Podcasts about Storgatan

När Ängelholm firade  500-årsjubileum, 2016, infördes Walk of Fame längs stadens Storgatan. Kända personer från Ängelholm fick sitt namn graverat på gatans stenar.  Tanken med idén var att ängelholmare som hjälpt till att sätta Ängelholm på kartan skulle förevigas längs med shoppingstråket på Storgatan.  När vi spelar in vår podcast finns det 14 kända ängelholmare som har lyckats med att göra Ängelholm mer känd genom sina framgångsrika karriärer. Både Christer och Frasse upptäckte att vi har jobbat eller har varit i kontakt med de flesta namn vi hittar i Walk of Fame. Christer fortsätter att lära sig lite spanska, både viktig spanska och onödig spanska! Vill ni ge oss feedback eller komma med förslag på saker vi kan ta upp i vår podd? Maila oss till: stridhhosfrasse@gmail.com

Blev lite strul med redigeringen idag... Ber om ursäkt för detta! Filmmuseet i Kristianstad är ett svenskt museum över den allra tidigaste svenska filmproduktionen. Museet lyder under Regionmuseet Kristianstad och invigdes i Kristianstad år 1972. Museet är inrymt i den första svenska filmateljén, ursprunget för svensk filmverksamhet. Det ligger högst upp i den fastighet på Östra Storgatan 53, där Kristianstads första biograf öppnade 1905 för att sedan öppna ett flertal biografer på andra orter i landet. År 1907 samlades verksamheten under den sedermera legendariske filmbolagsdirektören Charles Magnusson i bolaget AB Svenska Biografteatern, dagligas kallad Svenska Bio, som 1919 skulle komma att ombildas till landets än i dag ledande filmbolag, Svensk Filmindustri AB. Utöver sin biografkedja ägnade man sig även åt import, försäljning och uthyrning av filmer till andra och började spela in egna kortare journalfilmer och reportage från olika händelser. En resa i midnattssolens land är en svensk stumfilm från 1908. Den premiärvisades 22 oktober 1908 på Kristianstads biografteater och finns till stora delar bevarad i Sveriges Televisions arkiv. Filmen skildrar en resa sommartid på rutten Jörn, Polcirkeln, Gällivare och Abisko. Kan det vara svar nog till herr Bildtler tro? #CarlNorberg #DeFria De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

En dag i början av 1980-talet fick Riksantikvarieämbetets arkiv besök av en äldre kvinna bärande på tunga kassar och lådor. Hon ville donera tusentals bilder, manuskript och anteckningar för framtida forskning. Kvinnan var Berit Wallenberg. Här berättar prästen och författaren Lars Djerf om hennes mycket spännande liv och värv. I Riksantikvarieämbetets källare på Storgatan i […] Inlägget K-podd 76: Arkiv special – Vem var Berit Wallenberg? dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

ARAR tar sig i mellandagarna till den religiösa övertygelsens gata i Sandviken, Storgatan, där kyrka och moské har kompletterats med Sandvikens IF:s nyinköpta base of operations. Vi möter upp ordförande Peter Svensson - dels för en tillbakablick på 2022 och dels för att höra hur processen fortskrider inför kommande säsong. Alltid Rött, Alltid Rätt med Anders Sjöberg och Mathias Åberg

Följ oss på instagram --> https://www.instagram.com/elektrikerpodden/   Om REXEL: 1969 Svenska Elgrossist AB SELGA grundas. Ägs av Sieverts kabelverk men togs över av Ericsson och ABB. Huvudkontor i Älvsjö. 1973: Storel grundas. Företaget blir en pionjär i branschen med butik där kunder kan handla sina egna produkter. Företagets första butik låg på Storgatan i Göteborg därav namnet. Mitten 1990-tal: PPR, Pinault-Printemps-Redoute köper Selga. 1990-tal: Storel grundar Storelskolan. 1995: Storel köper Abeta. 1996: Rexel köper Selga. 2008: Rexel köper Storel och Moel. 2011: Rexel Sverige AB bildas. 2021: Selga och Storel blir Rexel. Rexel finns på fler än 1 900 platser i 24 länder och har drygt 26 000 anställda. Koncernen omsatte 14,7 miljarder euro 2021.

Skatan och Marchal pratar om projektet "Glad ko" som tagit fram sexleksaker åt kor. De har gjort olika spaningar på Storgatan i Växjö kring valstugorna. Marchal har ätit sig igenom valstugorna och Skatan har upptäckt sekt-trenden bland partierna. Sist men inte minst - den viktiga frågan kring hur man fyller en diskmaskin.

Ännu en välfylld podcast när Växjöpodden idag sände live från Storgatan. Ska en ny partiledare rädda Liberalerna? Klimatpositiv politik, vad är det? Vilka frågor är viktigast i stundande budgetberedning i Växjö kommun och vad är jobbveckan? Detta och mycket mer får du svar på i dagens avsnitt. Lyssna och kommentera dessa och andra ämnen som diskuteras i ett nytt avsnitt av Växjöpodden!

Vi sänder Växjöpodden live från Storgatan i Växjö! Idag gästas vi av Scott Goodwin, polis och ny på Moderaternas lista! Vi samtalar också om det nya sjukhuset i Växjö, yrkesutbildningar och en nyhet som ska göra att det ska blomstra fint i Växjö Lyssna och kommentera dessa och andra ämnen som diskuteras i ett nytt avsnitt av Växjöpodden!

På fredag får vi programledare precis det vi behöver: en vitamininjektion. Den levereras av Malin Thell Bengtsson blivande innehavare av PiggaButiken på Storgatan i Tranås. Det Malin inte kan om kroppen och om vikten att bygga hälsa inifrån, är inte värt att veta. Malin ska få berätta om sitt intresse för hälsa och planerna med […]

Tidigare i veckan tillkännagavs Årets julklapp och veckans gäst ligger förmodligen i hårdträning inför den kommande paketinslagningen. På fredag kommer Camilla Almén till FREDAGSFRALLAN. Hon är innehavare av Lekis på Storgatan. Det blir en hel del prat om julklappar, både gamla klassiker och nya favoriter. Dessutom ska vi ta reda på hur Camilla axlar rollen […]

Idag sänder vi podden live från vår lokal på Storgatan. Som vanligt en fullspäckad podd med massor av aktuella frågor. Allt från cykelstölder till enskilda vägar i Växjös vackra natur, Araby på polisens nationella lista, partistämma och så naturligtvis dagens höjdpunkt; Kronprinsessparet besöker Växjö och har ett minst sagt intensivt program! Var med och lyssna och passa på att ställa dina frågor direkt i kommentarsfältet!

