Podcasts about outh

Quel plaisir de retrouver aujourd'hui Emilie Martinet pour notre 5e rdv du podcast. La dernière interview datait d'il y a 2 ans, en octobre 2022.Quel chemin parcouru ! Si vous n'avez pas encore écouté les premiers épisodes, je vous recommande vivement de les écouter avant celui-ci. Pour rappel Emilie était Directrice Commerciale grand compte, puis responsable marketing avant de se reconvertir en tant que décoratrice - architecte d'intérieur.Emilie nous partage :- Comment elle a traversé la crise immobilière- Son enjeu de garder un équilibre vie pro-vie perso- Son rôle d'entrepreneuse

J'ai le plaisir de vous présenter la métamorphose d'une femme extraordinaire dans le podcast : Domitille KigerAujourd'hui, j'ai l'immense plaisir de recevoir Alice pour ce format spécial du podcast : En chemin.C'est notre premier rendez-vous avec Alice.Alors qu'Alice n'a pas son bac, elle commence à travailler à 18 ans en tant que vendeuse. Trois ans plus tard, elle est responsable de boutique, mariée et maman.Dix ans plus tard, elle divorce et a la garde totale de ses trois enfants.Malgré cela, ne se sentant plus à sa place, elle décide de transformer son loisir en activité principale.En effet, son compte Instagram prend de plus en plus de place dans sa vie ; elle devient donc créatrice de contenu.C'est à la naissance de sa dernière fille que tout bascule. Son employeur prend très mal cette grossesse, et le corps d'Alice finit par lâcher. Elle est arrêtée pour burnout.Parce qu'elle n'avait pas confiance en elle et qu'elle n'était pas sûre de sa reconversion, Alice entreprend, en 2023, le bilan de compétences nouvelle génération en parallèle de sa formation de sophrologue.Nous sommes un an plus tard : Alice est sophrothérapeute. Je vous souhaite la bienvenue dans l'univers d'Alice Develle.Alice nous partage :– Sa 1ère reconversion de Directrice de boutique à Créatrice de contenu- Sa reconversion récente en Sophro-thérapeuteNous avons également parlé : - De burnout– De son ex conjoint toxique- D'hypersensibilité- Du bilan de compétences nouvelle générationEt évidemment d'écouter sa petite voix et se dire Pourquoi pas moi !

