Podcasts about uttrycket

Tyger kan bära på känslor. Karolina Jeppson funderar över klädernas språk i konst och litteratur och hur en rutig skjorta kan förkroppsliga minnet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag drar åt min orange- och svartrutiga skjorta i blåsten. Den är ett arv från min pappa. Hans många skjortor hängde länge kvar i det lilla rummet med fönsterkupan på övervåningen. Smårutiga bomullsskjortor, flanellskjortor med större rutor i grönt och svart, blått och svart, orange och svart. Att gå in i rummet som förr brukade vara mitt – men som sedan lång tid kantades av hans kläder på ett oändligt antal klädhängare med hans doft – kändes hemma. Den första natten, efter att han aldrig vaknat mer, sov jag på en uppfällbar säng där inne bland skjortorna.För många av oss är det vi bär på kroppen något vi valt utifrån stil, färg och mönster. Men att klädesplagg och doft kan påminna om en älskad människa till den grad att det förkroppsligar minnet, blir påtagligt nu, när pappa inte finns mer. Våra kroppar och rörelser formas av klädernas materiella egenskaper, som ibland uppfattas som en andra hud, beskriver etnologen Magdalena Petersson McIntyre. Hon skriver om hur tygets snitt och skärningar inte bara skapas efter mode, utan även efter vilka människor som förväntas bära kläderna, och hur de ska brukas. Det finns också en betydelse i färger och vad de kommunicerar. En annan etnolog, Maja Jacobsson, studerar klädfärgers betydelser över tid och vad de signalerar, till exempel hur de i olika kulturer använts för att symboliskt förstärka ceremonier. Jag slås ofta av det språk som kläder och tyg förmedlar, inte minst i litteratur och konst.Under en vistelse i Zimbabwe 2024 mötte jag mamman till en av landets största författare: Yvonne Vera. Ericah Gwetai är en mor som har överlevt sin dotter och vänt på ordningen: Hon har skrivit en biografi om sitt barn. Något inte många föräldrar gör, och för Ericah Gwetai var det ett sorgearbete. När hon öppnade grinden till sin trädgård för mig, bar hon en orange och röd turban och den svepande klänningen i samma tyg prasslade. Hon gav intryck av att vara en kvinna som visste vad hon ville. Ericah Gwetai syr sina kläder själv, liksom hennes dotter gjorde. Först efter dotterns död började hon själv att skriva och några år därefter utkom biografin ”Petal Thoughts - Yvonne Vera”, om ett säreget författarskap som känns igen på sitt poetiska och symboliska språk.Yvonne Vera skrev om kvinnors liv, ofta i relation till befrielsekriget och det folkmord som skedde därefter på folkgruppen Ndebele i södra Zimbabwe. Befrielsekriget pågick under Yvonne Veras uppväxt och tonårstid, i dåvarande Rhodesia, från tidigt 60-tal till Zimbabwes självständighet 1980. Det berättas i biografin att Yvonne Veras första jobb var att som åttaåring plocka bomull på fälten utanför staden Chegutu. Hon lärde sig förstå jordens betydelse och vad den kan producera, men också att jorden inte kan ägas, att den bör vördas eftersom den tillhörde förfäderna som brukat den och begravts i den. Kan det möjligen varit det handfasta arbetet med bomullen som växte ur jorden, som bidrog till Yvonne Veras uppmärksamhet på kläder och tyger? I en intervju i The Financial Gazette, berättade hon, hur hon i sjätte klass fick en sax som pris för att hon kunde sy så skickligt med nål och tråd. När hon såg en annan människa, försökte hon förstå vad deras kläder och material signalerade, eftersom hon ansåg att tyger och textilier länge varit människans mest använda språk för att uttrycka känslor som vördnad, vila, firande och sorg.I Yvonne Veras roman ”Without a name”, bär den kvinnliga huvudpersonen sitt döda barn på ryggen genom delar av berättelsen. Kvinnan köper ett förkläde på marknaden, av ett stärkt vitt bomullstyg med kraftiga stygn. Det virar hon om kroppen, och bär barnet på ryggen med förklädes-banden hårt knutna runt bröst och midja, så att de skär in i huden. Som om tyget håller ihop hennes liv på flera sätt, och kompenserar vad den egna kroppen inte förmår. I en annan av hennes romaner – ”Under tungan” - väver den kvinnliga huvudpersonen mattor. Genom vävandet skapas en trygg rytm och ett tydligt mönster, i en miljö som präglas av oro och dysfunktionella familjeförhållanden. Textilforskaren Jessica Hemmings ser hur tyget och plaggen som bärs, vävs, stickas eller virkas, får unika betydelser i Yvonne Veras romaner. Att sy med nål och tråd däremot, skriver Hemmings, handlar om att länka samman och laga. Det kan ses som att återställa eller rekonstruera en ny verklighet.Konstnären Lenke Rothman gestaltar mänskligt liv genom olika sorters tyg. Stygnen är inte så regelbundna i Rothmans verk, utan ser ut att vara sydda av nödvändighet, hastigt men ändå målmedvetet, som att hon syr ihop öppna sår, eller kanske syr ett spår, en utväg eller bara en riktning. Rothman som själv överlevde Auschwitz och Bergen-Belsen, visar hur tillvaron ibland behöver fästas ihop med säkerhetsnålar, eller med kraftiga stygn som bär. Det finns en svävande gräns mellan liv och död, liksom i Yvonne Veras böcker.I Rothmans utställning ”Liv som tyg” som visades på Malmö Konsthall hösten 2024, ser jag ett inramat vitt skrynkligt tyg med brända håligheter, kantade av mörkbruna värmefläckar. Ett rosaaktigt tyg är fäst intill med slarviga röda stygn, och liknar ett stycke kött, eller, sårbarheten i våra kroppar. Här finns också ”Den nyföddas skjorta” – liten, gråsmutsig och sliten, som om den hittats på en sophög, och här finns en liggande torso gestaltad i färgglada tyger, med en liten fågel intill skuldran. ”På väg hem” heter verket.Det är något förunderligt med tyg, hur det kan bäras, formas och öppna minnets väv till andra tider. Pappas orange-svarta flanellskjorta hänger nu i min garderob. Doften av eau de cologne märks endast när jag låtit den hänga ett tag och sedan tar fram den igen. Jag ser pappa framför mig i enkla, rörliga plagg. Jackan alltid uppknäppt, en aktiv människa som lätt blev varm. Mitt barndomshem där pappas kläder länge hängde kvar, tillhör nu någon annan. Många av skjortorna har getts vidare till second hand, men den orange behöll jag. Konstnären Kandinsky beskriver färgen som att den ger en känsla av ”en människa som litar till sina egna krafter.”I Yvonne Veras berättelse bär kvinnan sitt barn till den plats hon flytt från. Där kan hon veckla ut tyget och släppa loss sin sorg. I Rothmans installation ”Liv som tyg” syns en gul kraftig tråd lysa genom hela verket. Rothman sökte efter bortslängt material, och fick syn på denna gula tråd som nästan fick henne att ramla ner i en container. Hon beskriver den som en navelsträng som binder ihop verket.Uttrycket ”att klippa bandet” innebär att inviga, att öppna något nytt. Och ”att klippa navelsträngen” brukar det sägas om att bli självständig, kanske vuxen? Kanske fri från nära relationer som binder en vid gammalt. Men sorg kan inte klippas. Möjligen kan den sys ihop. Eller vecklas ut och släppas fri.Karolina Jeppsonfrilansjournalist och författareProducent: Ann Lingebrandt

Idag berättar pastor Joakim Hagerius om Räddningsmissionen i Göteborg, en social organisation på kristen grund, som engagerar sig i människor som på ett eller annat vis behöver stöttning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Nu och då gör vi från styrelsen besök i verksamheterna hos Räddningsmissionen. Det är genom möten i ögonhöjd, som vi säger, som det verkligt viktiga avtecknar sig. Och det som verkligen stannar kvar hos mig efter en sådan dag är insikten att det kunde varit jag. Att det är små saker som skiljer oss åt, olyckliga omständigheter och överraskningar i livet. Det kunde verkligen varit jag. Uttrycket att mötas i ögonhöjd är mer än bara en klatschig sentens. Det här är på riktigt.I psaltarpsalmen 72, berättas om de som kom med gåvor. Psalmen beskriver också honom som hyllas: ”Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper. Han förbarmar sig över de svaga och fattiga, räddar de fattigas liv. Han befriar dem från våld och förtryck, deras liv är dyrbart i hans ögon.”Det är denna Gud som uppenbaras genom Jesus Kristus. Det är honom som jag och du är inbjuden att följa. Och ingenstans blir hans närvaro tydligare än när den som ingen annan hjälper blir hjälpt, när människor befrias från våld och förtryck. Om du har möjlighet att engagera dig socialt och diakonalt i en organisation som Räddningsmissionen eller andra så gör det. Servera en frukost och möt människor i ögonhöjd. Det kunde varit du. Vi är alla lika dyrbara i Guds ögon.Text:Ps 72:10-15Musik:Revelation av Sergej Vojtenko med Viviane ChassotProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är själen för något, egentligen? Hur kan stor kultur ibland göra den nästan påtaglig? Ett personligt reportage av P1 Kulturs Mattias Berg om själens kulturhistoria. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det handlar mest om de stora linjerna: hur begreppet har använts i kultur och filosofi genom sekel och millennier.Men också om min egen kulturhistoria. Hur operan plötsligt vällde över mig, som tioåring, och hur jag jagat genom Rom efter Caravaggios magiska målningar.Det handlar om själen i kvantfysik och mystisk persisk poesi.Och om "Det sublima", själens komplexa syskon. Uttrycket för upplevelser som inte riktigt går att beskriva, men ändå är så obeskrivligt starka att de kan bli rent skrämmande.

Humor kan väcka samförstånd och sympati – men också raka motsatsen. Uttrycket ”det var ju bara på skoj” är ett effektivt skydd mot det faktum att humor också kan såra. Får man verkligen skämta om allt? I månadens ljudessä reflekterar filosofen Stina Bäckström kring humorns ambivalens med hjälp av antikens tänkare. Inläsning och manus: Stina Bäckström Regi och ljuddesign: Lars in de Betou Inspelningsteknik: Marcel Littek, Universität Leipzig. Textredaktör: Hedvig Härnsten Producent: Magnus Bremmer Ljudessän är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, finansierat av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet, Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond.

Som många av er kanske har sett redan så har Podcasten Transparent flyttats från Kan Jag Så Kan Du till sin egna kanal. D.v.s. att Podden Transparent hittar ni under namnet "Transparent" på Spotify. Mitt och Tobias samarbete fortsätter precis som vanligt. Vi vill bara göra det enklare för er lyssnare att hitta "rätt" och inte blanda ihop Kan Jag Så Kan Du och Transparent. Vi har såklart också andra saker att prata om, som alltid när jag och Tobias sitter i samma rum.

I veckans avsnitt pratar vi om diverse utmaningar kring dofter och parfymer. Hur det kan ta tid att "landa" i sin nya favoritdoft. Hur man först och främst bör utgå från sig själv och sin egen uppfattning framför varumärken, marknadsföring och trender inom doft. Vi svarar även på frågan hur vi ser på, och själva bär manliga smycken. Stort tack till veckans partner ASKET som är aktuella med bland annat modellen Merino Half Zip i tre färger. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

United touchMentalt övertag.Sporter för lata människor.Sm nersnack.Och mycket mer !

Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiets nyvalda ledare om partiets ändrade inställning till EU och förhållandet till den möjliga samarbetspartnern Magdalena Andersson (S). Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under Vänsterpartiets kongress förra helgen antogs det första nya partiprogrammet på 20 år. Förändringsarbetet väckte het debatt inom partiet med över 1000 invändningar mot partiledningens förslag. Men Nooshi Dadgostar säger att processen varit positiv och att stödet för förändringsarbetet var stort, trots att många partimedlemmar tycker olika.”Jag hade väntat mig ännu fler motioner. Det är så det fungerar i Vänsterpartiet och det är därför det är så roligt att vara med.”Het debatt om avskaffandet av kapitalismEn av tankarna med det nya partiprogrammet är att bredare väljargrupper ska lockas med ett nytt tilltal. Istället för marxistiska termer som profit och produktionsmedel så talar man till exempel om sammanhållning och trygghet.”Människor måste begripa det vi säger och fler måste känna sig hemma i Vänsterpartiet” säger Dadgostar.En av de nya formuleringar som diskuterades mest på stämman var att Vänsterpartiet inte längre vill avskaffa kapitalismen, utan istället frigöra sig från den. Men i det nya partiprogrammet står också att “på samma sätt som kungar och drottningar inte längre styr världen kommer också kapitalismen en dag att vara historia”.Vill inte längre lämna EUSnart stundar det första EU-valet där Vänsterpartiet inte längre vill verka för att Sverige ska lämna unionen. Istället vill Vänsterpartiet fortsätta förändra EU inifrån. Nooshi Dadgostar anser att det finns flera frågor som idag kräver ett överstatligt samarbete, bland annat miljöfrågan.”Där ser ju vi att det är bra att EU sätter tydliga mål”, säger hon.Tecken på nytt samarbete med SocialdemokraternaAtt Magdalena Anderssons (S) besökte Vänsterpartiets kongress har väckt frågan om ett nytt samarbete inför nästa riksdagsval. Dadgostar var besviken på att Magdalena Andersson inte samlade laget inför riksdagsvalet 2022. Men nu ser hon signaler att Socialdemokraternas partiledare kommer vilja agera annorlunda inför valet 2026.”Jag tror att även hon har funderingar kring att göra något annat än det som hände 2022. Hon skulle redan nu behöva ta initiativ till den typen av samtal”, säger Nooshi Dadgostar.From the river to the seaPalestinafrågan har historiskt varit en viktig fråga för Vänsterpartiet. På kongressen var det flera partiföreningar som ville att partiet skulle öppna för andra alternativ än en tvåstatslösning. En av motionerna hade namnet ”From the river to the sea”. Uttrycket är laddat och kan enligt vissa palestinska aktivister uppmana till fred och frihet för alla palestinier i området mellan Jordanfloden och Medelhavet, medan andra tolkar slagordet som att man vill utplåna Israel. På frågan om vad Nooshi Dadgostar tycker om att vänsterpartistiska partiföreningar använder sig av så laddade uttryck säger hon sig känna till för lite om uttryckets bakgrund för att kunna svara. ”Om det skapar misstolkningar så är det inte bra”, säger hon. Vänsterpartiet stödjer fortsatt en tvåstatslösning. Gäst: Nooshi DadgostarProgramledare: Katarina von ArndtKommentar: Helena GissénTekniker: Ludvig MatzProducent: Stina Fischer

