Podcasts about gudstro

Författaren G K Chesterton kallades paradoxernas furste. För Maria Küchen är han en långvarig samtalspartner, som hon ofta grälar med. Men i paradoxen möts de. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades första gången 2020.Helt och hållet världsliga människor kan aldrig förstå världen.” Så skrev författaren G K Chesterton i boken ”Ortodoxi” från 1908. Femtio år senare, i sin bok ”Tröstens villkor”, skrev filosofen och författaren Ingemar Hedenius att ”inga religiösa samfund, som vill vinna intellektuella personers förtroende, kan i våra dagar avstå från hjälpen av någon sorts filosofi.”Hedenius var brinnande ateist. Chesterson var lika brinnande kristen. De möttes aldrig, men de symboliserar polerna i ett spänningsfält där den moderna debatten om rationalism och religion började på 1800-talet och fortsätter obruten in i vår tid. Mycket i ”Ortodoxi” kunde lika gärna ha formulerats idag. Chestertons sprudlande kvickhet påminner om Oscar Wilde. Ändå har jag inte riktigt förstått varför jag ständigt återvänder till honom. Redan i sin egen tid sågs han som konservativ och som en udda fågel och han är långtifrån oproblematisk. Hans reaktion mot Hitlers maktövertagande och nazismens rasteorier var visserligen direkt och stark. Det borde i konsekvensens namn inte finnas minsta stråk av antisemitism i Chestersons tankevärld, men hans skönlitterära böcker innehöll karikatyrer av judar som giriga kommunister. Antisemitism är ett urgammalt och utbrett drag i västerländsk kultur generellt. Dess udd bröts 1945. Till dess var det acceptabelt bland européer att driva med judar. Vi glömmer det gärna idag, men Chesterton påminner mig. Han har kallats paradoxernas furste. Trots sin konservativa hållning, vände han ut och in på konventionella synsätt med paradoxen som vapen.Att inte tro på Gud, hävdade skeptiker som Hedenius, är att bejaka förnuftet. Gudstro är irrationellt och därmed förkastligt. Mot detta hävdar Chesterton det meningslösa med att tala om förnuft och tro som motsatser. Även förnuftet är en fråga om tro, skriver han. Det kräver av oss att vi tror oss om att vara något mer än förvirrade apor.Hans tilltro till förnuftet innebär något annat än en ateistisk materialism, vars slutstation blir att människans fria vilja ogiltigförklaras. Chesterton, som föddes 1874, var ateist i ungdomen. Hänfört slukade han andra ateisters skrifter. Och just dessa skrifter sådde, som han uttrycker det, ”det första vilda tvivlet på tvivlandet självt”. Kristendomen ansågs hindra människor från att söka glädje. Samtidigt ansågs den skapa irrationell lycka. Den berövade människor deras frihet, hävdade samma materialister som förnekade den fria viljan. Kristendomen var för fredligt fåraktig och för krigiskt blodtörstig. Den tilltalade dåraktiga kvinnor och den var kvinnofientlig. De kristna var för lyckliga och för olyckliga. Den unge Chesterton fick inte ihop det – tills en ljudlöst blixt i hans huvud vände på allt. Kristendomens själva kärna, insåg han, ligger i konflikten mellan motsatta lidelser, i paradoxen. ”Den som förlorar sitt liv skall vinna det.” ”Genom död till liv.” ”De sista skall vara de första.” Paradoxen är inte metaforisk: En människa i dödsfara måste kämpa för sitt liv genom att sätta det på spel. ”Sekularitetens dubbla attack”, skrev Chesterton, ”har kastat ljus över tron.”Jag håller verkligen långtifrån alltid med honom. Att läsa honom är inte självbekräftande. Det är en dialog på gränsen till gräl. Han är inte alltid exakt. Han skriver om ”buddhismen” men menar den yngre teosofin, en västerländsk lära inspirerad av buddhism och hinduism som vann mark i Europa och USA under hans samtid. Men i vår tid, när det ofta presenteras som filosofiskt rationellt att inte tro på Gud, fascinerar det att en person så till den grad filosofiskt tänker sig fram till en kristen tro. Även en ateist borde kunna gilla det. Särskilt som Chesterton upptäcker en kärna av ateism mitt i det kristna mysteriet:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Enligt två av Bibelns fyra evangelier var det Jesus sista ord på korset innan han dog. ”Det var inte vid korsfästelsen som jorden skakade och solen slocknade på himlen”, skriver Chesterton, ”utan vid ropet från korset – ropet som förkunnade att Gud hade övergett Gud. Låt nu … ateisterna själva – fastän det är för svårt att uttrycka i ord – välja en gud. De kommer bara att finna … en enda religion i vilken Gud för ett ögonblick tycks vara ateist.”Att omutligt tänka sig fram till en ståndpunkt för eller emot Gud, leder kanske till sist ohjälpligt in i paradoxen. Det slår mig när jag läser Chesterton, men också när jag läser 1900-talsateister som Ingemar Hedenius och norrmannen Arnulf Øverland.Øverland kallade kristendomen för ”den tionde landsplågan” och friades med nöd och näppe från ett hädelseåtal. ”Jag har aldrig gillat kristendomen”, konstaterade han ofta frankt, och vände på Jesus ord i sin vrede mot nazismen: Förlåt dem inte, ty de vet vad de gör.Man skulle inte gissa att en människa med den inställningen skrev psalmer. Men i den norska psalmboken finns följande rader av Øverland: ”Vår dag är kort. Vår ångest stor vid tidens öppna grind. O Gud. Finns här en sorg på jord som inte ock är din?”Hans vrede mot kristendomen har kallats profetisk snarare än religionskritisk. Och Ingemar Hedenius skrev år 1963 i diktsamlingen Nog finns en dag:”Gud är min broder och lika skuldbelastad som jag Hans öga världen, rösten kosmos – ogripbar i sin sorg”.Ateister skriver psalm och dikt om Guds sorg. En kristen beskriver Gud som ateist. Det betyder inte att Hedenius och Øverland var garderobskristna som trodde på Gud och Jesus egentligen. Lika lite var Chesterton ateist egentligen. Paradoxens gnistor ska inte användas för att fösa in människor i fållor där de inte vill befinna sig och inte hör hemma. Men kanske särskiljer dessa flyktigt gnistrande paradoxer livets strukturer från naturlagarna som styr döda ting. Och kanske särskiljer de människans fria inre liv från de helt konsekventa och förutsägbara tankekonstruktioner som kännetecknar både fundamentalistisk religiositet och fundamentalistisk rationalism. Vi människor är varken konsekventa eller förutsägbara. Vi är komplext motsägelsefulla och paradoxala. Troligen är det därför jag fortsätter att dras till G K Chestersons bok ”Ortodoxi”, för att paradoxen är hans drivkraft. Ortodox är han minst av allt, och han bekräftar vad jag alltid har anat: Ett tankearbete är inte fullbordat när allt stämmer med allt annat. Det fullbordas, men bara flyktigt, i paradoxens gnista.Maria Küchen, författare och kritiker

