växte upp i en tid och plats präglad av omvälvningar och svårigheter. Efter att ha lämnat det forna Sovjetunionen tillsammans med sin mamma och bröder, bar han med sig en attityd där ingenting var hans fel. Men livet har en tendens att utmana oss, och Vincent var inget undantag. Efter att ha flyttat till USA för att följa sin dröm att bli advokat, började Vincent sin resa vid det prestigefyllda UCLA. Men bara två månader efter examen fann han sig själv på gatan, psykiskt nedslagen och långt ifrån den framtid han hade drömt om. Tanken på att återvända hem till mamma och Sverige kändes som den enda vägen framåt. Men som så många gånger tidigare i Vincent's liv, var han inte ensam. Hans bror Tigran fanns där som en klippa i stormen och hjälpte honom att resa sig igen. Det var den startpunkten på en resa som skulle leda Vincent till helt nya höjder. Idag är Vincent en respekterad författare vars böcker toppar bestsellerlistor på Amazon. Men hans framgångar har inte gjort honom självgod; istället har han valt att använda sin erfarenhet för att hjälpa andra. Genom att coacha och stödja nya författare på deras egna vägar mot framgång, sprider Vincent inte bara sina egna berättelser utan också ljuset för andra att följa efter. Så häng med oss när vi utforskar Vincents otroliga resa – en berättelse om överlevnad, styrka och möjligheten till förändring. Det här är ett avsnitt du verkligen inte vill missa! Vill du komma i kontakt med Vincent Hunanyan: Facebook: https://www.facebook.com/vincenthunanyan Instagram: @vincenthunanyan Hemsida: http://publicera.co/ Vincents Bestseller Black Book of Poems : Klicka här

"Jeg vil gerne slå fast at Ukraine ikke bare er et naboland for os. Det er en del af vores historie, kultur og åndelige fælles rum". Sådan sagde Rusland præsident Putin i en tale tre dage før invasionen af Ukraine. Putin er kendt for sin brug af historien som rettesnor for den politik han fører. Det har vi flere gange fået demonstreret i relation til krigen i Ukraine og hans forståelse af Vestens rolle. Sovjetunionens kamp mod Hitlertyskland under Anden Verdenskrig - også kendt som Den Store Fædrelandskrig - spiller en særlig rolle for ham, men hvordan er hans syn på historien i grunden blevet formet? Og hvilke andre kapitler af den russiske historie lægger han vægt på? Det er et par af spørgsmålene i denne uges Kampen om historien, hvor Adam Holm taler med forfattere samt Ruslands-kendere Flemming Splidsboel og Flemming Rose. Musik: Adi Zukanovic.

Volga har varit en symbol för Ryssland. Samtidigt är Rysslands historia även historien om en imperialistisk expansion österut och sydost längs Volga. Storfurstendömet Moskva var först underordnad stäppfolken vid Volga för att senare erövra deras kärnområden som Hazarriket och Krimkhanatet.Under århundradena styrde de ryska härskarna Volga-områdena med hjälp av våld, byråkrati, ideologi och assimilering. Det ryska styret under tsartiden var anmärkningsvärt inkompetent och godtyckligt. Det följdes av den sovjetiska tidens massvält efter inbördeskriget, kollektiviseringens plågor, ytterligare svält på 1930-talet, andra världskriget och miljöskador som tillfogats floden.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Lena Jonson, docent i statsvetenskap, som är aktuell med boken Volga och det inre Ryssland – En resa i tid och rum.Volga har format ryska imperiets historia, skapat rika kulturer och civilisationer samt drivit ekonomisk tillväxt. Men Volga är mer än bara en vattenväg. Den är ett levande monument över landets komplexa historia, en plats där olika etniciteter och traditioner möts och blandas.Den mäktiga floden Volga har varit en viktig mötesplats för olika eurasiska civilisationer som skyter, hunner, germaner, finsk-ugriska- och turkiska folk där islam, kristendom och judendom var representerade. Volga var en viktig handelsled där också nordbor etablerade sig.I dagens Ryssland blir politiska ledare alltmer centraliserade, och deras retorik betonar alltmer det slaviska ryska arvet. Samtidigt blir icke-ryska folk alltmer medvetna om sin egna kulturella unikhet. Frågan om etnicitet och historiskt minne blir alltmer brådskande i den nuvarande ryska samhällsdebatten. Vad innebär detta för Rysslands framtid som en flernationell stat?Bild: Bogatyrer av Viktor Vasnetotv från 1898, Wikipedia, Public DomainMusik: Prayer Of A Warrior av Jon Presstone, Storyblock AudioLyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.KällorJonson, Lena (2022) Volga och inre Ryssland – En resa i tid och rum, Dialogos förlagKleberg, Lars (2022) Ett imperium som bygger på förtryck av andra folk, Tidskriften Respons.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Petrov har tillskrivits bedriften av att ha räddat världen. I september 1983 arbetar Petrov i en luftförsvarscentral i Sovjetunionen. På hans pass går larmet från sovjetiska spionsatelliter, USA har avfyrat en kärnvapenrobot i riktning Sovjet. Till slut är det enligt de sovjetiska varningssystemen fem kärnvapenrobotar. Stick i stäv med stående order rapporterar Petrov inte vidare, utan inväntar ytterligare bekräftelse från höjdradarsystemet att robotar är på väg mot dem. Hans beslut att avvakta förhindrade sannolikt tredje världskriget med påföljande atomvinter. Men 1983 sopades hela incidenten under mattan och uppdagades först efter murens fall.