Günter Friedel är född och uppvuxen i Danzig (nuvarande Gdansk) som då var en liten fristat mellan Tyskland och Ryssland. Under barndomen hörde han nazisterna hålla sina tal på radion. Han var tekniskt begåvad - och hatade "nassarna" från början till slut - vilket gjorde att han i hemlighet byggde en störsändare som gjorde det omöjligt för grannarna att ta del av radiopropagandan. Som alla vet tog Adolf Hitler ändå makten och det var just i Günters stad som Andra världskriget började. Günter levde mitt i allt: Tiden då man blev tvingad till att "heila" inför grannarna, delta i "hitler-jugend" och gissa sig till vem som var på vilken sida. Allt medan krigsmaskineriet rullade på för fullt. En dag stod Günter på trottoaren när Adolf paraderade förbi på Storgatan. Vi pratar och detta och om tiden efter kriget ... Alltså hur det verkligen var. Visste du till exempel att Travemünde var en badort dit många svenskar åkte? Den unge Günter sökte äventyret och hade först planer på att flytta till andra sidan Atlanten, men det blev Sverige och Umeå. Under samtalet försöker vi också jämföra hur läget var i Tyskland då - med hur det är i Sverige nu. Varsågod att lyssna! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag kör vi igång med en nystart av Växjöpodden. Vi spelade in veckans avsnitt i Moderaternas nya lokal på Storgatan. Med ett snöigt centrum i bakgrunden pratade Anna Tenje och Ulf Hedin om veckans aktuella ämnen. De berörde allt från trygghetsfrågor och fyrverkeriförbud, till Corona och vaccin. Även veckans manifestation för demokrati i Ryssland berördes, liksom återgången till barn- och ungdomsidrott igen i kommunens anläggningar, när Lena Wibroe gästade podden i det nya inslaget ”Ordet är fritt” Kort sagt, ett fullspäckat program som du inte bör missa! Programledare: Anna Tenje & Ulf Hedin Gäst: Lena Wibroe Bild & ljud: Rene Jaramillo

Ännu ett nytt avsnitt av Växjöpodden är ute. Idag samtalar Ulf Hedin och Anna Tenje om olika ämnen, bland annat om Corona, väljarstöd och inte minst om Moderaternas nya lokal på Storgatan. Vad är det för tomtar som har intagit lokalen? Lyssna så får du svaret! Kommentera gärna i kommentarsfältet!

Marchal är tillbaka i studion och vet vad som kommer att avgöra presidentvalet på tisdag. Skatan spanar kring männen på Storgatan. Och vågar du bjuda barnen på Annes Halloweengodis med snorkråkor och öronvax?

Från stiliga sekelskiftsbyggnader via discofeeling på Storgatan till kliniska pillerfabriker Södertälje bjuder arkitekturkritiker Mark Isitt på en tidsresa som inte rimmar med mediebilden av staden. För att diskutera städernas arkitektur tar Mark Isitt hjälp av Inger Thede, arkitekt på Råå, söder om Helsingborg, och Rahel Belatchew, arkitekt i Stockholm.

Vi är mitt uppe i slutspurten av denna terminen och det är final exams i alla ämnen som gäller. Vi pratar också om att Isac och hans lag hade en s.k "Banquet" där de rundade av säsongen. Varför blev vi tagna av polisen? Den som lyssnar får se!Har du en fråga till segmentet "Collegefrågan" nästa vecka? Skicka jättegärna in den!Skicka frågor till collegelivet@gmail.com eller i Instagram DM till @collegelivetpoddFölj @collegelivetpodd på Instagram för uppdatering i bilder.Kom till Divina Sports Swedens Popup-Store nu på lördag 21 december i Ulricehamn på Storgatan 9 kl 10:00-18:00. Tryck här för mer info! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Margaretha är en kreativ barnboksförfattare, illustratörer & konstnär. Hon brinner för att skapa, brinner lite extra för barnböcker. Jag och Margaretha sitter ner i hennes verkstad i Nossebro för att prata om hur hon hitta vägen dit hon är idag. Historier hur hon tog fram sina första barnböcker samt motgångar i livet som konstnär. Om ni vill besöka Margarethas galleri & verkstad kan ni göra det i Nossebro adressen är Amiralen. Storgatan 1, i Nossebro.  http://margaretafriden.se/ https://www.instagram.com/margarethafriden/ Följ det jag gör och skaparhttps://tuana.se/ https://instagram.com/tuana

Ännu en fredag i valrörelsen, och vi sände Växjöpodden live igen från vår frihandelscontainer på Storgatan. Ett välfyllt avsnitt där vi bland annat pratar Pride

Ett stenkast från Delfinen gästas av Niklas Olausson - som bland annat berättar om tuffa orden i Linköping, hårda träningen - mitt på Storgatan i Luleå, och superformen som han har hittat den här säsongen. Han berättar också om den läskiga händelsen ovanför Klippiga bergen som gjorde honom flygrädd. "Vi föll fritt i sex eller sju sekunder – flygvärdinnan flög upp i taket – och piloten lät inte särskilt förtroendeingivande", säger han i podcasten. Lyssna på det senaste avsnittet med Niklas Olausson nu och scrolla ner för de tidigare avsnitten med Stefan Baudin, Stefan "Skuggan" Nilsson, Erik Gustafsson, Rebecca Stenberg, Fredrik Glader, Nils Lundkvist, Robert Nordberg, Seard Åberg, Robin Kovacs, André Jonsson, Urban Wikberg och Joel Lassinantti. Podcasten "Ett stenkast från Delfinen" är en podd från Norrbottens Media och produceras den här veckan av Rickard Björling, David Olsson Jiglund och Simon Jakobsson. Vill du se fler sportnyheter från Norrbotten? Gå in på sajterna www.nsd.se/sport eller www.kuriren.nu/sport. Väl lyssnat. /D&S

På ena sidan Storgatan Bohmans bokhandel, på andra affären Roya. Men trots att butikerna ligger så nära har Britt-Mari Bohman aldrig besökt Hazar Samra som jobbar på andra sidan gatan. Inte förrän nu. Under 2000-talet har butiker lagt ner, bankkontor stängt igen och samhällsservice försvunnit i den lilla staden Nybro i Småland. Precis som på många andra mindre orter upplever handlare och boende att stadskärnorna utarmas. Men så för ett par år sedan hände något, nya butiker började dyka upp. Kanske kan de bli Nybros räddning. Programmet gjordes 2018 av Sigrid Edsenius. sigrid.edsenius@sverigesradio.se

Ben Arinze driver en klädbutik i Jönköpings centrum. Men på gatan utanför har han sett stadskärnan förändras. Enligt Ben har storgatan blivit en klassfråga. De stora och medelstora svenska städerna växer. Fler människor flyttar in till stan, medelinkomsten ökar och arbetstillfällena blir fler.  Bakom statistiken står stadsomvandlingsexperten Jan Jörnmark i Göteborg. Enligt honom är bilden särskilt tydlig i städernas centrala delar. Och det tydligaste exemplet av dem alla är Jönköping.  Men vad händer med med våra städer när stadskärnan förvandlas? Och vem får plats på den nya storgatan?  Vems är storgatan? är en kortdokumentär av Martin Jönsson.  Programmet är gjort 2018.

