Podcasts about gestaltning

Kirstine Reffstrup kan nærmest kaldes en skandinavisk forfatter – hun er dansk født, uddannet fra Skrivekunstakademiet i Bergen i Norge  og den svenske forfatterskole Litterär Gestaltning i Göteborg. Hendes seneste bog hedder Jernlungen og er to unge menneskers beretninger der flettes sammen . Den ene hedder Agnes og hende møder læseren i 1952 – hun er indlagt på Blegdamshospitalet i København under polio-epedemien. Hun ligger isolation i en såkaldt Jernlunge, der skal hjælpe hende til at trække vejret. Den anden er navnløs og forældreløs og bor på et børnehjem i Ungarn i 1913. Bogen er skrevet på både dansk og norsk, da Kirstine behersker begge sprog lige meget. Kirstine Reffstrup udgav i 2023 Jernlungen som blev nomineret til Politikens Litteraturpris. Hendes debutroman, JEG, UNICA fra 2016, er en litterær fantasi om tegneren og forfatteren Unica Zürn. Læs mere Tilrettelagt af Claus Vittus, Københavns Biblioteker Musik: Mountain Air af Cody Francis

FILMBRANSCHPODDEN - A PART OF ACASTING VEM: Erik Bolin, Ester Uddén, Robert Jakobsson YRKE: Skådespelare SÄSONG: 1 EPISOD: 3 EN PODD AV: Simon Kölle - www.linktr.ee/simonkolle OM: Erik Bolin, Ester Uddén och Robert Jakobsson berättar om sina respektive tankar kring gestaltning, teater, leken som förlöser det kreativa, om spännande möten, dramatiska ögonblick i karriären och drivkrafter. De tre etablerade skådespelarna diskuterar skådespeleriets hantverk och delar med sig av starka nedslag i deras respektive karriärer. SPONSRAS AV: Ritualen - www.ritualen.com NÄMNER (bland annat):  Teater Albatross, Erik Bolin, Ester Uddén, Simon Kölle, Robert Jakobsson, Bob Hansson, Uppsala,, Statsteater, Eldteatern, Julius Ceasar, Svartsjön, 1917 - När klockorna stannade, Allen Ginsberg, Riksteatern, Keve Hjelm, Dramaten, Snus och öl, karaktärers drivkrafter, Frasse, cross-dressing, Mats, Py Huss-Wallin, Haninge, The Word, Portia, Shakespeare, Ingemar Lind, Mats Ek, Pier Paolo Pasolini, Sociolekter, Stockholm, Småland, Göteborg, Akalla, Södermalm, Meisner, Grotowski, Artaud, Stanislavski, Mindfulness, Kniven mot strupen, Närvaro, Leken förlöser det kreativa, Lekfullhet, Konst, Tappa masken, Skådespeleri Enköping, Helig!, Klezmer, Dirty Weekend, Teater Brunsgatan 4, Sara Ribbenstedt, Inte alla hästar i stallet, Richard Jarnhed, Strindberg, Mattias Silvell, Tyresö, Comedy Store, Tupilak, P-O Enquist, Standup comedy, Bomba, Iliza Shlesinger Los Angeles, Hänga i tårna, Lina Källhager fd. Waleij, Blackout, Ryska Revolutionen, Tokalynga, Halland, Kvinnoorkestern i Auschwitz, Ullared, Scenskolan i Malmö, Mästaren av Margarita, Filip Alexanderson, Bryta näsan, Hasse Klinga, Kungastolen, Fysisk teater, Elin Klinga, Ernst-Hugo Järegård, Berns Salonger, Jesus, Pontius Pilatus, Audition, Self tapes, Provfilmning, Andre Eriksen, Burbank, Hedda Stjärnstedt, Bahar Parz, Kaj Granander, Jordcirkus, Ryssland, Nynningen, Progg, Nationalteatern, Skogsorgeln, Teater Giljotin, Reklam, www.teateralbatross.se, Morden i Sandhamn, Per Simonsson, Falkenberg Forever , SVT, Johanna Runevad, Isak Hjelmskog, Umeå, Folkets Hus, Yasuragi, Klangskålar, Mytologiskt berättande, Drum stories, Medveten Närvaro, Schamanism 

