Podcasts about scenen

Vad ska vi med kritiken till när apokalypsen är nära? Annina Rabe får en påminnelse om värdet av den initierade ledsagaren. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2016-12-19.Ibland i mitt yrke som litteraturkritiker kan jag undra vad jag egentligen håller på med. Vad är det här för en profession egentligen? Det är ju någonting besynnerligt och tvetydigt i denna metasysselsättning; att skriva om det som redan är skrivet. Att försöka gestalta det redan gestaltade.Den legendariska litteraturkritikern Klara Johanson skrev i en av sina krasst självhäcklande aforismer apropå kritikeryrket: "Att skriva om diktare är ju dock en malplacerad beskäftighet. Har de inte uttryckt sig? Vilken impertinens då att komma lufsande bakefter och försöka uttrycka dem en gång till!" Och hur mycket vi kritiker än med viss rätt vill framhålla kritiken som en litterär form i sig, ligger den ändå av hävd ett snäpp under den så kallade äkta varan; litteraturen, de verk vi är satta att recensera. Litteraturkritik är dessutom en aktivitet som oftast är dömd en form av misslyckande; för hur kan man någonsin kunna omfatta ett komplext verk på några ynkliga rader? Jag tror att nästan varje kritiker med någon ambitionsnivå alltid känner att hen kunde ha sagt mer, varit rättvisare.En bra litteraturkritiker bör besitta en säregen kombination av orubblig auktoritet och lyhörd ödmjukhet. Hen bör ha kunskaper nog att kunna förankra verket både i en litterär tradition och dagsaktuella tendenser. Hen ska vara en ledsagare, en introduktör, en uttolkare och sist men inte minst: en passionerad läsare med ett skarpt öga för detaljer, såväl språkliga som innehållsliga.Den typen av specialiserad kritiker är, vågar jag påstå, sakta men säkert på utdöende. Hur sällsynt den håller på att bli påminns jag om när jag läser två essäsamlingar av just sådana litteraturkritiker. Det är Madeleine Gustafsson i en samlingsvolym med namnet "Påminnelser". Och det är James Wood, som delar med sig av sin syn på litteratur och kritik i boken med den talande titeln "Så nära livet man kan komma". Det är skönlitteraturen, i Woods fall framför allt prosaberättelsen, som ligger så nära det verkliga och självupplevda man kan komma. Och kritiken tänker jag, närläsningen, är kanske i sin tur det närmaste man kan komma litteraturen utan att skriva den själv.Madeleine Gustafsson - författare, översättare och mångårig kritiker i bland annat Dagens Nyheter och Bonniers Litterära Magasin - är en av de svenska litteraturkritiker jag under många år allra helst har läst. Och när jag läser den här samlingen, ett koncentrat av texter om såväl lyrik som prosa påminns jag om varför. Det finns ett genomgående drag i Madeleine Gustafssons essäistik som jag skulle vilja beskriva som ett slags klarhet. Den rena tanken som löper genom texterna är tillgänglig utan att för den skull släppa i intellektuell skärpa eller sky abstrakta resonemang. Och Gustafssons kritik är framför allt fri från allt koketteri, från allt positionerande av det slag som gärna frodas på kultursidor. Gustafsson är öppen inför varje text hon läser, men hon gör klart att det är just texten som är i centrum. Just därför fungerar även de recensioner och essäer som har några år på nacken fortfarande så bra att läsa; de är inte överlastade av tidsmarkörer."Förståelse" är ett nyckelord som ofta återkommer i hennes texter, inte minst de som handlar om andra kritiker, som när hon skriver om Klara Johanson eller Gunnar Ekelöfs kritikergärning i BLM. I en sammanfattande text om sin egen syn på litteraturkritik skriver Gustafsson om att kritikern talar igenom verket: "Men då", skriver hon, "menar jag inte att skriva om sig själv i andras förklädnad, utan att sträcka sin egen förståelse så långt den kan nå, kasta in sin erfarenhet i ständigt nya former, tänja den, se hur långt den räcker."Just det där sista tror jag också att den brittisk-amerikanske kritikern James Wood skulle skriva under på. "Så nära livet man kan komma" är en serie personliga betraktelser över samspelet mellan liv och litteratur. Han skriver: "Att läsa romaner är att oavbrutet röra sig mellan världsliga och religiösa tillstånd, mellan vad som kunde kallas skede och form. Romanernas världsliga vilja är att vidga och förlänga livet; romanen är den stora handelsmannen när det rör sig om vardagslivets kredit och debet. Den omvandlar varje skede i våra liv till scener."James Wood är en av världens mest inflytelserika litteraturkritiker, och hans texter i framför allt the New Yorker har bidragit till stora internationella genombrott för författarskap som Karl Ove Knausgård eller Elena Ferrante. Han har så mycket rockstjärnestatus man kan få som litteraturkritiker. Men i sin syn på litteratur och kritik är han närmast en klassicist med en gedigen bildning som skiner igenom i det mesta han skriver.Att läsa och sedan skriva om det man läst handlar till stor del om seende och iakttagelser. Att kunna lyfta ut detaljer. Wood ägnar ett kapitel i sin bok åt den noggranna iakttagelsen. Det handlar inte bara om att se och lyfta fram detaljer, det handlar också om att följa med dessa iakttagelser när de ändrar form och utvecklas till något annat. Att se att en yttre iakttagelse i litteraturen samtidigt kan belysa ett inre skeende. Att följa med. Att vara följsam.När Madeleine Gustafsson i en recension av Jean Rouauds "Des hommes illustres" analyserar bokens första mening gör hon det just så grundligt och följsamt. Scenen är kort och gott en man som har klättrat upp på ett plåttak för att såga av några grenar som trasslat in sig i telefontrådar. Gustafsson kretsar först runt den yttre miljön i allt snävare cirklar, kommer sedan in på mannen, hans rörelsemönster och vad det säger om hans personlighet för att därefter göra en snygg gir in på själva prosan.Den recensionen är skriven 1993. Sedan dess har det hänt en hel del på kultursidorna. Kritik har idag allt svårare att hävda sig när kulturredaktionernas uppdrag förändrats och vidgats. Kultursidorna håller på att förvandlas till förlängda ledar- och debattsidor där samhällsdebatt och krönikor prioriteras framför ren kritik. "Jorden håller på att gå under, så vi har inte plats för kritik just nu" sa en redaktör till mig nyligen. Och ja, vem är jag att komma och hävda litteraturens, språkets och kritikens egenvärde när apokalypsen är nära?Det ställs allehanda krav på skönlitteraturen idag: den ska göra oss mer empatiska, den ska göra oss politiskt medvetna, den ska överbrygga klyftor och ge oss ett språk och den ska framför allt få oss att förstå samhället och verkligheten. Allt det där gör förstås skönlitteraturen, och det är viktigt med sådana argument när klåfingriga politiker och andra beslutsfattare vill reducera skönlitteraturens roll i skolan eller på biblioteken. Men om det är något som Gustafssons och Woods kritikböcker gör så är det att påminna om värdet av den initierade ledsagaren. Den som låter oss glänta på dörren till det där vidunderliga som är litteratur. Den som värnar om litteraturen för litteraturens egen skull, och inte för de eventuellt nyttobringande effekter den kan tänkas ha.Annina Rabelitteraturkritiker och kulturskribent Böcker som nämns i essän:Madeleine Gustafsson, Påminnelser, DaidalosJames Wood, Så nära livet man kan komma, Översättning Staffan Söderblom, Norstedts

Martin Kjellström – från Mr. Olympia-scenen till livets djupaste dalar och tillbaka. Vi pratar om tacksamhet, hans hemliga kamp mot ätstörningen, tiden i fängelse och det hjärtstopp som förändrade allt. Ett naket och ärligt samtal om livets omvälvande prövningar, insikter och självklart – träning. Missa inte detta starka avsnitt av Ash & Slay Podcast!

