Podcasts about samerna

K har varit på ett hotell och träffat en lallande fåne chippen har gått omkring i skogen med hjälp av en app Det finns ett klimatsmart typsnitt! Samerna blir fortsatt mobbade, nu av svenska rallyt Mourinhou är anklagad för rasism En mycket mystisk konstkupp har skett i Göteborg

Norrland utvecklade en egenartad kultur under forntiden, präglad av jakt, fiske och fångst, samt tidiga handelskontakter med både öst och väst. På ett område som upptar halva Sveriges yta möttes olika människor, språk och traditioner.De första norrlänningarna kom från olika håll för 10 000 år sedan. Från väster kom grupper som rörde sig inåt landet från den norska Atlantkusten och från öst migrerade grupper från Karelen och Ryssland.Detta är det första av två avsnitt om Norrlands historia där programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren och historiepoddaren Robin Olovsson som är aktuell med boken Historien om Norrland – Dimmans land: från istid till hungerår.Att människor kom från både väst och öst präglade regionens tidiga historia och skapade en mångfaldig kulturell grund. Och Norrlands historia har inte alltid passat in i 1800-talets nationalistiska historieskrivning.Norrlands historia präglas av interaktioner mellan olika folkgrupper, där samer, kväner, finnar och senare svenska nybyggare delade regionens vidsträckta landskap. Dessutom har externa influenser, från vikingar till handelsförbindelser med Ryssland och Östersjöområdet, spelat en avgörande roll i att forma de kulturella och ekonomiska mönstren i regionen. Norrlands tidiga befolkning var inte isolerad, utan en del av större kulturella och ekonomiska nätverk. Redan under stenåldern ser vi tecken på kontakter med andra regioner.De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet i Norrland har hittats på platser som Aareavaara nära Pajala, där arkeologiska fynd visar att människor redan för cirka 10 000 år sedan rörde sig i området. De tidiga invånarna i Norrland levde i huvudsak som jägare och samlare.Fynd från platser som Vuollerim, där en stenåldersbosättning grävdes fram, ger en bild av hur dessa tidiga samhällen fungerade. Vuollerim, som dateras till cirka 6 000 år sedan, visar att människorna redan då levde i organiserade grupper och byggde permanenta strukturer som hyddor. De rörde sig mellan säsongsbaserade läger beroende på vilka resurser som var tillgängliga under olika tider på året. Ett sofistikerat system av basläger och mindre jaktstationer gjorde det möjligt att maximera nyttjandet av naturens cykler.Landhöjningen, som skedde snabbare i Norrland än i andra delar av Sverige, förändrade kontinuerligt kustlinjer och skapade nya områden för bosättning och jakt. De älvar som meandrar genom regionen blev inte bara viktiga för fiske utan fungerade också som transportleder och kulturella sammanlänkningspunkter.Samerna är en av de äldsta kontinuerliga folkgrupperna i Norrland och har befolkat området i tusentals år. Deras livsstil har traditionellt kretsat kring jakt, fiske och renskötsel, aktiviteter som anpassats till regionens karga klimat och varierande natur. Samerna utvecklade ett nomadiskt levnadssätt där renskötseln spelade en central roll, särskilt under senare historiska perioder.Bild: Carta Marina, skapad av Olaus Magnus år 1539, är en detaljerad och fantasifull karta över Norden. Olaus Magnus lade ner tolv års arbete på kartan innan den trycktes i Venedig år 1539. Kartan utgjorde ett förarbete till Olaus Magnus storverk Historia de gentibus septentrionalibus – Historia om de nordiska folken, och av kartans bilder återfinns över hundra även i boken. Wikimedia Common. Public DomainLjud: Electra To The Baltic Sea Full. Giuseppe Rizzo. Storyblock AudioLyssna också på Samerna och koloniseringen av Norrland.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bokmässan sätter i år fokus på samerna som ett förtryckt naturfolk. Men vem diskriminerar egentligen vem? Ola Wong skriver om kulturvärldens farligt enögda offerberättelse. Inläsare: Staffan Dopping

Den svenska kungamaktens etablering i Norrland kan beskrivas som en naturlig integration av en landsdel eller en kolonisering som med tiden fick svåra konsekvenser för urbefolkningen.När Gustav Vasa etablerar kontroll över Norrland på 1500-talet behandlas samerna relativt väl – det fanns alltid en risk att samerna flyttar till Norge om skattetrycket blir för högt. När skattetrycket ökade för alla svenska undersåtar på 1600-talet, kom samerna att lida svårt av de ökade pålagorna. Samtidigt gjorde den religiösa ortodoxin det svårare för samerna att utöva sin traditionella religion.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Gunlög Fur, professor i historia vid Linnéuniversitetet i Växjö. Hon har forskat om kolonialism i Nya Sverige samt Norrland.Med rasbiologin på 1800-talet började samerna att allt mer betraktas som mindervärdiga och när sedvanerätten fick ge vika för äganderätten förlorade samerna kontroll över sina marker.Bild: Olaus Magnus från Om de nordiska folken från 1555.Musik: Jojk. Sveriges Radios folkmusikinspelningar. Hälsinglands- och Härjedalsresan 1960 Dokumentatör: Matts Arnberg Radiotjänsts ursprungliga produktionsnummer: MT 60/120:3:7 Creative CommonsDetta är ett omredigerat och ommixat avsnitt som har publicerats tidigare. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur kan man påstå att alla är lika, när alla inte har en lika stark röst? Hur kan man säga sig vilja motarbeta motsättningar när man skapar nya motsättningar genom att alltid ge vissa grupper det sista ordet? Under hela 130 år har det hyrts fjällstugor från Länsstyrelsen för att svenskar ska komma ut och röra på sig uppe i fjällvärlden, vilket är mer nödvändigt nu än någonsin för att vara en av många pusselbitar i att lösa faktumet att vi blir allt mer ohälsosamma. Men icke... sa icke Nicke - utan samerna. Nu kommer samerna instampandes med sina särrättigheter och vill ha marken till sin rennäring, och därmed stängs fjällstugorna för fjällvandrande svenskar efter 130 år. Rätt eller fel? Missa inte det här programmet!SVERIGE ÄR PÅ VÄG TILLBAKA till en tid då det knappt fanns alternativ till massmedias lögner, förvrängningar och censur som serveras till frukost, lunch och middag. Fler och fler inom alternativmedia kommer försvinna då folket som uppskattar att alternativen finns, har börjat ta för givet att projekt som detta finns, och tänker inte längre på att stöd är livsnödvändigt. Detta har resulterat i att vi konstant lever under hotet om att inte kunna finnas kvar, och även denna månad är donationskontot en ack så dyster syn. Kan du slå undan hotet, så att vi kan sikta på att politiskt väcka fler innan det är för sent?Swish: 073 846 37 64Meddelande: GåvaVad är det för dag idag? Lördag (10/2-24) så klart! - och gästerna diskuterar:* All mark åt samerna - Vischan befriad från svenskarna.* Svärmorsdrömmen, nakenbilderna och den äcklade känslan.* Feministerna som urvattnar ordet "övergrepp."* Pappa vill möblera om ansiktet på uppläxande "pedagog".* Ingen respekt för den som säger en sak, men tycker en annan.MEDVERKANDE:Programledare: Lelle Johansson.Gäster: Elisabeth Engman, Calle Schiller & Johan WidénVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:KÖPTE FLYKTINGBARNETS LÄGENHET - HEMSÖKS AV ÅTERUPPSTÅDD FAMILJhttps://www.spreaker.com/episode/kopte-flyktingbarnets-lagenhet-hemsoks-av-ateruppstadd-familj--58553195Alla program:https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenNÄSTA NYA PROGRAM: Lördagen den 17 Februari 2024Du hittar även Verklighetschecken här:PODDTOPPEN:https://poddtoppen.se/podcast/1516623687/verklighetscheckenSPOTIFY:https://open.spotify.com/show/3Lvy0LS8zfffv7ad60LwqoRUMBLEhttps://rumble.com/c/c-2636134iTUNES:https://podcasts.apple.com/us/podcast/verklighetschecken/id1516623687?uo=4VECKANS TIPSLELLEWILD HOMESTEADhttps://www.youtube.com/@wildhomestead/videosELISABETHFool Me Oncehttps://www.imdb.com/title/tt5611024/CALLEElvis Presley - Unchained Melodyhttps://www.youtube.com/watch?v=61-RycNKdJk&ab_channel=PAbloMJOHANPress-stopphttps://www.imdb.com/title/tt0110771/?ref_=nm_flmg_t_58_act

