Podcasts about personerna

Tre unga män som ska skyddas från olika gäng placeras i samma stödboende. Bara månader senare dödas en person i ett narkotikabråk.Lyssna på det granskande reportaget, om avhoppare, omsorgsbolag och en dödsmisshandel. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”SOS 112 vad har inträffat?”En ung kvinna, märkbart skärrad, har ringt 112.”Vad är det som har hänt?”Det är mitt i natten en kväll i september.”Ja men lugn, vi ska hjälpa till här.”Skrik och rop på gatan gör att grannar reagera och tittar ut. I mörkret ser de ett gäng killar och någon skriker ”Jag ska döda dig”.”Berätta för mig vad du ser. Vet ni om någon är skadad?”Personerna på gatan springer plötsligt iväg, men en kille ligger kvar.Den unga tjejen går ut med larmoperatören i telefon.”De är på väg, de måste ligga still där, håll tryck på blödningen där.”Ambulans och polis kommer till platsen och polisen Fredrik blir förundersökningsledare:– Och han är väl ganska illa däran redan ambulansen kommer dit. Men jag tror att de dödförklarar honom på sjukhus då, på akuten.”Ett rörigt ärende”Flera av de inblandade på båda sidor i bråket är skadade. En yxa och flera knivar har använts. Fredriks uppgift blir att försöka bevisa vem som gjorde vad den där natten.– Det var ett rörigt ärende och ska man erkänna så från början så tänkte man väl typ att det här kommer vi aldrig kunna reda ut.Det här är inte bara en vanlig gänguppgörelse i den långa raden av mord under våldsvågen – tre av de häktade är avhoppare som samhället betalar miljonbelopp för skydda.En av killarna kallar vi Adam, honom hittar polisen blodig i sängen i sin lägenhet – precis vid brottsplatsen.Adam kommer till Sverige som sexåring, han växer upp i en mindre svensk kommun med sin mamma, sin styvpappa och så småningom en lillebror. Han spelar fotboll i den lokala klubben, är musikintresserad och när han går på högstadiet startar han ett konto för att dela pranks och utmaningar.Det är mycket konflikter hemma och när han är 16 år placeras han för första gången i ett jourhem.Ett år senare stoppar polisen honom på en busshållplats och skriver i sin rapport att det doftade mycket kraftigt av cannabis. Urinprov från hans jourhem visar att han även använder kokain, benso och Tramadol.Mindre än ett år senare griper polisen honom igen, då på ett hotellrum med narkotika och pengar. Polisen larmar socialtjänsten om att Adam umgås med välkända kriminella.Under våldsvågen blir Adam vittne till ett uppmärksammat mord. Han är då 19 år och vill han bryta med sitt gamla liv. Och socialtjänsten börjar leta efter en skyddsplacering.Stora behovVåldsvågen - med allt yngre förövare - har lett till ett skriande behov av platser på Sis, HVB-hem och även i avhopparverksamhet.I en konferenslokal vid Odenplan i Stockholm befinner sig närmare 200 socialsekreterare och en rad privata omsorgsföretag.Annelie Blomqvist jobbar på HVB-guiden.– Socialtjänsten behöver ju hitta hela tiden nya verksamheter eller nya ställen där de kan placera sina klienter. Så här får ju de träffas på kan man säga neutral mark och kunna skapa kontakter egentligen ett nätverk.Här precis närmast ingången står företaget Patia, de bjuder på godis och energidryck. Vi frågar:Vad säljer ni här idag? Vad vill ni erbjuda socialsekreterarna?– Vi har både stödboende, träningslägenheter, speciallösningar, familjehem... Men sen har vi också... Vad har jag missat? Avhopparverksamhet!Patia beskriver att de har ett rikstäckande stödprogram för personer som vill lämna en kriminell livsstil. De kan få bo i skyddslägenheter och bemannade stödboenden på flera orter i Sverige. Här köper Adams socialtjänst en plats för att han ska få hjälp och skydd.Ska inte vara nära narkotikaPå stödboendet där Adam hamnar arbetar Hanna, som vi kallar henne. Hon berättar varför hon började jobba där:– Just att man kan få till en förändring i en människas liv, ge de här ungdomarna saker som de inte har fått under sin uppväxt, kontinuitet, stabilitet, någon som står kvar framför allt och inte sviker, få dem att lita på vuxenvärlden– Man är ju inte där för pengarna liksom då hade man varit någon helt annanstansI Adams vårdplan står det bland annat att han inte ska ”vistas i riskfyllda miljöer bland individer som brukar narkotika och begår brott.”I samma hus där Patia ger Adam en lägenhet har de också placerat två killar som också lever under hot, fast från andra gäng.– Det ledde till att de blev vänner och precis som det blir när man sitter inne på anstalt att de lärde sig av varandra, de umgicks och påverkade varandra väldigt negativt.På stödboendet bor också andra ungdomar. Men en viktig skillnad finns – för avhoppare får Patia mer betalt:– Det är en mycket högre prislapp på en som är klassificerad som avhoppare än en vanlig stödboendeplacerad ungdom. Då var det att de skulle få x antal timmar terapi per vecka, strukturerad aktivitet per vecka...alltså det var väldigt mycket mer rigid planering, mycket mer noggrant med tanke på timpriset.Socialtjänsten betonar hur viktigt det är att en av killarna ska kunna gå klart gymnasiet, men trots det går det en hel termin utan att Patia ordnar en plats.Samma kontaktpersonPolisutredaren Fredrik får en bild av att de tre killarna inte har särskilt mycket att göra på dagarna:– Nej men jag tror att de hade väl lite för mycket fritid. De skulle nog behövt gå i skolan eller gå klart sin gymnasieutbildning eller någon lärlingsplats kanske.De har – alla tre - samma kontaktperson. Men i stället för att försöka hålla isär dem för han dem samman - på gemensamma aktiviteter. En gång åker de till badhuset tillsammans – en annan gång för att köpa pizza.På det här sättet kunde kontaktpersonen redovisa att han spenderat tid med var och en av sina klienter, trots att man umgåtts i grupp.– Det var ju helt klart för ekonomisk vinning att man sammanförde dem. De fick ju inget egentligen av det de behövde, inget alls.Stödboendet ligger i ett hyreshusområde med smutsiga fasader. Lekplatsen bredvid kallas av boende i närheten för knarklekplatsen, eftersom föräldrar brukar hitta kanyler där.En sommarkväll minns Hanna särskilt väl:– Det här var en lördag jag jobbade, jag hade fått både sms och samtal från grannar för att det hade luktat cannabis i trappuppgången, det var högljutt och det var uppenbart en fest som pågick sent på natten.Det är inte första gången grannarna klagar. Det har under flera års tid kommit in mängder med klagomål till hyresvärden och till Inspektionen för vård och omsorg – IVO – om högljudda fester och att det luktar hasch.”Helt okontrollerat”När vi försöker prata några av grannarna är det ingen som vill tala öppet. Det har varit stödboenden här länge men allt blev värre när Patia kom menar en granne:– Ja, det blev sämre. Det var helt okontrollerat. Det är helt okontrollerat.Hanna säger att hon får höra av sin chef att grannarna är gnälliga, men hon menar att klagomålen verkligen inte var överdrivna.Hon berättar att den här lördagsnatten ringer hon Adams kontaktperson om den stökiga festen men att han inte ser någon anledning att åka dit:– Och sen dagen efter så kommer kontaktpersonen till mig på kontoret och säger att nej, jag har tagit urinprov på de här tre killarna nu och alla är rena, så att det har inte försiggått något intag av droger.– Vilket vi tyckte var väldigt väldigt konstigt för vi vi kände ju på lukten och såg ju vad som pågick liksom.Efter den här festen flyttas Adam till en ny lägenhet, som inte ligger i samma hus, men i samma område.Men det dröjer inte länge innan det ringer hos Patia igen. Den här gången är det polisen.– Patia får ett samtal att det har varit en ett mord eller någon har dött som är placerad på Patia, först tror man att det är den här killen som har blivit mördad men sen får man reda på att det är han och eventuellt då två andra som har haft ihjäl en annan kille.Flera häktadeNu sitter plötsligt flera av Patias klienter häktade – misstänkta för mord. Polisutredningen leds av Fredrik och han upptäcker att de tre avhopparna inte bara tog droger:– Och utredningen visar ju att de sålde ju knark. De gick ju med sådana här, som vi säger, becknarväskor. Vi tog in mycket filmmaterial så jag ser att de går med sina becknarväskor och de säger ju själva i förhör att de sålde droger och köpte droger.Adam har försökt kräva in en drogskuld och det har lett till flera bråk. Den här natten tar killen – som senare blir dödad – med sig sina kompisar och letar efter Adam.De är runt tio personer från båda sidor som möts utanför Adams lägenhet, han har bett sina vänner ta med sig knivar och tar själv med sig en kökskniv. Adams kompis, hamnar på marken och får slag och sparkar.– Och så hugger han en av de här killarna i ryggen. Två gånger... Sista gången så sitter kniven kvar.En av grannarna som ringt efter ambulans går ut på gatan.”Kan du fråga om han är skadad? Vi ska hjälpa till där”Hon ser en kniv ligga på marken. En kille blöder jättemycket, det är Adam som har huggit honom i ryggen:– Så att han själv erkänner ju. Men han hävdar nödvärn. Och vi kunde bevisa att det var han som hade gjort det här dödande hugget.Adams kontaktperson besöker honom i häktet och kallas även till polisen som vittne, i förhöret får han frågan om sin roll i verksamheten:– Jag är samordnare och kontaktperson på företaget Patia AB på deras avhopparverksamhet. Jag är beteendevetare och terapeut. Mitt uppdrag är att jobba med deras beteende, samt återintegrera i samhället.Enligt andra placerade ungdomar – som vi har pratat med – skryter killarna om att deras kontaktperson mörkade resultaten på deras drogtester för socialtjänsten.– Syftet var väl att ha kvar placeringarna för det här är ju ett drogfritt boende”Var ju jättefulla”Socialtjänsten hade som krav att placeringarna skulle vara drogfria. Men i domstolshandlingar kan vi se att socialtjänsten inte fick veta vad som pågick. Där står också att killarnas utveckling beskrevs som positiv av Patia.Trots att polisens tester visar att killarna rökt på före dödsmisshandeln, hävdar en av killarna i förhör att han varit drogfri under hela sommaren och att de kan kolla det med hans kontaktperson.Polisen Fredrik får bilden av att de här killarna har kunnat festa mycket:– Och de var ju jättefulla. Det säger de ju själva. Och de hade väl rökt på också. Och just i den lägenheten var det en hel del yxhugg inne i lägenheten och att man kan ha en yxa i lägenheten om man nu är placerad på ett speciellt boende. Det borde man ju kanske reagera på.Det visar sig att en av killarna inte ens bor i sin lägenhet på stödboendet – utan hyr ut den.– Jag tror det var fem eller sex tusen kronor i månaden. Och då kan man ju undra om man nu har kontroll på de här killarna och besöker dem regelbundet, så borde man ju inse att den här killen bor ju inte ens här.Killen bor istället hos sin flickvän som också är placerad hos Patia. Där hittar man också en skyddsväst slängd på golvet.– Sådana grejer har ju, ja det är klart att man tycker att det är anmärkningsvärt.På Patias stödboende erbjuds inget krisstöd och Hanna upplever att cheferna försöker tysta ner det som hänt.– Det är en människa som har dött – vad gör vi liksom – men det var en väldigt laid back manana-attityd.Hon har nu förstått att avhopparnas kontaktperson också är deras terapeut. Han har dessutom spelat en stor roll för att få hit klienterna:– Han hade bra kontakter, med tydligen socialsekreterare och polisen, och att han då kunde fixa in avhopparklienter till Patia.Kniv från IkeaDet var flera knivar som användes i bråket. Jag visar Hanna en bild på kniven som gav det dödande hugget:– Ja, det är den kniven man får när man flyttar in på Patia, i det här kökskittet så får de de här sakerna från Ikea, bland annat är de här två knivarna som ingår och ja…jag är omskakad och ja, jag har fortfarande inte smält att jag har jobbat där det känns det känns fruktansvärt.Enligt lag ska den som bedriver vård och omsorg anmäla allvarliga missförhållanden eller händelser där det funnits risk för det till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo – en så kallad Lex Sarah-anmälan.Trots att en person dött i anslutning till Patias verksamhet, att Adam kunnat sälja droger under placeringen och att han och andra ungdomar har kunnat missbruka – så görs ingen anmälan.– Alltså det handlar ju bara om att undanhålla allt för Ivo, det är ju så man jobbar, det är ju ett systemfel liksom som är gigantiskt.Vi pratar med killarnas kontaktperson. Han förnekar att han skulle ha agerat på det sätt som beskrivs.”Fick inget gehör”Vi söker Patias VD Janne Menander, som vill att vi mejlar frågor.Flera tidigare chefer och anställda på Patia berättar hur företaget försökt tysta ner allvarliga händelser som sexuella övergrepp och våldsdåd, på andra platser i landet.De flesta vill bara prata med oss anonymt, de hänvisar till att de skrivit på tystnadsavtal – bara en vågar berätta öppet:– Lovisa Broström heter jag. Jag är socionom sedan 16 år tillbaka.Lovisa började jobba på Patia 2019.– Jag upptäckte ganska snabbt att det var väldigt dåligt på väldigt många olika nivåer. Utan det var väldigt tydligt att det var fokus på profit och marknadsföring. Och inte på den kvalitet som ändå utlovades.– Och jag fick inget gehör när jag tog det uppåt eller tog det vidare. Det var så mycket som lovades i ramavtal som faktiskt inte fanns. Eller som man sa att ”vi kan skriva så här”.Lovisa hade hand om deras skyddsplaceringar och besökte deras boenden i hela landet:– När jag var där så blev det också tal om att ta emot kriminella avhoppare. Då kände jag att alla varningssignaler blinkar för fullt. För det är ju just det här att man gamblar med liv och död. Att man tar risker. Att man placerar någon i skyddade boende som inte är tillräckligt säkra.– Och samma sak där, att stoppa ihop personer som kanske inte ska ha samröre med varandra till exempel heller. Det kan ju också bli potentiellt farligt.”Man tackar ja först”Det går bra för Patia, företaget växer i hög takt och omsatte 2023 mer än en kvarts miljard.Lovisa säger att det hela tiden handlar om att få placeringar, företaget påstår att man har personal – fast man inte har det.– Utan man tackar ja först. Och sen så med alla medel så ser man till att det löser sig till varje pris.– Det fanns inte tillräckligt kompetent personal till exempel med den erfarenhet som krävs för att hantera sådana här komplexa ärenden.På stödboendet där Adam placeras har Patia anställt två personer som båda är dömda för brott. För drygt 10 år sedan dömdes en av dem för narkotikabrott och vapenbrott, den andra för grov kvinnofridskränkning – hans ex och barn har själva bott på ett skyddat boende för att skyddas från honom, men han fick jobb på Patia Skydd. Något som Hanna reagerade på.– Det känns ju inte jättebra, det känns helt galet.De dömda är vänner till Adams kontaktperson.Lovisa stod till slut inte ut med alla brister hon såg i skyddsverksamheten hos Patia. Och innan de startade sin avhopparverksamhet slutade hon.– Ja, jag sa upp mig utan att ha något annat jobb. Det har jag aldrig gjort förut, men det gjorde jag då.Varför gjorde du det?– Därför att jag som både socialarbetare och medmänniska inte kan stå för den här typen av arbete. Och att skattemedel behandlas på det här viset är i min värld inte förenligt med en socialarbetarkodex. Eller hur samhället ska fungera.Jag berättar vad som hände när Adam och de andra killarna.– Det är väl exakt det här som är liksom skräckexempel på vad som faktiskt kan hända. Här kan det bli en fara för allmänheten. Om man sätter en person i en lägenhet. Och inte liksom lever upp till det man lovar, säger Lovisa.Patia tillbakavisarVi får mejl från Patia. De skriver att de inte vill kommentera händelserna vi granskat, med hänvisning till sekretess, men att man alltid utreder allvarliga händelser i samverkan med berörda myndigheter, och att man inte känner igen den bild som förmedlas.Patia tillbakavisar uppgifterna om att klienter förts samman av ekonomiska skäl, och skriver att det alltid görs en riskanalys inför en placering. Patia har ”en nolltolerans mot våld och kriminalitet och arbetar systematiskt med säkerhet, oavsett sammanhang”.Företaget uppger dessutom att deras verksamhet är präglad av engagemang, kvalitet och professionalism och att man har ungefär 1000 uppföljningsmöten, tillsyner och granskningar varje år från olika myndigheter, och att det visar att man inte mörkat några missförhållanden.Adams kontaktperson slutade på Patia efter den har händelsen och företaget väljer också att flytta avhopparverksamheten från stödboendet.”Blev sämre för killarna”Adam, som ville lämna en kriminell livsstil och frivilligt sökte hjälp, var tidigare dömd för narkotikabrott. Nu är han dömd till 6 års fängelse för dråp. De andra inblandade dömdes för grovt brott mot knivlagen och narkotikabrott. – De fick ju inte den hjälpen som socialtjänsten har köpt. Det slutade med ett dödsfall och fängelsestraff och domar för alla tre så det blev ju mycket sämre för de här killarna än vad det var när de kom, deras framtid är ju mörkare nu än den var då.Granskningen bygger på en rad intervjuer, samtal och olika typer av dokumentation.Hanna och Adam, heter egentligen något annat. Adams och kontaktpersonens röster är utbytta.

