Podcasts about i moskva

Tjetjenienkrigen fördes med osedvanlig brutalitet från båda sidor och den typen av krigföring som drabbade inte minst de civila i Tjetjenien är det vi ser i dessa dagar i det pågående kriget i Ukraina våren 2022.Tjetjenienkrigen brukar beskrivas som två krig. Egentligen handlar det om en konflikt som mer eller mindre intensivt pågick 1994-2009. Kriget handlade inte bara om tjetjensk separatism utan lika mycket om rysk inrikespolitik. Tjetjenienkrigen bidrog till att Vladimir Putin kunde stärka sitt inflytande och sin makt.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden behandlar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved det våldsamma kriget i Tjetjenien. Den direkta orsaken till kriget var tjetjenernas vilja till självständighet under den tvivelaktigt valde presidenten Dubajev i samband med Sovjetunionens fall i början på 1990-talet.1994 fattade Rysslands president Boris Jeltsin beslut om att ingripa mot tjetjenerna och tvinga dem att underkasta sig centralmakten i Moskva. Med i bilden fanns de strategiskt viktiga oljefyndigheterna i Kaukasien och anklagelser om Tjetjenien som bas för organiserad brottslighet – det senare inte helt grundlöst.Ryssland satte in sin armé och natten mot den 1 januari 1995 inleddes anfallen mot Grosnyj. Det visade sig att ryssarna grovt missbedömt sin motståndare. Tjetjenerna lockade in de ryska anfallskolonnerna djupt in i staden och krossade sedan de ryska förbanden.Tjetjenerna slogs med små stridsgrupper och ryssarna fångades i bakhåll utan möjlighet att använda sin eldkraft. Den ryska arméns materiel var utsliten. På en del stridsfordon gick det inta att vrida kanontornen. Slaget pågick till mars 1995 då tjetjenerna till slut efter stora insatser från rysk sida tvingades retirerade till bergen och andra mindre städer och byar. Kriget fortsatte till sommaren 1996 då Jeltsin mycket undertrycket från det kommande presidentvalet tvingades få ett slut på kriget. Vi det laget hade Dobajev dödats av missiler och Tjetjenien låg förött.Nya ledare tog över på den tjetjenska sidan och en våg av terrorattentat inleddes. Tjetjenska operationer inne i Dagenstan föranledde en ny start på kriget 1999. I Moskva kom Putin till makten som premiärminister – senare president. Under Putins ledning invaderades Tjetjenien återigen av ryska krigsmakten. Nya slag om Grosnyj utkämpades och ryssarna visade sig så småningom inse efter nya brutala misslyckanden att det var lönlöst att slåss inne i staden. I stället började man lägga staden i ruiner med artilleri och luftbombningar. Mönstret återupprepade sig igen. Tjetjenerna retirerade upp i bergen och striderna fortsatte. De sista stora slagen avslutade det reguljära kriget år 2000, men med gerillakrigföring parade med brutala terrorattentat fortsatte det tjetjenska motståndet. De mest kända terrordåden ägde rum i Moskva och Beslan 2004.Detta är en repris.Bild: Det tjetjenska regeringssätet i Grosnyj förstört under kriget. Foto: Mikhail Evstafiev. Some rights reserved.Lyssna också på Ukrainakriget 2022 – när historien vänder. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Ukraine taler Zelenskyj-regeringen om overlevelse! I Moskva strammer Putin diktaturet - og skærper krigen i Ukraine! I USA rykker Trump ind i Det hvide Hus - og skaber ny global usikkerhed. I Tyskland er regeringen kollapset og økonomien dykker! I Frankrig kæmper Macron for mere end sit eftermæle! I Syrien skaber Assad-regimets kollaps endelig en smule lys i Horisonten - men ingen ved, hvad der nu sker. Midt i det univers står en dansk udenrigsminister - bekymret for vores liberale demokrati, bekymret for sammenholdet bag Ukraine, bekymret for - ja, for det meste af, hvad han ser. Gæst: Lars Løkke Rasmussen. Vært: Steffen Gram.

