Podcasts about lindbergs

  Lagbyggena fortsätter att rulla på i en rasande takt och Mikael Mjörnberg och Henrik Skoglund har att diskutera. Vi snackar om bortvalda försvarsgeneraler, laxburgare, KRIF-profilen som lägger av, Bäcken-profilen som ändrade sig, Visbys mäktiga backsida, The Lindbergs, flyttfågeln Stahre, Forshaga som dark horse, spetsiga återvändare, ett nytt målvaktspar, en stängd dörr till Troja, Brödernas […]

* Bajk och rycktussar i debuten!* Att sända signaler för världen* Att säga grattis i själva livet – men glömma i sociala medier ...* ”Jag var mest rädd för henne, ja”* Året med ”leran i Luton” och då Scarlett och Tillman föddes* V65 en söndag, när Lorden ännu inte börjat ...* Lindbergs dunderdress! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hansson och Lindbergs första cancel! Nytt avsnitt av Travrondens podcast varje tisdag.

Alexis Mac Allister närmar sig Liverpool, Hugo Larsson sägs bli dyrast i Allsvenskan någonsin och ett datum är satt för Jude Bellinghams flytt till Real Madrid. Dessutom: AIK:s VD och klubbdirektör Manuel Lindberg lämnar klubben med omedelbar verkan – och så allt om skandalderbyt på Tele2 arena. Med Philip Gadd, Noa Bachner och Linus Petersson.

Alexis Mac Allister närmar sig Liverpool, Hugo Larsson sägs bli dyrast i Allsvenskan någonsin och ett datum är satt för Jude Bellinghams flytt till Real Madrid. Dessutom: AIK:s VD och klubbdirektör Manuel Lindberg lämnar klubben med omedelbar verkan – och så allt om skandalderbyt på Tele2 arena. Med Philip Gadd, Noa Bachner och Linus Petersson.

Gæst: Kristian Lindberg, kulturjournalist og filmreporter på Berlingske. I en meget diskuteret kommentar skriver Kristian Lindberg, at TV2-programmet »Det sidste ord«, der har Mikael Bertelsen som vært, er »en løgn, der er endnu hæsligere end døden selv«. Hvad mener han? Handler det om programmet eller Lindbergs egen dødsangst?  Vært: Kaare Svejstrup.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Ett helt liv i rampljuset som artist och kompositör förändrades drastiskt när Christina Lindbergs man plötsligt drabbades av en hjärntumör. Idag, tre år senare, berättar hon om hur hon lyckas hitta mening med livet, trots allt. Och hur hon har lärt sig att se värdet i det ”lilla” i livet.

