Podcasts about spegeln

Vi snackar John Hughes 80-talsklassiker och diskuterar hur den kom till, hur den håller idag och vem som egentligen var med i the Brat Pack. Dessutom berättar Henrik om sin resa till Toronto och vad han köpt för filmer där, Karsten berättar om sitt nya Stephen King-intresse och det blir också lite prat om Tv-serier som “Agatha all along”, “Star Wars: The Acolyte”, “Mr McMahon” och “Only Murders in the Building”. Och så blir det en ny del i vår programpunkt Närbild: Tarkovsky där vi går igenom mästerregissörens fullständiga filmografi. Denna gång pratar vi om den abstrakta “Spegeln” (1975). Bli Patreon: patreon.com/Movieboxpod Vi som gör podden heter Karsten Karlsson och Henrik Harej. PROGRAMPUNKTER: 00:00:00 Intro om Henriks Toronto-resa 00:13:47 Om Stephen King-filmatiseringar och olika Tv-serier 00:32:52 Närbild: Tarkovskij 00:38:01 The Breakfast Club Kontakta oss gärna på: movieboxpod@gmail.com

Sverige har inte tagit någon olympisk medalj i boxning sedan år 1988. Det hoppas 24-årige Nebil Ibrahim råda bot på. I P4 Extra gästen berättar Ibrahim om uppladdningen, karriärs----målen och resan som började redan som sjuåring och har tagit honom hela vägen till de olympiska arenorna i Paris. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Spegeln är en plats för våra drömmar och för att lära oss se oss själva med andras ögon. Författaren Ann Lagerhammar blickar in i sanningssägaren som även kan vara ett fönster ut mot världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det finns fem speglar i mitt hem. En kvinna möter mig där, i speglarna, flera gånger varje dag. Ofta kastar hon bara en snabb blick när hon går förbi, ibland stannar hon till och ler, prövande, eller så lutar hon sig helt nära och granskar sitt ansikte. Hon är varken gammal eller ung, men hon bär tydliga ålderstecken. Det är ofta dem hon granskar när hon stannar till. För att kritiskt syna det hon redan vet finns där, eller för att kontrollera om det har kommit något nytt. Hon drar handen över huden, skrapar med nageln, kniper om skinnet. Ibland ser hon ut som en ung flicka, ibland ser hon så gammal ut att hon framstår som någon annan.Så en morgon, helt nyligen, i spegeln i badrummet. Jag tvättade händerna framåtlutad över handfatet. När jag lyfte blicken ryste jag helt oväntat till vid åsynen av mitt ansikte. I det från sidan kommande ljuset var huden så tunn att kraniet lyste igenom. Och när jag mötte min blick grep en skräck tag i mig av det slag som kan gripa tag när man vaknar i vargtimmen utan dagens alla skyddsmekanismer. Det var som om jag, eller ett annat jag, tittade ut från ett långt avstånd, bortom livet. Det varade bara i några sekunder, sedan drog jag ett djupt andetag, och den där isande klarheten var borta.Vad är det vi ser när vi ser oss i en spegel? På ett plan ser vi förstås vår spegelbild, en skenbild som vi, eller vår hjärna, uppfattar som en bild inuti spegeln. En, beroende på ljusförhållandena och spegelns yta, någorlunda naturtrogen avbildning av vår fysiska kropp, färgad och formad av ljus och skuggor, avstånd och perspektiv.Men spegeln är inte bara ett tunt lager aluminium struket på en glasskiva för optimal optisk spegling. Spegeln är en bärare av upplevelser och minnen, en plats för tankar och drömmar. Den bistår oss villigt i att lokalisera ett gruskorn i ögat, eller en persiljeflaga mellan tänderna, men lika ofta är den en obarmhärtig sanningssägare som blottlägger tidens gång eller våra allra fulaste sidor.I romanen Äcklet från 1938 låter Jean-Paul Sartre sin huvudperson Antoine Roquentin granska sig i en spegel och fundera över sin oförmåga att förstå sitt eget ansikte. Han tycker att andras ansikten har en mening, men när han betraktar sig själv i spegeln upplever han att det han ser ligger vid gränsen till växtvärlden, i nivå med polyperna. Ett blaskigt hull sväller fritt ut och skälver, ett vitt fjun löper nedför kinderna, ögonen liknar fiskfjäll. Han säger sig uppleva sitt ansikte på samma sätt som han upplever sin kropp, genom, som han säger, ”en dov och organisk sensation”.Jag avundas honom först denna förmåga att så sakligt betrakta sig själv, men när han har resonerat klart ändrar jag mig eftersom han drar slutsatsen att hans oförmåga att förstå sitt ansikte beror på att han är ensam. ”Människor som umgås med andra”, säger han, ”har lärt sig att se sig själva i speglar på samma sätt som deras vänner ser dem.” Han har inga vänner och därför upplever han sin kropp i spegeln som bara en kropp. En kropp som med hans ord är ”naturen utan människor”.För de allra flesta är kroppen naturen med människor. Att leva bland människor är att leva med medvetenheten om att bli betraktad, kanske på något sätt definierad, kommenterad, bedömd.I Äcklet, liksom i flera andra av sina verk, använder Sartre spegeln som en symbol för den andres blick. När Roquentin är på väg att förlora sig i en känsla av äckel och överflödighet i en meningslös tillvaro söker han sig till spegeln i hopp om att där hitta en balanserande kraft. Men spegeln är inte till någon hjälp. Eftersom han inte har förmågan, eller kanske viljan, att se sig genom andra ser han i spegeln bara sitt fysiska ansikte återspeglat som en meningslös, organisk massa.Enligt den franske psykologen Jacques Lacan kan vi någonstans mellan 6 och 18 månaders ålder identifiera oss med vår spegelbild. Men det är enligt Lacan en inlärd identifikation, förmedlad till oss genom en utifrån kommande blick, ofta en förälder eller annan nära vuxen som håller upp oss inför spegeln och pekar och säger: Titta, det är du. På så sätt lär vi oss tidigt att uppfatta oss själva som ett objekt som kan ses utifrån. Och denna objektifiering lever vi sedan med under resten av våra liv, i den ständiga pendlingen mellan det inre jaget och det yttre.Min dag börjar ofta med en stund framför badrumsspegeln. Med borstar och färger målar jag fram det jag som jag vill vara när jag lämnar hemmet och träder ut i världen. Det är en rutin så integrerad i min vardag att jag inte kan tänka mig ett liv utan speglar. Hur hade jag ens föreställt mig mitt ansikte om jag aldrig hade sett det speglat?I slutet av 1960-talet filmade antropologen Edmund Carpenter biamifolket, som levde isolerade från yttervärlden på Papua Nya Guinea, när de för första gången såg sig i en spegel. ”Efter en första reaktion”, skrev Carpenter några år senare, ”då de med förfäran täckte sina munnar och duckade som inför ett slag, stod de som förstenade och stirrade på sin spegelbild.” Men deras förfäran varade inte länge. Inom loppet av några dagar noterade Carpenter att byborna ägnade sig åt spegeln och sin bild i spegeln med samma självklarhet som en som har speglat sig i hela sitt liv.Den moderna människan kritiseras ofta för sin individualism och i den utvecklingen har spegeln onekligen spelat en viktig roll. I boken Inne i spegelsalen tecknar Liv Strömquist en bild av den moderna människans upptagenhet av sitt eget och inte minst andras utseende, en upptagenhet som gränsar till en besatthet av att fotografera och exponera sig i vår tids speglar, sociala medier. Det är en starkt narcissistisk bild av vår tid som Strömquist målar upp, men samtidigt finns där genomgående ett stråk av något annat, något grundläggande mänskligt.Så vad var det jag såg i badrumsspegeln den där morgonen när jag i en svindlande sekund av klarhet kände olust och skräck? Var det den existentiella, sartreanska insikten om alltings meningslöshet som grep tag i mig? Eller var det en mer timlig upplevelse där jag såg mitt ansikte speglat och samtidigt mina tidigare ansikten, och mina kommande? Kanske var det mitt åldrande ansikte i en kultur som hyllar ungdomen, men också min åldrande kropp i en tid så fylld av oro att man måste vara stark för att uthärda.Där jag nu sitter och skriver, sent på kvällen, vänd mot ett fönster, ser jag mitt ansikte speglat i fönsterglaset, lätt upplyst av det blåvita ljuset från datorn, och genom min spegling ser jag samtidigt världen där utanför. Vi speglar inte bara oss själva i spegelsalen utan vi utvecklar samtidigt en medvetenhet om oss själva och vår relation till andra. På så sätt kan spegeln fungera som bara en speglande yta, men den kan också tjäna som ett fönster ut mot världen.Ann Lagerhammarförfattare