När en känd kriminell slutar ringa sin son godnatt, förstår utredaren Bosse Åström att något allvarligt har hänt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Min chef ringde mig och sa att jag vet att du är uthållig och att du är noga men nu är jag så jävla nedringd av journalister här så du får 24 timmar på dig, säger Bosse Åström. En augustikväll 1993 lägger en båt tyst ut från bryggan vid ett sommarstugeområde. Personerna i båten är i färd med att försöka sopa igen spåren efter ett grovt brott. Ett brott som de så när ska komma undan med.Allt börjar med att en kvinna letar efter sin man på polishuset i Solna. Mannen heter Elving och är en ökänd kriminell. Men han är inte fängslad, han har försvunnit.Det som får polisen att misstänka att något allvarligt har hänt, är att Elving slutat ringa sonen om kvällarna.Kampen mot klockanI det här avsnittet av Brottsutredarna med reporter Sigrid Edsenius får du höra om ett av de mest svårlösta fallen i Bosse Åströms långa karriär. Han är en av Sveriges främsta utredare, men det fanns nästan inga spår att följa för att hitta Elving. Ändå lyckades han under stor tidspress att lösa mordgåtan som slutade på botten av en sjö för 30 år sedan. Producent: Steffen RenklintSlutmix: Björn NitzlerProgrammet är gjort 2025.

Fredrik LignellFortfarandehttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fortfarande-del-4-annu-finns-det-plats-arbb7När vi i Ryttargårdskyrkan försökt få tag på vår plats i världen har vi ofta stannat vid texter som har med mat och kalas att göra. När Jesus inte talade om fester och måltider, då satt han själv vid ett bord någonstans och käkade med folk. Jesus gör sitt första under — en händelse som doftar av överflöd, generositet och glädje — på en bröllopsfest. Också dagens text handlar om ett kalas:Luk 14:15-24Enligt judisk sed sker två inbjudningar. Först annonseras festen: Du är inbjuden, välkommen! Då svarar folk ja eller nej. Sedan förbereds allt. Så småningom går en slutlig inbjudan ut: Nu är det dags att komma, allt är färdigt. Det är då ursäkterna och distraktionerna i vår berättelse anmäler sig. De inbjudna (som redan tackat ja till festen) har fått annat för sig. Andra intressen tog över, de inbjudna gästerna lät sig distraheras av sina livsbyggen och projekt. Någon har noterat att det finns en smak av svepskäl i texten. Personerna som först bjöds till festen och tackade ja har tappat intresset. Här finns ett allvar: Gud kallar, och det går inte att betrakta det som vilken inbjudan som helst. Värden i berättelsen byter då fokus: De som förut varit bjudna, men som hittat annat att göra, lämnas åt sina intressen och förströelser. Nu skickas tjänaren ut till nya grupper. Gud verkar ständigt röra sig i riktning mot marginalen. Genom hela Bibelns berättelse om Jesus återkommer frågan gång på gång: Vem får egentligen vara med i det Gud gör? Vilka tillhör, och vilka borde ställas utanför? Det är häpnadsväckande hur konsekvent Jesus bryter och bänder i frågan om vilka som hör till, och hur provocerande han är i det. Jim Wallis: ”Ett evangelium som inte förändrar världen funkar bara för de som inte har behov av att världen förändras.” Det finns minst två problem med festen i Guds rike. Ett är att så många människor inte vet att den pågår. Det är därför sändningen till världen är så central. Gud sände sin son. Gud sände sitt ord. Gud sände sin församling. Det andra problemet är de som vet om festen men är övertygade om att de inte hör hemma där. Som straffats ut hela livet, eller som uppfattat att kyrkan inte vill ha med dem runt bordet. Det kan handla om massor med saker de misstänker (eller har fått reda på) är fel med dem: Hudfärg, ekonomisk status, utbildning och intelligens, ställning i samhället, kön, ett missbruk som folk tittat snett på, att man invandrat, går på bidrag eller har en sexuell läggning som stör middagsgästerna. De som inte blivit bjudna är de som slutligen sitter till bords. Fattiga, krymplingar, blinda och lytta. Det är världens drag på kalaset, men tjänaren säger orden som ekar genom varje kvarter, varje stad, varje nation och på varje språk: Ännu finns det plats! Ännu. Ett ord som påminner om fortfarande. Och Herren i liknelsen (alltså Gud) utbrister: Gå i ännu vidare cirklar så att mitt hus blir fullt. Ännu finns det plats!Mitt hus ska bli fullt!Det är som att Gud fortsätter viska i våra hjärtan: jag vill att ni fortsätter leva missionellt, tålmodigt gör plats och envist rör er i marginalen. Snart börjar festen! ---------------------För samtal:Vad kan vi uppfatta i de ständigt återkommande bilderna av Guds rike som en fest? Hur blir våra gemenskaper, våra hemgrupper och våra fester en tydligare försmak av bordet dit de osannolika blivit inbjudna?En del av oss har tidigare varit med om inbjudningar till Guds rike som av olika skäl inte längre känns som bra sätt att inbjuda på. Hur skulle du vilja bjuda in vänner, kollegor, grannar och studiekamrater till en gudstjänst, til...

Han vill köpa Grönland, har sagt att han ska avsluta kriget i Ukraina och han vill införa handelstullar mot Europa. Nu har Donald Trump tillträtt som USA:s 47:e president och han har lovat sina väljare mycket. Tre av de viktigaste personerna som han har valt för att driva sin utrikespolitik har utmärkt sig genom kontroversiella uttalanden, hökaktig politik och har alla dessutom olika bakgrunder.Medverkande:Björn Fägersten, seniorforskare vid UI:s Europaprogram.Erik Bergin, USA-analytiker på Svenska Dagbladet.Redaktör och programledare: Annica Ögren Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En kväll i december 2023 hamnar Julia och hennes familj mitt i en pågående mordplanering, i familjens uthyrningslägenhet sitter en ung kille med vapen hans uppdrag är att mörda åt La Liga. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Julia, som vi kallar henne, bor med sin familj i ett lugnt villaområde norr om Stockholm. I villan finns en lägenhet som familjen hyr ut till allt från företag till familjer på semester. Runt lucia 2023 hör en man av sig, han renoverar hemma och behöver någonstans att bo men ganska snart märker Julia och hennes sambo att något inte stämmer. Det är bara bokat för en person men det är flera som kommer och går. De får en dålig magkänsla, som stannar kvar. När familjen sitter och äter middag på kvällen tar de en bild med hjälp av det rök- och inbrottslarm som finns i lägenheten, och som uthyrningsföretaget uppmanat dem att sätta in. ”Det är två personer på bilden, den ena personen sitter och vakar ut över gatan och den andra personen sitter med en pistol riktad rakt upp i taket och ovanför sitter vi och äter middag”, berättar Julia. Personerna i lägenheten är två killar, 16- och 20 år. De är del i ett mordkommando, på uppdrag av nätverket La Liga. Måltavlorna är fiender till ledaren som kallar sig Benzema. Benzema var tidigare en del av Foxtrot men bröt sig loss och var i konflikt med båda sina gamla kumpaner, Ismail Abdo och Rawa Majid. Hösten 2023 startade han eget – La Liga. Under 2024 pågick flera utredningar om misstänkta brott kopplade till nätverket och där utförarna var mycket unga – den yngsta var 11 år. Benzema sköts till döds i Irak i början av 2024 och har varken åtalats eller dömts för brotten vi tar upp i det här avsnittet. Programledare: Petra Berggren och Linus LindahlProducent: Jenny HellströmLjudtekniker: Johan Hörnqvist Kontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

Sverige förbereder sig för midsommar, när poliser runt om i landet gör ett koordinerat tillslag mot jordgubbshandlare. Insatsen är fokuserad på möjliggörarna - de som hjälper de kriminella. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Varje år tros den kriminella ekonomin generera 100–150 miljarder kronor i brottsvinster enligt polisen. Men för att kriminella personer ska kunna använda pengarna utan att bli ifrågasatta behöver de tvätta pengarna. Ett konkret exempel innan midsommar var när polis tillsammans med andra myndigheter slog till mot personer i bland annat Stockholm och Bergslagen som sålde jordgubbar eftersom man misstänkte att dom på olika sätt kan ha bidragit till organiserad brottslighet. ”Man kanske inte ens kan föreställa sig tanken att en del av pengarna som jag betalar jordgubbar för kommer så småningom att hamna i det här styrande nätverket som betalning för utfört mord, till exempel.”, säger Per Lundbäck som är polismästare i Bergslagen.Personerna som på olika sätt hjälper kriminella att till exempel tvätta pengar har även uppmärksammats mycket efter publiceringen av den danska dokumentärserien ”Den svarta svanen”. I dolda inspelningar ses advokater, företagsledare och tungt kriminella personer göra planer för hur de kan tvätta pengar eller slippa betala skatt. I programmet nämns begreppet ”fakturafabriker”. Ett upplägg för att tvätta pengar som även förekommer i Sverige enligt Ekobrottsmyndigheten.”Du får en räkning från ett företag. Du betalar den räkningen och sedan får du tillbaka pengarna på baksidan. Pengarna skickas runt så kommer de tillbaka till dig på olika sätt så det ser ut som att det är en helt legal transaktion. Du har en faktura som du kan bokföra men den här fakturan motsvarar ingenting.”, säger Sara Persson på Ekobrottsmyndigheten.Programledare: Jenny Hellström och Linus Lindahl Producent: Jenny HellströmReportrar: Mariela Quintana Melin och David Ohlsson Ljudtekniker: Johan Hörnqvist Kontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

En ny gren av IS har den senaste tiden planerat flera terrordåd i Sverige och när hundratals dör i en terrorattack i Moskva verkar samma grupp ligga bakom. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Senaste tiden ska flera planerade terrordåd mot Sverige upptäckts och avvärjts. Säpo grep fyra personer i Tyresö i början av mars. Kort efter greps två andra personer av tysk polis misstänkta för att planerat ett dåd mot Sveriges riksdag.Personerna som planerat dåden är islamister och i flera fall anhängare till grenen IS Khorasan, förkortat IS-K. Det är en utbrytargrupp från Talibanerna, och som runt 2014 började svära trohet till Islamska staten, IS.– En anledning till att vissa av de här grupperna använde sig av IS-flagga, var för att man trodde att IS-rörelsen i Syrien och Irak hade pengar och kunde sponsra dem, säger Helene Lackenbauer, Afghanistanexpert på FOI.IS-K har genomfört flera blodiga dåd i Afghanistan. Det mest uppmärksammade är attacken på en förlossningsklinik 2020 där 24 personer dog, och senare, 2021 när en självmordsbombare dödade minst 180 personer på Kabuls flygplats.– De är skoningslösa framför allt när det gäller lokalbefolkningen, säger Helene Lackenbauer.Sverige ett målSverige har fått mycket uppmärksamhet i den muslimska världen senaste tiden. Först var det LVU-kampanjen och senare de många koranbränningarna. Det har gjort Sverige till ett högt prioriterat mål för islamistiska terrororganisationer, det säger Jörgen Holmlund lärare i underrättelseanalys vid Försvarshögskolan.– Genom att bränna koranen med bacon på utanför Iraks och Turkiets ambassader, så synliggör vi inom vår yttrandefrihet att vi tycker illa om islam. Då finns det en grundanledning att slå tillbaka.Kopplingar till Moskva-attackenHittills har IS-K:s planerade terrorhandlingar i Sverige avvärjts. Men i helgen misstänks personer från samma gruppering utfört attentaten mot konserthuset Krokus i Moskva där över 130 människor dödades.Att Ryssland utgör ett mål för IS-K tror Helene Lackenbauer på FOI beror på Rysslands inblandning i olika muslimska regioner.– Till exempel hade de trupper inne i Kazakstan. Det är inte så hemskt länge sedan. Och de fortfarande utövar ju väldigt mycket makt där. Sen har vi Tjetjenien med den muslimska befolkningen där. En annan faktor, är Syrien. Ryssland omöjliggjorde för IS att verka och bita sig fast i Syrien under Syrienkriget. Då var ju Ryssland en viktig faktor som hjälpte regimen i Syrien att tränga bort IS, säger hon.Medverkande:Helene Lackenbauer, FOIJörgen Holmlund, FörsvarshögskolanProgramledare: Sara Sundberg och Karin HållstenLjud från: SVT, Sveriges Radio

* Det här är ett gammalt avsnitt från Podme. För att få tillgång till Podmes alla premiumpoddar samt fler avsnitt från den här podden, helt utan reklam, prova Podme Premium kostnadsfritt. Ladda ned i Appstore eller Google Play. *Kvinnor och män började försvinna spårlöst från San Francisco. Men även om försvinnandena var oväntade verkade de ha en naturlig förklaring. Personerna verkade ha flyttat för att finna sig ett bättre liv någon annanstans. De skrev alltid brev hem till sina anhöriga och berättade om hur bra de hade det nu när de äntligen tagit sig i kragen och startat om.Några veckor efter varje försvinnande körde Leonard Lake omkring i en ny bil bilar när han åkte från postbox till postbox för att hämta ut olika bidragscheckar och avgångslöner. Om du gillar Seriemördarpodden kan du vara med och crowdfunda podden på https://www.patreon.com/seriemordarpodden

Sverige sticker ut internationellt med antalet sprängningar i kriminella uppgörelser. Hittills i år handlar det om 70 stycken. Det uppger Nationellt bombdatacenter för I lagens namn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Majoriteten av bomberna som polisen tagit i beslag det senaste halvåret är hemmabyggen. Enligt en åklagare tycks så kallade termosbomber vara en del av vapenarsenalen i kriminell miljö. Redo att användas när det behövs. I programmet tittar Lova Nyqvist Sköld och Martin Wicklin närmare på två sprängningar från januari 2023 och en utpekad bombinstruktör. Producent: Viktor PapiniLjudtekniker: Johan Hörnqvist Ansvarig utgivare: Nina Glans Kontakt: ilagensnamn@sverigesradio.se

Även den andre 14-åringen som bodde i Nyköping och som anmälts försvunnen, misstänks vara mördad. Tre sitter anhållna efter påkörning och skjutning i Västra Frölunda i Göteborg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Många frågetecken återstår i fallet med de båda 14-åringar som var placerade på hem i Nyköping och misstänks ha kidnappats. I slutet av juli hittades den ena död i ett skogsområde i Nynäshamn söder om Stockholm sedan han varit försvunnen i flera dagar. I veckan gick åklagaren som leder förundersökningen ut med att misstanken är att även den andre 14-åringen - som ska ha synts till senast den 27 juli - är mördad.I vårt korta nyhetsuppdaterande avsnitt tar vi också upp att i måndags kväll blev en tonåring på moped påkörd och sen skjuten i Västra Frölunda i Göteborg. Han skottskadades i benet, och hade också en skada i huvudet som polisen tror att han fick när han blev påkörd. Tre killar har anhållits misstänkta för mordförsök. Men offret själv misstänks också för att ha avlossat skott.När polisen i Östersund skulle kontrollera personer i en bil i lördagskväll blev de beskjutna. Personerna i bilen flydde sen snabbt därifrån och körde ut på E45:an.En stor polisinsats inleddes för att gripa dem.Vi tar också tempen på rättegången som inletts om ett omfattande knarkmål i Sundsvall, som ska ha blivit starten på den så kallade våldsvågen i Stockholmsområdet.Har du tips så hör av dig till oss:Mail: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15Instagram: p3krimpodden

Många har redan kommenterat det pekoral till rapport som FOI-författat på beställning av SÄPO. Att regimen kartlägger oppositionen är inte unikt utan är snarare tradition i Sverige. Innehållet är inte heller förvånande utan ungefär vad man kan förvänta sig. Vi väljer därför att titta närmare på individerna bakom skriften. Se även https://folkungen.se/asiktsregistrerad-av-overklasskarringar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sommartid och en därför lite extra trött panel börjar veckans avsnitt av Hälsoveckan by Tyngre med att väldigt kort förklara varför normaltid året runt hade varit att föredra. Efter det diskuteras en artikel i aftonbladet med titeln ”Så lätt blir du av med trötthet” där en funktionsmedicinare vid namn Pia Norup får bre ut sig och göra reklam för sin bok utan några kritiska frågor. Till sist diskuteras en av Linneas systematiska översiktsartiklar där de har tittat på proteinintag hos små barn och hur det korrelerar med deras framtida vikt. De fann då ett samband mellan högre intag av framför allt animaliskt protein och högre vikt senare i livet. Men som vanligt finns det många frågor kvar och flera sätt att tolka datan när det gäller nutrition. På Hälsoveckan by Tyngres instagram kan du hitta bilder relaterat till detta och tidigare avsnitt. Hålltider (00:00:00) Olika Amadeus med olika bidrag till mänskligheten (00:02:05) Jacob gör en snabb genomgång kring sommartid vs normaltid (00:10:08) Så lätt blir du av med din trötthet enligt reklam i Aftonbladet (00:21:43) Proteinintag hos små barn och högre BMI i senare ålder

Vi bjuder in programledaren Nicole Falciani till starten av Paradise Hotel. Personerna som är i huset är en sjukt bra start, vi diskuterar lite favoriter och frågar Nicole om vad vi kan se fram emot! Alma och Hanna går också igenom starten av Robinson. Hanna är avundsjuk för att hon inte är med i denna säsongen..

