Podcast appearances and mentions of bruce handy

While the What Next team is having a holiday, take this journey with our colleagues over at Decoder Ring. What Next will be back in your feed on Monday. Adults have a long history of trying to find morals and lessons in children's literature. But what happens when a seemingly innocent book about a boy and a hungry mouse becomes fodder for the culture wars? Over the last decade, Laura Joffe Numeroff's If You Give a Mouse a Cookie has been adopted by some on the right as a cautionary tale about government welfare. In this episode, we explore the origins of If You Give a Mouse a Cookie, the history of adults extracting unintended meaning from children's books, and try to figure out how this particular kid's book became a Republican battle cry. This episode was written by Cheyna Roth. It was edited by Katie Shepherd and Evan Chung. It was produced by Sofie Kodner. Decoder Ring is produced by Willa Paskin, Evan Chung, Katie Shepherd and Max Freedman. Derek John is Executive Producer. Merritt Jacob is Senior Technical Director. In this episode, you'll hear from author Laura Numeroff, book critic Bruce Handy, economist Rebecca Christie and former journalist Max Ehrenfreund. If you have any cultural mysteries you want us to decode, email us at DecoderRing@slate.com If you haven't please yet, subscribe and rate our feed in Apple Podcasts or wherever you get your podcasts. And even better, tell your friends. If you're a fan of the show, we'd love for you to sign up for Slate Plus. Slate Plus members get to listen to Decoder Ring and every other Slate podcast without any ads. You also get unlimited access to Slate's website. Member support is crucial to our work. So please go to slate.com/decoderplus to join Slate Plus today. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Adults have a long history of trying to find morals and lessons in children's literature. But what happens when a seemingly innocent book about a boy and a hungry mouse becomes fodder for the culture wars? Over the last decade, Laura Joffe Numeroff's If You Give a Mouse a Cookie has been adopted by some on the right as a cautionary tale about government welfare. In this episode, we explore the origins of If You Give a Mouse a Cookie, the history of adults extracting unintended meaning from children's books, and try to figure out how this particular kid's book became a Republican battle cry. This episode was written by Cheyna Roth. It was edited by Katie Shepherd and Evan Chung. It was produced by Sofie Kodner. Decoder Ring is produced by Willa Paskin, Evan Chung, Katie Shepherd and Max Freedman. Derek John is Executive Producer. Merritt Jacob is Senior Technical Director. In this episode, you'll hear from author Laura Numeroff, book critic Bruce Handy, economist Rebecca Christie and former journalist Max Ehrenfreund. If you have any cultural mysteries you want us to decode, email us at DecoderRing@slate.com If you haven't please yet, subscribe and rate our feed in Apple Podcasts or wherever you get your podcasts. And even better, tell your friends. If you're a fan of the show, we'd love for you to sign up for Slate Plus. Slate Plus members get to listen to Decoder Ring and every other Slate podcast without any ads. You also get unlimited access to Slate's website. Member support is crucial to our work. So please go to slate.com/decoderplus to join Slate Plus today. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Bruce Handy joined me to discuss how to write picture books; children's literature; his book on the subject Wild Things; Goodnight Moon, Judy Blume, Willy Wonka; his first TV memories of the JFK assassination and Romper Room; reading Mad Magazine and starting his own at 10 years old; writing for the Stanford Chaparral; All the President's Men; National Lampoon; college humor mags; starting at Vogue; his Spy articles on Yuppie porn, Eric Breindel and the Playboy Mansion; Spy Magazine's 1990 tv special; most likeable Americans in 1990; Harry Shearer; The Day the Clown Cried; Jerry Seinfeld; Paul Simms; working on a Spy Prank show with Kevin Nealon; Nealon gets him an interview with Lorne Michaels to help write Update; not knowing he was hired until seeing his name in the credits; writing Mr. Subliminal for Kevin; writing jokes and a Looney Tunes desk piece for Rob Schneider; did not understand how SNL works and it leading to that piece not working; a cut bit where Kevin Nealon shows a clip of him doing Weekend Update in the 50's; Herb Sargent; Weekend Update bagel breakfasts; his affection for Norm MacDonald, Michael Che, and Colin Jost; meeting Luke Perry as a host; his wife being excited by seeing Mick Jagger perform; writing the promo for Alec Baldwin / Paul Mccartney episode; Paul's legendary Thursday rehearsal; being in the read through for Matt Foley and Unfrozen Cave Man Lawyer; how he loved to use his imagination on read through; COVID vs. WWII rationing

