Podcasts about fotbollsf

Polisens kommunikatörer kommunicerar att de inte kan förhöra döda. Trump krossar världens porslin med bravur och vem tror vi blir vinnare? Kanske spelas just nu inte bara möjligheten bort att stoppa Putin, utan även att kväsa Iran och balansera Kina. Danskar erbjuder sig köpa Kalifornien. Trump borde sälja, Vadan denna kärlek till halvautomatiska vapen, som bara varit i svenskarnas ägo i ett och ett halvt år? Vi anar nästa löjliga amerikanisering av Sverige. För oss som gjort lumpen är inte vapenvård så kul. Inga boer köar åtminstone ännu för att få asyl i USA och varför skulle de det: de har varit här lika länge som många svarta. Korruptionsvarning i Region Stockholm och Göran Persson är en aktieägare. Samtidigt har Sverige sjunkit i listan över de minst korrumperade länderna och ligger nu sist i Skandinavien. Vi försöker få bort Copilot i Microsoft Word — vi vill inte bli uppfostrade av våra korkade appar — men anar att det är näst intill omöjligt. I allt tal om mammakorvar, minns Nina Lekanders lovtal till den gamla pälsen. Johan har sett the Brutalist och är imponerad. FotbollSförbundet — ja, det borde vara ett s där — sparkar Reinfeldt, en egyptier smugglar antikviteter och Trump vill göra skulpturpark med Ingrid Bergman. Kanske ska vi återuppta kampanjen för en ryttarstaty av Göran Persson på en ko, nu med fickorna fulla av sedlar. Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En av våra favoritgäster, Tommy Lundberg, är tillbaka och denna gång tar vi upp två ämnen som vi varit inne lite på även i tidigare avsnitt, talangutveckling och könsindelning inom idrotten. Först blir det en lång diskussion kring hur biologisk mognad kan misstas som talang inom idrotten. Hur idrottare som tidigt identifieras som talanger kanske i själva verket mest är tidigare än sina lagkamrater när det gäller biologisk mognad. Vi kommer in på nyttan av att därför försöka ha koll på hur olika spelare ligger till rent mognadsmässigt både för att få en något bättre möjlighet att faktiskt isolera ut det som är talang från tidig mognad, och för att eventuellt dela in träningsgrupper efter just mognad istället för ålder. Efter det kommer vi in på frågan kring könsindelning inom idrotten. I avsnitt 318 har vi tidigare fokuserat på transidrottare inom idrotten medan det här avsnittet helt kommer att handla om kvinnor med DSD. DSD innebär att man inte utvecklar alla typiska könsdrag som vi associerar med kvinna eller man. Dessa personer kan därför ibland bli tilldelade ett kön vid födseln medan deras biologi är det motsatta, framför allt efter puberteten. Den här frågan blev aktuell under OS och vi tar därför upp både bra och dåliga uttalande som kom under den tiden från olika håll. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta och tidigare avsnitt. Hålltider (00:00:00) Introsnack kring träning och transport av barn mellan aktiviteter (00:07:32) Tommy Lundberg är tillbaka (00:08:53) Farorna med att uttala sig som forskar utanför ens egna speciella nisch (00:10:28) Frågan kring talangutveckling och biologisk mognad (00:16:35) Indelning efter fysisk mognad kan ge skev indelning efter psykologisk mognad (00:21:43) Hur man bedömer den biologiska mognaden hos spelare (00:27:54) Vad är vinsterna med att dela in efter biologisk mognad istället för att bara nivåindela? (00:35:15) Går det att utvärdera hur bra en spelarutbildning fungerar? (00:49:11) Vad innebär future team landslaget? (00:58:12) Fotbollsförbund är överlag positiva till att man tar större hänsyn till biologisk mognad (01:01:32) Hur kan man som ledare börja mäta biologisk mognad? (01:04:26) Tidig mognad hos tjejer har inte lika stor inverkan (01:08:36) Kontroversen kring DSD inom OS (01:12:40) Varför DSD inte har något med trans att göra (01:17:58) Varför bryr vi oss om manlig fördel när vi inte bryr oss om andra genetiska fördelar? (01:26:36) Om en idrott säger att de ska ha olika kategorier så måste de drar en gräns mellan dem (01:32:19) Varför idrotten inte egentligen inte behöver dela upp efter en könsdefinition (01:41:09) Om man ska utföra screening, när ska man då börja med den?

Måndag och nytt avsnitt till er alla. Vi pratar om AFC:s chanser till att kvala sig kvar i Superettan. Vi surrar, hockey och så pratar vi upp torsdagens stekheta derby i Stiga Sports Arena mellan HK Eskil och GP, vi ringer helt enkelt upp Johan Jonsson och Elliot Stråle för att elda igång det hela. Vi ringer även upp Mackan på Södermanlands Fotbollsförbund för att reda ut tvångsdegradering.Tack för att ni lyssnar på oss.

Mats och Jesper är lämnade till sitt öde och diskuterar allt från Ancelotti till mazariner. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 57e frukosten Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

K har många gulliga historier om sina tre barnchippen har varit med i en Youtube-inspelning med ett superstort stockholmsmediacrew. FotbollsVM nästa år ska gå i Australien men får alla pengar från Saudi. En materialare blev invald i hockeyns Hall of Fame. Danmark ska bli bättre på att komma åt en mycket liten grupp huliganer. Fredrik Reinfeld kanske troligen ska bli ordförande för Fotbollsförbundet

Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!För oss är det ALLTID säsong.Därför trummar Studio Allsvenskan på med avsnitt nästan varje dag hela veckan.I dag handlar det om vår resa till Göteborg och Kamratgården förra veckan, och om Birros besök på det stora seminariet i Skövde som Västergötlands Fotbollsförbund ordnade.Henke tipsar om en ny fin italiensk krog också.Sedan kastar vi oss över alla klara övergångar och ihärdiga rykten.Det rör som mest på sig i AIK men det är rörelse i Degerfors, i Bajen, i Värnamo, i Elfsborg, Mjällby och IFK Norrköping också.Det är turbulent i Kalmar och vi snackar om att spika ner epitetet " Människa Först". också när det blåser.Studio Allsvenskans bjuder varje månad på ett fulltankat Silly-avsnitt. Finns ute för alla överallt.Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En symbol i en dödsannons, ett vajande strå i motljus på sociala medier. Boel Gerell reflekterar över de utskurna fragmenten som vi och andra gör till berättelsen om vårt liv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2021-03-22. Hörrudu, ska du inte ta en bild? Det är helt fantastiskt ju!Mitt sällskap pekar pockande mot horisonten och havsbandet där solen just är på väg att gå ner. Och jag lyfter motvilligt mobilen, bara för att sänka den igen. Det går inte, är för ljust, för långt borta och för mycket. I stället sätter jag mig på huk i strandrågen och fokuserar på ett enda glänsande strå i motsol och försöker hålla mobilen alldeles stilla så att varje blänk i den egentligen oansenliga växten ska gå fram.Kvar efter kvällens timslånga promenad blir det ensamt vajande strået, putsat, filtrerat och arkiverat i Instagrams herbarium av komprimerade och hårt beskurna minnen. En behändig kvadrat, kant i kant med andra kvadrater som tillsammans bildar något slags berättelse om ett liv. Från promenaden vid havet saknas inte bara den alltför höga himlen utan också skavsåret på vänster lilltå, efter sandalerna som aldrig suttit riktigt bra.Det alltför stora och det alltför lilla hamnar gärna utanför bilden tillsammans med allt annat som spretar åt olika håll och är stort och litet samtidigt. I prydliga rader lägger sig rutorna efter varandra tills det sista fotografiet oundvikligen tagits och det blivit dags att summera resultatet. Vilken av alla dessa bilder representerar bäst helheten? Är det den bästa bilden? Det oftast förekommande motivet? Det som enkelt och lättfattligt kan begripas eller det som vi tror oss veta att fotografen kände mest för?På just detta centrala och mest viktiga tänker jag när jag bläddrar genom tidningens söndagsbilaga och låter blicken vandra över dödsannonserna, som fyller bakvagnen av papperstidningen. En symbol, en vers och några personliga rader: vår älskade, vår mycket älskade, vår far, bror, morfar, farfar, farfarsfar. Mitt allt. Komplexa känslor kokade ner till några enstaka ord, decenniers relationer reducerade till en handfull roller. Och så symbolen på det, som i en enda stiliserad silhuett ska summera ett helt liv.Hur väljer man egentligen? Vad var det viktigaste? Fotbollsföreningen? Partiet? Hunden, den älskade taxen. Kanske veteranbilen, som polerades högblank inför premiärturen i vårsolen. Golfklubborna? Trumpeten eller jaktgeväret. Eller den där ensamma blomman i motljus, dagen på stranden när himlen tycktes för stor. I samma ögonblick som människan går ur tiden rämnar den motsägelsefullt sammanfogade helheten i skärvor, svartsjukt förvaltade av dem som blir kvar. I brist på verklig kunskap antar vi, jämkar samman och lägger till rätta tills det som vi uppfattar som ett faktum i hög grad också är en lögn. Sanningen, om någon sådan finns, får i stället sökas i detaljerna.I det lilla och fortfarande skarpa. I slitaget på knäna i trädgårdsbyxorna, efter ett oändligt antal timmars lukande i rabatterna. I doften som dröjer sig kvar i en morgonrock och de sju raderna på ett vykort som skickades för snart femtio år sedan. Människan är inte längre där men i stilen finns handens rörelser och i ordvalet rösten och för ett kort ögonblick kan något återigen komma till liv.När författaren och kulturjournalisten Marit Kapla tar sig för att skildra den värmländska orten Osebol och dess invånare i boken med samma namn, är det till språkets potential att härbärgera verkligt liv hon sätter sin lit. Den stora berättelsen saknas, det som ges är fragment och brottstycken som talar lika mycket genom sitt innehåll som genom sina glapp och tystnader.  Luften går igen i det grafiska uttrycket och sättningen av texten som mest påminner om prosalyrik.Klassificeringen av boken är intressant, för när den gav Marit Kapla Augustpriset 2019 var det i kategorin skönlitteratur. Men på landets bibliotek sorteras verket ofta in som lokalhistoria och i bokhandeln går det att hitta under memoarer och biografier. Glidningen säger något om det bedrägliga i perspektivet, på ytan en samling till synes rakt återgivna citat från byns invånare. Och samtidigt ett hårt beskuret urval, som bara lämnar en bråkdel kvar av det som ursprungligen sagts.Så vad är då det viktigaste, i en människas berättelse? I Osebol är det ofta det till synes ovidkommande som består. Tillfälligheterna, som gör livet. Små företeelser som i förlängningen får stora konsekvenser. Butiken som slår igen i byn, ett pulserande hjärta ska det visa sig, som hållit orten vid liv. Vattenpölen som lastbilen väjer för den där dagen, för att inte stänka ner den gamle mannen. Varvid släpet kränger över till andra sidan vägen och krockar med en mötande bil. Små saker, som en vattenpöl. Och samtidigt, om inte pölen varit.Ett efter ett lyfts minnena upp på kaffebordet, vänds och vrids och det är inte bråttom. Strax bakom de levandes ryggar dröjer de döda kvar. Närvarande i tingen, som nyss var deras. Husen och marken som människorna brukat i generationer. Tiden är ingenting. Som verk har Osebol mer gemensamt med den grekiska antologin än med dagens hastigt förbiflimrande litterära klotterplank täckta av läppstiftsmärken, selfies och krognotor.Platsen är periferin, vinkeln retrospektiv och just i det specifika och intimt privata blir erfarenheterna allmängiltiga. Fast förankrade i just dessa människor och denna ort och ändå till synes tidlösa, tyngdlöst svävande över sidorna. I den grekiska antologins gravskrifter för jaget ordet och genom ett liknande perspektiv gör sig den amerikanske författaren Edgar Lee Masters till tolk för de döda som vilar i sina gravar i den numera kanoniserade och drygt sekelgamla samlingen Spoon River Anthology.En besläktad berättarmodell använder Börje Lindström i lyriksamlingen På kyrkogården i södra Lappland från 2020. Ur jagets djup klingar de dödas vittnesmål om hårt arbete, gamla oförrätter, svek och svunnen kärlek. Allt silat genom lager av tid och mull och med bara återskenet av den en gång bländande dramatiken kvar. Liksom i Osebol får vi förståelsen för glesbygdens villkor på köpet. Den stora ledan och lyckan i att höra till en plats och vara den som stannar när andra går.Också i Kjell Espmarks senare författarskap väcks de döda till liv igen. I samlingsvolymen En sky av vittnen från 2020 skildras världshistoriens stora händelser genom ögonen på dem som var med. Greppet är effektivt och texterna virtuosa och ändå blir de mänskliga konturerna märkligt vaga. Så är det heller inte på skärpan i detaljerna författaren fokuserar, utan på det större perspektivet. Av människorna blir exempel som ger dramatiken ett ansikte som det heter. Medan Kapla och för den delen Lindström utgår från ansiktet och låter det tala för sig själv.En fråga om fokus och perspektiv, alltså. Grässtrået eller himlavalvet. Den stora berättelsen eller skärvan av ett liv. I sprickorna ges utrymme för läsaren att gå in och göra världen till sin. Var och en med sina vattenpölar, som så lätt hade kunnat undvikas. Om vi bara vetat. I efterhand växer pölen och blir något mer än en pöl. Blir en symbol och en punkt som förblir skarp när allt annat grumlas, slätas ut och går upp i vartannat. Och som vi först när allt är förbi, förstår var det verkligt viktiga.Boel Gerell, författare och kritikerLitteraturMarit Kapla: Osebol, Teg Publishing, 2019Edgar Lee Masters: Spoon River Anthology, Macmillan & Co, 1915Börje Lindström: På kyrkogården i södra Lappland, Heidruns förlag, 2020Kjell Espmark: En sky av vittnen: Låna mig din röst, Norstedts förlag, 2020

Domslut i fotboll har alltid och kommer alltid diskuteras och vi är nog alla var till mans lite av experter på olika regler och kan lätt fatta de korrekta besluten från TV soffan eller från läktaren. I veckans avsnitt av Blått Snack har Hasse och Ole bjudit in domaren som dömer över  domarna och har koll på allsvenska domare i Skåne, domaransvarig i Skånes Fotbollsförbund Jörgen Berggren. Det blir ett matnyttigt avsnitt där olika regler förklaras i detalj, framförallt den omdiskuterade offsideregeln. Det blir snack om felaktiga domslut och hur man hanterar dessa i domarkåren och vad vi kan förvänta oss när VAR väl införs (det är inte en fråga om utan när den införs i Sverige...). Vad gäller för känsloyttringar från spelare efter match och vad gäller för bestraffningar av ledare och de som sitter på bänken? Detta och mycket mer i avsnitt 263 av Blått Snack!