Vi gästas av Fredy Samuel Lundh (artistnamn Fredy Clue), bakom den könsneutrala folkdräkten Bäckadräkten, hör en av arrangörerna, Daniel Lundquist, berätta om BUFF, recenserar teaterföreställningen Andrea och jag och tipsar om 8:e mars-händelser. Filmer i BUFF-programmet 2024 med HBTQI-kopplingar: Lyssna på mig! (Norge) Panora 9 mars 19.15 Panora 12 mars 12.20 Homecoming (Frankrike) Spegeln 11 mars kl 21.00 Panora 14 mars 9.40 How to Have Sex (Storbritannien) 11 mars Nordisk film Bio 9.45 Heartless (Brasilien) Panora 12 mars kl 21.00 Nordisk Film Bio 14 mars 9.45 Jonja (Tyskland) Panora 12 mars 17.00 Filmstaden 13 mars 12.20 The Lost Boys (Belgien/Frankrike) Spegeln 13 mars kl 21.00 Filmstaden 14 mars kl 13.00 We Were Dangerous (Nya Zeeland) 13 mars Panora 12.20 14 mars Filmstaden 12.20 Paradiset brinner (Sverige) 13 mars Spegeln 17.30 14 mars Filmstaden 9.20 Och dessutom på den separata Dövfilmfestivalen: Until Rainbow Dawn Followed (Japan) Lördag 9/3 18:00 på Panora Talat språk: Japanska, Japanskt teckenspråk. Undertexter: Svenska. Hana och Ayumi, två döva kvinnor, möter varandra via en teckenspråksgrupp. Hana har inte dejtat kvinnor tidigare, men det är något med Ayumi som fascinerar henne. Kortfilmer Spelregler 11 mars 13.00 Panora 12 mars 9.00 Filmstaden Low Tide Panora 11 mars 10.20 Kortfilmer med spanskt tal Unless We Dance Panora 11 mars 10.20 Kortfilmer med spanskt tal Death to the Bikini! 12 mars 13.10 Panora 13 mars 9.20 Panora Felt Cute 12 mars 13.10 Panora Piece by Piece Panora 15 mars 10.30 Identitet och frihet Länk till nyhet om att Hadrianus mur är en symbol för HBTQIA+ historia: https://www.english-heritage.org.uk/visit/inspire-me/7-sites-linked-to-englands-queer-history/ Musik i programmet: Anyone who knows what love is - Irma Thomas Kärleksvisa - Fredy Clue, Mårten Hillbom Are chips vegetables - Jakwob Creep - Radiohead Scared of Heights - Hera Björk Ana Dami Falastini - Mohammed Assaf

Årets sista avsnitt av Gentelligentpodden kommer till dig LIVE från Spegeln i Malmö! Vi tar oss an "The Clash of the Generations" med våra två exceptionella gäster: företagsledaren Hélène Barnekow och karriärförändraren Apollonia San Contreras. Vad händer när olika generationer möts på arbetsplatsen? Vilka dörrar måste ledare öppna för att forma en framtid som inkluderar och inspirerar kommande generationer? Vi bjuder in dig till en livlig diskussion där vi bla ställer oss frågan ”Vem är inte i rummet?” och kastar ljus över ledarskapets roll i att skapa en plattform för kommande generationer. Missa inte detta avsnitt fyllt med insikter och inspiration från två framstående ledare som formar framtidens arbetsplatser. God lyssning och på återseende 2024!

Det här är den andra delen av Johannas och Rickards berättelse. Om att lida så kraftigt av tankar och oro kring sitt utseende, att vardagen påverkas. I avsnittet hör vi också Daniel Rautio, psykolog på forsknings och utvecklingscentrum inom Barn och ungdomspsykiatrin i Stockholm. Han är även doktorand vid Karolinska institutet.

De flesta människor har tankar och känslor om sitt egna utseende genom livets gång. Men när man inte klarar av vardagen på grund av att sitt utseende ger oro eller ångest, kan det handla om en psykologisk sjukdom: dysmorfofobi, eller body dysmorphic disorder - BDD. I de två kommande avsnitten möter vi Johanna och Rickard som berättar om sina liv med sjukdomen. Och så hör vi Daniel Rautio, psykolog på forsknings och utvecklingscentrum inom Barn och ungdomspsykiatrin i Stockholm. Han är även doktorand vid Karolinska institutet.

I Familjerådet går vi igenom saker som folk låtsas att dom gillar och Morronzoo gänget firar köttbullens dag med en tävling!

Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Studio Allsvenskan är med er varje dag hela sommaren.I dagens avsnitt snackar Hugo och Birro om stormmolnen över IFK Göteborg. Hur högt ringer egentligen Superettans klockor för detta Blåvitt? Vad är det som händer? Vad är det som INTE händer? Nu är det dags för Blåvitt att på allvar ställa sig framför spegeln och låta allting hänga ut. Vad gör man åt självbilden? Hur är det ens möjligt att inför matchen höra om hur de tränat anfallsspel och sedan knappt skapa en enda målchans.Vi hyllar dock IFK Göteborgs supportrar, både kort och långsida, och sedan briljerar Hugo med sin spaning om Varberg. Vad är det som hänt där egentligen? Plötsligt spelar man en helt annan slags fotboll och gör det dessutom synnerligen framgångsrikt.Vi tar er också genom allt som hände i Norrköping med utvisning och ett HBK som nu är ett lag för den övre halvan. Hur många trodde det i våras? Och varför har Norrköping egentligen slutat vinna matcher?Vi tar också ut omgångens elva och förvirrar in oss i en mörk gränd när det plötsligt handlar om Eurovision i några minuter.Varje dag, ett nytt avsnitt, hela sommaren.Studio Allsvenskan är gratis för alla överallt.Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vilgot ser något titta fram ur spegeln i sitt badrum. Han undersöker det djupare och plötsligt är han på en väldigt oväntad och märklig plats.

Årets Barn- och ungdomsfilmfestival (BUFF) inleds på lördag, och pågår till den 17/3. Vi får höra Daniel Lundquist, en av personerna bakom festivalen. Och vi har varit på teater: "Otherness" på Studion och "Rädslan urholkar själen" på Intiman, pågår till den 1/4. Filmer med hbtq-innehåll på BUFF: Blomster, Sverige (lörd 11/3 kl 16.15, torsd 16/3 kl 14,45 Panora) Bubble, Finland (månd 13/3 kl 9, Filmstaden och tisd 14/3 kl 14.30, Panora) Bitter sweet rain, Brasilien (onsd 15/3 kl 9,15 Filmstaden och torsd 16/3 kl 12,15 Panora) You can live forever, Kanada, (månd 13/3 kl 12,30 Filmstaden och tisd 14/3 kl 12,15 Panora) Girl Picture, Finland, (tisd kl 20,45 Spegeln och onsd kl 11,15 Panora) Wolf and dog, Fr-Portugal/Azorerna, (tisd 18,15 Spegeln och torsd 12,30 Panora) Sublime, Argentina, (tisd kl 18.30 på Spegeln, onsd kl 9.15 på Panora) Kortfilmspaket: • Relationer och samtycke, fred morgon på Panora • Kärlek och frihet, också fredag morgon, direkt efter, också Panora. Musik under programmet: Talkin' Bout a Revolution - Tracy Chapman Främling - Carola Salt - Kristina Issa Bittersweet Symphony - Gamper & Dadoni Same love - Macklemore Det bästa vi har - Moln

Röster från skolvärlden hävdar att de personliga påhoppen på lärare blir vanligare och också allt grövre. Engagerade föräldrar är samtidigt livsviktiga för skolan - så hur besvärlig får man och ska man vara som förälder? Hur undviker vi att få skidorna i kors så att hem och skola istället stödjer varandra? I Slaget efter tolv på torsdag möts rektor Nicke Wulff från Cygnaeus skola i Åbo, Malin Eriksson som är överinspektör på regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet och verksamhetsledare Micaela Romantschuk från Hem och Skola. Maria Nylund leder ordet. E-post: slaget@yle.fi

