Podcast appearances and mentions of Mohsen Namjoo

Der iranische Kalender endet am 20. März und sein Name steht für Bescheidenheit: Esfand. Er endet also mit der Fühlingstagundnachtgleiche und mit dem Nouruz-Fest, was übersetzt so viel heißt wie "Neuer Tag". Inspiriert von Neuanfängen haben sich unter dem Namen Esfand auch der Neuseeländer Patrick Stewart und der iranischer Exilant Rouzbeh Esfandarmaz zusammengetan, der den Monat zudem noch im Namen trägt. Die Beschreibung eines musikalischen Clashs aus persisch-kurdischer Volksmusik und Elektro trifft es zwar, allerdings auch nur so halb. Esfand machen Tracks, die eklektisch sind; Industrial Sounds und Minimal Wave, an manchen Stellen schimmern traditionelle persische Einflüsse durch die Beats und Lyrics, wie zum Beispiel die Texte der iranischen Dichter Daqiqi und Farrukhi Sistani, die im Song "Shawl" von Mohsen Namjoo singt. Esfandarmaz und Stewart leben in Den Haag und sind beide eher klassisch ausgebildete Musiker. Stewart studierte unter anderem am Koninklijk Conservatorium in Den Haag und Esfandarmaz schloss sein Bachelor im Bereich klassische Klarinette ab. Im Juni ist ihr gemeinsames Debütalbum "Piltan" erschienen.

Der iranische Kalender endet am 20. März und sein Name steht für Bescheidenheit: Esfand. Er endet also mit der Fühlingstagundnachtgleiche und mit dem Nouruz-Fest, was übersetzt so viel heißt wie "Neuer Tag". Inspiriert von Neuanfängen haben sich unter dem Namen Esfand auch der Neuseeländer Patrick Stewart und der iranischer Exilant Rouzbeh Esfandarmaz zusammengetan, der den Monat zudem noch im Namen trägt. Die Beschreibung eines musikalischen Clashs aus persisch-kurdischer Volksmusik und Elektro trifft es zwar, allerdings auch nur so halb. Esfand machen Tracks, die eklektisch sind; Industrial Sounds und Minimal Wave, an manchen Stellen schimmern traditionelle persische Einflüsse durch die Beats und Lyrics, wie zum Beispiel die Texte der iranischen Dichter Daqiqi und Farrukhi Sistani, die im Song "Shawl" von Mohsen Namjoo singt. Esfandarmaz und Stewart leben in Den Haag und sind beide eher klassisch ausgebildete Musiker. Stewart studierte unter anderem am Koninklijk Conservatorium in Den Haag und Esfandarmaz schloss sein Bachelor im Bereich klassische Klarinette ab. Im Juni ist ihr gemeinsames Debütalbum "Piltan" erschienen.

Der iranische Kalender endet am 20. März und sein Name steht für Bescheidenheit: Esfand. Er endet also mit der Fühlingstagundnachtgleiche und mit dem Nouruz-Fest, was übersetzt so viel heißt wie "Neuer Tag". Inspiriert von Neuanfängen haben sich unter dem Namen Esfand auch der Neuseeländer Patrick Stewart und der iranischer Exilant Rouzbeh Esfandarmaz zusammengetan, der den Monat zudem noch im Namen trägt. Die Beschreibung eines musikalischen Clashs aus persisch-kurdischer Volksmusik und Elektro trifft es zwar, allerdings auch nur so halb. Esfand machen Tracks, die eklektisch sind; Industrial Sounds und Minimal Wave, an manchen Stellen schimmern traditionelle persische Einflüsse durch die Beats und Lyrics, wie zum Beispiel die Texte der iranischen Dichter Daqiqi und Farrukhi Sistani, die im Song "Shawl" von Mohsen Namjoo singt. Esfandarmaz und Stewart leben in Den Haag und sind beide eher klassisch ausgebildete Musiker. Stewart studierte unter anderem am Koninklijk Conservatorium in Den Haag und Esfandarmaz schloss sein Bachelor im Bereich klassische Klarinette ab. Im Juni ist ihr gemeinsames Debütalbum "Piltan" erschienen.

