Podcasts about Ulricehamn

1998, efter ett par år på klädkedjan JC, drog Stefan Palm igång en butik utanför Ulricehamn kallad Lager 157. Det dröjde sju år tills att butik två öppnades men sedan dess har bolaget vuxit i raketfart. Vi samtal med Stefan om hans resa som entreprenör men också om mycket annat så som vikten utav balans och att det ofta finns två sidor av samma mynt, inte minst vad gäller viktiga beslut i företagande.

Anton ger sig ut på fältet och vi får vara som en fluga på staketet vid skidstadion i ett soligt Ulricehamn, när han och Emma håller företagsevent. De gör även ett försök att ta tempen på branschen, men signalerna verkar svårtydda. Detta samma dag som teamet reser till Tjeckien för Jizerska. Fanny verkar ha stenkoll på att just företagsevent är våran grej. Däremot verkar ekonomiavdelningen konstigt nog ha lite sämre koll på de europeiska valutorna. 

I Verket som värker är det lyssnarna som bestämmer vilket verk vi ska lyfta fram. Martin Landgren i Ulricehamn väljer målningen Nighthawksav Edward Hopper, från 1942. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Martin Landgren var i tolvårsåldern började han plötsligt grubbla mycket över sin framtid och fick svårt att sova. En dag bläddrade han i en konstbok och fick se en målning i dova pastellfärger av fyra människor i en nattupplyst bar. Bilden gav den unga Martin tröst och en känsla av gemenskap. Det blev en hoppfull första konstupplevelse.Reporter: Anna Tullberg

37. Drottningens dubbelgångare HÖSTTURNÉ med Morgan och David! * Morgan BJUDER PRENUMERANTER på extra Quizgodis (lyssna efter kodordet och mejla det samt ditt namn till morgansoffan@gmail.com så skickar vi...) * Petra Revenue på tjockisresa. * Morgan om sjögurkans unika stajl. * Petra om hundar som talar i långa meningar. * Morgan om apan Koko och kattungen. * MorganQuiz såklart: ”Tävlingen med det krångliga namnet” Höstturné ”Det blir nog trevligt” SHOW med Morgan Larsson och David Urwitz. 21/9 Stadsteatern (Kulturnatten) Lund (fri entré)26/9 House of Possibilitas Göteborg28/9 Folkets hus Lidköping 2/10 Folkets hus Sandviken 3/10 Folkets hus Söråker 4/10 Folkets hus Bräcke 5/10 Folkets hus Iggesund 12/10 Folkets hus Ulricehamn 25/11 Råda Rum - Mölnlycke (biljetter på tickster.com )För biljetter (där inget annat anges) : https://www.folketshusochparker.se/evenemang/scen/det-blir-nog-trevligt/ Vill du ha tillgång till hela Morgansoffan, alltså varje avsnitt, inte bara varannat, gå in på underproduktion.se/morgansoffan Där kan du enkelt logga in och skaffa en prenumeration. Den kostar 39 kronor i månaden och då slipper man reklamen också.Det är enkelt att skaffa prenumerationen, men skulle du ändå undra något, mejla support@underproduktion.se för snabb hjälp.Eller kontakta Morgansoffan på Facebook, Instagram eller morgansoffan@gmail.comMorgansoffan spelas in på Svenska Grammofonstudion i Göteborg och är en del av Underproduktion. Ha det bäst! Stort Tack för att du lyssnar! / Morgan och hela soffgruppen

I veckans fredagsklur är det Märta i Ulricehamn som klurat ut vem som är ett klädesplagg men ändå inte. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kan du svaret på den nya kluringen? Mejla till Ylva; barnmorgon@sverigesradio.seJAG KAN SITTA VAR SOM HELST PÅ KROPPEN. MEN KNÄN OCH ARMBÅGAR VERKAR VARA EN FAVORITJAG ÄR KLISTRIG PÅ ENA SIDAN OCH DEN ANDRA ÄR MJUK. JAG FINNS ALLTID I HUSET SOM TAR HAND OM DEN SOM ÄR SJUKNÄR NÅGON SÄGER AJ KAN JAG VARA BRA ATT HA. DÅ KAN DU PERSONEN TRÖSTA OCH FRAM MIG TA.

Teamet är i full gång med säsongens tredje läger, denna gång i Ulricehamn. Som sig bör blir det denna vecka en podd där vi får lyssna till Anja Stolpe och Emil Persson. 

Ett fullmatat avsnitt med bland annat

Idag återvänder vi till Montessoriskolana  Lindängen i Ulricehamn. I ett tidigare avsnitt har de berättat om skolmodellen PALS, som de använt sedan 2019. Rektor Malin och läraren Johanna berättar om hur arbetet fungerar idag, och varör de tycker att det passar så bra  ihop  med Montessoripedagogiken. https://www.vgregion.se/halsa-och-vard/vardgivarwebben/amnesomraden/psykisk-halsa/utvecklingscentrum-for-barns-psykiska-halsa/skolmodellen-pals/  Montessoripodden produceras av Montessori Sverige (www.montessorisverige.se) 

2017 drog vi igång med vår uppskattade rullskidgrupp i Ulricehamn. Igår var det så äntligen dags att kicka igång ännu en ny säsong. I podden tar vi ett snack med några av deltagarna som var på plats trots hällande regn från ovan. 

Vi får en pratstund med Germund Ruus, ordförande i PER, Plattsättningsentreprenörerna, som bl a ger oss viktiga milstolpar från föreningens historia och berättar om hur 70-årsjubileet firas. Kakel-advokaten Anders Adriansson är tillbaka och bjuder oss på ett nytt intressant case. Veckans Kompis står Leon Bober för och han skickar dessutom iväg en staffetfråga till den nya programpunkten “Plattis frågar en plattis”. Dessutom följer vi upp med Gustav Andersson från Ulricehamn, hur det gått sedan han fick tips från en senior plattsättare. Se till att ha kalendern beredd, vi får nämligen flera intressanta och viktiga datum från BKR att lägga in.

Jonas är tillbaka med samma gamla höga blodtryck. Ska det vara så svårt att stava till Ulricehamn? Och är det lätt att diska ett våffeljärn efter att man har gjort havregrynsgröt i det? Nu vet vi.

Själva syftet med att grunda städer var att bedriva handel som gick att beskatta. Därför kom handeln på landsbygden att begränsas med kungliga påbud. Men bönderna i Sjuhäradsbygden i södra Västergötland ville annorlunda. De utmanade städernas handelsprivilegier redan på medeltiden och fick med tiden särprivilegier att bedriva gårdfarihandel över hela riket.Redan på medeltiden bedrev bönder från Sjuhäradsbygden långväga handel då de drev upp oxar till Bergslagen. Staden Borås grundande år 1621 var ett försök att tvinga in Sjuhäradsbygdens bönder inom städernas handel, men utan resultat. Allt fler undantag mot förbudet mot landshandel utverkades. Den 26 juni 1776 utsträcktes särprivilegiet att bedriva handel i hela landet till alla sju häraderna Mark, Kind, Ås, Veden, Redväg, Gäsene och Bollebygd – knallen var född. Västgötaknallarna kom att nå 9 av 10 svenskar på sina flera månader långa handelsresor runt om i riketI denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Pia Lundqvist som är docent i historia vid Göteborgs universitet. Hennes avhandling Marknad på väg – Den västgötska gårdfarihandeln 1790-1864 undersökte just dagens ämne.När allt fler städer grundas på medeltiden i Sverige var syftet att handel och hantverk skulle bedrivas i av borgare i städerna. Detta gällde ända fram till 1846 när lanthandlare tilläts verka tre mil från närmaste stad. Men städerna var få, små och obetydliga i det vidsträckta svenska riket. Undantag och regelbrott var vanliga i det reglerade ståndssamhället. Sveriges städer kunde inte tillfredsställa allmogens efterfrågan på varor. Därför fick landsbygdens bönder en stor betydelse både för de första proto-industrierna och varuförsörjningen på landsbygden.Här utmärkte sig de envisa bönder från Sjuhäradsbygden, som omfattar Gäsene, Ås, Vedens, Bollebygds, Marks, Kinds och Redvägs härader samt städerna Borås och Ulricehamn, ville annorlunda. Den magra jorden fick dem att börja bedriva handel på landsbygden. Och med tiden fick de särprivilegier som gav dem rätten att sälja utanför städerna över hela riket.I september år 1790 togs 1 106 respass ut av män i Sjuhäradsbygden för långväga handelsresor och vanligen stod flera personer antecknade på samma pass.Lyssna också gärna på avsnitt 54 När järnvägen förändrade Sverige och avsnitt 147 När sprätthökar och rangsjuka fruntimmer hotade samhällets överlevnad.Musik: Skräplandschottis med Michael Caplin, creative commons. Bild: Tafla i olja af J. V. Vallander. Husväfnad, Marks hd, Västergötland, Nordiska museet, Creative Commons (CC BY-NC-ND) Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ulrikaskolans vårtermin är i full gång. Den 28 april får skolan samtal från föräldrar i årskurs 2 om att eleverna fått smätta en pojke i klassen i huvudet. Det ska sedan uppdagas vem som ligger bakom idén och andra tvivelaktiga händelser som inträffat i klassen.Källor: Sveriges domstolarProgramledare: Tove VahlneKlippare & medproducent: Martin MasarovMedproducent: Ayla KarlssonExekutiv producent: Nils BergmanAnsvarig utgivare: Jonas HägerKontakt: svenskabrott@talltale.se Become a member at https://plus.acast.com/s/svenskafall. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Förra boken nominerades till internationella Bookerpriset. Nu besöker hemvändande Amanda Svensson studion för att prata om Själens telegraf den första boken som helt utspelar sig i Storbritannien. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. SAMTAL: ÄR SVENSKA FÖRFATTARE SJÄLVUPPTAGNA ELLER VAD HANDLAR LITTERATURDEBATTEN EGENTLIGEN OM?Den som läser storstadstidningarnas kultursidor har kanske märkt att en debatt om litterär kvalitet rasar – igen. Men vad handlar debatten egentligen om? Vår litteraturredaktör Lina Kalmteg reder ut turerna och de stridande parterna.KRITIKSAMTAL: DIKTSAMLINGEN ”OMSORGSLABYRINTEN” AV IDA BÖRJELDen Malmöbaserade poeten Ida Börjel är aktuell med ”Omsorgslabyrinten” – en diktsamling som utspelar sig i olika rum och inuti huvudet på en konservator på ett museum. Hur fungerar det som lyrik? Vår kritiker Daniel Sjölin är motvilligt förälskad.REPORTAGE: MÖT REKONSTRUKTÖREN SOM GER SVERIGES ÄLDSTA SKELETT ETT ANSIKTEDen så kallade Bredgårdsmannen är omkring 10 000 år gammal och hittades strax söder om Ulricehamn. Nu byggs hans utseende upp bit för bit av ansiktsrekonstruktören Oscar Nilsson. P1 Kulturs Mattias Berg besökte honom i ateljén i Stockholmsförorten Västertorp – och där fick han en förhandstitt på Bredgårdsmannens än så länge hemliga utseende. ESSÄ: KRISTOFFER LEANDOER OM D H LAWRENCES VURMANDE FÖR DÖDENDen brittiske författaren DH Lawrence ägnade en påfallande stor del av sitt författarskap åt att längta efter döden. Och för honom innebar döden inte ett slut, utan en början på något mörkt, främmande och eftersträvansvärt. Författaren Kristoffer Leandoer börjar sin OBS-essä med ett bokbål.Programledare: Lisa WallProducent: Felicia Frithiof

Veckans podd spelas in från 157XCC och Ulricehamn där hela teamet är samlat för lägervecka. Vi tar tempen och kör frågestund med hela gänget direkt från butiken samt tar ett snack med Laggar inför vintern som stundar. 

I det här avsnittet får du riktigt bra tips av Jocke Mattson på Krägga Bad och Linda Hamrén på Byggkeramikrådet om hur du kan profilera ditt företag och få nya kunder. Vi pratar även om att kamma rätt och dessutom får du veckans kompis från plattsättaren Gustav Andersson i Ulricehamn.

Pia Sundhage gästade SWEA-podden i vårt sista avsnitt 2020 och det passar ju perfekt med tanke på att hon utsågs till Årets Svenska Kvinna 2020 av SWEA International.  Pia bor sedan en tid tillbaka i Rio de Janeiro, Brasilien där hon är förbundskapten för det brasilianska damlandslaget i fotboll. Hon är känd för de flesta som inte bara Sveriges, men också en av världens bästa fotbollstränare - många kommer säkert ihåg när hon ledde det Amerikanska damlandslaget till OS-guld 2008. Vi får hänga med Pia hem till Ulricehamn där allt började under 60-talet när hon inte fick vara med och spela fotboll med killarna. Sedan dess har Pia krossat “glastaket” både hemma i Sverige men också utomlands. En av våra allra största svenska kvinnor i världen.  I SWEA-poddens team i detta avsnitt Intervju: Anna Bril (SWEA Stockholm) och Maria (SWEA Rom ) Redigering: Maria Jacky (Rom) Webbredaktör: Ann-Sofie Berg (SWEA Singapore)

Torrängen är ett stycke stäpp där kalkgynnade växter blommar och den finns i Västergötland! Tips från två olika trädgårdar hur man får dem fulla av vilda blommor och sjungande fåglar. Programledare Joacim Lindwall flyttar ut studion, midsommardagen till ära, och sänder från Järbo hemma hos Lotta Delin. Hennes trädgård är ett vilt paradis med växter som månlåsbräken, åkervädd och ängsklocka. En torräng är en naturtyp som påminner om stäppen i Östeuropa, och den finns i Västergötland! Fjädergräs, smalbladig lungört och drakblomma är några av rariteterna fältreporter Jonatan Martinsson kikar efter utanför Ulricehamn. Vad mer trivs på de torra, kalkrika markerna? Gäster är Ingvar Claesson, biolog och ängsmarksexpert på länsstyrelsen i Västra Götaland och Karin Hante, även hon från länsstyrelsen i Västra Götaland, som jobbat med ett åtgärdsprogram för de stäppartade torrängarna.I Susanne Åkessons villaträdgård i Skåne har 21 olika fågelarter häckat genom åren. Vi får ta del av hennes tips om hur hon lockat dit finkar och sångare med olika holkar, fågelbad och val av växter. Reporter Jenny Berntson Djurvall. Kråkvinkeln av Mikael Niemi handlar om liv och död och om vad som är barmhärtighet.

Nyheterna Radio 17.00

I september 2022 tog sig en 17- och en 20-åring in i lägenhet i Ulricehamn. Inkräktarna attackerade killen i lägenheten som försvarade sig med en jaktkniv. Skadorna blev så allvarliga att inkräktarna dog. Mamman till 17-åringen som bröt sig in berättar nu för första gången om saknaden efter sonen och besvikelsen mot rättsväsendet.Händelsen har upprört och påverkat många i Ulricehamn och den stora frågan har varit om det här omfattande våldet var försvarbart?22-åringen, "Simon", friades i tingsrätten för misstankarna om dubbeldråp eftersom tingsrätten menar att det var för mycket våld som användes - men att Simon samtidigt "svårligen kunde besinna sig" när han attackerades i hemmet.Vi benar i frågan om hur mycket våld man egentligen får använda sig av i självförsvar, alltså nödvärn. Tre jurister med olika uppfattningar ger sin bild.Medverkande:Mamman till dödade 17-åringen"Simon", friad för dubbeldråpMarie Kagrell, jurist och doktorand vid Stockholms universitetMatthias Nordgren, rektor Tingsholmsgymnasiet i UlricehamnMia Sandros, advokatMartin Svensson, åklagareProgramledare: Linus Lindahl och Mariela Quintana MelinReporter: Johanna Ladborn och P4 Sjuhärads Chérin Omari.Producent: Kina PohjanenLjudtekniker: Johan HörnqvistKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

Vi inleder veckans avsnitt med att snacka ner 157 XC Criterium, året första tävling som avgjordes på gatorna i Ulricehamn för knappt en vecka sedan. Efter det får ni följa med på lägrets sista rullskidpass med efterföljande rullskidgrupp som brukligt avslutas med surr inne på 157XCC, så även i denna podd. 