Lyrisk kvarter er ein podkast der Frode Helmich Pedersen og Jørgen Sejersted, som begge er litteraturforskarar ved Universitet i Bergen, presenterer og diskuterer poesi som dei liker og undrar seg over. Dikta kan vere gamle eller nye, norske eller utanlandske. Hovudsaka er at dei synest dei er så bra at dei gjerne vil vise dikta til lyttarane. No tek dei podkasten til Scenen! Tradisjonen tru inviterer dei inn ein gjest som tar med seg eit dikt, les det, presenterer det – og prøver å overtyde vertskapet og lyttarane om at det er nydeleg, fabelaktig, dritbra! Kveldens gjest er poet Anngjerd Rustand, og ho har med eige dikt! Kreditering: Musikk: Milde Måne?! – Soundcloud @mildemane Foto (original): Bergen Public Library Norway from Bergen, Norway, No restrictions, via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:(Edvard_Grieg_and_Frants_Beyer_hiking)_(3446747911).jpg Foto Anngjerd Rustand (Original)_ Eirik Lande, fra Gyldendals forfatterprofil – https://www.gyldendal.no/anngjerd-rustand/a-37531/ Illustrasjon lamper (original): Stageline, Product page, Bright xLine – https://stageline.no/lys/lyskastere/xline/bright-xbaby-tw-led-fresnel-powercon-black-xline/666626

Nanna Olasdotter Hallberg tipsar om en ny serie från Scenen. Hamlet är en mörk arbetsplatskomedi som utspelar sig på Sveriges sista teaterhögskola. Lyssna här! Eller gå in här för att läsa mer!

Denne episoden er en verdenspremiere for Livet på veien. For første gang lager vi podcast live - med publikum i salen. Vi har tatt turen innom Volvos årlige salgs-kick-off og fått med oss Tiril Tengs og Jørn Vidar Amundsen som gjester på scenen.Se filmer og hør podcast på vår webside : www.livetpaveien.noFølg oss på FacebookLivet på veien er laget av Go to eleven AS på oppdrag fra Volvo Trucks Norge

Woke har blitt et av vår tids mest omdiskuterte fenomener. Det snakkes om i mediene, i kommentarfeltene, i klasserommene og rundt middagsbordet. Men hva er egentlig woke?Dette har statsviter og sosiolog Lars Erik Løvaas Gjerde fra Krokstadelva skrevet debattbok om, som gis ut i disse dager. Dette blir hans forfatterdebut, og det må naturligvis markeres med lanseringsarrangement i hjemkommunen! På arrangementet vil samfunnsdebattant Herman Ekle Lund lede en samtale med Løvaas Gjerde om boka. Forfatteren vil også lese utdrag fra teksten. Det blir rom for spørsmål fra publikum til slutt.Scenen i 1. etasje, Drammensbiblioteket, fra kl 19:00. Gratis inngang! Bøker selges og signeres av forfatteren etter arrangementet.Foto: Edvard Thorup

Barn på scenen lär vara det svåraste som finns att regissera, liksom djur. I detta avsnitt har vi sett flera levande barn, och barndomstrauman, liksom några sceniska djur. Vi pratar om detta samt om följande verk: Trollflöjten av Mozart på Folkoperan i regi av Stéphane Braunschweig , Du vet ingenting om Kikki Danielsson i dramatisering och regi av Martina Montelius på Teater Brunnsgatan Fyra samt Leka för livet av Bess Wohl i regi av Elin Skärstrand på Playhouse teater. Dessutom har Cecilia åkt utanför Stockholms tullar och sett No 3 - Den bittra dansaren av pseudonymen Ludvig Bildstein på Moment teater i Gubbängen. Loretto är å sin sida trött på den nygamla debatten om triggervarningar. Medverkande: Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (prod och redigering)

I dagens avsnitt får vi höra om ett gammalt basjfynd. Äntligen har Lindas musproblem fått ett slut. Inför Oscarsgalan ber vi lyssnarna skicka in sina filmtips, idag kör vi actionfilmer! Kolla in Rockklassiker på Instagram stories för att vara med och rösta hela veckan. Hasses berättare in sitt försök att slå en bea och om några sämre gig han har gjort. Vi får också höra om Sveriges framgångar i basket och efter max-skandalen har nu Polarbröd blivit virala, men varför?

På Dramaten i Stockholm pågår sedan två år tillbaka satsningen Dramaten.Doc, en konstnärlig gestaltning med texter som på olika sätt tar upp vår konfliktfyllda samtid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den här veckan framfördes texter av den ukrainska författaren Iryna Serebriakova på Dramatens scen, detta samtidigt som publiken fick pushnotiser om president Trumps senaste uttalanden om Ukrainas president Zelenskyj.Dramaten.Docs uttalade ambition är att ligga nära det som händer i vår oroliga samtid – hur bidrar den konstnärliga gestaltningen till försöken att förstå och greppa det som sker?Dramaten.Docs konstnärliga ledare Dmitri Plax och skådespelaren Sofia Pekkari medverkade i P1 Kultur.Programledare: Thella Johnson.

Följ med till Veteranernas teater i en källarlokal i centrala Kiev där berättelser från fronten blir pjäser att spelas på Ukrainas teaterscener. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I stadsdelen Podil ligger den ukrainska huvudstadens nyaste teaterscen, Dramatikernas teater, där pjäsförfattarna styr verksamheten istället för regissörer och producenter. Teatern öppnade 2022, samma år som Ryssland inledde den storskaliga invasionen av Ukraina. Ett av projekten i källaren i Podil är Veteranernas teater, en skrivarskola och produktionsgrupp för krigsveteraner som stridit vid fronten. Nu ska deras berättelser ut på de ukrainska teaterscenerna i samarbete med professionella skådespelare och regissörer.Det här är sista delen i serien om kulturlivet i Kiev under den tredje krigsvintern av den ryska storskaliga invasionen i Ukraina. Medverkande: Maksym Kurotjkin, dramatikerAlina Sarnatska, krigsveteran och dramatikerNatalka Vorozjbyt, dramatiker, manusförfattare och regissörReporter: Fredrik Wadström

Vi tipsar om en ny politisk satir från dramapodden Scenen Shakespeare för alla. I Stormen möter vi ett gäng politiska fiender som är strandade på en ö i ett postapokalypiskt Sverige. Dramaserien är en del av Sveriges Radios satsning Scenen, där några av Sveriges skarpaste samtidsskildrare sätter Shakespeares verk i en nutida kontext. Manus och regi: Olasdotter Hallberg.