Adults have a long history of trying to find morals and lessons in children's literature. But what happens when a seemingly innocent book about a boy and a hungry mouse becomes fodder for the culture wars? Over the last decade, Laura Joffe Numeroff's If You Give a Mouse a Cookie has been adopted by some on the right as a cautionary tale about government welfare. In this episode, we explore the origins of If You Give a Mouse a Cookie, the history of adults extracting unintended meaning from children's books, and try to figure out how this particular kid's book became a Republican battle cry. This episode was written by Cheyna Roth. It was edited by Katie Shepherd and Evan Chung. It was produced by Sofie Kodner. Decoder Ring is produced by Willa Paskin, Evan Chung, Katie Shepherd and Max Freedman. Derek John is Executive Producer. Merritt Jacob is Senior Technical Director. In this episode, you'll hear from author Laura Numeroff, book critic Bruce Handy, economist Rebecca Christie and former journalist Max Ehrenfreund. If you have any cultural mysteries you want us to decode, email us at DecoderRing@slate.com If you haven't please yet, subscribe and rate our feed in Apple Podcasts or wherever you get your podcasts. And even better, tell your friends. If you're a fan of the show, we'd love for you to sign up for Slate Plus. Slate Plus members get to listen to Decoder Ring and every other Slate podcast without any ads. You also get unlimited access to Slate's website. Member support is crucial to our work. So please go to slate.com/decoderplus to join Slate Plus today. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Adults have a long history of trying to find morals and lessons in children's literature. But what happens when a seemingly innocent book about a boy and a hungry mouse becomes fodder for the culture wars? Over the last decade, Laura Joffe Numeroff's If You Give a Mouse a Cookie has been adopted by some on the right as a cautionary tale about government welfare. In this episode, we explore the origins of If You Give a Mouse a Cookie, the history of adults extracting unintended meaning from children's books, and try to figure out how this particular kid's book became a Republican battle cry. This episode was written by Cheyna Roth. It was edited by Katie Shepherd and Evan Chung. It was produced by Sofie Kodner. Decoder Ring is produced by Willa Paskin, Evan Chung, Katie Shepherd and Max Freedman. Derek John is Executive Producer. Merritt Jacob is Senior Technical Director. In this episode, you'll hear from author Laura Numeroff, book critic Bruce Handy, economist Rebecca Christie and former journalist Max Ehrenfreund. If you have any cultural mysteries you want us to decode, email us at DecoderRing@slate.com If you haven't please yet, subscribe and rate our feed in Apple Podcasts or wherever you get your podcasts. And even better, tell your friends. If you're a fan of the show, we'd love for you to sign up for Slate Plus. Slate Plus members get to listen to Decoder Ring and every other Slate podcast without any ads. You also get unlimited access to Slate's website. Member support is crucial to our work. So please go to slate.com/decoderplus to join Slate Plus today. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Adults have a long history of trying to find morals and lessons in children's literature. But what happens when a seemingly innocent book about a boy and a hungry mouse becomes fodder for the culture wars? Over the last decade, Laura Joffe Numeroff's If You Give a Mouse a Cookie has been adopted by some on the right as a cautionary tale about government welfare. In this episode, we explore the origins of If You Give a Mouse a Cookie, the history of adults extracting unintended meaning from children's books, and try to figure out how this particular kid's book became a Republican battle cry. This episode was written by Cheyna Roth. It was edited by Katie Shepherd and Evan Chung. It was produced by Sofie Kodner. Decoder Ring is produced by Willa Paskin, Evan Chung, Katie Shepherd and Max Freedman. Derek John is Executive Producer. Merritt Jacob is Senior Technical Director. In this episode, you'll hear from author Laura Numeroff, book critic Bruce Handy, economist Rebecca Christie and former journalist Max Ehrenfreund. If you have any cultural mysteries you want us to decode, email us at DecoderRing@slate.com If you haven't please yet, subscribe and rate our feed in Apple Podcasts or wherever you get your podcasts. And even better, tell your friends. If you're a fan of the show, we'd love for you to sign up for Slate Plus. Slate Plus members get to listen to Decoder Ring and every other Slate podcast without any ads. You also get unlimited access to Slate's website. Member support is crucial to our work. So please go to slate.com/decoderplus to join Slate Plus today. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Adults have a long history of trying to find morals and lessons in children's literature. But what happens when a seemingly innocent book about a boy and a hungry mouse becomes fodder for the culture wars? Over the last decade, Laura Joffe Numeroff's If You Give a Mouse a Cookie has been adopted by some on the right as a cautionary tale about government welfare. In this episode, we explore the origins of If You Give a Mouse a Cookie, the history of adults extracting unintended meaning from children's books, and try to figure out how this particular kid's book became a Republican battle cry. This episode was written by Cheyna Roth. It was edited by Katie Shepherd and Evan Chung. It was produced by Sofie Kodner. Decoder Ring is produced by Willa Paskin, Evan Chung, Katie Shepherd and Max Freedman. Derek John is Executive Producer. Merritt Jacob is Senior Technical Director. In this episode, you'll hear from author Laura Numeroff, book critic Bruce Handy, economist Rebecca Christie and former journalist Max Ehrenfreund. If you have any cultural mysteries you want us to decode, email us at DecoderRing@slate.com If you haven't please yet, subscribe and rate our feed in Apple Podcasts or wherever you get your podcasts. And even better, tell your friends. If you're a fan of the show, we'd love for you to sign up for Slate Plus. Slate Plus members get to listen to Decoder Ring and every other Slate podcast without any ads. You also get unlimited access to Slate's website. Member support is crucial to our work. So please go to slate.com/decoderplus to join Slate Plus today. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