Sākam jaunu ierakstu sēriju par Rīgas mākslinieku grupu, kura dibināta 1920.tajā gadā, atklājot tās personību dažādos rokrakstus un novatoriskos meklējumus glezniecībā. Ir vairāki iemesli, lai runātu par Rīgas mākslinieku grupu. Šī mākslinieku grupa aktīvi darbojās no 1920. līdz 1938. gadam. Tā bija viena no aktīvākajām mākslinieku grupām, kas vietējā mākslas dzīvē iedibināja modernisma tradīciju. Ar šo grupu tiek saistīts arī skaļākais uzskatu un paaudžu konflikts Latvijas mākslas vēsturē. Vēsturiskais notikums, kad Rīgas pilsētas mākslas muzejā (tagad LNMM) tika atklāta Rīgas mākslinieku grupas pirmā izstāde, datējams ar 1920.gada 7.martu. Izstādē ar 366 darbiem piedalījās Eliass, Kazaks, Lindbergs, Oto Skulme, Strunke, Suta, Tone, Ubāns un vēl divi mākslinieki – Sutas nākamā sieva Aleksandra Beļcova un Šveics. Izstādīti bija arī 1.februārī Parīzē mirušā Jāzepa Grosvalda darbi.  Ar ko šī izstāde un Rīgas mākslinieku grupa nozīmīga Latvijas mākslas vēsturē? Ar jauno gleznotāju drosmi, ar novatoriskiem stila meklējumiem. Viņi nekautrējās noteikt toni. Izstādi apmeklēja tam laikam pārsteidzošs skaits cilvēku – 10000 skatītāju. Rīgas mākslinieku grupa pastāvēja līdz 1940.gadam (1938.gadā tika nodibināta Latvijas Rakstu un Mākslas kamera, grupa kļuva par Tēlotājas mākslas kopu, bet 1940.gadā padomju varas laikā beidza pastāvēt.) Ir pagājis 101 gads un nesen, 11. septembrī, Latvijas Nacionālās mākslas muzejā (LNMM) tika atklāta Rīgas Mākslinieku grupai veltīta izstāde, kas rāda ne tikai mākslinieku novatoriskos meklējumus un pirmo izstāžu darbus, bet atspoguļo arī grupas biedru darbību vēlākā posmā 20.gs. 40.-60.gados. Ar ko Rīgas mākslinieku grupa svarīga Latvijas mākslas vēstures kontekstā? Izstādes kuratore, mākslas doktore Dace Lamberga un Māra Lāce. Viņiem bija arī opozīcija. Presē norisa Romana Sutas un Riharda Zariņa diametrāli pretējo uzskatu divkauja, kas pusgadu pēc izstādes noslēdzās ar skandalozo kasparsoniādes farsu. (Cīņa starp tradicionālistiem un modernistiem) Tā kā pašlaik muzeji apmeklētājiem slēgti, un arī šo izstādi nevaram apmeklēt, Kultūras rondo atgādinām par dažām spilgtām personībām no Rīgas mākslinieku grupas. Šo izvēli veicām kopā ar mākslas vēsturnieci un šīs izstādes kuratori Daci Lambergu. Jāpatur prātā, ka grupas rašanās priekšvēsture arī būtiska un to dažos stāstos par konkrētiem māksliniekiem arī atgādināsim. Svarīgi piebilst, ka grupas veidošanās ilga vairākus gadus, un visiem tās biedriem pat nebija lemts citam citu iepazīt. Tā Uga Skulme, piemēram, nesatika ne Grosvaldu, ne Kazaku, ne Lindbergu. Strunke no grupas izstājās jau 1920.gadā, bet Tone un Ubāns - 1924.gadā. Taču lai arī grupā vairs oficiāli neatgriezās, tās izstādēs piedalījās. Šajā stāstu sērijā Kultūras rondo izcelsim sešus no Rīgas mākslinieku grupas. Tie būs Jāzeps Grosvalds, Jēkabs Kazaks, Romans Suta, Voldemārs Tone, Uga Skulme un Leo Svemps.  Pirmais stāsta par Jāzepu Grosvaldu, kurš noteikti uzskatāms par šīs grupas rosinātāju, lai arī pats Rīgas mākslinieku grupas pirmo izstādi nepiedzīvoja. 

Om att hjälpa Hansson, rädda jordklotet, permafrost och kanske en del om Lindbergs hästar i veckans avsnitt av Hansson & Lindberg. | Travronden.se

Underbara tisdag är här och duo Rickard Hansson och Johan Lindberg levererar veckans tänkvärdheter inom travet och sportens värld. Det blir pudlar, ufon, Lindbergs hästhoppning och det stora dramat. | Travronden.se

Pēteris Korsaks un Gatis Indrēvics. Viens, kurš apzinājis latviešu fotogrāfus - kara lieciniekus un pētījumu apkopojis grāmatā, otrs – fotogrāfijai pievērsās savā pirmajā misijā Irākā. Abi fotogrāfi tiekas studijā, lai pārrunātu militāro fotogrāfu fotostāstus, kuros klātesošs cilvēks karā. Izdevniecība "Neputns" laidusi klajā fotovēsturnieka Pētera Korsaka grāmatu "Latviešu fotogrāfi – kara liecinieki". Grāmata sniedz ieskatu Pirmajā un Otrajā pasaules karā iesaukto latviešu fotogrāfu biogrāfijās un atspoguļo to profesionālo veikumu. “Latviešu fotogrāfi karā kā fotoreportieri − līdz šim tāda vārdu salikuma latviešu periodikā nav bijis, jo atšķirībā no rakstniekiem fotogrāfu biogrāfijas nav tikušas sistemātiski vāktas un apkopotas,” tā grāmatas autors fotovēsturnieks Pēteris Korsaks. Pēteris Korsaks norāda, ka, lai gan karā iesaukto fotograāfu skaits nav ļoti liels, viņu apzināšana ir prasījusi meklējumus daudzu gadu garumā. Grāmatā apkopoti dati par 16 latviešu fotogrāfiem, kas tika iesaukti Pirmajā un Otrajā pasaules karā. Tie ir Ernests Zaļkalns, Gustavs Žakerts, brāļi Mārtiņš, Tenis un Gustavs Lustes, Tālivaldis Lindbergs, Eduards Kraucs, Gothards Grīnvalds, Jūlijs Karlovskis, Leopolds Sīpoliņš, Jānis Tālavs, Nikolajs Uldriķis, Teodors Bidegs, Stepans Burkevics, Jānis/Džons Doreds, Juris Zīverts.  Fotoamatieris Gothards Grīnvalds iemūžinājis gan Tukuma iedzīvotāju demonstrācijas 1940.gadā, gan vācu okupācijas laiku, gan Tukuma brīvprātīgo policijas bataljonu. Grāmatā arī uzņēmumi, kas tapuši Sibīrijā. Gotharda Grīnvalda fotogrāfijas ir sagādājušas pārsteigumu ne tikai fotovēsturniekiem, bet arī ģimenei. Raidījumā Grīnvada meitas Māras stāsts. Ģirts Zēgners atradis viena fotogrāfa ģimenes piederīgo ASV, un tā ir kara fotogrāfa Nikolaja Uldriķa meita, kura dzīvo Amerikas vidienē. Viņa pastāstījusi, ko atceras par savu tēvu, kad viņi 50 gados kopā dzīvoja Dienvidvācijā. Kas redzams Nikolaja Uldriķa dokumentētajos fotoattēlos, atklāj Ģirts Zēgners.  

