Podcasts about christer str

Christer Strömholms nazistiska bakgrund blev inte ett problem, utan en fördel. Och han fick hjälp på traven, konstaterar Mårten Arndtzén. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Vårvintern 2020 tog journalisten Lars Weiss kontakt med Sveriges Radio angående en intervju han gjort nästan 30 år tidigare med sin vän, fotografen Christer Strömholm. Samtalet var inspelat på kassettband och kretsade kring tiden före och under Andra världskriget. Att Strömholm varit organiserad nazist under åtminstone en del av den här tiden var inte okänt, men fortfarande höljt i dunkel.Kanske kunde vi använda kassetterna till att bringa lite större klarhet i frågan?Det föll på mig att undersöka det här, men jag kom inte särskilt långt. Jag tog kontakt med författaren och kritikern Lasse Söderberg: en annan gammal vän till Strömholm, som benämnt hans politiska bakgrund i ett par böcker. Men han tyckte att han sagt det han hade att säga. Sedan slog pandemin till på allvar och gjorde det direkt farligt för personer ur Strömholms generation att träffa journalister och andra potentiella smittbärare.Annat kom emellan.Att jag lät det göra det berodde nog på att jag aldrig blev riktigt klar över materialets relevans. Dels för den principiella frågan: Varför ska vi låta konstverk begränsas av vår uppfattning om konstnärens vandel? Vad vore vunnet med att skriva ut mördaren Caravaggio ur måleriets historia? Fascisten Ezra Pound eller den usla morsan Alice Munro ur litteraturens?Men också för att Strömholm hade bjudit Weiss på så väldigt lite av självrannsakan. ”Det var en politisk tid”, säger han alldeles i början av intervjun. ”När man nu sitter med facit i hand är det lätt att se hur det gick men ur 30-talets synpunkt gick Tyskland från en orostid till en annan” fortsätter han. ”Autostradorna byggdes, folk började få arbete och mat för dagen. Det var vad man hörde. Och Mussolini hade ordnat så att tågtiderna stämde i Italien”.Så talar en passiv åskådare, som förstått att hans flyktiga sympatier varit missriktade. Inte den sortens garvade aktivist som avtecknar sig i konstnären och författaren Andreas Gedins bok ”Christer Strömholm och nazismen”, med undertiteln ”Hur en liten sanning döljer en större”.Boken bygger på gedigen arkivforskning men handlar faktiskt mer om lögn än sanning.Om hur Strömholm lyckades göra sin bruna historia till en fördel, med benägen hjälp av betydande delar av förra seklets svenska kulturliv.Bland de allra första finner vi Peter Weiss, judisk krigsflykting och vänsterintellektuell: ”Han har en hemlighet, som han bär på, som gör honom intressant” konstaterar Weiss i ett samtal publicerat i Strömholms allra första fotobok, 1965. Redan 20 år efter Auschwitz befrielse kunde en nazistisk bakgrund alltså göra någon ”intressant”. Och så fortsätter det i senare böcker, under följande decennier. ”Hemligheten” blir en diffus men viktig komponent i mytbildningen kring Den Store Fotografen. Att helt sopa den under mattan är ovanligare men förekommer, främst efter hans död.Hans insatser för den andra sidan framhävs däremot konsekvent, i all litteratur som tar upp Christer Strömholms biografi. Vid en vistelse i södra Frankrike 1938 genomförde han ett par kuriruppdrag åt den republikanska sidan i Spanien, och blev beskjuten vid ett av dem, något han själv senare skulle karaktärisera som något slags moraliskt ”elddop”, som skall ha lett till ett uppvaknande.Men det lät i så fall vänta på sig, för samma år publicerade Strömholm ett resereportage i två delar från den här tiden – i nazistiska Stormfacklan.1940 deltog han i det väpnade motståndet mot den tyska ockupationen av Norge, något som ofta tagits till intäkt för en definitiv omvändelse. Men som Gedin visar hörde Strömholm till den falang av svensk nazism som satte nationalismen