Podcasts about slitna

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Katarina Wikars försöker se skönheten i slitna ytskikt och undrar vart alla de utrivna originalköken tog vägen. Och vilka hemskheter kan egentligen hända en om man blir klar med renoveringen? ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad den 24 oktober 2018.Utrivna gamla kök låg i drivor utanför fastigheterna i Stockholms innerstad. Det måste ha varit tidigt 2000-tal. Eller? Det var hur som utförsäljningen av allmännyttan, massomvandlingarna till bostadsrätter.Inte nog med att köket skulle bytas ut, det skulle flyttas också. Alla rummen i bostadsrätten skulle byta plats med varandra. Det har alltid fascinerat mig som ihärdig läsare av heminredningsmagasin, där man utan att skämmas kan titta in i andra människors sovrum och garderober, det där med att flytta runt rumsliga funktioner, dra om alla ledningar, knacka ner de gamla väggarna. Att husen liksom imploderade.Varför kan inte rummen bara vara där de var från början? Någon måste ju ha tänkt på hela huset bästa då det ritades och inte bara ditt lilla investeringsobjekt på tredje våningen till vänster. Och sen visade sig också mycket riktigt att en och annan bärande vägg hade tagits bort, att en och annan för tung Aga-spis var på väg genom bjälklagren ner till grannen. Att husen liksom imploderade. En tung bok jag har på mitt förstärkta bord heter ”Byggnadsvård för lägenheter 1880 -1980” och är sammanställd av byggnadsantikvarierna Stellan Ridderstrand och Vicki Welander. Den handlar om att lära sig se skönheten i det gamla men försöker vara ödmjuk i sitt förhållningssätt, det är upp till var och en hur långt man vill gå i sina byggnadsvårdande ambitioner. Den går också pedagogiskt igenom lägenhetsbestånden under hundra år.Hur såg husens fasader ut på 1890-talet, var placerades köket? Hur högt var det i tak? Tre och en halv meter si så där i paradvåningarna kan man konstatera för att åttio år senare krypa ner mot 2,40 i miljonprogrammen. Det är för en amatör som jag olidligt spännande att efter läsningen gå runt och försöka härleda husen till rätt årtionde utifrån ornament eller inte, taksluttningar och vindsfönster etc. För in i några pampiga trapphus kommer man inte utan kod.Jag bläddrar genast fram till trettiotalet. På tal om utrivna kök. När mitt hus blev bostadsrättsförening var redan alla originalkök utrivna och ersatta med laminatluckor som efter några decennier blivit mycket trötta och nötta. Däremot är köken kvar där de alltid har legat - mot norr - med ett skafferi med ventil ut i världen. Alla lägenheter på trettiotalet skulle också nås av solstrålarna. Utställningarna hette sådant som ”Bo Bättre”. Mest byggdes det tvåor på trettiotalet med fiskbensparkett och linoleummattor och diskret småmönstrade tapeter och ljusa kulörer.I bokens andra del finns själva varsamma renoveringsdelen. Och nu heter det: ”Slitna ytskikt - bevarad charm”. Men det gäller förstås en sotig 1880-tals lägenhet med kakelugnarna kvar och inte ett sunkigt badrum med plastmatta i 1970-talsbeståndet.Du förstår väl att man måste vänta in huset?Min mamma sa alltid att man aldrig skulle bli klar med en renovering. För när man var klar - så dog man. Hon brukade hänvisa till en väninna som renoverat köket och sen dött i hjärntumör. Jag vet fortfarande inte var gränsen mellan klar och oklar går. Om det räcker med att det fattas några lister eller om det fortfarande är oklart så länge vissa rum är i behov av en uppfräschning.I vår generation har vi noterat andra samband mellan familjekatastroferna och renoveringarna. Otaliga är de par som köpt hus på landet, och börjat med en totalrenovering av stora mått, till och med köpt gamla frikyrkor med altare och allt. De lägger tak, knackar puts, river ut golv, bygger till och med nya våningar, sätter in bergvärme och tar dit ett heminredningsmagasin och sen så när det är klart och de bara skulle kunna sätta sig i varsin soffa och titta in i den påkostat uppmurade kakelugnen, så skiljer de sig. Som om det bara var renoveringen som höll dem samman. Nu är det bara vi kvar. Och vad har vi gemensamt. Vad har vi att prata om? Jo, tapeteter, och hantverkare, och originalkrokar, själva renoveringen.I heminredningsmagasinen kan man läsa om människor som gjort det till sitt livsinnehåll, de renoverar och faktiskt vågar bli klara, och sen säljer de och flyttar till nästa ställe och börjar om från början igen med ytskikten. Hade det varit förr i världen hade de rivit ut allt men nu vet vi alla bättre. Att rummen måste få tid på sig att berätta, som det står i byggnadsvårdsboken.På nittiotalet satt vi om somrarna i ett gammalt reviterat soldattorp från sjuttonhundratalet där det var mörkt som i graven. Och där spisen rykte in. Och där det var hästmyrorna bakom väggarna, i timret. Kanske. Kan vi inte bara riva ut hela skiten och sätta upp gipsplattor så det blir lite rakare och måla vitt, sa jag, för det hade jag sett på teve att de gjorde. Min exman som då inte var min exman stirrade med fasa på mig, insåg min okänslighet, och sa: Du förstår väl att man måste vänta in huset. Hur lång tid tar det då? Det kan ta några år, sa han. Jag frammanade den krokiga soldatänkan som åldrats där medan spisen rykte in och gröten möglade. Skulle man bara ge sig till tåls?Varför har vi en grön bidé i badrummet?Det som annars är bra med gamla hus är just detta - att det under ett ytskikt gömmer sig ett annat. Att man kan göra ett försiktigt snitt under det Stockholmsvita och få fram lager av lager av tapeter från förr. Att det under ett plastgolv och den spikade masoniten finns ett redan såpat skurgolv - om man har tur. Men ett utslängt originalkök är för alltid utslängt. Och då får man anlita några hantverkare som platsbygger ett gammalt för dyra pengar, om man inte bara lugnar ner sig lite och försöker bo in sig i det befintliga halvslitna. Vem vet, det kanske går att måla på laminat.När vi var unga och det ändå fanns någonstans att bo för unga flyttade vi runt i andra hand och så småningom mellan olika hyresrätter. Vi lärde att det inte fanns så mycket att göra med själva bostaden och kunde koncentrera oss på annat som det inre livet. Lägenheten såg ut som den såg ut. Oj, nu hamnade vi i ett laxrosa masonitkök. Varför har vi en grön bidé i badrummet? Det var inte mycket att göra åt. Om man hackade för mycket i en hyresrätt blev man ersättningsskyldig när man skulle flytta. Vi försökte måla schablonmässiga gråa romber på en vägg i Hökarängen men det gillade inte bostadsbolaget.Jag noterar att det ligger färre utrivna kök på trottoarerna numera. Jag vet inte vad det betyder. Kan det vara så att människor har insett att det är livsfarligt att renovera? Själv har jag precis lärt att mina fönsterhaspar är original från trettiotalet och heter spanjoletter. De är inget vidare på att hålla tätt men det ska vara lite dragit i gamla hus. Som mamma brukade säga. Annars vet man inte vilka åkommor man kan dra på sig.Katarina Wikars, Sveriges radios kulturredaktion