Rani Kasapi har en resume som få - en chef men främst en ledare. Hon har arbetat på regeringsnivå och varit kulturchef på Botkyrka kommun. Hennes expertis ligger inom kultur - om man kollar hennes CV. Men om jag fick beskriva henne skulle jag säga att hon är en född ledare och peoples person. Med sin lugna framtoning och innehållsrika ord så är det inte svårt att lyssna när Rani pratar. En en sån person som vid första träff utstrålar pondus och ödmjukhet på samma gång. En levande gränsöverskridande person som berör så fort hon börjar prata. Vi pratar representation, mångfald och vad som utmärker bra ledarskap på arbetsplatsen som är grunden för att mångfald ska fungera i praktiken. Det räcker inte med att anställa "rätt" och lämna resten till slumpen. Gestaltning och mångfald av uttryck är nyckeln till förståelse. Vi pratar objektifiering, ledarskap och berättelserna som vecklar ut vilka vi är och vad det är som gör att vi människor känner tillhörighet. Hela avsnittet är ett långt brandtal. Lyssna på Rani och lär! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

"Show, don't tell", säger skrivarcoacher gång på gång. Och de har helt rätt. Gestaltning är en av författarskapets stora tillgångar. Men vad betyder det att gestalta? Och vilka olika möjligheter har jag som författare när det gäller gestaltning? Lika ofta som du ska gestalta så ska du INTE gestalta, det vill säga – du ska färdigförpacka och förklara. Men när? I den här videon ger jag svaren på ovanstående frågor. Vill du kontakta mig? Mejla till canalcarstensen(snabel-a)gmail.com

Stöd mitt arbete med skrivarpodden genom att swisha till 0722-093 789 eller bli patreon här: https://www.patreon.com/kerstinonnebo Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling

Om du vill gestalta genom att använda ett tydligt perspektiv: 1. Tänk igenom vad karaktären har för kunskapsbas. Skapa metaforer etc. utifrån den kunskapen (endast). 2. Tänk igenom vad personen har för grundtemprament och värdesystem. Gör sedan alla beskrivningar genom detta temerament/världssyn. Stöd mitt arbete med skrivarpodden genom att swisha till 0722-093 789 eller bli patreon här: https://www.patreon.com/kerstinonnebo Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling

Jag berättar om min egen tolkning av gestaltning efter att ha intervjuat ett helt gäng författare på ämnet. Stöd mitt arbete med skrivarpodden genom att swisha till 0722-093 789 eller bli patreon här: https://www.patreon.com/kerstinonnebo Musik: Maria Eggeling

Om du vill gestalta: 1. Förtydliga för dig själv vad du vill att läsaren ska uppleva/tolka ut ur texten. 2. Gör en lista på exempel som visar upp det som du vill att läsaren ska läsa. 3. Välj det mest lustfyllda ur din lista. Stöd mitt arbete med skrivarpodden genom att swisha till 0722-093 789 eller bli patreon här: https://www.patreon.com/kerstinonnebo Musik: Maria Eggeling