En av idrottens längsta försäsonger har nu kickat igång med uppstartsläger och teamlansering i Ulricehamn. Direkt från Hotell Lassalyckan tar vi pulsen på både gamla och nya åkare. För att summera presentationen kort kan minst sagt säga att vi har nio heltaggade åkare med oss in i kommande vinter.

I veckans avsnitt av TA Sportpodd gästas vi av TFF:s talangfulla högerback Lova Sternfeldt. Årets idrottare i Ulricehamn 2022 berättar om sin alternativa idrottskarriär, beslutet att förlänga med TFF och sin nya position. 

Jimcada maanta ayay ka bilaabatay dacwad la xiriirta dhakhtarka Staffan Bergström oo ka caawiyay qof aad u xanuunsanaa, rajana aan lahayn siduu noloshiisa u soo afjari lahaa. 22 jirkii labada nin ku dilay dayrtii 2022 gurigiisa oo ku yalla degmeda Ulricehamn mar ay daaqadda ku soo jabsadeen ayaa wax dembi ah lagu waayay. Dr. Omar Abdurahman oo soo galay Sweden 1984-tii, heystana darajadda Phd ayaa imminka caawiyaa caruurta waalid la'aanta ah ee timaada Sweden,

Begäret att resa sitter djupt i människan. Men måste en resa vara lång för att räknas? Poeten och latinforskaren Anna Blennow berättar om resande i antikens Egypten och ser kopplingar till vår tid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i augusti 2020.”Ni bör veta, ärade damer och systrar, att från det ställe där vi stod (...), på toppen av det mittersta berget, såg vi under oss (...) Egypten, Palestina, Röda havet och Parthenska havet, som sträcker sig till Alexandria, och saracenernas oändliga land. Man kan knappast tro det, men de heliga männen pekade ut allt detta för oss.”Den som skriver det här är en kvinna. Det är allt vi vet säkert. Troligen hette hon Egeria och var från Spanien, och det var troligen i slutet av 300-talet som hon företog sin fyra år långa resa till platser som Jerusalem, Egypten, Syrien och Konstantinopel. Förmodligen tillhörde hon en klostergemenskap, och det är till systrarna där hon riktar sin reseberättelse. Texten, som återfanns i ett klosterbibliotek i Arezzo i slutet av 1800-talet, är en av de äldsta bevarade skildringarna av en kristen pilgrimsfärd.Egeria reste inte ensam. Hon talar om ett odefinierat ”vi”, men texten gör det tydligt att hon var sällskapets ledare och möttes med aktning vart än hon kom. Resan genomfördes på åsnerygg – ett för tiden mycket vanligt transportalternativ, robustare och billigare än hästar – och ibland till fots om landskapet var för oländigt, till exempel när berget Sinai skulle bestigas.Antikens resenärer var främst soldater, ämbetsmän, handelsmän och budbärare, vars kringflackande ingick i deras profession. Att utan anledning vara på resande fot, eller att sakna fast bostad, ansågs både beklagansvärt och misstänkt. Men under senantiken började både kvinnor och män göra alltmer omfattande resor i religiösa ärenden, och själva förflyttningen och umbärandena på färden fick mening genom religiösa ideal.De som ständigt reste betraktades dock ofta med skepsis under den tidiga medeltiden. Regula Magistri, en klosterregel som nedtecknades på 500-talet, ägnar en av de längsta passagerna åt hur man skulle förhålla sig till de kringvandrande munkar som kallades gyrovagi, ”de som strövar omkring i cirklar”. De betraktades som falska munkar eftersom de inte ville inordna sig under ett specifikt kloster, utan ”tillbringar sina liv som gäster under ett par dagar i taget vid olika kloster, eftersom de dagligen vill välkomnas som gäster på ständigt nya platser.” Såväl deras rastlöshet som deras återkommande missbrukande av klostrens gästfrihet fördömdes grundligt.Pilgrimsfärder skulle senare under medeltiden bli en central del av den kristna praktiken, men vid flera tidiga kyrkokoncilier försökte man begränsa det religiösa resandet. Kyrkofadern Gregorios av Nyssa ansåg att pilgrimsfärder inte bara var onödiga utan rent skadliga, och målade upp livet i Jerusalem som omoraliskt och olämpligt för goda kristna. Även Augustinus avrådde. Resan skulle helst förbli mera harmlös metafor för människans livsfärd snarare än faktisk förflyttning.Varför reser vi? Hur påverkar det egentligen oss själva och dem vi besöker? Alltsedan antiken har vi rest i religionens namn, eller för att få vörda världsliga underverk som pyramiderna eller frihetsgudinnan. Vi reser för att söka ett varmare eller kallare klimat: såväl rika romare som medeltida påvar hade sommarvillor. Och resorna är kanske oftare nu än förr inriktade på konsumtion av upplevelser, varor och tjänster.Latinets ord peregrinus som blivit vårt ”pilgrim” saknar från början religiös konnotation, och betyder i grunden främling eller resenär. Vi reser också för att bli främlingar, i flykt från vardagen. Vi reser likt rastlösa och nöjeslystna gyrovagi. Men vi reser också för att träffa släkt och vänner, mikroresor till andra sidan stan, mellan Ulricehamn och Borås, hem till Luleå över julen.Så reste man också förr. Sabine Huebner, professor i antikens historia, har utifrån de rika textkällor som finns bevarade från Egypten under romersk kejsartid gjort en studie av hur enklare befolkningsklasser levde. Det är förhållanden som i princip aldrig skymtar i de litterära texterna från den romerska antiken, vars upphovspersoner utgjorde ett fåtal välbeställda procent av det stora romarrikets invånare. Kortfattade anteckningar och kvitton på krukskärvor och papyrusremsor som bevarats i det torra ökenklimatet öppnar dörren till en värld av vardagsliv, där resor bortom de breda vägarna kan spåras.Precis som Egeria färdades man oftast med åsna eller till fots, men också med båt där det fanns vattenvägar. Tack vare bevarade kvitton vet vi till och med vad resorna kostade. Några dagars båtfärd till Alexandria gick på två månadslöner för en enkel arbetare, medan en åsna kunde hyras per dag för en bråkdel av den kostnaden, motsvarande två dagslöner.Varför reste man? Den främsta orsaken var handel och varutransporter, men det fanns också många långt mer privata skäl. Födslar, födelsedagar, sjukdom och begravningar ledde till täta besök av familjemedlemmar och släktingar som bodde på annan ort. Föräldrar som hade råd att skicka sina barn till närmaste större stad för utbildning reste dit på visit, och barnen kom ofta hem och hälsade på.Och inte bara människor rörde på sig. Bevarade brev som skickats med resenärer berättar om ständig skriftlig kommunikation mellan familjemedlemmar. En son skriver klagande till sin mor: ”Jag har skickat dig så många brev, och ändå har du inte sänt mig ett enda, trots att så många rest nedför floden sedan dess.” ”Det här är det tredje brevet jag skickar dig, och du har fortfarande inte svarat”, skriver en annan man till sin bror.Och textkällorna från det romerska Egypten har visat att även kvinnor reste i högre utsträckning än man tidigare trott. Den som väntade barn återvände ofta till sitt föräldrahem inför förlossningen, och det var också vanligt att kvinnor reste till gravida släktingar för att bistå vid födseln. De reste med sina män om dessa fått arbete långt från hemmet, eller i olika praktiska och professionella ärenden.I vår samtid är vi, precis som i antikens Egypten, i ständig förflyttning i så hög grad att vi nästan inte längre är medvetna om det. Att vara i rörelse är ett sätt att leva snarare än att resa, och för många är riktiga resor ofta synonyma med stora äventyr på andra sidan jorden. Men när det kommer till kritan bär mikroresorna på minst lika omvälvande existentiella erfarenheter: besöket hos de gamla föräldrarna, taxiresan till BB för den förstföddas ankomst, bröllopsfester, begravningar. Det är sådana små utflykter vi kan ta för givna, och inte ens tänker på som resor.Men om allt resande plötsligt förhindras, som när en pandemi bryter ut och gör all mänsklig närkontakt riskabel, är det inte främst jordenruntresorna vi saknar, utan mikroresorna människor emellan.När Egeria anlände till Odessa på sin pilgrimsfärd välkomnades hon med följande ord av stadens biskop: ”Min dotter, för religionens skull har du ålagt dig en så stor möda att du rest hit nästan från världens ände, och därför ska vi visa dig vilka platser du än vill se.”De mödosamma, långa och makalösa resorna gör kanske störst avtryck i eftervärldens historieskrivning. Spårvagnsbiljetter och taxikvitton hamnar sällan i arkiven. Men de unika textdokumenten från den egyptiska antiken påminner oss om att resorna i det lilla alltid har utgjort kärnan i den mänskliga tillvaron.Anna Blennow, latinforskare och poetLitteraturEgeria. Resebrev från det heliga landet, översättning av Christina Sandquist Öberg, inledning och kommentar av Per Beskow, Artos & Norma bokförlag 2006.Maribel Dietz, Wandering monks, virgins, and pilgrims. Ascetic travel in the Mediterranean world, A.D. 300–800, The Pennsylvania State University Press 2005.Sabine R. Huebner, Papyri and the Social World of the New Testament, Cambridge University Press 2019.

De väcktes mitt i natten av att någon ringde och bankade hårt på dörren. Det upphörde men bara några minuter senare skymtade några skuggor på balkongen på andra våningen. Skuggorna slog in en ruta, hoppade in och gick till angrepp mot 21-åringen bosatt i lägenheten. Det blev tumult - som slutade med dödlig utgång. Det här är dubbeldråpet i Ulricehamn, ett avsnitt av podden Aftonbladet Krim. Reporter: Anders Johansson Producent: Marcus Ulvsand Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Premiär för Hobnob To Go! Fanny och Linn välkomnar dig in i deras lite lätt intensiva vänskap genom att intervjua varandra. Trivdes verkligen Linn i Ulricehamn eller säger hon bara det? Och vad tyckte Fanny om att plocka disk på Riche på kvällarna för att finansiera sitt dåligt betalda modejobb? Dessutom delar de sina go och no go's.

Karin Pettersson på Finja Bemix ger oss en rejäl genomgång om betong som byggmaterial. Daniel på Byggkeramikrådet tittar in och ger oss en annorlunda upplevelse. Veckans kompis kommer denna gång från Ulricehamn och Gustav Andersson. Katarina berättar om nya kollegor på BKR, Kakeldagen, Årsmötet och tidningen 900 grader, som precis kommit ut till privatpersoner runt om i landet. Vi ringer även upp Gävle konserthus, men vad har detta för koppling till kakelbranschen? Trevlig lyssning!

Välkommen att sitta ned till ett trevligt släkt-kaffe i Ulricehamn, min barndomsstad där allting började. Det var här farmor Emy lärde mig vikten av 11-kaffe, och farfar Torsten glädjen i tulpaner! På Bogesunds gamla väveri tar jag en kaffe med Alex Henriksson, som genom sitt House of Flowers driver vårt gemensamma snittbloms-arv vidare i släkten. Tillsammans minns vi en barndom med tulpanodlingar, växthusdoft och larmet som ljöd över hela Villastaden när det var dags för dagens 11-kaffe. Vi pratar även om den långa uppförsbacken i att komma tillbaka efter en konkurs, om blomleveransen i pandemi-tider som blev välgörenhet och om det faktum att ingen av oss ärvde de där gröna odlingsfingrarna.....

Möt Nadim Ghazale,polis, författare och föreläsare.Ghazale växte upp i Libanon och kom till Sverige som sjuåring. Han beskriver sin fortsatta uppväxt i Ulricehamn som problematisk med inslag av rasism och våld, men där bland annat engagemang inom idrott samt uppdrag som kamratstödjare gav honom ett meningsfullt sammanhang. Han har sedan genomgått polisutbildning och arbetar som polis i Borås.Han gav 2022 ut den självbiografiska boken Min väg från flykting till hela Sveriges polis. Boken handlar om hans väg från kriget i Libanon till Sverige och hans engagemang mot brottslighet och rasism. Han berättar om situationer där han med sitt "osvenska" efternamn och utseende till exempel haft svårigheter att hyra en stuga på västkusten eller blivit tillfrågad om han säljer knark, men han talar också om att bygga från noll och om det magiska ordet "Välkommen".Gillar du det vi gör och vill stötta oss med en summa så swishar du på: 1234382750Glöm inte att prenumerera och tipsa om vår kanal! Tack för att ni tittar,delar och diskuterar! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Emil intervjuar Anna Mogren som arrangerar folkfest i Ulricehamn den 3 mars -23 För mer info och program kika in: https://www.facebook.com/profile.php?id=100069744455382

Gustafva var bara tonåring när hon 1820 blev anklagad för rånmord. Gustafva sattes i fängelse på bekännelse och en präst skulle få henne att erkänna. När hon till slut släpptes var hon 64 år. Runar Kjellgren har ägnat många år till att forska om sin morfars fars syster Gustafva Kjellgren som föddes 1802 i Timmele strax utanför Ulricehamn. När hon var 18 år följde hon och en annan piga efter gårdfarihandlaren Brita Starkman. Vad som hände sen finns det flera versioner av. Dels den som Gustafva höll sig till och som gick ut på att det var tre män som hade rånat och misshandlat Brita medan Gustafva och hennes kamrat haft en mindre betydelsefull roll. Men domstolen trodde inte på Gustafva, särskilt sedan hennes kamrat erkände brottet.Gustafva blev satt på fästning som så kallad bekännelsefånge, först i Malmö och sedan i Varberg. Nästan varje dag fick hon besök av präster som skulle få henne att erkänna, men Gustafva forsatte att neka.Runar KjellgrenRoddy Nilsson som är historiker vid Linnéuniversitet i Växjö säger att det var ett omvittnat hårt arbete för prästerna att få folk att bekänna. - Deras viktigaste roll var att få fram en bekännelse där fången skulle bekänna sina synder. Det var skillnad på det och ett vanligt erkännande, säger Roddy Nilsson. När hon släpptes var 64 år men hon erkände aldrig det brott hon anklagades för. Programmet är gjort avGunilla Nordlund och Elisabeth RenströmUppläsare: Patrik Paulssonslaktband@sverigesradio.se

Det omtalade elstödet försenas samtidigt rusar elpriset uppåt i hela landet. Stödet blir inte lika stort som det var tänkt från början och det finns flera skäl till att pengarna dröjer. Och många frågetecken kvarstår kring stödet till företagarna i södra Sverige. Programledare: Claes Aronsson Röster och medverkande i programmet Malin Stridh, avdelningschef Svenska Kraftnät Magdalena Andersson, partiledare (S) Martin Johansson, enhetschef, Energimyndigheten Fredrik Falk, chef för betalningar, Försäkringskassan David Jonsson, vd Trä- och möbelföretagen Philip Koerffer, bageriägare, Ulricehamn. Marie Stark, meteorolog på SMHI Producent: Olof WijnbladhTekniker: Alma Segeholm ekonomiekotextra@sverigesradio.s

Vi är mitt uppe i säsongens sista barmarksläger, detta betyder givetvis att det blir en lägerpodd från Båstad och Ulricehamn. Ni får lyssna till flera av teamets åkare och deras tankar om den tränings som gjorts inför den stundande vintern.

