Podcasts about Tore Janson

Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir. Det skulle ha blivit en historisk vecka, men slutade i dödläge, där Sveriges och Finlands Nato-ansökningar blockeras av Turkiet. Turkiets president har ju med sitt motstånd satt käppar i hjulet för det som många trodde skulle bli en rak och snabb process för Sverige och Finland in i Nato. Men varför är frågan om kurdiska PKK så viktig för Turkiet? Fågelintresset fortsätter ökaIntresset för fågelskådning har ökat stort sedan millennieskiftet. Tore Janson har skrivit en bok om fåglar i Stockholm. En orsak är pandemin, då många började gå ut i naturen. Fåglar finns överallt, följ med på en morgonpromenad mitt i storstan.Civilsamhället förhindrade upplopp i HusbyDet har gått en vecka sen den danske högerpolitikern Rasmus Paludans senaste besök i Sverige - besök som på flera håll resulterat i upplopp och oro. Men en plats, där utgången av Paludans koranbränning blev en annan, är Husby i nordvästra Stockholm - ett område som i vanliga fall har många utmaningar. Här är hela innehållet i programmet: Historiska Nato-veckan slutar i dödläge efter Turkiets motståndLönar sig råstyrka i politiska förhandlingar?Fågelskådning allt mer populärtFalkarna i QuatarKrönika av Nina WormbsPanelen om veckans inrikespolitikHusby en vecka efter koranbränningenSatir med Public ServiceLokala ledare i Ukrainska Donetsk kämpar för sina städerEnergiexportens betydelse för RysslandAbba står på scen igen, nästanKåseri av Mark Levengood Programledare Anna Oscarius Producent Nina Benner Tekniker Fabian Begnert

Knjigo z naslovom Povest o latinščini, ki jo je napisal Tore Janson, pronicljivi švedski jezikoslovec, nam je prestavil dr. Aleš Maver, tudi avtor predgovora v slovenskem prevodu knjige.

Sodobni pomen besede humor izhaja iz teorije o telesnih tekočinah. Latinska beseda humor, ki jo naglasimo na črki u, pomeni tekočina. Če so telesne tekočine v pravem razmerju, je po teoriji, ki nosi tudi ime humoralna medicina, človek sproščen in vedrega značaja. Medicina je še danes področje, na katerem se veliko uporablja latinščina. Tako je zato, ker so antični zdravniki več stoletij veljali za najboljše. Take zanimivosti lahko preberemo v knjigi Povest o latinščini, ki jo je napisal Tore Janson, upokojeni profesor latinščine in afriških jezikov z univerze v Göteborgu. Knjiga prikazuje preteklost, sedanjost in prihodnost latinskega jezika. Avtor podaja razlago ob pomoči zgodovinskega razvoja jezika in sociolingvistične povezanosti družbe in jezika. Gosta sta latinista Gašper Kvartič, prevajalec knjige, in dr. Aleš Maver, pisec spremne besede. Vir fotografije: Pixabay.

Neste episódio do Shake de Línguas eu faço a leitura de parte do capítulo inicial do livro "A história das línguas", de Tore Janson. É uma parte que narra a origem das línguas, muito curioso! Dá o play e ouve aí! Acompanhe meu canal no YouTube 'Karla Ribeiro' Meu perfil no Instagram @akarlaribeiro Até o próximo Shake!

Er det mulig å svare på det spørsmålet? DNA-forskning har gitt ny kunnskap, og den svenske språkforskeren Tore Janson prøver å gi svar i ny bok. Det er over 150 år siden den store utvandringen til Amerika, men fortsatt er norsk språk og norske dialekter godt bevart blant norskamerikanere.

Tore Janson har bland annat varit professor i latin och senare i afrikanska språk vid Göteborgs universitet. Han är författare till ett flertal språkhistoriska böcker, varav ”Germanerna. Myten, historien, språken” från 2013 nominerades till Augustpriset. I aktuella ”Språken före historien” tittar han närmare på hur och varför människans språk uppstod. När var språken egentligen fullt utvecklade, i nivå med dagens språk? Om detta samtalar han med Katarina O’Nils Franke.