framför lojaliteten med Hitlertyskland, och för vilken solidariteten med ett ockuperat broderfolk därför var självklar – oavsett ockupantens ideologiska tillhörighet. Ett femtiotal svenska nazister deltog i striderna på Norges sida, enligt Gedin, medan inte en enda ska ha slagits på ockupationsmaktens sida.Så sent som i november 1945 bistår Strömholm åtminstone en Quisling, kanske flera, i flykten undan den norska rättvisan. Ett halvsekel senare påstår han själv att det rörde sig om ”ganska oskuldsfulla 19–20-åringar”. Men den han bevisligen hjälpte var i själva verket en trettiårig krigsförbrytare, efterlyst för landsförräderi. Han greps men undkom till sist, och kunde börja om i Sydamerika.Varför kom Lasse Weiss till oss med sina kassetter, i början av 2020-talet? Som en del av en dödstädning, kanske. Redan sommaren -21 avled han, i sviterna av lungcancer. Jag föreställer mig att det var någonting som låg och gnagde någonstans, inom journalisten Weiss. För det är ju någonting med sanningen, ändå.När det gäller Strömholm är den ofta svår att klarlägga. Många av spåren har vuxit igen för länge sedan. Vanan att ljuga satte sig av allt att döma redan under polisförhören på 1930- och 40-talen. Och som Lasse Söderberg konstaterar i essäsamlingen Gemensamma nämnare, utgiven ett par år före Strömholms död: ”sitt förflutna har Christer rutinerat och med påtagligt välbehag låtit förbli insvept i legendens skimmer”. Men det är just halvlögnerna och dimridåerna som framträder med störst skärpa hos Gedin. Hur de användes – av Strömholm själv och av andra – för att underbygga hans maskulina konstnärsimage. Inklusive ett par kontraktsmord han påstod sig ha utfört, i Stockholm, men kanske bara hittade på för att göra sig ”intressant”.Det säger såklart någonting om Christer Strömholms personliga karaktär. Men också om det svenska kulturliv som jobbade så länge och så konsekvent på att göra honom precis lagom salongsfähig. Tidningen ETC inte minst, som gjorde Strömholm till en del i ett liberalt vänsterprojekt, på 80-talet, genom att lyfta fram hans bilder av de transsexuella vännerna på Place Blanche. Moderna museet som hakade på, ett par år senare, med en stor retrospektiv.Och kanske inte bara det svenska kulturlivet.Jag bläddrar i ”Porträtt i Paris”, Nationalmuseums utställningskatalog från 2022, full med fina reproduktioner av de porträttfoton Strömholm tog av konstnärer och intellektuella i den franska huvudstaden på de legendomsusade 1950- och 60-talen. Cafélivets och existentialismens gyllene epok.Jag fastnar för bilderna av poeten Paul Andersson, vacker som en ung Adonis inför hotellspegeln 1956 men utmärglad och delvis tandlös fyra år senare. En krampaktig pose påminner mig om ett scenfotografi av Ian Curtis, en annan självförbrännande artist som tog sig bra ut på bild, 20 år senare. Jag hade det som affisch, på dörren till mitt pojkrum.Kanske finns ett släktskap mellan fascistens renhetslängtan och avantgardekonstnärens kompromisslösa radikalism? I så fall borde Christer Strömholm haft sällsynt goda förutsättningar att få korn på det.Ett annat av porträtten i Paris föreställer Le Corbusier, fångad redan 1951. Den store arkitekten och funkisprofeten som placerade sina politiska förhoppningar i samma korg som Strömholm, under kriget. Här står han med ena handen lite krampaktigt nedstucken i fickan på den bylsiga kostymen, i ett misslyckat försök till nonchalans. Han verkar trött och lite nervös. Pannan är rynkad.Bakom honom sträcker en lång, tom korridor ut sig. Och slutar i ogenomträngligt mörker.Mårten Arndtzénkonstkritiker och medarbetare på Sveriges Radios kulturredaktionLitteraturAndreas Gedin: Christer Strömholm och nazismen – hur en liten sanning döljer en större. Kaunitz-Olsson, 2025.Lasse Söderberg: Gemensamma nämnare. Ellerströms, 1999.