Michael Sattlers livsöde vittnar om sann Gudstro och överlåtelse. Endast 37 år gammal brändes han på bål av kyrka och överhet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I tillegg til: Sinna av Biden - Årets russeknuter Episoden kan inneholde målrettet reklame, basert på din IP-adresse, enhet og posisjon. Se smartpod.no/personvern for informasjon og dine valg om deling av data.

Tron på Gud är en av trons grunder. Men det omfattar mer än en generell tro. Man behöver tro att Jesus är Guds son som offrat sig själv för vår skull. Josef Löwdin undervisar på djupet om Gudstro, Jesu gudom och treenighet.Stöd Predikopodden:Swish 123 230 85 83BG 5303-8048Ta kontakt:info@pilgrim.mediawww.pilgrim.mediaVill du upptäcka mer om Jesus:Besök www.befriad.nu Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Turné-aktuella Fredrik Strage är äntligen tillbaka och bombarderar oss med fantastiska rockanekdoter. Varför tvingade Little Richard David Bowie att ge upp sin svit på ett Hotell i Malmö och vilken artist hade 25 kandelabrar av guld och 12 pojkar i åldern 15-19, helst av Filippinskt ursprung på sin rider.Tjejnytt med Tora om kvinnohatet i Draknästet. Varför ska kvinnor köpa dyrare rakhyvlar än män och är våldtäkts-armband inte en jättedålig idé egentligen?Patrik Arve är tillbaka och berättar om ungdomens slagsmål med nazister!SannaDollan berättar om hur tallrikar och vinglas kan flyga och krossas när ilskan övermannar henne och Fredrik frå en uppläxning för att han använt D-ordet i sändning.Glad Fredag älskade ni!Köp biljetter till Strages föreställning på Kulturakiebolaget!Support this show http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I denne episoden vil vi, etter beste evne, svare på ulike spørsmål som har blitt sendt inn av lytterne. Episoden tar for seg følgende spørsmål: 1. Hvis alt er ett, og kilden erfarer seg selv gjennom alle mennesker, og alt som finnes på denne kloden. Hva skjer når kilden har erfart alt? 2. Er vi egentlig bare en sjel?3. Vi har er gammelt skolebygg fra 1902 og her føler vi at det er mye «aktivitet». Vil denne «aktiviteten»/energien påvirke elevene direkte?4. Har dere hørt om frekvensen 528 hz og at denne har healende effekt?5. Stemmer det at en sjel kan føle på at den aldri kommer tilbake til jorda - at dette er dens siste livet?6. Hva kan vi gjøre for å lette de fysiske påkjenningene av de sterke kreftene som treffer oss fra atmosfæren? 7. Kan man tro på Gud, men samtidig bruke andre hjelpere/mestere for å få hjelp? Eller blir det blasfemisk? 8. Selv om man har en sterk Gudstro, så kan man oppleve å få fortere hjelp fra sine hjelpere (som The Arcturians), men er dette bra? - eller kan man få inn negative krefter? ---- Har du sjekket ut vår Medlemsportal for spirituelt interesserte mennesker? - https://andogvitenskap.no/medlemsportal/ Mer informasjon om denne podkasten samt Medlemsportalen, Lysspråket, informasjon om Universets Lover og mer finner du på vår nettside Ånd & Vitenskap - https://andogvitenskap.no Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Denna sprudlande kvinna har mycket att berätta. Hon delar modigt med sig av sin livsberättelse som innehåller alltifrån vinst i skönhetstävling till hur hon brukade vara stupfull varje helg. Hon delar med sig av misshandel, sorgen att förlora sin dotter och sin funna Gudstro. Idag lever hon ett annat liv i kontrast till det tidigare liv hon levde med spriten som gud.

