Podcasts about svenska dagbladets

I veckans huvudepisod pratar vi dramat inom Vänsterpartiet, där två profilerade riksdagsledamöter, Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat, har tvingats bort från partiet. Kommer partiets strävan efter att visa sig ”regeringsdugliga” ge ett uppsving eller skapar hanteringen en splittring som endast högern jublar åt?Sen diskuterar vi den senaste utvecklingen i Gaza där Israels folkmord och annektering fortskrider. Nyligen utförde Israel en så kallad double tap strike mot ett sjukhus och mördade flertalet journalister och sjukvårdsanställda. Något som Svenska Dagbladets ledarredaktion bemöter med en axelryckning. I slutet pratar vi Donald Trumps planer på att sätta in nationalgardet i allt fler amerikanska städer och vad det betyder för framtiden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Om den svenska högerns kamp mot antisemitism. Bryr de sig på riktigt eller har de lärt sig av Trump? Förtjänar vänstern att smaka på sin egen medicin? I veckans pragmatiska avsnitt har Liv lyssnat på Svenska Dagbladets ledarpodd och hittat både saker hon inte håller med om och saker hon håller med om.

Kändisföretagaren Per Holknekt spelade bort sin karriär, sitt äktenskap och sina miljoner. Nu vill han ha revansch. Han stämmer spelbolaget som tjänade pengar på hans missbruk. Men även det är ett spel med höga insatser. Holknekts sista spel är en dokumentärserie från Svenska Dagbladets podd Blenda. Lyssna på svd.se/blenda.

Kändisföretagaren Per Holknekt spelade bort sin karriär, sitt äktenskap och sina miljoner. Nu vill han ha revansch. Han stämmer spelbolaget som tjänade pengar på hans missbruk. Men även det är ett spel med höga insatser. Holknekts sista spel är en dokumentärserie från Svenska Dagbladets podd Blenda. Lyssna på svd.se/blenda.

Kändisföretagaren Per Holknekt spelade bort sin karriär, sitt äktenskap och sina miljoner. Nu vill han ha revansch. Han stämmer spelbolaget som tjänade pengar på hans missbruk. Men även det är ett spel med höga insatser. Holknekts sista spel är en dokumentärserie från Svenska Dagbladets podd Blenda. Lyssna på svd.se/blenda.

Regeringen vill modernisera reglerna för kommersiell radio – och det kan innebära ett trendbrott för hela branschen. Mediepodden går igenom vad förslaget innebär, varför sportradio plötsligt är hett, och hur lobbying påverkat politiken. Vi fördjupar oss också i Svenska Dagbladets egna erkännande: deras politiska ledarsida påverkar trovärdigheten för nyhetsjournalistiken – hur länge kan det pågå? Dessutom: Aftonbladet lanserar en AI-chat med ChatGPT-teknik – vad innebär det för journalistikens framtid? Vi pratar också om Magnus Alselinds flytt till Kvartal, Bonnier News Locals nedskärningar, försäljningen av Vi i Villa och Schibsteds halv miljard från försäljningen av Prisjakt. Med Olle Lidbom och Emanuel Karlsten. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

Paulina Neuding är en svensk journalist och jurist. Hon har tidigare varit chefredaktör för magasinet Neo och Kvartal, samt webbtidningen Bulletin. Idag är hon verksam på Svenska Dagbladets ledarsida. OBS. Hela avsnittet är 2 tim 59 min långt. Vill du få tillgång till alla hela avsnitt? Bli medlem på Sista Måltiden. Som medlem får du tillgång till alla nya och gamla avsnitt i sin helhet och utan reklam. Lyssna i valfri podcast-app, inklusive Spotify. Enkelt att komma igång. Ingen bindningstid. Tryck här för att bli medlem eller gå in på https://sistamaltiden.se.  Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Paulina Neuding är en svensk journalist och jurist. Hon har tidigare varit chefredaktör för magasinet Neo och Kvartal, samt webbtidningen Bulletin. Idag är hon verksam på Svenska Dagbladets ledarsida. OBS. Hela avsnittet är 2 tim 59 min långt. Vill du få tillgång till alla hela avsnitt? Bli medlem på Sista Måltiden. Som medlem får du tillgång till alla nya och gamla avsnitt i sin helhet och utan reklam. Lyssna i valfri podcast-app, inklusive Spotify. Enkelt att komma igång. Ingen bindningstid. Tryck här för att bli medlem eller gå in på https://sistamaltiden.se.  Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Meta har använt Olle Lidboms bok – utan tillstånd – för att träna sin AI. Hur stort är problemet, vad är egentligen olagligt, och varför tycker inte Emanuel att det är lika upprörande? En djupdiskussion om AI, upphovsrätt och var gränsen går mellan inspiration och stöld. Vi pratar också om SVT:s uppmärksammade golfartikel – SEO-optimerad för att locka trafik trots att SVT inte sänder Masters-turneringen. Är det otaktiskt eller bara smart digitalt tänk? Dessutom om Svenska Dagbladets "nya" digitala omorganisation – och varför det egentligen borde ha hänt för 15 år sen. Till sist: EFN:s avslöjande om Bonnierarvingen Oscar Engelbert, Kronofogden och de uppmärksammade Bonnier-aktierna som nu riskerar att hamna i orätta händer. Med Olle Lidbom och Emanuel Karlsten. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

Donald Trumps dotter och svärson, Ivanka Trump och Jared Kushner, har storslagna planer för Albanien. De planerar att bygga att semesterparadis för miljardärer i naturskyddade områden, något som väcker kritik och frågor. Hur kommer det sig att paret väljer att investera i landet, och varför har de som god relation med landets premiärminister? Gäst: Teresa Küchler, Svenska Dagbladets medarbetare i Bryssel. Programledare och producent: Jessica Johansson. Klipp i avsnittet: The Center for Albanian Studies, TRT World, Reuters Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Christer A ägde den sista revolvern som skulle provskjutas – men lämnade aldrig in den. Flera Palmeutredare beskriver honom som intressantast av alla misstänkta. SvD har läst dokumenten som polisen aldrig fick se och pratat med källorna som de inte hörde. Det här är berättelsen om den misstänkte Palmemördaren som utredarna tappade bort. En dokumentär om Palmemordet från Svenska Dagbladets podd Blenda. Lyssna på svd.se/blenda

Christer A ägde den sista revolvern som skulle provskjutas – men lämnade aldrig in den. Flera Palmeutredare beskriver honom som intressantast av alla misstänkta. SvD har läst dokumenten som polisen aldrig fick se och pratat med källorna som de inte hörde. Det här är berättelsen om den misstänkte Palmemördaren som utredarna tappade bort. En dokumentär om Palmemordet från Svenska Dagbladets podd Blenda. Lyssna på svd.se/blenda

Christer A ägde den sista revolvern som skulle provskjutas – men lämnade aldrig in den. Flera Palmeutredare beskriver honom som intressantast av alla misstänkta. SvD har läst dokumenten som polisen aldrig fick se och pratat med källorna som de inte hörde. Det här är berättelsen om den misstänkte Palmemördaren som utredarna tappade bort. En dokumentär om Palmemordet från Svenska Dagbladets podd Blenda. Lyssna på svd.se/blenda

Avsnitt 258. Vi gräver i dagstidningarnas boktopplistor, ger er en solskenshistoria från Västervik, ser en polsk strömningstjänst begå harakiri, är sist med att kommentera Bokus köp av BTJ och förser er med boktips inför julen.   Svenska Dagbladets boktopplista retar förläggare genom sin totala dominans för Bonnierförlagens titlar. Tre av fyra titlar på listan ges ut på Sveavägen. Så journalisten började titta på siffrorna och listans villkor och tror sig veta var problemet ligger. Så vi redovisar det här. I Västervik kom tomten tidigt. Tjust Sparbank köpte barnböcker till kommunens förskolor för 400 000 kronor. Man valde medvetet att gå via den lokala bokhandeln, Hultgrens, framför att använda Adlibris. Med Adlibris hade de fått fler böcker men det var viktigare att stödja den lokala kulturen och den egna bokhandeln. Ett tips till lokala politiker och tjänstemän och -kvinnor. I Polen har den största streamingtjänsten, Legimi, fastnat med näven i syltburken. Nu stäms de av sina leverantörer för att ha streamat förlagens böcker men delvis behållit pengarna själva. En katastrof i en bransch som bygger på ömsesidigt förtroende för att kunna fungera. Bokus köper BTJ eller... BTJ letade friare och hittade Bokus. En, på papperet, sund affär men samtidigt är BTJ bara en spillra av sitt forna jag. Så juryn avvaktar med domen... Vi ger er två oväntade julbokstips. Journalisten lyfter Galagoboken av Rolf Classon, oumbärlig för den som vill känna till den moderna svenska förlagshistorien, även bortom de välansade rabatterna. Förläggaren sitter upp på en käpphäst och håller ett brandtal för sin syn på företagande och tipsar i förbifarten om en bok som alla, intresserade av ämnet, borde läsa.   00 24         Svenska Dagbladets boklista – en feltänkt idé 12 50         Tjust sparbank ger en miljon till barnböcker i Västervik 15 22         En polsk strömningstjänst som föll på eget grepp 19 10         Bokus köper BTJ 21 20         Två boktips och ett brandtal