Svealands elbolag får massiv kritik från kunder och bolaget har sats upp på Konsumenternas energimarknadsbyrås varningslista. Personerna bakom bolaget driver även Stockholms elbolag som kritiserats under flera år och har förbjududits att lura in kunder i elavtal av tingsrätten. Konsulten Marie Wikander ger tips på hur du ska tänka inför lönesamtalet med chefen. Och så pratar vi matpriser med två experter: Hur länge kommer priserna stiga? Och går det att fynda i matbutikerna?Vår teknikexpert Elin Häggberg svarar på veckans lyssnarfrågor.

Det är dags för en ny del i "Baslinjeutbildningen" - utbildningen som hela landet är en del av!  I det här avsnittet ska vi ta ett grepp om utvecklingsplaner och uppföljning. Vad är föräldrarnas roll i vad en spelare jobbar med? Vem tar ansvar för att alla punkter följs och uppnås? Ska en utvecklingsplan skrivas ner på datorn eller med penna och papper? Vilka delar bör den innehålla? Träningsdagböcker? Från vilken ålder? Hur ska fördelningen vara mellan process-, prestations- och resultatmål? Vi går igenom allt! Personerna som samtalar kring detta är inga mindre än Samuel Ekberg, ansvarig tränare för Pro Academy-delen i Helsingborgs TK samt sedan håller sedan många år tränarutbildningar både internt och externt. Samt Caxton Njuki, tennistränare, föreläsare, inspiratör, världsmästare i mentorskap och grundare av Caxton Sports Management. Vill du bli patreonsponsor och vara en stor del i att den här podden överhuvudtaget existerar? Klicka på den här länken:https://www.patreon.com/linuspabaslinjen/membership

"Linus på baslinjen" har ända sedan begynnelsen haft en ambition att öka informationsdelningen och kunskapsspridningen inom svensk tennis. Som ett led i det har vi startat upp den här poddserien som går under namnet "Baslinjeutbildningen" där olika personer inom svensk tennis generöst delar med sig av sina tankar inom olika områden. Det blir en serie poddar där vi ska grotta ner oss mer konkret i hur vi praktiskt jobbar med olika bitar både på och utanför tennisbanan. I det här andra avsnittet pratar vi tennisteknik och hur vi tränar teknik på bästa sätt. Personerna som samtalar kring detta är inga mindre än Samuel Ekberg, en av de ansvariga tränarna för Pro Academy-delen i Helsingborgs TK. Samuel håller sedan många år tillbaka tränarutbildningar både internt och externt. Den andra gästen är Caxton Njuki - tennistränare, föreläsare, inspiratör, världsmästare i mentorskap och grundare av Caxton Sports Management. Vi pratar bland annat om: * vad en bra tennisteknik är * om en bra teknik måste se bra ut? * hur tränar man teknik på ett optimalt sätt i olika åldrar? * vem ska vara ansvarig för teknikträningen hos en spelare? * enhandsbackhand eller tvåhandsbackhand? * när är korgmatning en bra idé? * hur jobbar man med filmning och när ska man göra det? Vill du bli patreonsponsor och vara en stor del i att den här podden överhuvudtaget existerar? Klicka på den här länken: https://www.patreon.com/linuspabaslinjen/membership

Fusknätverken sålde svar till det enda provet som kan ge vem som helst tillgång till landets mest attraktiva utbildningar. Personerna bakom högskoleprovsfusket blev miljonärer. Reportern Samir Bezzazi byter namn för att ta upp jakten på nätverken och fuskarna. När han avslöjar dem uppdagas häpnadsväckande detaljer om hur de lyckades – och till slut föll. I slutet av oktober är det dags för årets upplaga av högskoleprovet – och snart har myndigheten en helt ny strategi. Granskningen sändes först i SVT Dold 2014. Programledare: Jonas Pettersson Ansvarig utgivare: Axel Björklund

I staden Winter Gardens i Florida skedde det i december 1975 ett fruktansvärt massmord inne i en lokal möbelbutik. Personerna som miste livet var ägarens fru, dennes föräldrar samt en kund. Ägaren, Tommy Zeigler kom själv till butiken strax efter dådet ägt rum och utan att han insåg att de han höll kära låg döda hamnar han i ett fysiskt bråk med förövarna i en mörklagd butik. Tommy lyckas få iväg ett skott innan han själv blir skjuten. Han lyckas ta sig till en telefon och ringer polisen som snabbt kör honom till sjukhuset. Men när utredare anländer till platsen så kommer de till en slutsats ganska snabbt. Tommys utsaga går inte ihop. Det här blir startskottet för ett fall som skapat två läger i snart femtio år. Vem är skyldig till de hemska brotten? Är det Tommy? Och om inte, hur kan Tommy ha fått sitta snart fem decennier på Death Row i USA? Det här är del ett av fallet Tommy Zeigler.Följ oss på Instagram:https://www.instagram.com/rysarpodden/ Följ oss på Facebook:https://www.facebook.com/rysarpoddenMaila oss:rysarpodden@gmail.com See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I dagens avsnitt träffar jag Daniel Redgert för andra gången i podcasten. Vi pratar om att bli äldre, komma över ett visst stadie företagsmässigt, inse vad som är viktigt i livet och skillnaden på prioriteringar jämfört med när han var med senast. Också om vikten av att hitta talanger för som Daniel säger "med de bästa personerna kommer också business".Hur har företagsresan sett ut, hur har han hamnat i "stabila tider" som han uttrycker det själv och vikten av att diversifiera verksamheten. Var detta planen från början?Vi går också in på hur tar man betalt, vad gjorde att företaget tog fart och hur blir man snabb på att bredda affären som gör att man växer i olika riktningar. Framförallt, vad är de stora planerna och drömmarna framåt. "Jag är nöjd hela tiden och jag vill fortfarande framåt." See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Också den som är på flykt har fattat ett medvetet beslut. Gustaf Grapengiesser funderar över hur samhället värderar migranter utifrån skälen för deras uppbrott. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.En septemberdag byter jag min vanliga existens med bas utanför Simrishamn, mot en helt annan i Nicosia på Cypern. Väl på plats köper jag en motorcykel, en liten enkel maskin från 90-talet med 400 kubik. I fickan har jag mitt pass som låter mig passera över gränsen till den norra ockuperade delen av ön. En hård, men samtidigt överraskande informell gräns, erkänd av den norra sidan men inte av den södra grek-cypriotiska. Den här informella linjen är också en del av EU:s yttre gräns, men på grund av sin tveksamma status är den fortfarande relativt enkel att passera även för den som inte har sina papper iordning.Att flytta till en främmande plats, att byta ett kulturellt sammanhang mot ett annat, kan försätta en i ett särskilt tillstånd eller känsloläge.  Den amerikanske psykoterapeuten Greg Madison kallar det existentiell migration. På svenska skulle den långa titeln på hans studie av fenomenet från 2010 lyda: Hemmahörandets upphörande oberättade historier om att lämna hemmet och den globala omlokaliseringens psykologi och han intresserar sig alltså för dem av oss som uttrycker något fundamentalt med vårt val av boställe. I kärnan av den existentiella teoribildningen finns vår förmåga att göra val och jag har onekligen både valt och använt min frihet. Men jag, en privilegierad och tillfällig migrant med nyköpt motorcykel, är inte den enda som rör sig över gränsen mellan öns norra och södra sida. Varje dag anländer asylsökande från olika delar av världen. Man ser dem vid ringmuren runt den gamla delen av staden. I gryningen trängs de på vid Oxi-square i hopp om att få något av de daglönejobb som erbjuds av stadiga män i slitna pick-ups.Jag möter dem också på det center för asylsökande där jag arbetar under min tid på Cypern. Men trots att vi rör oss på samma platser så ingår de inte i Madisons definition av existentiell migration. Anledningen kan tyckas självklar. Den som är flykting ska inte, heter det, ha gjort något aktivt val; för att räknas som flykting måste man ha tvingats till sin förflyttning. Den här synen förenar intressant nog både många som är kritiska till flyktinginvandring och personer som vill se en generösare flyktingpolitik. Den ena sidan strävar efter att identifiera så få av de asylsökande som möjligt som verkliga flyktingar, medan den andra, av humanitära skäl, strävar efter att erkänna en så stor grupp som möjligt som flyktingar. Men rätten till asyl bygger ur bägge gruppernas perspektiv på att den sanna flyktingsituationen inte rymmer några valmöjligheter.Vår förmåga att göra val och reflektera över våra mått och steg är som sagt grundläggande i det existentiella perspektivet. Det är rent av vad som definierar oss som människor. Valen gör oss till subjekt inför oss själva. Men det är också så att när vi känner igen och erkänner den andres val förstår vi också henne som ett mänskligt subjekt. I situationer när vi inte erkänner, eller ser den andres val, underkänner vi alltså i viss mån dennes mänsklighet. Den här människan omformas till att endast bli en siluett i ett kollektiv, utan historia eller identitet. Någon som liksom bara uppstår vid gränsen som nyanländ.Den italienske filosofen Giorgio Agamben använder begreppet la nuda vita, det nakna livet för att beskriva hur livet värderas i den här situationen. Det är ett liv som ifall det avslutas saknar tillräckligt värde för att något ska anses ha gått förlorat, likt hur vi vant oss vid att unga kroppar namnlöst sjunker ner i Medelhavets djup. Istället blir flyktingen en abstraktion, ställd utanför rätten till rättigheter. Nakenmänniskorna beskrivs med siffror som en ansiktslös flodvåg med toppar och dalar, de representerar antingen olika former av hot eller räknas till de fördrivna, borttappade och röstlösa.Personerna jag träffar på Cypern kommer främst från olika länder i Afrika. Unga män från exempelvis Nigeria, Kamerun, Liberia, Guinea och Demokratiska republiken Kongo. Ibland kommer det familjer med småbarn. En del bär med sig akademiska eller medicinska studier i ryggsäcken, andra vet inte att fem är ett lägre tal än tio. En dag kom det in en ung poet till centret och la fram tre av sina böcker framför mig. En av titlarna var Au Banquet de la Modernité, och det stämmer ju, han och jag möts här på denna modernitetens sena bankett. Han har sökt sig till Europa av existentiella och politiska skäl, det finns som han ser det ingen framtid för honom i Kamerun annat än att just finnas till. Han har gjort sitt val, och begett sig hit på en osäker strapats, han har tagit en kalkylerad risk, han har beslutat om sina insatser.Människorna jag möter här längtar alla efter något, till något, och inte enbart bort från något, de letar efter sin existentiella plats i den här världen. Vi skiljer oss förstås i våra privilegier, men vi befinner oss bägge här som produkter av olika former av beslut. Det kan vara privilegierade val, men det kan också vara val som görs av nödvändighet, inte minst eftersom också drömmar är allvarliga saker.Det finns ett mer radikalt sätt att se på saken: att det är just hos personer som upplever krig eller politisk förföljelse som frihetspotentialen blir som mest akut. I den akuta situationen tvingas du att välja din väg, ska du stanna eller ska du gå? I ett sådant, akut skede, görs en mängd olika existentiella val som matas av föreställningen om självförverkligande och närs av drömmen att hitta en plats där man kan nå sin fulla potential.För den som inte ställs inför sådana situationer är det istället lätt att hamna i ett tillstånd av riktningslöshet och tänka att man väl ska bo nånstans eller jobba med nånting. Just personer i mer privilegierade situationer ställs kanske allt för sällan inför de radikala val som existensen egentligen erbjuder. Kanske behöver vi förstå och se att den andre har gjort val för att inse att också vi kan göra det. Madisons begrepp existentiell migration passar in bra här, för det identifierar och hjälper oss att problematisera hur våra självbilder förändras när vi förflyttar oss, när vi migrerar. Men det gäller ju förstås all sådan förflyttning.Moderniteten har gett oss bilder som gör det möjligt för oss att föreställa oss andra världar och att drömma stort. Även om man saknar dem man lämnat och platserna som går förlorade, vet vi att det är de avgörande valen som gör oss till dem vi är på den nya platsen där vi befinner oss. Flykten är inte längre en fråga om att i ett akut läge byta plats utan också om att i viss mån byta identitet och föreställning om vem man kan bli.Det är just det här som är poängen, att valet är som mest existentiellt när det är livsavgörande. Att flykten är både ett val och en nödvändighet. Och att migration för individen alltid är en existentiell erfarenhet.Gustaf Grapengiesser

Det finns en mytomspunnen plats på sydöstra Öland som har gett ölänningarna kalla kårar i över 1500 år. En gammal sägen pratar om en hemsk plats, en viskning om att något fruktansvärt har skett men ingen minns riktigt vad. Under århundradena som följer kommer platsen att glömmas bort och det enda som är kvar är ruiner där det en gång funnits en borg full av liv. Men under lagren av jord gömmer sig något fruktansvärt. Hundratals skelett ligger spridda över platsen. Personerna som har bott i borgen har inte bara dött de har blivit brutalt mördade. Vad har hänt, vilka var de och vem ligger bakom massakern i Sandby borg?Det är dags för Linns avsnitt med temat olösta mysterier. Den här gången blir det ett svenskt fall.Fall: Sandby borgLänk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmen KontaktInstagram: @spoktimmen@linnkarolina@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En tidig söndagsmorgon i början av februari ringer Caesar och Martin upp folk ur telefonboken och ställer relevanta frågor. Personerna som är svarar är Manuel Lindberg, tillträdande ny VD i AIK Fotboll, Pär Henriksson och Anders Appell, styrelseledamöter i AIK Fotboll. Stöd Vår Värld via https://www.patreon.com/varvarld

Idag kommer ni få lyssna på en intervju med oss (Petrus & Jenny) som är gjord av några av våra pastorer i Korskyrkan Stockholm. Det här är ett avsnitt som från början är från podden "Vardagstro" som drivs av våra pastorer i Korskyrkan Stockholm. Vi hoppas detta avsnitt blir till välsignelse och att ni får lära känna oss bättre!  Följ oss på sociala medier:  Instagram: https://instagram.com/spridordetpodcast Facebook: https://facebook.com/spridordet Hemsida: https://spridordet.se        