Jag satt ner och pratade med Bill Nilsson om Gudstro, politik och gruvor!

FBB-Bjørgvin: Man. 22. nov kl. 19.00: «Gudstro i pandemiens skygge. Apologetisk og sjelesørgerisk belyst» Ved Jan Bygstad, prest i DELK

Sanger og sangskriver Poul Krebs er vokset op i varme og kærlighed uden en Gudstro. Efter hans fars død, rettede han sin sorg og frustration på kirken, men nu finder han sig selv midt i troen. Det opstod ikke som en åbenbaring, men som en nysgerrig indstilling til det han ikke forstår. Han oplever troen som et rum med højt til loftet, der fjerner os selv fra centrum og tager os tættere på Gud, særligt efter oplevelsen af at have fulgt sine nærmeste ved deres allersidste åndedrag og deltaget i deres bevægende begravelsesceremonier. Vært: Iben Maria Zeuthen.

Författaren G K Chesterton kallades paradoxernas furste. För Maria Küchen är han en långvarig samtalspartner, som hon ofta grälar med. Men i pradoxen möts ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Helt och hållet världsliga människor kan aldrig förstå världen. Så skrev författaren G K Chesterton i boken Ortodoxi från 1908. Femtio år senare, i sin bok Tröstens villkor, skrev filosofen och författaren Ingemar Hedenius att inga religiösa samfund, som vill vinna intellektuella personers förtroende, kan i våra dagar avstå från hjälpen av någon sorts filosofi. Hedenius var brinnande ateist. Chesterson var lika brinnande kristen. De möttes aldrig, men de symboliserar polerna i ett spänningsfält där den moderna debatten om rationalism och religion började på 1800-talet och fortsätter obruten in i vår tid. Mycket i Ortodoxi kunde lika gärna ha formulerats idag. Chestertons sprudlande kvickhet påminner om Oscar Wilde. Ändå har jag inte riktigt förstått varför jag ständigt återvänder till honom. Redan i sin egen tid sågs han som konservativ och som en udda fågel och han är långtifrån oproblematisk. Hans reaktion mot Hitlers maktövertagande och nazismens rasteorier var visserligen direkt och stark. Det borde i konsekvensens namn inte finnas minsta stråk av antisemitism i Chestersons tankevärld, men hans skönlitterära böcker innehöll karikatyrer av judar som giriga kommunister. Antisemitism är ett urgammalt och utbrett drag i västerländsk kultur generellt. Dess udd bröts 1945. Till dess var det acceptabelt bland européer att driva med judar. Vi glömmer det gärna idag, men Chesterton påminner mig. Han har kallats paradoxernas furste. Trots sin konservativa hållning, vände han ut och in på konventionella synsätt med paradoxen som vapen. Att inte tro på Gud, hävdade skeptiker som Hedenius, är att bejaka förnuftet. Gudstro är irrationellt och därmed förkastligt. Mot detta hävdar Chesterton det meningslösa med att tala om förnuft och tro som motsatser. Även förnuftet är en fråga om tro, skriver han. Det kräver av oss att vi tror oss om att vara något mer än förvirrade apor. Hans tilltro till förnuftet innebär något annat än en ateistisk materialism, vars slutstation blir att människans fria vilja ogiltigförklaras. Chesterton, som föddes 1874, var ateist i ungdomen. Hänfört slukade han andra ateisters skrifter. Och just dessa skrifter sådde, som han uttrycker det, det första vilda tvivlet på tvivlandet självt. Kristendomen ansågs hindra människor från att söka glädje. Samtidigt ansågs den skapa irrationell lycka. Den berövade människor deras frihet, hävdade samma materialister som förnekade den fria viljan. Kristendomen var för fredligt fåraktig och för krigiskt blodtörstig. Den tilltalade dåraktiga kvinnor och den var kvinnofientlig. De kristna var för lyckliga och för olyckliga. Den unge Chesterton fick inte ihop det tills en ljudlöst