Podcasts about minnets

1924 publicerades André Bretons Surrealistiska manifestet och surrealismen kom att få ett stort inflytande på livsideal, konst, litteratur, film och populärkultur. Vilken plats tar den i dag? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det är nog många som kan se Salvador Dalís konstverk "Minnets envishet" framför sig – alltså målningen med smältande klockor från 1931 – och surrealismens påverkan på konsten är odiskutabel.Men, André Bretons "Surrealistiska manifest" var inte i första hand en bruksanvisning för konstnärer, utan framför allt en skrift som förespråkade det omedvetnas och drömmarnas betydelse för en människa, fantasins frigörelse och revolten mot det som beskrivs som en rationell verklighet. De surrealistiska idéerna fick en enorm spridning, men hur ser surrealismens inflytande ut i dag?Samtal i dagens P1 Kultur med Jonas Ellerström, författaren, poet och ledamot av Samfundet De Nio, Sveriges Radios korrespondent Cecilia Blomberg som besökt den stora pågående surrealismutställningen på Centre Pompidou i Paris och kulturredaktionens Mårten Arndtzén, som sett Moderna muséets nya surrealismutställning "Den underjordiska himlen". PÅ PROMENAD MED AUGUSTPRISNOMINERADE TORA WALL "Skogen. I folktro, sägner och sagor" heter folkloristen Tora Walls bok som är en av de sex nominerade i Augustprisets kategori Årets svenska fackbok. Den berättar om skogens betydelse som magisk plats för oss människor och hur den gett upphov till alla möjliga sorters övernaturliga väsen i folktron, där fantasi mött verklighet. P1 Kulturs reporter Nina Asarnoj träffade författaren i Skuruparken i Stockholm för ett samtal om skogens magi och hur den har gett näring till sagor och traditioner. KLASSIKERN OM AUGUST STRINDBERGS "FADREN" August Strindbergs pjäs "Fadren" har väckt kontrovers, såväl när den kom som i vår tid. Ändå fortsätter detta sena 1800-talsdrama att vara ett av Strindbergs mest spelade. Varför? Teaterkritikern Maria Edström tar sig an "Fadren"! PREMIÄR FÖR DOKUMENTÄREN "LOST AND FOUND" Omtalade regissören Raoul Peck, som gjorde den hyllade dokumentären "I am not your negro" om författaren James Baldwin, är aktuell med nya "Lost and found". Den handlar om Sydafrikas första svarta frilansfotograf Ernest Cole och hur han dokumenterade apartheidregimens förtryck med sina bilder. Kulturredaktionens Björn Jansson har träffat Raoul Peck. Programledare Karsten ThurfjellProducent Maria Götselius

Spår har besökt bokmässan, vi spelade upp ett exklusivt klipp med Kaj Linna - sen pratade vi med Julia Korkman som är psykolog och docent i rättpsykologi vid Åbo universitet. Vi pratade om hennes bok Minnets makt, och med hjälp av olika exempel från tidigare säsonger och kommande så dyker vi ner i minnets förgänglighet. För att lyssna på alla avsnitten av bland annat Quick Files, och den kommande säsongen om ett mord i Åtvidaberg, stöd vår journalistik och börja prenumerera på www.thirdear.studio Become a member at https://plus.acast.com/s/sparpodcast. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Minnet är formbart, nyckfullt och ibland direkt opålitligt. Vi har väl alla varit med om att två personer minns en händelse på helt olika sätt. Julia Korkman, docent i rättspsykologi vid Åbo akademi, skriver om rättsfall från 1600-talets häxprocesser till kända fall från vår tid. Hon granskar metoder som används i vittnesförhör och ger förslag på hur minnet kan utnyttjas bättre i rättegångar.

Om snäckbakelser, sagor och statsskick. Om det förflutnas vishet och framtidens förståelse.