This week, Paulina Prosnitz and Carolina de Armas reveal the victims of the Vogue Wedding Curse and explain how it strikes. Then Mark Seal looks at a murder scheme that shocked the seemingly unshockable state of Florida—when a millionaire real-estate developer named Sergio Pino allegedly poisoned his wife of 32 years when she demanded a divorce. And finally, Bruce Handy tells us all about the most ill-advised sitcom in television history, which was canceled after a single episode—Heil Honey, I'm Home!, a domestic comedy about—yes—Adolf Hitler. You have to hear it to believe it. See Privacy Policy at https://art19.com/privacy and California Privacy Notice at https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

In today's booklist episode, Chrissie shares 8 favorite backlist picture books that can be described as dark, weird, and funny.FEATURED TITLES: DARK // WEIRD // FUNNYThe Barnabus Project by the Fan BrothersFortunately by Remy CharlipThe Great Zapfino  by Mac Barnett and Marla FrazeeHow Dinosaurs Went Extinct by Ame Dyckman and Jennifer HarneyThe Incredible Book-Eating Boy by Oliver JeffersThe Pineapple Princess by Sabina HahnPokko and the Drum by Matthew ForsytheThe Rock from the Sky by Jon KlassenBONUS RECSIt's a Secret by John BurninghamDuckworth the Difficult Child by Michael SussmanThe Three Billy Goats Gruff  and The Wolf, the Duck, and the Mouse by Mac Barnett and Jon KlassenHow to Eat a Book by Mrs. and Mr. MacLeodWhat If One Day by Bruce Handy and Ashleigh CorrinDinosaurs Don't Exist by Mark JanssenTen Word Tiny Tales by Joseph CoelhoABSURD // PLAYFUL // WEIRD RECSTOASTY by Sarah HwangCAROL AND THE PICLE-TOAD by Esme ShapiroDIM SUM PALACE by X. FangTHE WELCOME HOME by Amy June BatesINVISIBLE THINGS by Andy J. Pizza and Sophie Miller2024 RELEASESPEPPER AND ME by Beatrice Alemagna (1/16)THE TEENY-WEENY UNICORN by Shawn Harris (2/6)I DO NOT EAT CHILDREN by Marcus Cutler (2/20)PRETTY UGLY by David Sedaris and Ian Falconer (2/27)SPIDER IN THE WELL by Jess Hannigan (3/19)MILLIE FLEUR'S POISON GARDEN by Christy Mandin (7/2)Be sure to subscribe to the show wherever you get your podcasts. You can follow the show on Instagram @bookdelightpod, follow Chrissie on Instagram @librarychrissie, and subscribe to Chrissie's monthly kidlit newsletter at librarychrissie.substack.com. 

The 70s were the Me Decade, and the 80s were the Greed Is Good decade. But what is this strange decade of the 20s we are living in now? Here at Air Mail, we're calling it “the Raging 20s,” and Bruce Handy explains why. Then John Glatt has the bizarre true-crime story of a Utah mother of three whose husband died from poisoning. She then wrote a bereavement book for kids, and you won't believe what happened next. And speaking of wild: Legs McNeil has the inside story of two very strange bedfellows. Specifically, how Kenneth Anger, the writer who influenced everyone from Led Zeppelin to Martin Scorsese, became the unlikely friend of Alfred Kinsey, the father of the sexual revolution. All this and more make this a show you won't want to miss.See Privacy Policy at https://art19.com/privacy and California Privacy Notice at https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

This week, William D. Cohan, our man on Wall Street, reveals why the head of Goldman Sachs has cozied up to a man who's built super-exclusive homes for Tom Brady, George Clooney, and other big names. Then, on the subject of property and places to hide out and unwind, our man in France, Alexander Lobrano, reports on a private island in the French Riviera that's being transformed into the setting of a luxury hotel. And finally, Bruce Handy discusses the legacy of Bruce McCall, the illustrator and Air Mail contributor who led a truly Great Life. All this and more make it a show you won't want to miss.See Privacy Policy at https://art19.com/privacy and California Privacy Notice at https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

Esquire fumbles a bombshell exposé on director Bryan Singer.  Featuring Maximillian Potter, Alex French, and Bruce Handy.To submit your KILLED story, visit www.KILLEDStories.com. 

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.  För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.  Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:  Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

This week, Ashley and Mike take a look at the Andrew Formerly Known as Prince, Queen Elizabeth's ethically tainted, money-loving, ill-behaving son, who still manages to escort her in public. Will he end up tanking the Firm for Charles and William? AIR MAIL Writer at Large Stuart Heritage joins the show to share his insights. In addition, AIR MAIL contributor Bruce Handy discusses a new biography of Michael Cimino, the genius director behind one of Hollywood's greatest masterpieces (The Deer Hunter) as well as one of its biggest bombs (Heaven's Gate). All this and more make this week's episode one you won't want to miss.See Privacy Policy at https://art19.com/privacy and California Privacy Notice at https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

This week, Ashley and Mike take a look at the Andrew Formerly Known as Prince, Queen Elizabeth's ethically tainted, money-loving, ill-behaving son, who still manages to escort her in public. Will he end up tanking the Firm for Charles and William? AIR MAIL Writer at Large Stuart Heritage joins the show to share his insights. In addition, AIR MAIL contributor Bruce Handy discusses a new biography of Michael Cimino, the genius director behind one of Hollywood's greatest masterpieces (The Deer Hunter) as well as one of its biggest bombs (Heaven's Gate). All this and more make this week's episode one you won't want to miss. View on Air Mail →

Merriam-Webster's Word of the Day for September 30, 2021 is: filial • FIL-ee-ul • adjective Filial means "of, relating to, or befitting a person's child." // Margaret's sense of filial responsibility is only part of her motivation for carrying on her parents' business; she also loves the work. See the entry > Examples: "The text purports to be Geppetto's captivity journal…. He recounts the story of Pinocchio's creation and truancy; he records [that] he continues to make art, painting portraits of lost loves and fashioning filial surrogates—lifeless, alas—out of old hard tack and shards of crockery." — Bruce Handy, The New York Times, 14 Feb. 2021 Did you know? Filial comes from Latin filius, meaning "son," and filia, "daughter"; in English, it applies to any gender. The word has long carried the dutiful sense "owed to a parent by a child," as found in such phrases as "filial respect" and "filial piety." These days it can also be used more generally for any emotion or behavior of a child to a parent.