The core four is back to talk weddings, and some other shit

Vad är det för skillnad på klagan och beklagan? Mikael van Reis reflekterar över den åtskillnaden, som skiljer Kafkas privata liv från hans litteratur. Där beklagan sällan fick ta plats i hans böcker. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den här essän sändes första gången 2019.Översekreteraren vid Institutet för arbetarnas olycksfallsförsäkring i Kungariket Böhmen hade ibland skäl att klaga. Även som blivande sjukpensionär.Som när han i januari 1922 befinner sig på vintersportorten Spindelmühle – en plats där det inte blir så mycket skidor men väl utmattande kälkåkning.Han påbörjar nu sin snörika roman om den vilsne lantmätaren K. Den får titeln Das Schloss – på svenska Slottet.Det faller mycket snö också i Spindelmühle. Han finner frid i ensamheten och skriver: ”Det skulle vara fruktansvärt om exempelvis Milena plötsligt kom hit.” Från samma vistelse finns i författarens dagbok en underbar passage som handlar om ett klagomål:”Trots att jag skrivit till hotellet och klart och tydligt uppgett mitt namn, och trots att de två gånger korrekt angett mitt namn när de skrivit till mig, står det ändå Josef K. nere på anslagstavlan. Ska jag förklara för dem, eller ska jag låta dem förklara för mig?”Författaren förlorar sitt egennamn, han blir en Annan och ändå sin egen och snart postuma mästerfiktion – det vill säga Josef K. i romanen Processen. Det är som om hotellpersonalen i Spindelmühle redan räknat ut att den väntade gästen kommer att bli 1900-talets mest spridda litterära varumärke och i förblandning med hans alltid förmodade alter ego, romangestalten Josef K.Nu är de båda inskrivna gäster i Spindelmühle. Det vore nog bäst om receptionen förklarade sammanhanget för sin störde gäst.Men romanen om Josef K. utkommer först 1925, ett år efter Kafkas död. Nu är det 1922. Här i dagboken ryms så både humor och fiktioner.Den som klagar finner sig vanligen förpassad till periferin – som förvisad från ljuset i centrum. Jag är övergiven, missförstådd, berövad, försummad, ratad, underskattad när jag egentligen skulle vara en uppskattad och gärna älskad person. Det är en klagan som söker uttryck – som hos Ovidius en gång när han landsförvisats från Rom till bistra Svarta havet. Det är där som han skriver Tristia, sina klagosånger.Hur mycket sångbar musik har det senare inte blivit av all denna klagan – jeremiader, elegier, blues, fado… Och hur omvänd är inte deportationens och exilens djupa förstumning?De som vid mitten av 2010-talet kom till vårt lands gränser från Levanten, de beklagade sig inte – de kom gående med sin milslånga tystnad och mötte här ett land som beklagade sig över de främmande. De fåordiga från bombade Aleppo mötte så den svenska jämmerdalen. Där finns en skillnad mellan klagan och beklagande. Det är skillnaden mellan en djupt känd saknad och närmast juridiska fel. Klagan kan bli litteratur, beklagande blir lätt ett anmält missnöje eller blott ett formellt uttryck – jag beklagar sorgen.Till mina fixa idéer hör att det finns gradskillnader mellan en fuktig och en torr litteratur. Den fuktiga tåras av känslor eller svettas av ruelser. Som i Dostojevskijs växelsång av bekännelser och anklagelser.Till de torra författarna hör avgjort Franz Kafka. Han beskriver det obegripliga hos de mänskliga villkoren men sällan som klagan. Han vet att det enda svaret och försvaret är en litteraturens stiff upper lip. Som en utredare med stel överläpp bland lagar, domar och plötsliga olycksfall.Skulle Kafkas märkligt upprymda berättelser börja lamentera med bekännelser och anklagelser skulle hans texter stelna till grimaser. Men det gör de inte. Hans gestalter saknar oftast minspel, tårkanaler och hjärtsmärta. Kvar är kroppen som gester och en vilsen undran. Det är nog därför som hans berättelser berör oss.Skall Kafka beklaga sig få det ske i dagböcker och brev – hur han attackeras av huvudvärk eller könsdrift eller andras dumhet. När han plågas av ensamhet sker det i en klassisk författarklyvning – dels bor lyckan i att leva med andra vilket löser upp ensamheten och dels bor lyckan i ensamheten som är villkoret för att skriva. Kafka vill båda – det blir en källa till klagan.Ta skilsmässan från Felice Bauer, den processen rymmer detta vankelmod som i ett nötskal. Den 1 juli 1916 inleds fältslaget vid Somme som skall resultera i en miljon döda. Den katastrofen har inte Franz Kafka en tanke på när han den 5 juli skriver om sina inre samlevnadsstrider.”Påfrestande att leva tillsammans. Man tvingas till det av främlingskap, medlidande, åtrå, feghet, fåfänga och endast längst ner i djupet kanske en liten rännil värd att kallas kärlek, omöjlig att finna om man söker den, men ibland glimmar den till för ett kort ögonblick. Stackars Felice.”Dagen senare, den 6 juli 1916:”Svår natt. Omöjligt att leva med Felice. Outhärdligt att över huvud taget leva med någon. Beklaga inte detta, beklaga istället omöjligheten att vara ensam. Men egentligen: meningslöst att beklaga sig, bättre att foga sig och äntligen förstå. Resa sig från marken. Håll dig till boken! Å andra sidan: sömnlöshet, huvudvärk; lika bra att hoppa ut ur det höga fönstret, men jag skulle antagligen inte slå ihjäl mig, eftersom regnet mjukat upp jorden. Vridit och vänt mig hela natten med slutna ögon, det kändes som om någon stirrade på mig.”Vi kan inte bortse från den bläckfärgade humorn i detta beklagliga tillstånd. Kafka spelar sin roll väl. Det mesta i hans litterära berättelser gestaltas emellertid genom distansens tredjeperson. De mänskliga villkoren blir då synliga redan i den där torra stilen Där finns inte dagboksjagets hudlöshet. Han beklagar sig ogärna i sin prosa. Han förfrämligar sig i stället. Blir en Annan.Mikael van Reis, litteraturvetare, författare och skribent

Read your Bible, and when you read it, read what it means. Dan wants to ensure we understand God's word the way it was intended to be understood because the truth about God might be hard to understand, but they are so much more joyful when they are true and meaningful.FOLLOW First Christian Church:YouTube: https://www.youtube.com/firstchristianchurchofbrazilindianaFacebook: http://www.facebook.com/fccbrazilInstagram: http://www.instagram.com/fccbrazilTwitter: http://www.twitter.com/fccbrazilTikTok: https://www.tiktok.com/@fccbrazil?

Vad är poängen med att bo i fejk-gamla hus när det fortfarande känns som en betongstad? Anna Axfors skriver om sitt hem i skånska Jakriborg, ett bostadsområde som hyllas av Arkitekturupproret och klassas som kitsch av finsmakarna. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Soigner le burn-outHébergé par Ausha. Visitez ausha.co/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.

Les solutions naturelles face au burn-outHébergé par Ausha. Visitez ausha.co/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.

