Podcasts about gunnar k

Gunnar Köhne www.deutschlandfunk.de, Kommentare und Themen der Woche

Den arbetsorienterade sångaren/sångskrivaren Stina Künstlicher är tillbaka i Snedtänkt-studion för att prata vidare om låtar, visor och sånger som tar avstamp i arbetsplatser. Yrken som nämns: boss, försäljare och disponent. Artister som hörs: Johan Ulveson, Gunnar Källström och de evigt återkommande Euskefeurat. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Der Türkei sei es beim Besuch des russischen Außenministers Sergej Lawrow in Ankara nicht nur um die Blockade ukrainischen Getreides gegangen, kommentiert Gunnar Köhne. Präsident Recep Tayyip Erdoğan brauche für einen schon angekündigten Feldzug gegen die Kurden in Nord-Syrien die Unterstützung Moskaus.Ein Kommentar von Gunnar Köhnewww.deutschlandfunk.de, Kommentare und Themen der WocheDirekter Link zur Audiodatei

Gunnar K. Madsen har slået sit navn fast som en bestandig del af musikkens verden i Danmark. I 1994 tog han initiativ til den aarhusianske SPOT Festival, og han har været festivalleder lige siden. Madsen er også medstifter af ROSA - Dansk Rock Samråd. Hans indsats nåede en foreløbig kulmination, da han blev æret med “Tak Rock-Prisen i 2022. I denne udgave af ”KulturHave” er Gunnar K. Madsen gæst hos Christian Have, og i samtalen bliver der blandt andet lejlighed til at høre, hvilke tanker Gunnar K. Madsen gør sig om SPOT Festivalens betydning og dens udvikling de kommende år.

Estland ist stolz auf seine Volkslieder. Die Bürger singen gern, an vielen Orten und zu vielen Gelegenheiten. Singen ist in Estland auch Politik. Ende der achtziger Jahre machte sich die "Singende Revolution" einen Namen, aber schon immer war das Lied ein Instrument zur Bewahrung kultureller Identität und zur Verteidigung gegen jedwede Fremdherrschaft. Eine Sendung von Gunnar Köhne. www.deutschlandfunk.de, Themenportal Gesichter Europas Direkter Link zur Audiodatei

Das Essen, die Musik, das Meer - alles fast wie zuhause. Tausende Türken, die sich von der Regierung Erdogan bedroht sehen, haben sich in den vergangenen Jahren in Griechenland niedergelassen. Wenn die Spannungen zwischen den "Erzfeinden" hochkochen, nehmen die Exilanten eine Brückenfunktion ein. Eine Sendung von Gunnar Köhne. www.deutschlandfunk.de, Themenportal Gesichter Europas Direkter Link zur Audiodatei

Sie sind mit dem Smartphone aufgewachsen, tummeln sich in social media, denken meist grün, seltener religiös. Die "Generation Z" ist zwischen 1995 und 2010 geboren. In der Türkei träumt diese Generation von Gerechtigkeit und begegnet politischem Druck auf ihre Weise. Für Präsident Erdoğan ist sie ein Problem. Eine Sendung von Gunnar Köhne. www.deutschlandfunk.de, Themenportal Gesichter Europas Direkter Link zur Audiodatei

Spätestens seit dem "Kaufangebot" des ehemaligen US-Präsidenten Trump ist den Grönländern klar, dass sie mit ihrer Insel Begehrlichkeiten geweckt haben. Aber auch Russland und China haben die Rohstoffe der Arktis im Blick. Die Menschen auf Grönland sehen das immer skeptischer – und über allem schwebt die Frage der Unabhängigkeit. Eine Sendung von Gunnar Köhne. www.deutschlandfunk.de, Themenportal Gesichter Europas Direkter Link zur Audiodatei

Autor: Stövesand, Catrin Sendung: Andruck - Das Magazin für Politische Literatur Hören bis: 19.01.2038 04:14

