Podcasts about slutsatsen

Fredrik snackar med Daniel Raniz Raneland om att skapa och hålla presentationer. Ämnen finns överallt bara man börjar se dem, och man ska inte göra det svårt för sig. Att berätta hur man själv lärt sig något blir en alldeles utmärkt presentation. Skulle du kunna skriva en bloggpost om något? Då kan du också göra en presentation av det, du behöver bara anpassa formen lite. En presentation behöver vara lite mer av en resa och ge lite mer av en kontext. Du vet inte vilken kunskap du sitter på som är vardagsmat för dig men ett guldkorn för någon annan! Våga hålla en presentation! Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @thieta, @krig, och @bjoreman på Mastodon, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Raniz Factor10 Besöket i Varberg - då avsnitt 609 spelades in Softhouse Raniz blogg Jfokus TDD Kodkata Parprogrammering Sessionize Seecfp - mejllista Devoxx We are developers Berlin Raniz Øredevpresentation 2024 - Pipeline patterns and antipatterns Swetugg Slidev - koda dina presentationer i Markdown, HTML, och CSS Mermaid Magic code Stöd oss på Ko-fi! En version av Raniz Java på AWS lambda-presentation Papercall Martin Fowler Myconf - konferens i Varberg i maj Devopsdays i Zürich NDC Titlar Myndig på mjukvaruutveckling Vad gör ni här? Jag skriver abstrakt Alldeles för höga förväntningar En väldigt bra struktur En chans att dra sig ur Slutsatsen i början Prata väldigt fort istället 22 minuter inspelat material Ingen presentation är den andra lik En konferens i födelsedagspresent Broar som leder vidare

Chefen för Must, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Thomas Nilsson, om det militära hotet mot Sverige, om Natos artikel 5 och om att dela underrättelser med USA. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. USA:s president Donald Trump har skapat stor osäkerhet bland sina allierade i Nato genom att börja samtala först med Putin och sedan med Zelenskyj om fred i Ukraina, genom att rösta med Ryssland i FN och genom att säga att USA inte kommer att försvara allierade som lägger för lite pengar på försvaret.Musts senaste årsöversikt om Sveriges säkerhetsläge presenterades i februari men skrevs innan Donald Trump svors in som president och överbefälhavare i USA. Där ingår därför inte de förändringar av säkerhetsläget som den nya amerikanska administrationen skapat.Den danska underrättelsetjänsten offentliggjorde nyligen en uppdaterad analys av hotet från Ryssland där de värderar hur Ryssland kan agera om kriget i Ukraina tar slut och om Ryssland tror att USA inte kommer att försvara sina allierade i Europa enligt Natos artikel 5, dvs principen om en för alla, alla för en.Slutsatsen i den danska rapporten är att Ryssland skulle vara redo att attackera ett Östersjöland om två år och redo att starta ett storskaligt krig i Europa om fem år. Musts chef Thomas Nilsson säger att en potentiell storskalig invasion ligger minst fem år bort, men att Ryssland skulle kunna anfalla tidigare än så, om de har militär förmåga och intention och om det råder osäkerhet om ifall Natos artikel 5 gäller.”Det finns olika bedömningar, det är svårt att lägga en precis tidsplan. Men jag skulle säga att om två till fem år, om man har viljan, intentionen, skulle kunna ställa till med en hel del elände.”, säger Thomas Nilsson.Vad är det eländet? Vad är ditt scenario, vad är det det du ser framför dig?”På två till fem år så är det kanske svårt att se den här gamla traditionella bilden som kanske många av oss har på näthinnan, en fullständig militär invasion, storskaligt krig, ungefär som vi har sett i Ukraina. Det kanske man inte har. Men man skulle kunna utmana vissa delar, mindre territoriella delar. Man skulle kunna rikta anfall mot kritiska samhällsfunktioner. Påverka länders funktionalitet. Och det i slutändan om inte Natos kollektiva försvarstanke artikel 5 fungerar. Då faller ju lite hela den säkerhetsordning som vi har i och med att Nato är i Europa.Och då skulle det kunna vara attacker riktade direkt mot Sverige också? Och svensk territorium? ”Ja, det räcker som jag brukar säga att ta fram och titta på kartan så ser man ju hur området ser ut. Vi har Östersjöområdet, vi har Sverige och Finland. Vi har ryska resurser i Sankt Petersburgs-området, i Kaliningrad. Så det är ju klart att det kan vi inte utesluta. Vi ligger ju i det ryska närområdet.”Och var är man mest orolig i Sverige att ett sådant angrepp skulle kunna inträffa? Är det på Gotland? ”Vi har ju en försvarsplanering, en operativ planering som vi nu harmoniserar fullt ut med Natos planering, för sitt kollektiv att försvara, att kunna försvara Natos territorium. Och det finns ju en del områden som vi har lyft innan som naturligtvis är strategiska. Gotland som du själv nämner är ett sådant, men det finns även Nordkalotten. Det finns Västkusten, Göteborgs betydelse. Vi har Östersjöinloppen, men det finns flera delar som skulle kunna vara intressant om man funderar på ett sådant företag.”, säger Thomas Nilsson.Litar på artikel 5Thomas Nilsson säger att det inte finns några tecken på att Natos artikel 5 inte skulle gälla, trots att Donald Trump flera gånger pratat om att inte försvara allierade.”Nej, artikel 5 gäller i högsta grad. Det finns ju inga tecken, någonting, inte som jag har uppfattat, att man ifrågasätter artikel 5. Det är ju en av grundbultarna i Nato och Natos kollektiva försvarstanke. Så den gäller i högsta grad. Men tanken är ju att den kan naturligtvis tänkas utmanas av Ryssland om man tycker att väst är försvagat, splittrat, inte har uppnått den försvarsförmågan som är berättigad. Då är det ju klart att i Rysslands strategiska konflikt så skulle man naturligtvis kunna överväga den tanken. Men det är ju det som vi nu gör allt för att man inte ska komma fram till att man ska testa artikel 5.”, säger Thomas Nilsson.Thomas Nilsson har varit chef för Must sedan 1 maj 2023.Gäst: Thomas Nilsson, chef för Must, militära underrättelse- och säkerhetstjänstenProgramledare: Katarina von ArndtKommentar: Mats ErikssonProducent: Maja LagercrantzIntervjun spelades in fredag den 21 mars kl 10.10.

Avsnitt 256. Är årets Augustpris delvis ett förlorat år? Journalisten påstår det och pratar med en som borde veta av lång erfarenhet. Vi konstaterar att de flesta inblandade verkar har tappat fokus och kanske agerat lite slentrianmässigt. I en uppföljande kommentar ger förläggaren vår expert helt rätt, och lite till. Så skärpning önskas till nästa år. Håkan Bravinger, förlagschef på Norstedts, hörde av sig. Han ville få en möjlighet att möta alla spekulationer kring förändringen runt Brombergs förlag. Så rätt ska vara rätt. Här får han en plattform för att utveckla sina tankar. I en litteratursociologisk rapport synas DNs och Aftonbladets bokrecensioner under fyra år. Kartläggningen visar svart på vitt det de flesta i bokbranschen vet – att kulturjournalister ofta går i upptrampade spår och saknar ett visst mått av nyfikenhet. Det som präglar andra journalisters drivkrafter. Åtminstone om ni frågar den här journalisten som dessutom erbjuder sig att hjälpa till.   00 22         Augustpriset – ett förlorat år? 10 47         Har vi glömt det fundamentala med Augustpriset? 15 27         Norstedts har en plan för Brombergs 24 27         Bokrecensenter analyseras

Hjärtat såg länge som centrum för tanke och känsla, medan vi idag pekar på hjärnan. Katarina Bjärvall funderar på om det inte ligger något i den gamla sanningen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publiceras först 2019-06-19.Mitt är ditt och ditt är mitt och aldrig jag lämnar det åter. Det gnistrar och glöder, flammar och falnar och svalnar. Det viskar, talar, ropar och jublar, det sjunger och har hunger, det rister och brister, kvider och svider och lider. Och förstås smärtar.Ja, hjärtat rimmar och dess rytm pulserar och inspirerar, så till den grad att om varje metaforiskt uttryck som belamrar hjärtat vägde ett gram skulle organet bli så tungt att det bröt igenom jordskorpan och rasade rakt ner till jordens – hjärta.Men de känslor som hjärtat symboliserar är inte bara metaforer och klyschor. Brustet hjärta, broken heart syndrome eller som det heter med en medicinsk term lånad från japanskan, takotsubo, är ett verkligt sjukdomstillstånd som ibland förväxlas med hjärtinfarkt och som kan utlösas av sorg eller av traumatiska upplevelser.Jag tänker på det när jag läser Mimi Swartz bok ”Ticker”, om några konkurrerande amerikanska stjärnkirurgers kamp om att bli först med att presentera ett fungerande konstgjort människohjärta. De verkar alla drivas av en grundtanke att fortsatt liv, oavsett vilka förödmjukande och smärtsamma former det tar sig, alltid att föredra framför döden. För någon är den besattheten grundad i en förälders alltför tidiga död i en hjärtsjukdom, andra verkar vara mer av Macchiarinikaraktärer – eller åtminstone okonventionella. Och man får väl medge att hjärtkirurg är ett speciellt yrke, "man vill ju inte att den som sätter kniven i ens hjärta ska sakna självförtroende", som Swartz skriver.Att operera ett hjärta som slår i bröstkorgen är ingen lätt match ens för en specialist – någon har liknat det vid att sittande på hästryggen försöka knacka loss ädelstenar ur en klippa. Ja, plus då det faktum att en människa dör om du slinter.Hjärtkirurgins kamp för att rädda livet på människor vars hjärta slutgiltigt skurit har naturligtvis ett spår som har varit mer framgångsrikt än utvecklingen av ett konstgjort hjärta: transplantation. Pionjärtransplantatörerna på 60- och 70-talen hade en hel del emot sig. För att sjukvården skulle få tillgång till levande hjärtan att transplantera måste dödsbegreppet ändras. I Sverige skedde det 1988, efter intensiv debatt. Sedan dess kan en människa klassas som död när hjärtat fortfarande slår, förutsatt att alla hjärnfunktioner sedan minst två timmar är konstaterat fullständigt borta.Andra tidiga invändningar hade mer med hjärtats symbolkraft att göra. Blir inte en man feminin om han tar emot ett hjärta från en kvinna, frågade sig hjärtsjuka män i Texas.Motståndet lade sig. Hjärttransplantationer utförs idag på löpande band, eller i alla fall i den takt som tillgången på organ tillåter. Runt 50 000 människor världen över – men framför allt i de rika länderna – står på väntelista, men bara ungefär 2 500 hjärtan transplanteras varje år.Hjärtsjukdomar tar livet av fler människor än cancer och behovet av alternativ till transplantationer är stort. Den som uppfinner ett konstgjort hjärta kan ha goda skäl att hoppas på ett Nobelpris i medicin – eller i alla fall gränslös rikedom och avund.Det konstgjorda hjärta som beskrivs som mest lovande drivs av magnetism, inte av plutonium som var tanken ett tag. Det fungerar utan puls och trycker alltså fram blodet i ett oavbrutet flöde, utan minsta da-dunk i bröstkorgen, något experterna inte är helt på det klara med vad det kan medföra. Den enda person som har fått ett sådant hjärta inopererat tillfrisknade aldrig utan dog i sin hjärtsjukdom efter fem veckor på ett amerikanskt sjukhus.Man kan förstås fråga sig: Är det etiskt rätt att investera så mycket tid, pengar och kunskapsenergi i något som kan föra tankarna till Frankensteinkirurgi? Hjärtsjukdomar är mycket lönsamma att förebygga. Men den lönsamheten gynnar samhället och dess invånare, inte med-tech-företagen och läkemedelsindustrin. Det är onekligen en komplikation i en tid då gränserna mellan å ena sidan forskning och sjukvård och å andra sidan läkemedelsförsäljning har upplösts.Och vad händer om välbärgade västerlänningars redan långa medellivslängd förlängs med ytterligare år – eller årtionden? Vilka sättningar skapar det i pensionssystemen och andra välfärdsmekanismer? Och vilka demenssjukdomar dyker upp i hjärnan hos människor som bär dessa konstgjorda hjärtan?Men den fråga som griper mig allra mest är en annan: Vad händer med en människa som bokstavligen förlorar sitt hjärta? Blir hen hjärtlös? Kan hen fortfarande till exempel känna kärlek? Sådana frågor kan verka retoriska men det är de alltså inte.I det antika Egypten ansågs hjärtat viktigare än hjärnan för att härbärgera människans känsloliv och personlighet, inte metaforiskt utan fysiskt. Och egyptierna var på rätt spår, för hjärtat har känslor.Hjärtat ruvar i bröstkorgens bo som en liten vaktel eller en vildkanin – och lika lättskrämt. Om ett barn i vägkanten gör en ansats att springa ut i gatan framför bilen kan jag känna ett verkligt fladder mot revbenen. Hjärtsjukdomar ökar under krig och naturkatastrofer. Lögndetektorer mäter bland annat hjärtverksamhet.Hjärtmuskeln, stor som din egen knytnäve, är ett arkitektoniskt perfekt miniatyrbyggnadsverk, utrustat med både el- och rörsystem, mångfärgat i brunt, rött, gult och ljusblått och byggt för att klara ungefär ett slag i sekunden, nästan 100 000 slag per dygn eller över tre miljarder slag under sin livstid.Av BBC-dokumentären Heart vs Mind av David Malone framgår att färsk brittisk forskning har upptäckt att runt hjärtats högra förmak finns också neuroner, som liknar hjärnceller, placerade. För mig, som varit uppmärksam på mitt hjärtas känslor i många år, är detta rön så häpnadsväckande att jag måste se dokumentären tre gånger för att helt ta in det.Hjärnan kommunicerar med hjärtats så kallade hjärnceller och med resten av hjärtat via elektriska impulser som får hjärtat att exempelvis slå snabbare. Men kommunikationen är dubbelriktad – signaler från hjärtats neuroner går också tillbaka till hjärnan. En studie visar att amygdalan, det organ i hjärnan som kontrollerar känslor av rädsla och obehag, aktiveras mer när det intryck som triggar känslan ges i takt med testpersonens hjärtslag än om det ges i otakt med hjärtslagen. Slutsatsen är att hjärncellerna i hjärtat påverkar hjärnan.Men dödsbegreppet då, undrar jag. När en person förklaras död trots att hjärtat fortfarande slår, vilken roll spelar hjärtats hjärnceller då? Bara frågan verkar kunna väcka ett instinktivt motstånd mot transplantationskirurgi. Men den besvaras av forskningen: hjärtats hjärnceller fungerar aldrig på egen hand. De agerar alltid i samspel med amygdalan och andra delar av hjärnan. När de delarna är utslagna har hjärtats hjärnceller förlorat sin funktion.Men den här forskningen, i gränslandet mellan kardiologi, neurovetenskap och psykologi, är inte helt obanad terräng. Forskarna söker sig fram, långsamt och prövande, i de marker poesin, visdiktningen och den litterära prosan sedan länge utforskat. Det värmer mitt hjärta att inse det.Katarina Bjärvalljournalist och författare

Kalle Berg snackar denna löneonsdag om hur Iran ”attackerat” Sverige medelst sms. I alla fall har runt 15 000 sms skickats ut till olika mottagare i Sverige om att de som brände koranen förra året skulle få ”sota för” sina tilltag. Han snackar också om att Island tycks plågas av ett gäng från Trollhättan.Ina pratar om en ny bok som kommit ut där Donald Trumps affärssinne synas i sömmarna. Slutsatsen verkar vara att presidentkandidaten inte alls är en särskilt duktig affärsman, utan snarare en person med ett fett arv och riktig röta.Sedan gästade GP:s kulturchef Johan Hilton studion och berättade allt som man behöver veta om årets bokmässa som drar igång på torsdag.Dessutom: Aftonbladets Anders Lindberg har INTE fingret i luften efter Svenska kyrkans Tiktok-succé, engelska folkhälsotipset: minska storleken på en pint, bullsäljande tant har hamnat i finkan, därför betalar Isabella Löwengrip aldrig notan och så äter indie-artister. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kalle Berg snackar denna löneonsdag om hur Iran ”attackerat” Sverige medelst sms. I alla fall har runt 15 000 sms skickats ut till olika mottagare i Sverige om att de som brände koranen förra året skulle få ”sota för” sina tilltag. Ina pratar om en ny bok som kommit ut där Donald Trumps affärssinne synas i sömmarna. Slutsatsen verkar vara att presidentkandidaten inte alls är en särskilt duktig affärsman, utan snarare en person med ett fett arv och riktig röta. Vi snackar också om en tant som sålt bullar – och fick fängelse. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi är inte en individ genom livet utan en mängd. Vissa är till och med två genetiska individer på samma gång. Vincent Flink Amble-Naess funderar över jagets förvandlingar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Lydia Fairchild var 26 år gammal och gravid med sitt tredje barn, när hon skilde sig från Jamie. Hon hade förlitat sig på hans inkomst, men nu ville han inte betala. Först krävde han att barnen skulle genomgå ett faderskapstest. Resultatet blev minst sagt oväntat. Jamie var visserligen far till barnen. Men Lydia – som hade fött dem – tycktes inte vara deras mor.Snart kom svaren till myndigheternas kännedom. Det hela gick sedan mycket snabbt. Några veckor senare – och efter ytterligare tester – yrkade distriktsåklagaren på att Lydias barn skulle tas ifrån henne. Man utgick ifrån att hon var en bedragare. Eller kanske var hon psykiskt sjuk, eftersom hon i förhören vägrade erkänna var hon hade hittat barnen, trots att man hotade med fängelse. Och viktigast av allt: ingen visste vem barnen tillhörde. Ingen utom Lydia, förstås. Och så Jamie, som hade hållit hennes hand under värkarna.Man kan fråga sig vad Fairchild tänkte under dessa månader. En man kan i mörka stunder tveka på sina barns härkomst, men för en kvinna är saken enklare; hon har burit dem inom sig och fött dem under smärta. Modern är alltid känd, som det heter i den romerska rätten: mater semper certa est. För Lydia var frågan bara hur hon skulle övertyga domstolen. När hon skulle föda sitt tredje barn, fick en representant för domstolen närvara i förlossningsrummet. Där observerade han hur barnmorskan samlade blod först från Lydia och sedan från den nyfödda pojken. Men inte heller denna gång kunde moderskapet beläggas.Myndigheterna slöt sig till att Lydia hade agerat surrogat och fött en annan kvinnas barn för pengar, ett allvarligt brott i staten Washington. Vad man emellertid hade svårt att förstå var varför Lydia i så fall hade gått med på faderskapstestet, när hon visste att hon skulle avslöjas. Men det fanns ingen tid att begrunda saken. En rättsprocess inleddes mot Fairchild, som anklagades för människohandel. Det var då hon träffade försvarsadvokaten Alan Tindell. Under sina förberedelser inför rättegången hörde han talas om ett liknande fall i Boston, Karen Keegan. Också hon hade fått sitt moderskap ifrågasatt. Men tids nog hade det visat sig att provsvaren var missvisande, eftersom Keegan led av en ovanlig, genetisk sjukdom. Hennes läkare hade skrivit om fallet i New England Journal of Medicine. Tindell la fram artikeln som bevis i målet. Nu krävde han ytterligare ett test, denna gång från Lydias livmoderhals. Och resultatet var mycket riktigt annorlunda: Barnen var hennes.Vem var egentligen Lydia Fairchild? Frågan om den personliga identiteten har engagerat människor sedan antiken. Den kanske mest originella tänkaren på området är den engelske filosofen Derek Parfit. Han ansåg att människors jaguppfattning var förlegad. Man förnekar själens existens, men betraktar sig ändå som just besjälade. Att man är samma person som den på fotografiet från barndomen anser de flesta är självklart. Men i kraft av vad skulle detta vara möjligt? Kroppens celler byts ju ut under livets gång. Och vad förblir detsamma?I sin bok ”Reasons and Persons” föreslår Parfit olika svar på den frågan: minnet, den rumsliga kontinuiteten, den psykologiska kontinuiteten, och så vidare. Men alla lider de av olika brister, som inte går att åtgärda. Den personliga identiteten är en social konstruktion, konkluderar han därför.Parfit skriver visserligen att han inte förnekar existensen av personer, men den bild han ger skiljer sig så mycket från det vi talar om till vardags att man som läsare undrar om han verkligen menar vad han säger. Hans ståndpunkt är att vårt jag kanske i en mening existerar, men att det hur som helst är oviktigt. It is not what matters, som han uttrycker det. Det är inte det viktiga. Den kontraintuitiva slutsatsen – som avslutar en vindlande serie av argument – är att det viktiga istället är detta: att någon i framtiden existerar som påminner om mig. Huruvida denna person också är jag är mindre viktigt, eftersom det är en definitionsfråga. En något oväntad följd av detta är att skillnaden mellan oss och våra medmänniskor blir mindre; på vissa sätt är jag mer lik mina vänner idag, än mig själv i en avlägsen framtid. Vid det laget har jag kanske flyttat från stan, förlorat min humor och – Gud förbjude – börjat rösta på ett annat parti.I en oförglömlig passage beskriver Parfit denna upplevelse av hur jagets gränser luckras upp när man tänker på dem:”Mitt liv framstod som en glastunnel genom vilken jag färdades allt snabbare för varje år, och vars slut var mörker. När jag ändrade uppfattning försvann väggarna från min glastunnel. Nu lever jag ute i friska luften”.Slutsatsen är svår att acceptera. De flesta av oss är övertygade om att vi är unika individer, som förblir desamma från vaggan till graven. Denna intuition är, tror jag, omöjlig att undkomma. Men man kan förklara den på olika sätt. Ibland beskrivs den i genetiska termer. Vårt DNA sägs kunna förklara alltifrån vår personlighet till vilket yrke vi lämpar oss för och huruvida vi är benägna att begå brott. Våra barn ärver delar av vårt genetiska material och på så sätt lever vi vidare genom dem. Det är ett sätt att klä vår känsla av identitet i en naturvetenskaplig språkdräkt, som i vissa sammanhang kan skänka den legitimitet. Men faktum är att våra gener inte fungerar så. Vårt DNA är inte ett uttryck för en unik identitet, utan ett material som kan blandas, förändras, böjas och vridas. Och det för oss tillbaka till den fråga som aldrig besvarades: Vem var egentligen Lydia Fairchild?Lydia var en så kallad chimär. I den grekiska sagovärlden betecknar ordet Χίμαιρα ett väsen med ett lejons kropp och tre huvuden: ett lejons, en gets och en eldsprutande ödlas. I överförd bemärkelse kan det syfta på en drömbild eller ett hjärnspöke. Men inom vetenskapen är innebörden mera teknisk. En genetisk chimär är en organism som består av mer än en uppsättning DNA. Så här gick det till: Lydias mor hade blivit gravid med tvillingar, men de befruktade äggen hade smält samman i livmodern och givit upphov till en enda individ. Lydia var alltså – i genetisk bemärkelse – sin egen syster. Vissa delar av hennes kropp hade en uppsättning gener och andra delar en annan. Därför visade proverna olika resultat. Tillståndet är ovanligt; endast cirka 100 fall har bekräftats globalt.Berättelsen om Lydia utmanar vår jaguppfattning. När hon till exempel ammade sitt nyfödda barn – som också var hennes systerson – var det då samma person som kände barnets läppar mot bröstet som den som höll honom i famnen? Eller fanns det i själva verket bara en kvinna och inte två? Eller var Lydias identitet – liksom vår egen – en chimär också i den bildliga betydelsen, en förlegad tankefigur och en illusion? Jag vet i varje fall vad Parfit hade svarat. It is not what matters.Vincent Flink Amble-Naessläkare och skribent