blixt i hans huvud vände på allt. Kristendomens själva kärna, insåg han, ligger i konflikten mellan motsatta lidelser, i paradoxen. Den som förlorar sitt liv skall vinna det. Genom död till liv. De sista skall vara de första. Paradoxen är inte metaforisk: En människa i dödsfara måste kämpa för sitt liv genom att sätta det på spel. Sekularitetens dubbla attack, skrev Chesterton, har kastat ljus över tron. Jag håller verkligen långtifrån alltid med honom. Att läsa honom är inte självbekräftande. Det är en dialog på gränsen till gräl. Han är inte alltid exakt. Han skriver om buddhismen men menar den yngre teosofin, en västerländsk lära inspirerad av buddhism och hinduism som vann mark i Europa och USA under hans samtid. Men i vår tid, när det ofta presenteras som filosofiskt rationellt att inte tro på Gud, fascinerar det att en person så till den grad filosofiskt tänker sig fram till en kristen tro. Även en ateist borde kunna gilla det. Särskilt som Chesterton upptäcker en kärna av ateism mitt i det kristna mysteriet: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Enligt två av Bibelns fyra evangelier var det Jesus sista ord på korset innan han dog. Det var inte vid korsfästelsen som jorden skakade och solen slocknade på himlen, skriver Chesterton, utan vid ropet från korset ropet som förkunnade att Gud hade övergett Gud. Låt nu ateisterna själva fastän det är för svårt att uttrycka i ord välja en gud. De kommer bara att finna en enda religion i vilken Gud för ett ögonblick tycks vara ateist. Att omutligt tänka sig fram till en ståndpunkt för eller emot Gud, leder kanske till sist ohjälpligt in i paradoxen. Det slår mig när jag läser Chesterton, men också när jag läser 1900-talsateister som Ingemar Hedenius och norrmannen Arnulf Øverland. Øverland kallade kristendomen för den tionde landsplågan och friades med nöd och näppe från ett hädelseåtal. Jag har aldrig gillat kristendomen, konstaterade han ofta frankt, och vände på Jesus ord i sin vrede mot nazismen: Förlåt dem inte, ty de vet vad de gör. Man skulle inte gissa att en människa med den inställningen skrev psalmer. Men i den norska psalmboken finns följande rader av Øverland: Vår dag är kort. Vår ångest stor vid tidens öppna grind. O Gud. Finns här en sorg på jord som inte ock är din? Hans vrede mot kristendomen har kallats profetisk snarare än religionskritisk. Och Ingemar Hedenius skrev år 1963 i diktsamlingen Nog finns en dag: Gud är min broder och lika skuldbelastad som jag Hans öga världen, rösten kosmos ogripbar i sin sorg. Ateister skriver psalm och dikt om Guds sorg. En kristen beskriver Gud som ateist. Det betyder inte att Hedenius och Øverland var garderobskristna som trodde på Gud och Jesus egentligen. Lika lite var Chesterton ateist egentligen. Paradoxens gnistor ska inte användas för att fösa in människor i fållor där de inte vill befinna sig och inte hör hemma. Men kanske särskiljer dessa flyktigt gnistrande paradoxer livets strukturer från naturlagarna som styr döda ting. Och kanske särskiljer de människans fria inre liv från de helt konsekventa och förutsägbara tankekonstruktioner som kännetecknar både fundamentalistisk religiositet och fundamentalistisk rationalism. Vi människor är varken konsekventa eller förutsägbara. Vi är komplext motsägelsefulla och paradoxala. Troligen är det därför jag fortsätter att dras till G K Chestersons bok Ortodoxi, för att paradoxen är hans drivkraft. Ortodox är han minst av allt, och han bekräftar vad jag alltid har anat: Ett tankearbete är inte fullbordat när allt stämmer med allt annat. Det fullbordas, men bara flyktigt, i paradoxens gnista. Maria Küchen, författare och kritiker