Scenen på Guldbaggegalan var inte tillgänglighetsanpassad. Nu ber SVT om ursäkt. Skidåkaren Anna Holmlund börjar tävla igen, men i en ny sport: simning. Nu börjar para-VM i bowling i Hongkong i Kina. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Scenen på Guldbaggegalan var inte tillgänglighetsanpassad. Nu ber SVT om ursäkt. Skidåkaren Anna Holmlund börjar tävla igen, men i en ny sport: simning. Nu börjar para-VM i bowling i Hongkong i Kina. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Den har på förhand sålts in som ett mästarmöte mellan stjärnorna Peter Mattei och Malin Byström. Men sjukdom orsakade ett huvudrollsbyte på premiären hur blev det? Kritiker Sofia Nyblom var där. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Och vad är egentligen atonal musik, som Alban Bergs moderna operaklassiker bjuder på? Kulturredaktionens Henrik Berg ger en guidning.SAMTAL: SÅ DRABBAS KULTURARV AV KRIG I VÅR TID Hoten mot världens kulturarv – våra mänskliga minnen – i krig är en evig historia, men också helt akut i vår tid. I går hölls en FN-konferens om hoten mot kulturarvet i Libanon och i morgon är det seminarium på Medelhavsmuseet i Stockholm om samma sak i Gaza. Kulturredaktionens Mattias Berg berättar mer om läget och om hur kulturen används i krigföring. REPORTAGE: SÅ BLEV KULTUREN EN BRICKA I TRETTIOÅRIGA KRIGET – NY UTSTÄLLNING Vad har krig och konst egentligen med varandra att göra? Ett försök att förstå sambandet görs just nu på Livrustkammaren i Stockholm, där den nya utställningen visar hur det trettioåriga kriget på 1600-talet också handlade om makten över konst och kulturföremål. Reporter Mattias Berg begav sig dit. SAMTAL: BÄST I JAZZVÄRLDEN JUST NU – MED P2:S MÄRET ÖMAN Märet Öman, programledare för Jazzradion i P2, har djupdykt i höstens utgivning och kommer till P1 Kultur med fyra nya favoriter. INTERVJU: REGISSÖREN MATHILDA VON ESSEN OM SR DRAMA-SERIEN ”MACBETH” I SR Dramas nya poddsatsning ”Scenen” får vi möta Shakespeareklassiker i radikala nytolkningar. Först ut är ”Macbeth” – där paret blivit skrupellösa strebers i dagens startupmiljö. Mathilda von Essen har både skrivit manus och regisserat. ESSÄ: ANNA NYGREN OM VAD KRIMINALLITTERATUREN LÄRT HENNE OM LESBISK KÄRLEK I deckare skildras hemlig lesbisk kärlek ofta som något destruktivt, något farligt, och det har använts för att ge intrigen en oväntad twist. Författaren, litteraturvetaren och deckarläsaren Anna Nygren funderar i dagens radioessä från OBS på hur kriminallitteraturen har påverkat hennes syn på kärlek, och hon försöker lösa mysteriet med sin dragning till mordgåtornas mörka begär.Programledare: Lisa WallProducent: Felicia Frithiof

Nu får det räcka med lookalike-tävlingar, vi minns Allan Svensson och vad tycker Jonas Karlsson om Ulf Brunnbergs Jönssonligan-kritik? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Från och med nu kan du bara höra hela veckans Morgonpasset i Sveriges Radio Play.Jonas Karlsson är aktuell i ”Jönssonligan kommer tillbaka”! Allan Svensson har gått bort. Himanyama-måndag! David Druid undrar vad som är grejen med Bonnie Blue? Barron Trump som president 2044? Margret Atladottir tycker det har ballat ur med lookalike-tävlingar och TAPPAR DET på ”Rosanna och Christoffer söker sanningen om lust”. Tyson VS Paul fiaskot får David och Margret att RASA mot Netflix. Matilda Rånge på P3 Nyheter om vett & etikett på restauranger och uppgifterna om att Biden uppges ha sagt ja till långdistansrobotar. Mathilda von Essen och Axel Winqvist om nya podden Scenen och pjäsen Macbeth. Matilda Rånges obekväma falska lilla hål: Säga ”Jag älskar dig” till vänner.Tidpunkter i avsnittet:14:02 Nyhetsfördjupning: Biden uppges ha sagt ja till långdistansrobotar.17:55 Axel Winqvist och Mathilda von Essen om Scenen: Macbeth.43:47 Nyhetsfördjupning: Vett & etikett på restauranger.49:40 Jonas Karlsson spelar Vanheden i Jönssonligan kommer tillbaka.1:21:20 Matilda Rånges obekväma falska lilla hål: ”Jag älskar dig”.Kapitellänkarna ovan leder till avsnittet utan musik i Sveriges Radio Play.Programledare: David Druid och Margret Atladottir.

Rösta gärna på oss i Guldpodden 2024 i kategorierna Årets podd och Årets musikpodd. Man får också gärna rösta på Andreas (Andreas - Våldet Krim) till Årets Poddklippare, Våldet Krim till Årets Krimpodd samt GOTY - Årets Spel (alternativt Speldags) till Årets Spelpodd! Den här gången bjuder vi på var sin topplista med 5 vokalister som briljerar på skrik och 5 som briljerar på sång. Hör gärna av er med era favoriter! Du hittar länkar till instagram, patreon, merch, discord och våra andra poddar i vårt länkträd: ⁠https://linktr.ee/emopodden.⁠ ⁠Spotify-lista med låtarna från avsnittet⁠ Vill du sen ha ännu mer musik så kan du spana in den ⁠ultimata listan⁠ med alla låtar från alla våra avsnitt! [We do not own any music played in this podcast. All short snippets of music we play are for promotion and/or reviewing purposes only, and all credit goes to the original creators.]

