Podcasts about punkare

Punkare, beatniks och kristna subkulturer kan ta över världen. Men att den samtida litteraturen tillhör dem är ett missförstånd, menar Torbjörn Elensky. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Kultur är ett vanskligt begrepp. Antingen är det för smalt, och omfattar bara det som personer som är ointresserade av sådant kallar finkultur, eller så är det för brett, och inbegriper i stort sett allt mänskligt. För att skapa ordning kan man försöka specificera med olika förled, vilket Horace Engdahl gjorde i det tal han höll 2006, med den insinuanta titeln Högkultur som subkultur?Hade han rätt?Ja, om man får tro flera av vår tids skribenter. För sjutton år efter att det hållits trycktes talet på nytt i tidskriften Essä, med ett flertal tillhörande kommentarer. Även om vissa av författarna tog visst spjärn mot Engdahls tankar så stod den övergripande bilden klar: Högkulturen var marginaliserad till subkultur.Åh, jag kan verkligen önska att det stämde. Men tyvärr tror jag inte det. För även om Horace Engdahl talade om högkultur, så syftade han på något mycket snävare: Den konstnärligt relevanta skönlitteraturen. Det han egentligen ondgjorde sig över var hur den marginaliseras. Och då framstår talet om subkultur som ett försök att göra litteraturen cool, som ett sista räddningsförsök. Ge den förnyad vitalitet.Litteraturen har ju dock fortfarande viss status, som upprätthålls inte minst av Svenska Akademien, vilken omger den med en air av finhet. Vilket kan vara en del av problemet. Subkulturer kan vara elitistiska, men de uppstår aldrig i eliten.När vi pratar om kultur måste vi inse att villkoren för de olika konstarterna är helt olika. Konstmusiken lever nästan helt på offentligt stöd, men den är samtidigt ytterst vital, med verkligt internationell relevans. Dess publik är global och kan därför bli väldigt stor, även för sådant som uppfattas som smalt. Den kan vara exklusiv, men är inte någon subkultur. Konsten - måleri, skulptur, installationer, koncept och så vidare - fungerar på flera olika sätt, det finns så att säga olika nivåer. Men talar vi om den verkligt framgångsrika är det en dynamisk blandning av kritik, privata samlare och offentliga institutioner som lyfter konstnärskap till kändisskap. Konsten har länge präglats av sin unika marknadssituation, men den är verkligen inte på väg att bli någon subkultur. Där finns fortfarande pengar, och inte i gamla stiftelser, utan från nya, superrika elitkonsumenter. Att det på ett par decennier i Stockholm öppnade tre privata konsthallar säger allt. Det är knappast några obskyra rockklubbar.Filmen då? Det finns högkulturell film som visas på festivaler världen runt. En del kan få kommersiellt genomslag. Det är den nyaste av konstformer, och i den samsas en folklig mångmiljardmarknad, nationella prestigeprojekt, geniala auteurer och kommersiell smörja. Det finns filmklubbar med subkulturell prägel, men filmkonsten är inte någon subkultur.Litteraturen är speciell på flera sätt. Under årtusenden är det varit härifrån de andra konstarterna fått sina motiv. Nationella gemenskaper vilar ofta på just litterära verk, Italiens Dante, Englands Shakespeare, Tysklands Goethe. Under ett par hundra år har den skönlitterära prosan utgjort kulturens centrum. Det är den folk först tänker på då de tänker på kanon. En konstart som länge kunde förena exklusivitet och prestige med en stor marknad. Nu har den emellertid på mindre än femtio år, snabbt tappat stora delar av sin publik och sin prestige. Vad blir då kvar? Blir den en subkultur bara för att den blir mindre? Är det inte snarare så att den är på väg att bli irrelevant?För en företeelse blir inte en subkultur bara för att den är smal. Det räcker inte. Subkulturer arbetar med särskilda uttryck både för att skapa gemenskap inom gruppen och avskärma dem som inte hör till: klädsel, musik, uttryck, gester. Visst kan man inkludera historiska rörelser, men de mest typiska och kända subkulturerna är alla delar av den ungdomskultur som började utvecklas efter andra världskriget. Beatniks, hippies, mods, skinheads, punkare, synthare, hiphopare och så vidare. Lätt identifierbara. Ofta bildades de av ungdomar från arbetarklassen, som ett sätt att utveckla självkänsla och gemenskap i opposition mot de vuxna och samhällets auktoriteter. De har dessutom vanligen varit fientliga sinsemellan. I början av 80-talet var det stora slagsmål mellan punkare och kickers, till exempel. Är det detta som väntar litteraturen? Slagsmål kanske vore bättre än ljum samstämmighet åtminstone. Men nej, jag tror inte det.Punken är medelålders, men fortfarande kan man se tonåringar glida över Sergels torg med skinnjacka med nitar och anarkist-A:n. De vågar kanske inte använda riktiga säkerhetsnålar i näsan, eller måla svastikor på ryggen längre, men ändå. Subkulturer har i våg efter våg präglat nya generationer och de har ofta gått från att vara små och utmanande till att påverka hela kulturen i vid mening. Beatniks blev mode på nolltid. Hippies befriade vår sexualitet. Punken gick från att vara ett långfinger mot alla över huvud taget som var äldre än 15 till att på djupet påverka mode, design, konst, musik, inte minst genom idealet att göra det själv, do-it-yourself. Är Horace Engdahl på väg att bli punkare? Drömmen om subkulturen är drömmen om ungdomen. Men det enda säkra är att vi alla bara blir äldre.Nästan all kulturell förnyelse efter världskrigen har bubblat upp från subkulturerna. Och går man längre tillbaka och vidgar begreppet gäller detsamma den heroiska modernismens pionjärer, surrealister, dadaister, futurister och andra som ville omstörta hela det existerande etablissemanget. Även 1800-talets dekadenter och dandyer, romantiker och revolutionärer var på sätt och vis subkulturer, som med tiden tog över. Stravinskys Våroffer buades ut på premiären och impressionisterna, som numera pryder så många affischer, muggar och bordsunderlägg att de blivit uttjatade, refuserades av de högkulturella experterna och öppnade sin egen salong istället, som riktiga punkare. Det går att hitta flera exempel på hur subkulturella strömningar tagit över hela samhällen. Kristendomens framväxt under senantiken är ett paradexempel: från att ha varit slavars, kvinnors och förtrycktas religion svällde den och tog på några hundra år över hela Romarriket.Det skulle kunna komma en litterär subkultur. En ny grupp romantiker, med utmanande kläder och interna tidskrifter. Visst. Men högkulturen, och särskilt litteraturen, håller inte på att bli någon subkultur. Den håller på att bli marginell. Jag hoppas fortfarande på förnyad vitalitet i skönlitteraturen, även om den aldrig igen blir den massmarknadsprodukt den var under halvtannat århundrade. Men den förnyelsen, som kanske redan pågår långt ifrån salongerna, i någon subkultur i en förort till Jakarta, kommer vi inte att känna igen förrän den redan är på väg att bli mainstream. Det enda säkra är att kulturell förnyelse aldrig har presenterat sig redan lagerkrönt.Torbjörn Elenskyförfattare, kritiker och essäistKällorTidskriften essä nr 19-20 2023: Högkultur som subkultur? Red. Emi-Simone Zawall.