Vi ser allt fler trasiga svenskar som helt har tappat förmågan till ett långsiktigt tänkande. Idag var det tre ortenriddare som slog sönder grannskapets bilar, men om inget görs så kommer det ju tio stycken imorgon och kastar sönder alla deras fönsterrutor också. Men egoisten tänker inte "grannskapets" bilar, eller "allas" fönsterrutor. Han ser bara sin bil och sin ruta, och bryr sig bara om att här och nu få pengar till att laga det som blev förstört just idag. Men imorgon då? Det, tänker inte svensken på när han står där och stirrar sig i spegeln som en dum åsna. Missa inte det här programmet!DU SOM LYSSNAR BESTÄMMER HUR LÄNGE SVERIGE FÅR VECKANS VERKLIGHETSCHECK - 1500 KR SAKNAS TILL MÅLET PÅ 2500 KRONOR INNAN DEN 31 AUGUSTI:Swish: 073 846 37 64Meddelande: GåvaAugusti är här! Det är lördagen den 6:e, och gästerna snackar om detta:* Egoisten stirrar i spegeln när området vandaliseras.* Dagens förväntningar på hur unga "ska" vara: Ung flicka är allergisk och kan inte bli vegetarian - Men SKA bli det ändå!* Damerna byter ut: "Envis som en stubbe," till "Envis som en invandrare."* En manshatande man är född.* Ligger det samma tankar bakom busvisslingar, oavsett vilka det kommer ifrån?* Kastar det långa äktenskapet i soporna, för nu är hon "bi-nyfiken."* För och nackdelar med att leva sitt liv i nuet.MEDVERKANDE:Programledare: Lelle Johansson.Gäster: Johan Widén & Elisabeth EngmanVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:MAMMA VÅLDTAGEN - RESTE SEN TILL VÅLDTÄKTSMANNEN MED SONENhttps://www.spreaker.com/user/verklighetschecken/mamma-vaaldtagen-reste-sen-till-vaaldtaeAlla program:https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenNÄSTA NYA PROGRAM:LÖRDAGEN DEN 13 AUGUSTI, 2022Du hittar även Verklighetschecken här:PODDTOPPEN:https://poddtoppen.se/podcast/1516623687/verklighetscheckenSPOTIFY:https://open.spotify.com/show/3Lvy0LS8zfffv7ad60LwqoiTUNES:https://podcasts.apple.com/us/podcast/verklighetschecken/id1516623687?uo=4VECKANS TIPSMånegarm - Stridsgalten https://www.youtube.com/watch?v=UW_cCYI2esEJOHANBad Cranizess med D.A.D.https://open.spotify.com/track/7J0or3SaqruGcPxihtqmEq?si=23be1599564f4fbbELISABETHWill Huntinghttps://www.imdb.com/title/tt0119217/

Favorit i reprisDysmorfofobi eller BDD, som det också kallas, innebär att den drabbade är överdrivet upptagen av något i sitt utseende som hen upplever som fult eller motbjudande.Varför blir det så? Vilka symptom uppenbarar sig? Och vad kan man göra åt det?Wikipedia säger sitt om Dysmorfofobi. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sidekick: Maria Wasström. Nu sås korn och havre. Erdoğan hostar till om Fin och Sve i Nato. Niinistös klarspråk. De eviga vännerna Finland och Storbritannien i krig 1941. Nya världens äldsta bloggare. Varför snackar vi inte i telefon längre? Krasse i månstoft. Lök istället för matberedare. Eurovisionen och Ukrainas sannolika seger.

Under tre veckor var centrala Ottawa i Kanada en avspärrad stad, då den så kallade Frihetskaravanen av långtradare blockerade hela innerstan i protest mot vaccinpassen. Mikael Brunila besökte aktionen och gästar nu Apans anatomi. De senaste åren har högerns sociala protester kommit att kopiera vänsterns, som en mörk spegel. Många sociala revolter rör sig i en gråzon, samlar en brokig skara där radikaler och reaktionärer finns i samma manifestationer. Hur kan man förhålla sig till sådana gråzonrörelser, som Gula västarna, protesterna mot vaccinpass, läktarprotester mot villkorstrappan eller antikrigsmanifestationer. Vända dem ryggen, engagera sig i dem för att ta kampen om dem eller finns det andra sätt att använda tillfället sådana motstridiga massaktioner öppnar? Läs mer: CrimethInc: Ill Winds from Ottawa https://sv.crimethinc.com/2022/02/14/ill-winds-from-ottawa-thinking-through-the-threats-and-opportunities-as-a-far-right-initiative-gains-momentum Wu ming: Conspiracy and Social Struggle https://illwill.com/conspiracy-and-social-struggle Sergio Bologna: We can't leave the idea of freedom to the far right https://www.angryworkers.org/2021/12/10/we-cant-leave-the-idea-of-freedom-to-the-far-right-sergio-bologna-on-the-green-pass/ Sergio Bologna: On the category of paternalism and the ‘No Green Pass' protests in Trieste https://www.angryworkers.org/2022/01/01/on-the-category-of-paternalism-and-the-no-green-pass-protests-in-trieste-sergio-bologna/ The Invisible Committee: Communiqué N° 0 https://illwill.com/communique-n-0 Jacobin: Canada's “Freedom Convoy” Is a Front for a Right-Wing, Anti-Worker Agenda https://jacobinmag.com/2022/02/canada-freedom-convoy-conservative-right-wing-anti-worker-anti-vaccine Conspirituality: The Convoy is an Occupation https://podcasts.apple.com/us/podcast/90-the-convoy-is-an-occupation-w-elizabeth-simons/id1515827446?i=1000550734922 Qanon anonymous: Truck Yeah, Canada https://soundcloud.com/qanonanonymous/episode-179-truck-yeah-canada-feat-dan-boeckner It could happen here: Freedom Convoy - Part I + II https://podcasts.apple.com/my/podcast/canadian-freedom-convoy-part-1-origins-of-the-occupation/id1449762156?i=100 https://podcasts.apple.com/my/podcast/canadian-freedom-convoy-part-2-border-blockades-political/id1449762156?i=1000551238195 0551120305

Vi är halvvägs genom Berlins filmfestival vår utsände reporter Lisa Bergström har träffat bland andra skådespelaren Emma Thompson och regissören Jöns Jönsson, båda aktuella på festivalen. BILDER FRÅN EN VARDAG UNDER HOTET AV KRIG I en serie bilder på konstmuseet MoMas hemsida tecknar den ukrainska konstnären Anna Sarvira direkt från en vardag i ett Kiev som just nu befinner sig på randen till konflikt. P1 Kultur ringde upp henne för att prata om att leva och verka som konstnär under krigets skugga.EN ABSTRAKT 1900-TALS KLASSIKER En abstrakt pionjär. Konstnären Sonia Delaunay är en föregångare i den abstrakta konsten strax efter förra sekelskiftet och blev tongivande både inom konst och design. Just nu visas hon på Louisiana utanför Köpenhamn. P1 Kultur har varit där. BOK OMSLAG FÖRVILLANDE LIKA Inom vissa bokgenrer har tydliga stilar vuxit fram på omslagen för att signalera vad det är för bok som ryms innanför pärmarna ibland så tydliga att bokomslagen blir förvillande lika. P1 Kultur undersöker varför bokomslag ser ut som de gör. ESSÄ: JERICHAUS MÄSTERVERK ÄR ALLTID ALLDELES NYTTDen danske konstnären Jens Adolf Jerichau nådde svindlande höjder tidigt i sitt korta liv. Konstkritikern Pontus Kyander berättar i dagens essä om en målning som är omöjlig att göra sig fri från.Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Eskil Krogh Larsson

Tillsammans med er radioagenter närmar sig Ylva nu en lösning. 9-åriga Hilda från Nacka löser veckans gåtor och ger Ylva tips på hur hon ska luska ut om läppstiftsmeddelandet i hissen är från chefen. Här kommer veckans nya gåtor att klura på: Ord 1: Inte stänga Ord 2: Bär man packningen i på semester. Rapportera in svaret på Mysteriefredags telefonsvarare, ring 08-7842929. Eller skicka in ditt svar här på hemsidan. Nästa Mysteriefredag är 5 november.  

Spegeln i vattnet

Rapartisten Fatima Jelassi slog igenom 2019 och utsågs till Framtidens artist på P3 Guld-galan. För P4 Extras programledare Ylva Lilja berättar hon om sin uppväxt som maskrosbarn och med en missbrukande mamma, hur den perfekta dagen ser ut och varför hon pratar med sig själv i spegeln.

