Podcast appearances and mentions of Ola Larsmo

Med en fot i SD:s innersta krets och den andra i fackföreningsrörelsen har mannen bakom pseudonymen Teodor Gustafsson enligt egen uppgift i över tjugo år levt dubbelliv. Boken “Utanförskap” gjorde honom till en gåta bland politikintresserade i Sverige. Expo kunde för två veckor sedan avslöja vem mannen bakom pseudonymen är – en högt uppsatt ombudsman på ett av TCO:s största förbund – Vision. I veckans Studio Expo pratar vi om vår granskning av Teodor Gustafsson och hur vi avslöjade mannens dubbelliv och riktiga identitet.  Gäst i studion är Expos researcher och utbildare Niclas Nilsson. Programledare: Erik Glaad. --- Läs mer: Janusansiktet: Expo avslöjar Teodor Gustafsson (Erik Glaad, Niclas Nilsson, 2025): https://expo.se/fordjupning/janusansiktet-expo-avslojar-teodor-gustafsson/  SD manipulerar med deep fakes och anonyma konton (Erik Glaad, 2024): https://expo.se/nyhet/sd-manipulerar-med-deep-fakes-och-anonyma-konton/  Inläsning: Det högerradikal arvet (Ola Larsmo, Per Svensson, 2015): https://expo.se/nyhet/det-hogerradikala-arvet/  Sverigedemokrater stödjer nazister (Mikael Ekman (Expo), David Baas (Expressen) 2008): https://expo.se/nyhet/sverigedemokrater-stodjer-nazister/  Expo behöver ditt stöd Bli poddvän här: https://expo.se/stod-expo/bli-poddvan/  Prenumerera på Expo: https://expo.se/tidskriften/prenumerera  --- Studio Expo ger dig som lyssnar fördjupningar om våra avslöjanden, mer om våra granskningar och analyser av högextrema tendenser. Varje vecka i din poddspelare! Expo är en religiöst och partipolitiskt obunden stiftelse. Vi har granskat och bevakat extremhögern sedan 1995 – för en levande demokrati där rasistiska idéer och organisationer saknar inflytande. Stöd vår verksamhet genom att bli månadsgivare eller swisha en slant till 123 271 02 59.

Möt musikern Jill Johnson, författaren Ola Larsmo och konstnären Tova Mozard, som alla inspireras av USA i sitt skapande. Dessutom, den amerikanska Guldpalmsvinnaren Anora invige Stockholms filmfestival och kan Elvis barnbarn Riley Keough bryta famijen Presleys förbannelse? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

2022 skulle det Svenska rasbiologiska institutet ha fyllt 100 år. Men som tur var avvecklades det 1958 och hade redan då ändrat inriktning på sin forskning. Vad var det egentligen för mylla som skapade rasbiologin och dess praktiska tillämpning: rashygienen? Hur hängde allt ihop med nazitysklands grymheter och var Svenska rasbiologiska institutet verkligen först i världen?Det reder vi ut i dagens avsnitt, tillsammans med författaren och kritikern Ola Larsmo. Han är aktuell med "Lektion 11 - En bok om rasbiologi". Programledare: Fritte FritzsonProducent: Ida WahlströmKlippning: Marcus TigerdraakeSignaturmelodi: Vacaciones - av Svantana i arrangemang av Daniel AldermarkGrafik: Jonas PikeFacebook: https://www.facebook.com/alltduvelatveta/Instagram: @alltduvelatveta / @frittefritzsonTwitter: @frittefritzsonHar du förslag på avsnitt eller experter: Gå in på www.fritte.se och leta dig fram till kontakt!Podden produceras av Blandade Budskap AB och presenteras i samarbete med AcastOrganisationer som hjälper Ukrainahttps://blagulabilen.se/http://www.humanbridge.se/https://www.rodakorset.se/https://lakareutangranser.se/nyheter/oro-over-situationen-i-ukrainaUkrainska statens egen lista (militär och civil hjälp)https://www.defendukraine.org/donate Become a member at https://plus.acast.com/s/alltduvelatveta. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I SD:s propagandafilm ”Ett folk ett parti” kopplas socialdemokraterna ihop med antisemitism, rasbiologi och nazism – ja sossarna får i princip skulden för Förintelsen. Den är ett exempel på hur historien kan missbrukas och förvridas i syfte att svartmåla en politisk motståndare och samtidigt relativisera sin egen mörka historia.Programledare och manus: Kent Werne. Podden produceras av Straydog studios på uppdrag av LO, och i samarbete med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.Medverkande i detta avsnitt: Ola Larsmo, författare. Några av de böcker som ligger till grund för avsnittet: ”Tio lektioner i svensk historia” av Ola Larsmo, utgiven av Kaunitz-Olsson. ”Lektion 11 – en bok om rasbiologi” av Ola Larsmo, utgiven av Kaunitz-Olsson. ”Historiemissbrukarna” av Mikael Nilsson, utgiven av Tankesmedjan Tiden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Om sparande, bevarande och viljan att återuppleva det som förlorats. Med Hans Ruin, Maja Hagerman och Ola Larsmo. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Djurarter dör ut. Byggnader blir ruiner. Kulturarv glöms eller till och med bombas bort. Historien kan beskrivas som en lång rad av förluster. Men vad händer när vi sörjer det som försvunnit? Vem avgör vad som bevaras och vad som raderas? Går det att återuppväcka det som förlorats?Med utgångspunkt i Judith Schalanskys bok Förteckningar över några förluster diskuterar Maja Hagerman och Ola Larsmo, bägge författare som ägnat sig åt historia, tillsammans med Hans Ruin, professor i filosofi vid Söderstörns högskola.Programmet spelades in live inför publik på Elverket Dansens Hus i Stockholm i samarbete med Kompani Giraff som gör en koreografisk och metaforisk tolkning av Schalanskys texter.Programledare: Cecilia Strömberg Wallin.Producent: Tommie Jönsson

Gängslagsmål på gatorna mot irländare och en stark kraft inom Ku Klux Klan i nordöstra USA ja inte alla svenskar som for till Amerika hamnade på prärien som bönder. Storstäderna lockade många, till exempel den etniskt polariserade industristaden Worcester i Massachusetts, där som mest ca 20% av befolkningen hade svensk bakgrund, och många av dem arbetade på samma fabrik. Rivalitet och instabilitet baserat på härkomst och religion gjorde att många där valde att gå med i Ku Klux Klan.Den snabbt växande metropolen Chicago var en tid den stad i världen där näst flest svenskar bodde, och där de hade något av en gräddfil i samhället inte minst tack vare sitt utseende. Ännu mer pengar kunde finnas att tjäna för den som reste vidare västerut till städerna vid USA:s Stillahavskust, som Seattle. Men trots gynnsamma förutsättningar så slutade livet i misär för många svenskättlingar i städerna.Programmet är en repris från 17 april 2023.Medverkande: Patrick Dwyer, vicepresident för S:t Gobain som idag äger företaget Norton; Eric Salomonsson, författare som skrivit om Worcesters svenska historia; Erika Jackson, professor i historia vid Colorado Mesa University i Grand Junction och författare till boken Scandinavians in Chicago; Ola Larsmo, författare.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

USApodden Historia om det amerikanska inbördeskriget 1861 1865. Del 2 av 2. På 1860-talet rasade ett blodigt inbördeskrig i Nordamerika sedan sydstaterna brutit sig ur USA i ett försök att försvara rätten att äga slavar. Det amerikanska inbördeskriget är en avgörande period i USA:s historia som förklarar många av de politiska konflikter vi ser idag.I den andra av två delar tittar USApodden Historia närmare på krigets fasor och hur kampen mot slaveriet mynnade ut i Abraham Lincolns emancipationsproklamation. Visste amerikanerna vad ett modernt krig skulle innebära? Och ville verkligen Lincoln frige alla slavar?Om USApodden HistoriaUSApodden Historia är en serie specialpoddar från USApodden. Tillsammans med expertgäster blickar vi bakåt mot de händelser och personer som format USA till det land det är i dag.Medverkande: Ginna Lindberg, USA-kommentator, Dag Blanck, professor i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet och Ola Larsmo, författare och USA-kännare.Programledare: Sara StenholmProducent: Viktor MattssonTekniker: Adam AlvinMusik: The United States Military Academy Band - When Johnny Comes Marching Home AgainMed ljud från: NBC och TDC

USApodden Historia om det amerikanska inbördeskriget 1861 1865. Del 1 av 2. På 1860-talet rasade ett blodigt inbördeskrig i Nordamerika sedan sydstaterna brutit sig ur USA i ett försök att försvara rätten att äga slavar. Det amerikanska inbördeskriget är en avgörande period i USA:s historia som förklarar många av de politiska konflikter vi ser idag.I den första av två delar tittar USApodden Historia närmare på tiden innan kriget och hur spänningarna kring slaverifrågan nådde bristningsgränsen. Var det självklart att USA skulle hamna i ett inbördeskrig? Och hur motiverade sydstaterna ägandet av andra människor som slavar?Om USApodden HistoriaUSApodden Historia är en serie specialpoddar från USApodden. Tillsammans med expertgäster blickar vi bakåt mot de händelser och personer som format USA till det land det är i dag.Medverkande: Ginna Lindberg, USA-kommentator, Dag Blanck, professor i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet och Ola Larsmo, författare och USA-kännare.Programledare: Sara StenholmProducent: Viktor MattssonTekniker: Adam AlvinMusik: Judy Collins - Glory Glory Hallelujah samt Pete Seeger - John Brown's BodyMed ljud från: CSPAN och filmen "Harriet" (Focus Features)

På Tyresö historiedag i maj höll författaren och kulturjournalisten Ola Larsmo ett föredrag med anledning av sin senaste bok som handlar om rasbiologi och rashygien i Sverige. Detta är ett av fyra föredrag som Tyresöradion sänder denna sommar. Här finns fler föredrag från tidigare historiedagar. Producent: Ann Sandin-Lindgren

Gängslagsmål på gatorna mot irländare och en stark kraft inom Ku Klux Klan i nordöstra USA ja inte alla svenskar som for till Amerika hamnade på prärien som bönder. Storstäderna lockade många, till exempel den etniskt polariserade industristaden Worcester i Massachusetts, där som mest ca 20% av befolkningen hade svensk bakgrund, och många av dem arbetade på samma fabrik. Rivalitet och instabilitet baserat på härkomst och religion gjorde att många där valde att gå med i Ku Klux Klan. Den snabbt växande metropolen Chicago var en tid den stad i världen där näst flest svenskar bodde, och där de hade något av en gräddfil i samhället inte minst tack vare sitt utseende. Ännu mer pengar kunde finnas att tjäna för den som reste vidare västerut till städerna vid USA:s Stillahavskust, som Seattle. Men trots gynnsamma förutsättningar så slutade livet i misär för många svenskättlingar i städerna.Medverkande: Patrick Dwyer, vicepresident för S:t Gobain som idag äger företaget Norton; Eric Salomonsson, författare som skrivit om Worcesters svenska historia; Erika Jackson, professor i historia vid Colorado Mesa University i Grand Junction och författare till boken Scandinavians in Chicago; Ola Larsmo, författare. Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Socialdemokraten Ernst Wigforss (1881-1977) kallas världshistoriens mest framgångsrike socialist av den internationella statsvetenskapen – i Sverige har han benämnts som vårt lands främsta politiska geni. Nu kommer den första biografin om ideologen och finansministern som skapade 1900-talets svenska socialdemokratiska välfärdsstat, "Den förbannade optimisten Ernst Wigforss: Socialisten som skapade Sverige" (Historiska Media, 2023), av Henrik Arnstad. Han intervjuas av Ola Larsmo tillsammans med Per Juhlin, som talat in ljudboksupplagan av boken. Samtalet går igenom Wigforss politiska liv och avslutas med det stora mysteriet angående denne man; var det han som var förlagan för Skalman i serien "Bamse"?Support this show http://supporter.acast.com/ensvensktiger. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För fem år sedan lanserade Sverigedemokraterna propagandafilmen "Ett folk, ett parti -- Socialdemokraternas historia" som sprider lögner om socialdemokraternas ageranden under andra världskriget. Den koppling som filmen gör mellan socialdemokratisk och nazitysk politik saknar vetenskaplig grund och är falsk, konstaterade omedelbart historikerna. Men vilken är sanningen? Hur agerade socialdemokraterna när den svenska utrikespolitiken var som mest kontroversiell under kriget? Exempelvis angående judar, permittenttrafiken (tysktågen) och handelspolitiken? Vilken makt hade socialdemokraterna inom samlingsregeringen som styrde Sverige 1939-1945? Henrik Arnstad samtalar med Ola Larsmo, ljudtekniker Per Juhlin (Beppo).Support this show http://supporter.acast.com/ensvensktiger. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Återigen dags för Tyresö Historiedag på Tyresö Slott! Håkan Blomqvist, docent på Södertörns Högskola och Mats Fält(M), Tyresö kommun berättar om det digra och intressanta programmet. Evenemanget går av stapeln fredag 12 maj och kommer bl a att gästas av författaren Ola Larsmo som pratar om rasbiologins historia. Andra teman under dagen är bl a Ukraina, Arktis och antisemitismens historia. Catarina Johansson Nyman är programmakare.

