Podcasts about epidemin

Det har nu gått 10 år sedan de första rapporterna om att människor dog på grund av en okänd sjukdom i Guinea började dyka upp. Det var Ebola: ett av världens mest dödliga virus. Tidigare hade viruset begränsat sig till isolerade ställen, men 2014 nådde Ebola de större städerna i Västafrika och smittspridningen löpte amok. Det skulle ta två år, och fler än 11 000 dödsfall, innan epidemin var över. Men trots att det har skett stora framgångar kring vaccin och behandling sedan dess, så har det dykt upp nya ebolautbrott. Senast i Uganda 2022. Hur troligt är det att ett liknande utbrott som 2014 kan hända igen? Vilken betydelse har vaccinet? Och hur stor är risken att ett utbrott skulle kunna ske i Sverige? Gäst: Anneli Eriksson, sjuksköterska och forskningsspecialist på Karolinska institutet inom katastrofmedicin. Har också arbetat med flera ebolautbrott på plats i Västafrika. Producent och programledare: Olivia Bengtsson. Klipp: BBC, ABC News. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Lrt.lt Portale, LRT GIRDI anketą užpildęs regos negalią turintis šilutiškis Egidjus skundžiasi, kad neįgaliųjų pensijos didėja rečiau nei pensininkų. Egidijus sako turįs išgyventi iš 247 eurų. Situacija domisi Edita Vitė.Epideminė situacija negerėja ne tik Lietuvoje, nauji užsikrėtimų koronavirusu rekordai fiksuojami ir Balkanų šalyse. Mažiausiai gyventojų paskiepijusiose Europos Sąjungos šalyse Bulgarijoje ir Rumunijoje atnaujinti griežtesni ribojimai. Kroatijoje jau ruošiama arena, kurioje bus įrengta ligoninė COVID-19 sergantiems pacientams. Išsamiau apie situaciją šiose valstybėse pasakoja Rūta Nikitinaitė.Kodėl kai kur atlaidžiai žiūrima į galimybių paso tikrinimą?Valstybinės maisto ir veterinarijos tarnybos atstovė Miglė NavašinskaitėPremjerės patarėja Živilė Gudlevičienė.Orai. Silvestras Dikčius.Užsienio įvykių apžvalga. Ieva Balsiūnaitė.Nelegalių migrantų situacija, kaip vyksta jų dokumentų tvarkymas, kokia tvarka išsiunčiami iš Lietuvos nelegalūs migrantai?Pokalbis ir migracijos departamento vadove Evelina Gudzinskaite. Kitas pašnekovas – Pabradės užsieniečių registracijos centro direktorius Aleksandras Kislovas.Seimas vakar pavakarę po pateikimo pritarė siūlymui naujai taros surinkimo tvarkai. Jei tam bus galutinai pritarta, nuo 2023 metų į taromatus bus galima nešti stipraus alkoholio butelius, stiklainius, pakuotes nuo pieno. Užstato sistemos administratorius perspėja, kad taromatuose susikauptų milžiniški kiekiai duženų. Kolega Marius Jokūbaitis apie galimas naujoves kalbina Viešosios įmonės "Užstato sistemos administratorius" vadovą Gintarą Varną.Savaitės įvykių apžvalga. Komentuoja Mykolo Romerio universiteto politologė Rima Urbonaitė ir Vytauto Didžiojo universiteto docentas Ignas Kalpokas.Sporto pranešimai. Marius AndrijauskasLegendinė švedų grupė ABBA, praėjus 40 metų. šiandien išleidžia naują albumą „Voyage". Mūsų bendradarbė Stokholme Vaida Meidutė – Strazdauskienė.Savaitės komentaras. Autorius – Rytų Europos studijų centro vadovas Linas Kojala.Ved. Rūta Kupetytė.

Blir det nån semester vid medelhavet i sommar? Och när får tyskarna börja gå och klippa håret igen? Och det blir bäst att ha med ansiktsmask när vi nästa gång tar en tur till Tallinn. Epidemin är inte över, men vi kan inte hålla stängt i evigheter, så resonerar man inte bara i Finland utan även i resten av Europa. Att stänga ner samhällena var en sak. Nu verkar det vara svårt att öppna upp igen. I Slaget efter tolv diskuterar vi med Yles medarbetare Christin Sandberg i Italien, Johnny Sjöblom i Tyskland och Gustaf Antell i Estland. Programledare: Stefan Winiger E-post: slaget@yle.fi

Coronaepidemin växer. Hur är det att sitta fast i Lima? Varför pekas somalier ut som grupp? Vad händer i Libanon, Brasilien och i Indien? Och så utmanar Bobi Wine Ugandas auktoritäre ledare i en gren få politiker kan tävla i. Lyssna på Global Podd 2/20!   Medverkande: Lena Schildt, tidigare Sida-medarbetare. Bilan Osman, föreläsare och skribent Petter Bolme, medarbetare på Global Reporting som under många år bott i Afrika. Henrik Brandao Jönsson, journalist och DN:s medarbetare i Latinamerika. Parul Sharma, människorättsjurist och hållbarhetsexpert. Hunden Ricki. Programledare: David Isaksson och Ylva Bergman.

I slutet av mars rapporterar Kina knappt några nya coronafall alls och släpper på karantänsrestriktionerna. Men frågan är vad siffrorna säger om den verkliga spridningen.

I veckans podd med Brita och Parisa avhandlas bland annat det fega humorlandet Sverige, katastrofbudgeten som nyligen presenterades och epidemin av kärleksintressen som är alltför fula i tv-serier och film. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I veckans podd med Brita och Parisa avhandlas bland annat det fega humorlandet Sverige, katastrofbudgeten som nyligen presenterades och epidemin av kärleksintressen som är alltför fula i tv-serier och film. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Programmet som tittar närmare på intressanta och svårförklarliga sjukdomsfenomen. I veckans Sjukt galet och helt Normalt tittar Susanna Dzamic och Adam Droppe närmare på Coca-Cola Epidemin i Belgien 1999. Allt började i en skolcafeteria i Antwerpen när några elever började må illa efter att de hade druckit Coca-Cola. Snart insjuknade allt fler och epidemin spred sig över gränsen till Norra Frankrike, Nederländerna och Luxemburg. Men när man tog prover på drycken så hittade man inget fel på innehållet. Ändå över 100 ungdomar efter att ha druckit läsk. Varför hände detta just där och då?

Barlasten är den extra last som behövs för att ett fartyg ska flyta stabilt. Men den gömmer också oanade berättelser och arkeologiska sensationer, konstaterar skutseglaren och kritikern Tor Billgren. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det blåser hårt från väst och regalskeppet Kronans befälhavare bestämmer sig för att göra en skarp gir åt styrbord, och vända genom vind. Det är den 1 juni 1676, och den svenska flottan ska precis anfalla den dansk-nederländska utanför Ölands södra udde. Kronan är ett av de största fartygen i världen och en gir är en komplicerad manöver som kräver noggrann koordination av alla segel och tampar. När rorgängaren får order om att lägga styrbords roder, är förberedelserna inte klara. Den enorma segelytan pressar ner fartyget mot babord. Kanonportarna är öppna och vattnet strömmar in. Kantringen tilltar. Krutförrådet i fören antänds och fartyget exploderar. I en känd målning ett tiotal år efter katastrofen kastas segel, manskap, mastbitar och bråte högt upp i luften som i ett vulkanutbrott. 800 besättningsmän omkommer, inklusive flottans överbefälhavare. Danskarna vinner slaget. Den främsta anledningen till att Kronan förliste, var den illa förberedda giren. Men en bidragande orsak var att fartyget var ovanligt instabilt. Och det berodde på att man månaden innan hade lastat ur stora mängder barlast ur fartyget. Skeppet lättade med nästan två decimeter. 1991 utbröt en koleraepidemi i Peru. Smittan kom förmodligen med ett fartyg som pumpat in förorenat barlastvatten i Bangladesh... Barlast är den extra last som behövs för att tynga ner ett fartyg så att det ligger stabilt i vattnet. Under de stora segelfartygens dagar brukade den uppgå till en fjärdedel av skeppets tyngd. För ett fartyg som Kronan innebar det över femhundra ton. Oftast användes sten och grus. Det var viktigt att barlasten var flyttbar, eftersom mängden berodde på mycket last fartyget hade. Var lastrummen tomma behövdes mer, och när det var fullastat, måste delar av barlasten lämpas överbord. Allt för att uppnå stabilitet. På 1800-talet började man använda vattentankar istället, som fylldes med vatten från havet. Besättningarna slapp därmed att kånka på stenar i hamnarna. Men det fortsatte inträffa olyckor. I juni 1915 kapsejsade passagerarångaren Eastland i Chicagofloden, på grund av felaktigt hanterade barlasttankar. 844 människor omkom. Ett annat exempel är det berömda fyrmastade barkskeppet Pamir som förliste i Nordatlanten i september 1957. Lastningen av spannmål i sista hamnen, Buenos Aires, hade skett slarvigt, och även barlasttankarna användes som lastutrymme. På sin seglats mot Hamburg överraskades Pamir av en orkan och fick slagsida och sjönk. 82 av de 86 ombord omkom. Hade barlasttankarna kunnat användas som de skulle, och alltså inte varit fulla av spannmål, hade det kunnat sluta annorlunda. Barlastens egentliga mening och väsen glider undan. Den är flyktig till sin natur.  Men det är inte bara oförsiktigt hanterad barlast som kan leda till död och katastrofer även barlasten i sig. 1991 utbröt en koleraepidemi i Peru. Smittan kom förmodligen med ett fartyg som pumpat in förorenat barlastvatten i Bangladesh och pumpat ut det nära Perus kust. Kolerabakterier kontaminerade skaldjur, som i sin tur smittade människor. Epidemin spreds till andra länder i Latinamerika och skördade tolvtusen liv. Det kan även uppstå problem när småfiskar och andra organismer följer med barlastvattnet. Ett exempel är vandrarmusslan, som via barlasttankar har spritt sig från Kaspiska havet till bland annat de stora sjöarna i nordöstra USA. Rovdjuren som vanligen livnär sig på de här musslorna i Europa och Ryssland, finns inte i Nordamerika i samma utsträckning, vilket gör att de sprider sig okontrollerat i sin nya miljö, och konkurrerar ut inhemska arter. De orsakar skador i miljardklassen varje år, till exempel genom att klogga igen dammluckor i vattenkraftverk. Barlast är alltså något helt nödvändigt för ett fartygs stabilitet, och hanterad på fel sätt kan den vara livsfarlig. Trots detta är den en form av mellankategori på flera sätt. När jag söker efter barlast i mina många böcker om fartyg och marinhistoria hittar jag mycket lite. I praktverket Nautiskt bildlexikon, där varje liten fartygsdetalj gås igenom med största noggrannhet, hittar jag bara en hänvisning. Det syns några stenar i botten av ett skepp i en av fartygsskisserna. Bilden ger ingen som helst förståelse för barlastens stora betydelse, ingen som helst känsla för de hundratals ton stenar som det handlade om. I det vardagliga talet är det också svårt att få grepp om barlasten. När den används metaforiskt är det oftast i negativa sammanhang, och på ett felaktigt sätt. Den används för att beskriva en belastning, motsvarande en kvarnsten runt halsen, ett besvärligt bagage eller komprometterande erfarenheter. Barlastens egentliga mening och väsen glider undan. Den är flyktig till sin natur. På stenarnas tid var den en del av fartyget, men bara ibland. Den togs ombord och lastades av efter behov. När man började använda vatten, blev barlasten bokstavligen flyktig. Barlasten kan berätta historier om hur människan har rört sig över jordklotet, men den kan också ge unika inblickar i en förfluten vardag. Även inom arkeologin är barlasten en mellankategori. Eftersom den består av obearbetade massor, och inte artefakter, har den traditionellt hamnat utanför ämnesfältet. Arkeologiprofessorn Mats Burström har dock upptäckt en fantastisk potential i de där stenmassorna som hämtats på en kontinent och tippats ut på en annan. Spår av mänsklig närvaro, kultur, teknik och historia. Hans bok Barlast är full av fantastiska exempel. Kring 1930 hittades ett märkligt föremål i sydvästra Australien: ett stenåldersredskap av flinta. Att det inte var tillverkat av den lokala ursprungsbefolkningen kunde konstateras efter geologisk undersökning. Slutsatsen blev att redskapet kommit dit som barlast flinta hämtad från Themsens mynning, och dumpad när fartyget nådde Australien. När Evert Taube i Balladen om Ernst Georg Johansson sjunger att kajerna i Buenos Aires är lagda med sten från Bohuslän menar han att ilandburna barlaststenar från svenska fartyg tagits till vara som gatsten. Barlasten kan berätta historier om hur människan har rört sig över jordklotet, men den kan också ge unika inblickar i en förfluten vardag. Mats Burström berättar om tvåtusen år gamla tegelstenar som har hittats i Fort Vancouver i nordvästra USA. De har konstaterats komma från romerska byggnader i Storbritannien, och hamnat i USA som barlast. På en av bilderna i Burströms bok kan man se några avtryck av en kattass på en sådan tegelsten. På en annan bild syns en oval och slät sten med ett elefanthuvud inristat. Den hittades av dykare 1992 i ett engelskt 1500-talsskepp som förlist utanför Bahamas. Huvudet har tydliga likheter med elefantmasker kända från Västafrika, och eftersom det sjunkna fartyget var ett slavskepp, är sannolikheten stor att bilden har ristats dit av en person som förts ut ur Afrika för att säljas som slav. Omfånget är hisnande. På den ena bilden: berättelsen om en liten katt på ett romerskt tegelbruk vid vår tideräknings början. På den andra: ett meddelande från en kidnappad person, som tvingats ner i ett fartyg och hållen där under vidrigast tänkbara former under flera månader. Från vardag till grymt lidande, verklig historia som binder samman länder och tider med varandra. Och allt detta i den ofta bortglömda mellankategori vi kallar barlast. Tor Billgren, kulturjournalist   Litteratur Mats Burström: Barlast  Massor med historia. Nordic Academic Press, 2017.

Tuskaisesta nuoresta naisesta kasvoi säteilevä monen alan osaaja. Irma unelmoi näyttelijän ammatista. Se jäi haaveeksi, mutta ura urkeni kumminkin teatterin ja elokuvan alalta. Hyvä näin, sanoo Irma. "Tuleva aviomieheni heitti kruunaa ja klaavaa Suomeen-lähdöstä. Kolikko päätti, että hän hyppää laivaan. Tapasimme, ja muutin Ruotsiin.    Irma Kario kertoo virstanpylväistä työuransa varrella: 1971 1975 Toimin sihteerinä ympäristönsuojeluhallinnossa, ensin organisaatio oli Ympäristönsuojelun lautakunta, sitten siitä kehittyi ympäristönsuojelun osasto sisäministeriössä ja tästä ajasta olin vuoden 1974 Itämeren suojelukomitean sihteerinä. Suomi toimi komitean päämiehena ja järjestimme konferensseja Hangossa ja Hanasaaressa. Niihin kokoontui tutkijoita ja päätöksentekijöitä kaikista Itämeren valtioista. Jännittävä kokemus ja elämys näiden vuosien aikana oli osallistuminen YK:n Ympäristänsuojelukonferenssiin Tukholmassa 1972. Silloin en voinut aavista että Tukholmasta tulisi kotikaupunkini.   1975-1978 Suomenruotsalaisen dokumenttielokuvayhtiön Epidemin toimitusjohtaja. Epidem oli erikoistunut Etelä-Amerikan maiden, erityisesti Chilen, kuvaukseen ja teki usein yhteistyötä SVT:n kanssa. Minun tehtäväksi lankesi hallinnon ja taloudenhoidon lisäksi Camilla Mickwitzin luomien animaatioelokuvien tuottaminen.   1978 Muutto Tukholmaan   1978-1979 Johan Haglebäckin toteuttaman  animaatioelokuvan Vem ska trösta knyttet? tuotantotehtävät, mm kontaktit Tove Janssonin kanssa.   1979-1985 Dramatiska Institutetin teatteriosaston kurssisihteerinä. Näiden vuosien aikana opin tuntemaan koko Ruotsin  teatterimaailman. Toimin myös silloisen Nordiska Scenskolerådetin hallituksen jäsenenä. Siihen aikaan oli pohjoismaisilla yhteistyöprojekteilla ihan toinen rooli kuin tänään. Joka kevät järjestettiin koulujen välisiä tapaamisia eri maissa. Ja näin myös kontaktit Suomen Teatterikorkeakouluun syntyivät ja vahvistuivat.   1985-1988 Folkoperan markkinoija ja tuotantoassistentti. Dramatiska Institutetin teoreettisten vuosien jälkeen halusin kokea näyttämötaiteen tekemistä ihan konkreettisesti. Ja niin tämä mahdollisuus putkahti esiin Folkoperan muodossa. Näiden vuosien aikana oli ohjelmistossa Madame Butterfly, Taikahuilu, Turandot ja Lionardo. Asuin Folkoperan naapurikorttelissa ja olin vastuussa siitä että koko orkesteri oli aina paikalla esitysten alkaessa. Juoksin edestakaisin enkä uskaltanut alottaa illan viettoa ennenkuin esitys klo 19.00 oli alkanut.   1988-1992 asuin Helsingissä   1989-1991 Svenska Teaterin markkinointisihteerinä. Silloinen teatterinjohtaja Georg Dolivo, jonka tunsin jo entuudestaan, järjesti minulle työpaikan ja siitä olin todella iloinen ja kiitollinen   1991-1992 Teatteri Viiruksen tuottajana. Heti Suomeen muuton jälkeen toimin Viiruksen hallituksen jäsenenä ja kun päätimme että nyt on teatterin aika hankkia ensimmäistä kertaa tuottaja niin tehtävä lankesi aika luonnollisesti minulle. Uskomattoman huimat, antoisat ja unohtumattomat ajat seurasivat. Teatteria johtivat silloin Johan Storgård ja Mats Långbacka. Teatteri toimi silloin Rajasaaressa ja kesällä teimme Shakespearen tuotantoja Vasikkasaaressa Helsingin edustalla Ralf Långbackan ohjauksella.   1993-2003 Perustin oman tuotantoyhtiön Kario Kultur. Näiden vuosien aikana tein seuraavanlaisia projekteja: Sain pian Ruotsiin paluun jälkeen tehtäväksi tuottaa Marionetteaterin kansainvälisen, aikuisille suuntautuvan nukketeatterifestivaalin. Sen kautta tutustuin huimiin kansainvälisiin tekijöihin ja ne kontaktit johtivat sarjaan festivaaleja jotka saivat nimeksi Non Stop Puppets. Kun Tukholma oli Euroopan kulttuuripääkaupunki 1998 järjestin tämän festivaalin Kapunginteatterissa, silloin yhteistyössä Kaupunginteatterin Långa Näsanin kanssa. Teatterin kaikki näyttämöt täyttyivät silloin aikuisten nukketeatterista. Samoin järjestin uuden Non Stop Puppets-festivaalin Helsingin ollessa kulttuurpääkaupunkina 2000, joka sitten Helsingin jälkeen siirrettiin Tukholmaan. Järjestin suomenruotsalaisten teatteriryhmien, Viiruksen, Mars-teatterin ja Klockriketeaterin vierailuesityksiä Tukholmassa. Toimin muusikkojen Ale Möllerin ja Lena Willemarkin ja kaikkien heidän erilaisten kokoonpanojensa managerina/tuottajana, kuten esim. Enteli, Frifot, Stockholm Folk Big Band, Ale Möller Band. Tallissani oli niin kansanmusiikka, maailmanmusiikkia kuin jazzia.   2003-2012 Uuden Teatterin toiminnanjohtaja. Vuonna 2005 teimme yhteistyösopimuksen Teater Västmanlandin kanssa joka merkitsi sitä, että saimme kaikki teatterin resurssit, ts. tilat, tekniikan ja henkilöstön käyttöömme korvauksetta sitä vastaan että esityksemme tulivat mukaan teatterin omaan tilastoon. Meillä oli silloin Tukholman toimisto RSKL:n tiloissa Bellmansgatanilla ja tuotannot toteutettiin siis Västeråsissa. Haastattelija: Soili Huokuna.

När polioepidemien drabbade Sverige i början av 1900-talet slogs landet av skräck. Barn efter barn insjuknade i det som man då kallade barnförlamning och man visste inte hur smittan spreds. När jag skulle krypa upp ur sängen på morgonen så ramlade jag ihop, benen bar inte. Då förstod jag att det hade hänt. Jag blev inlagd på anstalt, hamnade i ett isoleringsrum där jag låg alldeles ensam på en säng. När jag fyllde år kom mina föräldrar på besök, de fick titta på mig genom ett litet fönster i dörren", berättar Bengt Erik Johansson. Han var ett av de 5000 barn som på 50-talet drabbades av sjukdomen Polio. Sjukdomen satte skräck i folk just för att den var så oförutsägbar. Man visste inte vem som skulle drabbas härnäst och det var svårt att tyda ett mönster. Enskilda familjemedlemmar insjuknade och blev förlamade medan andra inte drabbades alls. Rykten gick om att smittan kunde spridas genom lövhögar eller fallfrukt. Så var inte fallet. En intensiv forsknings drog igång, både i Sverige och i USA och forskarna tävlade om att vara först med att lösa mysteriet. Efter många turer lyckades man 1954 framställa ett fungerande vaccin.Idag är sjukdomen utrotad i de flesta länder och det pågår ett intensivt arbete med att få bukt med den i de länder där den fortfarande finns. Men många är märkta av sjukdomen, i Sverige lider omkring 10.000 personer av postpolio, ett tillstånd där sjukdomen kommit tillbaka i form av bland annat muskelsvaghet. Gäster i studion är Helene Norder, professor i klinisk virologi, Per Axelsson, doktor i historia, Kristian Borg, professor och överläkare vid postpoliomottagningen Danderyds sjukhus. Programledare är Ulrika Hjalmarsson Neideman.

Vi cirkulerar kring del två av romanen "Jack" i bokcirkeln, tillsammans med Plura och Fredrik Virtanen. Och vi besöker Vietnams boss-feminist. Och får en inblick i fettfritt samhälle I Ulf Lundells låt Sextiosju, sextiosju sjunger han "och Jonny va där och Mona och Mysan och Ben/ och alla dom andra me". Det är en ypperlig text att travestera en dag som denna!Artisten, konstnären, TV-kocken, författaren, sångaren Plura Jonsson tillsammans med journalisten, krönikören, programledaren Fredrik Virtanen ger sig i kast med del två av Ulf Lundells debutroman "Jack" i Bokcirkeln, tillsammans med bokcirkelledare Marie Lundström. Och den här gången är det en dagboksdel vi möter i romanen: Jack skriver dagbok - och det är kvinnor och kompisar och ett kollektiv i Skärblacka utanför Norrköping och sura besök hos morsan och farsan i Värmdö och längtan efter Sonja. Häng med! Här finns alla läsanvisningar, och här finns en direktlänk till Bokcirkelns egna hemsida.Vi följer också med Marie till Vietnam, där vi får träffa Vietnams boss-feminist (enligt egen utsago) - Trang Ha. Trang Ha säljer dessutom böcker som ingen annan i Vietnam, och kan få upp till 2 miljoner visningar av sina facebookinlägg.Dessutom får vi äran att träffa Åsa Ericsdotter, som tidigare i sin karriär har skrivit prosalyriska böcker om krångliga kärleksrelationer. Nu i sommar kommer hennes spännings- och skräckdebut ut. Den heter Epidemin och beskriver ett Sverige där "Hälsopartiet" får makten över riksdag och hamnar i regering och subventionerar fettsugningar och gör magsäckskrympningar på - enligt deras måttstock - alldeles för feta barn. Och det kommer inte att sluta där...

Under 00-talet dyker det upp droger som säljs på nätet lagliga och lättåtkomliga för framförallt ungdomar. I norra Skåne är situationen allvarlig och polis, skola och sociala myndigheter går samman för att få bukt med problemet. Men det tar lång tid innan vuxenvärlden reagerar på det som tonåringarna hållit på med i flera år. Spice är en syntetiskt framställd drog som till en början används för forskning kring sjukdomen MS och framåt 2013 sprider sig användandet av spice som en löpeld genom landet och ut på högstadieskolgårdarna, trots att drogen både är farlig och ytterst beroendeframkallande. Snart kommer rapporter från landets alla hörn om överdoser och dödsfall.Producent: Lasse Edfast