Allt fler ser våra politiker för de proffslögnare som de är. Hegels dialektik är och har alltid varit metoden för att nå inrikespolitiska mål med en planeringshorisont som sträcker sig långt mycket längre än de 4-årscykler Svensson tillåts deltaga i rådande demokratur! Krokodiltårar, eller ytlig sympati, är en falsk, ouppriktig uppvisning av känslor, som när en hycklare klämmer fram falska sorgetårar. Frasen härstammar från en gammal tro att krokodiler fäller tårar medan de konsumerar sitt byte, och som sådan finns det i många moderna språk, särskilt i Europa där det introducerades genom latin . Medan krokodiler har tårkanaler, gråter de för att smörja sina ögon, vanligtvis när de har varit utan vatten under en lång tid och deras ögon börjar torka ut. Men bevis tyder på att dessa också kan utlösas av utfodring. Uttrycket kommer från en uråldrig anekdot om att krokodiler gråter för offren de äter. En samling ordspråk som tillskrivs Plutarchus antyder att frasen "krokodiltårar" var välkänt i antiken: att jämföra krokodilens beteende med människor som önskar eller orsakar någons död, men sedan offentligt beklagar dem. Berättelsen ges en kristen glans i Bibliotheca av den tidiga medeltida teologen Photios. Photios använder berättelsen för att illustrera det kristna begreppet omvändelse. En senare författare, Edward Topsell , gav en annan förklaring till tårarna och sa: "Det finns inte många råa bestar som kan gråta, men sådan är krokodilens natur att han, för att få en man inom sin fara, snyftar, suckar , och gråt som om han var på den yttersta gränsen, men plötsligt förgör han honom." I den här versionen låtsas krokodilen vara i nöd för att locka byten till en falsk känsla av säkerhet. Topsell hänvisar dock också till den äldre berättelsen om att krokodiler grät under och efter att ha ätit en man, och upprepar den vanliga kristna moralen att detta betecknade ett slags falsk omvändelse som att Judas grät efter att ha förrått Jesus. De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Med Rädd att flyga kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars berättar om hur Jong går att vända sig till för livsvisdomar under ett helt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2022-03-24.Författaren Erica Jong skrev nånstans att skilsmässan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt.Jag har under årtionden låtit mig inspireras av hennes romaner. De är som handböcker om åldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet få mig på så gott humör som hon.Det kanske inte är självklart att kunna Erica Jongs litterära position på sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som förändrade hennes liv ut, debutromanen "Rädd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och där begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den sålt sisådär 20 miljoner exemplar. Jag var för ung för att erfara detta men när jag hittade boken på en loppis för tjugo år sen blev jag ändå lite uppiggad retroaktivt.I "Rädd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet på tjugonio år, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som också han är psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker på planet inser Isadora att hon har gått hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det då att vara rädd för? Att klara sig på egen hand utan man, hoten från terrorister och neonazisterna. Så dyker en älskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora drömmer om ”det knapplösa knullet” med en främling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsförts felaktigt, nej, det är ingen avförtrollad promiskuitet det handlar om. Knapplösa knull är knappt genomförbara annat än i fantasin, och sex är inget botemedel för rastlöshet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, sågades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev läsarnas sexguru i generationer.Men det är snarare böckerna om åldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, först var det "Rädd för femtio". Uttrycket klämd mellan generationerna, som jag oavbrutet använde när barnen var tonåringar och föräldrarna sjuka, stal jag från henne. Andra halvan av livet ska väl inte behöva vara en pendelrörelse mellan fasa och resignation! Och det är först när man vågar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan människa för då är man inte längre rädd för att bli lämnad, sa jag till väninnorna, citerande Erica Och när jag var utled på all meningslös dejting sa hon: Man måste tycka om män för att träffa män! Aha!Som fyrtiotalist växte hon upp i ett Amerika och i en värld som hånade kvinnlig mognad men vid femtio, hävdade hon, bryter sig den galna kvinnan på vinden lös, klampar nerför trappan och sätter eld på huset. "När kärleken är klar med en har man massor av liv kvar. Varför ombeds vi alltid sätta strålkastaren på den smala sektor av våra liv som vi delar med män? Skriva om kärlek tills vi blir uttråkade själva?".På en annan loppis hittade jag sen romanen "Rädd att dö" från 2016 som i original förstås heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som är en skådespelare strax över 60 på Manhattan. Hon är hyfsat lyckligt gift för fjärde gången med en stenrik industrimagnat med hjärtproblem och hon har döende kulturföräldrar i en jättevåning. Omgiven av döden börjar hon söka lite handfast sex på sajten zipless dot com – naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker – men önskedrömmen om sex med okänd bortom ansvar funkade ju inte ens då. Och som andlig vägvisare i denna metaroman uppträder självaste Isabella Wing. Efter diverse tröstlösa dejter med skiträdda män i gummidräkter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin är mer potent än verkligheten.Jongs moraliska credo på åldershösten skulle kunna vara: Ansträng dig lite mer med det du har. Tillit och långsamhet. Och samtidigt är ansiktslyftningarna för Vanessa en klen tröst när föräldrarna dör och barnen är på rehab. Hundarna älskar en men de dör också, trots alla svindyra veterinärförsäkringar.Rundgången i romanerna gör inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer på Youtube är hon alltid bländande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon är och hon har en krass blick på det Amerika som omger henne. I "Rädd att dö" stryker jag under: "Halva moderskapet är att hålla käft". Och "det fjärde äktenskapet kommer att bli bättre ska du se".Över fiktionen ligger bara en tunn hinna, det är alltid samma föräldrar och systrar och dotter, exmän och gamla gondoljärälskare i Venedig men i handboken om skrivandet "Förföra demonen" menar hon att man alltid ska skriva – just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet behöver inte sättas på pränt". Och man behöver tro på nån demon för att kunna skriva. Det har hon lärt av nobelpristagaren Singer och sin gamla vän från sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det är livbojen som dränker en", säger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter döden. "Bara på botten kan man finna sin egenart."En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga författarkollegan som redlös vaknade upp med Norman Mailer ovanpå sig och sa: Om en enda kvinna skulle berätta sanningen om sitt liv skulle hela världen brista.Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "Rädd att dö" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanböckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende män, och insikten: Jag behöver inte få min självkänsla sönderslagen varje dag bara för att få uppleva hudlös sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utmärkt åtminstone i teorin för att försöka bryta destruktiva affärer förr. Hon är som en äldre väninna som trasslat sig genom AA och försörjt fel män i årtionden, som kan klappa en på huvudet och säga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.Ibland påminner hon också om en temporärt insiktsfull Ulf Lundell, lika flödande lättläst, vindlande iväg, tappande tråden där hon prövande utgår från de egna erfarenheterna, och kanske är det därför det så ofta bränner till: "Att kunna sitta stilla, vad är det? Ren nåd, skulle jag tro", säger Erica eller hennes alter ego. "Och det är det svåraste av allt". "Nu ska jag sitta ensam på landet och göra ett collage av mitt liv." Det är jättebra sagt!!Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som författare, för att hon kommit på att det finns enskilda liv som är mer intressanta än hennes. Det är nu inte helt säkert. Hon har fyllt åttio år och jag hoppas innerligt att det finns många uppgörelser kvar att sätta hårdlackerade naglar i, rädslor att rispa hål på. Fast hon verkar vara skitsur på förläggarna, säger i en teveintervju att "agents are whores".Så jag försjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att när jaget börjar namedroppa berömdheter och kräkas på festerna kan man läsa diagonalt en stund för på nästa sida kommer något att åter messa väninnorna, som detta helt geniala ur "Rädd att dö": "Föräldrar blir ädlare efter sin död. De blir också roligare och mer älskvärda, de börjar sakta förtjäna ens desperata kärlek."Katarina Wikarsmedarbetare på Kulturredaktionen

Med självbiografiska texter som har känslorna blottade och med nedtonad musik gör sig Kapten Grå till uttolkare av en tid då 70-talisterna växte upp. Uttrycket är långt ifrån det han gör annars i Lastkaj 14. Eller kanske inte. Det är bara på ett annat sätt.  Nu gästar han podden och pratar med Magnus om att växa upp i en liten stad i Dalarna, om att hitta musiken och banden, om att börja spela själv och om sin senaste platta "Den lille kemisten".  Ljudet är lite stökigt men det beror enbart på ett nätverksfel i studion som inte upptäcktes förrän efter inspelningen. Ni får koncentrera er och lyssna noga. Det är det värt. 

Lasse hittar lyckan i sorgen efter sin dotters död, sorgen är som en portal till minnena. Anki fann kraft att starta Missing people efter att hennes styvson Tony försvann. Kanske är sorgen inte bara mörker vad finns egentligen att hämta där? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – För mig är sorgen en rätt komplex känsla. Men den är ren på så sätt att den får oss att tänka på vad som är viktigt i livet och sålla bort det oväsentliga, säger psykologen och psykoterapeuten Anna Kåver. – Det finns många som skäms över att de är glada ibland, samtidigt som de sörjer, och då kommer man in på det här med att sörja randigt, fortsätter hon. Uttrycket att “sörja randigt” brukar användas för att beskriva att man sörjer lite i taget. Att varken trycka undan känslorna eller att fastna och begravas i alla mörka känslor. – Evolutionärt sett är sorgen en biprodukt, som inte har någon given funktion, annat än att den hjälper oss att knyta an till varandra och skapa band mellan oss, säger psykologen Isabel Petrini. Medverkar i programmet gör Anna Kåver, psykolog och psykoterapeut, Isabel Petrini, psykolog och Elmir Omerovic, professor i kardiologi vid Göteborgs universitet. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman

Det florerar förklaringar till var ord och uttryck kommer ifrån som är fel. Språkvetare Ylva Byrman slår hål på etymologiska myter och felaktiga historiska förklaringar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Att förklara var ett ord eller uttryck kommer ifrån är många gånger svårt. Begreppet ”av omstritt ursprung” förekommer ofta i ordbokssammanhang och betyder att det finns flera olika troliga förklaringar till ett ords ursprung.– Ett ords ursprung förlorar sig, för det allra mesta, i historiens dunkel, säger Bo-A Wendt, huvudredaktör för SAOB, den historiska ordboken.Är alla etymologiska förklaringar i SAOB rätt?– Nej, det är de ju inte. Vissa förklaringar är skrivna för över 100 år sedan och det har hänt en del sen dess.Etymologiska förklaringar som Ylva Byrman ifrågasätterUttrycket ”Nu är det kokta fläsket stekt” kommer ifrån att när man stekte kokt fläsk så krympte fläsket. (Från Dagens Nyheter)Ordet Pain riche är belagt sedan 1940 och svensk bildning av det franska pain och riche .Från Svensk ordbok)Att på brev betyder attesteras och inte attention. (Från boken Världens dåligaste språk av Fredrik Lindström, sidan 167 ”att att står för attesteras men av många yngre felaktigt kommit att utläsas som attention med engelskt uttal.Uttrycket ”ta höjd för” som metafor har kommit i svenskan genom segling. (Från Språkrådets frågelåda.)Språkvetare Ylva Byrman, universitetslektor i svenska språket vid Göteborgs universitet. Gäst: Bo-A Wendt, huvudredaktör för SAOB. Programledare Emmy Rasper.

"Det var i säck innan det kom i påse" ska tolkas som en metafor för relationen mellan omständigheter och förberedelse. I detta sammanhang kan det ses som ett uttryck för idén att grundläggande förberedelser eller fundament (representerade av "säcken") ofta finns på plats långt innan en mer förfinad eller specifik lösning (representerad av "påsen") utvecklas. I denna tolkning symboliserar "säcken" de initiala, bredare förberedelserna eller åtgärderna som tas för att hantera en situation eller ett problem. Dessa åtgärder kan vara mer generella och inte helt anpassade till specifika omständigheter. Med tiden, när mer information eller förståelse blir tillgänglig, kan dessa åtgärder förfinas och anpassas till mer specifika behov eller situationer, vilket representeras av övergången till "påsen". Detta kan appliceras i många sammanhang, förstås. Men inte minst - utifrån ett långsiktigt strategiskt planeringsperspektiv. Grundidén är att man först etablerar en robust grund eller en bred strategi, och sedan finjusterar eller specialiserar denna när man får mer detaljerad kunskap eller ställs inför specifika utmaningar. Uttrycket betonar alltså vikten av att ha en stabil grund att stå på innan man går vidare till mer detaljerade och finjusterade lösningar. Så vi frågar oss lite försynt... Kan det vara planerat?