Vad händer med litteraturen när författaren blir en offentlig person, en talare och influencer? Om det är ett problem så är det i alla fall inget nytt problem. Det menar Mikael Timm i den här essän. Författare kan alla bli boka en föreläsning och bli expert lockar en annons på nätet. Här finns också en bok om hur man som författare skall se till att hamna i tv-soffan. I Odysséen finns en scen där Odysseus kommer till fajakernas ö. På kvällen blir han inbjuden att tala om sina resor. Hovet sitter i festsalen, i mörkret lyssnar folket. I Homeros dikt har Odysseus själv upplevt de faror han berättar om. Den där kvällen är han författare och skådespelare i samma person och därmed en förebild för vår tids mediale författare. Den berättare som sätter sig i tv-soffan bör likt Odysseus se till så att kropp och ord bli ett. Lärarna på författarkursen i annonsen har förstås skrivit böcker, men de är också artister, präster, atleter, metrologer, forskare, ståuppkomiker, entreprenörer, ingenjörer, fotografer, kockar ja, de är mer kända i dessa funktioner än som författare. Är detta ett exempel på Litteraturens sjunkande status? Nej, jag tror inte det. Snarare innebär författarnas medieaktiviteter en återkoppling till 1800-talet då författaren blev både samhällskritiker och underhållare ibland bägge delarna. TV-soffans gäst som sitter där för att hen skrivit en bok om något som verkar roligt bör kanske kallas estradör eftersom det gäller att spela sig själv snarare än att vara sig själv. Författaren som gästar TV-soffan med ambitionen att ändra världen bör kanske, som Jan Myrdal, kalla sig skriftställare. Bägge hör hemma i en offentlighet där det skrivna ordet lever i bakgrunden, som underlag för vad som sägs och visas i bild. Författare har förstås varit offentliga personer sedan antiken. Innan massmedia föddes var Rousseau och Voltaire influencers i brev, middagskonversationer och offentliga tal.  Konsten att framträda och konsten att spela sig själv är sedan länge förbunden med det skrivna ordet. Den som lyckats bäst med att förena skrift och tal avled innan radion och televisionen fanns. Oscar Wilde blev känd under 1880-talet som föreläsare. Han turnerade i Amerika och Storbritannien och talade om allt möjligt: mode, heminredning, filosofi, hur man arrangerar blommor men inte om sina pjäser de hade han ännu inte skrivit. Efter turnéerna började verkligen Wilde skriva på allvar, men lite motvilligt - han föredrog att tala framför att skriva. Ändå fick både hans essäer, t ex den om socialism, och hans dikter en stor publik genom att författaren redan var känd, om inte annat så för in klädstil. Wilde fann skrivandet tråkigt ända tills han började författa de komedier som gjorde honom älskad. Då var han känd som Londons kvickaste man och teatern var den perfekta konstformen för denne briljante konversatör. Personerna i hans pjäser är vitsiga, impertinenta, repliksnabba och provocerande - som han själv. Att framträda i sällskapslivet var del av hans yrke, han arbetade medvetet med rösten och kläderna var valda med yttersta omsorg. Gästerna tog för vana att skriva ned vad han sagt när de kom hem och man vet att han provade olika versioner av repliker i salongerna innan han skrev in dem i pjäserna. Ja, han provade till och med tonfallen. George Bernard Shaw, som umgicks med Wilde, anmärkte att även om det gick att läsa Wildes repliker så kunde ingen leverera dem som han. Wilde testade också sina prosaberättelser i olika versioner som kunde ta rätt lång tid att framföra. Middagsgästerna accepterade Wildes teatralitet och att maten blev försenad, de var med på att sudda ut gränsen mellan privat och offentligt. Inte undra på att kritikerna betraktade verk och upphovsman som samma sak. I recensionerna anklagades Wilde för omoral därför att hans gestalter uppfattades so omoraliska. Utdragen från rättegångarna emot honom är rena seminarier om ont och gott, konst och verklighet. Wilde svarade sina kritiker i domstolen och i tidningarna som publicerade brevväxlingar mellan Wilde och redaktörerna. Wilde fick alltså mycket uppmärksamhet och stor publik - men dålig kritik. Han sågs som en oseriös författare vilket berodde på att hans privatliv överskuggade hans texter. Och när han slutligen föll från den piedestal han rest åt sig var det i ett förtalsmål. I den processen krävdes en annan retorik än vad Wilde var mäktig och hans liv och författarkarriär krossades. Wilde var förvisso inte det sena 1800-talets ende offentlige författare men ingen annan skapade en så fascinerande författarroll. Därför förgriper Wilde tv:ns och radions tid. Ja, han är en nyckelfigur för den som vill förstå det offentliga samtalet. Hans användning av paradoxer, sättet att tala skämtsamt om viktiga ting och allvarligt om oviktiga fungerar perfekt i tv-studion. Och åtskilliga tv-serier har lånat grepp från Wildes pjäser Återstår de författare som skriver utan vilja uppnå ett samhälleligt eller teatralt mål. De syns nästan aldrig i den mediala offentligheten. Låt oss kalla dem diktare. De är text, inte fysisk närvaro och påminner om den tid när det skrivna ordet dominerade offentligheten. Idag är det skrivna ordet fortfarande viktigt, men det tar en omväg till läsarna via scenen. Gestaltning innebär att estradören och debattören blir sitt eget registrerade varumärke. Texten blir kropp. Det gäller inte bara inom populärkulturen utan också författare som Jean Paul Sartre, Norman Mailer, Simone de Beauvoir, Günther Grass och Marguerite Duras. Deras verk liknar förvisso inte Oscar Wildes men icke desto mindre finns en koppling. Dessa namnkunniga författarna var kanske inte lika skickliga i självgestaltning som Wilde men de visste de vad de ville göra framför en mikrofon. Men hur ofta möter man sådana författare i media? När det är som är som värst är bokskrivaren en offentlig figur i flugviktsklass: pratsam, alltid beredd att hala fram en åsikt om vad som helst. Pinsamt, men knappast skadligt för litteraturen. Kanske har de pratsamma litteratörerna till och med skapat en ny genre. Jag tänker på Jean-Paul Sartre som när han förlorade synen och inte längre kunde skriva utvecklade intervjun till en konstart. Några av hans bästa resonemang fördes i intervjuer som senare trycktes till exempel i böckerna Vad förmår litteraturen och Självporträtt. Willy Kyrklunds intervjusvar är små mästerverk av skarpsinne. Italo Calvinos och Borges föreläsningar var lika briljanta som deras böcker. Även estradören skapar i någon mening text. Det jag minns bäst av Stig Larssons verk är inte någon rad ur hans böcker och pjäser utan en radiointervju på 80-talet i vilket han sade att de flesta människor hellre skulle välja vackrare utseende än högre lön. Så om nu litteraturen måste slåss med media om vår tid. Om det politiska samtalet är i kris på grund av gaphalsar ja, då kan måhända den talande författaren vara litteraturens och opinionsbildningens räddning. Fast Wilde skulle förstås ha sagt något dräpande om en sådan tanke Mikael Timm

Tog han det gula kortet medvetet? En före detta U21-landslagsstjärna i fotboll står anklagad för matchfixning. Nu testas den nya lagen om spelfusk för första gången i en pågående rättegång. Snart kommer domen i ett uppmärksammat matchfixningsmål i Malmö tingsrätt. Mannen, en känd före detta allsvensk fotbollsspelare, ska enligt åklagaren ha tagit ett medvetet gult kort som andra sen spelat pengar på. Han ska sen ha fått en stor summa pengar efter matchen. Men mannen säger att han fick pengarna som ett lån eftersom att han under den här tiden haft ett pågående spelmissbruk. I samma rättegång avhandlas ett misstänkt spelfusk i division 3. En tidigare spelare står anklagad för spelfusk efter misstänkt svaga insatser och för att ha tagit emot mutor från samma person som ska ha lånat ut pengar till den allsvenska fotbollsspelaren. Enligt polisen har idrotten under väldigt många år varit särskilt utsatt för otillåten påverkan i olika former. Det handlar om allt från matchfixning, människohandel, hot och trakasserier till klubbpåverkan. Personerna bakom kan vara gäng, enskilda kriminella och huliganer samt mer sofistikerade grupper och personer. I Sverige misstänker man att runt fem kriminella nätverk är inblandade i matchfixning och ofta finns internationella kopplingar till balkan och Asien. Enligt siffror som P3 Krim har tagit del av så utreder Svenska fotbollförbundet just nu fem matcher efter misstanke om matchfixning. Och enligt ansvarig utredare på Svenska fotbollförbundet har flera av de inblandade personerna i misstänkta fuskärenden det senaste året haft ett problem med spelmissbruk. P3 Krim tittar denna vecka närmare på spelfusket inom svensk idrott.   Om du har problem med spelmissbruk kan du söka hjälp hos följande organisationer: https://www.spelpaus.se/ https://www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/spelberoende/ https://spelberoende.se/   Och om du vill anmäla ett fusk, trakasserier eller övergrepp och av nån anledning inte kan vända dig till din förening så kan du använda Riksidrottsförbundets visselblåsartjänst: https://report.whistleb.com/sv/riksidrottsforbundet Programledare: Evalisa Wallin Viktor Ahldén   Medverkande: Fredrik Gårdare, kriminalinspektör Jonas Claesson, integrity officer på Svenska Fotbollförbundet Daniel Windahl, f.d. tennisspelare   Producent: Viktor Papini Reporter: Lova Nyqvist Sköld Ljudtekniker: Johan Hörnqvist Kontakt: p3krim@sverigesradio.se Tipstelefon: 0734-61 29 15

Tog han det gula kortet medvetet? En före detta U21-landslagsstjärna i fotboll står anklagad för matchfixning. Nu testas den nya lagen om spelfusk för första gången i en pågående rättegång. Snart kommer domen i ett uppmärksammat matchfixningsmål i Malmö tingsrätt. Mannen, en känd före detta allsvensk fotbollsspelare, ska enligt åklagaren ha tagit ett medvetet gult kort som andra sen spelat pengar på. Han ska sen ha fått en stor summa pengar efter matchen. Men mannen säger att han fick pengarna som ett lån eftersom att han under den här tiden haft ett pågående spelmissbruk. I samma rättegång avhandlas ett misstänkt spelfusk i division 3. En tidigare spelare står anklagad för spelfusk efter misstänkt svaga insatser och för att ha tagit emot mutor från samma person som ska ha lånat ut pengar till den allsvenska fotbollsspelaren. Enligt polisen har idrotten under väldigt många år varit särskilt utsatt för otillåten påverkan i olika former. Det handlar om allt från matchfixning, människohandel, hot och trakasserier till klubbpåverkan. Personerna bakom kan vara gäng, enskilda kriminella och huliganer samt mer sofistikerade grupper och personer. I Sverige misstänker man att runt fem kriminella nätverk är inblandade i matchfixning och ofta finns internationella kopplingar till balkan och Asien. Enligt siffror som P3 Krim har tagit del av så utreder Svenska fotbollförbundet just nu fem matcher efter misstanke om matchfixning. Och enligt ansvarig utredare på Svenska fotbollförbundet har flera av de inblandade personerna i misstänkta fuskärenden det senaste året haft ett problem med spelmissbruk. P3 Krim tittar denna vecka närmare på spelfusket inom svensk idrott.   Om du har problem med spelmissbruk kan du söka hjälp hos följande organisationer: https://www.spelpaus.se/ https://www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/spelberoende/ https://spelberoende.se/   Och om du vill anmäla ett fusk, trakasserier eller övergrepp och av nån anledning inte kan vända dig till din förening så kan du använda Riksidrottsförbundets visselblåsartjänst: https://report.whistleb.com/sv/riksidrottsforbundet Programledare: Evalisa Wallin Viktor Ahldén   Medverkande: Fredrik Gårdare, kriminalinspektör Jonas Claesson, integrity officer på Svenska Fotbollförbundet Daniel Windahl, f.d. tennisspelare   Producent: Viktor Papini Reporter: Lova Nyqvist Sköld Ljudtekniker: Johan Hörnqvist Kontakt: p3krim@sverigesradio.se Tipstelefon: 0734-61 29 15

I P4 Jönköping Sveriges Radio hör du lokala nyheter, sport och kultur från Jönköpings län - Jönköping, Habo, Mullsjö, Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås, Vetlanda, Gnosjö, Gislaved, Vaggeryd, Värnamo.

2019 grips två unga män med koppling till ett kriminellt nätverk i Stockholm. De ska ha tjänat miljoner på att lura äldre på pengar. Men bedrägerierna har också en annan roll. De är viktiga i rekryteringen av unga till kriminella gäng. I måndags skulle rättegången ha startat. En rättegång med 18 åtalade och 40 brottsoffer spridda över hela landet. Personerna står åtalade för olika saker. Bland annat grovt bedrägeri men också penningtvätt. I centrum av händelserna står två unga män med kopplingar till ett kriminellt nätverk i Stockholm. P3 Krim berättar historien om hur nätverken tjänar sina pengar, om en påkostad spaningsresa ner till Spanien, hur en bedragare tänker men också om hur polisen oroar sig för att fler unga riskerar att dras in i grov kriminalitet. Programledare: Evalisa Wallin Viktor Ahldén   Medverkande: Lotta Mauritzson, polisens nationella bedrägericenter Peter Magnusson, polisens nationella bedrägericenter "Niklas", före detta bedragare   Producent: Viktor Papini Ljudtekniker: Johan Hörnqvist Kontakt: p3krim@sverigesradio.se

I den här bubblaren så intervjuar pappa Micke Karro och Alexander. Paret bakom Lindorm Dice. Tack för ni ville bli intervjuade :D Spel som nämns: Manssions Of Madness, Root, Pathfinder, Dungeons & Dragons, skrömt, Alien Rpg, Mutant År Noll,  Länkar Till Lindorm DiceHemsidahttps://www.lindormdice.com/?fbclid=IwAR0KzB3AAgS6eNmjdNYYrgUPXuaXUBeMiI0PCh-x5z0a1gH2t8r32yRx5ZYFacebookhttps://www.facebook.com/lindormdice/Twitterhttps://twitter.com/LindormDInstagramhttps://www.instagram.com/lindormdice/Youtubehttps://www.youtube.com/channel/UCi4O3Kv8b4YNqx8GqspJAiQ Våra länkarHemsidahttps://mindy.nu/Facebookhttps://www.facebook.com/Mindypodd.nu/Twitterhttps://twitter.com/MindyPoddYoutubehttps://www.youtube.com/channel/UCmOr6MyeugbWX_VnckgGkDQ?view_as=subscriberInstagramhttps://www.instagram.com/mindypodd/?hl=svVår Patreonhttps://www.patreon.com/user?u=2776677Tomas LänkarFacebookhttps://www.facebook.com/groups/205615756115993/Youtubehttps://www.youtube.com/channel/UCFyJceQ4JsiUhkS04K29CrgInstagramhttps://www.instagram.com/conradargo/?hl=svTwitterhttps://twitter.com/ConraDargoMattis LänkInstagramhttps://www.instagram.com/bradspelochsant/Hemsidahttps://boardgamesandsuch.com/Mickes MailMicke@mindy.nuTomas Mailconradargo@gmail.com

Poddvärdar är Ted Bergdahl och Magdalena Domeradzka

Sjukdom, brand och rasande storm. Mycket kan hända när olyckan är framme. Personerna som vi möter i veckans avsnitt har alla varit med om något omskakande som tvingat dem att bygga upp sina verksamheter på nytt, men även att stanna upp och tänka om – för ibland går det faktiskt att vända krisen till något positivt.” Har du synpunkter eller förslag på ämnen och gäster till podden? Mejla oss på lantbrukspodden@landlantbruk.se

"Frihetsberövade personerna i Malmö - släppta" Nyheterna Radio kl 12.00

Plötsligt blixtrar det till i vattnet. Och en gång till. Och igen. Ur vattnet dyker snart personer upp. Vi befinner oss i Oslo. Men samma sak händer runt om i världen. Personerna, åtminstone dem här i Oslo, kommer från det förgångna. Man kallar dem snart Fremvandrere eller Beforeigners på engelska, en sammanslagning mellan before och foreigner. Det är förutsättningarna för den norska teveserien Fremvandrerne eller just Beforeigners från 2019. Deltagare: Dan Eriksson och Jalle Horn.Hör hela programmet på https://www.svegot.se/svegot-plus

Plötsligt blixtrar det till i vattnet. Och en gång till. Och igen. Ur vattnet dyker snart personer upp. Vi befinner oss i Oslo. Men samma sak händer runt om i världen. Personerna, åtminstone dem här i Oslo, kommer från det förgångna. Man kallar dem snart Fremvandrere eller Beforeigners på engelska, en sammanslagning mellan before och foreigner. Det är förutsättningarna för den norska teveserien Fremvandrerne eller just Beforeigners från 2019. Inlägget Om TV-serien Fremvandrerne (Beforeigners) dök först upp på Radio Svegot.

Stockholms killen Felix kommer till intervjun som ett oskrivet blad och får svara på dom svåra frågorna om vad vi killar har ansvar för varandra när det kommer till dom obehagliga snubbarna som gör kvinnor obekväma. Kan vi andra verkligen skjuta ifrån oss ansvaret för dom obehagliga typen med att säga sån är inte jag eller har vi andra snubbar som sköter sig ett ansvar att få kvinnor att känna sig trygga konstant?? Vi diskuterar omställningen att vara uppvuxen i Stockholm och sedan flytta Norrland dvs Luleå vs Stockholm samt hur den norrländska lugnet kan bli alldeles för jobbigt för kvinnor som är van med konstant ljud omkring sig. Intervjuerna är kortare än vanligt är ny tema där jag vill samtalen intressant och inte alltför långdraget. Därför är det uppdelat i två delar där del 2 kommer nästa lördag.

Stötta podden och få tillgång till fler avsnitt: http://anekdotpodden.se/ Följ podden på Instagram: https://www.instagram.com/anekdotpodden.se/

I veckans Tyngre Träningssnack för du höra om SOK arbetar för att förbereda våra idrottare inför OS. Sportchefen Henrik Forsberg berättar om hur han och organisationen går tillväga när de försöker välja camps för de olika idrotterna under OS. Det blir också en längre diskussion kring värmeanpassning. Hur SOK arbetar med att stötta idrottare. Deras mål när det gäller att få fram nya talanger för OS 2024 och en hel del annat. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta (och tidigare) avsnitt. Hålltider 00:00:00 Gudiol tog nytt personbästa i knäböj 00:05:44 Nytt omslag till Willes bok Spring 00:07:13 Du kan cykla med proffsen på Zwift just nu 00:09:33 Henrik Forsberg är tillbaka men i en ny befattning 00:11:03 Arbetet som sportchef inom SOK 00:13:44 Planering kring var idrottarna ska bo under Tokyo OS 00:19:25 Hur lång tid innan åker idrottarna till Tokyo? 00:22:05 Hur anpassar du dig till värmen på ett bra sätt? 00:27:05 Betydelsen av att veta hur man reagerar i värmen även när man är anpassad till den 00:32:31 Planering kring vad man gör precis före, under och efter en tävling 00:39:26 Personerna som arbetar runt omkring idrottarna behöver också vara förberedda 00:44:30 Hur informerar man idrottare som inte är lika mycket mer i SOKs samlingar? 00:47:44 SOKs topp och talang 00:56:25 Ambitionen är att få in fler duktiga idrottare till programmet 00:56:59 Projektet talang 2022 för att höja de som ligger precis under toppen 00:57:56 Många talanger är för dåligt tränade rent fysiskt 01:00:51 OS truppen får statligt stöd, Topp och Talang är andra pengar 01:02:22 Hur man försöker förbättra fysen hos unga idrottare i Sverige 01:07:19 Jobbar men med talent-transfer i Sverige? 01:09:58 Vad planerar man kring maten för idrottarna under OS? 01:11:47 Hur väljer man ut vilka som får följa med till OS i Tokyo? 01:15:15 Får en idrottare som klarat OS kvalgränser åka till OS själv utan ok från SOK? 01:17:46 Kan en idrottare få åka till OS för att stimulera sporten här i Sverige? 01:20:21 Idrotter som inte finns med i OS idag och de som kommer med i framtida OS 01:25:44 Mixade grenar och antalet tävlingar per idrott 01:28:16 Sverige har valt att främst skicka idrottare som har medaljchans 01:33:59 De negativa sakerna kring att det blir så stora byggen och slöseri kring Olympiska Spelen

Mail: likaolikapodden@gmail.com

Denna rapport- och nyhetsspäckade dag gästas Börslunch av veteranerna Lars Söderfjell från Ålandsbanken och Georg Norberg från Quesada. 