Detta avsnitt, avsnitt 100 av Signumpodden, kretsar kring frågor som ligger tidskriften Signum varmt om hjärtat. Det handlar om läsning och bildningens betydelse. Det har länge talats om en läskris i Sverige, där 20 % av 15-åringarna inte längre når upp till basnivån av läsförståelse. Det är nog inte för mycket sagt att påstå att vi står inför ett kulturellt och civilisatoriskt skifte, från en läs- och bokkultur till en skärmkultur. Vad innebär detta skifte? Och vad kan det få för konsekvenser på lång sikt? Hur ser förutsättningarna för ett bildat och bildande offentligt samtal ut idag? Om dessa frågor samtalar John Sjögren med Victor Malm, som är kulturchef på Expressen, och Ida Ölmedal som är chef för Svenska Dagbladets kultursidor samt aktuell med boken ”Där man bränner böcker. Berättelser om förbjudna ord och utrensad litteratur.”

På en villagata i Phoenix, Arizona, bor grannarna Rob och Rob, den ena republikan och den andra demokrat. Här pågår ett skyltkrig i vem som kan visa stöd till sin presidentkandidat bäst och mest. Men deras civiliserade tonläge hör knappast till vanligheten i USA. Hör Erik Bergin, Svenska Dagbladets utsända reporter i Washington, om varför de amerikaner han träffar knappt vill prata politik längre, vilka frågor de tycker är viktigast och hur det är för människorna som lever mitt i valrubrikerna – i kaoset vid gränsen till Mexiko. Programledare: Yael Seligsohn Producent: Daniel Säfström och Pernilla Ericson Redaktör: Elin Roumeliotou och Yael Seligsohn Ansvarig utgivare: Lisa Irenius Klipp från: FOX, Sky News, CBC, CNN, ABC. Musik: Dave Porter - Shared Smoke

Två väldigt olika presidentkandidater står mot varandra i USA-valet. Och vem som vinner får betydelse långt utanför USA:s gränser. Snart vet vi vem det blir, men hur påverkar amerikanernas val av kandidat Sverige? Och övriga omvärlden? Hör Svenska Dagbladets utrikesanalytiker Therese Larsson Hultin berätta om hur världen förbereder sig på olika scenarion, hur den svenska ekonomin kan påverkas, och de stora konflikterna i världen – beroende på vem som blir nästa president. Programledare: Yael Seligsohn Producenter: Pernilla Ericson och Daniel Säfström Redaktör: Elin Roumeliotou Ansvarig utgivare: Lisa Irenius Med klipp från: Fox News, ABC, CNN och Sky News Vi vill ha feedback och önskemål! Kontakta oss på: dagensstory@svd.se

USA håller andan inför avgörandet i november – och nu skruvas tonläget upp mellan presidentkandidaterna i ett rafflande jämnt opinionsläge. Hör Therese Larsson Hultin, Svenska Dagbladets utrikesanalytiker, berätta om kandidaternas nya strategier så här i slutspurten, hur naturkatastrofer blev ett slagträ i valet och vad som faktiskt verka funka för att locka väljarna. Programledare: Yael Seligsohn Producent: Pernilla Ericson Redaktör: Elin Roumeliotou Ansvarig utgivare: Lisa Irenius Klipp från: ABC News, AP, NPR, Al Jazeera.

I våras fick Svenska Dagbladets reporter Henning Eklund ett ovanligt telefonsamtal. Samtalet kommer från ett fängelse i Spanien, via en insmugglad mobil. – Hallå, det är Olof K. Det blir början på flera månaders tät kontakt dem emellan. Olof K Gustafsson sitter i spanskt fängelse, misstänkt för grov penningtvätt och bedrägeri och påstår sig ha tillgång till knarkbaronen Pablo Escobars enorma arv. Hör Henning Eklund, som gjort Blendas senaste podd-serie, om varför Olof K hör av sig till just honom och hur samtalen med Gustavsson leder honom både till det spanska fängelset och till ett industriområde utanför Stockholm. Med Henning Eklund, techreporter på SvD. Programledare: Yael Seligsohn Producent: Moa Larsson Redaktör: Elin Roumeliotou Klipp från: Poddserien Hallå det är Olof K. Vi vill ha feedback och önskemål! Kontakta oss på: dagensstory@svd.se I en ny poddserie går SvD till botten med en unik karaktär i svensk offentlighet.

Med mindre än en månad kvar till det amerikanska presidentvalet ser det ytterst jämnt ut i mätningarna mellan de två kandidaterna, demokraternas Kamala Harris och republikanernas Donald Trump. De flesta har en åsikt om Trump, medan Harris politiska person och politiska agenda är mindre bekant för många. Slaget efter tolv fokuserar på Kamala Harris presidentvalskampanj och frågar vad vi kan vänta oss ifall hon hinner valet? I programmet deltar USA-forskaren, forskardoktor Oscar Winberg och Svenska Dagbladets utrikesanalytiker Therese Larsson Hultin. Ville Hupa leder ordet. E-post: slaget@yle.fi

Landshövding Anna Kinberg Batra tvingades till slut bort från sitt uppdrag, bland annat efter diskussioner om hur hon rekryterat en personlig vän till länsstyrelsen i Stockholm. Men Ulf Kristerssons barndomskompis Henrik Landerholm då? Hur kunde han få bli nationell säkerhetsrådgivare? Svenska Dagbladets politikpodd reder ut.

Sedan i augusti är det förbjudet för flickor och kvinnor i Afghanistan att prata utomhus, sjunga och att röra sig fritt utomhus. Det är en del i ett nytt lagpaket som talibanerna infört. Hör Gunilla von Hall, Svenska Dagbladets korrespondent i Geneve, berätta om läget i Afghanistan just nu och varför vissa länder väljer en ny strategi – att närma sig talibanerna i Kabul. Programledare: Yael Seligsohn Producent: Moa Larsson Redaktör: Elin Roumeliotou Klipp från: BBC, Al jazeera, AP Vi vill ha feedback och önskemål! Kontakta oss på: dagensstory@svd.se

Vid en rutininspektion hittar kustbevakningen historiska föremål på en dykbåt vilket blir upptakten till den största utredningen i svensk historia vad gäller fornminnesbrott. Nu, drygt fyra år senare, är fyra män fällda i tingsrätt och hovrätt. Med oss i studion har vi Therese Dorsch som arbetade med utredningen och som är väl insatt i fallet. Som diskussionsunderlag har vi podden "De dömda vrakdykarna" från Svenska Dagbladets podd Blenda.

Den 1 juli tar Ungern över ordförandeskapet i EU:s ministerråd under valspråket "Make Europe great again". Det kanske inte är så förvånade eftersom Ungerns premiärminister, den ultranationalistiska, högerpopulistiska och EU-skeptiske Victor Orbán har en nära relation till Donald Trump. Men det kan ge en föraning om vilken typ av politik som Ungern tänker driva som ordförandeland och väcker frågor: Vad kommer hända med klimatpolitiken? Vad kommer hända med stödet till Ukraina och relationen till Ryssland? Och hur kommer ordförandeskapet påverka den Europeiska gemenskapen?Medverkande, på plats i Amedalen: Teresa Küchler, Svenska Dagbladets medarbetare i Bryssel, som bevakar Frankrike, Spanien, och EU-politik.Nicholas Aylott, programchef för Utrikespolitiska institutets Europaprogram. Välkommen tillbaka till Utblick!Redaktör och programledare: Jonas Löfvenberg Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kan Jan Emanuel och Sara Skyttedal skrapa ihop 171 000 röster och ta sig till Bryssel? Svenska Dagbladets politikpodd gräver ner sig i Folklistans föregångare. Vad krävs egentligen för att göra succé i valet till Europaparlamentet? Henrik Torehammar rapporterar från det nya partiets mediespektakel. Maggie Strömberg ser vänstertyckarna drömma om små högerpartier som förintar varandra och Torbjörn Nilsson ändrar sig och spår Folklistans succé. Producent: Tove Leffler Ansvarig utgivare: Lisa Irenius

Lyssnaren Johannes begär bekännelser från Svenska Dagbladets politikpoddare – och blir bönhörd. Här kommer berättelserna om när Gustav Fridolin vägrade hälsa på Maggie Strömberg, när Fredrik Reinfeldt (eller hans presschef/nya tjej) portade Torbjörn Nilsson och när en anonym liberal blir arg för att Henrik Torehammar skrivit snällt om Ebba Busch. Hur fungerar det egentligen att skriva negativt om politiker och sedan be om en ny intervju? Producent Tove Leffler. Ansvarig utgivare Lisa Irenius.