Christer Strömholm was born 1918. As a youth, he joined the Nordic Nazi Youth where he carried the Swastika. As an adult his political attitude changed, and he gravitated towards the arts, experimental photography and documenting people on the margins of society. We popped along to see his pictures of French graffiti, atmospheric snow and a post-Civil War Spain. Follow this link to see the exhibition and check out The Odyssey TikTok video. Photo Credit: Fundación Mapfre & Christer Strömholm/Strömholm Estate Music Credit: Night Owl by Broke For Free, Free Music Archive, CC BY & 1st Contact by Deimos Rising, Free Music Archive CC BY-SA

"Var är konsten???" Det utropade en kritiker när den stora utställningen "Documenta" i Kassel skulle efteranalyseras. Idén om VAD som är en utställning, är uppe för diskussion i år. KONSTÅRET 2022 MED GÄSTER:Det här var året då vi efter pandemins nedstängningar på riktigt började röra oss fritt på muséer och vernissagefester igen. Den uppskjutna Venedigbiennalen gav plats åt kvinnorna och placerade surrealismen i centrum. Och på lika viktiga - den tyska mastodontutställningen Documenta i Kassel - så upplöstes själva idén om vad som är en utställning så långt, att det fick kritikerna att rynka pannorna.Vi sammanfattar konståret 2022 tillsammans med konstkritikern Birgitta Rubin från Dagens Nyheter och Mårten Arndtzén på Kulturredaktionen i P1.MÅRTEN ARNDTZÈN LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets Sverigedebut: Anselm Kiefer på Artipelag, pågår till 8/1-2023.Årets återkomst: Barbro Östlihn på Göteborgs och Västerås konstmuseer, pågår i Västerås t.o.m. 5 mars 2023.Årets återupptäckt: Nicolai Astrup på Waldemarsudde.Årets utställning: Ejnar Nielsen på Den Hirschsprungske Samling i Köpenhamn. Öppnar på Vejen konstmuseum i januari 2023.CECILIA BLOMBERG LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets abstrakta pionjär: Sonia Delaunay på Louisiana Årets politiska reflektion: Yael Bartana på Moderna museet i MalmöÅrets forskarbragd: Georg Vasaris teckningar på Nationalmuseum, pågår till 8/1-2023Årets utställning: Det kalla ögat. Tyskland, 20-talet och nysakligheten på Louisiana, pågår till 19/2-2023. BIRGITTA RUBIN (DN) LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets angelägenhet: Klimatkonsten och medvetenheten om museernas ansvarÅrets positionering: Äldre kvinnliga konstnärer tar plats på de stora konstinstitutionernaÅrets genre: Fotografiet - t.ex. Christer Strömholm på Nationalmuseum, pågår till 8/1-2023 Årets utställning: Nan Goldin på Moderna museet, pågår till 26/2-2023Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Nina Asarnoj

"Var är konsten???" Det utropade en kritiker när den stora utställningen "Documenta" i Kassel skulle efteranalyseras. Idén om VAD som är en utställning, är uppe för diskussion i år. KONSTÅRET 2022 MED GÄSTER:Det här var året då vi efter pandemins nedstängningar på riktigt började röra oss fritt på muséer och vernissagefester igen. Den uppskjutna Venedigbiennalen gav plats åt kvinnorna och placerade surrealismen i centrum. Och på lika viktiga - den tyska mastodontutställningen Documenta i Kassel - så upplöstes själva idén om vad som är en utställning så långt, att det fick kritikerna att rynka pannorna.Vi sammanfattar konståret 2022 tillsammans med konstkritikern Birgitta Rubin från Dagens Nyheter och Mårten Arndtzén på Kulturredaktionen i P1.MÅRTEN ARNDTZÈN LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets Sverigedebut: Anselm Kiefer på Artipelag, pågår till 8 januari 2023.Årets återkomst: Barbro Östlihn på Göteborgs och Västerås konstmuseer, pågår i Västerås t.o.m. 5 mars 2023.Årets återupptäckt: Nicolai Astrup på Waldemarsudde.Årets utställning: Ejnar Nielsen på Den Hirschsprungske Samling i Köpenhamn. Öppnar på Vejen konstmuseum i januari 2023.CECILIA BLOMBERG LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets abstrakta pionjär: Sonia Delaunay på Louisiana Årets politiska reflektion: Yael Bartana på Moderna museet i MalmöÅrets forskarbragd: Georg Vasaris teckningar på Nationalmuseum, pågår till 8/1-2023Årets utställning: Det kalla ögat. Tyskland, 20-talet och nysakligheten på Louisiana, pågår till 19/2-2023. BIRGITTA RUBIN (DN) LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets angelägenhet: Klimatkonsten och medvetenheten om museernas ansvarÅrets positionering: Äldre kvinnliga konstnärer tar plats på de stora konstinstitutionernaÅrets genre: Fotografiet - t.ex. Christer Strömholm på Nationalmuseum, pågår till 8/1-2023 Årets utställning: Nan Goldin på Moderna museet, pågår till 26/2-2023OBS-ESSÄN OM NAKNA GREKERAntikens greker gymnastiserade gärna nakna. Ja, det var rentav en del av deras kulturella identitet, och det avspeglades i konsten. Idag däremot verkar vi ha svårt att betrakta nakna kroppar utan en pornografisk blick. Det menar Carl Magnus Juliusson, som i dagens essä från Obs berättar om en av det antika Greklands kanske märkligaste uppfinningar.ÅRETS SJÄLVHUSHÅLLAR- OCH TRÄDGÅRDSBÖCKER (OCH EN FRÅN FÖRRA ÅRET):"Modern självhushållning" av Anders Rydell och Alva Herdevall"Odla blommor" av Hanna Wendelbo"Den blommande köksträdgården" av Anette Nilsson (2021)Dessutom tipsade Nina Asarnoj om tidningen "Åter. Praktisk kunskap om självhushållning" och dokumentären "Gubben i stugan" av Nina Hedenius på SVT Play.Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Nina Asarnoj