Dysmorfofobi eller BDD, som det också kallas, innebär att den drabbade är överdrivet upptagen av något i sitt utseende som hen upplever som fult eller motbjudande.Varför blir det så? Vilka symptom uppenbarar sig? Och vad kan man göra åt det?Wikipedia säger sitt om Dysmorfofobi. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Varför älskar vi djur som hundar och katter? Sam­tidigt som vi dödar och äter djur som grisar och kor? De flesta icke-vegetarianer har förmodligen sällan ens reflekterat över frågan. Att äta kött av vissa djur har varit och är så självklart i vår kultur att de som gör det hittills inte har behövt legitimera sin verksamhet. De har inte heller­ haft vare sig namn eller ideologi. Fram till nu, vill säga. I sitt pionjärverk Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor undersöker Melanie Joy just denna normerande grupp, karnister, vars ideologi hon ­kallar karnism. Detta synliggörande av förtryckets bärare och strukturer ser hon som ett första steg till medvetenhet och frigörelse. Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor är skriven av Melanie Joy och svensk översättning av Elisabeth Helms är utgiven på Karneval Förlag 2014. Denna ljudbok är inspelad 2019-2020. Inläst av Markus Tufvesson.  Inläsningen av denna ljudbok har gjorts ideellt och utan vinstsyfte. Projektet Ljud för djuren har läst in denna ljudbok för att öka kunskapen och reflektion om vår relation till djur och kött. Organisationen Beyond Carnism arbetar med att skapa ett bättre samhälle för djuren. Om du vill veta mer och engagera dig i bokens frågor kan du besöka föreningens hemsida http://carnism.org Ljudboken har gjorts med tillstånd från förlag, författare och översättare.

Varför älskar vi djur som hundar och katter? Sam­tidigt som vi dödar och äter djur som grisar och kor? De flesta icke-vegetarianer har förmodligen sällan ens reflekterat över frågan. Att äta kött av vissa djur har varit och är så självklart i vår kultur att de som gör det hittills inte har behövt legitimera sin verksamhet. De har inte heller­ haft vare sig namn eller ideologi. Fram till nu, vill säga. I sitt pionjärverk Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor undersöker Melanie Joy just denna normerande grupp, karnister, vars ideologi hon ­kallar karnism. Detta synliggörande av förtryckets bärare och strukturer ser hon som ett första steg till medvetenhet och frigörelse. Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor är skriven av Melanie Joy och svensk översättning av Elisabeth Helms är utgiven på Karneval Förlag 2014. Denna ljudbok är inspelad 2019-2020. Inläst av Markus Tufvesson.  Inläsningen av denna ljudbok har gjorts ideellt och utan vinstsyfte. Projektet Ljud för djuren har läst in denna ljudbok för att öka kunskapen och reflektion om vår relation till djur och kött. Organisationen Beyond Carnism arbetar med att skapa ett bättre samhälle för djuren. Om du vill veta mer och engagera dig i bokens frågor kan du besöka föreningens hemsida http://carnism.org Ljudboken har gjorts med tillstånd från förlag, författare och översättare.

Vi har läst tredje och sista delen i brittiska Hilary Mantels historiska romansvit om Henrik VIII:s högra hand. "Spegeln och ljuset" börjar där den förra romanen slutade, på drottning Anne Boleyns avrättningsplats, och utspelar sig under politikern Thomas Cromwells fyra sista år. Idag kommer den på svenska och P1 Kultur summerar en litterär prestation som belönats med två Bookerpris, fått massor av lyriska recensioner och legat till grund för en populär tv-serie. Har Hilary Mantel förändrat den historiska romanen för alltid? Är inte den avslutande delen lite långtråkig? Fick Thomas Cromwell vad han förtjänade? NY JOURNALISTIK I BELARUS Under gatuprotesterna i Belarus har inhemska kultur- och nöjessajter riktat om sin rapportering och blivit en viktig nyhetskälla för unga belarusier. Vi har talat med Iryna Vidanava, redaktör på en av dessa sajter, Citydog Minsk. MÅSTE GITT IGEN Snart är det dags att återuppta bekantskapen med Metti, den dagboksskrivande smågangstern från Jordbro som mötte publiken första gången 2017,  i långfilmen Måste Gitt. I "Måste Gitt - serien" får filmbranschen upp ögonen för hans historia, med komiska förvecklingar som följd. Regissörerna Ivica Zubak och Abbe Hassan kommer till P1 Kultur. Programledare: Roger Wilson Producent: Mårten Arndtzén

Det här är avsnitt 99 av Fotboll Sthlms podcast. Det är ett renodlat Hammarby-avsnitt där Mårthen Bergman och Oskar Månsson snackar senaste nytt om Bajen. ÄMNEN - Världsklasspelaren Tim Söderström - Abbe Khalilis genombrott?! - Kan Sher och Rodic behålla sina platser? - Hur påverkas Kacaniklic om/när Tankovic lämnar? Lyssna på podcasten i iTunes Podcast-tips: Ljugarbänken! Om allsvensk fotboll.

I detta avsnitt får vi följa Bellman och folk från olika nationaliteter när dom bland annat färdas på avlägsna äventyr! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

1a rad: Spegeln sa: Uppläsning: Nino Mick Diktsamling: "Tjugofemtusen kilometer nervtrådar", (Norstedts, 2018) MUSIK Jenny Scheinman: The Burro EXEKUTÖR Jenny Scheinman, violin, Adam Levy, gitarr, Greg Cohen, kontrabas

Susanne Gunnarsson - Sveriges främsta kanotist Ett av mina starkaste möten. Susanne är förutom en fantastisk atlet också en person med mycket mer att ge till alla som vill lyssna. Det här avsnittet kommer att beröra många - och vi ser att mental träning handlar om så mycket mer än bara prestation. Självförtroende. Självkänsla. Att kunna se sig själv i spegeln. Om att känna glädje. Tycka om sig själv.   

Fredliga och inkluderande samhällen: det låter ju fint och bra. Frågan, som Björn Petersson, Hanin Shakrah och Magdalena Bexell diskuterar, är vad dessa FN:s globala mål egentligen betyder? Agenda 2030 kallas FN:s sjutton globala mål för en hållbar framtid. Det vore ett under om alla verkligen kunde uppfyllas under de kommande tolv åren. Snart nog alla upptänkliga problem skulle bokstavligen vara ur världen. Filosofiska rummet koncentrerar sig på ett av dessa mål, det sextonde, som i sig rymmer många höga ambitioner: att främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, se till att alla har tillgång till rättvisa samt bygga upp effektiva och ansvarsskyldiga och inkluderande institutioner på alla nivåer. Stora ord väcker stora frågor: Blir världen bättre genom att sådana mål formuleras? Är det inte mest bara läpparnas bekännelse? Vad betyder de? Och om mänskligheten verkligen ska kunna förverkliga målen: Hur bör vi gå tillväga? Samtal inför publik på biograf Spegeln i Malmö, mellan Magdalena Bexell, Björn Petersson och Hanin Shakrah. Programledare än Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Veckans andakter hålls av Magdalena Erixon Devall som är befriad queer, fru, djurägare, mentalskötare, skådespelare, aktivist och komminister i Lessebo pastorat.   Det här med att bli sedd. Att bli lyssnad på till punkt. Det kan vara att bli sedd med ögon och lyssnad på med öron, men det kan också vara att ge barnet en spegel. Hade någon gett mej en spegel genom att låta mej höra berättelser från någon annan, med liknande erfarenheter, så hade jag kanske kunnat förstå, stava, genomleva mina tonår lite lättare. Magdalena Erixon Devall   Text Mark.5:35-43 Musik Embers - Tracey Chattaway Mirror, mirror - Lionessa   Producent Marianne Greip Sveriges Radio Kronoberg liv@sverigesradio.se

Ungdomarna har kommit till festen, och tillsammans med Adam har de via en Ouija-bräda fått kontakt med en ande som kallar sig Färjkarlen. Men varför hånglar Ethans flickvän Jaime med Sam? Och hur kommer Ethan reagera på detta?

Dread! Spelet där du drar klossar ur ett Jenga-torn för att utföra handlingar och sakta men säkert går mot döden! Detta är ett bonusavsnitt som vi spelade in förra sommaren ifall vi skulle behöva mer material innan Kristalltjuren. Men det behövde vi inte, så nu släpps det nu istället! Detta är dessutom Henks stora spelledardebut! Det blir ett lite extra speciellt scenario där vi spelar lite extra speciella karaktärer. Du måste lyssna för att höra, som vi säger i branschen!

Dread! Spelet där du drar klossar ur ett Jenga-torn för att utföra handlingar och sakta men säkert går mot döden! Detta är ett bonusavsnitt som vi spelade in förra sommaren ifall vi skulle behöva mer material innan Kristalltjuren. Men det behövde vi inte, så nu släpps det nu istället! Detta är dessutom Henks stora spelledardebut! Det blir ett lite extra speciellt scenario där vi spelar lite extra speciella karaktärer. Du måste lyssna för att höra, som vi säger i branschen!