Kritcirkeln firar midsommar med att prata om två nya uppsättningar där livets stora frågor tacklas i mjukisbyxor – och med mycket humor. ”Förbjud alla blommor” av Viktor Schröder Kelly och Lovisa Strååt handlar i princip bara om sex. Ö2 Scenkonsts nya ungdomssatsning Ö2/ung bjuder på ett slags potpurri av scener ur litteraturhistoriens knullkanon och gör ett politiskt medvetet och mycket humoristiskt undersökande av sex, tabun och njutning — från Bibeln till Backstreet boys ungefär. Cecilia får associationer till Liv Strömquists serier och föreställningar. ”Sokrates i mjukisdress” är operakompaniet Kamraternas nya uppsättning som spelas på Konstakademien i Stockholm. Kortfattat beskriven som ”ett sceniskt stilleben” utifrån Erik Saties symfoniska drama ”Socrate” och ”löst baserat på meningen med livet”. För librettot svarar ingen mindre än Platon och ljudbilden är en konstnärlig mix av piano, sopransång och knapriga salta pinnar. Dessutom puttrar debatten om teaterkritiken på. Kritcirkeln gör sitt bästa för att förstå och recensera de senaste recensionerna av två aktuella panelsamtal om recenserandets svåra konst: Olle Näsmans inlägg i Expressen och Jacob Lundströms senaste kommentar i DN. Slutsatsen blir kanske något av ett cirkelresonemang som pekar tillbaka på Sokrates och något om utmaningen med att gå i dialog med monologer... Kritcirkeln produceras i samarbete med Aftonbladet Kultur. Medverkar gör Loretto Villalobos (frilans SvD) och Cecilia Djurberg (AB, producent och redigering) I detta avsnitt diskuteras dessa verk: Förbjud alla blommor av Viktor Schröder Kelly och Lovisa Strååt Regi: Ester Holmén Koreografi: Signe Willmarsson Scenografi: Ester Holmén, Signe Willmarsson och Lovisa Strååt Kostym: Nora Dellow Ljus: Clara Fia Tapper Medverkande: Alexander Jönsson, Elsa Wörmann, Nora Dellow och Rasmus Wessman Scen: Ö2 Scenkonst, Ö2/ung, lilla scenen Bergsgatan 11 Speltid: 1 tim 15 min Sokrates i mjukisdress – Ett sceniskt stilleben utifrån Erik Saties symfoniska drama Socrate Musik: Erik Satie Libretto: Platon Översättning: Eva-Tea Lundberg (svenska), Victor Cousin (franska) Regi: Sara Ribbenstedt Scenografi & kostym: Nina Fransson Mask: Frida Ottosson Medverkande: Tessan-Maria Lehmussaari (sång), Sophie Augot (dans), Anna Christensson (piano) Scen: Kamraterna på Konstakademien, Fredsgatan 12, Stockholm Speltid: 55 min

Vetenskapen, livet och litteraturen visar alla hur vi skapar det som redan varit. Marit Furn dyker ner i vår tillvaros paradoxala struktur och Stephen Hawkings slutgiltiga teori. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I essän Kafka och hans föregångare skriver den argentinske författaren Jorge Luis Borges med sedvanlig finurlighet:”Faktum är att varje författare själv skapar sina föregångare.”Tanken svindlar till. Borges byter plats på orsak och verkan, så att den raka tidslinje vi är så vana att förhålla oss till, plötsligt får pilar i bägge riktningarna. Men vi inser också samtidigt, att detta är helt i sin ordning.Ur den oöverskådliga röra av kreativa infall som varje samtid är, springer då och då en författare, som har geniet, men också – bör tilläggas – turen, kapitalet och/eller kontakterna, att omvandla de pågående strömningarna till något som blir bestående. Men i samma handling skänker författaren också nytt liv åt sina inspirationskällor, genom att förklara dem värdefulla, omtolka dem och kasta sitt eget ljus på dem, baklänges i tiden.Som Borges sammanfattar saken:”Författarens arbete modifierar vår uppfattning av det förflutna liksom det kommer att modifiera framtiden.”Eller uttryckt i mer allmängiltiga ordalag: Varje avgörande händelse skapar stigar bakåt i historien, minst lika mycket som den pekar framåt.Principen är sann för mycket mer än litteratur.Evolutionen ger en förförisk känsla av linearitet när vi tittar tillbaka på den från vår punkt i tiden. Som om varje nytt utvecklingsstadium vore en självklar följd av de föregående, föreställer vi oss hur encelliga organismer blir till fiskar som kravlar upp på land för att bli till däggdjur som reser sig på två ben och börjar skriva böcker och rikta teleskop in i rymden. Över varje arts särskilda linje svävar en nästan aristotelisk känsla av nödvändighet, som om allting lite i taget bara rör sig mot sin slutgiltiga, liksom oundvikliga form.Illusionen kan delvis förklaras med den så kallade ”efterklokhetseffekten”, det vill säga att saker alltid upplevs som betydligt mer sannolika efter det att de inträffat. Framtiden tornar upp sig som ett suddigt moln av möjligheter. Men sett över axeln tycks allt som hänt mycket prydligt arrangerat, som smultron trädda på ett strå.Befriad från sin skenbara nödvändighet blir evolutionen genast något annat och betydligt mer kaotiskt. Vi tvingas då inte bara ta hänsyn till de fåtal arter som överlevt urvalet och lämnat stigar av föregångare bakom sig. I det negativa utrymmet mellan grenarna anar vi också alla de andra – de oräkneliga, aldrig förverkligade möjligheterna.Ungefär som i våra egna liv, där varje ny händelse genast görs till del av den pågående sagan om oss själva, den som vi halvt omedvetet hela tiden kompletterar och modifierar, för att skänka en air av logik åt våra egna ofta inkonsekventa beslut, allt för att kunna integrera dem i vår övergripande självbild. Jag gjorde så eftersom jag är sån, tänker vi. Och jag är sån eftersom jag tidigare har gått igenom det eller det.Denna ständigt pågående efterhandskonstruktion handlar dock inte bara om hur vi människor tänker på oss själva och världen. En av de mest förunderliga upptäckterna inom kvantmekaniken är ju att tillvarons minsta beståndsdelar faktiskt inte verkar lyda vår slentrianmässiga föreställning om orsak och verkan.Det numera välkända dubbelspaltexperimentet, liksom andra undersökningar av samma slag, avslöjar hur enskilda partiklar tycks befinna sig på alla möjliga platser och många tänkbara tillstånd samtidigt. Inte förrän partiklarna stöter på något som avkräver dem specifika svar om deras egenskaper, kollapsar de många sannolikheterna till bara en enda och alla de övriga försvinner.Även partiklarnas historia – var de alltså befann sig för en stund sedan – förvandlas i mätögonblicket från suddigt sannolikhetsmoln till en bestämd väg genom rymden. På något avgörande vis tycks alltså händelser i nuet – svårsmält nog – kunna påverka det som redan har passerat, bara genom att kräva det på svar.Paradoxer av detta slag har inspirerat forskare till en uppsjö ontologiska hypoteser, som alla tycks förklara något men inte allt. Vilken av tolkningarna som en dag ska visa sig mest användbar vet vi ännu inte. Arbetsmodellerna befinner sig – skulle man kunna säga – fortfarande i en hetsig evolutionär konkurrens med varandra.Mycket pekar ändå på att tillvaron, på mikronivå, inte är tidsmässigt linjär på det sätt vi är vana.”Universums historia hänger på frågan du ställer”, som Stephen Hawking ska ha sagt till sin medarbetare Thomas Hertog något gång under de sista åren av sitt arbetsliv.I det som Hertog kallar Nobelprisvinnarens ”slutgiltiga teori” kom Hawking faktiskt att betrakta hela världsalltet som ett enda stort kvantmekaniskt system. Och han frågade sig följaktligen om inte universums hela historia måste betraktas baklänges.Inspirerad av evolutionsteorin öppnade Hawking för möjligheten att inte ens naturens lagar behöver vara bestämda från början. Istället kan universums krafter ha mejslats fram steg för steg genom samma uteslutningsprocess som den för växter och djur. Den specifika bukett av fysikaliska krafter vi förhåller oss till här och nu, skulle alltså bara vara en av alla dem som lika gärna kunde ha uppstått, men som konkurrerades ut mycket tidigt i universums historia.Vad vi ser när vi tittar långt in i rymden – och samtidigt allt längre bakåt i tiden – påstod den sene, radikale Hawking dessutom vara helt beroende av vad det är vi letar efter, eftersom vi, på ett kvantmekaniskt plan, hela tiden tvingar det vi mäter att välja väg – allt i ett slags svindlande, dubbelriktad tango av orsak och verkan.På det viset kunde Hawking också upphöja oss människor från obetydligt stjärndamm till medskapare i vårt eget universum – och då inte bara genom vårt ständiga återberättande av händelser för oss själva, där överlevarna hela tiden skriver och skriver om historien, utan på ett mycket mer fundamentalt plan än så. Helt kort: Som man frågar får man svar.I detta kaos av då och sen, med det flyktiga nuet som hela tiden blandar sig i såväl det kommande som det förgångna, tvingas vi leva våra liv som om allt var helt i sin ordning.Som Søren Kierkegaard en gång konstaterade:”Det är helt sant, som filosofin säger, att livet måste förstås baklänges. Men då glömmer man den andra principen, att det måste levas framlänges”.Slutsatsen han drog var att livet i något givet ögonblick aldrig helt kan förstås.Kierkegaard var också en av Borges föregångare. Det förklarar en del av den argentinske författarens många paradoxala tidsloopar och sammanflätningar, som alla rymmer en hisnande, existentiell dimension. På samma sätt som kvantmekaniken, med sin antydan om orsakssambandens dubbla riktning, får Borges med sitt skrivande själva verkligheten att gunga till.Fysik, filosofi, litteratur, liv.Marit Furnförfattare och konstnärLitteraturThomas Hertog: Om tidens uppkomst – Stephen Hawkings slutgiltiga teori. Översättning Lisa Sjösten. Fri tanke, 2023.Jorge Luis Borges: Borges II – 1945–1970. Översättning Lasse Söderberg, Oscar Hemer, Sun Axelsson, Ingegerd Wiking, m fl. Bokförlaget Tranan, 2019.

I detta avsnitt av Best Fitness Friend podcast diskuterar Kalle och Oskar styrka och muskelstyrka. De förklarar att styrka innebär att kunna utföra rörelser effektivt och att öka muskelmassan är en väg till att bli starkare. De nämner svårigheten att bli biffig utan steroider och att det kräver intensiv träning. Vikten av att utmana sig själv och öka belastningen för att utveckla styrka betonas, samt fördelarna med styrketräning för ökad arbetskapacitet och åldersrelaterad styrka. Kalle och Oskar diskuterar även energibehovet vid styrketräning och betonar vikten av tillräcklig vila mellan seten, anpassad efter individens styrkenivå. De understryker styrketräningens roll för hälsa, skadeförebyggande, och främjande av oberoende i ålderdomen samt dess potential för att öka ämnesomsättningen och fettförbränning. Slutsatsen är att ökad styrka och förmåga att utföra arbete är centrala mål för styrketräning, inte bara ökad muskelmassa.

I vårt mest/minst killmysiga avsnitt så beskriver vi MACV-SOG; dvs. USA:s absolut hemligaste förband under Vietnamkriget och den herrarnas fria åkning som var dess verksamhet. Slutsatsen är typ att Call of Duty: Black Ops är en dokumentär.Mattis roll är att via en överdos av killmys beskriva SOG:s organisation, beväpning, uppgifter och uppdrag; men inte minst att gå igenom de prilliga kufar som utgjorde manskapet (allihopa hette saker i stil med ”Mad Dog” och samtliga var typ en lite mer hardcore version av Rambo). Per berättar å sin sida om hur SOG skilde sig från andra specialförband vid tiden, men även om den Dr. Snuggles-verkstad som var SOG:s avdelning för psykologisk krigföring. De sista tio minuterna avsätts åt killmyskätteri där de tu avslöjar att förbandet nog inte var så verkningsfullt som man kan tro.Dessutom: en faktisk Bolt Pistol, förvånade getter, SOG:s RUT-jobb, nordvietnamesiska ninjor, extremt många psykologiska steg för att nå en oklar psyops-effekt, excentriska – inte fullt så ”gentle” – gentlemän, Mattis löpande imitationer av ”tuffa” amerikaner, sympati för djävulen, armborst och mycket mer! Stötta oss på Patreon!Support till showen http://supporter.acast.com/krigshistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Precis i utkanten av Ingehult Nr. 0, Södra Kosciuszko, strax innan Edwin Nilssons gård, Rödhöksstigen 12, Skiphult (Natten mellan måndag och tisdag 6-7 juli 2019) Månen som har varit någonstans hela tiden dyker upp bakom trädkronorna i det kompakta bältet av greenscreensgröna jätteträd. Slutsatsen av jäst glassbåt, pocherad fläsksvål, förvriden metall och omöjlig svulst uppenbarar sig.  “Ve och Fasa Rollspelspodd” hittar du även på:  https://www.facebook.com/veochfasarollspel, https://www.instagram.com/veochfasarollspel/  https://www.youtube.com/channel/UCjjRhnNO7UZlf_jhMW33rPA

I dagens podd pratar jag med skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren. I alla fall är det inom skolområdet som han framför allt har utmärkt sig. Han är verksam som forskare vid London School of Economics, där han även disputerade 2019. Han är också verksam vid Institutet för näringslivsforskning (IFN). I dagens avsnitt pratar vi om Pisa-resultaten, och andra internationella prov, vilket han har forskat mycket om. Varför gissa när man kan fråga en faktisk expert, tänkte jag. För ett år sedan, innan de senaste Pisa-resultaten hade kommit, skrev han en en intressant artikel där han helt enkelt gick igenom vad datan faktiskt visade. Slutsatsen var att svensk skola inte hade tappat så mycket, vilket tidningsrubriker och debattörer annars påstått. Datan visade att den svenska skolan inte är dålig alls, inte om man jämför lika med lika, alltså samma grupper mellan länder.Mycket av det svenska tappet har helt enkelt att göra med invandringens effekter, kunde Gabriel Heller Sahlgren visa. Vi pratar om det, men också om de nya Pisa-resultaten och hur man kan tolka dem. Några länkarGabriel Heller Sahlgren – “Kunskapsskolans återkomst” (Timbro, 2022)Gabriel Heller Sahlgren – ”Den svenska grundskolan är bland de bästa i världen” (DN Debatt 5/7 –22) (Debattartikeln utgår från rapporten i länken ovanför)Gabriel Heller Sahlgren – ”Sveriges skola bland de mest likvärdiga i OECD” (SvD Debatt, 29/6 –23)Gabriel Heller Sahlgren – “Skolforskare om nya PISA-resultaten: Därför tappar Sverige” (Kvartal, 5/12 –23)Min egen senaste text på liknande tema:Julstämning på Rak högerDen nuvarande julens ande uppfyller just nu dessa spalter med sin närvaro. Därför är det nu 30 procents rabatt på en årsprenumeration på Rak höger! Unna dig själv eller ge bort till någon du vill göra glad! Eller varför inte en rak höger till någon du vill förarga?Passa på så länge lagret räcker!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Ligg inte sömnlösa, kära lyssnare. Veckans avsnitt är här!I dagens avsnitt fortsätter en utvilad Gedda sitt korståg mot Norberg & Partners (00:41:55). Slutsatsen är att ett bra samvete är den bästa huvudkudden. För att optimera nattsömnen ytterligare kan man alltid använda Sleep Cycle (00:53:45), som också är veckans case. Det blir en lång genomgång, där Gedda tycker att Hästen pratar lite väl mycket. Det blir självklart nyheter (00:05:30), ett iGaming-svep (00:25:45) och Veckans Volley (01:59:28).Skriv gärna till oss på: nantingomaktier@gmail.comInstagram: @nantingomaktierBetygsätt gärna podden på Spotify och iTunes för att ge oss bästa möjligheten att nå ut bredare!En podd från Unga Aktiesparare.-(00:05:30) - Nyheter(00:25:45) - iGaming-svep(00:41:55) - Norberg & Partners(00:53:45) - Sleep Cycle(01:59:28) - Veckans VolleySupport this show http://supporter.acast.com/nantingomaktier. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I vårt mest kulturella avsnitt hittills ger vi oss i kast med att reda ut hur kulturen minns första världskriget. Och hur första världskriget påverkat kulturen. Och med ”kultur” menar vi alltifrån ”västerlandets civilisation” till ”Tv-spel och musik”. På en timme. Breda penseldrag utlovas!Oavsett kör Mattis igenom hur första världskriget påverkat vår syn på kriget som generell aktivitet. Exemplen blir alltifrån bildkonst, musik, brittisk minneskultur och ryskt historiebruk. Får vi höra Kultur i P1-gonggongen! Per är mer konkret och beskriver hur kriget skildrats i film och Tv-spel, samt hur han sett det skildras på plats i Australien. Slutsatsen: typ att kriget kastat en lång skugga som dock är mer subtil än dess uppföljares.Dessutom: extremt sorglig musik, tips om olika spel och filmer, oerhört breda penseldrag, halsbrytande generaliseringar, negativa bieffekter av att INTE minnas första världskriget, lingvistik, kärlek till Storbritannien (!), grimdark och mycket mer! Stötta oss på Patreon!Support till showen http://supporter.acast.com/krigshistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Marcel Ballin är tillbaka som bäst i Tyngre Träningssnack och den här gången diskuterar vi dels en del kring hur det går till när man doktorerar och försvarar sin avhandling, dels hur forskningen verkligen ser ut när det gäller träning och ökad livslängd. Det kan kännas som en självklarhet att träning förlänger livet men i själva verket är nästan allting baserat på högst osäkra observationsstudier och när man försöker titta på frågan med bättre metoder så blir det ofta så att man inte finner någon effekt alls eller att storleken på effekten har minskat betydligt. De bättre metoderna har dock även de sina brister i att det är svårt att titta på de stora skillnaderna i daglig fysisk aktivitet som vi kan se mellan människor i samhället. Tittar vi till exempel på tvillingar så finns det enäggstvillingar som skiljer sig åt när det gäller mängden träning de utför men skillnaderna är inte så stora, framför allt inte om man ska titta över vanor som pågår i många år. Och försöker vi oss på interventionsstudier så är det svårt att få människor att förändra sina vanor över tid samtidigt som de mest inaktiva personerna inte ens ställer upp som försökspersoner från start. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta och tidigare avsnitt. Hålltider (00:00:00) Gudiol är bortrest med dåligt ljud och hungrig mage (00:03:25) Wille har försökt deffa efter en vår med mycket snacks (00:08:16) Marcell Ballin är tillbaka som gäst (00:11:11) Marcells avhandling och hur processen går till när man ska disputera (00:23:42) Syftet och slutsatserna i Marcells avhandling (00:31:13) Varför frågan kring fysisk aktivitet och livslängd fortfarande är intressant (00:35:55) Slutsatsen i Marcels avhandling är att vi inte har någon stark evidens för att träning förlänger livet (00:43:17) Hur Marcels gick till väga för att komma fram till slutsatsen (00:51:59) Jacob har svårt att köpa att träning inte skulle kunna ha en effekt (01:02:12) Kanske behövs det mindre fysisk aktivitet än man tidigare trott? (01:07:13) Ska man fortsätta ge ett råd när rådet inte verkar få en effekt? (01:20:05) Beteendeförändringar är svårt och vi har sällan bra metoder för att få till dem