Lästips inför ledigheten! Svenska Dagbladets politikpodd tar sig an fyra nya böcker om politik. En humoristisk deckare från en tomhylsa, en handbok om pandemin från två socialdemokratiska statssekreterare, en brittisk genomgång av lyckad propaganda mot Nazityskland och så talman Andreas Norléns försök att lansera sitt eget urval av svensk lyrik i den stora kanondebatten. Av och med Maggie Strömberg, Henrik Torehammar och Torbjörn Nilsson. Producent: Tove Friman Leffler. Ansvarig utgivare: Lisa Irenius.

Svenska Dagbladets politikpodd rapporterar från regeringsplanet de sista skälvande timmarna på vägen mot Nato. Maggie Strömberg om Victor Orbán på flygplatsen i Washington, Tobias Billströms formalism och Birgitta Eds pondus i rummet. Torbjörn Nilsson om skolresan till Bryssel och Magdalena Anderssons och Ulf Kristerssons mys med kronprinsessan Victoria. Men, undrar Henrik Torehammar, var ens beslutet att gå med i Nato demokratiskt? Producent: Tove Friman Leffler. Ansvarig utgivare: Lisa Irenius.

I avsnitt 108 diskuteras en artikelserie på hittills tre delar kring ultraprocessad mat som har publicerats i Svenska Dagbladet de senaste veckorna. Då vi har diskuterat mycket kring ultraprocessad mat sen tidigare så blir fokus i veckans diskussion mer på vinklingen och en del av formuleringarna i SvD och inte så mycket kring den faktiska forskningen på Ultraprocessad mat. Om du är mer intresserad av forskningen så rekommenderar vi avsnitt 106, Reklaminslag för ”Vad vi äter” på SVT och avsnitt 432 av Tyngre Träningssnack, Det du behöver veta kring ultraprocessad mat idag. På Hälsoveckan by Tyngres instagram kan du hitta bilder relaterat till detta och tidigare avsnitt. Hålltider (00:00:00) Introsnack om sladdar och annat kul som ligger gömt i olika lådor (00:04:19) Introsnack om Eriks flytt till hus (00:05:36) Svenska Dagbladets artikelserie kring ultraprocessad mat (00:06:29) Del 1 föder mest konspirationsteorier och insinuerar att NNR är ett köpt arbete (00:08:13) När BBC och andra kanaler blir till reklampelare (00:13:46) Del 2 handlar inte egentligen om ultraprocessad mat utan om ett annat sätt att kategorisera mat (00:21:38) En algoritm som ger alla livsmedel en poäng utifrån hur processade de anses vara (00:24:44) Otydligt technobabbel som tilltalar alla (00:36:29) Del 3 Svenskar äter sämre och sämre, särskilt de unga (00:41:09) Erik har letat emulgeringsmedel i brödhyllan (00:42:39) Råd är intressant att diskutera men det får inga direkta effekte för sig själv (00:45:07) Det saknas en diskussion kring vad för åtgärder som föreslås från SLV och Folkhälsomyndigheten

Ju mer du rör dig desto längre lever du - eller? När Svenska Dagbladets vetenskapsreportrar gick igenom forskningen på området upptäckte de något helt annat. Idén om att kondition korrelerar med ett längre liv kommer från en studie av busschaufförer i London på 1950-talet, där forskarna drog förhastade slutsatser. På en kvart får du veta varför forskarna tänkte som de gjorde - och vad man egentligen vet. Med Therese Bergstedt och Maria Jelmini, vetenskapsreportrar på SvD. Programledare: Erica Treijs Producent: Daniel Säfström Redaktör: Elin Roumeliotou Klipp från: Filmarkivet och British Pathé Vi vill ha feedback och önskemål! Kontakta oss på: dagensstory@svd.se

Gregorian Bivolaru, en efterlyst svensk-rumänsk tantraguru, har gripits tillsammans med 40 andra sektmedlemmar i Frankrike. Han misstänks för att ha utnyttjat sin position inom rörelsen för att begå grova sexuella övergrepp. Vem är den spirituella ledaren? Vad har han utsatt medlemmarna för? Och vad kommer att hända med tantrasekten? Gäst: Teresa Küchler, Svenska Dagbladets korrespondent i Bryssel, som bland annat bevakar Frankrike. Programledare och producent: Ellen Lundström. Klipp i avsnittet från SVT och SR. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Lasse Granqvist & Tommy Åström tillsammans med Anders Lindblad från Svenska Dagbladets bragdjury. Hur enkelt blir det att ge utmärkelsen 2023 till Daniel Ståhl? Vilka är historiens lättaste bragdbeslut och vilka bortvalda kandidater har varit mest besvikna? Varför prisas inte enskilda lagidrottare som exempelvis fotbolls- och ishockeyspelare? Vi får rapport från världscuppremiären i skidskytte i Östersund från Radiosportens Bengt Skött & Sporthusets Patrik Åman. Är det dags att lotta ut skidorna för att minska skillnaden mellan olika vallateam? Ishockeyn tacklar bengalbränning med tömda läktare. Rätt eller fel? Och kärleksbombning av Leicester City för den osannolika titeln i Premier League 2016. Kommer något liknande någonsin att hända igen? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sju veckor av högljudda protester mot bevakning av kriget i Gaza. Klarar medier att förbli neutrala i denna omöjliga och eviga konflikt? Vi avslöjar vem som ska få techbolagen att betala mediehusen när EU:s upphovsrättsdirektiv nu går från teori till praktik. En rejäl pudel från Svenska Dagbladets ledarsida och så om Sydsvenskans avpublicerade kontaktannons. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I veckans avsnitt av Panelen samtalar Thomas Gür, Hanne Kjöller och Jacob Rudenstrand om de fortsatta turerna kring S-ledamoten Jamal El-Haj, Svenska Dagbladets granskning av svensk sjukvård och Argentinas nästa president – libertarianen Javier Milei. Programledare: Erik Thyselius. Inspelat i Konstnärsbarens lokaler 22/11-23.

Vi granskar barnidolen Pontus Rasmusson, reder ut turerna i Göran Perssons bråk med sin granne och tar dig med in på redaktionen till tidningen Bulletin. Blenda är en dokumentär podd. En ny historia varje gång – berättad av Svenska Dagbladets journalister.

I dagens podd pratar jag med Pia Clerté. Hon är en av Sveriges främsta sportskyttar och tävlar regelbundet på både nationell och internationell nivå, och har samlat på sig ett antal SM-guld vid det här laget. Det var genom hennes engagemang för en rimlig vapenlagstiftning som jag upptäckte att frågan ens fanns. Förmodligen berodde det på kretsarna jag rörde mig i och var jag kom ifrån, men innan jag började ta del av Pia Clertés texter hade jag pinsamt lite kunskap om skyttesporterna i Sverige. Jag hade exempelvis ingen aning om att det var den sjunde största sporten i landet, med närmare 200 000 utövare. Så varför ville Morgan Johansson, som då var socialdemokratisk justitieminister, försvåra livet för sportskyttar och jägare? När man tittade närmare på påståenden som gjorde av honom och av polismyndigheten verkade det saknas belägg. Godtycklig maktutövning är kanske något av det mest provocerande som finns, och i vapenfrågan verkade det finnas mycket. Då jobbade jag fortfarande på Svenska Dagbladets ledarsida. Sedan dess har mitt eget intresse ökat, i och med att jag håller på att öva skytte inför en jägarexamen om ett par månader.Men vad händer i vapenfrågan? Nu har vi fått en ny regering som innan den tillträdde lovade förbättra situationen för legala vapenägare, alltså sportskyttar, jägare och samlare. Men hur har det blivit? Jag åkte ut till Pia Clerté, som bor ute på vischan vid slutet av en grusväg, ihop med sambo, barn och två hundar. Ibland kan man nog höra hundarna under intervjun, för övrigt. Men förhoppningsvis stör det inte. En sista sak…Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.Låt sommaren ge dig en rak höger!Inför varje podd…Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.How to get started* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you'll see a row for my chat inside.* That's it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack's FAQ.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Vi granskar barnidolen Pontus Rasmusson, reder ut turerna i Göran Perssons bråk med sin granne och tar dig med in på redaktionen till tidningen Bulletin. Blenda är en dokumentär podd. En ny historia varje gång – berättad av Svenska Dagbladets journalister.