Erik Gustaf Geijer (1783-1847) var historiker, poet och politiker samt en av Sveriges viktigaste liberala tänkare. På många sätt var han långt före sin tid när han under tidigt 1800-tal övergick från konservatism till liberalism och förebådade det demokratiska genombrottet. "Fram går denna lag, som förer människorna allt närmare till varandra; fram går den oupphörligt, i tvedräkt om ej i endräkt, i hat om ej i kärlek, i ondo om ej i godo; källa till elände eller sällhet, civilisationens välsignelse eller förbannelse, allt efter som var och en till densamma förhåller sig", skrev Geijer 1844. Ola Larsmo berättar om Geijer för Henrik Arnstad. Tekniker Per Juhlin. Studio: Beppo.Support this show http://supporter.acast.com/ensvensktiger. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Början, mitten mitten mitten mitten, slutet. Och eftervärlden. Martin Engberg utforskar berättelsen delar som författare, läsare och människa. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen den 9 mars 2020.Kapitel 1: InledningenLåt oss säga att en man kommer gående i en av Paris berömda parker. Solen har just gått upp. Fåglar sjunger. I luften svävar doften av körsbärsblommor. Löven är ljusgröna. Han är för tillfället alldeles själv på stigen. Om bara någon timma kommer parken krylla av motionärer, barnflickor, cyklister och unga par; även flanerande herrar som han själv. Men just nu är det bara han där.Men så Något har rört sig inne bland träden. Mörkt och stort. En häst? Han blir stående. Blick stilla med hög puls. Förväntar sig att få se en ryttare spränga fram ur skogen. Inget händer. Minuterna går. Fåglarna sjunger. Blommorna doftar och det är allt.Men något tycks ändå ha hänt i mannen för han börjar famla i kavajfickorna efter anteckningsboken han alltid bär med sig.Vem kan egentligen säga var, när eller hur en berättelse börjar?Men någon gång, någonstans, nedtecknas de ord som markerar verkets övergång från aningar, bilder och idéer till något en annan människa kan bläddra i och läsa. Ett arbete som för författaren inte sällan är mödosamt och kan ta slingrande vägar innan det fullbordas. Om det fullbordas.Mannen jag föreställde mig i inledningen heter Grand. Hur det egentligen gick till när han fick sin romanidé vet jag inte. Frågan är på sätt och vis dubbelt om inte trippelt omöjlig eftersom Grand är en bifigur i Albert Camus Pesten. En roman som utspelar sig i Algeriet. Så utöver att Grand är en annan författares påhitt, är det möjligt att han om han varit en verklig person  ändå aldrig hade satt sin fot i parken han skriver om och kunskaperna om den enbart varit olika läsefrukter.Grand är en fritidsförfattare med högt ställda ambitioner. Han vill att förläggaren, när hans manus väl når förlaget, ska utbrista: Hatten av, mina herrar! Denna strävan efter perfektion kan få honom att grubbla i veckor över ett enda ord. Han förklarar för sin vän doktorn: Strängt taget är det ganska lätt att välja mellan men och och. Det är redan svårare mellan och och sedan. [---] Men det svåraste av allt är absolut att veta, om man ska skriva och eller inte göra det.Doktorn som i sitt stilla sinne tänker att förläggare antagligen sitter barhuvade på sina kontor blir ombedd att slå sig ned vid matsalsbordet som är täckt av ark. Fullskrivna med utkast till en första mening. Med svetten i pannan högläser Grand sitt senaste försök: En vacker morgon i maj red en elegant amazon på en magnifik fux genom Bois de Boulognes blommande alléer. Grand frågar doktorn vad han tycker. Doktorn svarar att han blir nyfiken på fortsättningen. Men det är fel svar enligt Grand som själv inte är nöjd. När han är färdig ska meningen ha samma rytm som en ridtur i trav. Ett, två, tre Efter en tid presenterar Grand en ny version, där elegant bytts ut mot smärt. Ordet magnifik som ska beskriva fuxen är han missnöjd med, välfödd fungerar inte heller. En kväll är han segerviss  en kolsvart fux ska det stå! Det går inte, säger doktorn.Varför inte?Fux betecknar inte rasen utan färgen.Vilken färg?I alla fall inte svart.Visst finns det författare som, i likhet med Grand, måste få till den första meningen innan de kan skriva resten av verket. Fast det är nog vanligare att de första orden, i likhet med det mesta i ett manusutkast, bearbetas till det oigenkännliga varefter bokens ärende klarnar i författarens hjärna. Eller stryks. Men det finns i alla fall ett exempel på hur en första rad inte bara visade sig rymma en hel bok, utan en hel värld och fick stå kvar oförändrad. J R R Tolkien lär, medan han rättade examensprov, i marginalen på ett papper ha klottrat: I en håla under jorden bodde en hobbit. Och sedan blivit tvungen att ägna ett par år åt etymologiska grubblerier över vad en sån där hobbit kunde vara för en filur innan han kunde skriva Bilbo.Jag undrar om Grands problem kan vara att han har förväxlat rollen som författare med den som läsare. Läsaren kan slå upp boken med förväntan att få stiga in i en annan värld. Men Grand har iklätt sig rollen som författare. Ändå kliver han gång på gång själv över tröskeln och vill att den värld som det är hans uppgift att skapa redan ska stå färdig.Någon som däremot gör ett medvetet försök att kasta om läsaren och författarens roller är Italio Calvino. Romanen Om en vinternatt en resande inleds med att läsaren, tilltalad som du, inhandlar Italio Calvinos senaste bok, Om en vinternatt en resande. Du ser fram emot att läsa den, men när du väl fastnat för berättelsen visar det sig att boken är feltryckt. Från sidan 32 kommer du tillbaka till sidan 17. Frustration! Du går tillbaka till boklådan, byter boken mot en annan. Varefter en lång kedja av händelser följer där detta du (och den verklige läsaren av Calvinos roman) ständigt tar del av nya inledningar på böcker som alla visar sig defekta eller går förlorade innan Läsaren nått slutet.De ständiga växlingarna av scenario och tilltal i Om en vinternatt en resande skjuter in ny energi i verket. Utan att boken i egentlig mening börjar om. Snarare gestaltar den frågor om vad en berättelse är; leker med Läsaren och Författarens roll. Den lyckats behålla en öppenhet som vanligtvis bara ett verk i tillblivelse har. I alla fall simulera en sådan.För när en bok väl är avslutad och har passerat tryckpressarna är den väl en gång för alla fastlagd? Läsaren ska väl kunna lita på att just de raderna, den scenen alltid kommer att inleda boken; den händelseutvecklingen följa? När ett utkast till en tidigare opublicerad föregångare till Harper Lees To Kill a Mockingbird gavs ut som egen titel 2015, Go Set a Watchmen, fanns det de som vittnade om att de fått sin läsupplevelse av Lees klassiker retroaktivt förstörd. Till exempel för att romanfigurerna i den tidigare versionen av boken visade drag de inte alls har i To Kill a Mockingbird. En del saker får det bara inte finns oklarheter runt.Som den här meningen: Äntligen stod prästen på predikstolen.Eller vänta nu, står han inte i predikstolen?Språkvårdaren Catharina Grünbaum har uppmärksammat att inledningsraden av Gösta Berlings saga faktiskt existerar i två varianter. Beroende på utgåva. En petitess kanske. Samtidigt skälver det till lite när svenska språkets mest ikoniska inledningsmening inte visar sig vara helt stabil. Rentav blottar något av sin tillkomsthistoria. Visar att den kunde ha varit en annan.För tänk om hobbiten blivit kvar i sin håla och Lagerlöf strukit hela den inledande scenen i Gösta Berlings saga som trots allt är en vindlande bok? Hemska tanke. Men. Kanske ska dessa antydningar om att de rader läsaren älskar kunde ha varit helt andra eller aldrig kommit att existera (på samma sätt som livet aldrig har existerat för en ofödd) inte ses som ett hot. Eller få oss att tänka på litteraturen som ett hopkok av godtyckligheter. Snarare tror jag att det säger något om vad litteraturen är och behöver vara. Något som aldrig kan avslutas på ett definitivt sätt. Eftersom en sådan litteratur inte skulle vara i behov av en läsare. Och vad ska vi med en litteratur som inte behöver läsare?Som Ali Smith formulerar det i romanen Höst: Det finns alltid, det kommer alltid finnas, mer att berätta.Det är vad en berättelse är.Kapitel 2: Mitten, mitten, mitten ...På natten drömmer författaren att han rider genom en mörk skog. Han duckar för grenarna; pressar ned hälarna för att sitta stadigt i sadeln. Oviss om vart stigarna leder. Men för en gångs skull är det inte en mardröm. Snarare än fruktan, är han fylld av glädje och förväntan där han söker sig fram mellan träden.Men det var inte så det började. Tvärtom hade han länge burit på en gnagande känsla av att ha kört fast. Både i livet och i romanen han arbetade på. Vad var egentligen meningen med allt? Vart var han på väg?Återkommande tänkte han på orden i Den gudomliga komedin: Till mitten hunnen på vår levnads vandringhade jag i en dunkel skog gått vilseoch irrat bort mig från den rätta vägen.Det är förstås typiskt, genant närmast, att en författare ska associera sin medelålderskris till Dante Alighieri. Det inser han. Men det är något med känslan av att vara fast i mitten som han har svårt att släppa. Detta tillstånd som till skillnad från början och slutet inte har en markerande funktion. Av början kan vi vänta oss anslag, löften om det som komma skall. På slutet finns ett krav att trådarna ska tråcklas ihop så att berättelsen kan lämnas över till läsaren. Men mitten? Ja, det är ju något som pågår under obestämd tid mellan dessa två punkter. Själva livet. Själva berättelsen. Den del i vilken meningen med allt måste presentera sig för att det inte ska bli för sent.Förresten, tänker han, att prata om början, mitt och slut som jämförbara entiteter blir missvisande. Har de ens samma funktion? Snarare borde det heta: Början, mitten, mitten, mitten, mitten, mitten, slutet. Med en individuell beskrivning av varje del. Vilket inte går, eftersom dessa beskrivningar först skulle vara helt korrekta i form av den färdiga berättelsen.Och nu har han alltså fastnat där i någon av alla dessa mittar.Kanske är det dags att börja gå i terapi? Med Bergsklättring? Nej. Men har han inte alltid undrat hur det skulle vara att lära sig rida?JoSå kommer det sig att författaren, vid mitten av sin levnadsbana, finner sig själv sittande i sadeln på en häst.Redan från början uppskattar han att få lära sig något som mer är kroppens än tankens kunskap. I vanliga fall är det texter som ska skrivas, analyser som ska formuleras, böcker som ska läsas, men i ridhuset får intellektet vila. Ridningen kräver fokus på balansen och lärarens instruktioner. Den egna kroppens hållning och hästens rörelser. För en stund behöver han inte tänka på romanen som ligger hemma på skrivbordet och aldrig hur många stigar han än provar  tycks vilja släppa ut honom ur sin skog.En berättelse som engagerar i första halvan men tappar farten i den andra är dömd, har han läst i P C Jersild insiktsfulla handbok, Skriv först. Fråga sen. Vars bärande råd utgörs av titeln. Ett råd författaren på hästryggen inte har behov av, eftersom det redan är på det sättet han arbetar. Kanske till och med lite för mycket. Frågan är om det inte är en del av problemet.Han har inga större bekymmer med att komma igång, ge sig i kast med ett nytt projekt. Följa infall och nycker. I berättelsens begynnelse, liksom i livet, kommer dagen alltid med ett löfte om att vara lång och att vad som helst kan hända. Sedan, redan innan lunch, kryper tvivlen fram. Består inte texten enbart av irrande sidospår som leder tillbaka till samma glänta? Det språkliga glappet mellan det som vill formuleras och det som står på sidan te sig som en avgrund? Skogen tycks bara bli tätare och tätare och allt mörkare.En av de saker författaren mest uppskattar med ridningen är samspelet med hästen. Hur ryttaren inte bara ger kommandon, utan också måste göra sig känslig för djurets rörelser.Ta tyglarna, säger ridläraren.Se där, ett råd också till den som värmt upp och lösgjort sin berättelse, tänker författaren. Berättelsen får inte skritta på med lösa tyglar i all evighet. Ryttaren måste vara aktiv, hästen ska fås till att gå på tygel. Något som enligt Ridhandbok 1 kräver en stadig och mjuk kontakt mellan handen och hästens mun. Mellan handen och textens mun.Vänd rakt upp, säger nu ridläraren.Det innebär att de ska rida från mitten på ena kortsidan till mitten av den andra. Det är svårare att rida på det sättet, jämfört med att rida utmed väggarna där häst och ryttare har stöd. Han känner det, hur manövern kräver större kontroll av honom. Vilket i sin tur kräver större lyhördhet mot hästen. I mitten av manegen blir den raka linjen som ska följas lätt krokig.Liknar inte det vad som gärna händer också i berättelsens mitt?Hm, tänker författaren och skänklar. Jämförelsen är kanske inte felfri. Men varför skåda given häst i mun? Han gillar hur parallellen avintellektualiserar skrivprocessen. Erkänner den kunskap som ligger i praktiken. Handen. Dramaturgiska kurvor, synopsis  planer det har han försökt med, men aldrig blivit en riktig vän av. Han tänker bäst genom att skriva. Med pennan mot papperet. Han är en byxnötare, eller panster som det kallas på engelska. Motsatsen till att vara en planer; någon som planerar.Den anglosaxiska creative writing-miljön tycks full av begrepp som försöker sätta fingret på skrivprocessen, men också författartyper.Zadie Smith, minns han, skrev i en essä om micro managers kontra macro planers. En micro manager är den typ av författare som skriver berättelsen ord för ord. Ett stycke och kapitel i taget, kronologiskt, för att vid sista punkten vara färdig med boken. Han har svårt att tro på att den sortens varelser existerar, men Smith hävdar att hon själv är en av dem. Han har träffat andra som också påstått sig vara det. På andra sätt trovärdiga individer.Motsatsen är macro plannern som inte drar sig för att göra våldsamma förändringar av sin text. Efter hundra skrivna sidor bestämma att handlingen måste utspela sig i Paris istället för Göteborg; byta kön på romanfigurer; flytta träd, gator och slott. Anlägga en park med blommande alléer för att ta bort den igen. För den sortens författare finns det inget som en gång för alltid är bestämt förrän boken är färdig.Det råder inga tvivel om i vilken kategori han ska stoppa sig själv i. Han är en byxnötande macro planner som dagdrömmer om att bli en planerande micro manager.Kanske skulle en ny term kunna fogas till de tidigare: sadelnötare? Nu när han sitter på hästryggen?Nej, skillnaden mellan praktikerna är för stor. Ridandets erfarenheter är förnimbara i kroppen, kännbara som en skillnad. Medan skrivandets ordlösa kunskap, formulerandet av formulerandet, är svårare att greppa. Känna. Visar sig bäst i de ord som handen ibland hinner placera på papperet innan tanken hunnit lägga sig i. En praktik som är undflyende, ständigt förändras, och som teoretiserad gärna riskerar bli regler och råd som snarare uttrycker en sorts idealism än verklighet.Lektionen är slut. De ställer upp på medellinjen.Sitt av, klappa om hästarna, säger läraren.Författaren leder hästen till stallet. Svettig och nöjd.På natten drömmer han att han rider under träden. Han vet inte vart stigarna leder, men det skrämmer honom inte att vara på väg mot det okända. Inte längre. Han litar på rörelsen och att handen, kroppens kunskap skulle leda honom rätt.Ut ur den mörka skogen.Kapitel 3: SlutetVet du hur det slutar? är en fråga författare ofta får angående sin skrivprocess. En del svarar att de aldrig börjar skriva innan de vet det. Andra, som den bästsäljande författaren Stephen King, är mindre oroade: Varför ska man ha sån kontrollnoja? Förr eller senare slutar ju berättelsen någonstans. Författaren Ellen Mattson sa en gång att hon brukar se slutet ungefär på det sätt man kan se ett mörklagt rum när det lyses upp av blixten. Man får en uppfattning av konturerna, ungefär var möblerna står, anar fönster och dörrar. Hon börjar inte skriva utan att först ha fått den där aningen.Men en del författare vill helst inte veta hur deras berättelse ska sluta eftersom de själva vill bli överraskade. Annars blir skrivandet tråkigt tycker de. Det är antagligen också ett arbetssätt som fungerar som bäst just i den sorts tänk om-situationer Stephen King gärna skriver och som bygger på att ett antal personer placeras inför ett tillspetsat scenario. Till exempel en pest som tagit livet av 99 procent av mänskligheten, medan de överlevande antingen dras till den onda eller goda sidan för att sedan mötas i en slutstrid. Pang-bom-explosion, och slutet kommer i det efterföljande lugnet. Vilket ju också är det vanliga i deckaren. Polisen jagar skurken. Pang-pang. Röken lägger sig. En vann. En förlorade.Och alla genrer har sina favoritslut som säger något om vad det är för sorts berättelser vi har att göra med. Hjälten rider in i solnedgången. Dödsstjärnan sprängs. Rätt par får varandra efter ett antal komiska förväxlingar. Monstret tycks ha besegrats, men reser sig igen bakom huvudpersonens rygg, redo att på nytt gå till attack innan det får ta emot det dödliga skottet. Eller twisten, skruven som dras åt. Som i Rosemarys Baby, av Ira Levin, modern som böjer sig över vaggan och gullar med bebisen, trots att hon vid det laget insett vad det är för sorts barn hon har fött. Ett slut som i Polanskis filmgestaltning är gastkramande.Ira Levin som i romanen Sliver för övrigt skrivit vad jag skulle vilja utse till ett av världshistoriens sämsta slut. I vilken skurkens öde beseglas av en fräsande katt som attackerar honom och klöser ögonen ur honom.Jösses. Tack och lov har det slutet ändrats i filmen.Förläggaren Håkan Bravinger  som emellanåt framträder som talesperson för dramaturgin i finlitteraturen  påpekar gärna att det annars ofta är den mer litterärt syftande berättelsen som brukar få problem med slutet. Romaner som mindre bygger på intrig, och mer på ett undersökande av ett tillstånd, eller relationer. Språket funkar. Romanfigurerna lever, men trådarna har kastats ut och blivit hängande lösa. Spänningsberättelsen har ju sin slutstrid att bygga upp sig mot, men den mer litterära berättelsen är sällan lika definitiv. Den avtar gärna i en sorts tonförändring istället. En lätt höjning, eller glidning åt sidan.Som i den mycket språkdrivna apokalyptiska Ödmården av Nils Håkansson. Vattnet breder ut sig, snart finns inget land kvar och folkspillran sätter sig i kanoterna: och vi sutto där tills vattnet steg lite till, och då ruckades våra farkoster, och snart lyftes de opp, en efter en, och buros ut i diset. Sista meningen blir hängande i luften, utan punkt.Slutet fastslår alltså något om berättelsens estetiska värden. Vilket i sin tur något redan Carl Jonas Love Almqvist var inne på säger något om berättelsens förhållande till världen. I hans Dialog om Sättet att sluta Stycken, säger den ena personen: Vet du ej, att det inte är nog för en sak som slutar, att blott och bart upphöra, utan den bör upphöra på ett ordentligt, skickligt och avgjort sätt, så att det, med ett ord, är slut. Men den andre invänder mot bristen av realism i den sortens slut: Jag har aldrig sett någon händelse i det jordiska lifvet, någon katastrof sådan, att den stått fram i världen med full begriplighet, utredd och insedd till alla sina delar. Talaren menar att sådana slut bara finns i orimliga konstalster. Och avhandlingar. Hans ideal tycks snarare var ett slut som fortsätter dikta i läsaren.Men varför är slutet så viktigt?Det har förstås med döden att göra. Det som slutar påminner oss gärna om att livet i sig är en benhård berättelse med början, mitt och slut. Eller mitt, mitt, mitt, mitt, för den delen. Att skiljas är att dö en smula, heter det och i slutet av berättelsen är det dags att lämnat något vi ägnat både tid, tankar och känslor åt. Levt i, som läsaren kan säga. Ifall det är en bok som betytt något, som vi känt en djup kontakt med, är slutet det som besvarar den tillit vi visat den litterära skapelsen. Läsare vill se bokens ansatser fullföljda. Ett misslyckat slut spottar ut oss förvirrade på andra sidan.Av berättelsen har vi anledningar att förvänta oss en rimlig proportion mellan början, mitt och slut. Medan det inte finns någon självklarhet i vem av oss som befinner sig närmast slutet i livets berättelse. Den fullt friske tjugoåringen kan komma att bli överkörd av en bil innan den långsamt döende hundraåringen somnat in. Vi kan förstås leva vidare just som berättelse, i andras minnen. Men ärligt talat, för det medvetande som klipps av spelar det bokstavligen ingen roll.Över de berättelser vi själva berättar har vi mer att säga till om och kan, om vi vill, skapa slut som gör oss tillfreds. Som skänker oss en känsla av rättvisa där ingen rättvisa egentligen finns. Eller formulerar den orättvisa vi upplever inför en död som kommer utan urskiljning. Den som är ung får inte dö, ändå händer det att unga dör. De som begått onda handlingar kan komma att leva ett långt, lyckligt liv, medan den som förtjänat bättre, kan dö i smärtsam sjukdom. Det är sådana händelser berättelsen kan ge form och mening åt med hjälp av orden. Eller i alla fall sätta ord på.I essäsamlingen The Sense of an Ending ursprungligen ett antal föreläsningar talar kritikern Frank Kermode om hur litteraturen påverkat hur vi föreställer oss apokalypsen. Och om människans behov att, i existensens ögonblick höra till, vara relaterad till en början och ett slut. Apokalypsen är ju egentligen en berättelse om hopp. En fiktion. Den säger inte enbart att allt en dag tar slut. Den lockar också med löftet om återuppståndelse (för vissa).Vattnet stiger, snart finns det inget land kvar, men vi skjuter oss ut i våra kanoter för någonstans där ute i dimman kan det hända att vi på nytt stöter mot fast mark.Eller som den franske poeten Paul Valéry ungefär skrev, och som skulle kunna gälla både för en roman och ett liv: Man avslutar inte en berättelse. Man överger den.Fjärde kapitlet: EftervärldenLäsaren lägger ifrån sig boken på nattduksbordet med en känsla av saknad. Den har inget mer att berätta om de öden hon följt under veckor. Återvänt till under varje ledig stund. Hon kan förstås läsa den igen, men parallellt med känslan av saknad finns tillfredsställelsen över att vara färdig, kunna påbörja en ny bok. Det får bli i morgon. Hon släcker ljuset. Somnar. Drömmer. Det är en mardröm. En mekanisk hund jagar henne. Hon flyr. Rusar genom villaförorten. Ovanför hovrar en helikopter med kamera och sökarljus. I sista stund kastar hon sig utför en slänt, ned i floden.Har hon kommit undan? Förvillat hundens doftkänsel?Hon tar sig i land, slår foten i något, borstar bort löven och hittar en övergiven räls som hon följer. Mellan träden flackar ljuset från en lägereld. Där, i en glänta i skogen, träffar hon på ett märkligt sällskap som inte presenterar sig som människor, utan som böcker. Platons Staten, Jonathan Swifts Gullivers resor, evangelierna Det finns alltid, det kommer alltid finnas, mer att berätta.Det är vad en berättelse är som Ali Smith skriver. Boken diktar vidare i läsaren.Drömmen ovan har jag lånat från Ray Bradbury kortroman Fahrenheit 451 som utspelar sig i en dystopisk värld där det är förbjudet att äga böcker. Hos honom är det en man vid namn Montag som flyr. Montag har till nyligen arbetat som brandman. Det vill säga varit en av dem som åkt ut för att bränna böcker när någon angivits. Men nyfikenheten har fått honom att vilja ta reda på vad det står i böckerna som hellre får människor att låta sig brännas levande tillsammans med dem än att leva utan dem.Det har gjort honom till en jagad man.Vem vet vad läsaren kommer att minnas av boken efter att hon lagt ifrån sig den på nattduksbordet och somnat?Själv glömmer jag det mesta jag läser. Men en del blir också kvar. Rester av språk, aningar, bilder, tankar, händelseförlopp som med tiden lagt sig som ett sediment i mig. Ställer jag mig framför bokhyllan kan jag nästa känna hur det liksom lösgör sig ett stoff av minnen bara genom att jag betraktar bokryggarna. Jag minns saker jag läst i böckerna. Ibland också var jag befann mig när jag läste det; perioder av mitt liv gör sig påminda. En resa. Ett rum jag lämnat.Bradburys bok, särskilt scenen med människor som vandrar utmed ett järnvägsspår och memorerar klassiker, är en av de saker som stannat kvar i mig (Möjligen uppblandat med François Truffauts filmatering av boken).Själv skulle jag antagligen inte vara särskilt pålitlig som vandrande bok. Det är inte enbart en fråga om minneskapacitet, utan mer ja, frestelse. Jag skulle inte kunna motstå lusten att dikta vidare på det verk jag fått i uppdrag att memorera. Litteratur har alltid väckt en lust hos mig att svara. Det var rent av en av de viktigaste anledningarna till att jag ville bli författare: jag läste saker som gjorde något i mig som inget annat kunde göra. Lät mig besöka världar, människor, och ta del av tankar som jag inte annars skulle ha känt till. Snart ville jag själv försöka framkalla sådana världar, språk och tankar hos andra. På mitt sätt.När Ali Smith skriver: Det finns alltid, det kommer alltid finnas, mer att berätta.Det är vad en berättelse är, slår hon upp porten mellan läsaren och författaren. Det är ju inte en simpel textkritik hon kommer med: att en viss specifik berättelse har för många lösa trådar hängande som måste tas om hand innan de kan lämnas över till läsaren. Hon säger något som jag tänker inte bara handlar om vad en berättelse är, utan vad litteraturen är. Ett utbyte. Ett samtal; en mycket långsam korrespondens. Med utsträckning över både tid och rum. Ibland tusentals år. Vänskaper som upphäver döden.Men vad blir kvar och vad blir inte kvar?En omöjlig fråga och inget en författare kan råda över. Det är upp till läsaren.Arthur Conan Doyle lär ha velat bli ihågkommen för sina historiska verk, och försökte ta livet av sin skapelse Sherlock Holmes för att den populära detektiven inte skulle överskugga det han ansåg var de viktigare böcker han skrivit. Det skapade ramaskri, och till slut blev han tvungen att låta Sherlock Holmes återvända från de döda, inte minst av ekonomiska skäl. Människor åker fortfarande till London för att besöka Baker Street, men lär knappast börja fråga efter hans historiska romaner.Det är inte lätt med eftermälet.I essän Jag skriver, alltså ska jag dö från samlingen Sapfo har lämnat oss läser Jesper Svenbro poetens mest kända rader i fragment 31 utifrån hur grav- och votivinskrifter, som till exempel kan återfinnas på föremål, var tänkta att läsas. Skriftspråkets ordning, sådan vi känner den från de arkaiska inskrifterna, vill att skrivaren ska definiera sig som frånvarande, som död, skriver Svenbro. I sin läsning får han fram ett triangeldrama mellan ett jag (Sapfo), ett du som är dikten själv och han, som är den framtida läsaren. Det betyder att den som framstår som en gudars like i Sapfos berömda rader, inte är en kärlekspart, utan den framtida läsare som ska blåsa in sin anda i diktens materiella form, och på nytt väcka liv i den. Långt efter det att diktaren själv, Sapfo, upphört att existera. Det har gjort diktaren svartsjuk på denna framtida Läsare som kommer att kunna njuta av hennes dikt den dag hon själv är död. I en annan essä, som återfinns i samma bok, skriver Svenbro att både Sapfos mor och dotter hette Kleis. Ett namn som bildats av kléos, som ungefär betyder poetiskt eftermäle.Den döde författaren gör vad den kan för att från graven ta kontroll över sitt eftermäle, men får inga fler ord med i leken den dag den levande läsaren tagit dikterna till sig.Sällskapet i Bradburys bok har alltså tagit på sig uppgiften att tradera böckerna tills den dag de på nytt kan skrivas ned och distribueras. I generationer ifall de måste. Men hur väl de än lyckats utveckla sina minnesystem tänker jag att det som stått i dem kommer att förändras. Omärkligt på sina ställen, ett ord här, ett komma där; mer omfattande på andra. Det är också nödvändigt. De som varit böckernas värdar under all denna tid kommer inse att det finns mer att berätta. Saker som behöver förklaringar. Placeras i sitt sammanhang. En kontext. Annars kommer det de ska föra tillbaka på papper inte vara en levande litteratur; bara döda ord från ett förflutet ingen längre minns eller kan förstå. För att fullborda sina roller som bevarare måste de alltså bli författare. Lägga till fotnoter, skriva introduktioner. Efter hand kommer en ny litteratur växa fram. Först då kommer de ha räddat verken.Att enbart bevara litteraturen, så att säga i ett fryst tillstånd, utan att nya böcker skrivs är samma sak som att låta den dö.Läsaren har vaknat. Hon trevar efter glasögonen på nattduksbordet. Råkar putta ned boken hon läste kvällen innan på golvet. Något har tagit henne i besittning en oroande rest av nattens drömmar. Undanglidande bilder, en komprimerad stämning, ljudet av hovslag och skuggor som rör sig under träden. Utan fördröjning, eller ens ha tagit ett aktivt beslut, sätter hon sig vid skrivbordet och börjar skriva. Martin Engberg, författareMusikThe Age of Wood av Savfk (CC BY 4.0) www.youtube.com/savfkmusic www.facebook.com/savfkmusic)LästipsFrank Kemode: The sense of an Ending. Oxford university press, 2000. P C Jersild: Skriv först Fråga sen. Albert Bonniers förlag, 2019. Susanne Miesner m fl: Ridhandboken 1 grundutbildning för ryttare och häst, översättare Marianne Kristoffersson. Svenska ridsportförbundet, 2003. Harper Lees "To Kill A mockingbird" hette länge "Dödssynden" på svenska. Maj 2020 kom den dock ut i Eva Johanssons översättning under namnet "Att döda en härmtrast". "Ställ ut en väktare" utkom 2015 av samma översättare på Albert Bonniers förlag. Selma Lagerlöfs "Gösta Berlings saga" publicerades 1981.  Italio Calvino, Om en vinternatt en resande, översättare Viveca Melander. Natur & kultur, 2017. Albert Camus, Pesten, Albert Bonniers förlag, Elsa Thulin Dante Alighieri: Den gudomliga komedin, översättning av Ingvar Björkeson. Natur & kultur, 2006. https://litteraturbanken.se/översättarlexikon/artiklar/Den_gudomliga_komedin_i_svensk_översättning Ali Smith: Höst, översättare Amanda Svensson. Atlas 2018. Stephen King: Att skriva En hantverkares memoarer, översättning: Tove Borglund Janson. Bra böcker 2011. Ny översättning av Ola Larsmo 2017, Albert Bonniers förslag. Stephen King: Pestens Tid, översättning Lennart Olofsson. Bra böcker, 2010. Carl Jonas Love Almqvist, Dialog Om sättet att sluta Stycken. Ira Levin, Sliver, Jimmy Hofsö , W & W Nils Håkanson, Ödmården, Albert Bonniers, 2017 Ray Bradbury, Fahrenheit 451, översättare Siv Nordin Jesper Svenbro, Sapfo har lämnat oss, Ellerströms, 2015 Zadie Smith, Changing My Mind: Occasional Essays