Champions League-återstarten! Inspirationslösa PSG! Det pågående Spurs-haveriet! Liverpools titelchanser! Bolognas totala genomklappning! Superstjärnan Roony Bardghji! Milans Scudetto-känning! Outhärdlige Dusan Vlahovic! Svaren från Barcelona! Inlägget 585. Att ryckas med dök först upp på Tutto Balutto.

Champions League-återstarten! Inspirationslösa PSG! Det pågående Spurs-haveriet! Liverpools titelchanser! Bolognas totala genomklappning! Superstjärnan Roony Bardghji! Milans Scudetto-känning! Outhärdlige Dusan Vlahovic! Svaren från Barcelona! Inlägget 585. Att ryckas med dök först upp på Tutto Balutto.

Champions League-återstarten! Inspirationslösa PSG! Det pågående Spurs-haveriet! Liverpools titelchanser! Bolognas totala genomklappning! Superstjärnan Roony Bardghji! Milans Scudetto-känning! Outhärdlige Dusan Vlahovic! Svaren från Barcelona!  Inlägget 585. Att ryckas med dök först upp på Tutto Balutto.

On this episode of the Dailies, the following stories were brought to you from the major newspapers to keep you abreast of the latest happening across the nation, and some of these these stories incisively treated by our seasoned analyst: · Not all governors against direct primary- Senate President · APC govs clash over direct primaries, Bello, Sule exchange words · Senate Uncovers N16bn Illegally Stuck In 2022 Environment Budget · Killing of citizens on Abuja-Kaduna express way by bandits, national shame- ACF · Buhari okays Febuary for APC convention · Veteran actor, Babasuwe dies at 63 · Absence Of Yoruba Interpreter Stalls Arraignment Of Igboho's Aides · WASSCE: 81.7% Pass In Five Mandatory Subjects, WAEC Increases Exam Fee To N18,000 · OUTH completes autopsy on OAU student Timothy Adegoke · ENDSARS report: Hold govt responsible if anything happens to me ― Adegboruwa, SAN These and many more stories

Livet blev outhärdligt. Så beskriver hon tiden när hon och Lars Vilks kämpade för att få leva tillsammans. Och det blev heller aldrig så. Maj, som vi har valt att kalla henne, berättar för programledare Svjetlana Pastuhovic om sorgen, livet med polisskydd och om varför hon föll för konstnären.

Dumma Människor är tillbaka efter sommaruppehållet och djupdyker i skryt. Lina och Björn reder ut varför skrytmånsar är så outhärdliga, hur det kommer sig att det är just ödmjukt skryt som väcker mest aversion hos andra och om man bara måste skryta - hur gör man då?Klipp och musik:Sveriges MästerkockP4 Extra i Sveriges RadioFunny or die - humble bragUrsäkta Röran i TV4Zlatans hmmDe Gyngende Seismologer, Nrk - Skryt skryt skrytSkryt etc med Hasse Alfredson och Peter DalleMuhammad Ali citatRelatable med Ellen Degeneres See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

What’s good y’all?! We’re back again and this week we have the pleasure of sitting down with South Austin’s very own, South Side Hippie! So listen as we drop some wisdom, talk about taking psychedelics (5:23), South Side Hippie’s Black Liberation mixtape and the fuel behind it (31:05), talk some time travel (58:07), IDK Network (1:01:09) and much more so get your shot glasses and enjoy your drinks with us!Thank y'all for listening and subscribing!@o4HIPPIE @IDKTHATSPERFECT1@THEIDKNETWORKThis episode is brought to you by:TREATY OAKFUSEIDK NETWORK

Tax season is upon us, and we’d be lying if we said we knew what we were doing - turns out, we’re not alone! The conversation about women and finance has just scratched the surface, and we wanted to talk about how women of the South Asian diaspora interact with money differently. We speak about our own experience navigating the world of personal finance, common money mindsets prevalent among South Asian women, and the effects of “money trauma” in our lives. Check out Boss Betis (@bossbetis) who helped us so much with this episode! And check out The Mighty Mithai (@themightymithai) to get your own pack of Mixing Up Masti - you can use our code "LOUDMOUTHLADKIMASTI" for 10% off!

The 2015 Collab EP from Florida Native Pouya & New Orleans Rap Duo $uicideBoy$ with 5 tracks to make a wave for everyone to listen to. RATE: 6/10 Favorites: Cold Turkey, Runnin Thru the 7th with my Woadies, $outh$ide $uicide Least Favorite: Muddy Blunts Keep On Craving My Lil Junkies

Brother Lynn Harrell, Arkansas Bible School, 2008

Join Frank and Peter for a first look at one faction's investigator and player cards in The Innsmouth Conspiracy deluxe expansion. Which faction is fifth? (Well, I guess if you've listened to THEI, NNSM, OUTH and CONSP you'll be able to deduce number five!) Amazing logo courtesy of this guy Join Drawn to the Flame on Patreon: www.patreon.com/drawntotheflame Buy Drawn to the Flame shirts, jumpers and mugs: www.designbyhumans.com/shop/drawntotheflame Email us on drawntotheflamepodcast@gmail.com | Twitter is here and Facebook is here. Thank you for listening and subscribing.