Vad händer med litteraturen när författaren blir en offentlig person, en talare och influencer? Om det är ett problem så är det i alla fall inget nytt problem. Det menar Mikael Timm i den här essän. Författare kan alla bli boka en föreläsning och bli expert lockar en annons på nätet. Här finns också en bok om hur man som författare skall se till att hamna i tv-soffan. I Odysséen finns en scen där Odysseus kommer till fajakernas ö. På kvällen blir han inbjuden att tala om sina resor. Hovet sitter i festsalen, i mörkret lyssnar folket. I Homeros dikt har Odysseus själv upplevt de faror han berättar om. Den där kvällen är han författare och skådespelare i samma person och därmed en förebild för vår tids mediale författare. Den berättare som sätter sig i tv-soffan bör likt Odysseus se till så att kropp och ord bli ett. Lärarna på författarkursen i annonsen har förstås skrivit böcker, men de är också artister, präster, atleter, metrologer, forskare, ståuppkomiker, entreprenörer, ingenjörer, fotografer, kockar ja, de är mer kända i dessa funktioner än som författare. Är detta ett exempel på Litteraturens sjunkande status? Nej, jag tror inte det. Snarare innebär författarnas medieaktiviteter en återkoppling till 1800-talet då författaren blev både samhällskritiker och underhållare ibland bägge delarna. TV-soffans gäst som sitter där för att hen skrivit en bok om något som verkar roligt bör kanske kallas estradör eftersom det gäller att spela sig själv snarare än att vara sig själv. Författaren som gästar TV-soffan med ambitionen att ändra världen bör kanske, som Jan Myrdal, kalla sig skriftställare. Bägge hör hemma i en offentlighet där det skrivna ordet lever i bakgrunden, som underlag för vad som sägs och visas i bild. Författare har förstås varit offentliga personer sedan antiken. Innan massmedia föddes var Rousseau och Voltaire influencers i brev, middagskonversationer och offentliga tal.  Konsten att framträda och konsten att spela sig själv är sedan länge förbunden med det skrivna ordet. Den som lyckats bäst med att förena skrift och tal avled innan radion och televisionen fanns. Oscar Wilde blev känd under 1880-talet som föreläsare. Han turnerade i Amerika och Storbritannien och talade om allt möjligt: mode, heminredning, filosofi, hur man arrangerar blommor men inte om sina pjäser de hade han ännu inte skrivit. Efter turnéerna började verkligen Wilde skriva på allvar, men lite motvilligt - han föredrog att tala framför att skriva. Ändå fick både hans essäer, t ex den om socialism, och hans dikter en stor publik genom att författaren redan var känd, om inte annat så för in klädstil. Wilde fann skrivandet tråkigt ända tills han började författa de komedier som gjorde honom älskad. Då var han känd som Londons kvickaste man och teatern var den perfekta konstformen för denne briljante konversatör. Personerna i hans pjäser är vitsiga, impertinenta, repliksnabba och provocerande - som han själv. Att framträda i sällskapslivet var del av hans yrke, han arbetade medvetet med rösten och kläderna var valda med yttersta omsorg. Gästerna tog för vana att skriva ned vad han sagt när de kom hem och man vet att han provade olika versioner av repliker i salongerna innan han skrev in dem i pjäserna. Ja, han provade till och med tonfallen. George Bernard Shaw, som umgicks med Wilde, anmärkte att även om det gick att läsa Wildes repliker så kunde ingen leverera dem som han. Wilde testade också sina prosaberättelser i olika versioner som kunde ta rätt lång tid att framföra. Middagsgästerna accepterade Wildes teatralitet och att maten blev försenad, de var med på att sudda ut gränsen mellan privat och offentligt. Inte undra på att kritikerna betraktade verk och upphovsman som samma sak. I recensionerna anklagades Wilde för omoral därför att hans gestalter uppfattades so omoraliska. Utdragen från rättegångarna emot honom är rena seminarier om ont och gott, konst och verklighet. Wilde svarade sina kritiker i domstolen och i tidningarna som publicerade brevväxlingar mellan Wilde och redaktörerna. Wilde fick alltså mycket uppmärksamhet och stor publik - men dålig kritik. Han sågs som en oseriös författare vilket berodde på att hans privatliv överskuggade hans texter. Och när han slutligen föll från den piedestal han rest åt sig var det i ett förtalsmål. I den processen krävdes en annan retorik än vad Wilde var mäktig och hans liv och författarkarriär krossades. Wilde var förvisso inte det sena 1800-talets ende offentlige författare men ingen annan skapade en så fascinerande författarroll. Därför förgriper Wilde tv:ns och radions tid. Ja, han är en nyckelfigur för den som vill förstå det offentliga samtalet. Hans användning av paradoxer, sättet att tala skämtsamt om viktiga ting och allvarligt om oviktiga fungerar perfekt i tv-studion. Och åtskilliga tv-serier har lånat grepp från Wildes pjäser Återstår de författare som skriver utan vilja uppnå ett samhälleligt eller teatralt mål. De syns nästan aldrig i den mediala offentligheten. Låt oss kalla dem diktare. De är text, inte fysisk närvaro och påminner om den tid när det skrivna ordet dominerade offentligheten. Idag är det skrivna ordet fortfarande viktigt, men det tar en omväg till läsarna via scenen. Gestaltning innebär att estradören och debattören blir sitt eget registrerade varumärke. Texten blir kropp. Det gäller inte bara inom populärkulturen utan också författare som Jean Paul Sartre, Norman Mailer, Simone de Beauvoir, Günther Grass och Marguerite Duras. Deras verk liknar förvisso inte Oscar Wildes men icke desto mindre finns en koppling. Dessa namnkunniga författarna var kanske inte lika skickliga i självgestaltning som Wilde men de visste de vad de ville göra framför en mikrofon. Men hur ofta möter man sådana författare i media? När det är som är som värst är bokskrivaren en offentlig figur i flugviktsklass: pratsam, alltid beredd att hala fram en åsikt om vad som helst. Pinsamt, men knappast skadligt för litteraturen. Kanske har de pratsamma litteratörerna till och med skapat en ny genre. Jag tänker på Jean-Paul Sartre som när han förlorade synen och inte längre kunde skriva utvecklade intervjun till en konstart. Några av hans bästa resonemang fördes i intervjuer som senare trycktes till exempel i böckerna Vad förmår litteraturen och Självporträtt. Willy Kyrklunds intervjusvar är små mästerverk av skarpsinne. Italo Calvinos och Borges föreläsningar var lika briljanta som deras böcker. Även estradören skapar i någon mening text. Det jag minns bäst av Stig Larssons verk är inte någon rad ur hans böcker och pjäser utan en radiointervju på 80-talet i vilket han sade att de flesta människor hellre skulle välja vackrare utseende än högre lön. Så om nu litteraturen måste slåss med media om vår tid. Om det politiska samtalet är i kris på grund av gaphalsar ja, då kan måhända den talande författaren vara litteraturens och opinionsbildningens räddning. Fast Wilde skulle förstås ha sagt något dräpande om en sådan tanke Mikael Timm