Dread! Spelet där du drar klossar ur ett Jenga-torn för att utföra handlingar och sakta men säkert går mot döden! Detta är ett bonusavsnitt som vi spelade in förra sommaren ifall vi skulle behöva mer material innan Kristalltjuren. Men det behövde vi inte, så nu släpps det nu istället! Detta är dessutom Henks stora spelledardebut! Det blir ett lite extra speciellt scenario där vi spelar lite extra speciella karaktärer. Du måste lyssna för att höra, som vi säger i branschen!

Känner du igen situationen? Du har suttit och pratat med de yngre kollegerna eller vännerna om något intressant projekt och är jätteinspirerad. Sen måste du gå på toaletten och hajar till för din spegelbild! Är det där jag? - Hur skapar vi vår jaguppfattning och på vilket sätt förändras den med stigande ålder eller förändrad livssituation? Författaren Jolin Slotte funderar på hur en förälskelse kan hämta fram nya sidor av ens jag och Pia Abrahamsson diskuterar med Georg Liljestrand, mental tränare, och Märta Salokoski som skrev en bok om äventyret att bli gammal. Programmet sändes den 15 januari 2015.

Ibland är det inte lätt att se sig själv i spegeln. Ibland är det inte lätt att komma ihåg vad för grejer man smörjt sig med. Ibland vinner man Talang genom att fisa med händerna. Ibland är avsnitt 198 här!

Spegeln.

I våras följde konstnären Mohammad Ali efter sin familj till Stockholm efter närmare fem år i krigets Damaskus. År av ändlös väntan. Karine Mannerfelt har träffat honom och sett hans nya verk. En tung andning hörs, så syns en immig fläck på spegeln framför mig. Ett hus ritas i imman, som om där fanns ett pekfinger som skapade linjerna. Huset försvinner med imman, nya andetag hörs, ny imma bildas på spegeln. Det osynliga fingret ritar nu en man. Imman tonar bort igen. Nya andetag, ny imma, fingret skriver ord som kärlek, vänskap, lycka, hem, trygghet.Spegeln, som Mohammad Ali skapade efter att han lämnat sitt hem i Damaskus, handlar om hans dröm om ett hem, en tillhörighet.Det är ett verk som trots allt uttrycker någon sorts kärlek, säger jag.Jag läser alltså in kärlek, eller snarare ömhet i spegelverket, men konstnären själv, Mohammad Ali håller inte med. Titeln är Cold Breath  det sista andetaget innan döden. Det handlar om en mans drömmar, en man som inte har någonting längre, inte ens ett hem.Mohammad Ali är utbildad på Konsthögskolan i Damaskus under början av 2000-talet. Han fick samtidigt möjlighet att resa både i arabvärlden och i Europa och ta del av den internationella konstscenen. Girigt tog han in allt han såg. Att ta steget från skolan till verkligheten var stor, säger Mohammad Ali. Nu var jag själv ansvarig för mitt arbete, ingen lärare stod bakom mig längre. Men på All Art Now kunde jag utveckla mig själv tillsammans med andra konstnärer.All Art Now var Syriens första scen för samtidskonst, som startade 2005. Jag jobbade med att förstå andra människor, berättar Mohammad Ali. Jag var full av idéer de där första åren, och tröttade fullständigt ut min omgivning. Och 2009, alltså två år innan den arabiska våren inleddes, anade han något nytt i luften. En oklar känsla av fruktan spred sig omkring honom. Jag läser inte texter, utan bara bilder, säger Mohammad, nu på engelska, men ibland när han berättar föredrar han arabiska. Och det var i bilderna han tyckte sig se en förändring. Som en förvarning om att något skulle hända, som då fåglarna söker skydd innan åskan bryter ut.Han såg några ord i Financial Times som stämde överens med hans iakttagelse, "Fears Fresh", stod det nya farhågor. Och med pennan bearbetade han tidningsbilder som utstrålade denna känsla. Ofta växte det fram bilder på åsnor. Som en stor och viktig åsna som står i centrum för en åsneflock. Verket visades i Grekland, Spanien och Italien. Men efter det ville han inte visa det mer. Han kände sig som budbärare med ett dåligt budskap.Ungefär samtidigt gjorde han ett videoverk som visar en dörr som stod och slog fram och tillbaka. Något okänt var på väg. Det var året innan det att kriget bröt ut i Syrien. När händelserna 2011 började skena och utveckla sig till ett krig förlorade jag min balans, säger Mohammad Ali. Det var som om jag fick en kniv i magen, nyheterna sköljde över oss och ingen förstod vad som hände. Men på krigets andra år började Mohammad arbeta igen som förut, som en observatör som försökte förstå människorna omkring sig. Det blev en tecknad dagbok, ett projekt som han fortsatte med i fyra år. Bara första året blev det 366 bilder. De gestaltar hur människor märks av kriget. Första året tecknade han människor som förvandlats till mytologiska figurer. För det var myter gamla berättelser från tidernas begynnelse   som tog över när ingen längre begrep vad som hände omkring dem. Men 2013, på krigets tredje år tog det stopp. Men min hjärna var aktiv, understryker Mohammad, men jag gjorde ingenting. Och Abir Boukhari som tolkar från arabiska till engelska fyller i: "under kriget var han inte densamma". De två hade då känt varandra i närmare tio år. Abir som startade galleriet All Art Now i Damaskus 2005 hade varit hans utställningscurator. De var goda vänner. Men mitt under kriget förändrades deras relation. Innan kriget kände jag mig blyg och trodde inte att jag ville dela mitt liv med någon. Men under kriget förändrades det. Jag ville ha en tillhörighet och jag ville bli far, säger Mohammad. Så kriget förde dem samman, konstnären Mohammad Ali och hans curator Abir Boukhari. 2014 föddes deras dotter i Damaskus. Nu sitter hon med oss vid intervjun. Och efterhand började Mohammad arbeta igen.På krigets fjärde år, 2014, såg Mohammad hur människor runt omkring honom bara föll ihop på Damaskus gator. Människor som innan kriget snabbt skulle ha rest sig upp och låtsats som inget hänt låg nu bara kvar, som försjunkna i sorg. En kvinna började gråta otröstligt, som om hon grät över hela sitt liv. Jag uppfattar det felaktigt som om Abir skrattar när hon översätter berättelsen om de fallande människorna. Men, nej. Jag skrattade för att hålla igen gråten, säger Abir.Observationerna förde Mohammad Ali över i videoverket Varken människor eller stenar. Videon visar hur allt först är upprättstående, såväl hus som människor, sedan ses de falla samman, som om både hus och människor bara var konstruktioner. 2014 började Mohammad teckna igen. Så som det började en gång. I slutet av 1980-talet, då han var sex år, satt han bredvid en av sina äldre systrar i hemstaden Malakihye i nordöstra Syrien. Hon hade handlat papper och ritkol och ritade bilder som hon skulle skicka till en teckningstävling. Då bestämde han sig själv för att bli konstnär. Teckningarna från 2014 visar ett myller av figurer, tillsammans bildar de flera olika berättelser. Återigen är det observationer av det dagliga livet i krigets Damaskus. Som scenen där en man visar upp ett nyfött barn med getben. Runt omkring gläds människorna och låtsas som om barnet är normalt. Förra året påbörjade Mohammads sitt sista projekt i krigets Damaskus. Ändlös dagar kallar han en serie teckningar som illustrerar känslan av att förlora meningen med livet, att inse att det är slöseri med tid att vänta på en förändring som aldrig kommer. Teckningarna är svartare än de han gjort tidigare, var och en av dem visar en man fjättrad, antingen instängd i en glasburk, fastsatt i marionettsnören, eller med ett gummidäck kring kroppen som skulle kunna bära mannen om han flöt iväg om det inte vore så att däcket var fastspikat i alla fyra väderstreck. Jag undrade vart jag var på väg i detta väntande. Mitt liv gick runt runt som i en film, säger Mohammad. Hans fru och barn befann sig i Stockholm, skulle de kunna återvända till Damaskus? När en granat föll genom taket i hans hem och krossade glaset på bordet framför honom förstod han att det inte var möjligt. Han beslöt sig för att lämna Damaskus och Syrien. Men det var ett svårt val, säger Mohammad. Under kriget hade jag hela tiden observerat och arbetat, skapat dagboken över krigsåren. Nu kunde jag inte fortsätta med det. Inte bara valet, utan också resan var svår. Nu var det jag som var subjektet, det fanns inte längre något att observera, säger Mohammad. Han säger att han inte ens vill komma ihåg vad som hände. Det enda jag gjorde under färden genom Syrien och Turkiet var att ta ett foto på varje ny plats jag lyckades ta mig till och skicka till min fru i Stockholm, för att visa att jag levde, berättar han.Sedan följde resan över Medelhavet, i en gummibåt till Grekland. Väl framme på den grekiska ön hände något som återigen gjorde honom till observatör, det var när hans subjekt plötsligt förvandlades till ett objekt. När de klev i land i Grekland blev Mohammad och de andra flyktingarna inte längre betraktade som individer, utan som nummer. En tjänsteman skrev siffror på ovansidan av deras händer med en märkpenna. I det ögonblicket förlorade jag min mänsklighet, säger Mohammad Ali. Sedan när mannen som skrivit de första siffrorna på min hand dessutom upptäckte att han skrivit fel skrapade han bort dem för att kunna börja om från början. Då var jag inte ens ett nummer, jag var ingenting alls.Vid andra försöket blev Mohammad 242/20, vilket betydde att han anlänt den 24:e dagen i den andra månaden, och att han var den 20:e personen som kom då. Han tittade på sina siffror och kände att han återigen blev den observatör som han varit i Damaskus. Han köpte en liten anteckningsbok vars sidor fylldes med teckningar av människor som avhumaniseras och förvandlas till nummer.Anteckningsboken med bilderna kommer nu att tryckas upp av Botkyrka konsthall. I Botkyrka har han och hans fru Abir Boukhari deltagit i ett ateljéprojekt sedan i våras. Där ställde han också ut några av de första bilderna han gjorde efter flykten.I koma kallar han det första konstnärliga arbete han gjorde då han anlände till Sverige. Det är ett arkiv över hans stad, Damaskus. Han upptäckte att han inte längre hade några minnesbilder av staden. När han mindes något såg det ut som om någon varit framme och skrapat bort delar av bilden. I koma är en serie ofullständiga bilder över Damaskus, hemstaden han en gång observerade dagligen har tonat bort.Karine MannerfeltTolkade från arabiska gjorde Abir Boukhari. Mohammad Ali är just nu aktuell i gruppuställningen Övergångar / Transitions på Botkyrka konsthall som kan ses fram till den 31 januari.