Med göra en pudel menar man att be om ursäkt eller göra avbön, vanligen offentligt, och oftast på ett påfallande ödmjukt sätt. Uttrycket göra en hel pudel fanns med på Språknämndens nyordslista 2002. Det hade använts om det dåvarande statsrådet Jan O Karlssons uppträdande på en presskonferens 2002, där han efter mycket kritik gjorde offentlig avbön. Det var pr-konsulten Pål Jebsen som först beskrev situationen som att Karlsson ”gjorde en hel pudel – lade sig på rygg och sprattlade med benen”. Paasikivi: Överskattade Ukrainas kapacitet! Han trodde att Ukraina kunde vinna kriget under 2023 – men frontlinjerna är i stort sett oförändrade. Nu har Sveriges mest kände överstelöjtnant börjat tvivla. ”Det ser mörkare ut nu”, säger Joakim Paasikivi i en SvD-intervju. Pudeltime.. De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Uttrycket "många järn i elden" används när någon är involverad i eller hanterar flera olika uppgifter, projekt eller aktiviteter samtidigt. Ursprunget till detta uttryck går tillbaka till en gammal smidesmetod som användes för att tillverka föremål av järn. Hör mer om detta i veckan avsnitt av DBAP. Kram. --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/daniel-andersson9/message

Att få sina drömmar krossade är en sak, men hur är det att inte ens ha några drömmar som kan smulas sönder? Isabella Nilsson försöker sätta ord på en livskänsla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Min brevvän skriver fantastiska dikter men ber mig att inte berätta om dem för någon. ”Jag vill inte att folk ska tro att jag har författardrömmar”, förklarar han generat. Jag förstår tankegången – pressen som uppstår när man låter omgivningen veta att utgången av det ena eller andra inte är en likgiltig. Men av just den anledningen har jag alltid funnit det utmärkt behagligt när människor tillskrivit mig författardrömmar. På så vis har jag ju fått ha mina egentliga drömmar ifred; med författardrömmen som täckmantel har de gått under radarn. Fast nu ljuger jag. Det som gått under radarn är, sanningen att säga, inga hemliga drömmar utan det faktum att jag inga har. Och heller inte har haft, på en herrans massa år.”Vad brukar folk i min ålder drömma om då?” frågar jag min psykolog. ”Det är förstås väldigt olika, Isabella, men ganska vanlig är nog längtan efter att träffa en partner och bilda familj, eller att göra karriär inom ett yrkesområde som intresserar en.”Hellre dör jag. Svarar jag inte. Fastän det i mångt och mycket är vad jag tänker. Att döden är det närmsta en dröm om livet jag kommer. Men det är ingen våt dröm, jag är inte som Stagnelius, herregud, jag åtrår inte förruttnelsen. Jag tänker inte: Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp!Förkväv i ditt famntag min smärta.I maskar lös tanken och känslorna opp,I aska mitt brinnande hjärta. Nej, inget sånt. Jag bara saknar en stor dröm om livet helt enkelt. Länge försökte jag kompensera för detta genom att odla många små. Drömmen om att lösa ett helt nummer av Mästarkryss utan att googla ett enda europeiskt vattendrag exempelvis. Drömmen om att hitta den perfekta huvudkudden. Drömmen om att ligga med en representant från varje stjärntecken – eller okej, det var kanske inte så mycket en dröm som en fix idé. Men hur som haver, den här typen av små projekt har hållit mig hyggligt i rörelse de senaste åren. Om man går fort och skrattar mycket syns det inte att man är död. Som de gamla grekerna brukade säga. I min dagbok formulerade jag det såhär: Rörligheten som den sista återstående livsmöjligheten, frikopplad från avstamp och slutdestination, rörelsen som självändamål. Exempelvis: Nietzsches intellektuella obundna rörlighet – tänkandets glädje snarare än det tänktas glädje. Exempelvis: den bundna versens obundna rörlighet – formglädjen bortom innebörden. Exempelvis: promenerandets obundna rörlighet – flanörens frimodiga på måfå. Man skriver så mycket skitnödigt i sina dagböcker. Men den trippla förekomsten av ordet ”obundna” är kanske lite intressant? Att drömma är ju faktiskt i någon mån att binda upp sig, försvära sig till en viss ambition och riktning. Kanske är det alltså ett abnormt behov av autonomi och oavhängighet som gör att drömmarna undflyr mig? En av de oräkneliga saker som gör mig oanställningsbar på arbetsmarknaden är att de tre ord som bäst beskriver min karaktär är: trolös, halvhjärtad, spretig. Något sådant som en yrkesdröm skulle jag aldrig nånsin lyckas förbli lojal med, än mindre min drömarbetsgivare.Haha, nej, jag vet vad ni tänker nu. Då är det drömmen om självständighet som är Isabellas stora dröm i livet! Men nej, jag bara föredrar den framför ännu sämre alternativ. Självständighet är en finare omskrivning för helt vanlig skriande ensamhet, men skriande ensamhet är verkligen inte värre än skriande gemenskap. Är min inte så ringa erfarenhet.Jag har försökt att drömma negativa drömmar, om undvikande och avståndstagande. Men det känns som fusk, eller åtminstone lite blodfattigt, att drömma om vad man inte drömmer om. Och som Fernando Pessoa skriver i Orons bok: ”Somliga har en stor dröm i livet men lyckas inte leva upp till den. Andra har ingen stor dröm i livet men lyckas inte leva upp till den heller.”I väntrummet hos min psykolog bläddrar jag i ett livsstilsmagasin och memorerar följande recept: 1) Ansa och halvera jordgubbarna och blanda med socker och hälften av punchen. 2) Vispa grädden med resten av punchen. Krossa drömmarna. 3) Lägg jordgubbarna i botten av en skål och toppa med grädden och drömmarna.En kulinarisk utvikning som ser ut som ett sidospår käpprätt ner i meningslöshetens dike. Som min redaktör brukar kvida. Men vänta ett slag innan ni stänger av radion. Ge mig två minuter till. För det var ärligt talat något viktigt som jag ville förmedla med det här receptet. Låt vara att många författare formulerat det bättre, och tusentals gånger förut, det tål ändå att inpräntas: till och med krossade drömmar som dränkts i sprit är oändligt mycket mer stimulerande för livsaptiten än inga drömmar alls!Utan drömmar, ja och punch, stannar tillvaron av. Det går verkligen inte lika bra med selleri. Även människans mest sköra, omöjliga och fåfängliga drömmar skänker mål och mening åt hennes tillvaro. Om jag hade varit en essäist med författardrömmar skulle de ha skänkt nerv och nödvändighet åt den här essän. De skulle ha fungerat som en samlande kraft eller åtminstone en svamlande kraft. Energi! Liv! Längtan! Passion!Men min tillvaro och mitt skrivande präglas av känslan att livet spätts ut till något tunt och blaskigt, en kopp med kallt tevatten slängd över en torr stubbåker.Häromnatten drömde jag att jag var vilse på en enorm underjordisk loppmarknad. I ett skjul salufördes värdepapper men jag bad att få köpa den lilla hunden som satt bunden vid kassan. Den hade mörkbrun päls och safirblå ögon med en oljig grå dimma över sig: den var blind! När jag lagt alla mina pengar på disken fick jag hunden i famnen och den buffade oroligt men tillgivet på mig med sin svarta, fuktiga lilla nos. Jag lyfte på ett av de långa öronen och viskade att den aldrig skulle behöva vara rädd och borttappad mer. Vilket såklart var ett tragikomiskt löfte från någon så riktningslös som mig. Uttrycket ”en blind leder en blind” drabbar mig nu för första gången med full kraft.Nu är det snart Ekonyheter eller så. Ni har just hört en essä om en drömlös tillvaro på tomgång. Vad är det som går och går och aldrig kommer fram till den uppbyggliga och försonande slutknorren? Jag tänker att vi avrundar med lite musik istället. Sätt på något poppigt av samma stoff som drömmar vävs av.Isabella Nilsson, författare och översättare

Här kommer avsnitt 264, med temat rephållare. Vad är det, vem är det och när? Uttrycket fick vi av den danske psykologen Bo Hejlskov Elvén, som har sin bonusfamilj i Skåne, när han gästade podden 2018.  Detta är första avsnittet där vi spelar in via Zoom för att en av oss är utomlands, vilket hörs […]

Hjärtats intelligens! I detta avsnitt lär du dig om hjärtat och forskning bl.a. på vårt hjärtfält och kroppens elektricitet Hjärtat skapar ett elektromagnetiskt fält som vi kan mäta flera meter bort från oss Hur påverkar det oss själva och andra?  Uttrycket ”lyssna till ditt hjärta” innehåller väldigt många sanningar… Enligt modern forskning är vi människor till stor del elektriska varelser, och hjärtat är helt centralt i detta Visste du att … läs mer Inlägget 331: David Appelgren – Hjärtats intelligens, kroppens elektricitet & hur hjärtat skapar ditt energifält dök först upp på 4Health.se by Anna Sparre.

Inför helgens GP i Baku och Azerbajdzjan har vi gjort ett specialavsnitt där vi gästas av Rasmus Canbäck, frilansjournalist och expert på Azerbajdzjan och landets kaviardiplomati, för att snacka sportswashing. På samma sätt som Qatar utnyttjade fotbolls-vm som ett sätt för att tvätta landets rykte genom sport, så har, och är, Azerbajdzjans GP ett event som används på samma sätt men där medierapporteringen långt ifrån fått samma genomslagskraft. DÄRFÖR är veckans avsnitt ett special där vi djupdyker i hur Azerbajdzjan gått tillväga för att betala 600 miljoner kronor/år, för att ha ett race med i F1-kalendern. Uttrycket ”sportswashing” uppkom faktiskt i den moderna mediebevakningen just i samband med att Formel 1-cirkusen tog sitt pick och pack för att dra till Baku en gång/år. Vi reder ut varför F1 inte ville ha något med Ryssland att göra, då de påbörjade sitt anfallskrig mot Ukraina, men samtidigt vill fortsätta samarbetet med Azerbajdzjan trots att landets krigföring i Nagorno-Karabach.

Uttrycket falla fritt låter väldigt vackert och pittoreskt för de flesta men för William Rankin kom det att bli en mardröm  Stöd Oknytt på Patreon för att öka kvalitén på avsnitten och ta del av bonusmaterial: https://www.patreon.com/oknytt Följ Oknytt på sociala medier!  Insta: @oknyttpod Facebook: https://www.facebook.com/Oknyttpod  Har du en berättelse du vill att vi ska ta upp? Maila den till: oknyttpod@gmail.com    

Vad är själen för något, egentligen? Hur kan stor kultur ibland göra den nästan påtaglig? Ett personligt reportage av P1 Kulturs Mattias Berg om själens kulturhistoria. Det handlar mest om de stora linjerna: hur begreppet har använts i kultur och filosofi genom sekel och millennier.Men också om min egen kulturhistoria. Hur operan plötsligt vällde över mig, som tioåring, och hur jag jagat genom Rom efter Caravaggios magiska målningar.Det handlar om själen i kvantfysik och mystisk persisk poesi.Och om "Det sublima", själens komplexa syskon. Uttrycket för upplevelser som inte riktigt går att beskriva, men ändå är så obeskrivligt starka att de kan bli rent skrämmande.

Uttrycket avgörande ögonblick kanske får oss att tänka på tunga besked om sjukdom och olyckor, men det kan ju handla om en snabb förändring som gör oss glada också: en ny kärlek eller en lotterivinst. Alla har vi varit med om stunder när stora saker förändras för oss, om avgörande ögonblick. Det kommer ett hastigt besked som vänder upp och ned på allt. Med tanke på läget i Europa just nu så är det säkert många som upplever det på grund av kriget.När man pratar om avgörande ögonblick kanske tankarna först går till tunga besked om sjukdom, död, krig, olyckor, men det kan ju handla om en hastig förändring som gör oss glada också: en ny kärlek, en barndomsvän som man hittar tillbaka till, en lotterivinst eller ett nyfött barn i familjen. I Karlavagnen fredag handlar det om avgörande ögonblick, händelser som fått stor betydelse för oss.Ring till Karlavagnens programledare Gerhard Stenlund och berätta!020 22 10 30Programmet startar 21:40. Telefonslussen öppnar 20:30. Du kan också skicka e-post till karlavagnen@sverigesradio.se och dela med dig. Välkommen in i Sveriges största samtalsrum!Ansvarig utgivare: Nils Eklund.

En flera tusen år lång reportageresa rakt in i oss. Vad är själen för något, egentligen? Hur kan stor kultur ibland göra den nästan påtaglig? Det här är ett personligt program om själens kulturhistoria. Mest om de stora linjerna: hur begreppet har använts i kultur och filosofi genom sekel och millennier.Men också om min egen kulturhistoria. Hur operan plötsligt vällde över mig, som tioåring, och hur jag jagat genom Rom efter Caravaggios magiska målningar.Det handlar om själen i kvantfysik och mystisk persisk poesi. Och om "Det sublima", själens komplexa syskon. Uttrycket för upplevelser som inte riktigt går att beskriva, men ändå är så obeskrivligt starka att de kan bli rent skrämmande.

Vad är själen för något, egentligen? Hur kan stor kultur ibland göra den nästan påtaglig? Ett personligt reportage av P1 Kulturs Mattias Berg om själens kulturhistoria. Det handlar mest om de stora linjerna: hur begreppet har använts i kultur och filosofi genom sekel och millennier.Men också om min egen kulturhistoria. Hur operan plötsligt vällde över mig, som tioåring, och hur jag jagat genom Rom efter Caravaggios magiska målningar.Det handlar om själen i kvantfysik och mystisk persisk poesi.Och om "Det sublima", själens komplexa syskon. Uttrycket för upplevelser som inte riktigt går att beskriva, men ändå är så obeskrivligt starka att de kan bli rent skrämmande.

Med Rädd att flyga kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars berättar om hur Erica Jong går att vända sig till för livsvisdomar under ett helt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Författaren Erica Jong skrev nånstans att skilsmässan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt.Jag har under årtionden låtit mig inspireras av hennes romaner. De är som handböcker om åldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet få mig på så gott humör som hon.Det kanske inte är självklart att kunna Erica Jongs litterära position på sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som förändrade hennes liv ut, debutromanen "Rädd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och där begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den sålt sisådär 20 miljoner exemplar. Jag var för ung för att erfara detta men när jag hittade boken på en loppis för tjugo år sen blev jag ändå lite uppiggad retroaktivt.I "Rädd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet på tjugonio år, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som också han är psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker på planet inser Isadora att hon har gått hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det då att vara rädd för? Att klara sig på egen hand utan man, hoten från terrorister och neonazisterna. Så dyker en älskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora drömmer om ”det knapplösa knullet” med en främling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsförts felaktigt, nej, det är ingen avförtrollad promiskuitet det handlar om. Knapplösa knull är knappt genomförbara annat än i fantasin, och sex är inget botemedel för rastlöshet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, sågades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev läsarnas sexguru i generationer.Men det är snarare böckerna om åldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, först var det "Rädd för femtio". Uttrycket klämd mellan generationerna, som jag oavbrutet använde när barnen var tonåringar och föräldrarna sjuka, stal jag från henne. Andra halvan av livet ska väl inte behöva vara en pendelrörelse mellan fasa och resignation! Och det är först när man vågar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan människa för då är man inte längre rädd för att bli lämnad, sa jag till väninnorna, citerande Erica Och när jag var utled på all meningslös dejting sa hon: Man måste tycka om män för att träffa män! Aha!Som fyrtiotalist växte hon upp i ett Amerika och i en värld som hånade kvinnlig mognad men vid femtio, hävdade hon, bryter sig den galna kvinnan på vinden lös, klampar nerför trappan och sätter eld på huset. "När kärleken är klar med en har man massor av liv kvar. Varför ombeds vi alltid sätta strålkastaren på den smala sektor av våra liv som vi delar med män? Skriva om kärlek tills vi blir uttråkade själva?".På en annan loppis hittade jag sen romanen "Rädd att dö" från 2016 som i original förstås heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som är en skådespelare strax över 60 på Manhattan. Hon är hyfsat lyckligt gift för fjärde gången med en stenrik industrimagnat med hjärtproblem och hon har döende kulturföräldrar i en jättevåning. Omgiven av döden börjar hon söka lite handfast sex på sajten zipless dot com – naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker – men önskedrömmen om sex med okänd bortom ansvar funkade ju inte ens då. Och som andlig vägvisare i denna metaroman uppträder självaste Isabella Wing. Efter diverse tröstlösa dejter med skiträdda män i gummidräkter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin är mer potent än verkligheten.Jongs moraliska credo på åldershösten skulle kunna vara: Ansträng dig lite mer med det du har. Tillit och långsamhet. Och samtidigt är ansiktslyftningarna för Vanessa en klen tröst när föräldrarna dör och barnen är på rehab. Hundarna älskar en men de dör också, trots alla svindyra veterinärförsäkringar.Rundgången i romanerna gör inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer på Youtube är hon alltid bländande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon är och hon har en krass blick på det Amerika som omger henne. I "Rädd att dö" stryker jag under: "Halva moderskapet är att hålla käft". Och "det fjärde äktenskapet kommer att bli bättre ska du se".Över fiktionen ligger bara en tunn hinna, det är alltid samma föräldrar och systrar och dotter, exmän och gamla gondoljärälskare i Venedig men i handboken om skrivandet "Förföra demonen" menar hon att man alltid ska skriva – just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet behöver inte sättas på pränt". Och man behöver tro på nån demon för att kunna skriva. Det har hon lärt av nobelpristagaren Singer och sin gamla vän från sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det är livbojen som dränker en", säger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter döden. "Bara på botten kan man finna sin egenart."En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga författarkollegan som redlös vaknade upp med Norman Mailer ovanpå sig och sa: Om en enda kvinna skulle berätta sanningen om sitt liv skulle hela världen brista.Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "Rädd att dö" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanböckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende män, och insikten: Jag behöver inte få min självkänsla sönderslagen varje dag bara för att få uppleva hudlös sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utmärkt åtminstone i teorin för att försöka bryta destruktiva affärer förr. Hon är som en äldre väninna som trasslat sig genom AA och försörjt fel män i årtionden, som kan klappa en på huvudet och säga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.Ibland påminner hon också om en temporärt insiktsfull Ulf Lundell, lika flödande lättläst, vindlande iväg, tappande tråden där hon prövande utgår från de egna erfarenheterna, och kanske är det därför det så ofta bränner till: "Att kunna sitta stilla, vad är det? Ren nåd, skulle jag tro", säger Erica eller hennes alter ego. "Och det är det svåraste av allt". "Nu ska jag sitta ensam på landet och göra ett collage av mitt liv." Det är jättebra sagt!!Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som författare, för att hon kommit på att det finns enskilda liv som är mer intressanta än hennes. Det är nu inte helt säkert. Hon har fyllt åttio år och jag hoppas innerligt att det finns många uppgörelser kvar att sätta hårdlackerade naglar i, rädslor att rispa hål på. Fast hon verkar vara skitsur på förläggarna, säger i en teveintervju att "agents are whores".Så jag försjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att när jaget börjar namedroppa berömdheter och kräkas på festerna kan man läsa diagonalt en stund för på nästa sida kommer något att åter messa väninnorna, som detta helt geniala ur "Rädd att dö": "Föräldrar blir ädlare efter sin död. De blir också roligare och mer älskvärda, de börjar sakta förtjäna ens desperata kärlek."Katarina Wikars, medarbetare på Kulturredaktionen