I över hundra år har vi vetat att minnet till sin natur är formbart, nyckfullt och lätt att påverka. Ändå tar man ingen hänsyn till det i rättegångar utan behandlar det som om det vore lika mycket värt som teknisk bevisning, trots att det inte på långa vägar behandlas lika varsamt som DNA-bevis eller fingeravtryck.Veckans gäst är expert på minnets roll i rättsprocesser. Hon heter Julia Korkman och är legitimerad psykolog och docent i rättspsykologi Hon är också författare boken “Minnets makt” där hon beskriver ett stort antal rättsfall, från 1600-talets häxprocesser till kända fall från senare tid, som mordet på Olof Palme och terrordådet på Drottninggatan. I podden kan du höra henne prata om hur mycket vi egentligen minns, varför vi glömmer saker så fort och hur vittnesmålen i rättegångarna borde fungera.Bokrekommendationer:Sinun, Margot - Meri Valkama. On the Witness Stand: Essays on Psychology and Crime - Hugo Munsterberg. Handbok i rättpsykologi - Pär Anders Granhag, Leif Strömwall, Karl Ask, Sara Landström. Programledare: Per Grankvist. Producent: Jens Back. Mixning av Stray Dog Studios. #perspektivpodden"Perspektiv "är en podd från Vad Vi Vet. Prenumerera på podden för att lära dig något nytt varje vecka. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I flera europeiska länder har historiska händelser skärskådats de senaste åren. Erik Lindman Mata funderar på vad den tyska diskussion om landets koloniala förflutna säger om minnesarbetets natur. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Få nationer har en så komplicerad relation till sin minnespolitik och sina historiska övergrepp som Tyskland. Och tyskarna har under 1900-talets senare hälft utan tvekan noga skärskådat sin roll i den nazistiska brutaliteten. Visserligen på olika sätt, men alltid med insikt om den tyngd det förflutna lägger på samtiden. Själva behovet av att bearbeta Förintelsen har till och med blivit en officiell och oomtvistad hållning. Ändå har de senaste åren en diskussion om minnet av Förintelsen återigen blossat upp. Kanske säger den tyska diskussionen, om landets historiska minne, något viktigt, som rör inte bara hur länder bearbetar sitt förflutna, utan också hur förutsättningarna för att hantera och reflektera över det förflutna inte är huggna i sten. Kanske visar den hur alla våra historiska rötter fortsätter att växa, åt olika håll.Efter kriget reste sig Tyskland relativt snabbt ur sina spillror, för att snart bli centrum för den europeiska politiken. Men man började bara sakta tala om det förflutna. Redan på 1980-talet, när önskan om klarspråk kring den tyska skulden väl hade börjat etablera sig, kom den första motrörelsen historikerstriden briserade. Det var historikern Ernst Nolte som utlöste det hela, genom att ställa frågan om vad för slags händelse Förintelsen var. Unik i sitt slag? eller en del i det grymhetens kabinett som redan befolkades av folkmordet på Armenier, tortyren i Gulag och de allierades bombningar av tyska civilister? Konfliktlinjen var tydlig: Vore det bättre att sopa det hela under mattan, glömma och gå vidare eller var man snarare tvungen att fokusera och söka bearbeta det folkmord som hade begåtts?Den senare positionen vann och blev till den rådande, hegemoniska ståndpunkten. I den historiesyn som kom att råda var Förintelsen en egenartad och ojämförlig händelse, en grymhet av oerhörda proportioner och en händelse som Tyskland inte fick vända bort blicken ifrån. Man insåg att man behövde arbeta igenom sin kollektiva erfarenhet, och historikerstriden blev ett minne blott.Men tjugo år in i det århundrade som många, efter Berlinmurens fall, trodde skulle innebära liberalismens fullständiga seger och historiens slut har så frågan om det förflutna återigen seglat upp. Historikern Aleida Assmann menar att det som nu pågår i Tyskland är ett direkt återupptagande av den tidigare striden. Men nu handlar det inte först och främst om förhållandet till Förintelsen, utan snarare vad man ska göra med sitt koloniala förflutna. Diskussionen, eller diskussionerna, har dykt upp på olika håll; ska man döpa om koloniala gatunamn? Fanns det fog för att avboka den