År 1972 drabbades Dalarna av ett kvinnomord som fick hela Sverige att följa polisens arbete. Efter att ha lämnat av sin mor på Mora Lasarett så försvann den unga polishustrun Åsa Lindbom spårlöst.Åsa-mordet i Orsa 1972 | HerrtidningHan fortsatte mörda – Falu-Kuriren (falukuriren.se)Sexmordet på Åsa Lindbom, Orsa, 1972. - Svenska MordkartanMordfallet som fick stor uppmärksamhet i hela landet – Mora TidningGifta i Sverige (scb.se)1972 – Svenska MordfallSniffning (beroendecentrum.se)Svenska Dagbladets historiska arkiv (svd.se) 1972-09-01, 1972-09-02, 1972-09-09, 1972-09-10, 1972-09-12Support till showen http://supporter.acast.com/historiska-brott. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är något med själva ordet faktaresistens som skaver. Det låter som att det finns en definitiv sanning som väntar därute, och de rationella tar emot den, medan de irrationella gör motstånd.Så skrev Anders Sundell, statsvetare på Göteborgs universitet, i en kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida. Han menar att det knappast finns obestridliga “fakta”, särskilt inte på ett universitet, där själva poängen är att stöta och blöta för att komma vidare. Alla är med andra ord faktaresistenta i någon mån. Den avgörande skillnaden, enligt Sundell, är huruvida man tillåter sig att bli överbevisad. Om man kan ändra uppfattning när man ställs inför bättre information, starkare bevis. Om detta handlar dagens podd. Den handlar också om varför de nya riktlinjerna för alkoholkonsumtion kanske inte gäller alla och vilka samhällsvetenskapliga rön som faktiskt klarat tidens tand.En sista sak…Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.Låt vårkänslorna ge dig en rak höger!Inför varje podd…Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.How to get started* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you'll see a row for my chat inside.* That's it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack's FAQ.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

30 januari. Kerstin Ekmans “Händelser vid vatten” tillhör våra mest älskade romaner. Nu har den filmatiserats av SVT. Magnus Persson, professor i litteraturvetenskap och Victoria Greve från Svenska Dagbladets kulturredaktion pratar boken och tv-serien med Andreas Ericson.

Två bröder misstänks ha sålt topphemliga uppgifter från Säpo och Försvarsmakten till Rysslands underrättelsetjänst GRU. Det är det största spionfallet i Sverige på över två decennier. Men bara några dagar innan rättegången drar igång grips ytterligare två misstänkta spioner i Stockholmsområdet. Dokumentären gjordes i januari 2023 av Viola Gad. Producent: Isabelle Swahn. Ljuden är hämtade från Sveriges Radio, SVT, TV4, NRK och Svenska Dagbladets podd Dagens Story.I en tidigare version av dokumentären så förekommer en felaktig uppgift kring vilka brott storebrodern döms för. Storebrodern döms för grovt spioneri och obehörig befattning med hemlig uppgift.

Totalförvirrad rapporteringen i veckan om att alla människor går lika fort. SVT och SR ökar sin närvaro på TikTok samtidigt som säkerhetsbristerna i den kinesiska appen blir allt mer tydliga. Svenska Dagbladets ledarskribent gick till storms mot TT, men missade att artikeln var skriven av en kollega.

Sverige vaknar upp till ett delvis nytt politiskt landskap - om än preliminärt. Först på onsdag väntas resultatet vara klart, tills dess är det lite av en ”måndag hela veckan”-känsla. Hur kunde det bli så jämnt - trots att rekordmånga väljare bytte parti? Hör Svenska Dagbladets politikreporter Erik Nilsson, om valets stora segrare, Sverigedemokraterna, och vilken roll elpriserna spelade för utgången av valet.

Hur kommer den nya regeringen att se ut om det blir maktskifte? I dagens program tar vi ett stort grepp om den rafflande valhelgen! Men hjälp av Aftonbladets politiska kommentator My Rohwedder och Svenska Dagbladets politikreporter Erik Nilsson går vi igenom vad det är för mandatperiod som nu väntar. Thomas besökte de två statsministerkandidaternas valvakor i går och tänker avslöja var snittarna var godast! Vi hör också av oss till några av de medverkande i vårens serie Partibytarna, där vi intervjuade väljare som bestämt sig för att rösta annorlunda än tidigare i årets val. Bi Hjern, Roger Fagermo och Ola Germundsson ger sin syn på valresultatet. Dessutom: Alla britter som vill se Drottning Elizabeths kista måste klä sig respektabelt och de får inte ha med sig tält trots att köerna väntas bli över natten-långa. Hur ska det gå?Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Olle Björkman

Dagens podd handlar om varför det är så få män på kultursidorna, och i kulturlivet i stort. I synnerhet unga män är det tunnsått med. I början av året skrev Karin Pettersson, Aftonbladets kulturchef, att:[…] medelklassens kvinnor är de nya maktgubbarna på parnassen, köttberget. En ny jätteproppen Orvar fast nu snarare med namnen Karin/Åsa/Anna som bräker och vältrar sig i gamla oförrätter, skriver om relationer, skönhetsingrepp och väninnemiddagar och tycker att de förtjänar allt för att de (vi) minsann har fått kämpa. Som samtidigt och därmed inte längre ser vilka röster som inte hörs.Nu har debatten blossat upp igen, efter en krönika av Johanna Frändén och en av Victor Malm. Båda efterlyser fler män i kulturdebatten. Jag skrev själv om det på Svenska Dagbladets kultursida häromdagen, efter att ha varit och lyssnat på Jordan B Peterson. Finkulturen har blivit alltmer av ett kvinnoreservat, men det betyder inte att män saknar intresse för kulturen. Såhär svarade Peterson på en fråga från mig om det:Det är samma fenomen vi ser i den engelsktalande världen. De unga männen är helt klart intresserade, men de lyssnar på podcasts, ser på Youtube, diskuterar på Reddit och andra forum. Gäst i dagens podd är Joel Halldorf, som är teolog, författare och kulturskribent, som vidareutvecklade Petterssons tankar tidigare i år i Fokus. Min andra gäst är Ludvig Köhler – poet, skribent och redaktör – som skrev i går i Kvartal om att män visst skriver och deltar. Det är bara det att deras böcker och tankar ignoreras i allt större utsträckning. Vilket ju för övrigt både Johanna Frändéns och Victors Malms krönikor bevisar, eftersom de ignorerar inlägg av män i just de frågor de vill se fler män i. Är det underlåtenhet eller att det är fel sorts män som skriver? Detta och mycket annat pratar Halldorf, Köhler och jag om. Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Nästan varje år innebär Eurovision song contest kontroverser. Och inte sällan blir tävlingen storpolitik. De senaste åren har det mesta kretsat kring Ryssland och ryska relationer till grannländerna. Rysslands konflikter har hela tiden gett eko på schlagerscenen. På en kvart får du veta vad Eurovision säger om läget i Europa. Och vad som händer om Ukraina vinner. Med Ellinor Skagegård, som bevakar Melodifestivalen och Eurovision song contest för Svenska Dagbladets räkning och Andres Lokko, musikkritiker på SvD.