Med Rädd att flyga kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars berättar om hur Erica Jong går att vända sig till för livsvisdomar under ett helt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Författaren Erica Jong skrev nånstans att skilsmässan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt.Jag har under årtionden låtit mig inspireras av hennes romaner. De är som handböcker om åldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet få mig på så gott humör som hon.Det kanske inte är självklart att kunna Erica Jongs litterära position på sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som förändrade hennes liv ut, debutromanen "Rädd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och där begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den sålt sisådär 20 miljoner exemplar. Jag var för ung för att erfara detta men när jag hittade boken på en loppis för tjugo år sen blev jag ändå lite uppiggad retroaktivt.I "Rädd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet på tjugonio år, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som också han är psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker på planet inser Isadora att hon har gått hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det då att vara rädd för? Att klara sig på egen hand utan man, hoten från terrorister och neonazisterna. Så dyker en älskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora drömmer om ”det knapplösa knullet” med en främling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsförts felaktigt, nej, det är ingen avförtrollad promiskuitet det handlar om. Knapplösa knull är knappt genomförbara annat än i fantasin, och sex är inget botemedel för rastlöshet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, sågades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev läsarnas sexguru i generationer.Men det är snarare böckerna om åldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, först var det "Rädd för femtio". Uttrycket klämd mellan generationerna, som jag oavbrutet använde när barnen var tonåringar och föräldrarna sjuka, stal jag från henne. Andra halvan av livet ska väl inte behöva vara en pendelrörelse mellan fasa och resignation! Och det är först när man vågar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan människa för då är man inte längre rädd för att bli lämnad, sa jag till väninnorna, citerande Erica Och när jag var utled på all meningslös dejting sa hon: Man måste tycka om män för att träffa män! Aha!Som fyrtiotalist växte hon upp i ett Amerika och i en värld som hånade kvinnlig mognad men vid femtio, hävdade hon, bryter sig den galna kvinnan på vinden lös, klampar nerför trappan och sätter eld på huset. "När kärleken är klar med en har man massor av liv kvar. Varför ombeds vi alltid sätta strålkastaren på den smala sektor av våra liv som vi delar med män? Skriva om kärlek tills vi blir uttråkade själva?".På en annan loppis hittade jag sen romanen "Rädd att dö" från 2016 som i original förstås heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som är en skådespelare strax över 60 på Manhattan. Hon är hyfsat lyckligt gift för fjärde gången med en stenrik industrimagnat med hjärtproblem och hon har döende kulturföräldrar i en jättevåning. Omgiven av döden börjar hon söka lite handfast sex på sajten zipless dot com – naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker – men önskedrömmen om sex med okänd bortom ansvar funkade ju inte ens då. Och som andlig vägvisare i denna metaroman uppträder självaste Isabella Wing. Efter diverse tröstlösa dejter med skiträdda män i gummidräkter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin är mer potent än verkligheten.Jongs moraliska credo på åldershösten skulle kunna vara: Ansträng dig lite mer med det du har. Tillit och långsamhet. Och samtidigt är ansiktslyftningarna för Vanessa en klen tröst när föräldrarna dör och barnen är på rehab. Hundarna älskar en men de dör också, trots alla svindyra veterinärförsäkringar.Rundgången i romanerna gör inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer på Youtube är hon alltid bländande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon är och hon har en krass blick på det Amerika som omger henne. I "Rädd att dö" stryker jag under: "Halva moderskapet är att hålla käft". Och "det fjärde äktenskapet kommer att bli bättre ska du se".Över fiktionen ligger bara en tunn hinna, det är alltid samma föräldrar och systrar och dotter, exmän och gamla gondoljärälskare i Venedig men i handboken om skrivandet "Förföra demonen" menar hon att man alltid ska skriva – just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet behöver inte sättas på pränt". Och man behöver tro på nån demon för att kunna skriva. Det har hon lärt av nobelpristagaren Singer och sin gamla vän från sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det är livbojen som dränker en", säger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter döden. "Bara på botten kan man finna sin egenart."En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga författarkollegan som redlös vaknade upp med Norman Mailer ovanpå sig och sa: Om en enda kvinna skulle berätta sanningen om sitt liv skulle hela världen brista.Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "Rädd att dö" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanböckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende män, och insikten: Jag behöver inte få min självkänsla sönderslagen varje dag bara för att få uppleva hudlös sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utmärkt åtminstone i teorin för att försöka bryta destruktiva affärer förr. Hon är som en äldre väninna som trasslat sig genom AA och försörjt fel män i årtionden, som kan klappa en på huvudet och säga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.Ibland påminner hon också om en temporärt insiktsfull Ulf Lundell, lika flödande lättläst, vindlande iväg, tappande tråden där hon prövande utgår från de egna erfarenheterna, och kanske är det därför det så ofta bränner till: "Att kunna sitta stilla, vad är det? Ren nåd, skulle jag tro", säger Erica eller hennes alter ego. "Och det är det svåraste av allt". "Nu ska jag sitta ensam på landet och göra ett collage av mitt liv." Det är jättebra sagt!!Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som författare, för att hon kommit på att det finns enskilda liv som är mer intressanta än hennes. Det är nu inte helt säkert. Hon har fyllt åttio år och jag hoppas innerligt att det finns många uppgörelser kvar att sätta hårdlackerade naglar i, rädslor att rispa hål på. Fast hon verkar vara skitsur på förläggarna, säger i en teveintervju att "agents are whores".Så jag försjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att när jaget börjar namedroppa berömdheter och kräkas på festerna kan man läsa diagonalt en stund för på nästa sida kommer något att åter messa väninnorna, som detta helt geniala ur "Rädd att dö": "Föräldrar blir ädlare efter sin död. De blir också roligare och mer älskvärda, de börjar sakta förtjäna ens desperata kärlek."Katarina Wikars, medarbetare på Kulturredaktionen

Med "Rädd att flyga" kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars berättar om hur Erica Jong går att vända sig till för livsvisdomar under ett helt liv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Författaren Erica Jong skrev nånstans att skilsmässan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt.Jag har under årtionden låtit mig inspireras av hennes romaner. De är som handböcker om åldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet få mig på så gott humör som hon.Det kanske inte är självklart att kunna Erica Jongs litterära position på sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som förändrade hennes liv ut, debutromanen "Rädd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och där begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den sålt sisådär 20 miljoner exemplar. Jag var för ung för att erfara detta men när jag hittade boken på en loppis för tjugo år sen blev jag ändå lite uppiggad retroaktivt.I "Rädd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet på tjugonio år, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som också han är psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker på planet inser Isadora att hon har gått hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det då att vara rädd för? Att klara sig på egen hand utan man, hoten från terrorister och neonazisterna. Så dyker en älskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora drömmer om det knapplösa knullet med en främling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsförts felaktigt, nej, det är ingen avförtrollad promiskuitet det handlar om. Knapplösa knull är knappt genomförbara annat än i fantasin, och sex är inget botemedel för rastlöshet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, sågades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev läsarnas sexguru i generationer.Men det är snarare böckerna om åldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, först var det "Rädd för femtio". Uttrycket klämd mellan generationerna, som jag oavbrutet använde när barnen var tonåringar och föräldrarna sjuka, stal jag från henne. Andra halvan av livet ska väl inte behöva vara en pendelrörelse mellan fasa och resignation! Och det är först när man vågar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan människa för då är man inte längre rädd för att bli lämnad, sa jag till väninnorna, citerande Erica Och när jag var utled på all meningslös dejting sa hon: Man måste tycka om män för att träffa män! Aha!Som fyrtiotalist växte hon upp i ett Amerika och i en värld som hånade kvinnlig mognad men vid femtio, hävdade hon, bryter sig den galna kvinnan på vinden lös, klampar nerför trappan och sätter eld på huset. "När kärleken är klar med en har man massor av liv kvar. Varför ombeds vi alltid sätta strålkastaren på den smala sektor av våra liv som vi delar med män? Skriva om kärlek tills vi blir uttråkade själva?".På en annan loppis hittade jag sen romanen "Rädd att dö" från 2016 som i original förstås heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som är en skådespelare strax över 60 på Manhattan. Hon är hyfsat lyckligt gift för fjärde gången med en stenrik industrimagnat med hjärtproblem och hon har döende kulturföräldrar i en jättevåning. Omgiven av döden börjar hon söka lite handfast sex på sajten zipless dot com naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker men önskedrömmen om sex med okänd bortom ansvar funkade ju inte ens då. Och som andlig vägvisare i denna metaroman uppträder självaste Isabella Wing.  Efter diverse tröstlösa dejter med skiträdda män i gummidräkter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin är mer potent än verkligheten.Jongs moraliska credo på åldershösten skulle kunna vara: Ansträng dig lite mer med det du har. Tillit och långsamhet. Och samtidigt är ansiktslyftningarna för Vanessa en klen tröst när föräldrarna dör och barnen är på rehab. Hundarna älskar en men de dör också, trots alla svindyra veterinärförsäkringar.Rundgången i romanerna gör inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer på Youtube är hon alltid bländande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon är och hon har en krass blick på det Amerika som omger henne. I "Rädd att dö" stryker jag under: "Halva moderskapet är att hålla käft". Och "det fjärde äktenskapet kommer att bli bättre ska du se".Över fiktionen ligger bara en tunn hinna, det är alltid samma föräldrar och systrar och dotter, exmän och gamla gondoljärälskare i Venedig men i handboken om skrivandet "Förföra demonen" menar hon att man alltid ska skriva just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet behöver inte sättas på pränt". Och man behöver tro på nån demon för att kunna skriva. Det har hon lärt av nobelpristagaren Singer och sin gamla vän från sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det är livbojen som dränker en", säger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter döden. "Bara på botten kan man finna sin egenart."En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga författarkollegan som redlös vaknade upp med Norman Mailer ovanpå sig och sa: Om en enda kvinna skulle berätta sanningen om sitt liv skulle hela världen brista.Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "Rädd att dö" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanböckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende män, och insikten: Jag behöver inte få min självkänsla sönderslagen varje dag bara för att få uppleva hudlös sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utmärkt åtminstone i teorin för att försöka bryta destruktiva affärer förr.  Hon är som en äldre väninna som trasslat sig genom AA och försörjt fel män i årtionden, som kan klappa en på huvudet och säga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.Ibland påminner hon också om en temporärt insiktsfull Ulf Lundell, lika flödande lättläst, vindlande iväg, tappande tråden där hon prövande utgår från de egna erfarenheterna, och kanske är det därför det så ofta bränner till: "Att kunna sitta stilla, vad är det? Ren nåd, skulle jag tro", säger Erica eller hennes alter ego. "Och det är det svåraste av allt". "Nu ska jag sitta ensam på landet och göra ett collage av mitt liv." Det är jättebra sagt!!Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som författare, för att hon kommit på att det finns enskilda liv som är mer intressanta än hennes. Det är nu inte helt säkert. Hon har fyllt åttio år och jag hoppas innerligt att det finns många uppgörelser kvar att sätta hårdlackerade naglar i, rädslor att rispa hål på. Fast hon verkar vara skitsur på förläggarna, säger i en teveintervju att "agents are whores".Så jag försjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att när jaget börjar namedroppa berömdheter och kräkas på festerna kan man läsa diagonalt en stund för på nästa sida kommer något att åter messa väninnorna, som detta helt geniala ur "Rädd att dö": "Föräldrar blir ädlare efter sin död. De blir också roligare och mer älskvärda, de börjar sakta förtjäna ens desperata kärlek."Katarina Wikars, medarbetare på Kulturredaktionen

Uttrycket kultur i Sverige omfattar allt kulturliv i Sverige, medan svensk kultur vanligen räknas som en västerländsk, närmare bestämt nordisk kultur, och delar egenskaper och uttryck främst med dessa. Men vilka konkreta exempel finns det? Och hur unikt svenska är dessa egentligen? Välkommen till DBAP där jag gästas utav Ralf Sievertsson, biträdande universitetslektor vid WCMM- Wallenberg center för kulturfilosofisk forskning. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/daniel-andersson9/message