Join Frank and Peter for a first look at one faction's investigator and player cards in The Innsmouth Conspiracy deluxe expansion. Which faction is third? Amazing logo courtesy of this guy Join Drawn to the Flame on Patreon: www.patreon.com/drawntotheflame Buy Drawn to the Flame shirts, jumpers and mugs: www.designbyhumans.com/shop/drawntotheflame Email us on drawntotheflamepodcast@gmail.com | Twitter is here and Facebook is here. Thank you for listening and subscribing.

In 1994 Coley Harris went to prison to serve a 16 year sentence; he left behind his 2 year old son Ahmarr Melton. The two were separated for 14 years and have since both been working on their relationship. Today both of them work with youth from underserved communities focussing on the issue of father absence due to incarceration. The session is very powerful and important. Coley is 47, he is married, a father and grandfather. Coley shares his story of ending up in prison after a series of bad decisions in an environment of street culture surrounding drug dealing, drug usage and violence. Coley opens up about the pain and how he dealt with the unbelievable magnitude of the situation during the 14 year long separation. We also talk about his relationship with his own Dad and his upbringing. Ahmarr is 29, he is also married and a father of three. Ahmarr is in finance and also works in the community helping children whose parents are incarcerated finding their way. Ahmarr shares how it was for him to grow up with his Dad in prison and the impact the situation had on him in the home, in school and in his community. Ahmarr said he did not feel anger, just confusion. And he also shares how his own past has shaped him as a father today. We touch on adoption, discuss the issue of incarcerated parents and their joint journey of healing that started with “Outh of the Ashes”. “Out of the Ashes” is a dramatic expression of the real life journey of father and son who struggled while building the relationship they never had after their separation. The most powerful takeaways for me as a dad where: Continue to leave space for growth and dont be rigid in your own growth. Stay engaged, even if your circumstances do not allow for much interaction with your children. No matter how long you’ve gone as a father: take a shot. For the most part an adult child will want a relationship with a father. Fathers have a second chance as grandfathers. Forgiveness is key. If this podcast helps you, please consider leaving a review and share if this podcast helps you in your parenting journey. It’ll take you only a few minutes but the impact for others might be huge. Thank you so much. Enjoy this session with Ahmarr and Coley! Links from this episode: http://www.outoftheashesllc.com/ Order “Out Of The Ashes: Where a Seed Finds Life [DVD+Discussion Guide]” here: https://store.fatherhood.org/out-of-the-ashes#product-reviews Missing Dad Podcast with Coley Harris & Ahmarr Melton: https://podcasts.apple.com/bw/podcast/missing-dad/id1493365898 Together for Cape Town, raising 3.000.000 meals for Cape Towns underserved kids by January 2021: www.togetherforcapetown.com --- Send in a voice message: https://anchor.fm/dadicateddotcom/message

Dina omständigheter är inte outhärdliga utan du saknar enbart mening och syfteGlöm inte följa mig påInstagram , Youtube &  FacebookLäsa gratis ur mina böcker & min blogg genom att Klicka här

This week I talk about coyote and badgers, OUTH, laser ta, forest gump, wizard, XFL, car break downs and more. dong: creep by postmodern jukeboxmovie: parasite

