Podcasts about kristendomen

Går det att skriva brev idag utan att det blir ett iscensättande av brevskrivande? Och varför är ett mail inte ett brev? OBS producent Olof Åkerlund funderar över korrespondensen och självmedvetandet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Kära lyssnare,När en människa föds är hon närsynt och ett med världen. I takt med att synfältet vidgas lösgörs den fysiska varelsen, men hon står ännu på lika villkor med sin omgivning. Denna korta period är paradiset. Som vi snabbt glömmer, men sedan ägnar våra liv åt att leta efter. För snart växer det inre jaget fram och föreställningen om detta jag som ett objekt.När en människa är på väg att upphöra ligger hela hennes liv insvept i detta självmedvetande, framför hennes fötter som avstannat i sin baklängesgång in i framtiden.Det händer vid sällsynta tillfällen att jag skriver brev. Och slås då av hur naturligt tonen infinner sig. Trots att jag skriver flera tusen mail om året kan jag där fortfarande leta efter det rätta uttrycket. Jag korrigerar ännu mina hälsningsfraser, klättrar osäkert mellan olika nivåer av formalitet. Brevet däremot tycks ha en form som längtar efter att bli ifylld, där stilen och ärendet ger varandra. Har man väl funnit ett lämpligt papper, valt ut den rätta pennan, så brukar det ge sig. Men inte för alla. “Känslan för behärskad brevkomposition som det tomma papperet en gång inbjöd till tror jag gick förlorad med backstegstangentens tidevarv” skriver Michael Larsson till Ludvig Köhler i boken ”Mejl” som samlar e-postutbytet mellan två litteraturarbetare åren 2022 till 2024. Möjligheten att enkelt korrigera tycks alltså förändra formen i grunden. Jag tror det ligger något i det.För en tid sedan fick jag överta ett helt bibliotek, det var i sista stund innan det nådde lågorna. Det kom fyrtio flyttkartonger böcker till en redan överbelamrad lägenhet. Snart också bokägarens brev från 1940-talet, författade av unga människor som brinner för konsten och livet. De är inte särskilt lyckliga, men brevformen tycks skänka dem ett slags stilens lycka. “Hej, ditt friska äckel!” lyder en kamratlig hälsning från en läroverksgosse som i ett brev till sin sin syster även röjer själens vedermödor: “Inte utan viss häpnad” skriver han “har jag kunnat konstatera en om inte synnerligen tvär så dock rätt markerad omsvängning mot en halvt idealbetonad erotisk skepticism, försatt med en droppe självironisk bitterhet samt en lätt dosis ångestneurotiskt självmedlidande, som i förening med gammal känslokyla och, periodvis, estetiska rysningssymtom utgör en om också något svårsvald så dock inte helt oraffinerad själslig cocktail.”Man kan notera en självmedvetenhet i formuleringsglädjen, den som skriver har lagt sitt inre på dissektionsbordet och noterar vad skalpellen blottlagt. Men själva skrivandet sker inte på några andra villkor än brevets egna. Avsändaren är en artonårig Ingvar Björkeson, han som skulle bli vår störste översättare av antika klassiker. Femtio år senare utkom hans tolkning av “Odysséen”. Men brevet skrevs 1946, samma år som publiceringen av Eyvind Johnsons omtolkning av samma epos: “Strändernas svall – en roman om det närvarande”. Undertiteln kan syfta på berättelsens relevans för sin tid, men den som läser Homeros vet också att där finns en särskild närvaro som hela tiden för läsaren tätt inpå skeendena. Det kan handla om en öm situation bland familjen så väl som ett spjut som penetrerar ljumsken. Tillvaron lyser. Och om man lägger Homeros bredvid Johnson är det svårt att inte känna att den moderna, psykologiska, människan förlorat något i just närvaro. Hon kommer sällan direkt till sin omgivning, det utifrånblickande självmedvetandet skickas ut först som en spejare. Ett slags ständig diaspora från sig själv.Under en tid var jag upptagen av den märkliga idén att självmedvetandet växer av egen kraft genom historien. Att världen på något vis önskar att se sig själv och använder oss som redskap. Och att själva mänskligheten i denna process nu blivit gammal. Slitits loss från omgivningen, stängt dörren till framtiden och ser tillbaka på en historia och en kultur som nu bara erbjuder variationer på kända teman, remakes på remakes. Självmedvetandets expansion handlar om en inre närvaro på bekostnad av en yttre. Och här är brevuppfinningen knappast en oskyldig spelare. Att skicka ett brev – som i antiken dessutom lästes högt – är att bända loss en del av sig själv och sända ut den i världen. Och inte heller Kristendomen, som på grund av Paulus närmast kan liknas vid en brevreligion, är oskyldig. Man kan på ett mycket mycket konkret sätt bevittna förskjutningen från det yttre till det inre mellan den hebreiska bibeln och det Nya testamentet. I andra Mosebok förmanas vi att inte begå äktenskapsbrott, en handling som Jesus enligt Matteus kommenterar: “Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.”En synd som flyttar in i tanken är gödsel för ett självmedvetande på framväxt, som idag förstås gror under helt nya förutsättningar med publiceringsplattformar och spegelvända kameror i varje ficka. Inte konstigt att redan barn numera blir nostalgiska. När Larsson och Köhler skickar rapporter om alla sina göranden och låtanden från 2020-talets Sverige , så är deras korrespondens från första stund betraktad utifrån – av dem själva. Och det har nog med både tiden och formen att göra. Mailar man långt och regelbundet blir det ofrånkomligen som att lajva brevskrivare. Jag läser och tänker att vår epoks mest autentiska form nog är det korta meddelandet, som sällan gör sig i bokform.Men så händer något. Genom ihärdighet och ett syftande till allvar erövrar mailarna formen och finner en stilens lycka. Mot slutet luras jag till och med att tro att de skriver brev.Ludvig Köhler beskriver vid ett tillfälle en svamptripp där han i väldigt konkret mening betraktar sig själv utifrån, får då syn på sin själ och finner försoning. Och det han ser är ett inre som kan bli instängt på grund av brist på självmedvetande. I tv-serier och reels, i relationer som pågår. Och det är förstås så, att det också finns ett utifrånbetraktande som inte objektifierar, som inte syftar till att presentera sitt själv för världen, utan om ett verkligt möte mellan jag och jag.Det är ju den blicken som får oss att mogna, förbättra oss i vår relation till oss själva så väl som till andra. Som förhoppningsvis en dag ska få oss att sluta plundra Troja. Men kan vi bevara närheten till världen samtidigt som vi mognar? Självmedvetandet förvisar oss ur paradiset. Kanske pekar det också på en väg tillbaka, så länge vi inser att nåden alltid måste vara tillfällig. Att lyckan behöver olyckan för att existera. Som Inger Christensen noterar så är paradiso ett anagram på diaspora. Vi är på något vis alltid på flykt i denna värld, in i och ut ur oss själva. Tills vi en dag ser tillbaka på vårt liv och funderar över en avslutning på vårt sista brev till verkligheten som känns helt rätt i ton.Sic Gloria transit mundiTjofadderittan hejsanBästa hälsningarOlof Åkerlundproducent för OBSLitteraturLudvig Köhler och Michael Larsson: Mejl 202201–202405. Ellerströms förlag, 2024.Eyvind Johnson: Strändernas svall. Albert Bonniers förlag, 1946.Homeros: Odysséen. Översättning av Ingvar Björkeson. Natur & kultur, 1995.

Gresk-romersk, norrøn og samisk religion reknar vi som etniske religionar. Kva har dei felles? Og på kva måtar skil dei seg frå kristendomen, som erstatta dei? Avstanden er større enn ein skulle tru, på nær sagt alle område, for det dreiar seg om heilt ulike religionstypar.

Under sitt besök i Skåne besökte Leif Ahmed moskéer i Malmö och Lund och föreläste om sin resa till islam. Salih hade äran att vara värd för honom i Skåne. I denna intervju frågar Salih Leif Ahmed om bibeln, hans roligaste och mest utmanande minnen som präst, samt hans intryck från moskébesöken i Malmö och Lund.Tidigare avsnitt med Leif Ahmed:Från präst till muslim med LeifF.d. prästen Leif (Ahmed) om att Jesus inte längre är Gud för honomMuhammed är också min profet | fd. prästen Leif Ahmed Skjetne