Kvinnor och män började försvinna spårlöst från San Francisco. Men även om försvinnandena var oväntade verkade de ha en naturlig förklaring. Personerna verkade ha flyttat för att finna sig ett bättre liv någon annanstans. De skrev alltid brev hem till sina anhöriga och berättade om hur bra de hade det nu när de äntligen tagit sig i kragen och startat om.Några veckor efter varje försvinnande körde Leonard Lake omkring i en ny bil bilar när han åkte från postbox till postbox för att hämta ut olika bidragscheckar och avgångslöner. Om du gillar Seriemördarpodden kan du vara med och crowdfunda podden på https://www.patreon.com/seriemordarpodden Det går bra med att bidra med Swish också, skicka ett meddelande till podden på Facebook (se nedan) för detaljer. Om du sponsrar på patreon får du tillgång till tre extra avsnitt varje månad. Du kan också hitta de extra avsnitten på Seriemördarpodden Premium på podme.com. Det kostar 29kr/månad. Länk här: https://podme.com/seriemordarpodden-premium Det här är en podd av Dan Hörning. Twitter: @danhorning Instagram: https://www.instagram.com/dan_horning/ Facebook: https://www.facebook.com/danhorningofficiell/

Aningslösa influencers har dykt upp som en omtalad opinionskanal runt influencers och deras flygande. Personerna bakom kontot har valt att vara anonyma, att använda sig av meme-firad tonalitet, och att utnyttja sina följare för att sätta press på olika influencers. Det är en viktig fråga - det tycker vi och det är inte den vi kritiserar. På samma sätt tror vi också att många influencers kanske inte tänkt på sitt flygande som ett enkelt sätt att förändra för att göra gott för klimatet. Men vi har sedan Aningslösa influencers dök upp på radarn upplevt att deras metoder varit av det mindre positiva. Sociala medier lider idag av såväl anonyma troll, deplatforming, uthängning, ilska och hat – och en viktig fråga som klimatfrågan riskerar att tas som gisslan om opinionsbildningen runt den använder sig av metoder som liknar dessa. Det intressanta för oss är att vi i samband med produktionen av poddavsnittet själva känner oro över att “sticka ut hakan” i den här frågan. Vi har diskuterat fram och tillbaka sinsemellan om vi ens skulle släppa avsnittet, och för första gången faktiskt använt smarta vänner för att betatesta avsnittet. Det säger en del om situationen som vi har på nätet idag. Ps. Vi har försökt att vädra kritiken med Aningslösa influencers men deras svar är lite vaga och de ser inte problemet med sin metod. Ds. Bild: Freddy Castro – Unsplash – https://unsplash.com/@readysetfreddy Länkar: Aningslösa influencers (http://instagram.com/aningslosainfluencers) DN-artikel (tyvärr bakom betalvägg) (https://www.dn.se/kultur-noje/instagramkontot-som-granskar-influerares-klimatpaverkan/) Linnea Claesson ifrågasätter metoderna (https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/BJQ2pv/vi-bryr-oss-inte-om-miljon--vi-bryr-oss-om-kandisar) Supermiljöbloggen intervjuar Aningslösa influencers http://supermiljobloggen.se/nyheter/2019/02/instagramkontot-som-exploderade-kritiserar-influencers-flygvanor ) Johannes Klenell om frågan och nyttan med sån här opinionsbildning (https://arbetet.se/2019/02/11/en-influencer-maste-val-fa-unna-sig/) Breakits Erik Wisterberg gjorde en egen kartläggning (https://www.breakit.se/artikel/18189/jag-har-kartlagt-instagram-stjarnornas-flygresor-och-resultatet-ar-faktiskt-skrammande ) Krönika om varför modehusen klarar sig från kritiken (bakom betalvägg) (https://www.svd.se/modehusen-har-inte-rad-med-aningslosa-influencers ) Podden Smultronstället (i sitt 104 avsnitt precis som vi) pratar om det 17.28 in i avsnittet (https://podtail.com/sv/podcast/smultronstallet/104-aningslosa-influencers/ ) Shownotes, länkar och alla avsnitt hittar ni på http://podcast.socialbydefault.se. Prenumerera på podcasten via Itunes. Ge oss gärna ett betyg och en recension! Eller följ oss på Spotify, Acast eller Stitcher Har ni frågor till oss, eller åsikter om avsnittet? Twittra med hashtaggen #socialbydefault eller prata med oss på vår Facebooksida Socialbydefault (facebook.com/socialbydefault). Läs mer om konceptet på http://Socialbydefault.se . Kolla in vårt instagramkonto (instagram.com/socialbydefault).

Gymnasiet i Gislaved utrymdes efter att skolan mottagit ett bombhot. Multikonstnären Olof Wretling är dagens gäst. Radiosportens Bengt Skött rapporterar från skidkskyttet i Italien. Nya "Fucking Åmål"? Personerna bakom filmen "Till drömmarnas land" kommer till P4 Extrastudion inför premiären.

Liveinspelning av podden "100 frågor om barn med Minna & Louise" på mässan UnderBARA barn 2018. Frågorna som Minna Hellman och Louise Hallin svarar på handlar om ensidig kost och matvägran, sluta med napp och inskolning Personerna i podden uttrycker sina egna åsikter och erfarenheter som inte nödvändigtvis delas av Konsumentföreningen Stockholm. - OM OSS: Podden görs av Konsumentföreningen Stockholm, som representerar över 800.000 medlemmar. Tillsammans är vi en av huvudägarna i Coop, och bidrar med goda idéer, nya lösningar och resurser för att förbättra butiksupplevelse, sortiment, pris och erbjudanden. Vi har hälsa och hållbarhet högt på agendan och arbetar för att våra medlemmar ska kunna konsumera smart och hållbart. Läs mer på kfstockholm.se eller följ oss på @kfstockholm   See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En liveinspelning av podden "100 frågor om barn" på mässan UnderBARA barn 2018. Minna Hellman och Louise Hallin svarade på frågor om anknytning, amning, bra nattsömn, förlossningsdepression och skärmtid. Personerna i podden uttrycker sina egna åsikter och erfarenheter som inte nödvändigtvis delas av Konsumentföreningen Stockholm. - OM OSS: Podden görs av Konsumentföreningen Stockholm, som representerar över 800.000 medlemmar. Tillsammans är vi en av huvudägarna i Coop, och bidrar med goda idéer, nya lösningar och resurser för att förbättra butiksupplevelse, sortiment, pris och erbjudanden. Vi har hälsa och hållbarhet högt på agendan och arbetar för att våra medlemmar ska kunna konsumera smart och hållbart. Läs mer på kfstockholm.se eller följ oss på @kfstockholm   See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Med diagnosen hypoterios och en krävande 1-åring där hemma känns livet nästan helt grått. Upplever att det inte finns någon ork kvar för känslor, ska det vara så här? Hur pratar man med barn om självmord och psykisk ohälsa? Jämställt föräldraskap, vad är rätt och vad är fel? Vi har en traditionell uppdelning hemma men trivs väldigt bra i det. Betyder det att vi är ojämställda? Personerna i den här podden uttrycker sina egna åsikter och erfarenheter som inte nödvändigtvis delas av Konsumentföreningen Stockholm. Råden är generella och ska inte ses som ersättning till individuellt anpassade vårdrekommendationer. - OM OSS: Podden görs av Konsumentföreningen Stockholm, som representerar över 800.000 medlemmar. Tillsammans är vi en av huvudägarna i Coop, och bidrar med goda idéer, nya lösningar och resurser för att förbättra butiksupplevelse, sortiment, pris och erbjudanden. Vi har hälsa och hållbarhet högt på agendan och arbetar för att våra medlemmar ska kunna konsumera smart och hållbart. Läs mer på kfstockholm.se eller följ oss på @kfstockholm   See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Donald Trump gick till val på att genomföra en tuffare migrationspolitik och på många sätt har han infriat sina löften. Doris Reyna Landaverde hör till dem som snart måste lämna landet. Vid sidan av det omdebatterade inreseförbudet har Trumpadministrationen också upphävt uppehållstillstånden för hundratusentals människor. Vår New York-korrespondent Fernando Arias har träffat en av dem, städerskan Doris Reyna Landaverde från El Salvador. Hon har haft tillfälligt uppehållstillstånd i USA i 18 år.  Radiokorrespondenterna berättar också om det kriminella gänget MS13, som på senare tid har blivit ett viktigt argument för en hårdare amerikansk migrationspolitik.  Sveriges Radios USA-korrespondent Fernando Arias, stationerad i New  York,samtalar med Kajsa Boglind, USA-korrespondent baserad i Washington, Lotten Collin, Latinamerikakorrespondent och Palmira Koukkari Mbenga, korrespondent med ungt perspektiv, om gängvåldet, dess konsekvenser och vad egentligen MS13 är.

I vårt 32:a avsnitt så välkomnar vi våra två första gäster till Tid för podd. Personerna bakom Sveriges två största James Bond-sidor. Det utlovas diskussion om James Bond-fans kontra andra fans och vilken ställning agent 007 faktiskt har i Sverige och världen. Följ med oss nu när det blivit tid för gemenskap och fanskap.

-En dramatisk karaktär är ofta en som bär på motsättningar, har en inre konflikt som blir betydelsefull i handlingen, påverkar handlingen och påverkas av handlingen så att nya sidor kan träda fram. I tredje programmet i serien Musiken har ordet möter vi librettisten, dramatikern och författaren Kerstin Perski, tonsättaren och professorn Karin Rehnqvist och kompositören Gunnar Edander. Kerstin Perski har samarbetat med Orionteatern, Bouffonteatern och Judiska Teatern. Hon har skrivit nya texter till klassiska musikdramatiska verk som Glada Änkan och Enleveringen ur Seraljen. Kerstin Perski har jobbat med tonsättarna Hans Gefors, Karin Rehnqvist, Paula af Malmborg Ward, Jonas Forssell, Carin Bartosch-Edström och Niels Martinesen. Perskis och Martinesens gemensamma opera Skriftestolen vann 2007 det danska Reumert-priset som bästa danska opera. Vad skiljer musikdrama från taldrama? Varför skall det sjungas? -Opera är för mig framför allt drama, dramatik. Dramat måste vara så känslomässigt laddat att personerna måste brista ut i sång, förklarar Kerstin Perski, som ofta inspireras av myter när hon gestaltar operakaraktärer. Dagisfröken Lollo fick drag av Jeanne dArc och gisslantagaren Lyckos fick drag av ensamvarg i operan Vargen kommer, med musik av Hans Gefors. Operan hade premiär på Malmö Musikteater 1997. Kerstin Perskis senaste libretto till en opera har arbetsnamnet The emperor of Qin. Hon skriver det på engelska och musiken komponerar den japansk-amerikanska tonsättaren Moto Osada. The emperor of Qin har beställts av Vadstenaakademien och uruppfördes sommaren 2015. -En dramatisk karaktär är ofta en som bär på motsättningar, har en inre konflikt som blir betydelsefull i handlingen, påverkar handlingen och påverkas av handlingen så att nya sidor kan träda fram, säger Kerstin Perski, som vid tiden för intervjun skrev libretto till Göteborgsoperan. Alfreds Hitchcocks film Notorious blev opera med Hans Gefors som tonsättare. -Mans- och kvinnorollerna i filmen är gammaldags och jag måste hitta ett språk för att göra Gary Grants roll, som den tyste och mystiske mannen, till en som vi idag kan förstå. Även Ingrid Bergmans karaktär behöver byggas ut. Varför blir hon kär i den här mannen på en sekund? skrattar Kerstin Perski. Kerstin Perski blev förälskad i tonsättaren Karin Rehnqvists speciella klangvärldar, vilka är inspirerade av folkmusik. Tillsammans skapade de barnoperan Sötskolan, en rysare för barn, och orkestersagan När jorden sjunger för skådespelerska och orkester. Vi besöker tonsättaren Karin Rehnqvist hemma i arbetsrummet i Stockholm där hon just nu komponerar partitur till en helaftonsopera på Kungliga Operan i Stockholm. Operan blir i två akter med fem sångsolister, kör och orkester. Arbetsnamnet är Strandad och librettot skriver Kerstin Perski. De har ett nära samarbete och läser och lyssnar på varandras alster efter hand. -Det är alltid en större frihet att jobba med en textförfattare eller librettist som lever. Då kan vi ju prata med varandra. Kerstin Perski skriver otroligt bra! Hon har en stark känsla för vad som krävs för musiken, säger Karin Rehnqvist. Vad är det för skillnad på att skriva konsertmusik och operamusik? -Att skriva operamusik är ett oändligt arbete, men väldigt roligt! Jag är pedant och skriver ut alla detaljer, till exempel exakt hur artikulationen skall vara eller exakt hur långt och HUR ett crenscendo skall utföras. Formmässigt är konsten att skriva konsertmusik något helt annat. Då får musiken sträcka ut sig och klinga till slut, men i opera kan det bli drastiskt med härliga och snabba kast mellan olika känslor. Det måste dock bli rätt känsla för den person som sjunger just då. Annars blir det platt. Är det librettot som styr? -Nja, dramat styr musiken. Musiken måste lämna plats till rummet, ljussättningen och karaktärernas agerande. Men det är intrikat. Känslorna måste höras i musiken och ibland kan personen uttrycka en känsla medan musiken visar något annat. Då vinner musiken över ordet. Den 8 juni 2013 kl 11.00 uruppfördes En Mycket Stor Konsert tonsatt av Karin Rehnqvist. Musik för världens största musikinstrument nämligen Gotlands alla kyrkklockor. Sveriges Radio direktsände över Sverige,  över Europa, och dessutom via Internet till hela världen. Kompositören Gunnar Edander skrev musik till dikter av den 1977 avlidna poeten Sonja Åkesson. -Jag skrev musik till alla sånger på skivan Sånger om kvinnor som gavs ut 1971, då jag var huskompositör hos Susanne Osten och Margareta Garpe på olika Stockholmsteatrar. Många har sagt att det var konstigt att en man skrev all musik till flera kvinnoskivor. Då fanns det inte många kvinnor som skrev musik. Killar både skrev och spelade. Men det har hänt mycket sedan dess. Idag finns det en massa tjejer som skriver och spelar. Det har skett en revolution, berättar Gunnar Edander på Skype från Kalifornien där han är på turné med föreställningen Djävla karl!!! om August Strindberg med text av Agneta Elers-Jarleman och 9 sånger ur Gunnar Edanders sångbok 63 Strindbergsånger.   Kerstin Perskis hemsida: http://www.kerstin-perski.se Kerstin Perski, DramaDirekt: http://www.dramadirekt.com/presentationer.php?authorlist=40466   Karin Rehnqvists hemsida: http://www.karin-rehnqvist.se Karin Rehnqvist hos Gehrmans Musikförlag: http://www.gehrmans.se/search?q=Karin%20Rehnqvist   Gunnar Edander, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Gunnar_Edander     Låtlista:  Crepuscolo Oscar Bianchi Anna Petrini, kontrabas-blockflöjt Crepuscolo Works for the Paetzold Contrabass Recorder dB Productions dBCD143   Vargen kommer Lollos rage Hans Gefors, musik. Kerstin Perski, libretto. Anne-Lise Berntsen. Stefan Dahlberg. Shuya okatsu Malmö operaorkester dB Productions dBCD60/61   Vargen kommer, Jag känner igen din röst Hans Gefors, musik. Kerstin Perski, libretto. Anne-Lise Berntsen. Stefan Dahlberg. Shuya okatsu Malmö operaorkester dB Productions dBCD60/61   Vargen kommer, Krossa Madonnan Hans Gefors, musik. Kerstin Perski, libretto. Anne-Lise Berntsen. Stefan Dahlberg. Shuya okatsu Malmö operaorkester dB Productions dBCD60/61    Vargen kommer, Crossfire Hans Gefors, musik. Kerstin Perski, libretto. Anne-Lise Berntsen. Stefan Dahlberg. Shuya okatsu Malmö operaorkester dB Productions dBCD60/61   Sötskolan, Vampyrarian Karin Rehnqvist, musik. Kerstin Perski, libretto. Monica Danielsson. Ensemble i Länsmusiken i Kronoberg Privat inspelning   Ärret, Hunden blir människa Paula af Malmborg Ward, musik. Kerstin Perski, libretto. Mikael Axelsson, Nikola Matisic, Catarina Lundgren, Henrik Holmberg, Balcarras Crafoord, Karina Blixt mfl. Dirigent: David Björkman SR P2 augusti 2004   Ärret, Människan blir hund igen Paula af Malmborg Ward, musik. Kerstin Perski, libretto. Mikael Axelsson, Nikola Matisic, Catarina Lundgren, Henrik Holmberg, Balcarras Crafoord, Karina Blixt mfl. Dirigent: David Björkman SR P2 augusti 2004   Notorious Roy Webb Utah Symphony Orchestra, conducted by Charles Ketcham.   Passionsspel (som fyra sporter) Boxning Radiofoniskt verk för 7 sångare, kör, slgv., stråkorkester och tape. Karin Rehnqvist, musik. Staffan Olzon, text. Cecilia Rydinger Alin, dir. Sveriges Radios SO. 080200, Sveriges Radio.   Passionsspel (som fyra sporter) Rugby Radiofoniskt verk för 7 sångare, kör, slgv., stråkorkester och tape. Karin Rehnqvist, musik. Staffan Olzon, text. Cecilia Rydinger Alin, dir. Sveriges Radios SO. 080200, Sveriges Radio.   Till ängeln med de brinnande händerna Karin Rehnqvist, musik. Div texter. Svenska kammarkören. Dirigent: La Cappella, Helena Ek, Backa Katarina Eriksson m fl.   Sötskolan Karin Rehnqvist, musik. Kerstin Perski, libretto. Monica Danielsson. Ensemble i Länsmusiken i Kronoberg Privat inspelning   När jorden sjunger Karin Rehnqvist, musik. Kerstin Perski, libretto. Svenska Kammarorkestern, Örebro. Petter Sundkvist, dir. Isabelle Moreau. SR P2, Uruppförande 9/10 2004 i Örebro Konserthus.   Ska bli sjuksyster jag tralala Gunnar Edander, musik. Sonja Åkesson, text. Lottie ejebrant m fl.