I ett fullspäckat avsnitt får ni först ta del av en intervju med Gästriklands Fotbollsförbunds kanslichef Anders Nordén. Vi pratar om skrivelsen de skickat till Region Gävleborg angående spelstoppet för matcherna som gäller i regionen för barn och ungdomar. Vad är logiken bakom beslutet, hur mår föreningarna i regionen och hur påverkar beslutet barn och ungdomar nu? Vi fortsätter med att prata om helgens 1-1 match mot Haninge där ni får ta del av intervjuer med Mikael Bengtsson och Nisse Nilsson. Vi pratar om mönster och tendenser, om skador på försvarare påverkar, om det inte är dags att peta en spelare, bristen på kombinationsspel, att vi inte lyckats fylla på i straffområdet och slutligen så försöker vi se framåt. Det och mycket annat i Geflepodden #237! Om du vill hjälpa oss i Geflepodden ekonomiskt så bli en Patreon och skänk minst 1 dollar i månaden till oss och få tillgång till poddar minst en dag innan de går offentligt. Vill du ha poddar två dagar innan de släpps offentligt så bli en patreon för minst 5 eller 10 dollar i månaden. Detta gör du här: www.patreon.com/geflepodden Du kan också swisha valfri summa till 072-5265829 (Märk Geflepodden) om du vill bidra ekonomiskt till Geflepodden

Karriären började som ung och lovande målvakt, med flera flicklandskamper på CV-et. Dock klingar Carro Phaléns namn mest med arbetet i Östergötlands Fotbollsförbund och bland annat utvecklingen av ungdomsfotbollen. I avsnitt 94 pratar 31-åringen bl a om vilken målvaktstränare som har varit en viktig inspiration, hur dam-EM blev inkörsporten till ÖFF och de utmaningar länets föreningar står inför med coronapandemin. Framför allt diskuterar Carro den eviga frågan huruvida det blir rak eller enkelserie i år igen för bland annat seniorlagen.

En symbol i en dödsannons, ett vajande strå i motljus på sociala medier. Boel Gerell reflekterar över de utskurna fragmenten som vi och andra gör till berättelsen om vårt liv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Hörrudu, ska du inte ta en bild? Det är helt fantastiskt ju! Mitt sällskap pekar pockande mot horisonten och havsbandet där solen just är på väg att gå ner. Och jag lyfter motvilligt mobilen, bara för att sänka den igen. Det går inte, är för ljust, för långt borta och för mycket. I stället sätter jag mig på huk i strandrågen och fokuserar på ett enda glänsande strå i motsol och försöker hålla mobilen alldeles stilla så att varje blänk i den egentligen oansenliga växten ska gå fram. Kvar efter kvällens timslånga promenad blir det ensamt vajande strået, putsat, filtrerat och arkiverat i Instagrams herbarium av komprimerade och hårt beskurna minnen. En behändig kvadrat, kant i kant med andra kvadrater som tillsammans bildar något slags berättelse om ett liv. Från promenaden vid havet saknas inte bara den alltför höga himlen utan också skavsåret på vänster lilltå, efter sandalerna som aldrig suttit riktigt bra. Det alltför stora och det alltför lilla hamnar gärna utanför bilden tillsammans med allt annat som spretar åt olika håll och är stort och litet samtidigt. I prydliga rader lägger sig rutorna efter varandra tills det sista fotografiet oundvikligen tagits och det blivit dags att summera resultatet. Vilken av alla dessa bilder representerar bäst helheten? Är det den bästa bilden? Det oftast förekommande motivet? Det som enkelt och lättfattligt kan begripas eller det som vi tror oss veta att fotografen kände mest för? På just detta centrala och mest viktiga tänker jag när jag bläddrar genom tidningens söndagsbilaga och låter blicken vandra över dödsannonserna, som fyller bakvagnen av papperstidningen. En symbol, en vers och några personliga rader: vår älskade, vår mycket älskade, vår far, bror, morfar, farfar, farfarsfar. Mitt allt. Komplexa känslor kokade ner till några enstaka ord, decenniers relationer reducerade till en handfull roller. Och så symbolen på det, som i en enda stiliserad silhuett ska summera ett helt liv. Hur väljer man egentligen? Vad var det viktigaste? Fotbollsföreningen? Partiet? Hunden, den älskade taxen. Kanske veteranbilen, som polerades högblank inför premiärturen i vårsolen. Golfklubborna? Trumpeten eller jaktgeväret. Eller den där ensamma blomman i motljus, dagen på stranden när himlen tycktes för stor. I samma ögonblick som människan går ur tiden rämnar den motsägelsefullt sammanfogade helheten i skärvor, svartsjukt förvaltade av dem som blir kvar. I brist på verklig kunskap antar vi, jämkar samman och lägger till rätta tills det som vi uppfattar som ett faktum i hög grad också är en lögn. Sanningen, om någon sådan finns, får i stället sökas i detaljerna. I det lilla och fortfarande skarpa. I slitaget på knäna i trädgårdsbyxorna, efter ett oändligt antal timmars lukande i rabatterna. I doften som dröjer sig kvar i en morgonrock och de sju raderna på ett vykort som skickades för snart femtio år sedan. Människan är inte längre där men i stilen finns handens rörelser och i ordvalet rösten och för ett kort ögonblick kan något återigen komma till liv. När författaren och kulturjournalisten Marit Kapla tar sig för att skildra den värmländska orten Osebol och dess invånare i boken med samma namn, är det till språkets potential att härbärgera verkligt liv hon sätter sin lit. Den stora berättelsen saknas, det som ges är fragment och brottstycken som talar lika mycket genom sitt innehåll som genom sina glapp och tystnader.  Luften går igen i det grafiska uttrycket och sättningen av texten som mest påminner om prosalyrik. Klassificeringen av boken är intressant, för när den gav Marit Kapla Augustpriset 2019 var det i kategorin skönlitteratur. Men på landets bibliotek sorteras verket ofta in som lokalhistoria och i bokhandeln går det att hitta under memoarer och biografier. Glidningen säger något om det bedrägliga i perspektivet, på ytan en samling till synes rakt återgivna citat från byns invånare. Och samtidigt ett hårt beskuret urval, som bara lämnar en bråkdel kvar av det som ursprungligen sagts. Så vad är då det viktigaste, i en människas berättelse? I Osebol är det ofta det till synes ovidkommande som består. Tillfälligheterna, som gör livet. Små företeelser som i förlängningen får stora konsekvenser. Butiken som slår igen i byn, ett pulserande hjärta ska det visa sig, som hållit orten vid liv. Vattenpölen som lastbilen väjer för den där dagen, för att inte stänka ner den gamle mannen. Varvid släpet kränger över till andra sidan vägen och krockar med en mötande bil. Små saker, som en vattenpöl. Och samtidigt, om inte pölen varit. Ett efter ett lyfts minnena upp på kaffebordet, vänds och vrids och det är inte bråttom. Strax bakom de levandes ryggar dröjer de döda kvar. Närvarande i tingen, som nyss var deras. Husen och marken som människorna brukat i generationer. Tiden är ingenting. Som verk har Osebol mer gemensamt med den grekiska antologin än med dagens hastigt förbiflimrande litterära klotterplank täckta av läppstiftsmärken, selfies och krognotor. Platsen är periferin, vinkeln retrospektiv och just i det specifika och intimt privata blir erfarenheterna allmängiltiga. Fast förankrade i just dessa människor och denna ort och ändå till synes tidlösa, tyngdlöst svävande över sidorna. I den grekiska antologins gravskrifter för jaget ordet och genom ett liknande perspektiv gör sig den amerikanske författaren Edgar Lee Masters till tolk för de döda som vilar i sina gravar i den numera kanoniserade och drygt sekelgamla samlingen Spoon River Anthology. En besläktad berättarmodell använder Börje Lindström i lyriksamlingen På kyrkogården i södra Lappland från 2020. Ur jagets djup klingar de dödas vittnesmål om hårt arbete, gamla oförrätter, svek och svunnen kärlek. Allt silat genom lager av tid och mull och med bara återskenet av den en gång bländande dramatiken kvar. Liksom i Osebol får vi förståelsen för glesbygdens villkor på köpet. Den stora ledan och lyckan i att höra till en plats och vara den som stannar när andra går. Också i Kjell Espmarks senare författarskap väcks de döda till liv igen. I samlingsvolymen En sky av vittnen från 2020 skildras världshistoriens stora händelser genom ögonen på dem som var med. Greppet är effektivt och texterna virtuosa och ändå blir de mänskliga konturerna märkligt vaga. Så är det heller inte på skärpan i detaljerna författaren fokuserar, utan på det större perspektivet. Av människorna blir exempel som ger dramatiken ett ansikte som det heter. Medan Kapla och för den delen Lindström utgår från ansiktet och låter det tala för sig själv. En fråga om fokus och perspektiv, alltså. Grässtrået eller himlavalvet. Den stora berättelsen eller skärvan av ett liv. I sprickorna ges utrymme för läsaren att gå in och göra världen till sin. Var och en med sina vattenpölar, som så lätt hade kunnat undvikas. Om vi bara vetat. I efterhand växer pölen och blir något mer än en pöl. Blir en symbol och en punkt som förblir skarp när allt annat grumlas, slätas ut och går upp i vartannat. Och som vi först när allt är förbi, förstår var det verkligt viktiga. Boel Gerell, författare och kritiker Litteratur Marit Kapla: Osebol, Teg Publishing, 2019 Edgar Lee Masters: Spoon River Anthology, Macmillan & Co, 1915 Börje Lindström: På kyrkogården i södra Lappland, Heidruns förlag, 2020 Kjell Espmark: En sky av vittnen: Låna mig din röst, Norstedts förlag, 2020