VEM: Titus Paar EPISOD: 37 (Säsong 3 avsnitt 2) EN PODD AV: Simon Kölle www.linktr.ee/simonkolle PRODUCERAS AV: Simon Kölle & Amir Noghabai SÄSONG 3 GÖRS I SAMARBETE MED: FrameSage, med hjälp utav FrameSage kan du finansiera ditt filmprojekt.  Besök www.framesage.com  Om Episoden:  I detta avsnitt av Filmbranschpodden möter vi den dynamiske filmskaparen Titus Paar, en regissör och manusförfattare känd för sin orädda stil och sitt kompromisslösa berättande. Redan som 15-åring blev han den yngste svensken att regissera en långfilm som visades på bio, och sedan dess har han skapat actionladdade filmer, dokumentärer och genrefilmer som Legend of Dark Rider, Fear of the Woods, Living with the Secret Kogi Tribe, We Hunt Giants, Mormor är en Punkare och The Perfect Weapon – hans Hollywood-debut med Steven Seagal, som toppade Netflix i USA. Titus delar med sig av sin resa – från de första lågbudgetfilmerna i Kålmården till att skapa monsterfilm i norrländsk vinterkyla och navigera kulturkrockarna i Hollywood. Vi pratar om genrefilmens plats i Sverige, vikten av att hitta sin röst, konsten att sälja in projekt och hur man bygger ett team där alla är med på resan. Med sin punkiga energi och osvikliga passion för film har Titus sålt sitt hus för att kunna göra en film, jobbat med några av branschens största namn och inspirerat otaliga filmskapare. Han berättar om varför han kallar sitt team för "soldater", varför han undviker studios och föredrar att filma i verkliga miljöer, och hur han har lärt sig att säga nej som regissör. Avsnittet är avskalat, ärligt och fyllt av ovärderliga insikter – om att karva ut sin egen väg, att våga satsa och att aldrig ge upp sin passion.