Stalins svenska bensinbolag AB Nafta Syndikat var verksamt under åren 1928 till 1937 med flera hundra bensinmackar runt om i Sverige. Nafta Syndikat hade svensk ledning som var knutna till den kommunistiska tredje internationalen Komintern.Nafta Syndikat bröt bolsjevikernas ekonomiska isolering vilket gav intäkter i hårdvaluta, men var samtidigt inblandad i spionage och underjordisk kommunistisk verksamhet. Flera svenska anställda hörde av sig till polisen om de sovjetiska medarbetarna som reste mycket, men visste väldigt lite om att sälja bensin.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Fredrik Malm, riksdagsledamot för Liberalerna och barnbarnsbarn till Einar Kruse som ledde Nafta Syndikat och var en grå eminens i det stalinistiska Sveriges Kommunistiska Parti. Han är aktuell med boken Naftasyndikat - Berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige.Efter flera partisprängningar var Sveriges kommunistiska parti ett litet disciplinerat parti som tog emot direkta order och pengar från Moskva. En av de ledande personerna i SKP, men relativt okänd för allmänheten, var Einar Kruse som varit med sedan grundandet av partiet 1917.Einar Kruse som hade arbetat på bank blev med tiden inblandad i flera företag som hade nära kopplingar med det nyfödda kommunistiska staten Sovjetunionen. Med svenska bulvanföretag hjälpte han bolsjevikerna att sälja av sin guldreserv på den internationella marknaden. Och senare att starta och driva AB Nafta Syndikat.Lyssna också på Svenska kryptokupper och gestapovänner och Sovjetunionens sammanbrott.Bild: Nafta-Syndikatets mack på Järnvägsgatan 3 1932. FOTOGRAF Gunner, Dan (1890 - 1980), Värmlands Museum Bildarkiv, Public DomainMusik. Sovjetiska nationalsången spelad av Presidentorkestren led av Pavel Ovsyannikov och Moscow Kremlin Choir diregerad av Gennady Dmitryak, inspelad 2001, Creative Commons. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

USApodden Historia om USA:s 40:e president Ronald Reagan. Del 2 av 2. Hollywoodskådisen som blev världens mäktigaste man. Ronald Reagan omfamnade konservatismen och hans politik kom att få en avgörande betydelse för det amerikanska samhällets färdriktning.I den andra av två delar tittar USApodden Historia närmare på Ronald Reagans utrikespolitik. Det sägs att han spelade en nyckelroll i Sovjetunionens kollaps. Hur gick det till? Och hur stor ära ska tillskrivas Reagan för kommunismens fall?Ronald Reagan 1911 - 2004Ronald Reagan valdes till USA:s 40:e president i presidentvalet 1980. Han tillträdde posten i januari 1981 och kom sedan att tjäna landet som president under två mandatperioder.1989 lämnade han över Vita huset till George H Bush, far till George W Bush. Innan Ronald Reagan valdes till president hade han varit guvernör i Kalifornien, skådespelare i Hollywood och hyllad sportkommentator i Iowa.Om USApodden HistoriaUSApodden Historia är en serie specialpoddar från USApodden. Tillsammans med expertgäster blickar vi bakåt mot de händelser och personer som format USA till det land det är i dag.Medverkande: Ginna Lindberg, USA-kommentator, Karin Henriksson, tidigare USA-korrespondent och författare till boken Reagan. En kontroversiell ikon och Britt-Marie Mattsson, tidigare USA-korrespondent och författare.Programledare: Sara StenholmProducent: Viktor MattssonTekniker: Gardar HansenMed ljud från: Reagan Foundation, CSPAN och Sveriges Radio