Jesse Enniss and Kim Ingram talk with persons from two different communities who are celebrating Juneteenth for the first time. D'Andre Ash is helping to coordinate the event at Lake Junaluska and Lakeysha Medlin and Bruce Handy share the plans for celebrating in Marshville.  Learn more about Juneteenth and ways you can celebrate! Resources: Discipleship Ministries | Juneteenth Day Worship Resources (umcdiscipleship.org) Town of Marshville - Juneteenth | Facebook Marshville Juneteenth event Beyond the Books Facebook page Beyond the Books reading guide JUNETEENTH Freedom Celebration at Lake Junaluska (wnccumc.org)

Lisa Birnbach talks with guests Bruce Handy, contributing Editor at Vanity Fair and Joe Queenan, columnist at The Wall Street Journal. All three are contributors to Andrew Blauner’s The Peanuts Papers: Writers and Cartoonists on Charlie Brown, Snoopy & the Gang, and the Meaning of Life. Hear about this project, and the 5 things that make their lives better. Lisa’s 5 Things: 1. Hubbub, 2. Bamba, peanut puffs, 3. This weeks’ NYTimes Magazine advice column (here), 4. A feel good story about a community that learned ASL to accommodate a new young neighbor, 5. Vaccine in development for reversing the symptoms of Alzheimer’s and dementia.Bruce Handy’s 5 Things: 1. Collaboration, 2. New York City, 3. California, 4. Tony Bennett still being alive, 5. Age (to a point).Joe Queenan’s 5 Things: 1. Live classical music, 2.The Philadelphia Eagles, 3. France, 4. Not having a job, 5. My kids.

  A roundtable discussion of 2001: A Space Odyssey with Vanity Fair’s Bruce Handy, science writer Corey Powell, and The Pink Smoke’s Chris Funderburg, plus an interview with Georgia Tech’s history of sci-fi professor Lisa Yaszek.   Download the file here: BONUS: 2001   If you enjoy the podcast, please leave a tip! Thanks!

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, menar Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes för första gången i april 2018. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   Det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. Läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen. Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet: Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

Rediscovering the magic of reading and being read to. How stories bring us together. I read the introduction to The House at Pooh Corner. Recommended reading: The book, Wild Things, The Joy of rReading Children’s Literature as an Adult,by Bruce Handy

We were joined by Bruce Handy to discuss Wild Things: The Joy of Reading Children's Literature As an Adult his profoundly pleasurable exploration of classic childhood books. In collaboration with NYU.

The stuff you love as kids — that still deserve love when you’re grown up. Kurt Andersen talks with author Bruce Handy about how the best children’s literature can still enthrall adults — and then Bruce’s and Kurt’s kids join them to weigh in. Jim Henson always thought of his creations, the Muppets, as adult entertainment, but thanks to “Sesame Street,” they ended up being beloved by kids. And finally Kurt talks with design critic Alexandra Lange about the history of playgrounds — and how lawyers and bureaucrats have ruined fun. This episode is brought to you by the following advertisers:  American Express. Don’t do business without it. Helix, a new kind of DNA testing. Try today for a deep discount at helix.com/studio360.  Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

The stuff you love as kids — that still deserve love when you’re grown up. Kurt Andersen talks with author Bruce Handy about how the best children’s literature can still enthrall adults — and then Bruce’s and Kurt’s kids join them to weigh in. Jim Henson always thought of his creations, the Muppets, as adult entertainment, but thanks to “Sesame Street,” they ended up being beloved by kids. And finally Kurt talks with design critic Alexandra Lange about the history of playgrounds — and how lawyers and bureaucrats have ruined fun. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes för första gången i april 2018. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.  För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.  Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:  Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.  För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.  Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:  Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

  An excerpt from a Patreon-only discussion of Kubrick’s sci-fi masterpiece 2001: A Space Odyssey.  This was an extremely fun roundtable, where we covered behind-the-scenes facts, the meaning of the movie, and debated its place in movie history.   Bruce Handy from Vanity Fair, who has an article in the current issue titled “2001: A Film […]

Bruce Handy talks about “Wild Things,” and Adrian Owen discusses “Into the Gray Zone.”

Bruce Handy has made a book for us, and I can’t recommend it enough! WILD THINGS: THE JOY OF READING CHILDREN’S LITERATURE AS AN ADULT is a treasure. His publisher calls this book a love letter to the greatest children’s books, and I concur. Show Notes