Therese Granwald, författare till den sjukt bra skrivhandboken "kreativt skrivande" gästar Skrivarpodden. Den här gången pratar vi om gestaltning. Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik: Maria Eggling

Här får du mina tips kring gestaltning. Om en vecka får du ett härligt långt avsnitt på samma tema med Therese Granwald Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik: Maria Eggeling

Gotisk litteratur förknippas med plågade hjältinnor, övernaturliga inslag och ett högtravande språk. Annina Rabe funderar över vad det är som också lockar så många kvinnor till berättelserna. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i februari 2017. I ett sovrum i ett hyrt gammalt hus i New England i USA ligger en kvinna och tittar på en påträngande gul tapet. Hon är deprimerad efter en förlossning och hennes  beskyddande make, som också råkar vara hennes doktor, har ordinerat absolut vila. Det är något konstigt med huset, tänker kvinnan. Och hon gillar verkligen inte den där gula tapeten i sovrummet. Det är upptakten till Charlotte Perkins Gilmans klassiska kortroman Den gula tapeten från 1892, där vi stegvis får följa en kvinnas väg mot ett psykiskt sammanbrott. I tapetens mönster börjar hon se de mest märkliga scener, hon ser instängda kvinnor, kvinnor som kryper längs golvet. Det är den en av de otäckaste texter jag vet. Det sakta men säkert glidande förståndet och känslan av skevhet i den hemlika miljön, allt detta gör att det gungar för mitt inre varje gång jag läser om den. Medan jag får kalla kårar av en ganska händelselös novell om en kvinna som ligger och blir tokig i ett sovrum lämnar till exempel berättelser om galna seriemördare mig för det mesta ganska kallsinnig. Det otäcka för mig är det som händer inuti huvudet. Och d et intressanta med skräck är ju att den slår så olika, beroende på vem man är och hur ens fantasier och mardrömmar ser ut. Charlotte Perkins Gilmans kortroman avslutar en samling berättelser i Förfärande kvinnor, en antologi om gotisk skräck skriven av kvinnor, sammanställd och översatt av KG Johansson. Alla novellerna är utkomna under 1800-talet, då den gotiska skräckromanen kulminerade i popularitet. Begreppet gotisk litteratur uppstod första gången i mitten av 1700-talet. Innan dess hade gotisk enbart använt som en term inom konst och arkitektur. Det förändrades när den brittiske konsthistorikern och författaren Horace Walpole gav ut romanen Borgen i Otranto, en skräckberättelse som han själv gav undertiteln A gothic story. Den innehöll alla de motiv vi förknippar med gotisk litteratur; dystra gamla slott, plågade hjältinnor, övernaturliga inslag, galna munkar och en labyrintisk struktur, skildrad med ett melodramatiskt och högtravande språk. Litteraturvetaren och gotikexperten Mattias Fyhr betonar i sin avhandling De mörka labyrinterna att gotik inte är en litterär genre utan ett modus, som kan dyka upp i all litteratur. Skräcken och det övernaturliga är inte heller nödvändiga ingredienser, utan det gotiska utmärks snarare av en känsla av melankoli och krypande obehag. Det blir tydligt i Förfärande kvinnor, där de flesta av novellerna faktiskt inte är särskilt läskiga utan mer sorgliga. Walpoles roman gav upphov till en mängd efterföljare. Den nya romantendensen passade väl in i den begynnande romantiken, som växte fram under en tid när man annars trodde att hela världen gick att kartlägga, mäta och bemästra. Skräcklitteraturen fick härbärgera allt som inte fick plats i den nya tiden; känslor, drömmar och undergångsfantasier. Gotiken var en reaktion mot den förnuftsbaserade upplysningstiden och en viktig del av den borgerliga romanens framväxt i industrialismens tidevarv. Påfallande många författare som skrev i den gotiska traditionen var kvinnor. En av genrens verkliga pionjärer var Ann Radcliffe, som med sin Udolphos mysterier, som sägs ha inspirerat författare som Edgar