Skulle våra politiker bli mindre slätstrukna om de kryddade sina tal med ordvitsar? Carl Magnus Juliusson berättar om hur ordlekarna använts historiskt och kan utgöra en nödvändig ventil. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det finns de som hatar ordvitsar. Det är något jag blev varse när jag läste Thomas de Quinceys självbiografiska ”En engelsk opieätares bekännelser” som första gången gavs ut anonymt 1821. 1856 publicerade De Quincy den på nytt i en reviderad utgåva. I denna utgåva har han bifogat en fotnot. Och i denna fotnot ber han om ursäkt för att en mening rymmer för många allitterationer. 8 av 36 ord börjar på bokstaven f, något som De Quincey hävdar är helt och hållet oavsiktligt.Varför han känner sig tvungen att be om ursäkt är, med hans ord, för att vissa människor ”blir irriterade, eller till och med inbillar sig själva vara förolämpade, av uppenbara allitterationer, som många blir av ordvitsar”.Förolämpade av allitterationer och ordvitsar? Allitterationen är ju en av den klassiska retorikens främsta stilfigurer! Den romerske talaren Cicero staplar allitterationer på varandra. Han gör det så ofta att det blivit ett kännetecken för hans stil – en stil som lyfts fram som den främsta inom latinsk formuleringskonst. Men även ordvitsar var ett vanligt inslag i förmodern litteratur – och det inte bara i humoristiska sammanhang. Det finns gott om ordvitsar även inom allvarliga ämnen som juridik, filosofi och till och med tragedi. Den franske antikhistorikern Jean-Pierre Vernant har lyft fram att det inte finns någon antik genre i vilken det förekommer så mycket ordvitsar som den grekiska tragedin. Flest har ”Kung Oidipus”. Syftet med ordvitsarna är dock inte att de ska vara roliga. De ska visa hur Oidipus jakt på kungens mördare hela tiden leder tillbaka till honom själv. En sådan tvetydighet finns redan i Oidipus namn. Namnet kommer av att han har en svullen fot, oidi-pous. Men också av att han vet – oida – svaret på fotens och sfinxens gåta. Att det är han själv som i själva verket är orsak till alltihop.Samma funktion har ordet homosporon. När Oidipus använder det om Iokasta vill han säga att han har gift sig med samma fru som den tidigare kungen. Men ordet kan också betyda, som när det tas i mun av siaren Tiresias, att de tillhör samma släkt. Ja oj oj.Cicero skriver mest utförligt om ordvitsar – eller ”dubbeltydiga yttranden” – i andra boken av ”Om talaren”. Där kan man läsa att de ”anses vara de allra fyndigaste”. De förekommer inte bara i skämt ”utan också i allvarliga sammanhang”. De kräver ett särskilt ”skarpsinne”. Och de framkallar ”sällan formliga gapskratt utan prisas snarare som uttryck för lärdom och elegans”.Lärdom och elegans alltså. Ordvitsen hade länge kvar sin plats inom filosofin, juridiken och inte minst tragedin. Hamlets första replik – i Shakespeares tragedi – är exempelvis en ordvits: ”A little more than kin, and less than kind”. Raden anspelar på ett talesätt – ”the nearer in kin, the less in kindness” – vars innebörd är att släkten är värst. Ordleken lyfter fram att Claudius som gift sig med Hamlets mor nu är mer släkt, ”kin”, med Hamlet än tidigare. Nu är han både farbror och styvfar. Men han är inte särskilt snäll, ”kind”, och inte av samma sort, ”kind” igen, som den avlidne fadern, utan korrupt och fördärvad.Men detta lekande med ords innebörder förändrades under 1600-talet. Förespråkare för den nya moderna vetenskapen menade att orden inte längre fungerade som de skulle för att förmedla kunskap. Att ord har flera betydelser förvanskar idéer och förvirrar tanken, snarare än att främja den. Mångtydighet lyftes därför fram som den främsta anledningen till missförstånd – något som till och med kunde orsaka krig.Filosofen John Locke yrkade på att matematik istället för vardagsspråk skulle användas för att beskriva världen. Matematiken kunde frigöra vetenskapsmannen från ordens bedräglighet, ”the Cheat of Words”, som han skriver. Och sedan dess kanske man kan säga att ordvitsen befunnit sig i ett visst nummerärt underläge. Talen fick ersatta, ja talet.Det här är något som slår igenom också i litteraturen. Det kan man se till exempel hos de brittiska romantikerna som, till skillnad från Shakespeares ordlekar, undviker tvetydigheter i ordval och syntax till förmån för ett tydligare, mindre konstlat och mer direkt tilltal.Och under 1800-talet kan man alltså till och med bli förolämpad av en ordvits.Men i en sådan värld, den värld vi fortfarande lever i, kan jag inte undgå att känna att något gått förlorat. Om allt ska uttryckas klart och tydligt, eller inte alls, om mångtydighet är något man föraktar eller suckar åt – vad händer då med allt som vi av olika anledningar inte kan, vill eller får uttrycka på ett entydigt vis?Förutom sina litterära poänger har ordvitsar historiskt inte sällan rört ämnen som det är svårt att tala om. Det kan handla om åsikter som man inte får säga rätt upp och ner, eftersom de är impopulära eller rentav olagliga, eller berör aktiviteter som det inte passar sig att tala om alltför naket och oblygt.Ett exempel från Cicero. Scenen är en rättegång. En åklagare lägger fram bevis för att Titus Annius Milo ska ha inväntat tidpunkten då Publius Clodius Pulcher lämnade sitt gods för att slå ihjäl honom.Cicero försvarar den anklagade mördaren. När man gång på gång frågar vid vilken tid Clodius ska ha blivit mördad svarar Cicero ”sero”.”Sero” betyder ”sent” på latin. Men det kan också betyda ”alltför sent”. Cicero svarar alltså att Clodius blev ihjälslagen sent på dagen. Men med hjälp av ordets mångtydighet kan han även ge uttryck åt en åsikt som kanske inte bör sägas rakt ut – att Clodius borde ha tagits av daga för länge sedan.Ja, Cicero är en dräpande försvarsadvokat. Nu menar jag så klart inte att det är bra att gå runt och önska livet ur folk. Men kanske finns det saker som man ändå måste kunna ventilera även om de är svåra att uttrycka utan omskrivning. Ordvitsen kan då utgöra en unik möjlighet att säga något utan att faktiskt säga det.I en tid där allt kan spelas in och spelas upp igen, verkar våra politiker – med vissa uppenbara undantag – bara bli mer och mer försiktiga med vad de säger. Tillsammans med sina pressekreterare printar de ner propra uttalanden som säger exakt så lite som de avser och som inte kan misstolkas av någon. Därefter viker de inte en tum från sitt manus. Klart och tydligt. Varken mer eller mindre. Men också intetsägande. Nej, i dag vimlar det kanske inte av politiker med Ciceros lärdom och elegans. Det är klart att man, mot en sådan fond, lätt kan vinna politiska framgångar med en motsatt mediestrategi för att – ursäkta – trump-eta ut sitt budskap.Humor och mångtydighet kan – också i allvarliga sammanhang – utgöra en nödvändig ventil. Hjälpa till att lätta på trycket. Och bli en politisk superkraft.Carl-Magnus Juliussonlitteraturvetare och kulturjournalist

Scenen er en af Københavns mange baggårde - en særlig én, takket være en særlig person, hjemløse Daniel. Kom med ind i gården og oplev hvordan man kan leve på tværs af kulturer, etnicitet, nationalitet og om et fællesskab 'limet' sammen af en 'engel'. Medvirkende: Mustafa, Neel, Iulia, Suzanne, Dorte, Christian, Joy og Benjamin. Interviews: Iben Maria Zeuthen og Torben Brandt. Tilrettelæggelse og lyddesign: Torben Brandt. Kontakt: radiofortaellinger@dr.dk