P3 Krim ger varje fredag nyhetsuppdateringar från veckan som gått. Vi tar upp de viktigaste händelserna, knyter an till tidigare avsnitt och blickar framåt. *En 21-åring är misstänkt för dubbelmord efter att två personer hittats döda i en lägenhet i Ulricehamn.*Ett våldtäktsmål i Sundsvall som vi på P3 Krim tog upp häromveckan har tagit ännu en vändning. Hovrättsförhandlingen fick tas om, men nu har mannen som dömdes i tingsrätten dragit tillbaka sin överklagan.*Åtal har kommit gällande bland annat ett mordförsök som är en del av ett större ärende, och har koppling till mordet på Adriana den 2 augusti 2020.*Och så har de första hovrättsdomarna gällande påskupploppen kommit, och för flera inblandade skärps straffen.Medverkande:*Lo Jonsson, åklagare*Ida Arnell, åklagare*Viktor Banke, advokatProgramledare:Linus LindahlPernilla WadebäckProducent: Filip BohmReporter: Jennifer AhlbomKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15

Nyheterna Radio 12.00

Välkommen att lyssna till en monolog om den överfulla plåtpottan i sommarstugan på Södra Näs,  Mariekex och alldeles för stark apelsinsaft i en mörk källare i Ulricehamn, och ett älskat och hatat beroende….. Men främst önskar jag att du  skall få uppleva mötet med några  av de människor som definierat mig, och  format mig till den jag är: flickorna från Badifolket i Nepal, tant Ingrid i det gula dockskåpet och Tina & Sonny från plattan i Stockholm. Jag pratar även om fördomar.  Dem om mig, som har följt mig i mitt snart 52-åriga liv, om mina - bla om de coola tjejerna längst bak i bussen. Jag skulle bli så innerligt glad om du ville lyssna! På hela.  Det kommer nämligen en viktig poäng i slutet….   Trevlig lyssning!  

Resterna av bandet från 1977. Det är svajig ljudkvalité, jag har försökt att skruva på ljudet en aning. Se upp med hörseln. Exempel på platser som nämns: Brevens bruk, Ulricehamn, Dalsjöfors och Dannike.

Sponsorer Digordie.com Tärningskläder från Ulricehamn i nylon, mycket bättre än polyester. https://www.digordie.com/sv/ Idre Fjäll Vi tipsar om cykelläger för tjejer med Ida Jansson https://www.idrefjall.se/ Hoka  "LAGOMHOKA20" ger 20 procent på skor från Hoka One One på https://therunningcompany.se/ Alliansloppet Årets stora rullskidslopp och en del av Trollhättan Action Week. https://www.alliansloppet.se/

Det senaste från kriget i Ukraina. De centralasiatiska länderna påverkas mycket av kriget. Misstänkt 18-åring erkänner att han mördade två lärare i Malmö. Ericsson frågades ut av aktieägare. Branden i Ulricehamn. Ekonomiekot extra. Sveriges ex-ambassadör i Moskva om situationen. Macron får kritik för att inte vilja valdebattera. Navalnyj döms för bedrägeri.

Kristin Wärnbring ingår i arrangörsgruppen som håller i de stora tävlingarna som går av stapeln i Ulricehamn ett par gånger om året. I det här avsnittet berättar hon om hur det går till och ger sina bästa tips för att lyckas med liknande arrangemang. Det här är ett riktigt behind-the-scenesavsnitt som jag hoppas kommer att inspirera fler att hålla tävlingar.  Du hittar Kristin som @kw.sportdogs på Instagram Stötta gärna podden genom att även följa mig där: @kompishundtraning

Marianne Edlund firade sin födelsedag i Stockholm under våren 2021! Det blev dubbelt firande då hon även valde att sluta sitt arbete på Hallins Parfymeri i Ulricehamn efter drygt 50 år!Foto: Privathttps://www.instagram.com/mariangee2/Musik: Beata RautioRedigering och klipp: Heli BrewitzKontakt podcast: jagarmodig@gmail.comFölj oss: instagram.com/jagarmodig/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ni får hänga med på Skidgruppen i Ulricehamn. Vi tar Vasatempen så här knappt en månad innan färden mellan Sälen och Mora.

Ett samtal med Gunilla Jacobsson, rektor på Montessoriskolan Lindängen i Ulricehamn där de sedan 2 år tillbaka arbetar med Skolmodellen PALS. PALS är en evidensbaserad modell som har utvecklats för att möta utmaningarna i skolan. PALS riktar sig till skolans personal och ger verktyg för att hantera skolvardagen med eleverna på ett så bra sätt som möjligt. Namnet PALS är en norsk förkortning av Positiv Atferd (positivt beteende), Läringsmiljö (gynnsam inlärningsmiljö) och Samhandling (samspel/relation mellan skolpersonal och elever).  Läs mer om PALS i Västra Götalandsregionen här.  IBIS i Uppsala här Resureser och böcker som nämns i avsnittet.  Widgit Online  Artikel i Skolvärlden Handbok i klassrumsledarskap Återkoppling : stöd, stimulans och lust att lära Relationellt ledarskap i klassrummet : Så skapas magi Vi tar gärna emot respons, lyssnarfrågor eller förslag på vår Facebooksida  eller via mail på montessoripodden@montessorisverige.se

Avslutning på rullskidgruppen i Ulricehamn. Ni får hänga med deltagarna på 157 Stakspecial. Vi funderar varför vi har så svårt att attrahera tjejer till just rullskidgruppen och vad som är godast efter träning, gifflar eller bullar.

Begäret att resa sitter djupt i människan. Men måste en resa vara lång för att räknas? Poeten och latinforskaren Anna Blennow berättar om resande i antikens Egypten och ser kopplingar till vår tid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i augusti 2020. Ni bör veta, ärade damer och systrar, att från det ställe där vi stod (...), på toppen av det mittersta berget, såg vi under oss (...) Egypten, Palestina, Röda havet och Parthenska havet, som sträcker sig till Alexandria, och saracenernas oändliga land. Man kan knappast tro det, men de heliga männen pekade ut allt detta för oss. Den som skriver det här är en kvinna. Det är allt vi vet säkert. Troligen hette hon Egeria och var från Spanien, och det var troligen i slutet av 300-talet som hon företog sin fyra år långa resa till platser som Jerusalem, Egypten, Syrien och Konstantinopel. Förmodligen tillhörde hon en klostergemenskap, och det är till systrarna där hon riktar sin reseberättelse. Texten, som återfanns i ett klosterbibliotek i Arezzo i slutet av 1800-talet, är en av de äldsta bevarade skildringarna av en kristen pilgrimsfärd. Egeria reste inte ensam. Hon talar om ett odefinierat vi, men texten gör det tydligt att hon var sällskapets ledare och möttes med aktning vart än hon kom. Resan genomfördes på åsnerygg ett för tiden mycket vanligt transportalternativ, robustare och billigare än hästar och ibland till fots om landskapet var för oländigt, till exempel när berget Sinai skulle bestigas. Antikens resenärer var främst soldater, ämbetsmän, handelsmän och budbärare, vars kringflackande ingick i deras profession. Att utan anledning vara på resande fot, eller att sakna fast bostad, ansågs både beklagansvärt och misstänkt. Men under senantiken började både kvinnor och män göra alltmer omfattande resor i religiösa ärenden, och själva förflyttningen och umbärandena på färden fick mening genom religiösa ideal. De som ständigt reste betraktades dock ofta med skepsis under den tidiga medeltiden. Regula Magistri, en klosterregel som nedtecknades på 500-talet, ägnar en av de längsta passagerna åt hur man skulle förhålla sig till de kringvandrande munkar som kallades gyrovagi, de som strövar omkring i cirklar. De betraktades som falska munkar eftersom de inte ville inordna sig under ett specifikt kloster, utan tillbringar sina liv som gäster under ett par dagar i taget vid olika kloster, eftersom de dagligen vill välkomnas som gäster på ständigt nya platser. Såväl deras rastlöshet som deras återkommande missbrukande av klostrens gästfrihet fördömdes grundligt. Pilgrimsfärder skulle senare under medeltiden bli en central del av den kristna praktiken, men vid flera tidiga kyrkokoncilier försökte man begränsa det religiösa resandet. Kyrkofadern Gregorios av Nyssa ansåg att pilgrimsfärder inte bara var onödiga utan rent skadliga, och målade upp livet i Jerusalem som omoraliskt och olämpligt för goda kristna. Även Augustinus avrådde. Resan skulle helst förbli mera harmlös metafor för människans livsfärd snarare än faktisk förflyttning. Varför reser vi? Hur påverkar det egentligen oss själva och dem vi besöker? Alltsedan antiken har vi rest i religionens namn, eller för att få vörda världsliga underverk som pyramiderna eller frihetsgudinnan. Vi reser för att söka ett varmare eller kallare klimat: såväl rika romare som medeltida påvar hade sommarvillor. Och resorna är kanske oftare nu än förr inriktade på konsumtion av upplevelser, varor och tjänster. Latinets ord peregrinus som blivit vårt pilgrim saknar från början religiös konnotation, och betyder i grunden främling eller resenär. Vi reser också för att bli främlingar, i flykt från vardagen. Vi reser likt rastlösa och nöjeslystna gyrovagi. Men vi reser också för att träffa släkt och vänner, mikroresor till andra sidan stan, mellan Ulricehamn och Borås, hem till Luleå över julen. Så reste man också förr. Sabine Huebner, professor i antikens historia, har utifrån de rika textkällor som finns bevarade från Egypten under romersk kejsartid gjort en studie av hur enklare befolkningsklasser levde. Det är förhållanden som i princip aldrig skymtar i de litterära texterna från den romerska antiken, vars upphovspersoner utgjorde ett fåtal välbeställda procent av det stora romarrikets invånare. Kortfattade anteckningar och kvitton på krukskärvor och papyrusremsor som bevarats i det torra ökenklimatet öppnar dörren till en värld av vardagsliv, där resor bortom de breda vägarna kan spåras. Precis som Egeria färdades man oftast med åsna eller till fots, men också med båt där det fanns vattenvägar. Tack vare bevarade kvitton vet vi till och med vad resorna kostade. Några dagars båtfärd till Alexandria gick på två månadslöner för en enkel arbetare, medan en åsna kunde hyras per dag för en bråkdel av den kostnaden, motsvarande två dagslöner. Varför reste man? Den främsta orsaken var handel och varutransporter, men det fanns också många långt mer privata skäl. Födslar, födelsedagar, sjukdom och begravningar ledde till täta besök av familjemedlemmar och släktingar som bodde på annan ort. Föräldrar som hade råd att skicka sina barn till närmaste större stad för utbildning reste dit på visit, och barnen kom ofta hem och hälsade på. Och inte bara människor rörde på sig. Bevarade brev som skickats med resenärer berättar om ständig skriftlig kommunikation mellan familjemedlemmar. En son skriver klagande till sin mor: Jag har skickat dig så många brev, och ändå har du inte sänt mig ett enda, trots att så många rest nedför floden sedan dess. Det här är det tredje brevet jag skickar dig, och du har fortfarande inte svarat, skriver en annan man till sin bror. Och textkällorna från det romerska Egypten har visat att även kvinnor reste i högre utsträckning än man tidigare trott. Den som väntade barn återvände ofta till sitt föräldrahem inför förlossningen, och det var också vanligt att kvinnor reste till gravida släktingar för att bistå vid födseln. De reste med sina män om dessa fått arbete långt från hemmet, eller i olika praktiska och professionella ärenden. I vår samtid är vi, precis som i antikens Egypten, i ständig förflyttning i så hög grad att vi nästan inte längre är medvetna om det. Att vara i rörelse är ett sätt att leva snarare än att resa, och för många är riktiga resor ofta synonyma med stora äventyr på andra sidan jorden. Men när det kommer till kritan bär mikroresorna på minst lika omvälvande existentiella erfarenheter: besöket hos de gamla föräldrarna, taxiresan till BB för den förstföddas ankomst, bröllopsfester, begravningar. Det är sådana små utflykter vi kan ta för givna, och inte ens tänker på som resor. Men om allt resande plötsligt förhindras, som när en pandemi bryter ut och gör all mänsklig närkontakt riskabel, är det inte främst jordenruntresorna vi saknar, utan mikroresorna människor emellan. När Egeria anlände till Odessa på sin pilgrimsfärd välkomnades hon med följande ord av stadens biskop: Min dotter, för religionens skull har du ålagt dig en så stor möda att du rest hit nästan från världens ände, och därför ska vi visa dig vilka platser du än vill se. De mödosamma, långa och makalösa resorna gör kanske störst avtryck i eftervärldens historieskrivning. Spårvagnsbiljetter och taxikvitton hamnar sällan i arkiven. Men de unika textdokumenten från den egyptiska antiken påminner oss om att resorna i det lilla alltid har utgjort kärnan i den mänskliga tillvaron. Anna Blennow, latinforskare och skribent. Litteratur Egeria. Resebrev från det heliga landet, översättning av Christina Sandquist Öberg, inledning och kommentar av Per Beskow, Artos & Norma bokförlag 2006. Maribel Dietz, Wandering monks, virgins, and pilgrims. Ascetic travel in the Mediterranean world, A.D. 300800, The Pennsylvania State University Press 2005. Sabine R. Huebner, Papyri and the Social World of the New Testament, Cambridge University Press 2019.