Veckans gäst är Petra Månström, också känd som MaratonPetra. Hon är i grunden journalist och man kan säga att hon sprang sig in i influencerbranschen när hon hoppade på att bli Svenska Dagbladets bloggare inför Stockholm Maraton 2010. Och på den vägen är det.Idag driver hon en av Sveriges största träningspoddar, Maratonpodden och har tidigare även haft podden Ewerlöf & Månström tillsammans med före detta elitlöperskan Malin Ewerlöf.I det här avsnittet pratar vi om Petras kommande vandringsprojekt, om mediabranschen och hur det var att vara en av de första poddarna och vilka problem det medförde till hennes journalistjobb.Support till showen http://supporter.acast.com/weareinfluencers. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Häromdagen skrev jag om klass på Svenska Dagbladets kultursida. I texten skriver jag om hur vi tillåtit en underklass att växa fram längst ned i samhället, och om hur denna tjänar en medelklass som värderar fel saker. I fredags diskuterade jag frågan i P1 morgon ihop med Patrik Lundberg, som hade skrivit att han ville lämna medelklassen. Om jag tolkar honom rätt handlar hans motvilja om ett hyckleri han märkt av. Inom medelklassen, menar han, vill man gärna känna sig finare och bättre, men man gör likt förbannat det man kritiserar att andra gör. Diskussionen med Patrik Lundberg var konstruktiv, men rumphuggen. Ironiskt nog är nästan alla inslag i public service för korta för riktiga samtal, och i regel är konfliktnivån maximalt uppskruvad. Aporna måste få apa sig, verkar en grundtanke vara. Och om man inte vill bråka kanske de plockar in någon annan i stället. Konflikten mellan “höger” och “vänster” måste värnas, och finns ingen tydlig konflikt får man uppfinna den med hjälp av en hetsande programledare. Nåväl, jag ville i alla fall fördjupa samtalet om klass, eftersom jag tycker att det är så intressant. En av de mest intressanta tänkarna på området i dag är Johan Wennström, som numera är en kollega på Svenska Dagbladets kultursida, där han skrivit i flera år. Han disputerade i statsvetenskap 2019 med avhandlingen Interpreting Policy Convergence Between the Left and the Right: Essays on Education and Immigration. Han är aktiv på IFN, där man också kan ta del av hans publikationer. Hans forskning är inriktad mot politiskt beslutsfattande och dess moraliska grunder. Han är särskilt intresserad av skol- och migrationspolitik. Tidigare har han bland annat arbetat som politiskt sakkunnig i Regeringskansliet och som ledarskribent i Svenska Dagbladet. Länkar till texter och böcker vi pratar om:Min text i SvD Kultur (19/1): Hade det inte varit för högskoleprovet hade mitt liv nog sett annorlunda ut. Medelklassen tror på meritokrati, och det är som om medkänslan också är något man gör sig förtjänt av.David Goodhart – Head, Hand, Heart: The Struggle for Dignity and Status in the 21st Century (Penguin 2020)Michael Lind – The New Class War: Saving Democracy from the Managerial Elite (Portfolio 2020)Patrik Lundberg: “Jag vill lämna medelklassen” (DN 23/11 -21)Charles Murray – Coming apart: the state of white america, 1960-2010 (Crown forum 2012)Vesna Prekopic: “Det är inte alls så dumt i medelklassen, men mellanförskapet lämnar jag gärna” (DN 17/1)Michael Sandel - The Tyranny of Merit: What's Become of the Common Good? (Farrar, Straus and Giroux 2020)Johan Wennström: “När ska högern överge Foodora-liberalismen?” (SvD 26/5 -21): Det viktiga, enligt dagens höger, är inte var man kan göra en verklig insats, utan ”vart man är på väg”. Högern har accepterat, ja till och med bejakat, framväxten av ett djupt ovärdigt arbetsliv.Johan Wennström: I väntan på ett konservativt idéprogram (Kvartal 14/12 -20)Johan Wennström: Brev till en lärarstudent (Kvartal 20/2 -19)Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Under pandemins inledande skede arbetade jag fortfarande på Svenska Dagbladets ledarsida. Ganska snart tog covid, eller corona som alla sade då, över all nyhetsrapportering nästan helt. Inte så konstigt. Men svårt för en ledarsida att hitta sin plats. Ganska snabbt insåg vi att det inte riktigt gick att ha en ideologisk vinkel, utan att vi snarare fick vara ett slags coronareportrar. I ledarsidans podd, Ledarredaktionen, försökte vi få med båda sidor av frågan. Men på grund av hur frågan utvecklades, blev vi snabbt förknippade med de så kallade 22 forskarna. Folkhälsomyndigheten ville inte vara med. De som stöttade den svenska strategin ville inte heller. Personer som Emma Frans tackade nej, eller svarade inte ens. Därför blev diskussionen alltid halv, vilket jag menar var ett av de mest destruktiva inslagen särskilt under det inledande skedet. Komplexa frågor kräver att man förmår att höja sig över den mänskliga impulsen att alltid fastna i två – alltid endast två – lag.Därför är jag glad att ha med Johan Anderberg i dagens podd. Han har skrivit en av årets mest uppmärksammade böcker: Flocken – berättelsen om hur Sverige valde väg under pandemin (Albert Bonniers förlag). I den får man följa huvudaktörerna genom hela förloppet. Man kommer nära Anders Tegnell, Johan Giesecke, Jan Albert, Tom Britton, med flera. Även om man inte håller med om allt är det en mycket läsvärd, och lättläst, bok. Tidigare i veckan skrev han en kulturartikel i Sydsvenskan som fick stor spridning: “Katastrofen som aldrig kom”. Där drar han slutsatsen att det var Sverige som gjorde rätt, som inte stängde ned, och så gott som alla andra som gjorde fel. Jämfört med länder som införde mycket striktare restriktioner har vi inte fler dödsfall, utan ofta mindre menar han.I detta har han bara delvis rätt, menar jag. Men oavsett det är det välkommet att någon från “den andra sidan” ställer upp i en podd och diskuterar. Detta och mycket annat diskuterar vi i dagens podd. Vi pratar även om vaccinpass och rimligheten i de fortsatt hårda restriktionerna i vissa länder.Som ni ser har vi både en poäng, vad gäller antalet dödsfall. Sverige ligger avsevärt sämre till än våra nordiska grannländer, men bättre än EU-snittet. Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