kamerunske filosofen Achille Mbembe, som skulle ha föreläst på en konstfestival, bara på grund av hans stöd för bojkotten av israeliska företag? Ska man återbörda de konstverk som man under koloniala krig har tagit till Europa? och så vidare. Just för att man gör anspråk på ett visst minnesarbete, så knyter dessa frågor också an till arbetet med och minnet av Förintelsen.Men varför lyfts frågan om Förintelsen just i dag? Historikern Sebastian Conrad menar att det handlar om en övergång från efterkrigstidens historiska berättelse till erfarenheten av en globaliserad samtid.Efterkrigstidens berättelse bestod i förkastandet av nazismen, en ökad demokratisering och att man avhände sig krigsmakten. Kärnan i figuren var bearbetningen av Tysklands skuld, och speglar den minnespolitik som karaktäriserade det sena 1900-talet. Avgörande var efterkrigstidens transnationella ram och världsordning. Dåtidens minnespolitik var ett villkor för Tysklands väg mot väst och kan bara förstås i den geopolitiska struktur som då växte fram. Den som ville ingå i den Europeiska gemenskapen behövde inte bara anpassa lagar och politiska system, utan också synen på det förgångna.Det som nu har hänt är att minnet av 1900-talet står inför nya sociala, kulturella och geopolitiska förutsättningarna, vilket till exempel märks i skiftet i synen på Tysklands koloniala övergrepp. Det tyska uppmärksammandet av folkmordet på hererofolket i Namibia är, enligt Conrad, ett tydligt exempel på vad som har förändrats. Under 80-talet fanns inget utrymme för att erkänna vad som hade hänt i Namibia. Då talade man om folkmordet i termer av ett svårmanövrerat, martyrliknande krig för tyskarna i skarp kontrast till hur man såg sin egen roll i Förintelsen. Först 2016 bad tyska staten om förlåtelse för vad som hänt i Namibia. Minnesarbetets objekt hade skiftat.Att arbeta igenom trauman, individuella såväl som kollektiva, är svårare än att bara städa upp, dra ett streck och gå vidare. Minnen somnar, minnen väcks till liv. Även sår som läker lämnar spår på kroppen, och även brott som erkänts gör ont.Men till skillnad från ett ärr, så skiftar minnet beroende på vilken konstellation det hamnar i, vilka andra minnen det förhåller sig till. Därför behövde frågan om kolonialismens förbrytelser mäta sig med Förintelsen, eftersom den rådande tanken om Förintelsens unikhet inte släppte in andra förbrytelser i sin omkrets. För att räknas som legitim för att kunna bli en del av arbetet med det förflutna behövde frågan om kolonialismen ställas bredvid Förintelsen   trots att man ihärdigt hävdat det senares unikhet.Ett strikt nationellt minne är i dag kanske inte möjligt. Precis som den offentliga diskussionen fokuserar konflikter både innanför och utanför det enskilda landets gränser, är också minnespolitiken en globaliserad och spretig fråga. Det gäller för både det kollektiva minnesarbetet, som för olika grupper eller individers förståelse av sin egen historia. Också det svenska minnet är alltmer sammanflätat med omvärldens. Detta syns inte minst i vilka händelser som påverkar och formar oss.Så har rivningen av koloniala statyer i både USA och England återspeglats i liknande konflikter kring Sveriges rasbiologiska historia; nya konfliktlinjer mellan USA och Ryssland påminner oss om den svåra balansgång vår förmenta neutralitetspolitik inneburit; Nordirlands utträde ur EU och Kosovos självständighetsförklaring påminner hela Europa om hur nyfött det rådande fredstillståndet är. Minnets rötter spretar.Det är värt att påminna sig om att det alltså inte är fråga om att jämföra olika katastrofer, för att bedöma vilken som är störst eller mest egentlig eller vidrigast. Det handlar snarare om att förhålla sig till att förutsättningarna för att minnas en katastrof eller att minnas sin katastrof har förändrats.Som Assmann påpekar, innebär det singulära och unika hos en händelse inte att den också måste vara uteslutande. Minnet och den politik som kretsar kring det kollektiva minnesarbetet är inte ett nollsummespel, utan en övning i uppmärksamhet och arbete. Ett arbete vi inte kommer bli färdiga med på mycket länge.Erik Lindman Mata, poet

Desinformation och pseudovetenskap sprids av många orsaker. I bakgrunden finns ofta kommersiella, ideologiska eller politiska intressen. Forskare har ett viktigt ansvar att reagera och bemöta detta, menar Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiolog och ordförande i Kungliga Vetenskapsakademien. Han har ägnat mycket tid åt att föra ut forskningsbaserad kunskap och bekämpa desinformation och pseudovetenskap. Som forskare studerar han hjärnans evolution. Hur uppstod till exempel långtidsminnet? Och vad kan vi lära oss av att studera zebrafiskars minne?

Konsten har blivit ett sätt för Ferdinand Evaldsson att hantera de minnesförluster som han har lidit av i flera år. När han hugger fram sina reliefer i trä söker han också efter försvunna minnen inom sig själv. Men hans verk är också en del av ett kollektivt minne – både motiven och arbetsprocessen vilar på en tusenårig hantverkstradition. När Ferdinand Evaldsson var sexton år och skoltrött övertalade hans pappa honom att gå en kurs i ikonmåleri. Det var startskottet på en lång lärlingsbana tills han var färdig ikonmålare. Konstnärskapet möter honom i ett samtal om symboler, spott, minnesblixtar och det ständiga dilemmat att följa eller bryta mot ett regelverk från 700-talet. Avsnittet är producerat av Sofia Curman tillsammans med Tomas Rajnai och Jens Nielsen. Foto: Christofer Dracke

”Förintelsen är inte en avslutad händelse, det är en pågående erfarenhet. Minnet av den är inget som finns per automatik utan måste hela tiden återskapas, och man måste hela tiden arbeta för att återskapa det.” Veckans gäst är författaren och kulturchefen Björn Wiman. Med avstamp i Wimans nya bok Hatet mot Judarna förs samtalet om det kollektiva minnets skörhet, om 1930-talets Tyskland och 2020-talets USA, och om att förtiga eller att göra upp med vårt gemensamma förflutna.  Hatet mot Judarna finns att köpa här: https://fritanke.se/bocker/hatet-mot-judarna/

Minnets viktigaste funktion är inte att blicka tillbaka, utan att förbereda oss för nuet och framtiden. Det är hjärnans uppgift att samla in alla dessa sinnesintryck och bevara dem. Men för att hjärnan skall må bra och kunna prestera mer, har man sett att fysisk aktivitet och även periodisk fasta har gynnsam effekt. I denna podd pratar vi med Eric Hanse, professor i neurofysiologi, och expert inom bland annat ”Hjärnans förunderliga förmåga att minnas och glömma” Vi registrerar och kommer ihåg det allra mesta vi upplever, för att sedan succesivt glömma det mesta. Varför är det så Eric? - Hjärnans förmåga att glömma har betydelse för vår och alla andra arters överlevnad. Den påverkar viktiga egenskaper som att kunna generalisera, systematisera och rationalisera. Och dessa egenskaper, i balans med vad du minns, förbereder dig för kommande händelser i livet, så att du är bättre förberedd. Men vår hjärna har också en kreativ förmåga som påverkar våra minnen och ibland uppstår falska minnen, men det är inte samma sak som medvetet ljug, berättar Eric. Så pratar vi om vad som påverkar vad vi minns och var våra minnen finns placerade i hjärnan och mycket mer. Akademiliv är en podcast från Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Kontakt oss gärna på akademiliv@gu.se · http://sahlgrenska.gu.se

Gunilla Palmstierna-Weiss är scenograf, konstnär och keramiker, född 1928 i Schweiz. Hon har under sitt liv bott på många platser i Europa, bland annat i Rotterdam under andra världskriget. Gunilla Palmstierna-Weiss utbildades till keramiker på Konstfack i Stockholm eller Tekniska skolan som det hette då men hon har också studerat både i Amsterdam och i Paris. På 60-talet började hon arbeta med scenografi, ofta tillsammans med sin man (dramatiker med mera) Peter Weiss. Hans Mordet på Marat gjorde hon i London, med Peter Brook som regissör och även på Broadway (där hon till och med fick en Tony för sin scenografi) Hon gjorde också Rannsakningen med Ingmar Bergman på Dramaten och sedan flera andra uppsättningar med Bergman, både på Dramaten och i München. Gunilla Palmstierna-Weiss har undervisat och föreläst och fortsatt sin konstnärliga verksamhet under åren. 2013 publicerades hennes memoarer Minnets spelplats och året därpå var hon också värd för sommar, här i P1. Och då sade hon bland annat så här:   Jag är en människa som tänker i bild, jag lever i bild, jag ser ofta inte verkligheten som den är utan ser ständigt fantasibilder framför mig. Ibland vet jag inte om det är verklighet eller fantasi. Behovet att associera fritt i bild är en livsnödvändighet  Gunilla Palmstierna-Weiss valde en bit ur Mordet på Marat av Peter Weiss från arkivet. Tyvärr finns föreställningen inte till lyssning av upphovsrättsliga skäl.

Två nutida författare och intellektuella, Ola Larsmo och Per Svensson, påminner oss om vikten av en gammal. Vår tid liknar i viss mån modernitetens barndom. Det tidiga artonhundratalets industriella revolution åstadkom ett mänsklighetens utvecklingssprång som naturligtvis också skapade oönskade negativa effekter i form av ökade klyftor mellan kapitalister och proletariat. Erik Gustaf Geijer såg allt detta, och tänkte om. Han gick från konservativ nationalromantiker vänsterut, omtvistat hur långt. Men sannolikt gav han ett tidigt och stort bidrag till någon sorts svenskt politiskt medvetande. ”Minnets hemlighet är att det förflutna inte lämnar oss”, citerar Anders Ehnmark Geijer i sin bok om den politiske tänkaren. Två nu verksamma sådana, författarna Ola Larsmo och Per Svensson, påminner oss därför om Erik Gustaf Geijer. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Scenograf, kostymtecknare och keramiker Gunilla Palmstierna-Weiss Sommarprogram tog avstamp i hennes arv, hur hon föddes på ett Schweiziskt BB och blev uppfostrad av en svensk barnsköterska för det var så det gick till på den tiden. Gunilla och hennes familj tvingades att fly genom Europa genom det turbulenta 30- och 40-talet då de var judiska. I krigets slutfas tog de sig till Sverige och Malmö. Väl 17 år, berättar Gunilla, spatserade hon in på Konstfack för att lära sig – mycket. Under åren spenderade hon mer och mer tid på scenografi – för henne ”en kombination av konst, konsthantverk, materialkännedom, teknik, konst- och teatervetenskaplig kunskap samt en nödvändig litterär insikt.” Hon berättade långt och mycket om hur man funderar kring scenografin inom teatern och operan – och anekdoter från 50 år vid scenen. Genom både Artaud, Brecht och Bergman berättade Palmstierna-Weiss om en evig föränderlig teaterkonst och hur en teater kan se drastiskt annorlunda ut. Hennes sista ord i sitt Sommarprogram ägnade hon om en reflektion över sina barn och generationerna: ”Det samhälle vi lever i nu är resultatet av en långsam evolution.” Om utveckling, och hopp, och hur långt samhället har kommit sedan andra världskrigets mörker. Om Gunilla Palmstierna-Weiss Internationell stjärna som scenograf och kostymtecknare. Gav förra året ut sina memoarer Minnets spelplats. Började som keramiker och studerade vid Konstfackskolan i Stockholm, Rietveldtacademien i Amsterdam och Arts décoratif i Paris. Har gjort scenografi åt Peter Brook på Royal Shakespeare Company, på Götz Friedrich operafestivaler i Holland och åt Ingmar Bergman på Dramaten, i Salzburg och i München. Fick en Tony för kostymerna till Mordet på Marat som sattes upp på Broadway i New York. Hennes keramiska väggkonstverk smyckar många offentliga platser i Sverige. - Betraktelser över och erfarenheter av konst, kultur, motstånd och barn sett från mitt perspektiv som yrkeskvinna. Producent: Anneli Dufva

Efter åratal av infekterade stridigheter om ekonomi och besökssiffror, ledarskap och styrelse - och vad egentligen museet ska vara - har nu den gamla jugendbyggnadens samlingar hängts om av Olle Granath, tidigare chef för Moderna Museet och överintendent för Nationalmuseum. Olle Granath menar att "inget museum förmår ge en sådan förtätad bild av det förrförra seklets skandinaviska konst som Thielska" och i Nya vågen diskuterar konstkritikerna Ingela Lind, Sophie Allgårdh och Nils Forsberg om detta är lösningen för Thielska galleriet? Förre intendenten Andreas Brändström drev samtidskonstens plats på institutionen, är det slut med det nu? Vad blir Thielska då - ett museum över ett museum eller en unik plats för konst från 1800-talet slut? Vilket är det bästa sättet att använda skattemedlen på och när kommer publiksiffrorna att vända från rött till svart på lång sikt? Och, nu ger scenografen och konstnären Gunilla Palmstierna-Weiss ut sina memoarer, "Minnets spelplats", en historia som spänner över sekler där livsöden och konsten präglas av 1900-talets krig och samhällsutveckling. Hör Anneli Dufva, Sveriges Radios kulturredaktion, och Leif Zern på Dagens Nyheters kulturredaktion, om en självbiografi där kvinnohistoria, konst och kärlek - och frånvaron av den - står i fokus. Programledare: Måns Hirschfeldt producent: Maria Götselius

"Minnena ljuger" heter Kjell Espmarks memoarbok. Och minnesforskaren och neuropsykologen Mikael Johanssons forskning tycks landa i samma slutsats. Är våra minnen verkligen så opålitliga, och varför är det i så fall på detta viset? Vad får det för konsekvenser och kan medvetenheten om minnenas otillförlitlighet vara till någon hjälp? Dessa frågor och fler diskuteras när Filosofiska rummet gör sitt sista besök på Grubbelklubben i Malmö för den här säsongen. Lars Mogensens gäster är författaren och akademiledamoten Kjell Espmark, minnesforskaren Mikael Johansson och psykologen Eugenia Rozenberg. Producent: Thomas Lunderquist.