Författaren G K Chesterton kallades paradoxernas furste. För Maria Küchen är han en långvarig samtalspartner, som hon ofta grälar med. Men i paradoxen möts de. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades första gången 2020.Helt och hållet världsliga människor kan aldrig förstå världen.” Så skrev författaren G K Chesterton i boken ”Ortodoxi” från 1908. Femtio år senare, i sin bok ”Tröstens villkor”, skrev filosofen och författaren Ingemar Hedenius att ”inga religiösa samfund, som vill vinna intellektuella personers förtroende, kan i våra dagar avstå från hjälpen av någon sorts filosofi.”Hedenius var brinnande ateist. Chesterson var lika brinnande kristen. De möttes aldrig, men de symboliserar polerna i ett spänningsfält där den moderna debatten om rationalism och religion började på 1800-talet och fortsätter obruten in i vår tid. Mycket i ”Ortodoxi” kunde lika gärna ha formulerats idag. Chestertons sprudlande kvickhet påminner om Oscar Wilde. Ändå har jag inte riktigt förstått varför jag ständigt återvänder till honom. Redan i sin egen tid sågs han som konservativ och som en udda fågel och han är långtifrån oproblematisk. Hans reaktion mot Hitlers maktövertagande och nazismens rasteorier var visserligen direkt och stark. Det borde i konsekvensens namn inte finnas minsta stråk av antisemitism i Chestersons tankevärld, men hans skönlitterära böcker innehöll karikatyrer av judar som giriga kommunister. Antisemitism är ett urgammalt och utbrett drag i västerländsk kultur generellt. Dess udd bröts 1945. Till dess var det acceptabelt bland européer att driva med judar. Vi glömmer det gärna idag, men Chesterton påminner mig. Han har kallats paradoxernas furste. Trots sin konservativa hållning, vände han ut och in på konventionella synsätt med paradoxen som vapen.Att inte tro på Gud, hävdade skeptiker som Hedenius, är att bejaka förnuftet. Gudstro är irrationellt och därmed förkastligt. Mot detta hävdar Chesterton det meningslösa med att tala om förnuft och tro som motsatser. Även förnuftet är en fråga om tro, skriver han. Det kräver av oss att vi tror oss om att vara något mer än förvirrade apor.Hans tilltro till förnuftet innebär något annat än en ateistisk materialism, vars slutstation blir att människans fria vilja ogiltigförklaras. Chesterton, som föddes 1874, var ateist i ungdomen. Hänfört slukade han andra ateisters skrifter. Och just dessa skrifter sådde, som han uttrycker det, ”det första vilda tvivlet på tvivlandet självt”. Kristendomen ansågs hindra människor från att söka glädje. Samtidigt ansågs den skapa irrationell lycka. Den berövade människor deras frihet, hävdade samma materialister som förnekade den fria viljan. Kristendomen var för fredligt fåraktig och för krigiskt blodtörstig. Den tilltalade dåraktiga kvinnor och den var kvinnofientlig. De kristna var för lyckliga och för olyckliga. Den unge Chesterton fick inte ihop det – tills en ljudlöst blixt i hans huvud vände på allt. Kristendomens själva kärna, insåg han, ligger i konflikten mellan motsatta lidelser, i paradoxen. ”Den som förlorar sitt liv skall vinna det.” ”Genom död till liv.” ”De sista skall vara de första.” Paradoxen är inte metaforisk: En människa i dödsfara måste kämpa för sitt liv genom att sätta det på spel. ”Sekularitetens dubbla attack”, skrev Chesterton, ”har kastat ljus över tron.”Jag håller verkligen långtifrån alltid med honom. Att läsa honom är inte självbekräftande. Det är en dialog på gränsen till gräl. Han är inte alltid exakt. Han skriver om ”buddhismen” men menar den yngre teosofin, en västerländsk lära inspirerad av buddhism och hinduism som vann mark i Europa och USA under hans samtid. Men i vår tid, när det ofta presenteras som filosofiskt rationellt att inte tro på Gud, fascinerar det att en person så till den grad filosofiskt tänker sig fram till en kristen tro. Även en ateist borde kunna gilla det. Särskilt som Chesterton upptäcker en kärna av ateism mitt i det kristna mysteriet:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Enligt två av Bibelns fyra evangelier var det Jesus sista ord på korset innan han dog. ”Det var inte vid korsfästelsen som jorden skakade och solen slocknade på himlen”, skriver Chesterton, ”utan vid ropet från korset – ropet som förkunnade att Gud hade övergett Gud. Låt nu … ateisterna själva – fastän det är för svårt att uttrycka i ord – välja en gud. De kommer bara att finna … en enda religion i vilken Gud för ett ögonblick tycks vara ateist.”Att omutligt tänka sig fram till en ståndpunkt för eller emot Gud, leder kanske till sist ohjälpligt in i paradoxen. Det slår mig när jag läser Chesterton, men också när jag läser 1900-talsateister som Ingemar Hedenius och norrmannen Arnulf Øverland.Øverland kallade kristendomen för ”den tionde landsplågan” och friades med nöd och näppe från ett hädelseåtal. ”Jag har aldrig gillat kristendomen”, konstaterade han ofta frankt, och vände på Jesus ord i sin vrede mot nazismen: Förlåt dem inte, ty de vet vad de gör.Man skulle inte gissa att en människa med den inställningen skrev psalmer. Men i den norska psalmboken finns följande rader av Øverland: ”Vår dag är kort. Vår ångest stor vid tidens öppna grind. O Gud. Finns här en sorg på jord som inte ock är din?”Hans vrede mot kristendomen har kallats profetisk snarare än religionskritisk. Och Ingemar Hedenius skrev år 1963 i diktsamlingen Nog finns en dag:”Gud är min broder och lika skuldbelastad som jag Hans öga världen, rösten kosmos – ogripbar i sin sorg”.Ateister skriver psalm och dikt om Guds sorg. En kristen beskriver Gud som ateist. Det betyder inte att Hedenius och Øverland var garderobskristna som trodde på Gud och Jesus egentligen. Lika lite var Chesterton ateist egentligen. Paradoxens gnistor ska inte användas för att fösa in människor i fållor där de inte vill befinna sig och inte hör hemma. Men kanske särskiljer dessa flyktigt gnistrande paradoxer livets strukturer från naturlagarna som styr döda ting. Och kanske särskiljer de människans fria inre liv från de helt konsekventa och förutsägbara tankekonstruktioner som kännetecknar både fundamentalistisk religiositet och fundamentalistisk rationalism. Vi människor är varken konsekventa eller förutsägbara. Vi är komplext motsägelsefulla och paradoxala. Troligen är det därför jag fortsätter att dras till G K Chestersons bok ”Ortodoxi”, för att paradoxen är hans drivkraft. Ortodox är han minst av allt, och han bekräftar vad jag alltid har anat: Ett tankearbete är inte fullbordat när allt stämmer med allt annat. Det fullbordas, men bara flyktigt, i paradoxens gnista.Maria Küchen, författare och kritiker

Hur gick kristendomen från en obskyr sekt till Romarrikets ledande religion? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Den odlande människan har alltid slitit hårt, men också satt sin lit till högre makter. Maria Küchen läser några klassiska skrifter om jordbruk och blickar med dem upp mot rymden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Tro och jord har alltid hört ihop. I tusentals år har den odlande människan vädjat till gudarna: Låt solen lysa eller molnen komma, låt regnet falla eller markerna torka upp.Det är ett uttryck för maktlöshet. Ibland är maktlösheten undergiven, ibland rasande, som när Karl Oskar i Vilhelm Mobergs Utvandrarna bärgar sitt ynka hö, ”är det här hö eller katthår?”, och skyller eländet på ”Herrens väderlek”.Till sin fromma hustru Kristinas fasa, slänger han till sist det han har räfsat ihop upp mot himlen, och ropar åt Gud att har Gud tagit allt det andra så kan han ta detta också.Vädret rår vi människor inte på, inte i grunden. Mänsklighetens överlevnad är fortfarande beroende av odling, och odling är beroende av det allsmäktiga vädret, och kanske styrs faktiskt detta väder av gudomliga krafter som kan bevekas?Kanske å andra sidan inte. Det finns inga gudar, säger samtidens sekulära människa. Men är det så att hon har gjort sig själv till Gud? Vi har blivit så teknologiskt avancerade att det nästan ger en känsla av allsmäktighet.”Vid mitten av nittonde århundradet efter Kristi födelse”, skrev Vilhelm Moberg i förordet till Utvandrarna, ”skakades oföränderlighetens ordning i sin grund. Nyupptäckta krafter utnyttjades, vagnar kunde köras utan hästar och båtar kunde gå över haven utan segel. Jordklotets delar fördes närmare varandra.”För Moberg var det något gott. Klimatkrisen som missbruket av jordens resurser skulle leda till, kunde han knappast föreställa sig. Missväxt och hunger fick Karl Oskar att utvandra, och mot slutet av Vilhelm Mobergs klassiska romankvartett blir han en jordbrukstillväxtens apostel i Minnesota på andra sidan Atlanten. Kontinentens ursprungsfolk, som levde på naturens villkor, avfärdades av Karl Oskar som lata.Idag är Minnesota en av de viktigaste jordbruksstaterna i USA. Vid ett besök på Kennedy Space Center i Florida hörde jag en storjordbrukare från Minnesota hålla föredrag om satelliternas omistliga betydelse för hans verksamhet. Han var en Karl Oskar i det tjugoförsta seklet, herre över så väldiga marker att de sköttes om från rymden. För människor i äldre tider skulle det ha varit helt ofattbart – ett Guds mirakel, eller kanske häxkonst.Inte för att storjordbruk är något nytt. Det är proportionerna och metoderna som är nya. Den romerske statsmannen och bondsonen Cato den äldre – han som sägs ha avslutat alla sina tal i senaten med ”För övrigt anser jag att Kartago borde förstöras” – var en erfaren jordbrukare i betydande skala. Hans råd till landägare, i verket ”Om lantbruk” från år 160 före Kristus, fick stort genomslag. Men det är inte bara gårdens ägare som arbetar hårt i Catos bok. De som sliter värst är slavar.”Åt de slavar som bär bojor” skriver Cato, ”ger du om vintern fyra skålpund bröd, men när de börjar gräva om vingården fem skålpund.” Att hälla diesel i traktorn känns plötsligt människovänligt på en skala. När man läser Cato blir teknologins dubbelhet tydlig – den har förslavat naturen, men befriat människor.Catos text ger råd om allt från att plantera rätt grödor på rätt plats, till att sälja frukt och vin på auktion. Den är det äldsta bevarade exemplet på latinsk prosa. 2015 gavs den ut på svenska av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. I samma praktfulla volym finns texten ”Lantliga ting”, av Marcus Terentius Varro, som föddes några decennier efter Catos död och sågs som sin tids mest lärde man i Rom.De senaste seklen med sin olja och elektricitet, har drivit upp tempot i all mänsklig strävan – men varken kunskap eller ihärdighet uppfanns under den industriella revolutionen. Det blir tydligt i ”Lantliga ting” – den enda skriften i Varros väldiga produktion som finns bevarad i sin helhet. Där, precis som hos Cato, behandlas jordbruk sakkunnigt och konkret.Cato skriver, att den som förvaltar ett jordbruk ”får inte ha rådfrågat någon teckentydare, fågelskådare, spåman eller astrolog”. Inför sin egen stora uppfinning jordbruket, har människan aldrig varit totalt vidskepligt hjälplös. Då skulle inget ha fungerat.Samtidigt genomsyrade religionen hela livet i Catos Rom, och förstås även jordbruket. Den innebar ingen morallära. Sin medfödda karaktär kunde en människa inte göra något åt. Det viktiga var att upprätta kontrakt med gudarna för att få lycka och välgång, genom att utföra traditionens riter korrekt. Det här skriver Örjan Wikander och Dominic Ingemark om i en essä i Lantbruksakademiens bok.Religiöst bruk var centralt hos Cato, oavsett hans varningar om spåmän och astrologer. Varros tid ett sekel senare var annorlunda. Grekiska filosofer hade blivit mer på modet än gamla gudar.Greken Hesiodos, västvärldens äldste kände poet vid sidan av Homeros, var också bonde. På 700-talet före Kristus skrev han i sin stora dikt ”Verk och Dagar”, om vikten av att arbeta för födan i stället för att slösa sin tid med att söka gräl på torget.Hos Hesiodos har gudarna berövat människorna chansen till bekväm överlevnad. Tankarna går till Bibelns skapelseberättelse, där människan drivs ut ur Eden och tvingas slita i sitt anletes svett.Kristendomen förklarade missväxt som Guds straff för människors synd. Men den synen accepterar inte Karl Oskar i Utvandrarna. Han är modellen för den moderna människan – tar saken i egna händer i stället för att be till Gud, och arbetar hårt.Strävsamhet är ett adelsmärke för samtidsmänniskan, som förväntas producera maximalt för att kunna konsumera maximalt. Men det är också ett ideal med djupa rötter inom jordbruket. Hesiodos Verk och dagar är en moralpredikan, och en bondepraktika med rymden som vägvisare. Plogar gör man vid den tiden på året när stjärnbilden Plejaderna försvinner under horisonten just före soluppgången. När samma stjärnbild stiger upp på himlen strax innan solen går upp, är det tid för skörd.Hesiodos, Catos och Varros verk inspirerade en mängd bondepraktikor, som hjälpte svenska småbrukare ända in på 1800-talet. Och i sin almanacka läste Karl Oskar om stjärnbilderna och planeternas gång. ”Av dessa stjärnbilders möten med de kringvandrande planeterna”, trodde han, ”berodde väder och vind och kanhända även människors öden.”Han satte sig upp mot kristendomens Gud. Men liksom Hesiodos tvåtusen sjuhundra år tidigare, och liksom storjordbrukaren som föreläste på Kennedy Space Center, begrundade han rymden. Vädret och Gud har aldrig varit de enda skälen till att bönder vänt blicken uppåt. De har alltid sökt vägledning hos sol och måne, planeter och stjärnor. Rymd och jord hänger ihop, precis som rymd och tro.Maria Küchenförfattare och kritikerLitteraturÖrjan Wikander & Sten Hedberg (red). Om jordbruket av Marcus Porcius Cato, Samtal om lantbruket av Marcus Terentius Varro (översatta från latinet av Sten Hedberg), samt Liv, lantbruk och livsmedel i Catos och Varros värld: tolv artiklar av nutida svenska forskare. Särskilt artikeln Tron på högre makter. Religion och folktro av Dominic Ingemar och Örjan Wikander. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, 2015.Hesiodos: Theogonin samt Verk och dagar. Tolkade av Ingvar Björkeson. Natur och kultur, 2003.

