Podcast appearances and mentions of henrik viii

Kulttuuriykkösessä siirrytään Englannin Tudor -hallitsijasuvun 1500-luvun maailmaan ja Susipalatsin dramaattisiin tapahtumiin. Menestyssarja Susipalatsi, eli Wolf Hall, perustuu Hilary Mantelin palkittuun romaanitrilogiaan. Ensimmäinen kausi kattoi trilogian kaksi ensimmäistä osaa ja nyt Yle Areenaan ilmestynyt toinen tuotantokausi kattaa viimeisen kirjan. Susipalatsi kertoo kuningas Henrik VIII:n hovista hänen neuvonantajansa Thomas Cromwellin näkökulmasta. Cromwellina sarjassa nähdään Vakoojien sillasta Oscarin voittanut Mark Rylance. Henrik VIII haluaa epätoivoisesti miesperillisen ja on valmis menemään äärimmäisyyksiin saadakseen haluamansa. Susipalatsin fanit ovat saaneet pitkään odottaa toista kautta - peräti yhdeksän vuotta - ja nyt se on katsottavissa Yle Areenassa. Kulttuuriykkösessä siirrytään Englannin Tudoreiden 1500-luvun maailmaan ja Susipalatsin dramaattisiin tapahtumiin elokuvaasiantuntija ja kovan luokan Susipalatsi-fani Anna Möttölän, toimittaja ja elokuvakriitikko Leena Virtasen, kulttuurihistorioitsija Anu Korhosen sekä historian dosentti ja tietokirjailija Pekka Valtosen kanssa. Ohjelman juontaa Nicklas Wancke.

Med en stor armada om 130 skepp och 20 000 soldater skulle Filip II av Spanien erövra, England och återinföra katolicismen. Från Flandern skulle ytterligare soldater föras över till det brittiska öarna. Världens mäktigaste flotta skulle krossa allt engelskt motstånd i Engelska kanalen och bana väg för invasionen. Men det blev inte så.Engelsmännen ledda av sin drottning Elisabet och med befälhavare som Sir Francis Drake och Sir Thomas Howard förhindrade landstigningen. I stället för ett intåg i triumf i London slutade allt med en spansk katastrof. Mer än 50 fartyg förliste och kom aldrig hem. Hälften av soldaterna och sjömannen på de spanska fartygen omkom.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden berättar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om en av de klassiska marinoperationerna i Europas historia.Konflikterna mellan Spanien och England handlade om flera saker. Engelsmännen hade under Elisabets far Henrik VIII valt att frånsäga sig katolicismen och skapa en ny statskontrollerad anglikansk kyrka. Den katolska tronpretendenten Mary Queen of Scots avrättades och genom släktband kom Filip III av Spanien att kunna hävda rätt till den engelska tronen. Stödda av bland annat påven skulle England erövras och Elisabet störtas.Dessutom hade engelska örlogsfartyg bedrivit piratverksamhet mot spansk handel i Karibien under befälhavare som Sir Francis Drake. På detta skulle det nu bli ett slut. Till detta kan läggas av engelsmännen länge stött upproret mot spanjorerna i Nederländerna vilket naturligtvis Filip II ville förhindra. Spanien ville återta de norra delarna av sina besittningar i Nederländerna och krossa upproret ifred utan inblandning.Kärnan i den spanska armadan var de stora örlogsfartygen som hade höga överbyggnader och mängder av soldater ombord för att kunna äntra och erövra motståndarnas fartyg. På samma sätt som under slaget vid Lepanto 1571 mot osmanerna var det en äntringsstrid som spanjorerna förväntade sig och som de var överlägsna på. Men engelsmännen hade under ledningen av bland annat Sir John Hawkins utvecklat sina örlogsfartyg och sin taktik mot att undvika äntringsstriden. I stället hade de engelska fartygen långskjutande kanoner och var bättre anpassade för strid på avstånd. Striden mot armadan 1588 utgör på flera sätt en vändpunkt i sjökrigföringen. Årtiondena efter Armadans misslyckande 1588 kom sjökrigföringen att genomgå en omfattande utveckling som inte minst engelsmännen skulle bli leda.Spanjorerna höll samma sin flotta när de närmade sig de brittiska öarna. De var skickliga på att segla i formation. Engelsmännen å sin sida inlät sig inte äntringsstrid utan besköt de spanska fartygen på distans. Ett sorts dödläge inträffade där ingen av kombattanterna kom åt varandra för ett avgörande. Spanjorernas plan att hämta soldater från Nederländerna misslyckades eftersom det var omöjligt att få soldaterna över Engelska kanalen så länge som den engelska flottan var intakt och kunde hota. Spanska armadan tvingades inse att den inte kunde lösa sin uppgift. Befälhavaren hertigen av Medina Sidonia måste desperat föra flotta hem via en rutt norr om de brittiska öarna. Det som slutligen beseglade armadans öde var stormarna norr om de brittiska öarna. Minst 30 fartyg förliste på den irländska kusten.Bild: Den spanska armadan av Jan Luyken, 1679, Wikipedia, Public Domain.Om man vill läsa något mer om Spanska armadan kan Rupert Matthew bok The Spanish Armada. A Campaign in Context rekommenderas. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Henrik VIII lät halshugga två av sina fruar och flera av sina närmaste medhjälpare när han tröttnade på dem. För många historieintresserade i hela världen är han urtypen för en tyrann som det var bäst att hålla sig på långt avstånd från. Samtidigt står det klart att Henrik var en härskare som gjorde stor skillnad: han stärkte den engelska statsmakten på ett avgörande sätt och kapade banden till påvekyrkan. Vem var han egentligen?Henrik VIII var mycket mer än en livsfarlig hustrudödare och radikal kyrkopolitiker. Han var ett barn av renässansen och hade stora kulturella intressen, vilka imponerande på omgivningen. Som exempel kan nämnas hans musikalitet: han var en skicklig tonsättare, och hans verk spelas fortfarande. Han älskade vildmarksliv och torneringar, skrev teologiska traktater på latin och hävdade sitt lands intressen på kontinenten med kraft.I mångt och mycket var Henrik VIII – och är fortfarande – en imponerande gestalt. Men det vilade en mörk skugga över hans levnad och hans regering. Oförmågan att få en manlig arvtagare som kunde garantera att dynastin Tudor inte dog ut gjorde Henrik rastlös och farlig, och sviterna av en torneringsskada gav honom hälsoproblem som aldrig löstes. Kort sagt, berättelsen om Henrik VIII rymmer både glänsande och tragiska element. I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den engelske kungen Henrik VIII, en av den europeiska historiens mest mytomspunna gestalter.Musik: Henry VIII Pastime with Good Company, performed by the dws Chorale. Wikimedia Commons, Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported.Bild: Henrik VIII av England blev med tiden blev tämligen kraftig: Porträtt av Hans Holbein den yngre från 1540. Galleria Nazionale d'Arte Antica. Wikipedia. Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