Vi surrar vidare, tjo och tjim och allt det där i vanlig ordning. Vi ringer upp Agges morsa för att prata om dynamiken mellan Raggarkulturen och Punkare, sen så plingar vi även våran käre Västkustkorre Sebastian Röv som bjussar på lite pilsnerbilar och skåpiga raggarträffar.

Han har släppt en skiva om året i 30 år, och är nästan tiofaldigt utgiven poet. Men Luleåsonen Mattias Alkberg ser sig fortfarande som en underdog. Varför då? När Grammisgalan 2010 nominerade indierockbandet The Bear Quartet i kategorin Årets manliga pop fick de ett ilsket brev tillbaka där, signerat frontmannen Mattias Alkberg, som tackade nej till nomineringen."Vi vill inte ha med Er att göra. Vi tycker att en ursäkt vore på sin plats. Säg förlåt. Vänligen, The Bear Quartet".Och så har det ofta varit med Mattias Alkberg. Iallafall den offentliga bilden. Han anpassar sig inte, ställer sig aldrig in. Han gör som han vill och står gärna vid sidan av, retas och skapar dålig stämning. Men är det verkligen hela bilden?"Jag kan inte gå runt och tänka att jag betyder något"I över 30 år har han ständigt producerat ny musik, som soloartist eller med bandet Mattias Alkberg BD. Men trots att kritiker älskar honom har den stora kommersiella succén uteblivit, och pengar är ett ständigt huvudbry. Ett faktum som, visar det sig, döljer både smärta – och skam.Självkänslan och att stå i vägen för sig själv blir ett tema i den här Söndagsintervjun, som börjar på Norrbottensteatern i Luleå, där han i sommar spelar Barbro Lindgrens Loranga. Men också att välja humor över ilska, och att sväva mellan liv och död – och ta sig tillbaka.Programledare: Martin Wicklin.Producent: Fanny Hedenmo.Kontakt: sondagsintervjun@sr.se

