Podcasts about kungliga musikaliska akademien

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner. Producent: Minna GrönforsProgramledare: Maria Askerfjord Sundeby

Ridley Scotts "House of Gucci" och svensk-costaricanska filmen "Clara Sola" recenseras och operasångerskan Nina Stemme inför Sverigebesöket. "House of Gucci" med Lady Gaga, Salma Hayek, Jared Leto och Adam Driver i rollistan får en trea i betyg. "Clara Sola" blev till slut Costa Ricas Oscarsbidrag och Nathalie Álvarez Meséns debutfilm får en fyra i betyg. Båda har biopremiär idag.Svenska operastjärnan Nina Stemme är känd för sina rolltolkningar i operor av Wagner och Strauss, nu besöker hon GöteborgsOperan.GBG Mimfest går av stapeln i helgen. Rebecca & Fiona hoppar av kritiserad festival i Saudiarabien. Kungliga Musikaliska Akademien vill att EU hjälper afghanska musikelever i Polarprisade ANIM till Portugal.Svenska journalistförbundet Ulrika Hyllert avråder inte svenska journalister från att resa till Qatar.

Människorna åkte in till städerna i en helt ny omfattning för så där 200 år sedan. När urbaniseringen och industrialismen tog verklig fart vid 1800-talets början beblandade sig människorna med varandra, buffades och knuffades, klättrade och gjorde klassresor. Det var också då som romanen, så som vi känner den idag, föddes. Mångröstad och detaljrik, som staden själv. Men plötsligt är inte städerna längre självklara magneter för lycksökare och klättrare klimat-kris och terrorhot, pandemi och segregation urholkar stadens position som alltings sjudande ursoppa.  I dag hör vi ett långt kulturreportage där du får möta urbanhistorikern Håkan Forsell, författarna Pooneh Rohi och Daniel Gustafsson, litteraturvetaren Lisbeth Larsson och dramatikern Sasha Marianna Salzmann. När reportern Jenny Aschenbrenner undersöker vad det är som händer med staden och hur det syns i romanerna.   SAMTAL: OPERANS FRAMTID I SVERIGE Imorgon drar Mötesplats Opera igång. Det är första gången alla delar av operasverige finns representerade på ett tvådagarssymposium arrangerad av Kungliga Musikaliska Akademien med anledning av deras 250 års jubileum. Tanken är att forskare, sångare, operachefer, studenter, dirigenter, tonsättare, librettister, regissörer och allmänheten ska mötas och diskutera operan idag och operan i framtiden. Men vilka utmaningar står operan inför? Susanne Rydén, preses för Musikaliska Akademin kommer till programmet och svarar.   ESSÄ: VART TOG MÖRKRET VÄGEN 1812 fick London världens första gasverk, och redan nästa år kunde Westminster Bridge stoltsera med en sensationell nymodighet: permanent gatubelysning. Under århundradet som följde lystes världen upp, och det ogenomträngliga mörker som i alla tider hade ramat in vår tillvaro, fick ge vika. Vad gjorde det med oss? Och var tog allt detta mörker vägen? Det frågar sig poeten Erik Lindman Mata i dagens Obs-essä.   Programledare: Lisa Wall Producent: Saman Bakhtiari

Kungliga Musikaliska Akademiens historia innehåller både kungamord och krig i Afghanistan och uppmärksammas på 250-årsdagen. Och kvinnliga rösträttskämpar använde sin sångröst för att bli hörda. Kungliga Musikaliska Akademien fyller 250 år och firar stort trots pandemin. Vetenskapsradion Historia undersöker akademiens historia som innehåller allt från kungamord till krig i Afghanistan, men som också gjorde svenskt musikliv till en riksangelägenhet. Vi uppmärksammar också sångerna som bar fram den kvinnliga rösträtten. Marita Rhedin undersöker den kvinnliga rösträttskämparnas kampsånger, varav många inte hörts sedan kvinnorna för hundra år sedan första gången röstade. Dessutom svarar Dick Harrison på en lyssnarfråga om hur våra fördomar mot våra grannfolk förändrats genom historien. Men också hur grannfolken sett på svenskarna. Programledare är Tobias Svanelid.

Äntligen ny Körpodd! Och en viktig sådan, med ett brinnande aktuellt ämne; barns rätt till sin röst och sång. Kungliga Musikaliska Akademiens upprop Barns sång är utgångspunkten för samtalet, där både Susanne Rydén, preses i Kungliga Musikaliska Akademien och Ulrika Lind, projektledare för uppropet medverkar. Där högskolor och politiken misslyckats att lyfta barns rättigheter till sång behöver vi alla hjälpas åt för att arbeta för en förändring, i en gemensam samling från norr till söder där alla tänkbara kompetenser ryms. Tillsammans skapar vi förändring! 