Allan Poe och Marquis de Sade. Den krassa Jane Austen skrev sin Northanger Abbey som en satir över Radcliffe och hela den gotiska vågen. Huvudpersonen har fått hela sin verklighetsbild förvrängd efter att ha förläst sig på gotiska romaner. Ann Radcliffe efterföljdes av namn som Clara Reeves, Mary Elizabeth Braddon och förstås Frankensteins skapare, Mary Shelley. Det var också vanligt att annars realistiska författare som till exempel systrarna Brontë, eller Elizabeth Gaskell inkluderade gotiska inslag i sina romaner. Varför lockades kvinnliga författare av det gotiska? En pragmatisk förklaring som KG Johansson ger i sin lite väl schematiska introduktion till antologin är att romanskrivande över huvud taget under 17- och 1800-talet till stora delar var en kvinnlig syssla. Troligtvis är det kvinnolitteraturens låga status som gjorde att det dröjde relativt länge innan det började forskas om den gotiska romanen på allvar. Termen Female Gothic myntades på 70-talet av litteraturvetaren Ellen Moers, och sedan dess är den ett eget forskningsfält. Den gotiska litteraturen är en tacksam brunn att ösa ur när det gäller feministiska tolkningar. Den unga kvinnan som sakta drivs till vansinne i Charlotte Perkins Gilmans Den gula tapeten är instängd i hemmet, övervakad av en make som ideligen förklarar att det är farligt för henne att skriva. Betänk att novellen är skriven nästan 40 år innan Virginia Woolfs Ett eget rum. När Mary Elizabeth Braddons kvinnliga vålnad i Den kalla omfamningen hemsöker sitt svekfulla ex genom att lägga sina iskalla armar runt hans hals ligger det nära till hands att se det som en hämnd på ett helt patriarkalt förtryckarsamhälle. Och ett av de mest klassiska exemplen, den galna kvinnan på vinden i Charlotte Brontës Jane Eyre, har fått representera varenda känsla av undertryckt vrede och sexualitet en kvinna kan härbärgera. Den starka symboliken i det gotiska lockar fortfarande många kvinnliga författare och litteraturforskare. Daphne du Maurier, Shirley Jackson, Joyce Carol Oates, Angela Carter, Toni Morrison, Margaret Atwood och Monika Fagerholm är bara några författare som har gotiska inslag i sina böcker. Här i Sverige är Maria Gripe, Inger Edelfeldt och Mare Kandre några av de tydligaste exemplen. Populär- och ungdomslitteraturen svämmar över av skildringar om vampyrer och zombier. På senare år har gotiken haft ett uppsving i litteraturen. Den så kallade gurlesktraditionen har inslag som är tydligt gotiska: av skräck, förvridning och ett söndertrasat flickideal. Skrivarutbildningen Litterär Gestaltning vid Göteborgs universitet inrättade nyligen en speciell häxskola där unga kvinnliga författare uppmuntras att skriva fram sin inre häxa. Det danska litterära stjärnskottet Olga Ravn är en av de två lärarna, vars egen debutroman Celestine går direkt tillbaka till gotiken när hon låter huvudpersonen leva ett parallellt liv i en inmurad 1500-talsflickas kropp. Den dystopiska tid vi lever i nu har onekligen vissa likheter med tiden för den gotiska litteraturens födelse. Dels känslan av att befinna sig på den teknologiska utvecklingens höjdpunkt, samtidigt en allt starkare förnimmelse av undergång och katastrof. Men jag tror också att gotikens lockelse har en annan mindre tidsbunden förklaring, som handlar om ett evigt behov av att närma sig de egna gränserna för tillåtna känslor och fantasier. Det behovet har förstås både män och kvinnor, men kvinnor omges fortfarande i hög grad av oskrivna regler och begränsningar, även om de ser annorlunda ut idag än under den viktorianska eran. Charlotte Perkins Gilmans novell om kvinnan som ligger och stirrar på den gula tapeten är ju så svindlande otäck just för att den också visar galenskapen också kan vara en väg till frihet. Annina Rabe, litteraturkritiker Litteratur Förfärande kvinnor gotisk skräck från Brontë till Gilman i urval och översättning av KG Johansson.