I andra avsnittet talas det om Cola på fat och dubbel IPA. Uttrycket hazy diskuteras och vi får en insyn hur det är att trycka ut limiterad öl på kort tid. Hantverksöl och fokus på musik tas även upp under avsnittet. Med Jonatan Östblom Smedje Klipp: Erik ”Wenkan” Wennerqvist Grafik: Carl Lauren

I andra avsnittet talas det om Cola på fat och dubbel IPA. Uttrycket hazy diskuteras och vi får en insyn hur det är att trycka ut limiterad öl på kort tid. Hantverksöl och fokus på musik tas även upp under avsnittet. Med Jonatan Östblom Smedje Klipp: Erik ”Wenkan” Wennerqvist Grafik: Carl Lauren

Om ljuset och dess förutsättning. Den judiska ljusfesten som firas i åtta dagar, i år från 28 november till 6 december. Bakgrunden till högtiden är ett våldsamt frihetskrig när det judiska folket återtog templet i Jerusalem. Hur berättar man idag om det för sina barn? Kanske just genom att prata om konfliktlösningar, både de goda och de våldsamma. Genom att kasta just ljus över konflikter och försöka förstå. Alla judar är ålagda att försöka laga världen. Uttrycket för det är Tikkun Olam och varje jude är ålagd att göra en del av arbetat, inte allt, inte hela arbetet det vore för mycket begärt men en del av det. För att orka det i en värld som ännu är präglad av konflikter och nu dessutom hotad av miljöförstöring och andra svårigheter behöver vi ljus. Barnen behöver sina presenter inte för att efterlikna den sekulära julklappshetsen men för att känna att det långa året och det mörka mörkret och den egna ansträngningen för att vara en god människa, och en god jude, också ger en smula materiell belöning.Karin Brygger är författare i Göteborg.MusikFlyga av och med Ida Gillner  Ljudmix Frida Claesson JohanssonProducent Neta Norrmoför Sveriges Radio Göteborgliv@sverigesradio.se

Kim Jong-Un menar numera att svarta svanar skall ingå i den nordkoreanska kostcirkeln... Eller menar han kanske något annat? Cygne noir (franska för svart svan) även kallad den svarta svanen-teorin, innebär att göra någonting som ansetts omöjligt, att motbevisa något som varit närmast en sanning. Denna vetenskapsteoretiska teori beskrevs först av Nassim Nicholas Taleb i hans bok The Black Swan. Uttrycket härstammar från ett exempel som använts för att förevisa problematiken med att använda induktion som bevismetod, som utgår från den historiska utsagan att "alla svanar är vita". En tes som falsifierades när fågelarten svart svan påträffades i Australien. Teorin har utvecklats för att förklara: * Den oproportionerligt stora roll som sällsynta händelser med stor effekt och vilka är svåra att förutse och som är bortom de normala förväntningarna i historia, vetenskap, ekonomi och teknik har. * Att sannolikheten för de därav sällsynta händelserna inte är beräkningsbar med hjälp av vetenskapliga metoder, på grund av själva naturen av låg sannolikhet * Den psykologiska bias som gör människor individuellt och kollektivt omedvetna om den massiva roll en sällsynt händelse har haft i historiska frågor. Cygne noir avser endast oväntade händelser av större omfattning och konsekvens och deras dominerande roll i historien. Sådana händelser, som anses vara extremt avvikande, spelar tillsammans oerhört mycket större roll än vad vanliga händelser gör. Han kategoriserar bl.a internets uppkomst, persondatorn, första världskriget och 11 september-attackerna som exempel på Cygne noir-händelser - om nu någon kan ta detta på något som helst allvar... ;) #CarlNorberg #DeFria #RealNews De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

På torsdag är det på dagen 20 år sedan den svensk-eritreanska författaren och journalisten Dawit Isaak fördes bort. Sedan dess har han suttit fängslad utan rättegång. Vad var det som hände den där septembermorgonen 2001 och hur har vägen fram till idag sett ut? Sveriges radios mångårige medarbetare Åke Pettersson har följt fallet i nära två decennier och berättar här om tyst diplomati; en nyckfull regim och om hoppet som trots allt finns. ESSÄ: VAD HÄNDER (INTE) NÄR FÖRFATTAREN TAR BLADET FRÅN MUNNEN?  Uttrycket att ta bladet från munnen har funnits länge på många språk. Men vad är det för blad vi talar om? Inom litteraturen finns det en stark förväntan på att bladet ska falla, då det gäller autofiktionen och rena självbiografier. Men hur sann blir den ocensurerade sanningen då författare tar bort bladet från munnen? Det frågar sig författaren Ulrika Kärnborg i dagens essä, med utgångspunkt i några exempel ur den svenska utgivningen. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Eskil Krogh Larsson

Uttrycket kommer ifrån golfen och innebär att göra det bästa av situationen. Hur man hanterar en situation som inte blivit som man först tänkt kan ha stor betydelse för hur slutresultatet kommer se ut. Charlie och Cathrin resonerar kring om vi ofta gräver ner oss för när bollen inte ligger där vi vill, eller om vi är för snabba med att slå iväg bollen vid första bästa möjlighet. Hur vi än handlar behöver vi ibland stretcha vårt synsätt för att skapa nya resultat från vart än bollen ligger.

Uttrycket femmewashing visar på hur snubbarna går in med miljarder i företaget som ska ”stärka tjejerna inte och yttre”, men vad är skillnaden på 90-talets covergirls och dagens Influencers när det står en dubbel-scam bakom hela kapitalet? Vi minns vår Kent-låter och hur dom förändrade oss på djupet. Även skådisarna i ”Vänner” är förändrade och vi konstaterar att botox gör oss alla humorbefriade och analyserar varför det stör oss så. Som vanligt vandrar vi över sundet mot Köpenhamn och förlorar oss i frågor om journalister som knullar på swingersklubb med mikrofon i handen och undrar om en kvinna på P4 i Sverige skulle pippa med jobbet som kuliss.

Under tredje vågen väljer danskarna att släppa den största sexrapporten i mannaminne, Projekt Sexus. Det är en odejlig statistik över homofobi, sexskam och impotens. Uttrycket ”store patter” får oss att gå in i debattmood. Anitha blir kalasutbränd när 10-åringarna inser att det är ”fri bar”. Cancel Culture skapar rädsla hos oss och JK Rowling. Ann är swishutbränd och allt allt måste förtäljes!!!!

I takt med den artificiella intelligensens framväxt kommer de mänskliga förmågorna att bli mer efterfrågade. Så varför värderar vi dem inte högre? Eva-Lotta Hultén slår ett slag för praktisk kunskap. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den rättrådiga stenhuggarhustrun Gertrud vill inte bara att hennes sju barn ska bli duktiga på att hjälpa till hemma och få bra yrken; hon vill att de ska bli goda människor. Därför lär hon dem att läsa, skriva, räkna och uppöva yrkeskunskaper men också att reflektera och visa medkänsla. De får träna konkret på de kunskaper hon förmedlar. Matematik övas genom att stega upp avstånd i hemmet och jämföra olika väggars längd med varandra. Eftertanke uppmuntras varje lördagskväll när alla redogör för vad de kunde gjort bättre under veckan. Empati praktiseras genom att barnen får fundera över hur de kan hjälpa andra och sedan genomföra de goda gärningarna dagen därpå. De får dessutom lära sig att spinna garn och utövar denna syssla medan de repeterar bibelverser eller tränar stavelser. Learning by doing. Uttrycket har använts för att beskriva en skolundervisning som ger eleverna möjlighet att lära in och tillämpa sina kunskaper genom praktiska övningar. Begreppet förknippas med filosofen och pedagogen John Dewey. Han använde aldrig själv exakt de orden men utvecklade idéer i den andan på sin experimentskola i Chicago kring sekelskiftet 1900. Men andra hade gått före honom. En var Johann Heinrich Pestalozzi som utvecklade sina tankar i slutet av 1700-talet. Det var han som i romanen Lienhard och Gertrud lät bondkvinnan Gertrud visa hur hans idéer om utbildning för yngre barn såg ut i praktiken. Gertruds praktik uppmärksammas i berättelsen av lokala myndighetspersoner som bestämmer att byskolan ska börja arbeta enligt hennes principer, inklusive spinnande på lektionstid. Lienhard och Gertrud handlar inte bara om fostran och utbildning av barn utan om livet i en schweizisk bondby i slutet av 1700-talet och var en populär bok i sin samtid. I den engelska upplaga jag hittar på nätet, och som kom ut 1895, alltså runt 100 år efter att boken först publicerats, konstaterar emellertid översättaren i sitt förord att berättelsen i sitt originalskick bitvis är så tråkig att den är omöjlig att läsa utan att gäspa. Det är inte för sina litterära kvaliteter den fortsatt att vara relevant utan för sina tankar om utbildning. Pestalozzi fortsatte utveckla både idéer och praktik genom att förestå, och själv driva skolor, med blandad framgång. En skola fick läggas ner på grund av bristande ekonomi, från en annan blev han bortkörd men en tredje var under en tid mycket populär bland rika och ansedda i Europa, som skickade sina barn dit. I en senare bok beskriver Pestalozzi sina idéer mer ingående och förklarar varför han anser att barn behöver utvecklas inte bara kunskapsmässigt utan också som medborgare och medmänniskor. Gertrud förekommer inte alls i denna bok, som är en samling brev skrivna till vännen Gessner, men Pestalozzi kapitaliserar med titeln på sin tidigare romans popularitet. Det var säkert klokt för Huru Gertrud fostrar sina barn är rörig och tjatig och sannerligen ingen njutning att läsa. Man får verkligen vara intresserad av Pestalozzis idéer för att ta sig an den. Det var bland andra Otto Salomon, som var en av dem som utvecklade den svenska skolslöjden. Han drev kursverksamhet och slöjdseminarium vid Nääs, utanför Göteborg och lät 1896, 150 år efter Pestalozzis födelse, ge ut boken på svenska, med ett eget, förklarande och upplysande förord. Otto Salomon verkade i Pestalozzis anda. Han hade ett socialt patos, ville höja aktning och status för kroppsligt arbete och utveckla sina elever som hela människor. En annan person som tog intryck var Ellen Key som refererar till Pestalozzi i sin banbrytande bok Barnets århundrade. Hon lyfter främst fram hans betoning av att arbeta med barnets själsliv men det går att se många likheter dem emellan vad gäller exempelvis synen på de praktiska sysslornas betydelse. Barn bör få lära känna verkligheten omkring sig och själva bidra till den. I Sverige har idéer om att göra lärande konkret, stimulera alla sinnen, utbilda individen i sin helhet och främja värderingar och förmågor traditionellt haft en stark ställning men också alltid mött motstånd. Varför lägga tid på att grupparbeta eller teckna när katederundervisning är mer effektivt för faktaförmedling? Det finns nog heller ingen som sanningsenligt skulle kunna hävda att handens kunskap någonsin haft lika hög status som huvudets. Att ha kvar ämnen som slöjd, idrott och bild har allt som oftast motiverats med att de har positiv inverkan också på de mer akademiska ämnena, istället för att hävda deras värde i egen rätt. Något som också slagit mig som egentligen märkligt är hur viktigt många tycker att det är att alla gymnasieprogram ska vara studieförberedande, alltså ge möjlighet att läsa vidare på högskola; medan ingen propagerar för det omvända: att alla gymnasieprogram ska ge kompetens för att klara ett konkret yrke och bidra till samhället direkt efter gymnasiet. Men varför skulle inte alla som läser exempelvis naturvetenskapligt program också kunna få läsa till en undersköterskebehörighet på köpet, och alla som läser samhällsprogrammet ges kunskaper inom handel eller vaktmästeri? Vi är uppenbarligen inte särskilt angelägna om att höja statusen för praktiska yrken eller underlätta för alla att få jobb efter gymnasiet, utan nöjer oss med att möjliggöra klassresor. Dock bara åt det håll vi uppfattar som uppåt i hierarkin: från handens till huvudets domäner. Vilket bör tilläggas är en förenkling av hur det ligger till för många mer fysiska yrken kräver naturligtvis också stora doser tankeverksamhet. I tider av artificiell intelligens spås arbetsmarknaden komma att efterfråga framför allt de specifikt mänskliga förmågorna, som omdöme, samarbetsförmåga eller inlevelseförmåga. Men också kvalificerade hantverkskunskaper och omsorgskunskaper anses ha en lysande framtid. Robotar är dåliga på att efterlikna både mänskliga känslor och rörelser. En förskolepedagogs, rörmokares eller renoverande snickares arbetsuppgifter kommer troligen inte kunna tas över ens av den mest intelligenta maskin. Till det kommer att vi också i framtiden kommer ha behov av att känna mening och stå i relation till samhället och till andra människor. Forskaren Martin Lackéus och läraren Maria Wiman är några av de som nu börjat forska kring och arbeta med vad de kallar för värdeskapande lärande. Alltså lärande som ger eleverna möjligheter att konkret bidra och göra något för andra. Det kan handla om att läsa sagor för yngre barn, hjälpa gamla eller nyanlända eller rädda utrotningshotade djur. För den som undrar: ja, det ger också mätbara effekter på elevernas studieresultat, även om det inte är huvudpoängen. Det går att se en båge från Pestalozzis skola till dagens, där samma tankar och praktik stötts och blötts genom århundradena och det är en vacker båge. Den bär utbildningens roll för att utveckla det sant mänskliga hos oss. Eva-Lotta Hultén, författare och journalist

Svensklärare ställer språkfrågor till Språket. Och vi tar reda på hur ämnet svenska har förändrats över tid och vad som är viktigast att lära sig på svensklektionerna. Veckans språkfrågor Vad är mest korrekt svensklärare eller svenskalärare? Hur kommer det sig att båda varianterna förekommer? Hur ska man förklara för elever att konståkning är ett substantiv? Vilken metod är bäst för att ordklassbestämma ett ord? Vad är det viktigaste att lära sig i ämnet svenska i grundskolan? Hur har ämnet svenska förändrats över tid? Uttrycket "vilket menas med har börjat dyka upp i elevers texter, vad är det för formulering? Hur ska ordet incident förstås och användas? Språkvetare Ylva Byrman, universitetsadjunkt i svenska språket vid Göteborgs universitet. Gäst Ann Boglind, pensionerad svensklärare med 32 års erfarenhet, tidigare även lärarutbildare, författare till läroböcker för både skola och högskola och lektor i svenskämnets didaktik vid Göteborgs universitet. Programledare Emmy Rasper.