I detta avsnitt får du höra när jag samtalar med Åsa Schill om föräldrarskap. Åsa arbetar sedan 2008 med att driva och samordna verksamheten i Family-Lab Sverige. Hon är gift med mentaltränaren och författaren Gregor Schill. De har två barn tillsammans. Åsa tycker att relationer mellan människor och relationen som man har till sig själv är något av det viktigaste och mest intressanta som finns. Att bli förälder är den största personliga utveckling hon har upplevt och fortfarande upplever. Att reflektera och prata om hur man har det i sina nära relationer tycker hon är en mycket bra idé, då det påverkar vårt liv så mycket! Hon arbetar med individuell coaching, föreläsningar, föräldracirklar och utbildningar. Åsa kommer även att delta i min distansutbildning för föräldrar. Family-Lab har sitt kontor på Storgatan i Göteborg. Vill du kontakta Åsa? Du hittar henne på family-lab.se.

VR/AR är rätt omoget idag men rätt var det är så lär det smälla till. Dessutom har Fredrik och Jan en idé om hur vi ska röra oss mer i vardagen: gå till Storgatan och battla om en PowerPoint.

Sveriges tråkigaste podcast episod 2, Norra storgatan

Året är 1999 och en bomb exploderar mitt i centrum på Storgatan i Jakobstad. Förödelsen är stor och många är chockade - vad har hänt? Polisen hittar ett brev i bombmannens rockficka och centralkriminalpolisen kopplas in.

Forskning och utveckling, FoU som det förkortas, är något som flera myndigheter har i uppdrag att stödja. På Riksantikvarieämbetet arbetar vi med att finansiera forskningsprojekt inom kulturarvs- och kulturmiljöområdet och nyligen presenterades det program som gäller för FoU-anslaget under 2017-2021. På plats på Storgatan i Stockholm var Karin Arvastson, FoU-samordnare, tillsammans med Anders Kaliff och […]

Shopping i Luleå brukar kallas Sveriges första moderna galleria. Den ritades av Ralph Erskine som ville ge luleborna både kommers och kultur. Helene Alm undrar hur är det med den saken idag. När jag flyttade till Luleå blev jag raskt upplyst om att Shopping på Storgatan inte var vilken galleria som helst -  och det insåg jag snabbt. Skrovliga singelgrustrottoarplattor i sluttande gränder så man kände sig utomhus fast ändå inomhus. Vinklar och vrår, mörka prång och trappor som sällan ledde dit man trodde och jag hittade aldrig riktigt utan velade ofta omkring och det händer mig än idag. Allting tog och tar lite tid,  man kan inte ha riktigt bråttom i Shopping.. Det slår mig att det var det som var meningen, att man skulle strosa i stället för att stressa.Och man upplyste mig om att det var Ralph Erskine som hade ritat Shopping och att den var först i hela Sverige, kanske i hela världen. Då i oktober 1955 stod tioårige Sven-Olof Halvares i kön till invigningen tillsammans med sina föräldrar:-Och det var hur mycket folk som helst, jag har läst att det var mellan 15 och 25000 personer på invigningsdagen, man gick vilse i alla gånger och trappor, men det var stor upplevelse naturligtvis.Nu står jag utanför Shopping tillsammans med Sven-Olof Halvares som i många år var chef för Konsthallen i Luleå och dessutom är arkitekt. Vi kollar upp mot de lätt inåtlutande aliminumfasaderna med sina rundade hörn.-Shopping, där fanns ju allt, restauranger, kaféer, en massa olika butiker, bokhandlar. Det var ju också Erskines vision, man skulle kunna gå en hel dag i Shopping, kunna äta och lämna barnen på nån typ av barnverksamhet, medan man själv gick och klippte sig och så kunde man avsluta kvällen med ett biobesök. Ska vi gå in? In i värmen...-Ja, det är lite ruggigt väder, men det var ju det som var tanken också med Shopping...-Ja, på vintern skulle man gå in i värmen och det var väl det luleborna gjorde. Precis här till höger fanns en trappa ner och en plaskdamm, en slags samlingsplats, där man kunde kasta pengar och önska sig nåt. Men det är igenbyggt och så har det kommit rulltrappor i stället.-Det är rulltrappor ner till olika klädaffärer...-Förr i världen så fanns det ingen butik här, och då fortsatte den här gången åt det hållet.-De är avskurna nu, de här gångarna....-Ibland ändar de i en butik, ibland i en återvändsgränd. Nu är vi i en skobutik, en av många.Nu är mycket borta av Erskines idé kring gallerian. För honom handlade inte Shopping om shopping i första hand. Butiker under ett och samma tak hade funnits sen tidigare, passagerna i Paris och Petersburg, basarer, saluhallar och varuhus som NK. Nä, Erskine ville göra så mycket mer - ett samhällscentrum en ministad med hus, gränder och torg under samma tak en plats för både kommers och kultur. Det nya med Shopping var också den moderna designen med granpaneler och en smäcker betongkonstruktionen som låg i öppen dager.Idag finns det några kontor och bostäder i byggnaden vid sidan om butikerna, men bara en restaurang. I den gamla utställningslokalen där Sven-Olof Halvares kompis en gång vaktade en van Gogh utställning är det idag ett gym.Trottoarstenarna är ersatta med något som påminner om ett båtdäck. När Shopping renoverades 2002 ville ägarna ha ett maritimt tema, säger Sven-Olof Halvares när vi passerar några papperskorgar som liknar båtskorstenar och en båtratt.-Det här maritima temat, var det något som Erskine godkände?-Ah, han tyckte det var lite fånigt.-Nu har vi kommit fram till något som liknar en kaptensbrygga och tittar vi ner på ett spännande golv som är...-Original ...-Det är betonggolv och vita nonfigurativa mönster.-Det är Ljusgården där folk dansade och orkestern stod lite upphöjd framför en betongskapelse och så hängde det folk på trappavsatserna.-Minns du något särskilt framträdande?-Jo, när Shanes kom upp på Tio i topp gjorde de en kupp. De hade de hyrt in sig i Spegeln, bjudit in Luleås ungdomar och uppträdde där och det var därifrån som röstningen skedde, så de hade hur mycket poäng som helst.Vi går ner till en skoaffär som ligger där entrén till biografen Spegeln låg.-Vi gick i skola på lördagar och slutade ganska tidigt, säger Sven-Olof Halvares, och då gick man hit och fikade för klockan tre började Filmstudion. Jag tillhörde ett gäng halvintellektuella, men Mats Tormod och hans kompisar var riktigt intellektuella och filmintresserade, så vi kallade dem för Nya Vågen. Och Nya Vågen satt på uppe på Hyllan och vi satt uppe på Toppens Grill.-Och vad pratade ni om?-Vi pratade väl om samma sak, brudar och filmer....När det kommer till klassiker är det sällan kommers och pengar som lyfts fram, utan de ursprungliga värdena och även om de värdena inte längre finns kvar, så lever myten om dem kvar. Så tänker jag när jag läser skribenten Anders Teglunds krönika om lulebornas förhållande till Shopping i Norrländsk Journal från 2014:Vi behöver få tro att allt började med ett under som skedde i periferin i en avlägsen, kall stad i norr, långt från kosmopolerna, och det var på Storgatan i Luleå som det skedde, och detta skedde 1955, där skapades det en ny sorts inomhusgalleria och som sedan, mycket kort därpå, började spridas till alla världens hörn, och det var den berömde arkitekten Ralph Erskine som skapade detta underverk, det sägs att han i sin arkitektur vände andra sidan till, att han gjorde en stad i staden och vände på utsida och insida för att föra in oss i värme och gemenskap, och det hade funnits andra före honom, men han var först, ty Ralph Erskine är den ende skaparen av inomhusgallerior, halleluleå!(Citat ur Skapelseberättelsen Shopping av Anders Teglund, Norrländsk Journal no 2, 2014)-Nu när vi har gått in i den här skoaffären, så var det egentligen....-Det är ju egentligen entrén till biografen Spegeln och här hängde ett maskinrum som ett ägg, säger Sven-Olof Halvares.-Ett ägg?-Ja, salongen skulle se ut som ett ägg, skuret på mitten, den välvda delen uppåt och så satt man där skärningen var i bekväma fåtöljer och maskinrummet svävade som en boll i det här halva ägget. Ja, det var tider! Öppningsfilmen var en komedi med Jarl Kulle kommer jag ihåg, men det var ett äventyr att komma hit. Det var alltid mycket folk och ovisst om man skulle få biljetter, och sen när man väl kom in och gick i arkaderna för att hitta sin plats, det var ju fantastiskt. Så jag hoppas att vi kan gå in på Scoretts lager och få en liten uppfattning om hur det ser ut.Bakom meterhöga staplar med skokartonger skymtar vi den välvda, tunna, vita betongväggen med arkaderna.-Det finns inte nånting kvar av inredningen där bakom då?-Här bakom har Henne och Mauritz en avdelning för bebisar och de har förstört helt, eller förstört, de har byggt ett undertak så man ser ingenting av den gamla betongen här.Musik: The Shanes Let Me Show You Who I AmHelene AlmHelene.alm@sr.se  

Shopping i Luleå brukar kallas Sveriges första moderna galleria. Den ritades av Ralph Erskine som ville ge luleborna både kommers och kultur. Helene Alm undrar hur är det med den saken idag. När jag flyttade till Luleå blev jag raskt upplyst om att Shopping på Storgatan inte var vilken galleria som helst -  och det insåg jag snabbt. Skrovliga singelgrustrottoarplattor i sluttande gränder så man kände sig utomhus fast ändå inomhus. Vinklar och vrår, mörka prång och trappor som sällan ledde dit man trodde och jag hittade aldrig riktigt utan velade ofta omkring och det händer mig än idag. Allting tog och tar lite tid,  man kan inte ha riktigt bråttom i Shopping.. Det slår mig att det var det som var meningen, att man skulle strosa i stället för att stressa.Och man upplyste mig om att det var Ralph Erskine som hade ritat Shopping och att den var först i hela Sverige, kanske i hela världen. Då i oktober 1955 stod tioårige Sven-Olof Halvares i kön till invigningen tillsammans med sina föräldrar:-Och det var hur mycket folk som helst, jag har läst att det var mellan 15 och 25000 personer på invigningsdagen, man gick vilse i alla gånger och trappor, men det var stor upplevelse naturligtvis.Nu står jag utanför Shopping tillsammans med Sven-Olof Halvares som i många år var chef för Konsthallen i Luleå och dessutom är arkitekt. Vi kollar upp mot de lätt inåtlutande aliminumfasaderna med sina rundade hörn.-Shopping, där fanns ju allt, restauranger, kaféer, en massa olika butiker, bokhandlar. Det var ju också Erskines vision, man skulle kunna gå en hel dag i Shopping, kunna äta och lämna barnen på nån typ av barnverksamhet, medan man själv gick och klippte sig och så kunde man avsluta kvällen med ett biobesök. Ska vi gå in? In i värmen...-Ja, det är lite ruggigt väder, men det var ju det som var tanken också med Shopping...-Ja, på vintern skulle man gå in i värmen och det var väl det luleborna gjorde. Precis här till höger fanns en trappa ner och en plaskdamm, en slags samlingsplats, där man kunde kasta pengar och önska sig nåt. Men det är igenbyggt och så har det kommit rulltrappor i stället.-Det är rulltrappor ner till olika klädaffärer...-Förr i världen så fanns det ingen butik här, och då fortsatte den här gången åt det hållet.-De är avskurna nu, de här gångarna....-Ibland ändar de i en butik, ibland i en återvändsgränd. Nu är vi i en skobutik, en av många.Nu är mycket borta av Erskines idé kring gallerian. För honom handlade inte Shopping om shopping i första hand. Butiker under ett och samma tak hade funnits sen tidigare, passagerna i Paris och Petersburg, basarer, saluhallar och varuhus som NK. Nä, Erskine ville göra så mycket mer - ett samhällscentrum en ministad med hus, gränder och torg under samma tak en plats för både kommers och kultur. Det nya med Shopping var också den moderna designen med granpaneler och en smäcker betongkonstruktionen som låg i öppen dager.Idag finns det några kontor och bostäder i byggnaden vid sidan om butikerna, men bara en restaurang. I den gamla utställningslokalen där Sven-Olof Halvares kompis en gång vaktade en van Gogh utställning är det idag ett gym.Trottoarstenarna är ersatta med något som påminner om ett båtdäck. När Shopping renoverades 2002 ville ägarna ha ett maritimt tema, säger Sven-Olof Halvares när vi passerar några papperskorgar som liknar båtskorstenar och en båtratt.-Det här maritima temat, var det något som Erskine godkände?-Ah, han tyckte det var lite fånigt.-Nu har vi kommit fram till något som liknar en kaptensbrygga och tittar vi ner på ett spännande golv som är...-Original ...-Det är betonggolv och vita nonfigurativa mönster.-Det är Ljusgården där folk dansade och orkestern stod lite upphöjd framför en betongskapelse och så hängde det folk på trappavsatserna.-Minns du något särskilt framträdande?-Jo, när Shanes kom upp på Tio i topp gjorde de en kupp. De hade de hyrt in sig i Spegeln, bjudit in Luleås ungdomar och uppträdde där och det var därifrån som röstningen skedde, så de hade hur mycket poäng som helst.Vi går ner till en skoaffär som ligger där entrén till biografen Spegeln låg.-Vi gick i skola på lördagar och slutade ganska tidigt, säger Sven-Olof Halvares, och då gick man hit och fikade för klockan tre började Filmstudion. Jag tillhörde ett gäng halvintellektuella, men Mats Tormod och hans kompisar var riktigt intellektuella och filmintresserade, så vi kallade dem för Nya Vågen. Och Nya Vågen satt på uppe på Hyllan och vi satt uppe på Toppens Grill.-Och vad pratade ni om?-Vi pratade väl om samma sak, brudar och filmer....När det kommer till klassiker är det sällan kommers och pengar som lyfts fram, utan de ursprungliga värdena och även om de värdena inte längre finns kvar, så lever myten om dem kvar. Så tänker jag när jag läser skribenten Anders Teglunds krönika om lulebornas förhållande till Shopping i Norrländsk Journal från 2014:Vi behöver få tro att allt började med ett under som skedde i periferin i en avlägsen, kall stad i norr, långt från kosmopolerna, och det var på Storgatan i Luleå som det skedde, och detta skedde 1955, där skapades det en ny sorts inomhusgalleria och som sedan, mycket kort därpå, började spridas till alla världens hörn, och det var den berömde arkitekten Ralph Erskine som skapade detta underverk, det sägs att han i sin arkitektur vände andra sidan till, att han gjorde en stad i staden och vände på utsida och insida för att föra in oss i värme och gemenskap, och det hade funnits andra före honom, men han var först, ty Ralph Erskine är den ende skaparen av inomhusgallerior, halleluleå!(Citat ur Skapelseberättelsen Shopping av Anders Teglund, Norrländsk Journal no 2, 2014)-Nu när vi har gått in i den här skoaffären, så var det egentligen....-Det är ju egentligen entrén till biografen Spegeln och här hängde ett maskinrum som ett ägg, säger Sven-Olof Halvares.-Ett ägg?-Ja, salongen skulle se ut som ett ägg, skuret på mitten, den välvda delen uppåt och så satt man där skärningen var i bekväma fåtöljer och maskinrummet svävade som en boll i det här halva ägget. Ja, det var tider! Öppningsfilmen var en komedi med Jarl Kulle kommer jag ihåg, men det var ett äventyr att komma hit. Det var alltid mycket folk och ovisst om man skulle få biljetter, och sen när man väl kom in och gick i arkaderna för att hitta sin plats, det var ju fantastiskt. Så jag hoppas att vi kan gå in på Scoretts lager och få en liten uppfattning om hur det ser ut.Bakom meterhöga staplar med skokartonger skymtar vi den välvda, tunna, vita betongväggen med arkaderna.-Det finns inte nånting kvar av inredningen där bakom då?-Här bakom har Henne och Mauritz en avdelning för bebisar och de har förstört helt, eller förstört, de har byggt ett undertak så man ser ingenting av den gamla betongen här.Musik: The Shanes Let Me Show You Who I AmHelene AlmHelene.alm@sr.se  

Storgatan i Tranås är regnblöt. Vi pratar fibromyalgi, dokumentärfilm och rasism.

Sverige satsar på vindkraften och i dag byggs det ett vindkraftverk om dagen. Men bakom den stora utbyggnaden finns hårt motstånd, konflikter och hot. Kaliber fortsätter granskningen om vindkraftens baksida. – Här har de samlats nu, de är inte många men de verkar ganska arga, vindkraftsmotståndarna. Vindkraft är subventionerad miljöförstöring står det på den största banderollen. ­– Man kallar det här vindkraftspark, men detta är ju en industri. – Nu måste vi fortsätta kämpa för att det här ska bli bra – JA! Demonstrationer mot vindkraft runtom i landet från förra året. – Vi är här i dag för att vi ska tala om att vi är ledsna och djupt bedrövade över att vår miljö där vi lever och verkar ska bli vindindustri. Framtidshopp, eller social katastrof - vindkraften väcker känslor. Bygder delas upp i för och emot. Förra veckan berättade Kaliber om hur vindkraften är vår tids stora energisatsning, men hur en lagändring flyttat fokus från ren energi till tvivelaktiga pengar. I dag ska det handla om hur det organiserade motståndet mot vindkraften har vuxit sig allt starkare i takt med vindkraftsutbyggnaden. Hur de som arbetar med att planera och bygga vindkraften upplever att motståndet försvårar och fördröjer deras arbete, och om hur motståndet på sina håll har gått överstyr. – Jag har ju fått en del mail som jag inte tycker hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Jag har fått en del mail med personliga påhopp ifrån människor som jag trodde att jag kände. Gunilla Hedin är ordförande för kommunfullmäktige i Härjedalen. – Det har förekommit trakasserier, jag kallar det trakasserier, bland annat med affischer som kom upp som jag inte har en aning om vem som satt upp, men med bland annat en dödsruna på där man menar att jag har varit med och begravit demokratin i Härjedalen. – I början var det väldigt jobbigt när de skrev en massa skit om mig på hemsidan, men sedan så kom jag över det där, men jag vet att mina barn och mina kompisar gick in och kollade och tyckte att det var förskräckligt, att det var hemskt att det stod en massa saker som inte var sant. Gunilla Hedin och Håkan Johansson – två lokala politiker från olika platser i Sverige som har upplevt hur vindkraftsmotståndet har blivit hotfullt.  – Det påverkar när man går till simskolan, man träffar varandra på olika avslutningar, på ICA, man träffar varandra. Och spänningen finns ju kvar. Man är så himla upprörda över de här grejerna, de som är mot är så himla upprörda och tror att det är så himla farligt och de är så ilska av sig. Och sedan finns det de som vill bygga som också blir ilskna. Det är som ett täcke över hela kommunen, inget händer. Allt ska överklagas, allt ska bråkas. Det är inte bra alls, det är inte bra i skolan, det är inte bra någonstans. Det är skogsbygd mot slättbygd – istället för att vi tar den här kommunen framåt ihop så blir det en fråga som lägger locket på alltihop. Flera vindkraftsprojektörer Kaliber har talat med har också upplevt de här hotfulla stämningarna. Men först - hur blev vindkraften en så omtvistad fråga?  Bilens anti-sladdfunktion har gått igång flera gånger när vi parkerar bilen på Storgatan i Linköping, på en av vinterns hittills snöigaste dagar. På en tvärgata ligger RGP Vindkrafts kontor, där Rolf Pettersson arbetar med att planera för och bygga vindkraft. – Vi har märkt att det har blivit stor skillnad senaste åren helt klart, mycket beroende på det organiserade motståndet. Och vi var nog rätt förskonade från sånt här i början när man höll på. Jag har ju hållit på länge, första tio åren var det inga större problem överhuvudtaget. Men sedan kom det här organiserade motståndet även upp till Östergötland. Men generellt sätt är svenskarna positiva till vindkraft som energikälla. SOM-institutet vid Göteborgs universitet undersöker varje år svenskarnas åsikter kring bland annat vindkraftsfrågan – och enligt undersökningen för 2011 var det bara 1 procent som helt ville avstå från energikällan. Nästan nio av tio svenskar ville satsa mer eller lika mycket på vindkraften som i dag. Men det är en annan sak när ett eller flera vindkraftverk ska byggas i människors direkta närhet. Det här beskrivs ibland som NIMBY-effekten – not in my back yard – eller – inte på min bakgård – och betyder att de som får vindkraften inpå knuten ofta är de största motståndarna. Karin Hammarlund jobbar som forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp och konsult inom landskapsanalys. Hon har studerat vindkraftsmotståndet. Precis som med kärnkraften på 80-talet är vindkraft en fråga som rör upp känslor, säger hon. – Det finns nästan ingen som säger att jag rycker på axlarna när man pratar om vindkraft, antingen älskar man det eller så hatar man det.  Vindkraftsmotståndet har blivit mer organiserat och kan upplevas som militant och aggressivt, säger Karin Hammarlund. – Om man känner att min inte har fått sin röst hörd, då klart att man blir mer och mer uppfinningsrik i hur man ska få sin röst hörd. Och då handlar det ofta om att väcka opinion på ett eller annat sätt. Just när man pratar om det utifrån det etablerade vindkraftsmotståndets perspektiv så verkar vindkraft vara väldigt, väldigt farligt. Och det klart, om man kan få det att framstå som väldigt farligt är det många som vänder sig dit för att få stöd och som är oroliga. Känner man sig hotad och trängd, då blir man militant. Antingen så ger man sig eller så kämpar man för sin sak. Ja, vi ska prata om vindkraft nu och en stund framåt, detta mot bakgrund… I P4 Skaraborg kunde man i juni förra året höra några av de vanligaste argumenten för och emot vindkraft, i en debatt mellan vindkraftsmotståndaren Jonny Fagerström och vindkraftsföretagaren Anders Schönborg. – Vindkraften är i dag helt onödig, vi går i Sverige mot ett elöverskott. Anders Schönborg, hur lönsam är vindkraften? – Framför allt är det väldigt lönsamt mot miljön. Och det är ofta de här argumenten som hörs – motståndarna tycker att vindkraftsutbyggnaden är obefogad och att den förstör människors och djurs livsmiljö. Medan förespråkarna framhäver att det är en ren energikälla och att Sverige har goda förutsättningar för vindkraft. Men i det här programmet ska vi inte ge oss inte i debatten för eller emot, utan istället berätta om förhållandena för de som på olika sätt berörs av vindkraftsutbyggnaden. I takt med den snabba utbyggnaden av vindkraften har motståndet blivit både starkare och mer välorganiserat, framför allt genom den rikstäckande paraplyorganisationen Föreningen Svenskt Landskapsskydds arbete. De har funnits sedan 1999, men det är de senaste två, tre åren som föreningen har vuxit som mest. Enligt egna siffror engagerar de 30 000 medlemmar i dag. På föreningens hemsida kan man läsa att storskalig etablering av vindkraft är det största hotet mot vår natur och mot vårt kulturarv. Jonny Fagerström är talesperson för föreningen, och hans namn dyker upp så fort det talas om vindkraftsmotståndet. – Vi räknar med att 150 000 människor på landsbygden kommer att bli drabbade om man ska bygga ut vindkraften till 30 twh som man pratar om i planeringsmålet. Och när man väl har börjat med att titta på de här målen stödja människor så kan man inte sluta helt plötsligt, utan då måste man fortsätta tills det har nått vägs ände. Det handlar om att påverka politiker, påverka vindindustrin, påverka opinionen och i sista änden att överklaga och skriva samrådsyttranden. Förutom att arbeta med föreningen är Jonny Fagerström också aktiv klimatskeptiker. Han är bland annat engagerad i Stockholmsinitiativet – en förening som på sin blogg – the Climate Scam – skriver att det så kallade klimathotet är överdrivet. Under rubriker som ”Vindkraften är en skrevspark mot välfärden och landsbygden” och ”Vindkraften - en propagandalögn och samhällsekonomisk katastrof” - skriver Jonny Fagerström insändare för att övertyga bland annat landets kommunpolitiker om att vindkraft är något negativt. – Jag, tillsammans med några andra i styrelsen, har skrivit flera hundra artiklar till i princip alla lokaltidningar i hela Sverige där vi har dels skrivit om vår uppfattning om det här, och dels har vi bemött vindenergins artiklar i alla tidningar. Och det finns inga tvivel om att Föreningen Svenskt Landskapsskydd har varit framgångsrika i sitt arbete. Vi har pratat med tio personer som jobbar som vindkraftprojektörer, som alltså arbetar med att planera för och bygga vindkraft. Och alla utan en säger att det organiserade motståndet försvårar deras arbete. Rolf Pettersson, projektör på RGP Vindkraft säger att halva arbetsdagarna går åt till motståndet, framför allt till att bemöta överklaganden. Tillståndsprövningen för vindkraft tar tre till fyra gånger så lång tid i dag jämfört med för 15 år sedan, säger han.   – Många är ju trötta på det, ordentligt trötta, och det är många som inte tycker att det är speciellt roligt längre att jobba med vindkraft, på grund av att man hela tiden får höra från motståndarna hur dåligt det är. Man ger upp. Man tröttnar på det helt klart. Finns det inget positivt med det här motståndet, att det blir en debatt, att man tar upp olika aspekter, för vindkraft påverkar ju miljön ändå? – Nej, jag tycker nog inte det, i och med att debatten förs under bältet och deras argument baseras inte på fakta. Förra veckan berättade Kaliber hur ett kommunalt veto infördes 2009 - som innebär att vindkraftsprojekt som innefattar mer än sex verk måste bli godkända av kommunen. Vi berättade hur kommuner använder det kommunala vetot för att kräva vindkraftsprojektörer på pengar – för att kommunerna ska säga ja till deras vindkraftsplaner - en slags utpressning kallade flera personer det. Men vetot innebär också att motståndsrörelsen får större inflytande. Det säger Agne Hansson som är en av fyra vindkraftssamordnare som är utsedda av regeringen för att underlätta för expansionen av vindkraften. – Genom det kommunala vetot har de fått mycket, mycket större inflytande. Mycket större än andra parter har i tillståndsprocessen. För att de kan påverka de kommunala…? – Ja, och ställa villkor på politikerna. Och det är ganska uppenbart, därför att erfarenheten som jag fick, eftersom jag har varit med under hela tiden, har jag ju sett att alla tillståndsärenden, beslut om vindkraftsutbyggnad i kommuner, beslut över vindkraftsplaner och annat – de ligger i stort sett nere 1,5 år före ett val, för då blir politikerna lite byxis och då vågar de inte ta beslut om det finns starka motstånd emot vindkraftsbeslut och det är olyckligt. Energimyndigheten gjorde 2010 en undersökning där de bland annat kom fram till att som kommunernas vetorätt ser ut I dag kan grupper med stark medial uppvaktning avgöra hur en kommun ska använda sin mark. Dåvarande miljöminister Andreas Carlgren gick i början av 2011 ut och sa att han ville ta bort det kommunala vetot. ”Vi behöver en förändring så att kommuner inte bara lyssnar på opinioner och säger nej utan även försöker lösa konflikterna”, sa han då. Men i dag är det här ingen fråga som de aktuella departementen driver.   När vi ringer runt och pratar med personer i vindkraftsbranschen är det flera som berättar om hur motståndsrörelsen, med Föreningen Svenskt Landskapsskydd i spetsen, använder ohederliga metoder, bland annat felaktiga argument. En som säger att hon har varit med om det här är Hanna Lind. Hon jobbar som miljökonsult på Triventus Consulting och är ständigt i kontakt med motståndsrörelsen. – Det stora problemet med det organiserade motståndet är att metoderna inte alltid är helt rumsrena, man sprider felaktig information och det gör folk rädda, trots att det är mycket som är lätt att dementera. Vindkraftssamordnaren Agne Hansson har en liknande bild av hur motståndsrörelsen arbetar. – De har väldigt lite sakargument egentligen och använder i stort sätt vilka argument som helst för att försöka nå sina syften, vilket är lite främmande för det demokratiska system och den demokratiska debatt som vi av tradition har här i Sverige. Det är ganska militant det motståndet på vissa händer. Det förändrar sig och det är inte generellt, men i ledningen för den här organisationen finns många sådana företrädare som beter sig på det sättet, vilket är olyckligt. Men Jonny Fagerström, talesperson för Föreningen Svenskt Landskapsskydd, slår ifrån sig kritiken. – Vindindustrin är ju inte fria från synd heller, de går ju fram som ångvältar i terrängen och sysslar också med propaganda, lögner, erbjuder pengar och försöker lura människor. Jag tar avstånd från den typen av metoder, och det påstår sig vindindustrin också göra men de behöver nog se över sitt eget hus innan de uttalar sig om hur människor på bygden verkar. Här står ord mot ord – personer i vindkraftsbranschen säger att motståndsrörelsen använder sig av ohederliga metoder, och motståndsrörelsen tycker detsamma om vindkraftsbranschen. En möjlighet att protestera hör hemma i en demokrati, det kan nog alla skriva under på, men ibland kan motståndet gå överstyr. – Så blev jag uppringd av en man som mer eller mindre skrek till mig att vi ska spränga era jävla vindkraftverk i luften, kommer ni hit så ska vi sabotera för er och bara öste ur sig förolämpningar och hot om hur de skulle sabba för oss.  Hanna Lind har arbetat som miljökonsult i två år och hon berättar att motståndet var svårt att hantera till en början, men att hon har vant sig. Samråden, då vindkraftsbolagen träffar allmänheten, brukar vara de tillfällen då motståndet blir som mest påtagligt, berättar hon. – I vissa projekt kan motståndsgrupperna bli väldigt hotfulla, både i telefon, brev och mail och i fysiska situationer på samråd där vuxna människor beter sig som om man lever i en sandlåda. Jag har kollegor som efter samråd har känt sig väldigt, väldigt hotade och faktiskt varit på väg att polisanmäla människor för deras uppträdande på samråd. Finns exempel på när deltagarlistan har blivit stulen. Motståndarna har gjort det till sin taktik. Det är ju rent sabotage, det är ett sätt att tvinga företaget att ta ett steg tillbaka och börja om fråTvå vindkraftsprojektörer och två  en motståndströrelse?mma med.  måste prata med nån. under nga ar blivit stulen. ändigt i kontn början. För Hanna Lind och hennes kollegor har hoten inneburit att de har blivit försiktigare i sitt arbete. I dag åker de inte två, tre personer till ett samråd i en kommun där motståndet är stort som de gjorde förut, utan bunkar upp med extra folk. Ibland har de varit tio personer ifall mötet skulle spåra ur, säger hon. De tio projektörer vi har pratat med berättar om fler exempel på hot – fyra personer upplever att de själva har blivit hotade, sju av tio säger att de har kollegor som har blivit utsatta för hot. En kvinna berättar: ”Det var under ett samråd – det var hätsk stämning. Jag hamnade i en diskussion med en person efter genomgången – då spottade han på mig. Det var inte mycket att göra, det var bara att gå därifrån. Men det var det värsta jag har varit med om.” Samma kvinna berättar om hur hennes kollegor har varit med om mer subtila hot – hur motståndare ska ha sagt: ”jag vet var du bor och var dina barn bor”. Det är inte ett demokratiskt beteende att trakassera och hota personer på grund av deras arbete eller deras ståndpunkt. Men enligt de vi pratat med förekommer det alltså i dag. – Det har förekommit trakasserier. Gunilla Hedin är ordförande för kommunfullmäktige i Härjedalen. – Jag kallar det trakasserier, bland annat med affischer som kom upp som jag inte har en aning om vem som satt upp, men med bland annat en dödsruna på där man menar att jag har varit med och begravit demokratin i Härjedalen. Dödsrunan från september förra året är utformad precis som de dödsannonser man ser i tidningen. Den döde är Demokratin i Härjedalens kommun, och de närmast sörjande är invånarna, ekonomin, naturen och turismen. Längst ner anges vem som är den skyldige – där namnges bland annat Gunilla Hedin. – Den satt uppe lite varstans i Svegsområdet. Hur kändes det då? – Egentligen bara skakar jag på huvudet, det säger mer om de som har satt upp dem, än om mig. Jag tyckte ju att det var lite obehagligt, men jag tror att gemene man tyckte att det var osmakligt. Jag tyckte att det var osmakligt gjort. Jag önskar att man kunde föra en dialog och en frisk debatt om det här. Där man kan se för och nackdelar, utan att vi behöver vara elaka mot varandra. En annan kommun där vindkraften har skapat motsättningar är Ödeshög i Östergötland, mellan de som är för och de som är emot vindkraft i kommunen. Håkan Johansson är moderat politiker som i 12 år var ordförande för Miljö- och byggnämnden, med ansvar för frågor som rörde vindkraftsutbyggnaden i kommunen. Då utsattes han för bland annat för muntliga påhopp, säger han. – De började skjuta på mig personligen, de kollade upp mig vad jag höll på med som politiker och nämndordförande, att mina privata företag tryckte de på – bäst du passar dig annars kommer det gå dåligt för din frus företag och sådana saker. De stod på gårdsplan ibland och vid mina vindkraftverk som jag har och ja, det var en hotfull stämning. Det var en jobbig tid. Vi är i det grå boningshuset på Håkan Johanssons och familjens gård, på slätten. Lite längre bort på familjens mark står tre vindkraftverk, vi ser de stå och snurra genom fönstren. Håkan Johansson tjänar själv pengar på vindkraften – han får arrende från vindkraftbolaget som äger verken. Han säger att han har upplevt hur motståndare, organiserade av den lokala motståndsföreningen Rättvis vind, genom påtryckningar och hot har försökt att få honom att säga nej till vindkraft. – De har en egen hemsida, Rättvis vind, med anklagelser mot mig. De kollade upp en massa saker, de kollade upp alla mail som jag har skrivit till min sekreterare bland annat 12 år tillbaka. De har rivit i mina bygglov på mina egna verk, sådant som inte handlar om skogsbygden alls, utan för att få mig att bli nervös och säga stopp till vindkraften.    Hur höga är de här då? – Det där är 65 meter och det där är 72 meter. Hur nära står de då? – 400 meter. Men du satt som ordförande i den här nämnden, var det helt lämpligt för dig att upplåta mark åt de här vindkraftverken, och tjäna pengar på det. Du tycker inte själv att det var olämpligt? – Inte det minsta, jag var ju inte med själv och tog det beslutet. Det har inget med de andra vindkraftverken att göra. Man får gärna granska mina verk. Om man som granne blir irriterad över att mina verk är uppe det kan jag förstå. Men att folk som bor en mil bort, bara för att jag är ordförande i en nämnd ska gå på mina verk. Det förstår jag inte. Bygden har delats i två läger – mellan de som är för vindkraft, och de som är emot, säger Håkan Johansson. Själv ha han känt av det både i simhallen, och på ICA. – När man åker ner och handlar i Ödeshög så känner man att man hade många blickar som var mot en, många människor var riktigt elaka. De gick på och sa att det är bäst att du tänker dig för. Vi åker vidare genom det snötäckta landskapet, in mot Ödeshög centrum. Vi stannar utanför kommunhuset, intill mataffären. Det är låg aktivitet på biblioteket i Ödeshög. Vi är här för att träffa Hans Ström som är ordförande i föreningen Rättvis vind, som har funnits sedan 2009. – Vi är ju inte i princip emot att generera el med vindkraft, utan det är just placeringen som vi har synpunkter på. Vi anser att Sverige är så stort och glesbefolkat i vissa områden, så där kan man kanske klämma in de här vindkraftsparkerna, men hålla på att klämma in dem i Ödeshögs skogsbygd som man håller på att planera för, det tycker vi är helt fel. – Man kan börja grunna på vad var det som gjorde att vi bildades vår förening – jo det var det att vi helt plötsligt riskerade att få de här vindkraftverken nära oss, vi som bor i skogen och då började vi samla ett gäng med folk och som sagt, nu är vi uppe i närmare 700 medlemmar och det är Ödeshögs största förening vad jag vet. Så att vi är en betydande maktfaktor politiskt. Det märkte man i valet 2010 där vi i princip styrde valet till de partier som hade något så när vettiga synpunkter vad gäller placering av vindkraft. Det som Hans Ström säger bekräftar den bild Agne Hansson, vindkraftssamordnare, ger av hur motståndet på grund av det kommunala vetot fått allt större politisk betydelse. Men vad säger Hans Ström om hoten som Håkan Johansson säger att Rättvis vind har utsatt honom för?   – Jag betraktar det som helt felaktiga påståenden. Jag känner inte till något fall där han har blivit hotad, och har han det får han väl polisanmäla det. Vi har varit väldigt försiktiga i vårt agerande. Jag kan väl säga som så att han själv jämförde Rättvis vind med militanta djurrättsaktivister – så är det någon som framfört felaktiga synpunkter så är det han. Han känner sig utpekad som person, han och hans familj. Vad säger du om det? – Nej, det inte bra om han upplever situationen så, men enligt mitt sätt att se så har han inte blivit hotad av några människor vad jag vet. Det är helt otänkbart. Det är väl några knäppgökar då som har ringt, som vi inte har någon kontroll över. Men som jag sa förut – är man politiker, sitter man i en nämnd då får man räkna med att bli granskad. Det är en demokratisk sak, det är en rättighet för medborgarna. Men granskad är en sak, men att bli påhoppad personligen och att ens frus företag hamnar på er hemsida – vad säger du om det? – Jag har inte sett att det existerar, och gör det det så är det inte bra, det är inte rätt. Då får vi ta bort det. Det är första gången jag hör det. Men som sagt, jag känner inte till att vi har hotat nån, vi har inte bråkat med nån, vi har bara tagit fram fakta. Och tål man inte fakta som politiker, då ska man inte vara politiker. Och det är ju inte första gången en politiker har blivit uthängd – titta i kvällspressen, det är tio gånger värre där än vad vi har hittat på. Reportrar: Malin Sandberg och Frida Johanson Producent: Sabina Schatzl