Vad är det för skillnad på klagan och beklagan? Mikael van Reis reflekterar över den åtskillnaden, som skiljer Kafkas privata liv från hans litteratur. Där beklagan sällan fick ta plats i hans böcker. Översekreteraren vid Institutet för arbetarnas olycksfallsförsäkring i Kungariket Böhmen hade ibland skäl att klaga. Även som blivande sjukpensionär. Som när han i januari 1922 befinner sig på vintersportorten Spindelmühle en plats där det inte blir så mycket skidor men väl utmattande kälkåkning. Han påbörjar nu sin snörika roman om den vilsne lantmätaren K. Den får titeln Das Schloss på svenska Slottet. Det faller mycket snö också i Spindelmühle. Han finner frid i ensamheten och skriver: Det skulle vara fruktansvärt om exempelvis Milena plötsligt kom hit. Från samma vistelse finns i författarens dagbok en underbar passage som handlar om ett klagomål: Trots att jag skrivit till hotellet och klart och tydligt uppgett mitt namn, och trots att de två gånger korrekt angett mitt namn när de skrivit till mig, står det ändå Josef K. nere på anslagstavlan. Ska jag förklara för dem, eller ska jag låta dem förklara för mig? Författaren förlorar sitt egennamn, han blir en Annan och ändå sin egen och snart postuma mästerfiktion det vill säga Josef K. i romanen Processen. Det är som om hotellpersonalen i Spindelmühle redan räknat ut att den väntade gästen kommer att bli 1900-talets mest spridda litterära varumärke och i förblandning med hans alltid förmodade alter ego, romangestalten Josef K. Nu är de båda inskrivna gäster i Spindelmühle. Det vore nog bäst om receptionen förklarade sammanhanget för sin störde gäst. Men romanen om Josef K. utkommer först 1925, ett år efter Kafkas död. Nu är det 1922. Här i dagboken ryms så både humor och fiktioner. Den som klagar finner sig vanligen förpassad till periferin som förvisad från ljuset i centrum. Jag är övergiven, missförstådd, berövad, försummad, ratad, underskattad när jag egentligen skulle vara en uppskattad och gärna älskad person. Det är en klagan som söker uttryck som hos Ovidius en gång när han landsförvisats från Rom till bistra Svarta havet. Det är där som han skriver Tristia, sina klagosånger. Hur mycket sångbar musik har det senare inte blivit av all denna klagan jeremiader, elegier, blues, fado Och hur omvänd är inte deportationens och exilens djupa förstumning? De som vid mitten av 2010-talet kom till vårt lands gränser från Levanten, de beklagade sig inte de kom gående med sin milslånga tystnad och mötte här ett land som beklagade sig över de främmande. De fåordiga från bombade Aleppo mötte så den svenska jämmerdalen.  Där finns en skillnad mellan klagan och beklagande. Det är skillnaden mellan en djupt känd saknad och närmast juridiska fel. Klagan kan bli litteratur, beklagande blir lätt ett anmält missnöje eller blott ett formellt uttryck jag beklagar sorgen. Till mina fixa idéer hör att det finns gradskillnader mellan en fuktig och en torr litteratur. Den fuktiga tåras av känslor eller svettas av ruelser. Som i Dostojevskijs växelsång av bekännelser och anklagelser. Till de torra författarna hör avgjort Franz Kafka. Han beskriver det obegripliga hos de mänskliga villkoren men sällan som klagan. Han vet att det enda svaret och försvaret är en litteraturens stiff upper lip. Som en utredare med stel överläpp bland lagar, domar och plötsliga olycksfall. Skulle Kafkas märkligt upprymda berättelser börja lamentera med bekännelser och anklagelser skulle hans texter stelna till grimaser. Men det gör de inte. Hans gestalter saknar oftast minspel, tårkanaler och hjärtsmärta. Kvar är kroppen som gester och en vilsen undran. Det är nog därför som hans berättelser berör oss. Skall Kafka beklaga sig få det ske i dagböcker och brev hur han attackeras av huvudvärk eller könsdrift eller andras dumhet. När han plågas av ensamhet sker det i en klassisk författarklyvning dels bor lyckan i att leva med andra vilket löser upp ensamheten och dels bor lyckan i ensamheten som är villkoret för att skriva. Kafka vill båda det blir en källa till klagan. Ta skilsmässan från Felice Bauer, den processen rymmer detta vankelmod som i ett nötskal. Den 1 juli 1916 inleds fältslaget vid Somme som skall resultera i en miljon döda. Den katastrofen har inte Franz Kafka en tanke på när han den 5 juli skriver om sina inre samlevnadsstrider. Påfrestande att leva tillsammans. Man tvingas till det av främlingskap, medlidande, åtrå, feghet, fåfänga och endast längst ner i djupet kanske en liten rännil värd att kallas kärlek, omöjlig att finna om man söker den, men ibland glimmar den till för ett kort ögonblick. Stackars Felice. Dagen senare, den 6 juli 1916: Svår natt. Omöjligt att leva med Felice. Outhärdligt att över huvud taget leva med någon. Beklaga inte detta, beklaga istället omöjligheten att vara ensam. Men egentligen: meningslöst att beklaga sig, bättre att foga sig och äntligen förstå. Resa sig från marken. Håll dig till boken! Å andra sidan: sömnlöshet, huvudvärk; lika bra att hoppa ut ur det höga fönstret, men jag skulle antagligen inte slå ihjäl mig, eftersom regnet mjukat upp jorden. Vridit och vänt mig hela natten med slutna ögon, det kändes som om någon stirrade på mig. Vi kan inte bortse från den bläckfärgade humorn i detta beklagliga tillstånd. Kafka spelar sin roll väl. Det mesta i hans litterära berättelser gestaltas emellertid genom distansens tredjeperson. De mänskliga villkoren blir då synliga redan i den där torra stilen Där finns inte dagboksjagets hudlöshet. Han beklagar sig ogärna i sin prosa. Han förfrämligar sig i stället. Blir en Annan. Mikael van Reis, litteraturvetare, författare och skribent