Justitieminister Gunnar Strömmer om den nya terrorlagen, om hur fängelserna ska kunna ta emot dubbelt så många interner som idag och om hur läktarvåldet ska stoppas. Den 1 juni började den nya lagstiftningen, som straffar deltagande i en terroristorganisation, att gälla. Från och med nu kan den som “främjar, stärker eller understödjer” en terrororganisation straffas, även om handlingen i sig inte är kopplad till ett terrorbrott. Lagen fick skarp kritik från Lagrådet som avrådde regeringen från att lägga fram lagen. Kritiken går bland annat ut på att lagen är otydlig och att den skulle innebära en alltför långtgående kriminalisering.En ny terrorlag var en av punkterna som Sverige skulle uppfylla för att Turkiet skulle godkänna Sverige som Nato-medlem. Nu när lagen är på plats har den turkiske presidentens kommunikationschef Fahrettin Altun har skrivit på Twitter att han vill att lagen ska användas för att stoppa en planerad anti-Nato-demonstration i Stockholm på söndag den 4 juni där organisationen Rojavakommittéerna deltar.Är den turkiska tolkningen rimlig? Innebär lagen att myndigheter nu kan stoppa söndagens demonstration?"Lagen tar sikte i deltagande i en terroristorganisation och vad det betyder framgår ju av lagens bestämmelser och förarbetena till lagen och det ju tar sikte på att hjälpa eller stödja eller främja en terroristorganisation, utan att den insatsen behöver vara kopplad till en specifik terroristhandling. Däremot är det inte så att det är en lagstiftning som förbjuder opinionsyttringar i sig. En sådan fråga har ju gällt, 'får man man vifta med terroristflaggor?' och det får man ju, MEN, och det är i sig inget som kriminaliseras genom den här lagstiftningen, sen är det naturligtvis så att en flagga eller en symbol som är kopplad till en viss terroristorganisation kan ju förstås användas som ett bevis bland andra för att styrka en koppling till en organisation, men själva opinionsyttringen i sig kriminaliseras ju inte genom den här lagstiftningen", säger justitieminister Gunnar Strömmer.Dubbelt så många fångarKriminalvården har på regeringens uppdrag räknat på vad Tidöavtalets alla förslag om fler och hårdare straff och längre fängelsevistelser kommer att innebära för myndigheten. Slutsatsen är att dubbelt så många människor kommer att sitta i fängelse, jämfört med idag. Det kommer att behövas mellan 11 och 16 nya stora anstalter och tusentals mer personal, och Kriminalvården kommer att behöva dubbelt så mycket pengar i statliga anslag som idag. Hur ska det gå till när det redan i dag är trångt på anstalter och svårt att rekrytera personal?Gunnar Strömmer säger att anstalterna kommer att behöva förtätas, med fler modulhus på fängelseområdena och att fler interner ska dela cell. "Idag är det en fjärdedel som delar cell, och den fjärdedelen kan nog behöva bli en hälft eller kanske tre fjärdedelar", säger Gunnar Strömmer. Regeringen ska också undersöka om andra länder kan ta emot svenska interner.Är ni beredda att lägga de pengar som Kriminalvården har sagt behövs?"Det är ju min utgångspunkt som justitieminister. Jag har fått i uppdrag att förverkliga innehållet i en överenskommelse som i sin tur är baserat på en analys av hur samhället utvecklar sig och vi ska kunna vända den här utvecklingen", säger Gunnar Strömmer.Hur ska fotbollshuliganer stoppas?I förra veckan uppträdde supportrar våldsamt under en allsvensk fotbollsmatch mellan Djurgården och AIK. Bengaliska eldar och olagliga kraftfulla smällare (bangers) kastades in på planen, flera poliser och ordningsvakter skadades när de försökte hindra maskerade huliganer från att storma planen.Gunnar Strömmer säger att det är uppenbart att fotbollsklubbarnas strategi för att förhindra läktarvåld inte fungerar. Han säger att politiken kan se över regleringar kring tex kamerabevakning, maskeringsförbud och tillträdesförbud, men att arrangörerna och klubbarna också måste ta ansvar för att få slut på arenavåldet, bland annat genom att stänga av fler våldsamma supportrar."Varje polis som måste sättas in mot huliganer på en fotbollsmatch skulle egentligen kunna bekämpa gängkriminaliteten", säger Gunnar Strömmer.Gäst: Gunnar Strömmer (M), justitieministerProgramledare: Johar Bendjelloul Kommentar: Simon Andrén, rättsreporter på Ekot Tekniker: Christer TjernellProducent: Maja LagercrantzIntervjun spelades eftermiddagen in fredag den 2 juni.

Vi behöver DIN hjälp!

Professor och läkaren Fredrik Nyström kan inte låta bli att provocera. Slutsatsen av hans forskning om vad som händer i kroppen när man stoppar in en prilla under läppen har publicerats och visar – ingenting. Så gott som ingenting händer i kroppen när man stoppar in en snus i munnen.  Han blir intervjuad av EPHI:s VD Marie Söderqvist om vilka slutsatser man borde dra av hans resultat. 

Det inre partiet hyllar maktövertagandet i Botkyrka, och förbereder en instruktionslista till sovceller till det inre partiet på vilka delar av en kommun man bäst bör ta över. Därefter problematiserar vi trohetsnormen ur ett liberalt, konservativt och evolutionärt perspektiv. Slutsatsen: bastarder är dåliga. Inspelningsdag: 2023-01-31 Maila oss dina bästa nyord: inrepartiet@sanningsministeriet.com Bli en registrerad tankebrottsling: www.patreon.com/SanMin Donera dina Bitcoins innan nästa ras: 3LbfmHe2y7TtwqWx9APRKoZaxGswjeLYmi

En nyduschad Lovisa och en nytränad Jessica diskuterar i detta avsnitt bland annat kost och hur viktigt det är att få i sig tillräckligt med mat för att nå bästa träningsresultat. De delar även med sig av olika diet-trender som de har spanat in och går igenom eventuella för- och nackdelar. Jessica har bestämt sig! Nu ska hon sköta kosten och äta ordentligt i minst tre veckor framåt! Självklart får ni lyssnare följa med på hennes resa.Lovisa har varit på sin favoritplats på hela jorden, nämligen Bosön, där hon med 60 sekunders marginal missade Armand Duplantis. Attans! Dessutom får vi följa med Lovisa på en filosofisk resa om vad Anarkokapital har med träning att göra. Slutsatsen som Lovisa kommer fram till är att Jessica har högt kapital medan hon själv lågt. Och varför då? Lyssna så kommer ni förstå varför! Avsnittet avslutas med en genomgång av McGill's Big Three, enkla och otroligt effektiva övningar som går att göra hemma! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett lite annorlunda avsnitt där Pelle berättar om en helt ny idé för att göra YH med effektivt varpå Tobias vrider och vänder på idén. Slutsatsen är positiv men vill du höra hela idén och resonemangen kring den så har du intressant lyssning framför dig i detta avsnitt!

Senaste åren har verkligen varit hälsotrendernas år och fler och fler blir hälsomedvetna. Det tycker vi verkligen är en bra sak. När överviktstatistiken inte ser lovande ut är det fantastiskt att det finns folk som vill vända den trenden och göra något åt sin egna viktsituation. Och vi vet att det inte är lätt att veta var man ska börja och hur man ska göra. Därför är vi allergiska mot diet-gurus som vilseleder människor med sina metoder, som de säljer in som “the magic pill”, som ska vara så enkla att det bara inte går att göra fel och att viktminskningen är garanterad… bara du följer några enkla knep. Periodisk fasta kan ibland säljas in på detta sätt. “Ät bara under vissa tider så blir allt bra”. Men det är viktigt att ha tungan rätt i mun och förstå varför periodisk fasta eventuellt kan leda till viktnedgång. Var det just p.g.a. tidsrestriktionen? Vad gjorde tidsrestriktionen? Kommer det alltid fungera? -- Tidsstämplar 0:00 Intro. 1:01 Snack om när periodisk fasta blev populärt, vilka bra saker detta förde med sig, men hur gurus som vanligt vinklat datan. 6:51 Studier visar inte att periodisk fasta är dåligt, det verkar till och med vara lovande för viktnedgång, men fasta är inte bättre än en “vanlig” kalorirestriktion. Fastan tenderar att hjälpa vissa människor att lättare hamn i ett underskott, om den typen av kosthållning passar dem och är hållbar. 13:02 Periodisk fasta passar inte alla. Detta matbeteende kan vara triggande och psykiskt påfrestande för vissa. Vill man vidare sprida ut sitt proteinintag över en längre period under dagen så är fasta inte heller det optimala valet. 15:56 Argumenten är att fasta håller insulinnivåerna låga och att detta främjar förbränning av fett, dvs att kroppen använder primärt fett som energikälla, men är det så enkelt? Håller argumentet hela vägen? Vad säger studier som jämför. 18:56 Slutsatsen är att periodisk fasta inte är fel, det kan fungera för dig som individ att lättare upprätthålla det kaloriintaget du önskar, men det kan också medföra stress, så välj det som passar dig och testa dig fram. 21:42 Diskussion om varför det troligtvis inte är en bra idé att äta mycket sent på kvällen. 28:24 Outro. -- Följ Smartare Fitness på Instagram, Facebook, Youtube, TikTok och Twitter. Skriv upp dig på vår VIP-lista för gratis mailutskick om hur du på ett smartare sätt kan optimera din träning, kost och hälsa. Du kommer även få reda på när vi släpper nya produkter först av alla. För mer från oss & för att köpa våra kosttillskott, gå in på smartarefitness.se

Högerpopulister och religiösa extremister vill att vi lever i okunskap om att öst och väst är präglat av varandra. Men ibland går de inte ens att skilja åt, säger idéhistorikern Michael Azar. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-08-12.Varje gång jag hälsar på mina släktingar i Libanon får jag höra samma historia.Förr eller senare kommer någon nämligen att förklara för mig att vi, vi libaneser, vi är minsann inte araber utan fenicier!Det är tänkt som en komplimang, så när jag ändå väljer att ifrågasätta deras tes så brukar det snabbt bli dålig stämning. Menar ni verkligen, frågar jag, att libaneser och araber är helt två skilda raser? Och hur kommer det i sig så fall att så många libaneser faktiskt identifierar sig som araber?Deras sedvanliga svar är att det inte i första hand handlar om ras utan om civilisation. För det är egentligen det här som dom är ute efter: att visa att det finns en markant skillnad mellan de riktiga libaneserna  det vill säga arvtagarna till de aktade fenicierna  och de kryptolibaneser som betraktar sig som araber, det vill säga muslimerna. Det förflutna tjänar med andra ord som en existentiell och politisk samtidskompass. Vi kristna libaneser, påstår mina släktingar, är i grunden västerlänningar till skillnad från muslimerna som hör till arabvärlden och österlandet.Jag låter mig ändå inte övertygas, utan påminner dom nu om att de själva inte bara talar arabiska, utan också dagligen äter arabisk mat, tittar på arabiska filmer, lyssnar på arabisk musik och dessutom i grunden delar samma Gudsuppfattning som muslimerna.Med viss triumf i rösten tillägger jag att några av de mest tongivande förespråkarna för arabisk enighet har varit just kristna libaneser.Vid det här laget brukar en av mina äldre kusiner George gripa in: Du Michael, säger han, du som har bott i Sverige i hela ditt liv, hur skulle du kunna förstå de konflikter som pågår här? Och sedan markerar han att diskussionen är över. Jag inser omedelbart att det inte är mödan värt att fortsätta debatten. Det hör till saken att George regelbundet visar mig sina vapengömmor för att påminna mig om att frågan om hans identitet inte är en teoretisk fråga utan en fråga om överlevnad.I själva verket har öst och väst slingrat sig så många gånger runt varandra att det är svårt att urskilja vad som är vadVäst är väst och öst är öst, och aldrig mötas de två.Rudyard Kiplings devis från 1889 är ett återkommande mantra som fortfarande florerar på många håll, också i ett land som Libanon där väst och öst de facto möter varandra varje dag. Som bekant har självutnämnda företrädare på båda sidor har  åtminstone sedan korstågens tid gjort allt för att hålla gränsen så intakt som möjligt. Så ofta har de förklarat varandra krig att relationen mellan det så kallade västerlandet och österlandet ännu idag präglas av misstro och hat.Men det finns naturligtvis också en annan historia och det är en historia om ömsesidig fascination och förälskelse. I själva verket har öst och väst slingrat sig så många gånger runt varandra att det är svårt att urskilja vad som är vad  och vem som är vem. Till passionsdramernas natur hör ju att de förändrar båda parterna och att de dessutom ofta ger upphov till oäktingar som undergräver alla skarpa gränsdragningar. Få känner nog till att centrala aspekter av vad man idag kallar västerländsk filosofi vilar på betydande insatser från muslimska tänkare. Än färre är nog medvetna om att religionen islam har funnits längre på den europeiska kontinenten än protestantismen och att kristna stater genom Europas hela historia ingått allians med muslimska stater för att kriga mot andra kristna stater.Ibland blir okunskapen rent komisk. Jag ljuger inte när jag säger att jag ofta måste påminna vissa européer om att kristendomen inte är en västerländsk uppfinning.Så mycket för tanken att Orienten är muslimsk och Occidenten kristen.hur övervinner man den ömsesidiga misstänksamhet som koloniala erövringskrig och helig terror lämnat efter sig?Med andra ord finner man inte sällan österlandet djupt inbäddat i västerlandet  och vice versa. Denna insikt är viktig att ha med sig i samtiden, eftersom vi behöver ordentligt med intellektuellt självförsvar mot den högerpopulism och religiösa extremism som helst ser att vi lever i okunskap om oss själva och den historia som har format oss.Men var går i så fall gränsen mellan öst och väst? Hur skiljer man mellan realitet och fiktion i sådana här komplexa frågor? Och hur övervinner man den ömsesidiga misstänksamhet som koloniala erövringskrig och helig terror lämnat efter sig?Alltsedan Edward Said 1978 publicerade sitt banbrytande verk, Orientalism, har sådana frågor trängt sig allt djupare in i den intellektuella diskussionen. De hemsöker inte bara vetenskaperna och den politiska debatten utan också den samtida litteraturen. Ett spännande exempel från romankonsten finner vi i den franske författaren Mathias Énards Boussole. Denna flerfaldigt prisbelönta roman  titeln kan översättas med Kompass  tar sig an stora delar av den europeiska kulturhistoriens intrikata kärleksförbindelser med Österlandet. Det är med andra ord inte de klassiska protagonisterna som står i centrum det vill säga, korsfarare och soldater, statsmän och missionärer  utan diktare, konstnärer och kompositörer.Enard är ute efter att visa hur bilden av Orienten fungerat som en ändlös inspirationskälla för tonsättare som Mozart, Beethoven, Berlioz, Liszt och Schubert, för författare som Goethe, Flaubert, Rimbaud och Eberhardt, och för målare som Ingres, Delacroix, Matisse och Kandinsky. Ja, det är väldigt många namn som figurerar på dessa fem hundra sidor av tättskrivna reflektioner över konstens förmåga att överskrida gränser och utvidga vår existentiella horisont. Konstnärerna hjälper oss, menar författaren, att se de andra i oss själva  och oss själva i de andra. Slutsatsen är både enkel och övertygande: i hjärtat av det som vi kallar västerländsk kultur pulserar melodier, tankar och former från en kultursfär som paradoxalt nog ständigt förtalas och förkastas som om den vore oss helt främmande.Romanens huvudfigur är en viss österrikisk musikolog och orientalist vid namn Franz Ritter. Under en lång sömnlös natt i hemstaden Wien drar han sig till minnes sina resor i Orientens mytomspunna städer: Istanbul, Teheran, Bagdad, Beirut, Kairo och så vidare.Han tänker på scener han bevittnat, på konferenser han bevistat, på texter han läst  och droger han prövat. Och över alla minnen svävar ett omtumlande kärleksmöte med en framstående kvinnlig orientalist vid namn Sarah. Ur en litterär synvinkel kan det låta som en banal intrig, men samtidigt är det just genom Ritters flödande medvetandeström som romanen förmår utforska allt vad drömmen om Orienten har gett upphov till inom europeiskt kulturliv.Boussole utgör en hyllning till alla de skapande krafter som vågat sig bortom snäv narcissism och kulturell isolering. När romanens huvudperson uttrycker sin smärta över samtidens katastrofala utveckling  från Syriens sönderfall till fascismens återkomst i Europa  tänker jag igen på mina släktingar i Libanon och deras förtvivlade försök att navigera i en verklighet som formas av krig i gudarnas, nationernas och civilisationernas namn. Dag efter dag måste de vända in och ut på sig själva för att inte förlora sin kompass i en värld av ständigt skiftande gränser, identiteter och allianser.Men sedan slås jag plötsligt av insikten att deras dystra öde också är mitt eget.På samma sätt som det faktiskt också är ditt.Michael Azar, professor i idé- och lärdomshistoria Litteratur Mathias Énard: Boussole. Actes Sud, 2015.

Så! Något försenat kommer här avsnitt 4 av "Andra Sidan Är Ni Klara?". Först och främst får ni gärna kika in på vår hemsida: https://soffhangpodcast.wixsite.com/andrasidan Idag tar vi på oss våra mest KRITISKA glasögon och ger er en fullständig genomgång av "Ghosthunters" och framförallt våra svenska sådana. PK bjuder på historiken från det gamla goda ASPR till våra nutida Youtubers. Johannes har gjort ett vetenskapligt gräv gällande all tekniska hjälpmedel som våra kära "Ghosthunters" använder - finns det ens NÅGON GNUTTA AV EVIDENS FÖR ATT DESSA FAKTISKT FUNGERAR? Slutsatsen är väl att vi bör alla vara försiktiga med folk som inte presenterar hård evidens, folk som inte är uppriktiga med vad dessa olika 'manicker' faktiskt gör och vad som kan påverka dessa och framförallt folk som ber om våra pengar! God lyssning, vi hörs snart igen!

Nu är de här forskningsresultaten från den expedition till Arktis 2019 som studerade hur torskar, bläckfiskar, is och miljö påverkas av klimatförändringarna. Slutsatsen är att behovet av skydd för området är mycket stort. Det konstaterar marinekolog Pauline Snoeijs Leijonmalm som blev först i världen med att inom forskningsprojektet fiska på djupt vatten vid Nordpolen.Samtidigt ser Sveriges Arktisambassadör Louise Calais ett väl fungerande samarbete i det viktiga Arktiska rådet som arbetar just för en hållbar utveckling av regionen.-Det finns ett momentum nu efter COP 26 och efter havskonferensen att på politisk nivå verkligen engagera sig, säger Louise Calais.Programledare: Niklas ZachrissonProducent: Anders Wennersten

Det har gått en tid sedan klimatmötet COP26 avslutades. Vad blev egentligen de viktigaste konsekvenserna? Det och mycket mer svarar Roger Josefsson, hållbarhetschef på Danske Bank, på i EFN Marknad.

I veckans avsnitt  Sommarens skjutningar och våldsamheter fortsätter in i hösten. Denna vecka har flera skjutningar ägt rum och två stycken sprängningar har inträffat i Sverige. Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forssell kommenterar det allvarliga läget. I veckan presenterades den statliga Brommautredningen. Utredningens slutsats är att regeringen tidigast 2025 kan avveckla flygplatsen. Slutsatsen har väckt starka reaktioner från oppositionen. Moderaternas trafikpolitiska talesperson Maria Stockhaus kommenterar utredningen och läget.

Gäster: Maria Stockhaus och Carl Bergkvist Den 31 augusti presenterade Magnus Persson utredningen om Bromma flygplats, underlaget kring en avveckling och hur det i sådan fall ska gå till. Slutsatsen resulterade i att det går att stänga Bromma i förtid redan 2025 och flytta kapaciteten till Arlanda på kortsikt.  Vad betyder det här för Bromma flygplats vara eller icke vara och vad skulle en förtida avveckling av Bromma flygplats ge för konsekvenser på Stockholmsregionen men även Sverige in i framtiden? 

Per-Ola som ätit gröt till frukost i sisådär 35 år förklarar skillnaden mellan människor och folk. Människor är intressanta och folk rör sig i flock och åker ofta med husvagn. Per-Ola kommer ut som omvänd disneyvegan, och avslöjar att han av etiska skäl inte äter kyckling trots att han är mer blödig än Rickard som förklarar att man han äter kyckling av samma anledning som andra med stort miljöintresse åker bensinslukande bil.Rickard hatar havregrynsgröt. Diskussionen mellan de båda slutar i en omröstning som Per-Ola förlorar. Vi fortsätter med disneyfieringen och konstaterar att vi har mer empati med större djur än med mindre sådana.. Små djur slår vi ihjäl lite som vi vill, men ingen skulle acceptera att vi har ihjäl kossor som råttor, eller kyckling för den delen genom att knäcka ryggraden.Dessutom sågar vi Kronfågels reklamkampanj som rakt igenom var fel och dålig. Den byggde på att äta kyckling var bra och äta kossor var dålig för klimatet. Samtidigt förklarar vi att vi inte räddar jorden genom att sluta äta kött. Detta oavsett vad dåliga journalister med stor räckvidd hävdar eftersom de inte läser eller förstår ämnet.I själva verket är jord- och skogsbruk i det närmaste en netto noll källa till utsläpp. Ingen annan industri klarar det. I själva verket är nettoutsläppet från jord- och skogsbruket ungefär lika stort som avskogningen för att odla kokain är – varje år.Slutsatsen är att diskutera jord- och skogsbruk i kontexten att rädda klimatet är trams. Axdorff förklarar att folkbildning gör skillnad och att han ensam utan medel men med kunskap fick Kronfågel att avbryta den största kampanj de kört med hjälp av fakta i stället för strejk. Stanna i skolan.Vi får även till oss en beskrivning av Per Ola som förklarar vad som händer när inresta vitmakt-människor på Kiviks marknad ger sig den lokala bögen, om när han blev torkad i munnen med hushållspapper samt när han fick en koloskopi med en rollator.Ät kor och lyssna!