Kristoffer Leandoer reser och läser sig ner under markytan. Och bland grottor, katakomber och eld händer det att man får syn på sig själv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2021-03-25.Jag ber de andra gå i förväg ut och väntar tills deras ljus försvunnit utom synhåll, sedan släcker jag ficklampan och är ensam i den 360 meter djupa kalkstensgrottan Pellumbas, en halvtimme från Tirana. Här bodde grottbjörnar, här bodde människor redan på stenåldern och åtminstone fram till medeltiden.Kalkstensland är ihåligt, konstaterade Arthur Conan Doyle: knackar man på det, ekar det som en trumma eller ger vika och blottar ett underjordiskt hav. Kalkstensbergets porösa natur gör det idealiskt som begravningsplats och gömställe. Men i geologisk mening är själva stenarten i sig att beteckna som en gravplats, eftersom den bildats av korall och snäckor som sammanpressats under högt tryck. Det albanska karstlandskapet är alltså ren havsbotten som tryckts uppåt när kontinenterna kolliderat. Snäckskal på tvåtusen meters höjd. Det osynliga blir synligt, det lägsta hamnar på toppen, som om hela jorden vänts ut och in. Genom historien har detta landskap erbjudit gömställen åt insurgenter, laglösa och partisaner. Idag är det framför allt den moderna äventyrsturismens krav som tillgodoses genom ändlösa vattenfall, branta cykelvägar, bergsklättring, grottforskning och forsränning.Men nu finns här inga turister, till och med fladdermössen ligger i dvala.Grottan är synliggjord tid. Det krävs ingen föreläsning om geologisk tid, deep time som begreppet numera lyder, för att inse sambandet mellan det ständiga droppandet och de grönslemmiga stalaktiterna och stalagmiterna, som knappast hunnit växa många millimeter under loppet av ett människoliv. Berget har uppenbarligen inte bråttom. Tanken på geologisk tid, på evolutionen och långsamma förändringar får mig att tänka på Tolkiens gestalt, hobbiten Bilbo, och dennes underjordiska möte med Gollum, den fiskliknande versionen av honom själv, och på H. P. Lovecrafts samtidiga skräckberättelse ”Skuggan över Innsmouth”, där huvudpersonen under dramatiska omständigheter tvingas inse sin släktskap med en fiskliknande varelse. ”Skuggan över Innsmouth” publicerades 1936, Bilbo året efter: uppenbarligen hade känsliga själar orsak att fundera över människosläktets urartning dessa mörka år.Skälet till att jag övervunnit min lätta klaustrofobi och står här inne i stenåldersmörkret är dock att jag har läst Underland, den brittiske författaren Robert Macfarlanes storslagna litterära resereportage och inventering av jordens inre. Han skriver om den trånga och livsfarliga labyrint som breder ut sig under Paris, om grottsystem och gravplatser i England och Slovenien, om underjordiska förvaringsplatser av kärnbränsle, om spökpartiklar och fyra kilometer långa svampar, men framför allt kanske människor som alla drivs av samma otåliga tvång att hela tiden tränga vidare, oavsett riskerna. En av dem säger rentav att livet vore meningslöst om man slutade utforska det okända: ”Då väntar vi bara.”Precis som den franske filosofen Gaston Bachelard tänker Macfarlane i hela kategorier som skär genom tid och rum, precis som Bachelard är han intresserad av hur människan förhåller sig – litterärt, religiöst och filosofiskt – till elementära begrepp som luft, eld och vatten. Men för Macfarlane tillkommer en faktor: hur avlägset, svårtillgängligt och farligt något är. Hans drivkraft verkar vara att med den egna kroppen som pant iscensätta utmaningar som vi andra är fullt nöjda med att läsa om.Ändå började hans äventyr där varje klassiskt äventyr ska börja: i ett bibliotek. En händelselös sommareftermiddag leker den tolvårige Robert kurragömma med sin bror och gömmer sig inne på förbjudet område, i farfaderns arbetsrum dit inga barn fick gå. Väl därinne börjar han titta i farfaderns bibliotek och hittar böckerna om bergsbestigning, glömmer kurragömmaleken, glömmer tid och rum och fastnar för alltid i ett främmande och farligt land, långt från det sorglösa sommarlovet: bara genom att läsa om klättrandets strapatser blir han bergtagen för livet.Som klädskåpet som leder till landet Narnia, tänker jag, som liksom Macfarlane lever i ständig dialog med barndomens fantasyböcker. Nära att fastna i en trång underjordisk gång associerar han omedelbart till Alan Garners Den förtrollade stenen, läst som tioåring.I den keltiska kristna traditionen talas det om ”tunna platser”, platser i ett landskap där gränsen mellan olika tider eller existensnivåer är särskilt skör. Man tänkte sig att öar och stränder, men även grottor, var platser med särskilt tunna väggar mellan vår värld och andra – med andra ord sådana platser som redan i sig själva utgör gränser mellan elementen, mellan vatten och jord, mellan luft och jord, mellan ute och inne.År 1852 besöker den franske romantikern Gérard de Nerval de parisiska luffarnas underjordiska gömställen. För Nervals febriga blick dubbelexponeras de övergivna kalkbrotten med visioner av keltiska mytologi, han ser druidtempel och den behornade guden Cernunnos: det är nog lika mycket betraktaren som platsen som har tunna väggar, tänker jag.Samerna föreställer sig underjorden som en spegelbild av vår värld, med själva markytan som spegelglaset, så att de dödas fötter vidrör våra. Det är en suggestiv bild som inte ger mig någon ro. Varje promenad blir ett existentiellt äventyr, en vandring över glashal nattgammal is. Är det kanske i själva verket vad våra skuggor är, spegelbilder kastade underifrån från en värld som saknar andra färger än grått? Är skuggan i själva verket min underjordiska spegelbild, min spegelbild som död?Underjorden må vara en nött metafor för det egna psyket, men om man faktiskt beger sig dit ner på riktigt så återfår den nötta ytan snart sin forna glans och kan börja spegla igen. I Gaston Bachelards "Eldens psykoanalys" läser jag hur den tyske romantikern Novalis ”drömde om jordens varma innandöme så som andra drömt om himlarnas kalla och praktfulla rymd. För honom är bergsmannen en 'upp-och-nedvänd astrolog'.”Tusentals meter under jord finns, inte astrologerna men väl fysikerna som söker den mörka materians gåta. Likt upp-och-nedvända astronauter firar de sig ned i jordens innandöme för att lägga kilometer av berg mellan sig själva och världsrymden. Då tystnar brus och enskilda signaler kan uppfattas.Bachelard fortsätter såhär: ”I centrum finns fröna; i centrum finns elden som alstrar. Det som gror brinner. Det som brinner gror.” Och gror gör det sannerligen: inte mindre än en åttondel av världens biomassa lever under jord. Vi lever i en värld stadd i ständig förvandling, en värld som hela tiden händer. Marken känns lite mindre stabil när man vet vad som finns därunder. Alla begrepp vänds upp och ner, rummet blir osynligt och tiden synlig, döda ting får liv, berg sjunken djup stån upp. Romantikens grundtanke visar sig riktig: allting lever precis som Gérard de Nerval säger i ”Gyllene verser”: ”Och som ett spirande öga bak slutna lock / Växer en själ under ytan på stenarnas block.”Ja, är det något man bär med sig när man står där och blinkar mot dagsljuset igen, så är det just insikten om att inget är stilla, berg är varken bergfasta eller bergsäkra: ordet ”berg” är i själva verket ett verb.Kristoffer Leandoer, författare och skribentLitteraturRobert Macfarlane: Underland – En upptäcktsresa i underjorden. Översättare: Niclas Hval. Albert Bonniers förlag, 2020.