Aisha-Rebeka berättar om sin kristna uppväxt. Sitt arbete som konfirmandledare, kårledare för kristna scouterna. Hon berättar också om hur hon hittade till Allah i sitt liv. Samtalet varade 1,5 timme. Salih bad henne berätta i detalj. Aisha-Rebekas livsberättelse inspirerar oss alla,. Och vet du vad, lyssna  på hela avsnittet, för på slutet summerar Salih säsongen och knyter säcken. Den muslimska bönen illustrerad på YouTubeBesök gärna vår hemsida: www.koranpodden.se.Stöd KoranpoddenOm du finner någon glädje eller värde i vad jag gör, snälla överväg att donera ett valfritt belopp. Alla donationer går till att utveckla och marknadsföra Koranpodden. Swisha ett frivilligt belopp till swish 123 669 10 18 (Support Koranpodden) eller via bankgiro 5271-8053.Bli månadsgivare! Klicka här.Följ vårt arbetefacebook.com/koranpoddeninstagram.com/koranpodden/

Jesus är en profet i den Abrahamitiska religionen Kristendomen. Han är född i Nasaret och känd för snickeri och liknelser. Följ inte honom på Instagram, han postar väldigt sällan själv.

Det här är del 2 i ämnet om vad kristendomen handlar om. Om du inte lyssnat på del 1 ännu så gör det.I förra avsnittet gav vi en kort kort beskrivning av mänsklighetens historia i förhållande till Gud och hur vi hamnade där vi är idag. Bilden som målades upp var ganska dyster. Men nu är det dags att avslöja de goda nyheterna och vad kristendomen faktiskt handlar om.Bibelställen som tas upp:Efesierbrevet 2:1-10Kolosserbrevet 2:13-14Johannesevangeliet 3:16-18Romarbrevet 10: 9Saker att reflektera över:I avsnittet pratades det om att alla människor har ett hål i hjärtat. Känner du igen dig i det? Hur har du i så fall försökt att fylla det hålet hittills.Guds nåd är en oförtjänt gåva som vi fått helt gratis utan motprestation. Hur skulle det kännas att få något extremt värdefullt helt gratis?Finns det något som du gjort som du skulle behöva förlåtelse för? Varför inte prova vända dig till Gud och be honom om förlåtelse.Har du förstått vad det kristna budskapet handlar om eller har du frågor eller invändningar? Skriv i så fall till oss på Instagram eller Facebook!

Vad handlar kristendomen om egentligen? De flesta skulle nog säga att det handlar om att vara en god människa, eller om att tro på Gud.Även om det inte är helt fel så är det inte främst det som kristendomen handlar om. Istället är dessa saker bieffekter på något annat. Vi vågar säga att de allra flesta nog ändå inte riktigt har förstått innebörden av kristen tro. I det här avsnittet i Grundkurs i kristen tro ska vi råda bot på det.Bibelställen som tas upp:Jakobsbrevet 2:19Jakobsbrevet 2:101 Moseboken 2:16-17Saker att reflektera över:Vad trodde du att kristendomen handlar om innan du lyssnade på det här avsnittet?I det här avsnittet pratar vi lite om döden. Har du reflekterat över döden? Hur får det dig att känna?Håller du med om att alla människor är syndare, inklusive du själv?För att kärlek ska kunna existera så måste fri vilja existera. Håller du med om det eller kan du komma på något mer sätt att kunna visa kärlek utan fri vilja?

programledare Kjell Björk och Svenåke Boström

Eskil Frank valde att låta avkraga sig som präst tio år efter han valdes ut som kandidat för att bli ärkebiskop i Svenska kyrkan. Hur är det att förlora den kristna gudstron? På vilket vis är kristendomen inkonsekvent och hur såg de första kristna på judendomen? Detta och mycket mer handlar vår podd om idag. Välkomna in i samtalet! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

DET LJUVA LIVET!!Är glasunderlägg på farmors bord en klassfråga? Marve och Amanda berättar om sina love language och Amanda golvar oss med anekdot om när hon fixade den bästa överraskningen någonsin, betalat med företagskontot. Fotbollspanelen diskuterar helgens derby, huliganer och bengaler.Elinor Torp om arbetsmiljö, borde vi skämmas när vi anställer svart städhjälp och beställer från Foodora?Frank Follows bjuder på tidig Coldplay och trestämmig gitarr, hyllas av Peo Thyrén!Peo Thyrén tycker att Måns Zelmerlöws ”Heroes” inte handlar om någonting och punkare och dagens EPA-dunkare möts. Vi bjuder på ”Är det så fel?” med Kristendomen i centrum. Är abort ok? - ”Adoption är bra och omvändelseterapi är upp till var och en”.PUSS!Support this show http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stefan och Martin diskuterar Torbjörn Tännsjös debattartikel i DN, där han påstår att de traditionella religionerna, och kristendomen i synnerhet, är en konspirationsteori som behöver hållas borta från inflytande i samhället. Du kan läsa Tännsjös artikel här. Läs även svaret från Jacob Rudenstrand på SEA. Apologias distanskurser drar igång den 6 februari, med 3 helt nya kurser. Läs mer och anmäl dig! Stefan Gustavsson har skrivit en egen debattartikel apropå Greger Anderssons artikel om bibelsyn i Dagen. Läs Stefans artikel här.   Frågor och respons på podden skickas till podd@apologia.se. Apologias arbete är beroende av gåvor. Swisha en engångsgåva till 123 312 51 92, eller Bli månadsgivare här: https://apologia.se/givare/

Hur kunde Sverige på relativt kort tid gå från att vara ett av världens mest kristna länder till att bli världens mest sekulära och individualistiska? Det var en målmedveten strategi, menar Per Ewert i sin nya bok ”Landet som glömde Gud” (Norma 2022). När Socialdemokraterna bildas 1887 är kyrkan och kristendomen tydliga fiender. Successivt mildras attityden, men partiet tål inte konkurrens i frågor om folkuppfostran, skolning och värderingar. Den sfär som kyrkan och den kristna tron haft att förfoga över krymper alltmer. Eller för att parafrasera ett budord: Du skall inga andra gudar hava jämte Socialdemokraterna! Och staten förstås. Tvåenigheten. I dagens podd intervjuar jag Per Ewert, som till vardags är direktor för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet, om hans bok. Vi pratar också om vad gudstro egentligen betyder, huruvida protestantismen har sig själv att skylla för sekulariseringen, kristendomen sig själv att skylla för auktoritetskritiken mot kyrkan, om vad det innebär att vara kulturkristen, varför många österländska traditioner gör mig nedstämd, och mycket annat.Inför varje podd…Tack för alla inspel inför den här podden. Som ni hör i avsnittet så är det till stor hjälp för mig att ta del av era tankar och frågor. Fortsätt gärna att skicka frågor och tankar till mig! Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler. För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.How to get started* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you'll see a row for my chat inside.* That's it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack's FAQ.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Sommaren 2020 gjorde Bullshitpodden en pandemi-comeback och släppte ett gäng avsnitt bakom betalvägg. Helt PLÖTSLIGT kommer de nu gratis i din feed, bra va? Get bonus content on Patreon Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

Har vi en själ eller finns bara materia? Flera religioner, t.ex. Kristendomen, menar att vi har en själ som lever vidare efter att kroppen dör. Buddhismen säger inte att vi har en själ men talar samtidigt om reinkarnation där "något" reinkarnerar. Även många nutida författare som Michael Newton, Ann Clark, Raymond Moody, Brian Weiss och Tom Campbell talar på olika sätt om själen och reinkarnation. I detta avsnitt reflekterar jag kring dessa frågor och vad dessa författare säger. Michael Newton: https://www.youtube.com/watch?v=oz1XGuipidQ Ann Clark: https://www.youtube.com/watch?v=TgbH4EzYL7I Robert Schwartz: https://www.youtube.com/watch?v=rxi2wpJTXro Raymond Moody: https://www.youtube.com/watch?v=rjh0WDie_6s Tom Campbell: https://www.youtube.com/watch?v=Jzeb3INsKDQ Andlighet på olika plattformar: Youtube: https://www.youtube.com/channel/UCIp2530u_bJV55_4nbXkwkA Apple podcasts: https://podcasts.apple.com/se/podcast/andlighet/id1603002647?l=en Google podcasts: https://podcasts.google.com/feed/aHR0cHM6Ly9hbmNob3IuZm0vcy83OGI5MjVmOC9wb2RjYXN0L3Jzcw Spotify: https://open.spotify.com/show/5CIB4x6sOyceoxShQvnKpZ?si=Hyo1wvOqTqCIKj5-BIXowQ

I boken The three faces of God beskriver Ken Wilber att vi kan se på det gudomliga ur ett förstapersonsperspektiv (jag), ett andrapersonsperspektiv (jag eller vi), samt ett tredjepersonsperspektiv (den/det). Olika religiösa och spirituella grupperingar lägger olika vikt vid olika perspektiv. Kristendomen lägger tonvikt vid relationen till Gud där Gud ses genom ett andrapersonsperspektiv. Buddhismen tar ofta ett förstapersonsperspektiv där du inte har en relation till det gudomliga utan istället ÄR det gudomliga, du realiserar vad de kallar sant själv, ditt sanna jag, din sanna natur. Youtube: https://www.youtube.com/channel/UCIp2530u_bJV55_4nbXkwkA Apple podcasts: https://podcasts.apple.com/se/podcast/andlighet/id1603002647?l=en Google podcasts: https://podcasts.google.com/feed/aHR0cHM6Ly9hbmNob3IuZm0vcy83OGI5MjVmOC9wb2RjYXN0L3Jzcw

Anna Stenlund-Degbey predikar om Kristendom och New Age i en del av Metskus serie om Sund Andlighet.