Das Essen, die Musik, das Meer - alles fast wie zuhause. Tausende Türken, die sich von der Regierung Erdogan bedroht sehen, haben sich in den vergangenen Jahren in Griechenland niedergelassen. Wenn die Spannungen zwischen den "Erzfeinden" hochkochen, nehmen die Exilanten eine Brückenfunktion ein. Eine Sendung von Gunnar Köhne www.deutschlandfunk.de, Themenportal Gesichter Europas Direkter Link zur Audiodatei

Das Essen, die Musik, das Meer - alles fast wie zuhause. Tausende Türken, die sich von der Regierung Erdogan bedroht sehen, haben sich in den vergangenen Jahren in Griechenland niedergelassen. Wenn die Spannungen zwischen den "Erzfeinden" hochkochen, nehmen die Exilanten eine Brückenfunktion ein. Eine Sendung von Gunnar Köhne www.deutschlandfunk.de, Themenportal Gesichter Europas Direkter Link zur Audiodatei

Das Verhältnis zwischen Norwegen und Russland ist belastet, an der gemeinsamen Grenze rüsten beide Länder auf. Viele Menschen in der Grenzregion sehen das mit Sorge – und bemühen sich um Zusammenarbeit. Eine Spurensuche im hohen Norden. Eine Sendung von Gunnar Köhne www.deutschlandfunk.de, Themenportal Gesichter Europas Direkter Link zur Audiodatei

Sommerens festivaler er blevet aflyst, men Kræs skaber lidt af de musikoplevelser, der kunne have været. Sammen med musiknørden Carsten Holm, musikeren Lydmor aka. Jenny Rossander og Gunnar K. Madsen, daglig leder af sekretariatet for Dansk Rock Samråd (ROSA) gennemgår vært Maja Hald SPOT festivalens kendetegn, betydning og de mest opsigtsvækkende navne på årets plakat.

Högmässa 29 mars 2020

“The Ergonomics of Life,” with Guest, Author, Speaker, Ergonomic Lifestyle Coach, Gunnar K. Thelander, Ed. D, and Musical Guests, American Rock Band, The Sway, on The LIFE CHANGES Show #566

Podden Det dolda berättar om allt som finns men inte syns genom att samla personliga minnen från olika platser och tider. I det här avsnittet: Dansminnen. Gunnar Källström är ”Nertjärad på Runeborg” på Frösön, Elisabeth Sandler möter sin hålkortsoperatör på samma danspalats och Solveig Broddesson sin man. Emma Nyberg trixar sig in på Dansforum på Vemdalsskalet, Thomas Höglund minns Macahans och tevens brottningsmatch med styrdansen. Dessutom Birgitta Fairweather om Lill-Babs spetsiga skor på Svea Park i Kaxås, Ulla Palmqvist om debuten på Tallgläntan i Gåxsjö, Lisbeth Genstrands dansundervisning i Marieby, Emelie om kärleken en ljus midsommarnatt i Norråker, Gunda C om sin tomma börs på Runan i Sundsvall och Anna-Lena Zetterberg om kvällens sista dans på Furan söder om Östersund.

Du kan lytte med i vores podcast, hvor Gunnar K. Madsen fortæller om, hvad arbejdet som daglig leder af SPOT og ROSA indebære. Derudover kan du høre, hvordan og hvorfor han i sin tid startede ROSA samt om tilblivelsen af SPOT Festival. (Interview af Simon Vester)

In der Türkei leben Homosexuelle gefährlich: Sie werden bedroht und beschimpft - von Rechtsradikalen, Islamisten und allen, denen eine offene Gesellschaft nicht passt. Und das ist offenbar auch die Staatsmacht: Obwohl Homosexualität - anders als in anderen islamisch geprägten Ländern - in der Türkei kein Straftatbestand ist, werden Schwule und Lesben von den Behörden gegängelt. Jüngstes Beispiel: Das Verbot der beliebten Istanbuler "Gay Pride"-Parade. Sie wurde offiziell abgesagt, weil man im Ramadan die Gefühle gläubiger Muslime nicht verletzen wolle und außerdem Anschläge befürchte. Und die Polizei ist angewiesen, das Verbot mit aller Härte durchzusetzen. Der schwule Aktivist Görkem und seine Mitstreiter wollen sich das nicht bieten lassen und dennoch feiern - trotz der Angst vor Gewalt und möglicher Verhaftung. Denn es sei wichtig, dass Homosexuelle in der Türkei ihre Stimme erheben und für ihre Rechte kämpfen. Kann Görkem es schaffen, dem Verbot zu trotzen?