Författaren G K Chesterton kallades paradoxernas furste. För Maria Küchen är han en långvarig samtalspartner, som hon ofta grälar med. Men i paradoxen möts de. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Helt och hållet världsliga människor kan aldrig förstå världen. Så skrev författaren G K Chesterton i boken Ortodoxi från 1908. Femtio år senare, i sin bok Tröstens villkor, skrev filosofen och författaren Ingemar Hedenius att inga religiösa samfund, som vill vinna intellektuella personers förtroende, kan i våra dagar avstå från hjälpen av någon sorts filosofi. Hedenius var brinnande ateist. Chesterson var lika brinnande kristen. De möttes aldrig, men de symboliserar polerna i ett spänningsfält där den moderna debatten om rationalism och religion började på 1800-talet och fortsätter obruten in i vår tid. Mycket i Ortodoxi kunde lika gärna ha formulerats idag. Chestertons sprudlande kvickhet påminner om Oscar Wilde. Ändå har jag inte riktigt förstått varför jag ständigt återvänder till honom. Redan i sin egen tid sågs han som konservativ och som en udda fågel och han är långtifrån oproblematisk. Hans reaktion mot Hitlers maktövertagande och nazismens rasteorier var visserligen direkt och stark. Det borde i konsekvensens namn inte finnas minsta stråk av antisemitism i Chestersons tankevärld, men hans skönlitterära böcker innehöll karikatyrer av judar som giriga kommunister. Antisemitism är ett urgammalt och utbrett drag i västerländsk kultur generellt. Dess udd bröts 1945. Till dess var det acceptabelt bland européer att driva med judar. Vi glömmer det gärna idag, men Chesterton påminner mig. Han har kallats paradoxernas furste. Trots sin konservativa hållning, vände han ut och in på konventionella synsätt med paradoxen som vapen. Att inte tro på Gud, hävdade skeptiker som Hedenius, är att bejaka förnuftet. Gudstro är irrationellt och därmed förkastligt. Mot detta hävdar Chesterton det meningslösa med att tala om förnuft och tro som motsatser. Även förnuftet är en fråga om tro, skriver han. Det kräver av oss att vi tror oss om att vara något mer än förvirrade apor. Hans tilltro till förnuftet innebär något annat än en ateistisk materialism, vars slutstation blir att människans fria vilja ogiltigförklaras. Chesterton, som föddes 1874, var ateist i ungdomen. Hänfört slukade han andra ateisters skrifter. Och just dessa skrifter sådde, som han uttrycker det, det första vilda tvivlet på tvivlandet självt. Kristendomen ansågs hindra människor från att söka glädje. Samtidigt ansågs den skapa irrationell lycka. Den berövade människor deras frihet, hävdade samma materialister som förnekade den fria viljan. Kristendomen var för fredligt fåraktig och för krigiskt blodtörstig. Den tilltalade dåraktiga kvinnor och den var kvinnofientlig. De kristna var för lyckliga och för olyckliga. Den unge Chesterton fick inte ihop det tills en ljudlöst blixt i hans huvud vände på allt. Kristendomens själva kärna, insåg han, ligger i konflikten mellan motsatta lidelser, i paradoxen. Den som förlorar sitt liv skall vinna det. Genom död till liv. De sista skall vara de första. Paradoxen är inte metaforisk: En människa i dödsfara måste kämpa för sitt liv genom att sätta det på spel. Sekularitetens dubbla attack, skrev Chesterton, har kastat ljus över tron. Jag håller verkligen långtifrån alltid med honom. Att läsa honom är inte självbekräftande. Det är en dialog på gränsen till gräl. Han är inte alltid exakt. Han skriver om buddhismen men menar den yngre teosofin, en västerländsk lära inspirerad av buddhism och hinduism som vann mark i Europa och USA under hans samtid. Men i vår tid, när det ofta presenteras som filosofiskt rationellt att inte tro på Gud, fascinerar det att en person så till den grad filosofiskt tänker sig fram till en kristen tro. Även en ateist borde kunna gilla det. Särskilt som Chesterton upptäcker en kärna av ateism mitt i det kristna mysteriet: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Enligt två av Bibelns fyra evangelier var det Jesus sista ord på korset innan han dog. Det var inte vid korsfästelsen som jorden skakade och solen slocknade på himlen, skriver Chesterton, utan vid ropet från korset ropet som förkunnade att Gud hade övergett Gud. Låt nu ateisterna själva fastän det är för svårt att uttrycka i ord välja en gud. De kommer bara att finna en enda religion i vilken Gud för ett ögonblick tycks vara ateist. Att omutligt tänka sig fram till en ståndpunkt för eller emot Gud, leder kanske till sist ohjälpligt in i paradoxen. Det slår mig när jag läser Chesterton, men också när jag läser 1900-talsateister som Ingemar Hedenius och norrmannen Arnulf Øverland. Øverland kallade kristendomen för den tionde landsplågan och friades med nöd och näppe från ett hädelseåtal. Jag har aldrig gillat kristendomen, konstaterade han ofta frankt, och vände på Jesus ord i sin vrede mot nazismen: Förlåt dem inte, ty de vet vad de gör. Man skulle inte gissa att en människa med den inställningen skrev psalmer. Men i den norska psalmboken finns följande rader av Øverland: Vår dag är kort. Vår ångest stor vid tidens öppna grind. O Gud. Finns här en sorg på jord som inte ock är din? Hans vrede mot kristendomen har kallats profetisk snarare än religionskritisk. Och Ingemar Hedenius skrev år 1963 i diktsamlingen Nog finns en dag: Gud är min broder och lika skuldbelastad som jag Hans öga världen, rösten kosmos ogripbar i sin sorg. Ateister skriver psalm och dikt om Guds sorg. En kristen beskriver Gud som ateist. Det betyder inte att Hedenius och Øverland var garderobskristna som trodde på Gud och Jesus egentligen. Lika lite var Chesterton ateist egentligen. Paradoxens gnistor ska inte användas för att fösa in människor i fållor där de inte vill befinna sig och inte hör hemma. Men kanske särskiljer dessa flyktigt gnistrande paradoxer livets strukturer från naturlagarna som styr döda ting. Och kanske särskiljer de människans fria inre liv från de helt konsekventa och förutsägbara tankekonstruktioner som kännetecknar både fundamentalistisk religiositet och fundamentalistisk rationalism. Vi människor är varken konsekventa eller förutsägbara. Vi är komplext motsägelsefulla och paradoxala. Troligen är det därför jag fortsätter att dras till G K Chestersons bok Ortodoxi, för att paradoxen är hans drivkraft. Ortodox är han minst av allt, och han bekräftar vad jag alltid har anat: Ett tankearbete är inte fullbordat när allt stämmer med allt annat. Det fullbordas, men bara flyktigt, i paradoxens gnista. Maria Küchen, författare och kritiker