En annorlunda bokcirkeln med Thella Johnson och Lollo Collmar. Best Of-avsnitt med höjdpunkter från säsong 1. Gäster: Thomas Kazen, Björn Wiman, Sara Parkman, Sara Abdollahi, Robert Fux. BEST OF säsong 1*Hon ska heta maninna - ty av man är hon tagen. Thella återupplever ett tonårsminne av skapelseberättelsen och dess historia om hur Gud skapar Eva av ett av Adams revben. Men vad står det egentligen i den ursprungliga texten?*Normativt, Formativt eller So What - olika sätt att läsa Bibeln. Lollo och Thella vill närläsa och utgå från det som faktiskt står skrivet på sidorna. Pastorn och bibelvetaren Thomas Kazen komplicerar bilden och ger exempel på olika vanliga läsningar.*Varför finns det inga katter i Bibeln? Författaren Ola Larsmo har sökt svar men är inte nöjd med de förklaringar han fått. *Noas ark. Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, tycker att vi ska fråga oss vad Noa hade gjort med vetskapen om dagens klimathot. *Gudar som tröttnat på de jobbiga människorna. Berättelser om Den Stora Floden florerade redan flera tusen år före Bibelns tillkomst. Bibelvetaren Thomas Kazen berättar om föregångarna till historien om Noa och syndafloden.*Inget är nytt under solen! Folkmusikern och artisten Sara Parkman älskar Predikaren. Men är Predikaren optimist eller cyniker? Och var det verkligen kung Salomo som skrev texten? Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap, reder ut.*Mörkret är ljus, ljus är mörker. Sara Abdollahi, skribent och litteraturkritiker, väljer ut några av de många ljus- och mörkertexterna ur Bibeln och uppmanar oss att se ljus och mörker mer som två komplement i en helhet och mindre som motsatser. Och mindre som att det ena är gott och det andra ont.*Hej apokalyps! Skådespelaren och dragshowartisten Robert Fux älskar dramat när basunerna ljuder och världen går under i Uppenbarelseboken.Bibelavsnitt: 1 Mosebok 6, Predikaren 1, Matteus 6:1, Jesaja 16:3, Uppenbarelseboken 8, 1 Mosebok 2Citat ur filmerna På heder och Samvete (A Few Good Men) och Det sjunde inseglet och tv-serien Girls, S1E7, "Welcome to Bushwick a.k.a. the Crackcident"Musikcitat i avsnittet: Kanye West - Jesus Walks Madonna - Like A Prayer Prince - God (Love Theme From Purple Rain)Medverkande i avsnittet: Thomas Kazen, Björn Wiman, Sara Parkman, Sara Abdollahi, Robert FuxProgramledare: Thella Johnson Bisittare: Lollo Collmar Ljudtekniker: Monica Bergmark, Lisa Abrahamsson, Susanne Martinsson

En annorlunda bokcirkel med Thella Johnson och Lollo Collmar. Gäster: Ola Larsmo, författare och Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap. DEL 6*Varför finns det inga katter i Bibeln? Författaren Ola Larsmo har sökt svar men är inte nöjd med de förklaringar han fått. *Går det att tyda sin mammas gamla understrykningar och sidoanteckningar? Ola Larsmo ärvde sin mors tummade exemplar av Nya Testamentet, och grubblar över vad hon kan ha tänkt om det hon läst. *Normativt, Formativt eller So What - olika sätt att läsa Bibeln. Lollo och Thella vill närläsa och utgå från det som faktiskt står skrivet på sidorna. Pastorn och bibelvetaren Thomas Kazen komplicerar bilden och ger exempel på olika vanliga läsningar. *Kan en fanatiker tänka om? Ola Larsmo rekommenderar alla att läsa Apostlagärningarna som en rafflande, actionfylld roman och särskilt begrunda berättelsen om aposteln Paulus omvändelse på vägen till Damaskus. *Hon ska heta maninna - ty av man är hon tagen. Thella återupplever ett tonårsminne av skapelseberättelsen och dess historia om hur Gud skapar Eva av ett av Adams revben. Men vad står det egentligen i den ursprungliga texten? Bibelstycken: Apostlagärningarna, i synnerhet kap 2 samt 7-10 och 1 Mosebok 2, i synnerhet 2:18I avsnittet citeras och refereras även följande böcker:Northrop Frye - The Great Code: The Bible and Literature Krister Stendahl -The Apostle Paul and the Introspective Conscience of the West Platon - Symposium Bereishit Rabbah (Genesis Rabbah) - antologi av rabbinska texter om 1 Mosebok Eva Reimers - 8ECitat ur filmen På heder och Samvete (A Few Good Men) och tv-serien Girls, S1E7, "Welcome to Bushwick a.k.a. the Crackcident"Musikcitat i avsnittet: Kanye West - Jesus Walks Madonna - Like A Prayer Prince - God (Love Theme From Purple Rain) Medverkande i avsnittet: Ola Larsmo, författare Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap vid Enskilda Högskolan Stockholm, pastor i EqumeniakyrkanProgramledare: Thella Johnson Bisittare: Lollo Collmar Ljudtekniker: Monica Bergmark

Ola Larsmo berättar utifrån sin bok "Lektion 11: En bok om rasbiologi" om rasbiologins historia ur ett svenskt perspektiv. Vad var exempelvis Rasbiologiska institutet i Uppsala? Vad är rashygien och hur fungerade stereliseringspolitiken? Och inte minst -- hur missbrukas historiken om rasbiologi politiskt i dagens propaganda? Ola Larsmo diskuterar med Henrik Arnstad. Ljudtekniker Per Juhlin, Beppo.Support this show http://supporter.acast.com/ensvensktiger. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

PEN fyller 100 år, men vad betyder egentligen organisationens ord om att kulturen och litteraturen inte ska ha några gränser, att den inte ska ställas i nationers eller ideologiers tjänst? Och varför är den strävan så aktuell idag? Författaren Ola Larsmo samtalar med Jesper Bengtsson, ordförande för Svenska PEN.

En annorlunda bokcirkel med Thella Johnson och Lollo Collmar. Gäster: Ola Larsmo, författare, Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap. EXTRAPODD MED ANLEDNING AV ATTACKEN MOT SALMAN RUSHDIE.Thella Johnson, Lollo Collmar, Thomas Kazen och Ola Larsmo i ett samtal om hädelse i konsten, och vad hädelse är för olika människor i olika tider.I detta avnitt samtalar vi undantagsvis kring en annan bok än Bibeln.Citat ur: Satansverserna av Salman Rushdie Joseph Anton av Salman Rushdie Midnattsbarnen av Salman Rushdie Mullvaden (Tinker, Tailor, Soldier, Spy) av John Le Carré Michael Kohlhaas av Heinrich von Kleist Musikcitat i avsnittet: Filmcitat ur På heder och Samvete (A Few Good Men) Musikcitat i avsnittet:Kanye West - Jesus Walks Madonna - Like A Prayer Prince - God (Love Theme From Purple Rain) Medverkande i avsnittet: Ola Larsmo, författare Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap vid Enskilda Högskolan Stockholm, pastor i EqumeniakyrkanProgramledare: Thella Johnson Bisittare: Lollo Collmar Ljudtekniker: Monica Bergmark

Vilket ideologiskt arv har Sverigedemokraterna knutit an till? Vad betyder kodordet "socialkonservatism"? Per Svensson och Ola Larsmo tar i sin artikel med oss på en resa genom den svenska fascismens historia – vad lever kvar i dagens politiska vardag? "Blott barbariet var en gång fosterländskt". Esaias Tegnérs diktrad är sönderciterad men insiktsfull. Så hur mycket barbari ryms i Sverigedemokraternas fosterländskhet? Och var har den sina rötter? --- Det högerradikala arvet, ur Expo #1 2015, av Ola Larsmo och Per Svensson. Uppläsare: Erik Glaad Ansvarig utgivare: Daniel Poohl Texten är en förlängd och omarbetad version av en artikel som tidigare publicerats i Dagens Nyheter 150107. --- Fram till valet kommer vi att publicera ett inläst reportage per vecka från tidigare nummer av tidskriften Expo. Vi vill gärna veta vad du tycker om att lyssna på våra reportage. Maila dina tankar till studioexpo@expo.se. Självklart kommer Studio Expo ut som vanligt en gång i veckan. Varje fredag där du lyssnar på poddar! --- Studio Expo ger dig som lyssnar fördjupningar om våra avslöjande, mer om våra granskningar och analyser av högextrema tendenser. Varje vecka i din poddspelare! Expo är en religiöst och partipolitiskt obunden stiftelse. Vi har granskat och bevakat extremhögern sedan 1995 för en levande demokrati där rasistiska idéer och organisationer saknar inflytande.

Varför är historia så viktigt? Vilken historia är viktig? Vad händer med den historielösa människan? Var börjar man? Gäst: Ola Larsmo, författare och hedersdoktor vid historisk-filosofiska fakulteten Uppsala universitet Producent: Agneta Nordin, Lokatt Media Kinamockaskogen är ett samarbete mellan Lunds stift, Luleå stift, Sensus, Universitetskyrkan och Kyrkans tidning

I maj 1927 rasade den första svenska debatten mellan flyktingmotståndare och antirasister -- och argumentationen känns igen än idag. Bakgrunden var att Sverige skulle få sin första "lag om utlänningars rätt att här i riket vistas". Den liberala regeringen ville hindra framför allt judar från att komma till Sverige och fick stöd av högern. Men socialdemokratin tog strid -- och kampen blev hård. Hur gick det till när justitieminister Johan Thyrén, känd för sina enorma mustascher (bilden), ville stoppa "ej önskvärda befolkningselement" från att komma till Sverige utifrån "rassynpunkten"? Varför stod socialdemokraterna ensamma upp för en generös flyktingpolitik? Vilken var bakgrunden? Henrik Arnstad och Ola Larsmo diskuterar vad som hände 1927. Ljudtekniker Per Juhlin, Beppo.Support this show http://supporter.acast.com/ensvensktiger. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I tider av krig och mänskligt lidande är det en sak att säga att vi mer än någonsin behöver litteraturen. Men vad betyder det egentligen? Författarna Balsam Karam och Ola Larsmo i studion. Behöver vi litteraturen för att få tänka på något annat en stund? Eller behöver vi tvärtom så många vittnesmål som möjligt från omvärlden? Vill man läsa om krig för att förstå, eller önskar man läsa om fred för att få hopp? Ja vad har skönlitteraturen för betydelse för oss nu? Vilka böcker kan vi söka oss till? Det är många frågor, kanske är de för stora för att få svar, men idag letar vi ändå."Vi människor har idéer om ett annat sätt att leva, en annan ordning som inte måste innehålla den här typen av konflikter," säger Balsam Karam i Lundströms Bokradio. "Och just litteraturen är för mig en plats som upprättar en sådan ordning.""Litteraturen är ett sammanhang som rullat på i årtusenden" säger Ola Larsmo. "Vi har bildat avtryck av den mänskliga erfarenheten i tusentals år, och det arbetet är så mycket större, djupare och viktigare för vilka vi är, än till och med krig."Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)

Professorn i kyrkohistoria Joel Halldorf berättar om frikyrkornas betydelse för den svenska demokratiska utvecklingen från 1848 och framåt samt diskuterar med Henrik Arnstad och Ola Larsmo.Support this show http://supporter.acast.com/ensvensktiger. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Pär Lagerkvist är en författare som har betydelse än idag. Han tog upp de stora livsfrågorna samtidigt som han klart insåg farorna när humanitet och människokärlek inte längre finns inom oss. I det här avsnittet av Kronobergspodden läggs fokus på varför Lagerkvist har något att säga till också dagens människa. Ola Larsmo intervjuas, och musikgruppen Testbild! från Malmö tolkar vackert en av Lagerkvists dikter. Lyssna till varför Nobelpristagaren från Växjö fortsätter att vara central!

Ola Larsmo har försörjt sig på sitt skrivande i trettio år. Vi pratar om att få tag på sin berättelse, om att göra litteratur av historia, om personporträtt och mycket mer. Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik Maria Eggeling Stöd mitt arbete med skrivarpodden här: https://www.patreon.com/kerstinonnebo

Här ger Ola Larsmo tre skrivtips till personer med författardrömmar. Lyssna på hans långa avsnitt om en vecka! 1. Följ din fascination 2. När du hittat något intressant: Böka på en stund med det 3. Var försiktig med att redovisa din research Stöd mitt arbete med skrivarpodden här: https://www.patreon.com/kerstinonnebo Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik: Maria Eggling

Ola Larsmos nya bok är skriven som reaktion mot förvridna bilder av svensk historia. I vår intervjupodd berättar han om boken och vad som fick honom att skriva den. Tio lektioner i svensk historia är titeln på författaren Ola Larsmos nya bok. Idén bakom boken föddes i samband med senaste valet och det som han ansåg var ren historieförfalskning från framför allt sverigedemokratiskt håll. I Dagens Arenas intervjupodd pratar Ola Larsmo med chefredaktör Jonas Nordling om boken, om ilskan som drivkraft och vad han ville uppnå med att skildra denna del av historien.