Stilresan fortsätter! Klädkod i semestertider, vi gör en stilresa du INTE vill missa... Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dagens poddavsnitt visar att Jesus ibland kan vara både vass och varnande. Han säger här att domen väntar alla dem som inte tar emot honom. Efter det att Jesus proklamerat dom över dem som sagt sitt nej, vänder han sig till dem som sagt sitt ja och säger "Känn nådens rytm!" Jesus frågar oss som följer honom: "Är ni trötta? Slitna? Utbrända av försöken att leva upp till olika andliga krav? Kom då till mig, jag ska visa er var ni kan få vila ut. Umgås med mig. Känn nådens otvungna rytm. Följ mig, så ska ni få lära er att leva fritt och lätt." När vi hör dessa ord från Jesus, känner vi båda en stark längtan efter att söka oss närmare Jesus - för att få vila ut. Hur känner du?

I panelen den här dagen, samlade i Svenskarnas hus, sitter Dan Eriksson, Björn Björkqvist och Jalle Horn. Slitna efter helgens tioårsfest gör de vad de kan för att rösterna inte ska spricka, och försöker sina vanor trogna att vrida och vända på allt. Med utgångspunkt i Jens Pühses artikel resonerar vi om hur mycket som har ändrats på grund av Rysslands invasion av Ukraina, och hur nationalister börjar ifrågasätta tidigare ställningstaganden. Inlägget Ukrainska flyktingar till Sverige dök först upp på Radio Svegot.