I morgon är det svensk premiär för filmen om en av de mest hyllade och kända operasångarna genom tiderna: Luciano Pavarotti. Dessutom om Stasis intresse för det svenska musiklivet på 80-talet. I P1 Kultur fortsätter vi ringa in året 1989 och de omvälvningar som skedde, i dag genom att titta på hur Stasi infiltrerade det svenska musiklivet - en historia som rullades upp efter musikvetaren och operachefen Gerd Schönfelders hastiga sorti från Kungliga Musikaliska Akademien i november 1989. Historikern Henrik Rosengren besöker studion för att berätta om forskningen i Stasiarkiven. Och varför är den nya dokumentärfilmen om Luciano Pavarotti bitvis svårsmält? Kritiksamtal med Mattias Berg, som sett Ron Howards film med svensk biopremiär i morgon fredag. Det blir kritik också från Jenny Teleman, som läst Susanne Skogstads debutroman "Svartstilla". Vi får också veckans ord från kulturredaktionens Karsten Thurfjell, som följt proklamerandet av en oundviklig brittisk litterär genre: Brexlit. Så får vi höra den fjärde delen av diskussionerna som ska leda fram till vinnaren av Barnradions bokpris på söndag. Idag om "Till Vial 8400 dagar kvar" av Henrik Ståhl. Dessutom får vi en OBS-essä av Dan Jönsson, som vänt sig till litteraturen för att söka svar på varför Nobelpristagaren Peter Handkes estetik och inte bara vad han skrivit upprör. Programledare: Lisa Wall Producent: Felicia Frithiof

Vem var DDR-musikvetaren Gerd Schönfelder egentligen? Ny forskning om ledamoten i svenska Kungliga musikaliska akademien som samtidigt jobbade för Östtyska Stasi. Den östtyska musikvetaren Gerd Schönfelder var inte bara professor i musik och operachef i Dresden  han var också en stor Sverigevän och expert på svensk klassisk musik. Men parallellt med hans hans allt djupare engagemang i Svenskt kulturliv blir han rekryterad av Östtyska säkerhetspolisen Stasi. Samtal med historikern Henrik Rosengren som tillsammans med sina kollegor Petra Garberding och Ursula Geisler har grävt i Stasis arkiv för att klargöra kopplingarna mellan DDR och svenskt musikliv.

Barbra Hendricks Hon är född 1948 i Stephens, Arkansas i USA. Hon är en världsberömd Operasångerska.Hon har uppträtt på de största Opera scenerna runt om i världen. Hon har länge haft ett stort engagemang för mänskliga rättigheter. 1986 utsågs hon till goodwill Ambassadör för UNCHR och som ett erkännande för sitt engagemang blev hon 2002 utnämnd som hedersambassadör för FN:s flyktingkommissariat, hon är ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien och är riddare av franska Hederslegionen.Samtalsledare: Nanna BlondellProducent: Oskar BlondellMusik: Erika Althoff, Naomi Pilgrim, Oskar Blondell See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I slutet av 1500-talet lades grunderna till opera som konstform. Vi beger oss till tiden för operans begynnelse, får inblick i dess tonspråk och lär känna några av dem som förde utvecklingen framåt. Sedan debuten som operasångerska för närmare trettio år sedan, har Susanne Rydén varit en ambassadör för främst renässansens och barockens musik på konserthus och operascener världen över. För sina framstående konstnärliga insatser har hon bland annat emottagit utmärkelsen Litteris et Artibus. Susanne Rydén är en av landets främsta auktoriteter inom tidig musik och idag är hon dessutom preses i Kungliga Musikaliska Akademien, samt nytillträdd VD för Musik i Syd. I veckans avsnitt fokuserar vi på tidig opera och belyser några av de personer som haft central betydelse för operakonstens skapande.

KOMPOSITÖR, 48 år. Född i Vladivostok, bosatt i Stockholm och Italien. Debuterar som Sommarvärd. Kompositören Victoria Borisova-Ollas berättar i sitt Sommar om hur tonsättaren gör för att förmedla sina inre bilder till lyssnaren. Om minnen från barndomens Ryssland och om sommaren som blev hennes sista utan piano. Victoria Borisova-Ollas började spela piano som sexåring men hennes relation till instrumentet var inte helt självklar utan delvis påtvingad av en ambitiös mor "Pianot följde oss på semestrarna utanför staden som en hund. Eller en katt. Eller en elefant snarare! Knappt hade man packat upp väskan på datjan så kom det flyttgubbar bärandes på monstret." Hennes Sommar i P1 är en resa in i den klassiska musiken. Hon talar om Tjajkovskij som fenomenal på natur- och årstidsskildringar och franske tonsättaren Debussy som en riktig mästare i att måla upp bilder med sina toner. "Hans verk för piano är ett långt galleri som är generöst fyllt med porträtt- och landskapsmålningar." Victoria Borisova-Ollas poängterar i sitt Sommarprogram vikten av att alltid komma ihåg att vår samtid hänger ihop med historien och ger musiken en framträdande plats i sin berättelse. Om Victoria Borisova-Ollas Internationellt efterfrågad tonsättare som skrivit musiken till operan Dracula med uruppförande på Kungliga Operan i Stockholm förra året. Har komponerat flera orkesterverk, symfonier och konserter, bland annat Angelus på beställning till Münchens 850-årsjubiléum. Utbildad vid Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva, Royal Collage of Music i London och Musikhögskolan i Malmö. Ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och medlem i Föreningen Svenska Tonsättare. Mottagit flera priser, som Expressens pris Spelmannen, Rosenbergpriset och Musikförläggarnas pris. Inspirerad av konst, litteratur och religiösa texter. Älskar tystnaden. Producent: Anna-Karin Larsson