Scenen er en af Københavns mange baggårde - en særlig én, takket være en særlig person, hjemløse Daniel. Kom med ind i gården og oplev hvordan man kan leve på tværs af kulturer, etnicitet, nationalitet og om et fællesskab 'limet' sammen af en 'engel'. Medvirkende: Mustafa, Neel, Iulia, Suzanne, Dorte, Christian, Joy og Benjamin. Interviews: Iben Maria Zeuthen og Torben Brandt. Tilrettelæggelse og lyddesign: Torben Brandt. Kontakt: radiofortaellinger@dr.dk

Avsnitt 251. Hur vi än ser på det, ödmjukt eller ej, så är vår intervju med Jeremy Amsellem på Spotify ett litet journalistiskt scoop. Aldrig tidigare har någon i organisationen pratat med media om detaljer i deras ljudboksstrategi. Men i Frankfurt var vi på rätt plats vid rätt tid. Förläggaren ger oss en avstämning på hur långt användningen av AI har kommit på förlaget. Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront är mer än irriterad över Bonnierkoncernens dominans på Augustnomineringslistorna i år. I ett samtal med journalisten lägger han fram sina argument. Efteråt reflekterar förläggaren och journalisten över frågan med en viss distans där förläggaren ger oss en liten glimt från en förläggares vedermödor.   00 27         Så tänker Spotify 14 56         AI i förlagens vardag 20 21         Pelle Anderssons ilska mot Augustnomineringarna

Första spelningen gjordes i en tvättstuga i småländska Nybro nu fyller de festivalscener och är med i Allsång på Skansen. Och för sångaren Rasmus Arvidsson har det varit en lika lång resa personligen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ett oxymoron är ett uttryck bildat av motsatser, som talande tystnad, bitterljuv eller lysa med sin frånvaro. Morris Wikström ser hur ett kritiskt poetiskt grepp tagits över av totalitär politik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I Adam Curtis hypnotiserande dokumentär Traumazone finns en scen som stannat kvar i mitt minne. I en lägenhet i Moskva, i mitten av 90-talet, möter vi en kvinna som betalat 1000 dollar för att återställa sin karma. Det spelas lågmäld instrumentalmusik, samtidigt som ett brinnande ljus förs runt kvinnans huvud enligt ett bestämt mönster. Scenen är mycket stillsam, och blir så slående eftersom den står i stark kontrast till det som samtidigt pågår utanför lägenheten: en våldsam nedmontering av politiska monument, gälla röster i de tomma livsmedelsaffärerna och det dova ljudet av begynnande inbördeskrig i flera forna sovjetrepubliker.Traumazone består av arkivmaterial från åren 1985–1999 och behandlar Sovjetunionens sammanbrott och åren som följde. Det är ett material som är fyllt av motstridiga händelser och känslor. Men det som utmärker allt är en ständig rörelse. Det är en rörelse i tiden – framåt och bakåt. Framåt mot en kapitalistisk rovdriftsekonomi, bakåt mot ett våldsamt förflutet som genom tidigare censurerade romaner, memoarer och hemligstämplade arkivhandlingar nu ska beläggas och förstås. I det sammanhanget är den stillsamma scenen i lägenheten möjlig att förbise. Historien har skrivits utan att detta ögonblick införlivats i berättelsen. Men kanske går det att skriva historien om Sovjetunionens upplösning och den politiska utveckling som Ryssland därefter genomlevt just utifrån denna scen: just för att denna meditativa tystnad representerade ett svåråtkomligt tillstånd – ett tillstånd befriat från en framåt- eller bakåtrörelse. Ett löfte om en tillfällig respit, ett uppehåll i ett förlopp som galopperade, oberoende av om man hann med eller inte.Beskrivningarna av den ryska regim som Vladimir Putin grundlade vid millennieskiftet, och som på ett sätt kulminerade med den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022, utmärks av att de skiljer sig så mycket åt. Man frågar sig: är det Ryssland som växte fram under mer än 20 års tid ett slags fascism, en välbekant populism, en aldrig helt begravd totalitarism? Är det kanske en värdekonservativ ortodoxi, eller rentav en postmodern stat vars yta döljer ett ideologiskt vakuum – en konstruktion som riskerar att lösas upp vid minsta beröring? Beskrivningarna spretar. Men i alla de här disparata etiketterna finns en gemensam nämnare. Alla kan förstås utifrån en specifik stilfigur: oxymoron.Ett oxymoron är en märklig skapelse. I sin rena form är det orent. Det bygger på en förening av kvalitativa motsatser, till exempel i ordsammansättningar som den mörka dagen, den svarta mjölken, och den lysande skuggan. Poetiskt såklart, men oxymoronet är också otroligt potent: Det står i centrum för den outgrundliga religiösa tron och meditativa mantran, liksom för postmoderna insikter om diskursens makt – där varje system definierar sitt motstånd, och där varje motstånd definierar systemet. Den annulerade motsatsen som ligger till grund för ett oxymoron påminner också om ett viktigt drag i fascismen, som lyckas företräda en elit och samtidigt påstå sig tala i folkets namn.I den europeiska 1900-talshistorien har stilfiguren en särskild plats. Tidigare gick det att förstå den som ett finkalibrerat redskap för att skjuta ner totalitära ballonger på efterkrigstidens oroliga himmel. Detta förevigades i Paul Сelans ”Dödsfuga”, där ett poetiskt oxymoron tycktes fixera både det förflutna och framtiden i en och samma kristalliserade scen: att dricka svart gryningsmjölk – om natten, om dagen, om middagen, och om kvällen. Förintelseöverlevaren Celans oxymoron tycktes säga: inte ett steg längre, det är omöjligt att borsta askan från axlarna och vandra bort från den katastrof, den förintelse, som nyss ägt rum på jorden. Nu är vi för alltid fast i denna motsatsernas förening – där idén om framsteget måste offras på åminnelsens bål.Om det finns en sorg i 2000-talets politik så handlar den, tänker jag mig, om att den etiska hållning och den insikt om mänsklighetens kollektiva öde som återfinns i Celans rader har underminerats. I 2010-talets politiska landskap kom oxymoronet i stället att tjäna nya herrar, och bli till den stelnade maktens vardagliga vapen. Detta vapen har använts i många länder, både i Västeuropa och i USA. Men ingenstans har det varit så tydligt som i Ryssland under de år som ledde fram till den fullskaliga invasionen av Ukraina.I en essä från 2013 noterade den ryska journalisten Andrej Losjak de märkliga etiketter och paradoxer som hade blivit till en grundingrediens i Vladimir Putins politiska projekt. Putins användning av motsägelsefulla begrepp har skapat bevingade uttryck som ”suverän demokrati”, och ”konservativ modernisering”. Losjak skriver att detta kanske i själva verket var en medveten strategi: att genom oxymoronet dra undan mattan för verklig politisk kamp. Ersätta kampens blick mot horisonten med overklighetstillståndets yrsel. Oxymoronet och dess kusin paradoxen har, menar Losjak, framkallat en existentiell tyngdlöshet.Det är här man kan urskilja en röd tråd som förbinder den där scenen i Traumazone med Putins regim. Den återställning av ett slags evig kosmisk balans som några ryssar sökte efter på 90-talet har nu förverkligats genom det politiska oxymoronet. Ett tillstånd av stillhet förvisso, men också av en politisk viktlöshet. En befrielse utan utopi. På det viset är den retoriska figuren i sin sentida tappning en mycket klaustrofobisk konstruktion, och den har lyckats föda fram en resignation hos många i Ryssland. En uppgivenhet som tjänar varje politiskt projekt som slåss mot tidens tand.Ett politiskt oxymoron är också en skapelse som hyllar det totala. Dess viktigaste uppgift är att återföra och spika igen det som under en tid fragmenterades. Inte minst under 80- och 90-talen utövade skärvan, fragmentet och det ofullständiga en särskild dragningskraft på den europeiska kulturen. Det var i dessa skärvor och fragment som tidigare tystade röster tycktes tala och berätta om sina erfarenheter. De politiska projekt som nu ägnar sig åt att sammanföra motsatspar försöker återigen stänga inne dessa röster, spika igen nödutgångarna och limma lister över de brott som en gång låg i öppen dager. För oss som nu betraktar denna scenförändring är det avgörande att skärpa hörseln för att förstå detta: de burleska, komiska, tragiska, försagda och brutna rösterna som en gång hördes men som nu förstummats av enhetens betvingade logik har faktiskt inte slutat att vråla.Morris Wikströmslavist och kulturjournalist

