Podcasts about plasten

Att etablera uppfattningen att återvinning är bra för miljön var ett smart sätt att legitimera plastens erövring av världen. David Jonstad talar om vår sopsortering som symptombehandling. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-02-05.Det var år 2009 när jag och min vän klev ut genom hissen på högsta våningen i en av Stockholms skyskrapor. Vi var i färd med att starta en tidskrift om klimat- och hållbarhetsfrågor och sökte finansiärer. Min vän hade framgångsrikt minglat upp en miljöengagerad direktör för ett stort bolag och nu hade vi fått audiens. Allt verkade lovande. Tills frågan om återvinning dök upp. Direktören berättade entusiastiskt om en återvinningscentral i närheten av hans lantställe dit köerna ringlade långa. Det var nästan som en folkfest på lördagarna när alla kom med sina bilar och släp fyllda av saker att slänga. Jag kunde inte låta bli att fråga om han tyckte detta var bra eller dåligt. Han förklarade förnärmat att det självklart var något bra. Tänk så mycket resurser som återvanns! När jag försynt påpekade att det väl måste ses som ett problem att folk skaffar sig så mycket saker som de sedan slänger skar sig samtalet. Jag insåg då att jag brutit mot ett heligt förbund mellan miljörörelse, politiker och näringsliv – en uppfattning som alla parter delade: återvinning är bra för miljön.Ju mer vi återvinner, desto mer fylls vår värld av skräp.Sedan dess har en del hänt som utmanar denna uppfattning. Trots att återvinningsbehållarna ofta är så fulla att man måste kämpa för att knöla ner sina sorterade sopor i dem, så är det somligt som vägrar att försvinna. Närmare bestämt plasten. Den är över allt. Den förenar sig till nya kontinenter som guppar runt i världshaven. Den bryts ner till mikroskopiska bitar och tas för mat av allehanda havsorganismer som för in plasten i den marina näringskedjan. Det finns mer plast än plankton i havet och om inom några decennier mer plast än fisk. Detta syntetiska stoff finns även i vattnet vi dricker och maten vi äter.Plasten har koloniserat våra liv.Ändå är det som väcker starkast känslor – och som placerar plasten i den politiska skottgluggen – inte detta, utan hur plasten koloniserar andras liv.I ett av de första numren av den där tidskriften – som vi för övrigt finansierade på egen hand – publicerade vi fotografier av döda albatrosser, tagna på en ö mitt i Stilla havet. Dessa bilder av fotografen Chris Jordan har sedan dess kommit att bli närmast ikoniska. På bilderna ses de gråa, halvt nedbrutna, fågelkropparna rama in ett maginnehåll som är märkligt färgglatt. Dödsorsaken är plast.Fåglarna har inte bara stoppat i sig hundratals plastpinaler själva, men också matat sina ungar med dem. Skärvor har skurit sönder fåglarna inifrån. Giftiga ämnen har tagits upp i magsäcken. I vissa fall har magarna varit så fulla av plast att någon mat inte har fått plats.I Storbritannien talas det om Blue Planet-effekten. Vågen av vämjelse och ilska som följt efter ett avsnitt av BBC:s populära naturfilmserie där fokus sattes på plastens naturpåverkan och som bland annat innehöll en hjärtskärande scen med en havssköldpadda intrasslad i en härva av plastavfall.Ju mer vi återvinner, desto mer fylls vår värld av skräp. Något är knas. Vad det är klarnar när jag läser om plastens historia i en lång essä i The Guardian, om återvinningsekonomins brutala strukturförändringar i Financial Times och om forskningen kring plastens effekter. Människans förhållande till plast är ett mikrokomsos av den stora konflikten mellan människa och natur, liksom vårt valhänta sätt att hantera denna.en allians av olje- och kemikalieföretag valde i stället en mer långsiktig och framför allt smartare strategi. Den bestod i att skifta fokus [...] så att problemet med plasten kom att handla om oansvariga individer som skräpade ner.Det var under efterkrigstiden som bergen av plast och annat skräp började att växa. Fram till dess hade avfallet mest utgjorts av organiskt material och utmaningen var då mer logistisk – att låta det förmultna någon annanstans än på städernas gator. Glas- och metallbehållare betraktades som så värdefulla resurser att de återanvändes till nära hundra procent.Den första varianten av plast, bakelit, tillverkades i början av 1900-talet när kemister upptäckte ett sätt att få avsättning för en biprodukt från oljeindustrin. Till en början fanns inte så många användningsområden, men nya former utvecklades och under andra världskriget fick plasten sitt genombrott när den blev material i tusentals delar av det amerikanska krigsmaskineriet. När kriget var slut stod det klart för de stora oljebolagen vilken kommersiell potential som fanns i plasten och bolagen delade upp marknaden mellan sig. Sakta men säkert började det nya moderna materialet att ersätta gammeldags saker som glas, bomull och papper. Med tiden blev plasten så billig att den ofta slängdes bort så fort den fyllt sin funktion.På 1970-talet hade slit och släng-kulturen etablerat sig och den växande mängden plastavfall blivit ett problem så stort och dyrt att politikerna var tvungna att agera. Runt om i USA gjorde myndigheterna försök att förbjuda försäljningen av olika plastartiklar. Alla försök stoppades av industrin som till en början slogs med näbbar och klor mot all lagstiftning. Men snart insåg man att detta skulle vara omöjligt i längden och en allians av olje- och kemikalieföretag valde i stället en mer långsiktig och framför allt smartare strategi. Den bestod i att skifta fokus – från producenterna till konsumenterna – så att problemet med plasten kom att handla om oansvariga individer som skräpade ner. Man finansierade organisationer och reklamkampanjer, till en början hade man miljörörelsen med på tåget. Företagen lanserade också idén om sopsortering. Om hushållen bara kunde stoppa sitt skräp i rätt behållare lovade förpackningsindustrin att återvinna dem.Snabbspola fram till våra dagar och en värld som inte vet vad den ska ta sig till med all plast, vare sig den återvunna eller den som sprids i naturen. Det är inte bara det att det är så fruktansvärt mycket – hittills har det producerats omkring ett ton plast per person – men också att ingen längre vill veta av den. Av den tiondel som sopsorterats har Kina tidigare köpt upp det mesta, men eftersom plaståtervinning är en så skitig process med stora skador på hälsa och miljö har man slutat med det. Som en följd har priset på plastavfall sjunkit som en sten och i städer världen över ansamlas den sopsorterade plasten i väntan på bättre tider.Som så ofta kokar det ner till att problem inte försvinner om man bara behandlar symptomen, men struntar i orsakerna. Man minskar exempelvis inte klimatutsläppen genom att tillverka en elbil, om ni förstår vad jag menar. Men det är så dags att ta itu med orsakerna när problemen blivit helt integrerade i våra liv. Detta gäller oljan och det gäller dess biprodukt, plasten. Detta är också vad olje- och kemiföretagen insåg redan för femtio år sedan: Att etablera uppfattningen att ”återvinning är bra för miljön” var ett smart sätt att legitimera plastens erövring av världen.Stephen Buranyi beskriver i The Guardian plastproblemets paradox: Ju större vi inser att problemet är, desto villigare är folk att agera. Men ju mer vi agerar, desto mer olösligt framstår problemet på grund av dess enorma omfattning. Hindren, skriver Buranyi, är de samma som för alla andra miljökriser: en oreglerad industri, en globaliserad värld och vår egen ohållbara livsstil.Man skulle kunna lägga till ytterligare en sak: självgodheten hos miljöengagerade med en osund förkärlek för symptombehandling.David Jonstad, författare och journalist