Lindbergs prästgård från 1844 ansågs vara Hallands bäst bevarade prästgård men idag finns inget kvar av den, och i Varberg försvann ett hus helt och hållet för att plötsligt dyka upp igen. Mystiskt! Lindbergs prästgård revs för att ge plats åt nya bostäder och enligt församlingen var huset fuktskadat, men när man rev prästgården visade det sig att huset var inte alls hade några fuktskador. Hoppsan! Och i Varberg några mil bort skulle ett av stadens äldre hus renoveras och under tiden monterades ett stort tält över huset, men när solen sken in genom tältet var huset puts väck och när renoveringen var klar så stod huset där igen! Ja, inte samma hus förstås, men ett liknande. I säsongsfinalen av Husesyn träffar Ulla Skoog och Stephan Fickler restaureringsarkitekten Per Arne Ivarsson för att ta reda på hur två hus kan tillåtas att försvinna, trots att det inte ska kunna ske enligt lagar och regler. Producent är Urban Björstadius.

Fait divers är ett franskt begrepp för spridda smånyheter som inte har en större, politisk dimension. Kristian Fredén undersöker dessa notiser och deras relation till litteraturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I januari 1994 stod det att läsa om en i USA bosatt svensk medborgare som efter att ha varit försvunnen i omkring en månad hittats mördad i en skogsglänta trettio mil från sitt hem i Salisbury, North Carolina. Han hade skjutits två gånger i huvudet från nära håll varefter mördaren gett sig på att pressa in liket under en trädrot. Oavsett brutaliteten ifråga hade nyheten troligen inte renderat så mycket mer än en notis om det inte vore för en viss omständighet. Offret ifråga visade sig nämligen vara en tidigare huvudmisstänkt i Palmeutredningen, den så kallade trettiotreåringen. Denna omständighet förändrade förstås nyhetens natur, från en otäck men disparat händelse till något som knöt an till ett större och mycket välkänt sammanhang. Detta kan sägas vara i linje med vad litteraturteoretikern Roland Barthes skriver i essän Tidningsnotisens struktur från 1962 om att nyheten om ett mord faller inom en av två huvudkategorier: går det att se en politisk dimension blir epitetet information och om inte blir det fait divers. paddinvasioner, skeppsvrak, hydrofobi, kannibalism, somnambulism, kalvar födda med två huvuden Det senare är ett uttryck som togs i bruk i fransk press under artonhundratalet och som rent bokstavligt kan översättas till skilda saker men vars essens fångas bättre (om än inte helt tillfredsställande) av något i stil med blandade smånyheter. Med små tänker jag inte främst på begränsad textlängd utan på själva autonomin i innehållet. Det kan sedan röra sig om rapporter gällande en outsinlig massa saker. Slår man upp fait divers i Pierre Larousses uppslagsverk Grand dictionnaire du XIXe siècle nämns alltifrån kärleksmord, bedrägerier och fall från hög höjd till paddinvasioner, skeppsvrak, hydrofobi, kannibalism, somnambulism, kalvar födda med två huvuden, barn med tre ögon, extraordinära dvärgar etcetera. En huvudregel är dock att det ska vara ett enkelt redovisande utan analyser eller slutsatser. Det som berättas sätts inte i någon större kontext och har så att säga ingen bäring utanför sig självt. Efter avsedd ögonbrynshöjande effekt har det gjort sitt.   Under ett handgemäng i Grenoble arresterades   tre demonstranter av en armétrupp som för övrigt    blev utbuad. Under senare halvan av artonhundratalet hade fait divers hunnit etablera sig som ett självklart begrepp inom fransk nyhetspress. Det tjänade tidningsredaktörerna perfekt som utfyllnadsmaterial mellan större artiklar. Om inte annat kunde läsaren, på tryggt avstånd från de bisarrerier som redovisades, få avnjuta lättnaden över att själv ha sluppit vara inblandad. För att liknande händelser idag ska få ett nyhetsvärde måste det fångas på film och når genom spridningen på sociala medier ofta långt fler mediekonsumenter än många tyngre nyheter om världens skeenden. Periferin har blivit alltmer central, skulle man kunna säga. I sin bok Les Ecrivains et les fait divers ger författaren och journalisten Minh Tran Huy en bred presentation av såväl begreppet fait divers i sig som dess roll i fransk litteraturhistoria. Utifrån en djupt personlig fascination inför ämnet analyserar hon den pardans som kom att utveckla sig mellan journalistik och skönlitteratur före, under och efter den litterära modernismens