Upplev mer med Premium! Lyssna på HELA detta exklusiva avsnitt – bara en liten del av allt du får som Premium-medlem.Gå med i Premium idag och njut av: Obegränsad tillgång till alla våra avsnitt, inklusive specialer! 2 avsnitt/vecka - varje måndag och fredag. 900+ timmar av underhållning – perfekt för att lyssna offline när du är på språng.Möjlighet att kommentera och engagera dig direkt i varje avsnitt.Bli en del av TFK's Community – där riktiga fans möts.Prova Premium helt gratis i 14 dagar! Upplev skillnaden och mer – utan kostnad.Följ oss för fler uppdateringar:Instagram: @johaank, @TfkMathie, @Tfkjohannes Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Send us a textVelkommen til en ny episode av "Let There Be Pod," podcasten som hyller verdens beste rock and roll band – AC/DC! I dag markerer vi en ekstra spesiell dag: det er nøyaktig ett år siden Brian Johnson gjorde sitt legendariske comeback med AC/DC under Power Trip-festivalen.I denne spesialepisoden har vi en eksklusiv gjest – Stephen Ambrose, mannen bak oppfinnelsen som har gitt Brian muligheten til å stå på scenen igjen. Som mange av dere sikkert husker, måtte Brian forlate "Rock or Bust"-turneen i 2016 på grunn av en alvorlig hørselskade. En stund så det ut til at han kanskje aldri ville kunne opptre live igjen. Men takket være Ambrose og hans banebrytende arbeid med en helt ny type in-ear monitors, har Brian fått hørselen delvis tilbake og kan nå både høre og synge på en måte som tidligere virket umulig.I denne episoden deler Stephen Ambrose historien bak utviklingen av denne revolusjonerende teknologien, hvordan den fungerer, og hvordan den har gjort det mulig for en av rockens største stemmer å vende tilbake til scenen. Så spenn dere fast – her får dere historien om hvordan teknologiske fremskritt har brakt Brian Johnson tilbake dit han hører hjemme: på scenen med AC/DC.Let there be pod har rettigheter til å spille musikk igjennom avtaler med Tono og Music NestVignetten er laget av Simen Hansen og voice er ved Kim Nygård.Følg Let there be på sosiale medier og vil du ha kontakt med oss kan du sende en mail til lettherebepod@gmail.com

Glitter och glamour i dagens Tävlingstorsdag som handlar om vem som stjäl showen! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vill du vara med och tävla?Skriv till Markus!Mejla till barnmorgon@sverigesradio.se

Kanske finns det något specifikt du tänkt på och undrar över relaterat till något avsnitt, en fundering du har utifrån något ämne jag tagit upp tillsammans med någon av mina gäster, eller kanske du har andra frågor som rör ämnet sex, sexualitet, bdsm och kinks? Här har du chansen att få din fråga besvarad av mig, Aurora Brännström.Jag är – utöver att jag är musiker, sångerska och artist, utbildad socionom och genusvetare samt skolinformatör eller sexualupplysare genom mitt RFSU. Jag är inte psykolog, terapeut eller klinisk sexolog men jag har lång erfarenhet av att möta både unga och vuxna i frågor som rör sex och sexualitet och jag är van att plocka upp enskilda personers frågor och omvandla dem så att de berör alla i ett rum och att svaren blir allmängiltiga och relevanta för de flesta. Alla frågor behandlas med respekt och så utförligt och noga jag förmår att besvara dem. Du som ställer frågor eller som kommer med tankar och funderingar är anonym och mina svar blir så allmängiltiga och relevanta för alla lyssnare som jag bara kan åstadkomma.Skicka dina frågor i dm på instagram @kinkypodden eller till min mailadress aurora@kinkypodden.se Programledare samt inspelning, ljudmix och klippning: Aurora BrännströmJingel: Andreas Hedberg med voice over av Carola Alfredsson HedbergStötta Kinkypodden via www.patreon.com/kinkypoddenwww.kinkypodden.se @kinkypodden Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En lysekrone er revet ned fra loftet, væltede møbler og en kødkniv spiddet ind i væggen. Scenen danner ramme for en voldsepisode og for en hidtil uset skandale i det norske kongehus. Gerningsmanden er kronprinsessens søn fra et tidligere ægteskab, Marius Borg Høiby. Han har ingen officielle forpligtelser i det norske kongehus, men hans handlinger kaster tunge skygger over den royale familie. Kongehuskommentator og journalist på Berlingske, Jakob Steen Olsen, fortæller i dagens Genstart om skandalen og om den norske tronfølgers papsøn. Vært: Simon Stefanski. Program publiceret i DR Lyd d. 19/8.