Der iranische Kalender endet am 20. März und sein Name steht für Bescheidenheit: Esfand. Er endet also mit der Fühlingstagundnachtgleiche und mit dem Nouruz-Fest, was übersetzt so viel heißt wie "Neuer Tag". Inspiriert von Neuanfängen haben sich unter dem Namen Esfand auch der Neuseeländer Patrick Stewart und der iranischer Exilant Rouzbeh Esfandarmaz zusammengetan, der den Monat zudem noch im Namen trägt. Die Beschreibung eines musikalischen Clashs aus persisch-kurdischer Volksmusik und Elektro trifft es zwar, allerdings auch nur so halb. Esfand machen Tracks, die eklektisch sind; Industrial Sounds und Minimal Wave, an manchen Stellen schimmern traditionelle persische Einflüsse durch die Beats und Lyrics, wie zum Beispiel die Texte der iranischen Dichter Daqiqi und Farrukhi Sistani, die im Song "Shawl" von Mohsen Namjoo singt. Esfandarmaz und Stewart leben in Den Haag und sind beide eher klassisch ausgebildete Musiker. Stewart studierte unter anderem am Koninklijk Conservatorium in Den Haag und Esfandarmaz schloss sein Bachelor im Bereich klassische Klarinette ab. Im Juni ist ihr gemeinsames Debütalbum "Piltan" erschienen.

As broadcast September 13, 2023 with more Farsi mispronunciations than any of the hosts can even count.  Tonight Danno & Dunia once again go wheels up for our weekly exploration of the world, and we land in Tehran for an exploration of the old school psyche & disco sounds along with the more contemporary vibes from the land once called Persia.  Beautiful tunes from the likes of Googoosh, Faramarz Aslani, Iraj, and Radio Tehran while we try to capture the soul of this amazing country in a two hour joint of radio.#feelthegravityTracklist (st:rt)Part 1 (00:00)Abbas Mehrpouya – Ghabliyeh LeiliGoogoosh - TalaghEbi - Ghesseyeh EshghYas – BarcodeArian Band – Parvaz (Fly) Part 2 (33:00)Googoosh - Fasleh TazehGoogoosh - Ejaz Faramarz Aslani - My all Kourosh Yaghmaei – Gole YakhMahsa Vahdat & Mighty Sam McClain - Scent of ReunionSedigh Taarif – Tesnife Yaran Part 3 (67:44)Mohsen Yeaganeh – Behet Ghol MidamRadio Tehran – Eshtebah Mohsen Namjoo - Dele Zaram Iraj – Ninda NoyanaEhsan Khajeamiri - To Ke GhalbamiEhsan Khajeamiri – Nagoo Bergard Part 4 (97:47)Marjan Farsad – ParandehaFereidoon Foroughi – Zendoon DelThe Ways - Otaghe AbiAlireza Ghorbani – Istanbul JunctionEric Nam 에릭남 – Exist10cm – What The Spring??