Veckans gäst är Anna Andén. Få personer får idén att köpa en nedlagd tapetfabrik i Ulricehamn, men det var vad Anna Andén och hennes kollega Thomas fick. Nu när det gått ett antal år trycker de tapeter som aldrig förr och bland deras kunder finns tidigare poddgäster som Svenskt Tenn, Lisa Bengtsson och Cathy Nordström. För dig som är ny lyssnare finns snart ett 100-tal avsnitt i arkivet som tar upp olika ämnen inom inredning, design och arkitektur. Jag som driver podden är Johanna Hulander och det är jätteroligt när du hör av dig med dina önskemål på ämnen och gäster. Det gör du enklast via Instagram där kontot heter @inrednings_podden . Kom ihåg att prenumerera på Inredningspodden så att du inte missar några avsnitt och ge gärna ett betyg och en recension! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Själva syftet med att grunda städer var att bedriva handel som gick att beskatta. Därför kom handeln på landsbygden att begränsas med kungliga påbud. Men bönderna i Sjuhäradsbygden i södra Västergötland ville annorlunda. De utmanade städernas handelsprivilegier redan på medeltiden och fick med tiden särprivilegier att bedriva gårdfarihandel över hela riket.Redan på medeltiden bedrev bönder från Sjuhäradsbygden långväga handel då de drev upp oxar till Bergslagen. Staden Borås grundande år 1621 var ett försök att tvinga in Sjuhäradsbygdens bönder inom städernas handel, men utan resultat. Allt fler undantag mot förbudet mot landshandel utverkades. Den 26 juni 1776 utsträcktes särprivilegiet att bedriva handel i hela landet till alla sju häraderna Mark, Kind, Ås, Veden, Redväg, Gäsene och Bollebygd – knallen var född. Västgötaknallarna kom att nå 9 av 10 svenskar på sina flera månader långa handelsresor runt om i riketI avsnitt 150 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Pia Lundqvist som är docent i historia vid Göteborgs universitet. Hennes avhandling Marknad på väg – Den västgötska gårdfarihandeln 1790-1864 undersökte just dagens ämne.När allt fler städer grundas på medeltiden i Sverige var syftet att handel och hantverk skulle bedrivas i av borgare i städerna. Detta gällde ända fram till 1846 när lanthandlare tilläts verka tre mil från närmaste stad. Men städerna var få, små och obetydliga i det vidsträckta svenska riket. Undantag och regelbrott var vanliga i det reglerade ståndssamhället. Sveriges städer kunde inte tillfredsställa allmogens efterfrågan på varor. Därför fick landsbygdens bönder en stor betydelse både för de första proto-industrierna och varuförsörjningen på landsbygden.Här utmärkte sig de envisa bönder från Sjuhäradsbygden, som omfattar Gäsene, Ås, Vedens, Bollebygds, Marks, Kinds och Redvägs härader samt städerna Borås och Ulricehamn, ville annorlunda. Den magra jorden fick dem att börja bedriva handel på landsbygden. Och med tiden fick de särprivilegier som gav dem rätten att sälja utanför städerna över hela riket.I september år 1790 togs 1 106 respass ut av män i Sjuhäradsbygden för långväga handelsresor och vanligen stod flera personer antecknade på samma pass.Lyssna också gärna på avsnitt 54 När järnvägen förändrade Sverige och avsnitt 147 När sprätthökar och rangsjuka fruntimmer hotade samhällets överlevnad.Musik: Skräplandschottis med Michael Caplin, creative commons. Bild: Tafla i olja af J. V. Vallander. Husväfnad, Marks hd, Västergötland, Nordiska museet, Creative Commons (CC BY-NC-ND) See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sverige var för 500 år sedan, precis som idag, insnärjd i en knepig union. Åren innan Gustav Vasas befrielsekrig försökte riksföreståndaren Sten Sture d.y. att kämpa mot unionen och den danska kungens anspråk på Sveriges tron. Han slog tillbaka danskarna i slag efter slag tills han oturligt mötte sitt öde på Åsundens is vid dagens Ulricehamn. Om Sten Sture den yngres uppgång och fall handlar dagens vandring, och den genomförs med visst stöd av den gamla Sturekrönikan, Verner von Heidenstam och Carl Grimberg. Och Jalle Horn. Inlägget Sten Sture den yngres uppgång och fall – upptakten till Sveriges befrielse ur Kalmarunionen (PGONS #10) dök först upp på Radio Svegot.

In this episode we are in Ulricehamn after the sprint Saturday. Jimmy Clugnet hosts it and have Wax manager Magnus Björk as his guest. Magnus came to the team before this season after 8 seasons with the Swedish national team. We get a review of the races and Magnus reveals some of his secrets. And Jimmy asks the big question: Who does he prefer to wax for - Maja Dahlquist and Frida Karlsson or our guys?

Nella sedicesima puntata di "Poligono 360", Dario Puppo e Massimiliano Ambesi hanno un doppio ospite. Nella prima parte c'è Federico Pellegrino a parlare del suo momento, dopo il podio nella sprint di Ulricehamn e il successo nella gara a squadre con De Fabiani, per poi soffermarsi sul prosieguo della stagione e i prossimi Mondiali. A seguire Camilla Alfieri fa il punto sul Super G femminile della rassegna iridata di Cortina, in programma martedì 9 alle 13. Una prova al buio, dopo l'annullamento della combinata, ma Lara Gut resta favorita.

In this episode, Devon and former Canadian National Team member Jess Cockney discuss the intricacies of Saturday's skate sprint and Sunday's team sprint in Ulricehamn, Sweden. The stage has been set, the first few acts are over, yet the curtain has not closed -- Jessie Diggins with a third place in Saturday's sprint brings her closer to securing the World Cup overall as the season enters it's last month and a half of racing. No other way of putting it, Diggins looks in-form and formidable. The men's skate sprint saw a slimmed down Norwegian squad locked out of the final and Oskar Svensson of Sweden sweep in for another win. And Sunday, that was team sprint day - we'll let Kershaw and Cockney drill down on the merits of that race. You'll hear some Yin and Yang.  And as a bonus, we get a brief oral history of perhaps the most Canadian of things, the xc-ski air guitar. The origin myths you hold close to your heart may be dispelled.   Thanks for listening. 

We connect with U.S. skier Simi Hamilton after his weekend of racing in Ulricehamn, Sweden. (FastTracks is an on-the-fly audio project with quick turnaround audio edits.) (Photo: NordicFocus)

U.S. Head Coach Matt Whitcomb's Post-Skate Sprint Interview from Ulricehamn, Sweden in which he discusses the day's racing for both the women and men. (FastTracks is an on-the-fly audio project with quick turnaround audio edits.) (Photo: NordicFocus)

Jessie Diggins places third in the Ulricehamn, Sweden skate sprint. This is her post-race interview where she discusses race tactics and chasing the World Cup overall. (FastTracks is an on-the-fly audio project with quick turnaround audio edits.) (Photo: NordicFocus)

EFTER-EFTER-NYÅRSAVSNITTET - Välkommen till svensk lifthistoria! Microsofts projekt Footgun, f´låt Monarch. Microsoft.app? Mejl, kalendrar, bokningar och möten avhandlas, magister Christian undervisar. Trump gör bort sig på riktigt den här gången. Utkastad från Twitter, Facebook, Instagram, med flera. Panelen diskuterar i grupp, försöker bearbeta och förstå åsikter kring yttrandefrihet. Arg medarbetare på amerikanska utrikesdepartementet “sparkar” Trump och Pence. FILM OCH TEVE Vi har sett Tenet. Allt spolieras, ganska omgående. Kan man närma sig Nolans filmer hur som helst? Hänger filmen ihop? Förstår vi vad som hände? Hur många gånger behöver vi se om den? Kan vi ens bestämma oss för vad vi tycker om Tenet? Ingår gör även ett spår om Linnahall. Fredrik fantiserar om Nolans Spider-man. Länkar Lillhult Ulricehamn skicenter Backhoppningsbacken i Delsjöområdet Microsoft vill bygga Outlook på webbteknik Microsoft authenticator Spark Fantastical Outlook express Alebacken i Göteborg Skype for business Fejkad webbsida om Trump på amerikanska utrikesdepartementet Parler Nils Funcke om Trump och Twitter Telegram Tenet Linnahall For all mankind Wernher von Braun Barry Lyndon Björeman. Melin. Åhs. Fullständig avsnittsinformation finns här: https://www.bjoremanmelin.se/podcast/avsnitt-241-en-kille-som-vill-radda-en-tjej.html.

Pia Sundhage gästar SWEA-podden i vårt sista avsnitt 2020 och det passar ju perfekt med tanke på att hon utsågs till Årets Svenska Kvinna 2020 av SWEA International. Pia bor sedan en tid tillbaka i Rio de Janeiro, Brasilien där hon är förbundskapten för det brasilianska damlandslaget i fotboll. Hon är känd för de flesta som inte bara Sveriges, men också en av världens bästa fotbollstränare - många kommer säkert ihåg när hon ledde det Amerikanska damlandslaget till OS-guld 2008.Vi får hänga med Pia hem till Ulricehamn där allt började under 60-talet när hon inte fick vara med och spela fotboll med killarna. Sedan dess har Pia krossat “glastaket” både hemma i Sverige men också utomlands. En av våra allra största svenska kvinnor i världen. 

Sara Holmberg och David Widell är verkligen sanna dansentusiaster som bland annat har tävlat Rock, bugg och många andra grenar.  De är dessutom engagerade tränare bland annat inom rock. Sara och David är aktiva i Dansklubben Buggie i Ulricehamn. Hör när de berättar en del av sina äventyr. Exempelvis när man provat allt inom BRR så kan man ju alltid hoppa in i ett lag-SM ovetandes om vilken disciplin som det behövdes folk i. Och träna både före och efter skolan… Det är det inte alla som orkar. Och vi får även reda på varför man har tjockmatta när man tränar Rock… Det är kanske inte det man först kan tro… Trevlig lyssning! Kram!   https://www.facebook.com/sara.holmberg1 Saras Facebook https://www.facebook.com/david.widell.9 Davids Facebook https://www.instagram.com/davidwidell/ Davids Instagram https://www.instagram.com/saratrasanholmberg/ Saras Instagram https://buggie.se/ Dansklubben Buggies hemsida https://www.youtube.com/watch?v=ZHL--pvqLOc&ab_channel=PerWaldemarsson Klipp på när Sara och David tävlar i Rock.   #buggie #rock #boogie #danspassion #saraochdavid #ulricehamn

Begäret att resa sitter djupt i människan. Men måste en resa vara lång för att räknas? Poeten och latinforskaren Anna Blennow berättar om resande i antikens Egypten och ser kopplingar till vår tid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ni bör veta, ärade damer och systrar, att från det ställe där vi stod (...), på toppen av det mittersta berget, såg vi under oss (...) Egypten, Palestina, Röda havet och Parthenska havet, som sträcker sig till Alexandria, och saracenernas oändliga land. Man kan knappast tro det, men de heliga männen pekade ut allt detta för oss. Den som skriver det här är en kvinna. Det är allt vi vet säkert. Troligen hette hon Egeria och var från Spanien, och det var troligen i slutet av 300-talet som hon företog sin fyra år långa resa till platser som Jerusalem, Egypten, Syrien och Konstantinopel. Förmodligen tillhörde hon en klostergemenskap, och det är till systrarna där hon riktar sin reseberättelse. Texten, som återfanns i ett klosterbibliotek i Arezzo i slutet av 1800-talet, är en av de äldsta bevarade skildringarna av en kristen pilgrimsfärd. Egeria reste inte ensam. Hon talar om ett odefinierat vi, men texten gör det tydligt att hon var sällskapets ledare och möttes med aktning vart än hon kom. Resan genomfördes på åsnerygg ett för tiden mycket vanligt transportalternativ, robustare och billigare än hästar och ibland till fots om landskapet var för oländigt, till exempel när berget Sinai skulle bestigas. Antikens resenärer var främst soldater, ämbetsmän, handelsmän och budbärare, vars kringflackande ingick i deras profession. Att utan anledning vara på resande fot, eller att sakna fast bostad, ansågs både beklagansvärt och misstänkt. Men under senantiken började både kvinnor och män göra alltmer omfattande resor i religiösa ärenden, och själva förflyttningen och umbärandena på färden fick mening genom religiösa ideal. De som ständigt reste betraktades dock ofta med skepsis under den tidiga medeltiden. Regula Magistri, en klosterregel som nedtecknades på 500-talet, ägnar en av de längsta passagerna åt hur man skulle förhålla sig till de kringvandrande munkar som kallades gyrovagi, de som strövar omkring i cirklar. De betraktades som falska munkar eftersom de inte ville inordna sig under ett specifikt kloster, utan tillbringar sina liv som gäster under ett par dagar i taget vid olika kloster, eftersom de dagligen vill välkomnas som gäster på ständigt nya platser. Såväl deras rastlöshet som deras återkommande missbrukande av klostrens gästfrihet fördömdes grundligt. Pilgrimsfärder skulle senare under medeltiden bli en central del av den kristna praktiken, men vid flera tidiga kyrkokoncilier försökte man begränsa det religiösa resandet. Kyrkofadern Gregorios av Nyssa ansåg att pilgrimsfärder inte bara var onödiga utan rent skadliga, och målade upp livet i Jerusalem som omoraliskt och olämpligt för goda kristna. Även Augustinus avrådde. Resan skulle helst förbli mera harmlös metafor för människans livsfärd snarare än faktisk förflyttning. Varför reser vi? Hur påverkar det egentligen oss själva och dem vi besöker? Alltsedan antiken har vi rest i religionens namn, eller för att få vörda världsliga underverk som pyramiderna eller frihetsgudinnan. Vi reser för att söka ett varmare eller kallare klimat: såväl rika romare som medeltida påvar hade sommarvillor. Och resorna är kanske oftare nu än förr inriktade på konsumtion av upplevelser, varor och tjänster. Latinets ord peregrinus som blivit vårt pilgrim saknar från början religiös konnotation, och betyder i grunden främling eller resenär. Vi reser också för att bli främlingar, i flykt från vardagen. Vi reser likt rastlösa och nöjeslystna gyrovagi. Men vi reser också för att träffa släkt och vänner, mikroresor till andra sidan stan, mellan Ulricehamn och Borås, hem till Luleå över julen. Så reste man också förr. Sabine Huebner, professor i antikens historia, har utifrån de rika textkällor som finns bevarade från Egypten under romersk kejsartid gjort en studie av hur enklare befolkningsklasser levde. Det är förhållanden som i princip aldrig skymtar i de litterära texterna från den romerska antiken, vars upphovspersoner utgjorde ett fåtal välbeställda procent av det stora romarrikets invånare. Kortfattade anteckningar och kvitton på krukskärvor och papyrusremsor som bevarats i det torra ökenklimatet öppnar dörren till en värld av vardagsliv, där resor bortom de breda vägarna kan spåras. Precis som Egeria färdades man oftast med åsna eller till fots, men också med båt där det fanns vattenvägar. Tack vare bevarade kvitton vet vi till och med vad resorna kostade. Några dagars båtfärd till Alexandria gick på två månadslöner för en enkel arbetare, medan en åsna kunde hyras per dag för en bråkdel av den kostnaden, motsvarande två dagslöner. Varför reste man? Den främsta orsaken var handel och varutransporter, men det fanns också många långt mer privata skäl. Födslar, födelsedagar, sjukdom och begravningar ledde till täta besök av familjemedlemmar och släktingar som bodde på annan ort. Föräldrar som hade råd att skicka sina barn till närmaste större stad för utbildning reste dit på visit, och barnen kom ofta hem och hälsade på. Och inte bara människor rörde på sig. Bevarade brev som skickats med resenärer berättar om ständig skriftlig kommunikation mellan familjemedlemmar. En son skriver klagande till sin mor: Jag har skickat dig så många brev, och ändå har du inte sänt mig ett enda, trots att så många rest nedför floden sedan dess. Det här är det tredje brevet jag skickar dig, och du har fortfarande inte svarat, skriver en annan man till sin bror. Och textkällorna från det romerska Egypten har visat att även kvinnor reste i högre utsträckning än man tidigare trott. Den som väntade barn återvände ofta till sitt föräldrahem inför förlossningen, och det var också vanligt att kvinnor reste till gravida släktingar för att bistå vid födseln. De reste med sina män om dessa fått arbete långt från hemmet, eller i olika praktiska och professionella ärenden. I vår samtid är vi, precis som i antikens Egypten, i ständig förflyttning i så hög grad att vi nästan inte längre är medvetna om det. Att vara i rörelse är ett sätt att leva snarare än att resa, och för många är riktiga resor ofta synonyma med stora äventyr på andra sidan jorden. Men när det kommer till kritan bär mikroresorna på minst lika omvälvande existentiella erfarenheter: besöket hos de gamla föräldrarna, taxiresan till BB för den förstföddas ankomst, bröllopsfester, begravningar. Det är sådana små utflykter vi kan ta för givna, och inte ens tänker på som resor. Men om allt resande plötsligt förhindras, som när en pandemi bryter ut och gör all mänsklig närkontakt riskabel, är det inte främst jordenruntresorna vi saknar, utan mikroresorna människor emellan. När Egeria anlände till Odessa på sin pilgrimsfärd välkomnades hon med följande ord av stadens biskop: Min dotter, för religionens skull har du ålagt dig en så stor möda att du rest hit nästan från världens ände, och därför ska vi visa dig vilka platser du än vill se. De mödosamma, långa och makalösa resorna gör kanske störst avtryck i eftervärldens historieskrivning. Spårvagnsbiljetter och taxikvitton hamnar sällan i arkiven. Men de unika textdokumenten från den egyptiska antiken påminner oss om att resorna i det lilla alltid har utgjort kärnan i den mänskliga tillvaron. Anna Blennow, latinforskare och skribent. Litteratur Egeria. Resebrev från det heliga landet, översättning av Christina Sandquist Öberg, inledning och kommentar av Per Beskow, Artos & Norma bokförlag 2006. Maribel Dietz, Wandering monks, virgins, and pilgrims. Ascetic travel in the Mediterranean world, A.D. 300800, The Pennsylvania State University Press 2005. Sabine R. Huebner, Papyri and the Social World of the New Testament, Cambridge University Press 2019.