genombrott. Till de många författarskap som tas upp hör Stendhal, Flaubert, Camus, Duras, Le Clezio, Carrère, Modiano och många fler. Minh Tran Huy beskriver träffande en fait divers som en historia som stängt om sig. Och ju mer stängd och mysteriös en nyhetshändelse ter sig, visar hon, desto mer gynnas de litterära tolkningsmöjligheterna. Självfallet har såväl författare som läsare alltid intresserat sig för intressanta historier från verkliga livet. Verkligheten överträffar dikten heter det ju. Men under nyhetstidningarnas och den litterära modernismens genombrott inträffade likväl något nytt. Tillvaron blev genomsyrad av upplysningar av de mest skilda slag. Avgörande var förstås den tekniska utvecklingen, såväl inom tryckteknik som inom kommunikationsmedel. Telegrafinätets världsutbredning hade en nyckelroll vad gäller att snabbt kunna leverera korta nyheter och influerade i sin tur själva nyhetsspråket. Såhär kunde det låta:                          Under ett handgemäng i Grenoble arresterades                          tre demonstranter av en armétrupp som för övrigt                          blev utbuad. Denna nyhet är blott en av över tusen dito som författades av journalisten, översättaren och förläggaren Félix Fénéon (18611944). Han gjorde till sin specialitet att författa förtätade treradingar av detta slag för tidningen Le Matin. De kom senare att samlas och ges ut i bokform under titeln Nouvelles en trois lignes, vilken senare översatts till svenska av Magnus Hedlund under titeln Nyheter på tre rader. Ja, hade Fénéon levt idag hade han med all sannolikhet varit en mästare på twitter. I ljus av att det franska ordet nouvelle även är synonymt med vårt "novell" är det hursomhelst lätt att komma att tänka på en annan mästare på lakonismer, Ernest Hemingway, och den sexordsnovell som om än på något osäker grund brukar knytas till honom: For sale: baby shoes, never worn. Det intressanta är upptäckten av vilken konstnärlig kraft som kan ligga i själva återhållsamheten i det utelämnade och frånvarande. I romaner som Marguerite Duras Den engelska älskaren och Albert Camus Främlingen kan man säga att det är just själva frånvaron av rimliga förklaringar till morden som utgör berättelsernas nav. De blir en sorts antideckare som istället för att lägga pussel låter pusselbitarna bli liggande på bordet som ett erkännande åt slumpens och meningslöshetens roll i tillvaron. Ett tydligt underliggande behov tycks ha varit att mordet måste ha varit politiskt motiverat och inte på något vis Drygt trettio år har förflutit sedan skotten på Sveavägen, skott som med all sannolikhet inte avfyrades av den så kallade trettiotreåringen. Likväl var det nyheten om dennes öde som tjänade som katalysator för författaren Stefan Lindberg i skapandet av den märkliga romanen Nätterna på Mon cheri (från 2016). Med sin nyfunna huvudperson kunde han plötsligt, som genom en sidodörr, närma sig sitt sedan länge ouppklarade förhållande till Palmemordet ett mord som i boken beskrivs ha satt punkt för Lindbergs egen barndom. Detta trots att den mystifika nyheten ifrån USA inte kastade något som helst förklarande ljus. Tvärtom. Läsaren förs i Lindbergs roman in i en klärobskyr någonstans mellan fiktion och verklighet. Det blir en kriminalroman utan upplösning och med frågor istället för svar. Processen påminner om när ett sandkorn retar musslan till att skapa en pärla. Och kanske är det därmed också logiskt av Lindberg att i romanen låta kalla Palmeutredningen för tidernas främsta diktverk. Lager på lager av nya vittnesmål, indicier och fantasifulla konspirationsteorier har under åren vuxit ovanpå de få påvisbara omständigheterna natten ifråga liksom på huvudvittnets bestämda utpekande. Ett tydligt underliggande behov tycks ha varit att mordet måste ha varit politiskt motiverat och inte på något vis, för att nu följa Roland Barthes modell, kunna ses som något som under anonyma omständigheter kunnat falla under genren fait divers. Det är förstås en naturlig instinkt. Ondskans banalitet må ha litterär bäring men ter sig desto mer frustrerande i verkligheten. Kristian Fredén, författare och bibliotekarie Litteratur Minh Tran Huy: Les écrivains et le faits divers Une autre histoire de la littérature. Flammarion, 2017. Félix Fénéon: Nyheter på tre rader. Översättning: Magnus Hedlund. Ersatz, 2015. Stefan Lindberg: Nätterna på Mon Chéri. Albert Bonniers förslag, 2016.