Med avstamp i den exiliranske artisten Mohsen Namjoos tankar om nostalgi reflekterar Marjaneh Bakhtiari över smärtan i denna dåtidslängtan. Och över vad som kan stå på spel i en enkel brottningsmatch. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2020.Många människor i exil lever ständigt med det förflutna. Antingen som en skugga eller som en snara. Speciellt om det rör sig om en traumatisk historia och den sorts trauma det skapar: ett liv med det obearbetade och det som kanske inte ens går att bearbeta. Erfarenheter som gör samtiden oupplösligt förbunden med det förgångna. Ett aldrig realiserat liv håller sinnena i sitt grepp.Den iranske musikern Mohsen Namjoo som lever i exil i USA beskriver iranier som kroniskt nostalgiska, beroende av ”sorgen över det förgångna”. Ett beroende och en smärta som utvecklats till en epidemi. ”Vad är detta förflutna och varför släpper det inte sitt grepp om oss?” frågar han i en föreläsning från 2018. Kanske handlar det om relevans. Om att inte längre känna sig relevant och av betydelse.När ens plats och roll i framtiden krymper, sväller historien och det förflutna tills det översvämmar hela själen och färgar varenda tanke. Tills man till och med andas det förflutnas luft, som Namjoo uttrycker det. Vi tappar förmågan att förstå och förklara vår nutid. Samtiden saknar helt enkelt det förflutnas gloria och stabilitet eftersom samtiden bara är alltför verklig.Namjoo vänder sig till iranier som bott i 30–40 år i väst och fortfarande dras med ”det förflutnas snara runt sina halsar”. Vad vet de om sitt nya lands kultur och historia? Hur har de bidragit till dessa nya samhällen? Har de gått på en enda teaterföreställning eller konsert som inte har framförts av andra exiliranier? Visst, historien må ha lämnat dem tomhänta. Politiken må ha drivit dem på flykt. Men måste det leda till kronisk nostalgi?Måste deras identitet vävas samman med det förflutna så sömlöst att de skulle försvinna utan det?De kan vara ovetande om de senaste besluten som fattats i hemlandets parlament, eller utvecklingen inom konstvärlden eller skolväsendet. Men så ofta de kan stoltserar de med hemlandets storhetstid. ”Ett hav av historiska stoltheter” kallar Namjoo det. ”Men”, fortsätter han, ”när en människa håller på att drunkna, är hon oförmögen att samtidigt betrakta sin situation från andra perspektiv.”Den besegrades smärta har en central roll i den shiamuslimska kulturen. Det går tillbaka till profeten Mohammeds död då Ali, enligt shiaislam Mohammeds rättmätige arvtagare, inte fick efterträda honom. Det var starten på en lång tradition av att tillhöra en förlorande minoritet som kanske inte reflekterar så mycket över lidandet utan omfamnar det istället.Men kanske kan man även se lidandet som en överlevnadsstrategi? De flesta har väl någon gång upplevt förlusten av gemenskap och trygghet, det där urtillståndet innan en katastrof kommer och vänder upp och ner på ens tillvaro. En erfarenhet som hjälper oss känna igen smärtan i någon annans blick. En erfarenhet som också kan göra oss alltför bekant med förlustens smärta. Så till den grad att den till slut blir något vi förväntar oss. Det är ju det vårt kulturella minne består av. Därför är en förlust i nutid inte bara en förlust i nutid. Därför är en seger inte en isolerad händelse och kan utan minsta tvekan vävas samman med andra drivande orsaker i de historiska händelseförloppen. Den kan lätt förvandlas till en historisk vedergällning.När en amerikansk brottare skulle möta en iransk brottare i en match för flera år sedan handlade det om så mycket mer än bara kampsport. ”För vi är en nation utan självförtroende och full av nertryckta känslor.” Säger Namjoo. Därför är våra största internationella framgångar inom kampsporter som boxning, taekwondo och brottning. Alla de slag och känslor som vi hållit igen, allt oupplöst vi har inom oss, historiskt, politiskt, socialt får vi äntligen släppa loss mot ett främmande lands stackars idrottare. En idrottare vars blick vittnar om ett bekymmerslöst liv i frihet och demokrati. I alla fall som vi ser det. Se bara hur han skyddar sitt ansikte och endast sitt ansikte. För vad mer skulle någon som han någonsin behöva försvara? Se hur lätt han rör sig, han som bara har sin egen vikt att bära på. Han som inte har en aning om hur mycket elände hans kultur och historia orsakat oss. Hans rörelser djupt rotade i nuet. Medan hans motståndares rörelser är av ett helt annat slag. För hans motståndare bär oss alla, förfäder och samtida, på sina axlar. Vi som är varandras börda och stöd. Vi med den nedärvda impulsen att i allt det samtida se rester och oförrätter från historien. Därför är sport alltid extra politisk för oss. För den amerikanske brottaren rörde det sig om en förlust om två poäng i en match som kanske var förödande för den enskilde. Men för oss handlade det om den CIA-ledda statskuppen mot vår demokratiskt valde premiärminister Mossadegh 1953, airbusen med 290 civila passagerare som amerikanska flottan sköt ner mot slutet av kriget mellan Iran och Irak på 80-talet, om sanktioners förnedringar och brutala konsekvenser och all annan ilska vi burit på. Allt finns inlindat i de där två vunna poängen i en brottningsmatch som inte betydde något för resten av världen. Men oss ger det under ett par sekunder äntligen ett övertag. Äntligen ett skäl att ropa ut ilskan och glädjen. Ett tillfälle som lösgör något som knutit sig inom oss.Detta delar vi med dem som vill göra Amerika stort igen och Sverige svenskt igen.Apropå 1980-talet, denna blodiga period i Irans samtidshistoria, vänder sig Namjoo till sin egen generation. De som är drygt fyrtio år gamla idag. Var kommer deras besatthet av 80-talet ifrån? Alla bilder på de gamla skoluniformerna, alla videoklipp från barnteveprogrammen som delas på nätet, mammornas axelvaddar, alla poplåtar som handlar om den tidens oskuldsfulla barn och barndom. De randiga plastbollarna, skolböckerna, de små hopsmidade mobila kopiorna på pariserhjul i järn. De som fem, sex barn fick plats i och var höjden av lycka när de under någon timme mitt under kriget dök upp på ens gata, ditknuffad av en utsliten gubbe.Namjoo erkänner att han själv är svag för dessa tillbakablickar. Alla dessa nostalgitrippar. Men det var ju ingen oskuldsfull tid. Det var en mörk och blodig tid i landets historia. Präglad av kriget mot Irak och, på hemmaplan, massarresteringar, försvinnanden och avrättningar. Det var ju en totalt eländig och hänsynslös tid, säger han som om han måste påminna sina lyssnare som alla själva var med på den tiden. Rucka på det skydd de byggt runt sitt 80-tal som fördunklat deras verklighets-, och självuppfattning. Varna dem för priset för att insistera på det oskuldsfulla långt efter det oskuldsfullas död: ett fördärvat jag.”Nostalgin skövlar offer överallt.” Säger Namjoo och själv är inte på något sätt fri från det. Han mår illa av sättet musik används för att väcka sådana sentimentala känslor. Den smärta som nostalgiker bär på och som så enkelt kan manipuleras. ”Men” säger han i slutet av sin föreläsning ”i varje sekund av min existens längtar jag ändå dit, till hemlandet. Denna paradox är inte en del av mig, den är meningen med hela min existens.”Marjaneh Bakhtiari, författare