Per-Ola som ätit gröt till frukost i sisådär 35 år förklarar skillnaden mellan människor och folk. Människor är intressanta och folk rör sig i flock och åker ofta med husvagn. Per-Ola kommer ut som omvänd disneyvegan, och avslöjar att han av etiska skäl inte äter kyckling trots att han är mer blödig än Rickard som förklarar att man han äter kyckling av samma anledning som andra med stort miljöintresse åker bensinslukande bil.Rickard hatar havregrynsgröt. Diskussionen mellan de båda slutar i en omröstning som Per-Ola förlorar. Vi fortsätter med disneyfieringen och konstaterar att vi har mer empati med större djur än med mindre sådana.. Små djur slår vi ihjäl lite som vi vill, men ingen skulle acceptera att vi har ihjäl kossor som råttor, eller kyckling för den delen genom att knäcka ryggraden.Dessutom sågar vi Kronfågels reklamkampanj som rakt igenom var fel och dålig. Den byggde på att äta kyckling var bra och äta kossor var dålig för klimatet. Samtidigt förklarar vi att vi inte räddar jorden genom att sluta äta kött. Detta oavsett vad dåliga journalister med stor räckvidd hävdar eftersom de inte läser eller förstår ämnet.I själva verket är jord- och skogsbruk i det närmaste en netto noll källa till utsläpp. Ingen annan industri klarar det. I själva verket är nettoutsläppet från jord- och skogsbruket ungefär lika stort som avskogningen för att odla kokain är – varje år.Slutsatsen är att diskutera jord- och skogsbruk i kontexten att rädda klimatet är trams. Axdorff förklarar att folkbildning gör skillnad och att han ensam utan medel men med kunskap fick Kronfågel att avbryta den största kampanj de kört med hjälp av fakta i stället för strejk. Stanna i skolan.Vi får även till oss en beskrivning av Per Ola som förklarar vad som händer när inresta vitmakt-människor på Kiviks marknad ger sig den lokala bögen, om när han blev torkad i munnen med hushållspapper samt när han fick en koloskopi med en rollator.Ät kor och lyssna! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Han har varit fåordig om tidernas travsaga Propulsion som blev tidernas travskandal. Tills nu. I Söndagsintervjun ger tränaren Daniel Redén en unik intervju om mardrömmen, men också om framgångarna. Mail till Söndagsintervjun från Maria Croon, vd på Svensk Travsport sedan 2019: "Först och främst vill jag bara beklaga hela den här historien som är sorglig för alla inblandade parter och travsporten i stort. Jag har ju endast fått utdrag ur intervjun skriftligt men utifrån de citat jag fått skickade till mig är jag förvånad över det som låter som allvarliga anklagelser om undanhållande av fakta och försök att skydda olika personer i organisationen. Särskilt då tränaren med ombud haft tillgång till utredningsmaterialet under lång tid och där kan se att olika sidors perspektiv, både positivt och negativt, verkligen har beaktats och redovisats i en omfattande rapport på över 200 sidor. Utredningens syfte var att ta reda på om hästen var nervsnittad och vem som hade tillgång till vilken information och när. Olika parters syn och minnesbilder är omfattande redovisat. Det finns självklart ingen egen agenda från Svensk Travsports sida och inget intresse av att dölja några uppgifter som är viktiga för utredningen. Allt har redovisats tydligt. Enligt Svensk Travsports reglemente har man som köpare av en häst alltid ett ansvar och som tränare likaså. Huruvida det finns ett ansvar i den här frågan eller inte ska nu prövas av Svensk Travsports Ansvars- och Disciplinnämnd. Det som framkom i Svensk Travsports utredning var att det inte gick att konstatera att det funnits något som helst uppsåt från ägare eller tränare. Däremot kunde vi redan då konstatera att det inte råder några tveksamheter att hästen är nervsnittad och därmed startat otillåtet. I samband med att det här kom fram efter Elitloppet förra året gjorde Svensk Travsport även en omfattande intern utredning av förbundets hantering. Slutsatsen av den redovisades på en presskonferens i oktober förra året. Där konstaterades bland annat brister i regelstyrning och processer och det riktades skarp kritik till dåvarande styrelse och ledning. Det redovisades då att exportcertifikatet med notering om nervsnittning både skickats till tränaren men också funnits hos Svensk Travsport men det hade inte lagts in i några system. Den utredning gällande Propulsions nervsnittning som gjordes av dåvarande säkerhetschef 2019 konstaterades vara undermålig. All kritik mot Svensk Travsports hantering har redovisats helt transparent och de brister som framkom i utredningen har vi tagit på stort allvar. Nu pågår ett omfattande arbete med processer och internkontroll för att något liknande aldrig ska uppstå igen. Vi vill som alla andra att det här ärendet ska bli klart och att all fakta kan redovisas helt öppet. För att komma dit behöver förhandlingen i Ansvars- och Disciplinnämnden äga rum så snart som möjligt där allt material kan avhandlas enligt de processer vi har."

En av de mest refererade studierna i debatten kring huruvida det är värt att välja en fondförvaltare som är aktiv vs att välja en passiv indexfond, blev skriven 2010 av professor Laurent Barras. I den noterades att endast 6 av 1 000 fondförvaltare över en 30 års period slog sitt index konsekvent. Slutsatsen för de flesta av oss är således att välja en indexfond. I dagens avsnitt - som är lite mer åt det nördiga och vetenskapliga hållet - intervjuar vi professor Laurent Barras. Vi pratar både om den gamla studien men även den nya som han släppte i januari 2021. Den tittar närmare på misstaget man länge gjort inom forskningen där man mer eller mindre sagt att en förvaltares skicklighet är samma sak som fondens prestation. Något som han visat inte behöver vara sant. T.ex. har 80 % av alla fondförvaltare ett positivt alfa (=bättre avkastning än index) på den första kronan. Tvärtom visar Barras att många fondförvaltare har "skill" (sv. färdighet) men att den inte översätts i "performance" (sv. fondens utveckling) till följd av bland annat fondernas avgifter, struktur eller storlek. Även om det inte förändrar slutsatserna från tidigare rekommendationer (det bästa man kan välja är en indexfond) så gav det i alla fall mig en nya infallsvinklar. Han själv investerade majoriteten av sina pengar i indexfonder också.

Genom personliga intervjuer och analys av tillgänglig statistik samt rapporter har vi tittat på de tre största kriserna i Sverige och dess effekter. Slutsatsen är att det är klokt att planera inför och göra egna förberedelser för dessa.

Lill-Herman, Kukhuvvet, Vintramparn och alla dom andra. I veckans avsnitt avhandlar Mia (förutom sin mansförkylning) tråden ”original och udda typer” och ger prov på vilka ödesdigra konsekvenser en sammanslagning av trådar på Flashback kan leda till. Ina hänger på och tar oss in i hemmet hos en som hoastar en hemlös. Dessutom får vi veta vad som kan hända om man är en arbetare från Göteborg som råkar resa till Frankrike. Men innan det får vi möta ytterligare en udda typ och väldigt mycket skräp då Emma kollat på veckans aktuella ämnen. Slutsatsen vi drar är kanske att den udda typen i berättelsen inte alltid är den uddaste typen? Avsnittet sponsras av våra högt ärade sponsorer på https://www.patreon.com/FlashbackForever Emmas tråd: https://www.flashback.org/t3316618 Mias tråd:https://www.flashback.org/t125483 Inas tråd: https://www.flashback.org/t1416120

I detta avsnitt av Penserpodden träffar vi Johan Mörner, som är VD på Erik Penser Bank, Krister Sundling, som är ordförande i fondplattformen SAVR samt Alf Peter Svensson som är advokat på DLA Piper. De har alla närmare 30 års erfarenhet av finansbranschen. Tillsammans med dem diskuterar vi hur branschen utvecklats under deras 30 år i branschen med särskilt fokus på teknisk- och regulatorisk utveckling. Vi tittar på vilka möjligheter det skapar för kunderna. Naturligtvis diskuterar vi också provisioner som för tillfället är ett hett område. Slutsatsen är dock att det kommer bara att bli bättre för kunderna.

I detta avsnitt av Penserpodden träffar vi Johan Mörner, som är VD på Erik Penser Bank, Krister Sundling som är ordförande i fondplattformen SAVR samt Alf Peter Svensson som är advokat på DHL Piper. De har alla närmare 30 års erfarenhet av finansbranschen. Tillsammans med dem diskuterar vi hur branschen utvecklats under deras 30 år i branschen med särskilt fokus på teknisk- och regulatorisk utveckling. Vi tittar på vilka möjligheter det skapar för kunderna. Naturligtvis diskuterar vi också provisioner som för tillfället är ett hett område. Slutsatsen är dock att det kommer bara att bli bättre för kunderna.

Simon Elvnäs har i en världsunik forskningsstudie filmat över 500 ledare och kartlagt deras beteenden. Slutsatsen är att chefer inte gör vad de ska göra, vad de vill göra, eller ens vad de tror att de gör. Jag vet inte hur många gånger jag tagit upp Simon för mina deltagare på chefsprogram - känns klassiskt ”skitkul” att ha honom i studion…:)Med #nytttänk vill jag med mycket hjärta och hjärna påverka organisationer till bättre ledarskap. De 10 avsnitten i säsong 1 sträcker sig från Sveriges kanske hetaste ledarskapsforskare till en svensk 41-årig kvinna som på plats i Tyskland tar över som VD för Mercedes-Benz Trucks, och på något sätt får vi in en delfintränare samt musikgruppen Mando Diao däremellan tillsammans med en massa andra värdefulla vinklingar av ett bättre ledarskap. Enjoy!Spotify:https://open.spotify.com/episode/2mR6egDFfZExgXQTV2RPk3?si=QXeXXQBbRTGrbBZzyK5gcAApple podcast:https://podcasts.apple.com/se/podcast/1-vad-kan-vi-l%C3%A4ra-av-500-filmade-chefer-original/id1552489863?i=1000507929609Acast:https://aca.st/cbb586 See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Simon Elvnäs har i en världsunik forskningsstudie filmat över 500 ledare och kartlagt deras beteenden. Slutsatsen är att chefer inte gör vad de ska göra, vad de vill göra, eller ens vad de tror att de gör. Jag vet inte hur många gånger jag tagit upp Simon för mina deltagare på chefsprogram - känns klassiskt ”skitkul” att ha honom i studion…:)Med #nytttänk vill jag med mycket hjärta och hjärna påverka organisationer till bättre ledarskap. De 10 avsnitten i säsong 1 sträcker sig från Sveriges kanske hetaste ledarskapsforskare till en svensk 41-årig kvinna som på plats i Tyskland tar över som VD för Mercedes-Benz Trucks, och på något sätt får vi in en delfintränare samt musikgruppen Mando Diao däremellan tillsammans med en massa andra värdefulla vinklingar av ett bättre ledarskap. Enjoy!Spotify:https://open.spotify.com/episode/2mR6egDFfZExgXQTV2RPk3?si=QXeXXQBbRTGrbBZzyK5gcAApple podcast:https://podcasts.apple.com/se/podcast/1-vad-kan-vi-l%C3%A4ra-av-500-filmade-chefer-original/id1552489863?i=1000507929609Acast:https://aca.st/cbb586 See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

För snart tre år sedan publicerade vi ett avsnitt om Bitcoin (#25). Det var precis på toppen av Bitcoin-hajpen och mycket riktigt förutsåg vi den efterföljande kraschen. Tajmingen hade vi så klart bara tur med. Sedan dess har vi inte tagit i kryptovalutor med tång och varit allmänt skeptiska till Bitcoin i allmänhet och kryptovalutor i synnerhet. Fundamentalism, oavsett åsikt, är dock sällan bra. När Totte Löfström som skrivit en bok om Bitcoin, varit expert i SVT och driver Trijo en svensk börs för kryptovalutor hörde av sig, valde vi att tacka ja till ett samtal. Växt kommer ju från att omge sig med och prata med människor som har andra åsikter än sig själv. Det vi uppskattade med Totte är att han har en sund syn på kryptovalutor. Han kom med flera argument som är rationella, sunda och faktiskt var värda att överväga. Slutsatsen från vårt samtal är inte att vi plötsligt kommer börja köpa kryptovaluta. Däremot har synen gått från negativ till kanske mer neutral. I diskussionen berör vi fördelarna med kryptovalutor, pratar om decentraliseringen där man kan skippa de centrala aktörerna (ofta bankerna), värdet i att t.ex. kunna flytta pengar vilket är konstigt att det fortfarande är ett problem 2020 och om framtiden. Samtidigt tar vi även upp de uppenbara nackdelarna. Vi pratar om energiförbrukningen, att det finns alltid en möjlighet till nästa version vilket medfört att det idag finns 5 olika Bitcoin-varianter och andra problem. Vi pratar även om några av de vanligaste sätten hur man blir lurad av olika bedrägerier som tyvärr har plågat kryptovalutor. Vi hoppas att du uppskattar det här lilla sidospåret i våra vanliga avsnitt. Intervjun är på grund av Corona-tider gjord digitalt på distans så ljudkvaliteten är lite sämre än vanligt. Vi beklagar det. Många hälsningar, Jan och Caroline PS. Ingen ersättning har utgått för avsnittet, däremot har vi en sponsrad länk till Tottes företag Trijo: https://rikatillsammans.se/partner/trijo Innehållsförteckning: En kort introduktion till kryptovalutor 00:06:13 Lätt att trassla in sig i tekniska detaljer 00:09:15 Skillnaden mellan blockkedja och kryptovaluta 00:12:19 Nivån av decentralisering är avgörande 00:15:33 En billig metod för internationella transaktioner 00:18:59 Direkt decentraliserad länk mellan avsändare och mottagare 00:22:40 Kan Bitcoin fungera som digitalt guld? 00:25:49 Om hajpen 2017 00:29:36 Kryptovalutornas koldioxidavtryck 00:33:13 Lite om miningverksamheten 00:37:08 Skillnaden mellan Bitcoin och Bitcoin Cash 00:39:41 Det vanligaste sättet man blir lurad på när man köper kryptovalutor 00:43:40 Många som råkar ut för bedrägeri 00:46:05 Det minst vanliga sättet man blir lurad på när man köper kryptovalutor 00:48:43 Hur man kommer igång med kryptovalutor 00:51:50 Många går in med orealistiska förväntningar 00:55:06 Kryptovalutor som ett alternativt tillgångsslag 00:58:38 Enkelt att investera på en kryptobörs 01:01:23 Tottes bok "Så kan du bli rik på Bitcoin – Den kompletta snabbguiden" 01:03:22 Få mer information via Trijos guider 01:06:57 Bokrekommendation: "Life 3.0" 01:09:26

I sociala medier och i kommentarer på bloggen kan man se att många upplever sin första riktiga nedgång. Media har nattsvarta rubriker, paniken börjar skymta i bakgrunden och många börjar agera irrationellt. Samtidigt är börsen – om man tittar rationellt och bortser från känslorna – billigare värderad än på många år. Vissa skulle till och med kalla det för en rea. Det här avsnittet försöker besvara frågorna: - Är det dags att köpa nu? - Om ja, hur gör man det bäst? - Gör det något om man köper för tidigt? Historiskt har många av de bästa affärerna nämligen gjorts när det har varit som mörkast. Självklart vet ingen om vi har bottnat eller ska längre ned, men en klok plan behöver nödvändigtvis inte ha rätt svar på den frågan. Dagens avsnitt är extra långt och då har jag dessutom valt att inte ta med detaljbeskrivningen av de två scenarion - det optimistiska och pessimistiska - som det råder konsensus om på marknaden. På bloggen har vi dessutom alla bilder, grafer och referenser till avsnittet. Du hittar hela artikeln på: https://bit.ly/borsrea Sammanfattning: =============== 1. Den huvudsakliga strategin gäller fortfarande; givet att din situation inte har förändrats, sitt still i båten! 2. Börsen har alltid återhämtat sig efter nedgångar och kommer sannolikt även göra det den här gången. 3. Börskraschen följer till stor del fortfarande ett historiskt förutsägbart mönster 4. Historiskt har lägen som nu varit bra köplägen, typ ”rea”, och belönat den rationelle investeraren. 5. Om möjlighet finns, överväg en ökning av månadssparandet och / eller risken 6. Lämplig faktor att dela upp ett engångsbelopp och ett ökat sparande är t.ex. 1/6 till 1/18-del 7. Ingen vet om vi har passerat botten, befinner oss på botten eller ska längre ned. 8. Tumregeln om max 10 % i aktier per år i sparhorisont bör fortfarande gälla. 9. Tiden är fortfarande den absolut viktigaste faktorn, ju längre sparhorisont desto bättre 10. Historiskt sett har det inte varit katastrof att köpa för tidigt, hellre det än att i många fall inte köpa alls. 11. Om du har sålt av nu pga rädsla om större nedgång, vad är din strategi för att köpa tillbaka? Lycka till med ditt sparande och ta hand om varandra, Jan och Caroline Innehållsförteckning ================== 04:34 - Det är jobbigt just nu, och vi sitter i samma båt 07:58 - Ansvarsbegränsning och villkor 10:40 - Grundstrategin har inte förändrats 14:29 - Det finns ett undantag 17:05 - Sammanfattning av avsnittet 21:47 - Börsen återhämtar sig alltid 26:09 - Läget på börsen just nu är som en straffspark 28:39 - Två scenarion - Optimism eller pessimism 33:15 - Bristen på konsensus kring framtiden skapar svängningarna 35:02 - Börsen följer ett klassiskt mönster 37:33 - Missen med Spiltan Räntefond Sverige 41:23 - Fortsättning på börsens mönster vid krasch 43:29 - Hur du kan lära dig saker av börskrascher 46:45 - Media spelar också en roll i krascher 50:30 - Spekulation om tillbaka studs 53:13 - Det är inte annorlunda nu 57:27 - Kriser har alltid kommit och gått 01:00:10 - Vi glömmer bort fundamenta 01:03:27 - Ett räkneexempel på hur ett företag kan värderas 01:07:03 - Många nyckeltal ligger på låga nivåer 01:09:28 - Ett klassiskt misstag som många gör 01:13:01 - Är den nuvarande nedgången fundamentalt motiverad? 01:18:07 - Saker som nästan alla kan göra för att kunna finansiera sina köp 01:20:12 - Saker vissa kan överväga för att finansiera sina köp 01:22:15 - En generell avrådan 01:27:47 - Vad vi vet och inte vet och strategi framåt 01:30:26 - Problemet med en nivåbaserad strategi 01:33:03 - Är det så illa att komma in på marknaden för tidigt? 01:36:06 - Slutsatsen: det är en bra idé att köpa, även om du är tidig 01:38:33 - Döm inte ett beslut efter resultatet 01:41:35 - Förslag på en konkret strategi 01:43:35 - Förslag på uppdelning 01:49:19 - Fortsättning på den konkreta strategin 01:52:48 - Är det rätt tid att köpa för alla? 01:55:42 - Slutsatsen av det här avsnittet

Få saker är så lockande som att försöka tajma marknaden. Att bara vara med på uppgången och undvika nedgångarna. Egentligen borde det vara enkelt. Det är ju bara beslutet att vara inne eller ute som man behöver få rätt på. Beslutet borde man man kunna fatta till följd av ett eller flera nyckeltal, mönster på börsen eller experters råd. Att tajma marknaden måste vara mycket bättre än att bara vara passiv och sitta genom en nedgång på börsen. I dagens avsnitt tittar vi på vad forskningen säger i frågan. I en studie (Antoons, 2016) går författaren genom 68 marknadstajming gurus förutsägelser i perioden 1999-2012. I linje med förra veckans avsnitt hade majoriteten mindre än 50 % rätt. I många fall var det alltså bättre att singla slant än att lyssna på dem. Han konstaterar att: "After transaction cost, no single market timer was able to make money." Det ledde till slutsatsen: "Det finns bara två typer av investerare; de som inte vet vart marknaden är på väg och de som inte ens vet vad de inte vet.". Anledningen till att vi ändå håller på och försöker tajma marknaden är att det är så psykologiskt lockande. Vår hjärna älskar att se mönster, ingen gillar att förlora pengar (bevis den här veckan när börsen har fallit med 10+ % pga av Corona), vi har en övertro på vår egen förmåga och gurusen får ju faktiskt rätt på det ibland och det är supersvårt att skilja tur från skicklighet i efterhand. Det är inte omöjligt att försöka tajma marknaden, men det är väldigt, väldigt, väldigt svårt. Framförallt för att det: 1. Krävs att vi har rätt både när vi säljer och köper - vi måste ha rätt två gånger i rad 2. Mycket av uppgångar eller nedgångar sker under ett antal enstaka dagar 3. Tajming ger fel fokus (=undvika nedgång i en marknad som över tid går mer upp än ned) 4. Uppgångsperioder är längre än nedgångsperiod 5. Fel beslut ger stora konsekvenser Hur smärtsamt det än är det bättre att lida sig genom en nedgång än att försöka tajma den. Professor Valeriy Zakamulin som skrivit flera artiklar på marknadstajming konstaterar att: 1. Den överprestation som skapas av tajming sällan är statistiskt signifikant. 2. Tajming underpresterar ofta mot en köp-behåll-strategi i en uppåtgående marknad 3. Tajming överpresterar ofta mot en köp-behåll-strategi i en nedåtgående marknad 4. På kort sikt är det mer sannolikt att tajming underpresterar än motsatsen 5. Tajming är inte en hög avkastning/låg risk-strategi. Snarare låg-risk/låg-avkastning Slutsatsen är således: sluta försöka tajma marknaden, stå emot känslan att göra något, kontrollera det du kan kontrollera (din reaktion, dina hinkar, din tillgångsallokering, dina mål etc) och bortse från allt annat. Framgångsrika sparare vet att det viktigaste är att rida ut stormarna och att belöningen på andra sidan är värd det. Tack för den här veckan och på återseende i nästa. Då kommer den första delen av två med Eric Strand som svarar på väldigt många av era läsarfrågor.

Människans inverkan på klimatet är tydlig. Så löd budskapet som FN:s medlemsländer enades om 2013. Slutsatsen är väl belagd, samtidigt återstår mycket att utforska om jordens klimatsystem. Fjärde och sista delen av Klimatinsikten handlar om varför moln är så svåra att förstå sig på, och vad forskarna letar efter under isen i Antarktis. Oceanografen Anna Wåhlin reste till Västantarktis och lyckades ta sig fram med båt till den stora Thwaites-glaciären, som brukar kallas Domedagsglaciären eftersom det skulle få så stora konsekvenser för havsnivån om den smälte. Forskarna undersöker hur det går till när varma havsströmmar smälter glaciärisen, och den här gången hade de med sig en obemannad undervattensfarkost. I programmet hörs: Anna Wåhlin, som är professor i oceanografi vid Göteborgs universitet, Frida Bender, docent och lektor på meteorologiska institutionen på Stockholms universitet, Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet, och meteorologiprofessorn Deliang Chen vid Göteborgs universitet. Programledare Malin Avenius Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se Ljudtekniker Olof Sjöström

I dagens avsnitt diskuterar vi studieteknik och pluggtips! Men det blir en livad diskussion då vi är helt oense om vilka tips som är bra men framförallt fungerande. Slutsatsen blir att alla behöver hitta sin egen studieteknik som funkar för en, men vi hoppas kunna vara till hjälp för den som behöver finna sig själv i studierna.

Edward och Mats mumsar vidare på julbordet på värdshuset Ulla Winbladh på Djurgården i Stockholm.Eftersom det snart är advent berättar Edward om adventsfirandets kulturhistoria, med allt vad det innebär av fasta, Lucia, stjärnor, ljusstakar och kalendrar.Mats berättar om ett besök i filmmusikens förtrollade värld, där han fått träffa Hans Zimmer som bland annat komponerade musiken till Lejonkungen, och om den armeniska dudukens viktiga roll i filmer.På julbordet noterar de att där finns konfekt och struvor, varifrån steget inte är långt till den utrotningshotade spettekakan – vilken får Edward att berätta om ett besök på ett skånskt spettekaksbageri och Mats att uppmana till stödköp.Den första lyssnarfrågan handlar om etikettsbrottet att inte låta inbjudna gäster, vare sig de är barn eller vuxna, vara med om familjens måltider. Är det typiskt svenskt? undrar lyssnaren, och även om Edward inte riktigt besvarar det slår han fast att det handlar om ”ett fruktansvärt barberi”. Han noterar även att kombinationen oxfilé och falukorv på en spontan middag kan ge en vänner för livet.Kökschefen Magnus Blomberg talar vidare om sin kärlek till den svenska husmanskosten, och konstaterar att det inte är helt lätt för restauranger att rekrytera kockar som kan lägga band på sin experimentlusta när det gäller husmanskost. Plötsligt handlar samtalet om brunsås, och Edward blir så i gasen att Mats får avbryta med ännu en lyssnarfråga: om skillnaden mellan pilsner och lager. Slutsatsen, efter en synnerligen lång bryggarutläggning via bland annat Böhmen och Irland, är att det viktigaste är att alla är glada.Via ett samtal om att restauranggäster borde få blanda sin egen julmumma vid bordet blir det en lång rad tips på öl som passar bra att dricka i november och december – och en dikt, eller kanske lyrisk prosa, skriven och deklamerad av Edward: ”Resa i adventstid”!Skriv gärna till redaktionen: podden@edwardblom.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Högerpopulister och religiösa extremister vill att vi lever i okunskap om att öst och väst är präglat av varandra. Men ibland går de inte ens att skilja åt, säger idéhistorikern Michael Azar. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje gång jag hälsar på mina släktingar i Libanon får jag höra samma historia. Förr eller senare kommer någon nämligen att förklara för mig att vi, vi libaneser, vi är minsann inte araber utan fenicier! Det är tänkt som en komplimang, så när jag ändå väljer att ifrågasätta deras tes så brukar det snabbt bli dålig stämning. Menar ni verkligen, frågar jag, att libaneser och araber är helt två skilda raser? Och hur kommer det i sig så fall att så många libaneser faktiskt identifierar sig som araber? Deras sedvanliga svar är att det inte i första hand handlar om ras utan om civilisation. För det är egentligen det här som dom är ute efter: att visa att det finns en markant skillnad mellan de riktiga libaneserna  det vill säga arvtagarna till de aktade fenicierna  och de kryptolibaneser som betraktar sig som araber, det vill säga muslimerna. Det förflutna tjänar med andra ord som en existentiell och politisk samtidskompass. Vi kristna libaneser, påstår mina släktingar, är i grunden västerlänningar till skillnad från muslimerna som hör till arabvärlden och österlandet. Jag låter mig ändå inte övertygas, utan påminner dom nu om att de själva inte bara talar arabiska, utan också dagligen äter arabisk mat, tittar på arabiska filmer, lyssnar på arabisk musik och dessutom i grunden delar samma Gudsuppfattning som muslimerna. Med viss triumf i rösten tillägger jag att några av de mest tongivande förespråkarna för arabisk enighet har varit just kristna libaneser. Vid det här laget brukar en av mina äldre kusiner George gripa in: Du Michael, säger han, du som har bott i Sverige i hela ditt liv, hur skulle du kunna förstå de konflikter som pågår här? Och sedan markerar han att diskussionen är över. Jag inser omedelbart att det inte är mödan värt att fortsätta debatten. Det hör till saken att George regelbundet visar mig sina vapengömmor för att påminna mig om att frågan om hans identitet inte är en teoretisk fråga utan en fråga om överlevnad. I själva verket har öst och väst slingrat sig så många gånger runt varandra att det är svårt att urskilja vad som är vad Väst är väst och öst är öst, och aldrig mötas de två. Rudyard Kiplings devis från 1889 är ett återkommande mantra som fortfarande florerar på många håll, också i ett land som Libanon där väst och öst de facto möter varandra varje dag. Som bekant har självutnämnda företrädare på båda sidor har  åtminstone sedan korstågens tid gjort allt för att hålla gränsen så intakt som möjligt. Så ofta har de förklarat varandra krig att relationen mellan det så kallade västerlandet och österlandet ännu idag präglas av misstro och hat. Men det finns naturligtvis också en annan historia och det är en historia om ömsesidig fascination och förälskelse. I själva verket har öst och väst slingrat sig så många gånger runt varandra att det är svårt att urskilja vad som är vad  och vem som är vem. Till passionsdramernas natur hör ju att de förändrar båda parterna och att de dessutom ofta ger upphov till oäktingar som undergräver alla skarpa gränsdragningar. Få känner nog till att centrala aspekter av vad man idag kallar västerländsk filosofi vilar på betydande insatser från muslimska tänkare. Än färre är nog medvetna om att religionen islam har funnits längre på den europeiska kontinenten än protestantismen och att kristna stater genom Europas hela historia ingått allians med muslimska stater för att kriga mot andra kristna stater. Ibland blir okunskapen rent komisk. Jag ljuger inte när jag säger att jag ofta måste påminna vissa européer om att kristendomen inte är en västerländsk uppfinning. Så mycket för tanken att Orienten är muslimsk och Occidenten kristen. hur övervinner man den ömsesidiga misstänksamhet som koloniala erövringskrig och helig terror lämnat efter sig? Med andra ord finner man inte sällan österlandet djupt inbäddat i västerlandet  och vice versa. Denna insikt är viktig att ha med sig i samtiden, eftersom vi behöver ordentligt med intellektuellt självförsvar mot den högerpopulism och religiösa extremism som helst ser att vi lever i okunskap om oss själva och den historia som har format oss. Men var går i så fall gränsen mellan öst och väst? Hur skiljer man mellan realitet och fiktion i sådana här komplexa frågor? Och hur övervinner man den ömsesidiga misstänksamhet som koloniala erövringskrig och helig terror lämnat efter sig? Alltsedan Edward Said 1978 publicerade sitt banbrytande verk, Orientalism, har sådana frågor trängt sig allt djupare in i den intellektuella diskussionen. De hemsöker inte bara vetenskaperna och den politiska debatten utan också den samtida litteraturen. Ett spännande exempel från romankonsten finner vi i den franske författaren Mathias Énards Boussole. Denna flerfaldigt prisbelönta roman  titeln kan översättas med Kompass  tar sig an stora delar av den europeiska kulturhistoriens intrikata kärleksförbindelser med Österlandet. Det är med andra ord inte de klassiska protagonisterna som står i centrum det vill säga, korsfarare och soldater, statsmän och missionärer  utan diktare, konstnärer och kompositörer. Enard är ute efter att visa hur bilden av Orienten fungerat som en ändlös inspirationskälla för tonsättare som Mozart, Beethoven, Berlioz, Liszt och Schubert, för författare som Goethe, Flaubert, Rimbaud och Eberhardt, och för målare som Ingres, Delacroix, Matisse och Kandinsky. Ja, det är väldigt många namn som figurerar på dessa fem hundra sidor av tättskrivna reflektioner över konstens förmåga att överskrida gränser och utvidga vår existentiella horisont. Konstnärerna hjälper oss, menar författaren, att se de andra i oss själva  och oss själva i de andra. Slutsatsen är både enkel och övertygande: i hjärtat av det som vi kallar västerländsk kultur pulserar melodier, tankar och former från en kultursfär som paradoxalt nog ständigt förtalas och förkastas som om den vore oss helt främmande. Romanens huvudfigur är en viss österrikisk musikolog och orientalist vid namn Franz Ritter. Under en lång sömnlös natt i hemstaden Wien drar han sig till minnes sina resor i Orientens mytomspunna städer: Istanbul, Teheran, Bagdad, Beirut, Kairo och så vidare. Han tänker på scener han bevittnat, på konferenser han bevistat, på texter han läst  och droger han prövat. Och över alla minnen svävar ett omtumlande kärleksmöte med en framstående kvinnlig orientalist vid namn Sarah. Ur en litterär synvinkel kan det låta som en banal intrig, men samtidigt är det just genom Ritters flödande medvetandeström som romanen förmår utforska allt vad drömmen om Orienten har gett upphov till inom europeiskt kulturliv. Boussole utgör en hyllning till alla de skapande krafter som vågat sig bortom snäv narcissism och kulturell isolering. När romanens huvudperson uttrycker sin smärta över samtidens katastrofala utveckling  från Syriens sönderfall till fascismens återkomst i Europa  tänker jag igen på mina släktingar i Libanon och deras förtvivlade försök att navigera i en verklighet som formas av krig i gudarnas, nationernas och civilisationernas namn. Dag efter dag måste de vända in och ut på sig själva för att inte förlora sin kompass i en värld av ständigt skiftande gränser, identiteter och allianser. Men sedan slås jag plötsligt av insikten att deras dystra öde också är mitt eget. På samma sätt som det faktiskt också är ditt. Michael Azar, professor i idé- och lärdomshistoria Litteratur Mathias Énard: Boussole. Actes Sud, 2015.

Vad händer med den som i framtiden kan få ett konstgjort hjärta? Journalisten Katarina Bjärvall frågar sig om den som i så fall förlorar sitt verkliga hjärta också förlorar förmågan att känna vissa känslor. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Mitt är ditt och ditt är mitt och aldrig jag lämnar det åter. Det gnistrar och glöder, flammar och falnar och svalnar. Det viskar, talar, ropar och jublar, det sjunger och har hunger, det rister och brister, kvider och svider och lider. Och förstås smärtar. Ja, hjärtat rimmar och dess rytm pulserar och inspirerar, så till den grad att om varje metaforiskt uttryck som belamrar hjärtat vägde ett gram skulle organet bli så tungt att det bröt igenom jordskorpan och rasade rakt ner till jordens hjärta. Men de känslor som hjärtat symboliserar är inte bara metaforer och klyschor. Brustet hjärta, broken heart syndrome eller som det heter med en medicinsk term lånad från japanskan, takotsubo, är ett verkligt sjukdomstillstånd som ibland förväxlas med hjärtinfarkt och som kan utlösas av sorg eller av traumatiska upplevelser. Jag tänker på det när jag läser Mimi Swartz bok Ticker, om några konkurrerande amerikanska stjärnkirurgers kamp om att bli först med att presentera ett fungerande konstgjort människohjärta. De verkar alla drivas av en grundtanke att fortsatt liv, oavsett vilka förödmjukande och smärtsamma former det tar sig, alltid att föredra framför döden. För någon är den besattheten grundad i en förälders alltför tidiga död i en hjärtsjukdom, andra verkar vara mer av Macchiarinikaraktärer, kärnbestyckade narcissister eller åtminstone okonventionella. Och man får väl medge att hjärtkirurg är ett speciellt yrke, "man vill ju inte att den som sätter kniven i ens hjärta ska sakna självförtroende", som Swartz skriver. Att operera ett hjärta som slår i bröstkorgen är ingen lätt match ens för en specialist någon har liknat det vid att sittande på hästryggen försöka knacka loss ädelstenar ur en klippa. Ja, plus då det faktum att en människa dör om du slinter. Hjärtkirurgins kamp för att rädda livet på människor vars hjärta slutgiltigt skurit har naturligtvis ett spår som har varit mer framgångsrikt än utvecklingen av ett konstgjort hjärta: transplantation. Pionjärtransplantatörerna på 60- och 70-talen hade en hel del emot sig. För att sjukvården skulle få tillgång till levande hjärtan att transplantera måste dödsbegreppet ändras. I Sverige skedde det 1988, efter intensiv debatt. Sedan dess kan en människa klassas som död när hjärtat fortfarande slår, förutsatt att alla hjärnfunktioner sedan minst två timmar är konstaterat fullständigt borta. Andra tidiga invändningar hade mer med hjärtats symbolkraft att göra. Blir inte en man feminin om han tar emot ett hjärta från en kvinna, frågade sig hjärtsjuka män i Texas. Motståndet lade sig. Hjärttransplantationer utförs idag på löpande band, eller i alla fall i den takt som tillgången på organ tillåter. Runt 50 000 människor världen över men framför allt i de rika länderna står på väntelista, men bara ungefär 2 500 hjärtan transplanteras varje år. Hjärtsjukdomar tar livet av fler människor än cancer och behovet av alternativ till transplantationer är stort. Den som uppfinner ett konstgjort hjärta kan ha skäl att hoppas på ett Nobelpris i medicin eller i alla fall gränslös rikedom och avund. Det konstgjorda hjärta som beskrivs som mest lovande drivs av magnetism, inte av plutonium som var tanken ett tag. Det fungerar utan puls och trycker alltså fram blodet i ett oavbrutet flöde, utan minsta da-dunk i bröstkorgen, något experterna inte är helt på det klara med vad det kan medföra. Den enda person som har fått ett sådant hjärta inopererat tillfrisknade aldrig utan dog i sin hjärtsjukdom efter fem veckor på ett amerikanskt sjukhus. Man kan förstås fråga sig: Är det etiskt rätt att investera så mycket tid, pengar och kunskapsenergi i något som kan föra tankarna till Frankensteinkirurgi? Hjärtsjukdomar är mycket lönsamma att förebygga. Men den lönsamheten gynnar samhället och dess invånare, inte med-tech-företagen och läkemedelsindustrin. Det är onekligen en komplikation i en tid då gränserna mellan å ena sidan forskning och sjukvård och å andra sidan läkemedelsförsäljning har upplösts. Och vad händer om välbärgade västerlänningars redan långa medellivslängd förlängs med ytterligare år eller årtionden? Vilka sättningar skapar det i pensionssystemen och andra välfärdsmekanismer? Och vilka demenssjukdomar dyker upp i hjärnan hos människor som bär dessa konstgjorda hjärtan? Men den fråga som griper mig allra mest är en annan: Vad händer med en människa som bokstavligen förlorar sitt hjärta? Blir hen hjärtlös? Kan hen fortfarande till exempel känna kärlek? Sådana frågor kan verka retoriska men det är de alltså inte. I det antika Egypten ansågs hjärtat viktigare än hjärnan för att härbärgera människans känsloliv och personlighet, inte metaforiskt utan fysiskt. Och egyptierna var på rätt spår, för hjärtat har känslor. Hjärtat ruvar i bröstkorgens bo som en liten vaktel eller en vildkanin och lika lättskrämt. Om ett barn i vägkanten gör en ansats att springa ut i gatan framför bilen kan jag känna ett verkligt fladder mot revbenen. Hjärtsjukdomar ökar under krig och naturkatastrofer. Lögndetektorer mäter bland annat hjärtverksamhet. Hjärtmuskeln, stor som din egen knytnäve, är ett arkitektoniskt perfekt miniatyrbyggnadsverk, utrustat med både el- och rörsystem, mångfärgat i brunt, rött, gult och ljusblått och byggt för att klara ungefär ett slag i sekunden, nästan 100 000 slag per dygn eller över tre miljarder slag under sin livstid. Av BBC-dokumentären Heart vs Mind av David Malone framgår att färsk brittisk forskning har upptäckt att runt hjärtats högra förmak finns också 10 000 neuroner, alltså hjärnceller, placerade. För mig, som varit uppmärksam på mitt hjärtas känslor i många år, är detta rön så häpnadsväckande att jag måste se dokumentären tre gånger för att helt ta in det. Hjärnan kommunicerar med hjärtats hjärnceller och med resten av hjärtat via elektriska impulser som får hjärtat att exempelvis slå snabbare. Men kommunikationen är dubbelriktad signaler från hjärtats hjärnceller går också tillbaka till hjärnan. En studie visar att amygdalan, det organ i hjärnan som kontrollerar känslor av rädsla och obehag, aktiveras mer när det intryck som triggar känslan ges i takt med testpersonens hjärtslag än om det ges i otakt med hjärtslagen. Slutsatsen är att hjärncellerna i hjärtat påverkar hjärnan. Men dödsbegreppet då, undrar jag. När en person förklaras död trots att hjärtat fortfarande slår, vilken roll spelar hjärtats hjärnceller då? Bara frågan verkar kunna väcka ett instinktivt motstånd mot transplantationskirurgi. Men den besvaras av forskningen: hjärtats hjärnceller fungerar aldrig på egen hand. De agerar alltid i samspel med amygdalan och andra delar av hjärnan. När de delarna är utslagna har hjärtats hjärnceller förlorat sin funktion. Men den här forskningen, i gränslandet mellan kardiologi, neurovetenskap och psykologi, är inte helt obanad terräng. Forskarna söker sig fram, långsamt och prövande, i de marker poesin, visdiktningen och den litterära prosan sedan länge utforskat. Det värmer mitt hjärta att inse det. Katarina Bjärvall, journalist och författare

Innan minnena från sommarens bränder har svalnat har Sverige åter råkat ut för en rad skogsbränder. Varför blir det så och vad säger prognoserna om framtidens brandrisker? Nederbörd, avdunstning och luftfuktighet. Allt har betydelse för risken för skogsbränder och SMHI använder flera olika modeller för att så riktigt som möjligt modellera framtidens risker för skogsbränder. Slutsatsen man dragit är att klimatförändringen kommer att öka risken för bränder i södra Sverige och längs Östersjökusten, men minska i norra Sverige. Vi diskuterar brandrisker och framtida brandbekämpning med Peter Berg, forskningsledare vid SMHI, och Anders Granström, skogsbrandsforskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå. Programledare: Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

"Själen" är inte ett ord på modet. Men om vi ska handla som om människan har en själ, bör vi vara beredda på att även tillskriva djur och växter en sådan, reflekterar Helena Granström. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Har människan en själ? Frågan är förstås alltför mångtydig, lika mångtydig som det där undflyende begreppet, för vad är egentligen en själ? Något i oss som överskrider materian? Kanske rentav Guds närvaro i oss? Eller bara en konsekvens av att materia har arrangerats på ett särskilt sätt? Är själen det som skiljer oss från djuren, eller är den det som förenar oss med djuren? Kanske till och med det som förenar oss med allt som lever? Just som djurrättsrörelsen äntligen lyckats få oss att, om än med viss tvekan, acceptera djurens själslighet, kommer någon alltså dragande med hela växtriket Vad själen än är, framhåller den romerska diktaren Lucretius i sin grandiosa lärodikt Om tingens natur, så är det uppenbart att den är dödlig, sårbar, på samma sätt som kroppen är dödlig och sårbar. Tydligt kan vi, argumenterar Lucretius, se att den uppstår tillsammans med kroppen, föds och mognar, åldras med den, att den på samma sätt kan utsättas för sjukdom och påverkas av berusningsmedel. Själen är dessutom det som ger upphov till lemmarnas rörelse och hur skulle ett kunna försätta ett annat i rörelse om det självt inte var av materiell natur? I Ingvar Björkesons översättning: Denna komplexa själ härbärgeras alltså av kroppen/ som den förlänar dess liv och även beskyddar och vaktar/ ty de är sammanvuxna tätt med gemensamma rötter/ och kan ej ryckas isär utan dödlig utgång för båda./ Själens substans är i själva verket, låter oss Lucretius få veta, ytterst små partiklar, runda och glatta som vallmofrön; de är lättrörliga och osynliga för ögat, men på samma sätt som en flyktig doft är de en fysisk realitet, trots att de är utom räckhåll för vår blick. Med det intima band mellan själ och rörelse som vi finner hos Lucretius tycks det uppenbart att också alla djur är i besittning av en själ. Djuren men växterna då? Åt denna fråga, på senare år återaktualiserad i kulturen, vigde tidskriften Aiolos i slutet av 2018 ett vackert utformat temanummer. I en tid då den etiska vegetarianismen normaliseras måste vi, skriver numrets redaktör Erik van Ooijen, fråga oss huruvida växtätandet verkligen är så oskyldigt. Just som djurrättsrörelsen äntligen lyckats få oss att, om än med viss tvekan, acceptera djurens själslighet, kommer någon alltså dragande med hela växtriket varför inte inkludera mikroberna när man ändå håller på? Ja, varför inte? Vad gäller växterna tycks stödet för något som måste kallas besjälning i alla händelser starkt: Som den tyske skogvaktaren Peter Wohlleben berättar om i sin bok Trädens hemliga liv kommunicerar de, oftast på kemisk väg men i vissa fall även med ljud; de ingår i sociala gemenskaper, uppvisar tidskänsla och minne och kan fatta beslut om framtiden på grundval av impulser utifrån. Kanske fungerar, som modern forskning antyder, deras rotsystem faktiskt som en stor, dunkel, markbunden hjärna, precis som Charles Darwins så kallade rothjärnehypotes en gång gjorde gällande. När en hängiven djurrättsaktivist debatterar med en växtfilosof låter det, noterar van Ooijen, misstänkt likt när en köttätare argumenterar mot en vegan: Växter kan ju inte förnimma, de kan inte lida, de saknar egenintresse och fungerar helt mekaniskt vilket alltså tycks vara felaktigt i princip alltihop. Slutsatsen måste kanske bli att allt levande är besjälat just eftersom det är levande och ändå måste vi döda det, precis därför måste vi döda det, eftersom vi själva är levande. kanske är detta, i synnerhet i vår automatiserade tid, också en definition så god som någon av själen: Den är inte en algoritm. Detta är något som för den samtida människan, på bekvämt avstånd från såväl liv som död, kan tyckas skrämmande, men insikten är allt annat än ny. Snarare är den det existentiella villkor som skänker begreppet människa dess mening; den jordmån, om man så vill, från vilken mänskligheten hämtar sin näring. Att vi lever i en kultur som gjort sitt bästa för att lyckas glömma det är förstås ett faktum, men det är denna flykt från rötterna som utgör undantaget, inte tvärtom. Och insikten återfinns också i en ganska självklar form hos många tidigare tänkare, gestaltade exempelvis i de teorier om en växtsjäl som i lite olika skepnad förekommer hos såväl Platon som Aristoteles: en sorts grundläggande livskraft bunden till de kroppsliga behoven och begären, som hos människan huserar någonstans i magtrakten. I människokroppen är denna växtsjäl underordnad bröstets och huvudets högre själar, men den är i sig gemensam för allt det som lever; ett spår av det radikalt annorlunda inuti oss själva. Men, hur ska då denna själ av växtlig natur eller ej egentligen förstås? Är den ens möjlig att definiera? Fysikern Roger Penrose gör i sin bok The emperor's new mind ett försök att ringa in begreppet medvetande och detta, skriver han, är så långt som han är beredd att sträcka sig; begreppet själ skulle vara ännu mer omöjligt att precisera. Men en central tes hos Penrose är att medvetandet som väl kan betraktas som en sorts specialfall av själen definieras av att det inte är regelstyrt eller algoritmiskt, i betydelsen att en maskin inte skulle kunna programmeras att utföra samtliga dess funktioner. Vilket, om det stämmer, skulle innebära att de tänkande maskiner som vi med allt mer komplicerade matematiska algoritmers hjälp gör vårt bästa för att få att överträffa oss själva, i alla fall i denna bemärkelse aldrig kommer att bli verkligt tänkande. En frånvaro av abstrakt regelstyrning som en medvetandets definition, alltså och kanske är detta, i synnerhet i vår automatiserade tid, också en definition så god som någon av själen: Den är inte en algoritm. Det är i alla fall troligt att negativa definitioner av denna typ är det närmaste vi någonsin kommer att komma att ringa in en själens innebörd, vilket i så fall gör att frågan om själens existens förblir i grunden lika oviss som sitt svar. Men denna fråga om huruvida själen existerar eller inte existerar kan den inte i själva verket vara felställd? Saknar inte i själva verket många av våra mest centrala begrepp en klar definition: kärlek, till exempel, för att bara nämna ett   Jag tänker mig att den lite grann liknar frågan om huruvida Gud existerar, betraktad ur en troendes perspektiv; det är helt enkelt inte rätt fråga. Som musikern Nick Cave har uttryckt det: För mig är den relevanta frågan vad det innebär att tro. Mitt liv domineras av föreställningen om Gud, oavsett om det är Hans frånvaro eller Hans närvaro. Jag tror både på Guds närvaro och på Hans frånvaro. Jag tror på själva sökandet efter ett svar, mer än vad jag tror på det som skulle kunna bli resultatet av ett sådant sökande. Kanske är det med själen som med så många andra av de ord som människan omger sig med, att de blir meningsfulla inte i kraft av sin tydlighet, utan i kraft av sin förmåga att rymma det skenbart motsägelsefulla, sin beredvillighet att låta sig fyllas med vitt skilda innehåll. Saknar inte i själva verket många av våra mest centrala begrepp en klar definition: kärlek, till exempel, för att bara nämna ett och, uppriktigt sagt, hur väldefinierat är det lilla ordet jag, förändrar sig inte också innebörden av det från timme till annan? Vi behöver dessa ord, men inte för att vi förstår dem, utan för att vi inte skulle vara desamma utan dem. "Tror jag då på Gud", frågar sig Nick Cave. Tja, jag handlar som om jag gjorde det, för mina egna högre syften. Om vi handlar som om vi trodde att människan hade en själ, är det inte på samma sätt möjligt att vi får se själen manifesterad genom våra egna handlingar? Kanske är det först genom denna tro som människan, och den värld hon upplever, blir i verklig mening besjälad. Alltså: Har människan en själ? Har djuren, växterna, världen en själ? Visst, det tror jag men nej, ändå nej, för det är nog inte dessa frågor vi ska ställa. Såhär, istället: Kan den själ vi delar med världen utgöra grund för ett samtal, kanske till och med för en sorts existentiell intimitet? Kan en själ möta en annan själ, och jublande känna igen både sitt djupaste lidande och sin gränslösa lycka? Kan två själar, för ett försvinnande kort ögonblick, till och med vidröra varandra? Ja.   Litteratur Aiolos, nr 62-63 (2018) Titus Lucretius Carus, Om tingens natur i översättning av Ingvar Björkeson, (Bokförlaget Faethon, 2019).  Nick Cave, https://www.theredhandfiles.com/belief-in-a-god-explain-your-faith/ Roger Penrose, The Emperor's new mind (Oxford University Press, 2016). Peter Wohlleben, Trädens hemliga liv i översättning av Jim Jakobsson, (Norstedts, 2016).

Tusen tack alla Ledare! Du som Ledare är viktig, hur du leder påverkar många människor. För en bolagsägare är ditt goda ledarskap guld värt, det ger klirr i kassan för att satsa framåt, det ger människor arbete och det ger dig karriär och utveckling. Ett win-win koncept där alla tillsammans kan skapa framgång. Hur gör man för att bli en god Ledare? Den erfarenhet jag har gjort av poddintervjuerna är att alla Ledare har unika stories att berätta, egna exempel och egna lösningar. Det som är lika är att alla har en tro på något som får dem att köra på. Mod i massor, är inte rädda för att fatta beslut och har kraften att handla. Slutsatsen är att det inte finns ett sätt att leda, alla har funnit sin väg och det är den rätta vägen. Du som Ledare är unik, Do Your Thing! I detta poddavsnitt som är ett specialavsnitt, ett jubileumsavsnitt, nr 20, ger vi en kort episod/teaser av den kommande boken, ”Business Passion & Change” av Peter Löfgren och Nita Silverspjuth, där vi samlar den bästa kunskapen och erfarenheterna från företagsutveckling och ledarskap. Peter Löfgren bjuder på tankar kring kommande och skrämmande framtidsscenarios och Nita Silverspjuth ger en tankeväckande personlig inspelning med ett visst djup. NYHETER: Vi har bokat in flera spännande ledare och personligheter för poddavsnitten framåt. Det blir en blandning av stordåd, lärdomar och livsrisker. Så spännande och intressant det skall bli! Lyssna gärna på tidigare Guldkorn som delar med sig av egna erfarenheter kring företagsutveckling och ledarskap. Shownotes: Total Quality Management (TQM)

95% av svenskarna vill dela med sig av sin data, men vet inte hur man kan göra det - och de som lyckas göra det får ingen återkoppling när datan används. Samtidigt behöver medtech- och läkemedelsindustrin den här informationen för att kunna ta fram verktyg och mediciner för att hjälpa patienterna. LYSSNA via Spotify, Google Podcasts, Apple Podcasts WarOnCancer är ett kommersiellt techbolag som jobbar för att alla som drabbats av cancer (patienter, överlevare, närstående) ska kunna återfå sin mentala hälsa. De bygger en plattform där man kan lämna in egen rapporterad data som life science-industrin sedan kan använda för att förbättra situationen för de drabbade. I sitt arbete med en utsatt målgrupp väcker Sebastian Hermelin frågor kring digitaliseringen: Hur använder vi de digitala verktygen? Vill vi använda dem till att göra gott eller göra dåligt? Vill vi verkligen digitalisera allt? Slutsatsen är tyvärr att vi måste reglera, exempelvis genom GDPRs skydd för individens data. Många bygger nu verktyg som hjälper patienter att bli bättre patienter. WarOnCancers plattform, som också är i ett tidigt skede med sina 250 medlemmar, ska hjälpa de drabbade att få ett bättre liv, att få det bättre som människa. Hur det går kommer vi att se de närmsta åren! Sebastian Hermelin, Jonas Jaani (17:07) LYSSNA via Spotify, Google Podcasts, Apple Podcasts Forska!Sveriges opinionsundersökning WarOnCancer Digitaliseringens podcast EFFEKTEN finns där du hittar poddar (tex Spotify och CastBox) Vi har gjort avsnitt bland annat om Office 365, AI, ML, den digitala skolan och innovation. Varje avsnitt är ca 20 min och du som lyssnar är oftast konsult, beställare eller intresserad av den pågående digitaliseringen.Alla avsnitt via CastBox:

Barlasten är den extra last som behövs för att ett fartyg ska flyta stabilt. Men den gömmer också oanade berättelser och arkeologiska sensationer, konstaterar skutseglaren och kritikern Tor Billgren. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det blåser hårt från väst och regalskeppet Kronans befälhavare bestämmer sig för att göra en skarp gir åt styrbord, och vända genom vind. Det är den 1 juni 1676, och den svenska flottan ska precis anfalla den dansk-nederländska utanför Ölands södra udde. Kronan är ett av de största fartygen i världen och en gir är en komplicerad manöver som kräver noggrann koordination av alla segel och tampar. När rorgängaren får order om att lägga styrbords roder, är förberedelserna inte klara. Den enorma segelytan pressar ner fartyget mot babord. Kanonportarna är öppna och vattnet strömmar in. Kantringen tilltar. Krutförrådet i fören antänds och fartyget exploderar. I en känd målning ett tiotal år efter katastrofen kastas segel, manskap, mastbitar och bråte högt upp i luften som i ett vulkanutbrott. 800 besättningsmän omkommer, inklusive flottans överbefälhavare. Danskarna vinner slaget. Den främsta anledningen till att Kronan förliste, var den illa förberedda giren. Men en bidragande orsak var att fartyget var ovanligt instabilt. Och det berodde på att man månaden innan hade lastat ur stora mängder barlast ur fartyget. Skeppet lättade med nästan två decimeter. 1991 utbröt en koleraepidemi i Peru. Smittan kom förmodligen med ett fartyg som pumpat in förorenat barlastvatten i Bangladesh... Barlast är den extra last som behövs för att tynga ner ett fartyg så att det ligger stabilt i vattnet. Under de stora segelfartygens dagar brukade den uppgå till en fjärdedel av skeppets tyngd. För ett fartyg som Kronan innebar det över femhundra ton. Oftast användes sten och grus. Det var viktigt att barlasten var flyttbar, eftersom mängden berodde på mycket last fartyget hade. Var lastrummen tomma behövdes mer, och när det var fullastat, måste delar av barlasten lämpas överbord. Allt för att uppnå stabilitet. På 1800-talet började man använda vattentankar istället, som fylldes med vatten från havet. Besättningarna slapp därmed att kånka på stenar i hamnarna. Men det fortsatte inträffa olyckor. I juni 1915 kapsejsade passagerarångaren Eastland i Chicagofloden, på grund av felaktigt hanterade barlasttankar. 844 människor omkom. Ett annat exempel är det berömda fyrmastade barkskeppet Pamir som förliste i Nordatlanten i september 1957. Lastningen av spannmål i sista hamnen, Buenos Aires, hade skett slarvigt, och även barlasttankarna användes som lastutrymme. På sin seglats mot Hamburg överraskades Pamir av en orkan och fick slagsida och sjönk. 82 av de 86 ombord omkom. Hade barlasttankarna kunnat användas som de skulle, och alltså inte varit fulla av spannmål, hade det kunnat sluta annorlunda. Barlastens egentliga mening och väsen glider undan. Den är flyktig till sin natur.  Men det är inte bara oförsiktigt hanterad barlast som kan leda till död och katastrofer även barlasten i sig. 1991 utbröt en koleraepidemi i Peru. Smittan kom förmodligen med ett fartyg som pumpat in förorenat barlastvatten i Bangladesh och pumpat ut det nära Perus kust. Kolerabakterier kontaminerade skaldjur, som i sin tur smittade människor. Epidemin spreds till andra länder i Latinamerika och skördade tolvtusen liv. Det kan även uppstå problem när småfiskar och andra organismer följer med barlastvattnet. Ett exempel är vandrarmusslan, som via barlasttankar har spritt sig från Kaspiska havet till bland annat de stora sjöarna i nordöstra USA. Rovdjuren som vanligen livnär sig på de här musslorna i Europa och Ryssland, finns inte i Nordamerika i samma utsträckning, vilket gör att de sprider sig okontrollerat i sin nya miljö, och konkurrerar ut inhemska arter. De orsakar skador i miljardklassen varje år, till exempel genom att klogga igen dammluckor i vattenkraftverk. Barlast är alltså något helt nödvändigt för ett fartygs stabilitet, och hanterad på fel sätt kan den vara livsfarlig. Trots detta är den en form av mellankategori på flera sätt. När jag söker efter barlast i mina många böcker om fartyg och marinhistoria hittar jag mycket lite. I praktverket Nautiskt bildlexikon, där varje liten fartygsdetalj gås igenom med största noggrannhet, hittar jag bara en hänvisning. Det syns några stenar i botten av ett skepp i en av fartygsskisserna. Bilden ger ingen som helst förståelse för barlastens stora betydelse, ingen som helst känsla för de hundratals ton stenar som det handlade om. I det vardagliga talet är det också svårt att få grepp om barlasten. När den används metaforiskt är det oftast i negativa sammanhang, och på ett felaktigt sätt. Den används för att beskriva en belastning, motsvarande en kvarnsten runt halsen, ett besvärligt bagage eller komprometterande erfarenheter. Barlastens egentliga mening och väsen glider undan. Den är flyktig till sin natur. På stenarnas tid var den en del av fartyget, men bara ibland. Den togs ombord och lastades av efter behov. När man började använda vatten, blev barlasten bokstavligen flyktig. Barlasten kan berätta historier om hur människan har rört sig över jordklotet, men den kan också ge unika inblickar i en förfluten vardag. Även inom arkeologin är barlasten en mellankategori. Eftersom den består av obearbetade massor, och inte artefakter, har den traditionellt hamnat utanför ämnesfältet. Arkeologiprofessorn Mats Burström har dock upptäckt en fantastisk potential i de där stenmassorna som hämtats på en kontinent och tippats ut på en annan. Spår av mänsklig närvaro, kultur, teknik och historia. Hans bok Barlast är full av fantastiska exempel. Kring 1930 hittades ett märkligt föremål i sydvästra Australien: ett stenåldersredskap av flinta. Att det inte var tillverkat av den lokala ursprungsbefolkningen kunde konstateras efter geologisk undersökning. Slutsatsen blev att redskapet kommit dit som barlast flinta hämtad från Themsens mynning, och dumpad när fartyget nådde Australien. När Evert Taube i Balladen om Ernst Georg Johansson sjunger att kajerna i Buenos Aires är lagda med sten från Bohuslän menar han att ilandburna barlaststenar från svenska fartyg tagits till vara som gatsten. Barlasten kan berätta historier om hur människan har rört sig över jordklotet, men den kan också ge unika inblickar i en förfluten vardag. Mats Burström berättar om tvåtusen år gamla tegelstenar som har hittats i Fort Vancouver i nordvästra USA. De har konstaterats komma från romerska byggnader i Storbritannien, och hamnat i USA som barlast. På en av bilderna i Burströms bok kan man se några avtryck av en kattass på en sådan tegelsten. På en annan bild syns en oval och slät sten med ett elefanthuvud inristat. Den hittades av dykare 1992 i ett engelskt 1500-talsskepp som förlist utanför Bahamas. Huvudet har tydliga likheter med elefantmasker kända från Västafrika, och eftersom det sjunkna fartyget var ett slavskepp, är sannolikheten stor att bilden har ristats dit av en person som förts ut ur Afrika för att säljas som slav. Omfånget är hisnande. På den ena bilden: berättelsen om en liten katt på ett romerskt tegelbruk vid vår tideräknings början. På den andra: ett meddelande från en kidnappad person, som tvingats ner i ett fartyg och hållen där under vidrigast tänkbara former under flera månader. Från vardag till grymt lidande, verklig historia som binder samman länder och tider med varandra. Och allt detta i den ofta bortglömda mellankategori vi kallar barlast. Tor Billgren, kulturjournalist   Litteratur Mats Burström: Barlast  Massor med historia. Nordic Academic Press, 2017.

Den affärsdrivande IT-avdelningen och en helt ny framtid med bitcoin, AI, ML, VR, AR etc. Jag fortsätter min föreläsning för en IT-avdelningen med att prata om hur de ska se sin roll som grupp och individ. Slutsatsen är talangfull. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/jaani/message

Peder får äntligen nytta av att ha ägt 9 miljoner olika bilar och får vara expert när vi reder ut vilket bilmärke som är bäst för att locka till sig det motsatta könet. Slutsatsen är något överraskande! Håller ni med? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hör utdrag från vårt frukostseminarium med Skandia om hälsa som ledningsfråga. Skandias hälsostrateg, HR-chef med flera berättar om varför de valde att satsa på hälsa, vilket motstånd som fanns internt, hur det övervanns och vilka vinster det har gett. Skandias hälsoarbete för sina kunder är prisbelönt. Men när det drog igång 2002 var det inte helt klart att man skulle få göra satsningen på sjukförsäkringar. Den affären gick back och blev då en styrelsefråga. Slutsatsen blev att man valde att satsa sig ur situationen. Något som har lönat sig stort för både Skandia själva och deras kunder. I avsnittet berättar Skandias hälsostrateg Kristina Hagström om pilotprojektet som födde förslaget hos deras kunder om att Skandia skulle arbeta med hälsofrågorna för att stötta dem. De startade en hälsosluss och ett arbete med en hälsokedja, stöttade med insatser och skapade en framgångsrik affärsmodell med strategiska hälsoinsatser som investeringsmodell. HR-chef Marie Ågren berättar att Skandia har lärt sig vikten av att ha ett "varför" som är sprunget inifrån snarare än från trender och omvärldsbevakning. De jobbar i tre led - reaktivt, förebyggande och proaktivt där man som organisation är drivande i det förebyggande men vill se det som att man erbjuder en hälsopalett till medarbetarna. I avsnittet får vi också höra Samuel Kiros, hälso- och rehabvägledare på Sophiahemmet och livsstilsprofessor Mai-Lis Hellénius från Karolinska Institutet, båda samarbetspartner i det här stora hälsoarbetet, om vad arbetsgivare kan göra, stort som smått, för att gynna hälsan på arbetsplatserna. Läs mer om Skandias hälsoarbete och vad de erbjuder sina kunder här. Vår samarbetspartner Twitch Health kan bistå med stöd vare sig det behövs på strategiskt eller operativ nivå. De levererar tjänster inom såväl massage som träning till många organisationer. Gör att vi minns bättre Ökar självkänslan Minskar risk för ångest och depression Gör att vi sover bättre Gör oss mer kreativa Gör arbetsplatsen mer attraktiv

IRM-podcast är ÄNTLIGEN tillbaka. Vi tar ett grepp på den alternativa högern. En radikalt etnopluralistisk rörelse som redan har skaffat sig ett starkt inflytande över den amerikanska administrationen. Nu har dem på allvar börjat organisera sig i Sverige, och deras strategier är minst sagt anmärkningsvärda. Dessutom har SD gnuggat geniknölarna för att komma underfund med varför de har så dåligt förtroende bland väljarna. Slutsatsen verkar vara att de måste börja stava och räkna rätt... Det är visserligen dags efter sju år i riksdagen, men vi har ett par andra förslag också. Välkomna att lyssna!