Ett riksting ska stärka den västerländska konstmusiken. Men vilka är de största utmaningarna för musiken som ryms inom genren? Och hur jämställd är repertoaren på konserthusen? Samtal i P1 Kultur. Idag arrangerar Sveriges Radio Berwaldhallen, Kungliga Musikaliska Akademien, Statens musikverk och Svensk Scenkonst ett riksting för den västerländska konstmusiken, med syfte att stärka den. Vi pratar om genrens utmaningar med Berwaldhallens konserthuschef Helena Wessman, Astrid Hartmann, ordförande i KVAST (Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare), och Anna Larsson, operasångare och ägare av Vattnäs konsertlada. Kulturredaktionen

Koloratursopran Margareta Hallin: Jag sjöng upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Möt även pianisten Janos Solyom och numera avlidne saxofonisten och kompositören Ove Johansson. Kanske tidernas bästa svenska låt? Ja, det skrev någon om den kultförklarade sången En etta på söder med koloratursopranen och tonsättaren Margareta Hallin, nu 82 år gammal. Vad inte alla vet är att Margareta Hallin var fastanställd på Kungliga Operan i Stockholm mellan åren 1954 och 1984. Därefter tvingades hon till pension. Att vara koloratursopran betyder att du sjunger väldigt högt, att rösten är lättrörlig och har en klar klang. Margareta Hallin sjöng ända upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Hon gjorde uppskattade framträdanden i Glyndebourne, Florens, Wien, Hamburg, Moskva, London och Köpenhamn. Margareta Hallin utnämndes 1966 till hovsångare, fick Jussi Björlingpriset 1970, fick professors namn 2001 och tilldelades Gunn Wållgren-stipendiet 2006 med motiveringen: Margareta Hallin är en av Kungliga Operans mest lysande artister under 1900-talet. I egenskap av operasångerska, kompositör och talskådespelare framstår hon som en av det svenska kulturlivets centralgestalter. Efter pensioneringen från Stockholmsoperan har Margareta Hallin sjungit i ytterligare 30 år. Dessutom började hon tonsätta dikter och skrev t o m opera. Senast framförde hon delar ur Strindbergs brev till Harriet Bosse i Blå Tornet. Margareta Hallin både sjöng och talade. Hon regisserade nyligen Värmlänningarna för Högalidskyrkan, en föreställning som bl a skall turnera i USA, då med engelsk text. Hon regisserar även ett kyrkospel, vilket skall turnera i USA bl a. 2012 spelade Margareta Hallin med i radiooperan Rhesus för Sveriges Radio. Hur upplevde Margareta Hallin att inte vara avställd vid operan längre? - Det var ju som ett andra hem, om inte första, skrattar Margareta. Det är annorlunda nu. I porten känner ingen igen mig längre, jag som gått fritt i huset i 30 år! Det är känsligt och jag kommer inte in utan ett passerkort och måste skriva in mig varje gång. Förr gick vi ut och in som vi ville och kunde även äta lunch i restauranten. Järngänget kallar hon kollegorna när det begav sig, Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer, Barbro Ericson och Erik Saedén. Birgit Nilsson var mest ute och turnérade men vid ett tillfälle sjöng Margareta Hallin i Strauss opera Die Fraue ohne Schatten tillsammans med Birgit Nilsson. - Det var en upplevelse att höra Birgits fantastiska röst så nära. Jag påverkades av henne, öppnade rösten och lät bättre än vanligt den gången när jag hade henne i örat, berättar Margareta Hallin. Rösten har blivit tyngre och tyngre med åren. Men den fungerar med ordentlig uppsjungning. Sommaren 2012 sjöng hon bl a koloraturvalsen Wo die Zitronen blühen på Confidencen. -Det gick bra. Jag tar inte de höga F'en längre. Det är fånigt att utsätta sig för det. Det räcker bra med höga C, fnissar Margareta Hallin, som inte tycker att åldrandet är särskilt positivt. Margareta Hallin berättar i programmet om hur hon upplever att leva i dödens närhet. Pianisten och dirigenten Janos Solyom, 74 år, blev känd för den svenska TV-publiken då han för några decennier sedan var huvudperson i serierna Tavlor på en utställning och I huvet på en pianist. När det begav sig gav Janos Solyom konserter även i övriga delar av världen där västerländsk konstmusik spelas. - Jag är en produkt av en musikvärld från det gamla Ungern. Under mina tonår styrde Stalin. Det var diktatur och jag ansågs vara en framtida del av statsapppraten som begåvad ung pianospelande pojke. Jag fick fantastiska statsstipendier för att göra reklam, precis som idrottsmänniskor i DDR. Det fanns fortfarande elever till musiker som Béla Bartók och Ernst von Dohnányi. - Musiken var helig. Något som förädlade människan. Och för mig är musiken fortfarande nåt som förädlar människan, förklarar Janos Solyom. Bartókkonservatoriet och Lisztakademin i Budapest har lagt grunden till Janos Solyoms musikvärld. 1956 flydde han från Ungern till Sverige. Med undantag för studier i Genève, London och Paris har Janos Solyom sedan dess bott i Stockholm. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien samt är innehavare av HM Konungens förtjänstmedalj Litteris et Artibus. Debuten i Stockholm ägde rum 1958 med Sixten Ehrling och Stockholmsfilharmonikerna. 