Ola Larsmo har i vrede skrivit boken "Tio lektioner i svensk historia" utifrån nutidens politiska förfalskningar av Sveriges historia inför och under andra världskriget. Han samtalar med Henrik Arnstad om sanning, lögner och propaganda.Support this show http://supporter.acast.com/ensvensktiger. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Tjugo år har gått sedan 9/11 vad har händelsen gjort för avtryck i musik, film, litteratur och tv? Blir det självklart god konst när man gestaltar ett trauma eller får man ens tala i termer av kvalitet? Dagens P1 Kultur är en radioessä. Vi ställer alltså fler frågor än ger svar. Det blir ett sökande samtal om vad 11:e september 2001 egentligen gjorde med kulturen? Vilka spår ser vi i musik, böcker, filmer, TV-serier av terrorattackerna och krigen som följde? Vad håller de olika uttrycken för konstnärlig kvalitet? I samtalet medverkar författaren Ola Larsmo, SRs Mellanöstern-korrespondent Cecilia Uddén och SRs New York-korrespondent Roger Wilson som också sett Spike Lees nya dokumentärserie "NYC Epicenters" på HBO Nordic. Fyra avsnitt som beskriver tiden från 9/11 fram till dagens Covid 19-katastrof. Är det möjligen dokumentären som skildrar traumatiska händelser bäst? I arabvärlden är avtrycken efter 11:e september i kulturen få, det menar den egyptiske författaren Ezzedine Choukri Fishere. Han berättar att inga litterära verk i Arabvärlden har tagit upp skuldfrågan efter 9/11, där finns inget självkritiskt granskande av arabvärlden roll i att uppfostra dessa terrorister. Inte heller i mina egna romaner, medger han. Cecilia Uddén har pratat med honom. Vi hör också den svenska författaren Pooneh Rohi som debuterade med boken "Araben" 2014 om vad händelserna gjorde med hennes identitet och författarskap. När hennes iranska bakgrund över en natt gjorde henne till främling och ordet "muslim" inte längre bara var en beteckning för en religiös tillhörighet. Pooneh Rohis senaste bok heter "Hölje" och handlar om en graviditet och förlossning. De böcker som nämndes i programmet var bl.a.: "Lördag" av Ian McEwan i översättning av Maria Ekman "Frankenstein i Bagdad" av Ahmed Saadawi i översättning av Jonathan Morén "Extremt högt och otroligt nära" av Jonathan Safran Foer i översättning av Hans-Jacob Nilsson "Falling Man" av Don DeLillo i översättning av Rebecca Alsberg. Programledare: Lisa Bergström Producent: Nina Asarnoj

Gudstjänst från Katarina kyrka med Camilla Lif och författaren Ola Larsmo. I gudstjänsten hörs även nykomponerad musik av församlingens musiker. Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen ur Lukas 10  Själv har jag aldrig haft någon särskild tanke om vad änglar är annat än just detta: en från sidan inskjuten och oväntad aning av ljus, som dock även gjorde mörkret synligt i all dess vidsträckthet. Ola Larsmo, ur "Översten" Ljusets rot finns i mörkret. varenda människa .eller människa, förresten varje levande varelse kan skjuta in en oväntad aning av ljus. Det är hoppets biotop i tiden. Camilla Lif Medverkande Ola Larsmo, författare Camilla Lif, predikan Irma Schultz, recitation, sång, projektledning Hans Kennemark, fiol Linnéa Lundgren, sång, klarinett Sofie Livebrant, piano och sång Emelie Power, sång, slagverk Malin Rudengren, piano och sång Gregory Lloyd, orgel och piano Arvid Svenungsson, piano Andreas Eklöf, ljud Lars Andersson, orgel Katarina kammarkör under ledning av Hans Vainikainen Text Lukas 10:23-37 Musik Sv Psalmboken 681: Herre hör min bön (Jacques Berthiér) Saliga de ögon som ser vad ni ser (Sofie Livenbrant, Lukas 10) Lukas 10:25-26 för piano (Andreas Eklöf) The Lawman (Gregory Lloyd, Lukas 10) Mi ho rei (vem är min nästa) (Linnéa Lundgren, Lukas 10) Some Elsies in Marnia (Malin Rudengren) Musikaliskt mellanspel, fritt efter "Tussegubben" (Hans Brimi) Prästen och leviten (Arvid Svenungsson) Sv Ps 219: Jag skulle vilja våga tro (T Littmarck) Melodram (Gustav Westerberg, fritt efter Lukas 10) In stabulum (Hans Vainikainen, fritt efter Lukas 10) Den som visar barmhärtighet (Irma Schultz, fritt efter Lukas 10) Sv Ps 201: En vänlig grönskas rika dräkt (W Åhlén, C D af Wirzén) Producent Katarina Josephsson Tekniker Björn Söderholm, May-Britt Rylander liv@sverigesradio.se

Det förlovade landet USA - dit många svenskar åkte för att få andlig frihet. Men vad var det för religiöst landskap de mötte i mitten av 1800 talet? Var det ett förlovat land - för vem? I det sista avsnittet av Religiösa rebeller följer vi med Erik Jansson Profeten från Biskops Kulla som tog med sig en grupp anhängare över Atlanten och bildade ett utopiskt samhälle i Illinois: Bishop Hill. Men vad var det för religiöst landskap som de religiösa flyktingarna från Europa mötte i USA i mitten av artonhundratalet? I Det förlovade landet sätter programledare Åsa Furuhagen ljus på den religiösa scenen i USA för 150 år sen. Vilken roll spelade religionen och kyrkorna i striden om slaveriet och i inbördeskriget? Författare Ola Larsmo berättar om den här tiden och om Knut Oscar Brundin/Broady som är huvudpersonen i hans roman Översten. Han var en emigrant som drogs in i det dynamiska religiösa livet i USA och blev bland annat slavmotståndare, abolitionist. I programmet möter vi också amerikanska religiösa rebeller: John Brown och Harriet Tubman som också var feminist innan ordet uppfanns- reportage av Roger Wilson, korrespondent i New York. John Brown och Harriet Tubman är legender och ikoner som inspirerar både aktivister och skapare av TV dramatik och serietecknare. Fernando Arias, tidigare USA korrespondent, berättar om arvet efter den här dramatiska tiden då landet drogs isär av konflikten om slaveriet. Doktor Jacqueline Rivers, sociolog vid Harvard Universitys avdelning för afroamerikanska studier, berättar om hur det här ledde till en splittring mellan svarta och vita kyrkor - en delning som består än idag. Programledare och producent: Åsa Furuhagen Reportar: Pontus Håkansson och Roger Wilson

Historiepodden "En svensk tiger" har passerat en halv miljon lyssningar! Henrik Arnstad och Ola Larsmo firar tillsammans med ljudteknikern Per Juhlin genom att samtliga har valt tre favoritavsnitt, som de berättar om och diskuterar. Stort tack till dig som lyssnar! Support till showen http://supporter.acast.com/ensvensktiger. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Liberalismen är i akut kris i Sverige och ett av de viktigaste partierna i svensk politisk historia -- det gamla Folkpartiet, numera Liberalerna -- kämpar med minimala opinionssiffror. Men det är inte första gången under ideologins drygt 230-åriga historia som liberalismen är i kris. Men vad är egentligen liberalism? Under hela sin historia har liberalismen innehållit konflikter och paradoxer, inte minst angående demokrati. Henrik Arnstad och Ola Larsmo diskuterar liberalismens ideologi och praktik 1789-2021. Support till showen http://supporter.acast.com/ensvensktiger. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Henrik Arnstad och Ola Larsmo diskuterar drottningarna som dominerar TV-utbudet. TV4:s dokumentärserie "Drottningarna", som kritiserats för historieförfalskning, schackdrottningen Beth Harmon i "Queen's Gambit" och Elizabeth II i "The Crown". Vilka är kraven på sanning i olika typer av TV-produktioner om historia? Kan fiktion erbjuda sanningar som dokumentärer inte förmår formulera? Vilken är verklighetsbakgrunden till Queen's Gambit och The Crown? Detta och mycket mer i tigerns julavsnitt 2020! www.ensvensktiger.org Support till showen http://supporter.acast.com/ensvensktiger. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sveriges Radios Sara Stenholm och Anders Ask lämnar sin lästips inför nästa veckas val i USA. Dessutom del tre i barnens bokpris 2020, kritiksamtal om serien Tehran - och en OBS-essä av Maria Küchen. I dagens program bjuder vi på boktips av Sara Stenholm (Godmorgon världen och USA-podden) och Anders Ask, utrikesredaktör på Ekot. De har botaniserat i det rika floran av böcker om amerikansk politik. Serien Tehran (Apple TV) är en israelisk serie i agentmiljö som till stora delar utspelar sig i Iran dit en israelisk Mossad-agent tagit sig för att utföra ett uppdrag. Släkthistoria, hackning av datorer, geopolitiska konflikter och en smula romantik är några av ingredienserna. Är det bra? Mårten Arndtzén och Cecilia Blomberg har följt den. Barnradions bokpris 2020 ska delas ut för tredje gången och idag ska årets juryn, som  består av elever på Årstaskolan i Stockholm, prata om Den falska rosen av Jacob Wegelius. Barnradions bokpris är ett samarbete mellan Sveriges Radio och Utbildningsradion. Författaren och lekmannateologen GK Chesterton kallades paradoxernas furste, Han ansåg till exempel att man kunde betrakta Jesus på korset som ingenting mindre än Gud som ateist. I ett samtal som ofta liknat ett gräl har Maria Küchen ständigt återvänt till hans idéer, och gör det nu igen i en OBS-essä där ateism möter tro i paradoxens gnistrande sken. Här är hela listan på boktips inför USA-valet: Anders Asks tips: Bob Woodward: Rage (2020). Intressant eftersom Trump intervjuas. Har spelat en roll i debatten, vilket inte alla böcker gör. Bob Woodward: Fruktan : Donald Trump i Vita huset (2018). I översättning av Gabriel Setterborg och Kjell Waltman. Lite mindre intressant, bra källor men författaren som är en gigant i sig kan vara lite fyrkantig. Mary L Trump: Too Much and never enough (2020). Intressant med inblicken i familjen Trump. Skriven i sorg och vredesmod. Men lyssna på den, ljudboken ger nämligen ett mervärde. Nick Adams: Trump and Churchill Defenders of the western civilization (2020). En hyllningsbok till Trump, uppskattad av Trump själv. Fått kritik för tankehopp och historisk beskrivning men intressant eftersom man får en inblick i den konservativa världen. Corey R Lewandowski, David N Bossie: Let Trump Be Trump (2018). En pro-Trumpbok som även denna ger en inblick i Donald Trumps värld. Sinclair Lewis. Sånt händer inte här. (1935). Många vill sätta likhetstecken mellan historien i den här boken och dagens utveckling, där demokrati förvandlas till diktatur. Läs och döm själv. Sara Stenholms tips: Barack Obama: The dreams of my father (1995). På svenska Min far hade en dröm, översatt av Thomas Engström. Ett unikum i amerikansk presidentlitteratur med ett fantastiskt språk. Väl värd att läsa. Ibram X. Kendi: Stamped from the Beginning (2016). En bok som aktualiserades i samband med BLM och som är ett försök att förklara rasismens idéer. Tjock bok och man får mycket intressant tankegods. Valeria Luiselli: Lost Children Archive (2019). På svenska Dom förlorade barnen, i översättning av Niclas Nilsson. En skönlitterär roadtrip genom USA med en parallell berättelse om de latinamerikanska immigrantfamiljerna. Mycket bra. Ola Larsmo: Översten (2020). Om svenske emigranten Knut Oscar Broady på 1800-talet. Mycket fascinerande. Siri Hustvedt. Ingen speciell bok nämnd men hennes författarskap ger en bild av USA. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Minna Grönfors Samt en eller två mer aktuella politiska böcker.

Den fattige Uppsalabon Knut Broady emigrerade tidigt, men under resan till det nya landet förlorade han allt. På väg att gå under i New York möter han Gud. Han får kallelsen att slåss mot slaveriet, vilket leder honom ut på inbördeskrigets slagfält. Ola Larsmo samtalar med Elisabet Pettersson, programchef för prästutbildningen på Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Uppsala och Lund, om ett spännande emigrantöde. Medarrangör Kaunitz-Olsson

Den 20 juli 1944 exploderar en bomb i det nazityska högkvarteret i Ostpreussen. Explosionen är ett sedan lång tid planerat mordförsök mot Nazitysklands ledare Adolf Hitler, som – trots förödelsen – undkommer med livet i behåll. Vi diskuterar två tyska människors väg mot attentatet: Den lutherske teologen Dietrich Bonhoeffer samt politikern, borgmästaren och industrimannen Carl Goerdeler, tilltänkt ny ”Führer” efter mordet på Hitler. Hur blev de antinazister i en nazistisk stat? Hur nådde de fram till beslutet att Hitler måste dö? När är ett mord moraliskt försvarbart? Henrik Arnstad och Ola Larsmo diskuterar etikens svåraste fråga; när är det nödvändigt att döda? Support till showen http://supporter.acast.com/ensvensktiger. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Affärsman frias för journalistmord i Slovakien. A-kasse nivån, för hög el för låg? Kenosha efter protesterna. Boksamtal med Ola Larsmo. Nya åtgärder mot Ryssland? Sexkunskap ska ingå i lärarutbildningen. Ny bok om det amerikanska valet av Fredrik Reinfeldt.

Kenosha efter protesterna. Friande dom efter journalistmord i Slovakien. Ny bok av Ola Larsmo. Debatt om a-kassenivån. NATO ska hålla möte om Navalnyj. Sexualutbildning ska in i lärarutbildningen. Tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt har skrivit en bok om det amerikanska valet.

Den verkliga historien om amerikafararen Knut Oscar Brundin ligger till grund för "Översten" som ges ut i dagarna och författaren Ola Larsmo gästar dagens P1 Kultur. Romanen "Översten" handlar om hur en svensk man på 1800-talet blev en del av kampen mot slaveriet i USA. Knut Oscar Brundin - som blev Knut Oscar Broady - mötte gud i baptiströrelsen i New York och stred sedan på de amerikanska nordstaternas sida i inbördeskriget. Detta emigrant-öde stötte Ola Larsmo på när han höll på med boken "Swede Hollow" och i dagens program medverkar han i ett samtal om den nya romanen. UPPTÄCKSRESA TILL JORDENS INRE Robert Macfarlanes "Underland" är ett slags natur- och reseskildring där han försöker ta sig inåt, bortom jordens yta, och skådar ner i slukhål, besöker katakomber och funderar över vad mänskligheten lämnar i jordens djup. Kulturredaktionens Mattias Berg har läst och kommer till studion. ACCELERATOR-UTSTÄLLNING ÖPPNAR FÖR BESÖKARE I januari "Ympa orden, piska min tunga" öppnade en utställning av Johanna Gustafsson Fürst på konsthallen Accelerator på Stockholms Universitet. Den andra, omgestaltade delen av utställningen skulle öppna i mars, men pandemin satte stopp. Nu öppnar den igen och Cecilia Blomberg har träffat konstnären för ett samtal. MÅNDAGENS OBS-ESSÄ Det är med hästar som med människor vi är känslodrivna, nyckfulla och inkonsekventa på gott och ont. Men varför försöker vi då så ofta förneka de sidorna i våra relationer med både djur och människor? Det frågar sig författaren Aase Berg i dagens essä från OBS. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Maria Götselius

I årets presidentval är frågorna extra många - inte bara avseende vem väljarna ska rösta på utan också hur de ska kunna rösta!. I veckans avsnitt gräver Amerikaanalyspodden lite djupare i brevröstning och allt vad det kan innebära för valet och för kandidaterna. Vilka alternativ finns om människor inte kan ta sig till vallokalerna? Vi talar också om vad vi kan vänta oss av partikonventen och så har vi Ola Larsmo som gäst i vårt inslag “Mitt Amerika”. Och självklart också “veckans Trump”. 

I årets presidentval är frågorna extra många - inte bara avseende vem väljarna ska rösta på utan också hur de ska kunna rösta!. I veckans avsnitt gräver Amerikaanalyspodden lite djupare i brevröstning och allt vad det kan innebära för valet och för kandidaterna. Vilka alternativ finns om människor inte kan ta sig till vallokalerna? Vi talar också om vad vi kan vänta oss av partikonventen och så har vi Ola Larsmo som gäst i vårt inslag “Mitt Amerika”. Och självklart också “veckans Trump”. 

Berättelsen om Knut Oscar Broady (1832-1922), svensken som emigrerade till USA, blev officer i amerikanska inbördeskriget, slogs mot slaveriet och återvände till Sverige som baptist.Med Henrik Arnstad och Ola Larsmo, vars roman om Broady utkommer september 2020 och bär titeln "Översten". Support till showen http://supporter.acast.com/ensvensktiger. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

De senaste hundra åren har Sverige och världen återkommande drabbats av svåra epidemier, pandemier och virussjukdomar. Miljoner har avlidit. Hur påverkar epidemierna oss människor och samhällena vi lever i? Varför skiljer sig samhällets reaktioner så mycket under olika tidsperioder? Henrik Arnstad och Ola Larsmo samtalar med docent Bi Puranen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Tänk om USA hade lierat sig med Nazityskland? Det händer i Philip Roths roman Konspirationen mot Amerikasom utspelar sig i en alternativ version av 1940-talets USA. Nu har den blivit TV-serie! Det har varit premiär för HBOs nya "The plot against America" och författaren Ola Larsmo medverkar i dagens P1 Kultur för ett samtal om den, men också om andra kontrafaktiska skildringar, det vill säga alternativhistoriska berättelser. Vad hade till exempel hänt om Tyskland gått segrande ur andra världskriget? Eller om Romarriket aldrig gått under? Hör också den kände TV-serieskaparen David Simon - som bland annat ligger bakom den legendariska "The Wire" - och som nu gjort miniserien som bygger på Roths roman. STANNA KVAR HEMMA OCH BESÖK EN UTSTÄLLNING När coronaviruset har tvingat kulturinstitutionerna att stänga och dessutom satt stopp för eventuella weekend- eller påskresor till storstäder med inplanerade museibesök, erbjuder ändå nätet möjligheter till att se berömda konstverk. Häng med på rundtur under ledning av P1 Kulturs Cecilia Blomberg. Länkar längst ner i artikeln MER KARANTÄNKULTUR Och P1 Kultur fortsätter att ge tips och förslag på kulturupplevelser att ägna sig åt från soffan. OBS-ESSÄN: ATT VARA MÄNNISKA ÄR ATT VARA TVETYDIG Ibland kan det kanske kännas som att vi lever i förenklingens tidepok, där bara ett budskap åt gången får plats. I dagens OBS menar författaren Amanda Svensson att det förstås i vissa sammanhang är bra med tydlighet och entydighet, men om vi ska tala om att vad det innebär att vara människa så måste vi våga uttrycka oss tvetydigt. Programledare: Roger Wilson Producenter: Mattias Berg och Maria Götselius - - - LÄNKAR TILL SAJTERNA CECILIA BLOMBERG TALAR OM: https://www.youtube.com/watch?v=EFHPAbHaoqk https://smarthistory.org/ https://www.youtube.com/channel/UCrO6kW3nA2NGZdGPkAy_bQw Filmen Ensam på Louvren som finns i både fransk och engelsk version: https://www.youtube.com/watch?v=z7tX9eeojZY&t=71s Satsningen Youtubers på Louvren t ex: Cyrus Norht om Kvinnan på Louvren från Venus skulpturer till att lyfta fram viktiga kvinnliga konstnärer mindre kända för den större publiken som Élisabeth Vigée Le Brun som gjorde många porträtt av Marie Antoinette som också beskyddade henne. https://www.youtube.com/watch?v=pb_bEPllo04

