Podcasts about brevv

Äntligen är sommaren slut och repet tillbaka. Det blir brevvänner, djurvänner, barnmisshandel, partysvensker, spyor och teckenspråk. Bland MYCKET annat. Har du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till kafferepetpod@gmail.comMissa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet8:49 - Teckenspråk13:50 - Inte deras barn16:30 - Brevvänner19:20 - Undervattenskonsert28:15 - I wish you a pleasant flight, Mr Alfredsson36:54 - Göran får nya skidor41:30 - Fransmännen, bartendern och Mamma Mu47:43 - Sprängd anka57:30 - En rökig dag Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Linnea Wikblad är tillbaka efter hemlig TV-inspelning! David Druid om att Floderus och Azizi bjöds på giffel! Markus Krunegård om Inget halleluja och Finland! Influencern Lovisa Laki Karlsson a.k.a. Lakidoris om hemstjänsten! Opassande låtar! Brevvänner! Skrea Strand! Matilda Rånge på P3 Nyheter om historiska fångutväxlingen och UV-maxande tiktokare. Matilda Rånges obekväma hål: Discgolf! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: David Druid och Linnea Wikblad

SOU-podden gästas av Johan Hirschfeldt, f.d. hovrättspresident i Svea hovrätt med mera med mera, som berättar om utredningarnas historia och om sina egna erfarenheter som statlig utredare under flera decennier. Fördjupning: Brevväxling mellan Johan Hirschfeldt och Sten Heckscher om SOU: https://johanhirschfeldt.files.wordpress.com/2018/12/15_HeckscherHirschfeldt.pdf https://johanhirschfeldt.blog/ Johans senaste utredning: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2023/11/sou-202375/ Kommittéberättelse 2023: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/skrivelse/2024/03/skr.-202324103 Digitaliserade SOU:er: https://sou.kb.se/

Under andra världskriget skickades 70 000 finska barn till Sverige för att undkomma krigets umbäranden. Det var med stor tveksamhet som de finska mödrarna skickade bort ofta mycket små barn och saknaden efter barnen blev plågsamt stor. Några tusen barn skulle aldrig komma tillbaka till sina biologiska föräldrar.Barnförflyttningarna skedde på svenskt initiativ, eftersom det fanns en känsla att Sverige gjort för lite för sitt utsatta grannland. Att det var traumatiskt för små barn att tvingas lämna sina mödrar för att hamna i en främmande familj med ett främmande språk verkar inte bekymrat de svenska välgörarna särskilt mycket.I detta avsnitt av Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Ann Nehlin, vid Mälardalens universitet. Hon är aktuell med boken De finska krigsbarnen – Ett nordiskt familjedrama.Vinterkriget bröt ut den 30 november 1939 när Sovjetunionen anföll Finland och pågick fram till mars 1940. Senare anföll Finland Sovjetunionen i juni 1941 för att återta förlorat territorium. Fortsättningskriget skulle pågå till 19 september 1944. Barnförflyttningarna från Finland till Sverige organiserades av olika hjälporganisationer, som Centrala Finlandshjälpen i Sverige och den Nordiska Hjälpcentralen i Finland. Redan under vinterkriget började barn från östra Finland anlända till Sverige. Vissa barn var undernärda och i behov av vård. Mer än 5 000 barn var sjuka och fick vårdas på sjukhus och sanatorier, eftersom många av dem led av bentuberkulos och andra former av tuberkulos.Barnen placerades över hela Sverige, och mottagandet var överväldigande. Många barn hamnade i fosterfamiljer, medan andra bodde på barnhem. För de flesta barnen var tiden i Sverige positiv, men för en del blev separationen från deras biologiska föräldrar traumatisk och det kom att prägla deras liv.Många av de svenska familjerna tog emot barnen som sina egna och utvecklade starka band med dem. Brevväxlingar mellan de svenska och finska familjerna ger en inblick i deras erfarenheter och känslor. För de finska mödrarna var längtan efter sina barn stark, samtidigt som de försökte övertyga sig själva om att det var till barnens bästa de hade skickat dem till Sverige.De flesta av dessa barn kom från arbetarklassen, med många arbetande mödrar där fäderna var vid fronten. Barnen kom till totala främlingar i Sverige som inte alltid förstod sig på barnen. Välbeställda barn kunde ofta placeras hos släktingar och vänner i Sverige.Efter kriget krävde den finska staten att alla barn som befann sig i Sverige skulle skickas tillbaka. De flesta svenska familjer fogade sig efter det beslutet men en del tog strid och försökte få behålla de barn de hade tagit hand om, ibland under många år. I en del fall blev konflikterna så svåra att lösa att de fick avgöras i domstol.Bild: Nyanlända finska krigsbarn. Foto: Hjälpkommittén för Finlands barn, Stockholmskällan, Public Domain.Musik: Elämää juoksuhaudoissa - A.Aimo, V.Vesterinen, Sointu Orkesteri, Internet Archive, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag gästas Martina av John Mork som gjort en dokumentärserie om Peter Mangs för Viaplay, serien heter En seriemördares hemlighet och börjar sändas ikväll.