Den senaste tiden har flera ikoniska konstverk utsatts för matattacker av klimataktivister. Varför? Tjänar attackerna klimatkampens syften? Hör bland andra Theodor Ringborg från Bonniers konsthall. NYTT LJUS ÖVER CHRISTER STRÖMHOLMS PARISGatuliv, konstnärer, krogar och ateljéer, en air av en försvunnen tid att bara kliva in i - nu visas fotoutställningen "Christer Strömholm - porträtt i Paris" på Nationalmuseum i Stockholm. Och vi har träffat curatorerna bakom utställningen, Joakim Strömholm och Anna Nilsdotter Strömholm.GIORGIO VASARI - RENÄSSANSENS CENTRALGESTALTVi stannar kvar på Nationalmuseum. För samma entrébiljett som leder till Christer Strömholms Paris kan man också göra resa en bakåt i tiden till Renässansen. "Giorgio Vasaris teckningar - en mytomspunnen samling" heter utställningen. Den tar avstamp i den mytomspunna album med teckningar som Vasari själv sammanställt. En bok som försvann efter hans död 1574 och som konsthistoriker genom åren mödosamt försökt rekonstruera. P1 Kulturs Cecilia Blomberg tar rygg på Nationalmuseums Carina Fryklund in i en konsthistoria som ständigt skrivs om.VIRGINIA WOOLFS "JACOBS ROOM" - EN UNDERSKATTAD 100-ÅRINGIdag är det på dagen exakt hundra år sedan Virginia Woolfs roman "Jacobs Room" kom ut. Litteraturvetaren Karin Nykvist lyfter fram en pigg och underskattad åldring i dagens OBS-essä.Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Ulph Nyström

Hur har konstnärsrollen formats och förmedlats i den västerländska konsthistorien? Konsthistoriepoddens Alexandra Fried och Alexandra Herlitz samtalar och berättar utifrån höstens aktuella utställningar.Den frågan finns som en trasslig, intressant röd tråd mellan höstens två aktuella utställningar på Nationalmuseum. Den ena utställningen visar delar ur Giorgio Vasaris mytomspunna samling av mästarteckningar från renässansens Italien och den andra Christer Strömholms legendariska porträtt av svenska och internationella konstnärer och kulturpersonligheter ifrån efterkrigstidens Paris.Under kvällens livepodd tar Alexandra Fried och Alexandra Herlitz tag i frågan om konstnärsrollen genom att samtala och berätta om ett urval verk från utställningarna. Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 28e frukosten Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