I torsdags lanserade Fredrik Kärrholm sin kandidatur för att bli riksdagsledamot för Moderaterna. Egentligen har jag kluvna känslor. Fredrik kom som vikarie till Svenska Dagbladets ledarsida året före mig och har sedan dess varit någon jag värderat högt i svensk offentlighet. “En man huggen i granit,” som Per Gudmundson kallade honom, innan jag hade träffat honom. När jag blev tillsvidareanställd som ledarskribent på SvD var det alltid skönt att det regelbundet kom krönikor från Fredrik, eftersom det tog uppmärksamhet från mig. Hans texter var nämligen alltid vällästa, och de gjorde avtryck. Varför kluven? Jag tvivlar inte det minsta på att han skulle bli en bra riksdagspolitiker, men det finns en annan risk som jag ser det. Det är en sjuka som tycks drabba en del (ganska många) partipolitiker – tilltagande tråkighet. Oförmåga att framstå som autentiska. Om detta är självpåtaget eller påtvingat uppifrån, det vet jag inte. Men jag hoppas verkligen att detta inte drabbar Fredrik Kärrholm. Hans röst behövs i offentligheten. Med det sagt så är jag jävig, eftersom han är en vän till mig. Kanske är det därför jag bjuder in honom till podden så ofta.Nedan kan den som vill läsa intervjun i ett kortat och lätt redigerat format.Välkommen till Rak höger, Fredrik Kärrholm!– Tack Ivar!En anledning till att jag ville ha hit dig är att du har bestämt dig för att kandidera till riksdagen för Moderaterna.– Det stämmer. Just nu så pågår ett internt val i Moderaterna, kring vilka som ska representera Moderaterna och stå valbara på riksdagslistan.Hur går det här till? För oss som aldrig har varit inne i partipolitiken så är det flera led som man ska gå igenom. Vad är det för led du behöver passera för att hamna i riksdagen? – Först och främst måste man ha förutsättningar. De flesta som kandiderar till riksdagen har en lång bakgrund och har arbetat länge i politiken. Det där är egentligen inte så konstigt men det går också att ge sig in i politiken genom att ha haft ett annat tydligt samhällsengagemang och någonting att komma med. Där har jag skrivit om de här frågorna, om brottslighet, sedan jag började skriva i SvD 2012. Vi kan lägga till som en parentes att intresset då var ganska litet. Jag var en av dem som tidigt varnade för utvecklingen och blev anklagad för att vara alarmist och spela på främlingsfientliga krafter och så vidare.Det var jätteskönt när jag jobbade på Svenska Dagbladet och du skrev dina texter. Jag började lite senare som vikarie 2013 och annars var det jag som var måltavla men så fort du skrev så rasslade det till i läsningen och du blev väldigt välläst. Så du kom in och tog över som måltavla och det var skönt att du avlastade hela tiden med dina krönikor.–  Den typen av analyser och politiska förslag är helt okontroversiella idag. Verkligheten har hunnit i kapp. Nu finns det ett mönster för faktiskt förändring och det är i politiken det möjliggörs, det är i regering och riksdag som den politiska makten finns. Det är därför jag kandiderar. Jag tror att politiken blir bättre med fler poliser, åklagare och domare. Och även inom andra områden – om vi har fler ekonomer så får vi en bättre ekonomisk politik, det är min övertygelse. Jag tror att jag har mycket att komma med och det första steget i det interna valet är att bli nominerad av lokalföreningar. I Moderaterna och de flesta partier är det så att man har en riksdagslista för varje valkrets, så när man som vanlig medborgare på valdagen röstar så plockar man upp valsedeln och där står det en lång rad namn. Den listan och namnen är unika för varje valkrets. Stockholm stad är en valkrets och det är där jag bor och kandiderar. I Stockholm stad finns ett trettiotal moderata lokalföreningar och i det första steget behöver man bli nominerad av minst tre och helst föreningar. Då går man vidare till nästa steg där det sker en intern omröstning där alla medlemmar i partiet får rösta på vilka kandidater man tror på. I det tredje och näst sista steget är det en valberedning som tar fram ett förslag på en lista och slutligen är det en stämma med ombud som justerar och röstar fram den slutliga listan, som sedan skickas till valmyndigheten och därefter kan medborgarna välja och rösta på det parti de vill och även kryssa en kandidat för ett parti.Många politiker är otroligt tråkiga och inte särskilt frispråkiga. För i partipolitikens väsen finns en tanke om att du ska, jag tror att det var Anne-Marie Pålsson som var missnöjd med Moderaterna och skrev en bok som heter Knapptryckarpartiet. Det där är något som man under flera hundra år har pratat om. Grundladsfäderna i USA pratade om problemet med partier jämfört med individer som röstar med sitt samvete. Här har vi ett problem för i offentligheten är det ofta människor som uppfattas vara genuina och har sin egen agenda som folk vill lyssna på. Där har du varit en person som varit väldigt framträdande i debatten och särskilt i frågor om lag och ordning och integration. Nu när du går in i politiken, är inte risken att du blir en mycket tråkigare version av dig själv? – Jag tror inte det för det är lyckligtvis så att det jag tycker och tänker är den riktning Moderaterna har utvecklat sin politik. Det är därför jag kandiderar för Moderaterna. När det kommer till kriminalpolitiken behöver jag inte kompromissa med mina egna uppfattningar. Sen finns det ett uttryckssätt hos många politiker som kanske inte är så kittlande men det där tror jag mycket har att göra med retorisk tradition. Om vi tittar på England så visar man där att partipolitik kan vara mycket roligare. Det där har jag med mig lite från mina studier i Cambridge också. Jag hoppas inte att jag ska bli tråkigare om jag skulle få förmånen att sitta i Sveriges riksdag, och jag hoppas inte att jag ska bli mer ointressant. Jag upplever att Moderaterna idag i likhet med hur partiet har varit tidigare, är en bred kyrka där det finns en acceptans för olika åsikter. Det kanske inte alltid syns lika mycket utåt men internt så finns det en livlig debatt. Sen under Reinfeldt, där jag faktiskt var aktiv i politiken, då var det ett lite annorlunda klimat och mer toppstyrning men det var ett undantag i den moderata partihistorien, skulle jag påstå.Politik har blivit ett jobb och det häller inte bara Sverige utan i alla mogna västerländska demokratier. Det är färre som kommer från ett yrkesliv och går in i politiken. Det krävs att du har nätverk och byggt upp din bas. Nu har du varit borta från politiken ett tag – hur stora chanser har man då? Vi har sett andra exempel på människor som kommit in, Ann Heberlein kandiderade nere i Skåne till exempel. Människor som är lite mer kända i offentligheten men som misslyckats med sina kandidaturer. Har du behållit kontakter inom partiet som gör att du både kan tilltala massorna men också vara accepterad av partiet?– Det får visa sig, men det är som du säger: du kan inte storma in i lobbyn på ett företag och säga ”Jag vill sitta i ledningsgruppen” utan du måste vinna människors förtroende och visa vad du går för. Så är det även i politiken. Där får man börja i god tid innan ett val och om man inte har kontakter eller kan återuppta kontakter så får man se till att skapa dem. Träffa människor, bjuda in sig i olika sammanhang och berätta vem man är och vad man vill göra. Jag tror att väldigt många fler skulle kunna ge sig in i politiken utan att ha någon bakgrund i ungdomsförbunden, och jag tror att det skulle vara väldigt positivt. Min bild såhär långt i processen är att det är väldigt välkommet. Sen är det naturligtvis så att det finns ingen som kliver åt sidan och säger ”Varsågod, ta min riksdagsplats”. I de flesta partier så finns det väldigt många kompetenta politiker så det är en tuff konkurrens. Samtidigt är det en demokratisk process så svaret på din fråga är att det är svårt att säga, men hittills så känns det bra. En annan sak som du sa tidigare, om Anne-Marie Pålsson och Knapptryckarkompaniet – det är vissa som har kommit in i politiken från sidan och blivit väldigt kritiska men där tror jag att det hos många finns en ovana att verka i stora demokratiska organisationer. Det är inte alltid så exekutivt och saker tar tid och det kräver mycket kompromisser och stor taktkänsla. Så ja, ibland är en del kritik som framförs både mot möjligheten att engagera sig politiskt och hur partierna fungerar, är ibland lite orättvis tycker jag. Jag kanske sitter här om två år om jag blir invald, och tycker helt annorlunda. Vi kan väl boka in en uppföljande intervju! Och det här säger jag utifrån att, som jag nämnde, jag har ett preskriberat förflutet i Moderaterna. Jag var tidigare engagerad i Moderata studenter när jag studerade kriminologi vid Stockholms universitet, och jag jobbade samtidigt som polis då. Jag var tjänstledig ett tag från polisen och jobbade vid Moderaternas riksdagskansli. Så det är inte helt ogrundat det jag påstår.Som du säger så är det idag svårt att engagera sig. Många partier har utvecklats mot vad man kallar för elitpartier eller liknande, färre antal människor är engagerade och man får förlita sig mer på olika opinionsmätningar och fokusgrupper för att få reda på vad folk tycker snarare än att känna av i partiet, för partiet är inte längre den massorganisation det var. Det här är ett problem. Man brukar prata mest om det i USA, att du måste passera ”the primaries”, både för demokraterna och republikanerna och de som är engagerade i partierna är ofta antingen till vänster eller höger om gemene väljare. De mest engagerade är ofta de som har den mest radikala agendan. Jag vet inte vad jag försöker säga här – det här med att man ska gå med, jag tror också att det vore bra om människor engagerade sig mer i politiken men samtidigt så ser vi en tendens snarare åt det andra hållet, att man är engagerad till exempel genom att prata med politiker på Twitter.