Välkommen till ett nytt intervjuavsnitt med pastorn och PT:n! I detta avsnitt träffar vi Björn Sylvén, som berättar om hur han lever och kombinerar två stora passioner - snowboard och sin Gudstro. I slutet av avsnittet får ni ta del av en spännande utmaning, som kan förändra livet... Enjoy!

I min Gudstro, er det stor plass til ting jeg ikke har forklaring på. Men også det jeg har en forklaring på, er for meg like mye under og Gudstro. Ragnhild Bjørvik Opsahl er prest i Grønnåsen kirke i Tromsø.

Före detta ärkebiskopen KG Hammar deltog i P1:s söndagsintervju nyligen och sa flera intressanta saker om bland annat engagemang för flyktingar, Jesu uppståndelse och Gudstro som Micael vill kommentera. I denna första del fokuserar vi på KG:s tankar om kristet politiskt engagemang, och huruvida det är "vänster" att vara engagerad för fred och rättvisa. Lyssna på söndagsintervjun med KG här: https://sverigesradio.se/avsnitt/1476018  Micaels B-uppsats om KG:s syn på mirakler: https://www.academia.edu/12387431/Are_Miracles_Real_Miracles_According_to_a_Charismatic_Lutheran_and_Catholic_Church_Leader Mer om problemen med vänster-högerskalan: https://helapingsten.com/vanster-hoger/  Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Maila oss på jesusfolket@gmail.com Boka en föreläsning: https://helapingsten.com/boka/  Gilla Jesusfolket på Facebook! facebook.com/jesusfolket Följ oss på YouTube! youtube.com/helapingsten Och följ bloggen Hela Pingsten! helapingsten.com

Ring P1 från Stockholm om bland annat påskturister, karantän och gudstrons betydelse i kristider. Programledare: Cecilia Bodström

Markus evangeliet kapitel 7 og 8. Gudstro kontra menneskeskabte traditioner. Historier fra Bibelen med Tove Christensen

Det började med en resa till Nashville… två kvinnor som båda valt det modiga framför det bekväma, som egentligen inte kände varandra men som fick en stark känsla och en gudomlig vink om att, yes, det här var en relation ’for keeps’. I podden Modig och Vacker finns inga tabun, här pratar vi om Gudstro, hopp, skam, misslyckanden, glädjeämnen blandat med barnlöshet, trams, allvar och mycket humor. Välkomna med på en åktur i Ninas och Thereses berg-och-dal-banor.   Här är premiären, pilotavsnittet, lite skjutet från höften för att bara rycka plåtstret, slänga oss ut, testa formen för att sedan finslipa det vi längtat efter. Att starta Modig och vacker. Och vi är så glada över att få låna introt på Calaisas Sisters in arms som jingel. Nu kör vi!

Stephen Hawkings samarbeidspartner gjennom 20 år svarer på lytterspørsmål om Big bang, og vi lurer på hvorfor noen blir religiøse og andre ikke. Dette er dagen for de store spørsmåla. Hele menyen; - Trener pumaen for å bli sterk? - Elefantskilpadden kan gå et år uten å spise, hvorfor krymper den ikke? - Nyter elgen en god utsikt? - Kan negativ gravitasjon erstatte mørk energi? - Hvorfor blir noen troende og andre ikke? - Finnes det religiøse dyr? - Hvordan kunne alt oppstå fra ingenting i big bang? - Hvordan klarer storken å bygge reder i kirkespir og andre utilgjengelige steder? - Hvorfor er den stakkars makrellen så tynnhuda? - Kan krig være positivt? - Kan man ha en fusjonslyspære i stua? - Hvorfor får ikke katta ALS, MS og lignende? I panelet: Religionshistoriker Hanne Eggen Røislien Zoolog Petter Bøckman Fysiker Øyvind Grøn

WHO-sjef i Syria, Elizabeth Hoff, om barn i krigen, om søvnløshet og frykt, om forhandlinger med Assad-regimet og dets motstandere, om mangel på medisiner og utstyr, om oppveksten på Vestlandet, om den arabiske våren, om dagliglivet med et hotellrom som hjem, om sikkerhet og risiko - og om bønnene for barna. Med VGs politiske redaktør Hanne Skartveit. Research av Anne Garvold. Produsert av Magne Antonsen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Episode om Gudstro med hode og hjerte - Curt Westman 28. mai 2018