Fredag! Johanna är tillbaka från staterna och livet leker. Det blir fylla, det blir vilda djur, det blir tama djur, det blir vilda dejter och det blir bromantik.Har du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till kafferepetpod@gmail.comMissa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet10:47 - Petra på gymmet14:03 - Björn på nattpromenad23:30 - Klassresan till Berlin30:59 - Dataläraren35:10 - En dildo för mycket42:47 - En dejt51:54 - Familjen i dalen59:53 - Coca Cola-mannen1:03:31 - Samerna och Ku Klux Klan Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

På samemuseet Ajtte i Jokkmokk finns en helig sten: en så kallad sejte. Den stals från sin plats av två svenska grevar år 1900. Nu är den tillbaka i sameland - och utövar fortfarande sin mystiska kraft. I det här avsnittet av serien berättar Mattias Berg om den heliga stenen och dess vindlande historia. Vilka de här två grevarna var och varför de stal stenen från platsen i landskapet, varför det ligger en uppslagen dagbok i samma monter som sejten på museet. Och fullt med mynt runt omkring.Museernas hemligheter undersöker märkliga föremål på svenska museerVi får möta Ann-Maj Kuoljokk Albinsson, som är vice ordförande i samemuseet Ajttes styrelse och från vars släkts marker sejten stals av de två ungdomliga grevarna. Dessutom kommunikatören Elina Kuhmunen och religionshistorikern Anna Westman Kuhmunen på museet. Han träffar också Erik Franzén i Göteborg, som har skrivit en masters-uppsats i arkeologi om den heliga stenen på Ajtte.

Samerna är ett erkänt arktiskt urfolk på sammanlagt ca 75 000-100 000 samer utspridda i fyra länder. Ca 10 000 av dem bor i Finland. Under hundratals år har samerna utsatts för olika slags förtryck: tvångsinlösning av samisk mark, kyrklig förföljelse och religiös omvändning, rasbiologiska studier, grymma internatskolor och en kamp mot den finska statsmaktens kontroll. Hissapoddens sextonde avsnitt handlar om tvångsförfinskningen av samerna i Finland. Källor: K. Ranta, J. Kanninen: Vastatuuleen - Saamen kansan pakkosuomalaistamisesta, 2019. Jaksomedia: Lukuja rasismin historiasta Jakso 7: Tiede on oikeuttanut rasistista ajattelua, Podcast, Yle Arenan 2021. Sametingets hemsida: https://www.samediggi.fi/, senast sedd 4.1.2023.

Calle har fortfarande en tagg i sidan och eskalerar sitt krig mot Samerna. Fredrik försöker lugna ner och deeskalera men varierat resultat. Varför tar man inte upp hemlösa och ger dom mat och en dusch egentligen? Varför vill Fredrik men inte Calle göra porr? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Två ledamöter i sametinget begär att FN skall bevilja genomförandeförbud för regeringen Marins omtvistade förslag till sametingslag. Samerna är alltså även internt oense om lagen. Vad handlar det här om? Justitieminister Anna-Maja Henriksson diskuterar med Ari Laakso från skogssamerna förbund. Programledare Bettina Sågbom. E-post: slaget@yle.fi

Vem skall få ställa upp i sametingsvalet? Vem skall få rösta i det? Och vem räknas egentligen som same? Samerna är missnöjda med Sametingslagen och vill ha en uppdatering av lagen. Vad handlar det om? Forskaren och sameaktivisten Jan Saijets och Diskrimineringsombudsmannen Kristina Stenman diskuterar under ledning av Bettina Sågbom. E-post: slaget@yle.fi

Den svenska kungamaktens etablering i Norrland kan beskrivas som en naturlig integration av en landsdel eller en kolonisering som med tiden fick svåra konsekvenser för urbefolkningen.När Gustav Vasa etablerar kontroll över Norrland på 1500-talet behandlas samerna relativt väl – det fanns alltid en risk att samerna flyttar till Norge om skattetrycket blir för högt. När skattetrycket ökade för alla svenska undersåtar på 1600-talet, kom samerna att lida svårt av de ökade pålagorna. Samtidigt gjorde den religiösa ortodoxin det svårare för samerna att utöva sin traditionella religion.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Gunlög Fur, professor i historia vid Linnéuniversitetet i Växjö. Hon har forskat om kolonialism i Nya Sverige samt Norrland.Med rasbiologin på 1800-talet började samerna att allt mer betraktas som mindervärdiga och när sedvanerätten fick ge vika för äganderätten förlorade samerna kontroll över sina marker.Bild: Olaus Magnus från Om de nordiska folken från 1555.Musik: Jojk. Sveriges Radios folkmusikinspelningar. Hälsinglands- och Härjedalsresan 1960 Dokumentatör: Matts Arnberg Radiotjänsts ursprungliga produktionsnummer: MT 60/120:3:7 Creative Commons See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hon känner att hon måste skriva berättelserna om hotet och hatet mot samerna. Och för alla samer tycker hon att det är viktigt att äga sin egen berättelse. Ann-Helén Laestadius senaste bok "Stöld" prisades som Årets bok.