– Det finns en bredare trend kring det där. Det är färre som kommer på bostadsrättsföreningens stämma, det är färre som engagerar sig i idrottsföreningar, kulturföreningar, hembygdsföreningar och det är färre som engagerar sig i politiska föreningar. Jag förstår att det är många som var engagerade i politiska partiet förut. Om man hade SVT 1 och 2 och så P1, och sen hade man en familj och vänner som hade tröttnat på att man ständigt höll på att gagga om politik, ja då fick man gå till den lokala partiföreningen och prata med personer där. Men idag behöver du inte göra det. Du kan sitta bekvämt kvar i soffan och twittra. Det är en ganska naturlig utveckling men jag tror att jämförelsen med USA haltar för att vi har fortfarande ett relativt starkt föreningsliv i Sverige och det återspeglas även i politiken, där det finns mång aktiva och kloka personer. I min lokala moderatförening där jag bor på Östermalm så är ordföranden en hög chef i en stor bank, det finns väldigt många kompetenta personer som engagerar sig idealistiskt och åtminstone i Moderaterna så har jag ännu inte sett någon tendens kring att det är de mest radikala som engagerar sig politiskt. De som engagerar sig är mycket den här typiska bostadsrättsföreningsordföranden. Men det är inte omöjligt att det problemet uppstår i framtiden.Det här är egentligen ett annat problem, det är att om man pratar om de här människorna som ”de glömda” eller arbetarklassen, människor som är lågutbildade, de har försvunnit från politiken i större utsträckning än sådana som är högutbildade och högavlönade. En sak du sa var att politiker är kompetenta och att det fanns kompetenta och kunniga människor, att det är hård konkurrens.– Jag säger inte att alla politiker är kompetenta.Om man lyssnar på en partiledardebatt på SVT, och sen på en riksdagsdebatt mellan partiledare, så är det väldigt stor nivåskillnad. Det låter helt annorlunda. Jag rekommenderar de som inte har gjort det att lyssna på en debatt i riksdag i stället för på teve. En känsla man får när man ser på partiledardebatterna i teve eller korta debatter i Studio Ett, är att det är väldigt ytligt och många klyschor. Men om man lyssnar på en riksdagsdebatt så är det ofta högre nivå. Har vi en för negativ bild av våra politiker generellt?– Jag tror det. Jag tror att politiker inte alltid framställs på ett rättvist sätt. Dels genom de här tv-debatterna. Vi har alldeles för många partier i Sverige, det är åtta partier och även om man har en tvåtimmarssändning så ska man gå igenom många ämnen och det blir väldigt upphackat och kort.Så det du säger är att du vill avskaffa Miljöpartiet?– Jag har en champagne på kylning och jag har varit väldigt förutseende i det här så det är en champagne som ska lagras. Den har legat länge i mitt kylskåp och flyttat runt. Men nu hoppas jag att den ska korkas upp efter kommande val.Underbart!– Det är möjligen något ytterligare parti som skulle kunna ryka från riksdagen. Men de här debatterna, där tror inte jag att partiledarna riktigt kommer till sin rätt. Du måste förhålla dig till att det finns många tittare som har väldigt lite förförståelse och som är de mest lättrörliga väljarna. Det är en konsekvens av det höga valdeltagandet i Sverige. Mångas uppfattningar av politiker är hur de framställs i tidningar och då uppstår ett journalistiskt filter. Det fungerar så i Sverige att man måste vara väldigt försiktig när man talar med journalister. Nu har vi ett avspänt samtal här men jag blev intervjuad av Dagens Nyheter om min kandidatur och då kände jag åtminstone, det kanske är överdrivet, men att man är på helspänn. Ett felaktigt ordval kan hållas emot en och det spelar ingen roll vad du egentligen menar, har du en detalj fel och säger en sak fel så finns det många som med glädje kommer att välja att missförstå dig. Så jag tror att vi också har ett medieklimat i Sverige där politiker tvingas vara väldigt strama.Å ena sidan så uppfattar jag det som att man saknar politiker som upplevs som handlingskraftiga, självsäkra, som kan staka ut vägen och göra det som krävs. Så har vi fått en politikerstil som snarare är moraliserande och fördömande. Man säger det här klassiska, som har blivit som ett skämt, att Stefan Löfven säger att saker är oacceptabelt. Anledningen till att det blir ett skämt är att ”Okej, det är oacceptabelt så därför kommer vi med de här tre lösningarna på det”. Men i stället blir det den här reaktiva politiken som är att man vill visa att man inte heller gillar det man ser.– Det här stör mig något oerhört. Att det kommer politiska förslag efter den här typen av händelser vi har sett nu i Göteborg. Återigen, det är ingen singulär händelse. Mönstret är jättetydligt och det har varit tydligt oerhört länge. Då måste man kunna vara rakryggad och föra en politik man tror på. När en sån här händelse inträffar så förklarar man helt enkelt den befintliga politiken. Det provocerar mig något oerhört när det sker någon form av politisk kursomläggning på grund av den här typen av spektakulära händelser.Politiker upplevs som rädda för det mediala, de är rädda för att de vet att om de säger något fel, gör något fel och sen blir grillade i media så kan det kosta dem deras karriär.– Ja, så den rädslan och försiktigheten är rationell. På grund av att många i politiken har varit i politiken hela livet så är det en hel del som inte har något annat att falla tillbaka på. Då blir man beroende av att hålla sig kvar i politiken. Det kan göra att många väljer lågriskstrategier, det bidrar väl till det du beskrev tidigare, att politiken i Sverige inte känns så sexig. Jag tror att det framförallt handlar om en retorisk tradition, mer än något annat. Eller avsaknad av retorisk tradition, rättare sagt.Nu har jag sett din valfilm och du är väldigt vältalig.– Tack!Om jag ska vara lite elak så är man lite svältfödd på det efter att ha haft Stefan Löfven som statsminister i åtta år. Att prata om ”I Sverige pratar vi svenska” när vår statsminister inte kan sätta ihop en mening korrekt. En sak som jag tycker är problematisk med svensk politik är att det händer saker mot politiken så de blir nästan kränkta av verkligheten. Jag tror du tog upp det i din bok, att när man höjer straffet för vapenbrott så är det med några månader. Det du tog upp tidigare om vad man skulle behöva göra, till exempel att man inskränker offentlighetsprincipen, att alla tjänstemän har skyddad identitet. Att du gör den sortens ganska, jag vill inte säga drastiskt för det får det att låta som att det är irrationellt och det är rationellt…Men att det finns en tröghet i svensk politik som jag inte upplever att du har i hur du närmar dig de här frågorna. – Jag skulle säga att det finns en oförmåga. Ibland förundras jag över mycket av det som åstadkoms på 1900-talet i svensk politik. Man byggde ut socialförsäkringssystem, motorvägar och så vidare. Idag kan vi hålla på och debattera en enskild järnväg i tio, tjugo år. Det är också intressant det du sa, att det beskrivs som något drastiskt. Det är ett ordval som meningsmotståndare använder. Jag efterfrågar en rimlig och rättvis kriminalpolitik. Du har också rätt i att det sker ett duttande hela tiden och det där har jag upprepat till leda, så det vi behöver är ett systemskifte i kriminalpolitiken. Men jag tror också att vi behöver ett skifte i mentalitet, både hos politiker, inom rättsväsendet men också i samhället i stort. Det finns alldeles för mycket daltande och överseende som vi måste göra upp med. Det finns en del som tycker att det där låter auktoritärt och läskigt. I mitt drömsamhälle, om vi konkretiserar det, så vill jag ha fler poliser och poliser som är artiga och korrekta och vänliga mot hederliga medborgare. Det finns inget motsatsförhållande mellan att vara det och tillämpa nolltolerans och sätta hårt mot hårt. Du kan ha en trevlig polis i skärmmössa som stoppar en gosse som cyklar på torget och lägger vänligt handen på axeln och säger ”Hej lille vän, du får tyvärr inte cykla här. Du måste leda cykeln”. Du kan samtidigt ha samma polis som har befogenheter att när någon kör som en galning på strandvägen eller någon annanstans, eller spelar hög musik från sin bil, att helt enkelt beslagta den bilen utan pardon och sen får vederbörande gå hem. Då får det gärna regna. Sen har man löst alla de här ordningsproblemen. Det är inte svårare än så. Det är här jag menar att vi måste ha en annan mentalitet, lite jävlar anamma.Var det Theodore Roosevelt som sammanfattade sin vision för en amerikansk utrikespolitik ”Speak softly and carry a big stick”. Det är väldigt osvenskt numera.– Den här respektlösheten som inte bara polisen möter utan även lärare, busschaufförer, bibliotekarier, äldre i allmänhet. Den respektlösheten från framför allt från ung amen också vuxna människor, den möts man av för att man inte har en big stick. Det är det som saknas i många domäner.Det kom en bok som heter The Authoritarian Personalllity av Theordor Adorno som var knuten till Frankfurtskolan, där de försökte förklara framväxten av nazismen i Tyskland. Det de ville förklara var varför arbetarklassen i Weimarrepubliken valde nazismen i stället för kommunismen de borde ha valt, eftersom Frankfurtskolan var marxister så tänkte de så. Man utvecklade en tanke att det fanns en auktoritär personlighetstyp, en början på psykologisering. Man har utvecklat det där och det går igen idag också, det sättet att tänka på. Om man hamnar på TAN i GAL-TAN-skalan så är det att man vill ha lag och ordning. Vad är motsatsen till det? Att man gillar kaos? Eller att man vill ha en stark stat – är motsatsen att ha en stat som saknar kapacitet. Man gillar en stark ledare – vad vill man ha i stället? En helt inkompetent och svag ledare? Det låter inte heller bra. Så enligt det här sättet att tänka är det väldigt lätt att anses vara auktoritär. Sen hade de ju fel också. Arbetarklassen i Tyskland blev inte nazister utan det var medelklassen som blev det. Men det finns en tanke här, att det finns en latent auktoritär ådra i vårt samhälle. När det blir kris riskerar den att bryta fram. När man förespråkar ungefär det du och jag säger, så appellerar man till det här latenta auktoritära draget i det västerländska samhället. Det är en felaktig analys av Tyskland på 1930-talet och av vad som sker idag. Jag tror inte att människor som tycker att det här är problematiskt och som vill att man tar i, att man bekämpar gäng, plötsligt har blivit auktoritära. Jag tror fortfarande att de är liberala. Jag tror fortfarande att de är socialdemokrater. Vi riskerar inte en diktatur för att vi trappar upp bekämpningen av organiserad brottslighet.