LL #01 – Língua, Polarização e Resistência, com Prof. Dante Lucchesi (PILOTO)Neste episódio de estreia, recebemos, com muita honra, o Prof. Dante Lucchesi, da Universidade Federal Fluminense (UFF) para discutir um pouco sobre língua, sociolinguística, polarização política e resistência no Brasil. Abordamos, entre outras questões, o conceito de variação linguística, o uso da norma-padrão, pelas elites, como ferramenta de opressão e exclusão social, a relação existente entre diversidade linguística e diversidade étnico-racial no Brasil e, como não poderia deixar de ser, o famigerado “conje” do Ministro da Justiça Sérgio Moro. Também explicamos como concorrer a um exemplar do premiado livro Língua e sociedade partidas: a polarização sociolinguística do Brasil, do Prof. Dante Lucchesi, participando pelo Twitter.>>> SUMÁRIO 00:00:00 a 00:12:57 (Apresentação do tema e do convidado, recados e contatos)Bloco 1 >>> 00:12:58 a 00:50:13 (Variação linguística, a norma-padrão e a discriminação pela linguagem)Bloco 2 >>> 00:50:14 a 01:13:32 (Diversidade linguística, racial e étnica: inter-relações)Bloco 3 >>> 01:13:33 a 01:49:20 (O "conje" do Sérgio Moro, recomendações e agradecimentos)>>> NOSSOS CONTATOS PARTICIPARAM DO EPISÓDIO REFERÊNCIAS DO EP RECOMENDAÇÕES PLAYLIST

Er regler egentlig bare regelmessigheter som har fått et litt finere navn? Skrev man bedre før i tiden? Og hvem bestemmer egentlig hva som er korrekt språk?  Slike spørsmål ligger i et landskap hvor det er mange dype kaninhull, og etter å ha tråkket litt tilfeldig rundt i disse hullene i årevis, bestemte vi oss for å ta en nærmere titt. Språk, hva er egentlig problemet ditt? Feil blir begått, og ingen ser ut til å ha kontroll. Men dette her er Lars og Pål i forhold til språk, og vi våger modig å gå innom problematikken, og kanskje ser ting litt klarere ut på andre siden av kaninmine feltet.  «Går man egentlig på visitt til kaninhull?», skriver Pål på melding, og jeg blir litt usikker. Språk er ikke bare rarere enn du kan forestille deg, det er rarere enn Lewis Carroll og Triztan Vindtorn til sammen kan forestille seg, som J.B.S. Haldane sa. Seriøst, snakk og skriv ordentlig. Barnehagen din blir ikke deterritorialisert bare fordi du skrev det. Og ingen leser podkastnotatene til en liten norsk podkast uansett, så her skriver vi det vi vil...    Noen kilder vi har brukt til episoden og anbefalte bøker om tema: Bøker: David Crystal, Spell it out, Profile Books 2012 Guy Deutscher, The unfolding of language: An evolutionary tour of mankind’s greatest invention, Metropolitan Books 2005 Tore Janson, Språk og historie, Pax Forlag 2011 Helene Uri, Hvem sa hva? Kvinner, menn og språk, Gyldendal 2018 David Foster Wallace, Consider the lobster, Little, Brown and Company, 2005 Norsk grammatikk. Riksmål og moderat bokmål, 2016, kapittel 17 om språknormeringshistorie: https://www.riksmalsforbundet.no/grammatikk/kapittel-17-oversikt-riksmals-og-bokmalstradisjonens-normeringshistorie-siden-1814/   Artikler:   Ted Bunn, «Prescription: retire the words «prescriptivist» and «descriptivist»», bloggartikkel 2015: https://blog.richmond.edu/physicsbunn/2015/07/29/prescription-retire-the-words-prescriptivist-and-descriptivist/   Steven Pinker: «Grammar Puss», New Republic, 1994 https://newrepublic.com/article/77732/grammar-puss-steven-pinker-language-william-safire «False fronts in the language wars», Slate, 2012 https://slate.com/culture/2012/05/steven-pinker-on-the-false-fronts-in-the-language-wars.html?fbclid=IwAR1WzpP2fXSr1UVpHFiiDWnL31Lh7vpStqJt1vm97ji3XQfZC34ffr50pG8 «Steven Pinker: Many of the alleged rules of writing are actually superstitions», The Guardian, 2015 https://www.theguardian.com/books/booksblog/2015/oct/06/steven-pinker-alleged-rules-of-writing-superstitions?fbclid=IwAR09tMba1s0FdPFnY4_jsaohmVxfz_1IJ0iuqotBAVRgcBXyCNNL0df0s24   David Skinner: «Ain’t that the truth. Webster’s Third: The most controversial dictionary in the English language», Humanities, 2009 https://www.neh.gov/humanities/2009/julyaugust/feature/ain%E2%80%99t-the-truth   David Foster Wallace: «Tense present», Harper’s, 2001 https://harpers.org/wp-content/uploads/HarpersMagazine-2001-04-0070913.pdf   Og for å teste dine egne holdninger til språk, korrekthet og så videre, her er en temmelig ny artikkel fra NRK som vil få deg til å gjespe eller blodet ditt til å koke, alt ettersom hvilken språklig legning du har: https://www.nrk.no/norge/kj-eller-skj_-det-er-uansett-ikke-en-talefeil_-mener-professor-1.14291087 ---------------------------- Logoen vår er laget av Sveinung Sudbø, se hans arbeider på originalkopi.com Musikken er av Arne Kjelsrud Mathisen, se facebooksiden Nygrenda Vev og Dur for mer info. ----------------------------  Takk for at du hører på. Ta kontakt med oss på vår facebookside eller på larsogpaal@gmail.com Det finnes ingen bedre måte å få spredt podkasten vår til flere enn via dere lyttere, så takk om du deler eller forteller andre om oss. Alt godt, hilsen Lars og Pål