En korrespondens i etern om potatisodling, extremväder och omsorgsappar. Brevvänner: Eric Ericson och Annika Lantz. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En korrespondens i etern om nöjesfält, klimatkris och skrattspeglar. Brevvänner: Eric Ericson och Annika Lantz.

En korrespondens i etern om bland annat nakenkatter, peruker och fuskskinn. Brevvänner: Martina Montelius och Annika Lantz.

En korrespondens i etern om romantik, erotik och olika slags kraftverk. Brevvänner: Eric Ericson och Annika Lantz.

Välkommen till Dumma Människors kärleksvecka! Varje dag hela veckan bjuder vi på ett avsnitt på temat kärlek. Först ut är en fråga från Karolina Widerström och Sofia Dalén från podden Widerström Dalén. Stötta oss och lyssna reklamfritt via https://plus.acast.com/s/dummamanniskor. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Brevvännerna Nadia Jebril och Annika Lantz i en radiokorrespondens om fyrtioårskrisen, läsglasögon och raffiga kappor med leopardmönster.

Det gör ont när knoppar brister, som det står i Boyes dikt. Och smärtan i hjärtat var påtaglig hos det unga paret Ebba Brahe och kungen Gustav Adolf under åren 1612-1615. De ville ha varandra men omgivningen var motsträvig. I det här avsnittet pratar vi om kampen för att få det hela att gå i lås, den största motståndaren var kungens egen mamma, änkedrottning Kristina. Brevväxlingen mellan Ebba och Gustav Adolf varvas med intensiva tjatanfall och argumentation gentemot den ståndaktige drottningen. Lyssna när vi går igenom en av de mest beryktade romanserna i svensk historia. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En brevväxling i etern om brevväxling, ungdomssynder och rim som vill mer. Med författaren Sara Lövestam och Annika Lantz.

Agnes är 18 år och känner sig helt ensam i livet. En dag bestämmer hon sig för att söka brevvänner. Hon får svar från en märklig kille i Schweiz. En kille som kommer förändra hennes liv för alltid. Av; Siri von Malmborg

Lolalla on ikävä mummia ja siksi hän lähettää mummille kirjeen. Vastauksen saa Lola myös mummilta ja näin heistä tulee kirjekaverit. Sadun on kirjoittanut ja kertoo Natalie Minnevik. Brevvänner. Av och med Natalie Minnevik.

Kritiserad lag om fri hyressättning föreslås till 2022. Enorm miljökatastrof i Sri Lanka efter lastfartyg brunnit. Brevväxling bakom journalisten Johanna Frändéns nya bok. Göteborg firar 400 år. Dessutom ger Sveriges Radios korrespondent i London det senaste om coronaläget där. Kultur-Ylva berättar om kulturlivet som öppnar upp allt mer. Sportjournalisten Johan Kücükaslan går under skinnet på landslaget inför herrarnas fotbolls-EM. Ansvarig utgivare: Sabina Schatzl. 