Sarah har fått en Apple Watch i julklapp, Deeped har haft sin ett halvår och vi tar chansen att göra ett specialavsnitt om Apple Watch och våra upplevelser. Vi pratar mycket träning, vi diskuterar bra appar och funderar över framtiden för klockan. Slutsatsen handlar om att klockan är inte längre en klocka lika lite som att mobilen inte är en telefon. Hoppas ni gillar det. Shownotes mm finns på http://socialbydefault.tumblr.com och glöm inte att prenumerera på podcasten i Itunes. Podcasten Social by default är ett samarbete mellan Knowit och United Power. Mer om oss på http://socialbydefault.se

Många hyr idag rum eller lägenheter via airbnb när de är på semester. Den populära uthyrningssajten där privatpersoner kan hyra av andra privatpersoner runt om i världen. Men gäller det här för alla? Betalar du med kreditkort? En eller två personer i rummet? Två. Här är nyckeln. Frukosten är i frysen, brödet hänger vi på dörren.( You pay with your credit card? Will you have one or two persons in the room? Two. This is the key.­ The breakfast in the fridge, the bread on the door.)Det här är Tim Davis, han har just landat efter flygresan från USA och checkar in på det här hotellet i en förort i södra Stockholm.Tim är systemutvecklare och DJ. Han bor i vanliga fall på Manhattan i New York men reser över hela världen för att spela på klubbar. Han har just kommit från Arlanda. Det här är första gången som han besöker Sverige. I kväll ska han spela på en klubb på Östermalm.Hotellet som vi är på håller på att renoveras, överallt är byggnadsställningar och färgburkar, det ser mest ut som en byggarbetsplats. Det var inte så här han hade tänkt sig att bo. Han hade tänkt hyra en hel lägenhet i centrala Stockholm via bokningstjänsten Airbnb. Jag brukar på vandrarhem när jag reser, men bestämde mig för att göra något annorlunda. Jag kollade inte efter vandrarhem i Sverige, utan vill pröva Airbnb. Jag tyckte det var en bra idé att spara lite pengar och få en hel lägenhet för samma pris som ett hotell, säger Tim Davis.( I usually stay as hostels when I travel, but decided to try something different, I didnt look at hostels for Sweden, I wanted to try Airbnb. I thought it was a good idea to save some money and get a full apartment for the same price as the hotel.)Airbnb är en webbaserad tjänst där privatpersoner kan hyra rum eller hela hem av andra privatpersoner runt om i världen. De som vill hyra eller hyra ut skapar en profil med bild och namn på sidan.Det snabbt växande förtaget Airbnb finns idag i 191 länder och har över två miljoner boenden att erbjuda. Det betyder att företaget är har betydligt fler rum och finns på fler platser än världens största hotellkedja Marriott."Efter ett tag började jag se ett mönster"Det finns flera liknande tjänster, men ingen av konkurrenterna är i närheten av Airbnbs storlek. I Stockholm, Göteborg och Malmö har uthyrningen ökat explosionsartat de senaste åren. I Sverige finns idag över 13 000 värdar.Airbnb erbjuder dig att boka boenden från lokala värdar och upplev en plats som om du verkligen bodde där. Men gäller det här erbjudandet för alla?Vad händer när vi med hjälp av namn och bild får välja vem som ska hyra vår lägenhet eller utföra tjänster i vårt hem? Hur spelar fördomar in när företag som Airbnb låter privatpersoner låna eller hyra saker av varandra?Är den här nya hyllade delningsekonomin lika öppen för alla?I dag handlar Kaliber om Tim som inte lyckades boka en lägenhet i Stockholm, om Kristen som stötte på problem i Argentina och om svenska Sara som lever i Sverige men ständigt tvingas fundera över om hon utsätts för diskriminering. Vi kommer att undersöka den här frågan både här i Sverige och i USA där tjänsten startades.Hemma i New York hyr Tim Davis ut ett rum i sin lägenhet via Airbnb till turister från hela världen och i somras skulle han alltså själv testa tjänsten i Stockholm. Men i Stockholm fick jag bara nej, folk som sa att datumen inte var tillgängliga, att de skulle åka nästa dag, säger Tim Davis.( But in Stockholm I was just getting a lot of people who said that the dates was not available, that they were leaving the next day.)När man kontaktar en värd har de flesta värdar möjlighet att välja om man vill erbjuda sitt hem eller inte till den som frågar och alla Tim kontaktade avböjde hans förfrågan och sa att det inte var ledigt hos dem.­ Efter ett tag började jag se ett mönster. Jag skickade ut 15 olika förfrågningar och alla sa nej, men jag noterade också att datumen fortfarande var kvar på webbsidan.( After a while I was starting to see a pattern, I was sending out 15 different requests, and all of them were declined. But I also noticed that the dates were opened at the website.)Efter att ha kontaktat 15 värdar på Airbnb men blivit avböjd av alla började Tim undra vad det var frågan om. Men han såg även att flera värdar lät lägenheterna ligga kvar på webbsidan som lediga. Tim Davis började misstänka att anledningen till att alla värdar nekade honom att hyra var hans hudfärg. Jag har aldrig varit i Sverige, så jag började undersöka: är det okej att åka dit? Kommer det bli problem? Kommer det bli ett stort problem för mig att vara där som är svart man?( I have never been to Sweden and so I started to researching: is it ok to go there? Is it, are there going to be problems? Is there going to be a big problem for me to be there as a black man?  )   Han började undra om det är säkert för honom som en svart man att besöka Sverige. Som svart man i USA upplever du någon form av rasism varje dag, så du blir hårdhudad, och jag brukar inte låta mig påverkas av det här, säger Tim Davis, annars kan du aldrig njuta av livet.( As a black man living in America you almost experienced some level of racism almost every day, so you almost get a thick skin for it so if you let it get you down, then you will never enjoy life.) Men det lämnar en dålig eftersmak. Du är en person med goda intentioner, du vet att du är en DJ, du tycker det ska kul att åka, och så får du inget varmt välkomnande av Airbnb.( But it does leave a bad taste in your mouth, you are a person with a good intention, you know you are a DJ, you are excited to come, and you are not getting such a warm welcome from Airbnb.)Men hur kan Tim Davis vara så säker på att det handlar om rasism, det kan ju vara något annat som gör att ingen vill hyra ut sin bostad till honom?Vi bestämmer oss för att testa själva. Påverkar din hudfärg din möjlighet att hyra?Vi får hjälp av totalt sju personer, både män och kvinnor, som lånar ut sina Airbnb-konton till oss eller låter oss skapa nya konton i deras namn. En av dem är Sara, som är 25 år, utbildad undersköterska och bor i Stockholm. Så här förklarar hon varför hon vill hjälpa oss. För att jag bär på en kropp som svart kvinna och jag stöter på olika händelser i mitt liv och jag vill kunna se om det här också är någonting som stämmer in på just det här scenariot då.Har du någon gång känt dig, misstänkt, trott, vetat att du blir diskriminerad? ­ Ja det har hänt några gånger att man får glåpord skriket efter sig på stan att det är någon som kommer fram och puttar på en bara man står vid perrongen, eller det kan vara blickar, sådana grejer liksom.  T ex om man går i affären och det är ngn efter en som sådana grejer kan man inte ta på, om jag ska handla smink eller kläder. Någon går bakom en.Vad händer i dig när sådana saker händer? Man känner sig förminskad först och främst, man känner sig att man får ta ett ansvar, man får aldrig liksom vara en enskild individ, man bestraffas som ett kollektiv fast man är en person och man får ta alla andras fördomar om en folkgrupp, man får aldrig vara en enskild individ, det tycker jag är tufft.Under tiden vi gör det här testet så åker vi till USA för där har den här frågan fått mycket uppmärksamhet i år.Vi kontaktar en värd i New York via Airbnb, och vi får ja direkt. När vi har landat tar vi taxi till adressen som vi fick på sms.Vi ska bo hemma hos Andrew på Manhattan. Vi har betalt via bokningssajten, men pengarna får Andrew via Airbnb först 24 timmar efter att vi checkat in utan att vi anmält några problem. Det är bra pengar helt enkelt. Nu står vi på en trottoar och väntar på en man vi aldrig träffat, men som vi ska dela lägenhet med den här veckan. Det känns lite nervöst, trots att vi har sett på tidigare gästers recensioner av det här boendet att alla som bott här verkar supernöjda. Vi har skickat sms att vi är på plats.  Ledsen att jag är sen.Inga problem! Hur är läget?Bra. Har ni väntat länge?Nej, bara fem minuter.( Sorry Im lateNo problemHow is it going? Where you here long? Only five minutes)Andrew tar oss med in genom en tung plåtdörr full med klotter in i en trång hall och upp för två branta trappor. Vi kommer in i lägenheten med två sovrum. Lägenheten är inredd med tunga creméfärgade sammetsgardiner och antika möbler. I ett kök i med träluckor och lantlig känsla står alla tänkbara köksmaskiner. Välkomna! Det här är ert rum, det här är sköldpaddornas. Bry er inte om dem, säger Andrew.( So Welcome, obviously this is your room, this is the turtles dont mind them.)I det ena rummet sover han och det andra ska vi sova. Jag ska visa lite i rummet först. Lamporna har dimmer. Här finns en make up-spegel och här är handdukar. Luftkonditioneringen kan ni stänga av och på.( Ill show you your room first so there is these two lamps and then there is sealing light in behind there, its a dimmer. There is a makeup mirror and there is towels in there.The air-condition you can turn it off and on.)Andrew visar oss runt i lägenheten och berättar allt fungerar. Han säger att han har hyrt ut ett rum i sin lägenhet på det här sättet i drygt ett år. Varje vecka kommer det nya personer från hela världen hit och han verkar älska det. Alla som kommer hit är på sitt allra bästa humor och är verkligen uppspelta över att vara i New York, så det är mycket kul och ger energi med alla de här människorna från hela världen omkring sig.( Everybody is on their best behavior they are really exited to be in New York so its a lot of fun in sense of the energy  it brings into your life and then you meet all of these exciting people around the world that invites you to come  and stay with them.)Men så tjänar han också en hel del pengar på detta. Det är bra pengar helt enkelt.( The financial reward for doing this is significal.)Hans hyra på 2 800 dollar, d v s ungefär 24 000 kr i månaden betalas helt av uthyrningsverksamheten. Dessutom går han motsvarande drygt 10 000 kr plus varje månad. Jag gör 4000 dollar i månaden, så det är nästan 50 000 dollar per år, säger Andrew.( Its 4000 a month basically, is how much I am making, so thats almost 50 000 dollar a year.)50 000 dollar alltså runt 420 000 kronor per år säger Andrew att han tjänar på att hyra ut ett rum i sin lägenhet på Manhattan. Då är det kanske inte så svårt att förstå varför Airbnb har blivit så stort i New York. Men det har även skapat en hel del debatt, om att riktiga jobb hotas inom hotellindustrin och om att bostadsbristen i stan påverkas av att folk hyr ut så här till turister istället för till folk som verkligen behöver någonstans att bo.I Berlin förbjöd man nyligen korttidsuthyrning av hela lägenheter. Och så fungerar det även här i New York. Därför har vi valt den här lösningen - att hyra ett rum hos en person som bor kvar i lägenheten. Men trots att det är olagligt finns tusentals hela lägenheter att välja på när vi tittar runt bland objekten på sajten.Så vi bor alltså lagligt. Men Andrew som vi bor hos, han har inte tillstånd från sin hyresvärd att hyra ut så här, så om det kommer fram kan han förlora sitt hyreskontrakt. Därför vill han inte att vi använder hans riktiga namn i det här reportaget. Bara några kvarter från Andrews lägenheten bor Tim Davis som upplevde sig diskriminerad i Stockholm och som vi träffade i somras. Vi går dit för att höra hur han bodde under resten av sin Europa-turné. Hej!Hallå! Hej Maria, trevligt att träffas.( Hi!Hello!­ Maria hello, nice to meet you. )Han bor i en lägenhet på 24:e våningen med en fantastisk utsikt över Manhattan. Det här är förmodligen den bästa utsikten i världen!Ja, vilken utsikt!(This might be the place with the best view in the world!Yeah!What a view!How are you?Good!)Tim, som går under artistnamnet DJ Justice spelar några av sina favoritmixar för oss.Han har just kommit hem ifrån Europa där han har bland annat spelat på klubbar i Amsterdam, Berlin och Ibiza. Men då valde att bo hotell, säger han. Efter problemen som han haft med Airbnb i Sverige ville han inte riskera att bli nekad boende igen. Jag kunde inte ta det, att någon skulle säga att de här datumen inte var lediga när jag redan var på väg. Så jag bokar hotell, ger dem mitt kreditkortsnummer, kommer dit, får nyckeln. Det är väldigt förutsägbart, men det var så jag gjorde under hela min resa.( I couldnt deal with any type of discrimination, that somebody said, no these dates are not available because I was already on my way there. So I book a hotel, give them my credit card, show up, they give you the key, it is all very predictable, so I did it under my whole journey.) Tim Davies historia är inte unik och faktum är att det till och med forskats om i fall värdarnas uppfattning om gästens etnicitet kan påverka möjligheten att få hyra rum eller lägenhet via Airbnb."Airbnb har designat sin plattform så att diskriminering möjlig"Forskaren Ben Edelman, har tillsammans med några kollegor på Harvard Universitetet i Boston, gjort en studie som visar att det är lättare att få hyra rum och lägenhet via Airbnb om värden tror att man är vit. Forskarna skapade över 6 000 låtsaskonton utan foton, men med namn som är stereotypa för svarta eller vita i USA. Testet visade att förfrågningarna från konton med typiskt afro-amerikanska namn hade 16 procent svårare att få hyra rum eller lägenhet via Airbnb. En siffra som Ben Edelman menar skulle vara 0 procent om du bokade ett hotellrum via en bokningssida på nätet och bara behöver fylla i dina kreditkortuppgifter.­ Airbnb har designat sin plattform så att diskriminering möjlig, eftersom man kräver namn och starkt uppmanar sina användare att ladda upp ett foto på sitt ansikte, säger Ben Edelman, Airbnb har alltså gjort problemet till fakta.( Airbnb has designed its platform in a way that makes discrimination likely. So Airbnb has put this problem into fact, into a fact by creating an environment where guests are required to reveal racial sensitive information.)Efter att Harvardstudien presenterades i december förra året ville Airbnb inte göra någon stor sak av det. Deras svar var i princip att diskriminering, det är ett samhällsproblem som följt med till deras sida.Men under våren och sommaren har allt fler personer i USA börjat dela sina berättelser på bloggar och i sociala medier under hashtaggen Airbnbwhileblack. Där finns berättelser om allt från en konstig känsla till rent rasistiska påhopp från värdar som avbokat gäster med hänvisning till deras hudfärg.I maj i år så stämde 25-åriga Gregory Selden Airbnb efter att han nekats att hyra ett ställe i Philadelphia som han sedan kunde boka med ett fejkat konto med en profilbild av en vit man.Frågan om rasism har blivit ett PR-problem för Airbnb i USA och i somras tog företaget kontakt med experter och knöt flera konsulter till sig för att göra en handlingsplan.En av dom som har fört samtal om detta med Airbnb finns i Washington, så vi åker dit till The Lawyers' Committee for Civil Rights under Law, som är en medborgarrättsorganisation som grundades av president John F Kennedy på 60-talet och som bland annat jobbar med diskrimineringsfrågor. Vi träffar Kristen Clarke, president på The Lawyers' Committee for Civil Rights under Law, och hon börjar med att berätta om hur hon själv misstänker att hon utsatts för diskriminering på Airbnb. För två år sen ungefär när jag och min skulle åka till Argentina och Buenos Aires.( About 2 years ago I was taking a trip to Argentina to Buenos Aires.)Gång på gång nekades hon att hyra ställen som fortsatte att annonseras som lediga. Det gjorde mig oroad. Som en medborgarrättsjurist och afro-amerikans kvinna vill jag förvissa mig om att jag behandlas med värdighet.( It made me feel unsettled as a civil rights lawyer and as an Afro-American women I want to make sure that I am treated with dignity.  If I am spending my money somewhere that I am spending it and being respected.)Till slut hittade hon ett ställe att bo på, men hon kunde inte släppa tanken på att hon hade blivit nekad på grund av sin hudfärg. Det måste varit min hudfärg som fick dem att säga nej.( It had to be my race which made them turning me down.)Precis som Tim är hon inte så sugen på att använda Airbnb efter den här erfarenheten.Men borde inte alla ha rätt att själva bestämma vilka som ska komma in i deras hem, frågar jag Kristen Clarke. Alla har ju rätt att bestämma vem som ska komma in i deras hem, till exempel bara studenter eller kvinnor, men i samma ögonblick som du bestämmer dig för att tjäna pengar på det och ingå i delningsekonomin måste man följa lagen, säger hon.( Everybody has the right to decide who they let in to their private home, just women or students but the moment that you decide to profit of that decision and to make money and to enter the sharing economy rules have to apply.) I USA är det medborgarrättslagarna från 60-talet som reglerar att du inte får neka att sälja någon varor eller tjänster på grund av deras hudfärg. I Sverige är det diskrimineringslagstiftningen som reglerar att man inte får missgynna någon på grund av deras hudfärg när man handlar med varor och tjänster.  Vi kan inte ignorera det här. Kampanjen #airbnbwhileblack har satt ljuset på det här problemet. Det är inget isolerat problem. Många svara användare räknar med detta.( Discrimination is not a problem that we should ignore when it rears its ugly head and airbnbwhileblack, the social media campaign that is shining a spotlight on this problem makes clear that this is not an isolated problem. There is many black users who encounters that. ) Kristen Clarke menar att vårens kampanj på sociala medier, #airbnbwhileblack, har effektivt har belyst de problem som Airbnb har med diskriminering, och att Airbnb som ett stort globalt företag borde göra allt de kan för att stoppa detta, menar hon.Det som borde spela roll är ju vad en person säger och vad andra värdar har för erfarenhet av den personen sedan förut. Hon tycker att Airbnb låter fotot och namnet spela för stor roll i uthyrningsprocessen.Men hur gick det då med vårt eget test hemma i Sverige."Tyvärr är det inte ledigt dåVi träffar Sara igen. Hon är en av dem som lånat ut sitt Airbnb konto till oss.Vad tror du att det här testet kommer att visa? Jag vill ju att det här testet kommer att visa att det är lika för alla som handlar på Airbnb men jag tror ju magkänslan säger att jag kommer särbehandlas.Vi har alltså fått låna flera användares Airbnb-konton i Sverige. Kontona innehåller bara namn, bild och bostadsort, men inga tidigare recensioner eller presentationer.Vi började med att använda de svarta personernas konton och frågade 200 Airbnb-värdar i Stockholm, Göteborg och Malmö om deras objekt var ledig några specifika datum.Av dem svarade lite mer än hälften ja, här ser vi alltså ingen diskriminering alls.Men resten då de som svarade nej eller inget alls, det är ju de som vi är intresserade av här. Skulle de ha gett en annan person ett annat svar?Vi frågar dem som har svarat nej igen men nu från ett konto som tillhör någon av testpersonerna som är vita, och som är blonda och blåögda - snabbt svarar nästan var tredje ja.Av dem som svarade nej i första omgången, så ändrade sig alltså var tredje person.Slutsatsen vi kan dra i vår undersökning är att problemen med diskriminering på Airbnb tycks finnas även här i Sverige.  Och att det finns en mycket större risk att drabbas av diskriminering på Airbnb jämfört med om man bokar boende på ett hotellrum via en bokningssida som till exempel booking.com eller expedia.com, där du bara behöver ett kontokort.Så här svarade några av värdarna som först sa nej till vår svarta testperson.Nej tyvärr, vänner kommer på besök.Tyvärr kommer vi inte att vara hemma dessa datum.­Nej tyvärr är inte bostaden tillgänglig, hade glömt att ändra i kalendern.Jag är ledsen men vi kan inte då.Ledsen men jag måste vara hemma då.Tyvärr är det inte ledigt då.Och så här lät samma värdar när en vit person upprepade frågan.Ni är mer än välkomna.Absolut, det funkar bra. Välkommen!Absolut den är ledig.Det är ledigt, bara att boka.Ni är hjärtligt välkomna att bo i vår lägenhet under dessa datum.Det ordnar vi, vilken tid kommer ni på fredag?Svårast att få hyra är det för de svarta männen. Det är lite lättare för de svarta kvinnorna att få hyra men av dem är det Sara som bär slöja som oftast blir nekad att hyra något.Vad är dina spontana tankar när du har hört detta? Ja, helt ärligt jag är jätteupprörd, det är bara en, det är en sån äcklig känsla att vet du vad, någon tycker någonting om dig fast du aldrig har sett mig i hela ditt liv inte pratat med mig, det är fett hemskt, helt ärligt.När vi går igenom testet får Sara tårar i ögonen. Det är bara ett bevis på att mänskligheten är så, vi människor vi utsätter andra människor för saker som vi inte ens vet att vi gör, även om det är undermedvetet eller inte men vi tänker inte på att det faktiskt är en människa som sitter där så du känner inte den, det är en hemsk känsla faktiskt och att behöva bära med sig den hela sitt liv, man anpassar sig, men det är en jobbig känsla.Men vad säger Airbnb om det här då? Vi har under flera veckor försökt få en intervju med någon av företagets representanter i Norden eller i USA. De har avböjt att medverka, men de är medvetna om att det förekommer diskriminering på deras plattform.Så här lät det när en av företagets grundare Brian Chesky pratade om detta i somras i amerikansk TV:Vi var sena på den här frågan. Vi var så fokuserade på tilliten och säkerheten, vi ville att alla ska måste ha en verklig identitet, så tilliten och säkerheten gjorde att vi riktade in oss på andra kriser och när vi gjorde det tappade vi fokus på den här viktiga frågan.(You know, I think that we were late on this issue. I think that we were so focused on the notion of trust and keeping people safe, we wanted everybody to have a real identity, make sure, because we were responding to other crises, of trust and safety, and while that happened we took our eye of the ball of this incredibly important issue.)Resultatet av att Airbnb fokuserade på den här frågan nu under sommaren blev en rapport som publicerades nu i september. Det är även den rapporten som man hänvisar till när vi vill ha en intervju. Där ber man om ursäkt för att ha agerat långsamt i den här frågan.Det ska bli enklare att anmäla om man upplever sig diskriminerad, Airbnb tar på sig att försöka ordna ett annat boende i sådana fall och värdarna ska kunna gå en webbaserad kurs om fördomar. Dessutom vill man få fler att gå med på att man kan boka boende hos dom direkt utan att först få ett godkännande av värden. Kristen Clarke på The Lawyers' Committee for Civil Rights under Law, tycker att det här är ett viktigt steg i rätt riktning men inte tillräckligt. Jag tycker inte att man ska visa bild och namn förrän man bokat, säger Kristen Clarke.(I think that it should no longer require people disclose photos and names prior to reservation.)Foto och namn är bara viktigt när man väl har bokat säger hon. När man låter värdarna se hudfärgen på den som de tänker hyra ut till, om personen ifråga har slöja eller turban kan de leda till diskriminering och det måste vi få bort ur processen, menar Kristen Clarke. Det är viktigt att veta vem du ska lämna nyckeln till när en reservation har gjorts, men den informationen behöver man ju inte lämna innan reservationen är bekräftad. Det är där jag tycker Airbnb ska börja.( Its important to know who you are going to hand your key out to whens a reservation is in place but there is no need why that information should be revealed to host prior to confirming a reservation so thats where I think that Airbnb need to start.)Vi pratar om att Airbnb inte är det enda företag som förmedlar varor och tjänster med namn och bild på säljare och konsument inom den växande delningsekonomin. Men som ett av de största och mest kända företagen menar Kristen Clarke att de har ett särskilt ansvar.När vi tillåter för mycket diskretion, historiskt sett har det visat sig att det är då diskriminering visar sig. Så det här är ett gyllene tillfälle för Airbnb att ta täten och bli en förebild för andra företag inom delningsekonomin.( When you allow people come and choose who can come and stay, clean your house, bring you food. When we allows too much discretion historically thats when we see discrimination coming to play so this is a real moment for Airbnb to be the leader thats it wants to be and take action that will help make it a role model for other companies in the sharing economy space.)Hon lyfter fram företaget UBER som ett positivt exempel i det här sammanhanget. I deras app som gör att man kan beställa en taxitjänst i mobilen ser föraren och resenären inte varandras namn förrän beställningen är gjord.Flera svarta kändisar har hyllat appen på sociala medier för att det är lättare för dem att beställa en bil på det här sättet. I New York stoppar man ju de traditionella gula bilarna på gatan och många, särskilt afroamerikanska män upplevde svårigheter med detta.Även Ben Edelman som forskar om det här på Harvard Universitetet menar att bilderna och namnen måste bort om man på allvar vill få bort diskrimineringen:Policyn verkar vara att frågor om public relations är mer i fokus än att komma till rätta med diskriminering. Det viktiga är god PR.(This policy looks that it was designed more with public relations questions in mind and less on mind on actually fixing discrimination. Looks like it was designed to get good PR, and it did get some good PR. But was it designed to fix discrimination? To stop discrimination from accruing and to do that as quickly and thoroughly as possible? I would say no.)Men Airbnb säger att de ska experimentera med att minska bildernas betydelse. Det här är alldeles för vagt menar Ben Edelman.De lovar inte att agera utifrån vad experimentet visar och de lovar definitivt inte att det blir några resultat.(They dont promise to actually act on the result of the experiment, they certainly dont promise that their experiment will have any particular results.)Men skulle värdarna inte skrämmas bort om man plötsligt var tvungen att säga ja eller nej till någon som man inte sett? Det tror inte Ben Edelman.Airbnb är kommersiellt, det är designat för att tjäna pengar till värdarna, värdarna kommer vara nöjda med vilket system som helst som göra att de tjänar pengar. Och det här är själva slutsatsen. Om Airbnb verkligen skulle vilja genomföra förändringar så skulle de kunna stoppa diskriminering. Men det har bestämt sig för att inte göra det.(You know, Airbnb is a commercial service, its designed to make money for the host, the host will be happy with any system that continues to give them money. And this is the real bottom line, seems to me like Airbnb could really press this change throw if they really wanted to stop discrimination. But they decided not to. )Både Ben Edelman och Kristen Clark menar att Airbnb måste ta ansvar för hur man konstruerat sin plattform och att det är de som har möjligheten att förändra det här genom att ta bort namn och bild ur processen. Men samtidigt är det ju värdarna som fattar beslutet att säga ja eller nej.När vi frågar den svenska diskrimineringsombudsmannen, DO, får vi svaret att det är värden som man skulle kräva på skadestånd ifall DO fick in ett sådant här ärende.Normalt är den privata sfären undantagen diskrimineringslagstiftningen, men om man lägger ut sin lägenhet eller ett rum på en kommersiell sida som Airbnb och tar ett pris som motsvarar ett hotellrum, skulle det räknas som att man säljer en tjänst, och omfattas av lagen enligt DO. Men än så länge har detta inte prövats rättsligt i Sverige (med airbnb alltså).Men vad säger värdarna själva? De som sa nej till våra testpersoner. Vi ringer upp några av dem för att höra, men ingen vill berätta om det här i radio. Några får vi ändå prata med en stund, men ingen av dem vill kännas vid någon diskriminering, i alla fall inte att det har skett medvetet.Vår värd i New York, Andrew, har hört talas om problemen med diskriminering, men samtidigt så menar han att när man släpper in någon i sitt hem är det viktigt att man känner att man har kontroll.Som värd måste du tillåtas ha total kontroll över de här situationerna, och om du får se en person som du inte tror du vill hyra ut till ska du helt enkelt kunna neka.(As a host you are allowed to sign off who you allowed to stay there you are in total control of the situation so if you see people that you dont think you wane host you can simply deny them.)Och det här är också skälet till att Airbnb inte vill ta bort foton ur processen, de menar att det är en för viktig del i processen att skapa tillit.Hemma hos Tim några kvarter därifrån fastnar vi vid det stora fönstret och tittar på utsikten.Och även om Tim Davies tappade lust att själv hyra boende via Airbnb säger han att kommer han fortsätta erbjuda turister att hyra ut ett rum i hans lägenhet via tjänsten. Men värdarna borde fundera över sin världsbild, menar han.Konceptet är svinbra och visst det är någons hem vi pratar om så det är ju den personen som i slutänden måste bestämma vem man vill släppa in i sitt hem. Men på samma gång måste de förstå att världen är väldig uppdelad, de borde vara lite mer accepterande mot folk som reser. Du vet aldrig vem du möter. Det finns många härliga människor runt om i världen och om du begränsar dig till människor som bara ser ut som du, kan du verkligen gå miste om härliga människor och riktigt bra konversationer, avslutar Tim Davis.(I think that the concept is great and there is someones home so in the end of the day they get to decide who they want to let in in their house but in the same time they should understand that the world is a very diverced place, they should be a little more accepting of people that travels.You never know who to meet. It is a really big world out there and there is a lot of great people out there and if you restrict yourself to people who just look like you, you could really missing out some really great people, and some really good conversations.)Reportrar: Maria Ridderstedt och Karin WettreProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Kan man leva i ett förhållande utan passion och attraktion? Frågan blir en het diskussion i veckans avsnitt. Slutsatsen vi kan dra är: vi tycker olika! Dessutom: en rapport från Fredricas fortsatta Snapchat-liv, en ny kändisspaning och varför firar vi egentligen Valborg? Peters ämne handlar om hur okej (eller inte okej) det egentligen är att smygfota någon på allmän plats. Mejla fredricaopeter@gmail.com och gilla oss gärna på Facebook!