Ordet "lagom" beskrivs ibland som någon oöversättbart svenskt. En sorts nationalklenod. Men det är en myt. Och det finns flera skäl att ifrågasätta lagomideologin, säger latinforskaren Anna Blennow. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. År 1748 utkom den franske filosofen Montesquieus verk De lEsprit des Lois (Om lagarnas anda). Där presenterade han den klimatlära som skulle få stort inflytande under mer än ett sekel framöver. Montesquieu menade att klimatet påverkade såväl individer som hela samhällen. I varmare länder med behaglig temperatur och fruktbar natur blev befolkningen mindre benägen till hårt arbete, men mera förfinad beträffande sinnesförnimmelser. I nordligare områden bidrog det bistra klimatet till djärvhet och uthållighet, men minskade estetiska och empatiska färdigheter. Nordligt förnuft och sydlig känsla. Men plötsliga klimatförändringar kunde kasta om begreppen. Den som reste till ett annat land förändrades nämligen snart till sin karaktär på grund av det nya klimatet. Vilket klimat var då generellt det bästa? Föga förvånande menade Montesquieu att Frankrike, hans eget hemland, var den mest idealiska platsen av alla. Där var det varken farligt varmt eller plågsamt kallt: det var lagom. Och lagom är ju som bekant bäst. Landet lagom skall med lag byggas.  Tanken om en idealiskt balanserad mittpunkt mellan extrema positioner var inte ny. Hos den romerske poeten Horatius kallas den för aurea mediocritas, den gyllene medelvägen. I en dikt till vännen Licinius illustrerar han begreppet så här:   Livets kurs, Licinius, är den rätta om du inte ständigt styr ut på havet eller, rädd för stormarna, seglar nära farliga stränder. Vindens kast är värst för den största furan. Mera våldsamt faller de torn som strävar högt mot himlens höjd, och till bergens toppar söker sig blixten. (Ode II.10)   Naturens våldsamma krafter blir i romersk poesi ofta symbol för människans problematiska tillvaro. Ett stormande hav kan stå för såväl inre strid som samhällelig konflikt. Den som då seglar rakt ut på djupet är dumdristig. Men att fegt styra för nära stranden är inte heller utan faror. Samhällsskeppet kan stranda på en förrädisk sandbank, och den personliga lilla roddbåten kan krossas mot tillkortakommandets klippor. I dikten speglas vikten av ta sig i akt för det som under antiken kallades hybris, ett tillstånd av övermod gentemot gudarna. Den som byggde torn av självbelåtenhet och skyhög arrogans straffades hårt från högre ort genom stormvindar och blixtnedslag. Men hybrisförbudet rådde också på mellanmänsklig nivå, som en generell överenskommelse om en gemensam rättsuppfattning. Motsatsen till hybris var sophrosýne, som stod för måttfullhet och självkontroll. Om hybris reglerade det hotande övermåttet, handlade den gyllene medelvägen istället om att hitta balansen mellan överdrift och underdrift, mellan övermod och blygsamhet, mellan gapskratt och avgrundsdjup sorg. En livsstil präglad av det som är lagom, som vi också finner i den epikureiska filosofin, där den högsta formen av lycka inte är virvlande eufori, utan lugnet som vilar i frånvaron av smärta och bristen på förtärande begär. Tänk om lagom inte är trivsamt och ombonat, utan bakbundet av sociala normer och oskrivna lagar Lagom är bäst fanns alltså, i vanlig ordning, redan hos de gamla grekerna. Ändå är det ett begrepp som i vår tid kommit att bli synonymt med Sverige. En livsstilsartikel i The Telegraph förutspådde att det svenska lagom skulle bli sista skriket till och med för britterna, som traditionellt dragits till det mer excentriska snarare än det utslätade och välanpassade. Artikeln hyllar det balanserade, det harmoniska och enkla hos det som är lagom. Den svenska folkhemstanken, där alla ska ha rätt till vackra vardagsvaror, semester och fikaraster, och där ingen ska ta för sig på någon annans bekostnad, kopplas