Vad händer när man sätter en spegel i händerna på en ung pojke? Hur beskriver man sin spegelbild när man ännu inte vet vem man är eller vart man är på väg? – Jag är jag, säger 15-åriga Viktor. Så om jag tar en selfie, varför skulle jag vilja retuschera bort allt det som gör mig till den jag är? Det blir ju bara pinsamt sen när folk ser mig i verkligheten. Perya som är 14 år funderar på det faktum att vi i dag, när alla har en kamera i mobilen som vi vänder mot oss själva, alltid har en spegel med oss. När Adam, som beskriver sig som nörd, sitter lutad över mobilen är han orolig för att det ska synas att han tappar håret. Det första 13-åriga Elina ser när hon tittar sig i spegeln är att hon är tjock och tror att de flesta önskar att det var insidan som syntes istället. Elin å sin sida vet inte om det är en pojke eller flicka hon ser i spegeln och undrar om hon någonsin kommer att veta? Möt dessa unga människor i det första programmet i Mia Blomgrens dokumentärprojekt Min spegel där Mia ber människor att berätta vad de känner inför sin egen spegelbild.- Aftonbladet 2016:"Min spegel heter programserien, och liksom många av Mia Blomgrens uppmärksammade radiodokumentärer är den lite lös i kanterna. "Vad ser du i spegeln?" frågar Blomgren och så vindlar samtalet iväg - och på något sätt blir det fängslande." Riksteatern skriver just nu en pjäs för högstadieelever med inspiration från Mias program och pjäsen har premiär 2018. Musiken i programmet är komponerad av Adam Hagstrand. Ett program från 2017 av Mia Blomgren.

Vad händer när man sätter en spegel i händerna på en ung pojke? Hur beskriver man sin spegelbild när man ännu inte vet vem man är eller vart man är på väg? Jag är jag, säger 15-åriga Viktor. Så om jag tar en selfie, varför skulle jag vilja retuschera bort allt det som gör mig till den jag är? Det blir ju bara pinsamt sen när folk ser mig i verkligheten. Perya som är 14 år funderar på det faktum att vi i dag, när alla har en kamera i mobilen som vi vänder mot oss själva, alltid har en spegel med oss. När Adam, som beskriver sig som nörd, sitter lutad över mobilen är han orolig för att det ska synas att han tappar håret. Det första 13-åriga Elina ser när hon tittar sig i spegeln är att hon är tjock och tror att de flesta önskar att det var insidan som syntes istället. Elin å sin sida vet inte om det är en pojke eller flicka hon ser i spegeln och undrar om hon någonsin kommer att veta? Möt dessa unga människor i det första programmet i Mia Blomgrens dokumentärprojekt Min spegel där Mia ber människor att berätta vad de känner inför sin egen spegelbild. - Aftonbladet 2016: "Min spegel heter programserien, och liksom många av Mia Blomgrens uppmärksammade radiodokumentärer är den lite lös i kanterna. "Vad ser du i spegeln?" frågar Blomgren och så vindlar samtalet iväg - och på något sätt blir det fängslande." Riksteatern skriver just nu en pjäs för högstadieelever med inspiration från Mias program och pjäsen har premiär 2018. Musiken i programmet är komponerad av Adam Hagstrand. mia.blomgren@sr.se

Vi har tagit en diligens ner till Göteborg och har bokklubb med rosé och flämtande hund. Nobodys Hero bjuder på många frågor - till exempel vem som egentligen är en bad guy, om man vill ha tvål i snippan, och var postapokalyptiska damer får sina underkläder ifrån.