Vi sammanfattar Pernilla Lindbergs makalösa seger i majortävlingen ANA Inspiration. Svenskan ledde från start till mål och lyckades till slut besegra Inbee Park på det åttonde särspelshålet. Vi pratar också om veckans Masters Tournament på Augusta National. Hör vad vi anser om svenskarnas chanser i majortävlingen – och vilka vi tror ska vinna den (enligt Jesper) fulsnygga kavajen. I studion: Jesper Johansson och CM Hellsten. På plats i Georgia, USA: Oskar Åsgård.

Hur gick det till när svensk stand up gick från att vara en smal företeelse till en självklarhet inom svensk underhållning? Hör komikerstjärnorna berätta. I Björn Lindbergs dokumentär hör du om när svensk stand up etablerades i Sverige 1988 och vad som hände sedan. Du möter flera komikerstjärnor som Ulla Skoog, Peter Wahlbeck, Babben Larsson, Henrik Schyffert, Zinat Pirzadeh, David Sundin och Nour El Refai som berättar om både svårigheten och charmen med att stå ensam och underhålla en publik. Dokumentären sändes första gången januari 2018.

Local Artist Spotlight: Dawson Hollow Special podcast this week where we sit down with local band Dawson Hollow and talk to them about their debut album “Boy of my youth”. This band has a terrific indie folk sound with an amazing family dynamic filled with musical range and talent. We can't recommend their album enough and we recommend everyone check out the album. You can hear them live this week at Lindbergs this friday night, and on embarking on tour later in the year. Dates and locations can be found on their website: dawsonhollow.com