Hör också krönika av Göran Rosenberg, Panelen om veckans inrikespolitik, satir med Public Service och kåseri av Helena von Zweigbergk Vaccinpass och ny oro för smittspridning. Folkhälsomyndighetens GD Karin Tegmark Wisell.Liberalernas taktik för att klara riksdagsspärrenFlyktingläget vid Europas gränserPorträtt av Alexandr LukasjenkoKrönika av Göran RosenbergPanelen med Heidi Avellan, Sydsvenskan, Anna Dahlberg, Expressen, och Anders Lindberg, Aftonbladet. Han räknar de döda i Tigray Satir med Public ServiceCovid tar nytt grepp, så är läget runt världenPandemin och den svenska strategin, författarna Gina Gustavsson och Johan Anderberg Kyrkans ursäkt till samerna, hur tas den emot? Kåseri av Helena von Zweigbergk Programledare Sara Stenholm Producent Nina Benner Tekniker Matilda Eriksson 

Inför Sametingsvalet på söndag har vi låtit två partiledare duellera aktuella samepolitiska frågor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I den här partiledarduellen möts Christina Åhren, vägvisare i Min Geaidnu och Anders Kråik, Samerna för att diskutera kulturpolitik och språkpolitik.I partiledarduellerna möts två partiledare öga mot öga för att debattera kulturpolitik och språkpolitik inför sametingsvalet den 16 maj.

Inför Sametingsvalet på söndag har vi låtit två partiledare duellera aktuella samepolitiska frågor. I den här partiledarduellen möts Christina Åhren, vägvisare i Min Geaidnu och Anders Kråik, Samerna för att diskutera kulturpolitik och språkpolitik. I partiledarduellerna möts två partiledare öga mot öga för att debattera kulturpolitik och språkpolitik inför sametingsvalet den 16 maj.

Jag möter konstnären Katarina Pirak Sikku som berättar om sitt konstnärsskap kopplat till rasbiologin och den kartläggning som gjordes av samerna. Hon är högaktuell med sitt senaste verk som handlar om att klä in de fotoalbum där de kränkande bilderna av namnlösa och nakna samer förvaras på Kart- och bildenheten på Carolina Rediviva i Uppsala.  Gillar du avsnittet? Dela gärna på sociala medier och skriv en recension på iTunes, det gör att fler hittar podcasten. Följ Samesystrar på Facebook och Instagram för senaste uppdateringar.

Lars-Miguel Utsi - Guovssonásti, Lars-Jonas Johansson - Jakt- och fiskesamerna - Marie Persson Njajta - Landspartiet svenska samer och Anders Kråik - Samerna svarar på lyssnarnas frågor inför sametingsvalet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Lars-Miguel Utsi - Guovssonásti, Lars-Jonas Johansson - Jakt- och fiskesamerna - Marie Persson Njajta - Landspartiet svenska samer och Anders Kråik - Samerna svarar på lyssnarnas frågor inför sametingsvalet.

Sameradion har frågat ut fyra av partierna inför Sametingsvalet den 16 maj; Guovssonásti, Landspartiet svenska samer, Jakt- och fiskesamerna och Samerna. Nu analyserar Sameradiopodden Politik Sápmi partiledarnas insatser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I programmet medverkar: Poddens kommentator Olov Anders Sikku, SVT Sápmis Maria Saijets Väljaren Madeleine Körössy Niia. Programledare: Thomas Sarri.Tekniker: Therese Holma

Vi frågar ut alla åtta sametingspartier om deras politik inför sametingsvalet den 16 maj. Idag har turen kommit till partiet Samerna och partiledaren, Anders Kråik. Partierna svarar på frågor om rättigheter, språk och rennäring. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medverkande: Anders Kråik, SamernaUtfrågare: ViviAnn LabbaTekniker: Therese HolmaProducent: Maria Dahlgren

Vi frågar ut alla åtta sametingspartier om deras politik inför sametingsvalet den 16 maj. Idag har turen kommit till partiet Samerna och partiledaren, Anders Kråik. Partierna svarar på frågor om rättigheter, språk och rennäring. Medverkande: Anders Kråik, Samerna Utfrågare: ViviAnn Labba Tekniker: Therese Holma Producent: Maria Dahlgren

Sameradion har frågat ut fyra av partierna inför Sametingsvalet den 16 maj; Guovssonásti, Landspartiet svenska samer, Jakt- och fiskesamerna och Samerna. Nu analyserar Sameradiopodden Politik Sápmi partiledarnas insatser. I programmet medverkar: Poddens kommentator Olov Anders Sikku, SVT Sápmis Maria Saijets Väljaren Madeleine Körössy Niia. Programledare: Thomas Sarri. Tekniker: Therese Holma 