till den etymologiska förklaring av lagom som ofta presenteras som laget om, i en tänkt fornnordisk scen där mjödbägaren eller grötskeden går runt bordet. Men som lingvisten Mikael Parkvall har visat i boken Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk är ordet lagom faktiskt belagt först från 1600-talet. Och det är lagen, inte laget, som ligger bakom. Lagom betyder alltså någonting som sker lagenligt. Detta påpekar även Göran Everdahl i Boken om lagom från 2018, där han också driver idén om att Sverige är den plats som är mest lagom av alla. Lagom är bäst, och hemma är bäst helt i Montesquieus anda. Och Sverige framställs som såväl klassiskt folkhemskt som alldeles lagom mysigt. Varken lysrör eller kolmörker. Mellanmjölk, mellanöl och Lätt och Lagom. Det måste väl vara den bästa av världar? Lagom kan tyckas så självklart och så naturligt. Inte för mycket och inte för lite. Men har inte lagom också en mörkare avigsida? För ordet handlade ju inte om det där mysigt solidariska eller om att dela lika, utan om det som är lagenligt. Lagens långa arm sträcker sig ända in i folkhemsstugorna. Landet lagom skall med lag byggas. I Svenska Akademiens ordbok förklaras lagom som det som har lämplig omfattning, inträffar vid en lämplig tidpunkt, eller är som sig bör. Men vem råder över vad som är lämpligt? Bestämmer vi egentligen själva över vad som är lagom? Tänk om det visar sig att det i själva verket är Socialstyrelsen, eller till och med Jantelagen som slår fast vad som är lagom! Tänk om lagom inte är trivsamt och ombonat, utan bakbundet av sociala normer och oskrivna lagar: ängsligheten i det stilrena och avskalade, fruktan för att uppslukas av alltför storblommiga tapeter, eller att inte vara lagom rund till baddräktssäsongen. Tro inte att du är något, men akta dig också för att inte vara någon. Är lagom att vara nöjd, eller att nöja sig? Att vara i balans, eller att böja sig? Men lagom har också en trösterik aspekt. Långt från alla maktstrukturer kan det ju också vara det individanpassade, det småskaligt hänsynsfulla människor emellan. Blir det lagom för dig om vi ses klockan två (även om jag hellre vill ses klockan tre)? Det vilar något civilisationshistoriskt över lagom, både dess mörka maktstrukturer och dess mera jämngrå betryggande genomsnittlighet. Oavsett innebörd förblir lagom ett väldigt mänskligt mått. ur miljösynpunkt är lagom långtifrån bäst. Vår bekväma välfärdshybris straffas omgående av gudarna med extremväder och klimatförändringar. Sverige, Sverige, är du verkligen landet lagom? Och går det att pressa in allt från mode till mysbelysning i denna svenska framgångssaga? Till och med Göran Everdahl får till slut göra avsteg från sin lagomlära och medge att svenskarnas frossande i semlor och fredagsmysets ymnighetshorn av snacks inte alls är särskilt lagom. Och tänk om lagom i själva verket är det handfallet ofullkomnade, varken tillräckligt mycket eller tillräckligt lite? I kapitlet Lagom miljö propagerar Everdahl för en måttfull lösning med lagom sopsortering. Men ur miljösynpunkt är lagom långtifrån bäst. Vår bekväma välfärdshybris straffas omgående av gudarna med extremväder och klimatförändringar. Hur ska det då gå med det mest lagom av alla samtalsämnen, det svenska vädret? Och vad får det för effekt på vår nationella måttfullhet enligt Montesquieus klimatlära? Om inte ett lagom tempererat klimat håller oss kvar mitt på den gyllene medelvägen, kommer kanske också vårt sinne för lagom snart att vara ett minne blott. Anna Blennow, latinforskare och skribent Litteratur Göran Everdahl, Boken om lagom. Norstedts 2018. Mikael Parkvall, Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk. 2009. Horatius, Plocka din dag. Oden i urval och översättning av Gunnar Harding och Tore Janson. W&W 2017. The Telegraph 16/1 2017: Goodbye Hygge, hello Lagom: the secret of Swedish contentment.