1974 chockade Janos Solyom Stockholms kulturliv genom att helt sonika hyra Dramatens stora scen för att ge en konsert i egen regi. Scenen var nämligen tom på måndagar! - Konserthus byggdes om. Så började det. Jag hade väldigt få konserter och måste leva och tänkte att jag måste lyfta mig själv i håret, berättar Janos Solyom. Han anser att det råder ålders-apartheid i Sverige, även inom musiklivet. - Jag har fyllt 65 och borde syssla med korgflätning, lära mig astrologi och astronomi för seniorer. Allt det som anstår en seniormedborgare, en gubbjävel med andra ord. Det löjliga är att nu när jag är bäst då spelar jag minst, trots att det här är min allra bästa tid. Numera inser Janos Solyom att musik alltid handlar om någonting, att den har en inneboende epik. Och människor har för honom stigit in i musiken han älskar: Bach, Mozart, Bartók, Sjostakovitj och husguden Brahms. Trots detta har han numera möjlighet att endast spela små konserter. - Jag har aldrig känt mig så trygg i mitt musicerande som idag. Det är en underbar känsla! Dock tänker organisatörer felaktigt när de envisas med att försöka locka ungdomar till sina konserter, som om det är en förtjänst att vara ung. Det är en större förtjänst att vara gammal - ung kan vem som helst vara! Publiken består ju mest av äldre människor som längtar efter att höra sina gamla favoriter. Även yngre kollegor skulle alla sitta där på en konsert om jag fick möjlighet att spela, säger Janos Solyom, som bl a tackar Sveriges amatörorkestrar för sin stora och breda repertoar, som han ständigt utvidgar tillsammans med dem. Från 2009 får Janos Solyom statens inkomstgaranti till konstnärer. 2012 tilldelades han de Frumeriestipendiet. Saxofonisten och kompositören Ove Johansson, 77 år, började spela klarinett i början av 1950-talet. Snart tog saxofonen över. Han satt i sina föräldrars café, Gustavs konditori, i Alingsås, och skötte musiken. Det strömmade mest ut Charlie Parker, Duke Ellington och Lester Young ur den lilla bandspelaren. Nu har Ove Johansson spelat professionellt i över 60 år. Många år tillsammans med hustrun, pianisten och kompositören Susanna Lindeborg som Duo, som trio med gruppen Natural Artefacts och i jazzensemblen Mwendo Dawa som bildades redan på 1970-talet. Instrumentsamlingen har utökats med EWI, electronic wind instrument. Det har ungefär samma grepp som en saxofon och Ove Johansson styr mjukvara i datorn med detta. Han ställer även in olika skalfunktioner i datorprogrammet, t.ex mikrotonalitet. Det finns åtta oktaver och han kan även programmera in ackord som förflyttas i olika skalfunktioner och styrs via midi och USB. Vad gäller ljuddesignen för övrigt, brukar Ove Johansson använda akustiskt inspelat material som han sedan bearbetar i olika ljudprogram. Ove Johansson använder även lågfrekvensoscillatorer för att kunna bearbeta vågformer och ljud på olika sätt. Jazzmusiker har en större frihet att utöva sin konst så länge de vill. De behöver inte anpassa sig till pensionsregler. - Jag har ett bra liv och hinner inte tänka på min ålder. Jag är i full gång, ger ständigt ut nya CD-skivor och spelar snabbare någonsin på saxofonen, berättar Ove Johansson fnissande. Man blir säkare och styvare i korken om man kan få litet fart på tonerna. Visst är det löjligt och barnsligt, men jag gillar starkt, fort och mycket! Nyligen gavs låten Fem upplysningar samt en övergång ut på en unik jazz-CD. Ove Johansson skrev låten och spelar sax tillsammans med flügelhornisten Enar Jonsson Quintet. Sveriges Radio i Göteborg spelade in redan 1965. Detta var frijazz med avstamp i Charlie Mingus, Ornette Coleman och Albert Ayler, flera år innan t ex tyske Peter Brötzmann började utöva den. Enar Jonsson Quintet och Sextet spelade t ex på Moderna Muséet under Pontus Hulthéns chefsskap och i Göteborgs Konsthall där Carl-Erik Hammarén var intendent. Operasångerskan, sopranen Märta Schéle, brukade medverka med röstimprovisationer till den fria jazzmusiken. Senare arbetade Ove Johansson på Musikhögskolan i Göteborg och kom i kontakt med Rune Lindblad-studion och elektronmusiktonsättaren Åke Parmerud. I december 2012 spelade Ove Johansson och Susanna Lindeborg på duo i New York. Där bevistade de en konsert där altsaxofonisten Lee Konitz, 85 år gammal, improviserade tillsammans med Harlem String Quartet. Allt var oförberett och stråkkvartetten fick noterna till varsin iPhone. Utfrån dem spelade de tillsammans. - Den nya tekniken triggar mig och detta är typisk jazzmusik, säger Ove Johansson, som också äger skivbolaget lj-records (Lindeborg-Johansson) tillsammans med pianisten och kompositören Susanna Lindeborg. Musiklista: Röstens dotter Tommie Haglund Markus Leoson slagverk. Joachim Gustafsson, dirigent Hymns to the Night Phono Suecia PSCD CD 18 Etude-tableau for piano op 33_3 c-moll RACHMANINOV, SERGEJ Janos Solyom, piano RACHMANINOV Blue Seashell Ove Johansson Ove Johansson, saxofon Coast LJ Records LJCD5251 Etta på söder Erik Bergh Margareta Hallin, sång Du meines herzens kronelein (op 21_2) Richard Strauss Margareta Hallin, sång, m fl R Strauss Mahler Mozart Lieder Il barbiere di siviglia_ nr 7 (5), akt 1, _una voce poco fa Rossini Margareta Hallin, sång, m fl Bluebell Mia speranza adorata___ah non sai qual pena (kv 416) Mozart Margareta Hallin, sång, m fl R Strauss Mahler Mozart Lieder Lucia di lammermoor_ akt 3, _il dolce suono___ardon gl'incensi___spargi d'amaro pianto Donizetti Margareta Hallin, sång, m fl Bluebell Etude-tableau for piano op 33_3 c-moll RACHMANINOV, SERGEJ Janos Solyom, piano RACHMANINOV Sonat for piano nr 23 f-moll op 57 Appasionata BEETHOVEN Janos Solyom, piano SOLYOM PLAYS BEETHOVEN IMPROVISATIONER FÖR PIANO ÖVER BEETHOVEN'S FÜR ELISE ENLIGT JOHANNES BRAHMS SOLYOM, JANOS (C)SOLYOM, JANOS /TAL SAMT/ (PI) Liveinspelning Konsert for piano & orkester nr 2 d-moll op 23 Wilhelm Stenhammar Janos Solyom, piano. WESTERBERG, STIG, dir. MÜNCHENER PHILHARMON. PIANO CONCERTO NUMBER 2 SERENADE ETC EMI CDM 5 65081 2 Allegro Piano Concerto In D Minor, KV 466 Mozart Janos Solyom, piano. Uppsala Kammarorkester Ailing Masters Liveinspelning Stockholms Konserthus 25 augusti 1997 2 Microstones 1 Ove Johansson Ove Johansson, saxofon Coast LJ Records LJCD5251 Fem upplysningar samt en övergång Ove Johansson. NCB/BIEM Enar Jonsson, flügelhorn. Ove Johansson, saxofon. M fl. Enar Jonsson quintet & sextet Gothenburg 1965-1969 Anagram CD 09 (2005) (Inspelat av Sveriges Radio) Near The Coast Mwendo Dawa Mwendo Dawa. Bl a Ove Johansson, saxofon. Susanna Lindeborg, piano. Music LJ Records LJCD 5256 Acoustic Chase Lindeborg / Johansson Duo Ove Johansson, saxofon, mm. Susanna Lindeborg, piano, mm Thoughtful World LJ Records LJCD 5253