"Kommer du till julen?" Så börjar Iiris Viljanens nya jullåt "Brevväxlingar" skriven under pandemin. Vi lät stämma pianot i studio sju och bjöd in henne! Tomas Sjödin hör vi från Göteborg; han har skrivit en bok om sin resa i tystnad, till tystnad, minst en halvtimme om dagen. Tomas Sjödin är pingstpastor och flerfaldig Vinterpratare här i P1. Hans jobb är delvis att prata och pratsam är han och har varit berättar han men han ser till att få uppemot en timmes tystnad för sig själv varje dag. Vad söker han? Vad finner han? I oktober 2020 kom hans bok "Ljudet av Tystnad"ut. Iiris Viljanen är musiker med pianot som huvudinstrument även om hon trakterar flera andra också på nya skivan "En finsk jul". Tidigare var hon ena halvan i duon "Flora och Fauna". Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.se Programledare: Marie Lundström Redaktion: Fredrik Wadström och Anna-Karin Ivarsson (producent)

Vi har nått next level inom avlyssning, så obehagligt! Vi verkar också nå en stor internationell publik - så himla kul. Karolina har kommit till insikt om varför hon är så lycklig just nu och Sofia är förhoppningsvis snart fri från Bonniers bojor... Och det här med brevvänskillar - kom IGEN NU!!! Tänk att ni finns

En korrespondens i ord och toner om Donald Trump, desinfektionsprodukter i kroppen och 5-56 mot gnisslande höfter. Även Annika Lantz sjunger.

Hur ska man lära sig det andra inhemska språket på riktigt? Det här löste författarkollegorna Juha Itkonen och Kjell Westö genom att börja brevväxla, vardera på sitt modersmål. Brevväxlingen blev senare till en bok, 7+7 Brev i en orolig tid. Tack vare bokprojektet kom Itkonen i kontakt med det svenska språket och den finlandssvenska kulturen på ett helt nytt sätt. Allt från författarsamtal och bokfester till utmaningen att läsa in breven till en ljudbok på svenska.

Mycket info per kvadratcentimeter Brevvännerna säljer bättre än alla hennes tidigare böcker. Det är en feelgood som tar upp svåra känslor i en bondmiljö. Allt är så vanligt och ändå så ovanligt. Och detaljrikt. Det skapar stor trovärdighet och igenkänning. Vi pratar om feelgood som vi gillar som har ett djup, trovärdighet och ett gott […]

Mycket info per kvadratcentimeter Brevvännerna säljer bättre än alla hennes tidigare böcker. Det är en feelgood som tar upp svåra känslor i en bondmiljö. Allt är så vanligt och ändå så ovanligt. Och detaljrikt. Det skapar stor trovärdighet och igenkänning. Vi pratar om feelgood som vi gillar som har ett djup, trovärdighet och ett gott […]

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Filmstjärnan Richard Gere ger sig in i Spaniens inrikespolitik och Donald Tusk hotar brexitörerna med helvetets eldar. I Spanien ska de katalanska separatistledarna ställas inför rätta inför högsta domstolen samtidigt så figurerar filmstjärnan Richard Gere i en reklamkampanj som ska visa hur demokratiskt Spanien är. Med hjälp av statsvetaren Jakob Lewander från Sieps försöker Europapodden bena ut den senaste händelseutvecklingen på den pyreneiska halvön och se vem som går segrande ur PR-striden. Samtidigt rycker Brexit allt närmare och stämningen blev om möjligt ännu surare när Europeiska rådets ordförande Donald Tusk nämnde brexitörer och helvetet i samma mening. Kommer den senaste brevväxlingen mellan Theresa May och Jeremy Corbyn att lösa upp några knutar? Dessutom lär vi oss allt om den nu lösta namnkonflikten mellan Grekland och Nordmakedonien. Har ett eventuellt medlemskap i Nato och EU tillräcklig lyskraft för att lösa tvister med rötter i antiken? Medverkande: Claes Aronsson, Jakob Lewander, Susanne Palme, Filip Kotsamboukidis. Programledare: Caroline Salzinger Producent: Björn Barr

Prison penpal´s existerar! Cecilia brevväxlar med en trippelmördare i USA. Vad skriver man om? Vad skiljer sig; mellan att brevväxla med mormor och en fånge? Relationsradion ställer sig även frågan: vad är mest värt? Ett I LOVE YOU BAE på Instagram eller ett handskrivet kärleksbrev?