I panelen den här dagen, samlade i Svenskarnas hus, sitter Dan Eriksson, Björn Björkqvist och Jalle Horn. Slitna efter helgens tioårsfest gör de vad de kan för att rösterna inte ska spricka, och försöker sina vanor trogna att vrida och vända på allt. Med utgångspunkt i Jens Pühses artikel resonerar vi om hur mycket som har ändrats på grund av Rysslands invasion av Ukraina, och hur nationalister börjar ifrågasätta tidigare ställningstaganden.Medan de politiskt korrekta upprörs över att kriget i Ukraina kan "försena klimatomställningen" och att svenskar hellre hjälper ukrainare än araber, funderar vi på mer praktiska saker. Till exempel hur stort flyktingmottagande Sverige klarar av, vad det kommer få för konsekvenser på samhället, hur svenskarnas välvilja kan komma att utnyttjas och så vidare. Dessutom förfasas vi, men förvånas absolut inte, över rapporterna om arabiska och afrikanska överfall på ukrainska kvinnor. Jens Pühses artikel: https://medium.com/@jens.puehse/solidarity-with-the-ukrainian-people-the-hour-of-need-e9d7e3ace640

Partiledaren Nyamko Sabuni höll tal från Liberalernas landsmöte i Linköping. Talet fokuserade på hur man ska bryta utanförskap i utsatta områden, vilket Sabuni kallade för landets mest akuta problem.

Ingen helg utan Spanarna! I veckans panel får vi höra Maja Aase, Per Naroskin & Jessika Gedin tolka, sia och spå vår vardags både små och stora tecken! Veckans panel i Spanarna: Maja Aase, Per Naroskin & Jessika GedinVarmt välkommen att inleda helgen med Spanarna. I panelen den här omgången hör vi kommunikationsstrategen Maja Aase, psykologen Per Naroskin samt kulturjournalisten  Jessika Gedin bjuda på kluriga framtidsspaningar med spets och humor! Till sin hjälp har de som alltid programledaren och ciceronen Ingvar Storm.Maja Aase: Heja, dreja. Per Naroskin: Den slitna hållbarheten. Jessika Gedin: Kulturell energi.Om SpanarnaSpanarna är ett program och en podd för dig som gillar samhällsspaning med humor. Tre skarpsynta personligheter försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner.spanarna@sverigesradio.seHär kan du lyssna på samtliga spaningar i vårt arkiv!

Nu ska det handla om employer branding och alla de jobbannonser som dyker upp inom media- och kommunikationsbranschen. Inte sällan annonser som innehåller både slitna uttryck, floskler och en otydlighet kring vad det faktiskt är man söker. Och där man i de värsta fallen verkar söka en övermänniska och ett universalgeni som kan och vet allt, men som i verkligheten inte finns. Vad blir konsekvenserna av att inte lyckas med sin rekrytering och employer branding? Vad ska en bra jobbannons innehålla? Och varför behöver annonserna bli både spetsigare och ärligare? Gäster i avsnittet: Sofia Sjöström, media- och marknadsstrateg på Örebro kommun och Stefan Lundin, kommunikationschef på Geely Innovation Centre i Göteborg. Kreatörsguiden: https://www.instagram.com/kreatorsguiden/ ----------------------- Vi är tacksamma för synpunkter och feedback. Vi tar även gärna emot tips på ämnen och gäster i vår podcast. Eller så kanske du vill att vi ska komma till din arbetsplats och snacka media och kommunikation? Följ oss på Facebook: http://facebook.com/svenssonmattisson Kontakta oss på: svenssonmattisson@hotmail.com