Plasten finns redan överallt – i isen på Antarktis, i haven, på åkrarna, i bröstmjölken och testiklar. Problemet med plastföroreningar har blivit så stort att det är svårt att riktigt förstå omfattningen. Världens länder gjorde nyligen ett försök att komma överens om åtgärder som skulle stoppa föroreningarna, men det gick i stöpet. Ett hurdant problem står vi inför? I Slaget efter tolv på tisdag möts Bethanie Carney-Almroth, professor i ekotoxikologi och zoofysiologi vid Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, och Carl-Eric Wilén som är professor i teknisk polymerkemi vid Åbo Akademi. Maria Nylund leder diskussionen. E-post: slaget@yle.fi

Mikroplast har hittats i människans lungor och i vårt blod. Samtidigt pågår en politisk dragkamp om plasten i Bryssel. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Plastens utbredning i våra kroppar är en relativt ny upptäckt. Men forskningen går snabbt framåt. Plastpartiklar har hittats i gravida kvinnors moderkakor och i våra viktigaste organ. En helt ny studie visar kopplingen mellan stroke och mikroplast i blodet.Och medan forskare varnar för att något måste göras pågår en dragkamp mellan politiker i Bryssel.Lobbyister stoppar nya lagförslagDet är mycket som står på spel. Plast finns inom förpackningsindustrin, i snabbmatskedjornas restauranger och runt salladen i grönsaksdisken.Lagstiftarna i EU blir ständigt uppvaktade av företag som motsätter sig försöken att begränsa engångsplasten och öka återanvändningen.Nya lagförslag som ska bidragit till att minska antalet engångsförpackningar i Europa läggs fram. Men i den avgörande omröstningen tar en svensk EU-parlamentariker täten emot förslagen.Medverkande: Hanna Karlsson, forskningsledare för en grupp som forskar på mikroplastpartiklar på institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet, Andrea Montano Montes, doktorand vid KI, Barbro Melgert, professor i respiratorisk immunologi, vid Groningen universitetet i Nederländerna, Rick Smith, kanadensisk toxikolog, författare och medproducent till filmen ”Plastic People”, Sedat Gündoğdu, forskare i Turkiet, Guiseppe Paolisso professor i invärtes medicin i Italien, Jessica Polfjärd, EU-parlamentariker för Moderaterna, Maria Angela Danzi, EU-parlamentariker för det italienska partiet Femstjärnerörelsen, Larissa Copello vid organisationen Zero Waste i Bryssel.Programledare: Fernando Ariasfernando.arias@sr.seProducent och reporter: Lotten Collinlotten.collin@sr.seTekniker: Fabian Begnert

Plastpartiklar har hittats i moderkakor och i hjärnan. I två avsnitt följer Konflikt plastens utbredning över jorden. Del 1: Världshaven. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kräftfiskarna i Smögen får litervis med plastblommor i näten i vår. Buketter av vita och lila små blommor som kommer från Kina - via en container som fallit över bord. En symbol för något mycket större och skrämmande.Fiskaren Sixten Söderberg följer med oro hur plasten fortsätter att öka i haven. ”Jag tror inte gemene man fattar hur allvarligt det är. Det går fortfarande att göra om och göra rätt men varje dag som går, varje timme som tickar så tickar det åt fel håll.”Plastkonsumtionen ökar. Men vi vill gärna sopa den under mattan - och den rikaste delen av världen har länge exporterat vår egen skit till Asien där den ofta dumpas illegalt och läcker ut i jorden och vattnet.Plasten sprids över jordenPlasten har gått från hjälpreda till ett globalt problem. Vi möter mannen som myntade begreppet mikroplast, marinbiologen Richard Thompson som skickade ut sina studenter att hitta de allra minsta plastpartiklarna, mindre än sandkorn. De senaste åren har forskningen exploderat av nyheter om hur plasten påverkar oss.På Stockholms universitet letar forskarna efter plastpartiklar i plankton. Plasten tar sig uppåt i näringskedjan, upp till oss människor. Men vad betyder det egentligen?Medverkande: Elias Holmberg, yrkesfiskare i Smögen, Sixten Söderberg, tidigare yrkesfiskare i Smögen, Rick Smith, biolog och författare, Elena Gorkhova, professor i miljövetenskap på Stockholms universitet, Richard Thompson, professor i marinbiologi vid Plymouth universitetet, Shiori Shakuto, antropolog vid Sydney universitetet.Reporter: Anna-Karin IvarssonTekniker: Jakob LalérProgramledare och reporter: Lotten Collinlotten.collin@sr.seProducent och reporter: Ulrika Bergqvistulrika.bergqvist@sr.se

Vad finns i soppåsen hemma hos Ann egentligen och varför skäller Rustans dotter på honom? Det får ni svar på i avsnitt 36! Ann och Rustan har varit på besök i Motala på Svensk Plaståtervinning för att hälsa på VD Mattias Philipsson. Han berättar om vad som är unikt med anläggningen och vad problemet med plaståtervinning är idag. Ett peppigt avsnitt om plast!Podden produceras av Sysav med miljöpedagogerna Rustan Nilsson och Ann Nerlund. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Plastskräp från olika delar av jordklotet har flutit med havströmmarna och nu har stora mängder plast nått Arktis. Det märks på stormfåglarna som har magarna till stora delar fyllda av plast. Bilden av ett vitt orört Arktis med massor av vildmark är en kontrast till de stora mängder plast i olika form och färg som forskarna nu hittar runt om i jordens nordligaste trakter. Ett tydligt exempel på plastinvasionen i havet är stormfåglarna släkt med Albatrossen. "Av de djur vi har obducerat är det numera över 90 procent plast i magen till den grad att vi tror att det påverkar deras näringsupptag", säger Kim Holmén vid norska Polarinstitutet som har forskat på miljön på Svalbard i över 30 år.En internationell studie, med forskning från flera olika universitet och institut, ledd av tyska institutet Alfred Wegener, visar att plastskräpet har nått alla områden i Arktis och att det flyter stora mängder plast i Norra Ishavet. Trots att det bor så få människor här omkring är det liknande plastnivåer som i världens mer tättbefolkade områden. Mycket av plasten som till slut hamnar vid Svalbard kommer långt bortifrån. Magdalena Martinsson magdalena.martinsson@sverigesradio.se

Et lastebillass med plast havner i havet hvert minutt på verdensbasis. Hva betyr det? Skjer det plastforsøpling også i Norge, og hvordan tar vi tak i det?I studio: Kari Torp, Signy Fardal og Benjamin Strandquist.I Klodebry stiller vi de dumme spørsmålene for deg og snakker om hva som må til for å få oss ut av klimakrisen og miljøproblemene vi står i. Klodebry er laget av Miljøstiftelsen Bellona. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ann har ångest kring sitt badande och Rustan deppar kring att Sysav hamnat på LISTAN. I det här avsnittet pratar vi bland annat om matsvinn men också åter igen om plast, detta fantastiska men samtidigt problematiska material. För hur ska vi kunna sluta prata om det när det finns överallt? Åsa Stenmarck som är nationell plastsamordnare på Naturvårdsverket berättar om hur en hållbar plastanvändning kan se ut och vår kollega Susanna Christensson berättar om kampanjen Resterkocken.Avfallet är en podd producerad av Sysav med miljöpedagogerna Rustan Nilsson och Ann Nerlund. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Enligt en kontroll som Världsnaturfonden WWF gjorde vid stränder på sju olika orter i Finland hittades mest mikroplast på Sveaborg i Helsingfors. Nästvärst var Abborrön i Vasa. Hur allvarliga är fynden i Vasa och vilka skadliga inverkningar har mikroplasterna i havet? Marinbiolog Vincent Westberg deltar i podden. 

Visste du at vi spiser et kredittkort med plast i uka? At det faktisk er mulig å drikke milkshake uten sugerør? Sjekk tips til norske bedrifter om hvordan de kan minske plastforbruket. Gjester i PwC-podden: Sjef i Hermes (trål-rederi fra Tromsø), Jan-Roger Lerbukt, nordisk bærekraftssjef i McDonalds, Hilde Øverby og generalsekretær i WWF, Karoline Andaur. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi nordmenn kildesorterer. Vi vasker rømme- og joghurtbegere og legger det i plastavfallet. Men hvorfor gjør vi det - når omlag halvparten uansett blir brent som vanlig restavfall? Hva slags system har politikerne laget når halvparten av innsatsen vår er helt fåfengt?

8 millioner tonn plast kastes årlig i havet og nedbrytningstiden til plast kan være opptil 500 år. Gjør vi nok i Norge, og har vi egentlig kontroll på vår eget avfall? Og hvordan kan vi redusere de samfunnsmessige og økonomiske kostnadene ved plast på avveie? Vi har besøk av Karoline Andaur, generalsekretær i WWF og plast- og resirkuleringsekspert i Deloitte, Anders Magnus Løken som deler siste nytt om bruk og resirkulering av plast.Deloitte har på oppdrag fra WWF Verdens naturfond utarbeidet en rapport om plastprodusentenes ansvar for egen verdikjede: https://deloi.tt/3eGZLFq See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

8 millioner tonn plast kastes årlig i havet og nedbrytningstiden til plast kan være opptil 500 år. Gjør vi nok i Norge, og har vi egentlig kontroll på vår eget avfall? Og hvordan kan vi redusere de samfunnsmessige og økonomiske kostnadene ved plast på avveie? Vi har besøk av Karoline Andaur, generalsekretær i WWF og plast- og resirkuleringsekspert i Deloitte, Anders Magnus Løken som deler siste nytt om bruk og resirkulering av plast.Deloitte har på oppdrag fra WWF Verdens naturfond utarbeidet en rapport om plastprodusentenes ansvar for egen verdikjede: https://deloi.tt/3eGZLFq See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Thomas Nilsson har hatt seiling som hobby og yrke i over 30 år. På det meste hadde han 200 dager på vannet i året. Forkjærligheten for seiling og havet har også gjort ham til en som kjemper mot all plasten i havet. Vi tok en prat med ham om Norges Seilforbunds HoldHavetRent-kampanje, Clean Seas, seiling og de gode gamle dager - eller var dagene egentlig så gode for havet? Explore Norths podcast er en del av Norges Seilforbunds satsning på friluftsliv og en del av 100 Nautiske klubben. Podcasten er støttet av Raymarine. Her er kan du høre de tidligere podcastene fra Explore North. Du kan også høre podcastene på din mobil via appen Stitcher eller finne oss på iTunes. Er du på jakt etter inspirasjon til å seile mer i hjemlige farvann så anbefales, uten å rødme, boken Norske kystperler - hvordan og hvorfor seile verdens vakreste kyst.

Vad ska vi göra med plasten som ingen vill ha? För zero waste-aktivister hindrar plasten framväxten av en cirkulär ekonomi. För sopeldningsföretagen i Sverige ger plast allt dyrare koldioxidutsläpp. I italienska Capannori är tvåbarnspappan Simone Tomei nere i några få kilo sopor om året. Han har en rulle med 20 soppåsar som kommer att räcka i tio år. Varje påse är försedd med ett unikt chip så att kommunen vet exakt hur mycket sopor varje hushåll genererar. Industrin satsar på nya innovativa metoder att ta tillvara på det mödosamt utsorterade avfallet. Så kallat rejekt från pappersmassaindustrin förvandlas till lastpallar och blomkrukor. Men marknaden för sådana produkter är begränsad. Samtidigt blir så kallad energiåtervinning ett allt sämre alternativ för just gammal plast. I Sverige brottas nu de kommunala sopförbränningsanläggningarna med växande kostnader för koldioxidutsläpp som uppstår när plast eldas upp. Priserna för så kallade utsläppsrätter har rakat i höjden och förra året kostade plastförbränningen de kommunala kraftbolagen 600 miljoner kronor, enligt branschorganisationen Avfall Sverige. Carbon Capture kan vara ett sätt att få ned utsläppen och därmed kostnaderna. I programmet hörs: Simone Tomei, medlem i projeketet zero waste-family i Capannori i Toscana, Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys vid KTH i Stockholm, Enzo Favoino, ordförande för Zero Waste Europes vetenskapliga utskott, Sune Scheibye, informationsansvarig Amager Resource Center i Köpenhamn, Klas Svensson, rådgivare energiåtervinning hos Avfall Sverige. Programledare Marcus Hansson Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

I det fjärde avsnittet av Skiftet träffar vi Karl Axnäs, Senior Innovation & Business Development Manager på Stora Enso i ett samtal om e-handel, digitalisering, och hållbarhet.  Förpackningar är en central del i e-handeln och en stor fråga inom hållbarhet. Stora Enso engagerar sig mycket i att minska luften i paketen, andelen plast och förpackningens återvinningsbarhet. Stora Enso jobbar väldigt aktivt med innovation internt och har blivit utsedda till Finlands mest startup vänliga bolag 2019. Man har en intern fond för digitalisering på €10,000,000 för att få igång initiativen. Man har valt att fokusera på science based targets. Det innebär att man alltid utgår ifrån vetenskapligt stöd i sitt hållbarhetsarbete. Ett exempel är att Stora Enso egentligen är otroligt klimatpositiva då man planterar mycket skog, men att man valt att inte räkna in detta när man mäter sitt klimatavtryck. Avsnittet berör bland annat nedan initiativ hos Stora Enso: Hållbar förpackning för SIA Glass Fossilfri barriär för livsmedelsförpackningar "GORE-TEX" liknande papper som är vattenavstötande men släpper ut ånga Ersätta e-handelsplastpåsar med papperspåsar ”Klippning och ljudmix: Bevheden Sound Design”

Det är mycket prat om plastens problematik. Men det kanske inte är plasten i sig som det är fel på egentligen, utan snarare vårt beteende när det gäller återvinning och avfall? En högre andel återvunnen plast och en kemisk återvinningsanläggning på svensk mark skulle till exempel göra stor skillnad för att få till ett mer slutet kretslopp. På Empack-mässan träffade vi Lena Lundberg på plastbranschorganisationen IKEM för ett samtal kring det viktiga materialets framtida utmaningar och potential. Programledare: Christian von Essen // Läs mer på http://www.hejaframtiden.se

De som reser till Danmark från Sverige måste börja visa pass. Plasten från bilar bränns upp och återvinns inte. Det blev två Nobelpris i litteratur. Till författarna Olga Tokarczuk och Peter Handke. Programledare: Ingrid Forsberg och Jenny Hallberg.

Det mesta av jordens vatten innehåller numera mikroplaster, alltså små, små plastbitar, knappt synliga för ögat. De finns i hav, insjöar och floder, och även i snö och is uppe i Arktis. Ny plast fortsätter att hamna i haven dagligen, närmare bestämt 22 ton per minut, eller tolv miljoner ton per år, enligt uppskattningar. Bara runt en procent av den plasten tros befinna sig på ytan, resten finns på djupet i form av mikroplaster. Östersjön är inget undantag, och en ny studie visar att tillflödet av nytt plastskräp är ojämt fördelat mellan österjöländerna. Mest stort skräp kommer från Ryssland och länder med mindre välorganiserad sophantering, men utflödet av mikroplaster är nästan lika stort från Sverige som från Ryssland. Så varifrån kommer mikroplasten från Sverige? En fallstudie från Uddevalla har kartlagt källorna, för att se vilka de största utsläppsbovarna är i en vanlig svensk stad. De senaste åren har forskare ägnat mycket kraft åt att försöka förstå hur mikroplasterna eventuellt påverkar miljön och hälsan hos oss människor. Världshälsoorganisationen WHO presenterade en större kartläggning i förra veckan, där man konstaterar att det fortfarande finns för lite kunskap, men att det hittills inte har gått att påvisa några allvarliga hälsoeffekter med de halter som finns i miljön just nu. Men mängden plast i vattenmiljön ökar hela tiden, och oro finns för att det med tiden kan komma att bli ett hälsoproblem. Ny forskning från Östersjön visar också hur bakterier kan fästa på mikroplasterna och alltså spridas med dem. Gäst i veckans Klotet är bland andra Johanna Ragnartz, VD på Håll Sverige rent. Programledare: Marie-Louise Kristola.

Ett kassettband med 90-talspop som nyligen spolades upp på en strand går utmärkt att spela upp efter lite lagning. Ett tecken på hur all plast som hamnar i våra hav inte bryts ner, och som nu är del av en utställning i Stockholm. I veckomagasinet granskar vi också det vetenskapliga underlaget när barn, som fått narkolepsi för lång tid efter vaccinsprutan, nekas ersättning. Surfplattor och annan digital teknik blir nu obligatorisk för barnen i förskolan, och digital teknik installeras också i en åker utanför Uppsala. De tusentals skolbarnen som hjälpte forskare fotografera nyckelpigor var god hjälp för app-utvecklare, och nu kan vi alla hjälpa fågelforskare att spana på sillgrisslornas beteende.

Bør jeg pakke matrester inn i plastposer eller i aluminiumfolie? Plasten går til resirkulering, mens aluminiumfolien går i restavfallet. Er dette så innviklet at det faktisk hadde vært bedre å kaste matrestene? Og hvorfor i all verden er det sånn kan vi sjekke om et egg er fersk eller gammelt ved å putte det i en bolle med vann? Dagens panel: Zoolog Petter Bøckman, logiker Roger Antonsen og materialteknolog Torunn Kjeldstad. Programansvarlig: Torkild Jemterud og Guro Tarjem.

Plast finnes i det meste av produkter vi mennesker bruker. Store mengder plast ender opp i miljøet, og den brytes ikke ned. Hva er noen av problemene med plast i naturen, og hva kan vi lære av naturen om vi ønsker å finne alternativer? Postdoktor og nano-forsker ved NTNUs Institutt for Kjemisk Prosessteknologi, Vegar Ottesen, forteller om plast og om hvordan biologiske nanomaterialer kan bidra til å løse dette - og andre utfordringer. I samarbeid med Kunnskapsbyen Trondheim.

Jonathan Lindström: Den idiotiska intelligensen. Maja Aase: Dags för rasten för plasten. Per Naroskin: Framtiden åt de historielösa. Veckans panel i Spanarna: Maja Aase, Per Naroskin och Jonathan Lindström Tre skarpsynta personligheter försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner.Programledare: Ingvar Storm.

Jonathan Lindström: Den idiotiska intelligensen. Maja Aase: Dags för rasten för plasten. Per Naroskin: Framtiden åt de historielösa. Tre skarpsynta personligheter försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Programledare: Ingvar Storm.