En brevväxling i ljud om kommatering och busfärska nyhetshändelser. Brevvänner: Annika Lantz och ledarskribenten Moa Berglöf.

Annika Lantz i en radiokorrespondens med författaren och konstnären Eric Ericson, känd bland annat för boken Brev till samhället. Brevväxlingen kretsar kring riksdagens högtidliga öppnande, en nordisk grillfront och en snabb avsättningsprocess.

Farmorpodden Nittonde Avsnittet - En tid med brevväxling by Farmorpodden

Brevväxling i radio med Annika Lantz. Om samtiden, livet och politiken. I premiärprogrammet av Kära Annika brevväxlar Annika med journalisten Nadia Jebril i Malmö. I dag om hormonvagitorier, vårbudgeten och om att titta sig över axeln.

Anna hade tur. Hennes lärare Agnes Lagerstedt var pionjär och tog med magra och bleka barn ut från stan till skärgården. Där startade en av Sveriges första barnkolonier. Under slutet av 1800-talet var nöden och fattigdomen i Sverige stor. Många svalt och i städerna bodde de fattiga ofta trångt och mörkt. De barn som växte upp i de här ohälsosamma miljöerna blev så småningom uppmärksammade både av myndigheter och privata välgörare.Anna Johansson och hennes lillebror Otto var två bleka och taniga stadsbarn som skickades iväg från sin familj för att få äta upp sig på landet. Brevväxlingen mellan barnen och deras släktingar var under den här tiden intensiv.Stockholm den 14 juni 1885 Lilla älskade kusin Anna, Det är så tomt efter dig härhemma så det kan du ej tro. Roa dig nu duktigt medan du är ute i fria luften på landet, och ät och drick bra, så du blir tjock och fet som jag är. Jag hoppas att du har roligt där borta i Tulka eller vad det heter. Adjö med dig min lilla kusin, lev väl och krya upp dig riktiga tag och skaka Stockholmsdammet av dig. En kyss från din tillgivna kusin SigneAnna Johansson hade den stora turen att få komma på sommarkoloni, en alldeles ny möjlighet för barn som hade det svårt vid den här tiden. Det var hennes lärarinna Agnes Lagerstedt som tog med sig Anna och några andra barn som behövde frisk luft och ordentligt med mat.Ann- Charlotte Münger är barn och ungdomsforskare vid Linköpings universitet och hon har gått in i arkiven för att se hur barnen på kolonierna egentligen hade det och vem Agnes Lagerstedt var.- Hon föddes 1850 i Askersund och hennes far var provinsialläkare, så hon föddes rakt in i den borgerliga klassen, den som var på framåtskridande i mitten av 1800-talet.Agnes flyttade tidigt till Stockholm och började arbeta som folkskollärarinna. Samtidigt som hon var lärarinna startade hon upp den allra första sommarkolonin, moderkolonin, ifrån Stockholm.- Det som drev henne var engagemanget för de fattiga, berättar Ann-Charlotte Münger. Agnes var ju också med att starta upp Svenskt Arbetarhem, som skaffade bostäder till arbetarklassen.Hon ville rädda och lyfta arbetarklassen ur armodet och det hon arbetade med var en typ av framtidsprojekt och inte bara verka i det lilla med korgar, utan hon ville arbeta på längre sikt.Agnes såg de fattiga, klena och sjuka barnen i skolan, varav Anna Johansson var ett av dessa barn. Hon har lämnat efter sig mängder av brev och andra dokument som nu fyller ett helt bort hemma hos hennes barnbarns barn Anders Classon.I en liten hög för sig själv finns de brev som Anna och hennes familj skickade till varandra den där sommaren 1885 då hon som 12-åring var på kolonin i Tulka i Roslagen.- I breven beskriver hon sig själv som inte frisk och på den tiden var det väldigt viktigt att vara frisk. Den som sa att hon inte var riktigt frisk den skickade en viktig signal, säger Anders Classon. När Anna var liten bodde familjen på Ladugårdsland i Stockholm, en stadsdel som idag tillhör Östermalm. Men vid den här tiden var detta inte en stadsdel för fint folk.- Nej, Ladugårdsland som det då hette var väldigt fattigt, det låg utanför Stockholm. De flesta av de pampiga byggnader vi tänker oss idag de kom till senare, säger Anders Classon.Annas pappa var gårdskarl, ett arbete som inte gav någon hög status, men eftersom familjen bara hade två barn, Anna och hennes lillebror Otto, så gick det hyggligt trots allt.- Med bara två barn blir ju försörjningsbördan lättare.Anna började skolan när hon var åtta år, och hon hamnade i Ladugårdslands Folkskola. Där arbetade en lärare med stort socialt patos. Hon hette Agnes Lagerstedt, och hon gjorde hembesök hos barnen och förstod hur de hade det, och bestämde sig för att ta med sig några av dem ut på landet. 1884 hyrde hon för första gången ett stort hus i Roslagen och tog med sig en grupp barn, och året därpå var det så Annas tur att få följa med.- Hon blev väl uppmärksammad av Agnes Lagerstedt, som såg att hon såg blek och tanig ut, tror Anders Classon. Tulka den 15 juni 1885 Älskade pappa och mamma samt bror! Nu vill jag skriva några rader till min snälla mamma och pappa samt bror och höra hur ni mår. Jag har hälsan och mår så bra. På resan hade vi så roligt, vi fick kaffe på båten och jag låg i samma hytt som fröken. Nu håller de på att baka, vi får snart nybakat bröd. Kommer ni snart ut till mig? Fröken Lagerstedt frågade om ni inte kommer ut till mig. Jag och en flicka till städar fröknarnas rum, jag ligger i en säng i köket. Vi har en gunga på gården, den har vi gungat sönder flera gånger. O! vad det skulle vara roligt om Otto kunde få komma ut till mig och pappa och mamma också - men att Otto skulle få komma ut, det kunde vara möjligt. Mamma lilla, hälsa min älskade pappa och bror Otto samt övriga släktingar och vänner. Min adress är Tulka, Häverö Tecknar vänligen mammas och pappas dotter. Anna JohanssonI ett av breven berättar Anna om hur hon och tre barn till får göra en utflykt.Tulka den 30 juni 1885 Älskade föräldrar samt bror Tack snälla mamma och pappa för alla brev och allt det som var i paketet. Alltsammans som låg i paketet smakade så bra. Nu ska jag tala om för eder att vår värd har satt upp en flaggstång på gården och vi har börjat bada. I fredags hade vi så roligt Fröken Pålman, våran jungfru Lina samt jag och en flicka till och två gossar reste till Sjöbo. Först rodde vi från Tulka till Ronöholm, sedan åkte vi på ångaren Roslagen till Hallsta. När vi kom till Hallsta fick en av gossarna gå och köpa mjölk så drack vi mjölk och åt det bröd vi hade med oss. Sedan for vi från Hallsta på tåget till Skebobruk. När vi hade sett det fick vi se en stor park som var så vacker och ett stort drivhus. Snälla mamma och pappa hälsa till alla! Och Otto kom snart och hälsa på mig! Fröken Lagerstedt vill bjuda Otto hit 14 dagar om torsdag, som är den 16 juli. Jag önskar att han ska komma och då kommer jag och möter honom om jag är frisk. Nu slutar jag mitt brev för denna gång, min penna går så illa Tecknar eder dotter Anna JohanssonHon känner sig nog ändå ganska ensam på kolonin, tror Anders Classon, och hon längtar efter sin bror. -Till slut så pratar hon helt enkelt omkull fröken Lagerstedt, så att hon lovar att Otto ska få komma ut till landet också han under några veckor. Hon skriver själv några rader i ett av breven hem till Annas föräldrar i Stockholm.Anna tycker jag, ser friskare ut nu och om nätterna sover hon lugnt och gott. Hon ligger ensam, men så att jag ser och hör henne. Jag tror att det var bra för Anna att komma ut. Otto är välkommen att komma den dag Anna skrivit. Bed Gud för oss! Agnes Lagerstedt Otto kommer mycket riktigt ut, och man anar att han roar sig ordentligt. Han skriver också hem, bland annat om hur han mött en tjur.Älskade föräldrar, Nu vill jag skriva några rader till eder och fråga hur ni mår. Jag mår bra samt har hälsan. Jag satt uppe hela natten på båten. På båten kastade de raketer. Jag var med och klädde båten med löv. Anna och fröken Lagerstedt var och mötte mig vid Ronöholm. Förra fredags var jag till posten, det är tre fjärdingsväg dit. Där var jag och en annan gosse i fara för en tjur. Jag hoppade över ett staket och rev sönder mig. Den andra gossen höll på att bli stångad. Tack för edert välkomna brev () Nu får jag sluta mitt brev för denna gången. Tecknar vänligen edert barn Otto Johansson Bergendorf- Man märker att Anna och Otto hade väldigt roligt ute på kollo, säger Anders Classon, inte minst för att de glömmer att skriva så ofta som deras mamma tycker att de bör göra.Stockholm den 30 juli Mina älskade barn! Ni måtte hava mycket roligt tillsammans, då ni kunnat glömma hemmet. Vi har väntat mycket på brev från Eder, och jag tycker att ni båda kunde skrivit ett litet brev tillsammans och låtit oss veta hur ni har det där ute på landet. Signe har väntat mycket på brev från dig Anna, ty du lovade att skriva till henne nästa gång, men det blev ej något av. Jag hoppas kära Otto och Anna, att ni är mycket tacksamma, snäll och lydiga emot den snälla fröken Lagerstedt. Skriv nu snart och låt oss veta när du kommer Otto ifall din resa ej redan är bestämd till lördag. Och hälsa fröken Lagerstedt och säg att vi äro mycket tacksamma för ditt vistande därstädes. Ni förglömmer väl aldrig att dagligen tala med eder käre Fader och Gud, vår Herre Jesus Kristus, ty utan honom varder vi fördärvade. Till sist en hjärtlig hälsning till fröken Lagerstedt från pappa och mig. Många hälsningar och kyssar till eder våra älskade barn, Från eder Pappa och MammaAnna stannade på Tulka-kolonin hela sommaren, Otto var där under cirka tre veckor, och det verkar ha gjort dem gott.- De fick ju leka självständigt, bada och ro och göra utflykter. De fick en upplevelse som man annars absolut inte kunde få som fattigt stadsbarn.Anna och de andra barnen som Agnes Lagerstedt tog med sig ut på de första sommarkolonierna valde hon ut själv bland barnen i sina egna skolklasser. Men inom bara några år så följde andra efter hennes exempel, och antalet sommarkolonier ökade explosionsartat. Och nu blev det möjligt också för barn från andra städer än Stockholm att få komma ut på landet, berättar Ann-Charlotte Münger.- Redan året efter Agnes Lagerstedt åkt ut med sina 20 barn blev det en stark rörelse med en strid ström av koloniföreningar. Och på 1930-talet var det som mest barn från Stockholm ute på sommarkolonier.Det blev också ett stort urvalsarbete, berättar Ann-Charlotte Münger. Först plockade lärarna ut de som de ansåg vara i behov, sen blev det en läkarundersökning och då valde man barn som hade en god prognos.Vid den här tiden pratade man utifrån plantmetaforen, dvs den goda plantan. Växten behövde bra växtgrund för att växa och bli till en bra samhällsmedborgare. Och kollot blev den goda plantjorden, plantskolan.Och därför behövde barnen en god prognos så att det fanns möjlighet till förbättring. Sp barnen fick inte vara sjukliga, däremot klen och sjukliga.Svensk Läraretidning 1889  Frågan är ju icke att endast giva ett större eller mindre antal barn tillfälle att få på landet tillbringa ett par angenäma månader och att skaffa dom ett sommarnöje. Här gäller det något vida viktigare, att taga hand om små plantor som av brist på vård och näring hålla på att tvina bort, samt om möjligt giva dem en växtkraft som kan med tiden göra dom till starka och fruktbärande växter. Man har ju såsom i en redogörelse säges, grundad anledning att bidraga till att av dessa svaga barn göra till kropp och själ sunda män och kvinnor, då mycket tyder på att de annars skola bliva allt annat än detta, eller nedstiga i tidig grav.- Det här var ju något som fördes fram av läkarkåren och också politiskt, för nu började det komma en politisk rörelse för det här med sommarkolonier. Men när man väl går ner i arkivmaterialet och tittar på verksamhetsberättelser som inte var offentliga där bland annat föreståndarnas egna berättelser finns, ja då får vi en helt annan bild, säger Ann-Charlotte Münger.- På kolonierna fanns döende barn och de som definitivt inte hade goda prognoser, men där jag tror att de som valde ut barnen inte hade bilden av en god folkhälsa utan de valde barnen utifrån rent humanitära skäl.I dokumenten kan man läsa om barnens vikt. När de åkte ut till kollot vägdes och mättes dem, och sedan mättes de igen vid avfärden. Dessa listor publicerades också, och ju bättre viktkurvorna var desto bättre var det att få välgörenhetspengar.Katarina församlings skollovskoloni 1892 Avresan från Stockholm skedde den 15 juni och efter 8 veckors vistelse återkommo barnen till huvudstaden. Att de betydligt vunnit i hälsa och krafter framgick tydligt av deras friskare utseende och livligare lynne. Före och efter resan vägdes barnen, viktökningen ses av följande tabell. Per 8 år Vikt vid avfärden 17,7 kg, vikt vid hemkomsten 18,5 kg, ökad vikt 0,8 kilo Arvida 8 år Vikt vid avfärden 19,5 kg, vikt vid hemkomsten 22,5 kg, ökad vikt 3 kgI slutet av 1800-talet var mathållningen i Sverige oerhört bekymmersam, berättar Ann-Charlotte Münger. Det var ju svält på många håll och de här barnen hade levt med svält under perioder.- Och man arbetade mycket för att få upp barnen i vikt, och det var mycket tung mjölmat de gav barnen. Barnen fick grötmedaljer, grötpeng och viktpeng, allt för att barnen skulle äta bra.- Men det finns också berättelser från en del kollon att barnen åt till de kräktes, man fick inte gå från bordet och till och med att toaletterna eller dassen låstes när de skulle vägas ut, så att de inte skulle bli "lättare".Mjölken var viktig och central, medan däremot kaffet var förbjudet för barnen att dricka och stod nära arbetarklassen. Kaffet ansågs vara farligt och det fanns många debatter som handlade om den hälsosamma mjölken och det farliga kaffet.Kan man då uttyda vad barnen tänkte? Ja, målet var ju att förbättra barnens hälsa men också att ge barnen en moralisk skolning. Så det fanns ett starkt drag av fostran och barnen protesterade på sitt sätt.- De levde ju sitt eget liv på kollo. På de offentliga arenorna såg man barnen, men de hade ju lika många arenor utanför där personalen inte såg vad de håll på med. Och det fanns alltid några barn som skickades hem och som de hade problem med. En del kallades för smyg-as och vanartiga.- Just vanartiga barn och tuberkulos var bland de största riskerna att få ut på kollo, säger Ann-Charlotte Münger.Om man vill söka efter dessa handlingar finns de på de flesta kommunarkiv.  Hur gick det då för kollobarnen Anna och hennes bror Otto?Det blev inga fler somrar på koloni för dem. Deras far har fått ett nytt jobb och med det följde en liten lägenhet i en annan del av stan och därmed byte av skola.När Anna blev vuxen gifte hon sig och fick två barn Hennes man Oscar lyckades hyra ett vackert hus åt dem, i det som då var en lantlig miljö i Bergshamra i Solna. Men om Anna fick hälsan tillbaka av lantluften när hon var liten flicka, så blev hon som vuxen sjuk av det lantliga huset. -I sovrummet i det där huset, som kallades Ryska villan, fanns det åtta lager med arsenikfärgade tapeter, berättar Anders Classon. Under mitten av 1800-talet så användes arsenik i en speciell grön tapet som kallades Kejsargrön. Poängen med arseniken var att tapeterna inte skulle blekas av solen. De här tapeterna blev oerhört populära, men 1876 förbjöds de eftersom man hade upptäckt att människor blivit förgiftade av dem, och länge efter det stämplades tapeter med orden Arsenikfri, och man började tala om giftgrön färg.Det här var känt bland läkare och myndigheter, men vanliga människor, i det här fallet Annas familj, hade ju som hyresgäster ingen aning om vad som fanns på väggarna i huset där de bodde.- Hon fick en diffus arsenikförgiftning som hon aldrig riktigt hämtade sig ifrån och dog bara drygt 40 år gammal 1913, slutar Anders Classon.Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Erika Libeck-Lindahl, Edith Lindahl, Eva Eneqvist, Malin Avenius och Viktor Åsberg slaktband@sverigesradio.se

När Marianne Millstein var i tioårsåldern på 1980-talet blev hon väldigt tagen av nyheterna från Sydafrika, om protesterna innan Nelson Mandela frigivits. Hon skaffade en brevvän, en vit jämnårig sydafrikan som kallade Mandela för terrorist. Det väckte ett engagemang som gjorde att hon nu är forskare inom kulturgeografi, med specialitet på demokratisering i Sydafrika Nu har Marianne Millstein forskat om Sydafrika i över 20 år och tillbringat mycket tid i en förstad till Kapstaden – Delft – ett township som byggdes samtidigt som Sydafrika blev demokrati. Där studerar hon hur vanliga människor försöker påverka politiken, bland annat genom att bilda föreningar för bättre och fler bostäder. Delft är en ganska fattig och kriminell del av Kapstaden och ibland önskar Marianne Millstein att hon valt en lugnare plats att studera. Lena Nordlund lena.nordlund@sr.se

I det här avsnittet pratar vi om deckare, brott, mord och annat ruskigt spännande. Boken vi läst heter Avgrundens änglar och är skriven av Magnus Nordin. Gäst i avsnittet är författaren och före detta polisen Tage Åström. Han har bland annat varit chef för Sektionen för särskilda insatser (SSI) som jobbar med infiltratörer för att komma åt kriminella gäng. Han skriver också manus till TV-serien Johan Falk. Vad tycker han gör en deckare trovärdig? Och vad finns det för vanliga misstag i polisskildringar?Lyssna direkt här genom att trycka play:Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämner vi de här böckerna:Avgrundens änglar – Magnus Nordin, Bonnier Carlsen. Alla böcker av Åsa Larsson, till exempel Solstorm, Till offer åt Molok och Det blod som spillts, Albert Bonniers förlag.Den sanna historien om Pinocchios näsa - Leif GW Persson, Albert Bonniers förlag. Serien om LasseMajas detektivbyrå, av Martin Widmark och Helena Willis, Bonnier Carlsen.Deckarna om David och Larissa, av Martin Widmark.Böckerna om Nelly Rapp, av Martin Widmark och Christina Alvner, Bonnier Carlsen.Fem-böckerna, av Enid Blyton.Camilla Läckbergs böcker, till exempel Stenhuggaren eller Olycksfågeln, Forum. Liza Marklunds böcker, till exempel Sprängaren eller Livstid (Piratförlaget) Den osynlige, Kill, och Tjafs - Mats Wahl, Opal.Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes - Stieg LarssonBrott och straff i lättläst version, av Fjodor Dostojevskij, bearbetad av Johan Werkmäster, LL-förlaget.Böckerna om Robert Parkman av Bo R Holmberg, till exempel Rånaren, Skuggaren och Ristaren, Alfabeta. Den sista resan av Kristina Sjögren och Ewa Christina Johansson, Rabén & Sjögren. Serien Tre av Kjetil Johnsen, B Wahlströms. En andra chans – Anne Cassidy, Rabén & Sjögren. Odjuret och Brevvännen av Ally Kennen, Natur & Kultur. Prinsessan och mördaren, Tystnadens hus, Huset vid vägens slut, Svart drama, Förföljaren och Årstamördaren av Magnus Nordin, Bonnier Carlsen.  Den aningslöse - Tage Åström, Bladh by BladhKodnamn mormor - Tage Åström, Bladh by Bladh Skuggbarn – av Caroline Engwall, Kalla kulor förlag. Yatzy, Ska bara dö först och I tomma luften av Harald Rosenlow Eeg, Kabusa.Och så pratar vi en del om filmerna om Johan Falk, och Beckfilmerna!