Vi pratar med en sedeldesigner, träffar en fotograf som vet allt om kreativitetens pris och får några riktigt användbara råd kring hur kreatörer ska få ekonomin att funka. Programledare är Rasmus Heyman och Ina Lundström. Personerna vi möter i avsnittet är Gesica Tawakkoli Gunmalm på Modeink, Instagrammaren Adelaster, sedelformgivaren Moa Nordahl på Snøhetta. Tipsen vi gav var dessa: >>> Timlönuträkningsformeln >>> Kickstarter till boken "IP-handbok för kreativa" >>> Boken "Ordning och reda pengar på fredag" >>> Om frugal innovation >>> "Värdefullt" på Göteborgs stadsmuseum

Hänger i kulisserna på Bro Hof och träffar en rad sköna individer. Det blir en blandning av tekniskt nörderi och sköna anekdoter. Personerna vi får lyssna på i dagens avsnitt, förutom oss är: Mikko Ilonen, Joel Sjöholm, Christian Berglund, Ian Dryden från Callaway, Pelle Edberg och hans team bestående av bror/tränare Hans Edberg och caddien Mark. Bara att lyssna med andra ord... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Storydox är en ny dokumentär berättarscen med podcast. Här hör du självupplevda berättelser, allt är live, allt är på riktigt. Personerna som står på scenen blir utvalda och coachade. Inga manus, ingen rekvisita - bara en scen, en mick och den egna berättelsen.

Storydox är en ny dokumentär berättarscen med podcast. Här hör du självupplevda berättelser, allt är live, allt är på riktigt. Personerna som står på scenen blir utvalda och coachade. Inga manus, ingen rekvisita - bara en scen, en mick och den egna berättelsen.