Ny kärleksbombning av läktarsånger. Följ med på en vindlande resa via Liverpool, Celtic, Hibernian, Manchester United, Stoke, West Ham, Napoli, Dortmund, River Plate, New York Rangers med mera. Fotbollsförfattaren Leonard Jägerskiöld Velander ger oss historiken och skapar gåshud hos Premier League-älskaren Irma Helin.    Pionjären och domaren Tess Olofsson gästar Sporthuset. Om fyskraven för att döma elitfotboll på herrsidan och hur hon ska nå Allsvenskan. Hör om svensk fotbolls nya storsatsning ”become a referee” för att få fler kvinnliga domare!  

Förra gången han gästade Blått Snack jobbade han primärt med ungdomsverksamheten i föreningen. Sedan en tid tillbaka är han numera sportkoordinator, d.v.s. länken mellan tränare, sportchef, spelare m.fl. I veckans avsnitt träffar Hasse och Ole Mats Engqvist, f.ö. med ett förflutet som sportkoordinator i landslaget, som berättar om sina nya arbetsuppgifter. I dessa covid tider har Mats även delvis ansvaret för praktiska arrangemang kring det regler som Folkhälsomyndigheten/Fotbollsförbundet och UEFA kräver för elitfotbollsverksamhet.

I det 40:e avsnittet av På 65:an är talar vi om det katastrofala ekonomiska resultatet för 2019, är frustrerade över sakernas tillstånd, försöker förstå vad som gått fel i stort och smått och minns till sist som tröst en fin försommarkväll för 16 år sedan.

Teman i veckans podd: Niklas och Lucas pratar om en nynazistisk bar de besökte i Berlin, Niklas berättar om livet som hockeymamma på Åland, BK46 har lämnat handbollsligan, Fotbollsförbundets underliga val av vaktfirma.

Vilka missar vi inom idrotten? Vad är det som gör att vi inte når dom? Fotbollsföreningen Kurdiska FF har jobbat på ett lite annorlunda sätt för att nå just dom som inte många andra når.

Hur gör man för att hålla humöret uppe under långa cuper när det regnar och blåser? En europeisk armé Under helgen sa Frankrikes president Emmanuel Macron att han verkligen vill ha en regelrätt EU-armé så att Europa kan försvara sig utan att vara beroende av USA. Igår sa Tysklands Angela Merkel att hon stödjer idén. Men det flesta EU länder är helt emot. Så frågan är varför Macron kommer med ett impopulärt förslag samtidigt som han vill bli EU:s starke man? Gäst: Göran Fägersten, seniorforskare och chef för Utrikespolitiska Institutets Europaprogram. Livet som fotbollsförälder  Vi får besök av Feliz Sayin som fick pris som årets fotbollsförälder. Varför har hon valt att lägga större delen av sin fritid på unga människors fotbollsspelande och hur har hon gjort för att hålla humöret uppe under långa cuper när det regnar och blåser? Ordet "tid" på 60 olika språk Under helgen kommer kompositören Jacob Mühlrads körverk Time att uruppföras i Stockholm. I verket upprepas ordet tid på över 60 olika språk och vi kommer att prata om vilken potential upprepningen har för honom som kompositör och om musiken kan påverka vår uppfattning av hur snabbt tiden går? Statsministeromröstningen   Och självklart kommer Thomas och Louise ge sin syn på statsministeromröstningen i riksdagen tidigare idag. Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Ulrika Lindqvist 