Att etablera uppfattningen att återvinning är bra för miljön var ett smart sätt att legitimera plastens erövring av världen. David Jonstad talar om vår sopsortering som symptombehandling. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det var år 2009 när jag och min vän klev ut genom hissen på högsta våningen i en av Stockholms skyskrapor. Vi var i färd med att starta en tidskrift om klimat- och hållbarhetsfrågor och sökte finansiärer. Min vän hade framgångsrikt minglat upp en miljöengagerad direktör för ett stort bolag och nu hade vi fått audiens. Allt verkade lovande. Tills frågan om återvinning dök upp. Direktören berättade entusiastiskt om en återvinningscentral i närheten av hans lantställe dit köerna ringlade långa. Det var nästan som en folkfest på lördagarna när alla kom med sina bilar och släp fyllda av saker att slänga. Jag kunde inte låta bli att fråga om han tyckte detta var bra eller dåligt. Han förklarade förnärmat att det självklart var något bra. Tänk så mycket resurser som återvanns! När jag försynt påpekade att det väl måste ses som ett problem att folk skaffar sig så mycket saker som de sedan slänger skar sig samtalet. Jag insåg då att jag brutit mot ett heligt förbund mellan miljörörelse, politiker och näringsliv en uppfattning som alla parter delade: återvinning är bra för miljön. Ju mer vi återvinner, desto mer fylls vår värld av skräp. Sedan dess har en del hänt som utmanar denna uppfattning. Trots att återvinningsbehållarna ofta är så fulla att man måste kämpa för att knöla ner sina sorterade sopor i dem, så är det somligt som vägrar att försvinna. Närmare bestämt plasten. Den är över allt. Den förenar sig till nya kontinenter som guppar runt i världshaven. Den bryts ner till mikroskopiska bitar och tas för mat av allehanda havsorganismer som för in plasten i den marina näringskedjan. Det finns mer plast än plankton i havet och om inom några decennier mer plast än fisk. Detta syntetiska stoff finns även i vattnet vi dricker och maten vi äter. Plasten har koloniserat våra liv. Ändå är det som väcker starkast känslor och som placerar plasten i den politiska skottgluggen inte detta, utan hur plasten koloniserar andras liv. I ett av de första numren av den där tidskriften som vi för övrigt finansierade på egen hand publicerade vi fotografier av döda albatrosser, tagna på en ö mitt i Stilla havet. Dessa bilder av fotografen Chris Jordan har sedan dess kommit att bli närmast ikoniska. På bilderna ses de gråa, halvt nedbrutna, fågelkropparna rama in ett maginnehåll som är märkligt färgglatt. Dödsorsaken är plast. Fåglarna har inte bara stoppat i sig hundratals plastpinaler själva, men också matat sina ungar med dem. Skärvor har skurit sönder fåglarna inifrån. Giftiga ämnen har tagits upp i magsäcken. I vissa fall har magarna varit så fulla av plast att någon mat inte har fått plats. I Storbritannien talas det om Blue Planet-effekten. Vågen av vämjelse och ilska som följt efter ett avsnitt av BBC:s populära naturfilmserie där fokus sattes på plastens naturpåverkan och som bland annat innehöll en hjärtskärande scen med en havssköldpadda intrasslad i en härva av plastavfall. Ju mer vi återvinner, desto mer fylls vår värld av skräp. Något är knas. Vad det är klarnar när jag läser om plastens historia i en lång essä i The Guardian, om återvinningsekonomins brutala strukturförändringar i Financial Times och om forskningen kring plastens effekter. Människans förhållande till plast är ett mikrokomsos av den stora konflikten mellan människa och natur, liksom vårt valhänta sätt att hantera denna. en allians av olje- och kemikalieföretag valde i stället en mer långsiktig och framför allt smartare strategi. Den bestod i att skifta fokus [...] så att problemet med plasten kom att handla om oansvariga individer som skräpade ner. Det var under efterkrigstiden som bergen av plast och annat skräp började att växa. Fram till dess hade avfallet mest utgjorts av organiskt material och utmaningen var då mer logistisk att låta det förmultna någon annanstans än på städernas gator. Glas- och metallbehållare betraktades som så värdefulla resurser att de återanvändes till nära hundra procent. Den första varianten av plast, bakelit, tillverkades i början av 1900-talet när kemister upptäckte ett sätt att få avsättning för en biprodukt från oljeindustrin. Till en början fanns inte så många användningsområden, men nya former utvecklades och under andra världskriget fick plasten sitt genombrott när den blev material i tusentals delar av det amerikanska krigsmaskineriet. När kriget var slut stod det klart för de stora oljebolagen vilken kommersiell potential som fanns i plasten och bolagen delade upp marknaden mellan sig. Sakta men säkert började det nya moderna materialet att ersätta gammeldags saker som glas, bomull och papper. Med tiden blev plasten så billig att den ofta slängdes bort så fort den fyllt sin funktion. På 1970-talet hade slit och släng-kulturen etablerat sig och den växande mängden plastavfall blivit ett problem så stort och dyrt att politikerna var tvungna att agera. Runt om i USA gjorde myndigheterna försök att förbjuda försäljningen av olika plastartiklar. Alla försök stoppades av industrin som till en början slogs med näbbar och klor mot all lagstiftning. Men snart insåg man att detta skulle vara omöjligt i längden och en allians av olje- och kemikalieföretag valde i stället en mer långsiktig och framför allt smartare strategi. Den bestod i att skifta fokus från producenterna till konsumenterna så att problemet med plasten kom att handla om oansvariga individer som skräpade ner. Man finansierade organisationer och reklamkampanjer, till en början hade man miljörörelsen med på tåget. Företagen lanserade också idén om sopsortering. Om hushållen bara kunde stoppa sitt skräp i rätt behållare lovade förpackningsindustrin att återvinna dem. Snabbspola fram till våra dagar och en värld som inte vet vad den ska ta sig till med all plast, vare sig den återvunna eller den som sprids i naturen. Det är inte bara det att det är så fruktansvärt mycket hittills har det producerats omkring ett ton plast per person men också att ingen längre vill veta av den. Av den tiondel som sopsorterats har Kina tidigare köpt upp det mesta, men eftersom plaståtervinning är en så skitig process med stora skador på hälsa och miljö har man slutat med det. Som en följd har priset på plastavfall sjunkit som en sten och i städer världen över ansamlas den sopsorterade plasten i väntan på bättre tider. Som så ofta kokar det ner till att problem inte försvinner om man bara behandlar symptomen, men struntar i orsakerna. Man minskar exempelvis inte klimatutsläppen genom att tillverka en elbil, om ni förstår vad jag menar. Men det är så dags att ta itu med orsakerna när problemen blivit helt integrerade i våra liv. Detta gäller oljan och det gäller dess biprodukt, plasten. Detta är också vad olje- och kemiföretagen insåg redan för femtio år sedan: Att etablera uppfattningen att återvinning är bra för miljön var ett smart sätt att legitimera plastens erövring av världen. Stephen Buranyi beskriver i The Guardian plastproblemets paradox: Ju större vi inser att problemet är, desto villigare är folk att agera. Men ju mer vi agerar, desto mer olösligt framstår problemet på grund av dess enorma omfattning. Hindren, skriver Buranyi, är de samma som för alla andra miljökriser: en oreglerad industri, en globaliserad värld och vår egen ohållbara livsstil. Man skulle kunna lägga till ytterligare en sak: självgodheten hos miljöengagerade med en osund förkärlek för symptombehandling. David Jonstad, författare och journalist

I år 2050 kan det være mer plast enn fisk i havet. Plasten kan utgjøre en stor trussel for livsgrunnlaget vårt. Hva gjør vi for å løse dette problemet? Bryr vi oss i det hele tatt om plasten som hoper seg opp i havet? I denne episoden treffer du Marte Haave, seniorforsker på plast og mikroplast i miljøet ved NORCE Miljø, og analytiker ved avdeling for bærekraftig finans i Nordea, Thina Saltvedt.Lydklipp: BT/SyslaGjester: Marte Haave og Thina SaltvedtProdusent: Henrik SvanevikProgramleder: Sigrid HaalandVil du annonsere i podkasten? Kontakt: kristian.kofod@schibsted.no For information regarding your data privacy, visit Acast.com/privacy See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hun kaller seg kaller seg matredder og søppelekspert.