När Ukraina går in i Kursk blir det första gången sen andra världskriget som Ryssland blir invaderat. Ett drag som tar Putin på sängen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I början av augusti överraskar Ukraina världen, och framförallt Ryssland, med sin offensiv. De ukrainska soldaterna tar sig lätt förbi gränsposteringarna och tränger snabbt långt in i Ryssland. Manövern vänder upp och ner på bilden av kriget.– Det är inte bara så att Ukraina lyckades krossa ryska gränsposteringar. Det är inte bara så att ryska soldater har gett upp och lämnat över sig i den här offensiven. Utan det är också så att hela evakueringen av civila gick väldigt kaotiskt till där regionala aktörer inte alls kunde hantera situationen, säger Hugo von Essen, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet. Den framgångsrika manövern skickar signaler till givarländerna att fortsätta skicka vapen och annat stöd samtidigt som den egna befolkningen får upp hoppet. I Moskva däremot skapar invasionen ett svårlöst dilemma.– Putin och Ryssland har ännu en gång förnedrats inför sin egen befolkning, inför resten av världen och varje gång den ryska regimen förnedras så blir den svagare, säger Hugo von Essen. Strategin bakom offensivenNär en stor och stark nation bedriver utnötningskrig finns en strategi att ta till, manöverkrigföring.– Det här statiska kriget som har ägt rum hittills vinner alltid den större som kan skjuta mest artilleri, eller den som har mest resurser och mest soldater. Det är nästan omöjligt att vinna den typen av strid från en liten nation. Men den här typen av strid som äger rum i Kursk kan den lilla skickliga nationen med bra teknisk utrustning fälla jätten på ett helt annorlunda sätt, säger Roger Djupsjö, lärare på Försvarshögskolan.Manöverkrigföring handlar bland annat om att identifiera fiendens svagheter och överraska och Roger Djupsjö tycker att Ukrainas offensiv är ett skolboksexempel.– Man som vattnet, man är som en rännil, man rinner fram och undviker de platserna där fienden försvarar, säger han.Medverkande: Maria Engqvist, militäranalytiker och Rysslandskännare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI Roger Djupsjö, lärare på FörsvarshögskolanHugo von Essen, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutetProgramledare: Claes Aronsson och Karin HållstenLjud från: Sveriges Radio, BBC, Reuters, AFP, Global news, A News, Channel 4 4 News, Internet Archive, The Express Tribune, Kyiv Independent

I Moskva i Ryssland tar tusentals tagit farväl av Aleksej Navalnyj. Läget ser bättre ut för landslagsmittfältaren Kristoffer Olsson, som blivit akut sjuk och vårdas på sjukhus. Mellloexperten Emilila Kent tror Marcus och Martinus utstrålning kan ta dem vidare till final. och hur går det egentligen för JLC med deras guldskatt? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Tjetjenienkrigen fördes med osedvanlig brutalitet från båda sidor och den typen av krigföring som drabbade inte minst de civila i Tjetjenien är det vi ser i dessa dagar i det pågående kriget i Ukraina våren 2022.Tjetjenienkrigen brukar beskrivas som två krig. Egentligen handlar det om en konflikt som mer eller mindre intensivt pågick 1994-2009. Kriget handlade inte bara om tjetjensk separatism utan lika mycket om rysk inrikespolitik. Tjetjenienkrigen bidrog till att Vladimir Putin kunde stärka sitt inflytande och sin makt. I detta avsnitt av Militärhistoriepodden behandlar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved det våldsamma kriget i Tjetjenien. Den direkta orsaken till kriget var tjetjenernas vilja till självständighet under den tvivelaktigt valde presidenten Dubajev i samband med Sovjetunionens fall i början på 1990-talet. 