Vi befinner oss på Hotell Lassalyckan mitt under brinnande läger. Anton och Emil sitter med. Vi går igenom lägret, funderar hur viktig rörligheten är i stakningen. Hur man som åkare ställer sig till osäkerheten om huruvida det blir tävlingar eller ej.

Elin Mohlin gästar och vi fokuserar på styrketräning. Vilka muskelgrupper och övningar rekommenderar vi för att förbättra din stakning. Hur ska man tänka när man lägger in styrka i träningspusslet. Massör Emma gästar och tipsar vad man ska fokusera på för att undvika skador. Sen är vi på fältet och tittar hur Ronnie har det på Team Sportia i Ulricehamn.

Det handlar inte om mig!   Janne reflekterar över en intensiv karriär som entreprenör & kommunikatör.  Numera står han på scener i hela världen, Mumbai, Jakarta, Moskva, Dubai eller i Ulricehamn. Pratar om varumärken, magnetism, rekommendationer och varför det är viktigt. -På bransch forum, Kongresser, Universitet och på företag. Hur hamnar man där?  Det startade med en ung Janne som reseledare för Lion Alpin, en fantastisk ledare och lärdomar om att gästens upplevelse betyder allt. “Det handlar inte om mig” och på den vägen är det. Efter många år och flera karriärvägar känns det som han förstår hur det hänger samman och vad som betyder nåt på riktigt.  Numera delägare på Heyman & Friends, en frisk fläkt i byrå-Göteborg, de är intressanta rådgivare inom juridik, varumärke och artisteri. Lyssna på Jannes reflektioner om ledarskap, mod, onboarding, kultur och varför har vi så bråttom att bli bra på att leda?  Kontakt: pod@thinkdoandgrow.com Inspirerande Ledarskap är en podcast skapad av Think Do and Grow och i detta avsnitt hör du Lars Engström och Anna-Carin Eriksson som intervjuare.  

Heli Brewitz möter Marianne Edlund som är hudterapeut. Marianne var tredje generationen som drev Hallins parfymeri i Ulricehamn. Hur har yrkeslivet som egen företagare varit och hur var det att plötsligt gå till arbetet som anställd? Marianne delar också med sig av hur hon hanterat svåra situationer i livet.instagram.com/mariangee2/Musik: Beata RautioRedigering och klipp: Heli BrewitzKontakt podcast: jagarmodig@gmail.comFölj oss: instagram.com/jagarmodig/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi är mitt uppe i slutspurten av denna terminen och det är final exams i alla ämnen som gäller. Vi pratar också om att Isac och hans lag hade en s.k "Banquet" där de rundade av säsongen. Varför blev vi tagna av polisen? Den som lyssnar får se!Har du en fråga till segmentet "Collegefrågan" nästa vecka? Skicka jättegärna in den!Skicka frågor till collegelivet@gmail.com eller i Instagram DM till @collegelivetpoddFölj @collegelivetpodd på Instagram för uppdatering i bilder.Kom till Divina Sports Swedens Popup-Store nu på lördag 21 december i Ulricehamn på Storgatan 9 kl 10:00-18:00. Tryck här för mer info! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I detta avsnitt har vi Hanna Falk på besök och vi passar på att intervjua henne och gräva lite i bland annat hur hon tränar. Hur hon nu tar sig an skadan i ryggen och vilka mål hon har framöver.   Tidsschema: 00:40 Hanna Falk är här!  01:35 Presentation om Hanna Falk och idrottslig uppväxt  10:45 Gick på Torsby skidgymnasium  11:51 Träningsutveckling genom åren 13:55 Hur ser en träningsvecka ut?  34:20 Hur tänker du kring kosten och tillskott?  42:00 Hur är det att åka världscup på hemmaplan i Ulricehamn?  48:30 Skadeläget just nu?  52:30: Framtida mål   Vill du hellre se oss på youtube klickar du här Mer poddar och artiklar hittar du på Prestera Mera   Värdar  Tommy Ivarsson, Fil.mag Biomedicin (M.Sc.)–Specialisering mot mänsklig prestation.tommy@umara.se   Simon Gustavsson, Fil.kand Biomedicin (B.Sc.)–Specialisering mot områdena kost och träning. simon@umara.se  

En av världens bästa långloppsåkare i skidor bor i Ulricehamn, vi tar chansen att prata ambitioner, drivkraft, träning och livet med Markus... God lyssning!! // Ulricehamnspodden

BT Fotboll gästas av UT:s sportansvarige Jonas Emtervall, och mycket fokus blir på Ulricehamns IFK:s succé på såväl dam- som herrsidan, Dalstorp, Nittorp, Södra Ving och Åsarp (släkt-)Trädet.  Dessutom snack om målvaktsgate i Elfsborg, Norrbys starka seger, framtiden för nya Borås FC samt vilka lokala matcher som är hetast i helgen som kommer. BT Fotboll drivs av Oskar Pålsson och Fabian Andersson för Borås Tidning.

Alexandra Kamperhaug har jobbat med träning så länge hon kan minnas (eller åtminstone sedan hon började instruera träningsklasser på Tinas gym i Ulricehamn när hon var 17).Hon pluggade marknadsföring men kände första dagen när hon klev in på byrån där hon hade fått jobb, att "shit, det här är inte för mig". Klimatet var hårt och Alexandra är, som hon uttrycker det själv, "mycket hjärta".Efter två år i marknadssvängen bestämde hon sig för att satsa på träningen på heltid för att hon ville rama in allt det hon brinner för - träning, att jobba med människor, skrivande och marknadsföring.Hon hade till en början svårt att bli kompis med att vara bloggare då hon hade enorma fördomar mot uttrycket "bloggtjej" och den ytlighet hon hade fått för sig att fenomenet stod för. Hon tänkte att det var tjejer som bara skrev om vad de åt till frukost och vad de hade på sig.Vi kan ju lugnt säga att hennes inställning ändrades när hon insåg mängden arbete som låg bakom en blogg, men också hur brett spektrat kan vara på vem som är bloggare.Vi pratar om varför hon valde bloggen över Instagram som primär kanal, hur man driver ett träningskonto utan träningsbilder och om den pyttelilla influencerbubblan och hur den påverkar henne.Dessutom - hur hon gick från tanke till handling och gjorde målet att blogga på Elle till verklighet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I avsnitt 99 är Mikael Andersson från Soundport-studion gäst.  Vi pratar bland annat om och att: Spela in, vnter, producera, ha trevligt, sitta själv, inkörningsperiod, Ulricehamn, spela in live, hitta formen, säga vad man tycker och tänker, krafsa i sin egna kattlåda, studiogenomgång, mixerbord, identitet, tro på sig själv, vad är det västa som kan hända och så otroligt mycket mer.  Vi finns även på Facebook och Instagram som White Limo Rocks.  Gilla, dela, följ och ha en fantastisk lyssning! http://whitelimorocks.libsyn.com Avsnittet presenteras i samarbete med Strongstyle Clothing.

Sköld & Stenquist pustar ut efter att Hanna Öberg kammade hem Jerringpriset men är samtidigt lagom oroliga för Stina Nilssons skräckskada. Vi hyllar Frida Karlssons stavilska och blickar fram emot inbördeskriget i Ulricehamn. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ulrikaskolan från Ulricehamn möter Molla skola från Herrljunga i kvartsfinal 4. Programledare Kristin Holmberg och domare Staffan Kulneff.

Myråsskolan, Borås, och Timmele skola, Ulricehamn, möts i kvartsfinal 4. Programledare Kristin Holmberg och domare Staffan Kulneff

Me Too-hämnd i TV, Halloweenkränkta skolbarn, fängelsekunder som älskar Solsidan, attacken i Ulricehamn, skvaller om nya Mello och mycket mer! Gäster är komikerna Elin Almén, Elina Du Rietz och Hasse Brontén! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Danspassions gäst idag är dansdomaren och danstränaren Annette Holmberg. Hon utgår från dansklubben Buggie i Ulricehamn. Hon har hållit på med dans i många år. Men är det det enda hon gör? Vilka danser dömer hon i? Vilka danser tränar hon i? Har hon någon annan hobby och spelar klädseln någon roll vid tävling? Detta och mycket mer får du reda på när du lyssnar på dagens avsnitt av Danspassion. Trevlig lyssning! https://www.lindasspa.se/ http://www.buggie.se/  

Vi hälsar på hos Ronnie (råder bevisligen oklarheter i efternamnet) i hans skidbutik i Ulricehamn. Kollar hur marknaden mår. Skejt vs Klassiskt, DP, Skin, årets skidpryl, Palms pjäxor, mackans rullskidor. Var man ska prioritera sina tusenlappar när höstens skidträffar drar igång!

Spelas in den 11 Mars samtidigt som Björns barn bråkade på övervåningen. Detta är avsnitt 157, och eftersom Lager 157 i Ulricehamn öppnade 1999 så handlar detta avsnitt om: Feedback och backlog:* BONUSLÄNK: https://www.youtube.com/watch?v=R6Ricxkiacg * Ali-express slutar skicka saker till Sverige * Björn gör en Apple om Project Soli-filmerna från förra veckan så var den ena en ny film som publicerades 1 mars 2018. Den andra filmen var från 29 maj 2015… Vaket från Patrik B som upptäckte detta och glatt påpekade detta i torsdags! * Equifax har läckt uppgifter om 2,4 miljoner personer till. * Google har gjort så man just nu kan få en Mario kart i Google kartan Microsoft:* Uppdatering av Microsoft Launcher har kommit i en ny betaversion * Microsoft och Open source, keynote på Open Source Leadership Summit. * Cortana får stöd för IFTTT * Microsoft börjar med insider preview för appar * App för att överföra bilder från Android och iOS till Windows Photos * Surface hub 2, det har börja komma information om denna * Microsoft Pix scannar visitkort och lägger till folk på LinkedIn * OneNote för Windows 10 får lite nya funktioner Apple:* rykten säger att Apple dumpar flärpen nästa år * Dyrt skall bli dyrare, ny höjs priserna    * BONUSLÄNK: Fördelning av Apples försäljning per kvartal (2012 till 2018) Google:* Android P får stöd för läppen * Asus har gjort en telefon med läppen * Google släpper in fler 3:e parter i Google Assistant * Android wear kanske får nytt namn till Wear OS Övriga nyheter:* Intel funderar på att köpa Broadcom, som i sin tur tänkte köpa Qualcom * Nu skall det räcka med ett ”hey Alexa” * Fortnite kommer släppas på mobil Lyssnarfråga:* Vi kan hoppas att David har bättre koll på USB än oss tre… Pryllista:* Mats: En Alexa till bilen, fast med google istället * Björn: Bikeboot kickstarter * Johan: nytt tangentbord och ett par skitfula skor Deltagare i avsnittet:* Johan: @JoPe72* Björn: @DiverseTips* Mats: @Mahu78 Frånvarande denna veckan:* David: @dlilja Egna länkar* En Liten Pod Om IT på webben* En Liten Pod Om IT på Facebook Länkar till podden:* Apple Podcaster (iTunes)* Overcast

Vi träffar Entreprenören och krögaren Sebastian Charlie Andersson. Vi går igenom hans resa som entreprenör, hur han som 14 åring började jobba i restaurangbranschen parallellt med skolan, hur han som 22 åring tog över en restaurang själv, om hur han startade mega stora musikfestivalen Uport i lilla Ulricehamn, självklart massa historier och skvaller om artisterna […]

Nordic Nation heads north and more than a few time zones away for this episode. On May 22, we spoke with Swedish ski star Charlotte Kalla. The five-time Olympic medalist will turn 30 on July 22. She remains a motivated athlete willing to work hard to improve as she turns an eye toward the 2018 Olympic Winter Games. Her resume is long. In what seems like a different era, 2006 and 2007, Kalla hauled in a bronze, a silver and three golds during her two appearances at Junior World Championships. And more than a decade ago, in 2006, Kalla began her World Cup career. Between 2009 and 2017, she's earned 12 World Championship medals to go along with those five Olympic medals. It's quite the curriculum vitae. Kalla's performances also trend towards the dramatic. She bested the field to win the 10-kilometer skate at 2015 World Championships at home in Falun, Sweden and came from behind as the anchor leg at the 2014 Sochi Games to secure an unlikely gold for Sweden. During an era when the Norwegian national team has remained a consistent podium lock, Kalla is an omnipresent spoiler for Sweden's neighbor to the west. Think of her as a 10 k skate specialist? She earned two bronze medals this year in the 10 k classic and 15 k skiathlon at 2017 World Championships in Lahti, Finland.  Sweden's Charlotte Kalla racing to a third in the women's 10-kilometer freestyle race at last season's World Cup in Ulricehamn, Sweden. (Photo: Fischer/NordicFocus) Give the interview a listen and you'll hear Kalla describe those races, her decision to train separate from the Swedish national team, and recovering from an uneasy start to the 2016/2017 season. Additionally, she talks about how male and female athletes are treated differently at the highest level of her sport, and her admiration for the Norwegian and U.S. women's teams. “I think it's really fun to see and meet the American girls and think of what a journey they have been going through,” Kalla says. “It's so amazing to see what position they have today in the women's World Cup. [They have] so many good athletes and really nice attitude and very welcoming to other nations, and the way they develop sports, it's really impressive.” (To subscribe to the Nordic Nation podcast channel, download the iTunes app. If you have iTunes, subscribe to Nordic Nation here.) Have a podcast idea? Please email nordicnation@fasterskier.com.   albuterol . buy naltrexone online buy chantix online The post Nordic Nation: An Interview with Sweden's Charlotte Kalla appeared first on FasterSkier.com.

I denna första podcast berättar historikern Erik Petersson om sin kommande forskning om Gustaf Olsson Stenbock från Ulricehamn, som var Gustav Vasas gode vän.

Bogesundsskolan 5C, Ulricehamn möter Myråsskolan 5 Gul, Borås.