“Festival du Regard“ 6ème éditionIntime & Autofictionsà Cergy-Pontoisedu 1er octobre au 21 novembre 2021Interview de Sylvie Hugues et de Mathilde Terraube, directrices artistiques du Festival du Regard,par Anne-Frédérique Fer, à Cergy-Pontoise, le 23 septembre 2021, durée 26'12.© FranceFineArt.Communiqué de presseDirection artistique : Sylvie Hugues et Mathilde TerraubeÉdito – Intime & AutofictionsL'approche autobiographique a toujours existé dans la photographie, mais elle est longtemps restée à l'arrière-plan… Si on peut considérer que la première photo de l'intime est, en 1840, l'incroyable autoportrait d'Hippolyte Bayard en noyé (protestant ainsi contre l'oubli par l'Etat de sa propre invention de la photographie), pendant longtemps la mission du photographe était de montrer le monde extérieur, d'être un témoin, un observateur, un reporter. Bien sûr on peut retrouver des traces d'intimité chez Edward Weston, dès 1935, quand il réalise des nus de Charis Wilson qui deviendra sa compagne. Mais celui qui va définitivement ancrer l'intime dans une photographie de témoignage, c'est Robert Frank dans « Les Américains », qui se clôt par une photo prise au petit matin sur une route où l'on devine sa famille endormie dans un véhicule mal garé le long de la route. Quelques figures titulaires ont définitivement fait basculer la photographie dans l'autobiographie et l'intime. On peut citer Nan Goldin et sa « ballade de la dépendance sexuelle » (1986), toute l'école japonaise issue de Nobuyoshi Araki et de Daido Moriyama, ainsi que la filiation nordique qui s'ouvre avec Christer Strömholm, s'épanouit avec Anders Petersen et se multiplie au XXIème siècle avec JH Engstrom, Jacob Aue Sobol et beaucoup d'autres… En France, l'arrivée quasi simultanée dans le sillage de Christian Caujolle de l'agence Vu d'Antoine d'Agata et de Michael Ackerman, à la fin des années 1990, ancrent définitivement le corps du photographe comme étant un élément constitutif du travail artistique. Désormais, le photographe est autant derrière l'appareil que devant, dans une sorte de dédoublement de personnalité. En accueillant dans cette édition quelques photographies emblématiques de Michael Ackerman et un film sur Antoine d'Agata, nous mettons justement en valeur ce basculement où l'intimité du photographe dialogue en prise directe avec le monde extérieur. Cette façon d'affirmer le « je » (que l'on pourrait prendre pour une forme d'égotisme quand il est mal géré) va aussi permettre de renouveler et de revivifier la photographie créative. En se rapprochant d'une forme de narration, les « mises en scènes » de l'intime vont devenir le pendant photographique de ce que l'on nomme en littérature « l'autofiction ». Ce genre mal défini nous a paru intéressant à mettre en parallèle avec la notion de l'intime photographique. Comment se dévoiler sans aller trop loin ? Comment faire de sa propre personne un personnage « extérieur » ? Comment éviter le piège de l'autocongratulation ou de l'autoflagellation ? Comment trouver la bonne distance quand on est à la fois l'auteur et l'acteur, le sujet et l'objet ? Mais surtout comment mêler fiction et réalité dans ce qui est à la fois une création artistique et un témoignage documentaire ?Sylvie Hugues et Mathilde Terraube, Directrices artistiques du Festival du RegardLes lieux et les expositions -> À l'ancienne poste• Alberto Garcia Alix : De donde no se vuelve• Jen Davis : Eleven Years, et sa suite Stephen and I• Marc Riboud et Catherine Chaine : Clémence• Patrick Taberna : Autres journées• Eva Rubinstein : Elégies• Lolita Bourdet : Plamondon• Marilia Destot : La Promesse• Sylvia Ney : De l'autre côté de l'eau• Patrick Cockpit : Franco et moi• Franck Landron : Ex Time• Kourtney Roy : Enter as Fiction• Robert Doisneau : Meilleurs voeux• Deanna Dikeman : Leaving and waving• L'intime et l'autofiction vus par : Hippolyte Bayard, Araki, Lucienne Bloch, Miroslav Tichý, Ralph Eugene Meatyard, Michael Ackerman et une sélection de tirages du XIXème.• Projections des court-métrages de Kourtney Roy et des films documentaires de Franck Landron (Limite(s) d'Antoine d'Agata et Un flirt photographique sur l'oeuvre de Claude Nori)-> Sur la place des arts• Exposition Bambino (le Festival du Regard à destination du jeune public) Voir Acast.com/privacy pour les informations sur la vie privée et l'opt-out.