Avsnitt 190 av Sveriges nyfiknaste fotbollspodd gästas av Håkan Sjöstrand. Fotbollsförbundets generalsekreterare talar om vad de sportsliga framgångarna betyder, hans delaktighet i dem när han nu bytt ut tre förbundskaptener under sina år, om det ekonomiska trycket på förbundet, om besparingarna man tvingats till, sponsorjakten och hur man tog sig an publikkrisen.Dessutom ger han sin syn på att åklagaren ännu inte väckt åtal kring mutförsöket mot Kenny Stamatopoulos, att de misstänkta fortsatt spela fotboll, att det kommit nya misstankarna kring juniorspelare i Syrianska, om den nya lagen och varför Svenska Spel är den enda tänkbara spelpartnern.Sjöstrand svarar även på kritiken mot förbundets mörkande av siffror, om bristen på mångfald inom förbundet och fotbollsrörelsen, om sin relation med Zlatan, om möjligheterna att Zlatan spelar VM och hur man kunde tappa Saman Ghoddos till Iran. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Idrottspsykologen Johan Fallby som numera arbetar för FC Köpenhamn och tidigare varit i bland annat Svenska Fotbollsförbundet är denna vecka gäst i Tyngre Träningssnack. Ämnena för dagen är talangutveckling och Svenska fotbollsförbundets beslut att ta bort tabeller och slutspel för barn under 13 år samt hur Johan arbetar med spelare och tränare i FC Köpenhamn. Det har skrivits en hel del kring Fotbollsförbundets beslut de senaste veckorna där det mesta har varit kritik från nuvarande eller tidigare elitidrottare som egentligen bara utgår från sina egna erfarenheter. I det här avsnittet får du en lite mer djupgående inblick i vad forskningen pekar mot och vad de som faktiskt studerar ämnet anser om Fotbollsförbundets beslut. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta (och tidigare) avsnitt. Hålltider 00:00:00 Wille och Jacob har haft semester 00:02:03 Introduktion av Johan Fallby 00:05:22 Vad forskningsstudier har gett Johan som praktiker 00:07:18 Idrottare är som alla oss andra utanför planen 00:08:57 Idrottspsykologins utveckling de senaste 15 åren 00:10:56 Johans arbete i Svenska Fotbollsförbundet 00:12:46 Problemet att få projekt att fortsätta tillsvidare inom fotbollen 00:17:14 Ungdomsverksamheten i FC Köpenhamn 00:19:42 Hur Johans sett att arbeta har förändrats över tid 00:23:37 Teorisessioner med hela laget eller mindre grupper 00:27:46 Hur Johan upplever att spelarna tycker om hans jobb 00:31:50 Sekretess som arbetande i ett lag och anställd av en klubb 00:35:02 Arbetet med ledarna i klubben 00:36:19 En liten fot som fortsatt är kvar inom forskningen 00:37:06 Psykiskt välmående påverkar ens skaderisk! 00:40:11 Det är svårt att ändra traditioner inom idrotten 00:41:22 Det finns ofta tid för elitidrottare inom lagidrotten att göra mer 00:44:17 Utbildningen av lagidrottare sackar efter de individuella idrotterna 00:49:10 Svenska Fotbollsförbundets beslut att ta bort tabeller och slutspel i cuper för barn 00:52:33 Beslutet som ett försök att skicka ut ett budskap till tränare och föräldrar 00:54:08 Finns det forskare som är kritiska mot SvFF beslut? 00:58:48 Forskningen på talangutveckling kommer aldrig bli klar men vi vet en del ändå 00:59:44 Kändisar som bara har sina egna upplevelser att utgå ifrån 01:01:38 Regeländringen är ett försök att nå ett problem på ett genomförbart vis 01:03:41 Det är väldigt viktigt att fokusera på processen istället för resultatet 01:06:41 Kan tävlingshetsen driva på barn att tidigt byta lag? 01:08:34 Vinnarinstinkt utvecklas troligen mer när du möter jämnt motstånd 01:10:17 Distrikt som redan spelade utan tabell före beslutet av SvFF 01:11:37 Problemet med att jämföra Sverige med större och rikare fotbollsländer 01:15:29 Hur går det för spelare som blir ratade som unga? 01:18:23 När resurserna inte räcker till för att ge alla den bästa miljön 01:20:57 Det finns mycket att göra när det gäller att utveckla våra ungdomstränare 01:23:56 Du behöver inte stressa fram talanger 01:26:17 Föreningar behöver ta fram ett system som är grundat i vetenskap som fungerar för dem 01:28:20 Är elitsatsningar värt det och vad begär vi från elitklubbar? 01:31:15 Brukar Johan möta sina fotbollsspelare i pingis?

Gu va dålit dä går... både på planen och med det så kallade Fotbollsförbundet. I avsnitt 27 av #GAMLATRÄ fullmaxar vi. Hela 90 minuter plus stopptid. Johan kokar över avstängningen av Kennedy och ringer upp fotbollsförbundet chefsjurist Anders Hübinette och riksombudet Artur Oglid för att höra om och i så fall hur dom tänkt. Svaren lämnar en hel del att önska. Inför AIK-matchen i helgen har vi besök av RadioRåsunda. Listan gör comeback och likaså Patrik som ringer upp AIK- och ÖSK-legendaren Sven Dala Dahlkvist. Sprid och dela! #HEJASPORT See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

10-åriga Tima fick inte vara med och spela eftersom han inte pratar svenska. Vad säger Fotbollsförbundet om det? Niklas Bodell, presschef svarar. Även: Köln, Uganda och domen mot 17-åringen

Anders Svensson, hade slagit ett rekord. Han hade spelat flest landskamper. Men inte flest av alla, bara flest på herrsidan, och för det fick han en bil av Svenska Fotbollsförbundet. Bilen blev sedan en symbol för det orättvisa fotbollssverige, där herrspelare belönas med bilar i direktsänd TV. VM-brons-medaljören och SM-guld-vinnaren 2013, Therese Sjögran, cruisar varje fredag i Malmö med sitt klubblag Rosengård FC i en bil hon betalar för själv. Vi tar med dig i bilen, skruvar upp volymen och känner på hur det är att cruisa med den spelar som spelat flest landskamper för Sverige, någonsin. Vad säger Therese själv om bildebatten? Hör även vad VM-brons-medaljörerna Caroline Seger och Nilla Fischer säger om Zlatans uttalande om damfotboll? ”Det var det dummaste jag har hört” var Fischers kommentar under juldagen när Ibrahimovic skämtade om att ”den där damspelaren” kunde få en signerad cykel. Ett skämt, som tog fyr och ledde till flera dagars skriverier om hur det står till med jämställdheten inom svensk fotboll. Vi tar reda på hur spelarna själva såg på den där händelsen och så ser vi vad som hänt efter det. Har det skett någon förändring hos Fotbollsförbundet? Har det påverkat spelarna? Dessutom träffar två av Sveriges första damfotbollsspelare Kerstin Larsson, idag 73 år och Kerstin Johnsson 71år. Svenska fotbollsförbundet bildades 1904 men i över 60 år var fotbollen reserverad för män. Vid några tillfällen hölls uppvisningarmatcher med kvinnor som tilläts spela men aldrig organiserat.  Först 1968 startade den första serien med damfotboll. Men det var inte i dom stora städerna som det hände - utan istället i små samhällen och byar i det så kallade tygriket runt Borås i Västergötland.  Här ligger damfotbollens vagga i Sverige och det första laget hette Öxabäck.  Programledare: Moa Svan  Redaktion: Magnus Arvidsson reporter, Anna Åkerlund producent. 