Kristoffer Leandoer reser och läser sig ner under markytan. Och bland grottor, katakomber och eld händer det att man får syn på sig själv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag ber de andra gå i förväg ut och väntar tills deras ljus försvunnit utom synhåll, sedan släcker jag ficklampan och är ensam i den 360 meter djupa kalkstensgrottan Pellumbas, en halvtimme från Tirana. Här bodde grottbjörnar, här bodde människor redan på stenåldern och åtminstone fram till medeltiden. Kalkstensland är ihåligt, konstaterade Arthur Conan Doyle: knackar man på det, ekar det som en trumma eller ger vika och blottar ett underjordiskt hav. Kalkstensbergets porösa natur gör det idealiskt som begravningsplats och gömställe. Men i geologisk mening är själva stenarten i sig att beteckna som en gravplats, eftersom den bildats av korall och snäckor som sammanpressats under högt tryck. Det albanska karstlandskapet är alltså ren havsbotten som tryckts uppåt när kontinenterna kolliderat. Snäckskal på tvåtusen meters höjd. Det osynliga blir synligt, det lägsta hamnar på toppen, som om hela jorden vänts ut och in. Genom historien har detta landskap erbjudit gömställen åt insurgenter, laglösa och partisaner. Idag är det framför allt den moderna äventyrsturismens krav som tillgodoses genom ändlösa vattenfall, branta cykelvägar, bergsklättring, grottforskning och forsränning. Men nu finns här inga turister, till och med fladdermössen ligger i dvala. Grottan är synliggjord tid. Det krävs ingen föreläsning om geologisk tid, deep time som begreppet numera lyder, för att inse sambandet mellan det ständiga droppandet och de grönslemmiga stalaktiterna och stalagmiterna, som knappast hunnit växa många millimeter under loppet av ett människoliv. Berget har uppenbarligen inte bråttom. Tanken på geologisk tid, på evolutionen och långsamma förändringar får mig att tänka på Tolkiens gestalt, hobbiten Bilbo, och dennes underjordiska möte med Gollum, den fiskliknande versionen av honom själv, och på H. P. Lovecrafts samtidiga skräckberättelse Skuggan över Innsmouth, där huvudpersonen under dramatiska omständigheter tvingas inse sin släktskap med en fiskliknande varelse. Skuggan över Innsmouth publicerades 1936, Bilbo året efter: uppenbarligen hade känsliga själar orsak att fundera över människosläktets urartning dessa mörka år. Skälet till att jag övervunnit min lätta klaustrofobi och står här inne i stenåldersmörkret är dock att jag har läst Underland, den brittiske författaren Robert Macfarlanes storslagna litterära resereportage och inventering av jordens inre. Han skriver om den trånga och livsfarliga labyrint som breder ut sig under Paris, om grottsystem och gravplatser i England och Slovenien, om underjordiska förvaringsplatser av kärnbränsle, om spökpartiklar och fyra kilometer långa svampar, men framför allt kanske människor som alla drivs av samma otåliga tvång att hela tiden tränga vidare, oavsett riskerna. En av dem säger rentav att livet vore meningslöst om man slutade utforska det okända: Då väntar vi bara. Precis som den franske filosofen Gaston Bachelard tänker Macfarlane i hela kategorier som skär genom tid och rum, precis som Bachelard är han intresserad av hur människan förhåller sig litterärt, religiöst och filosofiskt till elementära begrepp som luft, eld och vatten. Men för Macfarlane tillkommer en faktor: hur avlägset, svårtillgängligt och farligt något är. Hans drivkraft verkar vara att med den egna kroppen som pant iscensätta utmaningar som vi andra är fullt nöjda med att läsa om. Ändå började hans äventyr där varje klassiskt äventyr ska börja: i ett bibliotek. En händelselös sommareftermiddag leker den tolvårige Robert kurragömma med sin bror och gömmer sig inne på förbjudet område, i farfaderns arbetsrum dit inga barn fick gå. Väl därinne börjar han titta i farfaderns bibliotek och hittar böckerna om bergsbestigning, glömmer kurragömmaleken, glömmer tid och rum och fastnar för alltid i ett främmande och farligt land, långt från det sorglösa sommarlovet: bara genom att läsa om klättrandets strapatser blir han bergtagen för livet. Som klädskåpet som leder till landet Narnia, tänker jag, som liksom Macfarlane lever i ständig dialog med barndomens fantasyböcker. Nära att fastna i en trång underjordisk gång associerar han omedelbart till Alan Garners Den förtrollade stenen, läst som tioåring. I den keltiska kristna traditionen talas det om tunna platser, platser i ett landskap där gränsen mellan olika tider eller existensnivåer är särskilt skör. Man tänkte sig att öar och stränder, men även grottor, var platser med särskilt tunna väggar mellan vår värld och andra med andra ord sådana platser som redan i sig själva utgör gränser mellan elementen, mellan vatten och jord, mellan luft och jord, mellan ute och inne. År 1852 besöker den franske romantikern Gérard de Nerval de parisiska luffarnas underjordiska gömställen. För Nervals febriga blick dubbelexponeras de övergivna kalkbrotten med visioner av keltiska mytologi, han ser druidtempel och den behornade guden Cernunnos: det är nog lika mycket betraktaren som platsen som har tunna väggar, tänker jag. Samerna föreställer sig underjorden som en spegelbild av vår värld, med själva markytan som spegelglaset, så att de dödas fötter vidrör våra. Det är en suggestiv bild som inte ger mig någon ro. Varje promenad blir ett existentiellt äventyr, en vandring över glashal nattgammal is. Är det kanske i själva verket vad våra skuggor är, spegelbilder kastade underifrån från en värld som saknar andra färger än grått? Är skuggan i själva verket min underjordiska spegelbild, min spegelbild som död? Underjorden må vara en nött metafor för det egna psyket, men om man faktiskt beger sig dit ner på riktigt så återfår den nötta ytan snart sin forna glans och kan börja spegla igen. I Gaston Bachelards Eldens psykoanalys läser jag hur den tyske romantikern Novalis drömde om jordens varma innandöme så som andra drömt om himlarnas kalla och praktfulla rymd. För honom är bergsmannen en upp-och-nedvänd astrolog. Tusentals meter under jord finns, inte astrologerna men väl fysikerna som söker den mörka materians gåta. Likt upp-och-nedvända astronauter firar de sig ned i jordens innandöme för att lägga kilometer av berg mellan sig själva och världsrymden. Då tystnar brus och enskilda signaler kan uppfattas. Bachelard fortsätter såhär: I centrum finns fröna; i centrum finns elden som alstrar. Det som gror brinner. Det som brinner gror. Och gror gör det sannerligen: inte mindre än en åttondel av världens biomassa lever under jord. Vi lever i en värld stadd i ständig förvandling, en värld som hela tiden händer. Marken känns lite mindre stabil när man vet vad som finns därunder. Alla begrepp vänds upp och ner, rummet blir osynligt och tiden synlig, döda ting får liv, berg sjunken djup stån upp. Romantikens grundtanke visar sig riktig: allting lever precis som Gérard de Nerval säger i Gyllene verser: Och som ett spirande öga bak slutna lock / Växer en själ under ytan på stenarnas block. Ja, är det något man bär med sig när man står där och blinkar mot dagsljuset igen, så är det just insikten om att inget är stilla, berg är varken bergfasta eller bergsäkra: ordet berg är i själva verket ett verb. Kristoffer Leandoer, författare och skribent Litteratur Robert Macfarlane: Underland  En upptäcktsresa i underjorden. Översättare: Niclas Hval. Albert Bonniers förlag, 2020.