I fotoblixtrarnas sken blev de gamla filmstjärnorna till, men vilka är det som skapas i dagens kameraljus? Thomas Steinfeld reflekterar över blixtens kulturhistoria och dialektik. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I Federico Fellinis film Det ljuva livet från 1960 förekommer en scen, där Anita Ekberg lämnar ett flygplan. Hon spelar en filmstjärna, hon bär solglasögon och breder ut sina armar, hon stiger långsamt nerför landgången. Vid trappans ände sprattlar ett gäng pressfotografer. Allihopa är utrustade inte bara med tunga kameror, utan också med stora, blänkande reflektorer kopplade till sina apparater. Scenen utspelar sig mitt på dagen. Det kan inte finnas några hemligheter som måste ryckas ur mörkret. Det blixtrar ändå. Reflektorena är en del av en iscensättning, så som själva stegen ur flygplanet är ett spel inför publiken. Scenen visar att förhållandet mellan stjärnan och fotograferna inte bara är tätt, utan att de behöver varandra, ömsesidigt: Skådespelaren blir inte till stjärna, om den inte bjuder offentligheten på sig själv. Offentligheten ombesörjes av blixtfotograferna, med licens till alla möjliga kränkningar av privatsfären. De blottar och de lyser upp, ofta på en och samma gång. Paparazzo kallas en sådan stjärnornas fotograf, efter en rollfigur ur just filmen La dolce vita. Denna figur är en italiensk uppfinning. Den skapades under femtiotalet, när de stora amerikanska filmbolagen flyttade en del av sina produktioner till Rom, för att det var så mycket billigare att spela in vissa filmer där, filmer som Ben Hur med åttatusen italienska statister utan anslutning till någon fackförening. I Hollywood, utanför dåtidens Los Angeles, hade denna tidens filmstjärnor varit skyddade. I Rom, där de brukade bo på ett av hotellen på Via Veneto, mitt i staden, blev de däremot ett lätt offer för attackfotografen, så som han heter på italienska: fotógrafo dassalto. Paparazzon övertog en amerikansk teknik. Det bländande ljuset som man kunde ta med sig, i en liten väska eller bara hängande över axeln, hade redan innan andra världskriget varit ett redskap för pressfotografer. De hade specialiserat sig på att försörja tidningarna med bilder på brottsplatser eller till och med på brottsoffer. Deras gärningar följde samma dialektik som paparazzons verksamhet. Så som fotografen formade stjärnan genom att bära dennes bild till offentligheten, så dokumenterade dess amerikanske föregångare inte bara brottsplatsen. Han skapade den också, för en publik av miljontals voyeurer. Förr hade det bara funnits en bit asfalt i storstadens mörker. Sedan kom blixten för att skära ut en bit av denna banala realitet. Blixten betydde: Här har det hänt. Mörkret omkring blev då ännu mörkare, liksom ingen människa blir så ensam som en stjärna som ingen vill se. Både detektiven och reportern tillhör demokratins pionjärer: Detektiven upptäcker brottet var än det har gömts. Reportern underrättar offentligheten om vad detektiven upptäckte. Tillsammans reparerar de tillvaron. Under femtiotalet fanns det en amerikansk tv-serie med titeln Man with a Camera. I hjälten, spelat av Charles Bronson, förenas båda yrken: Han skaffar fram bilderna som ingen annan förmår att ta. Hans viktigaste redskap är en kamera med reflektor. Fotoreportern Peter Parker, människan bakom en ännu idag populär varelse med namnet Spiderman, är en arvtagare till mannen med kameran, med garanti på att vara på brottsplatsen först. När många fotografer blixtrade samtidigt, förr i tiden, uppstod ett slags fyrverkeri, innefattande små explosioner och vit rök. På engelska kallas detta skådespel a flurry of flashes. På tyska är ordet ännu vackrare: Blitzlichtgewitter. Rakt översatt: blixtljusåskväder. Uttrycket påminner inte bara om att blixten brukade markera en övergång till det övernaturliga, så som i de flesta historier om Frankenstein, där monstret föds, medan blixtarna kommer från alla håll. Ordet bevarar dessutom en känsla för våldsamheten med vilken blixten slår till. Motivet användes i en av historiens mest berömda filmer, i Alfred Hitchcocks Fönstret mot gården från 1954. I slutet vinner hjälten genom att blända boven med hjälp av några fotoblixtar. Han hade lagt dem tillrätta som om de varit patroner för en revolver. Hjälten, trots att han spelas av James Stewart, är även han av tvivelaktig karaktär. Det finns för mycket fönstertittare i honom, för att man ska kunna tro att han är en helt oklanderlig man. De gamla blixtlamporna, de som kort fräste till för att sedan bli blinda, är numera försvunna. Dels behövs de inte längre, för att ljusstyrkan i moderna kameror är högre än de varit i analoga tider. Dels ersattes de med elektroniska, gasfyllda blixtlampor som kan användas tusentals gångar. I mobiltelefoner används lysdioder, som är svagare, och ljuset är svårare att styra. Men de förknippar minimal storlek med enkel användning. Visserligen blixtrar det fortfarande, när skådespelare skrider över röda mattan, eller när världspolitiker träder fram till mikrofonen. Blixtrandet är dock inget undantag längre. Det blixtrar numera alltid och överallt. Ibland ser man en öppen buss körandes genom Via Veneto i Rom. Medan guiden förklarar var exakt Anita Ekberg, Marcello Mastroianni, Elizabeth Taylor och alla de andra höll hus, blixtrar det från alla telefoner, mot ett utomhuscafé utan gäster, mot en hotellfasad, mot en tom plats på trottoaren. Det är mitt på dagen. Det finns ingenting som man inte kunde se utan blixt. Åskvädret har förvandlats till en vardagsföreteelse av beskedliga mått. Den blottar ingenting, och den lyser inte upp någonting, förutom fotografens självmedvetande. Jag var där, säger denna fotograf till sig själv. Eller kanske ännu mer: tänk att det var jag som var på detta ställe. I detta självförsäkrande upprepas hela dialektiken som kännetecknade blixtfotografiet från början. Men den tar en vändning till. Så som den gamla blixten skapade stjärnan, som utan denna upplysning enbart varit ett hål i luften, så skapar den moderna blixten fotografen själv, i mån som stjärna. Logiken som gäller för alla selfies kommer till användning även om fotografen själv inte skulle synas på bilden: Tänk att det var jag. Samtidigt återvänder brottsplatsen. Visst utmärker sig  trottoaren inte på något sätt från oändligt många andra trottoarer i Rom. Men det var där det hände. Och det var där jag var. Och så börjar blixtarna och bilderna, stjärnorna och de okända, fotograferna och publiken bilda ett kretslopp, där alla positioner går över i varandra, i allt snabbare takt. Tänk hur opraktiskt det hade varit om blixtrarna, som i gamla dagar,  enbart hade kunnat användas en enda gång. Thomas Steinfeld, författare, professor i kulturvetenskap och tidigare kulturchef på Süddeutsche Zeitung

Vad händer när vi plötsligt inte kan träna på som vanligt? När livet snurrar till pg a skada, sjukdom, pandemier eller andra tokigheter som exempelvis Julen. Är allt det jobb vi lagt ner på styrka, kondition, teknik mm. då förgäves?! Det vi fruktar när vi tänker i dessa banor är träningsprincipen om återgång (reversibilitet), att de "gains" vi får när vi sliter och svettas är en färskvara. Uttrycket "use it or lose it", har nog flera av oss hört förr. Men är det veklingen så enkelt? Kanske inte.... OBSOBS! om du tycker ljudet är bättre än vanligt så är det inte du som rensat öronen utan vi som har haft proffshjälp av ingen mindre än Sebastian Mårtensson. Han har klippt, klistrat, putsat och filat för att göra det bästa möjliga med vår enkla garderobsinspelning. Skulle du som lyssnar också rådda med podd och vara i behov av liknande hjälp, hör av er så kan vi förmedla vidare till Sebastian.

Marie Agerhäll ligger bakom succéserien Dips på SVT, om tämligen inkompetenta karaktärer på Utrikesdepartementet. Hör henne berätta om hur hon tog steget från manusarbetet och in framför kameran, till en av huvudrollerna i serien. Apropå uttrycket "Vad sa din penis?" säger hon att det är så roligt att skoja med män som har makt, är oemotsagda och får hålla på lite hursomhelst.

Tidlösa kallar man en av de växter som finns med i dagens program. Kopplingen är tid för lökar, knölar och liknande som man planterar nu! Uttrycket lök på laxen får väl kopplas till att en av Hasse och Annika lyckades bättre än den andra med pumpaodlingen och därmed kan stoltsera med en pumpa på i runda slängar 20 kg Välkommen till säsongens trettonde avsnitt av Trädgårdssnack!

Uttrycket "culture eats strategy for breakfeast" är ju känt sedan tidigare. Men att det i framtida, framgångsrika företag behövs två olika affärskulturer som måste samexistera gör uttrycket lite mer komplext. Baserat på tidigare erfarenheter och nya insikter hämtade från boken "The invincible Company" diskuterar vi i detta avsnitt tillsammans med Thomas Hagbard, Business Innovation Consultant, vad som blir avgörande för att ett företag skall våga, vilja och kunna innovera för att fortsätta vara relevant för både gamla och nya kunder.

Veckans recensioner: Gutamålsbokens pris, Mendez självpromotion, Tobbe Ek, ICA, Britter, Gin & tonic, Östermalmshallen, Uttrycket "sitt still i båten" och Frida Lund. 

Uttrycket "risigt i kistan", hockeyrövar och Pontus spyr hat över statistik.   Samt tre skämt förstås.

Kan man lita på SCB:s statistik? Ska vi andra göra det? Hör vår makroexpert Felicia Åkerman.Unionens chefekonom Katarina Lundahl berättar om sin dagsfärska - och relativt ljusa - konjunkturprognos.Oroligheterna i Hong Kong trappas upp. Nu har de nått finanskvarteren. Dessutom har enklavens ekonomi fått sig en rejäl knäck. Di:s Asien-korrespondent ger sin bild av läget. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Uttrycket ”vänta och se” kan vara det tröttaste man hört. Om Nacka Juniors tunga spelartapp som tar laget mot botten och glädjen över SFL-premiären som äntligen är kommen.

Vi förstår att ni alla har väntat på dom två bomberna som skulle släppas i detta avsnitt och ja här har ni dom… Sofia har köpt lägenhet OCH ska byta jobb. Det måste ju såklart diskuteras! Sophie har börjat övningsköra och haft sin första dispyt med alkoblåset. Det tar oss till en het debatt om alkohol i trafiken och vi blandar in Filip och Fredrik i det hela. Dagens tema är att växa upp, mognad och vår mentala ålder där Sofia testar Sophie genom ett mognadhetstest. Vi tar även upp fördelar och nackdelar med att växa upp. Uttrycket ”frihet under ansvar” leder oss in i en livlig debatt om droger där vi minst sagt inte är några experter. Podden avslutas med en gäst…. Vår kära vän Elsa Roos välkomnas till podden och levererar några visa ord. Instagram @sofiiaalundberg @ssophieek

Förr funkade "Skulle jag kunna be att få?" Nu har uttrycket blivit ålderdomligt. Hur vi pratar för att vara artiga förändras. Henrik Rosenkvist guidar genom trevlighetsmarkörer i språket. Veckans språkfrågor Har uttrycket "jag skall be att få" blivit mindre vanligt och vad kan man säga istället för att be om något på ett artigt sätt? Varför är skyltar med uppmaningar så omständligt skrivna? Som till exempel "rastning av hundar förbjuden" istället för "hundar får inte bajsa här". Är negationer som "kan du inte ge mig fjärrkontrollen?" även vanliga på andra språk? Är svenskan ett mindre vänligt språk än andra språk? Uttrycket "vänta kvar" kan höras i telefonköer. Är det ett korrekt uttryck och vad har hänt med "vad god dröj"? Har ordet trevligt fått en mindre trevlig betydelse? Språkvetare Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet. Programledare Emmy Rasper.

Ute: 1. Cyklar med många växlar 2. Att ha ett hemligt band bokat på en festival 3. Att vika ut sig (tack, Loke) 4. Att säga "städa så hittar du den/det" till en stökig person som letar efter nåt. 5. Att säga "sitt inte på bollen för då blir den äggformad" (tack, Svante Berg) 6. Uttrycket "att ställa krav är att bry sig". 7. Att säga att man "är game" 8. Färsk pasta 9. Att snacka om särskrivningar Inne: 1. Att vara lite vidskeplig 2. Att säga att någon är en brudmagnet 3. Att presentera politiskt vinklad statistik som "ren fakta". 4. Att använda högst personliga anekdoter som politisk retorik 5. Att skämmas inför sina framtida barnbarn 6. Plus-sizebrudar 7. Att jämföra SVT och public service med sovjetisk statspropaganda

Inne: 1. Att göra en film/serie om en person som från Sthlm flyttar hem till sin småstad och motvilligt måste hjälpa till att lösa ett mord som begicks för längesen. 2. Att göra TV-serier av film 3. Kockspråk hos allmänheten 4. Välgörenhet i form av crowdfunding Ute: 1. Att inte ta någon skit 2. Uttrycket "Arbetsförnedringen"

I det nya avsnittet av Tro & Förnuft samtalar Erik Åkerlund och Christoffer Skogholt med Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms Universitet, om hennes bok "Alternativa fakta", som kom ut 2017 och som fick Natur och kulturs populärvetenskapliga pris i början av mars av 2019. Åsa Wikforss vill i boken presentera filosofiska redskap som kan hjälpa oss att tänka klarare kring kunskap och kunskapsanspråk. Vad menar vi när vi säger att kunskap är "socialt konstruerad"? Innebär det att vi inte kan ha någon objektiv kunskap? Innebär det att verkligheten är socialt konstruerad, eller snarare de begrepp som vi beskriver verkligheten med? Uttrycket "alternativa fakta" myntades av en av Trumps rådgivare, Kellyanne Conway, som använde det om Sean Spicers (Trumps presstalesperson) påstående att Trumps installation var mer välbesökt än Obamas, trots att detta var falskt.  I boken diskuterar Åsa Wikforss ett antal problematiska fenomen, inte minst vad hon kallar för "faktapolarisering", som står för att våra ideologiska ställningstaganden tenderar att sortera ut vilka fakta vi tar till oss, accepterar och betonar.  Relaterad till faktapolarisering är också uttrycket "kognitiv penetrering", som står för fenomenet att beroende på vår förförståelse så bedömer vi samma situation på väldigt olika vis. Wikforss berättar om hur samma videosnutt på en demonstration bedömdes som antingen våldsam eller fredlig beroende på vad man fick veta att demonstrationen gällde - om det var något man sympatiserade med bedömdes den som fredlig och var det något man var emot bedömdes den som våldsam. Boken illustrerar hur filosofisk medvetenhet kan stimulera ett bättre offentligt samtal. En av poängerna i boken är att det filosofiska kritiska tänkandet inte bara ska användas på "de andra" utan också på en själv. Det är en viktig skillnad mellan filosofisk och politisk diskurs. Hållpunkter i programmet: 0 - 10 minuter: Presentation av tematiken och några centrala tankar i boken Alternativa fakta. 10 - 25 minuter: Vi ringer upp Åsa och frågar: vad gör en filosof på dagarna? Varför skrev Åsa Wikforss boken nu? Filosofin som kritisk resurs i det offentliga samtalet och framtiden för Trump. 25 - 50 minuter: Hur ska man avgöra mer "övergripande" kunskapsanspråk som: finns det mänskliga rättigheter? Finns Gud?  Vad är "goda skäl"? Finns det mer än empirisk evidens? Finns moralisk kunskap? Länkar:  Åsa Wikforss sommarprat Åsa Wikforss hemsida