“To Bia Inja” by Cafe Mim Poet, Narrator, and Producer: Mohammadhossein Moshreffi (MiM) Musics: “Christina Aguilera - Hurt (Piano Instrumental)” - djjediforce “Hurt” - Christina Aguilera “Toloo” - Cover by Mohsen Namjoo

In episode six of the Kabul Diaries Podcast, we discuss freedom of speech, and how can freedom of speech help society in it's path toward improvement? We listen to a song from Mohsen Namjoo, we also talk about the lack of freedom of speech in Islamic societies and the reason behind it. در ششمین قسمت از پادکست کابل دایریز، ما راجع به آزادی بیان صحبت میکنیم. چطور آزادی بیان میتونه یه جامعه رو به سمت پیشرفت سوق بده. یک آهنگ از محسن نامجو میشنویم، و همچنان در مورد نبود آزادی بیان در جوامع اسلامی و دلیل آن صحبت میکنیم. Follow us on: Twitter Instagram You can also share your ideas with us via Email or our website.

W tym magazynie Po prostu Wschód: 03:45 obchody 1033. rocznicy Chrztu Rusi i co Ukraińcy myślą o tym, że z Rosjanami są, jak mówi Putin, “jednym narodem” - dr Łukasz Adamski, wicedyrektor CPRDiP; 19:50 na Litwie trwa dyskusja o tym, jak reagować na falę migrantów przybywających nielegalnie z Białorusi, Dominik Wilczewski, Przegląd Bałtycki; 33:45 dlaczego w Karabachu znów giną żołnierze? Odpowiada Wojciech Górecki, OSW. Bardzo dziękuję za wsparcie. Można go udzielić tu: https://patronite.pl/PoProstuWschód https://zrzutka.pl/6m35sn. W podcaście wykorzystałem utwory: - Mohsen Namjoo, Chonan Dani - Odyn w kanoe, Bud' meni kymos' - Saulės kliošas, Justė - Paskambink Man Wszystkie moje podcasty: https://anchor.fm/pogorzelski https://youtu.be/AUiRbb3GV3M

When the #MeToo movement started sending reverberations across the globe in 2017, Iranian women felt the campaign was still out of reach for many. That was until late last summer, when one by one, Iranian women started taking to social media with their own accounts of sexual abuse and harassment. Among those accused of misconduct was Mohsen Namjoo, dubbed the Bob Dylan of Iran. That story has resurfaced in recent days: in a leaked audio recording, Namjoo is heard saying "no doesn't mean no". We speak to women's rights activist Sussan Tahmasebi about this polarising issue in Iran.

Dunyada istedigi asiyi, istedigi zaman olabilen tek DJ, AsabiDJ, Cumartesi saat 22:00'de, Radyo Gezgin Korsan'da, canli yayinda... “Caje”  ― Hurricane“شراب چشمان”  ― Mohsen Namjoo, Ehsan Matoori“Akaline”  ― Kel Assouf“Je L'aime Je L'aime”  ― Vaya Con Dios“Esena Mono”  ― Spiros Lambrou, Pediki Horodia Spirou Lambrou, Katy Garbi“Los Bilbilicos/The Nightingales”  ― Consuelo Luz“Gül Güzeli”  ― Umut Kaya“Primavera”  ― Mariza“Lane Moje - Radio Edit”  ― DJ Dark, Dj Iljano“The Glance Of The Beloved”  ― Alireza Ghorbani“Les yeux noirs”  ― Pomplamoose, The Vignes Rooftop Revival“Darda”  ― Mohsen Namjoo“Porque”  ― Yasmin Levy, Javier Limón, Eleni Vitaly“Dirty”  ― grandson“Shot In The Dark”  ― AC/DC“Beautiful Way”  ― You Me At Six“Lonely”  ― Palaye Royale“Raoui”  ― Souad Massi“Jastar Amenge Dur (Traditional)”  ― Kostas Pavlidis