16. stoletje v Angliji. Vlada kralj Henrik VIII. in Tomaž More je njegov svetovalec …

Teorija kaže da postoji muška i ženska energija. Da je jedna dominantna, snažna, logična i vođena razumom. Druga je pasivna, nježna, intuitivna i vođena emocijama. Što odmah u startu povlači sa sobom pretpostavku da je jedna nadmoćna nad drugom. Jedna je bolja, a druga je - pa ono, drugotna. Kao i žena, je li tako?Maja i Margarita raspravljaju koliko ima istine u tim zaključcima i jesu li feministice stvarno dovele do toga da izumre "pravo muško" u našem društvu. Možemo li biti ravnopravne ako nismo jednake i, ako smo fizički slabije, znači li to i da smo nesposobnije?Naravno, spominje se i nosanje vreća cementa, sposobnost radjanja, Henrik VIII., teški strojevi u građevini, ali i prosječan broj susreta čovjeka i medvjeda u suvremeno doba.  *Maja je na jednom mjestu spomenula istraživanje o ženskoj zdjelici i carskom rezu i došlo je do greške - ne "smanjuje" se zdjelica nego "preživljavaju" žene koje imaju preusku zdjelicu za porod pa se onda to prenosi dalje genetski što znači da ima sve više žena kojima uska zdjelica nije prepreka za porod pa tako ne dolazi do "prirodne selekcije". Zato dolazi do povećanja broja neophodnih carskih rezova. Radi se o ovom istraživanju: https://www.bbc.com/news/science-environment-38210837  --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/samo-bez-panike/message

Redan före den unge kungen Edward VI avled hade intriger och maktkamp om tronen påbörjats. Utsedd tronföljare är kungens kusindotter Jane Grey, en sann protestant precis som kungen själv, men hade han inte systrar också? Jo just det, Maria, dotter till Henrik VIII är högst intresserad av sin rätt till tronen, hon är emellertid katolik. Konflikten är snart fullt utblommad! Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den spanska prinsessan som aldrig accepterade sin makes krav på skilsmässa. Trots att hon gick en ojämn maktkamp till mötes slutade hon aldrig att slåss för sin rätt och sin titel: drottning av England. Redaktionen för detta avsnitt består av:Emilia Mellberg – producentJenny Bergman – producentMårten Andersson – manus och researchEmma Peters – uppläsarePeter Jonason – ljuddesign och slutmixPablo Leiva Wenger – scenuppläsareMedverkar gör också Anna Carlstedt, författare och forskare specialiserad på renässansen.Vill du veta mer om Katarina av Aragonien? Här är några av böckerna som ligger till grund för avsnittet:Catherine of Aragon: Infantia of Spain, Queen of England av Theresa ErenfightCatherine of Aragon Henry's Spanish queen : a biography av Giles TremlettDrottning för ett tag : Henrik VIII:s sex hustrur av Lindsey, KarenHenrik VIII:s sex hustrur av Antonia Fraser