Mordbrand, dödshot och skändade gravar. Svenska djurrättsaktivister använder allt grövre metoder mot personer inom pälsnäringen - och Sverige är det land i Europa som är mest utsatt. Varför är det så och vad säger aktivisterna själva? Dagens Kaliber handlar om personer som är beredda att offra sin egen frihet i kampen för djuren. Och från fängelset planerar de nya aktioner. — Här är verkstan och det då… Lite halmförråd och strö och sånt, lite maskiner, underlättar arbetet. — Kommer vi ut till djurstallarna här då. — Det är väl inhägnat ändå här... — Ja, det måste man ju ha. Förr i tiden hade man inhägnader för att hålla djuren på insidan. Men i dag får man nästan göra lite tvärtom, det är för att hålla såna som inte ska vara innanför staketet på rätt sida. I byn Hasslösa mellan Lidköping och Skara på Västgötaslätten, i en anläggning alldeles intill landsvägen, bedriver Thom Olsson uppfödning av minkar. I 150 meter långa längor, omgärdade av plåtstaket och taggtråd, finns över 3000 burar för de långsmala djuren. Han driver en av Sveriges drygt 70 minkfarmer, och startade sin verksamhet under 2013. — Jag vill hålla på med djur, jag gillar att bo på landet, och hålla på med djur. Och sen faller det sig lite naturligt när jag har släktingar som håller på med mink då. Jag ville hålla på med nåt sorts djur, och det här var ju det som jag hade sett mest utav och kände att det är den kunskapen som jag är mest och duktig på då. Så det kände jag som ett bra val. — Det är bara galler här, det är inte så mycket utrymme att röra sig på för minkarna i buren? — Om man jämför minkens storlek och oss människors storlek så är det som att vi skulle ha en trerummare med fyra etagevåningar på 140 kvadrat ungefär. Och jag tycker inte att det känns så litet. Minkburarna på Thom Olssons gård mäter 90 gånger 30 centimeter och är knappt en halvmeter höga. Därtill en sovlåda med spån under själva buren. — De är ju cirka sex månader då, när man avlivar dem. Sen sparar man alltid några till avelsdjur till nästa år då. Och så går året runt så. Minkåret börjar ju i mars, och så parar man dem, och sen får de valpar och valparna växer upp och blir stora och man kollar vilka avelsdjur man ska över till nästa år och så tar man och avlivar de andra då. — Och då finns det nån anläggning för det här, på gården då? — Ja, jag har en vagn då som jag har med mig ut med koldioxid eller kolsyra, som de andas in och sen somnar de in. Så det går väldigt smärtfritt för djuren då. Thom Olsson och hans familj har fått betala ett högt pris för att han föder upp minkar och sedan säljer djurens päls. I det här programmet kommer vi att berätta om en liten cell av djurrättsaktivister, en handfull personer som har använt extrema metoder som aktivister aldrig tidigare har använt i Sverige. Men först ska vi backa bandet några år. Det är hösten 2010 och utanför klädbutiken Fiourucci i centrala Göteborg står en grupp demonstranter från organisationen Djurrättsalliansen och skanderar slagord: — Päls är mord, blod på era händer! Päls är mord, blod på era händer! I november 2010 berättade Kaliber om hur butiker i Göteborg som säljer kläder med päls fick besök av fredliga demonstranter på dagarna, men på nätterna krossades rutor av okända personer och butiksägare hotades. I programmet intervjuade vi en talesperson från Djurrättsalliansen. Han jobbade även som ombudsman på Miljöpartiets ungdomsförbund i Göteborg. — Detta är en del i vår kampanj som heter ett pälsfritt Göteborg, som går ut på att vi kommer att demonstrera utanför pälsbutiker tills hela Göteborg är pälsfritt. — Och hur lång tid innebär det? — Det innebär att kampanjen avslutas när hela Göteborg är pälsfritt. Så det kommer förhoppningsvis inte ta så lång tid. Men även om mannen representerade de fredliga demonstranterna så gav han även sitt stöd till dem som krossade rutor. Ett uttalande som gjorde att han blev av med sitt jobb. — Djurrättsalliansen jobbar ju bara med lagliga metoder, men vi kan ha en förståelse för dem som tycker att kampen mot djurplågeriet går för långsamt. Drygt ett år senare, 2012, dömdes en annan av de personer som hade stått och demonstrerat utanför butikerna för flera av hoten mot butiksägarna. Och demonstranternas talesperson dömdes senare för olaga tvång mot en av butiksägarna efter att ha fått henne att skriva på ett kontrakt om att sluta sälja pälsprodukter. Här kunde historien ha slutat. Men några aktivister bestämde sig för att ta kampen för ett pälsfritt samhälle ett steg längre. Under 2013 drabbades en rad personer med koppling till minknäringen i Sverige av brott från djurrättsaktivister. En av dem var jordbrukaren Thom Olsson i Hasslösa. Redan innan han hade startat sin minkuppfödning fick han och släktingar motta yxor, brandbomber och brev med ett tydligt budskap om vad som skulle hända om inte den planerade verksamheten stoppades. Thom Olssons föräldrar fick följande brev från några som kallade sig för Djurrättsmilisen: “Erat hus kommer att stå i lågor. Men det när ni minst anar det. Vi har er under bevakning så vi vet när ni inte är hemma, men om ni skulle vara det är det ju inget hinder. Efter att erat hus brunnit ner till grunden kommer ni, om ni överlever branden, att få se NN mammas hus förstöras på samma sätt. Detta kommer ske förutsatt att ni misslyckas med vårat krav. Stoppa eran son Thom från att starta minkfarmen! Det är fler av oss som kan gå långt för att stoppa detta djurplågeri.” — Det är mycket i världen man inte förstår, och jag ser de här människorna som terrorister, de lever för det här och har egentligen inga andra intressen utan de vill bara förstöra för andra. Det är så jag ser det. Och även Thom Olsson fick brev. “Hur mår din mormor efter det som hänt hennes föräldrars grav?” stod det i ett dem. — Jag fick reda på det när jag fick ett brev, det stod nånting…nu kan jag inte det ordagrant, det var ett tag sen, det var nånting om en grav där, fick jag höra mig omkring och det var min mormors föräldrars grav som de hade börjat att gräva i. Men…  det var ju gamla, gamla släktingar som de hade grävt upp, och jag kände ju inte dem, det var mest min mormor som tyckte det var sorgligt för det var hennes föräldrar som låg där, men jag hade ju inte så ont utav det, men jag tycker det är synd att man ska förstöra för andra då, som inte har med det att göra överhuvudtaget. — Hur reagerade din mormor på detta? — Hon blev ledsen och så, men hon sa det att det var väl ingenting, de har ju varit döda så länge så det kan väl inte hända så mycket med det. I graven hade någon grävt en 70 centimeter djup grop, och själva gravstenen var vält. Thom Olsson var inte den ende minkuppfödaren som fick en anhörigs grav skändad av djurrättsaktivisterna. I Södertälje grävde de upp en annan gravsten och transporterade den till en trädgård i Katrineholm som tillhörde släktingar till den döde. Men det var en tidigare attack som gjorde att polisen kom gärningsmännen på spåren. Vi går tillbaka genom verkstan och bort mot den röda stuga där Thom Olsson bor. — Här var garaget. — Här var garaget och nu ser man ingenting. Bara en sandhög. Och då låg du och sov i huset här femtio meter härifrån? — Ja, det gjorde jag. Och så hörde jag att det knackade då, eller det var väl inga knackningar, jag sover rätt tungt på nätterna, det var polisens sirener egentligen som jag hörde för de fick sätta på dem innan de hörde att det rörde sig i huset, så då vaknade jag och så kom jag ut. Det var egentligen ren tillfällighet, hade inte poliserna kommit förbi här då hade det nog tagit sig i flera hus och så hade det nog brunnit upp alltihop. En sommarnatt för två år sedan brann alltså Thom Olssons garage ner till grunden. Detta var dagen efter han hade blivit intervjuad i lokalradion om sina planer på att starta minkfarm. P4 Skaraborg hade tidigare rapporterat om en lantbrukare utanför Hjo som efter hot bestämt sig för att inte bli minkfarmare. Men Thom Olsson lät sig inte avskräckas. — Nej, det känner jag inte att jag är rädd för hot. Det är klart att jag… det är ju tråkigt att andra ska bestämma vad jag ska arbeta med. Min inriktning är att sköta om de här djuren jag tänker satsa på nu då och kunna livnära mig på det i framtiden. Efter mordbranden fick polisen tillstånd att använda telefonavlyssning av misstänkta personer. Det var kammaråklagare Sofia Karlsson som ledde polisens arbete, och Kaliber träffar henne på polishuset i Skövde. — De här olika brotten pågick ju under ett drygt halvår. Borde ni inte ha gripit de här tidigare om det var kända personer? — Även om vi kunde se att det fanns saker som var i riktning mot de här misstänkta så var det väldigt svårt att knyta dem till alla brotten, och vissa delar hade vi bara brev som var skrivna och vi kunde se att det var förmodligen samma person som hade skrivit breven men inte så mycket mer. Så det handlade om att det var väldigt mycket pusselbitar som var tvunget att fogas samman, och det var egentligen inte förrän vi hade möjlighet att använda oss av hemliga tvångsmedel och få kittet som fogade samman den här gruppen i våra ögon då, som vi kunde se hela bilden och kunde koppla allting samman. — Hur allvarligt ser du på den här typen av brott? — Det är ju klart att det här är allvarligt, och precis som jag hävdade när vi satt i rätten under rättegången så menar jag att det faktum att det finns det här motivet bakom brottet, att man vill så att säga sätta demokratin ur spel, att man vill med våld tvinga sig till en samhällsordning som man själv tycker är den rätta, det är ju allvarligt och det ska ses som allvarligt. — Brotten de dömdes för senare har ju begåtts i olika delar av landet. Har det haft någon betydelse för möjligheten att bedriva utredning? — Det komplicerar ju det hela. Den här typen av brottslighet är komplicerad så till vida att gärningspersonerna har ju ingen koppling till platserna, nån naturlig koppling. Det är inte så att man gör det här för att man vill hämnas någon elak fiende, det är inte så att man gör det för att man känner till trakten utan det här är personer som söker upp sina måltavlor istället, och det har ju varit som sagt var på väldigt många olika platser. Kaliber idag handlar om radikala djurrättsaktivister som anlägger bränder, mordhotar och skändar gravar i kampen för ett Sverige utan pälsindustri. Fyra djurrättsaktivister, tre män och en kvinna, dömdes förra året till fängelse för brotten mot minkfarmarna 2013. En av aktivisterna erkände branden av Thom Olssons garage. Det var det enda brottet som någon i gruppen tog på sig. En annan av de fängelsedömda aktivisterna, mannen som i egenskap av talesperson för Djurrättsalliansen intervjuades i Kaliber 2010, sitter nu av ett straff på ett år och nio månader, dömd för bland annat gravskändningen i Södertälje och för att ha skickat hotfulla brev. I dag representerar han ingen organisation eller politiskt parti. För första gången efter domarna kommenterar han och en annan av de dömda nu händelserna. Från fängelset skriver den tidigare talespersonen till oss: “Det jag har varit inblandad i ångrar jag inte en sekund. Har jag lyckats rädda en enda mink från döden, så har jag lyckats. Även om jag blev dömd till fängelse så tycker jag att det var viktigt att vi visade att det är inte okej att starta upp dessa dödsläger. Vi valde att sätta hårt mot hårt och jag hoppas och tror att andra aktivister kommer att följa våra exempel.” Att minkfarmaren Thom Olsson ser aktivisterna som terrorister kommenterar han så här: “För mig är begreppet terrorism kopplat till en grupp människor som dödar oskyldiga individer, så det är väl snarare de som är terrorister. Sedan har frihetskämpar i alla tider kallats för terrorister, som till exempel Ghandi, Nelson Mandela med flera. Inte för att jag jämför oss med dem på något sätt, men det är i sammanhanget intressant.” Den andra aktivisten dömdes till två och ett halvt års fängelse, och skriver från en annan anstalt: "Jag agerade utifrån medkänsla. Framöver kommer jag dock använda andra metoder. Att rädda djur är inte nödvändigtvis moraliskt fel, även om det för stunden är olagligt. Jag har inget emot någon pälsfarmare eller annan djurplågare personligen, men de måste sluta förstöra andras liv. Jag skulle inte vilja leva med tiotusentals liv på mitt samvete.” De berättar också att de nästan dagligen får uppmuntrande brev från andra djurrättsaktivister. Men det öppna stödet för deras aktioner har i Sverige varit väldigt litet. Men det finns en svensk Facebook-sida till stöd för dem. Personerna bakom har bland annat samlat in pengar till ”cellen” genom att sälja t-shirtar med slagord om djurrätt. Till Kaliber skriver en av dem att de dömda är hjältar och att den stat som låser in ”såna kämpar men tillåter massmord är kriminell”. Däremot har det internationella stödet varit mer öppet. I mars 2015 genomfördes till exempel manifestationer för den svenska djurrättscellen både i Paris och i Rom. Utanför svenska ambassaden i Rom har ett tjugotal personer samlats för att, som talaren säger, ge sitt fulla stöd till de svenska aktivisterna. Gruppen skanderar slagord ackompanjerat av trafikbrus och italiensk rock, och håller upp en sju meter lång banderoll som säger ”Solidaritet från Rom” och de fängelsedömda svenskarnas namn. Någon delar ut flygblad och frukt, andra samlar namnteckningar för att överlämna till den svenska ambassadören. Det är ingen tillfällighet att demonstrationen äger rum just i Rom. En av de dömda djurrättsaktivisterna har tidigare besökt sina italienska kollegor och deltagit i kampanjer mot djurförsök i landet. Italien ligger högt i statistiken över brott från djurrättsaktivister. Men det europeiska land som toppar när det gäller olagliga aktioner mot pälsnäringen är Sverige. Det visar en inofficiell sammanställning som Kaliber kan redovisa. Sedan 2003 har enligt statistiken uppemot 600 sådana aktioner begåtts i Sverige, följt av Italien med 200. Siffrorna kommer från den brittiske säkerhetsanalytikern Steve Solley, som tidigare har jobbat inom Scotland Yard men i dag arbetar för pälsindustrin med att göra riskbedömningar. Han har under drygt tio år samlat information om den här typen av aktioner. Informationen har han hämtat från bland annat aktivisternas egna sidor på internet, och direkt från de drabbade branscherna. Någon motsvarande officiell statistik över djurrättsbrott i Sverige finns inte, eftersom de inte går in under en egen brottskod utan rubriceras som till exempel olaga hot eller mordbrand. Enligt Steve Solley beror den höga andelen brott mot pälsnäringen i Sverige på flera faktorer, bland annat att den här typen av brott under många år inte har prioriterats av svenska myndigheter. — I think because Sweden is a very sort of relaxed and liberal country I think activism for many years wasn't a high priority for the police nationaly or localy. And of course you have a vibrant fur breeding industry in Sweden, and you also have a very fresh and vibrant retail market, so you have the targets, you have the activists and you have a probably low attention from the authorities. De senaste åren, efter att polisen grep den nu dömda djurrättscellen, har antalet brott mot den svenska pälsnäringen i princip upphört. Steve Solley pratar om hur den här typen av aktivism följer en cykel, där brotten blir allt grövre tills samhället reagerar med hårda straff. Då avtar brotten. Men med tiden börjar det om igen på en lägre nivå och med nya aktivister. Kerstin Jacobsson är professor i sociologi vid Göteborgs universitet. Hon har forskat på djurrättsrörelsen under många år, och har en liknande analys. — Det här med militansen går i vågor. Det som är speciellt med de här sista årens aktioner är att man har valt att gå ett steg längre. Tidigare har man haft Djurens befrielsefront som modell, där man då gör olagliga aktioner, ekonomiskt sabotage, fritagningar av djur, men där man avstår våldsaktioner mot människor och djur. Medan man nu då har haft några stycken, en handfull aktivister, som har gjort aktioner under modellen Djurrättsmilisen. Och det är utifrån en engelsk förebild. Och det som är speciellt för Djurrättsmilisen är ju att de tar avstånd från den här ickevåldskoden som Djurens befrielsefront säger sig stå för. — Vad är det som driver dem till att till exempel skända en grav? — Gravskändningen i sig är ju menat som ett hot och en tanke att det ska bli för kostsamt att som de ser det profitera på att plåga djur. Men om man ser vad som är drivkraften så tror jag man måste förstå deras moraliska världsbild, och det är ju den här upptagenheten av djurs lidande, och där de också simulerar djurs lidande för egen del, de tänker sig in i situationen att leva ett liv i en bur, de drar paralleller mellan köttkonsumtion och att äta lik, industriell djurhållning som koncentrationsläger. Och med den här moraliska världsbilden så följer ju dels att det blir väldigt plågsamt att leva i ett samhälle där man hela tiden ser… det räcker att gå in i en livsmedelsaffär där de ser produkter av det här djurförtrycket… — En annan sak som man pekar på det är att på individplanet många har nästan religiösa… om man ska dra en religiös parallell, starka omvändelseerfarenheter. De kan vittna om enskilda händelser där de har fått upp ögonen för djurs lidande. Det som Kerstin Jacobsson säger stämmer överens med vad de intervjuade aktivisterna berättar. För en av dem var det olika filmer och besök på bondgårdar som väckte engagemanget: ”Det är några av de hemskaste upplevelser jag varit med om, inte minst grisindustrin. Jag sitter nu i fängelse men det kommer aldrig kunna mäta sig med vad djuren i djurindustrin genomlider. Jag kommer dessutom levande ut.” Och Djurrättsalliansens tidigare talesperson beskriver det så här i ett brev till oss: ”Jag läste all litteratur jag kunde få tag på, jag besökte pälsfarmer och slakterier. Det var svårt att ta in allt elände och alla fruktansvärda bilder, men jag är väldigt glad att jag gjorde det för nu såg jag sanningen. Efter att ha mött djurens blickar och sett deras verklighet kände jag mig tvungen att engagera mig för att förändra deras förhållanden och krossa den fruktansvärda djurindustrin.” Från Göteborgs universitet förflyttar vi oss till riksdagen i Stockholm. Även om polisen lyckades lösa brotten mot Thom Olsson och de andra minkfarmarna så finns en kritik om att den här typen av kriminalitet inte tas på allvar. I höstas uppmanade riksdagen regeringen att prioritera frågan. — Då heter jag Cecilia Widegren och är moderat riksdagsledamot från Skaraborg. Hon kommer från samma del av landet som minkfarmaren Thom Olsson. — I grunden handlar det om att det är näringsidkare som på landsbygden driver företag, lever upp till de ganska tuffa djurvälfärdskrav men också svensk lagstiftning, att i grunden har de samma rätt som alla andra att driva näringsverksamhet så länge det finns en majoritet för detta i Sveriges riksdag och den lagstiftning vi har. — Varför tycker ni att just de här brotten är särskilt allvarliga? — Använder man brottet som ett sätt att påverka det demokratiska innehållet så menar jag att man på sikt har ett mer anarkistiskt samhälle och därmed ett samhälle där alla inte har ett lika värde. Och min grunduppfattning och mitt grundarbete som riksdagsledamot är ju att företräda andra men att vi alla har det här lika värdet. Och de här typerna av brott är faktiskt ett exempel på den här typen av demokratibrott som man inte ska tolerera. På frågan om vad alliansregeringen under sina år vid makten själva gjort för att bekämpa brotten från djurrättsaktivister, svarar Cecilia Widegren att man samlat polisen i en myndighet. Nu menar hon att det är upp till den nya regeringen att dra fördelar av detta. — Jag menar ju på att inrikesministern måste se till att leva upp till de beslut som riksdagen har fattat. Det handlar både om skärpning av straffskalan, men också att utöka stödet för dem som drabbas direkt och indirekt. Och vi är alla överens om den nya polisorganisation nu som har byggts upp sen årsskiftet, men det är viktigt att även regeringen markerar i de regleringsbrev som man styr myndigheten med att den här typen av brott är nånting som man mycket väl ska ha prioriterat som ett nationellt gemensamt ansvar. Finns det skäl att göra mer för förhindra och lösa brott från djurrättsaktivister? Ett par hundra meter från riksdagen ligger Rosenbad, och där träffar vi inrikesministern och socialdemokraten Anders Ygeman, som har det högsta politiska ansvaret för polisens arbete. — Det saknas ju egentligen en nationell samordning kring den här typen av brott, vilket kan försvåra en del utredningsarbete. Finns det inte skäl att införa andra åtgärder? — Det tycker jag absolut, och vi har ju tidigare haft en ordning med 21 olika polismästardistrikt, med 21 olika bilder, men nu får vi sen årsskiftet en gemensam polismyndighet i hela landet, och då ökar möjligheterna att kunna ha en gemensam nationell bild. Då försvåras också den typen av brottslighet som rör sig mellan länsgränserna. I höstas gav Justitieutskottet i uppdrag till regeringen att prioritera brott som begås av djurrättsaktivister, i betydligt högre grad än vad som görs idag. Men regeringspartierna och Vänsterpartiet reserverade sig mot beslutet. — Skälet är helt enkelt att man vill prioritera ett antal olika brottstyper men man glömde en sida, nämligen vilka brottstyper man ska prioritera ned i så fall för att få resurser och tid att göra det. Och väljer man att prioritera alla saker, då prioriterar man i själva verket ingenting. Och vi tycker det är viktigt att polisen utifrån den verklighetsbild man har ute i lokalsamhället prioriterar sitt arbete. Vi har tidigare i programmet berättat att Sverige är det europeiska land där pälsnäringen sedan början av 2000-talet varit mest drabbat av illegala djurrättsaktioner. Den brittiske säkerhetskonsulten Steve Solley menar att det bland annat beror på låg prioritet från svenska myndigheter. Men Anders Ygeman menar att polis och rättsväsende prioriterar brotten. Vi visar siffrorna för honom.                                                                                                                        — Det är naturligtvis ett besvärande faktum att det har sett ut så, nu ser ju utvecklingen på senare år ut som om vi har brutit den utvecklingen och det sker betydligt färre såna brott. Men det här är en allvarlig brottslighet och min bild är att polisen tar det här på största allvar. — Olika experter som jag har pratat med säger att de här brotten går i vågor, att man kan förvänta sig kanske en ny sån här brottsvåg med tiden. Men finns det nånting som gör att Sverige måste titta extra mycket på detta, jämfört med andra länder? — Jag tror vi måste ta på allvar alla som vill förändra samhällsutvecklingen med metoder som inte är acceptabla, med våld eller med hot. Och då är det demokratiska samtalet som måste föras nu, för att vaccinera oss mot en sån här cykelsutveckling i framtiden. Minkfarmaren Thom Olsson tittar ut över den plats där hans garage en gång stod. — Du har inte varit rädd i efterhand för vad som hade kunnat hända? — Det är klart, jag har sagt det i tidigare intervjuer att om de vill att jag ska sluta att föda upp mink så får de göra det ordentligt, då får de ta död på mig i så fall. Sen får vi se om de kan gå så långt, men det hoppas vi att de inte gör då. — Du viker inte dig? — Jag tänker aldrig vika mig. Men inte heller djurrättsaktivisten som intervjuades i Kaliber 2010 tänker vika sig. “Jag har utnyttjat tiden här i fängelset till att utveckla mina kunskaper och strategier för att föra kampen vidare. Hur tänker jag inte avslöja då mina antagonister säkerligen lyssnar på detta. Men de som plågar djur gör rätt i att byta bransch. Komvux har utmärkta omskolningsmöjligheter. Vi kommer att fortsätta konfrontera och avslöja djurplågeriet till dess att djurplågarna blir tvungna att lägga ner sin verksamhet.” Kaliber i dag är slut. Vi har berättat om en liten grupp djurrättsaktivister som gick från att vara fredliga demonstranter till att skända gravar, och om hur Sverige sticker ut som det europeiska land där aktivisterna är som mest aktiva mot pälsindustrin. Reportrar: Nana Håkansson och Magnus Sandelin Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Föräldrar som vill beväpna sina barn, poliser som vädjar om hjälp och en förening för unga avhoppade kriminella mitt i skottelden. Kaliber om årets våldsammaste månad i Göteborg - med nio skottlossningar, två skadade och ett dubbelmord. Göteborg, onsdagen den 18 september 2013. Det är föräldramöte i stadsdelen Biskopsgården. – Hur många ungdomar ska vi förlora tills de börjar göra nånting? – Det är det frågan är?  – Det händer ingenting. Ska vi skaffa oss vapen och skjuta mot de som skjuter mot oss? Hur ska vi agera? I en liten föreningslokal på Godvädersgatan trängs boende i området. De föräldrar som lyckats få en stol sitter. Andra står längs väggarna och i hallen. De pratar om att beväpna sina barn. – Den enda sak vi kan göra är att vi beväpnar våra ungar, låt dem försvara sig. Det är bästa sättet. Annars, låt staten komma och göra nånting. Vi lever i det här landet, vi måste ha trygghet. – Sade du att vi ska beväpna våra barn? – Men det är enda sättet, förstår du vad jag menar? – Vi ska samla pengar och köpa vapen. – Nej, nej. Det här är inte nån bra idé. Så långt ner behöver vi inte gå. Så långt ner behöver vi inte gå.  Vad är det som får föräldrar att vilja ge vapen till sina barn? Hur hamnade vi här?  – Om vi lugnar ner oss. September är en månad då gängstriderna i Göteborg eskalerar. En månad som börjar med sex skottlossningar inom loppet av åtta dagar. Med två skadade och ett dubbelmord. Sent igår kväll sköts två män sköts ihjäl i Biskopsgården i Göteborg. Männen, 17  och 28 år gamla, fördes svårt skadade till Sahlgrenska Sjukhuset där de senare avled. (Ekot, 5 sept.) 4 september. Klockan 21:49. Väderilsgatan, Biskopsgården. Två personer skjuts ihjäl med över 35 skott vid en gångbro. När man kommer över gångbron är det stora klipphällar som sträcker sig upp där någon har skrivit med sprayfärg, Rest in Peace.  – Polisen är överallt men de kan inte hitta dem. Vid minnesplatsen vid gångvägen, där dubbelmordet ägde rum, står två killar lutade mot ett järnräcke. Ryggarna mot den trafikerade Sommarvädersgatan som ligger nedanför slänten. Det var där nere, från andra sidan gatan, som skotten avlossades. De två killarna kände ett av offren.  – Han var skitsnäll och min bäste vän nästan. – Kanske de kommer döda oss också, vem vet? – Tänker du så? --  Ja, bara jag bor här. – Vi är rädda faktiskt. När det är typ klockan sju vi är inte ute längre, vi är hemma. Det är farligt område. Dubbelmordet blir snabbt en riksangelägenhet. Polisen beskriver det som kulmen på ett gängkrig som började med ett annat mord i området, sommaren 2012. Redan dagen efter går de ut och ber om hjälp från polisen i övriga landet. Mängden brott har ökat och Göteborgspolisen har för många gängrelaterade ärendenpå sitt bord. Både Rikskriminalpolisen och Malmöpolisen skickar resurser.   – Igår var det några skottlossningar här också tror jag. Vart jag än vänder mig i Biskopsgården träffar jag folk som på ett eller annat sätt drabbats av skottlossningarna. En kille i tjugoårsåldern talar samlat om för mig att han varit med och begravt fyra vänner. Den senaste ett av offren i dubbelmordet. Jag pratar med i flera personer i området som inte vill blir identifierade på något sätt för att de är rädda helt enkelt. Personerna jag träffar berättar hur de börjat ändra sina vardagsrutiner sedan skjutningarna började nu i september. De går hem tidigare från jobbet. Den ena håller utkik över gatan, medan den andra går ut och startar bilen. De säger att alla vet vilka personer som är inblandade i det här, men ingen säger någonting för att de är själva rädda för sina liv. Och det ligger ju i linje med det som polisen säger också när de går ut och vädjar till allmänheten om att få in tips och vittnesmål om vem eller vilka som har legat bakom de här skottlossningarna och dödskjutningarna. Ännu en skottlossning i Biskopsgården i Göteborg. Det är den fjärde skottlossningen i Göteborg den här veckan och den andra bara idag… (Ekot, 8 sept.) Bara en knapp kilometer söder om platsen för dubbelmordet ligger två längor med hyreshus mot varandra. Emellan dem en öppen gård med träd, bänkar, bord. Lekplatser med sandlådor och gungor. Här var  både ungdomar och vuxna ute på eftermiddagen, små barn lekte,  när dagens andra och veckans fjärde skottlossning i Göteborg inträffade. En lägenhet besköts med flera skott. Kulhålen syns i fönsterrutan. När jag ringer på där, dagen efter skottlossningen, är det ingen som öppnar. I fönstret våningen nedanför syns ett kulhål. Det var en olyckshändelse.  – Hej, ledsen att jag stör. Mikael Sjödell heter jag och kommer från Sveriges Radio. Angående skottlossningen. Var det din lägenhet som blev beskjuten, en av dem? – Ja, precis, den nedre av dem. – Den nedre av dem. Du skulle inte orka visa var det var någonstans? – Jo, det kan du väl få se.  Torbjörn släpper in mig. Det är mindre än tjugofyra timmar sedan en kula gick genom ett av fönstren i hans lägenhet. Fyra dagar efter dubbelmordet, en knapp kilometer härifrån. Mindre än åtta timmar efter att en man sköts i benet, två kilometer bort.  – Det kom ju en ung man på moped utanför här och ville väl min granne någonting, antar jag. Han stod först och skrek lite grand upp mot grannen. Så sköt han ett antal skott upp mot huset. Ett av skotten gick in i ett av våra rum. Torbjörn delar lägenhet med två kompisar. De var bortresta båda två när det hände. Och tur var väl det – skottet gick in i en av kompisarnas sovrum. I fönstret syns två runda kulhål med sprickor åt sidorna. Ett i ytterglaset och ett i innerglaset. – Kulan har ju gått in snett nerifrån. Den här personen som sköt stod ju ute på gården. Och sen så har den gått in genom fönsterrutan och förmodligen upp i taket. Här ser man lite märken i hörnet där som man väl antar kommer därifrån. – Det är som svarta gnidmärken, ser det nästan ut som? – Ja, ungefär så. – Och det är ju i hörnet precis ovanför sängen. – Ja, precis. När skotten avlossades mitt på dagen, vid halv två-tiden, låg Torbjörn i sin säng. Hans rum har också fönster mot gården, där skotten kom ifrån. När det hände slängde han sig ner på golvet och ringde 112. – Hur många skott hörde du? – Jag räknade inte exakt, men sex, sju kanske. Nått sånt. – Har du reagerat på att det varit stökigt eller bråkigt, är det något som du märkt av tidigare eller var det här första gången? – Nej, jag tycker egentligen inte att det varit så himla stökigt. Och på många sätt så är det nästan idylliskt med barn som leker på gården och så vidare. Naturligtvis så finns det väl här och man har ju bränt bilar och så vidare. Och det har ju förekommit en del grejer under den tiden som jag har bott här, bland annat då den här killen som blev knivmördad för om det är ett eller två år sedan nu, här i närheten också. Några dagar senare hålls en manifestation mot våldet i Biskopsgården. Det är mest ungdomar, några områdespoliser och representanter från kommunen. Få föräldrar är med. Christer Melvinsson är motorcykelpolis. Den här kvällen eskorterar han manifestationen från motorcykelsadeln. – Jo, det har jag också funderat på. Det kan ju vara massor med olika orsaker som gör att föräldrarna inte är här. Många av de föräldrar som bor här uppe, de jobbar obekväma tider och det är skiftgång och det är svårt för dem att få tiden att räcka till helt enkelt. Christer Melvinsson har jobbat på Hisingen i 28 år. – Jag har ju en egen idé om det här och det är att det är inte de som skjuter som vill att det ska skjutas, utan de delar ut orders till yngre förmågor. Som vi upptäckt ett antal gånger. Kommer farande på moped, den bak har vapen. Skjuter, lämnar platsen. Sedan är det tyst. – Som nere här på Sommarvädersgatan i glasrutorna? – Ja, det var ett typexempel. Biskopsgården och Backa är de områden på Hisingen som är mest utsatta för gängkriminalitet, berättar han. Han har lärt sig att känna igen medlemmarna i de olika grupperingarna. – Självklart. Och de här var ju småknattar när jag började som polis. Och en del var inte födda ens en gång. Så det är klart jag känner till dem. – Det är samma människor alltså? – Ja, ja, ja, det är det. – Hur stora är de här grupperingarna? – Ja, det är olika vilket gäng det är. Vi har Backa-gänget och vi har Backa-yngre och vi har Biskopsgänget här uppe då. Och det varierar. Ibland så byter de gäng också. Inte att de går till varandras, men att de byter och kommer upp till andra nivåer. – Tyngre nivåer? – Tyngre, ja. Så är det. – Vad är det för åldrar i de här -  du pratar om Backa-gänget och Biskopsgänget, vad pratar vi om? – Det kan komma ifrån fjorton upp till tjugofem, kan vi prata om där. Polisens bild av vilka det är som skjuter på varandra är att det handlar om så kallade territoriella gäng. Lösare grupperingar av kriminella bekanta som bor i samma område. Förr var organiserade gäng som Bandidos och Hells Angels med sina undergrupperingar mer dominanta.  Men efter att Bandidos blivit utskjutna från stadsdelen Angered av en mer territoriell grupp sommaren 2008 kommer en brytpunkt. De organiserade gängen drar sig tillbaka och de territoriella växer fram allt mer. Den kanske viktigaste skillnaden är enligt polisen att de organiserade gängen har regelverk för vad man får och inte får göra, vad man behöver fråga om lov att få göra. Sånt finns inte i de nya grupperingarna.  Därför har de lättare till att gå ut att göra våldsbrott.  Och ju mer man skjuter på allmän plats, desto större risk att oskyldiga drabbas. – Kan det hända igen, fråga vi oss. Javisst. Det är klart det kan hända igen. Det ska vi inte blunda för utan det kan mycket väl vara så. För den gängkriminalitet som vi har i Göteborg idag, kommer vi inte tillrätta med den då tror jag våldet kommer fortsätta, säger Christer Melvinsson.  Och våldet fortsätter. Fem dagar senare. Klockan är tio här är Ekot. Det har varit en ny skottlossning i Biskopsgården i Göteborg. Larmet kom till polisen vid sjutiden och efter förhör tror polisen att skotten var riktade mot en man som befann sig på platsen. (Ekot, 17 sept.) 17 september. Klockan 18:42. Fyra maskerade män på två mopeder stannar utanför en föreningslokal på Godvädersgatan och  avlossar uppemot tolv skott mot en folksamling.  Men ingen skadas. – Och det fortsätter ju smälla och det är massor som drar in sina barn och blir oroliga. Och i adrenalinet så springer jag bara ut och letar efter min dotter alltså. Christian bor i ett av hyreshusen i närheten av platsen där skotten avlossades. Själv var  han på väg till den lilla fristående tvättstugan som vetter mot gatan, precis där det skjuts. Det är mycket folk ute. Ungdomar som hänger, föräldrar som tvättar, barn som leker. En av de som är ute är hans sjuåriga dotter. – Så jag vet inte ens om jag sprang emot skotten till exempel. Jag vet inte vad jag gjorde i den situationen utan det vara bara att hitta min dotter. Och jag stod där och tittade på folk och skrek ”var är min dotter? Har ni sett min lilla dotter?”  och så visade jag med handen, liksom.  Jag fick en sån känsla sen att det kanske är som man har sett på filmer från krigsdrabbade länder att dom springer ut till sina barn som ligger skadade där för att de har råkat fått en kula i sig. Det var en sådan känsla jag hade. Skotten som får Christian att springa efter sin dotter avlossas utanför Neutrala Ungdomsföreningens lokaler. Det är en ideell förening här i Biskopsgården som driver en öppen verksamhet med aktiviteter för ungdomar och har projekt för unga som vill hoppa av gängkriminaliteten. Polisen tror inte att skjutningen var riktad mot föreningen, men går snabbt ut med att det fanns en måltavla bland de som befann sig utomhus. Den personen, vi kan kalla honom för Ali, är däremot anställd av föreningen och jobbar med de avhoppade ungdomarna. Själv säger han att han inte vet varför polisen tror att han skulle vara den gärningsmännen var ute efter. – Nej, jag vet inte faktiskt var de har fått den uppfattningen ifrån. Jag vet ingenting faktiskt. De påstår mycket. Ali har ett tungt kriminellt förflutet. Har varit med i tre olika organiserade gäng och har dömts flera gånger för narkotika, misshandel och olika vapenbrott. Det i sig är inget konstigt att ha det här baggaget när man jobbar med avhoppade ungdomar. Men flera boende jag pratar med blev oroliga när det kom fram att han kanske var måltavlan för skjutningen och när det visade sig att han dömts för brott även på senare tid. – Det är sant, jag blev dömd för två veckor sedan. För grovt vapenbrott och eget bruk narkotikabrott. Det kan jag inte ljuga om. Det är sant. Men detta var nånting som hände för  mer än ett år sedan. Det var innan Neutrala [Ungdomsförening, reds. anm.] kom på tal. Och det här med vapenbrott, det var inte ens pistol eller nått, det var ammunition. Fyrtiofem olika patroner och sådant. Och olika magasin. – Det är ändå ganska tätt inpå. Vi pratar om k-pistmagasin och fyrtiofem patroner. Narkotikabrott – det var GHB, amfetamin, dopning. Det är ju inte direkt småsaker direkt vi pratar om? – De gjorde tillslag hemma hos mig och det var vad som fanns hemma hos mig. Men ja, det är sant. Men fortfarande, jag var ändå inte anställd. Jag blev anställd en månad efter. De flesta av brotten som domen bygger på begicks mycket riktigt innan Ali började jobba med ungdomarna på föreningen. Men ett av dem begicks fyra månader in i anställningen. Då blev han tagen av polisen med en kniv i fickan. Själv säger han att det där med kniven var ett missförstånd, att han tagit den från en ungdom som gick och bar på den. Han har klippt banden med kriminaliteten, fortsätter han, och inte tagit några droger sedan han började jobbet med avhopparna. – Finns det en risk – jag tänker nu när du jobbar med ungdomar – att oavsett om du har slutat eller inte, att det förflutna förföljer dig till de kretsar det finns ungdomar som är utsatta? – Vad ska jag svara på det? Det finns alltid en risk med det. Men man får kämpa, man får ta ett steg i taget och tänka sig för vad man gör och vad man inte gör och sådant. – Kan du vara säker på att du inte kommer bli en måltavla? – Självklart så kan jag inte var säker. Jag kan inte vara säker. Handen på hjärtat, jag kan inte sitta här och snacka skit och säga det till dig. Kan inte vara säker. Nej det kan jag inte. För jag vet ingenting, vad det här handlar om eller någonting, men man vet aldrig som sagt. Från Neutrala Ungdomsföreningens sida tror man inte att Ali var måltavlan, men  för att tillmötesgå folks oro och i väntan på att utredningen  av skottlossningen ska bli klar, får Ali tills vidare inte jobba med de unga avhopparna utan med andra mer praktiska sysslor. Trots att polisen ökat sin närvaro i Biskopsgården under september tar det tolv minuter för den första patrullen att komma till skottplatsen. Det retar upp folk. Den uniformerade närvaron verkar inte ha gett någon ökad trygghetskänsla bland de boende. Bland ungdomarna här snackas det mycket om att skaffa vapen och skjuta tillbaka eftersom man känner att polisen inte gör nått. En ung kille jag pratar med är uppgiven. Han har varit på plats vid fyra av skottlossningarna, berättar han. Bevittnat dubbelmordet. ”Ska jag behöva se min vän skjutas ihjäl? Sen få höra skotten mot lokalen här, där jag sitter? Jag är bara 17  år”. Han pratar högre och intensivare för varje ord. ”Jag vill ha ett eget vapen så jag kan skjuta tillbaka nästa gång och döda de jävlarna. Varenda en”. Christian som sprang ut och letade efter sin dotter, kände likadant den där kvällen.  – De kommer hit och skjuter på våra barn, systrar, bröder, pojkar, mammor och pappor. Ser jag någon av dem så dödar jag dem på plats. Kände jag rätt av. Då kände man att nu är det den gamla Christian igen. – Den gamla Christian, vem är det? – De gamla Christian det var väl han som hade kraftigt polishat, mot samhället, och stod utanför samhället helt enkelt. Christians sjuåriga dotter klarade sig bra. Hon hade sprungit hem på egen hand. När Christian själv var i hennes ålder hade det redan börjat gå utför för honom. Först var det oskyldigt – palla äpplen och reta gubben i huset bredvid. Sedan ner på torget och reta andra killar som hängde där, sno nåns keps. Efter det testa hasch. Han minns inte exakt men tror var det nån som snodde en haschkaka från sina föräldrar. Sen kom de på att de kunde sälja det där också och tjäna lite småpengar – Då var det att man villa ha pengar så man kunde gå på diskotek eller gå på Liseberg, för vi hade samma situation, vi hade inga pengar. Och det var ju absolut inget organiserat, men vi såg ju upp till de äldre och då fick vi också för oss att ”ska vi göra ett gäng?”. Och då var det här i Biskopsgården, de kallade sig Biskopsgårdens Maffia eller nånting. Då kallade vi oss Mini-Biskops Mafia. Skolan gick inte bra. I andra klass hugger han en klasskompis ni handen med en blyertspenna och bryter av så spetsen fastnar i handen. I fjärde klass hotar han en elev med kniv. Slår en förälder med påk så att hon bryter armen. Blir avstängd och får börja i en specialskola. I sjuan amfetamin och rån. Christian och hans kompisar börjar åka och slåss med folk från andra stadsdelar på kvällarna. Och så rullar det på. – Mitt första fängelsestraff där fick jag ju för att jag hade varit i stan och så blev min kompis överfallen. Och jag misshandlade han och blev gripen då, sedan blev jag dömd till fängelse för det. Christian är med i flera olika tunga, organiserade gäng. Under de senaste tio åren har han dömts till totalt fyra års fängelse. Hans senaste fängelsestraff på ett och ett halvt år kom 2011. Då gällde det åtta brott, bland andra narkotikabrott, grovt vapenbrott, våldsamt upplopp och ett förråd med vapen, ammunition och sprängmedel. 2012 åkte han dit för narkotikabrott igen. Och för bara ett par månader sedan, snatteri. Trots att Christian själv under många år varit en del av den kriminella världen pratar han om det som händer i Biskopsgården och runt om i Göteborg nu som något nytt. – Jag har alltid sagt ”Nej, nej. Kriminella sköter det. De vill inte skada en vanlig Svensson”. Men idag? Nej, jag tror inte jag kan säga så riktigt. Tyvärr. Han berättar att det tidigare funnits en kodex bland kriminella att inte skada oskyldiga, folk som står bredvid,  men att det verkar vara som bortblåst idag. Det kan vara värt att vara tydlig här: Christians moraliska kompass är inte nödvändigtvis att det är fel att skjuta, utan att skjuta fel personer. – Man tar ju den personen man vill åt. Vad är det för jävla feghet? Att brassa av massa salvor mot folksamlingar där det är barn, där det är unga. Och när jag springer ut där efter min dotter va? Den känslan har jag aldrig haft nånsin i mitt liv. Kanske man också inser att vad fan, det här är ju inte klokt. Utanför Christians lägenhet hålls ännu en manifestation mot våldet i biskopsgården. De flesta av årets fyrtioåtta rapporterade skottlossningar i Göteborg är ouppklarade, precis som så många andra från tidigare år. Under 2013 har så här långt åtta personer skjutits ihjäl. Tjugotre skadats. Personer som blir skadade men överlever väljer oftast att tiga för polisen och istället hämnas på egen hand. Och när det gäller offentliga dödskjutningar är nio stycken under de senaste fem åren fortfarande olösta. När det gäller dubbelmordet den 4 september är polisen fortfarande på dörrknackningsstadiet. Över femhundra dörrar  har de knackat på. Tvåhundrafemtio återstår. Efter en dryg månad är de inte framme vid någon form av misstanke mot några gärningsmän. Trots att polisen höjt närvaron för att öka tryggheten, med förstärkning i utredningsarbetet från Rikskrim och Malmöpolisen, och trots att det i Biskopsgården finns stadsdelsvärdar, kvällsvandrare, nattvandrare och samlingsplats som har extra öppet för samtal med oroliga boende, så fortsätter skottlossningarna. Det skjuts till och med utanför en förening som jobbar med ungdomar som försöker hoppa av kriminaliteten. – Den enda sak vi kan göra är att vi beväpnar våra ungar, låt dem försvara sig. Det bästa sättet. Och i slutet av september pratar föräldrar på ett föräldramöte  i Biskopsgården om beväpna sina barn. De har fått nog av otrygghet och att inget händer. – Vi pratar, vi har haft möte, vi har krismöte, folk patrullerar här. Och ingenting. De som vill göra sin sak de kommer göra det ändå. Också polisen har bjudits in till föräldramötet. Förtroendet för polisens jobb med dubbelmordet och skottlossningarna är lågt. Folk är arga. – För det verkar som ni inte tar det på allvar? Områdespolis Hans Jörgen Ostler, svarar på kritiken. – Absolut gör vi det. – Ni kommer hit, kör två rundor, ni åker hem. – Nej, nej, nej, nej. Absolut inte. Vi är här nu, jättemånga poliser som är i Biskopsgården. Men de här unga vuxna och ungdomarna som ställer till med det här problemet, de har bra koll på var vi är. De begår inte de här brotten när vi står här. De väntar tills vi har åkt iväg femhundra meter och sedan begår de brottet. Och då ser vi inte vilka det är. Vi vet ungefär vilka det är som är kapabla och det är inte många individer. Vi pratar om ett femton, trettiotal tal unga vuxna och ungdomar som har kapacitet att begå de här sakerna. Och det är inte rimligt att femton  till trettio personer ska kunna sätta en hel stadsdel i skräck och få människor att vara rädda för att gå ut. Därför måste vi gå ihop, berätta om det vi ser för oss, så att vi kan hitta de här personerna och ta dem och sätta dem i fängelse om det är de som är skyldiga. – Men folk är rädda för sitt liv! – Exakt, kommer ni skydda oss sen? – Exakt. Det är ju såhär, de här personerna de är ju farliga. Och jag förstår ju att man är rädd att berätta vad man har sett eller vittna emot de här personerna. Men man kan ringa in anonymt tips, det man vet. Och för att det här ska fungera, för att vi ska få tag i de här, så behöver vi eran hjälp och de som bor i områdets hjälp. Jag kan inte gå ut och ta någon på chans och hoppas att det är han. Det är så tyvärr. Samlingsplatsen mellan tvättstugan, sopstationen och föreningslokalerna på Godvädersgatan . Lite längre bort en fotbolls- och basketplan. Här träffar jag ofta flera ungdomar som bor i området och som  varken jobbar eller går i skolan. Flera kommer fram och berättar sina egna historier: om brutna löften om fastjobb från praktikplatser, om sina prickar för narkotikabrott i belastningsregistret, om hur lätt det är att tjäna, säg, tjugotusen på att sälja droger. Ungdomar kan strafftider, dagsböter och beviskrav för olika typer av brott på sina fem fingrar. Flera har hunnit börja med kriminalitet, åka fast för olika brott, och sluta –  innan de ens fyllt tjugo. – Jag vet inte om de yngre har liksom tagit efter? Tillbaka hos Christian. Han berättar att han själv ofta låtit yngre i området, som inte haft några egna pengar, hjälpa till och sälja droger och stöldgods. – Javisst, det kommer låta jävligt hemskt det här nu, men” här, du får hämta billigt om du säljer där, så kan du göra lite pengar och så”. Det är ju lite så. – Är inte det att väldigt mycket bidra till ungdomars framtidsmöjligheter, eller begränsningar, att låta dem komma in i den världen? – Jo, det är det. Men, då har också situationen varit såhär att de har ju känt sig totalt övergivna. De har inte fått några alternativ till att tjäna pengar på annat sätt. Utan då ser de, när de står och hänger här på torget, kanske ser nån som gör pengar. Vad fan, de vill också ha en ny jacka. Förstår du? Då har jag känt liksom att ”om du vill?” alltså. – Kan du motivera för dig själv att göra så med ungdomar för det kanske det är de som fem år senare, eller tio år senare, sitter där du sitter eller går igenom det du har gått igenom och har gjort det du har gjort? – Det är väl också lite att man…  jag kanske inte tänkte så klart just då. Man vill ju ofta hjälpa varandra. Och då ställer man ju upp så gott man kan. Och  idag så känner jag ju lite skuld. Jag är ju också en del av att det har blivit så. Jag har också varit med och byggt upp det här samhället, på så sätt.  September månad avslutas med ytterligare två skottlossningar på öppen gata. Oktober börjar inte bättre. En man 29-årig man skottskadades i ett ben i Angered i går kväll. (Västekot, 6 okt.)  I Göteborg har en man blivit ihjälskjuten under natten. Han hittades i en trappuppgång i Angered. (Ekot, 7 okt.) Strax efter klockan 19 var det dags för ännu en skottlossning i Göteborg (Västekot, 9 okt.) – Jag blir faktiskt lite ledsen när jag ser de här yngre grabbarna. Jag menar, se bara på mig. Jag frågade några killar – kolla på mig. Har jag nån jävla dyr bil? Har jag de där miljonerna? Bor jag i nån villa? Åker jag på semester fler gånger varje år? Har jag den där guldlänken? Nej.   Reporter Mikael Sjödell mikael.sjodell@sverigesradio.se Producent Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se