Författaren Kristoffer Leandoer letar efter sin morfars marginalanteckningar i Sören Kierkegaards Dagbok och finner två människor vars intellektuella vägar korsas, på väg i olika riktningar i livet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Min morfar var en boksamlare av stora mått och hans huvudsakliga motion var veckorundan till Stockholms antikvariat, som tog en hel förmiddag i anspråk. I min ägo har jag hans exemplar av Sören Kierkegaards Dagbok. Morfar köpte boken i Uppsala den 4 januari 1932, medan han själv studerade till präst. Dagboken har kallats Kierkegaards inre självbiografi och är läst med pennan i hand. Understrykningar, kommentarer i marginalen. En stor del av boken ägnas Kierkegaards funderingar kring prästämbetet och planer på att prästvigas. Morfar måste ha köpt den med detta i åtanke, för att gå i dialog med den danske filosofen om sitt eget yrkesval.Morfar hade växt upp i Frälsningsarmén, där hans pappa var revisor. Sedan blev han rekordung pastor i Missionsförbundet, predikade land och rike runt tills han träffade mormor och inledde en decennielång förlovning. För att ge mormor det hon ville ha ett ombonat hem, trygghet, välstånd, en respekterad samhällsställning lämnade morfar sin ambulerande frikyrkotillvaro och skolade om sig till präst i Svenska kyrkan.Den 1 maj 1835 skriver Kierkegaard följande: Då man skall följa kommentatorernas väg, går det ofta som med den resande i London vägen leder nog till London, men om man vill dit, så måste man gå i rakt motsatt riktning.Hundra år senare bekräftar morfar gillande: Och så synes det mig med min längtan att nå prästkallet, antecknar han i marginalen. Det vill säga, morfar hade inte valt att omskola sig om han lytt råden från dem som stod bredvid. Det gäller att förstå min bestämmelse, säger Kierkegaard, att finna en sanning som är sanning för mig och morfar håller med. Det är ju precis vad han själv gjort lämnat allt och börjat om. Han har också valt sin egen väg, han och Kierkegaard kan vara sams.De möts i betoningen av det subjektiva: hjärtats sanning, det självupplevda. Morfar kommer ju från väckelsen, det personligt levda mötet med Gud är hans hemmaplan.Att följa en annan människas läsning är en påtagligt intim handling, det innebär att flytta in i hennes huvud för en stund. Genom morfars understrykningar och kommentarer lär jag känna sidor av honom som var oåtkomliga när jag var barn.I början av 1837 kastar Kierkegaard fram tesen att stora genier egentligen inte läser när de läser; de är för upptagna av sin egen utveckling för att bry sig om att förstå författaren. Nu blir det frågetecken i marginalen. Morfar får inte grepp om tanken. Utvecklas de inte själva om de lära sig förstå författaren? undrar han.För Kierkegaard är personligheten med nödvändighet på kant med omvärlden, i strid med varje auktoritet. Dialog är ett sätt att bråka. Morfar avskydde all form av bråk. Sällan eller aldrig talade han illa om andra.Kommentarer som Förstår jag ej eller Kanske jag missuppfattar blir allt vanligare. En äkta kristen är man bara i motvind, menar Kierkegaard: först när man blir utbuad av sin församling. Stort frågetecken i marginalen av morfar, denna gång i bläck.Den 7 februari 1846 skriver Kierkegaard: Min plan är nu att utbilda mig till präst Jag har i flera månader bett Gud hjälpa mig vidare, ty det har nu en längre tid stått klart för mig, att jag inte mer bör vara författare, vilket jag antingen vill vara helt eller inte alls. Morfar stryker under. Men det som står högst på hans egen önskelista under läsningen gifta sig och prästvigas, bli en stadgad karl med ämbete och tjänstebostad är precis vad Kierkegaard väljer bort i sitt liv. Han säger upp både förlovning och prästvigning. Det kunde väl andra också göra, tyckte han.Sören Kierkegaard, som kom från en förmögen familj och aldrig behövde grubbla över sin försörjning, sa att man måste lära sig att avstå. För att höja sig från tillvarons estetiska dimension måste man avstå från världen. Endast genom tron på det absurda kunde människan hantera sin skuld och göra som Abraham på Moria berg och visa sig beredd att handgripligt offra det man hade allra kärast. Skuld består nämligen i att klänga sig fast vid denna världen och välja den framför Guds rike.Kierkegaard hade en unik förmåga att göra andra människor illa till mods. Morfar gjorde sig omtyckt. Han talade aldrig illa om någon och bevarade samvetsgrant de hemligheter han fick ta emot under sin långa tjänstgöring: man visste aldrig hur andra människor egentligen hade det, sade han gärna. Han behandlade andras familjeliv med större varsamhet än sitt eget.Olycklig kärlek är den högsta formen av kärlek, säger Kierkegaard. Nej! har morfar skrivit i marginalen. Med utropstecken. Så kommer en teologisk förklaring: den högsta formen, har morfar skrivit med blyerts, är en kärlek som är välsignad av Gud: lycklig eller olycklig!Kierkegaard ville ha det dåligt. Morfar ville ha det bra. Han värdesatte yttre bevis på framgång ordenssällskap, middagsinbjudningar, han tackade ja till allt.Morfar fick alltid beröm för att han talade både vackert och väl. Han var populär som lunchpratare och som radiopräst, det spelades in skivor med hans predikningar. Prästen ska inte vara en talare, dundrar Kierkegaard, utan en som existerar i det han förkunnar. Understruket med bläck, inte blyerts, och med påtagligt skakig hand. Enligt Kierkegaard är sanningen alltid i minoritet. Att vara ensam om sin åsikt är nästan ett bevis på att man hade rätt. Morfar gick åt motsatt håll. Han kom från frikyrkan till statskyrkan och ville in i värmen.Kristendomen är ingen lära, utan en existensmeddelelse, sa Kierkegaard, som inte behövde försörja varken sig själv eller någon annan. Men det behövde morfar, som studerade kristendomen just som en lära. Och därför lät han Kierkegaards tanke om kristendomen som en existensmeddelelse vara utan att stryka under. Existensen fick meddela sig bäst den ville.Att bli botad med hjälp av kristendomen är inga problem, säger Kierkegaard på sidan 402: svårigheten är att bli tillräckligt sjuk. Citatet är understruket, men inte av morfar. Här tycks ett slutgiltigt brott ha skett mellan morfar och Kierkegaard dessa sidor var fortfarande osprättade när boken kom i min hand. Därför kan morfar inte heller ha läst nästa sida, där Kierkegaard fortsätter sin tanke och driver den ännu ett steg: kristendomen är främlingskap i denna världen.Om morfar hade läst så långt, hade han kanske ändå känt igen sig, åtminstone i slutskedet av sitt liv.. För han, som satte så högt värde på att vara hemmastadd i Stockholm och på Södermalm, dog verkligen som en främling. När jag nu tänker på morfars sista tio år i livet förlamning, färdtjänst, långvård så är det allt Kierkegaard som verkar bortskämd. Ingen som får leva tillräckligt länge kan längta efter att bli tillräckligt sjuk, det är ungdomens, hälsans och bekymmerslöshetens privilegium. Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka, säger Jesus i Lukasevangeliet. Jag tänker mig att morfar sätter utropstecken där.Kristoffer Leandoer, författare

Från ett kaffe i Marocko berättar f.d. prästen Leif (Ahmed) med stor entusiasm och övertygelse om varför Jesus inte längre är Gud för honom. I Koranen är Jesus en profet och Messias men inte Gud.Besök gärna vår hemsida: www.koranpodden.se.Följ vårt arbetefacebook.com/koranpoddeninstagram.com/koranpodden/Stöd KoranpoddenOm du finner någon glädje eller värde i vad jag gör, snälla överväg att donera ett valfritt belopp. Alla donationer går till att utveckla och marknadsföra Koranpodden. Swisha ett frivilligt belopp till swish 123 669 10 18 (Support Koranpodden) eller via bankgiro 5271-8053.Bli månadsgivare! Klicka här.

Gäst i det här avsnittet är Erik Varden, biskop i Trondheims katolska stift och aktuell på svenska med boken Vaka med mig (Silentium förlag). En serie betraktelser där Erik Varden, dag för dag genom stilla veckan, beskriver påskens mysterium som grunden i den kristnes tillvaro. Det blir ett samtal om livet och döden, om monastisk spiritualitet, om den provocerande kristendomen, om Guds tårar och, inte minst, om Gustav Mahler. För den som vill läsa mer om och av Erik Varden rekommenderas hemsidan coramfratribus.com som bland annat innehåller predikningar och reflektioner av biskopen.

Vi fortsätter ta oss an kristendomen! Nu har kristendomen legitimerats och vuxit sig stark. Den politiska makten och religionen går hand i hand och nu är rollerna omvända. Hur såg kristendomen ut de sista århundradena under senantiken fram till Västroms fall år 476? Hur blev religionen politik och hur långt spred sig egentligen kristendomen utanför Romarrikets gränser? Kristendomen hade gått från att vara en judisk sekt till att bli en världsreligion.

Kristendomen och kapitalismens nya anda. Kathryn Tanner, världsberömd amerikansk systematisk teolog, hedrar Aten och Jeruslalem med ett besök. Utifrån hennes bok Christianity and the New Spirit of Capitalism talar vi om den finansdominerade kapitalismen och hur den klämmer åt tiden så att allt handlar om nuet samtidigt som vi är kedjade till vårt förflutna. Protestantisk kristendom har ofta fått rollen som den som i världshistoriens drama möjliggjorde kapitalismens triumftåg, men vad skulle ett teologiskt svar från en tradition som denna kunna vara på en kapitalism som piskas av finansintressen? Anton klagar på folk som är lite för intresserade av liturgi. The Good Doctor flimrar förbi och OBH Nordicas flytt av sitt centrallager från Finnerödja avhandlas. ---- Gilla oss på Facebook Följ oss på Twitter Skriv till oss på atenochjerusalem@gmail.com Prenumerera, dela, kommentera, recensera!

Jesus från Nasaret, som i kristendomen kallas för Jesus Kristus, sägs enligt kristen tradition vara Guds son. Jesus liv, död och återuppståndelse är den centrala berättelsen inom kristendomen och ligger till grund för många av de kristna högtiderna, så som påsken, julen och Kristi himmelsfärdsdag.

Desmond Tutu var ärkebiskop i Sydafrika och tillhörde den anglikanska kyrkan. Han var en av de mest framträdande kritikerna av förtrycket i Sydafrika under 1900-talet och fick Nobels fredspris år 1984. Hans strävan efter icke-våld, medmänsklighet och tron på att förlåtelse är möjlig för alla, gjorde honom känd över hela världen.

Den svenska drottningen Kristina lämnade år 1654 tronen och möjligheten att regera. Året efter konverterade Kristina offentligt. Hon som vuxit upp som kristen protestant blev katolik. Det var ett beslut som skakade både Sverige och resten av världen.

Insidan har sammanställt några av de vanligaste fördomarna som en kristen kan möta och gett fyra personer i uppgift att svara på dem. Svaren är korta och vissa av frågorna kan kräva betydligt längre svar. Därför har vi på hemsidan en del tips för den som vill fördjupa sig ytterligare. Hoppas det kan vara till hjälp när du möter fördomar! Fördomar i denna del: ”Kristna får inte ha kul”, ”Kristendomen handlar bara om en massa regler”, ”Kristna är dömande och intoleranta” och ”Religion och Gud är outdated”.

Insidan har sammanställt några av de vanligaste fördomarna som en kristen kan möta och gett fyra personer i uppgift att svara på dem. Svaren är korta och vissa av frågorna kan kräva betydligt längre svar. Därför har vi på hemsidan en del tips för den som vill fördjupa sig ytterligare. Hoppas det kan vara till hjälp när du möter fördomar! Fördomar i denna del: “Bibeln är bara en massa sagor och myter”, ”Kristna tror att de är bättre än andra” och “Kristendomen är kvinnoförtryckande”.

Mariam berättar om sin uppväxt. Om hennes sökande som ledde till studier i kristen tro. Det var först när hon hamnade i Frankrike som hon kom i kontakt med muslimer och islam. En kontakt som senare ledde till att hon konverterade till islam.Besök gärna vår hemsida: www.koranpodden.se.Följ vårt arbetefacebook.com/koranpoddeninstagram.com/koranpodden/Stöd KoranpoddenOm du finner någon glädje eller värde i vad jag gör, snälla överväg att donera ett valfritt belopp. Alla donationer går till att utveckla och marknadsföra Koranpodden. Swisha ett frivilligt belopp till swish 123 669 10 18 (Support Koranpodden) eller via bankgiro 5271-8053.Bli månadsgivare! Klicka här.

Tack för att du lyssnar! Trevlig sommar!

Den här gången tar vi oss an ett av de riktigt stora ämnena: kristendomen! Kristendomen var den lilla judiska sekten som skakade om det romerska samhället i grunden med ett helt nytt sätt att dyrka en gud på. På 300 år gick kristendomen från att vara en sekt till att bli gjord till legitim religion av kejsar Konstantin, som också satte sig själv som dess beskyddare. Hur såg kristendomen ut under antiken? Var Jesus gudomlig? Vad tyckte egentligen romarna om de kristna och vilka historiska källor har vi? Vi tittar närmare på de olika typerna av kristendom som tävlade mot varandra, den historiska Jesus varande eller icke varande, bibelns utveckling och den fundamentala diskussionen huruvida Jesus var gudomlig och treenighetens konstellation.

I detta samtal delar Filip tre bibelverser med Jesus budskap och Salih delar tre koranverser med Jesus budskap. Båda reflekterar över Jesus kraftfulla budskap och när de gör det så ser vi att kristna och muslimer har mycket gemensamt.Det sista Sändebudet. Använd rabattkod: Koranpodden för 15% rabatt.61. Koran & Kaffe med prästen Filip DagerklintBesök gärna vår hemsida: www.koranpodden.se.Följ vårt arbetefacebook.com/koranpoddeninstagram.com/koranpodden/Stöd KoranpoddenOm du finner någon glädje eller värde i vad jag gör, snälla överväg att donera ett valfritt belopp. Alla donationer går till att utveckla och marknadsföra Koranpodden. Swisha ett frivilligt belopp till swish 123 669 10 18 (Support Koranpodden) eller via bankgiro 5271-8053.Bli månadsgivare! Klicka här.

Tack för att du lyssnar!

Tack för att du lyssnar! GLAD PÅSK

I veckans avsnitt gästas vi av Hanna Bergman och Madde Dahl stor glädje. Tack för att du lyssnar!

Tack för att du lyssnar!

Tack för att du lyssnar!

Detta är premiäravsnittet för säsong fem. Leif berättar om varför han valde att bli kristen och präst en gång i tiden. Han berättar även vad det var som fick honom att tvivla på den kristna tron. Besök gärna vår hemsida: www.koranpodden.se.Följ vårt arbetefacebook.com/koranpoddeninstagram.com/koranpodden/Stöd KoranpoddenOm du finner någon glädje eller värde i vad jag gör, snälla överväg att donera ett valfritt belopp. Alla donationer går till att utveckla och marknadsföra Koranpodden. Swisha ett frivilligt belopp till swish 123 669 10 18 (Support Koranpodden) eller via bankgiro 5271-8053.Bli månadsgivare! Klicka här.

Micael har svårt att tänka på något annat än USA-valet och stör sig i synnerhet på att Trump öppet argumenterar för att rösträkningen ska stoppas utan att knappt någon av hans kristna supporters reagerar. Är demokrati så oviktigt för amerikanska väckelsekristna? Hur går det ihop med forskning om att kristendomen lade grunden för demokrati och att kristna missionärer har varit viktiga för demokratiseringen i utvecklingsländer? Med hjälp av både kyrkohistoria och nutidsspaningar argumenterar Micael för att det finns två strömningar av väckelsekristendom som värderar demokrati väldigt olika. Bara en av dem stämmer överens med hur kristendomen ursprungligen såg ut. Trump argumenterar för att rösträkningen ska stoppas: https://www.vanityfair.com/news/2020/10/donald-trump-election-supreme-court  Timothy Dalrymple om två sorters evangelisk kristendom: https://www.christianitytoday.com/ct/2020/november-web-only/trump-election-politics-church-kingdom.html  Joel Halldorf om samma fenomen: https://breakingground.us/a-tale-of-two-evangelicalisms/  The Missionary Roots of Liberal Democracy: https://www.researchgate.net/publication/235503063_The_Missionary_Roots_of_Liberal_Democracy  Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Maila oss på jesusfolket@gmail.com Boka en föreläsning: https://helapingsten.com/boka/  Gilla Jesusfolket på Facebook! facebook.com/jesusfolket Följ oss på YouTube! youtube.com/helapingsten Och följ bloggen Hela Pingsten! helapingsten.com

Författaren G K Chesterton kallades paradoxernas furste. För Maria Küchen är han en långvarig samtalspartner, som hon ofta grälar med. Men i pradoxen möts ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Helt och hållet världsliga människor kan aldrig förstå världen. Så skrev författaren G K Chesterton i boken Ortodoxi från 1908. Femtio år senare, i sin bok Tröstens villkor, skrev filosofen och författaren Ingemar Hedenius att inga religiösa samfund, som vill vinna intellektuella personers förtroende, kan i våra dagar avstå från hjälpen av någon sorts filosofi. Hedenius var brinnande ateist. Chesterson var lika brinnande kristen. De möttes aldrig, men de symboliserar polerna i ett spänningsfält där den moderna debatten om rationalism och religion började på 1800-talet och fortsätter obruten in i vår tid. Mycket i Ortodoxi kunde lika gärna ha formulerats idag. Chestertons sprudlande kvickhet påminner om Oscar Wilde. Ändå har jag inte riktigt förstått varför jag ständigt återvänder till honom. Redan i sin egen tid sågs han som konservativ och som en udda fågel och han är långtifrån oproblematisk. Hans reaktion mot Hitlers maktövertagande och nazismens rasteorier var visserligen direkt och stark. Det borde i konsekvensens namn inte finnas minsta stråk av antisemitism i Chestersons tankevärld, men hans skönlitterära böcker innehöll karikatyrer av judar som giriga kommunister. Antisemitism är ett urgammalt och utbrett drag i västerländsk kultur generellt. Dess udd bröts 1945. Till dess var det acceptabelt bland européer att driva med judar. Vi glömmer det gärna idag, men Chesterton påminner mig. Han har kallats paradoxernas furste. Trots sin konservativa hållning, vände han ut och in på konventionella synsätt med paradoxen som vapen. Att inte tro på Gud, hävdade skeptiker som Hedenius, är att bejaka förnuftet. Gudstro är irrationellt och därmed förkastligt. Mot detta hävdar Chesterton det meningslösa med att tala om förnuft och tro som motsatser. Även förnuftet är en fråga om tro, skriver han. Det kräver av oss att vi tror oss om att vara något mer än förvirrade apor. Hans tilltro till förnuftet innebär något annat än en ateistisk materialism, vars slutstation blir att människans fria vilja ogiltigförklaras. Chesterton, som föddes 1874, var ateist i ungdomen. Hänfört slukade han andra ateisters skrifter. Och just dessa skrifter sådde, som han uttrycker det, det första vilda tvivlet på tvivlandet självt. Kristendomen ansågs hindra människor från att söka glädje. Samtidigt ansågs den skapa irrationell lycka. Den berövade människor deras frihet, hävdade samma materialister som förnekade den fria viljan. Kristendomen var för fredligt fåraktig och för krigiskt blodtörstig. Den tilltalade dåraktiga kvinnor och den var kvinnofientlig. De kristna var för lyckliga och för olyckliga. Den unge Chesterton fick inte ihop det tills en ljudlöst blixt i hans huvud vände på allt. Kristendomens själva kärna, insåg han, ligger i konflikten mellan motsatta lidelser, i paradoxen. Den som förlorar sitt liv skall vinna det. Genom död till liv. De sista skall vara de första. Paradoxen är inte metaforisk: En människa i dödsfara måste kämpa för sitt liv genom att sätta det på spel. Sekularitetens dubbla attack, skrev Chesterton, har kastat ljus över tron. Jag håller verkligen långtifrån alltid med honom. Att läsa honom är inte självbekräftande. Det är en dialog på gränsen till gräl. Han är inte alltid exakt. Han skriver om buddhismen men menar den yngre teosofin, en västerländsk lära inspirerad av buddhism och hinduism som vann mark i Europa och USA under hans samtid. Men i vår tid, när det ofta presenteras som filosofiskt rationellt att inte tro på Gud, fascinerar det att en person så till den grad filosofiskt tänker sig fram till en kristen tro. Även en ateist borde kunna gilla det. Särskilt som Chesterton upptäcker en kärna av ateism mitt i det kristna mysteriet: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Enligt två av Bibelns fyra evangelier var det Jesus sista ord på korset innan han dog. Det var inte vid korsfästelsen som jorden skakade och solen slocknade på himlen, skriver Chesterton, utan vid ropet från korset ropet som förkunnade att Gud hade övergett Gud. Låt nu ateisterna själva fastän det är för svårt att uttrycka i ord välja en gud. De kommer bara att finna en enda religion i vilken Gud för ett ögonblick tycks vara ateist. Att omutligt tänka sig fram till en ståndpunkt för eller emot Gud, leder kanske till sist ohjälpligt in i paradoxen. Det slår mig när jag läser Chesterton, men också när jag läser 1900-talsateister som Ingemar Hedenius och norrmannen Arnulf Øverland. Øverland kallade kristendomen för den tionde landsplågan och friades med nöd och näppe från ett hädelseåtal. Jag har aldrig gillat kristendomen, konstaterade han ofta frankt, och vände på Jesus ord i sin vrede mot nazismen: Förlåt dem inte, ty de vet vad de gör. Man skulle inte gissa att en människa med den inställningen skrev psalmer. Men i den norska psalmboken finns följande rader av Øverland: Vår dag är kort. Vår ångest stor vid tidens öppna grind. O Gud. Finns här en sorg på jord som inte ock är din? Hans vrede mot kristendomen har kallats profetisk snarare än religionskritisk. Och Ingemar Hedenius skrev år 1963 i diktsamlingen Nog finns en dag: Gud är min broder och lika skuldbelastad som jag Hans öga världen, rösten kosmos ogripbar i sin sorg. Ateister skriver psalm och dikt om Guds sorg. En kristen beskriver Gud som ateist. Det betyder inte att Hedenius och Øverland var garderobskristna som trodde på Gud och Jesus egentligen. Lika lite var Chesterton ateist egentligen. Paradoxens gnistor ska inte användas för att fösa in människor i fållor där de inte vill befinna sig och inte hör hemma. Men kanske särskiljer dessa flyktigt gnistrande paradoxer livets strukturer från naturlagarna som styr döda ting. Och kanske särskiljer de människans fria inre liv från de helt konsekventa och förutsägbara tankekonstruktioner som kännetecknar både fundamentalistisk religiositet och fundamentalistisk rationalism. Vi människor är varken konsekventa eller förutsägbara. Vi är komplext motsägelsefulla och paradoxala. Troligen är det därför jag fortsätter att dras till G K Chestersons bok Ortodoxi, för att paradoxen är hans drivkraft. Ortodox är han minst av allt, och han bekräftar vad jag alltid har anat: Ett tankearbete är inte fullbordat när allt stämmer med allt annat. Det fullbordas, men bara flyktigt, i paradoxens gnista. Maria Küchen, författare och kritiker

Författaren G K Chesterton kallades paradoxernas furste. För Maria Küchen är han en långvarig samtalspartner, som hon ofta grälar med. Men i paradoxen möts de. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Helt och hållet världsliga människor kan aldrig förstå världen. Så skrev författaren G K Chesterton i boken Ortodoxi från 1908. Femtio år senare, i sin bok Tröstens villkor, skrev filosofen och författaren Ingemar Hedenius att inga religiösa samfund, som vill vinna intellektuella personers förtroende, kan i våra dagar avstå från hjälpen av någon sorts filosofi. Hedenius var brinnande ateist. Chesterson var lika brinnande kristen. De möttes aldrig, men de symboliserar polerna i ett spänningsfält där den moderna debatten om rationalism och religion började på 1800-talet och fortsätter obruten in i vår tid. Mycket i Ortodoxi kunde lika gärna ha formulerats idag. Chestertons sprudlande kvickhet påminner om Oscar Wilde. Ändå har jag inte riktigt förstått varför jag ständigt återvänder till honom. Redan i sin egen tid sågs han som konservativ och som en udda fågel och han är långtifrån oproblematisk. Hans reaktion mot Hitlers maktövertagande och nazismens rasteorier var visserligen direkt och stark. Det borde i konsekvensens namn inte finnas minsta stråk av antisemitism i Chestersons tankevärld, men hans skönlitterära böcker innehöll karikatyrer av judar som giriga kommunister. Antisemitism är ett urgammalt och utbrett drag i västerländsk kultur generellt. Dess udd bröts 1945. Till dess var det acceptabelt bland européer att driva med judar. Vi glömmer det gärna idag, men Chesterton påminner mig. Han har kallats paradoxernas furste. Trots sin konservativa hållning, vände han ut och in på konventionella synsätt med paradoxen som vapen. Att inte tro på Gud, hävdade skeptiker som Hedenius, är att bejaka förnuftet. Gudstro är irrationellt och därmed förkastligt. Mot detta hävdar Chesterton det meningslösa med att tala om förnuft och tro som motsatser. Även förnuftet är en fråga om tro, skriver han. Det kräver av oss att vi tror oss om att vara något mer än förvirrade apor. Hans tilltro till förnuftet innebär något annat än en ateistisk materialism, vars slutstation blir att människans fria vilja ogiltigförklaras. Chesterton, som föddes 1874, var ateist i ungdomen. Hänfört slukade han andra ateisters skrifter. Och just dessa skrifter sådde, som han uttrycker det, det första vilda tvivlet på tvivlandet självt. Kristendomen ansågs hindra människor från att söka glädje. Samtidigt ansågs den skapa irrationell lycka. Den berövade människor deras frihet, hävdade samma materialister som förnekade den fria viljan. Kristendomen var för fredligt fåraktig och för krigiskt blodtörstig. Den tilltalade dåraktiga kvinnor och den var kvinnofientlig. De kristna var för lyckliga och för olyckliga. Den unge Chesterton fick inte ihop det tills en ljudlöst blixt i hans huvud vände på allt. Kristendomens själva kärna, insåg han, ligger i konflikten mellan motsatta lidelser, i paradoxen. Den som förlorar sitt liv skall vinna det. Genom död till liv. De sista skall vara de första. Paradoxen är inte metaforisk: En människa i dödsfara måste kämpa för sitt liv genom att sätta det på spel. Sekularitetens dubbla attack, skrev Chesterton, har kastat ljus över tron. Jag håller verkligen långtifrån alltid med honom. Att läsa honom är inte självbekräftande. Det är en dialog på gränsen till gräl. Han är inte alltid exakt. Han skriver om buddhismen men menar den yngre teosofin, en västerländsk lära inspirerad av buddhism och hinduism som vann mark i Europa och USA under hans samtid. Men i vår tid, när det ofta presenteras som filosofiskt rationellt att inte tro på Gud, fascinerar det att en person så till den grad filosofiskt tänker sig fram till en kristen tro. Även en ateist borde kunna gilla det. Särskilt som Chesterton upptäcker en kärna av ateism mitt i det kristna mysteriet: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Enligt två av Bibelns fyra evangelier var det Jesus sista ord på korset innan han dog. Det var inte vid korsfästelsen som jorden skakade och solen slocknade på himlen, skriver Chesterton, utan vid ropet från korset ropet som förkunnade att Gud hade övergett Gud. Låt nu ateisterna själva fastän det är för svårt att uttrycka i ord välja en gud. De kommer bara att finna en enda religion i vilken Gud för ett ögonblick tycks vara ateist. Att omutligt tänka sig fram till en ståndpunkt för eller emot Gud, leder kanske till sist ohjälpligt in i paradoxen. Det slår mig när jag läser Chesterton, men också när jag läser 1900-talsateister som Ingemar Hedenius och norrmannen Arnulf Øverland. Øverland kallade kristendomen för den tionde landsplågan och friades med nöd och näppe från ett hädelseåtal. Jag har aldrig gillat kristendomen, konstaterade han ofta frankt, och vände på Jesus ord i sin vrede mot nazismen: Förlåt dem inte, ty de vet vad de gör. Man skulle inte gissa att en människa med den inställningen skrev psalmer. Men i den norska psalmboken finns följande rader av Øverland: Vår dag är kort. Vår ångest stor vid tidens öppna grind. O Gud. Finns här en sorg på jord som inte ock är din? Hans vrede mot kristendomen har kallats profetisk snarare än religionskritisk. Och Ingemar Hedenius skrev år 1963 i diktsamlingen Nog finns en dag: Gud är min broder och lika skuldbelastad som jag Hans öga världen, rösten kosmos ogripbar i sin sorg. Ateister skriver psalm och dikt om Guds sorg. En kristen beskriver Gud som ateist. Det betyder inte att Hedenius och Øverland var garderobskristna som trodde på Gud och Jesus egentligen. Lika lite var Chesterton ateist egentligen. Paradoxens gnistor ska inte användas för att fösa in människor i fållor där de inte vill befinna sig och inte hör hemma. Men kanske särskiljer dessa flyktigt gnistrande paradoxer livets strukturer från naturlagarna som styr döda ting. Och kanske särskiljer de människans fria inre liv från de helt konsekventa och förutsägbara tankekonstruktioner som kännetecknar både fundamentalistisk religiositet och fundamentalistisk rationalism. Vi människor är varken konsekventa eller förutsägbara. Vi är komplext motsägelsefulla och paradoxala. Troligen är det därför jag fortsätter att dras till G K Chestersons bok Ortodoxi, för att paradoxen är hans drivkraft. Ortodox är han minst av allt, och han bekräftar vad jag alltid har anat: Ett tankearbete är inte fullbordat när allt stämmer med allt annat. Det fullbordas, men bara flyktigt, i paradoxens gnista. Maria Küchen, författare och kritiker

En brevväxling i etern om sex, politik och religion. Med brev- och radiovännerna Kristin Lundell och Annika Lantz.

Detta avsnitt är en del av Framtidsveckan 2020 vid Lunds universitet. Under rubriken "Korset i nationens intresse: kristendom, populism och nationalism" samlades CTR forskarna Patrik Fridlund, docent i religionsfilosofi och lektor i tros- och livsåskådningsvetenskap, Jayne Svenungsson, professor i systematisk teologi samt Mika Vähäkangas, professor i missionsvetenskap med ekumenik i det digitala rummet för ett samtala under ledning av moderator och vetenskapsjournalisten Lisa Kirsebom.  Från programtexten, inför samtalet: "Kristendomen har ett nära, komplext och mångfasetterat förhållande till både nationalism och politisk populism. Även om nationalismens ursprung och kristendomens roll i uppkomsten av nationalismen är omtvistade så har det funnits ett viktigt ideologiskt utbyte dem emellan. Och det fortsätter. På liknande sätt samverkar den politiska populismen med kristendomen: populistiska rörelser tar avstamp i den kristna identiteten och i de populistiska rörelsernas retorik gör man anspråk på kristna symboler och narrativ. När förhållandet mellan kristendom, nationalism och populism debatteras dyker ofta två bilder upp. Den ena går ut på att onda populister och/eller nationalister utnyttjar kristendom för sina ändamål. Den andra bilden går i motsatt riktning, nämligen att det är kristendomen som när och fostrar populism och nationalism." ------------------------------------------------------------------------------------------ "Religion och Teologi" produceras av Joel Kuhlin, för Centrum för Teologi & Religionsvetenskap.  För kritik eller kommentarer, skriv en rad till religionochteologi@outlook.com.  ------------------------------------------------------------------------------------------ Särskilt tack till gruppen Nous för musiken  

Tack för att du lyssnar!

Kosovo var en gång ett kristet land. Över tid byttes befolkningen ut mot muslimska albaner. Utbytet accelererade under Titos kommunistiska regim och fullbordades med Natos och FN:s olagliga krig mot landet. Detta är ett mönster som tycks gå igen i många konflikter. Går Sverige samma väg?

Tack för att du lyssnar

Esther Kazen är pastor. Hon har varit generalsekreterare för Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd och har 20 000 följare på Instagram där hon diskuterar ämnen som feminism, sex, HBTQ-rättigheter och existentiella frågor. I veckans avsnitt pratar vi dels om hur det är att vara kvinnlig pastor. Hur ger strukturerna uttryck i kyrkan? Och hur är det att utmana så gamla strukturer? Men mest pratar vi om hur kristendomen, som ändå lagt fundamentet för det samhälle vi lever i, påverkar jämställdheten och synen på kvinnor. Hur kan man tolka Bibeln för att hitta feministiska perspektiv? 

Tack för att du lyssnar!

Tack för att du lyssnar!

Tack för att du lyssnar.

Tack för att du lyssnar!

Ett litet SMAKPROV på det varma myset som pågår på tisdagar för endast 30kr/månaden. Varje vecka kan du höra segmenten MY CORONA och SNABBEN, samt massa GRÄNSLÖST MYS. Vi vill höra från dig! Kom in och säg hej! www.patreon.com/bullshitpodden Få tillgång till tisdagsavsnitten genom att bli en Patreon! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I dag pratar jag om hur den svenska plastpåseskatten räddade världen.Jag berättar även den bibliska berättelsen om hur Kristendomen ersattes av Gretendomen.Donera gärna:Swish: 0708-974 971Swedbank: Clearingnr: 8424-4, Kontonr: 984 090 589-8Eller via PayPal: www.paypal.me/johanwiden69Skriv ”Gåva” i meddelandet

Tack Hanna Bergman för din medverkan! Tack kära lyssnare för att ni hänger med på resan.

Tack för att du lyssnar! Mammuten råkade säga fel nr på avsnittet i början så kan det gå. Håll mellanrum och tvätta händer och tänder!

kristendomen, religion, lärarpodd

Tack för att du lyssnar

Tack för att du lyssnar!

Tack för att du lyssnar!

Hej Tack för att du lyssnar. Följ länken så kommer du till brevet vi pratar om i avsnittet https://www.svenskakyrkan.se/filer/Biskopsbrev-nattvarden.pdf

Tack för att du lyssnar! Följs oss gärna på Facebook en präst och en mammut Instagram @mammuten @kjelldellert Twitter @kjelldellert

I dagens avsnitt bland annat: Trump lanserar US Space Force, påve Franciskus om Västerlandets sekularisering, ny tv-satsning i Nederländerna ska fokusera på holländsk kultur, dess normer, värderingar och historia, Kommunistiska partiet i Malmö splittras och Encyclosphere ska decentralisera uppslagsverk https://radio.bubb.la/sondag-22-december-2019/ Länkar som diskuterades i dagens sändning: Donald Trump lanserar US Space Force, den första nya militärgrenen på mer än 70 år faller under flygvapnet, får en budget på 40 miljoner USD första året som ska räcka till personalstyrka på 16 000 Kristendomen inte längre tongivande kraft i Västerlandet, kyrkans arbete måste förändras och anpassas till den sekulära situationen, enligt påve Franciskus i julmeddelande till kurian, påminner också om värdet av att skydda migranter och flyktingar Ongehoord Nederland ny holländsk tv-kanal, backas upp av 50 000 betalande prenumeranter, vilka primärt kommer från de två högerpartierna PVV och FvD, kanalen kommer fokusera på holländsk kultur, dess normer och värderingar samt historia, kanalen kommer ges tre timmar tv-tid i veckan enligt Nederländernas public-service system Hälften av medlemmarna i Kommunistiska partiet i Malmö bryter sig ut och skapar nytt parti, Nils Littorin säger att vänstern “blivit en del av eliten som avfärdar arbetarklassens åsikter som främmande och problematiska”, ska verka kommunalt mot kaotisk massinvandring, för assimilation av invandrare och klasskamp Därför lämnar jag den illröda vänstersekten Gästskribent Nils Littorin: Multikultur är fascismens spegelbild Decentraliserade uppslagsverk ska möjliggöras av Encyclosphere, en samling dataprotokoll för att dela, betygsätta och rangordna encyklopedisk information, grundaren Larry Sanger liknar modellen med bloggosfären som binds samman av bland annat RSS-protokollet

Tänk om demokratin skulle startas upp idag, hur skulle den formeras då? De flesta av dagens politiska krafter växte fram från mitten av 1800-talet och tidigt 1900-tal. Visst kan vi vara överens om att det var en helt annorlunda värld då jämfört med idag? Du som följer mig, och min blogg, vet att jag varit kritisk mot Decemberöverenskommelsen och är nu kritisk mot Januariöverenskommelsen. Det är illaluktande demokratiska fullösningar som syftar till att trotsa den parlamentariska situation folket röstat fram. Det är hög tid att S, M, C och L börjar inse att de ”tappat greppet” och att MP, V och SD påverkar mycket mer än vad övriga vill erkänna. Vi lever i en ny tid. Det är hög tid för partier som vill vara relevanta att bryta sig loss ifrån konstruktioner som December- och Januari-övenskommelser. De historiska domarna mot dessa demokratiska misslyckanden kommer att bli hårda. Förr handlade höger mot vänster om klasskamp mellan det stora flertal som var materiellt och ekonomiskt svaga mot de materiellt och ekonomiskt starka. Idag är det materiella inte ett stort problem för många. Många svenskar är dock fortfarande ekonomiskt svaga om de blir långtidssjuka, förlorar sitt jobb utan att hitta ett nytt samt att räntorna går upp. Och skillnaderna mellan de som är medelklassare och de rikaste i Sverige har inte varit så stor på mycket länge. Fördelningspolitiken är fortfarande av stor samhällsbetydelse. Problemet är att de gamla ismerna spelat ut sin roll i en helt ny tid jämfört med när de skapades. Ismer är som religioner och våra ekonomier ”man made”. Facit överlevde inte som bolag för att ledningen (inklusive aktieägarna) insåg att mekanik inte längre var konkurrenskraftigt när elektronik tog över. Det finns massor av ismer. Precis som det finns massor av religioner. Bland både ismer och religioner har några få av dem vunnit stort genomslag. Marknadsekonomins logik har verkat. Kristendomen och Islam är de två i särklass största religionerna. Varför skriver jag om i min bok ”En stund på jorden”. Bland alla gamla ismer är det kapitalismen, liberalismen, socialismen och kommunismen som fått starkast genomslag. Även det är lätt att förstå. Min övertygelse är att världen behöver en ny ism som kan sprida hopp och betydligt bättre än nu fördela det värde som skapas. För att förstå behovet av något liknande kan man försöka analysera Bernie Sanders supportrar bland yngre och välutbildade i USA. Han är 78 år, det är fantastiskt. Om vi jämför Sanders, Trump, Biden, Bloomberg och Pelosi med Finlands nya politiska ledarskap är de inte ”vita papper”. Personligen tror jag det är mycket klokt att ha de kunniga och livserfarna i den innersta cirkeln som Obama uttryckte det. Sanders kallar sig socialist. På många sätt förespråkar han ett samhällssystem liknande det svenska. Personligen tror jag hans anhängare mest gillar honom som person. Jag tror få amerikaner är socialister. Inte ens trots att skillnaderna mellan de som har och de som har lite ökat enormt i USA de senaste 30 åren. Jag tror dessa unga söker en mer hållbar exploatering av vår jord samt en rättvisare fördelning av världens tillgångar. Självklart kan det bli verklighet utan socialism. Håkan Boström, GP, sammanfattar väl en förändring av svensk politik som jag under flera år lyft fram. Och han beskriver väl hur Centerpartiet nationellt förändrats mycket till det sämre efter att jag valde att kämpa för Uppsalabornas bästa genom Centerpartiet. Det blir tveklöst intressant att följa hur kramandet med Vänsterpartiet kommer att falla ut... http://stefanhanna.blogspot.com/2019/12/vitt-papper.html?m=1

Anna har hittat syndabocken för gängvåldet, Moa borde hyllas mer än Navid Modiri, Thomas vill vara Marcelo i Paradise Hotel och Kristendomen finns nu också i Christopher.

SÄSONGSAVSLUTNING! Vi lämnar säsong 3 med start på en ny serie: "Religiös Veganism". I denna första del går vi igenom kristendomen med Annika Spalde; fredsaktivist och medförfattare till boken "Varje Varelse Ett Guds Ord". Skapade Gud veganen? PS! Missa inte vår take-over på Vegovision i Stockholm, 2-3 November. Kom och säg hej!

Med Patrik Engellau om kristendomens eventuella återkomst

Det tjugoförsta avsnittet av Tolkienpodden handlar om Tolkien och kristendomen och är ett panelsamtal inspelat live i Nacka kyrka 25 november 2018. Vi i panelen diskuterar hur Tolkiens kristna, och mer specifikt katolska, tro i stort och smått avspeglar sig i hans skrivande. Panelsamtalet avslutas med ett antal frågor och repliker från livepubliken. Medverkar gör som vanligt Tolkienpoddens ständiga trio Adam Westlund, Elisabet Bergander och Daniel Möller (även musik och klippning), men den här gången gästas vi av prästen Peter Fransson samt kyrkomusikern Gunilla Werner. Vi vill också passa på att önska våra lyssnare ett gott nytt år!

Går det att förena "filosofernas Gud" - alltså den Gud som många tycks referera till när de säger att de tror på "något" bakom Universum, och den kristna trons levande Gud? Joseph Ratzingers bok "Introduktion till Kristendomen" kan sägas vara ett försök att förena filosofernas Gud och trons Gud. Filosofernas Gud är den abstrakta Guden, den Gud som visar sig i universums rationella struktur (den Gud som Einstein bekände sig till) och trons Gud är den som också möter människan i hennes innersta existentiella rum, i bönen och lovsången och som söker en relation till människan. I podden diskuteras Ratzingers analys av vad det innebär att tro: att alla människor måste tro i det att vi måste förhålla oss till verkligheten som helhet på något vis; varför de tidiga kristna teologerna anknöt till filosofins gudsbegrepp snarare än de antika religionerna, och hur Ratzinger presenterar de två mest centrala kristna övertygelserna: att Gud till sitt väsen är relation (treenigheten) och vad korset innebär. Joseph Ratzinger, påve Benedikt XVI skrev 1968 "Introduktion till kristendomen" som utkom första gången 1968, blev väldigt väl mottagen och har sedan dess tryckts i många nya upplagor och 2018 kom i svensk översättning (av Stefan Jarl). Hållpunkter i programmet: 1. Vad innebär filosofernas Gud och hur utvidgas "filosofernas Gud" av kristna teologer? 2. Vad innebär det att tro? Enligt Ratzinger är människan i en sådan belägenhet att hon måste lämna det hon har full kontroll över och ta ställning till verkligheten även om hon inte kan fullt kontrollera hurdan verkligheten är. Vi måste förhålla oss till verkligheten "som sådan" på en helhetsnivå, och det innebär att alla människor måste ha en tro - ett grundläggande existentiellt förhållningssätt till tillvaron. Vi är inte bara relaterade till de konkreta ting vi möter, utan vi har också en artikulerad eller oartikulerad hållning i relation till verkligheten som sådan. Är den meningsfull? Finns det gott och ont/rätt och fel? Finns det en transcendent grund för tillvaron, både dess värde och existens? (Det vill säga: finns Gud?) På denna nivå måste människan "tro" - förhålla sig även om hon inte har full kontroll eller koll på hur det egentligen är. Det är ett existentiellt förhållningssätt som alla måste inta, och alla gör det utan att ha full koll på "verklighetens fundamentala natur". Därför tar både teister och ateister risker när de tror. På vilket sätt blir världen annorlunda för den som tror? Mening och värde är inte slumpmässiga biprodukter i universums historia utan istället grunden för universum. 22.20: skapelsens krånglighet: en närmare analys av skapelse 29 minuter 3. Trinitetsteologi 35.40: Hur hänger tron som gåva ihop med önskan om mer / utförligare skapelseteologisk analys av evolutionen? 4. Korsets teologi: en förvanskning i kyrkans historia av korsets verkliga innebörd. Korset manifesterar att Gud ger sig själv och vi kallas att också bli "gåvor" - en andra Kristus.

Detta avsnitt handlar i huvudsak om Den tyske filosofen Ludwig Feuerbachs verk: "Kristendomens väsen" och hans kritik av Kristendomen.

Vad handlar påsken om egentligen? Har den något alls att göra med kristendomen? Dessutom ger vi oss in i den infekterade debatten sommartid vs. vintertid. Och hyllar Jerry Williams sätt att prata! I Fredag i P4 kavlar Kalle Lind och Susanna Dzamic upp ärmarna och vaskar fram guldklimparna ur veckans nyhetsflod.

OBS: Föreläsningen vi tipsar om i slutet av podden är den 12 februari, inte den 5 februari som vi felaktigt säger i podden.  Se mer information här: https://www.facebook.com/events/2026819064263903/ I det nya avsnittet av Tro & Förnuft-podden diskuteras Magnus Abrahamssons avhandling "Jesu uppståndelse som historiskt problem"  (2001, Uppsala Universitet). En hel del av avhandlingen och diskussionen kretsar kring upplysningens utmaningar mot kristen teologi vad gäller tanken att Gud verkar, hur Rudolf Bultmann respektive Wolfhart Pannenberg responderar på den utmaningen och hur man generellt kan tänka om relationen mellan historia och mening, Guds relation till historien och Jesu uppståndelse och dess innebörd. Bultmann gör en existentiell läsning av kristendomen, och menar att man missförstår budskapet om man tror att det handlar om att Gud verkade på ett objektivt sätt i historien. Gud blir då ett objekt och inte en levd erfarenhet. Pannenberg menar att uppståndelsen är nödvändig för att människans existens ska vara meningsfull och menar sig kunna visa att historiskt är Jesu uppståndelse mer trovärdig än förnekandet av uppståndelsen. Avhandlingen är mycket intressant och vi hoppas att lyssningen blir det också! Hållpunkter 00.40: Inledning och presentation av avhandlingens struktur och vår diskussion 05.30: Upplysningens betydelse för bibelvetenskapen 15.30: Presentation av Bultmann 19.10: Avmytologiseringen 22.20: Kritisk fråga till Bultmann: Vad är budskapet bakom myten? 27.30: Hur kan den historiske Jesus vara oviktig för Kristendomen? 28.20: Om dikotomin mellan den empiriska och den meningsfulla historien 31.00: Presentation av Pannenberg 32.00: Pannenbergs ljuserfarenhet 37.30 Autentisk existens 39.20 Hans-Georg Gadamer om mening och historia:  43.00: Erfarenhet och tolkning 44.00: Lonergans kritik av positivismens syn på kunskap 46.00: Distans som nödvändig för förståelse 52.00: Pannenbergs argument för uppståndelsen 54.30: Uppståndelsen som historisk och symbolisk händelse Länkar: "Påverkar forskningens Jesus trons Kristus?" artikel av Bengt Holmberg, professor emeritus i Nya testamentets exegetik vid Lunds Universitet: http://www.kyrkligfornyelse.org/post-18 N T Wright: Can a Scientist Believe the Resurrection? Föredrag vid Faraday Institute for Science and Religion: http://faraday.st-edmunds.cam.ac.uk/Multimedia.php?Mode=Add&ItemID=Item_Multimedia_151&width=720&height=460 Textformat: https://www.faraday.st-edmunds.cam.ac.uk/CIS/Wright/lecture.htm En sammanfattning av N T Wrights argument: https://winteryknight.com/2017/04/16/n-t-wright-lectures-on-the-seven-mutations-caused-by-resurrection-of-jesus-3/

En genomgång av den ortodoxa kristna kyrkan som bröt sig ut från den katolska kyrkan "before it was cool" Genomgången bör ses som väldigt ytlig och bör definitivt kompletteras med egna undersökningar alternativt lektioner   Videoversionen av podcasten hittar ni här: https://youtu.be/o-_sDKwmvZ0

En fördjupning av den "ursprungliga" grenen av den kristna kyrkan. Bör ses som väldigt övergripande och till viss del ytlig. Länkar som visas i genomgången http://www.cgpgrey.com/blog/vatican-city-explained https://www.youtube.com/watch?v=kF8I_r9XT7A   Videoversionen av podcasten hittar ni här: https://youtu.be/7uERDY7hZEI

En samlingsvideo där några (inte alla) mindre kristna samfund presenteras. Bör ses som väldigt ytlig!   Videoversionen av denna podcast hittar ni här: https://youtu.be/NqwU6lEXfVo

En genomgång av den protestantiska kyrkans "revolt" mot den katolska. genomgången bör ses som övergripande samt något förenklande.   Videoversionen av podcasten hittar ni här: https://youtu.be/T-4aqSfRrOE

genomgången kan ses som del 3 av 4 inom momentet "De abrahamitiska religionerna"  Genomgången finns även som video version under länken:   https://youtu.be/LiRhouyJC6E  

En av de mest älskade liknelserna i Bibeln är den om den förlorade sonen som återvänder hem efter att ha förstört sitt liv och svikit de som älskar honom. Så vad betyder återställelse? Det kan handla om en längtan tillbaka till ett förlorat paradis eller barndomsvärld. Men också om att återställa det som är brutet; i förhållande till det egna livet, till nära relationer. Till destruktiva handlingar som följts av ånger och lidande. Att få komma hem är också ett av de djupaste teman vi hittar i Kristendomen. Och om hemkomst skriver författaren John Sjögren i sin essä "Återställelsens glädje". Medverkande är författaren John Sjögren, poeten Ylva Eggehorn och religionspsykologen Owe Wikström. Programledare och producent Peter Sandberg.

Det inre partiet skärskådar landsfadern Löfven och frågar sig om Sverige egentligen ändrats av lastbilsfärden. Vi djupdyker sedan i kristendomens fundamentala roll för västerlandets utveckling, skådar ut över mänskliga rättigheter-kultismen med en global in-group och funderar på vad 68-rörelsen har gjort med kyrkan. Är du läskunnig efter att ha frälsts av missionärer? Maila oss på inrepartiet@gmail.com.

En god, duktig kristen svär inte, super inte och ligger inte runt. Fy vad begränsande! Eller? Vi pratar om hur sann frihet kan vara att binda sig till något gott, och hur den liberala, kapitalistiska betoningen på frihet faktiskt kan leda till förtryck. Gilla Jesusfolket på Facebook! facebook.com/jesusfolket Följ oss på YouTube! youtube.com/helapingsten Och följ bloggen Hela Pingsten! helapingsten.com

Sabina Dddumba - kvinnan som är mer olik mig än någon annan. Vi har så skilda bakgrunder, så skilda energier och så olika liv men ändå kan vi mötas i ett härligt samtal. Ett ärligt samtal där vi inser att vi inte är så olika trots allt. En finare tjej får man leta efter. Njut, säg vad ni tycker och tänk på vilken kille ni skulle kunna para ihop mig med. Kram Daff See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hemma i Pers kök i villan i Höör beger vi oss denna gång till själva kärnan i det tänkande som har präglat Europa under två tusen år. Det blir en berättelse om den radikalitet som skiljer just kristendomen från alla andra religioner. Det är mysteriet om det nya templet, som inte längre ryms under valv eller bakom tjocka väggar, utan har tagit sin plats mitt i själva människan. Det är kristendomen som grund till dagens syn på individen och mänskliga rättigheter. Det är Jesu lära, den som både är totalt öppen och samtidigt fylld av de allra djupaste hemligheter.

James Clark Maxwell. Kristendomen talar mykje om lys, og Maxwell laga ein matematisk formel for lys og opna den moderne fysikken. Kristentrua følgde denne milde mannen frå vogge til grav, gjennom lukke og liding. Elvis Presley synger "Precious lord, take my hand". Johan Emilian Moan er professor emeritus i fysikk og har arbeidet med undervisning og forskning i fysikk og medisin ved Radiumhospitalet.

Madeleine Fredell, dominikansyster, Olle Kristensson, ekumenisk teolog och Göran Greider, författare, diskuterar kristendomens radikalitet och revolutionära budskap. Ni ska älska ära fiender! Om någon slår dig på kinden så vänd den andra till! Den som vill vara den förste bland er ska vara de andras tjänare! Jesu förkunnelse handlar ofta om våra relationer till andra människor. Och budskapet är ofta mycket radikalt. Inte minst i Bergspredikan kan den moraliska utmaningen förefalla närmast utopisk. Medverkande är Madeleine Fredell, dominikansyster, Olle Kristensson, ekumenisk teolog vid Sveriges Kristna Råd och Göran Greider, författare. Programledare och producent Peter Sandberg.

söndag 13 november 17:00 i P1 (med repris fredag 18 nov 21:03) Är religion utan Gud en självmotsägelse? Eller är det ett lockande alternativ för den som vill bejaka sin andlighet utan att blanda in högre auktoritära makter? Det finns icke-teistiska religioner och religioner där Gud inte har en så central roll som i Kristendomen, exempelvis Theravadabuddhismen och japanska Shinto, och religioner där gud snarare är en symbol för människans egen kraft. Medverkande är Owe Wikström, professor i religionspsykologi, Katarina Plank, doktor i religionshistoria och Lasse Dencik, professor i socialpsykologi. Programledare och producent Peter Sandberg

Skolverket fick bakläxa när utbildningsminister Jan Björklund (FP) tidigare i veckan presenterade den framtida kursplanen i religionskunskap för grundskolan. Skolverket ville jämställa de fem världsreligionerna i religionsundervisningen. "Det är självklart att elever ska studera alla världsreligionerna, men det är lika självklart att kristendomen i svensk skola fortsatt ska ha en särställning. Det har varit den totalt dominerande religionen i vårt land, och påverkat vårt levnadssätt på ett helt annat sätt än till exempel hinduismen, anser Jan Björklund. Men varför ska religionsundervisningen domineras av just kristendomen när samhället präglas av en växande pluralism av livsåskådningar? Vad ligger bakom regeringens beslut och vilka konsekvenser får skolministerns beslut för den praktiska undervisningen? Diskussion mellan Christer Hedin, religionshistoriker och lärarutbildare och kristdemokraten Yvonne Andersson, ledamot i utbildningsutskottet. Den prisbelönte författaren Philip Pullman är mest känd för sin fantasytrilogi Den mörka materian där skurken är en maktfullkomlig och totalkorrumperad kyrka. Pullman, som är medlem i den brittiska motsvarigheten till Humanisterna, beskrivs som både den mest frispråkiga ateisten i England och den farligaste författaren i Storbritannien. Nu är han Sverigeaktuell med en ny bok som handlar om Guds son, eller rättare sagt om tvillingbröderna Jesus och Kristus.                          Hannes Fossbo möter Philip Pullman som talar om sin nya bok "Den godhjärtade Jesus och Kristus Bedragaren". I Sydostasiens buddhistiska länder betraktas den vita elefanten som helig och som en symbol för en regents vishet. Vita elefanter är sällsynta, men när man häromdagen hittade en vit elefant i Burma såg militärjuntan detta som ett lyckligt tecken inför det val som ska hållas den 7 november. Sören Wibeck intervjuar Burmakännaren David Steinberg. För snart en månad sedan slog hon igenom i svensk TV när Ingvar Oldsberg kidnappade henne på bokmässan i Göteborg för att göra henne till huvudperson i "Här har du ditt liv", men i Japan är hon en superkändis och mangastjärna. Nu kommer boken där hon själv berättar om sitt liv i ord och bild. I boken "Våga drömma" berättar hon om den livsglädje och Gudstro som hjälpt henne att komma igenom motgångar och om sina drömmar, som från början handlade om att bli växeltelefonist eller lastbilschaufför, men som gjorde henne till elitidrottare, konstnär, sångerska, föreläsare och författare med världen som arbetsfält, trots att hon föddes utan armar och med bara ett normalt ben.                                                                 Möt Lena Maria Klingvall i kvartsamtalet. Utrikeskrönikan kommer från San Joségruvan i Chile och är signerad Lars Palmgren. Programledare: Tithi Hahn, tithi.hahn@sr.se Producent: Anneli Rådestad, anneli.radestad@sr.se  

Söndag 28 mars 17.00 i P1, med repris långfredag 2 april 21.03 När Jesus förkunnade sina läror i Palestina för 2000 år sedan visste han inte att han lade grunden för en ny världsreligion. På bara några decennier lyckades hans anhängare med Paulus i spetsen förvandla den lilla judiska sekten till att bli embryot till det romerska rikets statsreligion. Men hur kan man förklara den tidiga kristendomens explosiva utveckling: Var budskapet efterlängtat, var budbärarnas övertygelse oemotståndlig eller dök Jesus helt enkelt upp på rätt plats, i rätt tid, med rätt idéer? Gäster är Tord Fornberg och Cecilia Wassen, docent respektive lektor i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och Kamilla Skarström, doktorand i Gamla testamentets exegetik med inriktning på tiden runt Jesu födelse, vid Umeå universitet. Programledare och producent Peter Sandberg.

Mattias, Julia och Kristoffer pratar om de tre stora kristna inriktningarna - katolska, ortodoxa och protestantiska kyrkan.