Chaque vision est singulière, porteuse de sens et de changement. Le but de ce format est de rassembler de nombreux artistes et que chacun nous délivre sa vision et son expérience de la photographie. Ce podcast capsule a été réalisé en partenariat avec la revue-livre The Eyes et l’Association des Filles de la photo, premier réseau de femmes engagées dans la vie professionnelle de la photographie, qui souhaitent partager leurs expertises et transmettre leurs expériences. Dans une société en permanente mutation, nous avons choisi d’aborder la question du genre dans la photographie contemporaine. Afin d’en explorer l’un des aspects, nous avons convié le photographe SMITH, qui est également le rédacteur en chef invité du numéro spécial de la revue-livre The Eyes « Transgalactique », sur la photographie, le genre et la transidentité. Son travail dépasse aujourd’hui la seule photographie : cinéma, vidéo, danse, installations, nouvelles technologies… Déconstruction de la binarité du genre, exploration de la transition des corps, voilà le questionnement, le cheminement que Smith nous donne à entendre dans ce podcast. Références évoquées pendant le podcast Nan Goldin, Andy Warhol, Christian Caujolle, Gilou le Gruiec, Antoine d’Agata, Christer Strömholm, JH Engstrom, Anders Petersen, Christine Ollier, Patrick Le Bescont, Paul Preciado, François Hebel, Les rêveries d’un promeneur solitaire de Jean-Jacques Rousseau, Andreï Tarkovski, Roland Barthes, Hervé Guibert, Michel Foucault, Jacques Derrida, Lucien Raphmaj, Jean-Philippe Uzan, Nadège Piton, Akira Rabelais, Victoria Lukas. Réseaux sociaux https://www.instagram.com/traumsmith/ https://www.instagram.com/podcastvisions/ https://www.instagram.com/lesfillesdelaphoto/ https://www.instagram.com/theeyesmag/ Merci aux équipes des Filles de la Photo, à Véronique Prugnaud et à l’équipe de la revue The Eyes pour le soutien, à Augustin Orsatelli pour le montage sonore. Corina Schack a initié ce projet, Karin Hémar lui a donné sa forme de podcast, Fathia Djarir a préparé et conduit l’entretien, Sophie Janssens et Corine Hamel en ont assuré la production. Une pensée pour S. qui se reconnaîtra.

Förändringens vind blåser över Arbetsförmedlingen och det innefattar även former och inriktning för kompetensutvecklingsverksamheten. I det här avsnittet berättar Christer Strömstedt, som är chef för myndighetens enhet för kompetensförsörjning om hur framtiden för lärande och kompetensutveckling kan se ut.   Det pedagogiska perspektivet lyfter fram vad som måste vara centralt när lärande ska digitaliseras.

Anders Petersen was born in 1944 in Stockholm, Sweden. In 1961, aged 17, he went to live in Hamburg to learn German and to try to write and paint. Five years later he met the man who would become a mentor, close friend and his biggest influence, Swedish photographer Christer Strömholm. Inspired by one of Christer’s photographs, which he saw in a magazine he picked up in a barber shop, Anders began his photographic education, enroling at Strömholm’s school of photography in Stockholm.In 1967 Anders returned to Hamburg where he began photographing in a bar called Café Lehmitz. Over a three year period, he produced one of his most well known and celebrated bodies of work. In 1970 he had his first solo exhibition in the bar with 350 photographs nailed to the walls and the work was later published as a book.In 1984 the first book in a trilogy about locked instituations was published. The three books were about people in a prison, a nursing home, and a psychiatric hospital.During 2003 and 2004 Anders was appointed Professor of Photography in the School of Photography and Film at the University of Göteborg, Sweden. He regularly gives workshops and has exhibitions throughout Europe, Asia and in the USA. He has received numerous grants and awards since the seventies and in 2003 he was elected the Photographer of the Year by the international photo festival in Arles.In 2006 he was shortlisted as one of four for the Deutsche Börse Photography Prize. In 2007 he received the special jury prize for his exhibition Exaltation of Humanity by the third International Photo festival in Lianzhou, China. In 2008 he received the Dr. Erich Salomon Award and in 2009 The Arles Contemporary Book Award went to his joint project with JH Engström, From Back Home. On episode 117, Anders discusses, among other things:Why it’s still no easier to form relationshipsHow he is looking for the innocent child inside everybodyHis ‘bourgeois’ childhood and going to Hamburg at 17How a picture he saw in a barbershop began his photographic careerHis memories of his first visit to Cafe LehmitzThe influence of Ed van der Elsken’s book Love on the Left BankWhy questions are more interesting than the answersIt being ‘unbelievably important’ to retain a childlike innocenceHis work in a psychiatric hospital and a prisonHis new book Stockholm and the problem of getting ‘home blind’ Referenced:Christer StrömholmEd van der Elsken Website | Facebook“I was drawn to people who were honest in their dreams; in their wishes; in their desires; in their lust for life. And their energy. I was looking for their energy. I was looking for myself.”