Persian New Year, or Norooz, occurs every spring equinox and dates back 3,000 years. In celebration of this tradition, DJ Darek Mazzone shares songs from the Iranian diaspora, encompassing everything from hip-hop to ambient to folk music. Melding the rich history of ancient Persian culture with future-minded soundscapes, artists such as Liraz, Bomrani, Niyaz and Mohsen Namjoo contribute to this mix.   1. Niyaz - Sabza Ba Naz (The Triumph of Love) 2. Salome MC - Odium 3. Liraz - Zan Bezan 4. Mohsen Namjoo - E’terafat E 45 Zarbi 5. The B-Band - Kavire Del 6. Kayhan Kalhor - I Will Not Stand Alone 7. Bahram - گوشت (Goosht) 8. Bomrani - Leaving and Passing By (feat. Mahyar Tahmasebi) 9. SarrSew - Farewell, Warden. 10. Salome MC - Riddle To learn more about each artist and support them directly, follow the above links to their websites. Darek Mazzone is the host of Wo'Pop on KEXP, every Tuesday from 6-9pm on KEXP.org or 90.3 FM in Seattle. Listen to Darek discuss his choice to play Iranian music in times of political turmoil in this episode of KEXP's Sound & Vision.

Till vår studio kommer Dan Wolgers och Fatima Moallim för att, utifrån en ny bok på temat, tala om världens konstigaste yrke. Om vägen dit, självförtroendet och tvivlen, och om konsten att överleva. MER EFTER DOMEN MOT GUI MINHAI Vi har talat med den Hongkong-baserade kulturjournalisten Vivienne Chow, som på plats kommenterar domen mot den svenske förläggaren Gui Minhai liksom hur protesterna på gatorna utvecklats i Coronavirusets spår. PROBLEM OCH MÖJLIGHETER I MILJONPROGRAMMETS SKÄGGETORP Kulturredaktionens Fredrik Wadström rapporterar direkt från sin uppväxtplats, Skäggetorp i Linköping. En förort som allt mer kommit att förknippas med problem och våld - och bland annat ett mord alldeles nyligen. Men här finns också ett livaktigt kulturhus, som arbetar intensivt med frågor om inkludering och delaktighet. DAGS FÖR FEMINISTISK FILMFESTIVAL I dag inleds den feministiska filmfestivalen i Stockholm - och vi har träffat en av de medverkande. Den peruanska regissören Melina Leóns "Song without a name" fick pris som bästa film på Stockholms filmfestival i höstas, och visades också på Cannesfestivalen. Det var där P1 Kulturs Björn Jansson träffade henne vid en överfull strandpromenad. OBS OM "IRANS BOB DYLAN" I dagens OBS-essä funderar författaren Marjaneh Bakhtiari över musikern Mohsen Namjoo, som kombinerar äldre musikaliska traditioner med moderna uttryck. Och framför allt hans förhållande till den iranska exilens nostalgi. Programledare: Gunnar Bolin. Producent: Mattias Berg.