Shopping i Luleå brukar kallas Sveriges första moderna galleria. Den ritades av Ralph Erskine som ville ge luleborna både kommers och kultur. Helene Alm undrar hur är det med den saken idag. När jag flyttade till Luleå blev jag raskt upplyst om att Shopping på Storgatan inte var vilken galleria som helst -  och det insåg jag snabbt. Skrovliga singelgrustrottoarplattor i sluttande gränder så man kände sig utomhus fast ändå inomhus. Vinklar och vrår, mörka prång och trappor som sällan ledde dit man trodde och jag hittade aldrig riktigt utan velade ofta omkring och det händer mig än idag. Allting tog och tar lite tid,  man kan inte ha riktigt bråttom i Shopping.. Det slår mig att det var det som var meningen, att man skulle strosa i stället för att stressa.Och man upplyste mig om att det var Ralph Erskine som hade ritat Shopping och att den var först i hela Sverige, kanske i hela världen. Då i oktober 1955 stod tioårige Sven-Olof Halvares i kön till invigningen tillsammans med sina föräldrar:-Och det var hur mycket folk som helst, jag har läst att det var mellan 15 och 25000 personer på invigningsdagen, man gick vilse i alla gånger och trappor, men det var stor upplevelse naturligtvis.Nu står jag utanför Shopping tillsammans med Sven-Olof Halvares som i många år var chef för Konsthallen i Luleå och dessutom är arkitekt. Vi kollar upp mot de lätt inåtlutande aliminumfasaderna med sina rundade hörn.-Shopping, där fanns ju allt, restauranger, kaféer, en massa olika butiker, bokhandlar. Det var ju också Erskines vision, man skulle kunna gå en hel dag i Shopping, kunna äta och lämna barnen på nån typ av barnverksamhet, medan man själv gick och klippte sig och så kunde man avsluta kvällen med ett biobesök. Ska vi gå in? In i värmen...-Ja, det är lite ruggigt väder, men det var ju det som var tanken också med Shopping...-Ja, på vintern skulle man gå in i värmen och det var väl det luleborna gjorde. Precis här till höger fanns en trappa ner och en plaskdamm, en slags samlingsplats, där man kunde kasta pengar och önska sig nåt. Men det är igenbyggt och så har det kommit rulltrappor i stället.-Det är rulltrappor ner till olika klädaffärer...-Förr i världen så fanns det ingen butik här, och då fortsatte den här gången åt det hållet.-De är avskurna nu, de här gångarna....-Ibland ändar de i en butik, ibland i en återvändsgränd. Nu är vi i en skobutik, en av många.Nu är mycket borta av Erskines idé kring gallerian. För honom handlade inte Shopping om shopping i första hand. Butiker under ett och samma tak hade funnits sen tidigare, passagerna i Paris och Petersburg, basarer, saluhallar och varuhus som NK. Nä, Erskine ville göra så mycket mer - ett samhällscentrum en ministad med hus, gränder och torg under samma tak en plats för både kommers och kultur. Det nya med Shopping var också den moderna designen med granpaneler och en smäcker betongkonstruktionen som låg i öppen dager.Idag finns det några kontor och bostäder i byggnaden vid sidan om butikerna, men bara en restaurang. I den gamla utställningslokalen där Sven-Olof Halvares kompis en gång vaktade en van Gogh utställning är det idag ett gym.Trottoarstenarna är ersatta med något som påminner om ett båtdäck. När Shopping renoverades 2002 ville ägarna ha ett maritimt tema, säger Sven-Olof Halvares när vi passerar några papperskorgar som liknar båtskorstenar och en båtratt.-Det här maritima temat, var det något som Erskine godkände?-Ah, han tyckte det var lite fånigt.-Nu har vi kommit fram till något som liknar en kaptensbrygga och tittar vi ner på ett spännande golv som är...-Original ...-Det är betonggolv och vita nonfigurativa mönster.-Det är Ljusgården där folk dansade och orkestern stod lite upphöjd framför en betongskapelse och så hängde det folk på trappavsatserna.-Minns du något särskilt framträdande?-Jo, när Shanes kom upp på Tio i topp gjorde de en kupp. De hade de hyrt in sig i Spegeln, bjudit in Luleås ungdomar och uppträdde där och det var därifrån som röstningen skedde, så de hade hur mycket poäng som helst.Vi går ner till en skoaffär som ligger där entrén till biografen Spegeln låg.-Vi gick i skola på lördagar och slutade ganska tidigt, säger Sven-Olof Halvares, och då gick man hit och fikade för klockan tre började Filmstudion. Jag tillhörde ett gäng halvintellektuella, men Mats Tormod och hans kompisar var riktigt intellektuella och filmintresserade, så vi kallade dem för Nya Vågen. Och Nya Vågen satt på uppe på Hyllan och vi satt uppe på Toppens Grill.-Och vad pratade ni om?-Vi pratade väl om samma sak, brudar och filmer....När det kommer till klassiker är det sällan kommers och pengar som lyfts fram, utan de ursprungliga värdena och även om de värdena inte längre finns kvar, så lever myten om dem kvar. Så tänker jag när jag läser skribenten Anders Teglunds krönika om lulebornas förhållande till Shopping i Norrländsk Journal från 2014:Vi behöver få tro att allt började med ett under som skedde i periferin i en avlägsen, kall stad i norr, långt från kosmopolerna, och det var på Storgatan i Luleå som det skedde, och detta skedde 1955, där skapades det en ny sorts inomhusgalleria och som sedan, mycket kort därpå, började spridas till alla världens hörn, och det var den berömde arkitekten Ralph Erskine som skapade detta underverk, det sägs att han i sin arkitektur vände andra sidan till, att han gjorde en stad i staden och vände på utsida och insida för att föra in oss i värme och gemenskap, och det hade funnits andra före honom, men han var först, ty Ralph Erskine är den ende skaparen av inomhusgallerior, halleluleå!(Citat ur Skapelseberättelsen Shopping av Anders Teglund, Norrländsk Journal no 2, 2014)-Nu när vi har gått in i den här skoaffären, så var det egentligen....-Det är ju egentligen entrén till biografen Spegeln och här hängde ett maskinrum som ett ägg, säger Sven-Olof Halvares.-Ett ägg?-Ja, salongen skulle se ut som ett ägg, skuret på mitten, den välvda delen uppåt och så satt man där skärningen var i bekväma fåtöljer och maskinrummet svävade som en boll i det här halva ägget. Ja, det var tider! Öppningsfilmen var en komedi med Jarl Kulle kommer jag ihåg, men det var ett äventyr att komma hit. Det var alltid mycket folk och ovisst om man skulle få biljetter, och sen när man väl kom in och gick i arkaderna för att hitta sin plats, det var ju fantastiskt. Så jag hoppas att vi kan gå in på Scoretts lager och få en liten uppfattning om hur det ser ut.Bakom meterhöga staplar med skokartonger skymtar vi den välvda, tunna, vita betongväggen med arkaderna.-Det finns inte nånting kvar av inredningen där bakom då?-Här bakom har Henne och Mauritz en avdelning för bebisar och de har förstört helt, eller förstört, de har byggt ett undertak så man ser ingenting av den gamla betongen här.Musik: The Shanes Let Me Show You Who I AmHelene AlmHelene.alm@sr.se  

Shopping i Luleå brukar kallas Sveriges första moderna galleria. Den ritades av Ralph Erskine som ville ge luleborna både kommers och kultur. Helene Alm undrar hur är det med den saken idag. När jag flyttade till Luleå blev jag raskt upplyst om att Shopping på Storgatan inte var vilken galleria som helst -  och det insåg jag snabbt. Skrovliga singelgrustrottoarplattor i sluttande gränder så man kände sig utomhus fast ändå inomhus. Vinklar och vrår, mörka prång och trappor som sällan ledde dit man trodde och jag hittade aldrig riktigt utan velade ofta omkring och det händer mig än idag. Allting tog och tar lite tid,  man kan inte ha riktigt bråttom i Shopping.. Det slår mig att det var det som var meningen, att man skulle strosa i stället för att stressa.Och man upplyste mig om att det var Ralph Erskine som hade ritat Shopping och att den var först i hela Sverige, kanske i hela världen. Då i oktober 1955 stod tioårige Sven-Olof Halvares i kön till invigningen tillsammans med sina föräldrar:-Och det var hur mycket folk som helst, jag har läst att det var mellan 15 och 25000 personer på invigningsdagen, man gick vilse i alla gånger och trappor, men det var stor upplevelse naturligtvis.Nu står jag utanför Shopping tillsammans med Sven-Olof Halvares som i många år var chef för Konsthallen i Luleå och dessutom är arkitekt. Vi kollar upp mot de lätt inåtlutande aliminumfasaderna med sina rundade hörn.-Shopping, där fanns ju allt, restauranger, kaféer, en massa olika butiker, bokhandlar. Det var ju också Erskines vision, man skulle kunna gå en hel dag i Shopping, kunna äta och lämna barnen på nån typ av barnverksamhet, medan man själv gick och klippte sig och så kunde man avsluta kvällen med ett biobesök. Ska vi gå in? In i värmen...-Ja, det är lite ruggigt väder, men det var ju det som var tanken också med Shopping...-Ja, på vintern skulle man gå in i värmen och det var väl det luleborna gjorde. Precis här till höger fanns en trappa ner och en plaskdamm, en slags samlingsplats, där man kunde kasta pengar och önska sig nåt. Men det är igenbyggt och så har det kommit rulltrappor i stället.-Det är rulltrappor ner till olika klädaffärer...-Förr i världen så fanns det ingen butik här, och då fortsatte den här gången åt det hållet.-De är avskurna nu, de här gångarna....-Ibland ändar de i en butik, ibland i en återvändsgränd. Nu är vi i en skobutik, en av många.Nu är mycket borta av Erskines idé kring gallerian. För honom handlade inte Shopping om shopping i första hand. Butiker under ett och samma tak hade funnits sen tidigare, passagerna i Paris och Petersburg, basarer, saluhallar och varuhus som NK. Nä, Erskine ville göra så mycket mer - ett samhällscentrum en ministad med hus, gränder och torg under samma tak en plats för både kommers och kultur. Det nya med Shopping var också den moderna designen med granpaneler och en smäcker betongkonstruktionen som låg i öppen dager.Idag finns det några kontor och bostäder i byggnaden vid sidan om butikerna, men bara en restaurang. I den gamla utställningslokalen där Sven-Olof Halvares kompis en gång vaktade en van Gogh utställning är det idag ett gym.Trottoarstenarna är ersatta med något som påminner om ett båtdäck. När Shopping renoverades 2002 ville ägarna ha ett maritimt tema, säger Sven-Olof Halvares när vi passerar några papperskorgar som liknar båtskorstenar och en båtratt.-Det här maritima temat, var det något som Erskine godkände?-Ah, han tyckte det var lite fånigt.-Nu har vi kommit fram till något som liknar en kaptensbrygga och tittar vi ner på ett spännande golv som är...-Original ...-Det är betonggolv och vita nonfigurativa mönster.-Det är Ljusgården där folk dansade och orkestern stod lite upphöjd framför en betongskapelse och så hängde det folk på trappavsatserna.-Minns du något särskilt framträdande?-Jo, när Shanes kom upp på Tio i topp gjorde de en kupp. De hade de hyrt in sig i Spegeln, bjudit in Luleås ungdomar och uppträdde där och det var därifrån som röstningen skedde, så de hade hur mycket poäng som helst.Vi går ner till en skoaffär som ligger där entrén till biografen Spegeln låg.-Vi gick i skola på lördagar och slutade ganska tidigt, säger Sven-Olof Halvares, och då gick man hit och fikade för klockan tre började Filmstudion. Jag tillhörde ett gäng halvintellektuella, men Mats Tormod och hans kompisar var riktigt intellektuella och filmintresserade, så vi kallade dem för Nya Vågen. Och Nya Vågen satt på uppe på Hyllan och vi satt uppe på Toppens Grill.-Och vad pratade ni om?-Vi pratade väl om samma sak, brudar och filmer....När det kommer till klassiker är det sällan kommers och pengar som lyfts fram, utan de ursprungliga värdena och även om de värdena inte längre finns kvar, så lever myten om dem kvar. Så tänker jag när jag läser skribenten Anders Teglunds krönika om lulebornas förhållande till Shopping i Norrländsk Journal från 2014:Vi behöver få tro att allt började med ett under som skedde i periferin i en avlägsen, kall stad i norr, långt från kosmopolerna, och det var på Storgatan i Luleå som det skedde, och detta skedde 1955, där skapades det en ny sorts inomhusgalleria och som sedan, mycket kort därpå, började spridas till alla världens hörn, och det var den berömde arkitekten Ralph Erskine som skapade detta underverk, det sägs att han i sin arkitektur vände andra sidan till, att han gjorde en stad i staden och vände på utsida och insida för att föra in oss i värme och gemenskap, och det hade funnits andra före honom, men han var först, ty Ralph Erskine är den ende skaparen av inomhusgallerior, halleluleå!(Citat ur Skapelseberättelsen Shopping av Anders Teglund, Norrländsk Journal no 2, 2014)-Nu när vi har gått in i den här skoaffären, så var det egentligen....-Det är ju egentligen entrén till biografen Spegeln och här hängde ett maskinrum som ett ägg, säger Sven-Olof Halvares.-Ett ägg?-Ja, salongen skulle se ut som ett ägg, skuret på mitten, den välvda delen uppåt och så satt man där skärningen var i bekväma fåtöljer och maskinrummet svävade som en boll i det här halva ägget. Ja, det var tider! Öppningsfilmen var en komedi med Jarl Kulle kommer jag ihåg, men det var ett äventyr att komma hit. Det var alltid mycket folk och ovisst om man skulle få biljetter, och sen när man väl kom in och gick i arkaderna för att hitta sin plats, det var ju fantastiskt. Så jag hoppas att vi kan gå in på Scoretts lager och få en liten uppfattning om hur det ser ut.Bakom meterhöga staplar med skokartonger skymtar vi den välvda, tunna, vita betongväggen med arkaderna.-Det finns inte nånting kvar av inredningen där bakom då?-Här bakom har Henne och Mauritz en avdelning för bebisar och de har förstört helt, eller förstört, de har byggt ett undertak så man ser ingenting av den gamla betongen här.Musik: The Shanes Let Me Show You Who I AmHelene AlmHelene.alm@sr.se  

Säker stil-podden med Ebba Kleberg von Sydow och Emilia de Poret om stiltips, garderobspanik och den nakna sanningen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Speglat sig har människan gjort sedan förhistoriska tider, men det var först när vi fick dagens speglar av glas som den blev till ett föremål vi inte kan tänka oss att leva utan. Oavsett vad teologer och andra tänkare har haft för åsikter om spegeln som ett föremål laddat med olika magiska egenskaper, så har människor i alla tider speglat sig av exakt samma anledning som man gör idag för att kolla kläder, hår och makeup.Startade dagens stora spegeltrend gjorde den franske kungen Frans I som gick bananas över de vackra glasspeglar som producerades på ön Murano, i Venedig. En stad som var trendledande när det gällde just glas i största allmänhet. Ludvig XIV fortsatte på samma spegelbana och köpte så mycket och dyra speglar att hans finansminister Jean-Baptiste Colbert höll på att få fnatt över de enorma kostnaderna. Därför fick han idén att försöka producera speglar i Frankrike. Det fanns bara ett krux det vara bara hantverkare från Venedig om behärskade konsten. Och de fick inte lämna landet. I programmet berättar vi mer om denna spegelfejd som kom att leda till att speglar till slut kom att massproduceras till billig penning.Men en spegel behöver inte bara användas för att spegla sig i, den kan också användas som en tavelduk, i alla fall enligt den norska Instagram-konstnären Helene Meldahl. Henne har vi pratat med. Vi berättar också om den amerikanska sociologen Kjerstin Gruys, som fick en idé som var lika storslagen som svår att genomföra. Hon skulle inte titta på sig själv i spegeln under ett helt år. Något som kan kännas som en rätt bra idé varje gång man lämnat ett provrum vars speglar kan vara rätt plågsamma. Fast kanske en ny innovativ idé kan råda bot på, den så kallade "Memory Mirror", som är en digital spegel. Om det berättar vi också i programmet.Veckans gäst är Moderådets VD Elin Frendberg, som blickar tillbaka på året som gått och listar fem trender som inte bara speglade 2015 års tidsanda, utan som även kommer att sätta prägel på nästa år.

Känner du igen situationen? Du har suttit och pratat med de yngre kollegerna eller vännerna om något intressant projekt och är jätteinspirerad. Sen måste du gå på toaletten och hajar till för din spegelbild! Är det där jag? - Hur skapar vi vår jaguppfattning och på vilket sätt förändras den av stigande ålder eller förändrad livssituation? Pia Abrahamsson diskuterar med Georg Liljestrand, mental tränare, och Märta Salokoski som skrev en bok om äventyret att bli gammal. I inslaget författaren Jolin Slotte om bl.a. förälskelsen och jaget.

Det är ett segmenterat avsnitt, men när vi kommer igång har vi Dennaton Games & Co. på besök! Dom är asakända och vi är knappt kända! Väl mött! Gäst i Studion – Jonatan Söderström, Dennis Wedin & Niklas Åkerblad. Spelskapare (Hotline Miami) och skäggmakare! Inlägget #123: Spegeln i rymden, Hotline Miami & det stora Wiki-mysteriet. dök först upp på Superlife Podcast.

Kanske finns den där bilden i oss alla. Om hur vi egentligen vill att livet ska vara. Som en film. Spännande, dramatisk och händelserik. En utopisk föreställning av livet som vi många gånger inte vill se nyktert på - att verkligheten aldrig kommer se ut så. Huvudpersoner är filmregissören Ruben Östlund och journalisten Sonja Schwarzenberger.

En radioessä om spegeln i dikt och tanke. I Korintierbrevet talar Paulus om att ses "inte såsom i en spegel men ansikte mot ansikte". Vad kan Paulus ha menat ? Och har den moderna människan blivit en människa fångad i en ständig spegelsal - lika krävande som lockande till fåfänga? Vad kan Narcissusmyten - om ynglingen som fastnade i spegelbilden av sig själv - lära oss om dagens människa och samhälle? Johannes Ekman har botaniserat bland litterära speglar och talat speglar med författare som Anders Piltz och Lars Gustafsson. En radioessä om spegeln i dikt och tanke.  I Korintierbrevet talar Paulus om att ses "inte såsom i en spegel men ansikte mot ansikte". Vad kan Paulus ha menat ? Och har den moderna människan blivit en människa fångad i en ständig spegelsal - lika krävande som lockande till fåfänga? Vad kan Narcissusmyten - om ynglingen som fastnade i spegelbilden av sig själv - lära oss om dagens människa och samhälle? Johannes Ekman har botaniserat bland litterära speglar och talat speglar med författare som Anders Piltz och Lars Gustafsson.

Programmet Ting sänder denna vecka från Röhsska Museet i Göteborg, Sveriges enda designmuseum. I de stora samlingarna finns bland annat speglar, en av människans äldsta föremål. Världens äldsta spegel är kring 4000-år gammal och hittad i Iran men så gamla finns det inte här. Röhsska har dock ett par stycken bronsspeglar från 1000-talet före Kristus och naturligtvis överdådiga barockspeglar och moderna små för handväskan.   Måndagen den 27 oktober handlar programmet om detta magiska objekt; spegeln. ”Låt oss vara tacksamma för att spegeln enbart visar oss vårt yttre” är ett av tusentals ordspråk om vårt behov av att spegla oss.  Narrspeglar och skrattspeglar har visat upp förvrängda verkligheter och i skräckfilmen har det varit många speglar att förfasas över. Idag är det mycket noga med de speglar som används i affärernas provrum. Här måste allting speglas på det mest fördelaktiga vis så att inte kunderna blir lika arga som Snövits styvmamma blev när hon frågade vem som var vackrast i världen och inte visades sin egen spegelbild.  Programledare Neta Norrmo