Romarna såg dem som ädla vildar och nazisterna vill fortfarande förvandla dem till ett blont urfolk. Sanningen om germanerna är mer brokig och den visar sig i litteraturen, konstaterar Mats Almegård. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ridley Scott inledde sitt maffiga filmepos "Gladiator" om den romerske generalen Maximus Decimus Meridius med att visa hur han – och hans romerska soldater – gör sig redo för att strida mot sina fiender och motsatser. Generalen, spelad av Russel Crowe, håller ett tal om att det hans soldater gör i livet ger eko i evigheten. Samtidigt ordnas eldgropar, katapulter laddas, soldater ställer upp i räta kolonner och bågskyttar lägger an – strategiskt, disciplinerat och väloljat. Mot denna romerska krigsmaskin ställer Ridley Scott ett gäng skäggiga, storvuxna och muskulösa män som står och hoppar i en skogsdunge. Mest påminner de om smutsiga troll där de står och bankar med sina yxor och svärd. När slaget börjar rusar de en och en rakt in i romarnas räta led – mot en säker död. Det avancerade romarriket möter de underutvecklade, men orädda germanerna. När jag läser det inledande kapitlet i ”Det germanska spåret. En västerländsk litteraturtradition från Tacitus till Tolkien” – skriven av Lars Lönnroth, professor emeritus i litteraturvetenskap – kommer inledningsscenen från ”Gladiator” upp på min näthinna. Det är uppenbart att Ridley Scotts bild av germanerna är starkt påverkad av – kanske rent av hämtad från ”Germania” – en skrift författad av romaren Publius Cornelius Tacitus under första århundradet efter Kristus. Än idag anser sig forskare faktiskt vara tvungna att ”ta tillbaka historien” om germanerna från högerextremisterna Det vi vet om antikens germaner baserar vi på romerska eller grekiska skriftkällor. De germanska folken själva saknade vid den här tiden skriftspråk. Bilden som romarna gav av dessa ”vildar” är kanske inte helt balanserad – själv baserar Tacitus skildringen i ”Germania” på vad han hört berättas av handelsmän och krigare. De beskrev germanerna som tappra i strid, gästfria, trofasta i kärlek och till familjen, men också som stridslystna, vidskepliga och försupna. Att en filmare som Ridley Scott hämtar stoff till en Hollywoodfilm från en sådan historisk skrift gör ingen större skada, men Tacitus beskrivning har lett till betydligt värre tolkningar. Lönnroth skriver att skriften nog faktiskt ligger till grund för de många vanföreställningar om germanerna som otroligt nog fortfarande florerar i nazistkretsar. Föreställningar som har väldigt lite med historien att göra och som lanserades under Hitlerregimen i Tyskland – där idén om ett germanskt urfolk i ohelig allians med diverse rasteorier och hämndfantasier banade väg för Förintelsen. Än idag anser sig forskare faktiskt vara tvungna att ”ta tillbaka historien” om germanerna från högerextremisterna – även akademiskt gjorde alltså Hitlers german-vurm stor skada. I sitt standardverk "Germanerna" från 2013 skriver språkprofessor Tore Janson uttryckligen om detta. Men det är inte det som är bokens styrka – utan att han kartlägger germanerna utifrån vad vi kan veta om dem utifrån myter, historia och språk. Så – vilka var de då, germanerna? Det krävs ytterligare en romare för att svara på det. Julius Caesar skriver i ”De bello Gallico”, författad år 51 före Kristus, att germanerna bor norr om floden Donau – som var gränsen mot Romarriket – och öster om Rhen – för på andra sidan om den, västerut höll kelterna till. Att det handlade om en sammanhållen folkgrupp är nästintill uteslutet. Det finns varken spår i språket, i några skrifter eller i arkeologiska fynd som skulle stärka en sådan tes. Snarare handlade det om folkgrupper som sinsemellan krigade, idkade handel och möttes – inte minst under de stora folkvandringarna som ägde rum i Europa under 400 och 500-talen efter Kristus. Så småningom växte vissa folkgrupper sig stora – och så småningom kom dessa grupper att ingå i olika nationsbildningar i