Meja, Nathalie och Roger - tre generationer KISS-fans Roger trollade med Gene Simmons, svarar på alla våra frågor. Berättar om hur man samlar och förvarar KISS-plektrum, samt om sina egna bokprojekt. Berättar om varifrån alla KISS bootlegs kommer, samtidigt ger han oss förklaringen på varför vissa vinyler låter dåligt och andra inte. Nathalie berättar varför hon är helt digital när det gäller KISS-skivor och berättar om oerhört vackra KISS-smycken. Å Meja då? Ja, hon är också med! Gäst: Roger Nilsson & Natalie Nilsson Allting vi pratade om: Alive!, Destroyer, Åhléns, Domus, Rock And Roll Over, kalkera, KISS 1983 Stockholm, KISS i Stockholm 1984, Kiss i Göteborg & Stockholm 2022, David Cassidy Gröna Lund 1974, KISS på Stockholm Stadion 1997 båda dagarna, skavsår, Kiss i Stockholm 2008. Doc, Skalman, Robert Hultman, Kiss på Arlanda 1984, Bruce Kulick, bergsprängare, Eric Singer, Gene Simmons, Paul Stanley, Poster, Ulf Lorentzi, Grand Hotel, Strand Hotel, Båtsightseeing med KISS, Gene Simmons Family Tree, Trolla med Gene Simmons, Olle Linderholm, Kiss i Frölundaborg 1988, Sheraton Stockholm 1988, Eric Carr, Kings of the Sun, Badlands, Gene Simmons i Stockholm 2018, Robbie Williams 2017, Ryan Cook, Vincent, Kiss på Globen 1996, Say Yeah!, Kiss ballonger, KISS plektrum, KISS böcker, Keith LeRoux, Johan Carlén, Creatures of the Night-box, Impera plektrum, Still on fire, Shout it loud, KISS I Sverige, KISS Bootlegs, They only come out at night, KISS Bildskivor, Backstagepass, Titta vi opererar ("Youngs doctors in Love"), KISS Meets the Phantom of the Park, Egna KISS-böcker, Roney Lundell, Ghost, Rågsved, Punkare, Grisen Skriker, Gene Simmons - ***hole, Rival Hotel Stockholm 2004, I Still Love You, Torpedo Girl, The Elder, Adam & the Ants, Nina Hagen, Creatures of the Night, I Love It Loud, Saint and Sinner, Charisma, Black Diamond, We Are One, Journey of a 1.000 Years, Stand, Domino, KISStory, Kiss auctions , KIssin' Time, Arjen Alkemade, Gene plektrum från 1984, Creatures plektrum, Unmasked plektrum, KISS fotobok 1984, 1987 och 1988 Frölundaborg & Stockholm, Chris Lendt, Smashes Thrases and Hits, 10 kr sedlar med KISS autografer, KISS-pärlarmband (soloalbumen), Pärlgården, KISS Ringar, KISS i 3D, Parasite 3D med Cherie Currie, Porkys, Polyester, John Waters, Hairspray, Rammstein.

Gänget gästas av Pierre Durrani. Pierre är före detta medlem i islamistiska Muslimska Brödraskapet, samt medförfattare till den kritiserade MSB-rapporten om Muslimska Brödraskapet. OBS. Det här är inte hela avsnittet. Vill du få tillgång till fullversionen av våra avsnitt och alla exklusiva avsnitt? Stöd oss på Patreon. Sista Måltiden Swish: 123 605 59 90  Är du Patreon och vill få tillgång till alla avsnitt i sin helhet? Vill du bli Patreon för att få tillgång till allt? Tryck här. Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

Gänget gästas av Pierre Durrani. Pierre är före detta medlem i islamistiska Muslimska Brödraskapet, samt medförfattare till den kritiserade MSB-rapporten om Muslimska Brödraskapet. OBS. Det här är inte hela avsnittet. Vill du få tillgång till fullversionen av våra avsnitt och alla exklusiva avsnitt? Stöd oss på Patreon. Sista Måltiden Swish: 123 605 59 90  Är du Patreon och vill få tillgång till alla avsnitt i sin helhet? Vill du bli Patreon för att få tillgång till allt? Tryck här. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Avsnitt 9! Vi ställer spännande frågor till varandra och hänger ut våra föräldrar lite grann... Outro: Shawn Mendes - If I can't have you Intro: Many Ways - Ferry Corsten

Facebook - Tofsgang Mail - simonovictorpodcast@hotmail.com   Relevanta avsnitt till dagens snack.Avsnitt 22 Punkare och gästAvsnitt 39 KnivattackenAvsnitt 58 Fuckboy dejtAvsnitt 59 Hur gick dejtenAvsnitt 62 Porr

Ett av de spel vi väntat på i fler år nu har äntligen släppt gameplay på sitt spel. Vi är också fulltaliga med mig Andreas, Christian och Fredrik efter att ha varit splittrade i två veckor. Nya spel har blivit inhandlade och en del nyheter att dela med oss av i veckans avsnitt. 