- Tyvärr kraschade växellådan sist vi var ute och sladdade med a-traktorn, så det får bli garaget ikväll säger Kenny Juhlin Karlsson och Andreas Johansson båda 15 år. I ett villaområde i utkanten av Kil, i Värmland, ligger ett stort garage. Hit in har Andreas och Kenny sökt skydd mot ovädret utanför för att ta sig an något de gärna gör en kylig fredag i december: meka med sina epa- och a-traktorer. Helst av allt är de förstås ute och kör om fredagskvällarna, men ikväll måste de alltså laga och se om sina fordon.  - I den här ska man kunna sitta tre, säger Kenny och pekar på sin halvbyggda a-traktor. På landsbygden runt Kil är raggarkulturen fortfarande stor. I förra veckans program av Barnen hörde vi andra värmländska ungdomar säga drägg om raggarna på orten och om hur tonårskillar med stort bilintresse kallades för blöjraggare. Men för Kenny och Andreas är det här med att åka epatraktor fram och tillbaks på Storgatan bland det bästa de vet. - Man ska lyssna på Eddie Meduza med nedvevade rutor, dricka bärs och snacka fruntimmer. Förkärleken till bilar och motorer är något som har funnits i bägges familjer sen lång tid tillbaka. Även Kennys lillebror Mike, 13 år, hänger gärna här i garaget en fredagskväll. - När farfar levde brukade han och pappa hänga här och meka med bilarna, säger Mike.  I det sista avsnittet av Barnens serie Fredagskväll tillbringar vi kvällen tillsammans med tre högstadiekillar från den värmländska landsbygden. Bland trasiga bilar borrar vi oss ner i bilmekandets charm och pratar om allt ifrån längtan efter ett riktigt körkort till framtidsdrömmarna om att bli bönder, rörmokare och riktiga raggare. Det här är tredje och sista avsnittet i Barnens serie Fredagskväll som görs av Rosa Fernandez och David Rune.   Vad gör unga på din ort en vanlig fredagskväll? Finns det tillräckligt att göra? Använd kommentarsfältet nedan för att berätta och diskutera.  