Samerna. De är Sveriges ursprungsfolk, ändå vet vi så lite om dem. I det här avsnittet möter jag 72-åriga Laila Spik som växt upp i en samisk renskötarfamilj i Jokkmokk. Hon delar med sig av den visdom som förts vidare genom flera generationer i hennes familj - om naturen, renarna, mat och medicin. Vi pratar om livet i en sameby, om joiken och nåjden - de klokaste personerna i en sameby som sades kunna kommunicera med döda, läka brännskador och läsa av naturen. Vi pratar även om relationen till de äldre och hur vi kan använda naturens resurser till mat och medicin. Hon ger dessutom specifika tips mot huvudvärk och magproblem. I slutet hänvisar jag till en hemsida med mer information om Laila, observera att detta bara är ett exempel av hemsidor och artiklar där man kan läsa om Laila och hennes arbete. 

Orättvisor fick Kråik att engagera sig politiskt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Han är uppvuxen med sju syskon, renskötare i Handölsdalen och mångårig partiledare för partiet Samerna.I dagens partiledarintervju berättar Anders Kråik om vad som drev honom till att bli politiker, om livet på internat och när han blev butikschef i 20-årsåldern.”Redan när jag var 2-3 år lekte jag att jag slog in varor och tog betalt”, säger Kråik.

Orättvisor fick Kråik att engagera sig politiskt. Han är uppvuxen med sju syskon, renskötare i Handölsdalen och mångårig partiledare för partiet Samerna. I dagens partiledarintervju berättar Anders Kråik om vad som drev honom till att bli politiker, om livet på internat och när han blev butikschef i 20-årsåldern. Redan när jag var 2-3 år lekte jag att jag slog in varor och tog betalt, säger Kråik.

Samerna firar en stor seger mot svenska staten, då det nu är beslutat att "urminnes hävd" trumfar statens äganderätt om man är "ursprungsfolk". Vad får domslutet för konsekvenser? Det är givetvis svårt att veta, men de kan bli stora.

Ny lag ska göra det svårare att hjälpa terrorgrupper. Samerna får rätt att bestämma över fisket och jakten i området Girjas. Det har inte blivit någon riktig vinter i hela Sverige. Programledare: Ingrid Forsberg.

Samerna riskerar att delas i två läger menar Håkan Jonsson. Vem är det egentligen som har rätt till marken, en ödesfråga för alla inblandade. Om det högaktuella och uppmärksammade Girjasmålet som nu, september 2019, drar igång i Högsta domstolen. I det här, det andra programmet, möter vi ordförande för partiet Jakt- och Fiskesamerna, Håkan Jonsson. En kortdokumentär om hur en fråga om jakt på småvilt och fiske kan komma att påverka långt många fler än medlemmarna i Girjas sameby. Den 02 september startar rättegången i Högsta domstolen. Det här är en kortdokumentär i två delar - i program ett möter vi ordförande i Girjas sameby, Matti Blind Berg. I ett samtal om att vara mitt i en process och om varför det här målet är viktigt att vinna. Två personer, båda samer, som på vitt skilda sätt påverkas av Girjasmålet. Bakgrund: 2009 stämmer Girjas sameby staten, en rättsprocess som nu hösten 2019, efter att staten överklagat domen i tingsrätten och båda parter överklagat hovrättens dom, är uppe i Högsta domstolen. En kortdokumentär av joseph.knevel@sr.se

Samerna räknas idag som Sveriges ursprungsbefolkning och många svenskar, även nationalister, har en romantisk bild av det samiska folket - kåtor, jojk, renar och har färggranna kläder är något alla tänker på direkt när ordet same nämns. Att det samiska folket är en bluff uppbyggt på en generöst bidragsregler är det färre som vet. Fredrik och Patrik berättar i dagens avsnitt om sanningen om samerna. Renskötselrätt http://www.sapmi.se/renskotselratt.pdf Patriks artikel om samer: http://patrikforsen.se/2014/04/13/same-same-but-different/ Intressanta blogginlägg: http://jinge.se/natur/samerna-och-sameland.htm http://blog.zaramis.se/2013/02/26/battre-med-varg-an-olonsam-och-subventionerad-rennaring/ Gillar du det vi gör och vill hjälpa oss att utveckla vårt arbete med denna podcast så tar vi tacksamt emot donationer av alla storlekar: Swish: 070 789 90 85, mottagare Patrik Forsén Paypal: www.paypal.me/Sluggers

Om Svenska kyrkan vill fortsätta försonas med samerna krävs mer av konkret handling. Det tycker flera röster i veckans program, som vi ägnar helt åt relationen mellan samerna och kyrkan. Går det att läka såren efter 500 år av förtryck och förföljelse? I veckans program hör du många röster - framför allt från unga samer - om deras syn på tron och framtiden. - Kyrkan har ju sagt förlåt och vi kan inte fortsätta sitta och älta, säger 14-åriga Alva. Medan Pavva Pittja, 26, har tagit avstånd från kyrkan och i stället hittat en annan andlighet som fungerar för honom. - Kyrkan valde bort det samiska. Därför bestämde jag mig för att den kristna religionen inte är något för mig, säger han. Samiska ungdomar, bland andra Alva och Vilma, 16 år, berättar i programmet om sin relation till religionen och kyrkan. Några godtar kyrkans ursäkt och känner sig hemma med kristendomen. För andra ställer sig kyrkans övergrepp i vägen. De utövar i stället sin andlighet genom jojk och meditation och genom att skapa nya ceremonier ute i naturen. Människor och tros reporter Alexandra Sandels har besökt ett samiskt ungdomsläger och de Samiska kyrkodagarna i Arvidsjaur. Förutom ungdomarna har hon träffat Birgitta Simma, stiftsadjunkt för samiskt arbete i Svenska kyrkan i Luleå stift, och Elisabeth Hallnor, guide i den så kallade Lappstaden. Reporter Anna Sunna från Sameradion har träffat två unga samer i Jokkmokk, renskötaren Pavva Pittja och slöjdaren och aktivisten Jenni Laiti. Samtalsgäst och bisittare till programledare Tithi Hahn är Åsa Simma, skådespelare, jojkare och manusförfattare. Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén, som deltog under de Samiska kyrkodagarna, är med oss direkt från en studio i Uppsala.