Nordmark Pod får besök av fotografen Anders Petersen!Det samtalas om och att;Stockholm, känsla av tidlöshet, en idé, det som utmärker en stad, fokusera på det levande, kärleken till folk, vi tillhör samma familj, man behöver gott om tid, en maestro, vara otroligt fokuserad, jag går på känsla, det imperfekt måste ha en perfektion i det imperfekta, Christer Strömholm, idén om äventyret, tungsinnet, man pratar aldrig om det, läsa i naturen, ensam här uppe, illa sjuk i sin kropp och huvud, antingen skriver jag in mig, ändrade format, få en helt annan kontakt, att vara rädd betyder inte att man är rädd för att vara rädd och att livet är kul!Mäktigt! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

This week, we're dipping into the 1970s when () joins Derek to discuss Toho's The Vampire Doll (dir. Michio Yamamoto). This is the first of the so-called "Bloodthirsty Trilogy," and it proved to be an interesting take on the vampire mythos. Or did it? Listen to this episode to find out! Also, Dr. Tongue brings us an another visit to his World of Monster Collectibles, Kenny's Famous Monsters of Filmland highlights a previous guest's first issue of the iconic magazine, and in a new segment, Professor Frenzy tells us a bedtime story! Christer Strömholm's "The Blind Girl" - Voicemail: 503-479-5MKR (503-479-5657) Email: Monster Kid Radio on YouTube - Download the entire MMM Tournament bracket here - Dr. Tongue's World of Monster Collectibles Dr. Tongue's I HAD THAT SHOPPE! - Artist Spotlight - MANI-YACK Monsters Designs - Who Killed Orrin Grey? - Professor Frenzy - Derek's appearances on other podcasts this weekKaijucast: Ultra Q vs. the Kaijucast vs. Monster Kid Radio - Dread Meda: Interview with director Christine Parker (Blood of the Mummy) - Blue Tiger: Monster Skype Radio - Preorder Revenge of Monsters from the Vault now! Monster Kid Radio on TeePublic - "Unnatural Situation" Kevin MacLeod (incompetech.com) Licensed under Creative Commons: By Attribution 3.0 License Rondo Hatton Classic Horror Awards - Next week: Metropolis (dir. Fritz Lang) with Charles Babbage The opening and closing song "The Bogey Man" () by permission of - - All original content of Monster Kid Radio by is licensed under a .

Christer Strömholm, som 2018 skulle ha fyllt 100 år, har mer än någon annan påverkat svensk fotografi. Rigmor Ohlsson tecknar ett porträtt med hjälp av fotograferna Anders Petersen och Håkan Elofsson. Christer Strömholm blev redan under sin livstid en närmast mytisk figur, en man som med råge såg till att leva upp till sin tids mansideal, den knappordige, farlige, hemlighetsfulle mannen som valde äventyr framför familj och trygghet. Full med anekdoter ur ett spännande liv, om sanna eller osanna visste han bara själv. Myten som skapats om honom bidrog han i högsta grad till själv, menar både Anders Petersen och Håkan Elofsson, två framgångsrika fotografer för vilka Christer har haft en avgörande betydelse när det gäller yrkesval och syn på fotografi. De punkterar också machomyten, den Christer de kände var en betydligt mjukare person med en säregen förmåga att känna in andra människor. Christer Strömholm var inte purung, utan i fyrtioårsåldern, när han började fotografera på allvar. Framförallt var det genom umgänget med vännerna på Place Blanche i Paris, de franska transvestiterna, som spärrarna släppte och han lärde sig vikten av närvaro och att ta vara på ögonblicket. Det magiska ögonblicket som aldrig kommer igen och som han ofta återkom till när han talade om fotografi. I tio år, 1962-1972 var Christer Strömholm rektor för fotoskolan i Stockholm, en skola som kom att fostra en hel generation svenska fotografer. En av dem var Anders Petersen som menar att det inte går att nog poängtera Christer Strömholms betydelse för svensk fotokonst. Även Håkan Elofsson som i flera år jobbade som Christers kopist håller med men påpekar också att det han själv framförallt lärde av honom var konsten att leva. Ett program av Rigmor Ohlsson.