Møt Ahmed Mamow, en stand-up komiker som raskt har klatret til topps i den norske humorbransjen. I denne episoden deler Ahmed innsikt i hvordan man bryter gjennom som komiker, holder motivasjonen oppe gjennom tøffe tider, og finner den perfekte balansen mellom arbeid og kreativ utfoldelse.Ahmed begynte sin karriere på små stand-up scener og har siden utviklet seg til å bli en av de mest anerkjente talentene i norsk komedie. Vi diskuterer de utfordringene og nedturene han har møtt på veien, og hvordan disse har formet ham både personlig og profesjonelt. Ahmed reflekterer også over den økende populariteten til stand-up i Norge, og gir sin ærlige mening om hvorfor så mange aspirerer til å bli komikere i dag.I tillegg til å utforske hans karrierevei, snakker vi om hvordan det er å jobbe i humorbransjen, fra de daglige gledene til de uunngåelige utfordringene. Ahmed deler også personlige tips for å håndtere presset fra å være i rampelyset, og hvordan man kan vedlikeholde sin kreative gnist i et stadig mer konkurransepregt humorlandskap.Ønsker du å inngå et samarbeid med denne podcasten? Kontakt Splay One på splay.talent.no@splayone.comDET DU IKKE VISSTE! med Amir Shaheen er produsert av Splay One Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Berättelsen om Jack the Rippers offer. Fem kvinnor som föll i olycka i det viktorianska Londons slum och blev seriemördarens rov. Del 1: Scenen riggas. Nya avsnitt från P3 Historia hittar du först i Sveriges Radio Play. Redaktionen för detta avsnitt består av:Cecilia Düringer - programledare manusEmilia Mellberg - producentZardasht Rad - ScenuppläsareViktor Bergdahl - Ljuddesign och slutmixMedverkar gör också Peter K Andersson, författare och historiker med mångårig erfarenhet av att forska om gatulivet i det viktorianska London.Lyssna på hela serien exklusivt i Sveriges Radio PlayVill du veta mer om Jack the Ripper och det viktorianska London? Här är några av de böcker som ligger till grund för avsnittet:På stadens skuggsida av Peter K. AnderssonFem kvinnor den aldrig återgivna historien om Jack the Rippers offer av Hallie RubenholdJack Uppskäraren kriminalfall och legend av Glenn Lauritz AnderssonJack Uppskäraren och de viktorianska mardrömmarna av Roland MarxNaming Jack the Ripper av Russell Edwards

Intervju från scenen: Boris Rene 20240621 by Nyhemsveckan

⭐️ Boka din biljett till MILJONSHOWEN här ⭐️Rabattkod "Miljonpodden" för 55% rabatt Tack för att du lyssnar! Om du gillar Miljonpodden får du gärna följa oss och ge ditt betyg på Spotify

Hon är en hyllad sångerska och artist som på senaste tid också ägnat sig åt skådespeleri. I P4 Extra-gästen pratar Janice Kavander om att ge sig på drömrollen i musikalen Dreamgirls, om vikten av att ta en paus och om att sakna sin pappa varje dag men också glädjen i att få egna barn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Jag sitter ned en stund med Jonas Almeling som haft en lång karriär, både som anställd och entreprenör med stort engagemang mot Stockholms Start-up-scen där han berättar om sin egen resa - hur han "jobbade för jävulen", brände ut sig, hittade sin egen kompass och idag vill hjälpa andra entreprenörer och "wantreprenörer" att lyckas både med sin verksamhet och att bygga hållbara communities. • Hantering av Förändringar  • Remote Work och Värdefullhet • Ledarskap och Hot som Drivkraft • Innovation och Hot mot Affärsidéer • Entreprenörskapets Förändring • Vikten av ett Stödjande Nätverk • Återhämtning från Utbrändhet • Vikten av Misslyckande i Entreprenörskap • Communitybyggande och Relationsskapande • Vikten av Ärlighet i Entreprenörskap

Lis Rosenqvist har främst arbetat med långform och genreimpro, som Shakespeare, Selma Lagerlöf, Roy Andersson. För närvarande spelar hon i Norénensemblen i Stockholm och i en duo med Jesper Eriksson. Hjärtat klappar extra för dramatisk och  även abstrakt, rörelsebaserad improvisation. Sedan barndomen har Lis en grav synnedsättning, både en utmaning och tillgång på improscenen. Vi pratar om vikten av att vara alert, om scen-ego och det kan vara en mardröm att stå på scenen. Om att gå in som ett tomt blad eller med en färdig idé, om att reagera istället för agera och att hellre repa än att spela föreställning. Dessutom pratar vi om ekolod, spända muskler och argentisk tango.

I denne uge starter vi et nyt emne, komikere der er kommet i problemer på grund af noget, de har sagt på scenen. Vi starter selvfølgelig ud med en komiker, der ikke er bange for at være kontroversiel, selveste Brian Mørk. Afspillede klip: Nimesh Patel - Why I Got Kicked Off Stage by Columbia Joceyn Chia - Malaysia Airlines MH 370 JokeSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Nu verkar det som om Madeleine och Chris är på väg hem – vi berättar om Chris nya satsning i Sverige. Vi ska även prata om den nya förändringen för de brittiska kungabarnen och så ska Jenny berätta om dagen på slottet och en mycket historisk händelse. Vi pratar också om det senaste kring prinsessan Catherine. Med: Jenny Alexandersson och Sara Ericsson. Kontakt: kungligt@aftonbladet.se.

Josefin Sonck: Levande män i hägn, Patrik Hadenius: Skogen står på scen. Maja Aase: Hårdingen påven mot trollen. Programledare för Spanarna i P1 denna vecka är Per Sinding Larsen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Komikern och författaren Josefin Sonck, frilansjournalisten Maja Aase och språkforskaren Patrik Hadenius tolkar tidens tecken och siar om framtiden i Spanarna. Programledare för Spanarna i P1 denna vecka är Per Sinding Larsen.Josefin Sonck: Levande män i hägn Patrik Hadenius: Skogen står på scenMaja Aase: Hårdingen påven mot trollen. Spanarna i P1 - programmet görs av:Programledare är Per Sinding-Larsen.Producent: Ronnie RitterlandTekniker: Heinz WenninMusiken väljs av Berit NygrenSpanarna i Sveriges Radio P1 är ett underhållningsprogram och en podd för dig som är nyfiken på vad vi har att vänta av framtiden på gott och ont och gärna hör det spekuleras om detta med glimten i ögat.Spanarna sänds i P1, fredagar klockan 15.04 och med repris på lördagar klockan 9.03. Programmet släpps som podd, fredagar i Sveriges Radio Play.

"Brødre, lyt til mine ord! Sioux-folket, som beskyttes af den store ånd, Manito, vil tage deres økser og gå på krigsstien i dag og bekæmpe fjenden indtil de sidste blegansigter er drevet ud af vores forfædres land med bitterhed og had". Sådan lyder det fra indianerhøvdingen Hvide Ræv i en Westernfilm fra midten af 1960'erne. Hans drabeligt udseende krigere, som for øvrigt spilles af italienske skuespillere, råber på hævn. De skal lige til at sætte ild til en tilfangetagen hvid kvinde, da kavaleriet dukker op... Scenen er velkendt: de indfødte er vilde, mens civilisationen forsvares af noble officerer og ædelmodige pelsjægere. Men én ting er fiktion, noget andet er den historiske virkelighed. I år er det hundrede år siden de oprindelige amerikanere fik tildelt statsborgerskab i det land, deres forfærde havde mistet. Hvordan tabte indianerne kampen om den amerikanske prærie? Er der belæg for at tale om et egentlig folkemord? Og hvor meget gør amerikanerne ud af dette blodige og dramatiske kapitel af deres historie? Det er nogle af spørgsmålene i denne uges 'Kampen om historien', hvor Adam Holm taler med Marianne Kongerslev og Anders Bo Rasmussen, begge lektor og ph.d. i amerikanske studier. Redaktør: Thomas Vinther Larsen. I redaktionen: Clara Faust Spies og Asta Jølver Pedersen. Musik: Adi Zukanovic.