Början, mitten mitten mitten mitten, slutet. Och eftervärlden. Martin Engberg utforskar berättelsen delar som författare, läsare och människa. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Kapitel 1: Inledningen Låt oss säga att en man kommer gående i en av Paris berömda parker. Solen har just gått upp. Fåglar sjunger. I luften svävar doften av körsbärsblommor. Löven är ljusgröna. Han är för tillfället alldeles själv på stigen. Om bara någon timma kommer parken krylla av motionärer, barnflickor, cyklister och unga par; även flanerande herrar som han själv. Men just nu är det bara han där. Men så Något har rört sig inne bland träden. Mörkt och stort. En häst? Han blir stående. Blick stilla med hög puls. Förväntar sig att få se en ryttare spränga fram ur skogen. Inget händer. Minuterna går. Fåglarna sjunger. Blommorna doftar och det är allt. Men något tycks ändå ha hänt i mannen för han börjar famla i kavajfickorna efter anteckningsboken han alltid bär med sig. Vem kan egentligen säga var, när eller hur en berättelse börjar? Men någon gång, någonstans, nedtecknas de ord som markerar verkets övergång från aningar, bilder och idéer till något en annan människa kan bläddra i och läsa. Ett arbete som för författaren inte sällan är mödosamt och kan ta slingrande vägar innan det fullbordas. Om det fullbordas. Mannen jag föreställde mig i inledningen heter Grand. Hur det egentligen gick till när han fick sin romanidé vet jag inte. Frågan är på sätt och vis dubbelt om inte trippelt omöjlig eftersom Grand är en bifigur i Albert Camus Pesten. En roman som utspelar sig i Algeriet. Så utöver att Grand är en annan författares påhitt, är det möjligt att han om han varit en verklig person  ändå aldrig hade satt sin fot i parken han skriver om och kunskaperna om den enbart varit olika läsefrukter. Grand är en fritidsförfattare med högt ställda ambitioner. Han vill att förläggaren, när hans manus väl når förlaget, ska utbrista: Hatten av, mina herrar! Denna strävan efter perfektion kan få honom att grubbla i veckor över ett enda ord. Han förklarar för sin vän doktorn: Strängt taget är det ganska lätt att välja mellan men och och. Det är redan svårare mellan och och sedan. [---] Men det svåraste av allt är absolut att veta, om man ska skriva och eller inte göra det. Doktorn som i sitt stilla sinne tänker att förläggare antagligen sitter barhuvade på sina kontor blir ombedd att slå sig ned vid matsalsbordet som är täckt av ark. Fullskrivna med utkast till en första mening. Med svetten i pannan högläser Grand sitt senaste försök: En vacker morgon i maj red en elegant amazon på en magnifik fux genom Bois de Boulognes blommande alléer. Grand frågar doktorn vad han tycker. Doktorn svarar att han blir nyfiken på fortsättningen. Men det är fel svar enligt Grand som själv inte är nöjd. När han är färdig ska meningen ha samma rytm som en ridtur i trav. Ett, två, tre Efter en tid presenterar Grand en ny version, där elegant bytts ut mot smärt. Ordet magnifik som ska beskriva fuxen är han missnöjd med, välfödd fungerar inte heller. En kväll är han segerviss  en kolsvart fux ska det stå! Det går inte, säger doktorn. Varför inte? Fux betecknar inte rasen utan färgen. Vilken färg? I alla fall inte svart. Visst finns det författare som, i likhet med Grand, måste få till den första meningen innan de kan skriva resten av verket. Fast det är nog vanligare att de första orden, i likhet med det mesta i ett manusutkast, bearbetas till det oigenkännliga varefter bokens ärende klarnar i författarens hjärna. Eller stryks. Men det finns i alla fall ett exempel på hur en första rad inte bara visade sig rymma en hel bok, utan en hel värld och fick stå kvar oförändrad. J R R Tolkien lär, medan han rättade examensprov, i marginalen på ett papper ha klottrat: I en håla under jorden bodde en hobbit. Och sedan blivit tvungen att ägna ett par år åt etymologiska grubblerier över vad en sån där hobbit kunde vara för en filur innan han kunde skriva Bilbo. Jag undrar om Grands problem kan vara att han har förväxlat rollen som författare med den som läsare. Läsaren kan slå upp boken med förväntan att få stiga in i en annan värld. Men Grand har iklätt sig rollen som författare. Ändå kliver han gång på gång själv över tröskeln och vill att den värld som det är hans uppgift att skapa redan ska stå färdig. Någon som däremot gör ett medvetet försök att kasta om läsaren och författarens roller är Italio Calvino. Romanen Om en vinternatt en resande inleds med att läsaren, tilltalad som du, inhandlar Italio Calvinos senaste bok, Om en vinternatt en resande. Du ser fram emot att läsa den, men när du väl fastnat för berättelsen visar det sig att boken är feltryckt. Från sidan 32 kommer du tillbaka till sidan 17. Frustration! Du går tillbaka till boklådan, byter boken mot en annan. Varefter en lång kedja av händelser följer där detta du (och den verklige läsaren av Calvinos roman) ständigt tar del av nya inledningar på böcker som alla visar sig defekta eller går förlorade innan Läsaren nått slutet. De ständiga växlingarna av scenario och tilltal i Om en vinternatt en resande skjuter in ny energi i verket. Utan att boken i egentlig mening börjar om. Snarare gestaltar den frågor om vad en berättelse är; leker med Läsaren och Författarens roll. Den lyckats behålla en öppenhet som vanligtvis bara ett verk i tillblivelse har. I alla fall simulera en sådan. För när en bok väl är avslutad och har passerat tryckpressarna är den väl en gång för alla fastlagd? Läsaren ska väl kunna lita på att just de raderna, den scenen alltid kommer att inleda boken; den händelseutvecklingen följa? När ett utkast till en tidigare opublicerad föregångare till Harper Lees To Kill a Mockingbird gavs ut som egen titel 2015, Go Set a Watchmen, fanns det de som vittnade om att de fått sin läsupplevelse av Lees klassiker retroaktivt förstörd. Till exempel för att romanfigurerna i den tidigare versionen av boken visade drag de inte alls har i To Kill a Mockingbird. En del saker får det bara inte finns oklarheter runt. Som den här meningen: Äntligen stod prästen på predikstolen. Eller vänta nu, står han inte i predikstolen? Språkvårdaren Catharina Grünbaum har uppmärksammat att inledningsraden av Gösta Berlings saga faktiskt existerar i två varianter. Beroende på utgåva. En petitess kanske. Samtidigt skälver det till lite när svenska språkets mest ikoniska inledningsmening inte visar sig vara helt stabil. Rentav blottar något av sin tillkomsthistoria. Visar att den kunde ha varit en annan. För tänk om hobbiten blivit kvar i sin håla och Lagerlöf strukit hela den inledande scenen i Gösta Berlings saga som trots allt är en vindlande bok? Hemska tanke. Men. Kanske ska dessa antydningar om att de rader läsaren älskar kunde ha varit helt andra eller aldrig kommit att existera (på samma sätt som livet aldrig har existerat för en ofödd) inte ses som ett hot. Eller få oss att tänka på litteraturen som ett hopkok av godtyckligheter. Snarare tror jag att det säger något om vad litteraturen är och behöver vara. Något som aldrig kan avslutas på ett definitivt sätt. Eftersom en sådan litteratur inte skulle vara i behov av en läsare. Och vad ska vi med en litteratur som inte behöver läsare? Som Ali Smith formulerar det i romanen Höst: Det finns alltid, det kommer alltid finnas, mer att berätta. Det är vad en berättelse är. Kapitel 2: Mitten, mitten, mitten ... På natten drömmer författaren att han rider genom en mörk skog. Han duckar för grenarna; pressar ned hälarna för att sitta stadigt i sadeln. Oviss om vart stigarna leder. Men för en gångs skull är det inte en mardröm. Snarare än fruktan, är han fylld av glädje och förväntan där han söker sig fram mellan träden. Men det var inte så det började. Tvärtom hade han länge burit på en gnagande känsla av att ha kört fast. Både i livet och i romanen han arbetade på. Vad var egentligen meningen med allt? Vart var han på väg? Återkommande tänkte han på orden i Den gudomliga komedin:  Till mitten hunnen på vår levnads vandring hade jag i en dunkel skog gått vilse och irrat bort mig från den rätta vägen. Det är förstås typiskt, genant närmast, att en författare ska associera sin medelålderskris till Dante Alighieri. Det inser han. Men det är något med känslan av att vara fast i mitten som han har svårt att släppa. Detta tillstånd som till skillnad från början och slutet inte har en markerande funktion. Av början kan vi vänta oss anslag, löften om det som komma skall. På slutet finns ett krav att trådarna ska tråcklas ihop så att berättelsen kan lämnas över till läsaren. Men mitten? Ja, det är ju något som pågår under obestämd tid mellan dessa två punkter. Själva livet. Själva berättelsen. Den del i vilken meningen med allt måste presentera sig för att det inte ska bli för sent. Förresten, tänker han, att prata om början, mitt och slut som jämförbara entiteter blir missvisande. Har de ens samma funktion? Snarare borde det heta: Början, mitten, mitten, mitten, mitten, mitten, slutet. Med en individuell beskrivning av varje del. Vilket inte går, eftersom dessa beskrivningar först skulle vara helt korrekta i form av den färdiga berättelsen. Och nu har han alltså fastnat där i någon av alla dessa mittar. Kanske är det dags att börja gå i terapi? Med Bergsklättring? Nej. Men har han inte alltid undrat hur det skulle vara att lära sig rida? Jo Så kommer det sig att författaren, vid mitten av sin levnadsbana, finner sig själv sittande i sadeln på en häst. Redan från början uppskattar han att få lära sig något som mer är kroppens än tankens kunskap. I vanliga fall är det texter som ska skrivas, analyser som ska formuleras, böcker som ska läsas, men i ridhuset får intellektet vila. Ridningen kräver fokus på balansen och lärarens instruktioner. Den egna kroppens hållning och hästens rörelser. För en stund behöver han inte tänka på romanen som ligger hemma på skrivbordet och aldrig hur många stigar han än provar  tycks vilja släppa ut honom ur sin skog. En berättelse som engagerar i första halvan men tappar farten i den andra är dömd, har han läst i P C Jersild insiktsfulla handbok, Skriv först. Fråga sen. Vars bärande råd utgörs av titeln. Ett råd författaren på hästryggen inte har behov av, eftersom det redan är på det sättet han arbetar. Kanske till och med lite för mycket. Frågan är om det inte är en del av problemet. Han har inga större bekymmer med att komma igång, ge sig i kast med ett nytt projekt. Följa infall och nycker. I berättelsens begynnelse, liksom i livet, kommer dagen alltid med ett löfte om att vara lång och att vad som helst kan hända. Sedan, redan innan lunch, kryper tvivlen fram. Består inte texten enbart av irrande sidospår som leder tillbaka till samma glänta? Det språkliga glappet mellan det som vill formuleras och det som står på sidan te sig som en avgrund? Skogen tycks bara bli tätare och tätare och allt mörkare. En av de saker författaren mest uppskattar med ridningen är samspelet med hästen. Hur ryttaren inte bara ger kommandon, utan också måste göra sig känslig för djurets rörelser. Ta tyglarna, säger ridläraren. Se där, ett råd också till den som värmt upp och lösgjort sin berättelse, tänker författaren. Berättelsen får inte skritta på med lösa tyglar i all evighet. Ryttaren måste vara aktiv, hästen ska fås till att gå på tygel. Något som enligt Ridhandbok 1 kräver en stadig och mjuk kontakt mellan handen och hästens mun. Mellan handen och textens mun. Vänd rakt upp, säger nu ridläraren. Det innebär att de ska rida från mitten på ena kortsidan till mitten av den andra. Det är svårare att rida på det sättet, jämfört med att rida utmed väggarna där häst och ryttare har stöd. Han känner det, hur manövern kräver större kontroll av honom. Vilket i sin tur kräver större lyhördhet mot hästen. I mitten av manegen blir den raka linjen som ska följas lätt krokig. Liknar inte det vad som gärna händer också i berättelsens mitt? Hm, tänker författaren och skänklar. Jämförelsen är kanske inte felfri. Men varför skåda given häst i mun? Han gillar hur parallellen avintellektualiserar skrivprocessen. Erkänner den kunskap som ligger i praktiken. Handen. Dramaturgiska kurvor, synopsis  planer det har han försökt med, men aldrig blivit en riktig vän av. Han tänker bäst genom att skriva. Med pennan mot papperet. Han är en byxnötare, eller panster som det kallas på engelska. Motsatsen till att vara en planer; någon som planerar. Den anglosaxiska creative writing-miljön tycks full av begrepp som försöker sätta fingret på skrivprocessen, men också författartyper. Zadie Smith, minns han, skrev i en essä om micro managers kontra macro planers. En micro manager är den typ av författare som skriver berättelsen ord för ord. Ett stycke och kapitel i taget, kronologiskt, för att vid sista punkten vara färdig med boken. Han har svårt att tro på att den sortens varelser existerar, men Smith hävdar att hon själv är en av dem. Han har träffat andra som också påstått sig vara det. På andra sätt trovärdiga individer. Motsatsen är macro plannern som inte drar sig för att göra våldsamma förändringar av sin text. Efter hundra skrivna sidor bestämma att handlingen måste utspela sig i Paris istället för Göteborg; byta kön på romanfigurer; flytta träd, gator och slott. Anlägga en park med blommande alléer för att ta bort den igen. För den sortens författare finns det inget som en gång för alltid är bestämt förrän boken är färdig. Det råder inga tvivel om i vilken kategori han ska stoppa sig själv i. Han är en byxnötande macro planner som dagdrömmer om att bli en planerande micro manager. Kanske skulle en ny term kunna fogas till de tidigare: sadelnötare? Nu när han sitter på hästryggen? Nej, skillnaden mellan praktikerna är för stor. Ridandets erfarenheter är förnimbara i kroppen, kännbara som en skillnad. Medan skrivandets ordlösa kunskap, formulerandet av formulerandet, är svårare att greppa. Känna. Visar sig bäst i de ord som handen ibland hinner placera på papperet innan tanken hunnit lägga sig i. En praktik som är undflyende, ständigt förändras, och som teoretiserad gärna riskerar bli regler och råd som snarare uttrycker en sorts idealism än verklighet. Lektionen är slut. De ställer upp på medellinjen. Sitt av, klappa om hästarna, säger läraren. Författaren leder hästen till stallet. Svettig och nöjd. På natten drömmer han att han rider under träden. Han vet inte vart stigarna leder, men det skrämmer honom inte att vara på väg mot det okända. Inte längre. Han litar på rörelsen och att handen, kroppens kunskap skulle leda honom rätt. Ut ur den mörka skogen. Kapitel 3: Slutet Vet du hur det slutar? är en fråga författare ofta får angående sin skrivprocess. En del svarar att de aldrig börjar skriva innan de vet det. Andra, som den bästsäljande författaren Stephen King, är mindre oroade: Varför ska man ha sån kontrollnoja? Förr eller senare slutar ju berättelsen någonstans. Författaren Ellen Mattson sa en gång att hon brukar se slutet ungefär på det sätt man kan se ett mörklagt rum när det lyses upp av blixten. Man får en uppfattning av konturerna, ungefär var möblerna står, anar fönster och dörrar. Hon börjar inte skriva utan att först ha fått den där aningen. Men en del författare vill helst inte veta hur deras berättelse ska sluta eftersom de själva vill bli överraskade. Annars blir skrivandet tråkigt tycker de. Det är antagligen också ett arbetssätt som fungerar som bäst just i den sorts tänk om-situationer Stephen King gärna skriver och som bygger på att ett antal personer placeras inför ett tillspetsat scenario. Till exempel en pest som tagit livet av 99 procent av mänskligheten, medan de överlevande antingen dras till den onda eller goda sidan för att sedan mötas i en slutstrid. Pang-bom-explosion, och slutet kommer i det efterföljande lugnet. Vilket ju också är det vanliga i deckaren. Polisen jagar skurken. Pang-pang. Röken lägger sig. En vann. En förlorade. Och alla genrer har sina favoritslut som säger något om vad det är för sorts berättelser vi har att göra med. Hjälten rider in i solnedgången. Dödsstjärnan sprängs. Rätt par får varandra efter ett antal komiska förväxlingar. Monstret tycks ha besegrats, men reser sig igen bakom huvudpersonens rygg, redo att på nytt gå till attack innan det får ta emot det dödliga skottet. Eller twisten, skruven som dras åt. Som i Rosemarys Baby, av Ira Levin, modern som böjer sig över vaggan och gullar med bebisen, trots att hon vid det laget insett vad det är för sorts barn hon har fött. Ett slut som i Polanskis filmgestaltning är gastkramande. Ira Levin som i romanen Sliver för övrigt skrivit vad jag skulle vilja utse till ett av världshistoriens sämsta slut. I vilken skurkens öde beseglas av en fräsande katt som attackerar honom och klöser ögonen ur honom. Jösses. Tack och lov har det slutet ändrats i filmen. Förläggaren Håkan Bravinger  som emellanåt framträder som talesperson för dramaturgin i finlitteraturen  påpekar gärna att det annars ofta är den mer litterärt syftande berättelsen som brukar få problem med slutet. Romaner som mindre bygger på intrig, och mer på ett undersökande av ett tillstånd, eller relationer. Språket funkar. Romanfigurerna lever, men trådarna har kastats ut och blivit hängande lösa. Spänningsberättelsen har ju sin slutstrid att bygga upp sig mot, men den mer litterära berättelsen är sällan lika definitiv. Den avtar gärna i en sorts tonförändring istället. En lätt höjning, eller glidning åt sidan. Som i den mycket språkdrivna apokalyptiska Ödmården av Nils Håkansson. Vattnet breder ut sig, snart finns inget land kvar och folkspillran sätter sig i kanoterna: och vi sutto där tills vattnet steg lite till, och då ruckades våra farkoster, och snart lyftes de opp, en efter en, och buros ut i diset. Sista meningen blir hängande i luften, utan punkt. Slutet fastslår alltså något om berättelsens estetiska värden. Vilket i sin tur något redan Carl Jonas Love Almqvist var inne på säger något om berättelsens förhållande till världen. I hans Dialog om Sättet att sluta Stycken, säger den ena personen: Vet du ej, att det inte är nog för en sak som slutar, att blott och bart upphöra, utan den bör upphöra på ett ordentligt, skickligt och avgjort sätt, så att det, med ett ord, är slut. Men den andre invänder mot bristen av realism i den sortens slut: Jag har aldrig sett någon händelse i det jordiska lifvet, någon katastrof sådan, att den stått fram i världen med full begriplighet, utredd och insedd till alla sina delar. Talaren menar att sådana slut bara finns i orimliga konstalster. Och avhandlingar. Hans ideal tycks snarare var ett slut som fortsätter dikta i läsaren. Men varför är slutet så viktigt? Det har förstås med döden att göra. Det som slutar påminner oss gärna om att livet i sig är en benhård berättelse med början, mitt och slut. Eller mitt, mitt, mitt, mitt, för den delen. Att skiljas är att dö en smula, heter det och i slutet av berättelsen är det dags att lämnat något vi ägnat både tid, tankar och känslor åt. Levt i, som läsaren kan säga. Ifall det är en bok som betytt något, som vi känt en djup kontakt med, är slutet det som besvarar den tillit vi visat den litterära skapelsen. Läsare vill se bokens ansatser fullföljda. Ett misslyckat slut spottar ut oss förvirrade på andra sidan. Av berättelsen har vi anledningar att förvänta oss en rimlig proportion mellan början, mitt och slut. Medan det inte finns någon självklarhet i vem av oss som befinner sig närmast slutet i livets berättelse. Den fullt friske tjugoåringen kan komma att bli överkörd av en bil innan den långsamt döende hundraåringen somnat in. Vi kan förstås leva vidare just som berättelse, i andras minnen. Men ärligt talat, för det medvetande som klipps av spelar det bokstavligen ingen roll. Över de berättelser vi själva berättar har vi mer att säga till om och kan, om vi vill, skapa slut som gör oss tillfreds. Som skänker oss en känsla av rättvisa där ingen rättvisa egentligen finns. Eller formulerar den orättvisa vi upplever inför en död som kommer utan urskiljning. Den som är ung får inte dö, ändå händer det att unga dör. De som begått onda handlingar kan komma att leva ett långt, lyckligt liv, medan den som förtjänat bättre, kan dö i smärtsam sjukdom. Det är sådana händelser berättelsen kan ge form och mening åt med hjälp av orden. Eller i alla fall sätta ord på. I essäsamlingen The Sense of an Ending ursprungligen ett antal föreläsningar talar kritikern Frank Kermode om hur litteraturen påverkat hur vi föreställer oss apokalypsen. Och om människans behov att, i existensens ögonblick höra till, vara relaterad till en början och ett slut. Apokalypsen är ju egentligen en berättelse om hopp. En fiktion. Den säger inte enbart att allt en dag tar slut. Den lockar också med löftet om återuppståndelse (för vissa). Vattnet stiger, snart finns det inget land kvar, men vi skjuter oss ut i våra kanoter för någonstans där ute i dimman kan det hända att vi på nytt stöter mot fast mark. Eller som den franske poeten Paul Valéry ungefär skrev, och som skulle kunna gälla både för en roman och ett liv: Man avslutar inte en berättelse. Man överger den. Fjärde kapitlet: Eftervärlden Läsaren lägger ifrån sig boken på nattduksbordet med en känsla av saknad. Den har inget mer att berätta om de öden hon följt under veckor. Återvänt till under varje ledig stund. Hon kan förstås läsa den igen, men parallellt med känslan av saknad finns tillfredsställelsen över att vara färdig, kunna påbörja en ny bok. Det får bli i morgon. Hon släcker ljuset. Somnar. Drömmer.  Det är en mardröm. En mekanisk hund jagar henne. Hon flyr. Rusar genom villaförorten. Ovanför hovrar en helikopter med kamera och sökarljus. I sista stund kastar hon sig utför en slänt, ned i floden. Har hon kommit undan? Förvillat hundens doftkänsel? Hon tar sig i land, slår foten i något, borstar bort löven och hittar en övergiven räls som hon följer. Mellan träden flackar ljuset från en lägereld. Där, i en glänta i skogen, träffar hon på ett märkligt sällskap som inte presenterar sig som människor, utan som böcker. Platons Staten, Jonathan Swifts Gullivers resor, evangelierna Det finns alltid, det kommer alltid finnas, mer att berätta. Det är vad en berättelse är som Ali Smith skriver. Boken diktar vidare i läsaren. Drömmen ovan har jag lånat från Ray Bradbury kortroman Fahrenheit 451 som utspelar sig i en dystopisk värld där det är förbjudet att äga böcker. Hos honom är det en man vid namn Montag som flyr. Montag har till nyligen arbetat som brandman. Det vill säga varit en av dem som åkt ut för att bränna böcker när någon angivits. Men nyfikenheten har fått honom att vilja ta reda på vad det står i böckerna som hellre får människor att låta sig brännas levande tillsammans med dem än att leva utan dem. Det har gjort honom till en jagad man. Vem vet vad läsaren kommer att minnas av boken efter att hon lagt ifrån sig den på nattduksbordet och somnat? Själv glömmer jag det mesta jag läser. Men en del blir också kvar. Rester av språk, aningar, bilder, tankar, händelseförlopp som med tiden lagt sig som ett sediment i mig. Ställer jag mig framför bokhyllan kan jag nästa känna hur det liksom lösgör sig ett stoff av minnen bara genom att jag betraktar bokryggarna. Jag minns saker jag läst i böckerna. Ibland också var jag befann mig när jag läste det; perioder av mitt liv gör sig påminda. En resa. Ett rum jag lämnat. Bradburys bok, särskilt scenen med människor som vandrar utmed ett järnvägsspår och memorerar klassiker, är en av de saker som stannat kvar i mig (Möjligen uppblandat med François Truffauts filmatering av boken). Själv skulle jag antagligen inte vara särskilt pålitlig som vandrande bok. Det är inte enbart en fråga om minneskapacitet, utan mer ja, frestelse. Jag skulle inte kunna motstå lusten att dikta vidare på det verk jag fått i uppdrag att memorera. Litteratur har alltid väckt en lust hos mig att svara. Det var rent av en av de viktigaste anledningarna till att jag ville bli författare: jag läste saker som gjorde något i mig som inget annat kunde göra. Lät mig besöka världar, människor, och ta del av tankar som jag inte annars skulle ha känt till. Snart ville jag själv försöka framkalla sådana världar, språk och tankar hos andra. På mitt sätt. När Ali Smith skriver: Det finns alltid, det kommer alltid finnas, mer att berätta. Det är vad en berättelse är, slår hon upp porten mellan läsaren och författaren. Det är ju inte en simpel textkritik hon kommer med: att en viss specifik berättelse har för många lösa trådar hängande som måste tas om hand innan de kan lämnas över till läsaren. Hon säger något som jag tänker inte bara handlar om vad en berättelse är, utan vad litteraturen är. Ett utbyte. Ett samtal; en mycket långsam korrespondens. Med utsträckning över både tid och rum. Ibland tusentals år. Vänskaper som upphäver döden. Men vad blir kvar och vad blir inte kvar? En omöjlig fråga och inget en författare kan råda över. Det är upp till läsaren. Arthur Conan Doyle lär ha velat bli ihågkommen för sina historiska verk, och försökte ta livet av sin skapelse Sherlock Holmes för att den populära detektiven inte skulle överskugga det han ansåg var de viktigare böcker han skrivit. Det skapade ramaskri, och till slut blev han tvungen att låta Sherlock Holmes återvända från de döda, inte minst av ekonomiska skäl. Människor åker fortfarande till London för att besöka Baker Street, men lär knappast börja fråga efter hans historiska romaner. Det är inte lätt med eftermälet. I essän Jag skriver, alltså ska jag dö från samlingen Sapfo har lämnat oss läser Jesper Svenbro poetens mest kända rader i fragment 31 utifrån hur grav- och votivinskrifter, som till exempel kan återfinnas på föremål, var tänkta att läsas. Skriftspråkets ordning, sådan vi känner den från de arkaiska inskrifterna, vill att skrivaren ska definiera sig som frånvarande, som död, skriver Svenbro. I sin läsning får han fram ett triangeldrama mellan ett jag (Sapfo), ett du som är dikten själv och han, som är den framtida läsaren. Det betyder att den som framstår som en gudars like i Sapfos berömda rader, inte är en kärlekspart, utan den framtida läsare som ska blåsa in sin anda i diktens materiella form, och på nytt väcka liv i den. Långt efter det att diktaren själv, Sapfo, upphört att existera. Det har gjort diktaren svartsjuk på denna framtida Läsare som kommer att kunna njuta av hennes dikt den dag hon själv är död.  I en annan essä, som återfinns i samma bok, skriver Svenbro att både Sapfos mor och dotter hette Kleis. Ett namn som bildats av kléos, som ungefär betyder poetiskt eftermäle. Den döde författaren gör vad den kan för att från graven ta kontroll över sitt eftermäle, men får inga fler ord med i leken den dag den levande läsaren tagit dikterna till sig. Sällskapet i Bradburys bok har alltså tagit på sig uppgiften att tradera böckerna tills den dag de på nytt kan skrivas ned och distribueras. I generationer ifall de måste. Men hur väl de än lyckats utveckla sina minnesystem tänker jag att det som stått i dem kommer att förändras. Omärkligt på sina ställen, ett ord här, ett komma där; mer omfattande på andra. Det är också nödvändigt. De som varit böckernas värdar under all denna tid kommer inse att det finns mer att berätta. Saker som behöver förklaringar. Placeras i sitt sammanhang. En kontext. Annars kommer det de ska föra tillbaka på papper inte vara en levande litteratur; bara döda ord från ett förflutet ingen längre minns eller kan förstå. För att fullborda sina roller som bevarare måste de alltså bli författare. Lägga till fotnoter, skriva introduktioner. Efter hand kommer en ny litteratur växa fram. Först då kommer de ha räddat verken. Att enbart bevara litteraturen, så att säga i ett fryst tillstånd, utan att nya böcker skrivs är samma sak som att låta den dö. Läsaren har vaknat. Hon trevar efter glasögonen på nattduksbordet. Råkar putta ned boken hon läste kvällen innan på golvet. Något har tagit henne i besittning en oroande rest av nattens drömmar. Undanglidande bilder, en komprimerad stämning, ljudet av hovslag och skuggor som rör sig under träden. Utan fördröjning, eller ens ha tagit ett aktivt beslut, sätter hon sig vid skrivbordet och börjar skriva. Martin Engberg, författare Musik The Age of Wood av Savfk (CC BY 4.0) www.youtube.com/savfkmusic www.facebook.com/savfkmusic) Lästips Frank Kemode: The sense of an Ending. Oxford university press, 2000. P C Jersild: Skriv först Fråga sen. Albert Bonniers förlag, 2019. Susanne Miesner m fl: Ridhandboken 1 grundutbildning för ryttare och häst, översättare Marianne Kristoffersson. Svenska ridsportförbundet, 2003. Harper Lees "To Kill A mockingbird" hette länge "Dödssynden" på svenska. Maj 2020 kom den dock ut i Eva Johanssons översättning under namnet "Att döda en härmtrast". "Ställ ut en väktare" utkom 2015 av samma översättare på Albert Bonniers förlag. Selma Lagerlöfs "Gösta Berlings saga" publicerades 1981.  Italio Calvino, Om en vinternatt en resande, översättare Viveca Melander. Natur & kultur, 2017. Albert Camus, Pesten, Albert Bonniers förlag, Elsa Thulin Dante Alighieri: Den gudomliga komedin, översättning av Ingvar Björkeson. Natur & kultur, 2006. https://litteraturbanken.se/översättarlexikon/artiklar/Den_gudomliga_komedin_i_svensk_översättning Ali Smith: Höst, översättare Amanda Svensson. Atlas 2018. Stephen King: Att skriva En hantverkares memoarer, översättning: Tove Borglund Janson. Bra böcker 2011. Ny översättning av Ola Larsmo 2017, Albert Bonniers förslag. Stephen King: Pestens Tid, översättning Lennart Olofsson. Bra böcker, 2010. Carl Jonas Love Almqvist, Dialog Om sättet att sluta Stycken. Ira Levin, Sliver, Jimmy Hofsö , W & W Nils Håkanson, Ödmården, Albert Bonniers, 2017 Ray Bradbury, Fahrenheit 451, översättare Siv Nordin Jesper Svenbro, Sapfo har lämnat oss, Ellerströms, 2015 Zadie Smith, Changing My Mind: Occasional Essays