1994 fattade Rysslands president Boris Jeltsin beslut om att ingripa mot tjetjenerna och tvinga dem att underkasta sig centralmakten i Moskva. Med i bilden fanns de strategiskt viktiga oljefyndigheterna i Kaukasien och anklagelser om Tjetjenien som bas för organiserad brottslighet – det senare inte helt grundlöst. Ryssland satte in sin armé och natten mot den 1 januari 1995 inleddes anfallen mot Grosnyj. Det visade sig att ryssarna grovt missbedömt sin motståndare. Tjetjenerna lockade in de ryska anfallskolonnerna djupt in i staden och krossade sedan de ryska förbanden. Tjetjenerna slogs med små stridsgrupper och ryssarna fångades i bakhåll utan möjlighet att använda sin eldkraft. Den ryska arméns materiel var utsliten. På en del stridsfordon gick det inta att vrida kanontornen. Slaget pågick till mars 1995 då tjetjenerna till slut efter stora insatser från rysk sida tvingades retirerade till bergen och andra mindre städer och byar. Kriget fortsatte till sommaren 1996 då Jeltsin mycket undertrycket från det kommande presidentvalet tvingades få ett slut på kriget. Vi det laget hade Dobajev dödats av missiler och Tjetjenien låg förött. Nya ledare tog över på den tjetjenska sidan och en våg av terrorattentat inleddes. Tjetjenska operationer inne i Dagenstan föranledde en ny start på kriget 1999. I Moskva kom Putin till makten som premiärminister – senare president. Under Putins ledning invaderades Tjetjenien återigen av ryska krigsmakten. Nya slag om Grosnyj utkämpades och ryssarna visade sig så småningom inse efter nya brutala misslyckanden att det var lönlöst att slåss inne i staden. I stället började man lägga staden i ruiner med artilleri och luftbombningar. Mönstret återupprepade sig igen. Tjetjenerna retirerade upp i bergen och striderna fortsatte. De sista stora slagen avslutade det reguljära kriget år 2000, men med gerillakrigföring parade med brutala terrorattentat fortsatte det tjetjenska motståndet. De mest kända terrordåden ägde rum i Moskva och Beslan 2004.Bild: Det tjetjenska regeringssätet i Grosnyj förstört under kriget. Foto: Mikhail Evstafiev. Some rights reserved.Lyssna också på Ukrainakriget 2022 – när historien vänder. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Avsnittet är Sponsrat av IG: www.ig.com/se?CHID=122&QPID=37893 Under några förfärliga vinterveckor i början av 2022 gick Ryssland från utstött till paria och vidare ned för trappstegen till själva rännstenen i den europeiska kontinentens gemenskap. Olikt föregångaren Boris Jeltsin uppträder president Vladimir Putin alltid nykter. Men nu är han persona non grata hos de regeringar i väst som strävat efter nedtonade förhandlingslösningar, efter att den ryske presidenten farit fram som ett burdust fyllo i de diplomatiska rummen. Ukraina är i krig efter ett ryskt anfall som förfärade nästan hela världen och dödstalen närmade sig femsiffrigt redan innan en vecka gått. I Moskva och andra ryska städer stormade samtidigt medborgare mot bankomaterna för att säkra sina besparingar när sanktioner träffade ekonomin, för bakom den ukrainska fronten hände något dramatiskt i de nämnda diplomatiska rummen. Det pratades om ett plötslig enighet i Europa, och forna splittringar lades därhän i demokratierna. Hade den självutnämnt sobre Vladimir Putin, som plötsligt hotade med kärnvapen, missbedömt Europa och Ukrainas övriga västallierade? Kunde de heroiska ukrainarna bita ihop och hålla emot, med hjälp av svenskar, schweizare och tyskar som i sin tur tycktes yrvaket tillnyktrade på väg upp ur neutralitet och 80-årig pacificering? Det här är FollowTheMoney, en podcast om makt, storfinans och börsen, av och med programledaren Martin Nilsson och utrikesredaktör Joakim Rönning.