– Nej, inte heller för att vi har tydligare och fler auktoriteter i samhället. Ett samhälle mår bra av sunda auktoriteter. Rimliga, sunda auktoriteter. Det är i hög grad brist på sådana som har skapat det kaos och den gangsterkultur vi ser i stora delar av samhället, som har varit grogrunden för de här extrema problemen med brottslighet.Du tar upp det i din bok också, men den vanliga grejen som man alltid får höra och som jag tänkte att du ska få besvara nu: Det här är områden som är socioekonomiskt svaga, det är därför ett utsatt område kan tolkas på flera sätt. Mycket arbetslöshet, lägre utbildning, sämre hälsa, mer trångboddhet – är inte det förklaringen till den här kriminaliteten?– Vi vet att det är 3,2 gånger så vanligt för personer födda i Sverige med två utlandsfödda föräldrar att vara misstänkta för brott, jämfört med svenskfödda som har svenskfödda föräldrar. Den siffran är från Brottsförebyggande rådets senaste rapport om invandrares brottslighet. När man tar hänsyn till ålder och kön och inkomst och utbildning så sjunker överrepresentationen till 1,7. Så den gruppen och framför allt det vi pratar om är invandrartäta bostadsområden, att den gruppen begår fler brott, det är helt rätt att det till stor del beror på att de yngre har lägre inkomst och utbildning. Om man standardiserar för ännu fler faktorer så hade den där överrepresentation säkerligen sjunkit ytterligare. Det här får vissa att vilja tona ner betydelsen av invandring och kultur och man vill i stället fokusera på sociala faktorer och materiella omständigheter.Fler fritidsgårdar är det klassiska.– Ja, och apropå Alex Schulman så skrev han om den här BRÅ-rapporten precis det där med socioekonomi, han använde inte det ordet men det var den förklaringsmodellen han framförde. Men invandring och socioekonomi är inte motsatta förklaringar. Mycket av den här låga utbildningsgraden och arbetslösheten och trångboddheten, beror på ju på att vi har haft en hög invandring. Även när man försöker standardisera bort allt det här återstår det ändå en överrepresentation och den menar jag beror i hög grad på kultur. Sen tappas det ofta bort att mycket av de sociala problemen, är också en konsekvens av kultur. Med kultur menar jag beteende, mönster och värderingar och så vidare. Sen vill jag understryka, när jag håller på att problematisera kultur, att det stora problemet inte är utländska kulturer och det går överhuvudtaget inte att generalisera utländska kulturer för det är så oerhört stor skillnad mellan dels vilket land man kommer från, vilken del av det landet, vilken klasstillhörighet man haft. Det stora problemet är den här förortskulturen, gangsterkulturen som vuxit fram här i Sverige. Den är en mix av flera utländska kulturer och den har element från den svenska majoritetskulturen men framför allt från den amerikanska hiphopkulturen. Förnedringsrån, skottlossningar, bombattentaten, de grova stölderna, gruppvåldtäkter. Ingenting av det kan förklaras med materiella omständigheter. Det förklaras helt enkelt av vilken moral och vilka värderingar människor har. Vilken typ av beteende som man kan rättfärdiga för sig själv och vilket beteende som accepteras av den omedelbara omgivningen. Om du förnedringsrånar någon ökar det inte dina chanser att bli förtroendevald i Moderaterna. Vissa beteenden premieras i vissa kontexter och inte i andra.– Precis. Och då kan man säga ”Vadå, det är väl bara enstaka galningar”. Nej, vi hade en relativt känd rapartist som av olika skäl hamnade i onåd hos ett kriminellt gäng och de misshandlade honom och urinerade på honom och filmade detta och skrattade. Många av de här dåden som tidigare har betraktats som rena vansinnesdåd som utförts av personer under narkotikapåverkan eller psykos, utförs nu av flera personer i grupp, i samförstånd.Just att man lägger ut det i sociala medier är också ett tecken på att det handlar om något som man vill visa upp.– Precis, det måste förstås i en kulturell kontext. Vad är det som har gjort att den här gangsterkulturen har uppstått? Det beror såklart på att vi haft en kraftig segregation, på trångboddhet och demografi. Det har varit många unga som hängt på gårdarna och torgen och det har blivit någon form av flugornas herre i urban miljö. Det finns en växelverkan mellan det kulturella och socioekonomiska så med risk för att låta som en tråkig kriminolog, så finns det inget enkelt svar. Men man har ofta ensidigt betonat materiella omständigheter men jag menar att det är inte främst det som det handlar om.Nu är vi inne på det kanske allra svåraste. Det är en multifaktoriell förklaring. Jag följer en före detta kriminell som har begått grova brott och lämnat det bakom sig. Han har lagt upp väldigt intressanta trådar om det. Strax innan han var som mest brottsaktiv på 90-talet kom den här hiphopkulturen till Sverige och det var då man började dela upp sig i bostadsområden, det var då det började på det sättet, den typen av territoriell amerikansk kultur. Man har anammat idéer från USA och just den gatukulturen blandas med utanförskapskänslan som särskilt andra generationens invandrare känner. Det går igen i Frankrike och Storbritannien, även om de inte har lika många skjutningar och sprängdåd. I Sverige möter den en kultur som är extremt dåligt lämpad för det. Man har svårt att sätta hårt mot hårt, man tror på samtal. Jag pratade med en bekant som jobbar i frivården där de styr upp behandlingsplaner för kriminella. Hon sa att ”Man kan inte jobba längre än fem år om man inte har konstiga värderingar för det vi gör ger inget resultat. Dessutom kan man bi dödshotad och det får inga konsekvenser för den som gör det”. De kan bara säga att ”Jag var lite arg” och det är helt okej. Det är så etablerat så om du blir dödshotad av den du skrev en behandlingsplan för och går till din chef, så blir det nästan jobbigt för chefen. ”Varför är du till besvär. Det är så det är att jobba här”. Det tycker jag går igen på så många områden. Det krävs verkligen ett ändrat mindset. Om du dödshotar en polis får det en konsekvens direkt. Om du dödshotar någon som sitter på andra sidan bordet i frivården så får det en konsekvens direkt. På varenda områden måste det ske en förändring om man ska kunna få bukt med det hör.– Absolut. Det mentalitetsskiftet, att vi behöver både en starkare polis och ett starkare samhälle, det är en grundförutsättning för allt annat. Det är många som säger ”Det räcker inte” och nej, det gör det inte, men det är en grundförutsättning. Det finns inget motsatsförhållande mellan en mer repressiv kriminalpolitik och att vi jobbar förebyggande med olika sociala insatser på ett smart sätt, som angriper de här kulturella värderingsproblemen som finns.Något som är slående när man följer dig i sociala medier, du har jobbat som polis, du jobbar för ett säkerhetsföretag…– Och håller på att starta upp ett säkerhetsföretag också faktiskt, så den här kandidaturen har jag egentligen inte tid med men jag känner att de här frågorna är så viktiga. En avgörande sak som gjorde att jag kandiderade var när polismannen Andreas Danman sköts i somras. Då kände jag, nu får det vara nog. Nu måste jag göra någonting mer. Det där borde du ha inlett med! Det jag tänkte var att om man kollar på din valfilm – är du en enfrågeperson? Är det bara lag och ordning?– Nej, när jag hade ett vikariat på SvD:s ledarsida så skrev jag om alla möjliga frågor. Även när jag jobbade på Moderaternas riksdagskansli. Ett tag var jag även engagerad i kommunpolitiken i Sundbyberg och satt i kultur- och fritidsnämnden. Kulturpolitik och inte minst arkitektur ör frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Men sen 2013, när de här problemen med brottsligheten för mig och många andra initierade blev väldigt tydliga, så har det inte funnits någon viktigare fråga att skriva om. Jag har ägnat allt mitt fokus och energi till att uppmärksamma det. Jag har inte kunnat skriva en artikel om arkitektur när vi har det här aggressiva cancern på samhällskroppen som successivt tränger in i den friska vävnaden. Jag menar att den här brottsligheten är ett akut hot mot vår demokratiska och civiliserade samhällsordning. Det kan låta som stora ord men den typen av grov organiserad brottslighet hotar vårt samhälle såsom det fungerar. Nu har verkligheten börjat hinna i kapp men jag upplever fortfarande att det saknas ett ”sense of urgencey”. Jag upplever att det är väldigt mycket politiskt taktiserande och mindre av en genuin oro över hur allvarligt läget faktiskt är. Så absolut, jag har ett brett politiskt engagemang men det överskuggas helt av den här frågan.Jag vet det för vi pratar om annat när vi pratar. Man brukade säga om George W Bush att han kunde ingenting så han fick förlita sig mycket på sina rådgivare…– Han hade pluggat juridik på Harvard så han var en dumskalle.Exakt, det var dialekten…– Jag gillade hans ”compassionate conservatism”. Jag tyckte att det var en sympatisk och rimlig inriktning och jag är väldigt ideologisk så jag sympatiserar starkt med Moderaternas liberalkonservativa utgångspunkt där min betoning kanske ligger på det konservativa det är en av anledningarna till att jag väljer att engagera mig just i Moderaterna. Inget parti är perfekt, jag hade önskat att det fanns ett Fredrikparti men Moderaterna är i grunden ett rimligt parti och jag kandiderar inte för den politik som partier har bedrivit utan för att partiet idag har den politik och den förmåga som behövs. Det säger jag också i min valfilm.Jag tycker att det känns som att jag förlorar en fri debattör till partipolitiken men jag hoppas att du lever upp till att fortsätta vara en frisk fläkt i debatten även om du ger in i det här. Det var jättekul att ha dig här!– Det lovar jag, och om jag inte lever upp till den förväntan så förväntar jag mig att du tillrättavisar mig.Då kommer jag avslöja alla hållhakar jag har på dig. Det var jättekul att ha dig här i Rak höger! Tack för att du var med och lycka till!– Det var jätteroligt, tack!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe