Podcasts about Stilla

Bara den som gör sig till ett öga kan bli sedd. Kristoffer Leandoer ser hur en romantisk poet blev stor genom att försvinna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Tidigt på morgonen lördagen den 26 oktober 1816 vandrar den tjugoårige romantiske poeten och läkarstudenten John Keats tvärs genom London från Warner Street till sin bostad intill Guy's Hospital i Southwark – enligt kartan i min dator en 53 minuters promenad söderut över Themsen. Det är en vacker höstmorgon, solen förgyller Londons spiror och tak och han har mycket att tänka på efter en natt tillbringad med läsning ur en lånad dyrgrip, folioutgåvan av George Chapmans klassiska Homerosöversättning.Chapman var Shakespeares samtida och hans ambition var att göra Homeros på engelska till ett diktverk i egen rätt, att som han själv sade ”öppna Poesin med Poesi”.Chapman ville besvara dikten, med andra ord, och medan han promenerar börjar Keats i sin tur formulera ett eget gensvar på nattens läsning. Vad är det han varit med om? Det känns som han varit ute på en mycket lång resa: Jag färdats kring i mången gyllne traktoch skådat månget praktfullt kungarikeoch öar västerut förutan likedär barder böjt sig för Apollos makt. Så börjar, i Gunnar Hardings svenska tolkning, den sonett som Keats komponerar i huvudet under sin vandring och skyndar sig att fästa på papper vid hemkomsten – fjorton rader som han genast skickar till föregående kvälls värd, som får den innan klockan ens hunnit bli tio på förmiddagen. Keats skrev alltid snabbt: vid ett tillfälle åstadkom han i vittnens närvaro en regelmässig sonett på mindre än en kvart.Men vad är det för resor han talar om?Visserligen skulle han bara några år senare dö vid Spanska trappan i Rom, men vid det här tillfället har Londonpojken ännu aldrig varit utomlands, de praktfulla kungariken och gyllne trakterna har han bara sett i sitt eget huvud, de är vad som brukar kallas läsefrukter, det vill säga samarbeten mellan den egna fantasin och orden man läser. Ingen har skildrat den komplicerade mentala process som läsandet innebär lika målande som Keats i denna dikt, ”On First Looking into Chapman's Homer”, som på svenska fått namnet ”Min första blick i Chapmans Homerosöversättning”. Med några få ord visar han hur läsaren blir medskapande genom att bära med sig sin förkunskap och sin förväntan till mötet med texten. Och mången skön berättelse jag hördeom mörkögde Homeros och hans länder,men fick först andas doften av hans strändernär Chapmans starka stämma dit mig förde. Till denna subtila växelverkan, där läsaren skriver boken och boken skriver läsaren, bidrar att det är en översättning, det är alltså inte alls Homeros egna ord som står i centrum för upplevelsen utan främst vilka signalsubstanser de frigör inne i John Keats. Det landskap som breder ut sig för den tjugoårige skaldens inre syn är varken homeriskt eller londonskt, det boken skriver i honom är något tredje, helt nytt; en värld som inte funnits förrän nu. Det är också som upptäckare han beskriver sig, det hans blick mött i den gamla folieutgåvan var inte dammiga bokstäver utan nya världar och en ny ocean: Det var som när en stjärnskådare fårsyn på en ny planet på himmelen,eller som Cortez när hans örnblick nårut över Stilla havet, och hans mäni vild förväntan runt kring honom ståri tystnad på ett berg i Darien. Strax efter att ha författat denna rymdodyssé på bara fjorton rader bestämmer sig Keats för att hoppa av sina läkarstudier, slänga bort fyra års utbildning och döma sig själv till ett liv i ekonomisk osäkerhet. Han förklarar beslutet med att han ”besitter Förmågor som är större än de flesta människors”.Det är ett nyktert konstaterande, inte det minsta skrytsamt. Keats hade en ovanligt klar syn på sig själv och visste hur dessa Förmågor bäst skulle sättas i arbete. Hans egen term för detta var ”negative capability”, negativ förmåga.Det vill säga att göra sig själv till ingen, tömma sig själv och uppgå i en annan varelse: ”Om en sparv visar sig utanför mitt fönster tar jag del i dess existens och börjar picka i gruset … på ytterst kort tid tillintetgörs mitt eget jag.”Hans orubbliga självförtroende som poet grundade sig i vetskapen om denna förmåga till självförglömmelse. ”Det slog mig genast”, förklarar han, ”vilken egenskap som krävs för att skapa en Framstående Människa & som Shakespeare besatt i så enormt hög grad – jag menar Negativ Förmåga, det vill säga när en människa har förmågan att vara kvar i osäkerhet, Gåtor, tvivel, utan att göra något irriterande försök att sträcka sig efter fakta & förnuft.”Sinnesintryck hellre än ideologi och tankar. Se hellre än veta. Se med andras ögon hellre än sina egna, eftersom de egna är inställda på det de redan känner till.”Låt oss öppna våra blad som blommor och bli passiva och mottagliga”, säger han. ”Jag lever i ögat, och min egen fantasi erkänner sig överträffad och får vila.”Keats säger det gång på gång: det viktiga är att inte ha någon personlighet, att inte ta plats själv. Man skriver inte, man blir skriven. Man läser inte, man blir läst. Bara den som gör sig till ett öga kan bli sedd. Han väljer de minsta och gråaste varelserna för att förklara skapandets processer, en sparv eller en spindel:”Det tycks mig att nästan varje Människa likt Spindeln utifrån sitt eget inre kan spinna sitt eget rymliga Citadell”, säger han. ”Jag tänker inte inbilla mig att en Människa kan vara jämlik med Jupiter, utan tänker att hon borde vara riktigt nöjd som ett slags köks-Merkurius, eller till och med som ett enkelt Bi.”Poeten är den mest opoetiska varelsen i hela skapelsen, eftersom poeten saknar egen Identitet och måste fyllas av någon annan Kropp. Solen, Månen, Havet är poetiska och äger egna oföränderliga attribut – poeten äger ingenting eget. Livet är ett högst tillfälligt lån, det vet han bättre än någon. Existensen är så overklig att tanken på dess overklighet gör honom full i skratt.I sitt allra sista brev sörjde han den sinnliga världen. Men det är en yrkesmans och hantverkares sorg över all omsorgsfullt förvärvad kunskap som nu går förlorad, kunskapen om ”kontrastverkan, ljus och skugga, all denna information som är nödvändig för en dikt.”Det Keats visste var att vägen till sinnevärlden faktiskt går genom orden, om man nu råkar vara försedd med en mänsklig hjärna. Vi vet för mycket. Att läsa och skriva är det sätt vi har att befrias från det vi vet och möta det vi inte vet.Bara ord kan kortsluta ord och öppna nya världar, nya gyllne trakter.Kristoffer Leandoerförfattare, kritiker och översättareLitteraturGunnar Harding: Där döda murar står – Lord Byron och hans samtida. Wahlström och Widstrand, 2002.

Om landet med den viktiga kanalen som hamnat mitt i skärselden mellan USA och Kina. Panama tvingas välja mellan stormakternas intressen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Donald Trump varnar för att Kina har tagit över Panamakanalen. Det finns ingen klar grund för det påståendet men det kan få allvarliga konsekvenser - för Panama. USA:s intresse för Panama går långt tillbaka i tiden och utan USA hade Panama troligen aldrig blivit ett eget land. Kanalen är en genväg mellan Stilla havet och Atlanten. Här passerar amerikanska fartyg och kinesiska på väg med varor till hela världen. Nu står den mitt i blickfånget för det ekonomiska krig som snabbt eskalerat mellan de två jättarna som tävlar om att kalla sig världens ledande ekonomi.Panama tvingas nu välja mellan Trumps USA som hotar med en invasion - och Kina - som vill stärka sin makt över viktiga handelsvägar.Medverkande: Boris Moreno, chef vid Cocoli-slussarna i Panama-kanalen, Ricarute Vazquez, Panama-kanalens högste chef, Julio Yao Villalaz, akademiker och författare i Panama med nära band till Kinas ambassad, Graciela Dixon, jurist och före detta domare i Panamas högsta domstol, Alexis von Sydow, Kina-analytiker på Nationellt kunskapscentrum om Kina i Stockholm, Jorge Heine, tidigare diplomat i Kina och professor vid Perdee Center school of global studies vid Boston University.Reporter på plats i Panama: Lotten Collin, Latinamerikakorrespondentlotten.collin@sr.seProgramledare: Fernando Ariasfernando.arias@sr.seProducent: Ulrika Bergqvistulrika.bergqvist@sr.seTekniker: Jakob Lalér

Kristoffer Helle samtalar med Daniel Johansson om fastetidens psalmer. Avsnittet är ett bonusavsnitt med anledning av Stilla veckan, med ordinarie avsnitt på Långfredagen. Stöd FFG-podden med en gåva till SWISH-nummer 123 100 84 57 (märk ”FFG podcast”).

Vi är mitt inne i Stilla veckan och idag möter vi Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan, som tar sin utgångspunkt i Jesu bönbok. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Jag längtar alltid efter ett språk som är begripligt. Särskilt för en så stor kristen högtid som påsken. Det är en allvarstyngd vecka och inte minst lever vi med en stor oro i världen. När oron slår till eller kryper inpå i ens eget liv, så är det svårt att tänka på annat. Jag läser ur Psaltaren, den bok Jesus ofta återvände till som sin bönbok. I Jesus egen bönebok finns ett språk som hjälper mig i Stilla veckans dramatik. Språket överraskar lite i den här översättningen av Eugene Peterson. Gud, nu är det dags! Svara, Gud, med kärlek! Svara och lova mig frälsning! Rädda mig ur träsket; låt mig inte gå under för gott…Vad finns nu i ditt liv som oroar? Kanske en utflugen mening som du nu tror eller vet har sårat någon. En behandling som kanske inte botar, en konflikt i din närhet, relationer som inte hittar fram eller världens hårda ordväxlingar och ett klimat som inte går att känna igen.Nu finns tid att följa Jesus och att be om hjälp med det som behöver få ett språk. Vad är det i ditt eget liv och i vår värld som du just nu vill ta med in i påskens stora drama?Text:Psaltaren 69 ur Bibeln: The Message av Eugene Peterson i svensk översättning och bearbetning av Felix Larsson och Maria StoreMusik:Elegi för violoncell & piano Op 24 c-moll av Gabriel Fauré med Sheku Kanneh-Mason i en version för violoncell & celloensemble av Simon ParkinProducent: Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Det tycks pågå en kamp om hiphopens själ där Larry June placerar sig på en skön plats med utsikt över Stilla havet. Bortom killheder och kändisskap. Låter ibland som musik från ett förflutet som aldrig fanns, mer än i huvudet på Larry. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En lugn storm där klassisk västkusthiphop, drömlika soulsamplingar, loungeljud och Lou Rawls förenas med hallickkultur och entreprenörsanda. Baslinjerna och melodierna från Oaklands mobmusic möter tech-San Francisco. Larry June skippar skrytet om gatubakgrund och kriminalitet, och beskriver hellre vardagen med sin son. Rappar rofyllt om att cykla, dricka hälsojuice, äta ekologiskt, och om att ta flickvännen ut på vandringsleder. Han rappar let's do-listan och får det att låta coolt.I avsnittet möter Mats Nileskär även några pionjärer från området kring bukten som banade väg för Larry: C-Bo, E-40 och Too Short.

det är fortsättning på berättelsen om Senku och gänget som ska ta sig över Stilla havet för att nå America och börja skörda majs. Nu märker Senku att han är inte den enda vetenskapsman som har vaknat upp.

Hon har krossat glastak tidigare, men tvekade flera månader innan hon tackade ja till att bli rikspolischef. Varför sa hon till slut ja? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sedan drygt ett år är Petra Lundh ny rikspolischef, den första kvinnan på posten. Precis som när hon 2018 blev riksåklagare. I och med sin nya roll fick hon en av Sveriges mest utsatta positioner. I början av februari kom en av de första riktigt stora prövningarna när tio personer dödades och sex skadades på Campus Risbergska i Örebro.Vad vet polisen i dag som man inte visste då? Och hur ser hon på kritiken som riktats mot polisens insats?”Det värsta har redan hänt”I den här Söndagsintervjun berättar Petra Lundh också om hur hennes förstfödda dotter föddes med en allvarlig förlossningsskada, och om hur det fortfarande påverkar henne i alla stora beslut i livet. Däribland valet att till slut tacka ja till rollen som ny rikspolischef.Och så om kritiken mot kvinnonätverket Hilda, om riskerna med sänkt straffbarhetsålder och om klassresan hon aldrig reflekterat över.Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Att etablera uppfattningen att återvinning är bra för miljön var ett smart sätt att legitimera plastens erövring av världen. David Jonstad talar om vår sopsortering som symptombehandling. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-02-05.Det var år 2009 när jag och min vän klev ut genom hissen på högsta våningen i en av Stockholms skyskrapor. Vi var i färd med att starta en tidskrift om klimat- och hållbarhetsfrågor och sökte finansiärer. Min vän hade framgångsrikt minglat upp en miljöengagerad direktör för ett stort bolag och nu hade vi fått audiens. Allt verkade lovande. Tills frågan om återvinning dök upp. Direktören berättade entusiastiskt om en återvinningscentral i närheten av hans lantställe dit köerna ringlade långa. Det var nästan som en folkfest på lördagarna när alla kom med sina bilar och släp fyllda av saker att slänga. Jag kunde inte låta bli att fråga om han tyckte detta var bra eller dåligt. Han förklarade förnärmat att det självklart var något bra. Tänk så mycket resurser som återvanns! När jag försynt påpekade att det väl måste ses som ett problem att folk skaffar sig så mycket saker som de sedan slänger skar sig samtalet. Jag insåg då att jag brutit mot ett heligt förbund mellan miljörörelse, politiker och näringsliv – en uppfattning som alla parter delade: återvinning är bra för miljön.Ju mer vi återvinner, desto mer fylls vår värld av skräp.Sedan dess har en del hänt som utmanar denna uppfattning. Trots att återvinningsbehållarna ofta är så fulla att man måste kämpa för att knöla ner sina sorterade sopor i dem, så är det somligt som vägrar att försvinna. Närmare bestämt plasten. Den är över allt. Den förenar sig till nya kontinenter som guppar runt i världshaven. Den bryts ner till mikroskopiska bitar och tas för mat av allehanda havsorganismer som för in plasten i den marina näringskedjan. Det finns mer plast än plankton i havet och om inom några decennier mer plast än fisk. Detta syntetiska stoff finns även i vattnet vi dricker och maten vi äter.Plasten har koloniserat våra liv.Ändå är det som väcker starkast känslor – och som placerar plasten i den politiska skottgluggen – inte detta, utan hur plasten koloniserar andras liv.I ett av de första numren av den där tidskriften – som vi för övrigt finansierade på egen hand – publicerade vi fotografier av döda albatrosser, tagna på en ö mitt i Stilla havet. Dessa bilder av fotografen Chris Jordan har sedan dess kommit att bli närmast ikoniska. På bilderna ses de gråa, halvt nedbrutna, fågelkropparna rama in ett maginnehåll som är märkligt färgglatt. Dödsorsaken är plast.Fåglarna har inte bara stoppat i sig hundratals plastpinaler själva, men också matat sina ungar med dem. Skärvor har skurit sönder fåglarna inifrån. Giftiga ämnen har tagits upp i magsäcken. I vissa fall har magarna varit så fulla av plast att någon mat inte har fått plats.I Storbritannien talas det om Blue Planet-effekten. Vågen av vämjelse och ilska som följt efter ett avsnitt av BBC:s populära naturfilmserie där fokus sattes på plastens naturpåverkan och som bland annat innehöll en hjärtskärande scen med en havssköldpadda intrasslad i en härva av plastavfall.Ju mer vi återvinner, desto mer fylls vår värld av skräp. Något är knas. Vad det är klarnar när jag läser om plastens historia i en lång essä i The Guardian, om återvinningsekonomins brutala strukturförändringar i Financial Times och om forskningen kring plastens effekter. Människans förhållande till plast är ett mikrokomsos av den stora konflikten mellan människa och natur, liksom vårt valhänta sätt att hantera denna.en allians av olje- och kemikalieföretag valde i stället en mer långsiktig och framför allt smartare strategi. Den bestod i att skifta fokus [...] så att problemet med plasten kom att handla om oansvariga individer som skräpade ner.Det var under efterkrigstiden som bergen av plast och annat skräp började att växa. Fram till dess hade avfallet mest utgjorts av organiskt material och utmaningen var då mer logistisk – att låta det förmultna någon annanstans än på städernas gator. Glas- och metallbehållare betraktades som så värdefulla resurser att de återanvändes till nära hundra procent.Den första varianten av plast, bakelit, tillverkades i början av 1900-talet när kemister upptäckte ett sätt att få avsättning för en biprodukt från oljeindustrin. Till en början fanns inte så många användningsområden, men nya former utvecklades och under andra världskriget fick plasten sitt genombrott när den blev material i tusentals delar av det amerikanska krigsmaskineriet. När kriget var slut stod det klart för de stora oljebolagen vilken kommersiell potential som fanns i plasten och bolagen delade upp marknaden mellan sig. Sakta men säkert började det nya moderna materialet att ersätta gammeldags saker som glas, bomull och papper. Med tiden blev plasten så billig att den ofta slängdes bort så fort den fyllt sin funktion.På 1970-talet hade slit och släng-kulturen etablerat sig och den växande mängden plastavfall blivit ett problem så stort och dyrt att politikerna var tvungna att agera. Runt om i USA gjorde myndigheterna försök att förbjuda försäljningen av olika plastartiklar. Alla försök stoppades av industrin som till en början slogs med näbbar och klor mot all lagstiftning. Men snart insåg man att detta skulle vara omöjligt i längden och en allians av olje- och kemikalieföretag valde i stället en mer långsiktig och framför allt smartare strategi. Den bestod i att skifta fokus – från producenterna till konsumenterna – så att problemet med plasten kom att handla om oansvariga individer som skräpade ner. Man finansierade organisationer och reklamkampanjer, till en början hade man miljörörelsen med på tåget. Företagen lanserade också idén om sopsortering. Om hushållen bara kunde stoppa sitt skräp i rätt behållare lovade förpackningsindustrin att återvinna dem.Snabbspola fram till våra dagar och en värld som inte vet vad den ska ta sig till med all plast, vare sig den återvunna eller den som sprids i naturen. Det är inte bara det att det är så fruktansvärt mycket – hittills har det producerats omkring ett ton plast per person – men också att ingen längre vill veta av den. Av den tiondel som sopsorterats har Kina tidigare köpt upp det mesta, men eftersom plaståtervinning är en så skitig process med stora skador på hälsa och miljö har man slutat med det. Som en följd har priset på plastavfall sjunkit som en sten och i städer världen över ansamlas den sopsorterade plasten i väntan på bättre tider.Som så ofta kokar det ner till att problem inte försvinner om man bara behandlar symptomen, men struntar i orsakerna. Man minskar exempelvis inte klimatutsläppen genom att tillverka en elbil, om ni förstår vad jag menar. Men det är så dags att ta itu med orsakerna när problemen blivit helt integrerade i våra liv. Detta gäller oljan och det gäller dess biprodukt, plasten. Detta är också vad olje- och kemiföretagen insåg redan för femtio år sedan: Att etablera uppfattningen att ”återvinning är bra för miljön” var ett smart sätt att legitimera plastens erövring av världen.Stephen Buranyi beskriver i The Guardian plastproblemets paradox: Ju större vi inser att problemet är, desto villigare är folk att agera. Men ju mer vi agerar, desto mer olösligt framstår problemet på grund av dess enorma omfattning. Hindren, skriver Buranyi, är de samma som för alla andra miljökriser: en oreglerad industri, en globaliserad värld och vår egen ohållbara livsstil.Man skulle kunna lägga till ytterligare en sak: självgodheten hos miljöengagerade med en osund förkärlek för symptombehandling.David Jonstad, författare och journalist

Vissa material hör ihop med vissa ting, ger det dess form. Det är därför den gamla bakelittelefonen fortfarande i mobiltider fungerar som telefonsymbol. Olle Holmqvist hyllar en hållbar plastsort. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen sänd 2018-09-11.Den här signalen, den framkallar en inre bild, för många inte för alla. Det beror lite på din ålder. Vid cirka ‎‎50 års ålder går en gräns. Vi äldre ser för vår inre syn den klassiska telefonen. Den är svart. Där finns en ‎rund skiva med siffror att slå. Där ligger den där behändiga. Hörluren. Örat till den ena, övre delen, den undre ‎där sladden tar vid till munnen. Det har pratats en del genom tiderna i den där apparaten. Genom tiderna ‎betyder konkret från 1930-talet till något år in på vårt årtusende.‎‎ Telefonen kom ungefär samtidigt med stumfilmen. Där kan vi se människor tala. Mästaren Chaplin, bockar ‎och ler, lyfter på hatten. Vi ser att han talar till damen som just fått sin ruta pangad av hans pojke. Men ‎innan filmen fick ljud, fick filmmakarna tillgång till ett annat sätt att illustrera tal. I stumfilm från året ‎‎1915 bråkar mannen och kvinnan om vem som ska tala i telefonen. Telefonen ser ut som en kakburk med ‎en mikrofon som sticker upp. Hon håller i hela apparaten, vänder ryggen åt mannen och hindrar honom ‎komma åt.En annan scen, nu från 1930-talet: Max Hansen, spelar sin egen tvilling. Svart-vit film. Sitter på kontor med – skrytigt nog två ‎telefoner. Bägge ringer. Han bryr sig inte. Men bordstelefonerna syns och hörs. De deltar i intrigen.Det gällde funktionalitet. Det fanns inte, som gäller för bilar eller bostad, en variant för fattiga ‎och annan för rika.‎I sökmotorn skriver jag in telephone och movie och scene. Upp kommer tio ‎förslag på de tio bästa telefonscenerna. I samtliga står en person, oftast en man, med en liten dosa i handen ‎tryckt mot kinden. Och ansiktet i närbild.‎Något har hänt med telefonen.‎‎ Under bordstelefonens storhetstid, när den var var mans egendom på ett särskilt bord i hemmet, det var då ‎som den hade sitt klassiska utseende. Redan de gamla grekerna, hade inte telefon även om ordet är ‎grekiskt, de funderade över frågan: Varför har ett visst föremål, av människan skapat, en viss form? ‎En av förklaringarna lyder: Det här föremålet har formats till just sin egna form därför att det fanns ett ‎råmaterial, lera eller trä till exempel, som gjorde den saken möjlig. En pilbåge kan formas av trä, men inte av lera. ‎Ett vattenkrus av trä blir inte så bra, inte förrän vi lärde oss tunnbinderi, på 1500-talet, men då bara till ‎stora kärl.‎ Den klassiska telefonen, den som Roosevelt använde när han talade med Stalin, den som min mamma ‎använde när hon förde, som jag tyckte, oändliga samtal med min moster i Söderhamn, den som ständige ‎sekreteraren använde när han ringde Nobelpristagaren, den apparaten hade ett kolossalt enahanda ‎utseende. Det gällde funktionalitet. Det fanns inte, som gäller för bilar eller bostad, en variant för fattiga ‎och annan för rika.‎‎ Liksom den grekiska amforan krävde sin lera, så krävde telefonen sitt material. Det heter bakelit efter sin ‎uppfinnare belgaren Leon Hendrik Baekeland som patenterade bakelit från sin uppfinnarverkstad i Yonkers ‎New York, med tre förbättrade varianter åren 1907 till 1910.‎Men innan vi nosar lite på kemin så kan vi begå den alltid riskfyllda manövern att tänka kontrafaktiskt, vi ‎tänker som om – bakeliten aldrig uppfunnits. Vad har vi då för material?‎Så klassisk att hon, även i nutid ersätter den som symbol o-brukliga mobilen, som liknar en avrundad ‎sardinburk.På ett vackert litografi, tecknat efter foto, sitter telefonens uppfinnare skotsk-amerikanske Alexander ‎‎(Graham) Bell och talar i det första telefonsamtalet. Med skäggiga och mustaschprydda herrar bakom sig.‎Då som nu, viktigt att vara med på bilden. Det var den 18 oktober, året 1876.‎Telefonapparaten är en vackert snidad pjäs, oklart av vilket material. Kanske porslin.‎Annars var trä det vanligaste materialet före bakelit, eller metallplåt. Bägge opålitliga i längden. ‎Ständigt nötande med ett rullhandtag före start. Trä spricker. Metall rostar. För ögat osköna former. ‎Lådans form berättar inte vad den är till för. En låda kan aldrig vara symbol för något specifikt. Men det ‎kan den klassiska bakelittelefonen!‎Och här bakelitens oöverträffbara fördel: formbarheten. Den mjuka massan kan pressas till önskad form, ‎den stelnar, blir fast och pålitlig. Rostar inte, brinner inte, tycks inte ens bli nött och sliten av tidens tand.‎Så klassisk att hon, även i nutid ersätter den som symbol o-brukliga mobilen, som liknar en avrundad ‎sardinburk. Telefonapparaten kan reduceras och stiliseras till en bokstavsliknande symbol, innebörden: ring ‎oss! ‎‎Men på det kontrafaktiska gungflyt kan vi spekulera om en snidad trätelefon, i vackert björkträ,‎ formad som en bakelittelefon. ‎Men det suveräna materialet bakelit höll sig från omkring 1930 till 1970. Det kunde naturligtvis ‎användas till annat. Handtag, beslag, elkontakter.‎‎ En av naturens märkligare produkter år kåda. Men kemisten ‎Baekeland och hans generation kunde tämja – domesticera – naturens kemi. Han var redan förmögen på ‎en annan upptäckt, och i sitt egenfinansierade labb sökte han nu den konstgjorda kådan, formbar sedan stel ‎och hård.‎ Hans upptäckt var inget drastiskt genombrott genom en plötslig insikt – det som kallas Eureka – utan vad ‎många skulle benämna ”vanlig produktutveckling”. Han började med att försöka förstärka trävirke med ‎konstgjord kåda genom impregnering. Målet var klart och tydligt. Teknisk utrustning tillhandahöll möjligheten att laborera med olika kombinationer av tryck och temperatur, och han ‎syntetiserade så en produkt med rätt egenskaper. Och det utgående från bara två rätt triviala kemikalier, ‎fenol och formaldehyd. Det kunde, hävdade han användas till ”tusen och ett ändamål”, och blygsamt ‎uppkallade han produkten efter sig själv: bakelit.‎Råvaran, bakelit, gör möjligt att forma den ideala formen, som sedan kan massproduceras, som blivit ‎symbol – ikon Med buller och – pling – kom Ericssons första bakelittelefon år 1931. Stilla som snödrivan i skuggan smög hon bort i vårvärmen 40 år senare. Något annat kom i stället. Fortsatt produktveckling ledde till ‎andra plaster, flera färger, bakeliten alltid svart, och nu istället en tunn kåpa att ge den rätta formen Ihålig ‎ersatte den ersattes den mer kompakta ljutklumpen. Så kom mobilen. Men aldrig kan den i ensamt ‎majestät framträda i ruta eller på filmduk och ringa sitt genomträngande krav: Ikonen talar och säger: ‎kom och lyft min lur!‎Här har vi råvaran till ett bruksföremål som ingripit i några hundra miljoners människors vardagstillvaro, ‎‎vilket vi knappt noterat "klart man har telefon". ‎Råvaran, bakelit, gör möjligt att forma den ideala formen, som sedan kan massproduceras, som blivit ‎symbol – ikon i ordets ursprungliga betydelse. Och så tar den slut, vandrar in i intigheten, fast inte ‎riktigt.‎Men ännu denna dag händer det så här: Mina händer sträcker ut sig själva för att handskas med alla ‎skaft på alla kastruller och stekpannor, bakelit – när jag går ut ur lägenheten, fattar min hand om ‎bakelitkryckan på käppen. Utanför lägenheten griper handen om bakeliten på ledgången vid trappan ‎utför. Bakeliten är kanske odödlig.‎Genom bordstelefonen är den symbolen för allas rätt att prata med alla, var man än bor – med ‎sin geniala konstruktion, hörluren en yta mot örat, en annan nära munnen, ett enda grepp med en enda ‎hand, och högra handen – fri – att gestikulera med, är den också symbolen för en tid som nyss var här, men nu för alltid har upphört.Olle Holmqvistzoofysiolog och kulturdebattör

I dagens avsnitt pratar jag om trenden just nu som är att åka på retreat för att möta sig själv i tysthet och stillhet och vad som händer när vi gör det. Det är ett sätt att komma ifrån stress, tankar och prestation både från oss själv och alla andra. När vi lämnar alla yttre distraktioner, stillar oss, släpper tankarna och lyssnar inåt. Det är först då du kan höra dig själv och din egen inre röst, dvs ett sätt att bli tydligare med dig själv, dina behov, din vilja och din längtan. För att i stillheten och tystheten höra dig själv och din sanna röst, din intuition. På retreaten lägger du undan arbete, telefoner, dator, almanacka och prestation, för att möta dina djupare behov. För många är en retreat att komma från vardagens ekorrhjul, få avslappning och vila, men framför allt att lyssna inåt, att tydligare se dig själv, ditt liv, dina mönster och därigenom verkligheten som den är. Lyssna in till dagens avsnitt och lär med om vad som är syftet, vad som händer och vad du kan uppleva och få med dig när du åker på ett Retreat. Varmt välkommen! Är du nyfiken på att åka på retreat? Följ med mig på mitt Magiska Retreat:Möt dig själv och ditt sanna jag, långhelgen 25-27 april På Lilla Sörgården på Färingsö. Här får du uppleva alla mindfulness metoderna, bara vara och möt dig själv, bortom all prestation. Det finns fortfarande platser kvar och just nu till boka tidigt pris, du få hela 1.000 kr rabatt, fram till 9/3 och det är begränsat antal platser, så passa på. Läs mer och anmäl dig på länken här: https://www.ingridthorngren.se/retreat Om du inte har möjlighet att åka bort på retreat. Var med på min 1-dags Mindfulness Retreat i Stockholm, lördagen den 8 mars 11-17. Det finns fortfarande några platser kvar här.Läs mer och anmäl dig här: https://www.ingridthorngren.se/retreat Så tills vi hörs igen, tag hand om dig och din bästa vän – dig själv, ❤️Hej så länge! /Ingrid

Predikan 9 februari 2025. Ps 37:1-7 Textläsning: Åke Svensson Ta del av hela gudstjänsten på www.youtube.com/betlehemskyrkangöteborg.

Toni Sant presents the 700th in a series of podcasts featuring music by performers in or from Malta. Artists featured in this podcast: PART 1Matthew James - PeopleKrista Šujak - words unspoken.Melchior Sultana feat. Janelle Pulo - Ghost (minn Higher Ground)The Crowns feat. Jimmy Tyrrell  - All I Need (minn breakupbeard)Damaged and Co. - ReflectionsChristine Dalli - Nella FantasiaKapitlu Tlettax - Uġigħ MisturOne11 - Ruħ TwajbaListon - IdoluPART 2Xtruppaw - Dear PoniLejla Maltija - Il-Ġuvni ĦasanThe New Victorians - StillaPART 3Featured album: Vinyl Paradise by Vinyl Paradise >> Details about this podcast [in Maltese] See also: - MMI Podcast: YouTube playlist - MMI Podcast: Facebook Page - MMI Archive on Mixcloud | @tonisant on Twitter - M3P: Malta Music Memory Project - Mużika Mod Ieħor ma' Toni Sant on Facebook (MP3)

Vem skrev egentligen Stilla natt? När skrevs den? När blev den populär? Och vilken viktig roll spelade den i gripande berättelsen om ett märkligt vapenstillestånd? Wikipedia säger sitt om Stilla Natt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I juletid kan gemenskapen kännas starkare, men också ensamheten. I ljuset av skilsmässobarnets erfarenheter funderar Malena Forsare kring föräldraskap, vilsenhet och dörrar som öppnas mot det okända. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Ljuslåga. Risgryn. Ugnslampa, i köksmörkret. Stearinpärla. Trasmattsfrans. De förbipasserande rösterna, på trottoaren. Kryddpeppar. Kopparkittel.Kvällen före julafton var inte som andra. Som skilsmässobarn levde jag i mer eller mindre ständig brist. Det var helt normalt och samtidigt en hemlös situation, som tidigt lärde mig något väsentligt om ensamhet. Det skiftade vem den förlorade föräldern var; oftast var det pappa. Men tidig kväll den tjugotredje december lämnades jag utanför hans port. Jag tog mig uppför de tre trapporna och ringde på hans dörr.Den tjugotredje december var min och pappas kväll. Den var samtidigt lång och kort; en vandring genom fallande ljus och skuggor. Vi brukade inleda i hans lilla vindsförråd, som nåddes inifrån lägenheten. Inte utan högtidlighet öppnades dörren och luften från det trånga utrymmet slog upp ett eget rum av förväntan. Pappa klättrade upp på en stege. Jag stod nedanför och tog emot. Skålen som skulle fyllas med apelsiner. Den äldsta tomten. En annan, hopplöst hängig tomte i pappas egen virkformation. Den sexkantiga stenkrukan med inskription från en psalm, som skulle få nya röda ljus.Det var förstås en rit vi föll tillbaka på – inneslutna i hemmets ateistiska livsåskådning var detta vad som fanns av liturgi: Att lyfta ner föremålen och fördela dem över lägenhetens tre små rum. Jag vill minnas att vi arbetade i tysthet. Vi kanske sa något som vi brukade säga. Men det var föremålen och våra sätt att röra sig runt dem, som spelade roll.“Lämna dörren öppen för det okända, dörren mot mörkret. Det är därifrån de viktigaste sakerna kommer, därifrån man själv kom och dit man är på väg.” Rebecca Solnit skriver i sin “Att gå vilse. En fälthandbok” om hur hon blev full för första gången under den judiska högtiden pesach. Enligt traditionen ska dörren hållas öppen om profeten Elia bestämmer sig för att komma. Författaren var barn men fick sitta vid vuxenbordet, och när ingen såg råkade hon blanda ihop bägaren som ställts fram till Elia, med sitt eget snapsglas. Så fick det lilla barnets kropp för första gången erfara en annorlunda tyngd i universum.Att barnet invigdes i de vuxnas ritualer och den här gången råkade få för mycket portvin, tillhör förstås slumpens omständigheter. Men jag tänker ändå att det har med den öppna dörren att göra. Ibland slås den upp på ett oväntat sätt, och en råkall vind slår emot oss i vårt eget hem. Det kan vara vackert och förvirrande. Kanske blir vi invigda i mönster som fram till just den stunden legat oupptäckta. Och det är inte alls säkert att vi omedelbart förstår betydelsen av det som sker.Erfarenheten av att gå vilse betyder hos Rebecca Solnit att öppna sig för det okända; att upptäcka det som ännu inte hittats. Konstnärer och vetenskapsmän har i detta samma uppgift: de måste ge sig ut på ett öppet hav och söka sig fram i vågorna för att finna sitt material. Skillnaden i deras arbetsmetoder är att vetenskapsmannen håvar in vad han hittar, medan konstnären tar oss med på sin resa, skriver Solnit. Men för att nå sitt mål måste båda göra sig blinda och samtidigt se: de måste våga gå vilse.En av de julberättelser som jag älskade mest som liten, och som jag fortsatte att läsa upp i vuxen ålder, är skriven av Astrid Lindgren. Madickens lillasyster Lisabet ska vänta utanför en affär, men vill göra som en förbipasserande jäntunge. Alltså tar hon ett språng från sin vaktplats, upp på medarna till en släde som startar med ett ryck. I rusigt huj far Lisabet genom staden utan att den berusade föraren bakom hästarna upptäcker sin passagerare. Han far längre och längre in i skogen, mellan byar av snö och mörka granar, alltmedan flickan på medarna förlorar sitt mod och sin kroppsvärme. Till slut dumpas hon av en okänslig vuxen och blir liggande snorig under himlens kalla valv.Berättelsen om barnet som till slut kommer hem till ett kök och en syster, handlar inte bara om att gå vilse, utan också om det motsatta: att hitta hem. Om betydelsen av att bli hel och varm, i ett kök där den vanliga muggen och nybakade pepparkakor blir till en egen nattvard, som bäst förstås genom närheten mellan två syskon.Ett år skulle pappa och jag medverka i ett julfirande för hemlösa i ortens församlingshem. Vi övade in ett program med dikt och musik. Jag hade mitt instrument, pappa sitt poetiska minne. Av själva händelsen minns jag inte mycket, mer än det osäkra i blickarna som följde oss på scenen i golvets mitt. Jag var inte säker på att de förstod, eller att jag själv begrep. “Stilla natt” är en bön som kan bli särskilt melankolisk på cello, men vad är Nils Ferlins “Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet”? Vad blir ett barfotabarn när det åldras, när det tvärtemot barnet i sagan inte hittar hem? Tanken gjorde ont.Efteråt har jag tänkt på händelsen som en öppen dörr. Inne i den rustade gemenskapen för hemlösa, som just den här kvällen ville slippa känna ekot av sin egen ensamhet, blev julen främmande. Det var en karg och lite klumpig tillställning, med julstjärnor som såg konstgjorda ut och lukten av gamla kläder. Jag tror att jag där och då lärde mig något om ensamhetens villkor.Engelskan har två ord för ensamhet som understryker tillståndets olika innebörd. Loneliness utgår från en känsla man inte valt. Solitude innebär en avskildhet som kan vara självvald. I psykologisk forskning om ensamstående mammor som blivit föräldrar på egen hand, nyttjas ibland den här distinktionen. Mammorna kallas för “solo mothers” – genom modern teknologi och med stöd av lagstiftning har de valt sitt föräldraskap, utan partner. Den anonyma donatorn förblir dold, samtidigt som den förstås i någon bemärkelse är namnlöst närvarande. Barnet har kommit genom en dörr som öppnats mot det okända. Ur ett mytiskt perspektiv är steget inte långt till Maria som födde sitt barn efter att ha blivit gåtfullt befruktad. Eller till Siddhartas mor som blev gravid genom ett möte med en vit elefant i en dröm.I köket hemma hos pappa tändes den rödmålade ljusstaken med tre vita ljus kvällen den tjugotredje december. Det fanns ingen religion som vi kunde luta oss mot, och inte någon närvarande mor. Men vi hade ljusstaken. Vi hade risgrynen, kaffedoften, kopparkitteln, som utformade en besvärjelse mot den ensamhet som vi båda levde med. I cirkeln av ljus som föll ner över köksbordet öppnade sig ett rum, som höll den kalla vinden som drar genom världen borta. Pappa skrev verser, jag provade att hålla lackstången själv. Musikradion stod på, utanför var det mörkt. Där och då var jag hans barn, i natten som är den längsta av nätter.Malena Forsarekulturjournalist och psykologProducent: Ann Lingebrandt

Ikväll har vi uppesittarkväll och vad passar inte bättre om inte lite klassisk julskräck och julklappsrim?  Vi tar jultempen på Black Christmas som firar 50 år, drömmer om poddavsnitt för 2025 och förstås klagar vi lite på alltsammans.   God Helg!

Igår inleddes FN:s klimattoppmöte i Baku. I elva dagar skall man försöka komma överens om vem som skall betala för klimatförändringarnas konsekvenser. Vad händer om det inte lyckas? Sker det några framsteg på alla dessa möten, som ett örike i Stilla havet kallat för "ett totalt slöseri med tiden"? Miljörådet Marina von Weissenberg från miljöministeriet och Riikka Suominen, journalist och fri skribent diskuterar under ledning av Bettina Sågbom. E-post: slaget@yle.fi

Atombomben är det enskilda vapen som haft störst påverkan på 1900-talets militärhistoria. Kärnvapen är från andra världskrigets slut fram till våra dagar fortfarande den avgörande faktor som sätter spelplanen för geopolitiken globalt.Atombomben avslutade andra världskriget och kunde ha fått ett närmast mytologiskt symboliskt värde i efterhand. Men i samtiden betraktades atombomben i stort sett som en fortsättning på det bombkrig som redan pågick, även om tekniken för att lösgöra sprängkraften i sig, var ny.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden återvänder idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt till den avgörande veckan i augusti 1945 då atombomberna över Hiroshima och Nagasaki avslutade kriget i Japan. För att fira detta hundrade avsnitt av Militärhistoriepodden gästas vi också av journalisten Urban Lindstedt från Historia.nu.USA:s bomboffensiver mot Japan hade pågått under lång tid, och en avgörande faktor här var dels utvecklingen av B-29 Superfortress, samt övertagandet av Marianaöarna mitt i Stilla havet.Inte heller såg man framför sig att kriget skulle avslutas redan i augusti 1945. Striderna om Iwo Jima, Okinawa, Filipinerna, Guam och Marianaöarna pekade mot att den japanska kolonialmakten var helt och hållet inställd på att slåss in till döden, och om japanerna själva fick råda så skulle deras egna civilbefolkning också tas med i graven.För de amerikanska styrkorna var den strategiska bomboffensiven över Japan därför en del i en långsam förbekämpning som syftade till att mjuka upp, förhindra och förminska motståndet på de japanska huvudöarna inför en amerikansk landstigning.Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki 6:e, respektive 9:e augusti måste därför sättas i perspektiv med de många bombräder som föregick, men också fortsatte efter. Atombomben betraktades också av vissa i princip som ett helt konventionellt vapen och som till exempel skulle kunna användas för att förbekämpa stränder inför landstigningar. Faktum är att konventionaliseringen var på god väg: man förberedde en tredje bomb som aldrig användes. En av andra världskrigets materiellt sett mest omfattande flygräder genomfördes mot Tokyo bara 5 dagar efter bombningen av Nagasaki, vilket också visar att atombomben inte ansågs vara avgörande ur ett militärtaktiskt perspektiv för att få slut på kriget.Allt detta har konsekvenser för hur väst och öst kom att betrakta atombombens roll och funktion i det geopolitiska spelet under efterkrigstiden (läs gärna Michael Gordins bok Five days of august för ett fylligt resonemang om detta). Vi glömmer gärna bort att atombomben under 1945 fortfarande var att betrakta som en fortsättning på den bombstrategi som redan var i rullning, och som sådan hade den nya tekniken ingen funktion utöver den makt som flygvapnet redan projicerade, även om vetenskapsmännen från Manhattanprojektet ansåg något annat. Att kärnvapnen sen skulle utvecklas till ett geopolitiskt maktmedel som skulle forma hela resten av 1900-talet var då något helt utanför befälhavarnas och de allierades blickfång.Bild: Hiroshima i efterdyningarna av bombningen, U.S. Navy Public Affairs Resources, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på De hemliga svenska atombomberna.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med den här podden i dina öron kan du lägga dig ner och ge dig själv en välförtjänt vila. För ur vila, ur pauser kan det nya växa. Det är i vilan som det gror. Så boka in dina måndagar för då sänds nya avsnitt av podden. Lyssna gärna med hörlurar så blir upplevelsen ännu starkare!Meditation, mindfulness, paus, hälsa, vila, Karin Björkegren JonesAvsnittet produceras av Mrs Jones och Straydog Studios Become a member at https://plus.acast.com/s/paus. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dimma. Allt är dimma. Stilla, fängslad, sveper in mig i en kokong av obönhörlig kyla… Tre återseenden. Tre vitt olika reaktioner. Vem eller vad är det som återvänder till våra monsterjägares liv? Avsnittet börjar vid 15:05 ! Bild: Joel Sjömark (Instagram: joeltillsvidare) Intromusik: Andreas Lundström (Twitter: rpgpodcaster)  

On tonight's episode, Scarlett and Aisha truly enter the ‘Stillaverse', as they chat to The Hoist's favorite pop queen Stilla, about her brand new EP. From the inspirations and stories behind ‘Stillaverse', to the best parts of being a pop artist, this chat is not one to miss! See omnystudio.com/listener for privacy information.

På grund av tillfälligt tekniskt problem med min vanliga klient "Archive.org", läger jag veckans program här på min podcast. Det är diverse sånger, lite rapporter om min senaste vecka och följetongsavsnitt åtta av Max Lucados bok "Himlens Hjälpare". Kapitlet heter "Stilla kaoset! Anden som duva".

Nato-medlemskapet skapar nya förväntningar på Sverige. Nu får Försvarsmakten uppdrag i en region som kan bli ett nytt Ukraina. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sverige har fått en försvarsstrategi för den Indopacifiska regionen. Ett område som sträcker sig från Afrikas östkust till Stilla havet. Här har USA länge haft sitt militära framtidsfokus och nu blir det även en del av Sveriges.”För att kunna vara en stark atlantist så behöver man också ha en indopacifisk agenda dessa dagar.” Så sa försvarsminister Pål Jonsson när han presenterade den nya strategin nyligen med en tydlig blinkning till Nato och Sveriges amerikanska allierade.Samtidigt ökar spänningarna både kring Taiwan och i vattnen utanför Filippinerna. Nya försvarsallianser sluts, länderna rustar och den tyska flottan seglade nyligen genom det politiskt känsliga Taiwan-sundet för första gången på två decennier. Något som inte ses med blida ögon i Peking.Medverkande: Pål Jonsson, försvarsminister, Jan Thörnqvist, tidigare insatschef och marinchef i Försvarsmakten, Sofia Ledberg, statsvetare Försvarshögskolan, Akio Takahara, professor i statsvetenskap i Tokyo, Jay Tariella talesperson för den filippinska kustbevakningen, Shi Yinhong, professor vid Renminuniversitetet i Peking och expert på internationella relationer och säkerhetsfrågor, Wang Huiyao, tidigare rådgivare till den kinesiska regeringen och grundare till tankesmedjan China and Globalization, CCG.Reportar: Axel Kronholm, korrespondent i Bangkok, Moa Kärnstrand, korrespondent i Peking.Programledare: Kajsa Boglindkajsa.boglind@sr.seProducent och reporter: Ulrika Bergqvistulrika.bergqvist@sr.se

"Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ! Endast en sak kan du göra:-d4 en annan människa väl.   Men detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindre betyder en broder mer."   -Stig Dagerman   I höst tar vi en weekend hos vår fantastiska samarbetspartner  Clarion Collection (en del av   Strawberry hotels)! Gör det du också! Med den här länken (Klicka här) får du 20% rabatt! Bland det bästa är att de bjuder på både eftermiddagsfika, middag och frukost! Hur härligt?!   Kontakt: hello@poddagency.com   Natti, Natti är en produktion av Poddagency

Marknaden går i väntas tider för vad som verkar vara den första räntesänkningen från den amerikanska centralbanken på fyra och halv år. Frågan är om räntesänkningen görs med 25 eller 50 punkter. Lyssna på Di Morgonkoll med Alexander Klaar.

Välkommen till ett unikt avsnitt av "Vandra med Henrik", där vår värd Henrik tar dig med på en stillsam, men tankeväckande resa genom existensens vindlande stigar. I "Stilla i vinden" sitter Henrik orörlig på sin baksida, omgiven av sensommarens bris och prasslande löv.Trots att podden heter "Vandra med Henrik", bjuder detta avsnitt på en annan typ av vandring - en inre resa genom tankar om förändring, tid och livets oändliga cykler. Henrik reflekterar över en trasig solcellslampa i trädgården, som blir en metafor för livets förgänglighet och ständiga omvandling.Med sin karakteristiska blandning av humor och djupsinnighet funderar Henrik över kaffets slut, universums början och allt däremellan. Han utforskar idén om att ingenting egentligen tar slut, utan bara övergår i nya former - en tanke som är både tröstande och utmanande.Detta avsnitt är perfekt för dig som längtar efter en stunds eftertanke, eller som bara vill låta dig vaggas till sömns av Henriks meditativa stämma och vindens sus i bakgrunden. Låt dig omslutas av denna ljudmässiga omfamning och kanske upptäcker du, precis som Henrik, att förändring inte är något att frukta, utan något att omfamna.Så luta dig tillbaka, blunda och låt dig föras med av vindens viskning och Henriks funderingar. Vem vet, kanske kommer du vakna med en ny syn på tillvarons eviga dans av förändring.För mer information om Henrik Ståhl, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Vill du slippa reklamen? Bli plusmedlem: https://plus.acast.com/s/vandra-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 2 juli 1937 försvinner den banbrytande piloten Amelia Earhart spårlöst över Stilla havet. Trots en enorm sökinsats hittas varken planet, Earhart eller kartläsaren Fred Noonan. Idag är deras försvinnande ett av 1900-talets stora flygmysterier. Vad händer under den sista etappen av jorden-runt-flygningen? Ligger svaret på Stilla havets botten, eller finns det andra förklaringar till det mystiska försvinnandet?Avsnittet finns även reklamfritt på Patreon!Patreon: https://www.patreon.com/KonspirationsteorierYoutube: https://www.youtube.com/watch?v=nBWwpY9_3Dc&t=1sInstagram: https://www.instagram.com/konspirationsteorier/       Konspirationsteorier - Eftersnack: https://m.facebook.com/groups/konspirationsteorierpodcast/      Facebook: https://m.facebook.com/konspirationsteorier/      Källor: https://docs.google.com/spreadsheets/d/1SZ1ovvNZXqqgf7md7NUJTZMIfDBSTeC4Ef857_dUIFc/edit?usp=sharingMail: konspirationsteorierpodcast@gmail.comOBS! Röstklippet vid 06.54 har genererats med hjälp av AI för att förbättra lyssnarupplevelsen. Citatet är autentiskt.  Lyssna reklamfritt (f.r.o.m S16) på Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Today, we're sitting down with Maggie Zhou. She's a writer, podcast host, influencer and MC - and today she's telling us all about her favourite beauty products. Maggie's Instagram bio pretty much sums her up "wears slow fashion, talks very fast." She's a passionate advocate for recycled fashion, sustainability and importantly - the side of the beauty industry no one's talking about enough - mental health. Today - a candid chat with Maggie about skin positivity vs. skin neutrality, and learning to accept your appearance. LINKS TO EVERYTHING MENTIONED:  Stila One Step Correct $60 NARS Sheer Glow Foundation $78 ILIA Multi-Stick $60 3 in 1 Flat Eyebrow Pencil(Dark Brown) The Quick Flick Brow Sculpting Lamination Gel Clear $34.99 HOURGLASSUnlocked Instant Extensions Mascara $53 VIOLETTE_FR Bisou Balm $46 SUBSCRIBE:  Subscribe to Mamamia Sign up for our free You Beauty weekly newsletter for our product recommendations, exclusive beauty news, reviews, articles, deals and much more! Want to try our new exercise app? Click here to start a seven-day free trial of MOVE by Mamamia  GET IN TOUCH: Got a beauty question you want answered? Email us at youbeauty@mamamia.com.au or send us a voice message, and one of our Podcast Producers will come back to you ASAP. Join our You Beauty Facebook Group here. You Beauty is a podcast by Mamamia. Listen to more Mamamia podcasts here. CREDITS: Host: Lucy Neville Guest: Maggie Zhou Producer: Cassie Merritt Audio Producer: Lu Hill Mamamia acknowledges the Traditional Owners of the Land we have recorded this podcast on, the Gadigal people of the Eora Nation. We pay our respects to their Elders past and present, and extend that respect to all Aboriginal and Torres Strait Islander cultures.Become a Mamamia subscriber: https://www.mamamia.com.au/subscribeSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Landstigningen vid Okinawa i april 1945 blev ett av de blodigaste och mest kontroversiella av de amerikanska amfibieoperationerna i Stilla havet under andra världskriget. De amerikanska förlusterna var enorma med upp till 50 000 soldater, varav ca 12 000 döda. Den japanska styrkan blev utraderad, liksom många av de civila.Okinawa var också platsen för en av de största anfallen med Kamikazepiloter. Dessa självmordsbombare anföll i hundratal och orsakade enorma förluster för USA.I det förra avsnittet av Militärhistoriepoddens andravärldskriget-serie gick vi igenom de inledande amfibieoperationerna i Guadalcanal, offensiven mot Rabaul och den andra infallslinjen via Marianaöarna och framförallt Saipan. I detta avsnittet pratar professorn i historia Martin Hårdstedt och idéhistorikern Peter Bennesved om den fortsatta offensiven, med fokus på händelseutvecklingen i Filippinerna, Iwo Jima och Okinawa.Efter att Marianaöarna hade fallit kunde offensiven mot Filippinerna fortsätta ostört. Rabaul var inringat och neutraliserat, och via Marianaöarna kunde transporterna i nord-sydlig riktning kontrolleras och förhindras. Från stilla havets mitt kunde den amerikanska flottan också anfalla med sina B-29:or direkt mot de japanska huvudöarna.För de amerikanska befälhavarna MacArthur och Nimitz hade målet från början varit att försöka möta den japanska flottan i en slutgiltig sjöstrid nånstans i närheten av Filippinerna, och det var också det som snart skulle hända.I oktober 1944 utspelades antagligen världens största sjöslag runt öarna Luzon, Samar och Leyte, från vilket slaget har fått sitt namn. Slaget vid Leytebukten skulle involvera hundratusentals sjömän och tusentals fartyg och innebar en amerikansk seger och återtagen kontroll över Filippinerna.Det var också vid Leyte som den japanska flottan förlorade slagskeppet Musashi, ett av världens största. Det skulle krävas dussintals torpeder och flygbomber för att sänka den enorma tingesten.Efter Leyte förlorade japanerna alla möjligheter att operera fritt mellan de öar som de ockuperat och fortfarande hade under sin kontroll. De hade dock inga intentioner om att lägga ner vapen, utan striden fortsätte i nästan ett år till. Ungefär 6 månader efter Leyte, i april 1945, inleddes dock det som skulle bli den sista landstigningen på japanskt ockuperat område. Landstigningen vid Okinawa.Okinawa blev ett av de blodigaste och mest kontroversiella av de amerikanska amfibieoperationerna i stilla havet. De amerikanska förlusterna var enorma med upp till 50000 soldater, varav ca 12.000 döda. Den japanska styrkan blev utraderad, liksom många av de civila. En stor andel, lite mer än en tredjedel av de amerikanska förlusterna var sjömän som drabbades av Japans sista huvudlösa försök att slå tillbaka amerikanska fartyg och förhindra en fortsatt offensiv. Precis som vid Leyte skulle ett annat känt slagskepp, Yamato, möte sitt öde här i ett sådant anfall.Bild: Två marinsoldater från 2:a bataljonen, 1:a marinregementet under striderna vid Wana Ridge under slaget vid Okinawa, maj 1945. Till vänster tillhandahåller Davis Hargraves (1925-) täckande eld med sin M1 Thompson maskinpistol som Gabriel Chavarria (till höger; 1926-), med en Browning Automatic Rifle, förbereder sig för att bryta skyddet för att flytta till en annan position.Foto: Sergent Walter F. Kleine - Forskning vid National Archives: Pictures of World War II Identifikationsnummer: 127-N-123170, Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Point Nemo ligger mitt i Stilla havet, det är en gravplats för rymdskrot och den närmaste platsen bebodd av människor är en rymdstation. Du kan inte se platsen med blotta ögat och om du behöver hjälp är det mer än 3 000 kilometer till närmaste bebodda ö. Du kan inte heller ta dig dit med flygplan, så om du vill till Point Nemo får du ge dig ut på en båttur, som kan vara i upp till två veckor. Se till att ha gott om konserverad mat med dig, för det lever och växer nästan ingenting där ute. Bortom civilisationen kort sagt... De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Under hösten 1942 inledes USA:s krig mot Japan. Efter ett antal framgångar på havet vid slagen vid Korallhavet och senare vid Midway låg vägen öppen för de allierade att slå tillbaka och återta de många öar och öriken som japanska styrkor invaderat under Stillahavskrigets inledande fas. Initiativet var nu i de allierades händer.De allierade förstod snart att de slogs inte bara mot en skicklig motståndare, de slogs också mot ett folk och en kultur som hade beslutat sig för att själva dö tillsammans med Japan som nation. De japanska soldaterna slogs bokstavligt talat till siste man, och de tog också den kvarvarande civilbefolkningen med sig in i döden.I denna repris av Militärhistoriepodden pratar professorn i historia Martin Hårdstedt och idéhistorikern Peter Bennesved om den första delen Stillahavskriget 1942-1944.Landstigningen på Guadalcanal i augusti 1942 och de många slagen som omgärdade denna ö blev det första steget i den nya offensiven. Guadalcanal låg strategiskt i den södra delen av Stilla havet, och den japanska armén hade påbörjat arbeten med flygbaser i närområdet. Detta hotade amerikanska försörjningslinjer mellan Sydamerika och Australien, men ögruppen och Guadalcanal skyddade också den japanska flott-, och flygbasen Rabaul, idag en del av Papua Nya Guinea.Rabaul var en nyckelpost i försvaret av Japans nya imperium. Om den amerikanska flottstyrkan skulle kunna ta sig fram till Filippinerna och sedan tvinga fram en avgörande strid med den japanska flottan och sedan gå vidare norrut mot de japanska huvudöarna, så behövde man ta Guadalcanal. Men det var tidigt i Stillahavskriget, och de taktiska lärdomarna vid landstigningar och strid med fanatiska japaner låg fortfarande i framtiden. Striderna skulle bli mycket svåra och blodiga.En lika avgörande strid för Stillahavskriget stod också i Saipan, tusentals kilometer norrut, mitt bland Marianaöarna. Invasionen av Saipan inleddes i juni 1944, efter att Rabaul hade neutraliserats i söder. Likt Guadalcanal låg Marianaöarna strategiskt viktigt mitt i mellan viktiga försörjningslinjer både för japanerna och för de allierade. För japanerna skyddade Marianaöarna kontakten mellan de japanska huvudöarna och Rabaul i söder, och för det amerikanska strategiska bombflyget var Marianaöarna en central knutpunkt i det flygkrig som snart skulle sättas igång mot Japan. Med flygbaser på Marianaöarna under kontroll, kunde de nya B-29:orna nå hela vägen till Tokyo med sin last.Precis som Guadalcanal, blev Saipan dock en mycket blodig och besvärlig historia. Med Guadalcanal, Rabaul och Saipan neutraliserat var vägen till Iwo Jima och Okinawa säkrad. Nästa fas i kriget kunde inledas.Bild: Marinsoldater vilar på Guadacanal. Wikipedia, Public Domain.Lyssna först på Midway 1942 – Vändpunkten i Stillahavskriget.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I vårt mest uppbyggliga avsnitt hittills reder vi – på vår arbetsgivare Joel Forsséns begäran – ut hur du på bästa sätt ska göra för att bygga ett flygfält på en öde ö i Stilla havet under andra världskriget. Det här är ovärderlig kunskap om du någon gång skulle befinna dig i den situationen.Mattis är den som sätter sig i bulldozern den här gången och beskriver därmed glatt hur amerikanerna begick lustmord på moder jord när de förvandlade olika orörda tropiska öar – fyllda med förmodligen utrotningshotade djur- och växtarter – till platser lämpade för industriell krigföring. Pers roll blir den här gången att INTE bli förvånad över någonting som avser amerikansk logistisk förmåga; för vad är ens poängen vid det här laget? Stort tack till Joel! Detta är hans personliga expressavsnitt.Vill du också ha ett personligt expressavsnitt? Bli då vår patreon på tier Gustav II Adolfs livvaktstyrka. Stötta oss på Patreon!Support till showen http://supporter.acast.com/krigshistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi sänder direkt från tranornas dansbana vid Hornborgasjön, och följer med till Patagonien där svenska forskare finns med när en ny nationalpark bildas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Denna påskafton hoppas vi hitta våren vid Hornborgasjön. Vi frossar i tranor! Just nu väller de in för att rasta vid den berömda fågelsjön i Västergötland. Vart tar de vägen sedan, hur är läget i övervintringsområdena de just har lämnat – och hur glupska är de egentligen på fågelungar och ägg? Morgonens fältreporter Lena Näslund finns både vid Trandansen - och en bit därifrån, för att lyssna efter många andra fågelarter än just tranor. Sofie Stålhand från Naturum och Lotta Berg, ordförande i Birdlife Sverige, och Johan Widunder från Länsstyrelsen Västra Götaland, guidar i vårdansen.Vi frågar lyssnarna om hur de reagerar på tranans ankomst - denna fågel som förknippas så starkt med ljuset och våren.Och så ska vi ut på en resa. En lång resa. Till södra Patagonien i Chile där den sydamerikanska kontinenten tar slut och där Stilla havet och Atlanten tar vid. Här finns väldiga sydbokskogar som är näst intill opåverkade av oss människor, skogar som nu ska bli en nationalpark och ett svenskt forskarlag från Umeå är där för att hjälpa till! Vi har träffat skogekologen och professorn Lars Östlund som berättar om hur forskarlaget tar sig igenom snårskogar av fuchsia, hur man hittar spår från ursprungsbefolkningar som liknar spår av samer och som ser valar spruta vid stranden.Vi pratar också med biologen Pav Johnsson som när han var på Nya Zeeland hittade den fjäril som många biologer bara kunnat drömma om - en Frosted Phoneix som inte setts sedan 1959 och befarats vara utdöd.Det är inte tyst ute längre! De första vårfåglarna sjunger för fullt. Men hur var det nu, vem låter hur? Mats Ottosson har snickrat ihop en alldeles färsk fågelsånglektion, den 40:e i ordningen, med titeln ”nystart, tidig vår” och där talgoxe, blåmes, talltita, entita, grönfink, nötväcka och gulsparv får plats.Och denna påskafton till ära är det ägget som hyllas i veckans kråkvinkel, signerad Jenny Berntson Djurvall.Programledare är Joacim Lindwall.