Hör om Rysslands ställning i världen och om kampen om den geopolitiska strukturen. Hör också om relationen mellan Moskva och Peking. Radiokorrespondenterna byter under några veckor fokus och blir Radiokorrespondenterna-Ryssland. Det här är andra avsnittet.Ryssland vill förändra världenDet som Ryssland nu gör, och det som NATO svarar med, det som händer längs med gränsen till Ukraina, det är en del av en större kamp om hur den geopolitiska strukturen i världen ska se ut. Både Ryssland och Kina talar om en multipolär värld, där de har sina egna intressesfärer, världar där USA, NATO och EU håller sig borta. USA har ju länge velat rikta mycket mer av sin kraft mot Stilla Havsregionen och Kina, men räcker kraften nu när Ryssland utmanar i Europa?Moskva vs PekingDet är ju nu Vinter-OS i Peking. Den ryske presidenten Vladimir Putin kommer till skillnad från många andra ledare att besöka OS i Peking och hälsa på Kinas ledare Xi Jinping. Hur tänker man i Peking, 600 mil bort från Ukraina, om varför Ryssland samlar så mycket trupp vid Ukrainas gräns? Hur tänker man i Moskva om den allt mäktigare grannen i Öster och hur hanterar Vladimir Putin att Kina har så pass mycket större ekonomiska muskler. I Moskva finns en beundran över att Kina behållit diktaturen och inte bara kollapsat som Sovjetunionen gjorde.Medverkande: Johanna Melén, Rysslandskorrespondent, Hanna Sahlberg Kinakommentator samt Gudrun Persson forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut.Programledare: Jesper Lindaujesper.lindau@sverigesradio.seProducent: Irma Norrman irma.norrman@sr.se 

ERIKA FATLAND – forfatter og sosialantropologERIKA FATLAND har skrevet en rekke prisbelønnede bøker hvor hun reiser til steder mange oss ikke kjenner i det hele tatt. Bøkene hennes er oversatt til 23 språk og har fått svært rosende omtale over hele verden. Hun er også blitt beskrevet som Norges kanskje mest nyskapende reiseforfattere. Fatland vokste opp i Ølen i Vindafjord kommune i Rogaland. Hun tilbrakte sin gymnasietid i Lyon og Helsingfors og fortsatte med universitetsstudier ved Københavns Universitet og Universitetet i Oslo, der hun fullførte sin mastergrad i sosialantropologi i 2008. Feltarbeidet som lå til grunn for mastergraden, ble foretatt i Beslan i Nord-Ossetia i 2007, der hun intervjuet informanter berørt av gisseldramaet ved Skole nr. 1 i 2004; etterlatte, pårørende, overlevende, lærere og myndighetspersoner. I 2008-2009 var Erika Fatland stipendiat ved Norsk utenrikspolitisk institutt.2009 debuterte hun med barneboken Foreldrekrigen, en humoristisk bok om skilsmisse.I 2010 vendte hun tilbake til Beslan for å arbeide videre med stoffet fra feltarbeidet, i den hensikt å utvide det til en reportasjebok. I tillegg til nye samtaler med informantene fra tidligere, reiste hun denne gang friere omkring, også i naborepublikkene, og ettergikk noen av terroristenes fotspor. I Moskva og St. Petersburg intervjuet hun granskere av angrepet, såvel fra den offisielle undersøkelseskommisjonen som uavhengige om de tre dagene gisseldramaet varte stormingen, hvor minst 333 mennesker, hvorav 186 barn, mistet livet. Boken Englebyen med fortellinger fra Beslan utkom i begynnelsen av august 2011. Boken ble nominert til Brageprisen i klassen sakprosa.Erika Fatland utga høsten 2012 Året uten sommer, en bok om terrorangrepene i Norge 22/7 2011. Høsten 2014 utkom Sovjetistan, en reiseskildring fra de postsovjetiske statene i Sentral-Asia som slutter på -stan. For denne boka fikk hun Bokhandelens sakprosapris i 2015. I 2017 kom Grensen : en reise rundt Russland : gjennom Nord-Korea, Kina, Mongolia, Kasakhstan, Aserbajdsjan, Georgia, Ukraina, Hviterussland, Litauen, Polen, Latvia, Estland, Finland og Norge, samt Nordøstpassasjen. I 2020 utgav hun boka Høyt, en reiseskildring basert på to reiser gjennom land i Himalaya: Nepal, Xinjiang, Tibet, Pakistan og India som hun hadde i 2018 og 2019 på til sammen åtte måneder. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I Sverige blir rysk samtida prosa ibland synonymt med de stora minnes- och vittnesskildringarna. David Isaksson visar upp en annan sida när han presenterar Dmitrij Danilovs litteratur. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den ryske författaren Dmitrij Danilovs bok Det finns saker som viktigare än fotboll tar avstamp i att han bestämmer sig för att se och skriva om samtliga Dynamo Moskvas matcher under ett år. Inspirationskällan finns i USA, där Stewart O'Nan och Stephen King följde baseballaget Red sox under hela 2004, i boken Faithful. Men skillnaderna är stora. Medan de båda amerikanska författarna är hängivna Red sox-fans så är Danilovs fotbollsintresse begränsat. Och medan 2004 var ett häpnadsväckande år för det Bostonbaserade baseballaget, med seger i World series för första gången sedan 1918, så var Dynamo Moskvas säsong, precis som alltid, ganska medioker och odramatisk. Som i flera av sina andra verk skapar Danilov litteratur av händelser som i sig saknar spänning. Något som dras till sin spets i boken Sitta och se, där han rapporterar live från olika platser, som ett torg i Velikij Novgorod eller en bänk i Brjansk. På sin telefon skriver han ner vad som händer omkring honom. I ett kapitel från Moskva sitter han, den 29 juli 2013 klockan 21:00, på Tverskojbulevarden, inte långt från Pusjkintorget. På en parkbänk ser han två unga män som dricker alkohol ur en plastmugg. En av dom har en Ipad i ena handen och en orange ballong i den andra. En flicka sluter upp och börjar dricka med som . En man i vita shorts och bar överkropp sätter sig på bänken bredvid och bara sitter där. Och så där fortsätter det. Danilov visar hur en sommarkväll på en boulevard i Moskvas centrum kan se ut. Här finns bara samtid. Danilov skildrar det han ser med en lågmäld humor som kan föra tankarna till Erik Andersson. Om man följer utgivningen och kulturjournalistiken kring ryskspråkig litteratur i Sverige ger kanske det här en förvånande bild. Ryskspråkig litteratur handlar väl om hemsökelser från Sovjetunionen och den omöjliga jakten på sanningen bakom propagandans dimridåer? Med framstående namn som Ulitskaja, Stepanova, och Aleksijevitj? Det är förvisso sant att minnesbearbetningen är en viktig del av den ryskspråkiga samtidslitteraturen, något som inleddes redan på 1960-talet. Men den är långt ifrån så dominerande som man kan tro om man bor i Sverige. Litteratur behöver inte handla om det förflutna och inte heller vara ett vittnesmål om hur det är att leva utan demokratins alla rättigheter. Den kan helt enkelt handla om vardagen i världens till ytan största land. Om man ska säga ett ämne som präglar Dmitrij Danilovs litteratur så är det dagens Moskva. Hans texter är hyperlokala. Ofta nämns tunnelbanestationer, stadsdelar och gatuadresser. Han tycker om Moskva på ett sätt som nog få i Sverige tror är möjligt. I webbtidningen Moskoviten får han frågan om vilken stadsdel han tycker sämst om. Någon sådan finns inte blir svaret.  När han ombeds avsluta meningen I Moskva behöver man ändra på  så säger han Inget alls. Allt är bra. Det finns säkert en del i ironi i svaren, men jag är övertygad om att kärleken till staden är äkta. Det Moskva som beskrivs hos Danilov är inte ett imperialistiskt tredje eller fjärde Rom. Det är inte heller 90-talets gangsterstad med vulgär glamour. Det är en megapolis där miljontals människor tar tunnelbanan till jobbet. De önskar saker vore enklare och vill mest leva sina liv ifred. Ett av de mest framgångsrika sätten att gestalta detta har visat sig vara på scen. Dmitrij Danilovs komedi Mannen från Podolsk, som först sattes upp på Rysslands mest kända oppositionella teater ,Teatr.doc, uppges nu spelas oftare än Tjechovs Tre systrar och Måsen. Det komiska framträder redan i titeln: Podolsk är en så omärkvärdig plats, att en man därifrån inte låter som någon särskild alls. Podolsk är en stad i det område runt Moskva som kallas Podmoskovje, ett slags ingenmansland där städerna ligger för långt ifrån huvudstaden för att vara del av den, men för nära för att ha en egen identitet. I Podolsk finns ett äldre centrum som numera är omgivet av stora områden med nybyggda höghus. Där bor framförallt unga familjer som pendlar in till Moskva. Någon hjälte är inte heller pjäsens huvudperson Nikolaj Stepanovitj Frolov. Han är i 30-årsåldern och tillhör den stora grupp i Moskva som är välutbildade, men som lever i en ekonomisk prekär situation. De som i Ryssland kallas kontorsplankton. Ett slags lägre medelklass som har råd köpa smartelefon, men aldrig en lägenhet. Handlingen utspelas på en polisstation. Mannen från Podolsk är gripen och frågar varför. Det är det vi ska ta reda på, förklarar polisen. Griper ni först och tar sedan reda på varför? undrar Mannen från Podolsk ilsket.  Det där är olika, svarar polisen. Här är det är lätt att tolka Danilovs pjäs som en kommentar till att rysk polis är maktfullkomlig och den kan göra lite som den vill, men pjäsen är inte politisk på det sättet. Ett förhör börjar och polismannen frågar om den gripnes adress. Moskvalänet, staden Podolsk, Röda gardets boulevard, hus 15, lägenhet 36 Antal invånare?  Vaddå antal invånare?  Antal invånare i Podolsk? Vaddå antal invånare i Podolsk? Polisen framhärdar med sin fråga och Mannen från Podolsk gissar till slut på  100-150 000 invånare vilket gör en annan gripen man på polisstationen upprörd. Är du dum i huvudet? Det är ju nästan 300 000. Podolsk har ju slagits ihop med Klimovsk. Vad vi i publiken trodde skulle bli ett skenförhör med syfte att sätta dit Mannen från Podolsk blir istället en absurd dialog. I förhöret ska Mannen från Podolsk svara på meningslösa frågor som när Podolsk grundades. Polismannen tycks efter ett tag också vara en fånge i det här spelet. I början är han aggressiv, men under pjäsen görs han mer mänsklig. Danilovs pjäs Ögonvittnesskildringar inleds med att en man ligger död på scenen. Han har tagit livet av sig. Vi får sedan träffa personer som varit i hans närhet. Grannar, arbetskamrater, arbetsgivare och andra, berättar om honom. Några kände honom lite, andra la knapp märke till honom. Med ett imponerande gehör för variationer i språkbruk och ordval visar Danilov upp ett galleri av verkliga typer från dagens Moskva: Den självsäkre försäljaren, managern, den omtänksamma flickvännen. Var och en med livet kringskuret på sitt sätt. Vittneslitteraturen har en stark tradition i Ryssland och är nära förknippad med minneslitteraturen. Men personerna i Ögonvittnesskildringar har inget stort brott att vittna om, utan bara ett vanligt liv. De berättar om brist på pengar, om förhållanden som inte fungerar,  om liv som ter sig meningslöst. Om en högst alldagliga tillvaro i dagens Moskva. David Isaksson, frilansjournalist tidigare bosatt i Moskva under tio år

Under Stalins år vid makten torterades och mördades människor inne i det anonyma trevåningshuset i Moskva. Nu ska en exklusiv parfymbutik slå upp portarna i lokalen. Pensionären Aleksej Nesterenko protesterar mot beslutet hans pappa mördades på platsen. Hör Sveriges Radios korrespondent Jesper Lindau. Nu ska vi få höra om en mycket märklig parfym, som luktar både krut, svett och jord. I Moskva mitt emellan Kreml och säkerhetstjänsten FSB står ett gammalt trevåningshus. Det är täckt med en presenning sedan länge, renovering ska pågå. Där inne sköts mer än 30 000 människor under den sovjetiska ledaren Stalins terrorår. En möjlig framtid för huset, som ligger på en extremt exklusiv adress i Moskva, verkar nu vara att det ska bli lyxparfymbutik därinne. Vår korrespondent Jesper Lindau träffade pensionären Aleksej Nesterenko utanför huset. Han är där varje onsdag och protesterar. Hans pappa sköts där inne. Här inne fick han sin dom. De sköt honom samma dag, säger Aleksej Nesterenko. De papper och små skyltar han brett ut på en bänk blöts ned i duggregnet. Ovanför oss på gågatan hänger en enorm julhandelsbelysning, som ett tak av lila, röda och silvriga små lampor som blinkar. Pappa togs hit, han blev torterad och erkände sig skyldig. Sedan sköts han i källaren vi står framför, säger Aleksej. Och det var tillsammans med hundratusentals andra, bara under 30-talets sista år. Den stora terrorn, kallas det. Det var en del av det massiva, systematiska mördandet som bedrevs i Sovjetunionen, speciellt under Stalins tid, som krävde många, många miljoner människors liv. Aleksej Nesterenko, som är över 80 år vill att huset ska bli ett museum, så att folk ska minnas och lära sig. Det har varit mycket känslor här utanför huset de senaste 10 åren, säger Aleksej som står här på gågatan varje onsdag. Jag kommer tillbaka hit för barnen och barnbarnens skull. Och även för alla andra, för hela landets skull, Ryssland måste lära sig av historien, tycker Aleksej. En man i 50-årsåldern avbryter och vill prata om tsaren Nikolaj den andre. Alla gör misstag säger mannen, och antyder att Stalin kanske ska förlåtas. En näve är alltid starkare än ett finger, säger han, vi var självständiga på den tiden, alla var rädda för oss och respekterade oss, det finns minus och det finns plus, även med Stalin. Aleksejs kompis Anna, som är med honom på gågatan, blir arg och påpekar att hennes farfar sköts, inte av Nikolaj den andre, utan av Stalin. Hon kommer inte att förlåta. Och så fortsätter grälet. Folk reagerar ofta aggressivt, de kan säga att det borde skjutits fler eller att de inte bryr sig om alla de som sköts här, säger Anna som sträcker fram en liten parfymflaska. Det här är parfymen som skapats, det är lukten av källare och krut från skotten, säger Anna och den luktar verkligen skarpt. Parfymen är en kampanj för att staden Moskva ska göra om huset till ett museum. Bakom finns bland annat den oberoende tidningen Novaja Gazeta och staden Moskvas Gulag-museum. När parfymören Aljona Tsisjevskaja gjorde parfymen, skapade hon som en karta av möjliga minnen från källaren. Associationerna jag fick var död, krut, skräck, den sista droppen svett på en människas rygg som förstår att han snart ska skjutas, lukten från sovjetiska militärstövlar och ljuden av skott. Utifrån minnena plockade Aljona fram sina ingredienser i laboratoriet och skapade doften som verkligen luktar som ett skott i en källare. När jag gjorde parfymen led jag fysiskt. Det är tunga dofter. Även om jag har försökt vädra och tvätta så luktar det fortfarande så här i mitt labb, säger Aljona. Vi hoppas göra mer än 30 000 exemplar, en för varje människa som sköts nere i källaren, säger Aljona. Som tror att dofter kan förändra. Stalins terror rörde alla i Sovjetunionen och precis som för andra ryssar är terrorn en del av historien om Aljonas familj.   Både min farfars far och min morfars far sköts 1937, säger Aljona. För mig som barn var det något jag växte upp med, säger Aljona, som är runt 30 år. Det här är också min historia, det var alltid nära, det här är historien om min familj. I stadens Moskvas Gulag-museum finns ett minnesrum att sitta i, där namn på offer läses upp i högtalarna. På museet vill dom att huset nere vid Kreml, blir ett museum, inte en parfymbutik. Det huset var en mekanism i den stora terrorn. Varje fall togs upp i 15-20 minuter, sedan sköts man, det berättar Konstantin Andrejev som jobbar på museet. Det finns liknande hus över hela Ryssland. De skulle alla behövas tycker Konstantin för att folk ska kunna minnas vad systemet i det här landet en gång förmådde. Inne på museet finns ett rum. Golvet är fyllt med patroner, på väggen fladdrar foton på de som sköts förbi. Den stora terrorn har ett rum, bredvid alla rum om Gulaglägren. Vårt museum förmår bara delvis berätta om den stora terrorn. Frågan är stor och skulle behöva ett eget museum, säger Konstantin Andrejev. Aleksej och Anna packar ihop. Men de kommer tillbaka nästa onsdag, så länge de kan stå upp. När någon  tillåter sig själv att tänka att hen är den enda som vet hur folk ska leva och tvingar andra att lyda en sådan tragedi kan återupprepas, säger Aleksej. Det är därför vi måste minnas. Aleksej får tårar i ögonen. Det förflutna sover bredvid oss och det kan vakna upp igen. Jesper Lindau, Moskva jesper.lindau@sverigesradio.se

I Moskva mistet minst 40 mennesker livet i brannen i et passasjerfly i går kveld. Hvorfor begynte flyet å brenne? Vi spør vår korrespondent om noen minutter. Blir det Socialdemokratiets Mette Fredriksen - eller høyresidens Lars Løkke Rasmussen... hvert øyeblikk kan det bli valg i Danmark! Det varslede snøfallet på Østlandet er i stor grad avlyst.