Med en stor armada om 130 skepp och 20 000 soldater skulle Filip II av Spanien erövra, England och återinföra katolicismen. Från Flandern skulle ytterligare soldater föras över till det brittiska öarna. Världens mäktigaste flotta skulle krossa allt engelskt motstånd i Engelska kanalen och bana väg för invasionen. Men det blev inte så. Engelsmännen ledda av sin drottning Elisabet och med befälhavare som Sir Francis Drake och Sir Thomas Howard förhindrade landstigningen. I stället för ett intåg i triumf i London slutade allt med en spansk katastrof. Mer än 50 fartyg förliste och kom aldrig hem. Hälften av soldaterna och sjömannen på de spanska fartygen omkom.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden berättar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om en av de klassiska marinoperationerna i Europas historia. Konflikterna mellan Spanien och England handlade om flera saker. Engelsmännen hade under Elisabets far Henrik VIII valt att frånsäga sig katolicismen och skapa en ny statskontrollerad anglikansk kyrka. Den katolska tronpretendenten Mary Queen of Scots avrättades och genom släktband kom Filip III av Spanien att kunna hävda rätt till den engelska tronen. Stödda av bland annat påven skulle England erövras och Elisabet störtas. Dessutom hade engelska örlogsfartyg bedrivit piratverksamhet mot spansk handel i Karibien under befälhavare som Sir Francis Drake. På detta skulle det nu bli ett slut. Till detta kan läggas av engelsmännen länge stött upproret mot spanjorerna i Nederländerna vilket naturligtvis Filip II ville förhindra. Spanien ville återta de norra delarna av sina besittningar i Nederländerna och krossa upproret ifred utan inblandning.Kärnan i den spanska armadan var de stora örlogsfartygen som hade höga överbyggnader och mängder av soldater ombord för att kunna äntra och erövra motståndarnas fartyg. På samma sätt som under slaget vid Lepanto 1571 mot osmanerna var det en äntringsstrid som spanjorerna förväntade sig och som de var överlägsna på. Men engelsmännen hade under ledningen av bland annat Sir John Hawkins utvecklat sina örlogsfartyg och sin taktik mot att undvika äntringsstriden. I stället hade de engelska fartygen långskjutande kanoner och var bättre anpassade för strid på avstånd. Striden mot armadan 1588 utgör på flera sätt en vändpunkt i sjökrigföringen. Årtiondena efter Armadans misslyckande 1588 kom sjökrigföringen att genomgå en omfattande utveckling som inte minst engelsmännen skulle bli leda.Spanjorerna höll samma sin flotta när de närmade sig de brittiska öarna. De var skickliga på att segla i formation. Engelsmännen å sin sida inlät sig inte äntringsstrid utan besköt de spanska fartygen på distans. Ett sorts dödläge inträffade där ingen av kombattanterna kom åt varandra för ett avgörande. Spanjorernas plan att hämta soldater från Nederländerna misslyckades eftersom det var omöjligt att få soldaterna över Engelska kanalen så länge som den engelska flottan var intakt och kunde hota. Spanska armadan tvingades inse att den inte kunde lösa sin uppgift. Befälhavaren hertigen av Medina Sidonia måste desperat föra flotta hem via en rutt norr om de brittiska öarna. Det som slutligen beseglade armadans öde var stormarna norr om de brittiska öarna. Minst 30 fartyg förliste på den irländska kusten.Bild: Den spanska armadan av Jan Luyken, 1679, Wikipedia, Public Domain.Om man vill läsa något mer om Spanska armadan kan Rupert Matthew bok The Spanish Armada. A Campaign in Context rekommenderas. Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

Henrik VIII:s andra hustru, som tog kungen med storm men som blev en i raden av brutna kvinnor som ströddes längs den ökände tyrannens väg. Redaktionen för detta avsnitt består av:Cecilia Düringer programledare och manus  Tove Palén  manus, research och producent Pablo Leiva Wenger scenuppläsare Elias Klenell ljuddesign och slutmixMedverkar gör också Anna Carlstedt, författare och forskare specialiserad på renässansen.Vill du veta mer om Anne Boleyn? Här är några av de böcker som ligger till grund för avsnittet: Anne Boleyn av Eric William Ives Anne Boleyn - Uncovering the Tudors av Marie Louise Bruce The fall of Anne Boleyn: A countdown av Claire RidgwayThe Anne Boleyn collection - the real truth about the Tudors av Claire RidgwayHenrik VIII:s sex hustrur av Antonia Fraser Henrik VIII av Dick Harrison

Henrik VIII:s andra hustru, som tog kungen med storm men som blev en i raden av brutna kvinnor som ströddes längs den ökände tyrannens väg. Redaktionen för detta avsnitt består av:Cecilia Düringer programledare och manus  Tove Palén  manus, research och producent Pablo Leiva Wenger scenuppläsare Elias Klenell ljuddesign och slutmixMedverkar gör också Anna Carlstedt, författare och forskare specialiserad på renässansen.Vill du veta mer om Anne Boleyn? Här är några av de böcker som ligger till grund för avsnittet: Anne Boleyn av Eric William Ives Anne Boleyn - Uncovering the Tudors av Marie Louise Bruce The fall of Anne Boleyn: A countdown av Claire RidgwayThe Anne Boleyn collection - the real truth about the Tudors av Claire RidgwayHenrik VIII:s sex hustrur av Antonia Fraser Henrik VIII av Dick Harrison

Ettersom Infanta Cristina av Spania skal skille seg fra sin mann, følte vi i Undersåttene at det var passende med en spesial om kongelige skilsmisser. Vi snakker om han som inspirerte Henrik VIII til å ordne skilsmisse for seg selv, samt den første i det britiske kongehuset til å skille seg. Vi lyttes!

Dette er historien om en sjarmerende, velutdannet og maktgal tyrann. Hans tid på tronen er preget av paranoia, svik - og døde koner. Hør episoden i appen NRK Radio

Dronningen av britisk historiefortelling! Marta Norheim og Dagbladets Inger Merete Hobbelstad er skjønt enige om at Hilay Mantel holder nivået i sin ntredje roman om Thmoas Cromwell og Henrik VIII

Britannian EU-erosta ei tahdo tule valmista. Sama vaivasi Englannin reformaatiota. Henrik VIII on yksi historian kiinnostavimpia kuninkaita, eikä vähiten hänen värikkään avioelämänsä ansiosta. Eero ja Heikki kertovat mikä merkitys Englannin reformaatiossa oli pelottavalla hikitaudilla, rämpivät läpi Henrik VIII:n värikkään henkilöhistorian ja pohtivat luterilaisuuden ja anglikaanisuuden eroja.

Vi har läst tredje och sista delen i brittiska Hilary Mantels historiska romansvit om Henrik VIII:s högra hand. "Spegeln och ljuset" börjar där den förra romanen slutade, på drottning Anne Boleyns avrättningsplats, och utspelar sig under politikern Thomas Cromwells fyra sista år. Idag kommer den på svenska och P1 Kultur summerar en litterär prestation som belönats med två Bookerpris, fått massor av lyriska recensioner och legat till grund för en populär tv-serie. Har Hilary Mantel förändrat den historiska romanen för alltid? Är inte den avslutande delen lite långtråkig? Fick Thomas Cromwell vad han förtjänade? NY JOURNALISTIK I BELARUS Under gatuprotesterna i Belarus har inhemska kultur- och nöjessajter riktat om sin rapportering och blivit en viktig nyhetskälla för unga belarusier. Vi har talat med Iryna Vidanava, redaktör på en av dessa sajter, Citydog Minsk. MÅSTE GITT IGEN Snart är det dags att återuppta bekantskapen med Metti, den dagboksskrivande smågangstern från Jordbro som mötte publiken första gången 2017,  i långfilmen Måste Gitt. I "Måste Gitt - serien" får filmbranschen upp ögonen för hans historia, med komiska förvecklingar som följd. Regissörerna Ivica Zubak och Abbe Hassan kommer till P1 Kultur. Programledare: Roger Wilson Producent: Mårten Arndtzén

Berättelsen om den historiska romanen är en delvis en berättelse om en kamp mellan könen. Men Gabriella Håkansson tror att de manliga och kvinnliga författarna äntligen har fått en gemensam fiende. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017. Få litterära genrer har varit så populära och samtidigt kritiserade som den historiska romanen. Ända sedan genren uppstod på 1700-talet har kritikerna oroat sig för att fakta och fiktion blandas samman, och att sanningen förflackas. I början av 1800-talet var samhällseliten så oroad över att pöbeln och kvinnorna inte skulle kunna skilja på vad som var sant och falskt när de läste historiska romaner, att de ropade på förbud. Särskilt ängslig var man över den gotiska romanen, som med sina uppdiktade historiska miljöer hotade att väcka alltför starka känslor hos läsarna. I den traditionella historieskrivningen sägs det ofta att det var sir Walter Scott som 1814 publicerade den första riktiga historiska romanen, men det är inte riktigt sant. Det Scott gjorde var att införa fotnoter och förord i sina böcker för att skilja sitt författarskap från den kritiserade gotiken. Greppet gav legitimitet åt hans romaner och satte standarden för hur en historisk berättelse ska se ut, men det förde också med sig att den historiska romanen könades för en lång tid framöver. Med sina fotnoter markerade Scott att seriösa historiska romaner grundar sig i kunskap och ger uttryck för en objektiv sanning. Hans kvinnliga kollegor, som inte hade tillgång till högre utbildning fick svårt att hävda sig och flydde till andra genrer. Scott fick visserligen mothugg från William Goodwin, som menade att romanen genom fiktionen och fantasin kunde ge en sannare bild av historien, än vad enbart dokumentär fakta kan göra. Men få lyssnade. Den historiska romanen kom i 150 år att domineras av manliga författare som förhöll sig lojala till den offentliga historieskrivningen, och det var inte förrän på 1900-talet som det kom att förändras. Idag ser det helt annorlunda ut. Ett stort antal kvinnliga författare har äntrat den traditionellt manliga arenan, och utmanar genren genom att ge nya perspektiv på historien. Det här syns tydligt i Sverige, där den historiska romanen just nu verkar ha ett uppsving. Ett bra exempel på det här är Elin Boardys Mary Jones historia från 2014. Här återberättas Robert Louis Stevensons klassiker Skattkammarön ur en kökspigas perspektiv. I en intervju säger Boardy att boken skrevs utifrån en frustration över att fokus i genren alltid ligger på männen. Särskilt män med makt, skulle man kunna tillägga, och det är av en liknande anledning som Ulrika Kärnborg i Saturnus tecken, placerar Axel Oxenstierna och drottning Maria Eleonora i centrum för stormaktstidens konflikter, istället för hjältekonugen Gustav II Adolf. På samma drastiska sätt kastar Kristina Sandberg om perspektiven när hon i sina böcker om Maj skildrar folkhemmets framväxt genom en hemmafrus ögon. I Anna Leastadius Larssons 1700-tals trilogi om Pottungen är det missionerande syftet uttalat; Jag vill lyfta fram kvinnors liv och erfarenheter ur vår mansdominerade historieskrivning., säger hon. Men samma missionerande övertygelse verkar intressant nog inte driva deras manliga kollegor. De tycks snarare brottas med insikten att det inte finns någon historisk sanning, utan flera och vilken ska man då välja? Kanske ska man hitta på en egen. I Carl-Michael Edenborgs Mitt grymma öde tecknas ett porträtt av barockkompositören Händel som väckt uppmärksamhet. Romanens Händel är pervers och blir utsatt för våld och sexuella övergrepp. Det finns inga belägg för att något sådant skulle ha hänt, men det finns å andra sidan inga belägg för att det inte skulle ha hänt heller. Edenborgs Händelversion är lika sann som andra Händelskildringar som spekulerar i vad kompositören upplevde, kände eller gjorde. Samma radikala förhållningssätt har Ulf Karl Olov Nilsson, UKON, till Henrik VIII i sin roman Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek. Henrik VIII:s liv är väl dokumenterat, och ändå förhåller sig UKON lika respektlöst som Edenborg till historien. Fiktion och fakta blandas hej vilt, och Henrik VIIIs historia gestaltas i listor, nonsensupprepningar, absurdistiska dialoger och andra grepp som är typiska för UKON. Så här kan det låta: mars 1516, ingen koncipiering, april 1516, ingen avlelse, maj 1516, ingen dräktighet, juni 1516, ingen graviditet, juli 1516, ingen konception, augusti 1516, ingen grossess, september 1516, inget havandeskap, oktober 1516, ingen pollinering, november 1516, ingen bulle ugnen I Stefan Lindbergs Nätterna på Mon Cheri dras experimentet ett varv till. Boken handlar om 33-åringen som misstänktes för mordet på Olof Palme, och Lindberg har lagt enorm möda på att ta fram dokumentärt material och återge alla upptänkliga teorier. Man tror att det här är en thriller som kommer mynna ut i en ny, ultimat Palmemordsteori men icke. Berättelsen faller sönder i delar där sanning, fiktion, och metakommentar blandas samman så pass att man vare sig vet ut eller in. Slutligen kan man också titta på Mattias Hagbergs romaner om Sveriges undangömda, totalitära idéarv. Här blottas den systematiska kränkning som samer, personer med funktionsnedsättning och mentalsjuka har utsatts för, men någon Walter Scottsk rädsla för det gotiska hittar man inte, tvärtom - Hagberg väljer att klä sina berättelser i skräckromanens dräkt, och med det kan man ju säga att den historiska romanen gått varvet runt. Jag tycker att det är roligt att den här lite mossiga romangenren idag har blivit en plattform för så djärva estetiska experiment. Det rör sig nästan om ett lustmord på hela genren. Såväl Edenborg som UKON och Lindberg gör uppror mot traditionell gestaltning, och undergräver med fantasi och fiktion dess sanningsanspråk. En kultursociolog skulle kanske säga att formexperimenten ändå är ett slags Walter Scottska fotnoter, som syftar till att skilja deras finlitteratur från den populärhistoriska bestsellern, medan en genusvetare snarare skulle säga att det rör sig om en patriarkal strategi för att bibehålla status i ett fält som hotas av kvinnlig invasion. Men man kan också tänka sig att det är en reaktion mot andra samtida trender. Kanske är det en markering mot den autofiktiva genrens enorma äkthetsanspråk, där författare som Karl Ove Knausgård blottar det mest privata för att skapa en känsla av autenticitet. Aldrig har väl tron på att litteraturen verkligen kan förmedla en sanning,  varit starkare, trots att vi faktiskt inte vet om Knausgård hittar på allt. Och här kan man tolka den historiska romanens uppror, särskilt i Stefan Lindbergs tappning, som en frontalattack på autofiktionens stripteaseföreställning. Ett kritiskt nej mot själva autenticitetens idé. Vänder man på det hela så kan också man se de svenska formexperimenten som en del av en bredare strömning. Internationellt sett så tar sig den historiska romanen just nu an att lyfta fram det som historien sopat under mattan, bland annat slaveriet och kolonialismen, och den skriver minoriteternas och kvinnornas historia. Kanske kan man betrakta UKON, Edenborg och de andra som en del av samma kritiska strömning, men med udden riktad mot myten om det manliga geniet? I alla böcker dekonstrueras män med makt eller kreativ begåvning. De avkläs sin romantiska gloria och blir vanliga människor. Här kan man också se att skillnaden mellan manliga och kvinnliga författare ändå inte är så stor. Estetiskt kan de skilja de sig åt i sitt berättande, men ideologiskt går de på samma linje. Både det nya kvinnliga historieperspektivet och de estetiska experimenten kan betraktas som ett sätt att göra upp med den traditionella historieskrivningen, och punktera gamla unkna sanningar. Kanske har Goodwin med det fått rätt mot Walter Scott. Genom fiktionen och fantasin kan romanen faktiskt ge en sannare bild av verkligheten än vad enbart fakta kan göra. Gabriella Håkansson, författare Facklitteratur The historical novel, Jerome de Groot, Routledge, 2010 The historical novel, George Lukacs, Beacon Press, 1963 A new companion to the gothic edited by David Punter, Blackwell Publishing, 2012 Skönlitteratur Ulrika Kärnborg Saturnus tecken, Natur&Kultur, 2016. Elin Boardy Mary Jones historia, W&W, 2014. Kristina Sandberg Att föda ett barn (2010), Sörja för de sina (2012), Liv till varje pris (2014) Norstedt. Anna Laestadius Larsson Barnbruden (2013), Pottungen (2014), Räfvhonan (2015), Piratförlaget. Carl-Michael Edenborg Mitt grymma öde (2012), Natur & Kultur. Ulf Karl Olov Nilsson Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek, (2014), Norstedt. Stefan Lindberg Nätterna på Mon Cheri (2016), Albert Bonniers Förlag. Mattias Hagberg Herredjuret (2011), Rekviem för en vanskapt (2012), De användbara (2015) Atlas. Vilken är den första historiska romanen? Sir Walter Scotts Waverly från 1814 betraktas av många som den första historiska romanen, men utnämningen har på senare tid ifrågasatts från feministiskt håll eftersom Madame de Lafayttes roman Prinsessan de Clèves från 1678 utspelar sig i Henrik II:s hov och alltså är förlagd till historisk tid. Även en lång rad andra romaner publicerade före 1814, inte minst de gotiska, utspelar sig i historisk tid. Frågan är långt ifrån utredd.

Za britanski parlament pravijo, da je v globalnem merilu zibelka vseh demokratičnih institucij, njihov pravzor. V zgodovini je marsikdaj igral pomembno, celo ključno vlogo in sprejemal odločitve, ki so pomagale do temeljev preobraziti svet. Ko je, denimo, v 16. stoletju znameniti kralj Henrik VIII. iskal način, kako se – nasprotovanju papeža navkljub – ločiti od prve žene, Katarine, in se vnovič poročiti z Anne Boleyn, mu je na pomoč priskočil prav parlament in ga razglasil za poglavarja državne, anglikanske cerkve. Slavna zgodovina britanskega parlamenta se nadaljuje v 17. stoletju, ko je vojska v njegovem imenu s prestola strmoglavila dinastijo Stuart, pa v 18. in 19. stoletju, ko je bilo treba sprejemati ključne politične odločitve, ki so pospeševale dva kolosalna procesa – kolonializem in industrializacijo. V prvi polovici 20. stoletja, ko je v večini evropskih držav demokracijo zamenjala avtokratska, pogosto celo fašistična oblast, je britanski parlament pred očmi svetovne javnosti zanesljivo igral vlogo branika demokratične politične kulture. Britanski parlament, skratka, ni le še ena institucija v vrsti drugih. A tega bi danes, ko spremljamo politično krizo, ki je zajela Združeno kraljestvo po referendumu o izstopu Britanije iz Evropske Unije, ne uganili nujno. Kako je mogoče, da parlament ne more presekati gordijskega vozla, ki se mu reče brexit? Je za to preprosto kriva generacija majhnih in malenkostnih politikov – ali pa so vzroki vendarle globlje, strukturne narave, povezani pač z načinom, kako je ustrojeno politično življenje v Veliki Britaniji? Če drži ta, druga možnost, tedaj si velja podrobneje ogledati naravo britanske demokracije, naravo britanskega parlamentarizma. In prav tega smo se lotili v tokratnih Glasovih svetov. V tem kontekstu smo pred mikrofonom gostili politologinjo, predavateljico na Fakulteti za družbene vede Univerze v Ljubljani, dr. Danico Fink Hafner, ki prav te dni čaka na izid Britanske demokracije, svoje nove knjige, študije, ki govori, kakor pove že njen naslov, natanko o političnem sistemu, ki je v veljavi na Otoku. Oddajo je pripravil Goran Dekleva. foto: Westminstrska palača, poslopje britanskega parlamenta v Londonu (luxstorm/Pixabay)

Bergen har sin Bryggen hvor det hanseatiske kontor holdt til. London hadde sitt hanseatiske kontor. De tyske kjøpmennene holdt til området ved Cannon street station og Steelyard ved Themsens bredd. «Hansakontoret i London var viktig. Det var aller mest bomullstøy det gikk i her, forteller professor i historie, Geir Atle Ersland. Han arbeider ved Universitetet i Bergen. Den store brannen i 1666 ødela stort sett all bebyggelse fra middelalderen, men Ersland rekonstruerer hanseatenes område for oss. De tyske kjøpmennene arbeidet uten noen form for trøbbel med britene. De gjorde det godt. Så godt at de kunne betale den berømte tyske maleren Hans Holbein til å portrettere seg. Han hadde portrettert Henrik VIII. I National Portrait Gallery er det en egen Hans Holbein-avdeling. Der finner vi et flott portrett av den dansk-norske prinsesse Kristine. Portrettet var ment til nettopp Henrik VII fordi han ønsket å gifte deg med henne. Slik gikk det ikke. Museum of London gir en god oversikt over metropolens historie. Med egen avdeling for tiden da romerne hadde makten for snart to tusen år siden. Og en middelalder-avdeling hvor hanseatisk keramikk er utstilt. Keramikk funnet der hanseatene hold til. Vil en se det hanseatiske området på distanse, så er det lurt å begi seg over på den andre siden av Themsen og opp i toppetasjen på Tate modern. Utenfor restauranten der er det et fantastisk utsyn i alle retninger.

Han är mest känd för att han hade sex olika fruar. Men hur gick det till när 1500-talets mesta maktgalning bytte damer som strumpor och råkade reformera hela engelska kyrkan på köpet? I Historierummet i Barnradion hör du dramatiserade berättelser om kända historiska personer. Programmen passa för barn mellan 9-13 år. MEDVERKANDE Skådespelare: Martin Engborg, Jonas Jonnerby, Segal Mohamed Berättare: Love Kahnlund Manus och ljud: Martin Engborg Producent och regi: Tove Palén Exekutiv producent: Linda Belanner, Barnradion Illustrationer: Charlotte Heyman

Kultūrinių renginių ciklas „Budos Vilniuje“.Dienraščių kultūros puslapių apžvalga.Kultūros komentaras: apie tai, kas garantuoja Vilniaus profilio stabilumą, o kas mieste greičiausiai keičiasi (parengė Ernestas Parulskis). Pokalbis apie moteris fotografijoje.„Klasikos enciklopedija“ – apie Henriką VIII.

Kultūrinių renginių ciklas „Budos Vilniuje“.Dienraščių kultūros puslapių apžvalga.Kultūros komentaras: apie tai, kas garantuoja Vilniaus profilio stabilumą, o kas mieste greičiausiai keičiasi (parengė Ernestas Parulskis). Pokalbis apie moteris fotografijoje.„Klasikos enciklopedija“ – apie Henriką VIII.

De sex fruarna är Henrik VIII:s stora källa till berömmelse. Men hur gick det till när 1500-talets mesta maktgalning bytte damer som strumpor och råkade reformera hela engelska kyrkan på köpet? I P3 Historia leder Cecilia Düringer lyssnarna genom världshistoriens vindlande berättelser. Vid sin sida har hon skådespelaren Pablo Leiva Wenger som förhöjer dramatiken med scener ur historien. Varje avsnitt handlar om ett historiskt skeende, med en historisk person i fokus. Vill du veta mer om Henrik VIII och hans fruar så kan du läsa Karen Lindsey Drottning för ett tag - Henrik VIIIs sex hustrur, Antonia Fraser The Tudors och Alison Weir The six wives of Henry VIII. Det är några av de böcker legat till grund för det här avsnittet. Redaktionen för detta avsnitt består av: Cecilia Düringer - programledare & researcher Pablo Leiva Wenger - scenuppläsare Nils Svennem Lundberg - slutmix Tove Palén - producent Idéhistorikern och författaren Karin Tegenborg Falkdalen intervjuas P3 Historia görs av produktionsbolaget Munck.

I decennier har den stått där och skrämt och fascinerat, Henrik VIIIs tornerspelrustning i blankt stål i sin monter på Towern i London. Sönder, infekterad, förvirrad. Ett axelsstycke på vänster sida höjer sig som en våg, där för att stoppa motståndarens lans. Också hjälmen har en lite ås av högst upp. För att varje riktat hugg ska glida av. Allt är konstruerat för att stöta bort, skydda trycka undan. Längst ner ett par oxmuleskor, som bottnade hovar nästan. Men smyger man runt till baksidan är kungens lår inte skyddade. Sönder, infekterad, förvirrad Henrik den VIII använde troligen aldrig den här rustningen. Han var 49 år gammal. Fet. Han hade ett sår på benet som livläkaren höll öppet genom att strö guld i det. Han var psykiskt skör och livsfarlig. Han hade fallit från en häst och led möjligen av hjärnskador eller hormonrubbningar eller allt på en gång. Han hade redan mördat flera hustrur, gav kontraorder på eftermiddagen till de order han gett på morgonen. Och ändå. Byggdes detta sköldpaddsskal av gudomlighet att spänna på feta värkande ben med remmar. Varför? Jenny Telemanjenny.teleman@sr.se

I decennier har den stått där och skrämt och fascinerat, Henrik VIIIs tornerspelrustning i blankt stål i sin monter på Towern i London. Sönder, infekterad, förvirrad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett axelsstycke på vänster sida höjer sig som en våg, där för att stoppa motståndarens lans. Också hjälmen har en lite ås av högst upp. För att varje riktat hugg ska glida av. Allt är konstruerat för att stöta bort, skydda trycka undan. Längst ner ett par oxmuleskor, som bottnade hovar nästan. Men smyger man runt till baksidan är kungens lår inte skyddade. Sönder, infekterad, förvirrad Henrik den VIII använde troligen aldrig den här rustningen. Han var 49 år gammal. Fet. Han hade ett sår på benet som livläkaren höll öppet genom att strö guld i det. Han var psykiskt skör och livsfarlig. Han hade fallit från en häst och led möjligen av hjärnskador eller hormonrubbningar eller allt på en gång. Han hade redan mördat flera hustrur, gav kontraorder på eftermiddagen till de order han gett på morgonen. Och ändå. Byggdes detta sköldpaddsskal av gudomlighet att spänna på feta värkande ben med remmar. Varför? Jenny Telemanjenny.teleman@sr.se

I decennier har den stått där och skrämt och fascinerat, Henrik VIIIs tornerspelrustning i blankt stål i sin monter på Towern i London. En hård tung dräkt av makt på en trasig sjuk konungakropp. Ett axelsstycke på vänster sida höjer sig som en våg, där för att stoppa motståndarens lans. Också hjälmen har en lite ås av högst upp. För att varje riktat hugg ska glida av. Allt är konstruerat för att stöta bort, skydda trycka undan. Längst ner ett par oxmuleskor, som bottnade hovar nästan. Men smyger man runt till baksidan är kungens lår inte skyddade. Sönder, infekterad, förvirrad Henrik den VIII använde troligen aldrig den här rustningen. Han var 49 år gammal. Fet. Han hade ett sår på benet som livläkaren höll öppet genom att strö guld i det. Han var psykiskt skör och livsfarlig. Han hade fallit från en häst och led möjligen av hjärnskador eller hormonrubbningar eller allt på en gång. Han hade redan mördat flera hustrur, gav kontraorder på eftermiddagen till de order han gett på morgonen. Sönder, infekterad, förvirrad Och ändå. Byggdes detta sköldpaddsskal av gudomlighet att spänna på feta värkande ben med remmar. Varför? Jenny Teleman jenny.teleman@sr.se

Från Henrik VIII till Linda Bengtzing. Dilan och Moa tar oss igenom fuckboysens blodiga och skönsjungande historia.

Vad är det som gör att vi bryr oss om en romanperson? Som gör den lika verklig som den vi äter frukost med? Vilka trick använder författaren för att skapa liv ur bokstäverna? Den amerikanske författaren Richard Ford bjuder på en unik inblick i hans litterära verktygslåda. Och hur kan det komma sig att Agatha Christies romanfigur Hercule Poirot fortfarande lever i nya böcker trots att författaren är död? Svaret är: Sophie Hannah, som fått Christie-familjens välsignelse att skapa nya fall för den mustaschprydde detektiven. Hör Sophie Hannah själv, om hur hon ser på sitt uppdrag som förvaltare av en superhjälte. Sen finns det ju historiska, bevisligen en gång levande personer, vars livsöde i efterhand verkar så osannolikt att det kunde varit påhittat. Den engelske kungen Henrik VIII är en sådan: Maktfullkomlig, gift sex gånger, en lyxlirare från 1500-talet. Och - "en fond av blod och guld" i Ulf Karl Olov Nilssons nya bok Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek. Vår reporter Jenny Teleman fick en pratstund med författaren. Ljudmila Ulitskaja är en skarp kritiker av Putin och det ryska politiska systemet. Hon är samtidigt en av Rysslands mest älskade och lästa författare. Fredrik Wadström har träffat henne, för Lundströms räkning. Och så avslutar vi vår serie Rader från förr som prickar nuet. Tack och bra jobbat, alla lyssnare som skickat in mängder av bidrag.

Vad är det som gör att vi bryr oss om en romanperson? Som gör den lika verklig som den vi äter frukost med? Vilka trick använder författaren för att skapa liv ur bokstäverna? Den amerikanske författaren Richard Ford bjuder på en unik inblick i hans litterära verktygslåda. Och hur kan det komma sig att Agatha Christies romanfigur Hercule Poirot fortfarande lever i nya böcker trots att författaren är död? Svaret är: Sophie Hannah, som fått Christie-familjens välsignelse att skapa nya fall för den mustaschprydde detektiven. Hör Sophie Hannah själv, om hur hon ser på sitt uppdrag som förvaltare av en superhjälte. Sen finns det ju historiska, bevisligen en gång levande personer, vars livsöde i efterhand verkar så osannolikt att det kunde varit påhittat. Den engelske kungen Henrik VIII är en sådan: Maktfullkomlig, gift sex gånger, en lyxlirare från 1500-talet. Och - "en fond av blod och guld" i Ulf Karl Olov Nilssons nya bok Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek. Vår reporter Jenny Teleman fick en pratstund med författaren. Ljudmila Ulitskaja är en skarp kritiker av Putin och det ryska politiska systemet. Hon är samtidigt en av Rysslands mest älskade och lästa författare. Fredrik Wadström har träffat henne, för Lundströms räkning. Och så avslutar vi vår serie Rader från förr som prickar nuet. Tack och bra jobbat, alla lyssnare som skickat in mängder av bidrag.

Herman Lindqvist berättar om Englands kung Henrik VIII och hans stormiga liv

I dagens sending 23.03.2010 pratet vi om Henrik VIII , tamponger, gynekologen, gasspedaler, stress og mye annet spennende.