Mona Juul gjorde et nummer ud af at lægge kant til Liberal Alliance, da hun holdt sin første tale som formand for De Konservative i weekenden, og i dag spørger Slotsholmen, hvorfor hun sender stikpiller mod et parti, som hun drømmer om at gå i regering med en dag. Det sker i et interview, hvor den nye K-formand også melder ud, at De Konservative er et grønnere parti med hende i spidsen, end de var under forgængeren Søren Pape Poulsen. Til sidst vender vi situationen i Socialdemokratiet, for den ophedede udlændingedebat har skabt intern uenighed i partiet, og flere socialdemokrater er så utilfredse med tonen, at de er gået sammen om et brev til S-toppen. Og det har vi fået fingre i på redaktionen. Værter: Thomas Buhl og Pia Glud Munksgaard. Gæster: Mona Juul, formand, Det Konservative Folkeparti, Cathrine Bloch, journalist, DR. Tilrettelægger: Jonas Gulmann.

Julvädret kan bli dåligt för alla som ska resa. Anna tar ledigt hela december för att fira jul. Scenen där Anders skulle prata om tillgänglighet på var inte tillgänglig Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En iskold likvidering, en død og fire sårede, to af dem turister. Scenen er igen Christiania i København. Er det muligt at stoppe de mafialignende bander i Pusherstreet? Er det nok at bygge nye boliger og drikke dialogkaffe? Er det muligt at bevare hippiedrømmen Christiania, eller er det eventyr slut nu? P1Debattører: Risenga Manghezi, talsperson for Christiania, Knud Foldschack advokat / bestyrelsesmedlem Fonden Christiania, Bjørn Brandenborg retsordfører (S), Preben Bang Henriksen (V) retsordfører, Jakob Næsager (K) børne og ungdomsborgmester København, Elisabeth Lange beboer på Christiania, Jens Ottosen forfatter/ejer af IT-virksomhed. Vært: Gitte Hansen.

(OBS: Denne Patreon-eksklusive version af Episode #80 er 12 minutter længere end den offentligt tilgængelige vanilje-version. Tak for at støtte os

Vill du skriva en roman där varje sida berör? Vill du lära dig att organisera din roman i mindre avsnitt istället för att skriva allt på en gång? Då ska du lära dig vad det innebär att skissa en scen. Scenen är romanens minsta enhet, alltså scenerna är de atomer som romanen byggs av. Så om du lär dig att skissa en scen kommer du få mycket lättare att skriva den, ja, då kommer scenen i princip att skriva sig själv. Eftersom du – när du ska sätta dig vid tangenterna – känner till allt. I det här klippet får du lära dig att skissa scenen i 5 steg genom att fundera över 5 frågor: 1. Friktionen? 2. Vad vill du med scenen? 3. Vad händer på ett fysiskt och psykiskt plan? 4. Vem är det som berättar? 5. Hur gestaltar du scenen? Jag har jobbat som romanförfattare och romancoach i snart 30 år. Många av mina kursdeltagare lever nu på sitt författarskap. Följ mina råd och ta nästa steg i ditt romanskrivande. Vill du kontakta mig? Mejla till canalcarstensen(snabel-a)gmail.com

Julia råkar ljuga igen vilket leder till en mycket smärtsam dans. Louise ljuger också och måste eventuellt skilja sig nu. Och vad hände egentligen på livepodden? Det och mycket mer i veckans avsnitt!Tack Folkness, Tradera och Mantle för att ni sponsrar podden!Rabattkod till Folkness är LJ15 och ger 15% rabatt.

Veien frem mot delingen av Vinmonopolet i 1995 var krevende. Medlemskap i EØS og arbeidet og med tilpasningen foregikk på flere plan, men ikke alltid i takt. En av dem som satt tettest på var tidligere direktør Anne Grete Ellingsen. Hun har en spennende historie i norsk næringsliv. Her forteller hun om hvordan hun opplevde det da Vinmonopolet gikk i støpeskjeen for å møte nye tider. -- Vinmonopolets eksperter, Anne Enggrav og Anders Roås Stueland, gir deg råd og tips om mat og drikke, øl og vin - og mye mer. Takk til alle som abonnerer og kommenterer på Vinmonopolets podcast! Gi oss noen stjerner i iTunes hvis du liker det du hører, og skriv gjerne hva du liker med podcasten.

Shima Niavarani VS Mauricio Molinari Dagens gäst är multitalangen Shima Niavarani – Aktuell med soloföreställningen Shima is a Punkrocker och podcasten Nördarnas Attack med brodern Shebly. Vi pratar om vägen till scenen, TV, bioduken... Ja Shima är bäst på allt helt enkelt. Här kommer del 1 av samtalet! I samarbete med Moviezine och TellusStory.

En 40-årig familiefar kører rundt på sin motorcykel i Irans helligste by. Han samler en prostitueret kvinde op og kører hende hjem til sit, hvor han kvæler hende i hendes eget tørklæde. Scenen stammer fra den dansk-iranske filminstruktør Ali Abbasis seneste film 'Holy Spider', der bygger på den virkelige historie om en iransk seriemorder, som slog 16 prostituerede kvinder ihjel. Ifølge ham selv for at rense gaderne for kvindernes moralske fordærv. Filmen har provokeret præstestyret og får premiere, imens tusindvis af iranere går på gaden og brænder deres tørklæder i protest. Filminstruktør Ali Abbasi fortæller om drab på Irans kvinder - i virkeligheden og på film. Vært: Anna Ingrisch.

Blod sprøjter, knogler knuses og uskyldige ofre kommer af dage på de mest grufulde måder. Hvilket sprog fungerer, når emsige opdagere skal afsløre mysterier og makabre mord? Adrian Hughes og gæster åbner døren til lighuset og lader deres MagLite feje hen over krimiens kolde kassesucces live fra DR Scenen på Bogforum i Bella Center. Gæster: Katrine Engberg, krimiforfatter. Jesper Stein, krimiforfatter. Bo Tao Michaëlis, litteraturanmelder ved Dagbladet Politiken. Lars Trap-jensen, seniorredaktør ved Dansk Sprog- og Litteraturselskab. Husk at du altid kan skrive dine sprogspørgsmål til os på klogpaasprog@dr.dk Vært: Adrian Hughes. Tilrettelægger: Hector Brunhøj Husum og Anna Sonja Bruhn. Producer: Svala Sigfusardottir.

Da Russland invaderte, ble Ukraina over natta favoritter til å vinne årets Eurovision Song Contest. Men det er ikke første gang politikk har spilt en viktig rolle mellom de to landene i verdens største musikkonkurranse. Språklige fornærmelser, kontroversielle ballader og direkte utestengelser har vært saftige ingredienser i den årelange kampen mellom Ukraina og Russland i Eurovision. Hør episoden i appen NRK Radio