”Krogveckan” är i full gång, och Edward Blom och Mats Ryd fortsätter sin upptäckt av asiatiska smaker i form av mat och drycker på Miss Voon på Sturegatan i Stockholm (ett restaurangbesök som inleddes i episod 33). De diskuterar såväl chili och sichuanpeppar som huruvida kockar i regel är extroverta eller introverta – och Mats myntar, apropå en hälleflundra med läcker smörsås smaksatt med chilipasta och rökt vinäger och toppad med avrugakaviar, uttrycket: ”Att rata en smörsås är som att riva en kakelugn”.Edward berättar om 1800-talets tonårsidol Sigge Wulff, och Mats avslöjar sina drömmar om att få röka på balkongen mot att bjuda grannen på glögg i sommar. Från sommarglögg är steget inte långt till sangria, och Miss Voons restaurangchef Jonas Svensson berättar om när han försökte få stockholmarna att dricka ”sakegria”, samt hur han tycker att restaurangutbudet förbättrats under hans år i branschen.Åter till den asiatiska maten! Edward och Mats talar om sina kulinariska färdtåg i Österlandet, med besök i bland annat Kina, Singapore och Malaysia, och hur de upptäckt olika asiatiska kök på svensk hemmaplan. Dessutom ger de vissa shoppingtips (och Mats tipsar även om bloggen www.thewoksoflife.com).Veckans etikettdiskussion avhandlar huruvida man ska äta desserter med gaffel eller sked. Uttrycket ”göra en Edward” definieras denna gång som att ”boka ett resataurangbesök per kväll”, åtminstone under Krogveckan, och avslutningsvis slår de båda gastronomerna ett slag dels för spontanätande på krogen, dels för att äta i bardisken.P S Tävlingen – i samarbete med Bookatable – om att få vara med om en framtida poddinspelning pågår till och med den 1 februari! Se: www.instagram.com/p/BtAuZrthUbB See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi besöker laboratoriet där man studerar dyngbaggar och andra djur som använder stjärnhimlen för att hitta rätt. Och så lyfter vi på locket till holkarna där hasselmössen ligger i vinterdvala. Programledare: Joacim Lindwall. Zoologiprofessorn Marie Dacke i Lund studerar djurens inre kompasser. Tillsammans med Naturmorgons fältreporter riktar hon blicken mot stjärnhimlen, där finns nämligen förklaringen till att dyngbaggarna, hennes favoritstudieobjekt, klarar av att orientera sig i tillvaron. Uttrycket "sov sött" får ett ansikte när Jenny Berntson Djurvall tar rygg på hasselmusforskarna Julie Dahl Möller och Jeroen van der Kooij. I en kraftledningsgata i Blekinge kikar de in i både hasselmusens egna bon och i de hasselmusholkar som forskarna erbjuder de vintersovande mössen. Jaså, du är ute och fågelskådar du? I veckans kråkvinkel förklarar Mats Ottosson varför både ja och nej känns som fel svar på den frågan. Och så ringer vi familjen Öhman i Skutskär och frågar hur det känns att få 1500 oplanerade och raritetssugna gäster under julhelgen. Programledare är Joacim Lindwall.

Uttrycket "lika goda kålsupare" går tillbaka till slutet av 1500-talet, Henrik Rosenkvist berättar om Gustav Vasas son Hertig Karl och hans smak för kål. Veckans språkfrågor Varifrån kommer paj i betydelsen trasig och hur spritt är det i Sverige? Hur ska verbet kränga användas och kan man kränga av sig ett par sandaler? Var kommer uttrycket lika goda kålsupare ifrån? På tjeckiska ändras substantivet ändelse beroende på räkneordet, varför är det så? Och varför har vi ett annat system i svenskan? Vad är valhänt för ord och har det något med valar att göra? Språkvetare Henrik Rosenkvist. Programledare Emmy Rasper.

Begravningar minns man kanske inte så noga, när jag tänker efter så blir det snarare så att jag reflekterar över människan och tiden. I detta avsnitt får ni också reda på vad en nakengladiator är.

Vi möts i det DÖENDE Solna Centrum för att blicka tillbaka på vår 50 avsnitt långa podcast-karriär. Vi tar med er på en resa från första avsnittet till vad vi hoppas kommer hända i framtiden. Vi berättar saker som ALDRIG tidigare nämnts i podden, visste ni till exempel att vi hade bokat en intervju med en utomjording vid namn "Myran"? Ja, nästan i alla fall. Hör vilket ord som satte stopp för denna intervju. Såklart nämns även det hemska som skedde i Stockholm förra veckan och varför dessa människor aldrig kommer lyckas med att uppnå sitt mål. Vi bjuder även på en snabb FLASH-NEWS rapport inför Stockholmsderbyt imorgon! Vi bjuder på ALLT! Uttrycket "moppestjärt" återupplivas och allting kulminerar i en hissresa. Vi tar tacksamt emot era önskemål om framtida temaavsnitt på soffhangpodcast@gmail.com Mycket kärlek!

Möt tre tonsättare som inte låter sig hejdas av genregränser: Kajsa Magnarsson, Ida Lundén och Maja Solveig Kjelstrup Ratkje. Penis-attrapp, plast, nål och tråd och röstekvilibrism används i musiken. Tonsättaren och ljudkonstnären Ida Lundén nominerades 2016 till Nordiska rådets musikpris för sitt stycke Songs My Mothers Taught Me. Tillsammans med Liselott Norelius och Ann Rosén bildade Ida Lundén 2009 Syntjuntan. Med nål och tråd syr de sina egna synthesizers! Syntjuntan vill ge kvinnor möjlighet att stilla sin nyfikenhet på teknologi och elektronik. Att hjälpa kvinnor till ett större tekniskt självförtroende så att de kan förverkliga sina drömmar om att komponera och framträda. Ida Lundén använder förutom nål & tråd och fågelljud i sina kompositioner, upphittad plast.- I stycket Pygostylia använde jag mig  av de fyra vanligast förekommande föremålen i haven. Det är plastkorkar, plastflaskor, frigolit och plastpåsar. Tonsättaren och röstkonstnären Maja Solveig Kjelstrup Ratkje har skrivit verk för de flesta ensemble-konstellationer, inte minst symfoniorkester. Hon har även framträtt i avantgardistiska noice-sammanhang över hela världen.Maja Ratkje skrev boken Experimentell Kvinneglamm, ungefär Experimentellt Kvinnostoj. Den ingick i en serie av 12 utgivningar med anledning av att Norge firade 100 år av kvinnlig rösträtt. Maja hade så mycket på hjärtat att det blev den längsta boken med sina 138 sidor!Maja Ratkje berättar om en nystartad kurs som stödjer unga kvinnor som har lust att komponera, oberoende av genre. Tonsättaren Rune Rebne leder kursen. Han var tidigare tränare för det kvinnliga norska landslaget i backhoppning och fick tusen procent fler kvinnor att ägna sig åt backhoppning! Andelen kvinnor i Norsk Komponistförening har under de senaste tio åren stått stilla på 10 %. Nu hoppas man att genom denna satsning kunna öka antalet kvinnor.- Min hypotes är att det mesta blir könat till mäns favör, tills det motsatta är bevisat, säger Maja i programmet och bevisar motsatsen i sin Concerto for Voice.- Litteratur för klassisk sång är så begränsad för kvinnor! Uttrycket är så extremt polariserat och onyanserat, förklarar Maja Solveig Kjelstrup Ratkje. Under lång tid var vi hänvisade till de myter som fanns kring kvinnliga sångsolister. Vi skulle antingen sjunga romantiskt förförande eller vara hysteriska. Och sångerskor fick i berättelserna endast förhålla sig till män eller till modersrollen, säger Maja.- De flesta genrer är faktiskt definierade av män. Vid institutionerna har män makten och sätter ramarna kring det sångliga uttrycket. Dessutom har män skrivit sångerna. Som en kvinna som vill sjunga annorlunda känner jag mig perifer och automatiskt utanför kanon. Rösten måste jämställas med andra instrument. Vi måste göra uppror mot den fina flickans sångliga uttryck! säger Maja Solveig Kjelstrup Ratkje. Tonsättaren och ljudkonstnären Kajsa Magnarsson, som är dotterdotter till Huldas Karin i Evert Taubes visa, spelar gitarr med en penisattrapp och komponerar en sorts bön till minne av Aisha Ibrahim Dolo, den 13-åriga somaliska flicka som blev överfallen och våldtagen och som straff stenades till döds. Musiklista:Forest foodCorinne Von Dardel,Stensöta Karin Wiberg, Violin Vridna VågsångLo Kristenson,Tove Bagge, Viola Hanna Cronhjort, Kontrabas Julija Morgan, Violin Strap-OnKajsa Magnarsson,Kajsa Magnarsson acidMaja Solveig Kjelstrup Ratkje,Maja Solveig KjelstrupRatkjeRune Grammofon, RCD2028  Songs My Mothers Taught MeIda Lunden,Ida Lunden Tyskamossarnas sugluftIda Lunden,Ida Lunden Pygostylia akt1Ida Lunden,Ida Lunden M Fl acidMaja Solveig Kjelstrup Ratkje,Maja Solveig KjelstrupRatkjeRune Grammofon, RCD2028 Norge i RöttSpunk Maja Solveig KjelstrupRatkje,Spunk Maja SolveigKjelstrup RatkjeRuneGrammofon, RCD2026 Concerto for Voice (moods IIIb)Maja Solveig Kjelstrup Ratkje,Cikada Ensemble, Christian Eggen Concerto for Voice (moods IIIb)Maja Solveig Kjelstrup Ratkje,Cikada Ensemble, Christian Eggen And sing while thou on pressed flowers dostsleepMaja Solveig Kjelstrup Ratkje,Cikada Ensemble, Christian Eggen La KatlaKajsa Magnarsson,Kajsa Magnarsson La KatlaKajsa Magnarsson,Kajsa Magnarsson ÖverfallasalarmsorgelKajsa Magnarsson,Kajsa Magnarsson ÖverfallasalarmsorgelKajsa Magnarsson,Kajsa Magnarsson Strap-OnMagnarsson,Magnarsson AishaKajsa Magnarsson,Södra Latins Kammarkör AishaKajsa Magnarsson,Södra Latins Kammarkör

Möt tre tonsättare som inte låter sig hejdas av genregränser: Kajsa Magnarsson, Ida Lundén och Maja Solveig Kjelstrup Ratkje. Penis-attrapp, plast, nål och tråd och röstekvilibrism används i musiken. Tonsättaren och ljudkonstnären Ida Lundén nominerades 2016 till Nordiska rådets musikpris för sitt stycke Songs My Mothers Taught Me. Tillsammans med Liselott Norelius och Ann Rosén bildade Ida Lundén 2009 Syntjuntan. Med nål och tråd syr de sina egna synthesizers! Syntjuntan vill ge kvinnor möjlighet att stilla sin nyfikenhet på teknologi och elektronik. Att hjälpa kvinnor till ett större tekniskt självförtroende så att de kan förverkliga sina drömmar om att komponera och framträda. Ida Lundén använder förutom nål & tråd och fågelljud i sina kompositioner, upphittad plast.- I stycket Pygostylia använde jag mig  av de fyra vanligast förekommande föremålen i haven. Det är plastkorkar, plastflaskor, frigolit och plastpåsar. Tonsättaren och röstkonstnären Maja Solveig Kjelstrup Ratkje har skrivit verk för de flesta ensemble-konstellationer, inte minst symfoniorkester. Hon har även framträtt i avantgardistiska noice-sammanhang över hela världen.Maja Ratkje skrev boken Experimentell Kvinneglamm, ungefär Experimentellt Kvinnostoj. Den ingick i en serie av 12 utgivningar med anledning av att Norge firade 100 år av kvinnlig rösträtt. Maja hade så mycket på hjärtat att det blev den längsta boken med sina 138 sidor!Maja Ratkje berättar om en nystartad kurs som stödjer unga kvinnor som har lust att komponera, oberoende av genre. Tonsättaren Rune Rebne leder kursen. Han var tidigare tränare för det kvinnliga norska landslaget i backhoppning och fick tusen procent fler kvinnor att ägna sig åt backhoppning! Andelen kvinnor i Norsk Komponistförening har under de senaste tio åren stått stilla på 10 %. Nu hoppas man att genom denna satsning kunna öka antalet kvinnor.- Min hypotes är att det mesta blir könat till mäns favör, tills det motsatta är bevisat, säger Maja i programmet och bevisar motsatsen i sin Concerto for Voice.- Litteratur för klassisk sång är så begränsad för kvinnor! Uttrycket är så extremt polariserat och onyanserat, förklarar Maja Solveig Kjelstrup Ratkje. Under lång tid var vi hänvisade till de myter som fanns kring kvinnliga sångsolister. Vi skulle antingen sjunga romantiskt förförande eller vara hysteriska. Och sångerskor fick i berättelserna endast förhålla sig till män eller till modersrollen, säger Maja.- De flesta genrer är faktiskt definierade av män. Vid institutionerna har män makten och sätter ramarna kring det sångliga uttrycket. Dessutom har män skrivit sångerna. Som en kvinna som vill sjunga annorlunda känner jag mig perifer och automatiskt utanför kanon. Rösten måste jämställas med andra instrument. Vi måste göra uppror mot den fina flickans sångliga uttryck! säger Maja Solveig Kjelstrup Ratkje. Tonsättaren och ljudkonstnären Kajsa Magnarsson, som är dotterdotter till Huldas Karin i Evert Taubes visa, spelar gitarr med en penisattrapp och komponerar en sorts bön till minne av Aisha Ibrahim Dolo, den 13-åriga somaliska flicka som blev överfallen och våldtagen och som straff stenades till döds. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan

Stephen R Coveys bok The 7 Habits of Highly Effective People har under årtionden funnits i topp bland ledarskapslitteratur och har sålts i miljonupplagor. I avsnittet fortsätter vi våra reflektioner utifrån bokens sjunde vana: Vässa sågen! Uttrycket kommer från Covey's berättelse om mannen som slet med att fälla ett träd med sin oslipade såg, men som inte ville ta sig tid för att slipa sågen... I avsnittet tar vi upp fyra olika områden att vässa på för din egen personliga utveckling. Fysiskt Socialt / emotionellt Andligt Mentalt Vi samtalar om värdet av att fortlöpande ta tid för att slipa på dessa fyra områden och hur Coveys 7 vanor blir till hjälp för dig i detta. ============================ Berätta gärna om dina egna erfarenheter av ledarskap eller att boka en träff för att jobba med din utveckling. Maila oss på adressen Ledarskap@magnusochkim.se om du vill komma i kontakt med oss. Du kan också boka en träff för en presentation av Ledarskapsarenan, ett personligt anpassat ledaskapsutvecklingsprogram som hjälper dig att träna på de färdigheter som vi samtalar om i podden. ============================= Besök oss gärna på Facebook: Ledarskap med Magnus och Kim för att se material från avsnittet, dela det med dina vänner och bidra med kommentarer om ledarskap. Medverkande: Magnus Gnisterhed, Kim Karhu Tekniker: Daniel Hultander

Svordomar står oftast inte i ordböcker och lärs inte ut i skolan. Men visst finns det grammatiska regler för hur vi svär. Och Henrik Rosenkvist tycker att man ska lära sig att behärska även svordomar. Veckans språkfrågor Inom försäljning och inköp används begreppet stafflade priser när man talar om olika priser beroende på beställd kvantitet. Varifrån kommer ordet staffla? Meningen alla bilar är inte säkra kan se enkel ut, men vad betyder den egentligen? Är alla bilar osäkra? Eller betyder det att inte alla bilar är säkra? Varför man säger man jävlar i min lilla låda? Vilken låda? Och varför är djävulen i den? Uttrycket så att säga, när kan det användas korrekt eller är det ett onödigt uttryck? Språkvetare Henrik Rosenkvist. Programledare Emmy Rasper

"Tyst som en mus", att "inte säga flaska" och att "inte säga halv sju" är sätt att säga att någon har varit tyst. Vi brukar kunna ge svar på ords etymologi men "halv sju"-uttrycket är ett mysterium. Lyssnaren Adams föräldrar är från Jämtland och kan säga att någon "inte sa halv sju på hela kvällen" i betydelsen att någon varit tystlåten. Nu undrar vi om du som lyssnar vet varifrån uttrycket kommer? Det kan ha varit från ett radioprogram, tv-program, en seriestrip, en sång, från litteratur eller något helt annat. Vet du? Mejla spraket@sverigesradio.seVeckans lyssnarfrågorVarför kompareras adjektivet dålig med dåligare och dåligast på norska men med sämre och sämst på svenska?Ordet fjöl betyder skärbräda på norska, men lyssnaren Åsa tycker att ordet på svenska har betydelsen "hålet i brädan på ett utedass" och undrar över ordets ursprung.Att vara artig betyder att någon är trevlig och väluppfostrad men i västra Blekinge används artig som synonym till konstig. Hur har det kunnat bli så?Varifrån kommer uttrycket "hen sa inte halv sju på hela kvällen"? Språkvetare Henrik Rosenkvist. Programledare Emmy Rasper

Vad var det som hände Lisa Bergström på det där galleriet i Ungern? Hon är Sveriges Radios kulturkorrespondent och under en av sina resor hände någon märkligt när hon skulle göra en intervju. Ungern är ett land där det blir svårare för journalister att verka. Gabriel Byström är kulturjournalist och kanalchef för P4 Skaraborg. Han har skrivit boken Tystnadens triumf om den politiska situationen i Ungern. Han hjälper Lisa Bergström att tolka vad som utspelade sig i konsthallen. Det är censur! Uttrycket används ibland slängigt när någon person inte känner att den får utrymme att uttrycka sig, men stämmer det verkligen? Gunnel Arrbäck var direktör för Statens Biografbyrå, i folkmun kallad filmcensuren. Hon tycker det är viktigt att inte blanda samman begreppen. Gunnel Arrbäck berättar också att det senast klipptes i en biofilm på 90-talet. Då var det våldsamma tortyrskildringar som fick känna på saxen. Filosofen Karim Jebari reder ut vad som händer med en människa som idkar allt för Vad var det som hände Lisa Bergström på det där galleriet i Ungern? Hon är Sveriges Radios kulturkorrespondent och under en av sina resor hände någon märkligt när hon skulle göra en intervju. Ungern är ett land där det blir svårare för journalister att verka. Gabriel Byström är kulturjournalist och kanalchef för P4 Skaraborg. Han har skrivit boken Tystnadens triumf om den politiska situationen i Ungern. Han hjälper Lisa Bergström att tolka vad som utspelade sig i konsthallen. Det är censur! Uttrycket används ibland slängigt när någon person inte känner att den får utrymme att uttrycka sig, men stämmer det verkligen? Gunnel Arrbäck var direktör för Statens Biografbyrå, i folkmun kallad filmcensuren. Hon tycker det är viktigt att inte blanda samman begreppen. Gunnel Arrbäck berättar också att det senast  klipptes i en biofilm på 90-talet. Då var det våldsamma tortyrskildringar som fick känna på saxen. Filosofen Karim Jebari reder ut vad som händer med en människa som idkar allt för mycket självcensur men också vad det skulle innebära för ett samhälle om alla sa vad de tänkte. Programledare: Lisa BergströmBisittare: Gunnar BolinProducent: Anders Backlund

Att ändra sitt språk beroende på vem man talar med eller vilken miljö man befinner sig i är vanligt. Till exempel pratar du antagligen inte likadant med en femåring som med din chef. Men vilket språk använder människor på sina arbetsplatser? En del yrkesjargonger blir nästintill obegripliga utanför sitt sammanhang. Vet du till exempel vad det här betyder? "Vi ska spela en ill i nästa rum!" Gör en "mise en place"! (Försvenskat uttal missanplass.) På många arbetsplatser finns fackspråk och olika yrkesjargonger. Språket vill veta hur du pratar på jobbet. Har ni egna uttryck på arbetsplatsen eller säger ord som ingen utanför förstår? Berätta! Skriv en kommentar här eller mejla spraket@sverigesradio.se Veckans alla språkfrågor Varifrån kommer ordet skogstokig? Uttrycket bu eller bä? Varför säger man så och är bä något dåligt? Hur många grekiska ord använder vi i svenska språket dagligen? När började ordet montera användas i restaurangsammanhang? Språkexpert Henrik Rosenkvist Programledare Emmy Rasper Rätt svar "Spela  en ill i nästa rum" betyder att spela upp ett ljudklipp efter nästa låt i radiosammanhang. "Mise en place" är ett franskt uttryck som betyder "allt på plats" och innebär att förbereda för matlagning och används i restaurangkök.

See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Att blanda in främmande språk i reklamsammanhang är olagligt i Frankrike, ändå har staden Loches satsat många miljoner på en reklamkampanj med sloganen" I Loches you". Uttrycket lanserades förra året av en reklambyrå och notan betalas av kommunens invånare. Syftet är att locka dit turister. Men alla är inte förtjusta i knepet att blanda engelska och franska eller franglais som det även kallas. – Alla människor borde vårda sitt modersmål därför gillar jag inte franglais, säger Anne som äger en bokhandel i Loches och tillägger att hon inte heller gillar att projektet blivit så dyrt. Att all reklam ska skrivas på franska eller i alla fall översättas till franska bestämdes 1994 av den dåvarande högerregeringen och att sloganen är olaglig erkänner stadens turistchef Valérie Gervès – Så är det, men ibland måste man få vara olydig, säger Valérie Gervès. Tilltaget uppskattas inte av språkorganisationen Défense de la langue française, DLF (Försvar av det franska språket), som övervakar att de franska språklagarna följs. – Man måste följa lagen annars kan det bli anarki i samhället, säger Christian Massé chef i för DLF i området där Loches ligger och som blivit mordhotad för att han uttryckt kritik mot sloganen. Reporter Johan Tollgerdt Mer om språkkonflikten i veckans Språket. Veckans språkfrågor besvaras av Henrik Rosenkvist "Vi ses PÅ en stund" eller "vi ses OM en stund". Hur kommer det sig att vi säger så olika? Kan fler börja använda ordet laatchjefolk/latjavfolk? Använde man enbart förnamn under antiken? PS.Kolla på videon om danskar som inte förstår danska här.

Idag är det premiär för Språkets nya programledare Emmy Rasper, men precis som vanligt besvaras frågor från er lyssnare. Idag är det Ylva Byrman, doktorand i nordiska språk som svarar. Vi funderar också på hur persiskan har påverkat det svenska språket. Det är 35 år sedan den islamska revolutionen i Iran och nu 2014 är Iran det femte vanligaste landet, förutom Sverige, att vara född i om du bor här. Vilka persiska låneord använder vi dagligen? Och har vi fått några nya persiska ord de senaste 35 åren? Ashk Dahlén, docent i persiska vid Uppsala universitet ger svar. Veckans lyssnarfrågor: - finns det motsatsord till alla o-ord? - varifrån kommer uttrycken "att någon har posse" och "att någon äger" och har de något samband? - är en skjuten älg död? - varifrån kommer ordet inälvor?

Modist Malinda Damgaard har gjort hattar till prinsessor, världsartister och hästar och arbetat för Philip Tracey, en av världens främsta modister. Det engelska uttrycket mad as a hatter inleder modisten Malinda Damgaards Sommarprogram. Uttrycket kommer från den tid då hattmakare använde kvicksilver, blev förgiftade och drabbades av skakningar, tandlossning, depression och ångest. Damgaard berättar skämtsamt i programmet att hon ibland säger "I became a hatter to disguise my madness jag gör hattar för att dölja min galenskap. Under sin tid i London hos den världsberömda modisten Philip Tracey fick Malinda Damgaard en gång besked om att Lady Gaga ville ha en telefon på huvudet. - Jag hade slutat att bli förvånad över mina uppdrag, berättar Damgaard i Sommar i P1. Det var när jag satte igång med Lady Gagas hatt som jag kom ihåg varför jag älskar mitt jobb så mycket. Jag älskar utmaningar och det var verkligen en utmaning att göra den här hatten.  Om Malinda Damgaard Modist som blev utsedd till Årets Accessoardesigner på Ellegalan. Har designat hattar till Kronprinsessan Victoria, Prinsessan Madeleine och Kungliga Operan. Har jobbat 4,5 år hos den världsberömda modisten Philip Tracey i London. Huserar nu i egen ateljé i Stockholm och har samarbetat med svenska märken som Acne, Dagmar och Lars Wallin. Var nyligen aktuell med en utställning i Sankt Petersburg och har gjort hattar till Absolut Vodka-flaskor i samband med en reklamkampanj. Producent: Anna Åkerlund

- Mina känslor är så hårt packade. Jag har aldrig tagit dom på allvar. Inna är 25 år och har svårt att fullfölja sina löften till sig själv. Hon sabbar för sig själv, tycker hon. Hon slarvar med sin ekonomi, med städningen, sin hälsa, sina relationer. Ibland tror hon att hon vill leva på botten för att hon känner sig som botten. - Kan Radiopsykologen hjälpa mig att ta mig ur mitt beteende, undrar Inna. Vad innebär det att "vara i kontakt med sig själv"? Uttrycket hör man ofta, men vad betyder det egentligen? Det undrar Sigrid som skriver till Radiopsykologen med frågan: hur vet jag om jag är, eller inte är, i kontakt med mig själv?

Ursprunget och ålder hos ord som mello, bamba och beach 87 diskuteras i veckans program, där begreppet första belägg blir viktigt. Går det att avgöra vem som är upphovsman till ett visst ord eller uttryck och hur skeptisk bör man vara till ordbokens åldersbestämning? Professor Lars-Gunnar Andersson guidar i ordvärlden. Dessutom får en lyssnarfrågor från förra veckan ett kraftfullt svar av många lyssnare: Uttrycket jag älskar dig förekom inte i vardagliga samtal mellan föräldrar och barn på 60-talet, det var något man kunde höra i film bara. Det är den samstämmiga åsikten från många Språketlyssnare i Facebook-diskussionen i ämnet. Veckans alla frågor: - sa man verkligen jag älskar dig föräldrar och barn emellan på 60-talet? Nej, svarar en stor och samfälld skara lyssnare på förra veckans fråga - nytt modeuttryck: en hygienfråga. Lyssnare spårar det till lärobok på handelshögskolor - mello som förkortning för melodifestivalen - började vi säga så i år? - kymig - hur gammalt är det ordet? - bamba - ord för skolans matsal som förekommer i Göteborgs- och Kirunatrakten. Vilken koppling finns? - fika - prosit - beach 87 - när myntades uttrycket? - biten borde vara ett eget uppslagsord

Konstnären Torsten Jurell har under de senaste åren hyrt ateljé i Beijing i Kina, mitt i ett kraftigt expanderande konstliv som knappt tycks känna några gränser. Men det var också en period när myndigheterna stängde ner Facebook och Google. Det skedde under de folkliga protesterna i Xinjiang förra sommaren. Uttrycket i Kina för ”osäker information” är ungefär densamma som det engelska ”shaky information”. Begreppet utgör en av byggstenarna i Torsten Jurells aktuella utställning Goda Nyheter från Underjorden! på Östasiatiska museet i Stockholm. Den undre världen i Kina representeras av Ban Zheng, den illegala licenshandel som manifesterar sig i tecknen och telefonnummer på murar och husväggar. ”Osäker information” heter också det skådespel som framförs av två skådespelare och ett högtalartorn i en digitalt styrd mekanisk teater. I Snittet berättar Torsten Jurell om hans sätt att bearbeta intryck från Kina, vilket också innehåller berättelsen om en kvinnlig kackerlacka som ger sig ut i världen på jakt efter kärlek. Kulturredaktionens Kinakännare Göran Sommardal ger också sin syn på det kinesiska kulturlivets dynamik. Dessutom berättar Katarina Wikars om sina upplevelser av Kerstin Thorvall som lämnade jordelivet förra veckan.