Rikedomar stora som Saudiarabiens och en potentiell nyckelroll i den gröna omställningen. Det är hoppet när Cooköarna satsar på att utvinna mineraler djupt nere på havsbotten. Men forskare varnar för att den nya industrin kan leda till massutrotning. På en kvart får du veta hur en ö-nation i Stilla havet splittras i en fråga som kan bli helt avgörande för framtiden. Med Per Liljas, frilansreporter som skriver för SvD. Programledare: Alexandra Karlsson Producent: Stina Fischer Redaktör: Elin Roumeliotou Artikel: ”Vi har rikedomar som bara ligger och väntar” Vi vill ha feedback och önskemål! Kontakta oss på: dagensstory@svd.se

Dessutom om dansk-svensk språkförbistring, militarisering i Stilla havet och valet i Portugal. Godmorgon, världen! är Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I första timmen:Statsminister Ulf Kristersson om Sveriges medlemskap i Nato12.000 barn har dödats i krigets GazaRamadan - en kvinnofälla?Valdag i PortugalVeckans krönikör: Katarina BarrlingVeckans panel: Lisa Pelling, Dagens Arena, Fredrik Haage, Smålandsposten, Henrik Jalalian, Dagens ETCI andra timmen:Den ryska krigsekonomin och det kommande valetSatir med Public serviceFörstår inte skandinaver varandra längre?Folkkongressen i KinaMilitär upptrappning eller förstärkt säkerhet i Stilla havetInför kvällens OscarsgalaKåseri Mark LevengoodProducent Margareta SvenssonProgramledare Nina BennerTekniker Joachim Persson

Strax efter klockan 10.00 drabbades den japanska hangarflottan av ett slag som den aldrig hämtade sig ifrån och som fick en stor inverkan på krigsutgången. När de amerikanska attackplanen blickade ner kunde de inte tro sina ögon. Under dem seglade fyra stora hangarfartyg öppna för ett anfall. Slaget vid Midway den 6 juni 1942 förändrade styrkeförhållandena i Stilla havet och banade vägen för den slutliga amerikanska segern i kriget.På de japanska hangarfartygens däck rådde ett kaos av ammunition och stridsflygplan. Tre av fartygen träffades omgående och blev förvandlande till brinnande infernon. Det fjärde skadades senare och alla hangarfartyg sjönk den 4 eller 5 juni. Amerikanerna miste ett hangarfartyg, Yorktown.I denna nymixade repris av Militärhistoriepodden samtalar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om vägen till slaget vid Midway i juni 1942 och det som skulle visa bli vändpunkten i kriget i Stilla havet. Den japanska expansionen efter anfallet på Pearl Harbor i december 1941 hade på ett halvår inkorporerat stora landområden i Sydostasien till det japanska kejsardömet. I maj 1942 stod japanerna beredda att anfalla och slutligen inta hela Nya Guinea varifrån vägen till Australien föreföll ligga öppen.Men det blev inga stora japanska framgångar mer. Den insiktsfulle amiralen Yamamoto hade redan före krigsutbrottet sagt till regeringen och kejsaren att han kunde löpa amok i ett halvt år, men sedan skulle det vara över. Han insåg amerikanernas överlägsna potential när det kom till soldater och vapenmateriel. Japan kunde inte vinna kriget som många i den japanska ledningen trodde.Men våren 1942 var detta trots allt inte uppenbart. Tvärtom hade japanerna ett klart övertag inte minst när det gällde hangarfartygskapacitet. De japanska hangarfartygs resurserna var koncentrerade till en styrka som med sina sex stora och ett antal mindre hangarfartyg var överlägsna det som amerikanarna kunde ställa upp. På samma sätt som amerikanerna hade japanerna insett att sjökriget avgjordes av flyget. De stora slagskeppsflottornas tid var över.Trots det japanska övertaget började krigslyckan sakta vända. Amerikanerna hade goda underrättelser från den japanska sidan därför att man framgångsrikt hade knäckte de japanska signalchiffren. I en vansinnesoperation den 18 april genomförde 16 amerikanska B-25 bombare från hangarfartyget Hornet en räd mot Tokyo som mentalt skapade den japanska krigsledningen. Även om räden var harmlös på många sätt visade den att USA började slå tillbaka. I och med slaget i Korallhavet i maj 1942 kunde hotet mot Nya Guinea och Australien avvärjas. Amerikanerna miste ett av sina hangarfartyg och var därmed nere på tre varav ett var skadat. Den japanska krigsledningen beslutade sig för att försöka förinta de amerikanska hangarfartygen och täppa till ”hålet” i sitt Stillahavsvälde genom ett anfall mot Midway.Slaget vid Midway inleddes den 4 juni framgångsrikt sett ur japansk synvinkel. Den lilla ögruppen Midway bombades och de amerikanska förlusterna bland flygplanen från de tre amerikanska hangarfartygen var förfärande. Men plötsligt genom en slump, en tillfällighet eller enskilda piloters skicklighet skapades en möjlighet under några minuter som blev avgörande för hela kriget. Fyra japanska hangarfartyg förstördes som inte kunde ersättas.Det finns mycket skrivet om Midwayslaget. På svenska rekommenderas Johan Lupanders Midway 1942 : vändpunkten i Stilla havet (2007). Även Craig L. Symonds The Battle of Midway (2016) är riktigt bra.Bild omslag: Sänkningen av kryssaren Mikuma den 6 juni 1942. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Stilla havet pågår en maktkamp mellan stormakterna Kina och USA där små önationer spelar en allt större roll. Hur märks upprustningen på öarna och hur påverkas de av Kinas växande militär? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bortom Sydkinesiska havet bland paradisöar och turkost vatten, pågår en maktkamp mellan Kina och USA i Stilla havet. Den militära upprustningen är påtaglig på många av öarna i området, samtidigt som relationen till Kina ser olika ut beroende på vart man befinner sig.Relationen till Taiwan spelar även en allt större roll där Kina vill se ett avståndstagande till demokratin, något som vissa önationer inte vill gå med på. Palau med runt 20 000 invånare, är en av dem som försöker att stå emot stormakten Kina. Men hur märks stormakternas närvaro på Palau och vad har ön för relation till Kina idag? Hur ser Kinas inflytande egentligen ut?Önationer byter diplomatiska relationerMen det finns andra önationer som väljer att värna om vänskapen med Kina. Salomonöarna, nordost om Australien, har tidigare skrivit på ett säkerhetsavtal med Kina och officiellt bytt diplomatiska relationer från Taipei till Peking. Vad spelar det här skiftet för roll för regionen och kan fler nationer vara på väg att gå samma väg? Upprustningen pågår även på flera andra håll i Stilla havet. På ön Guam rustar USA upp, likaså även i Japan och Taiwan. Vad kan vi vänta oss härnäst från dessa öar, ska historien från andra världskriget upprepa sig?Medverkande:Axel Kronholm, Sydostasienkorrespondent med från Palau.Moa Kärnstrand, Kinakorrespondent. Hanna Sahlberg, Ekots Kinakommentator. Björn Djurberg, programledare.Tekniker Linus Sjöholm.Cecilia Corfitsen, producent.

Hur det är att behöva vara aktivt koncentrerad dygnet runt och alltid redo för att skydda kungafamiljen? Vi pratar med högvakten personifierad i Jacob Johansson. Vad gör en högvakt? Hur ser en vanlig dag ut? Hur fördriver man tiden? Vad tycker högvakten om att folk busar med dem? Får man prata som högvakt? Har högvakten laddade vapen? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: David Druid och Linnea Wikblad

Rien ne le prédestinait à devenir entrepreneur et pourtant... Étudiant à Polytechnique, Rémi réalise entre 2009 et 2012, sa thèse dans le domaine de la microfluidique : la physique intrigante des toutes petites gouttes de liquides. Intéressé par ses nombreuses applications industrielles, il se lance dès 2012 dans ce qui deviendra l'aventure de sa vie. Après quatre brevets déposés en seulement deux ans durant sa thèse, savoir comment exploiter cette propriété intellectuelle afin qu'elle sorte du labo et bénéficie au plus grand nombre devient son obsession. Rémi s'entoure alors de différents amis et experts en biologie et, avec leur aide, fonde Stilla Technologies. En quelques mots, c'est une start-up deeptech visant à développer et commercialiser des instruments d'analyse génétique de précision en créant une nouvelle génération de tests PCR beaucoup plus précis et puissants. Une nouvelle génération de ces tests connus du grand public pour leur application contre la Covid mais qui ont de nombreux autres cas d'applications ! Si la startup naît en 2013, il faut attendre 2017 avant l'arrivée de ses premiers clients. Entre-temps, les prototypes et les essais s'enchaînent et le produit évolue peu à peu. Bootstraping dans un premier temps, business Angels dans un second et levées de fonds pour finir, Rémi nous raconte les différentes étapes de financement de Stilla Technologies et les galères auxquelles il fait face durant son parcours (sachant que rien, dans sa formation, ne le prédestinait à entreprendre). Plus de 38 millions d'euros levés en cumulé à aujourd'hui, pourtant, le chemin vers le succès n'est pas sans heurts. Il faut près de 7 ans à la startup pour passer du prototype à un produit industrialisé et une capacité d'adaptation hors pair pour faire face à galères juridiques comme peu de startups ont connu ! Histoire incroyable : une menace juridique d'un concurrent américain prend forme la veille d'un accord d'acquisition potentiel de la startup pour plusieurs dizaines de millions de dollars... et fait malheureusement échouer le deal au dernier moment 