Med avstamp i den exiliranske artisten Mohsen Namjoos tankar om nostalgi reflekterar Marjaneh Bakhtiari över smärtan i denna dåtidslängtan. Och över vad som kan stå på spel i en enkel brottningsmatch. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Många människor i exil lever ständigt med det förflutna. Antingen som en skugga eller som en snara. Speciellt om det rör sig om en traumatisk historia och den sorts trauma det skapar: ett liv med det obearbetade och det som kanske inte ens går att bearbeta. Erfarenheter som gör samtiden oupplösligt förbunden med det förgångna. Ett aldrig realiserat liv håller sinnena i sitt grepp. Den iranske musikern Mohsen Namjoo som lever i exil i USA beskriver iranier som kroniskt nostalgiska, beroende av sorgen över det förgångna. Ett beroende och en smärta som utvecklats till en epidemi. Vad är detta förflutna och varför släpper det inte sitt grepp om oss? frågar han i en föreläsning från 2018. Kanske handlar det om relevans. Om att inte längre känna sig relevant och av betydelse. När ens plats och roll i framtiden krymper, sväller historien och det förflutna tills det översvämmar hela själen och färgar varenda tanke. Tills man till och med andas det förflutnas luft, som Namjoo uttrycker det. Vi tappar förmågan att förstå och förklara vår nutid. Samtiden saknar helt enkelt det förflutnas gloria och stabilitet eftersom samtiden bara är alltför verklig. Namjoo vänder sig till iranier som bott i 3040 år i väst och fortfarande dras med det förflutnas snara runt sina halsar. Vad vet de om sitt nya lands kultur och historia? Hur har de bidragit till dessa nya samhällen? Har de gått på en enda teaterföreställning eller konsert som inte har framförts av andra exiliranier? Visst, historien må ha lämnat dem tomhänta. Politiken må ha drivit dem på flykt. Men måste det leda till kronisk nostalgi? Måste deras identitet vävas samman med det förflutna så sömlöst att de skulle försvinna utan det? De kan vara ovetande om de senaste besluten som fattats i hemlandets parlament, eller utvecklingen inom konstvärlden eller skolväsendet. Men så ofta de kan stoltserar de med hemlandets storhetstid. Ett hav av historiska stoltheter kallar Namjoo det. Men, fortsätter han, när en människa håller på att drunkna, är hon oförmögen att samtidigt betrakta sin situation från andra perspektiv. Den besegrades smärta har en central roll i den shiamuslimska kulturen. Det går tillbaka till profeten Mohammeds död då Ali, enligt shiaislam Mohammeds rättmätige arvtagare, inte fick efterträda honom. Det var starten på en lång tradition av att tillhöra en förlorande minoritet som kanske inte reflekterar så mycket över lidandet utan omfamnar det istället. Men kanske kan man även se lidandet som en överlevnadsstrategi? De flesta har väl någon gång upplevt förlusten av gemenskap och trygghet, det där urtillståndet innan en katastrof kommer och vänder upp och ner på ens tillvaro. En erfarenhet som hjälper oss känna igen smärtan i någon annans blick. En erfarenhet som också kan göra oss alltför bekant med förlustens smärta. Så till den grad att den till slut blir något vi förväntar oss. Det är ju det vårt kulturella minne består av. Därför är en förlust i nutid inte bara en förlust i nutid. Därför är en seger inte en isolerad händelse och kan utan minsta tvekan vävas samman med andra drivande orsaker i de historiska händelseförloppen. Den kan lätt förvandlas till en historisk vedergällning. När en amerikansk brottare skulle möta en iransk brottare i en match för flera år sedan handlade det om så mycket mer än bara kampsport. För vi är en nation utan självförtroende och full av nertryckta känslor. Säger Namjoo. Därför är våra största internationella framgångar inom kampsporter som boxning, taekwondo och brottning. Alla de slag och känslor som vi hållit igen, allt oupplöst vi har inom oss, historiskt, politiskt, socialt får vi äntligen släppa loss mot ett främmande lands stackars idrottare. En idrottare vars blick vittnar om ett bekymmerslöst liv i frihet och demokrati. I alla fall som vi ser det. Se bara hur han skyddar sitt ansikte och endast sitt ansikte. För vad mer skulle någon som han någonsin behöva försvara? Se hur lätt han rör sig, han som bara har sin egen vikt att bära på. Han som inte har en aning om hur mycket elände hans kultur och historia orsakat oss. Hans rörelser djupt rotade i nuet. Medan hans motståndares rörelser är av ett helt annat slag. För hans motståndare bär oss alla, förfäder och samtida, på sina axlar. Vi som är varandras börda och stöd. Vi med den nedärvda impulsen att i allt det samtida se rester och oförrätter från historien. Därför är sport alltid extra politisk för oss. För den amerikanske brottaren rörde det sig om en förlust om två poäng i en match som kanske var förödande för den enskilde. Men för oss handlade det om den CIA-ledda statskuppen mot vår demokratiskt valde premiärminister Mossadegh 1953, airbusen med 290 civila passagerare som amerikanska flottan sköt ner mot slutet av kriget mellan Iran och Irak på 80-talet, om sanktioners förnedringar och brutala konsekvenser och all annan ilska vi burit på. Allt finns inlindat i de där två vunna poängen i en brottningsmatch som inte betydde något för resten av världen. Men oss ger det under ett par sekunder äntligen ett övertag. Äntligen ett skäl att ropa ut ilskan och glädjen. Ett tillfälle som lösgör något som knutit sig inom oss. Detta delar vi med dem som vill göra Amerika stort igen och Sverige svenskt igen. Apropå 1980-talet, denna blodiga period i Irans samtidshistoria, vänder sig Namjoo till sin egen generation. De som är drygt fyrtio år gamla idag. Var kommer deras besatthet av 80-talet ifrån? Alla bilder på de gamla skoluniformerna, alla videoklipp från barnteveprogrammen som delas på nätet, mammornas axelvaddar, alla poplåtar som handlar om den tidens oskuldsfulla barn och barndom. De randiga plastbollarna, skolböckerna, de små hopsmidade mobila kopiorna på pariserhjul i järn. De som fem, sex barn fick plats i och var höjden av lycka när de under någon timme mitt under kriget dök upp på ens gata, ditknuffad av en utsliten gubbe. Namjoo erkänner att han själv är svag för dessa tillbakablickar. Alla dessa nostalgitrippar. Men det var ju ingen oskuldsfull tid. Det var en mörk och blodig tid i landets historia. Präglad av kriget mot Irak och, på hemmaplan, massarresteringar, försvinnanden och avrättningar. Det var ju en totalt eländig och hänsynslös tid, säger han som om han måste påminna sina lyssnare som alla själva var med på den tiden. Rucka på det skydd de byggt runt sitt 80-tal som fördunklat deras verklighets-, och självuppfattning. Varna dem för priset för att insistera på det oskuldsfulla långt efter det oskuldsfullas död: ett fördärvat jag. Nostalgin skövlar offer överallt. Säger Namjoo och själv är inte på något sätt fri från det. Han mår illa av sättet musik används för att väcka sådana sentimentala känslor. Den smärta som nostalgiker bär på och som så enkelt kan manipuleras. Men säger han i slutet av sin föreläsning i varje sekund av min existens längtar jag ändå dit, till hemlandet. Denna paradox är inte en del av mig, den är meningen med hela min existens. Marjaneh Bakhtiari, författare