I detta avsnitt får ni en GESTALTNING av livspusslet. Hur tufft det kan vara att lyckas sitta ner och prata ostört i 35 minuter t ex. Vi pratar också lite signalpolitik. Och så livspussel då... Mycket nöje! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I avsnitt fjorton av Skrivlivet pratar vi gestaltning. Ett ord vi båda tycker kan vara lite knepigt men som är en stor del av skrivandet och läsupplevelsen. Vi pratar om vad, hur och varför. Dessutom erkänner vi några egna darlings när det kommer till gestaltning. Trevlig lyssning!

Therese Granwald har under flera år undervisat i kreativt skrivande och varit navet på Lunds Universitets Författarskola. Nu har Therese släppt en bok om kreativt skrivande. I detta avsnitt djupdyker vi i gestaltning. Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik: Maria Eggeling

I Rachel Cusks verk blir lyssnandet ett slags berättande, en unik studie av hur berättelser styr våra liv. Romanerna "Konturer", "Transit" och "Kudos" ingår i en trilogi som världen över hälsats som en förnyelse av romankonsten. Rachel Cusk är född 1967 i Kanada, men är sedan länge bosatt i England. Hon har skrivit ett antal hyllade romaner och essäer, men fick sitt stora internationella genombrott med "Konturer", som jämförts med bland andra Sebald, Aleksejevitj, och Virginia Woolf. Jenny Tunedal debuterade 2003 ut med diktsamlingen "Hejdade, hejdade sken". Hon var under flera år litteraturredaktör på Aftonbladet, redaktör för Lyrikvännen och är numera verksam som lärare vid författarutbildningen Litterär Gestaltning i Göteborg. I samarbete med Albert Bonniers förlag. Från 7 november 2018 Jingel: Lucas Brar

I det här avsnittet pratar vi om varför vi gestaltar våra karaktärer som vi gör. Detta avsnittet sändes ursprungligen live på Twitch: https://www.twitch.tv/rollspelsfika. För arkiverade avsnitt av streamen besök vår YouTube på: https://www.youtube.com/channel/UCbN2gJvQ1-qQt8kmhMriEEg CREDITS: --------- ・Intromusik:"The Snow Queen" Kevin MacLeod (incompetech.com) Licensed under Creative Commons: By Attribution 3.0 License http://creativecommons.org/licenses/by/3.0/ ・Outromusik: "The Path of the Goblin King" Kevin MacLeod (incompetech.com) Licensed under Creative Commons: By Attribution 3.0 License http://creativecommons.org/licenses/by/3.0/

I vores andet program om den svenske forfatter Birgitta Trotzig er vi taget til Gøteborg for at undersøge, hvilken indflydelse Trotzig har på yngre skrivende og hvordan hun læses i Sverige i dag. Vi taler med digter, kritiker og oversætter Helena Fagertun om Trotzigs sprogfilosofi og hendes alvor og besøger skriveskolen Litterär Gestaltning og taler med elev Karl Daniel Törnkvist om Trotzigs politiske sider og om, om samfundsmaskineriet rumsterer i hendes sprog. Vi kigger også forbi Stadsbiblioteket for at lave en Trotzig-voxpop. OBS dele af programmet er på svensk, men frygt ikke - vi forsøger at guide danske lyttere med så godt vi kan. Lyt med! Komponist Hans Gurstad Nilsson har lavet en særlig jingle til programmerne om Birgitta Trotzig.