Plasten och kemikalier i våra liv får allt större fokus och medvetandet ökar om hur allvarlig påverkan de har för vår hälsa. Vissa hävdar till och med att de hormonstörande ämnena ökar antalet ADHD-fall

Veckans Klotet uppmärksammar kampen mot plastskräpet. Och så återsänder vi temat om ett unikt projekt på Borneo har nästan all illegal skogsavverkning kunnat stoppas i utbyte mot billig sjukvård.   Klotet är delvis en återutsändning av ett program om hur orangutanger på Borneo har kunnat räddas när lokalbefolkningen fått tillgång till sjukvård. Men vi börjar med att uppmärksamma FN:s världsmiljödag den 5 juni, i år med kampen mot plastföroreningarna i fokus. I ett reportage står Niklas Zachrisson på en strand och betraktar skräpet tillsammans med Johanna Ragnertz, vd för organisationen Håll Sverige Rent.  På Borneo har den indonesiska ideella organisationen ASRI byggt ett sjukhus där alla som slutar att hugga får kraftigt rabatterad vård och kan betala med sticklingar från regnskogsträd. Organisationen ser till att sticklingarna planteras så att de ersätter nedtagna träd. Förutom att avverkningarna har stoppats nästan helt, så har barnadödligheten i området sjunkit dramatiskt. Problem med hotad hälsa och biologisk mångfald hänger ofta ihop på grund av fattigdom. Här kan de lösas på samma gång. Dessutom köper ASRI som driver projektet bybornas motorsågar och hjälper dem att ordna en hållbar försörjning. ASRI står för Alam Sehat Lestari, vilket betyder ungefär frisk natur för evigt. Programmet är delvis en repris från den 7/2 2018.

Hansson och Freudenthal känner sig osedvanligt kränkta och ger sig på plast, bling-bling och annat.

Nej, Sverige är inte kulturernas vagga • Invandringsfrågan stjäl syret av valdebatten • Ärlighet är bedragarens sista utväg • Lögn urholkar moralen • Liike Nyt söker inspiration av Beppe Grillo • Marx 200 år • Putin inleder sin fjärde presidentperiod • Gamla gubbar älskar makt • Senast som hundraåring får man väl vilja dö • Äger man sin egen kropp • Terroristerna ska tas levande • Nya invalda till Swedish Music Hall of Fame • Aba gör comeback • Eurovision peakade 1974 • Per Gessle gör VM-låt för Sverige • Hur ska en hitlåt se ut numera • Svenska Akademien skippar litteraturpriset • Finlands Akademi sponsrar forskning om kannibalism hos grodor • Statistik om plast • Plasten är inte problemet, det är människorna • Frankrike förbjöd plastbestick • Peter tänker inte delta i ploggingrundor • Trumps offentliga lögner steg över 3000 • Ekonomer vädjar till USA att avstyra handelskrig • President Niinistös mosaik • Ishockey-VM startade i Danmark • Killar som kysser i omklädningsrummet •

Hör också om bland annat migration i litteraturen, Dödahavsrullarna, Kinas roll i Nordkorea och hettan som påverkar den psykiska hälsan. Krönikör: Göran Rosenberg. Kåseri av Helena von Zweigbergk. TIMME 1 * Kinas roll i Nordkorea - kan de hjälpa Trump? * Kaotisk vecka i Vita huset  * Hetta kan påverka psykisk hälsa - Indiska bönder drabbade * Besluten som förändrade Sverige: Särbeskattningen * Krönika Göran Rosenberg * Panelen med Helle Klein, Carl Rudbeck och Naomi Abramovicz TIMME 2 * Plasten - från älskad till hatad * Satir med Utkantssverige * Oro i Kenya inför kommande val * Migration i litteraturen * Dödahavsrullarna - en ovanligt gammal 70-åring * Kåseri Helena von Zweigbergk Programledare: Marie-Louise Kristola Producent: Sally Henriksson Tekniker: Gardar Hansen

Vi försöker att leva utan att köpa plast i en vecka. Går det? Och går det att köpa en tygpåse och köra på som vanligt? Är allt löst då? Hur lätt är det att köpa ekologiskt och samtidigt undvika plast? Och haven då? Hur påverkar plasten dem?

Mikroplast - små plastpartikler - bekymrer forskere og miljøvernere. Plasten finner nemlig veien til både dyr og mennesker. Trolig får hver og en av oss i oss 11.000 plastpartikler hvert år. Hvor farlig er det? Ekko har fylt studio av plastposer og gjester. (saken er et gjenhør fra i fjor) Programleder Mona Myklebust