Dessutom: Är film inte längre bäst på bio utan på musikalscenen? Med en scarf löst knuten runt halsen och med entusiasm för allt som gäller byggnader har Gert Wingårdh tagit arkitekturen in i teverummen. I dagens P1 Kultur berättar han om den omfattande renoveringen av Nationalmuseum i Stockholm och boken "Åtta projekt - från Liljevalchs till Nationalmuseum."   I "Kärlekens Antarktis" berättar hon om ödet för en mördad kvinna som levt i samhällets utkanter. I våras syntes hon vid Sara Danius sida vid en klassisk sorti i Gamla stan. Anneli Dufva har träffat Sara Stridsberg. Per Feltzin har varit på musikal. Flera gånger senaste veckorna. Musikalhösten har nämligen dragit igång och vi konstaterar att filmerna "Ghost", "Broarna i Madison County" och "Så som i himmelen" alla har transformerats till scenen. Vi frågar oss om film inte längre är bäst på bio utan på musikalscenen? Lina Kalmteg har läst "Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka" av Naja Marie Aidt om en son som dog när han var hög och ramlade ut från en balkong på fjärde våningen. Outhärdlig, men vacker prosa. Dagens Obs-essä är signerad Anna Thulin och hon frågar sig: Är alla författare kontorsnissar? Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Minna Grönfors