Föreläsare: Pehr Mikael Sällström, forskar om arkitektoniska gestaltningsprocesser på KTH.

Vi pratar om sommarens glädjeämnen och sorger, bokmässor och festivaler, gestaltning och våra senaste läsupplevelser. Klipp & Mix av Timmie Strandberg på Podbyrån www.podbyran.se Musik: Josh Woodward - Learn to fly / www.joshwoodward.com

Som översättare har hon arbetat med böcker av Sylvia Plath, Anne Sexton, och Claudia Rankine. Hon arbetade under många år som kritiker och är numera verksam som lärare vid författarutbildningen Litterär Gestaltning på Akademin Valand i Göteborg. Som författare debuterade hon i Wahlström och Widstrands debutantologi 2001 och har sedan dess gett ut fyra böcker. I februari 2017 utkom Rosor skador, en diktsamling om mödrar, döttrar, demens och förluster; av minne, värde, identitet och kärlek. Dagens gäst är författaren Jenny Tunedal.

Som regissör har Wilhelm Carlsson under årtionden flyttat gränserna för dramatik och musikdramatik och hans uppsättningar har skådats på de största teater- och operascenerna i Sverige. Dramaten, Stockholms Stadsteater, Värmlandsoperan, Kungliga Operan, Malmö Opera och Göteborgsoperan är bara några scener där veckans gäst, regissören Wilhelm Carlsson har satt sina avtryck. Idag arbetar han även som professor i musikdramatisk gestaltning vid Operahögskolan i Stockholm och är filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet. I Operahuset i P2 blir det bland annat samtal om hur man skapar en plats för sången, vad som krävs för att uppföra den perfekta operaföreställningen och hur det kom sig att Wilhelm satte upp hela Nibelungens ring av Richard Wagner på Värmlandsoperan.

I Skrivdrömmars nionde avsnitt lär du dig allt du någonsin behöver kunna om gestaltning. Innan du lyssnar på avsnittet vill vi att du säger något högt för dig själv: D-U-K-T-S-M-A-K. Just det, duktsmak. Lösningen på alla gestaltningsbekymmer. :-)

Gestaltning – frågestund   Gestaltning. Gestaltning. Detta eviga ämne. Så mycket att lära. Så kraftfullt verktyg.   I dagens avsnitt pratar jag med två av författarna ur Skriv! Gemenskapen för oss som skriver, Malin Lundskog och Anna-Maria Ekblad. Utifrån deras tankar och frågeställningar pratar vi o gestaltning som t ex hur gestalta miljö effektivt? karaktärer? […]

Gestaltning – frågestund   Gestaltning. Gestaltning. Detta eviga ämne. Så mycket att lära. Så kraftfullt verktyg.   I dagens avsnitt pratar jag med två av författarna ur Skriv! Gemenskapen för oss som skriver, Malin Lundskog och Anna-Maria Ekblad. Utifrån deras tankar och frågeställningar pratar vi o gestaltning som t ex hur gestalta miljö effektivt? karaktärer? […]

Gestaltning – skriv så det känns   Gestaltning. Gestaltning. Detta eviga ämne. Så mycket att lära. Så kraftfullt verktyg. I dagens avsnitt: om gestaltnings varande tips om hur man kan uppmärksamma gestaltning och även avsaknad av den i sin text tips kring vad man kan sikta in sig på för att gestalta. Hur man gör […]

Gestaltning – skriv så det känns   Gestaltning. Gestaltning. Detta eviga ämne. Så mycket att lära. Så kraftfullt verktyg. I dagens avsnitt: om gestaltnings varande tips om hur man kan uppmärksamma gestaltning och även avsaknad av den i sin text tips kring vad man kan sikta in sig på för att gestalta. Hur man gör […]