”Punkare i kostym” kallade vi Douglas Roos. Han gillade det. Som grundare och ägare av Nyheter 24 har han alltid varit en person som vågat gå på tvärs med rådande konventioner och ordning. Douglas kommer från relativt enkla förhållanden och berättar öppenhjärtigt om hur det är att vara en ”potatis och sås-kille” i en värld av oxfilé och dyra kostymer. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den här veckan fyller podden 3 år och vi har då äran att sitta ner och prata med vinnaren av priset ”Årets punkare inom skolsverige 2018”. Årets punkare 2018 är ingen mindre än rektorn Göran Törnqist som brinner för civilkurage, inkludering, respekt för andra människor och att stå upp för det goda! Lyssna till hur han agerat mot nazister som hotat honom, hur det är att gå runt med larm och att möta nazisterna i en rättegång.

En barndomskompis gästar så det blir mycket prat om gamla minnen samt om nutidens punkare! Facebook - Tofsgang Mail - simonovictorpodcast@hotmail.com

Marcus Birro är motsatsernas man. Nykter alkoholist. Urgöteborgare bosatt i Stockholm. Punkare och kristdemokrat. Italienare i skäl och hjärta, men så pursvensk i sitt författande att han efter sin senaste roman jämfördes med nationalhelgonet Ulf Lundell. Och, just det, författare som tagit mer intryck av musiker som punkikonen Joakim Thåström och Joe Strummer från The Clash än av andra skribenter. I veckans ”Gerts Värld” möts två män som har en hel del gemensamt, från kärleken till fotboll och kvinnor, via krönikerande i kristen press, till slutsatsen att ingen av dem vet riktigt vad de ska bli när de blir stora.

Årets punkare inom skolsverige 2017!! Denna spännande och åtråvärda titel gick i år till Maria Wiman och i veckans avsnitt får vi lyssna till hur hon skapar engagemang och lust hos eleverna så att de växer och utvecklas. Vi samtalar även om hur du som pedagog kan gå från stora projekt till mindre vardagliga genom ett entreprenöriellt förhållningssätt. Och hur gick det egentligen till när Marias klass lyckades rädda UR:s program " Geografens testament”?

Den här veckan gästas Anne-Lie Rydé av bröderna Rongedal, som berättar om dramatiken i Melodifestivalen, samarbetet med Ted Gärdestad och det aningen misslyckade försöket att bli punkare. Med fejkade säkerhetsnålar genom kinderna, träskor och avklippta jeansjackor försökte Henrik och Magnus Rongedal att framstå som farliga punkare - men insåg snart att de borde satsa på ett annat kort. Nu har det sjungande och dansande tvillingparet deltagit i alltifrån Melodifestivalen - där de slog igenom som underdogs - till Körslaget, Så ska det låta och Göteborgsoperans uppsättning av Chess. De har turnerat landet runt och skaffat sig en trogen skara fans. I Jukeboxen med Anne-Lie Rydé berättar de om uppväxten i värmländska Molkom, hur det är att alltid ses som "tvillingen" och samarbetet med några av Sveriges största musiker. Visste ni till exempel att det är Magnus Rongedal som sjunger med Ted Gärdestad i "Himlen är oskyldigt blå"?