I år är det 100 år sen Carin Malmlöf-Forssling föddes en framgångsrik och prisbelönt tonsättare. Men hon fick kämpa för att bli tagen på allvar och det dröjde länge innan hennes musik gavs ut. Malmlöf-Forssling var framgångsrik, fick ta emot både medalj från Kungliga Musikaliska Akademien och Kurt Atterbergpriset. På 1950-talet tillbringade hon en månad i Paris med den världsberömda läraren Nadia Boulanger.Men det är något som skaver i berättelsen om Carin Malmlöf-Forssling. Kampen för att bli tagen på allvar, ansträngningen att komma igen efter att ha lagt sitt konstnärsskap åt sidan under 30 år för äktenskapsplikter, samtidigt som hon envist påstod att hon gjort karriär på samma villkor som män. Det dröjde ända till 1985 innan hennes musik kom ut på skiva. Hur hänger det ihop? Hur kan vi förstå detta idag? Och hur låter hennes musik?I programmet medverkar människor som kände tonsättaren, men också tonsättarkollegan Paula af Malmborg Ward och professor i genusvetenskap Lena Martinsson.En dokumentär av Katarina A Karlsson.

I andra avsnittet av den musikhistoriska odyssén Underground besöker vi en arkeologisk utgrävning och hittar utdöda ljudverktyg. Vi får besök av världens bästa trumpetspelare, och får höra Tutankhamuns trumpet! Regissören och musiker Ola Simonsson, mannen bakom den hyllade kortfilmen One Apartment and Six Drummers, är sidekick i dagens program. Dessutom gästas Underground denna vecka av den världsberömde trumpetaren Håkan Hardenberg, professor i trumpet och ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. Hardenberg blev kallad världens bästa trumpetspelare av New York Times 2010. Vi hör även Åke Egevad, instrumentmakare och rekonstruktör av forntida instrument.