Postkodmiljonärens tabbar, Moraeus i Vasaloppet, apparna som aldrig laddats ned, Escape from Tomorrow på svenska, Britt Eklands partytips och Fotbollsförbundet som försöker ge sig i slang med rappare.

I jakten på medaljer använder idrottsföreningar varje år miljontals skattekronor till elitsatsningar på barn och ungdomar. Elitsatsningar som enligt forskare står i strid med Barnkonventionen - och som dessutom inte leder till fler medaljer. Det här är den tredje och sista delen i Kalibers granskning av barnidrott. Hej, vad heter du? – Kiara. Och hur gammal är du? – Sju Hur ofta tränar du här? – Fyra dagar i veckan. Två timmar typ. Hur kommer det sig att du tränar så mycket? – Jag tycker det är jätteroligt. Kiara Roberts har blivit utvald till den förberedande elitsatsningsgruppen i Eskilstunas gymnastikförening. – Hopp, det är mitt favvoredskap. Man springer och sen får man sätta händerna på en sån och sen kommer man med benen över hästen. Den svenska idrottsrörelsen finanisieras till största del av skattemedel. Varje år ger stat och kommuner flera miljarder till idrotten. En del av pengarna går till elitsatsningar för barn.  Tidigare i Kalibers serie har elittränande barn och ungdomar berättat om problem både med skador och psykisk press. – Det fortsätter att göra jätteont, så då börjar jag gråta. – Så ont i ryggen har jag inte haft i ryggen som jag hade då. – Och då är det svårt när man är 12, 13, 14 år att säga nej. Idag berättar vi historien om hur Sverige gick från att vara ett land där det var fult att satsa på elit, till ett där elitsatsningar på barn och ungdomar är en del av vardagen. – När det gäller organiserad föreningsidrott så var det länge något som bara de unga männen höll på med. Karin Redelius på Gymnastik- och idrottshögskolan. Hon berättar att på 60- och 70-talen, när fler unga började idrotta i föreningar startade Riksidrottsförbundet en ungdomskommitté som förde diskussioner om när man skulle börja tävla. – Och då kom man på att 14 var en bra ålder. Och innan dess var det ganska otänkbart, att som vi håller på med, börja tävla när man är i 6-7-årsåldern. I takt med att föreningsidrotten utvecklades, växte också elitidrotten. I Sverige startade de första Riksidrottsgymnasierna för de mest talangfulla. Samtidigt ökade den internationella konkurrensen, mästerskapen blev fler och de olympiska spelen större. I London-OS 1948 deltog 59 länder, i Peking 2008 var 204 länder med. Idrottsforskare talar om en kapprustningsspiral, där nationer investerar mer och mer pengar för att ta fler medaljer i internationella tävlingar. Det var efter det svenska OS-misslyckandet i Nagano 1998 som staten gick in och började stödja svensk elitidrottsverksamhet. – Och då, till slut så var det den dåvarande idrottsministern Leif Blomman Blomberg som krasst konstaterade att nu måste vi göra någonting. Idrottsforskaren Johan R Norberg berättar. – Och genomdrev att Sveriges olympiska kommitté skulle få ett stöd. Men det är ganska typiskt den svenska modellen att det inte var jättestora pengar. Jag tror att det var tio miljoner om året under förutsättning att näringslivet kom med lika mycket. Sverige hade fått sin första statliga elitsatsning. Nästa steg togs 2006 då man tillsatte en statlig idrottsstödsutredning. I den föreslogs ett nytt politiskt mål för idrotten. Förutom de gamla målen om att främja folkhälsa, demokrati och jämställdhet skulle stödet nu också, ”stärka svenska idrottsutövares internationella konkurrenskraft” - med andra ord, man skulle satsa på eliten. Elitmålet var tänkt att gälla vuxna idrottare, men idrottsforskaren Tomas Peterson, som formulerade målet, menar att det även påverkat barnidrotten. – Det var som att jag öppnade en dörr - svusch - som alla bara stod och väntade på, det är sånt jag tänker på när jag ligger sömnlös om nätterna. Samtidigt som regeringen införde ett elitidrottsmål öronmärkte man också 212 miljoner kronor till elitidrott under en treårsperiod. Det att man gjorde den här elitsatsningen och att man satte in det här elitmålet i förordningen, betyder det att staten har som mål att svenska idrottare ska ta så många medaljer som möjligt i OS? – Det är inte något mål. Det är ett mål som idrottsrörelsen kan ha. Idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth. – För man ser ju att därigenom kan man förmå fler att börja idrotta. Och sen är det naturligtvis en stark önskan hos svenska folket att det ska gå bra för våra lag eller våra enskilda idrottare. Men går man tillbaka 40, 50 år och ser det idrottshistoriskt, så var det här lite tabubelagt, att man fick inte vara bättre, ingen skulle utmärka sig ingen fick bli stjärna. Det har vi ju lämnat. Regeringens 212 elitmiljoner har gått till specialidrottsförbundens landslagsverksamhet och till enskilda idrottstalanger i ett så kallat topp- och talangprogram. Många av de idrottarna är under 18 år. Förutom elitmiljonerna ger staten årligen 1,7 miljarder till idrotten, och landets kommuner bidrar med en miljard kronor i direkt stöd till de 20 000 idrottsföreningarna. Kommunerna lägger dessutom 3-4 miljarder kronor på anläggningar och arenor varje år. Totalt blir det alltså över fem miljarder skattekronor per år. Förutom att lägga ett elitidrottsmål till statens idrottspolitik, föreslog också utredaren Tomas Peterson att barn- och ungdomsidrotten skulle följa FN:s barnkonvention, dvs att den ska ske på barnens villkor. Idag är han inte helt nöjd med resultatet. – Min kritik av vad som har hänt sen dess, det är att det har talats väldigt mycket om elitidrott och väldigt lite om ett barnrättsperspektiv, Det gör mig oerhört besviken, desto mer som jag är personligen ansvarig. Det var ju min förhoppning att det skulle balanseras. Kaliber har frågat 300 av Sveriges största idrottsföreningar om de har elitträning för barn och ungdomar. Av de 161 som svarat uppger var fjärde förening att de har elitträning för barn under 13 år. Och sju av tio föreningar har elitverksamhet för barn mellan 13 och 18. Fotbollsföreningen Vasalunds IF berättar om en tydligare inriktning i åldrarna 10-12 år. Segelkubben SS Vikingarna har dubblat sin elitsatsning på barn under 13 år. Malmö Bellevue Tennisklubb har ökat sin satsning för barn under 13 långt över 100 procent de senaste fem till tio åren. Riksidrottsförbundet har antagit policyn Idrotten vill där det tydlig beskrivs hur barnidrott ska utövas. Där står bland annat att ”Idrott för barn ska bygga på barnens egna behov och förutsättningar”. Det står också att den ska följa barnkonventionen. – Idrotten vill är inte förenlig med elitsatsningar bland barn. Docent Karin Redelius på Gymnastik- och idrottshögskolan menar att elitsatsningar på barn bara kan vara förenligt med Barnkonventionen om det sker på barnens villkor. – Där har en enig idrottsrörelse kommit fram till