I denna veckas avsnitt pratar Nisse och Christopher om finska stereotyper, en potentiell stalker, kallpratstjafs, en föreläsning, ickeskabb, nytt material, golfaggressioner, revisorer, skärgårdsskrattet och lite om Carl Stanley. Ni når oss som vanligt på info@nadda.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vivienne Westwood (1941-) är modeskaparen som har lyckats med att både ge stil åt den anarkistiska punken och få den adliga titeln Dame, av den brittiska drottningen, som tack för sina insatser för landets kultur. Och det trots att det var hon som skapade kläderna till det band som en gång rimmade god save the queen med fascist regime, Sex Pistols. Idag driver hon ett globalt lyxmärke inom mode, men hon hävdar med bestämdhet att punkig, det kommer hon alltid att förbli. Mer om Vivienne Westwood, och hennes stil, hör ni i veckans program. Vivienne Westwood kallar sig idag för ”klimatrevolutionär” och lägger ner mer tid på filantropi och miljöfrågor, än mode. Den biten håller hon på att fasa över till sin man, Andreas Kronthaler, med vilken hon gifte sig med vid femtio års ålder. Och ja, han är hälften så gammal. Hennes designstil har genom åren pendlat mellan punk och pirater till franskt 1700-tal, så som det är skildrat på porträtt av konstnärer som Watteau och Fragonard. Det vill säga mycket korsetter, rosetter och krinoliner, men i modern tappning. Och hon har använt sig av så mycket tweed i sina kollektioner att hon nästan på egen hand håller uppe den brittiska tweedindustrin. De har tackat henne. Hon älskar dessutom skotskt tartanmönstrat. Till sin kollektion Anglomania, hösten 1993/94 skapade hon sig ett eget tartanmönster, Westwood MacAndreas, döpt efter sin man. Just nu är Vivenne Westwood lite extra i ropet då en ny – eller faktiskt den första riktiga och godkända – biografin om henne har utgivits i Storbritannien, skriven av Ian Kelly. Mumma för den som vill veta hur arbetsfördelningen egentligen såg ut mellan henne och hennes gamle partner, Malcolm McLaren. Han pratade, hon skapade, skulle man kunna säga. I programmet får vi höra hur det är att jobba för Vivienne Westwood idag. Vi har träffat Mårten Andreasson som arbetat för Vivienne Westwood i hennes coutureateljé i London. Vi har också träffat skådespelaren Claire Wikholm, som är ett fan. Och så har vi mött en designer som kallar sig för ”Polens Vivienne Westwood”, Kas Kryst. Veckans gäst är Cia Jansson, modechef på tidningen Elle.

Om Indonesisk punk och om Tolkiens inspirationskällor. Med Urban Björstadius. Indonesisk punkmusik tar just nu punkare i övriga världen med storm. Den indonesiska punken ses inta bara som något exotiskt utan som något mer äkta som ligger närmare de ursprungliga punkidealen. Sociologen Erik Hannerz säger att tvärtom mot vad man tidigare ansett så handlar inte punken om att reagera mot vissa särskilda saker i samhället, som orättvisor eller sociala problem. Om det vore så skulle ju punken se olika ut i olika samhällen som till exempel i Sverige och i Indonesien, men så är det inte. Tvärtom skapar punkarna själva en bild av vad de är och vad de är emot, oavsett hur samhället runt omkring dem ser ut. I veckan är det premiär på nya Tolkienfilmen Hobbit: Smaugs ödemark, och som vanligt när det gäller Tolkien så kommer vi att kunna se mängder av referenser till både medeltida berättelser, bibliska historier och fornnordiska sagor. När Tolkien skapade sina berättelser och sina världar så hämtade han nämligen ofta stoff från sin akademiska forskning i filologi berättar religionshistorikern och Tolkienkännaren Tommy Kuusela. Programledare är Urban Björstadius.

Vi är trettinieee. Men inget tappat självförtroende! Vecka 42 i världen vi kallar Lagersten & Sidén går i byxans och lyckans färger. Följande stod på dagordningen: 1. Byxor, det är svårt för alla förutom möjligtvis punkare att hitta välsittande byxor. … Läs mer →