Selma Grundströms liv kantades av många svåra sorger och förluster. Hon blev änka vid tidig ålder och förlorade senare alla sina barn i difteri. Nybyggarnas liv var ofta hårt och slitsamt. Under 1600-talet blev det allt viktigare för svenska staten att hävda sitt territorium i de svenska fjällen. Genom att locka med skattefrihet och frihet från militärtjänst försökte man få folk att etablera nybyggen allt längre upp i fjälltrakterna. Och det var många som nappade på erbjudanet. Men nybyggarlivet blev ofta svårt i det här landskapet med sina korta odlingssäsonger. En av dem som fick uppleva den här tiden var Anna Selma Kristina Berg. Hon föddes 1859 i en liten by utanför Ammarnäs i Västerbottens fjällvärld.  Hennes historia kom i dagen när en grupp på åtta kvinnor i dagens Ammarnäs bestämde sig för att ta reda på mer om några av de kvinnor som levde i byn på 1800- talet. Till sin hjälp hade de den bokserie om Sorseles historia som släktforskaren Thea Hälleberg skrivit och som innehöll alla uppgifter från kyrköckerna. En av de kvinnor som valdes ut var Selma som med tiden fick namnet efternamnet Grundström. Inger Grundström som är en sentida släkting till Selma tar oss med till Selmas hus som står kvar mitt i byn. - Det här är nog det mest genuina huset i Ammarnäs eftersom det enbart har använts som fritidshus sedan Selma och hennes man Olof dog, berättar Inger Grundström. Den första stora sorgen drabbade Selma när hon ännu bara var en liten flicka och hon lämnades ensam då föräldrarna måste arbeta långt från hemmet. - Hennes barndomshem brann ner hon var åtta nio år och hon lämnades hos sin morbror i Hällnäs. Familjen upplöstes när föräldrarna drog iväg neråt landet för att frösörja sig. När Selma var 13 år bestämde hon sig för att söka upp sina föräldrar och fick följa med när det var kyrkohelg i Sorsele. Där fick hon veta var föräldrarna fanns och tog sig själv vidare till dem. - Hon gick från by till by och frågade efter dem. När hon kom till gården där de bodde var föräldrarna ute och fiskade. Hon gömde sig och när mor och far kom hem kände de först inte igen henne, så många år hade gått.  Inger får tårar i ögonen när hon berättar om detta. - Det är så rörande det här, säger Inger Grundström. Vad som sen hände med Selma vet ingen. Men hon dyker upp i arkiven igen när hon är vuxen och har sökt sig till sin hemby. Där träffar hon sin blivande Bror Johan Hansson. Strax efter giftermålet ger det unga paret sig iväg till Lofoten i Norge där de ska försörja sig på fiske. Med sig har de också en bror till Selmas man. Och nu är det dags för Selmas nästa stora sorg. - Under en vinter drunknade både hennes man och hans bror. Kvar var Selma med sin ett år gamla son som hon sommaren därpå vandrar med tillbaka till sin hemby. Längtan fanns att komma hem där hon skulle kunna  försörja sig på något vis. Hon träffar Anders Olof Grundström, Ingers farfars bror, och gifter sig.  - Vad man kan läsa ut av gamla handlingar bodde de i Holmsund ett tag. De får barn på barn mellan 1884 och 1894. Men då 1894 drabbas många i Ammarnäs av difteri. I kyrkböckernas dödbok från Ammarnäs vid den här tiden kan man läsa om hur familj efter familj i Ammarnäs förlorar sina barn i sjukdomen difteri. Selmas barn Olof Artur Reinhold dör 10 år gammal i juli 1894 och i augusti dör två av hennes andra barn 9 och 4 år gamla. Och det sista barnet Anders Reinhold dör i slutet av september 1 månad gammal. - Man kan inte förstå sorgen i detta efter alla svårigheter som hon tidigare drabbats av. Men sen kom sorgen när dottern Hedda föddes. När Hedda var 18 år började Selma skriva dagbok, en rad för varje dag fram till hennes död. Men där finns inga spår av de svårigheter hon upplevt, berättar Inger. 6 februari 1914 Länsman var här idag, ransakande i Strömgrens. 7 februari Pulver från doktorn. Ingen tidning. 8 februari Vi alla i vårt hem var bjudna till Nabbnes. 9 februari Otto kört timret åt aresten, bra väder. 11 februari Vargrännarna kom från fjället, ingen varg. 15 februari Tack god Gud för jag ha sån hälsa, fått gå i kyrkan.     Staten lockade nybyggare Det tuffa inlandsklimatet ställde stora krav på nybyggarnas odlingsskicklighet. Lars Rumar som är historiker och före detta landsarkivarie i Östersund har sett att det framförallt var nybildade familjer från kusttrakterna som lockades till nybyggarlivet. Allt sedan 1600-talet har den svenska staten medvetet försökt uppmana folk att bosätta sig i fjällvärlden. Historikern Lars Rumar är före detta landsarkivarie i Östersund och har också har sina egna rötter bland nybyggare i Västerbotten. Det främsta lockbetet för att få folk att bli nybyggare var löftet om att man skulle få ett antal år av skattefrihet, berättar han. - De första 15 åren behövde de inte betala skatt. Det var ju ett uttryck för statens vilja att befolka det som man betraktade som rena ödemarker med folk som kunde betala skatt och som också kunde föra upp det som man betraktades som civilisation. Den samiska renskötseln betraktades inte riktigt som civilisation på 1600-talet utan staten ville ”civilisera” samerna. - Då var det bra att ha ett antal nybyggare som bodde ute bland samerna som kunde föra kyrkans budskap vidare. - Och det fanns ju givetvis ett ekonomiskt skäl till att stötta nybyggarna, och det var att under den merkantilistiska eran i svensk politik på 16- och 1700-talen  så tyckte man att det var slöseri att det fanns svenska markområden som inte utnyttjades. Staten gjorde flera markeringar av var någonstans det borde finnas nybyggen. - Först drog man det som kallades ”Lappmarksgränsen” i mitten av 1700-talet, och idén med den var att marken skulle reserveras för nybyggare och samer, och kustmarksbönder skulle hållas borta därifrån. - Många tror att Lappmarksgränsen handlade om samernas renar, så att de inte skulle få beta nedanför den, säger Lars Rumar.  I själva verket var det alltså en statlig åtgärd som skulle stötta nybyggarna. Med tiden trängde den fasta bebyggelsen längre och längre upp i fjällen vilket ställde till det för samerna som blev undanträngda. - Då skapade man i slutet av 1800-talet en ny gräns, den som kallades Odlingsgränsen. Tanken var att det inte skulle få anläggas några nya nybyggen ovanför den gränsen, men det fanns redan ett stort antal nybyggen, och dessutom var det lite si och så med hur man följde lagen, säger Lars Rumar. Det fanns också samer som ville starta nybyggen. - Men de fick oftast inte de där 15 åren av skattefrihet, berättar Rumar. Staten ansåg nämligen att samerna inte hade någon vana vid jordbruk och menade att de inte kunde uppfylla statens förväntningar på nybyggen. Längre fram i historien, när det fanns egnahems-lån att få för nybyggare, så gjordes undantag för de samiska nybyggarna. - Samerna diskriminerades rakt igenom, kommenterar Lars Rumar. Nybyggarlivet ett alternativ för unga människor som var utan egen jord men som behövde kunna försörja sig. När emigrationen tog fart längre söderut i landet så blev också de norrländska nybyggena fler. - De som flyttade upp till nybyggena kom norrifrån, det var så speciella förhållanden som rådde att de som kom söderifrån oftast inte klarade av livet däruppe. Nybyggarna blev allt fler. År 1800 gick det 600 samer på 50 nybyggare. Hundra år senare var förhållandet det motsatta. Det var kolossala förändringar som skedde. Det uppstod många konflikter mellan nybyggare och samer, en del av dem skapades av staten när man gav sämre villkor åt samiska nybyggare.   Konflikterna uppstod där man möttes, och handlade oftast om marken. Nybyggena placerades på  land som samerna tidigare hade kunnat använda , och nybyggarna å sin sida blev irriterade när renskötarnas renar kom ner från fjället och åt på deras insamlade hö i stackar och hässjor. - Det är klart att det uppstod konflikter runt det här, och därför kom det förordningar om att nybyggarna skulle inhägna sina hässjor och stackar med staket i en viss höjd, men det gjordes inte alltid, så det blev ett evigt gnissel. Lars Rumar själv har sina rötter bland nybyggare. Hans farfar Hugo beskrev hur livet hade tett sig för hans föräldrar i de västerbottniska fjällen under nödåren på 1860-talet. Det egna huset var redan fullt av familjens nio barn när det kom fler nattgäster – det var bönder som var på väg till Norge. Jag minns den vintern väl. Den var mycket kall. Vid Andersmässtiden kom det ovanligt många hästar och käppskrindor på gården. Det var lasskörare som skulle fara till Rana i Norge för att hämta korn och mjöl. Det var sådana forbönder som kommit och fick sitt nattlogi hos oss bland den talrika barnaskaran. Hur far och mor kunde härbärgera dem det förstår jag inte. Under den långa vinterkvällen sutto de vid en väldiga brasan i öppna spisen och talade om den mat; bröd, gröt och pannkaka man tillredde av granarnas och björkarnas hängen. Det blev en nästan svart mat, men hade man litet mjöl att blanda i laven, så blev det mjölsmak, tyckte de. Bland forbönderna var även den humoristiske nämndemannen Salomon Persson, som skämtade med dem om att de blivit så högfärdiga att de målat rosor på kinderna. Det blev ett skämtande och skrattande. De var alls inte ledsna, fastän alla fått frostskador. - Spannmålsodlingen i de här trakterna var väldigt liten, men det fanns ju ändå kornodling närmast gårdarna, men de här åren slog skördarna fullständigt fel, och det var likadant med potatisen, säger Rumar. Man var tvungen att leta rätt på närmast tillgängliga plats där det fanns säd att få tag på, och det var ju i det här fallet Norge. När fororna kom tog man emot dem, för det krävde gästfriheten, men det blev oerhört trångt i den lilla stugan. - Famnen måste stå öppen för dem som kom resande, så var det nog generellt i Norrland, tror Lars Rumar. Men nybyggarlivet innebar inte bara elände. - Man ska inte tro att bygderna närmast fjällen är magra beten – det är tvärt om så att många av de bästa betesmarkerna ligger längs och på fjällen – så där uppstod ju också en konkurrens mellan nybyggare och samer. Arbetsmoralen bland nybyggarna var oerhört sträng. Barnen fick tidigt ge sig ut ensamma och valla djur. Alla måste hjälpa till. - Nybyggarna överlevde ju, men det krävde en himla kämpavilja. Det hårda livet blev, som vi hörde i berättelsen från Ammarnäs, extra svårt när sjukdomar slog till. Men det isolerade livet innebar också ett visst skydd från smittor.  Lars Rumar har studerat barnadödligheten i Jämtland och sett att den faktiskt inte var så hög jämfört med samhället i stort. - Barnadödligheten var snarast lägre i Jämtlands fjälltrakter, och jag tror det berodde på smittrisken. Men NÄR smittorna kom och slog till i en familj, då kunde det vara dramatiskt. Det dröjde länge innan det fanns någon regelrätt sjukvård för folket i Norrlands inland, och Statens representanter i form av präster, lärare och läkare skickades dit först när nybyggena var etablera sedan länge. - Länsman lyckades man få upp först, men sjukvården kom väldigt sent. Det man gjorde var att man spred information om hur man kunde förebygga sjukdomar, och den insatsen gjordes mycket av prästerna, som fick en liten kortare utbildning i medicin, så de hade en mycket bredare roll än vad de har idag, slutar Lars Rumar. Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare Ingrid Marklund och Peter Öberg slaktband@sverigesradio.se