I programmet diskuteras Sjostakovitjs pianokonserter, Hvorostovsky sjunger ryskt, Bach på olika flöjter samt Pettersons 13e symfoni med Norrköpings symfoniorkester. Ehrnrooth i möte med Herreweghe. I panelen Magnus Lindman, Måns Tengnér och Tebogo Monnakgotla som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor: DMITRI SJOSTAKOVITJ Pianokonserter nr 1 och 2, stråkkvartett nr 8 i trskr för piano Boris Giltburg, piano Kungliga filharmonikerna, Liverpool Vasily Petrenko, dirigent Naxos 8.573666 J S BACH Flöjtsonater Kristine West, blockflöjter, Stina Petersson, barock-cello, Marcus Mohlin,cembalo Daphne DAPHNE 1058 ALLAN PETTERSSON Symfoni nr 13 (1976) Norrköpings symfoniorkester Christian Lindberg, dirigent Bis BIS 2190 WAR PEACE LOVE AND SORROW Arior ur bl.a. Krig och fred, Mazeppa och Demonen Dmitrij Hvorostovsky, baryton Jevgenij Svetlanov-orkestern, Moskva Constantine Orbelian, dirigent Delos DE 3517 Referensen Johan jämför med och refererar till en inspelning med Sjostakovitjs första pianokonsert, där tonsättaren själv sitter vid flygeln och Ludovic Vaillant spelar trumpet. Franska radions nationalorkester bistår på ett ypperligt sätt och allt hålls samman av André Cluytens. Inspelningen gjordes i Paris 1958 på skivmärket EMI.  Kulturjournalisten Albert Ehrnrooth möter Philippe Herreweghe Albert Ehrnrooth har träffat och samtalat med den belgiske dirigenten och barockspecialisten som nyligen fyllt 70 år och som firas med konserter i Amsterdam och Antwerpen. Herreweghe har två egna ensembler; Collegium Vocale och Champs Elysées-orkestern, men dirigerar och gästar även andra orkestrar såsom Concertgebouw-orkestern i Amsterdam, Rotterdams filharmoniker och Wiens filharmoniker. Herreweghe har i dagsläget spelat in långt över 100 skivor. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Sjostakovitjs första pianokonsert med pianisten Yefim Bronfman och trumpetaren Thomas Stevens tillsammans med Los Angeles filharmoniska orkester allt under ledning av Esa-Pekka Salonen på skivmärket Sony Classical samt med Sjostakovitj själv vid flygeln i en inspelning från 1955 tillsammans med Ivan Volovnik och Moskvafilharmonins symfoniorkester ledda av Samuil Samosud på Eurodisc. Allan Petterssons trettonde symfoni med BBCs skotska symfoniorkester ledd av Alun Francis på CPO. Inspelningen av Allan Petterssons fjortonde symfoni i en P2-dokumentär av Anders Olsén.  Svepet Johan sveper över ett album, The Film Music of William Alwyn, volym 4, med BBCs filharmoniker under Rumon Gambas ledarskap. Inspelad på Chandos.

Postbrexit del2 recension av Anders Lindbergs senaste skräp by Markus och Malcom

Vad vill man höra om på radio dagarna före jul? Inte mera om fula granar och årets redan uttjänta julklappar. Inte mera jul till jul. Författaren Stefan Lindberg kom med en alternativ önskelista. Han ville höra om groddar, navlar, Dagermans strömming och Taj Mahal.Jenny Teleman och Katarina Wikars drog en lättnadens suck och skred till verket. Det var som att öppna adventskalenderns alla luckor på en enda gång.Och som bonus en upphittad lista i en gammal sekretär: Rocken tre gånger borta, bilmosningen i Dalarna, vatten i skallen på 14. Vad kan det betyda? Kan man bara ta någon annans lista och göra vad man vill med den? Och dessutom beställer Evert Taube i Joakim Pirinens gestalt in rätt efter rätt på Gyllene Freden.  

Kalle Lind och journalisten Bo Sjökvist pratar om artister som levt sitt liv i marginalen. Helt osökt kommer de in på Stålfarfars cykel, Anita Lindbloms päls, Kiviks marknad, Lasse Brandebys eventuelle pappa, Lasse Brandebys eventuelle pappas poesi, fakiren El Salama, strippklubbspersonalfester, nakendans med liten pilbåge, kåtbomben Venusmattan, fluktbögen Kalle Svensson, ormporr, miss Mañanas dubbelliv, Gunilla af Halmstads fiktiva självbiografi Ullas dagbok, Knatten Olsson och Snaggen Hugosson, Djävulen i den röda slängkappan, apan Ola, Målle Lindbergs helikopternedstigning på surströmmingskalaset i Örnsköldsvik, skjutjärnsmurveln Arne Lemberg, sektledaren Arne Imsen och gayporrsadoshower fast i burlesk anda.

Vad vill man höra om på radio dagarna före julafton? Jenny Teleman och Katarina Wikars famlade runt bland tomtebloss, fula granar i Bergshamra och glödande glitter, men ska det verkligen vara mera jul till jul? Författaren Stefan Lindberg kom med en alternativ önskelista. Han ville höra om groddar, navlar, Dagermans strömming och Taj Mahal. K1 drog en lättnadens suck och skred till verket, det var som att öppna adventskalenderns alla luckor på en enda gång. Vad vill man höra om på radio dagarna före julafton? Jenny Teleman och Katarina Wikars famlade runt bland tomtebloss, fula granar i Bergshamra och glödande glitter, men ska det verkligen vara mera jul till jul? Författaren Stefan Lindberg kom med en alternativ önskelista. Han ville höra om groddar, navlar, Dagermans strömming och Taj Mahal. K1 drog en lättnadens suck och skred till verket. Det var som att öppna adventskalenderns alla luckor på en enda gång.