Är det en smärtsam eller kanske rent av befriande process att bli äldre som fri musiker eller att pensioneras från t ex ett operahus? I det fjärde programmet i serien Dilemma möter vi Margareta Hallin, koloratursopran och tonsättare, Janos Solyom, pianist och dirigent och Ove Johansson, saxofonist och kompositör. Manus och produktion, Birgitta Tollan. Kanske tidernas bästa svenska låt? Ja, det skrev någon om den kultförklarade sången ”En etta på söder” med koloratursopranen och tonsättaren Margareta Hallin, 82 år gammal. Vad inte alla vet är att Margareta Hallin var fastanställd på Kungliga operan i Stockholm mellan åren 1954 och 1984. Därefter tvingades hon till pension. Att vara koloratursopran betyder att du sjunger väldigt högt, att rösten är lättrörlig och har en klar klang. Margareta Hallin sjöng ända upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Hon gjorde uppskattade framträdanden i Glyndebourne, Florens, Wien, Hamburg, Moskva, London och Köpenhamn. Margareta Hallin utnämndes 1966 till hovsångare, fick Jussi Björlingpriset 1970, fick professors namn 2001 och tilldelades Gunn Wållgren-stipendiet 2006 med motiveringen: ”Margareta Hallin är en av Kungliga Operans mest lysande artister under 1900-talet. I egenskap av operasångerska, kompositör och talskådespelare framstår hon som en av det svenska kulturlivets centralgestalter.” Efter pensioneringen från Stockholmsoperan har Margareta Hallin sjungit i ytterligare 30 år. Dessutom började hon tonsätta dikter och skrev t o m opera. Senast framförde hon delar ur Strindbergs brev till Harriet Bosse i Blå Tornet. Margareta Hallin både sjöng och talade. Hon regisserade nyligen Värmlänningarna för Högalidskyrkan, en föreställning som bl a skall turnera i USA, då med engelsk text . Hon regisserar även ett kyrkospel, vilket skall turnera i USA bl a. 2012 spelade Margareta Hallin med i radiooperan Rhesus för Sveriges Radio. Hur upplevde Margareta Hallin att inte vara avställd vid operan längre? - Det var ju som ett andra hem, om inte första, skrattar Margareta. Det är annorlunda nu. I porten känner ingen igen mig längre, jag som gått fritt i huset i 30 år! Det är känsligt och jag kommer inte in utan ett passerkort och måste skriva in mig varje gång. Förr gick vi ut och in som vi ville och kunde även äta lunch i restauranten. Järngänget kallar hon kollegorna när det begav sig, Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer, Barbro Ericson och Erik Saedén. Birgit Nilsson var mest ute och turnérade men vid ett tillfälle sjöng Margareta Hallin i Strauss opera Die Fraue ohne Schatten tillsammans med Birgit Nilsson. - Det var en upplevelse att höra Birgits fantastiska röst så nära. Jag påverkades av henne, öppnade rösten och lät bättre än vanligt den gången när jag hade henne i örat, berättar Margareta Hallin. Rösten har blivit tyngre och tyngre med åren. Men den fungerar med ordentlig uppsjungning. Sommaren 2012 sjöng hon bl a koloraturvalsen Wo die Zitronen blühen på Confidencen. -Det gick bra. Jag tar inte de höga f’en längre. Det är fånigt att utsätta sig för det. Det räcker bra med höga C, fnissar Margareta Hallin, som inte tycker att åldrandet är särskilt positivt. Margareta Hallin berättar i programmet om hur hon upplever att leva i dödens närhet. Margareta Hallin, fansida på Facebook: https://www.facebook.com/pages/Margareta-Hallin/137550812991903 Margareta Hallin, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Margareta_Hallin Pianisten och dirigenten Janos Solyom, 74 år, blev känd för den svenska TV-publiken då han för några decennier sedan var huvudperson i serierna Tavlor på en utställning och I huvet på en pianist. När det begav sig gav Janos Solyom konserter även i övriga delar av världen där västerländsk konstmusik spelas. - Jag är en produkt av en musikvärld från det gamla Ungern. Under mina tonår styrde Stalin. Det var diktatur och jag ansågs vara en framtida del av statsapppraten som begåvad ung pianospelande pojke. Jag fick fantastiska statsstipendier för att göra reklam, precis som idrottsmänniskor i DDR. Det fanns fortfarande elever till musiker som Béla Bartók och Ernst von Dohnányi. - Musiken var helig. Något som förädlade människan. Och för mig är musiken fortfarande nåt som förädlar människan, förklarar Janos Solyom. Bartókkonservatoriet och Lisztakademin i Budapest har lagt grunden till Janos Solyoms musikvärld. 1956 flydde han från Ungern till Sverige. Med undantag för studier i Genève, London och Paris har Janos Solyom sedan dess bott i Stockholm. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien samt är innehavare av HM Konungens förtjänstmedalj Litteris et Artibus. Debuten i Stockholm ägde rum 1958 med Sixten Ehrling och Stockholmsfilharmonikerna. 