Website: DialogueBox.ir instagram: DialogueBox_Episodes

DJ Baqvas/Zuha Khan guest host on APEX Tonight's Thanksgiving episode of APEX Express features music curated by Zuha Khan (DJ Baqvas) on the theme — NO THANKS-giving. She picked artists who are from areas that have been heavily impacted by American and western imperialism and settler colonialism. She included revolutionary stalwarts in the music world like Fela Kuti's son Seun Kuti. This show is a fun and defiant reminder that native folks were in North America before the British and Europeans and of how strong folks from countries affected by western imperialism are.  Track List: Tshekuan Mac Tshetutamak by Groupe Folklorique Montagnais Native North America (Light in the Attic Records) Still The Same by Nive & The Deer Children Feet First (Glitterhouse Records) Mr. President by Delgrès Mo Jodi (Jazz Village) Kill'n Your Mind by Willy Mitchell and Desert River Band  Native North America (Light in the Attic Records) Are You Ready by Nive & The Deer Children Feet First (Glitterhouse Records) Green Peppermint by Aeham Ahmad & Edgar Knecht Keys to Friendship (O-tone Records) Black Times feat. Carlos Santana by Seun Kuti & Egypt 80 Black Times (Strut Records) Tinh Yêu Tuyệt Vời (The Greatest Love) by Bich Loan and CBC Band Saigon Rock & Soul: Vietnamese Classic Tracks 1968-1974 (Sublime Frequencies) Brain Drain by Kabul Dreams Megalomaniacs (Kabul Dreams) Yarom Bia (KIOSK feat. Mohsen Namjoo cover) by Muboraksho Global Zoo (Bamahang Productions) The post APEX Express – NO THANKSgiving Show appeared first on KPFA.

Not matter how much of a music geek you may be, globalFEST is a music festival of discovery for everyone. Now in its 15th year, it's a celebration of music from around the world.This year's festival featured extraordinary Congolese music from Jupiter & Okwess, Brazilian avant-pop from Ava Rocha, a twist on traditional Irish music from Jarlath Henderson, modern Iranian songs and poetry from Mohsen Namjoo, and so much more.The gathering happens in just one evening. This year, a dozen bands performed on three stages in midtown Manhattan at B.B. King Blues Club, its smaller sister-venue in the same building called Lucille's and at the Liberty Theater directly across 42nd Street.All Songs Considered host Bob Boilen was there at globalFEST this past Sunday, along with around 1,500 people, including NPR Music's Anastasia Tsioulcas, Afropop Worldwide's Banning Eyre and WFMU's Rob Weisburg, home of his show "Transpacific Sound Paradise." On this edition of All Songs Considered, they share our favorite discoveries from globalFEST 2018.