Europa. glosor som binder samman olika länder med varandra Inom språkhistorien brukar forskarna datera språkgruppen ”germanska språk” till tiden mellan 100 före och cirka 500 efter Kristus. Bland annat görs denna tidsbestämning genom en granskning av ord och uttryck som är – eller har varit gemensamma för de germanska språken – och som under den tiden kommit in i ordförrådet, via mötet med romarna. Ord som säger något om dåtidens värld. Det handlar om krigstermer som ”pil” och ”kamp”, handelstermer som ”korg” och ”köpman” samt arkitekturtermer – som ”tegel” och ”fönster”. Romarna bodde till skillnad från germanerna vid den här tiden i stenhus. Själv kom jag på allvar i kontakt med begreppet germaner när jag studerade tyska. Och det var där – på det språkhistoriska seminariet på tyska institutionen vid Umeå universitet som jag insåg hur spännande det är att lägga detta språkhistoriska pussel som tydligt visar hur de germanska språken hänger ihop och vilket släktskap som finns mellan dagens moderna språk som norska, isländska, färöiska, danska, svenska, tyska, nederländska och engelska. Plötsligt sa det germanska något om min samtid. En liknande insikt får jag när jag läser Lars Lönnroths bok om det germanska spåret inom litteraturen. Men här är det inte språkliga former och glosor som binder samman olika länder med varandra – utan snarare versformer, poetiska formler, tematik, persongalleri och världsbild som kommer till liknande uttryck i verk som varken ligger nära varandra i tid eller rum. Bevis på att denna litteratur har uppstått i ett utbyte – en dialog. Som den germanska versens form som inte bara finns i nordgermanska runinskrifter från danskt 400-tal, eller i fornengelska hjältedikten ”Beowulf” som troligen skrevs 300 år senare – utan också ger form åt både det forntyska eposet ”Hildebrandslied”, daterat till 800-talet och fornisländska ”Völuspá” som inte skrevs ned förrän långt senare – någon gång under 1200-talet. Eller hur hjältarna och de dramatiska händelserna återkommer i verk efter verk. Hur hjälten Siegfried och skurken Hagen från det mäktiga medelhögtyska riddareposet ”Nibelungenlied” också finns med i den isländska ”Poetiska Eddan” – även om deras namn är något annorlunda: Sigurd Fafnesbane och Högne. Det finns många fler liknande germanska sagokretsar som tjänat som brunnar till skalder som kunnat ösa handlingstrådar ur dem. forskningen [...] låter oss konstatera att de varken var smutsiga troll som i ”Gladiator”, eller ett blont urfolk som i nazisternas perverterade syn Eller som fortfarande kan ösa. För det germanska spåret finns fortfarande med oss i litteraturen. Det går att använda symboler och sagoepisoder på nytt: som serietidningsaction med åskguden Thor, som stoff till ändlösa fantasyromaner i Tolkiens anda – eller – som samhällskritik. Med sin mycket uppmärksammade kortroman ”Den främmande vännen” från 1982 lyckades den östtyske författaren Christoph Hein med konststycket att väva samman det germanska motivet från ”Nibelungenlied” – då hjälten Siegfried badar i drakblod för att bli odödlig – med en svidande och skarp dagsaktuell samhällskritik mot ett DDR-samhälle som Hein såg som både inhumant och alienerande. DDR-regimen förbjöd romanen – som bara blir bättre om man kan sin ”Nibelungenlied”. Vilka germanerna egentligen var kommer vi aldrig med säkerhet att få veta. Men forskningen tar oss ständigt närmare en förståelse. Den låter oss konstatera att de varken var smutsiga troll som i ”Gladiator”, eller ett blont urfolk som i nazisternas perverterade syn på saken, utan bra mycket mer mångfacetterade och sammansatta. Och den kultur och litteratur de efterlämnade fortsätter att ge författare rika tolkningsmöjligheter och upphov till nya spännande berättelser. Mats Almegård, journalist   LitteraturLars Lönnroth: Det germanska spåret – en västerländsk litteraturtradition från Tacitus till Tolkien. Natur & kultur, 2017. Tore Jansson: Germanerna – myten, historien, språken. Norstedts, 2013.