Människans tillstånd pendlar mellan det som inte går att förstå och det som inte går att acceptera. Michael Azar spårar ödets, slumpens och rättvisans rörelser, från antiken till Philip Roth. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. (Spoilervarning för Philip Roths bok "Nemesis") Det finns en lång tanketradition som hävdar att det rättfärdiga livet utgör ett säkert värn mot ödets nyckfulla kast. När till exempel den svårt plågade Job beklagar sig över sin olycksaliga lott, svarar hans vänner att han måste ha gjort något som dragit på sig Guds vrede. Tänk efter!, säger de. När gick en oskyldig under, var gick en rättrådig förlorad?  De som plöjer ondska och sår ofärd, de får skörda det. Liknande resonemang finner vi hos Platon. I Sokrates försvarstal låter han sin mästare förklara  att det inte finns något ont för en god människa, varken i livet eller i döden. Mot sina belackare hänvisar Sokrates till en högre gudomlig rättvisa som inte bara försäkrar att dygden får sin lön, utan också att lasten får sitt straff. Några år hundra år senare uttrycker den stoiske kejsaren, Marcus Aurelius, samma känsla av upphöjdhet inför Fortunas nycker. Den rättfärdiga människan kan vara lugn, ty ödet tar inte hans liv ofullbordat. Grundtanken är att världen inte är styrd av slumpen, utan underkastad en evig moralisk ordning som garanterar att det finns en mening med, och en rättvisa i, allt som sker. Den som lyder moralens bud kan räkna med gudarnas omsorg. Den som bryter mot dem slår istället upp olyckans alla portar. I en sådan ändamålsenlig världsordning har människan i slutänden alltid sig själv att skylla för de olyckor som hon hemsöks av. När gick en oskyldig under, var gick en rättrådig förlorad? Jag tänker på denna livsåskådning när jag läser ett reportage från den lilla ö-nationen Östtimor där en viss folktro sägs göra gällande att landets krokodiler bara angriper onda människor. Förvåningen bland de troende är därför alltid lika stor när någon krokodil råkar slå sina käftar runt ett till synes oskyldigt barn. Ändå tar många gärna krokodilerna, betraktade som heliga förfäder, i försvar. Tänk efter!, säger de. När gick en oskyldig under? Var går en rättrådig förlorad!? I en sådan föreställningsvärld spelar det egentligen ingen roll hur mycket meningslöst lidande man än försöker påvisa, i form av till exempel svältkatastrofer, massakrer, barn som slukas av vilda djur eller drabbas av ebola. Svaret blir ändå att det som på ytan framstår som ohyggligt och orättvist ytterst bara är ett uttryck för en Högre Mening. Under det skenbart outhärdliga verkar gudomens mer eller mindre outgrundliga vilja. Mot denna tradition reser sig en helt annan verklighetsuppfattning som vi skulle kunna kalla för den tragiska livskonceptionen. I sin mest renodlade form ifrågasätter den alla former av gudomlig providens. Här är det tvärtom alltid fullt möjligt att de mest oskyldiga drabbas av de mest horribla av fasor, samtidigt som tyranner och seriemördare helt visst kan klara sig undan alla slags efterräkningar. Det är hos Aristoteles som begreppet tragedi får sin första mer systematiska behandling. I dramatikens värld kännetecknas tragedin av att den efterbildar händelser som väcker medlidande och fruktan. Medlidande  eftersom händelsen drabbar personer som, enligt Aristoteles, oförtjänt råkat i olycka. Fruktan  eftersom de drabbades öde likaväl kunde ha varit vårt eget. Aristoteles exemplifierar gärna med Sofokles dramer, dessa svåröverträffade studier över det fåfänga i människornas strävan. Nej, säger den grekiske tragöden, vi kan aldrig helt förstå de krafter som danar oss i det fördolda. Och åter nej, människan förmår aldrig överbrygga glappet mellan sina avsikter och resultatet av sina handlingar. I tragedin spelar det föga roll hur rent mjöl du har i påsen. Ibland kan det tvärtom vara just din renhet som leder dig mot undergången. Eftersom världen varken är god, rättvis eller förnuftig finns det inget sätt för människan att en gång för alla ta sitt öde i egna händer. Men denna tragiska livsuppfattning rymmer samtidigt en besvärande oklarhet. För vad betyder det egentligen att olyckan drabbar någon oförtjänt? Ta bara Sofokles mest berömda drama, Kung Oidipus, där en mycket svårgripbar dimension kastar nytt ljus över frågan det omedvetna. Dramats kärna ligger ju i att Oidipus trots allt bryter mot flera heliga lagar  först dödar han sin far, sedan äktar han sin mor  om än hela tiden utan att förstå att det är just detta han gör. I det ögonblick som siaren Teiresias slutligen låter kungen veta att den mördare du söker är du själv, uppdagas just den sanning som på samma gång placerar Oidipus i det outhärdliga och bekräftar den moraliska lagens outgrundliga räckvidd. [Freud] kunde aldrig helt övervinna sin misstanke att även förnuftstron vilade på ett fromt önsketänkande  Det är inte undra på att berättelsen kommit att inspirera det omedvetnas mest ihärdiga utforskare, Sigmund Freud. Historien om den arme svullfotens omedvetna brott griper enligt Freud tag i oss just eftersom Oidipus öde skulle kunna ha varit vårt eget, ty oraklet har också före vår födelse lagt samma förbannelse på oss som på honom. Enligt Freud blottar nämligen Sofokles saga hur det omedvetna driftslivet verkar som en utslagsgivande makt i allas våra öden. Så tänk efter en gång till! När gick egentligen en oskyldig under och var gick en rättrådig förlorad? Det säregna med Freud är att han å ena sidan betraktar Gud som en förtvivlad eufemism för den blinda slumpen, ett fantasmatiskt skydd som människan i sin hjälplöshet reser mot det övermäktiga ödet. Å andra sidan förstår han att det inte bara är religionen som i det outgrundligas namn håller den outhärdliga vanmakten på avstånd. Livet som sådant, säger Freud, rymmer helt enkelt alltför många smärtor och olösliga uppgifter för att uthärdas utan lindrande illusioner. Få av förnuftets förespråkare har visat sig lika tvivlande som Freud inför förnuftets faktiska möjligheter. Han kunde aldrig helt övervinna sin misstanke att även förnuftstron vilade på ett fromt önsketänkande drömmen att vetenskapen och förnuftet en dag skulle kunna betvinga det outgrundliga, avskaffa det gudomliga och slutgiltigt inrätta människans totala herravälde över ödet. När allt kommer omkring menade ju Freud att det mänskliga jaget inte ens var herre i sitt eget hus. Likt Sofokles placerar Philip Roth oss vid den mänskliga tillvarons lika outhärdliga som outgrundliga bråddjup. I den postfreudianska eran får ödets tragiska spel andra gestaltningar än i de klassiska tragedierna. I den amerikanske författaren Philip Roths roman, Nemesis, möter vi en lågmäld skildring av det sätt på vilket slumpen och döden förenar sig för att krossa den förträfflige fritidsledaren Bucky Cantor. Berättelsen börjar med att stadens judiska skolbarn börjar falla offer, en efter en, för ett våldsamt polioutbrott sommaren 1944. Den oförvitlige Bucky låter sig varken lamslås eller dras med i den allmänna hysterin. Istället kämpar han med alla sina krafter för att låta förnuftet råda och hålla hoppet levande. Det är en bitter kamp mot en övermäktig fiende och snart väntar också det brutala omslaget från mod till förtvivlan, från hopp till nederlag och från liv till död. Det visar sig nämligen att Bucky själv helt symptomfri och därigenom, naturligtvis, helt omedvetet råkat bära smittan vidare i sin egen kropp. Den fiende han bekämpat visar sig nu vara han själv. Likt Sofokles placerar Philip Roth oss vid den mänskliga tillvarons lika outhärdliga som outgrundliga bråddjup. Och likt Oidipus tvingas Bucky rasa mot sitt oblida öde när allt fler barn i hans närhet drabbas av förlamning och plågsam död. Det är den moderna tragedin i ett nötskal: i en värld utan gudomlig nåd måste Bucky tillbringa sina dagar med att hudflänga sig själv för ett brott som endast han själv kan avgöra om han begått. Michael Azar, professor i idé- och lärdomshistoria   Litteratur Philip Roth: Nemesis (Random House, 2011 [2010]); svensk översättning: Nancy Westman, Albert Bonniers förlag, 2015. Krokodilerna i Östtimor skördar dödsoffer men får inte dödas." Henrik Brandão Jönsson, Dagens nyheter, 21/4-2018