Such a special opportunity to speak with Mohsen Namjoo, hailed as "the Bob Dylan of Iran" by the NY Times! Mohsen speaks about his work as an artist, singer, songwriter, and his newest credit: actor. This conversation is broadcast from Pars Radio's Time out with Talent. Namjoo is a visionary artist who speaks for the youth in Iran. Seamlessly blending the Classical Persian setar with electric guitar, and rock and blues vocal techniques with Persian avaz (singing), he fuses the ancient with the current. https://www.mohsennamjoo.com/bio/

This show is all about ContraBanned #MusicUnites, which is a South by Southwest showcase featuring music from the countries targeted in Donald Trump's executive order travel ban. I'll be speaking with Tristra Newyear Yeager of the music PR firm Rock Paper Scissors, a co-sponsor of ContraBanned. I'll also talk with two musicians performing at ContraBanned: Dena El Saffar of Salaam, and Bassel Almadani of Bassel & The Supernaturals. Plus music from Yussef Kamaal, Ash Koosha, and Mohsen Namjoo.

This show is all about ContraBanned #MusicUnites, which is a South by Southwest showcase featuring music from the countries targeted in Donald Trump's executive order travel ban. I'll be speaking with Tristra Newyear Yeager of the music PR firm Rock Paper Scissors, a co-sponsor of ContraBanned. I'll also talk with two musicians performing at ContraBanned: Dena El Saffar of Salaam, and Bassel Almadani of Bassel & The Supernaturals. Plus music from Yussef Kamaal, Ash Koosha, and Mohsen Namjoo.

This show is all about ContraBanned #MusicUnites, which is a South by Southwest showcase featuring music from the countries targeted in Donald Trump's executive order travel ban. I'll be speaking with Tristra Newyear Yeager of the music PR firm Rock Paper Scissors, a co-sponsor of ContraBanned. I'll also talk with two musicians performing at ContraBanned: Dena El Saffar of Salaam, and Bassel Almadani of Bassel & The Supernaturals. Plus music from Yussef Kamaal, Ash Koosha, and Mohsen Namjoo.

Hailed as “the Bob Dylan of Iran” by the New York Times, Mohsen Namjoo is a visionary artist who speaks for and touches the souls of today’s youth. Seamlessly blending the Classical with the Modern, the ancient with the current, Mohsen Namjoo is a true musical maverick. http://iranian-studies.stanford.edu/event/evolution_of_iranian_rhythms

«Téhéran - Brossard, même combat» Introduction à l’émission (Éric) Tour d’horizons Téhéran (Michel) Hypernova - Fairy Tales Histoire du développement architectural de la ville et ses influences occidentales (Jimmy) Mohsen Namjoo - Nobahari Les parcs urbains (Éric) Rana Farhan - Drunk With Love Les graffitis dans la ville (Émilie) Varia: utilisation de l’espace publique, la vie nocturne, la culture musicale, etc. (Tous) O-Hum - Aloodeh Les médinas comme modèle de développement durable (Charles) Clôture de l’émision (Éric) Kiosk - Varda Bebar

گویندگان: مهنوش راد، امین انصاری --- قسمت هشتم را اختصاص دادیم به آثار ژان پل سارتر، ازنه سیستاد، فروغ فرخزاد، اسماعیل خویی و نعیمه دوستدار. - “Dar Rah” by Sahra - “To Kojaei?” by Mohsen Namjoo & Kiosk - “Zahr” by Faarjam - “Sar Oomad zemestun” by Rastaak Halaj - “Blue Feather” by Kevin MacLeod

Iranian singer-songwriter Mohsen Namjoo discusses the vibrant popular music scene that has emerged in his country, in defiance of official prohibitions. In Farsi with English translation.

U.S.-based Iranian band Kiosk perform their song "Yarom Bia" ("Come My Love"), accompanied by Mohsen Namjoo on vocals, before a packed house at Asia Society. (3 min., 38 sec.)

Iranian singer-songwriter Mohsen Namjoo brings his mixture of Persian classical influences and Western rock, blues and jazz to a sold-out house at Asia Society. (1 hr., 35 min.)

Mohsen Namjoo performs for a lively audience at Stanford University. The concert features different styles of music including the premier of some of Namjoo's songs. (April 10, 2010)

Mohsen Namjoo writes his own poetry with a unique modernist flair, and he sometimes uses satirical lyrics and blends them with classical poetry of Hafez, Rumi, and Saadi. (October 3, 2008)