Katarina Wikars försöker se skönheten i slitna ytskikt och undrar vart alla de utrivna originalköken tog vägen. Och vilka hemskheter kan egentligen hända en om man blir klar med renoveringen? ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad den 24 oktober 2018. Utrivna gamla kök låg i drivor utanför fastigheterna i Stockholms innerstad. Det måste ha varit tidigt 2000-tal. Eller? Det var hur som utförsäljningen av allmännyttan, massomvandlingarna till bostadsrätter. Inte nog med att köket skulle bytas ut, det skulle flyttas också. Alla rummen i bostadsrätten skulle byta plats med varandra. Det har alltid fascinerat mig som ihärdig läsare av heminredningsmagasin, där man utan att skämmas kan titta in i andra människors sovrum och garderober, det där med att flytta runt rumsliga funktioner, dra om alla ledningar, knacka ner de gamla väggarna.  Att husen liksom imploderade. Varför kan inte rummen bara vara där de var från början? Någon måste ju ha tänkt på hela huset bästa då det ritades och inte bara ditt lilla investeringsobjekt på tredje våningen till vänster. Och sen visade sig också mycket riktigt att en och annan bärande vägg hade tagits bort, att en och annan för tung Aga-spis var på väg genom bjälklagren ner till grannen. Att husen liksom imploderade.  En tung bok jag har på mitt förstärkta bord heter Byggnadsvård för lägenheter 1880 -1980 och är sammanställd av byggnadsantikvarierna Stellan Ridderstrand och Vicki Welander. Den handlar om att lära sig se skönheten i det gamla men försöker vara ödmjuk i sitt förhållningssätt, det är upp till var och en hur långt man vill gå i sina byggnadsvårdande ambitioner. Den går också pedagogiskt igenom lägenhetsbestånden under hundra år. Hur såg husens fasader ut på 1890-talet, var placerades köket? Hur högt var det i tak? Tre och en halv meter si så där i paradvåningarna kan man konstatera för att åttio år senare krypa ner mot 2,40 i miljonprogrammen. Det är för en amatör som jag olidligt spännande att efter läsningen gå runt och försöka härleda husen till rätt årtionde utifrån ornament eller inte, taksluttningar och vindsfönster etc. För in i några pampiga trapphus kommer man inte utan kod. Jag bläddrar genast fram till trettiotalet. På tal om utrivna kök. När mitt hus blev bostadsrättsförening var redan alla originalkök utrivna och ersatta med laminatluckor som efter några decennier blivit mycket trötta och nötta. Däremot är köken kvar där de alltid har legat - mot norr - med ett skafferi med ventil ut i världen. Alla lägenheter på trettiotalet skulle också nås av solstrålarna.  Utställningarna hette sådant som Bo Bättre. Mest byggdes det tvåor på trettiotalet med fiskbensparkett och linoleummattor och diskret småmönstrade tapeter och ljusa kulörer. I bokens andra del finns själva varsamma renoveringsdelen. Och nu heter det: Slitna ytskikt - bevarad charm. Men det gäller förstås en sotig 1880-tals lägenhet med kakelugnarna kvar och inte ett sunkigt badrum med plastmatta i 1970-talsbeståndet. Du förstår väl att man måste vänta in huset? Min mamma sa alltid att man aldrig skulle bli klar med en renovering. För när man var klar - så dog man. Hon brukade hänvisa till en väninna som renoverat köket och sen dött i hjärntumör. Jag vet fortfarande inte var gränsen mellan klar och oklar går. Om det räcker med att det fattas några lister eller om det fortfarande är oklart så länge vissa rum är i behov av en uppfräschning. I vår generation har vi noterat andra samband mellan familjekatastroferna och renoveringarna. Otaliga är de par som köpt hus på landet, och börjat med en totalrenovering av stora mått, till och med köpt gamla frikyrkor med altare och allt. De lägger tak, knackar puts, river ut golv, bygger till och med nya våningar, sätter in bergvärme och tar dit ett heminredningsmagasin och sen så när det är klart och de bara skulle kunna sätta sig i varsin soffa och titta in i den påkostat uppmurade kakelugnen, så skiljer de sig. Som om det bara var renoveringen som höll dem samman. Nu är det bara vi kvar. Och vad har vi gemensamt. Vad har vi att prata om? Jo, tapeteter, och hantverkare, och originalkrokar, själva renoveringen. I heminredningsmagasinen kan man läsa om människor som gjort det till sitt livsinnehåll, de renoverar och faktiskt vågar bli klara, och sen säljer de och flyttar till nästa ställe och börjar om från början igen med ytskikten. Hade det varit förr i världen hade de rivit ut allt men nu vet vi alla bättre. Att rummen måste få tid på sig att berätta, som det står i byggnadsvårdsboken. På nittiotalet satt vi om somrarna i ett gammalt reviterat soldattorp från sjuttonhundratalet där det var mörkt som i graven. Och där spisen rykte in. Och där det var hästmyrorna bakom väggarna, i timret. Kanske. Kan vi inte bara riva ut hela skiten och sätta upp gipsplattor så det blir lite rakare och måla vitt, sa jag, för det hade jag sett på teve att de gjorde. Min exman som då inte var min exman stirrade med fasa på mig, insåg min okänslighet, och sa: Du förstår väl att man måste vänta in huset. Hur lång tid tar det då? Det kan ta några år, sa han. Jag frammanade den krokiga soldatänkan som åldrats där medan spisen rykte in och gröten möglade. Skulle man bara ge sig till tåls? Varför har vi en grön bidé i badrummet? Det som annars är bra med gamla hus är just detta - att det under ett ytskikt gömmer sig ett annat. Att man kan göra ett försiktigt snitt under det Stockholmsvita och få fram lager av lager av tapeter från förr. Att det under ett plastgolv och den spikade masoniten finns ett redan såpat skurgolv - om man har tur. Men ett utslängt originalkök är för alltid utslängt. Och då får man anlita några hantverkare som platsbygger ett gammalt för dyra pengar, om man inte bara lugnar ner sig lite och försöker bo in sig i det befintliga halvslitna. Vem vet, det kanske går att måla på laminat. När vi var unga och det ändå fanns någonstans att bo för unga flyttade vi runt i andra hand och så småningom mellan olika hyresrätter. Vi lärde att det inte fanns så mycket att göra med själva bostaden och kunde koncentrera oss på annat som det inre livet. Lägenheten såg ut som den såg ut. Oj, nu hamnade vi i ett laxrosa masonitkök. Varför har vi en grön bidé i badrummet? Det var inte mycket att göra åt. Om man hackade för mycket i en hyresrätt blev man ersättningsskyldig när man skulle flytta. Vi försökte måla schablonmässiga gråa romber på en vägg i Hökarängen men det gillade inte bostadsbolaget. Jag noterar att det ligger färre utrivna kök på trottoarerna numera. Jag vet inte vad det betyder. Kan det vara så att människor har insett att det är livsfarligt att renovera? Själv har jag precis lärt att mina fönsterhaspar är original från trettiotalet och heter spanjoletter. De är inget vidare på att hålla tätt men det ska vara lite dragit i gamla hus. Som mamma brukade säga. Annars vet man inte vilka åkommor man kan dra på sig. Katarina Wikars, Sveriges radios kulturredaktion

Passa på att boka rum på www.storyhotels.com med koden AMK2020 för 30% rabatt på bokningar som görs innan 30 juni. Erbjudandet gäller för datum under hela 2020. Gå in på sajten och kolla in rummen, de är helt fantastiska. … Gäster: Erik Broström, Johannes Brenning, John Gillberg, Ola Aurell, Isak Wahlberg … Vi pratar om: …Vi är tillbaka! …Sommarvädret …Porslinselefanten i rummet …Man blev inte bakis som tonåring …Killars tinderprofiler …Statusuppdatering kring Covid19 https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/ Statistik: https://gisanddata.maps.arcgis.com/apps/opsdashboard/index.html?fbclid=IwAR0RITs-sbuIjqpW-JgbL7XfBZI... …Ansiktsmask eller inte ansiktsmask …Axios intervju med Donald Trump om Covid19 https://www.youtube.com/watch?v=cqF4kQBAB9w …Mutationer av klamydia …Ny mutation av Coronaviruset hittad i Malaysia. 10x mer smittsam https://www.bloomberg.com/news/articles/2020-08-17/malaysia-detects-virus-strain-that-s-10-times-mor... …Isak har startat en ny podd, Guldhjältarna, kommer snart! …Vitrinskåp och ockuperade rum …Folk som har överanvända motiverande citat på hemväggarna …Slitna bostadsmäklare tack! …Att jobba som spärrvakt i tunnelbanan …Princessan i tornet är en trofé …Explosionen i Beirut …Martins skämt på twitter https://twitter.com/martinsoneby/status/1294238690752057344?s=20 Låtarna som spelades var: Thin Lizzy - The Boys Are Back In Town Eminem - Without Me Aldrovanda - Magnetized TR/ST - Iris Led Zeppelin - Immigrant Song Gojira - Another World Foo Fighters - The Pretender Green Day - American Idiot Alla låtar finns i AMK Morgons spellista här: https://open.spotify.com/user/amk.morgon/playlist/6V9bgWnHJMh9c4iVHncF9j?si=so0WKn7sSpyufjg3olHYmg … Bli patron på www.patreon.com/amkmorgon! Extramaterial, extrapoddar, extra allt. Förtur och rabatt på biljettsläpp och merchandise. Och du stöttar AMK Morgon så vi kan ge er två timmar underhållning varje dag för alltid. Tack för att ni stöttar! ... Lyssna på Tekniker-Davids heta rockband Aldrovanda! Finns på Spotify och alla andra musikstreamingtjänster! https://linktr.ee/Aldrovanda

Klichéer i litteratur, musik eller konst handlar det bara om slitna och uttjänta grepp, eller är det nödvändiga symboler för att vi ska förstå varann? Det finns få saker som svider lika mycket för en konstnär som att bli beskylld för att syssla med klichéer. Samtidigt som allt språk bygger på väl inarbetade symboliska betydelser klarar vi oss verkligen utan det färdigformulerade och igenkännbara om vi vill göra oss förstådda? Långt reportage om balansgången mellan klyscha och kommunikation. EN AV VÅR TIDS STORA DIRIGENTER HAR GÅTT BORT  I helgen gick den lettiske dirigenten Mariss Jansons bort. Som ledare för bland andra Oslo filharmoniska orkester och Pittsburghs symfoniorkester blev han en av vår tids främsta. Samtal med Johan Korssell, Musikrevyn i P2. ESSÄ: UTAN LEKEN DÖR KONSTEN Hur fri är konsten? Kulturlivets frihet har varit föremål för många debatter på senare år, och den här hösten är inget undantag tvärtom. Men om friheten kringskärs inifrån kulturlivet självt? Eller av publiken vad gör man då? Det funderar kulturredaktionens Mårten Arndtzén över i denna essä om lekens viktiga roll i konsten. Programledare: Lisa Wall  Producent: Eskil Krogh Larsson

Klichéer i litteratur, musik eller konst handlar det bara om slitna och uttjänta grepp, eller är det nödvändiga symboler för att vi ska förstå varann? Det finns få saker som svider lika mycket för en konstnär som att bli beskylld för att syssla med klichéer. Att landa i klyschor i sitt skapande tyder på bristande fantasi. Samtidigt som allt språk bygger på väl inarbetade symboliska betydelser klarar vi oss verkligen utan det färdigformulerade och igenkännbara om vi vill göra oss förstådda? Ett reportage om balansgången mellan klyscha och kommunikation. Med Cajsa Von Zeipel, konstnär; Anna Hallberg, poet; Thanos Fotas, komiker och Gunilla Almström Persson, språkvetare. P1 Kultur  p1kultur@sverigesradio.se

I veckans avsnitt av Tyngre Träningssnack gästas vi av Daniel Hammarström. Daniel är forskare och fd skidtränaren som numera har sadlat om till att studera styrketräning. I det här avsnittet får du höra lite om hans tidigare arbete som skidtränare på högskolan i Dalarna. Hur de gjorde studier på flera olika typer av tester för att se vilka som var mest användbara för att förutsäga prestation. Det blir bland annat en hel del diskussioner kring skillnaderna mellan vad en vetenskapsman och en idrottare förväntar sig få ut för information från olika typer av tester. När ett mindre precist test kan vara motiverat och vilka faror det finns med att inte erkänna den naturliga variation som finns när du utför samma test flera gånger. Efter det får du höra om Daniels senaste studie på styrketräning där man visade att olika personer får ut olika mycket av att öka på sin träningsvolym. För vissa gör det stor skillnad att träna musklerna med flera set i varje övning medan det för andra inte verkar bidra med särskilt mycket. Om du vill se resultaten från den här studien i grafisk form så har Jacob skrivit om den på Tyngre tidigare, Hur mycket behöver en nybörjare träna och när blir det onödigt mycket?. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta (och tidigare) avsnitt. Hålltider 00:00:00 Slitna värdar 00:01:52 Dagens gäst, Daniel Hammarström 00:05:47 Skidtränare på högskolan i Dalarna 00:08:43 Daniels misstag som nybliven tränare 00:10:44 Det är vanligen bäst att göra det mesta bra än att försöka göra allt optimalt 00:11:59 Som ny tränare är man ofta inte kritisk nog mot nya idéer 00:13:16 Hur Daniel hamnade på idrottshögskolan i Norge 00:15:40 Daniels första studier på olika tester för skidåkare 00:18:19 Vilken praktisk nytta kan du ta med dig från tester? 00:20:42 VO2max tester är väldigt beroende av kalibreringen av mätutrustningen 00:22:27 VO2max på skidor testas med olika metoder i Norge och Sverige 00:23:25 Små förändringar i tester kanske mer återspeglar variation i testet och inte faktisk förändring i prestation 00:29:27 Vissa test kan vara praktiska som tränare men egentligen ger de inte så mycket korrekt data 00:34:08 Skillnader mellan vad forskare vill få ut från studier och tester jämfört med vad idrottaren vill få ut 00:37:06 Att utföra studier på nyss pensionerade elitidrottare är intressanta att utföra 00:42:13 Daniels doktorerande och fokus på individualisering av träningsråd vid styrketräning 00:46:14 En ökad aktivering av ribosomerna innebar ett bättre svar på högre träningsvolym 00:47:09 Varför ger ökad stimulering inte ytterligare resultat? 00:49:20 För nybörjare nås platån redan vid låg träningsvolym 00:53:27 Är progressionen av volymen viktigare än progression i intensitet för nybörjare? 00:54:58 Vi saknar markörer för att veta vem som kommer svara bättre och sämre på samma träning 00:59:16 Svårigheterna med att försöka hitta gener som påverkar hur väl någon svarar på styrketräning 01:02:31 Resterande studier i Daniels doktorsavhandling

Umsjón: Pálmi Jónasson Dómsmálaráðherra vill gera gagngerar breytingar á skipulagi lögreglu. Ríkislögreglustjóri ætlar ekki að tjá sig um víðtækt vantraust í hans garð. Ríkislögmaður bauð afkomendum Sævars Ciesielskis um 240 milljónir króna í bætur í vor. Guðjóni Skarphéðinssyni voru boðnar um 140 milljónir en hann krefst þrettán hundruð milljóna króna. Dómur Hæstaréttar gegn Boris Johnson er tímamótadómur og styrkir þingið til muna að mati stjórnmálafræðings. Innflutningur á gosi og bragðbættu vatni hefur rúmlega fjórfaldast á innan við tveimur árum. Mest munar um stóraukinn innflutning frá Svíþjóð. Slitnað hefur upp úr kjaraviðræðum BSRB við ríkið. Eftir árangurslausan samningafund í dag ákvað samninganefnd BSRB að slíta viðræðunum, sem hafa strandað á styttingu vinnuvikunnar í 35 stundir. Fyrrverandi útibússtjóri Danske Bank í Tallinn í Eistlandi er horfinn sporlaust. Lögregla telur að hann sé í lífshættu. Lengri umfjöllun: Innflutningur á gosi og bragðbættu vatni hefur rúmlega fjórfaldast á innan við tveimur árum. Þetta má lesa úr innflutningsskrá Hagstofunnar. Mest munar um stóraukinn gosdósainnflutning frá Svíþjóð. Verkfræðingur hjá Eflu segir kolefnisspor innfluttra drykkja hærra en þeirra sem framleiddir á Íslandi. Arnhildur Hálfdánardóttir sagði frá. Donald Trump er sakaður um að kúga forseta Úkraínu til að rannsaka Joe Biden sem hefur mælst efstur í forvali Demókrata fyrir forsetakosningarnar á næsta ári. Fyrir síðustu forsetakosningar var Trump sakaður um að vinna með Rússum til að koma höggi á þáverandi andstæðing sinn Hillary Clinton. Pálmi Jónasson segir frá. Ellefu einróma hæstaréttardómarar telja þá ráðstöfun Boris Johnson forsætisráðherra Breta að senda þingið heim ólöglega. Þingstörf eigi því halda áfram eins og ekkert hafi í skorist. Dómur Hæstaréttar Breta varðar grundallarþætti breskrar stjórnskipunar og mun bergmála lengi. Þá líka í komandi kosningum og þá í samhengi við útgöngu Breta úr Evrópusambandinu þó dómurinn snúist ekki um það mál. Sigrún Davíðsdóttir fjallar um málið.

Inne: 1. Munchhausen by proxy 2. Att som offentlig person göra kontroversiella uttalanden och sedan skryta med hur mycket hot man får Ute: 1. Att säga "tack som fan" 2. Program där svenska kändisar talar ut över en middag 3. Fondvägg 4. Feng shui 5. Slitna jeans 6. Ballader 7. Att vara en player 8. Att kritisera generaliseringar 9. Turbo och lustgas 10. Ordet djävulusiskt 11. Att referera till samhället som "systemet" 12. Chiafrön

Slitna skönhetsredaktörer SOS! Vi har krisat lite och behöver nya vanor. Dessutom grottar vi ner oss i cannabisbeauty, CBD och hudvännerna svavel/MSM + recenserar den Sverigeaktuella kultmasken som hajpats av japanska Vogue. Kom och träffa oss och Linda Hallberg på Iconfest i helgen (och få galna goodiebags). All info i podden.Produktlista:Oskia Renaissance Mask - i samarbete med Bangerhead.seHinterland CBD-oljaLIVEPODD med Linda Hallberg på söndag!Vi livepoddar på Iconfest i Gallerian i Stockholm söndag 28/4. Gäster är makeupgeniet Linda Hallberg och Aida Ghorban Ebrahimi, VD på Linda Hallberg Cosmetics. Kom och häng med oss! Begränsat antal fullmatade goodiebags – först till kvarn. All info fås i podden!Följ oss på Instagram!@maria_ahlgren@anjaskeppegrahn See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Slitna som få men lyckliga som färre försöker sig herrar Danielsson & Guiance på att summera muskelfesten i Kistamässan.

Full styrka i Interpodden efter matchen mot Udinese och idag pratas det friskt om förra veckans resultat och kommande två ödesmatcher framtill säsongsavslutningen. Vi pratar också generella Internyheter, Epic Brozo och alla era frågor. Medverkande: Hampus Kärki, Sendrak Prieto, Binan Al Attar, Jacob Planell

I veckans Stil ska vi ta en titt på en nöt som många modeföretag har svårt att knäcka hur kommer vi att vilja köpa kläder i framtiden? Ingen vet, många har åsikter men alla är överens om en sak att det måste vara en upplevelse att shoppa. En fras som upprepas likt amen i kyrkan. I synnerhet inom mode där många märken famlar efter framtida sätt få konsumenter att vilja köpa just deras kläder. Men, hur ser denna upplevelse ut, egentligen? Vad består den av? Och kan man få den på nätet? Även om näthandel växer snabbast, köper vi än så länge mest mode i fysiska butiker. Men även de måste anpassas till kunder som kräver något annat. Något nytt. Något mer. En annan känsla. I veckans program pratar vi med Maj-La Pizzelli, en av grundarna till sko- och accessoarmärket ATP Atelier, som nyligen öppnade sin första, egna butik  hur gick tankarna då? Vi åker också till Paris och besöker webbaserade företaget Vestiaire, som specialiserat sig på plagg och accessoarer från de stora modehusens luxuösa utbud. Och så tar vi en närmare titt på vad det innebär att vara en så kallad "tävlingsshoppare". Veckans gäst är Jonas Arnberg, vd för HUI Research.

Våra Loppmarknadsarkeologer mätte prisnivåer på begagnade leksaker. De hittade en leksaksbil i skala 1:64 med avskavd lack och andra skönhetsmissar för 400 kronor. Är den värd det och varför? Sedan 1970-talet har gamla leksaker varit hett i samlarkretsar. Orörda exemplar av sällsynta miniatyrbilar kan vara värda allt från en krona till många tusenlappar. Detta driver upp förhoppningarna om att det finns pengar att tjäna på gamla leksaker, även på loppmarknader. Men hur gick det till när leksakerna blev samlarobjekt? Våra Loppmarknadsarkeologer Maja Åström och Tommie Jönsson tog hjälp av antikhandlaren Mats Wigerdal, specialiserad på möbler, belysning och leksaker från efterkrigstiden, för att förstå varför vissa leksaker ökar i värde medan andra inge gör det. Mats förklarar också hur internet påverkar prissättning av efterfrågade andrahandsvaror samt vilka gamla leksaker som kanske blir nästa stora kategori av samlarobjekt.

I veckans STIL ska vi öppna museernas och modehusens arkiv för att undersöka vad vi samlar på, varför och för vem. Varför är det överhuvudtaget viktigt att arkivera och dokumentera vår historia i form av föremål, hur många prylar har vi plats för att spara, och vems historia är det egentligen vi skriver när vi samlar ett urval av saker i arkiv? På Stockholms Stadsmuseum har man samlat och arkiverat föremål under temat Stockholm sedan början av 1900-talet. Här finns alla möjliga sorters saker (vattenledningar från 1700-talet, kakelugnar, gamla skepp, dockskåp och delar av rösträttskämpen Kata Dalströms sittgrupp - för att bara nämna några) som på olika sätt berättar en historia om vad staden en gång var. Vi har besökt museets arkiv i Frihamnen i Stockholm. Vi har också pratar med några svenska modeskapare om hur de ser på samlande. Är det viktigt att spara och arkivera varenda plagg man har gjort eller är det bättre att inte vara så sentimental och istället ha arkivet i sitt huvud? Veckans programledare är David Mehr och gäster i programmet är Veronica Hejdelind, publik chef på Arkitektur- och designcentrum, och Philip Warkander, doktor i modevetenskap.