att barnidrott ska framförallt bedrivas under lekfulla former. Den ska utformas så att man har möjlighet att lära sig en idrott men att man också ska kunna prova olika idrotter. Resultaten ska tonas ner och tävlingar ska framförallt ske i närområdet. Och på vilket sätt strider det mot elitsatsningar? – Elitsatsningar generellt sett innebär ju att man tränar en idrott väldigt intensivt. Karin Redelius understryker dock att intensiv träning i sig inte behöver strida mot Riksidrottsförbundets policy. Det är hur den intensiva träningen sker som avgör om det strider mot riktlinjerna eller ej. Vi fråga idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth hur hon ser på att man använder skattemedel för att elitträna barn. – Jag företräder svenska folket och jag tror att svenska folket tycker det är bra att vi sätter av pengar också till en elitsatsning. Om de här pengarna används också för att hårdträna barn, det är någonting vi får ta ställning till. Och vad menar man med barn? Enligt barnkonventionen är man barn upp till 18 års ålder. Och vad är då elitträning? Inte ens Riksidrottsförbundet har en definition. Vi har valt att definiera det som målinriktad träning för att nå nationell eller internationell elitnivå. Som den hockeyträning 12-årige Philip Holmqvist ägnar sig åt. – Minst sex gånger i veckan, så det är ganska mycket. Åttaårige tennisspelaren Rasmus Boding tränar: – Fyra och så har jag fys en gång i veckan. Och Kiara Roberts, 7 år, som går den förberedande elitsatsningen i artistisk gymnastik i Eskilstuna: - Fyra dagar i veckan 2 timmar typ. Flera specialidrottsförbund har en så kallad utvecklingstrappa för att optimera träningen för blivande elitidrottare. Svenska Tennisförbundet, till exempel, rekommenderar träning från 6-årsåldern. Vid 15 år behöver man träna 20-24 tim i veckan. Johan Sjögren är sportchef på Tennisföbundet. – Ska vi vara med att slåss internationellt så är det helt enkelt den mängden - men med kvalitet - som är ett minimumkrav. Det visar all internationell statistik att vi når inte dit. 20 timmar, det är ett halvtidsjobb tänker jag. – Men det är ju så, det är det vi slåss mot. Vad tror du att ryssarna gör, serberna gör? Det är ju den verkligheten vi lever i. Det gäller inte bara svensk tennis, utan det tror jag gäller generellt i svensk idrott. Vi måste skapa ramar för våra ungdomar så att vi kan slåss internationellt. Så länge vi har ambitionen att ta medaljer vid OS. Det är ungefär här som elitidrottsmålet i statens idrottspolitik måste balanseras mot målet om att idrotten ska följa FN:s barnkonvention som säger att barnets ska komma första rummet. – Jag har inget emot elitidrott för vuxna, det har jag inte. Elitidrott för barn kan bara bli fel. Professorn i idrottsvetenskap Tomas Peterson var den som skrev in elitidrottsmålet i idrottsstödsförordningen. Han säger att målet var tänkt för vuxna, att tidiga elitsatsningar för barn strider mot Barnkonventionen. – Varje barn ska ha rätt att idrotta om det vill det. Varje barn ska ha rätt att utvecklas enligt sina personliga förutsättningar och inte behöva jämföras med nån annan än sig själv. I Eskilstuna gymnastikförening hoppar Ester Alhällen på trampetten. Hur gammal är du? – 9 år, jag har tränat med elit i fyra år Hur gammal var du när du började här? – Tre som jag började med gympa. Hur ofta tränar du? – Fem gånger i veckan 2,5 timme Vad är det roligaste med gymnastiken? – Man får träna hårt. Man blir duktig. Vad är ditt mål med träningen? – Att komma med i OS 2020. Vad ska du göra då på OS 2020? – Vinna. Esters tränare heter Sofia Winqvist. Hur gör ni för att anpassa den här träningen till Barnkonventionen? – Framförallt så är träningen alltid på barnens villkor. Att det ska vara roligt för barnen. Vi har alltid en tät dialog med föräldrarna om hur de tycker att det är. Om någon tycker det är jobbigt med gympa letar vi reda på orsakerna och hittar en bättre lösning för barnet. Riksidrottsförbundet och specialidrottsförbunden har riktlinjer om barnidrotten men det är i landets 20 000 idrottsföreningar som ska se till att de följs. De flesta ledarna i idrottsrörelsen arbetar ideellt. En studie av idrottsforskaren Karin Redelius visade att majoriteten av de tillfrågade idrottsledarna inte kände till att föreningsidrott som får skattestöd ska utgå från Barnkonventionen. – De här ledarna visar ett stort engagemang och flera av dem har ganska lång erfarenhet. Men när man frågar om barns rättigheter så är de ganska ovana att prata om det. Hårdare och mer målinriktad träning av barn kräver mer kunskap hos idrottsledarna. Det är de flesta i idrottsrörelsen överens om. Men det är svårt att kräva utbildning i både idrottsmedicin och barnpsykologi hos idrottsledare som i de flesta fall arbetar gratis. Lyhördhet och långsiktighet står dessutom i motsats till en annan logik säger idrottsprofessorn Tomas Peterson. – Det är tävlandet som är idrottens logik. Och den logiken är otroligt stark. Den påverkar hela verksamheten. Håller du inte emot ständigt och dagligen så sätter den sig i förarsätet genast. Omfattande forskning visar att tidig gallring gör att man missar talanger som skulle blommat ut senare. Tidiga elitsatsningar strider alltså både mot statens elitmål och barnrättsmål. Och före detta OS-läkaren Klas Östberg tycker att tidiga elitsatsningar även strider mot statens folkhälsomål. – Det är verkligen skrämmande att man utsätter barnen för den här, jag skulle nästan kalla det för misshandeln. Eftersom det är så många som skadas och tröttnar på idrott. Jag är inte emot att barn tränar, tvärtom. Det är bra om man med träning menar allsidig träning, att de spontanidrottar. Men det farliga blir när det är en vuxen som står och driver på och försöker få barn att träna som vuxna tränar. Färsk forskning om landslagsgymnastiken visade på en oetisk ledarkultur, problem med ätstörning och träning trots skador och sjukdom. Efter att rapporten offentliggjordes beslutade Riksidrottsförbundet att dra in elitstödet till gymnastiken. I Eskilstuna, där Kiara och Ester tränar, har kommunen nyligen inlett en granskning av Eskilstuna gymnastikförening för att säkerställa att föreningen lever upp till FN:s barnkonvention. Peter Mattsson som är elitidrottschef på Riksidrottsförbundet säger att man på central nivå informerar och utbildar ledare inom idrottsrörelsen, men att man inte kan hindra föreningar från att elitträna barn. – Det finns ju inget förbud mot att barn ska träna, ja nu pratar vi om barn igen, alltså unga människor ska träna 12 till 20 timmar i veckan. Vi frågar hur idrottsrörelsens policydokument Idrotten vill går ihop med elitsatsningar på barn. – Det beror på vad du menar med elitsatsningar på barn. I Idrotten vill handlar det ju om barn upp till 12 och där ska man inte ägna sig åt elitsatsningar. Men det