Del 4: Myter och dispyter Är historiekunskap alltid något gott? Vilka var germanerna? Och vad har egentligen romerska historikern Tacitus att göra med antisemitismen? Vi besökte Augustnominerade Tore Janson på Östermalm i Stockholm och pratade historieförfalskning och mytens makt över vår historia och nutid. Tore Janson är nominerad till Årets Svenska Fackbok för boken ”Germanerna”. Medverkar gör också Allan Klynne, som är författare och fil dr. i antikens kultur- och samhällsliv. Augustpodden produceras av Isa Andersson och Inga Ramsten på produktionsbolaget Fascinera.  Augustpriset presenteras i samarbete med Posten som är en del av PostNordkoncernen.

It’s a sobering thought that, but for the spread of English, I wouldn’t be able to do these interviews. In particular, I don’t speak Swedish, and I’m not going to try to speak Latin to a world expert on the subject. Fortunately for my purposes, English has reached a level of saturation, and thus Tore Janson is able to explain to us why that is. The History of Languages: An Introduction (Oxford University Press, 2012) gives a brief synopsis of some of the major trends in language change over the course of recorded history. Indo-European is discussed, but the scope of the book is much wider, turning to the Bantu and Australian language families, and also to the written traditions of China and Ancient Egypt. Rather than being concerned with the linguistic regularities of change, Prof. Janson’s focus is much more on the circumstantial historical causes of change, and his work is a useful complement to work in historical linguistics – in addition to being a very enjoyable read in its own right. In this interview, we talk about some of the points he raises: the dissimilarity between the languages of contemporary hunter-gatherer societies, the motivations for the emergence of written language and its role as a stabilising influence on society, and the foundations of linguistic identity in the modern nation-state, among others. And we consider the parallel between Latin in England and Arabic in Persia, as examples of how seemingly inevitable linguistic change can unexpectedly falter. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