Om urfolk på frammarsch, fast inte i Sverige. Hur kommer det sig att vi med vår höga internationella svansföring i andra människorättsfrågor gång på gång får skäll av FN för hanteringen av vårt eget urfolk? Hör om etnopolitik och symbolvärden i Bolivia, och om samers skyddade särställning i Norge. Hör nya sameministern, Alice Bah Kuhnke i samtal med folkrättsexperten i Tromsö och internationella renskötarledaren från Porjus om en möjlig ny svensk samepolitik. Sverige brukar ju vara ett land som vill stå i fronten för försvaret av mänskliga rättigheter. Och när det gäller bistånd läggs gärna särskilt fokus på frågor som rör urfolkens rättigheter. Det gäller inte minst i de latinamerikanska länder som Sverige har biståndssamarbete med - Colombia, Guatemala och Bolivia. Nyligen meddelade exempelvis SIDA att man stödjer en ny global fond för att säkra lokala mark- och naturresursrättigheter bland ursprungsfolk. Men hur ser det ut på hemmaplan? Flera gånger har Sverige fått skarp internationell kritik både från FN och Europarådet för att samers rättigheter som ursprungsfolk inte respekteras. Nyligen efterlyste Diskrimineringsombudsmannen en verklig urfolkspolitik som säkrar samernas rättigheter som urfolk, istället för dagens samepolitik, som enligt DO inte håller måttet. Så hur skulle det kunna vara? Det räcker att bege sig till Norge för att få exempel på hur politiken, såväl lokalt som på riksplanet, skyddar samernas rättigheter mer aktivt än i Sverige. Hör Nils Eklunds reportage om norska samer som har en betydligt starkare ställning än de svenska. Hör också reportage från Bolivia där landets ursprungsfolk flyttat fram sina positioner under tio år med aymarapresidenten Evo Morales. Men vad betyder det praktiskt i politiken? Hör Lotten Collins reportage. I studion: Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister med ansvar för samefrågor, Helena Omma, aktiv i samerådet och vice ordförande i renskötarnas världsorganisation och Mattias Åhrén, folkrättsexpert vid Tromsö universitet och samerådet. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Kajsa Boglind

Krisen i sametinget. Kritik mot röstningen inom partiet Samerna. Renskötare och helikopterpiloter utbildas i akutsjukvård. Konstnären Tomas Colbengtson försöker återskapa sitt stulna konstverk 60-talet personer samlades i veckan i Enare för att lära sig att bli egna företagare Programledare är David Rydenfalk