Åren 1918-1922 rasade inofficiella finska anfallskrig – de så kallade Frändefolkskrigen – mot det blivande Sovjetunionen.Målet var att skapa ett finskt välde kallat Storfinland, med gränser långt öster om de egentliga finska gränserna. Hundratals svenskar deltog i striderna, som innebar födelsen för den svenska högerextremismen.Henrik Arnstad har rest till Helsingfors och intervjuat den finländske historikern Aapo Roselius som tillsammans med kollegan Oula Silvennoinen skrivit boken "Villi itä” (på svenska ”Vilda östern”), som går igenom den senaste forskningen om Frändefolkskrigen. Inte minst angående det omfattande svenska och danska deltagandet. Studiosamtal med Henrik Arnstad och Ola Larsmo. Ljudtekniker Per Juhlin, Beppo. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Författaren och kulturjournalisten Ola Larsmo kommer till studion - för att tillsammans med programledaren Gunnar Bolin diskutera Klemperers epokgörande vittnesmål från Tyskland mellan 1933 och 1945 . DE HÄR BÖCKERNA KAN FÅ SVERIGES RADIOS LYRIKPRIS Vi presenterar de diktsamlingar som nominerats till årets upplaga av priset. Jurymedlemmen Per Engström presenterar böckerna och deras författare. GÖTEBORGS FILMFESTIVAL FORTSÄTTER Våra utsända träffar två brittiska regissörer bakom en högst okonventionell romantisk komedi respektive Feel Good-film. DAGENS OBS-ESSÄ Författaren Helena Granström har läst en ny biografi om syskonen Weil. Den ene matematiker, den andra metafysiker. Programledare: Gunnar Bolin. Producent: Mattias Berg.

Att bli refuserad eller att bli publicerad. För de flesta som skriver har den gränsen en närmast magisk kraft. Richard Dinter undersöker vad det betyder att få nobben som författare. "Tack för dina dikter. Det är inte oävet det du skriver, men dina dikter skulle vinna på att du slipade bort de mest romantiska fraserna." Det sägs att nästan alla författare blir refuserade någon gång. Det hjälpte inte mig. Jag stod där med refuseringsbrevet i handen och skämdes, som om någon upptäckt hur dålig poet jag var, egentligen. Alla har sina sätt att hantera refuseringar. Det finns en mängd strategier och ritualer. Men hur är det för den som refuserar? Hur formulerar man sig? Och hur lång stund tar det innan man känner om en text håller eller inte? Och vad kan man lära sig av en refus? Den refuserade poeten, numera radioreportern, Richard Dinter söker upp den dåvarande redaktören för Bonniers litterära magasin, Ola Larsmo, som refuserade honom då för nära 30 år sedan. Möt också författarna Gabriella Håkansson och Elin Cullhed om att bli avvisad och om varför man överhuvudtaget skriver. Och hör sociologen Henrik Fürst som forskat om refuseringen. Reportaget sändes första gången 2017. Richard Dinter p1kultur@sverigesradio.se

Under det andra världskriget var Sverige varken neutralt eller krigförande. Vi balanserade på en slak lina för att försöka hålla alla parter nöjda och samtidigt fortsätta uppbyggnaden av folkhemmet och välfärdssamhället. Det berättar Ola Larsmo, författare och mångfaldigt prisbelönt historiker i detta avsnitt av Perspektiv, där han pratar om Sveriges agerande under andra världskriget. Den svenska politiken under kriget var - oavsett vad man tycker om den - väldigt framgångsrik då den höll oss utanför de fasor som drabbade de flesta andra länder i Europa. Larsmo argumenterar för att det är dags att revidera hur vi kommit att betrakta politiken, och förklarar varför i ett avsnitt som är fullt med aha-upplevelser och nya perspektiv på saker man hört innan, oavsett hur mycket du vet.---Perspektiv produceras av VVV Media för Vad vi vet.seProducent: Gabriella Lahti. Tekniker: Matti Palm. Programledare: Per Grankvist Följ Per på Instagram: https://instagram.com/pergrankvist See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En av höstens litterära världshändelser var nedkomsten av Margaret Atwoods uppföljare till Tjänarinnans berättelse, Gileads döttrar. Lundströms ordnar en enaktsbokcirkel om verket. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi ägnar hela veckans program åt den kapp- och hättklädda värld som är Margaret Atwoods Gilead! Vad händer egentligen i den nya boken om nu kommer ut mer än trettio år efter den första? Är den lika bra? Sämre? Bättre? Medverkande: Åsa Avdic, nyhetsankare på SVT och författare och Ola Larsmo, författare Programledare: Marie Lundström Producenter: Thella Johnson och Nina Asarnoj Böcker som tas upp i programmet: Gileads döttrar av Margaret Atwood Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

Engelsk anti-brittisk nationalism har idag dramatiska konsekvenser via Brexit. Henrik har forskat om hur denna nationalism skapades 1780-1914 via den engelska långbågen, det legendariska medeltida supervapnet, världsberömt via Robin Hood. Den engelska långbåge-nationalismen var krigisk men inkluderande ändå kvinnor, som organiserade sig som amazoner. Under 1800-talet blev medeltida långbågeskytte synonymt med att vara engelsk. En massrörelse uppstod, som idag är näst intill bortglömd i England. Ola Larsmo intervjuar Henrik Arnstad om hans masteruppsats "The Amazon Archers of England: Longbows, gender and English nationalism 1780–1845", som du kan läsa här:http://www.tricorder.se/wp-content/uploads/The_Amazon_Archers_of_England_Longbows_g.pdf See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det är 50 år sedan den amerikanska medborgarrättsrörelsens ledare dr. Martin Luther King Jr mördades 1968. Men trots Kings status i amerikansk historia är hans politisk-teoretiska arbete relativt lite uppmärksammat. Ikoniseringen har på många olika sätt stått i vägen för Kings avancerade demokratiska filosofi. Henrik Arnstad och Ola Larsmo diskuterar King som en av vår tids främsta politiska filosofer och hans allt viktigare betydelse som demokratisk förebild. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hur kom idén till Swede Hollow till? Hur kom familjen Klars röster fram och vem är egentligen Ola Värmlänning? Joseph Knevel samtalar med Ola Larsmo om Swede Hollow.