Ikväll hänger Barnen i P1 i Kil i Värmland. I Kil bor det bara 12000 personer och nu undrar vi vad man hittar på där en vanlig fredagkväll om man är ung? Det går rykten om att många brukar hänga på Storgatan i Kil. Men där är det lugnt ikväll. Det är en iskall fredagkväll och snön yr upp från alla håll. Men det finns några mötesplatser inomhus och just ikväll ses ovanligt många ungdomar på Sannerudskyrkan, för där är det julbal ikväll. -Det finns jättemycket fördomar om kristna människor, typ att vi ber i långa svarta kappor och pratar i tungor, säger Linnea, 15 år. Vid Linneas bord på balen pratar de om sina egna fördomar mot raggare och om andras fördomar om kristna. Det finns en del motsättningar. Och både på kommunens ungdomsgård, UG, och på den lokala krogen Glada killingen pratas det också om raggarna. Nästan alla här i Kil verkar ha nån relation till raggarna, och Storgatan i kil är känd som ett raggarstråk. Längs den långa gatan som också är Kils huvudgata så ligger de två mataffärerna, Systembolaget, den lokala krogen, macken, pizzerian, begravningsbyrån och tågstationen. Nästa vecka följer vi tre 15-åriga raggare, från den värmländska landsbygden, men det här programmet handlar inte om dem, utan om de Kil-ungdomar som har andra intressen än att köra epatraktor. Vad händer i Kil är det andra programmet i Barnens serie Fredagskväll. Vad gör unga där du bor? Vad finns det för saker att hitta på där? Kommentera eller maila gärna och berätta för oss!