Episode om Gudstro med hode og hjerte - Curt Westman 28. mai 2018

Hvem er Gud? Det spørsmålet har vært stilt i mange år. Hvordan er han? Hva er han opptatt av? Hvordan forholder han seg til oss mennesker? Mange svar er gitt. Da vi var barn, hadde vår forestilling om Gud mange likhetstrekk med julenissen. Denne gudsforestillingen hører en igjen når mange beskriver sin «barnetro». Den gode snille faren, ofte litt gammel og med hvite klær og hvitt skjegg. Utfordringen med ”barnetro-guden” er at livet og troen ikke stemmer overens. Hva med disse bildene av gud? - Livvaktsguden. En gud som aldri lar vonde ting skje med gode mennesker. - Automatguden. En gud som alltid oppfyller våre bønner. - Kjæresteguden. En gud som alltid kjennes nær. - Skyldguden. En gud som elsker deg, men på tross av hvem du er. - Antivitenskapsguden. En gud som ber deg velge mellom fornuft og tro. - Forklaringsguden. En gud som forklarer alt vi ikke kan forklare.

Inte mindre än två UFC-fighters, Daniel och David Teymur besöker Fighterpodden och berättar om UFC-karriärerna, livet i The Ultimate Fighter (TUF), vad de tycker om Simon Sköld, deras Gudstro och David Teymurs tankar om den kommande UFC-matchen med mera. Som vanligt går Simon Kölle igenom aktuella kampsportsnyheter och "Oraklet i hörnet" aka Johan Halldin svarar på frågor. Hans Wiklund kommer med värdefulla inspel och programledare är Mårten Söderström.

Sigrun Vågeng snakker om å lede Norges mest utskjelte etat, om å få unge trygdede inn i arbeid, om bruddet med Frelsesarmeen og ektemannen, om kvinner i ledelse – og om nåde. Med VGs politiske redaktør Hanne Skartveit. Produsert av Magne D. Antonsen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det svåra tvåhundratrettioåttonde avsnittet med operasångaren Rickard Söderberg. Vi pratade om hägg och syren, Let’s Dance, skvallret i sminkelogen, Ingemar Bergmans uppsättning av Trollflöjten, att vara mobbad i skolan, Kulturhuset i Halmstad, nunne-retreats, Bach, Gudstro, Shirley McLaine, att slå tillbaka, universum, söka självkänsla genom yttre bekräftelse, att aldrig skiljas från sin man, Malmö och givetvis en hel del om att bortsett från ens skägg se exakt ut som man gjorde när man var tio år gammal. Producent: David Mehr. Distribution: Acast. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Anne Enger snakker om nedturen etter nei-seieren, likestilling i møte med nyankomne og om dagens regjering. Med VGs politiske redaktør Hanne Skartveit. Produsert av Magne D. Antonsen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En avslöjande podd om fans. Gudstro och munsår. Pernillas mirakel och djävulsbarnet bikt. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Jeg lå inntil Gunnar da han slutta å puste. Nå er det et halvt år siden han døde. Han hadde vært syk i mange år. Da jeg kjørte hjem den kvelden regna det. Jeg husker at jeg tenkte at det skulle jammen meg bare mangle om det ikke regna, nå når Gunnar var død. Ei ung enke forteller. Hvem skal skrive minneord når et menneske dør? Og hvor ærlig kan man være? Er det lov å si at den avdøde var en vanskelig person? At hun var en god lege, men en fraværende mor for eksempel. VIdar Kvalshaug og Per Edgard Kokkvold snakker om nekrologen. Gudstro og psykologi har ikke alltid gått hånd i hånd, men kanskje er det en tilnærming på gang. Unndis Bergås, psykolog ved Haraldsplass samtalesenter i Bergen forteller om hvordan hun bringer trua inn i sin praksis. I sangen «Når eg e dø » tar Martin McKie, eller BVIS som han heter når han rapper, et oppgjør med både avdøde venner og familiemedlemmer. Da han mistet moren sin i kreft da han var 17 var det vanskelig å bearbeide følelsene og sorgen. I tillegg foraktet Martin seg selv fordi han ikke fikk sagt farvel til morgen før hun døde. På trappa til Siri Spillum er tema skam. Sofia Vargas (31) har venneparet Arne og Else som forbilder. De åpnet hjemmet sitt for Sofia da hun kom til Norge fra Peru - 6 år gammel. I vår serie om teknologi og vitenskap snakker vi i dag om "den store teorien om alt". Er det sånn at alle naturkreftene har samme kilde?