finns ju sådana? – Ja då får man nog definiera elitsatsningar, det är nåt man ofta uttrycker men jag är inte alltid säker på att vi vet vad det betyder. Men hur ska man då kunna ställa krav om man inte ens vet vad elitidrott betyder? – Vad som är elitsatsning och vad som är god barnidrott behöver inte skilja sig så mycket. Jag tror att de som blir duktiga elitidrottare har idrottat utifrån sina egna villkor och sina egna val och det är något som idrotten behöver stå för. – Sen är det ju så att idrottsrörelsen är fri och självständig, föreningar är fria och självständiga, specialidrottsförbund är fria och självständiga. Där tror jag att det är viktigt att man som förälder är så noggrann som möjligt i valet av verksamhet för sina barn. De flesta idrottsföreningar har idé-dokument om vad det är man vill stå för. Då har man som förälder möjlighet att titta in i det och se hur väl det uppfylls. Exakt hur våra drygt fem miljarder skattekronor används i idrottsrörelsen är svårt att veta. Riksidrottsförbundet har kritiserats för att inte ha redovisat hur mycket av statens totala stöd som gått till elit- respektive breddidrott. Och mindre än var femte kommun har en policy för de verksamheter de finansierar, enligt statistik från Riksidrottsförbundet. Conny Fogelström, socialdemokrat i opposition i Täby skulle vilja ändra på det. – Jag ser alltför ofta att det är ett passivt bidrag. Jag tycker mer att man ska hitta en form överenskommelse, vad vill kommunen att föreningslivet ska bidra med i välfärdsverksamheter och mer eller mindre beställa av föreningarna att det här vill vi att ni ansvarar för, och gör ni det så får ni såhär mycket pengar för det, och i den överenskommelsen kan man skriva in krav som kommunerna har, det kan vara allt ifrån att inte ägna sig åt toppning och elitinriktat i för låga åldrar. Hur skulle man kontrollera att de följer villkoren? – Det kräver förstås en större administration. Mats Hasselgren som är ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Täby berättar att kommunen i år ska införa en policy för idrottsstödet där det ska framgå vilka krav kommunen ställer. Men han tror inte att det går att kontrollera verksamheten i klubbarna. – Det är frivillig ideell verksamhet, oftast ungdomar, föräldrar, halvprofessionella människor som på fritiden ägnar sig år det här, nej jag känner mig inte tilltalad av att bygga upp en inspektionsbyrå som inom annan kommunal verksamhet där folk får lön, det känns inte bra med den typen av inspektion och kontroll. Nej, kommunerna kontrollerar inte kvalitén i den barnidrott de finansierar, det finns inte heller någon statlig tillsynsmyndighet som inspekterar verksamheten. Till skillnad från de flesta andra skattefinansierade verksamheterna får idrotten i hög grad sköta sig själv. – Den svenska folkrörelsetanken är ju att människor ska organisera sig av fri vilja, för att man har ett intresse och en passion för något. Idrottsforskaren Karin Redelius igen. – Och då måste man också få bestämma en del själv över den verksamhet som man går in i. Och det är klart att de här elitsatsningarna som sker, de ledare och tränare som jobbar med det, tycker kanske att det här är det bästa sättet att utveckla barn och bedriva idrott för barn. Det finns ett underförstått kontrakt mellan idrottsrörelse och stat. Så länge idrottsrörelsen lever upp till de mål som staten satt upp så får de sina pengar och stor frihet, men om idrotten skulle frångå statens mål alltför mycket kan staten dra in sitt stöd. Idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth. – Om man läser regleringsbrev, propositionen på idrottspolitiken så står det väldigt tydligt vad som gäller barns rätt, att man ska ta hänsyn till barnens vilja, att det handlar om lek framförallt upp till 12-13 års ålder. Det får aldrig förknippas med hot eller utgallring som också är ett bekymmer. Politiken är väldigt tydlig, men att det kan hända att föreningar inte följer reglerna förvånar mig inte, det finns 20 000 idrottsföreningar i Sverige och det finns säkert problem i en del av dem. Men det är omöjligt att ha koll på? – Omöjligt vet jag inte men vår signal från regeringens sida, riksdagens och idrottsrörelsens sida är väldigt tydliga. Det står ju också att de föreningarna som inte beaktar barnperspektivet ska heller inte få del av de statliga medlen. Om man finner den sortens missförhållanden ska pengarna dras in. Men jag tror att de allra flesta som är aktiva i idrottsrörelsen är väl medvetna om Riksidrottsförbundets policy i Idrotten vill, att man känner till att barnperspektivet är styrande och att idrottande, framförallt när det gäller små barn, ska ske på deras villkor. Ungefär 50 procent av tränarna enligt en undersökning av forskaren Karin Redelius kände inte till barnperspektivet. Vad tänker du om det? – Ja jag var med på det seminariet när hon redovisade de här siffrorna och det var också Riksidrottsförbundet. Så det är väl att konstatera att man kan aldrig informera tillräckligt nog. Och det är väl inte bara information att läsa sig till utan det ska upp till diskussion. I dagens Kaliber berättar vi hur idrotts-Sverige gick från en syn på elit som något fult till en där elitsatsningar är vardag, satsningar som i många fall börjar före 13 års ålder. Under de senaste åren har statens stöd till idrotten ökat kraftigt och 2009 satsade regeringen dessutom 212 miljoner direkt till eliten. Det är för tidigt att se om de pengarna kommer att ge fler medaljer, och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth när heller inga stora förhoppningar om att Sverige ska kunna utmärka sig internationellt. – Vi kommer aldrig klara oss i den konkurrensen. Det är ju länder som satsar enorma summor, och då talar vi om stora länder som Kina eller Korea och andra stater. Den kapprustningen kommer vi aldrig kunna vara med i och heller aldrig vinna. Ett av Lena Adelsohn Liljeroths främsta argument för att satsa på eliten är att svenska idrottsstjärnor ska locka fler barn att börja idrotta. – Ett gott skäl, det kan finnas flera. – Och skulle du gå ut och fråga svenska folket om det är rätt att vi ger pengar till idrottsrörelsen så att vi kan få fram fler Ingemar Stenmark eller Pernilla Wiberg eller Anja Persson så skulle jag nästan lova att majoriteten av svenska folket skulle säga ja! De 212 miljonerna som regeringen öronmärkte till elitidrott under tre år är slut nu, men Riksidrottsförbundet, som får alla sina pengar från staten, har redan plockat 91 miljoner från andra kassor till en fortsatt elitsatsning 2013. Vi slutar där vi började, i Eskilstuna där Kiara, Ester och de andra flickorna tränar gymnastik. Kiara kommer springandes. Hon har just gått 10 meter på händer. Blir man stark av att träna gymnastik? – Ja Hur märker du det? – Om man får träningsvärk, då blir man rätt så stark.