Många menar att ingen annan har betytt så mycket för svensk fotboll som Pia Sundhage. Nyss hemkommen med ett OS-silver från Maracana berättar förbundskaptenen om sin långa resa dit från byn Marbäck. Pia Sundhage debuterade i landslaget som 15-åring och har som spelare tagit hem ett EM-guld till Sverige, men det är som tränare och förbundskapten hon har slagit hela fotbollsvärlden med häpnad. Ingen annan svensk fotbollstränare är i närheten av hennes meriter. Under sina fem år som förbundskapten i USA ledde hon damlandslaget till ett VM-silver och två OS-guld. Och nu senast ett OS-silver med det svenska damlandslaget Sveriges största fotbollstriumf på mer än ett halvt sekel. Det är en lång resa för en arbetarklassflicka i Marbäck i Ulricehamn och ett 1970-tal då tjejer inte ens fick spela fotboll. I Söndagsintervjun berättar Pia med värme och humor om kärleken till fotbollen och familjen, om att slåss mot normer och nedärvda fördomar, och om sin syn ledarskap. KontaktMail: sondagsintervjun@sverigesradio.se Facebook: Söndagsintervjun i P1 Twitter: @sondagsintervju Instagram: @sondagsintervjun_p1

Det är redan april och Ljudmagasinet tar ett samlat grepp om det här med bilder. Vi har träffat Carina Søe Knudsen, som är informationsdesigner och jobbar med taktila bilder. Vi har också tittat närmare på en studie om hur syntolkning av film och tv ska vara för att fungera som allra bäst, samt gjort ett besök hemma hos en film- och konstentusiasten Annette Wilhelmsson, som både har varit med och startat en biograf och suttit i Guldbaggejuryn. Vi bjuder dessutom på en rapport från röda mattan och en kulturfråga som reder ut varför Ulricehamn heter som det gör idag. Trevlig läsning önskar vi på redaktionen!

Är myror bra att äta om man blir lite hungrig i skogen? Och vad är det med elden egentligen? Andra programmet av Ute med P1 handlar om bushcraft självförsörjande uteliv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det engelska uttrycket bushcraft har blivit ett samlingsord för vildmarkskunskaper. Det används på flera håll i världen, i bland annat USA, Australien, Nya Zeeland och Sydafrika. Och det var i Australien man började använda begreppet. På senare år har det blivit populärt även här i Sverige.Johan Forsberg anordnar kurser i de här kunskaperna, att göra upp eld, hur man hanterar en kniv, hur man kan tillverka utrustning av naturliga material. I Strängsered utanför Ulricehamn har han hållit på med det här i över 10 år.- Det finns så många förgreningar i det. Vissa gillar växter, andra gillar hantverket och en del gillar att färdas i naturen. Det finns hur mycket som helst. Men det är ett enkelt och naturnära friluftsliv, säger Johan Forsberg.Thor Banke har under senare år upptäckt charmen med bushcraft, och blev i början av februari vald till ordförande när den ideella föreningen Bushcraft Sverige skapades.I Ute med P1 följer vi med i skogen för att se mer än bara träd, och vi hittar bland annat tallbarr som vi kokar te av, och fnöskticka som kan användas för att göra upp eld med istället för näver.Vi hör också hur Ulrika Lindroths tankar går inför hennes stora äventyr: att vandra Gröna bandet, skida Vita bandet och paddla Bottenviken runt – allt det här ska hon göra under 2016.Programledare: Linnea Luttu.

Om matlandet Sverige. Är det ett öppet kulinariskt kaos eller en nationalistisk kultplats för svenska råvaror? Hör röster från Västerås, Ulricehamn och Minnesota om kebabpizzor, matnationalism och ifall Mellanösterns kanske bästa kök har nån chans att bli svenskt. Vad är egentligen mer svenskt att stoppa i magen en vardagskväll än pizza? För att ta reda på mer om pizzan så åkte Konflikts Ivar Ekman till Västerås och träffade Roberto Romanazzi. Roberto är en erfaren kock och pizzabagare, och har länge varit kritisk till vad som hänt med den ursprungliga italienska pizzan. Det är speciellt kebabpizzan som han tycker är förödande för det italienska kulturarvet. I Konflikts studio diskuteras om Sverige är drabbat av  matnationalism eller om landet är en öppen kulinarisk smältdegel. Där sitter Leif Mannerström, känd krögare, Nidal Kersh, som är mataktivist och Maria Masoomi, dietist och kokboksförfattare. De diskuterar bland annat mat-filosofen Lisa Heldkes tankar. Hon är professor i filosofi på det svensk-anknutna universitetet Gustavus Adolphus i Minnesota i USA. Lisa Heldke menar att synen på och tänkandet om mat blivit alltmer polariserat. På barrikaden på ena sidan står kosmopoliterna, som är för det globala men som riskerar att förlora kontakten med ”jorden”. På den andra sidan står lokalisterna, de som hyllar det närodlade, men som enligt Lisa Heldke riskerar att förfalla till en sorts rasism. Nästa mattrend i Sverige kan heta syrisk mat, som är ett av Mellanösterns mest ansedda kök. För till Sverige kommer nu många människor på flykt från Syrien. En av dom är kocken Moaz Albakji som kom till Sverige i höstas och som nu lagar syriskt på ett litet italiensk ställe i Ulricehamn som drivs av Jens Norrlander. Markus Alfredsson från P4 Sjuhärad träffade honom i köket. Av alla människor och matminnen som kommer hit, vika är det som tillåts slå igenom, vilka kök eller influenser får chansen i matlandet Sverige? Tidigare erfarenheter visar att det kanske inte är så enkelt. Konflikts Jesper Lindau har ätit många underbara middagar på Balkan undrade vad det är som gör att dessa små under till maträtter inte slår igenom i Sverige. För att ta reda på det träffade han kocken Milos ”Mille” Malbasic från restaurangen Pubologi, som längtar efter en paprikagryta. Han besöker även Rade Danilovic och Sanna Sauma på Restaurang Arsenalen, där det serveras Pljeskavica. Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sr.se Producent: Jesper Lindau jesper.lindau@sr.se Research och Inspiration: Per Styregård per@styregard.com