Han adopterte fem mindreårige halvsøsken fra Pakistan. Faren deres døde for fem år siden. - Jeg vet hva det vil si å vokse opp uten en pappa. Han forlot meg og mamma, og reiste hjem til Pakistan, da jeg var 11 år gammel. Jeg ville ikke at halvsøsknene mine skulle oppleve det samme, sier 29-årige Fakhar Khan fra Oslo. Hva er sammenhengen mellom gudstro og kjønn, alder og politisk ståsted? Jan-Paul Brekke greier ut om de siste tallene fra Ipos MMI Mina Adampour blir stadig overrasket over kunnskapsnivået om islam hos nordmenn. Hun tror kanskje at det er lettere å være muslim enn kristen i Norge

Det svåra hundrafemtionionde avsnittet med författaren Louise Boije af Gennäs. Vi pratade om finlandssvenska, Bromma, huruvida vi ska eller inte ska avskaffa kungafamiljen, Gudstro, kärnfamiljen, porr, Strindberg, överklassen, att ha kunnat rabbla hela kungalängden, välhängda statyer, att vara rädd för allt, Lundsberg och givetvis en hel del om var åldersgränsen går för strypsex. Avsnittet presenteras av e.on. Redaktör och redigering: Lovisa Ohlson. Distribution: Acast. (För Android här! Och i App store här!) See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hvordan er det å vokse opp i flertall? Og hva skjer når man plutselig bare blir en? Når vi møter henne har Inga Dalsegg levd i nesten tjue år uten tvillingsøstra, Elin. "Glem aldri kjærligheten" - disse ordene har brent seg fast hos skuespiller Ragnhild Sølvberg, helt siden presten en søndag hvisket dem mens han gikk langsomt langs benkeradene. Vi snakker om hvordan Gudstro formidlet fra scenen, og hvordan den preger livet hennes.

Har vitenskapen presset Gud ut av vår verden? Eller er det nettopp gjennom kunnskapen om universets finjusterte sammensetning og rikdom at man kan ane en skaperkraft? Programleder: Kalle Turkerud.

Alla människor har ett hemligt rum. Swedenborg kallar det för "den inre människan". Där sker något. I vissa ögonblick är det som att det där inre rummet tränger igenom hela ens väsen. Något sjunger inom en, och om man vågar sjunger man ut.  Musik och andlighet hör ihop. Gudstro och harmoni - i naturen, i själens inre rum hör ihop.  

Skolverket fick bakläxa när utbildningsminister Jan Björklund (FP) tidigare i veckan presenterade den framtida kursplanen i religionskunskap för grundskolan. Skolverket ville jämställa de fem världsreligionerna i religionsundervisningen. "Det är självklart att elever ska studera alla världsreligionerna, men det är lika självklart att kristendomen i svensk skola fortsatt ska ha en särställning. Det har varit den totalt dominerande religionen i vårt land, och påverkat vårt levnadssätt på ett helt annat sätt än till exempel hinduismen, anser Jan Björklund. Men varför ska religionsundervisningen domineras av just kristendomen när samhället präglas av en växande pluralism av livsåskådningar? Vad ligger bakom regeringens beslut och vilka konsekvenser får skolministerns beslut för den praktiska undervisningen? Diskussion mellan Christer Hedin, religionshistoriker och lärarutbildare och kristdemokraten Yvonne Andersson, ledamot i utbildningsutskottet. Den prisbelönte författaren Philip Pullman är mest känd för sin fantasytrilogi Den mörka materian där skurken är en maktfullkomlig och totalkorrumperad kyrka. Pullman, som är medlem i den brittiska motsvarigheten till Humanisterna, beskrivs som både den mest frispråkiga ateisten i England och den farligaste författaren i Storbritannien. Nu är han Sverigeaktuell med en ny bok som handlar om Guds son, eller rättare sagt om tvillingbröderna Jesus och Kristus.                          Hannes Fossbo möter Philip Pullman som talar om sin nya bok "Den godhjärtade Jesus och Kristus Bedragaren". I Sydostasiens buddhistiska länder betraktas den vita elefanten som helig och som en symbol för en regents vishet. Vita elefanter är sällsynta, men när man häromdagen hittade en vit elefant i Burma såg militärjuntan detta som ett lyckligt tecken inför det val som ska hållas den 7 november. Sören Wibeck intervjuar Burmakännaren David Steinberg. För snart en månad sedan slog hon igenom i svensk TV när Ingvar Oldsberg kidnappade henne på bokmässan i Göteborg för att göra henne till huvudperson i "Här har du ditt liv", men i Japan är hon en superkändis och mangastjärna. Nu kommer boken där hon själv berättar om sitt liv i ord och bild. I boken "Våga drömma" berättar hon om den livsglädje och Gudstro som hjälpt henne att komma igenom motgångar och om sina drömmar, som från början handlade om att bli växeltelefonist eller lastbilschaufför, men som gjorde henne till elitidrottare, konstnär, sångerska, föreläsare och författare med världen som arbetsfält, trots att hon föddes utan armar och med bara ett normalt ben.                                                                 Möt Lena Maria Klingvall i kvartsamtalet. Utrikeskrönikan kommer från San Joségruvan i Chile och är signerad Lars Palmgren. Programledare: Tithi Hahn, tithi.hahn@sr.se Producent: Anneli Rådestad, anneli.radestad@sr.se