It’s a sobering thought that, but for the spread of English, I wouldn’t be able to do these interviews. In particular, I don’t speak Swedish, and I’m not going to try to speak Latin to a world expert on the subject. Fortunately for my purposes, English has reached a level of saturation, and thus Tore Janson is able to explain to us why that is. The History of Languages: An Introduction (Oxford University Press, 2012) gives a brief synopsis of some of the major trends in language change over the course of recorded history. Indo-European is discussed, but the scope of the book is much wider, turning to the Bantu and Australian language families, and also to the written traditions of China and Ancient Egypt. Rather than being concerned with the linguistic regularities of change, Prof. Janson’s focus is much more on the circumstantial historical causes of change, and his work is a useful complement to work in historical linguistics – in addition to being a very enjoyable read in its own right. In this interview, we talk about some of the points he raises: the dissimilarity between the languages of contemporary hunter-gatherer societies, the motivations for the emergence of written language and its role as a stabilising influence on society, and the foundations of linguistic identity in the modern nation-state, among others. And we consider the parallel between Latin in England and Arabic in Persia, as examples of how seemingly inevitable linguistic change can unexpectedly falter. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

It’s a sobering thought that, but for the spread of English, I wouldn’t be able to do these interviews. In particular, I don’t speak Swedish, and I’m not going to try to speak Latin to a world expert on the subject. Fortunately for my purposes, English has reached a level of saturation, and thus Tore Janson is able to explain to us why that is. The History of Languages: An Introduction (Oxford University Press, 2012) gives a brief synopsis of some of the major trends in language change over the course of recorded history. Indo-European is discussed, but the scope of the book is much wider, turning to the Bantu and Australian language families, and also to the written traditions of China and Ancient Egypt. Rather than being concerned with the linguistic regularities of change, Prof. Janson’s focus is much more on the circumstantial historical causes of change, and his work is a useful complement to work in historical linguistics – in addition to being a very enjoyable read in its own right. In this interview, we talk about some of the points he raises: the dissimilarity between the languages of contemporary hunter-gatherer societies, the motivations for the emergence of written language and its role as a stabilising influence on society, and the foundations of linguistic identity in the modern nation-state, among others. And we consider the parallel between Latin in England and Arabic in Persia, as examples of how seemingly inevitable linguistic change can unexpectedly falter. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

It's a sobering thought that, but for the spread of English, I wouldn't be able to do these interviews. In particular, I don't speak Swedish, and I'm not going to try to speak Latin to a world expert on the subject. Fortunately for my purposes, English has reached a level of saturation, and thus Tore Janson is able to explain to us why that is. The History of Languages: An Introduction (Oxford University Press, 2012) gives a brief synopsis of some of the major trends in language change over the course of recorded history. Indo-European is discussed, but the scope of the book is much wider, turning to the Bantu and Australian language families, and also to the written traditions of China and Ancient Egypt. Rather than being concerned with the linguistic regularities of change, Prof. Janson's focus is much more on the circumstantial historical causes of change, and his work is a useful complement to work in historical linguistics – in addition to being a very enjoyable read in its own right. In this interview, we talk about some of the points he raises: the dissimilarity between the languages of contemporary hunter-gatherer societies, the motivations for the emergence of written language and its role as a stabilising influence on society, and the foundations of linguistic identity in the modern nation-state, among others. And we consider the parallel between Latin in England and Arabic in Persia, as examples of how seemingly inevitable linguistic change can unexpectedly falter.