I Veckans film den här veckan recenserar vi bland annat franska "Valley of love", filmen om Eddie the Eagle och Terence Malicks nya "Knight of cups".

Kära Barnen-lyssnare! Jag hör på Studio Ett att endast vartannat barn som fått diagnosen fysisk misshandel anmäls till socialtjänsten av vårdpersonalen. Det är resultatet i en ny doktorsavhandling. Svenska Barnläkarföreningen visar att bara var fjärde blivande barnläkare utbildas om våld mot barn. Vi vet också att de minsta barnen, de under 6 år är de mest utsatta. Och brottsstatistiken delar inte upp gruppen 0 till 6-åringar, så hur många som är spädbarn vet vi ingenting om. Jag bestämmer mig för att ta reda på mer om våldet mot de allra minsta, barnen under ett år. I den senaste kartläggningen av attityder till kroppslig bestraffning mot barn anser majoriteten av Sveriges föräldrar att det inte är rätt att ta tag i och ruska om barnet oavsett vad barnet gör. Men mer än var fjärde förälder, 27 % till barn under 1 år anser att det är rimligt att ruska barnet. Shaking babysyndrome är den medicinska termen på de skador som spädbarn kan få när de blir skakade. Idag säger vi skakvåld. Jag läser ett stort antal domslut där föräldrar har blivit dömda för att mamman eller pappan skakat sina spädbarn. Outhärdlig läsning. Du hör några exempel i programmet. Skador och förövare Enligt amerikansk och kanadensisk forskning dör 20% av barnen som skakas, som en direkt följd. Av de barn som överlever får mer än 85% livslånga svåra hjärnskador. Endast 7 % klarar sig utan skador. I Sverige har vi ingen motsvarande forskning. Vilka är förövarna? Vilka föräldrar gör så här? Jag träffar Åsa Landberg, Åsa är psykolog på Rädda Barnen och arbetar med barn som utsatts för våld. Åsa träffar även föräldrar. Barnskyddsteam Jag besöker Barnskyddsteamet Mio ett specialistutbildat team som kallas in när sjukhuspersonal misstänker att ett barn blivit utsatt för våld.  Anna-Carin Magnusson och Björn Tingberg är specialistbarnsjuksköterskor. Björn Tingberg doktorerade nyligen på barnmisshandel. Hans forskning visar att personalen måste vara tydligare, ta fler initiativ och visa mer mod om sjukvården ska upptäcka fler barn som utsatts för misshandel. Mental vaccination I Södra Storstockholm pågår sen en tid tillbaka ett projekt Mental vaccination. Det är ett försök att ge förebyggande kunskap till alla föräldrar i den här delen av Stockholm om hur farligt det är att skaka barnen. På BB-avdelningen 73 på Södersjukhuset kallar personalen varje kväll till ett informationsmöte för hemgående familjer. jag får vara med på mötet. Anna Danieyko, barnmorska hälsar oss välkomna. Mötet på BB är andra tillfället av projektet Mental vaccination. Första gången sker på mödravårdscentralen där de väntande föräldrarna informeras om faran med att skaka barnet. Tredje och sista lektionen mot skakvåld får mamman och pappan när personal från barnavårdscentralen gör sitt första hembesök. Tanken är att alla nyblivna föräldrar i Sverige ska vaccineras med den här kunskap så småningom. Barnmorskorna Anna Danieyko och Ulla Ek-Dahlin tror att det är mindre tabubelagt nu för tiden att prata om att man som förälder till och med kan bli irriterad på mycket små barn. Därför är den här informationen om skakvåldet så viktig. Vad tänker du som lyssnar? Hur stoppar vi våldet mot de allra minsta barnen? Kommentera programmet här nedan. vänliga hälsningar Ylva MårtensTillägg våren 2015 Den pappa som citeras ur ett av domsluten, och som sedan blev dömd till fyra års fängelse, har sedan programmets sänds blivit frikänd. Det bekräftades att den lilla flickan var benskör och förlossningen svår.