1974 chockade Janos Solyom Stockholms kulturliv genom att helt sonika hyra Dramatens stora scen för att ge en konsert i egen regi. Scenen var nämligen tom på måndagar! - Konserthus byggdes om. Så började det. Jag hade väldigt få konserter och måste leva och tänkte att jag måste lyfta mig själv i håret, berättar Janos Solyom. Han anser att det råder ålders-apartheid i Sverige, även inom musiklivet. - Jag har fyllt 65 och borde syssla med korgflätning, lära mig astrologi och astronomi för seniorer. Allt det som anstår en seniormedborgare, en gubbjävel med andra ord. Det löjliga är att nu när jag är bäst då spelar jag minst, trots att det här är min allra bästa tid. Numera inser Janos Solyom att musik alltid handlar om någonting, att den har en inneboende epik. Och människor har för honom stigit in i musiken han älskar: Bach, Mozart, Bartok, Sjostakovitj och husguden Brahms. Trots detta har han numera möjlighet att endast spela små konserter. - Jag har aldrig känt mig så trygg i mitt musicerande som idag. Det är en underbar känsla! Dock tänker organisatörer felaktigt när de envisas med att försöka locka ungdomar till sina konserter, som om det är en förtjänst att vara ung. Det är en större förtjänst att vara gammal - ung kan vem som helst vara! Publiken består ju mest av äldre människor som längtar efter att höra sina gamla favoriter. Även yngre kollegor skulle alla sitta där på en konsert om jag fick möjlighet att spela, säger Janos Solyom, som bl a tackar Sveriges amatörorkestrar för sin stora och breda repertoar, som han ständigt utvidgar tillsammans med dem. Från 2009 får Janos Solyom statens inkomstgaranti till konstnärer. 2012 tilldelades han de Frumeriestipendiet. Janos Solyom, hemsida: http://www.solyom.com Janos Solyom, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Janos_Solyom Saxofonisten och kompositören Ove Johansson, 77 år, började spela klarinett i början av 1950-talet. Snart tog saxofonen över. Han satt i sina föräldrars café, Gustavs konditori, i Alingsås, och skötte musiken. Det strömmade mest ut Charlie Parker, Duke Ellington och Lester Young ur den lilla bandspelaren. Nu har Ove Johansson spelat professionellt i över 60 år. Många år tillsammans med hustrun, pianisten och kompositören Susanna Lindeborg som Duo, som trio med gruppen Natural Artefacts och i jazzensemblen Mwendo Dawa som bildades redan på 1970-talet. Instrumentsamlingen har utökats med EWI, electronic wind instrument. Det har ungefär samma grepp som en saxofon och Ove Johansson styr mjukvara i datorn med detta. Han ställer även in olika skalfunktioner i datorprogrammet, t.ex mikrotonalitet. Det finns åtta oktaver och han kan även programmera in ackord som förflyttas i olika skalfunktioner och styrs via midi och USB. Vad gäller ljuddesignen för övrigt, brukar Ove Johansson använda akustiskt inspelat material som han sedan bearbetar i olika ljudprogram. Ove Johansson använder även lågfrekvensoscillatorer för att kunna bearbeta vågformer och ljud på olika sätt. Jazzmusiker har en större frihet att utöva sin konst så länge de vill. De behöver inte anpassa sig till pensionsregler. - Jag har ett bra liv och hinner inte tänka på min ålder. Jag är i full gång, ger ständigt ut nya CD-skivor och spelar snabbare någonsin på saxofonen, berättar Ove Johansson fnissande. Man blir säkare och styvare i korken om man kan få litet fart på tonerna. Visst är det löjligt och barnsligt, men jag gillar starkt, fort och mycket! Nyligen gavs låten Fem upplysningar samt en övergång ut på en unik jazz-CD. Ove Johansson skrev låten och spelar sax tillsammans med flügelhornisten Enar Jonsson Quintet. Sveriges Radio i Göteborg spelade in redan 1965. Detta var frijazz med avstamp i Charlie Mingus, Ornette Coleman och Albert Ayler, flera år innan t ex tyske Peter Brötzmann började utöva den. Enar Jonsson Quintet och Sextet spelade t ex på Moderna Muséet under Pontus Hulthéns chefsskap och i Göteborgs Konsthall där Carl-Erik Hammarén var intendent. Operasångerskan, sopranen Märta Schéle, brukade medverka med röstimprovisationer till den fria jazzmusiken. Senare arbetade Ove Johansson på Musikhögskolan i Göteborg och kom i kontakt med Rune Lindblad-studion och elektronmusiktonsättaren Åke Parmerud. I december 2012 spelade Ove Johansson och Susanna Lindeborg på duo i New York. Där bevistade de en konsert där altsaxofonisten Lee Konitz, 85 år gammal, improviserade tillsammans med Harlem String Quartet. Allt var oförberett och stråkkvartetten fick noterna till varsin iPhone. Utfrån dem spelade de tillsammans. - Den nya tekniken triggar mig och detta är typisk jazzmusik, säger Ove Johansson, som också äger skivbolaget lj-records (Lindeborg-Johansson) tillsammans med pianisten och kompositören Susanna Lindeborg. Ove Johansson, hemsida lj-records: http://www.lj-records.se/ove.html Ove Johansson, Encyclopedia of Jazz Musicians: http://www.jazz.com/encyclopedia/johansson-ove-karl-ove-gunnar