I Moskva är det bara det lilla kommunistpartiet som firar minnet av Oktoberrevolutionen och i Tammerfors finns det enda Leninmuseet utanför Ryssland. I Moskva träffar vår reporter Fredrik Wadström konstnärer och aktivister som kommenterar 100 årsdagen av oktoberrevolutionen. Putins Ryssland gör vad de kan för att inte fira. Varför? Vilka är det då som vill fira? Hör även Svenska Dagbladets korrespondent Maria Georgieva och David Isaksson, frilansjournalist för bland annat Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan. I Tammerfors besöker vår reporter Helene Alm Leninmuseet, även Finland påverkades ju av revolutionen i och med att landets självständighet hänger ihop med den ryska revolutionen. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Gunnar Bolin

Är friheten absolut eller är den relativ för sin tid och sitt sammanhang? I Moskva minns poeten och essäsisten Lev Rubinstein Sovjetunionen i slutet av 1950-talet, ett inte alls fritt samhälle men där en glipa öppnades i järnridån och en vind av frihet strömmade in. Samtidigt funderar serietecknaren och förläggaren Fabian Göransson att det är svårt att hålla två tankar i huvudet efter attentaten mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Det riskerar att relativisera dåden. Medielandskapet i Ryssland domineras av de rikstäckande statsstyrda tv-bolagen där informationen sedan länge är filtrerad för att passa myndigheternas syften. I värsta fall sprids ren desinformation genom dessa tv-kanaler. Men den hårt styrda mediemarknaden har skapat ett sug efter alternativa projekt på internet som fortfarande är i stort sett fritt i Ryssland. Sotnik TV har funnits i tre år och är en Youtube-kanal med samhällskritiska reportage och enkäter på stan om aktuella frågor. Programledaren Sasha Sotnik säger att de som går med på att bli intervjuade på Moskvas gator och parker kan delas in i tre kategorier - Den första gruppen består av de som helt enkelt är rädda. De är rädda för en öppen mikrofon och för kameran. De springer sin väg genast medan de säger att de är väldigt upptagna. - Den andra gruppen är de som brukar titta på de stora tv-kanalerna. De upprepar nästan ordagrant de visor som de hör på statliga tv-nyheterna när de svarar på frågorna. - Sedan finns det en tredje mycket liten grupp, säger Sasha Sotnik. De som inte är ett dugg rädda. De säger det de tänker och svarar öppenhjärtigt på frågor. Ofta handlar enkäterna på Sotnik TV om politiskt känsliga frågor: Rysslands roll i kriget i Ukraina, mordet på öppen gata på oppositionspolitikern Boris Nemtsov, osv. - Det är ungefär en tiondel av de medverkande som tillhör den tredje orädda gruppen, säger Sasha Sotnik som tror att de där 10 procenten orädda i reportagen motsvarar nog de verkliga förhållandena i Ryssland idag rätt så bra.  - Alla övriga är skrämda till tystnad. Det här är ett land som just nu består av härskare och slavar. Det finns absolut ingen frihet, säger Sasha Sotnik. Kulturreportagets serie "Var slutar friheten?" ställer frågor kring villkoren för yttrandefrihet, konstnärligt skapande och för grundläggande mänskliga rättigheter. Finns det en bortre gräns för friheten och hur ser den i så fall ut i olika samhällen? Medverkande i femte delen: Lev Rubinstein, Fabian Göransson, Sasha Sotnik, Roland Paulsen, m fl Reportrar: Karsten Thurfjell, Erik Laquist, Kerstin Wixe, Katarina Wikars, Fanny Härgestam, Fredrik Wadström Producent för programserien är Fredrik Wadström

Kina har satt i gang søk også på sitt territorium etter Malaysia Airlines-flyet som forsvant for ti dager siden. I Moskva skal president Vladimir Putin tale til nasjonalforsamlingen om Krim i dag. Kaster han sine øyne på andre deler av Ukraina? Universitet som laget anti-homo rapport i Uganda har fått tre hundre millioner kroner i støtte fra Norge. Og vi skal høre at Hollywood pumper ut filmer basert på dataspill.

I Moskva gör miljöaktivister ett sista försök att rädda Chimkiskogen undan skövling och motorvägsbygge.Har presidenten vänt dövörat mot manifestanterna, som blivit en symbol för hela det ryska civilsamhället? Och så tittar vi närmare på vågkraft -en teknik som befinner sig ungefär där vi var med flyget för hundra år sedan. Det är många som är ute och flaxar - men få som verkligen lyfter, säger forskare i veckans Klotet. Programledare Marie-Louise Kristola.