20-årige Robin Lodalen dog när han försökte snedda över Kville bangård i Göteborg. Han fick 15 000 volt genom kroppen. Trafikverket sa att hela bangården hade stängsel och varningsskyltar. Men det stämde inte. Och när Kaliber undrar varför, skyller myndigheterna på varann. Det är två dagar före nyårsafton 2014. Klockan är strax innan fem på eftermiddagen. Det är mörkt och kallt. Två tjugoåringar är på väg till en datorbutik i ett industriområde på Hisingen i Göteborg. De har bestämt sig för att gena över en bangård. En av dem kommer inte överleva. Ett par timmar senare kommer han plockas ner från taket på en godsvagn. Nio år tidigare dog en annan ung man på samma plats. Då föreslogs att säkerheten skulle höjas efter dödsfallet men allt genomfördes inte. Och två dagar före nyårsafton 2014 förlorar alltså ytterligare en ung man livet på bangården. Du lyssnar på Kaliber i P1 och en granskning av Spår som dödar. – Så fel och så sjukt. Några personer gråter vid en nygrävd grav i Göteborg. De tröstar varandra. För bara några veckor sedan, begravde de sin son, bror, kusin och vän. Graven är fylld av blommor och bilder på en leende ung man med brunt hår. Det är tjugoårige Robin Lodalen . Han håller upp ett glas och skålar mot kameran. Bilden är tagen på julafton 2014. Fem dagar senare är han död. – Det är jätte svårt är det. Det känns så fruktansvärt meningslöst. Storasyster Mian Lodalen håller en arm runt mamma Susan. Nio år efter att en ung man dött på en tågvagn på bangården på Hisingen i Göteborg, blir Robin den andra personen att dö vid samma spår. – Det hade inte behövt bli så här. – Och då gick vi mot den här bron då som är lite längre bort. Jag träffar Robins kompis som vi i det här programmet kommer kalla Johan. Vi går samma väg som han och Robin gick den där kvällen i december. De ska till en datorbutik som ligger i ett industriområde på andra sidan trafikleden. Ingen av dem har någon bil.  De kollar på sina mobiltelefoner där de har en karta. De går i en gångtunnel och kommer ut på andra sidan trafikleden. Upp till vänster ligger en liten dunge med träd. Bäst skulle vara om de genade upp just här. – Så vi började gå. Bakom träden ligger Kville bangård med sina 25 spår. – Vi stod och kollade in och att vi bara kan ta oss rakt över snabbt och enkelt. Så vi kollade in och tänkte efter lite så det inte kommer några tåg och så och sen bara gick vi in liksom. Robin och Johan går över de första spåren. Men vid spår 11 står ett godståg parkerat. Det har stått här i två timmar och om nio timmar ska det köra vidare. De cylinderformade vagnarna är lastade med farligt gods. På vagn nummer två finns en stege på sidan. – Så han frågar om jag kan ta en bild på honom. Och då ställer jag ner mina kassar och väska och tar upp min mobil. Samtidigt då så har han klättrat upp på en vagn då som står där och det såg inte jag. – Så när jag är vänd mot skogen så hör jag ett pang liksom och hela skogen lyser upp. Så kollar jag bak så ligger han där på vagnen. Utslagen liksom. Robin har fått en så kallad ljusbåge i sig. Han har inte nuddat kontaktledningen ovanför vagnen, men får ändå  15 000 Volt genom kroppen. – Det första var att chocken kom och paniken. Så ringde jag 112 ganska fort då. Några timmar efter Robin klättrar upp på taket på vagnen knackar det på en villadörr i ett samhälle utanför Ulricehamn. 10 mil från Göteborg. Susan Lodalen öppnar dörren. Där står två poliser. De har kommit för att berätta att hennes yngste son dött på en bangård i Göteborg. – Jag sa fel person, fel dörr. Det är inte Robin. När jag träffar Susan har det gått nästan två månader sedan den där kvällen. Hon sitter i den stora soffan i familjens vardagsrum. På ett bord fyllt med blommor och ljus står samma bild av Robin som den som finns på graven. En leende Robin som höjer glaset mot kameran. - Och han har kostym på sig... - Ja, alltid. Varje juldag klär vi oss alltid fint. Det var här i vardagsrummet utanför Ulricehamn som mamma Susan tog den där sista bilden på Robin. Robin, som precis börjat jobba som bartender, som tyckte om att resa och hade massor av vänner. Fem dagar efter att hon tog bilden kommer poliserna för att berätta att han nu ligger död på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Susan plockar fram en liten plastpåse.  I den ligger en plånbok, en mobil och ett armbandsur. Det luktar bränd plast. Det var det här Robin hade på sig, när han dog den där kvällen uppe på godsvagnen. Men klockans sekundvisare tickar fortfarande framåt som om inget hänt. – Det går inte att beskriva att han är borta. Nio år tidigare var det en annan förälder som fick en liknande dödsbud. Från Ekots nyhetssändning: ”Nu är klockan två och det är nyheter från Ekot. I Göteborg omkom en 18-årig pojke och hans kamrat fick livshotande skador sedan de fått 16 000 volt genom kroppen.” Den 13 november 2005 tar sig två tonåringar,  in på samma bangård som Robin. De är där för att ta häftiga bilder på varandra. Även de klättrar upp på en godsvagn som har en stege.  Plötsligt smäller det till. När ambulansen kommer till platsen hittar de en17:åring som är allvarligt brännskadad. 18- åringen är redan död. Dåvarande Banverket, det som nu är Trafikverket, säger i intervjuer efter olyckan 2005 att de ska se över säkerheten vid Kville bangård för att se om det finns några brister. Men nio år senare sker alltså samma sak igen. Nyhetssändning från P4 Göteborg: ”Dödsolyckan igår på Kville bangård då en ung man omkom efter att han klättrat upp på ett tåg är den andra dödsolyckan på 10 år på Kville bangård. ” Även Robin Lodalens död uppmärksammas stort i lokal media. Och frågorna kommer såklart snabbt om hur ytterligare en ung person kunnat gå bort på samma plats som nio år tidigare.  Efter olyckan 2005 gjorde bland annat dåvarande banverket och elsäkerhetsverket utredningar. Där framkom att stängsel saknades norr om bangården där tonåringarna kom in 2005. Sträckan utan stängsel var några hundra meter lång. Utredaren från Banverket liksom utredaren från Elsäkerhetsverket föreslår att man ska se över behovet av stängsel. Och Räddningstjänsten skriver i sin insatsrapport att man kan förhindra att en liknande olycka sker igen genom att inhägna hela området. Och i intervjuer efter Robins död 2014 säger företrädare för Trafikverket att stängsel har satts upp och att det finns varningsskyltar. Dessutom bevakas området av vakter. ” Efter det såg vi självfallet över så vi har åtgärdat och stängslat bättre med betydligt tjockare och bättre stängsel, skyltat upp tydligare att det är förbjudet att vistas i området och att det är livsfarligt och att ledningarna är farliga.” Så här säger Helga Valdimarsdottir från Trafikverket i flera intervjuer. Jag hittar tre radio och tv-intervjuer som gjorts dagen efter Robin dog. ”Om vi tar Kville som exempel så har vi bra med stängsel runtom Kville, vi har grindar som är låsta, du behöver vara behörig för att komma in på området men igen, vill du ta dig in så kan du ta dig in.” ”Det är inte mycket annat vi kan göra än att stängsla, låsa, vakta. Det är tyvärr det vi kan klara av” Men Kaliber kan visa att det Trafikverket sagt i flera intervjuer strax efter Robins död inte stämmer. På Kville Bangård finns än idag inget stängel och inga varningsskyltar där Robin och Johan gick in. Och de gick alltså in på samma sida som de två tonåringarna tog sin in 2005. – Det är väldigt lätt att ta sig in. Och inga skyltar ser man ju heller. Johan, Robins kompis står och tittar ut över bangården där hans vän förlorade sitt liv för bara ett par månader sedan. Det är jobbigt säger han, men han vill berätta. Han vill inte att samma sak händer igen och han tycker inte det Trafikverket sagt i media stämmer. – Alltså hade det varit stängsel så hade vi tänkt efter noga, om det stått livsfara eller högspänning eller vad som helst. Så det var inget som fick oss att tänka att det var farligt. Men det är ju inte tillåtet att vara på bangårdar. Dessutom är det ju farligt. Och Johan och Robin var ju ändå 20 år gamla. – Man tänker att det var dumt gjort av oss, men så tänkte vi inte just då. Robin syster Mian Lodalen lägger några snittblommor precis intill Kville Bangård där hennes lillebror dog för två månader sedan. Jag berättar för henne vad jag vet, att det tvärtemot vad Trafikverket sagt i intervjuer inte finns något stängsel och inga skyltar där Robin gick in på bangården. – Jag tror man säger det för att man tror man kommer undan med det. Det är vad jag tror. Det låter för dumt för att vara sant eller det låter  för osannolikt att det är flera hundra meter helt öppet mot en gångväg till en plats som är fullständigt livsfarlig.  – Men Robin var ju 20 år. Borde han inte förstått att det var farligt att vara så nära de här ledningarna? Att man inte ska klättra upp på tåg? – Var och en har ju ansvar för varje steg han, hen tar och vad man gör och att man ska skaffa sig information och kunskap absolut. Men den här platsen är inte ett ställe där man tror att det är fara. Och särskilt därför att det är så inbjudande och tillåtande att gå in eftersom det inte finns stängsel. Och praktiska stegar som man kan klättra upp på de här tågtaken. Jag träffar Helga Valdimarsdottir, enhetschef på Trafikverket i väst, som uttalat sig  i media efter Robins död. Vi träffas på Trafikverkets kontor som ligger bara några minuter från Kville bangård. Och nu har hon ändrat sin berättelse. - Nej det saknas, jag trodde faktiskt det fanns runt hela om jag ska vara helt ärlig. Det är den delen som kommer när det kommer en skogsdunge där är det inte stängslat. - För det är ju typ 300 meter? - Ja.  Det stämmer. Jag trodde faktiskt det var hela vägen, jag har ju vart mycket på Kville och man ser framför sig att jag vet att där är det stängsel, men sedan är det ju den delen som inte finns som är längre bort så det stämmer. Det är inte stängslat hela vägen. - Men varför sa du så då i flera intervjuer fast du inte visste säkert? – För jag var väldigt övertygad om att så var fallet. Sedan olyckan 2005 har stängslet på andra sidan bangården rustats upp och man har satt upp ett cirka en meter högt staket vid den nordvästra sidan av bangården. Men längst med runt 300 meter norr om bangården finns varken stängsel eller staket och det var där Robin och Johan gick in. - Vad tänker du om det i dag att du ändå uttalande dig så säkert i flera intervjuer att det fanns massa stängsel och skyltar? Det finns inga skyltar på den sidan heller, vi har varit och tittat. – Nej det är klart det är dumt. Så är det ju, men när saker händer så snabbt och man blir intervjuad så går man ju från det man tror sig veta. Och det trodde jag mig veta då. - Men ska man inte kunna lita på vad en representant för Trafikverket säger i intervjuer? – Självklart. Robins syster Mian tittar ut över bangården. Hon kan inte förstå hur det kan saknas flera hundra meter stängsel mellan en gångbana och en bangård. – Hur är det möjligt att denna plats får vara så här tillgänglig för allmänheten det är helt otroligt. Och helt skandalöst. Tycker jag. Två unga personer har dött på Kville bangård. Än idag saknas det stängsel och varningsskyltar för flera hundra meter längs med bangården. Samtidigt är ett av Trafikverkets mål att ingen ska dö på svenska spår. Så hur kommer det sig då att stängsel inte sattes upp efter olyckan 2005? I utredningar efter olyckan föreslogs ju att man ska se över stängselfrågan. Jag träffar Björn Sundberg. Idag jobbar han på Trafikverket och 2005 var det han som gjorde utredningen för Banverket.    – Nu när man tittar tillbaka är det ju nästan ett parallellfall. – Varför föreslog du i din utredning att man skulle se över behovet av staket då? – Jo men vi konstaterade ju att man har ju forcerat eller gått vid sidan av befintligt staket och vi noterade nu att det är för lätt att komma in här då tyckte jag i min utredningsrapport. Och en ganska enkel åtgärd är ju att se över skalskyddet. – Men vad tänker du, det är ju ändå 10 år sen snart och det finns inget staket här än i alla fall. – Nej det gör det inte. Det är synd att det ska ta 10-15 år innan det händer något ordentligt.  Ja det är tragiskt. Björn Sundberg säger alltså att man borde satt upp stängsel för länge sedan runt hela Kville Bangård. Och i trafikverkets eget rapporteringssystem hittar jag ett tjugotal händelser där personer sprungit på spåren de senaste fem åren. Obehöriga på spåren är alltså ett problem på Kville Bangård. Trots det så är alltså en stor del av norra sidan av bangården, som vetter mot en cykel-  och gångbana, utan stängsel. Jag träffar Christer Ahlin, chef för underhåll på trafikverket i väst. Men han menar att ansvaret inte ligger på Trafikverket. – Ja du, det är faktiskt så att det är kommunen som beslutar och har ansvar för att sätta upp staket, så den frågan får du ställa till kommunen i så fall. Han pratar om stängsellagen, och att det är kommunens ansvar. Och det visar sig att det finns en lag från 1945 som reglerar just stängsel vid järnväg. Där står det att det är kommunen som ska besluta om stängsel som ska skydda människor. Kommunen ska alltså besluta och sedan ska Trafikverket genomföra beslutet. Enligt Christer Ahlin har Trafikverket varit i kontakt med  Göteborgs stad för att påpeka spårspring på Kville Bangård sedan början av 2000-talet. – Ja det har det gjorts och det finns tjänsteanteckningar på att så har skett också. Även utredaren Björn Sundberg minns att han var i kontakt med Göteborg stad efter olyckan för nio år sedan. - Ja jag fick ju ingen respons eller ja, det var ingen som högg på kroken om man säger så. Ibland annat tjänsteanteckningar kan jag se att dåvarande Banverket varit i kontakt med Göteborg Stads fastighetskontor just om spårspring på Kville Bangård.  Fastighetskontoret ska också enligt ett mötesprotokoll varit inbjudna till ett möte om spårspring redan 2004, men inte kommit. Jag träffar Martha Sandoval, chef för förvaltningsavdelningen vid fastighetskontoret, men hon har svårt att svara på varför de inte gått på mötet. De hittar inte någon dokumentation. – Jag kan inte svara på det alls, jag fanns inte i organisationen, och det är inga medarbetare här som kommer ihåg om kallelsen kom och varför man inte var med. Så jag kan tyvärr inte svara på det. Den tjänsteman som ska ha varit inbjuden till mötet 2004 säger till mig att han inte gick på mötet, eftersom han att ha frågat kollegor och  fått veta att han inte var rätt person. Men detta är inget Martha Sandoval känner till. Trots att hon pratat med tjänstemannen i fråga inför vår intervju. Fastighetskontoret förvaltar mark mellan gångbanan och Kville bangård och 2009 satte de tillsammans med banverket upp det ungefär en meter höga staket som idag finns vid nordvästra bangården.  Men när jag undrar varför inte de sista 300 meterna har varken staket eller stängsel visar det sig att en helt annan del av kommunen har ansvar för den marken. Den mark där Johan och Robin kom in.  Det är park- och naturförvaltningens mark. Men Martha Sandoval vet inte om fastighetkontoret varit i kontakt med park och naturförvaltningen om Kville Bangård. – Det finns inget ärende kring det och jag kan inte svara på om informationen fördes vidare till en annan organisation. Det vet jag inte. - Vad tänker du om det att informationen verkar ha fastnat här? – Återigen jag vet faktisk inte, jag kan inte återskapa det som skedde 2004-2005. - Men du måste ha en åsikt? Ska det vara så? – Jag har ingen åsikt i frågan för det som hände 2004. Det verkar alltså som att Banverket har haft kontakt med fastighetskontoret medan det är park- och naturförvaltingen som förvaltar marken där det idag inte finns varken staket eller stängsel. Där Robin och hans vän alltså gick in. Jag ringer Jakob Andreasson, Verksamhetschef för Förvaltning och Planering på park- och naturförvaltningen. Han säger att de inte fått någon information från fastighetskontoret om Kville Bangård, och vid vårt första samtal menar han först att det är Trafikverkets ansvar att sätta upp stängsel. – Den som har någonting att skydda eller vill hålla ute någon är den som har ett uppdrag att sätta upp ett staket. - Men jag har pratat med Trafikverket också och de säger att det finns en lag som heter stängsellagen… Han börjar googla på stängsellagen när jag tar upp den. – Nej det var faktiskt en nyhet…jag googlar runt på den här direkt för att se vad som står där. När jag träffar honom några dagar senare har han läst på om lagen. Men han säger att de inte fått någon information om spårspring och dödsfall vid Kville Bangård och att någon borde informerat dem. – Jag tänker det här är ju en yta på omkring 300 meter som är er mark där då. Där det inte finns något som helst staket. Om man läser om en sådan olycka, borde man inte fundera i alla fall, kan de ha tagit sig in den vägen? – Som sagt, olyckan var inne i bangården och olyckan har ju kommenterats i media av  Trafikverket och då utgår man från att de har gjort egna bedömningar vad olyckan beror på och Trafikverket har inte i något läge kontaktat oss och signalerat att det här skulle vara något som behöver åtgärdas. Men jag hittar en riskanalys från 2013 som Göteborg Stad beställt inför att en spårvagnsdepå ska byggas vid Kville bangård. Den beskriver både problem med spårspring och dödsolyckan från 2005.  Men trots att park- och naturförvaltningen har svarat på förslaget om spårvagnsdepån som gått ut på remiss har de inte läst riskanalysen.  Det hör inte till deras ansvarsområde menar Jakob Andreasson. – Vi har svarat på ett planärende, i närheten men där har vi bara beaktat våra ytor, alltså det som eventuellt är kommunala parkfrågor. Vi beaktar inte den här typen av säkerhetsinformation när vi svarar på våra planärenden. – Men den här informationen hade ju kunnat vara värdefull för er rent när det gäller just riskerna kring den här bangården just när ni har marken precis i anslutning. Vad tänker du kring det? – I grunden så har ju inte vi något ansvar för bangården och beaktar därmed inte några risker på själva bangården. Efter intervjun begär jag ut e-post från park- och naturförvaltningen.  Jag får ut ett mail som skickades dagen efter mitt första samtal till Jakob Andreasson. Det har skickats till Trafikverket. Där skriver park- och naturförvaltningen . ”Hej. Vi har blivit uppmärksammade på att det saknas staket längs en del av sträckan vid Kville Bangård. Vi har också läst i lagen om stängselskyldighet att det är kommunen som ska åberopa insats. Efter senaste olyckan känns det angeläget att även denna del stängslas. Hur ser ni på frågan? ” Först efter jag hör av mig börjar alltså park- och naturförvaltningen undersöka om det behövs stängsel vid Kville Bangård. Då har två unga män dött. – Den här familjen till pojken som dog i december tycker ju att det borde funnits ett stängsel på plats med tanke på olyckan 2005. – Men det kan ju vara så att det borde finnas stängsel på fler ställen, men just nu finns det inget här. Trafikverket skyller alltså på kommunen och kommunen på Trafikverket. Robins syster, Mian Lodalen tycker att någon borde ta ansvar i stället för att bolla runt ansvaret mellan varandra. – Jag blir helt mörkrädd om jag tänker på, är det liknande på andra banvallar? Dels med den undermåliga säkerheten men också att det bollas runt på det här sättet. Ta ansvaret och sätt upp ett staket. Det är sådant som man som anhörig inte ens orkar höra nästan att ingen tar ansvar. Trafikverkets mål är att ingen ska dö på svenska spår. Och just nu pågår ett projekt som heter Säkra bangårdar inom trafikverket där man vid sju bangårdar i landet satt upp runt två meter höga stängsel med taggtråd. Bland annat vid en annan bangård i Göteborg. Projektledare Susanne Alemyr visar mig runt på Sävenäs rangerbangård. – Det är ganska kraftigt. Två meter högt och 40 centimeter snett med taggtråd. – Tycker du det är bra att man gjort det här projektet här då? – Ja det tycker jag, jag tycker det är jätte bra, det känns bra. Och trots att beslut om stängsel runt Kville bangård är kommunens ansvar enligt Trafikverket, så arbetar de nu ändå för att få ett likadant stängsel runt Kville Bangård som finns här runt Sävenäs. Nio år efter den första dödsolyckan. Jag berättar för Robins kompis Johan om planerna på stängsel vid Kville. – Ok,  det var synd att de inte hade gjort det tidigare. Det är bara ren otur då. Jag visar honom bilder på hur det kommer se ut. – Det där hade vi aldrig kunnat ta oss över. Så då hade vi inte gått in. - Du tror inte ni försökt klättra över där? – Nej, det ser ju omöjligt ut liksom. Men det finns en sak till som jag reagerar på. Hur kunde godsvagnar med stegar stå parkerade under en kontaktledning? Enligt Trafikverkets egna föreskrifter ska den här typen av vagnar vara bevakade eller på annat sätt hållas under så kallad betryggande uppsikt om de står under en kontakledning. Kville Bangård uppfyller kraven enligt Trafikverket eftersom det ska finnas personal på bangården dygnet runt. Men Robin och Johan lyckades ta sig över halva bangården och dessutom klättrade Robin upp på en vagn och dog utan att någon på bangården reagerade. Hur kan det vara betryggande uppsikt? Det får Tommy Jonsson, biträdande planeringsdirektör på Trafikverket i uppdrag att svara på,  men hans svar förvånar mig. – Nej jag menar att de föreskrifter vi har är egentligen föråldrade i förhållande till den trafik och de problem vi har. Eftersom föreskrifterna ändå inte förhindrar olyckor satsar Trafikverket på till exempel stängsel i stället säger Tommy Jonsson. Men trots att stängsel alltså saknas vid Kville bangård tycker han fortfarande bangården kan anses tillräckligt bevakad. – Ja det måste man ju säga, allt är ju relativt i det här perspektivet och den enda sak som hindrar det här är ju att få upp möjligheten att fysiskt hindra människor att faktiskt beträda spåren, obehörigt. Regler som inte förhindrar olyckor och en myndighet och en kommun som skjuter ansvaret mellan sig. Kaliber har kunnat visa att Kville Bangård saknar skydd eftersom ingen har tagit ansvar.  Det kan ha kostat Robin livet.  I kyrkan vid Robins grav i Göteborg är de en ny begravning, några andra som tar farväl av en anhörig. I ett rum bredvid sitter en familj i sorg.  Bland dem en storasyster som förlorat en lillebror. – Jag kan inte, jag kommer inte runt det. Jag tycker det är oförlåtligt. Att de har undlåtit att ha säkerhet och jag tycker det är skandalöst att de uttalar sig på ett sätt som vilseleder människor. Som läser tidningar och lyssnar på nyheter. När man säger att säkerheten är god. Vi har gjort förbättringar sedan dödsolyckan 2005 då en pojke dog på exakt samma plats och en annan pojke skadades allvarligt. Nej jag tycker de borde skämmas faktiskt. Det tycker jag. Reporter: Sofia Boo Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Här är Episod 12 ”En kärlekssaga i novembermörkret” där vi sammanfattar en fantastiskt händelserik hockeyvecka, med värvningar och avsked. Där vi bland annat av en slump, under vår roadtrip genom västra Sverige, hamnar i Ulricehamn en fredagkväll för en derbyfest i division 2, och möter Mikael Svensk och ett härligt gäng Boråssupportrar! Malmö-Filiph gör storstilad […] See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den ena sopade mattan fullständigt med den andra. Frågan är bara om det var Adam eller Christoffer från Ulricehamn som gick segrande ur dagens strid?

Fröken B är en av två medlemmar i duon Silversystrar tillsammans med sångerskan Meldeah. Hon har också en solokarriär som startade i början av 00-talet. Snart släpps hennes EP på vinyl. Hör henne berätta om sin uppväxt i Ulricehamn fram till hennes liv i dagens Göteborg. Trevlig lyssning! Ni kan prenumerera på Gatuslang via iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/gatuslang/id549448599?mt=2 … Continue reading "Avsnitt 27 – Fröken B/Ulrika Broberg"

I det här programmet försöker Vetenskapsradions reporter Johan Bergendorff tränga in i sinnet på en fladdermus. För att klara det krävs nattarbete, avancerade fladdermusdetektorer och en synskadad kollega bland annat. - De lever mycket i en ljudvärld och eftersom hörsel och synintryck processas på ungefär samma ställe i hjärnan så gör de troligen bilder av ljuden, berättar fladdermusforskaren Johan Eklöf. Längs skogsstigar någon mil från Ulricehamn i Västergötland tar Johan Eklöf oss med på jakt efter dessa flygande däggdjur som bara väger mellan 5-40 gram. Han har doktorerat på fladdermöss och skriver på en på nätet och en egen . Vi besöker också Taberg i Småland där Sveriges första fladdermuscenter ska öppna i oktober. I gruvan samlas fladdermössen om vintern för att gå i dvala. I det här programmet blir Johan Bergendorffs utmaning att försöka orientera sig bara med hjälp av hörseln och för att klara det tar han hjälp av radiokollegan Katarina Hahr som inte ser.

Ashkan Ghods är skådespelare och musikalartist från Ulricehamn. Han föddes i Tehran i Iran samma år som revolutionen ägde rum, och just nu skriver han på sin självbiografi. Ashkan Ghods har medverkat i filmer och pjäser, tilldelats flera stipendier och till hösten påbörjar han repetitionerna av en off-Broadwaymusikal med Europapremiär och Sverigeturné. Producent Mina Benaissa. Sänt i P4 Sjuhärad Sveriges Radio, 2 augusti 2010.

Helt perfekt. Några minusgrader och solsken. Bäddat för alpin skidåkning för de 40 eleverna från Angered somintog backarna i Ulricehamn. Tack vare ett skidstipendium som täcker kostnader för resa, liftkort och skidlärare så fick många elever testa alpin skidåkning, för första gången i livet. Reporter Mina Benaissa.

Släktbands landskapsupplaga 10 nov 2008 Veckans Släktband ger sig på sätt och vis sig ut på vandring i Sverige. Den här upplagan av Släktband tar ju avstamp i de föreställningar vi har om människor som bor i olika delar av landet. Turen har kommit till Västergötland, och så här står det att läsa om västergöten i boken Sveriges Folk från början av förra seklet: Med den stora utsträckning och skiftande natur, som utmärker Västergötland, följer att folkkaraktären skall erbjuda vissa skiftningar; dock återfinns såsom allmänna grunddrag sparsamhet samt klok beräkning och ett visst drag av humor. Knallarna – de västgötska hjältarna och skurkarna Kanske är det knallarna, de kringvandrande handlarna från Västergötland som gett västgötarna rykte om sig att vara lite extra skojiga och snabba i truten. Knallarna gav sig ut på långa vandringar med sina varor i en säck på ryggen eller i en liten handdragen kärra. Inte sällan var det textilier de bar med sig, med tiden skulle ju Västergötland bli centrum för den svenska textilindustrin, men det var också vanligt att de hade svarvade träföremål eller metallprodukter i bleck. Redan tidigt, i den så kallade förlagsindustrin, så satt folket i de västgötska småstugorna och producerade varor som sedan knallarna samlade ihop för att sälja på marknader och i gårdar i andra landskap. En av de många knallar som gav sig ut med påsen på ryggen var Karl Andersson från Dalstorp i Sjuhäradsbygden - han gav sig ut på landsvägarna med sina bleckvaror i mitten av 1890-talet. Många år senare fann Karls barnbarn bland hans efterlämnade papper en levnadsbeskrivning som Karl producerat. Så här skrev han själv om sin första vandring: Eftersom vi voro många i hemmet, fick en del av oss syskon tidigt giva oss ut att förtjäna eget bröd. När jag var 15 år tog jag drängplats hos en grannbonde och fick 20 kronor för sommarens sex månader. På hösten samma år tog jag plats hos en bonde som var smed för 25 kr per år där jag fick börja lära smedyrket. När jag fyllt 16 1/2 år tog jag riktig drängplats med 85 kronor för ett år och därtill föllo små persedlar som bestod av skor eller stövlar, väv till skjortor och ull till strumpor. Jordbruket låg dock inte i min håg. Jag såg andra möjligheter. Jag ville ut som knalle då ju många i min bygd levde av denna näring. Därför blev jag hänryckt när en knalle kom med påse på ryggen. Och kom det en som hade varulagret på hästskjuts, kunde jag inte hejda mig, utan sade en sådan skall jag bli. Om just Karl Andersson var rolig och skojsam när han var ute och sålde sina varor, det vet vi ingenting om. Men Dan Korn som forskat mycket om livet i det gamla Västergötland, och som bland annat gett ut flera böcker med titlar som ”På böggda” och ”De som aldrig sett havet” han menar att knallarna verkligen behövde humorn för att bli framgångsrika. -För att kunna sälja, och bekanta sig med folk måste man vara ”läpalätter” som det heter på Västgötska, berättar Dan Korn. -Knallarna var ju oftast välkomna dit de kom, de kom ju med nyheter från den stora världen och de fick berätta historier och vara roliga när de skulle sälja sina varor. Västgötskan har också senare blivit synonymt med att vara rolig. -Uno Myggan Eriksson påpekade någon gång att folk när de skulle vara roliga på scen ofta tog till en slags teater-västgötska för att locka till skratt, oavsett var de kom ifrån. Så Västergötar har väl fått rykte om sig att vara roliga- -Och det anser jag att det stämmer, säger Dan Korn. Det är ganska svårt att definiera var den västgötska humorn består av. -Den är svår att översätta, menar Dan Korn, och blir oftast inte rolig om man försöker översätta dem. Han berättar en historia om en gubbe som var på väg till marknaden i Svenljunga. Han gav sig iväg tidigt om morgonen när det fortfarande var mörkt. Plötsligt dyker det upp en man ur mörkret och rusar fram och ger bonden ett slag på käften. Bonden for vidare och funderade på vem det kunde ha varit. -Till slut kom han på lösningen, säger Dan Korn. ”Det måste la vart nån som kände mig.” Tillbaka till Karl Anderssons berättelse om sin tid som knalle. Här har han kommit fram till målet för sin första vandring, Växjö. På torget i Växjö som vi stod plockade de ner mig i en tom bleckhäck och fyra man bar mig till Svanbergs krog där jag ställdes upp för att bjuda på konjak. Jag sade spontant nej. Då beställde de in lika många glas som vi var personer och var och en tömde sin sup. Jag vägrade men här gällde ingen pardon, de tog mitt glas och hällde innehållet innanför rockkragen. Så skulle suparna betalas. De kostade ca 15 öre st. Jag vägrade med påföljd att knallarna höll mig medan en av dem tog upp min börs och betalde. Jag var så fri för stunden. När marknaden var slut sade jag till en av torgarna: ”Köp mitt lager så far jag hem och far aldrig mer ut på marknader” och detta var min uppriktiga mening. Jag fick det svaret ”jag köper ej ditt lager för har du fått blodad tand stannar du inte länge hemma”. Han hade förvisso rätt. Jag tog rådet av en gammal hantverkare bland hopen som rådde mig taga säcken på nytt och fortsätta ner mot Blekinge och så blev fallet. Varulagret och jag hamnade i Skruv. Ja, han hade det tufft, den unga knallen Karl Andersson på sin allra första vandring. Men det hindrade inte att det skulle bli många fler knalleresor för honom, precis som kollegan på torget i Växjö hade förutspått. Västgötarnas rykte som pratglada och munviga kan spåras ganska långt ner i tiden. Dan Korn har funnit ett gammalt skillingtryck från tidigt 1700-tal. Sången försöker uppmana folk att ta värvning i ett av Karl XII:s sista krig. -Det skillingtrycket är lagt i munnen på en Mar-bo, en person från Marks härad, och det är delvis skrivet på dialekt, berättar Korn. I sången uppmanar västgöten sin flicka att packa ner hans saker för att han ska dra ut i krig. I den här sången är västgöten ett föredöme som skyndar sig att dra ut i krig. I den här beskrivningen är västgöten hjälte, och långt ifrån så fånig som han beskrevs längre fram. Fånig blev västgöten senare, i början på 1800-talet, då de blev föremål för en statlig kampanj. -I skiftet mellan 17- och 1800-talet utmålade man västgötar som utsugare och parasiter som försökte sälja saker som folk egentligen inte behövde, säger Dan Korn. Han har funnit en skrift från Hushållningssällskapet i Västmanland som ger goda råd om hur man ska blanda sin egen rödfärg, hur man botar sjuka djur. -Och mitt i detta finns råd om bästa sättet att undvika besök av västgötar. Fast egentligen är det inga goda råd, utan mer en stridsskrift som handlar om hur skadliga västgötar är som går runt på landsbygden och tar pengar av folk. Uppenbarligen var man rädd att landsbygdens folk skulle ta sig in i penningekonomin, menar Dan Korn. Knallen Karl Andersson som skrev sin kortfattade levnadsbeskrivning på 40-talet han gjorde pengar med tiden, han blev en framgångsrik fabrikör tillsammans med sina bröder. Det är förresten hans barnbarn som har återfunnit hans berättelse, där han beskriver hur han och bröderna med tiden kom på hur de skulle kunna tjäna pengar: ”Nu kom tanken fram: gör bleckkärlen själva, det ger bättre förtjänst och mera trygghet. Vi voro tre bröder, vi skulle starta med tillverkningen tillsammans. Jag utsägs till ledaren, min yngste bror 18 år, som tidigare inhämtat kännedom i blecktillverkning blev verkmästare och den äldre brodern, Herman 23 år försäljare. Han reste på marknaderna som voro talrika i Småland, Blekinge och delvis Skåne. Herman körde omkring från marknad till marknad och tidvis från gård till gård och bjöd ut våra alster. Jag gjorde honom ock sällskap och vi delade på oss och gick in i var sin stuga. Vi blevo i allmänhet väl bemötta, men många kvällar var det svårt att få mat och rum under nätterna. Men kom man på nytt gick det galant och de rentav väntade oss och hade t.o. med undanlagt pengar för blivande köp. För barnen var det en stor upplevelse när knallen kom.” Knalleregistret i Ulricehamn I Västgötarummet på Ulricehamns stadsbibliotek finns ett speciellt knallearkiv. Det är släktforskarföreningen Ulricehamnsbygdens forskarklubb som samlat material om knallar. Anna- Lena Hultman är ordförande i forskarklubben och har ägnat massor av tid för att organisera och söka material om knallar. - Det är viktig att samla de minnen som finns efter knallarna, eftersom vi är i en riktig knallebygd här runt Ulricehamn och Borås, säger Anna- Lena Hultman. Knalleregistret består bland annat av fotografier, berättelser som samlats in, tidningsklipp, utdrag från husförhörslängder och mantalslängder. - Varje knalle har en egen akt där vi fyller på med information allteftersom. Det kan till exempel handla om var deras handelsdistrikt var beläget och när de började som knallar. Anna- Lena Hultman drar ut en pärm och berättar att många av knallarna bytte namn. - De flesta var ju vanliga bondpojkar som sen tog sig nya namn när de blev knallar, så många av våra släktnamn kommer från den tiden. Om man bläddrar här i pärmen ser man sådana namn, Backelin, Hallin, Litsell... - Det var ju så att det fanns regler för knallarna. Var man bondpojke och blev bondknalle, fick bara en från varje gård resa ut med handel. Om de var fler pojkar i familjen kunde de andra i stället skriva sig i Ulricehamn eller Borås som handelsbetjänt hos någon handlare. - Därför var det väldigt många härifrån Sjuhäradsbygden som skrev sig i Ulricehamn och Borås, och befolkningen ökade av den anledningen väldigt mycket i början av 1800- talet i de städerna, berättar Anna- Lena Hultman. - De särskilda privilegier som knallarna hade upphörde på 1860- talet . Därefter blev de likställda med alla andra som bedrev handel, säger Anna- Lena Hultman. - Och privilegierna diskuterades med jämna mellanrum i svenska riksdagen. Till exempel var det på 1700- talet på tal att knallarna i Ulricehamn och Borås skulle förlora privilegierna. - Men då kom borgerskapet i Ulricehemn på att de skulle fjäska och försöka få behålla sina rättigheter. De uppvaktade Drottning Ulrika Eleonora och undrade om de kunde få byta namn på staden Bogesund till Ulrikehamn- vilket de fick. Men det blev ändå en del indragningar i rättigheterna. - Det fanns tre olika kategorier, berättar Anna- Lena Hultman. Dels var det bondenkallarna, som bara fick resa på vissa tider av året; januari till mars- april och september till jul. Resten av året skulle de sköta sina jordbruk. - Den andra kategorin var handelsbetjänterna som var skrivna i Ulricehamn eller Borås, men inte bodde där. De kunde resa när som helst under året. - Och sedan fanns det handlande borgare i Ulricehamn och Borås som hade de bästa förutsättningarna. Men det var inte alla av dem som reste själva, utan de tjänade på att låta handelsbetjänter vara skrivna hos dem, berättar Anna- Lena Hultman. Många av knallarna hade det kämpigt, eftersom kunder ville handla på kredit och knallarna fick då vänta upp till ett år innan betalning. Och eftersom knallana många gånger själva fått kredit hos de som tillhandahöll varorna, var det många av knallarna som gick i konkurs. Konkurshandlingarna, berättar Anna- Lena Hultman, är guldgruva! Det är en källa till information om till exempel knallens varulager, var hans vagnar stod i landet och var han hade fodringar. Dessa handlingar finns i Häradsrättens arkiv som finns på våra Landsarkiv. - Passjournalerna är också en källa till information om knallarna. Där står vart och när knallen åkte. Om du är intresserad att komma i kontakt med knallearkivet kan du kontakta Anna- Lena Hultman på den här e- postadressen: konkordia@konkordia.se Vill du hellre besöka arkivet är det Ulricehamns stadsbibliotek som gäller. Hör gärna av dig till redaktionen för Släktband om du har tankar, tips eller kommentarer till programmet. Klicka här och du kommer direkt till vår postlåda: slaktband@sr.se    

Dr. Helena Steiner-Hornsteyn meets with ANDRE de FLON of Ulricehamn, Sweden, Dr. of Natrapathy, an expert natural/spiritual holistic therapist, to heal your body through your body/mind connection.. . It is going to be a very exciting conversation including AN IN DEPTH conversation about the power of Nature and Spirit... as well as speaking about some old Swedish folklore beliefs of healing ......as well as today's new possibilitiesof healing the body.

I veckans Släktband besöker vi Anna-Lena Hultman i hennes hus i Hössna, strax utanför Ulricehamn. Anna-Lena har sysslat med emigrantforskning i över tjugo år och har hjälpt många svensk-amerikaner att finna sina svenska rötter. - De skriver ju sällan i förväg och berättar att de tänker komma, säger Anna-Lena, som ett antal gånger haft plötsliga besökare på trappan som hon fått hjälpa att finna rätt både i kyrkböcker och ute på sedan länge försvunna torp- och backstugeställen. En bit in på nästa år kommer Sveriges Släktforskarförbund tillsammans med Emigrantinstitutet att ge ut en CD som ska innehålla alla personer som emigrerade från Sverige mellan 1840-1930. Anna-Lena Hultman håller som bäst på med att sammanställa CD:n, som kommer att komma ut i fler upplagor. Den allra första upplagan kommer att sakna uppgifter från några områden. Det gäller delar av Stockholms stad, Uppsala län och några socknar i Norrland. Ändå innehåller CD:n över 1,5 miljoner namn. Dessutom pratar Släktband med Per Clemensson som tillsammans med Kjell Andersson och Genline just kommit ut med boken ”Your swedish roots”. I handboken finns allt från en gammalsvensk ordlista, beskrivning över våra kyrkböcker till statistik och kartor. Peter Vallenskog från Genline berättar om företaget som arbetar med att lägga ut kyrkböckerna i avfotograferat originalskick på nätet så att vem som helst ska kunna forska i dem. Är man då en engelsktalande släktforskare finns boken ”Your swedish roots” som ett användbart hjälpmedel.