2017 års första avsnitt bjuder på ett samtal med Gabriel Popanicic målvakt i Sävsjöklubben HA74. Gabriel berättar om sin karriär och blickar framåt mot Alltvåan södra som HA74 tagit sig till efter grundserien. Det droppas en hel del namn såsom Christer Strömqvist, Peter Hedståhl, Robin Hedståhl, Novac Djockovic, Calle Castell, Stefan Könnye, Ola Jepsen, Nick … Fortsätt läsa # 43 Svensson Surrar med Gabriel Popanicic! →

Susanne och Göran går på Moderna museets utställning "Ett sätt att leva" och tänker på Christer Strömholm, Sverige, genier, fotoform-rörelsen, vänsterrörelsen och lite annat smått och gott. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vimmelbilder, det vill säga fotografier på folk som klätt upp sig för att gå på olika festliga evenemang, är inte bara en källa till glädje (och ibland - skadeglädje). De är också modehistoriskt intressanta. i över hundra år har de funnits, och genom att studera dem kan man lära sig mycket om både tiden, och trender. Pionjärer i genren var de tre franska bröderna Séeberger som från 1909 och framåt dokumenterade dåtidens högsta mode. Mer om dem, och om vikten av vimmelbilder, berättar vi i veckans STIL. Just nu är det högsäsong för vimmelgenren. Varje vecka är det någon slags galatillställning. Det har inte bara varit Ellegala, Guldbaggegala och idrottsgala, här i Sverige. I USA har det varit film- och tv-galan Golden Globes och snart är det dags för brittiska filmgalan Bafta och amerikanska Oscarsgalan. Men oavsett vilka priser som delas ut så har de en sak gemensamt – både pristagare och publik dokumenteras av vimmelfotografer, och kan därefter skärskådas i media. Vilka var där? Hur såg de ut? Och vad hade de på sig? I veckans program berättar vi inte bara mer om vimmelfotografiets historia, och om bröderna Séeberger vars reklamslogan löd: ”Ögonblicksbilder av det högsta modet, en redovisning av parisisk stil”. Vi har även följt med på gala med ett par proffs som har röda mattan som sin arbetsplats, fotografen Mikael Engström och journalisten Lotta Gray. Vi har också träffat fotografen Joakim Strömholm som berättar om varför det idag är så svårt att fotografera folk på gatan, till skillnad från förr både han och hans pappa med lätthet kunde fånga ögonblicksbilder. Och hans pappa, det är förstås den kände fotografen Christer Strömholm. Om hans sätt att närma sig människor och mode får vi också höra. Dessutom har vi mött DJ:duon Rebecca och Fiona som berättar om en av dagens viktiga plattformar för just mingelbilder – klubbar. Och om hur dagens frekventa fotograferande av alla (på allt och alla) har satt press på dem som går ut och dansar. Till sist vänder vi på kameran och tar en titt på hur fotografer egentligen har klätt sig. Vilket plagg är typiskt för dem? Veckans gäst är Michael Elmenbeck, grundare av Bon Magazine.

I filmen Myglaren av Jan Myrdal och Rune Hassner hade Christer Strömholm huvudrollen. Filmen kom 1966, boken med samma namn följande år, och alltsedan dess har ordet myglare varit ett vanligt begrepp - numera vet väl alla vad en myglare gör, även om betydelsen kan vara svår att precisera. Ordboken (Svensk ordbok) säger så här: att agera i det tysta för att uppnå fördelar. Men varifrån fick Jan Myrdal ordet som så snabbt gjorde karriär i språket? I veckans upplaga av Språket berättar han själv och samtalet leder till en språkfilosofisk diskussion mellan honom och professor Lars-Gunnar Andersson. Finns det ord vars själva ljud berättar om innehållet? Ja, hävdar Jan Myrdal - ordet myglare är ett sådant. Veckans samtliga frågr - myglare - vassebissen - blixtlås - hatthylla - banan - okidoki - åpen - småmännelig - brandgul och orange - kopp/mugg - att pjäxa kula Veckans Språket är en repris från den 12 januari 2010. Denna vecka utgår Språket tisdagen den 25/12 - då sänds programmet Vinter i P1.