Under 1860-talet drabbades Sverige av fruktansvärd svält och tiotusentals människor dog. Men myndigheterna tvekade angående hjälp. Var det olämpligt att de fattigaste svältande blev beroende av statligt bistånd? Skulle svälthjälp göra fattiga människor lata? Det vore kanske bättre om de fick lära sig klara sig själva? Henrik Arnstad och Ola Larsmo får besök av författaren Magnus Västerbro som skrivit boken "Svälten: Hungeråren som formade Sverige". See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Samtal om demokrati med Ola Larsmo och Henrik Arnstad. Henrik har arbetat i sex år med demokratiforskning. I sommar kommer hans bok "Hatade demokrati: de inkluderande rörelsernas ideologi och historia". Men vad är egentligen demokrati och hur ser demokratins moderna historia ut, efter franska revolutionen 1789? Ola och Henrik diskuterar och resonerar kring demokratibregreppet, inkludering, dialog och idén om "det goda samhället".Vill du veta mer om Henriks arbete hittar du information på bokens webbplats:https://hatadedemokrati.wordpress.com See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kritcirkeln är tillbaka! Vi blickar tillbaka på scenkonståret 2017, då trenden med teaterbearbetningar av böcker var stabil, och så pratar vi om årets första premiärer, som båda råkar bli på Dramaten: Häxorna och Tartuffe. Och så ser vi Eirik Stubos Oidipus/Antigone, när vi ändå är på Dramaten. Med Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg Kreddlista på sånt vi pratar om i avsnittet: Houellebecq! Institutet, Siriusteatern och Teaterhögskolan i Helsingfors, på STOFF-festivalen http://institutet.eu/productions/houellebecq/ Främlingsleguanen av Martina Montelius på Teater Brunnsgatan fyra Hamlet av Jens Ohlin och Hannes Meidal Teater Galeasen Häxorna av Roald Dahl, manus David Wood, regi Alexander Mørk-Eidem,, Dramaten Swede Hollow av Ola Larsmo, regi Alexander Mørk-Eidem, Dramaten Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström på Kulturhuset Stadsteatern och Vattnäs konsertlada Half life av Sharon Eyal och De l’origine av Olivier Dubois, Kungliga Baletten Max+ : Untitled Black av Sharon Eyal/Gai Behar och Max av Ohad Naharin, Göteborgsoperans danskompani NINA - Materialize Sacrifice av Jo Kamamori, Noism1 (Japan) på City Contemporary Dance Festival, Hongkong Cullbergbalettens 50-årsjubileum på Dansens hus, Eurydike är död av Birgit Cullberg Mental states of Sweden in Dance av Mattias Andersson och Cullbergbaletten Nicht Schlafen av Alain Platel, Les Ballets C de la B på Dansens Hus Dancing on the front porch of heaven - Odes to love and loss av Ulysses Dove med Stockholm 59 North på Orionteatern The Wonderful and the Ordinary av Gunilla Heilborn, I samarbete med Theater Im Bahnhof, på Dansens hus Orionteatern: Arise Amazons av Karin Victorin och Rebecka Tiger, Hålet av Mattias Fransson, Automata av Erik Holmström/Malmö Dockteater Dracula av Victoria Borisova-Ollas på Kungliga Operan och SVT Play Tartuffe av Molière, regi Staffan Valdemar Holm, Dramaten Elektra av Richard Strauss med libretto av Hugo von Hofmannsthal efter Sofokles, regi Staffan Valdemar Holm, Kungliga Operan Oidipus/Antigone av Sofokles i regi av Eirik Stubø på Dramaten Gunilla Brodrejs lista på "10 sceniska grepp som teatrarna måste sluta med 2018", Expressen Kultur 17 januari: https://www.expressen.se/kultur/10-sceniska-grepp-teatrarna-maste-sluta-med-2018/

Att bli refuserad eller att bli publicerad. För de flesta som skriver har den gränsen en närmast magisk kraft. Richard Dinter undersöker vad det betyder att bli avvisad som författare. "Tack för dina dikter. Det är inte oävet det du skriver, men dina dikter skulle vinna på att du slipade bort de mest romantiska fraserna." Det sägs att nästan alla författare blir refuserade någon gång. Det hjälpte inte mig. Jag stod där med refuseringsbrevet i handen och skämdes, som om någon upptäckt hur dålig poet jag var, egentligen. Alla har sina sätt att hantera refuseringar. Det finns en mängd strategier och ritualer. Men hur är det för den som refuserar? Hur formulerar man sig? Och hur lång stund tar det innan man känner om en text håller eller inte? Och vad kan man lära sig av en refus? Den refuserade poeten, numera radioreportern, Richard Dinter söker upp den dåvarande redaktören för Bonniers litterära magasin, Ola Larsmo, som refuserade honom då för nära 30 år sedan. Möt också författarna Gabriella Håkansson och Elin Cullhed om att bli avvisad och om varför man överhuvudtaget skriver. Och hör sociologen Henrik Fürst som forskat om refuseringen. Richard Dinter

Ett samtal efter föreställning av Swede Hollow på Elverket, 9 nov. I samtalet medverkar Ola Larsmo (författare), Dag Blanck (professor i nordamerikastudier vid Uppsala universitet), Alexander Mørk-Eidem (regissör), Dr. William Beyer (historiker) samt Bruce Karstadt från American Swedish Institute (ASI), Minneapolis. Samtalsledare Jacob Hirdwall, dramaturg.

Den hyllade boken om livets baksidor för svenska amerikautvandrare sätts nu upp som pjäs på Dramaten. Bokens författare Ola Larsmo är gäst i studion. Vi intervjuar också Miljöpartiets Amanda Lind i vår serie med riksdagspartiernas valgeneraler. På söndag är det fars dag och vi frågar oss varför far fortfarande får leva flera år kortare än mor. Enligt statistiska prognoser kommer män inte ens om fyrtio år att leva lika länge som kvinnor, även om skillnaderna sakta jämnas ut. Programledare: Thomas Nordegren Producent: Helena Huhta

Sverige diskuterar gärna "vår mörka historia som vi föredrar att tala tyst om", trots att sådan självkritisk debatt ständigt återkommer. Särskilt angående Sverige under andra världskriget talas ofta om svensk omoral och skuld. Men hur förhåller sig historiker till moralfrågor? Och kan nutiden lära av historiens moraliska erfarenheter? Historikern Mattias Tydén diskuterar med Henrik Arnstad och Ola Larsmo. Ljudtekniker: Per Juhlin. Studio: Beppo (tack!). See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

P1 Kultur tar sig an en klassisk författare - och stadsskildrare - som ständigt får ny publik och som nu skulle fyllt 100 år. Vad säger oss "Mina drömmars stad" i dag? Det är författaren Ola Larsmo, manusförfattaren Pia Gradvall - aktuell med en ny dramatisering av Mina drömmars stad på Stockholms stadsteater - och kulturredaktionens kritiker Anneli Dufva som vrider och vänder på Fogelström, tillsammans med P1 Kulturs programledare Måns Hirschfeldt. Programledare: Måns Hirschfeldt. Producent: Mattias Berg.

Hur blev Stephen King skräckgenrens mästarförfattare? Det och mer avslöjas i Kings bok "Att skriva: En hantverkares memoarer" som gavs ut år 2000 och som nu kommer i svensk nyöversättning. Stephen King föddes 1947 och romandebuterade som 27-åring med "Carrie" som gav honom ett omedelbart genombrott. Med "Varsel", på engelska känd som "The Shining", tre år senare blev han ett världsnamn i skräckgenren och sedan dess har det kommit en ännu inte sinande flod av böcker, från vad som från början var en Olivetti reseskrivmaskin, idag kanske moderna medel. Men hur har det gått till? Ola Larsmo som har översatt Stephen Kings moderna klassiker "Att skriva", om skrivandets hantverk, gästar studion för att prata om King som författare och författarhandledare tillsammans med kulturredaktionens mesta Stephen King-läsare Jenny Teleman och P1 Kulturs programledare Måns Hirschfeldt. Kulturredaktionen

I Godmorgon Världen! den 9 april också kommentarer till mötet mellan Kinas och USA:s presidenter, Katarina Barrlings krönika om det franska valet, Emil Jensens kåseri, Panelen med mera. Timme 1 * Direktrapport från Stockholms City efter misstänkta terrordådet * Reflektioner om terror, Ola Larsmo och Jenny Nordberg * Reportage om lastbilsterrorism * Reportage om beredskap för terror * Panelen, om terror och s-kongressen Timme 2 * Tomas Ramberg från s-kongressen * Efter toppmötet mellan Donald Trump och Xi Jinping * Kemiska vapen och amerikanska missiler - Syrien, vad händer nu? * Krönika av Katarina Barrling om det franska presidentvalet * En bok om kunskap. Författarsamtal med Arne Jarrick * Invånarna i Petersburg vill ha fler vakter i staden  * Kåseri av Emil Jensen

Donald Trump är ny president i USA. P1 Kultur kommenterar med Ola Larsmo från Svenska Pen, Sanna Rayman från Dagens Samhälle samt kulturredaktionens Mikael Timm, Lisa Bergström och Fredrik Wadström. Lyssna på hela onsdagens P1 Kultur med Gunnar Bolin härVad händer härnäst? Vad innebär valresultatet, för medierna och för kulturen? P1 Kultur gästas av Ola Larsmo, författare tillika ordförande i Svenska Pen, Sanna Rayman, debattchef på Dagens Samhälle, och kulturredaktionens Mikael Timm.Dessutom, vår filmkritiker Lisa Bergström rapporterar från Stockholms filmfestival där de besökande regissörerna Francis Ford Coppola och Ken Loach båda kommenterat valresultatet.Tidigare Ryssklandskorrespondenten Fredrik Wadström berättar även om reaktionerna på valresultatet i Ryssland. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Maria Götselius

Måns Hirschfeldt och Mia Gerdin får sällskap av Ola Larsmo från Svenska Pen och Alwa Woxlin som talar om handstilens betydelse för inlärning och smartness. Dessutom, möte med författaren Eugen Ruge. Bokmässan i Göteborg är full gång, eller Bok- och Bibliotek som den egentligen heter. Årets tema är yttrandefrihet och det är över 800 utställare, över 400 seminarier och närmare 4000 programpunkter.Allt som allt så väntas det runt 100 000 besökare, och där mitt ibland dom finns P1 Kulturs Mia Gerdin och Måns Hirschfeldt, i sällskap med Ola Larsmo, ordförande för Svenska PEN, och Alwa Woxlin som ska tala om handstilens betydelse för inlärning och smartness.Mia Gerdin har dessutom träffat Jennifer Clement. Under tre års tid var hon PEN:s ordförande i Mexiko, och nu har hon som första kvinna blivit ordförande i Internationella PEN. Jennifer Clement har flera gånger prisbelönats för sina böcker. Den senaste, "En bön för de stulna", som gick som radioföljetong här i P1 för ett år sedan, blev mycket uppmärksammad.Som ordförande i PEN - en förkortning som står för Poets, Essayists och Novelists - ser hon kampen för yttrandefrihet för författare, journalister och för alla människor, som ständigt pågående.Dessutom har Gunnar Bolin träffat den tyske författaren Eugen Ruge. Hans bok "Den tid då ljuset avtar" har just kommit ut på svenska i översättning av Aime Delbanc. Den har hälsats i Tyskland som "den stora DDR- Buddenbrockromanen". Alltså, att den på samma sätt som Thomas Manns klassiker Buddenbrocks genom en köpmanssläkt i Lübeck beskrev Tyskland under 1800-talet, så har Ruge genom familjen Umnitzers öden från tiden som kommunister i tjugotalets Tyskland över exilår i Mexiko och fångläger i Gulag till tiden efter murens fall, skrivit den stora familjeromanen om det gamla Östtyskland. Ruge själv var verksam först som matematiker i DDR sedan som pjäsförfattare och han lämnade landet ett år före murens fall. När Gunnar Bolin träffade honom här på mässan var han nyfiken på hur Ruge ser på mässans tema och begreppet yttrandefrihet i förhållande till DDR.Lyssna på hela fredagens P1 Kultur med Roger Wilson här

För exakt 50 år sedan hade TV-serien Star Trek premiär i amerikansk TV och erbjöd hopp om en fantastisk framtid. Optimismen hade politisk legitimitet. Idag lever vi tvärtom i pessismens tidevarv. Men hur har optimismen fungerat som politisk idé i historien? Detta diskuterar Ola Larsmo och Henrik Arnstad. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Folkmord (genocide) är modernitetens mörka följseslagare. Varför deklarerar mänskligheten ständigt "aldrig mer", för att i nästa minut tillåta nya folkmord? Docenten och socialantropologen Ivana Maček, expert på "massive political violence", hjälper Ola Larsmo och Henrik Arnstad att reda ut begreppen. Vi minns även nationalismforskaren Benedict Anderson (1936-2015). See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Två nutida författare och intellektuella, Ola Larsmo och Per Svensson, påminner oss om vikten av en gammal. Vår tid liknar i viss mån modernitetens barndom. Det tidiga artonhundratalets industriella revolution åstadkom ett mänsklighetens utvecklingssprång som naturligtvis också skapade oönskade negativa effekter i form av ökade klyftor mellan kapitalister och proletariat. Erik Gustaf Geijer såg allt detta, och tänkte om. Han gick från konservativ nationalromantiker vänsterut, omtvistat hur långt. Men sannolikt gav han ett tidigt och stort bidrag till någon sorts svenskt politiskt medvetande. ”Minnets hemlighet är att det förflutna inte lämnar oss”, citerar Anders Ehnmark Geijer i sin bok om den politiske tänkaren. Två nu verksamma sådana, författarna Ola Larsmo och Per Svensson, påminner oss därför om Erik Gustaf Geijer. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Det fria ordet var temat då Nässjö hade litteraturfestival och konstutställning i sitt kulturhus. Kristina Sandberg, Arkan Asaad, Ola Larsmo, Jenny Wrangborg, Bo Cavefors m fl framträdde. Hur fritt är ordet? Vems berättelser är det som får komma fram? Detta var grundfrågor i Nässjö Litteraturfestival som även innefattade en konstutställning, "Den kulturelle onanisten",  om och med den kontroversielle förläggaren Bo Cavefors. Kristina Sandberg, Lotta Lundberg, Arkan Asaad, Ola Larsmo, Athena Farrokhzad, Jenny Wrangborg är några av författarna som deltog. Mia Gerdin var i Nässjö för att samla röster, intryck och kommentarer.

Om dagarna efter dådet i Kronogården - reportage från Trollhättan. Det högerextrema våldet i vår tid - Ola Larsmo och Anna-Lena Lodenius om hur vi värnar de goda krafterna. Tillfälliga uppehållstillstånd - inhumant eller effektivt nödstopp? Krönikör Göran Rosenberg. Panelen med Karin Pettersson, Olov Abrahamsson, Carl Rudbeck. Timme 2 om det bortglömda kriget i Afghanistan. Public Service. Direktrapport från Trollhättan. Val i Argentina - reportage från kåkstäderna. Poesifestival i Sydafrika och så om den folkskygge musikexporten Bo Hansson. Kåsör Helena von Zweigbergk.

Snart är det dags för årets nobelpris i litteratur! Kritiken sänder direkt från Nobelmuseet och samtalar om hur författare har gjort sig - och kan göra sig - förtjänta av ett nobelpris! I Alfred Nobels testamentet finns formuleringen att priset i litteratur ska delas ut till en författare som "under det gångna året inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning". Formuleringen blev tämligen tidigt förlegad i nobelhistorien och ett kriterium som Svenska akademien inte tagit hänsyn till på många decennier. Men vad var en "idealisk" litteratur och är den möjlig idag? Programledarna Anneli Dufva och Gunnar Bolin har bjudit in Birgitta Holm, professor i litteraturvetenskap, Ola Larsmo, författare och ordförande i PEN-klubben, samt kulturredaktionens medarbetare Mattias Berg och Jenny Aschenbrenner för en diskussion om litteraturens uppgift och möjligheter - men också dess gränser. Kan litteratur verka för det goda? Nobel ville också att den "värdigaste erhåller priset, antingen han är Skandinav eller ej". Men, går det egentligen att säga vilka kvalitéer en författare ska ha och finns det ett litteraturens bäst-före-datum? Samtal och spekulationer i veckans Kritiken, direkt från Nobelmuseet i Stockholm! Alla som har möjlighet är mycket välkomna att vara med och lyssna i publiken, sändningen börjar 14.03 och håller på till 14.50.

Som alla vetenskapare använder historikern teori i forskningen. Men vad är egentligen historieteori? Kan man inte bara ta reda på hur det var förr och skriva det? Och vad är egentligen postmodernistisk historieteori, som ofta kritiseras i debatten? Varför hänvisas ofta till den franske akademikern Michel Foucault? Detta diskuterar Ola Larsmo och Henrik Arnstad med historikern fil.dr. Hossein Sheiban. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Av blott goda känslor blir ingen god konst, sägs det. Hur det egentligen förhåller sig diskuteras av Elisabeth Schellekens Dammann, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli och Ola Larsmo. Konst kan vara uppbygglig, men den kan också provocera. Den kan vara vacker, men också olidligt ful och hemsk. Nu florerar föreställningen att konsten bör vara ett redskap mot orättvisor och förtryck, men också åsikten att vi tenderar att övervärdera konst med ett gott budskap. Det handlar om det Goda och det Sköna, och om och i så fall hur dessa begrepp hänger ihop, när Lars Mogensen samtalar med filosofen Elisabeth Schellekens Dammann, kritikern Nicholas Ringskog Ferrada-Noli och författaren Ola Larsmo i en undervisningssal i Engelska parken på Uppsala universitet. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

I veckans Kritiken är andra världskriget utgångspunkten för ett författarsamtal med Ola Larsmo, Astrid Seeberger, Steve Sem-Sandberg och Lotta Lundberg. Programledare Anneli Dufva bjudit in fyra författarna som alla har skrivit romaner som förhåller sig till kriget - hur har de valt historierna och varför just de? Romanerna kan skildra krigsåren, men också tiden före och efter, oftast en bit från slagfälten. Vad hoppas författarna kunna förmedla med sina berättelser? Steve Sem-Sandbergs De utvalda och De fattiga i ód, Lotta Lundbergs Skynda, kom och se och Timme noll, Ola Larsmos Förrädare och En glänta i skogen och Astrid Seebergers nyutgivna Nästa år i Berlin - alla är romaner där konsekvensen av nazismen och andra världskriget träder fram i sin fasansfulla tydlighet, om än på vitt skilda sätt. Hör veckans Kritiken som den här gången helt ägnas åt 70-årsminnet av andra världskrigets slut. De verk som rekommenderas i slutet av programmet Lotta Lundberg: Vibeke Olsson ”Ulrike och kriget” Steve Sem-Sandberg: Imre Kertesz ”Mannen utan öde”, Astrid Seeberger: ”En kvinna i Berlin”, anonym författare Ola Larsmo: Ann-Marie Ljungbergs ”Mörker stanna hos mig”, samt filmdramatiseringen av Wannsee-konferensen. Programledare Anneli Dufva nämnde Astrid Lindgrens krigsdagböcker.

Sveriges Radio uppmärksammar i en mängd olika program att det i dagarna är 70 år sedan andra världskriget slutade, och Vetenskapsradion Forum tar upp frågan varför förövarna i efterhand alltid förnekar folkmord. Dessutom handlar det om mannen som myntade begreppet folkmord, Raphael Lemkin, som levde och verkade i Sverige under andra världskriget. För 70 år sen tog andra världskriget slut, men det skulle dröja ytterligare en tid innan vidden av de fasansfulla brott mot mänskligheten som det nazistiska Tyskland begått stod klar – framför allt morden på sex miljoner judar, det som senare började kallas Förintelsen. I vår är också ett annat men mycket mindre känt folkmord aktuellt, nämligen utrotandet av mellan en och två miljoner armenier och andra kristna i det osmanska riket som inleddes för 100 år sedan. Forskaren Maria Karlsson vid Lunds universitet forskar om det hon kallar ”förnekelsekulturer”, att förövare av folkmord alltid försöker förneka det som hänt. Hon säger att även Hitlers Tyskland hade förnekat förintelsen av miljontals judar om de vunnit kriget. Dessutom handlar det om Raphael Lemkin, juristen som myntade begreppet folkmord. Hans släkt mördades av nazisterna och själv kom han som flykting till Sverige, där har bedrev mycket av det arbete som senare utmynnade i en av FN:s resolutioner om att folkmord är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Trots Raphael Lemkins stora betydelse finns det idag inga minnesmärken på de platser i Stockholm där han bodde och arbetade, berättar författaren Ola Larsmo. Programledare är Urban Björstadius.