I detta program sätter vi fokus på en av årets tonsättarjubilarer: Robert Schumann (1810 - 1856). Huvudnumret är Robert Schumanns andra symfoni, den i C-dur, som uruppfördes i Leipzig av vännen Felix Mendelssohn den 5 november 1846. Den symfoni som Schumann faktiskt tillägnade Konung Oscar I av Sverige och som resulterade att han blev invald i Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm. Det finns faktiskt en och annan som kallat den här symfonin för Schumanns "svenska symfoni", fast den benämningen har Schumann naturligtvis aldrig själv använt. Läs mer om Schumann skrev sin andra symfoni mellan 1845 och 1846. Den uruppfördes i Leipzig av vännen Felix Mendelssohn den 5 november 1846. Här är det den tyske dirigenten Georg Ludwig Jochum som framför den tillsammans med Radioorkestern i en inspelning från 1958. Georg Ludwig Jochum var en återkommande gäst på orkesterpodiet i Stockholm mellan åren 1956 och 1967. Han gick bort redan 1970, vid 61 års ålder. Georg Ludwigs mer namnkunnige bror Eugen Jochum blev betydligt äldre och namnkunnigare som dirigent. Men Georg Ludwig var inte heller dålig och en mycket bra orkesterfostrare, som förde dåvarande Radioorkestern en bra bit på väg mot att bli dagens Sveriges Radios symfoniorkester. Och här alltså skall han leda radioorkestern i Robert Schumanns andra symfoni i C-dur. Vidare skall den ryske pianisten Emil Gilels framföra ett litet pianostycke av Schumann. Ett av hans Nachtstücke ur samlingen opus 23. Det är en inspelning från Gilels sista Sverigebesök i februari 1983, då han gästade Berwaldhallen. Som extranummer spelade han den gången bl.a. denna lilla pianopärla av Schumann. Emil Gilels (1916 - 1985) var en Rysslands främsta pianister. Han slog igenom i hemlandet 1933 vid en tävling. Fem år senare vann han den internationella Ysaÿetävlingen i Bryssel. Efter kriget kom han så småningom att turnerade en hel del i väst. Ett av de första länder han besökte utanför järnridån var Sverige, där han gjorde sina första grammofoninspelningar utanför Sovjet. Det skedde i Stockholm tillsammans med dirigenten Sixten Ehrling. I Stockholm spelade de bl.a. in Tjajkovskijs första pianokonsert. Gilels tolkningar av Beethoven och Brahms  höll enligt en samstämmig kritikerkår alltid högsta klass. MUSIK: Robert Schumann: Symfoni nr 2 C-dur Radioorkestern – Georg Ludwig Jochum, inspelat 25 januari 1958 Robert Schumann: Nachtstück op 23:4 Emil Gilels, piano Inspelning från konsert i Berwaldhallen 20 februari 1983 Schumannsymfonin finns även tillgänglig som podd efter programmet!