Andra världskriget avslutades med de första atombomberna i historien över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Men atombomberna hade föregåtts av förödande brandbombningar av Tokyo som dödade 100 000-tals människor.Det amerikanska bombkriget i Stilla havet mot Japan under andra världskriget utvecklades successivt. Efter att ha erövrat öar som Saipan och Tinian i Marianerna, kunde amerikanerna etablera baser inom räckhåll för Japan. Dessa baser användes för att genomföra massiva bombningar av japanska städer och industriella mål.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, aktuell med boken Bombkriget 1939-45. Detta är den avslutande andra delen om bombkriget under andra världskriget.Under andra världskriget blev städer som Rotterdam, London, Hamburg, Dresden, Tokyo samt Hiroshima och Nagasaki mål för massiva bombningar. Dessa bombningar ledde till omfattande förstörelse och stora förluster av människoliv.Tokyo var ett viktigt mål för bombattackerna på grund av dess roll som politiskt och industriellt centrum. För att försvaga Japans krigsansträngningar och demoralisera befolkningen genomförde amerikanerna en serie brutala brandbombningar över Tokyo. Dessa bombningar var särskilt förödande eftersom staden till stor del var byggd av trä och saknade effektiva brandskyddssystem.Att amerikanarna den 6 augusti 1945 släpptes atombomben "Little Boy" över Hiroshima berodde på att alla större industristäder redan var sönderbombade. Bomben dödade omedelbart över 70 000 människor och förstörde stora delar av staden. En andra atombomb, "Fat Man", släpptes över Nagasaki den 9 augusti och dödade minst 40 000 människor.Bombningarna i Hiroshima och Nagasaki bidrog till Japans kapitulation och avslutade andra världskriget. Samtidigt har de också väckt moraliska och etiska frågor om användningen av kärnvapen och civila offer.Bild: Nedbränd stadsdel i Tokyo efter flyganfallet den 10 mars 1945. Fotograferad av Ishikawa Koyo, Wikipedia, Public Domain.Musik: Sols Dream av Humans Win, Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

40% fimmtán ára nem­enda á Íslandi búa ekki yfir grunn­hæfni í lesskiln­ingi. Þetta kem­ur fram í niður­stöðum úr PISA-könn­un­inni 2022 sem voru birt­ar í dag. Hvað er OECD? Hvað er PISA? Af hverju fengum við svona lága einkun í PISA? Og hverju er það að kenna? Og hverja erum við að bera okkur saman við og af hverju? Við fáum nokkra Rúvara til að taka PISA-prófið umrædda. Katrín Helga Ólafsdóttir heldur áfram að fjalla um listir og menningu nágrannaþjóða okkar á Norðurslóðum. Að þessu sinni fjallar hún um samíska tónlist. Við heyrum líka um vinsælasta lagið í Ísrael þessa stundina, Charbu Darbu með dúettnum Ness og Stilla. Umfjöllunarefnið er hefnd og hernaður. ?Í landi þar sem tónlistarmenn hafa yfirleitt nálgast átökin með skarpri greiningu, þá er óþægilegt að sjá þennan stríðsæsingasöng á toppi vinsældalistans,? skrifar blaðamaður ísraelska fréttamiðilsins Forward. Aðrir hafa gengið lengra og sagt það hvetja til þjóðarmorðs.

40% fimmtán ára nem­enda á Íslandi búa ekki yfir grunn­hæfni í lesskiln­ingi. Þetta kem­ur fram í niður­stöðum úr PISA-könn­un­inni 2022 sem voru birt­ar í dag. Hvað er OECD? Hvað er PISA? Af hverju fengum við svona lága einkun í PISA? Og hverju er það að kenna? Og hverja erum við að bera okkur saman við og af hverju? Við fáum nokkra Rúvara til að taka PISA-prófið umrædda. Katrín Helga Ólafsdóttir heldur áfram að fjalla um listir og menningu nágrannaþjóða okkar á Norðurslóðum. Að þessu sinni fjallar hún um samíska tónlist. Við heyrum líka um vinsælasta lagið í Ísrael þessa stundina, Charbu Darbu með dúettnum Ness og Stilla. Umfjöllunarefnið er hefnd og hernaður. ?Í landi þar sem tónlistarmenn hafa yfirleitt nálgast átökin með skarpri greiningu, þá er óþægilegt að sjá þennan stríðsæsingasöng á toppi vinsældalistans,? skrifar blaðamaður ísraelska fréttamiðilsins Forward. Aðrir hafa gengið lengra og sagt það hvetja til þjóðarmorðs.

Atombomben är det enskilda vapen som haft störst påverkan på 1900-talets militärhistoria. Kärnvapen är från andra världskrigets slut fram till våra dagar fortfarande den avgörande faktor som sätter spelplanen för geopolitiken globalt.Atombomben avslutade andra världskriget och kunde ha fått ett närmast mytologiskt symboliskt värde i efterhand. Men i samtiden betraktades atombomben i stort sett som en fortsättning på det bombkrig som redan pågick, även om tekniken för att lösgöra sprängkraften i sig, var ny.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden återvänder idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt till den avgörande veckan i augusti 1945 då atombomberna över Hiroshima och Nagasaki avslutade kriget i Japan. För att fira detta hundrade avsnitt av Militärhistoriepodden gästas vi också av journalisten Urban Lindstedt från Historia.nu.USA:s bomboffensiver mot Japan hade pågått under lång tid, och en avgörande faktor här var dels utvecklingen av B-29 Superfortress, samt övertagandet av Marianaöarna mitt i Stilla havet.Inte heller såg man framför sig att kriget skulle avslutas redan i augusti 1945. Striderna om Iwo Jima, Okinawa, Filipinerna, Guam och Marianaöarna pekade mot att den japanska kolonialmakten var helt och hållet inställd på att slåss in till döden, och om japanerna själva fick råda så skulle deras egna civilbefolkning också tas med i graven.För de amerikanska styrkorna var den strategiska bomboffensiven över Japan därför en del i en långsam förbekämpning som syftade till att mjuka upp, förhindra och förminska motståndet på de japanska huvudöarna inför en amerikansk landstigning.Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki 6:e, respektive 9:e augusti måste därför sättas i perspektiv med de många bombräder som föregick, men också fortsatte efter. Atombomben betraktades också av vissa i princip som ett helt konventionellt vapen och som till exempel skulle kunna användas för att förbekämpa stränder inför landstigningar. Faktum är att konventionaliseringen var på god väg: man förberedde en tredje bomb som aldrig användes. En av andra världskrigets materiellt sett mest omfattande flygräder genomfördes mot Tokyo bara 5 dagar efter bombningen av Nagasaki, vilket också visar att atombomben inte ansågs vara avgörande ur ett militärtaktiskt perspektiv för att få slut på kriget.Allt detta har konsekvenser för hur väst och öst kom att betrakta atombombens roll och funktion i det geopolitiska spelet under efterkrigstiden (läs gärna Michael Gordins bok Five days of august för ett fylligt resonemang om detta). Vi glömmer gärna bort att atombomben under 1945 fortfarande var att betrakta som en fortsättning på den bombstrategi som redan var i rullning, och som sådan hade den nya tekniken ingen funktion utöver den makt som flygvapnet redan projicerade, även om vetenskapsmännen från Manhattanprojektet ansåg något annat. Att kärnvapnen sen skulle utvecklas till ett geopolitiskt maktmedel som skulle forma hela resten av 1900-talet var då något helt utanför befälhavarnas och de allierades blickfång.Bild: Hiroshima i efterdyningarna av bombningen, U.S. Navy Public Affairs Resources, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på De hemliga svenska atombomberna.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vilsna och ensamma på en trasig båt ute på Stilla havet i månader. Det klarade den australiensiska seglaren Timothy Shaddock och hunden Bella. Deras resa började i La Paz i Mexiko och målet var Franska Polynesien i Stilla havet. Men efter några veckor skakades deras båt av ett starkt oväder. Sen hade de bara varandra och oändliga horisonter. Hur kunde Timothy och hunden Bella klara sig ute på Stilla havet? Vilka var deras största utmaningar? Och hur gick det till när de räddades? Gäst: Alexander Bönke, Aftonbladets reporter. Programledare: Ellen Lundström. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Lagar vi inte visste fanns. Både juridiska och sociala. Plus: Varför hatar alla på stockholms kranvatten? Plus: Det är i kassan på Hemköp som man ser vilka som är alfa. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Zonröret blir en stor framgång under andra världskriget för amerikanska flottan i Stilla havet när det gällde att skydda sina fartyg med luftvärn. Andelen nedskjutna japanska plan innebär att japanerna byter taktik och börjar med Kamikaze-attacker. 

Vi går igenom arbetsnarkomanen Nicoles schema den närmsta tiden vilket kan få vilken normal människas liv att framstå som Stilla havet. Tully försvarar Jocke Lundell och hans familjs privatliv efter bråket med Olof K. Vi pratar om personer som inte vill ha någon närmare kontakt med sina föräldrar, plastikoperationernas stora ökning och vad är grejen med att killar måste gå omkring barbröstade i tid och otid i offentliga miljöer?!?

1943 börjar zonröret användas i strid för första gången i Stilla havet. Det är luftvärn på amerikanska örlogsfartyg som skjuter mot japanska störtbombare. Snabbt inser amerikanerna att det här med zonrör förändrar förutsättningarna enormt. I kriget i Europa kommer det så småningom också att användas mot markmål av konventionellt artilleri.

Om herden som leder från mörker till ljus

USA:s nedskjutning av den kinesiska misstänkta spionballongen markerar ett nytt diplomatiskt lågvattenmärke. Samtidigt ökar rivaliteten i Stilla havet och små önationer hamnar mitt i stormaktskampen. Djärvt spionage eller århundradets forskningstabbe? Turerna runt den kinesiska ballongen resulterade i ett inställt statsbesök och en punkterad relation mellan Washington och Peking. Initialt reagerade Kina med något så ovanligt som ett beklagande, nästan ursäktande, uttalande. Därefter sa det pang och den nedskjutna ballongen fick Kina att byta fot och gå i taket. Hanna Sahlberg och Björn Djurberg lotsar oss genom ballongintermezzot och vad händelsen kan innebära på längre sikt. Stormaktskamp och upprustning i Stilla havetPå Salomonöarna utspelar sig under tiden vad som kan beskrivas som ett koncentrat av de båda stormakternas tilltagande rivalitet. Tio månader efter säkerhetspakten mellan Kina och Salomonöarna är det kinesiska inflytandet tydligt i den lilla önationen. I veckan avsattes en Kinakritisk politiker och journalister på Salomonöarna vittnar om påtryckningar. USA har svarat med att återetablera en ambassad efter trettio år och i huvudstaden Honiaras hamn vägrar kinesiska fartyg att ankra upp sida vid sida med den australiska kustbevakningen. USA har på sistone etablerat flera nya militära fotfästen i regionen, vilket ytterligare understryker den geopolitiska dragkampen i Stilla havet. Medverkande: Peder Gustafsson, Asienkorrespondent. Björn Djurberg, Kinakorrespondent. Hanna Sahlberg, Kinakommentator. Programledare: Axel Kronholm Producent: Therese Rosenvinge Tekniker: Maria Stockhaus