Sveriges rasbiologiska institut (Statens institut för rasbiologi) grundades redan 1922 och existerade ända fram till 1958. Institutet har blivit en symbol för den svenska rasismen och dess existens används ofta i den dagspolitiska debatten. Ola Larsmo och Henrik Arnstad samtalar om Sverige, rasbiologin och rashygien. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sydafrikanske PRAESA vinner årets ALMA, Heinrich Bölls novellsamling Dr Murkes samlade tystnad i nyöversättning och ett Kritikmanifest - allt i veckans Kritiken! Den sydafrikanska läsfrämjande organisationen PRAESA får årets pris till Astrid Lindgrens minne. Kritiken kommenterar priset tillsammans med författaren Gunilla Lundgren, som arbetat ihop med organisationen. Dessutom medverkar kulturkorrespondent Lisa Bergström från barnboksmässan i Bologna, kulturredaktionens Jenny Aschenbrenner, Alle Eriksson, barn- och ungdomsbibliotekarie och författaren Ola Larsmo, ordförande i PEN - en organisation som även den har samarbetat med den sydafrikanska PRAESA. . Den tyska författaren Heinrich Böll, som fick nobelpriset 1972, är återigen aktuell med romanen Katharina Blums förlorade heder och novellsamlingen Dr Murkes samlade tystnad. Kritiken diskuterar ett författarskap långt utöver det vanliga. Dessutom blir det än ett Kritikmanifest, den här gången författat av kritikern och författaren Lars Hermansson. Programledare Gunnar Bolin Producent Maria Götselius

Yttrandefriheten är en självklar del av det moderna demokratiska projektet, från 1700-talet och framåt. Ola Larsmo och Henrik Arnstad diskuterar hur detta har gestaltat sig, hur striden har förts -- men också om yttrandefrihetens problematiska sidor och om hur rasistiska publikationer banade väg för Förintelsen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

--- POD : Om terrorattackerna mot Danmark. Frilansjournalisten Anna Gjöres rapporterar på plats, terrorforskaren Magnus Ranstorp och Sveriges Radios tidigare Nordenkorrespondent Jenny Sanner Roosqvist om terrorismen i Danmark idag. Sedan den israeliska forskaren som jämför terrorister med teaterproducenter. Reportage om hur Frankrike påverkats av terrorattentaten där för fem veckor sedan. Krönika av Po Tidholm och sedan panelen om yttrandefrihet bland annat. I timme två om konsekvenserna av dåden i Köpenhamn med Willy Silbersten från Svenska kommitén mot antisemitism och Ola Larsmo från Svenska Pen. Därefter reportage om det så kallade cykelkriget i São Paulo. Satir med Public Service och sedan om flickor som klär sig som pojkar i Afghanistan. Liverapport från Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidts presskonferens och sist ett reportage om Bring back our girls-rörelsen i Nigeria.

Vi ägnar hela programmet åt den värsta attacken mot medier i Europa sedan andra världskriget. Om risken för självcensur, publicistisk feghet, satirens roll i samhället och Charlie Hebdos framtid. Charlie Hebdo överlever - rapport från Paris Förra veckan sände Medierna ett specialprogram om hoten mot journalistiken. 2014 var ju ett mörkt år men 2015 har inlett nattsvart. I veckans program hörs röster från Paris inklusive en av de nu mördade satirtecknarna och också flera svenska publicister. Bland de döda på redaktionen i Paris fanns Georges Wolinski och Jean Cabut som sedan 1960-talet förkroppsligat den franska traditionen av en gränslös och hånande satir av allt och alla i offentligheten. Men de hade nu på sin ålders höst - 76 respektive 80 år gamla när de dog - fått en plats i många fransmäns hjärta inte bara som provokatörer. Någon liknade chocken vid mordet på Wolinski vid att Hasse Alfredson mördats.Johan Tollgerdt är reporter. Och han träffade för några år sen just satirtecknaren Jean Cabut. Lätt säga "Jag är Charlie" men svårare vara det  Je suis Charlie - jag är Charlie - den parollen fyller nu sociala medier och demonstrationståg. Hela världen visar sitt stöd för skämttecknarna som fick betala för sina bilder i blod. Att säga "Jag är Charlie" är lätt och kostar inget. Men att VARA Charlie och i solidaritet med tidningen Charlie Hebdo publicera bilderna det kräver mod och kan få fruktansvärda följder. Det dilemmat har svenska redaktioner haft att hantera i veckan och gjort olika val.   Mattias Pleijel har besökt redaktioner som valt helt olika linjer i den här frågan. Lars Vilks om att vara hotad av religiösa extremister  Lars Vilks är konstnären och konstvetaren som efter sin bild av en rondellhund blivit den person i Sverige som lever under det mest direkta dödshotet från religiösa extremister. Vi träffar honom för att prata om hoten han lever under och om attacken mot satirtidninngen Charlie Hebdo. Men först blir Martin Wicklin kontrollerad av av Vilks personskydd. Satiren är yttersta spetsen för yttrandefriheten Hoten mot satiriker men också författare och journalister har ökat de senaste åren i hela världen. Och i det sammanhanget ska man kanske tänka på att majoriteten av världens hotade satiriker som lever under hot från religiösa terrorister återfinns i mellanöstern och lever till skillnad från Lars Vilks helt utan personskydd från staten. Dom kan tvärtom ofta vara hotade både av extremistgrupper och av staterna. I Uppsala träffar vi Ola Larsmo, journalist, författare och ordförande för svenska PEN. Han är fysiskt påverkad attacken och skeendet i Paris och mycket orolig över vad som kommer att hända och vilka konsekvenser det här kommer att få för publicistiken, också här hemma i Sverige. För honom är satiren yttersta spetsen för yttrandefriheten.

På lyssnarnas begäran - vi läser nobelpristagaren Patrick Modianos Nätternas gräs, och vi gör det tillsammans med den dynamiska duon Negar Naseh och Ola Larsmo. Vad är det för känsla och stämning i boken? Och hur skriver karln? Hör också en tonsatt dikt av Patrick Modianos dotter, Marie Modiano, och hur hon och hennes svenskfödde man, musikern Peter von Poehl, inspireras av nobelpristagaren. Förutom en nobelpristagare så bjuder vi också på en debutant! Jack Hildén har skrivit en roman om arbete, arbetets innehåll och värde, och vår reporter Jenny Teleman har träffat honom. "Bakom varje död finns ofta nåt mer än själva livsvandringen". Så skriver SVT-journalisten Tom Alandh om sin bortgångne arbetskamrat och vän Olle Häger. Vi uppmärksammar månadens vackraste nekrolog, och pratar med Tom Alandh om hur man sätter ord på sorgen och glädjen.

Ola Larsmo och Henrik Arnstad samtalar om processen som 1917-1921 förvandlade Sverige till en demokrati. Om arbetarrörelsen (socialdemokratin), liberaler och konservativa i strid och i samarbeten. Och varför har Sverige glömt bort det dramatiska året 1917? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Stig Dagerman! Sextio år sedan skrivargeniet dog, men texterna lever. Vi läser novellen Nattens lekar tillsammans med författarna Negar Naseh och Ola Larsmo. Och så kommer sångerskan och låtskrivaren Sofia Karlsson hit och sjunger en sprillans ny låt. Hon berättar också vad det är som som gör att vissa grupper av ord passar att sjungas. Och så undrar vi: "jag är sockret i ditt kaffe" - är det en bra eller dålig textrad i en kärlekslåt? Kan en bok om mat, dofter, kryddor och smakkombinationer samtidigt vara en näringsrik samhällsskildring? Två böcker gör i höst ett vågat försök, en från Öst och en från Väst. Matskribenten och författaren Anya von Bremzen beskriver i Det goda Sovjetiska köket hur en totalitär kultur gestaltar sig även på en middagstallrik. Samtidigt kommer Emil Arvidssons och Martin Gelins bok Den nya amerikanska maten, en berättelse om hur andra och tredje generationens invandrare från Asien till USA är på väg att genomföra en amerikansk smakrevolution. Hör alla författarna i samspråk med Marie Lundström.

Finlands 1900-talshistoria förblir ett öppet sår. Tystnad, politik och nationalism har styrt berättelsen om inbördeskrig, alliansen med Nazityskland och den egna identiteten. Men finsk historia hänger intimt samman med den svenska. Det var i Finland 1918 som den svenska högerextremismen föddes, till exempel. Ola Larsmo och Henrik Arnstad samtalar. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I Vetenskapsradion Historia traditionsenliga julklappsprogram tipsar Urban Björstadius och Tobias Svanelid om hårda klappar att lägga under historieälskarens julgran. Hör om hemliga poliser, karibiska mördarpirater, kinesiska pyramidbyggen och trolska vinterkrig. Böckerna och spelen som programmet tipsar om är: I skuggan av Rom av Kent Andersson Germaner av Tore Jansson Usla, elända och arma av Sofia Holmlund och Annika Sandén 101 historiska hjältar av Ola Larsmo och Brian Palmer 101 föremål ur Sveriges historia av Katarina Harrison Lindberg och Dick Harrison Järnridån av Anne Applebaum Landsmän av Bo Lidegaard Ardennerna - Hitlers vinteroffensiv 1944-1945 av Christer Bergström Assassins Creed 4 - Black Flag av Ubisoft Nations av Lautapelit

Lyssnarjuryn diskuterar "Bret Easton Ellis och de andra hundarna" av Lina Wolff samt "Förrädare" av Ola Larsmo. Angela Kovács och Björn Kjellman läser ur böckerna. I lyssnarjuryn sitter Margareta Arnell, Daniel Belge, Karin Magnusson, Marie Nilsson, Torbjörn Nilsson, Marcus Stenberg och Anthony Åslund. Producent: Anna Tullberg. Programledare: Jon Jordås. Reporter: Nina Asarnoj.

Katedralen Notre Dame i Paris firar 850 år i år och smyckas bland annat med nya klockor. Men Notre Dame har också hamnat i forskningens fokus och Vetenskapsradion Historia uppmärksammar projektet som avslöjar dolda detaljer i medeltidens ingenjörskonst. - Genom att mäta upp Notra Dame med laser kan man bland annat se hur medeltidens byggherrar använt sig av fiffiga lösningar för att parera sättningar i marken under bygget, berättar arkitekturhistorikern Andrew Tallon. En annan nyupptäckt detalj i Notre Dame är vad de 28 statyerna på fasaden egentligen avbildar. Franske historikern Dany Sandron menar att det rör sig om franska kungar, inte om bibliska personer. Dessutom uppmärksammas Bondeförbundets, föregångaren till dagens Centerparti, bruna förflutna, med anledning av att det gått 100 år sedan partiet bildades. Författaren Ola Larsmo hävdar att partiet varit betydligt mer aktivt i rasfrågor, antisemitism och tvångssteriliseringar än vad historiker tidigare gjort gällande. - Det handlar inte om att skuldbelägga utan om att förstå vilken roll olika partier haft i Sveriges historia, säger han. I fallet med Bondeförbundet handlar det om att lägga alla kort på bordet, och till exempel försöka förstå varför man hade ett främlingsfientligt partiprogram ända till 1946. Programledare är Tobias Svanelid.

Katt och kreativitet? Hund och produktivitet? Lundströms Bokradio reder ut kopplingen mellan djur och författare tillsammans med gästerna och författarna Helena von Zweigbergk, Majgull Axelsson och Ola Larsmo. Hör också Kitty Crowther om sina favoritinsekter, ny poesi av Hanna Hallgren och så gör vi ett återbesök hos vår debutant Annakarin Thorburn. Djur och litteratur. Det inte bara rimmar - det finns också en gammal fin tradition av författare som hållit sig med ett alldeles särskilt litet husdjur. Flera av litteraturhistoriens största (Hemingway, Lessing, T S Eliot med fler) har varit hängivna och ofta skrivit om sitt älsklingsdjur. Vi reder ut kopplingen mellan katt och kreativitet, hund och produktivitet, tillsammans med gästerna och författarna Helena von Zweigbergk, Majgull Axelsson och Ola Larsmo. Barnboksförfattaren Kitty Crowther, som ofta har med djur i sina böcker, funderar också kring ämnet, liksom psykiatrikern och författaren Nils Uddenberg, som tar starkt parti för ett av djuren. Vi får dessutom höra andra delen av miniserien Debutanten - hur mår Annakarin Thorburn efter recensionsdagen? Och poeten Hanna Hallgren, som läser ur sin senaste diktsamling. Böcker som nämns i programmet: Kerstin Ekman Hunden (1986) C. S. Lewis  Häxan och lejonet (1950) Astrid Lindgren Vi på Saltkråkan (1964) Nils Uddenberg Gubbe och katt: en kärlekshistoria (2012) Annakarin Thorburn Jag biter i apelsiner (2013) Hanna Hallgren Roslära (2012) J. Allen Boone Vän med allt som lever (1974)

söndag 26 augusti 16:03 - 17:45 i P1 Med anledning av domen mot Anders Behring Breivik sänder vi ett Filosofiska rummet special som startar redan 16:03 och fortsätter fram till 17:45 med avbrott för Ekot. Vi kommer att diskutera de politiska ideologier och det tankestoff som ligger bakom Breiviks världsbild, och det samhällsklimat som är på väg att växa fram i Europa. Vi frågar också vad som händer om man demoniserar en person som Breivik. Gäster i programmet är Ola Larsmo, författare och ordförande i Svenska Pen, Lisa Bjurwald, författare till boken Europas skam, Lars Gule och Lars Svendsén, norska filosofer,och Magnus Linton, författare till boken De hatade och Anna-Lena Lodenius, journalist och författare som studerat extremnationalistiska rörelser. Programledare Peter Sandberg Producent Marie Liljedahl

Sveriges Nationella Förbund var det största extremnationalistiska partiet i Sverige under tiden fram till andra världskriget, med som mest bortåt 40 000 medlemmar. På 1930-talet hade man dessutom tre representanter i riksdagen. Vetenskapsradion Historia uppmärksammar partiet som också var bland de första att förneka Förintelsen av Europas judar. - Jag menar att den svenska extremhögern var bland de första att påstå att Förintelsen av judarna bara var antitysk propaganda, menar Stéphane Bruchfeld. Bruchfeld har studerat Sveriges Nationella Förbund, från de att de bildades som en ungdomsavdelning inom dåtidens Moderaterna 1915, tills dess att rörelsen försvagas efter andra världskriget. Han menar att de inte kan beskrivas som ett rent nazistiskt parti, men att de var starkt tyskvänliga, och närde antidemokratiska, rasitiska och antisemitiska idéer. - De drivande bakom det berömda Bollhusmötet vid Uppsala universitet 1939 var också medlemmar i SNF, berättar författaren Ola Larsmo, som också menar att forskare hittills gjort ett dåligt jobb för att lyfta fram svenska tidigare nazisympatisörer i ljuset. - Många av SNF:s meldemmar togs upp av Högerns riksorganisation efter kriget, och kom i vissa fall att få betydelsefulla poster, berättar han. Dessutom uppmärksammar programmet aktuell forskning om våld inom äktenskapet. Historikern Marie Eriksson har undersökt ett trettiotal fall av våld och oenighet inom äktenskapet under 1800-talet, och menar att mycket av dagens debatt ring frågor om kvinnojourer och hustrumisshandel har sina rötter i 1800-talets politik och praktik. Programledare är Tobias Svanelid.

Exotism handlar i vår del av världen om längtan bort från den västerländska civilisationen. En dröm om en idealiserad värld där oskulden fortfarande har sitt fäste. Eller om man vill en civilisations behov av att profitera på en annan. Exotismen blomstrade inom konsten under 1800-talet. En av de konstnärer som för evigt är förknippad med exotismen är den franske konstnären Paul Gauguin som dog i sitt älskade Stillahavsparadis 1903, utfattig och sjuk i syfilis.  Kosmos Cecilia Blomberg har varit i London på den stora Paul Gauguin-utställningen på Tate Modern och besökt författaren Alain de Botton. ”Vi dras till det exotiska för att kompensera bristerna som finns i det välkända.” Det säger Alain de Botton som inte ser några problem med att man reser till ett land och enbart letar efter vissa specifika saker och nästan uppsåtligen bortser från att ta in helheten. Men exotism är på intet sätt ett okontroversiellt ämne, särskilt inte för dem som ofta blir utsatta för det. Alain Mabanckou, prisbelönt och internationellt framgångsrik författare från Kongo-Brazzaville menar att exotismen konserverar förstelnade uppfattningar om andra kulturer. I sina böcker driver han vilt med ingrodda fördomar, såväl dem som florerar i hans eget hemland som västvärldens fördomsfulla uppfattning av Afrika. Det är viktigt att vara kritisk mot sig själv om man ska kritisera andra kulturer, säger Alain Mabanckou i Kosmo. Frilansjournalisten Tor Billgren gör en betraktelse av Sydafrikas slumtursim. Om så kallade ”town ship tours” där turister guidas genom kåkstäder där svarta och färgade bor i skjul, ofta utan vatten, el och sanitet. Kan det vara en ögonöppnare för rika västerlänningar eller ren och skär exotism? Och så har Kosmo mött Ola Larsmo, ordförande för svenska PEN, för att samtala om Fängslade författares dag. I år, den 15 november, högtidlighålls 50 år av internationnelt arbete för det fria ordet. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Under hösten har antisemitismen debatterats i flera omgångar. En artikel på en kultursida fick internationellt efterspel med beskyllningar om antisemitism, och förra helgen berättade radioprogrammet Kaliber om den allians av högerextremister och islamister som arbetar för att antisionistiskt parti i Sverige. I Nya Vågen försöker vi nå fram till debattens hjärta med hjälp av den till synes enkla frågan: vad är egentligen antisemitism? Vilka uttryck tar den sig i det svenska samhället idag? Vilka är dess rötter? I studion: författaren Ola Larsmo, och forskaren Henrik Bachner. Samtidigt turnérar Konstnärernas Riksorganisation runt i Sverige och presenterar det nya MU-avtalet. Det ska hjälpa konstnärer att få skäligt betalt för allt kringarbete som krävs vid en utställning. Men har konsthallarna råd att betala? I studion: Karin Willén, ordförande KRO, och Pia Kristoffersson, utställningsproducent. Den iranfödda konstnären Shirin Neshat ställer just nu ut en episk filmsvit på Kulturhuset i Stockholm. Filmerna är tolkningar av romanen Women without Men, skriven 1974 av den iranska författaren Sharhnush Parsipur och handlar om ämnen som tabun och förtryck. I studion: konstkritikerna Frans Josef Petersson och Mårten Arndtzén. Programledare: Kim Nordberg.

Biblioteket med Klassikerrummet Ibland är historien extra tydlig i skönlitterära verk. Vi har träffat den tjeckiske författaren Jáchym Topol vars första roman på svenska, "Nattarbete", handlar om den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien 1968. Hur har hans egna minnen blivit litteratur och vilka fördelar har det att skildra historien med ett barns ögon? Den tyske författaren Ingo Schulze föddes i Dresden i dåvarande DDR och hans senaste bok på svenska "Mobilen - 13 historier på gammalt manér" skildrar människor vars liv förändras i grunden. Vi har pratat med honom om Tysklands förändring och hur det har påverkat hans sätt att skriva. Klassikerrummet ger sig i kast med "Tidmaskinen" av H G Wells som väckte sensation när den kom ut i England 1895. Den kombinerar skarp samhällskritik med science fiction. Boken om de vackra parasiterna som äts upp av de fula arbetarna fick mängder av läsare och gjorde H G Wells berömd. Gäster hos Maarja Talgre är Mats Arvidsson och Ola Larsmo. Program