The LGBT community in Turkey faces constant harassment. In late June the authorities banned the annual Gay Pride parade. Gay rights activist Görkem defied the ban and took to the streets with his friends.The LGBT community in Turkey faces constant harassment - by right-wing radicals, religious fundamentalists and basically anyone opposed to a liberal society. That appears to include the government. Even though homosexuality is not a crime in Turkey (unlike in a number of other Muslim countries), the authorities tend to curtail the rights of the LGBT community. The most recent example of this was the ban on the annual Gay Pride parade in late June. The official reason was that the timing of the parade during Ramadan would offend conservative Muslims, while the governor of Istanbul also cited security concerns. The police were instructed to do whatever necessary to prevent the event taking place. Gay rights activist Görkem Ulumeriç and his friends refused to be cowed by the threat of violence and even arrest. They believe the LGBT community in Turkey has a right to be seen and heard. Did they suceed in celebrating gay pride despite the ban?

I veckans avsnitt behandlar jag arbetslöshetens konsekvenser tillsammans med vissångaren Gunnar Källström.

Felicia gästas av den klurige sångaren och låtskrivaren Gunnar Källström, just nu aktuell med sin sjätte skiva "Allt skägg är hö". Mikael Wiehe berättar om sin sång "Titanic - Andraklasspassagerarens sista sång" som har följt honom genom åren. Nytt på skiva blir det med bland andra Lena Swanberg, med bakgrund i jazzen, irländska singer/songwritern Lisa Hannigan och folkmusiktrion Primus Motor. LÄS MER OM INNEHÅLLET I PROGRAMMET: NYA SKIVOR Cure A Phobia bildades initialt som ett experiment i att övervinna rädslor. Experimentet gick ut på att utsätta sig för sina rädslor genom att kasta sig ut i det okända, till exempel spela ett instrument man inte ansåg sig behärska och blotta sin själ för publiken. Vi presenterar ett spår från deras debutskiva "Water" Maja Heurlings musik är influerad av melodiös pop och hon inspireras av textskrivare som Christina Kjellsson, Björn Afzelius och Joni Mitchell. Vi ger ett smakprov på den kommande skivan "Tänk om inte kärlek övervinner allt" Veckans gäst Gunnar Källström berättar i Felicia om sin nya skiva "Allt skägg är hö" och resonerar om tankar kring döden, jazz, visa, poem, ballader och lite blues, 70-tal med mera. Vi får flera smakprov skivan. Gunnar och bandet "De praktiska husgeråden" har releasekonsert i Stockholm, Teater Brunnsgatan 4, söndag 29 april. Lisa Hannigan är singer/songwriter från Irland och vi presenterar gärna hennes nya skiva "Passenger" Primus Motor är folkmusiktrion som består av Filip Jers, Johan Lindbom och Magnus Zetterlund. Nya skivan heter  "Åka med" Lena Swanberg sjöng förra veckan tillsammans med Ann-Sofie Söderqvists Jazz-orkester här i Felicia. Denna vecka är det dags för hennes egen soloskiva: "The art of staying young and unhurt" VISKLASSIKERN I helgen är det 100 år sedan Titanic gick under och vi ringde upp Mikael Wiehe för att höra hur hans sång "Titanic - Andraklasspassagerarens sista sång" egentligen kom till och hur han känner för sången idag. NÄSTA VECKA gästas vi av Sofie Livebrant, aktuell med utgåvan "Emily and I" där hon tonsatt 11 av Emily Dickinsons dikter och samlat dem i en fin utgåva med dikter, biografi och målningar.

När vi läser om, lyssnar på och hör berättas om Allan Pettersson, är det som om han alltid längtar någon annanstans. Bort från barndomens misär, bort från finsalongerna, bort från verkligheten.  Försöken under 60- och 70-talen att lansera Pettersson som "proletärtonsättare" vänder han sig starkt emot. "Arbetare? Jag är ingen arbetare. Jag har en utbildning som motsvarar 10 professurer". Någon knegare har aldrig Allan Pettersson varit. Men hans ursprung är underklassen, vilket gör att han aldrig känner sig accepterad i det musikaliska etablissemanget. Och berättelserna från utbildningsåren om att "han inte har där att göra" är många. Han försöker förhålla sig och agera som han tror man bör, men misslyckas alltid. Han förpassas om och om igen till källarvåningen på Skånegatan. En värld han också tydligt lämnat. Vilsen. Det verkar som om det endast är i själva musiken, som han känner sig hemma. Det andra programmet om Allan Pettersson är ett musikaliskt kollage med avstamp i Barfotasångerna där Petterson skrivit både text och musik. Och måhända är det där som själva kärnan till Petterssons utanförskap och längtan beskrivs som tydligast. Med på färden följer Gunnar Källström. Fotograf och filmare som genom sitt arbete med flera dokumentärer om Allan Petterson kom att bli en välkommen vän i familjen. Och Christian Lindberg, musiker, dirigent och tonsättare som inlett en djupdykning in i Petterssons musik och som menar att det med tiden kan visa sig att vi i Allan Petterson har den store symfoniker, likt Finlands Sibelius, som vi i Sverige ofta säger oss sakna. En P2 Dokumentär av Anders Olsén.

Släktbands landskapsupplaga 24 nov 2008 I den här serien som vi kallar landskapsupplagan utgår vi från de fördomar som odlats om människor från olika delar av landet. Och nu har turen kommit till det landskap som kanske har det djupast rotade begreppet om sig. Nämligen Småland. Det finns många talesätt och ordspråk som just betecknar smålänningarna som särskilt snåla. Så här skrev man till exempel i Nordisk Familjebok 1917: Smålänningen är till sin natur vaken och intelligent, flitig och sträfsam, rask och hurtig, men likväl foglig till lynnet, händig och slug, hvilket allt medför åt honom den förmånen, att han äfven med små medel kan taga sig fram i lifet. Men det var inte bara uppslagsverken från förra sekelskiftet som beskrev smålänningen på det här sättet. Även barnen i folkskolan fick de här fördomarna bekräftade i sina läseböcker. I folkskolans läsebok från 1910 finns en saga om hur Småland skapades. Men det gick inte riktigt som det borde... Sagan om Vår Herre och Småland Vår Herre höll på med att skapa Sveriges landskap, och Sankte Per gick med och såg på. Till slut tyckte han, att det var rakt ingen konst. Vår Herre hade redan börjat lägga ut och ordna Småland, då Sankte Per livligt bad att få fortsätta. Det gick Vår Herre in på, men för att icke vara sysslolös, tog han genast själv itu med Skåne. Sankte Per började nu forma berg och åsar och stapla upp stenhögar på bergen, ty han ville, att marken skulle komma så nära intill den goda solvärmen som möjligt. Och så bredde han ut ett tunt jordlager över stenmassorna. Men han förstod ej, att ett land, som når högt upp emot molnen, är mera utsatt för köld, snö, regn och oväder, utan han var högeligen belåten med sitt verk. Och så gick han ned till Skåne för att träffa Vår Herre. ”Är du redan färdig?” ”Ja, för länge se’n”, svarade Sankte Per. ”Nå, vad tycker du om det här landet?” Sankte Per såg ut över de jämna åkrarna och ängarna, som lyste i solskenet, men han såg också sjöar, åar, åsar och skogar på sina håll. ”Åjo”, sade han, ”det här är nog ett gott land, men jag tror ändå, att mitt är lika bra.” Och så gingo de tillsammans åstad för att titta på Sankte Pers skapelse. Men medan Sankte Per var nere i Skåne, hade det kommit ett par strida slagregn och sköljt bort nästan all jorden från bergen och ner i skrevorna, och vattnet hade fyllt dessa och bildat sjöar och stora kärr; men på några jämna ställen låg sanden torr och törstade i solen. ”Ja, det här landet kommer att bli magert och torftigt i alla tider, det kan inte hjälpas”,sade vår herre. ”Å, så farligt är det väl inte”, sade Sankte Per. ”Vänta bara, tills jag hinner skapa folk, som kan odla upp mossarna och röja upp åkrar ur stenbackarna!” ”Nej”, sade Vår Herre, ”Det ombetror jag dig visst inte. Men du kan få gå ner till Skåne, som jag har gjort till ett gott och lättskött land, och skapa folk till det landet. Smålänningen vill jag skapa själv.” Och så skapade Vår Herre smålänningen och gjorde honom kvick och förnöjsam och glad, flitig, tilltagsen och duktig, för att han skulle kunna skaffa sig bärgning i sitt fattiga land. Den som skulle odla den steniga småländska jorden var tvungen att hushålla med resurserna. Och det är kanske därifrån man hämtade påståendet om snålhet. Smålänningen Lennart Johansson är docent i historia och chef för Kronobergsarkivet i Växjö. Han är också en av författarna till boken Smålands historia som kom ut för ett par år sedan. Han berättar att landskapet Småland länge bestod av en mängd små landområden och inte blev ett enhetligt begrepp förrän ganska sent. - Området bestod av en massa små områden, Värend, Njudung ,Finnveden etc. Och de här områdena hade egentligen inte så mycket gemensamt utan betraktade dem som ”de små länderna” vilket blev Småland, berättar Lennart Johansson. Medeltidsmänniskan i Småland betraktade sig nog själv i första hand som Värens-bo, och så vidare. Ursprungligen var bilden av Småland långt ifrån ljus, i alla fall inte för dem som betraktade området utifrån. Många av de talesätt som kommer under 15-, 16-, och 1700 –talet visar att det var ett landskap som man många gånger såg ner på, säger Lennart Johansson och tar som exempel talesättet att ”Inför Vår Herre är vi alla smålänningar”. - Det betyder helt enkelt att inför Gud är vi små och ynkliga. Det finns en del personer som gjort extra mycket för att sprida den illasinnade bilden av folk från Småland. - En sådan trendsättare var Gustav Vasa som ju utkämpade en bitter fejd med Nils Dacke. Gustav Vasa kallade Nils Dacke för ”förrädare, horkarl, och kättare”, berättar Johansson och fortsätter: - Den kungliga historieskrivningen utmålade smålänningar om ett opåtlitigt och lömskt släkte. -Det fick långsiktiga följder både för den småländska självkänslan, men också för hur man uppfattade smålänningar utifrån, tror han. Bilden av den trolöse smålänningen verkar ha spridit sig ganska långt. När den ryske tsaren Ivan den förskräcklige skriver ett brev till Johan III i Sverige på 1570-talet så är det fullt med invektiv och oförskämdheter. Bland annat skriver tsaren att Johan är en ömklig figur särskilt eftersom hans fader skulle härstamma från småländska bönder. Långt senare lät biskopen i Växjö, Esaias Tegnér sitt ironiska gissel vina över smålänningarna. Han skriver i ett brev att smålänningen är ”…ett sniket, trolöst och ärelöst släkte som är för snålt för att vara glatt och för fattigt för att vara ärligt.” I ett annat brev skrev han om den stora vintermarknaden i Växjö där det såldes stora mängder rävskinn ”..som de obarmhärtiga smålänningarna har flått av sina kamrater.” Knipsluga rävar som flår andra rävar, alltså. Föreställningen att det finns landområden eller landskap där folk är mer snåla än på andra platser, det gäller inte bara Sverige och Småland, berättar Lennart Johansson: -Det finns ju områden i de flesta europeiska länder där folk pekats ut som snåla, vi har skottarna och savolaxarna i Finland. Men snålheten är ju i själva verket sparsamhet – bodde man i ett område där det var svårt att försörja sig får man ju ta hand om de tillgångar som fanns. I slutet av 1800-talet när man i nationalromantikens anda försökte finna de positiva dragen hos folk i olika landskap, då ändrades smålänningen en smula – han blev mer fiffig och knipslug än snål. Kanske var det i det sammanhanget som myten om hur Småland skapades kom till. Den småländska sparsamheten var en realitet menar Lennart Johansson. I sitt arbete på Kronobergsarkivet så möter han bland gamla handlingar många exempel på hur småländska politiker och tjänstemän höll på alla sätt försökte hålla nere utgifterna med allmänna medel. På 1950- och -60-talen, dvs före de stora kommunsammanslagningarna, så kan man se hur de lokala politikerna säger nej till det mesta som skulle innebära utgifter. -Det finns exempel på hur landstingsmän motsatte sig en gymnastiksal till en folkhögskola. Man tyckte att eleverna borde ut och hugga ved istället för att man skulle satsa landstingspengar på onödiga projekt, slutar Lennart Johansson. Brevskatt Den som släktforskar och har turen att hitta brev kan komma nära de människor som levde förr. Björn Smith som har sina rötter i södra Småland fann flera kartonger med för honom okända brev när hans mor gick bort förra året. Längst in i en garderob stod en brevskatt och där dålde sig faktiskt några släkthemligehter. Till exempel visste inte Björn Smith att hans morfar hade syskon. Några av breven skrevs av Björn Smiths mors farfar Salomon Simonsson som ägde 1 /16 hemman i södra Grimsbygd i Pjätteryds socken i Småland. I de här breven ser man att de var tvugna att vända på varenda öre. - Det är kul att se de här breven för de är uppbygda på ungefär samma sätt, säger Björn Smith. Först börjar han gärna med ett bibelspråk och sedan handlar det om grannarna och i slutet av breven skriver han om jordbruket. I breven står det en hel del om pengar, vad saker kostar, hur mycket grannarna betalat för att leja arbetskraft osv. I går var jag på påsten. Jag sände tio kronor till dig på en postförsändele som du ska ha till jul ljus och en sommarrock. Vi sållde ett slaktat lamm som vi fick 11 kronor och några ören för. Vi har köpt en pigg (läs: gris), den kostade 13.50. Herrens nåd och frid vare med dig nu och all tid. Många hälsningar från oss, dina föräldrar Salomon och Eva Simonsson - När man läser breven förstår man vilka omständigheter de levde under. Den som inte var skicklig och planerade väl klarade inte jordbruket, så det vi idag kallar snålhet skulle jag kalla planering och kontroll, säger Björn Smith. - Man kan också utläsa ett förakt i breven för de människor som inte klarade av att planera och hade kontroll över skörden. - Annars är det svårt att tränga igenom den massiva religösa övertygelsen Salomon Simonsson har, för den verkar reglera hela livet. Så här står det i ett av breven: Var trofast in i döden säger Jesus. Så skall jag gifva dig lifvets krona, och Jesus som är trons begynnare och fullkomnare- Han är mäktig att bevara oss intill Jesu Kristi dag. Tack och lov och pris ske Gud. Vår käre älskade son, möcken tack för ditt kära brev som vi fick i lördags. Vi hör att du mår bra och det är för oss möcke nöjsamt att höra att du slipper att fara illa, ty det vore ledsamt att höra. Vi hör att du tänkt på att gå till Amerika, men det är mycket svårt och noga för passagerare nu att få landstiga när di komma dit. Jag läste en bit i en tidning som jag skall sända dig så få du själv läsa det. Så det är nog best att stanna hemma i Sveden. Du nämner om exersisen till nästa år. Skall du inte slippa att äxersera tro, om du anmäler du har klent bröst. Inte ljuga, det menare jag inte, men säga att du är svag till hälsan. Skräddare Persson han töckte på att du har för svag hälsa till att resa till Amerika, även så till att äxersera. Men om det så skulle bliva så har du 50 öre om dagen och du kan kanske förtjäna några öre med ditt yrke under tiden. Herrens frid Eva och Salomon Simonsson Småland i stor databas Småland har som vi vet bestått av många mindre delar, eller områden. Och även idag finns lite av den strukturen kvar. Tre län samsas i landskapet Småland. Och just av den anledningen kan det vara svårt att hitta rätt i kyrkböckerna. Men för stora delar av Småland finns en databas som underlättar för personhistoriker. PLF, person och lokalhistoriskt forskarcentrum, i Oskarshamn har i snart 30 år samlat kyrkohistoriskt material i en databas. Iden finns alla uppgifter nerskrivna i klartext och dessutom kan man söka från flera olika håll - man kan söka på namn, datum för död, födelse eller giftermål, eller andra uppgifter. Klicka här och du kommer till PLFs hemsida:  Sam Blixt är en av den här unika databasens skapare. Unik för att den är så stor och kom till så tidigt.   Alltsammans började 1983, då datorer var ovanliga och ganska knepiga för gemene man. Sam Blixt som var och är en ivrig släktforskare, fick kontakt med en kollega vid namn Gunnar Källenius. Han hade tänkt göra en rekonstruktion över husförhörslängderna i församling utanför Oskarshamn. Sam Blixt berättar hur de startade sitt arbete: -När jag berättade att jag höll på att skapa ett dataprogram för att kunna föra in resultatet av min släktforskning, då blev Gunnar eld och lågor, minns Sam Blixt. Källenius berättade att han tänkt registrera alla födda, döda och vigda i Döderhults församling, och att i det läget stöta på någon som var intresserad av att arbeta med datorer var guld värt. De två släktforskarna började mycket riktigt med Döderhult med snart spred sig arbetet till angränsande församlingar – och med tiden blev fler människor engagerade i arbetet. Idag finns det drygt fyra miljoner poster i PLF:s databas, som omfattar 300 sammanhängande församlingar i Småland. Därtill finns en speciell databas för Kronobergslän som länets genealogiska förening skapat, och i den Där finns ytterligare en miljon poster. -PLF kan faktiskt vara den allra största regionala databasen i hela världen, säger Sam Blixt , inte utan ett stort mått av stolthet. -Har man rötterna i Småland, så har man stor chans att finna dem man söker i vår databas, säger han. Han visar databasen, och på prov ser vi om Elisabeth Renströms småländska anor finns där. Efter bara ett försök finner Elisabeth sin morfars mor, som varit svår att finna i kyrkböckerna. Databasen är en bra början i släktforskningen säger Sam Blixt, men vill man gå djupare och veta mer så är det viktigt att gå vidare till originalkällorna i själva arkiven: -Jag brukar alltid rekommendera att inte gå mer än tre-fyra generationer bakåt – gå åt sidorna istället, det blir mycket mer spännande, säger han. Frivilligt arbete har till dags dato producerat 4 CD-skivor med uppgifter från stora delar av Småland. Det är försäljningen av cd-skivorna som bekostar det fortsatta arbetet. Men de hundratals medlemmar i föreningen som fortsätter att arbeta med databasen jobbar helt ideellt. Och det finns mycket arbete att göra. -Vi funderar på att utöka med Jönköpings län, och i förlängningen tänker vi göra CD-skivor med husförhörslängder och även in-och utflyttade samt bouppteckningar. När Sam Blixt och hans kollega startade arbetet med databasen över Småland 1983 var datortekniken en helt annan historia än idag. Hade vi vetat då vad vi vet idag om hur mycket data man kan lagra hade vi nog gått ut ännu hårdare, tror Sam Blixt:  -På den tiden fick vi vara sparsamma med utrymmet när vi skulle skriva ner uppgifterna. Sedan dess har ju dataområdet utvecklats något enormt, och ve ser inga gränser för det här, säger han. Till sist kan vi inte låta bli att fråga Sam Blixt som ju är en duktig släktforskare om han funnit några spår av den påstådda småländska snålheten - eller kanske motsatsen, generositet, i sina småländska rötter. Och det har han: -Jag har i min egen släkt några generationer tillbaka en man som byggde Frödinge kyrka 1734. Nils Petter Hjertstedt hette mannen som var häradshövding och borgmästare. På predikstolen ser man än idag en inskription som berättar att den är byggd på initiativ av Hjertstedt. Men alldeles utan egen vinning var inte detta kyrkobygge. Han krävde att få bygga en egen läktare i kyrkan, en hedersläktare för honom och hans släkt. -Ja han tyckte väl att han skulle ha något för sin insats, säger Sam Blixt, som har varit i Frödinge kyrka där det fortfarande finns spår kvar av den gamla kyrkoläktaren.