Förundersökningen om att det förekom tvångsinjektioner av lugnande på människor när de skulle utvisas ur Sverige lades ned. Kaliber har tagit reda på vad polis och åklagare gjort - eller inte gjort. Jag är på resa, långt hemifrån, och har stannat till i vägrenen för att ringa ett samtal.Hello? Hi, this is Markus from the Swedish Radio.Jag har letat efter honom i flera veckor nu, en ung man som kan sitta på viktig information. Och nu ska vi äntligen träffas. Wait ten minutes or five minutesHan möter mig på ett litet och anonymt hotell.En försiktigt leende man i 25-årsåldern möter mig. Han leder mig igenom korridorerna i det gamla hotellet, förbi en liten tvättstuga och över gamla heltäckningsmattor till det rum där han bor.Vi sätter oss ner på en smal säng med skumgummimadrass, och jag förklarar hur jag hittat honom. Men jag aktar mig för att säga för mycket jag vill inte påverka det han ska berätta för mig.För den här mannen kan ha varit utsatt för ett brott, av personer som jobbat på uppdrag av svenska staten.Nyheter i Ekot oktober 2014:"Lugnande narkotikaklassade injektioner har getts till personer som ska utvisas.""Uppgifterna idag om att det har använts tvångsinjektioner för att lugna ner människor som utvisas från Sverige har lett till att Kriminalvården har polisanmält flera händelser."Kaliber kunde avslöja tidigare okända dokument som visade att det förekommit tvångsinjektioner av det lugnande preparatet Stesolid under utvisningar från Sverige som Kriminalvården utfört tillsammans med gränspolisen.Något som väckte starka reaktioner.I Sverige får inte myndigheter utsätta oss för påtvingade kroppsliga ingrepp, som det heter i grundlagen. Med undantag för särskilda fall av tvångsvård inom psykiatrin eller missbruksvården, så får staten inte tvinga på oss behandlingar eller mediciner.Men i sjukvårdsrapporterna från utvisningarna så kunde vi läsa om hur personer som vägrat att följa med och kanske varit bråkiga, aggressiva eller hotfulla, fått lugnande medicin mot sin vilja.Min tanke var att försöka komma överens om att han skulle vara lugn och slippa lugnas med en injektion.Slutsatsen blir att för att hans hälsotillstånd inte skall förvärras ännu mera och att hans utåtagerande ska dra med sig andra deportier så erbjuds han T [tablett] Stesolid alt inj [alternativt injektion] Stesolid. Han vägrar bådadera så jag ger honom en inj [injektion] Stesolid 5 mgInj [injektion] ges i hö [höger] lår då deporti ej är samarbetsvillig.Det visade sig helt ogörligt och han fick en inj. [injektion] Stesolid 10 mg i.m. [intramuskulärt].Åklagaren kunde inte styrka brottEfter Kalibers avslöjande så polisanmälde Kriminalvården det som hänt, och det inleddes en förundersökning. En sjuksköterska och en läkare misstänktes för misshandel, men nekade båda till brott.Också Inspektionen för vård och omsorg, IVO, anmälde injektionerna.Det gick ett år. Sen i slutet på 2015 så kom åklagaren fram till ett beslut. SVT Nyheter:Nej det blir inget åtal mot den läkare och den sjuksköterska som ska ha tvångsinjicerat personer med lugnande medel vid utvisningar.Förundersökningen lades ned. Åklagaren Lotta Karlsson sa att hon inte kunde styrka brott. Hon intervjuades i SVT Nyheter: De här personerna är nu avvisade från Sverige till länder där man har en bristfällig myndighetsstruktur. Och där det helt enkelt är svårt att få tag på personerna, säger åklagaren.Det visade sig att de inte ens hade försökt att prata med de som fått injektionerna. Jag har mer kontrollerat möjligheterna att kunna få tag i de här personerna och inte bedömt att det har varit meningsfullt då. Jag tror sannolikt inte att vi skulle kunna få något svar från de här länderna.De var inte meningsfullt att leta efter de som fått injektionerna, enligt åklagaren.Vi blev nyfikna. Hur väl hade åklagare och polis egentligen utrett det som hänt?Vi får ut den 194 sidor långa förundersökningen, och börjar läsa. Den innehåller förhör med den då misstänkta läkaren och sjuksköterskan, och vittnesmål från kriminalvårdare och polis.När vi har läst klart så har vi flera frågor som vi vill ställa till åklagaren Lotta Karlsson. Jag åker och träffar henne, på Västerorts åklagarkammare i Solna.Ovanligt ärende som var svårutrettDet var i höstas som Lotta Karlsson tog över förundersökningen från en annan åklagare, som bytt tjänst. Jag har ju inte haft något liknande ärende, det har jag ju inte. Och jag har inte hittat liknande ärenden heller när jag har sökt. Så att det var nog lite ovanligt skulle jag säga.Ärendet har varit svårutrett, även om det finns relativt bra dokumentation i form av de sjukvårdsrapporter som Kaliber avslöjade hösten 2014. Så att de här injektionerna som har getts har ju dokumenterats av den person som har gett dem. Så att jämfört med ett annat brottmål, så var det ju god dokumentation. Men det var svårt att se vilka personer, vilka enskilda personer som fått de här injektionerna.I sjukvårdsrapporterna står det tydligt att personer fått injektioner mot sin vilja. Det tyckte också inspektionen för vård och omsorg, IVO, när de gjorde sin anmälan. I förundersökningen så ser vi också att den då misstänkta sjuksköterskan i polisförhör sagt att när han gett injektioner så var det ofta mot personens vilja, efter att han blivit ombedd att agera. Ändå tyckte inte åklagaren att det höll för att väcka åtal för misshandel. En misshandel är ju ett effektbrott, man ska ha en viss följd för att det ska vara ett misshandelsbrott, antingen ska man ju få en skada eller en sjukdom eller så eller så kan de ju vara så att man kan bli försatt i vanmakt. Och vanmakt i juridisk mening då ska man ju i princip vara utom kroppslig kontroll. Alltså väldigt nära medvetslöshet, säger åklagare Lotta Karlsson.De sprutor som getts ska inte ha innehållit så höga doser av lugnande att personerna kunde bli medvetslösa, enligt de experter som polisen pratade med. Därför trodde inte åklagaren att hon kunde få till en fällande dom, trots det som stod i sjukvårdsrapporterna. Så attäven om jag tycker att formuleringarna är väldigt besvärande för de här misstänkta så tror jag inte att jag skulle kunna luta mig mot dem och få en fällande dom. För det är ändå det jag måste titta på, säger Lotta Karlsson.Inte heller att sjuksköterskan i förhör medgav att det var tvångsinjektioner räckte, enligt åklagaren. Vi pratade om att ha ett till förhör med den här personen men kom fram till att vi ändå inte skulle komma vidare i det här ärendet utan målsägandena, säger Lotta Karlsson.Vi har bedömt det som lönlöstFör att komma vidare behövde åklagaren prata med de som fått injektionerna. Men de har alltså inte ens sökt dem, eftersom de enligt Lotta Karlsson skickats till länder där de är svåra att få tag på. Även om de drabbade skulle kunna nås, så skulle polis och åklagare inte kunna genomföra förhör med dem. Det inte finns något sådant samarbete med de här länderna. Och det är ju länder med en ganska bristande myndighetsstruktur. Och vi har bedömt att vi svårligen skulle få någon kontakt med de här personerna. Vi har bedömt det som lönlöst, eller jag har bedömt det. Att vi inte skulle ha någon framgång med att få tag i de här personerna utifrån namn bara i de här länderna.Vi undrar om vi skulle kunna lyckas göra det som polisen inte gjorde få tag på de personer som fått tvångsinjektioner, och höra deras berättelser?Vi får inte veta de fullständiga namnen på de som utvisats, de har strukits över i förundersökningen. Men vi hittar ändå vissa detaljer som gör att vi kan ta reda på vilka de är. Och vi börjar leta.Snart får vi kontakt med en person som kan ha något att berätta, han varit med på en av de polisanmälda utvisningsresorna.I en kyrka i Stockholm träffar jag pastor Jean Kabuidbuidi, som 2012 utvisades till Kongo Kinshasa, men som nu är tillbaka i Sverige. Han har klara minnen från den där kvällen när han och en annan man fördes ombord på ett ambulansflygplan. Klockan var fem minuter i nio på kvällen. Jag skriker, jag ropar till Gud, för jag vet redan att om jag återvänder i Kongo det är bara döden som väntar på mig.Ombord på flygplanet fann kriminalvårdare och poliser. Men Jean lägger märke till att det också finns en annan person med på planet. Han var inte polis men han var läkare. Han hade medicin med sig. Han var med oss också där.Jean säger att han slutade att protestera. Han var rädd för vad de skulle göra med honom. Men den andre mannen som skulle utvisas, Tobias, fortsätter att göra motstånd. Han var jättestark, mer än mig. Han ville inte återvända i Kongo. Han var jättestark. Och alla poliser var runtom honom för att prata med honom. "Du måste lugna dig, du måste lugna dig".Jean säger att han inte kunde inte se vad som hände där, i den andra delen av planet.Två utvisade hittar vi i Kongo och MongolietMen det finns beskrivet i anteckningar, skrivna av mannen med mediciner, som Jean berättade om. Han är inte läkare, utan sjuksköterska. Han var anlitad av Kriminalvården för att följa med på resan. Sjuksköterskan skriver att han erbjöd honom en lugnande tablett, som han vägrade att ta emot den.Situationen omöjliggör en vettig diskussion och jag gör bedömningen att för hans egen hälsas skull använda min medicinska delegation för att i första hand få honom i ett mer lugnare/normalare tillstånd! Administrerar och ger honom 5 mg Stesolid im!Pastor Jean Kabuidbuidi som satt i den andra delen av planet såg inte vad som hände. Men han hjälper oss att få tag på ett telefonnummer till Tobias, han som vägrade sätta sig ner.Han är nu i Kongo. Men telefonlinjen är dålig, och vi har svårt att prata. Vi bestämmer att han ska skicka sin berättelse skriftligt istället, per e-post.Medan vi väntar på Tobias berättelse så letar vi vidare. För han är inte den enda som vi har lyckas identifiera. Vi letar också efter en kvinna som 2012 utvisades till Mongoliet, iförd handfängsel och midjefängsel. Med på resan var samma sjuksköterska som utvisningen till Kongo.I sjukvårdsrapporten från resan så beskriver han kvinnan som aggressiv och orolig. På Arlanda flygplats ger han henne en lugnande injektion.Vi har tagit hjälp av en journalistkollega i Mongoliet för att leta rätt på kvinnan. Och bara efter några dagar så har hon lyckats hitta henne.Vår kollega i Mongoliet Munkhzul Tsengelsaikhan gör en intervju med henne på plats i Ulan Bator. Kvinnans berättelse börjar på häktet, där hon satt i förvar inför sin utvisning. Jag satt fängslad i den anstalten i ungefär två månader, och efter två månader på gryningen fick jag lämna ett blodprov till anstaltens läkare, översätter tolken Seiko Johannesson. Och sedan kom igen de personerna med uniform, och de sa inte att jag skulle åka tillbaka till Mongoliet, utan de bara vill att jag ska följa med. Jag trodde att jag kanske skulle flyttas till någon annanstans. Men sedan hamnade vi i flygplatsen. Och jag skrek och grät och jag vädjade och jag sa: snälla, utvisa inte mig, säger kvinnan.I polisförhör så beskriver en kriminalvårdare kvinnan som aggressiv och bråkig:Hon är liten och satt till kroppsformen vilket gjorde det svårt för personalen att ha kontroll på henne. Och fick en injektion av något och kunde föras ombord på planet.Kvinnan säger att hon tvingades ta en tablett, medan två storvuxna vakter höll fast henne. Medan de två vakterna höll fast mig, plötsligt någon har injicerat med en stor spruta i min vänster lår. Och efter det kommer jag inte ihåg någonting. Och plötsligt vaknade jag av att någon kallade mig: Vakna, nu är du i Mongoliet, berättar kvinnan från Mongoliet.Berättelserna går isärI sin rapport från resan så ger sjuksköterskan en berättelse som är delvis annorlunda.Enligt honom så var kvinnan vaken stora delar av resan, men sov om vartannat. Det står inget om att kvinnan tvingades att ta en tablett. Inte heller något om att hon hölls fast när hon fick sprutan. Det som står är han först erbjöd henne att ta egen medicin, som hon hade med sig, men fick sparkar och nekande till svar. Därefter gav han henne sprutan.Vi får ett mail från Kongo. Tobias, han som vägrade sätta sig ner under utvisningen till Kongo, har skrivit.Han skriver att han kände sig behandlad som ett vilddjur, och att han hade svårt att andas när han var fastspänd mot flygplansstolen.Sjuksköterskan injicerade mig med ett läkemedel, jag vet inte vad det var, skriver han.Jag skrek mycket av smärta, de stoppade något i min mun för att få mig att bli tyst.För tydlighetens skull frågar vi om han gått med på att få sprutan. Nej, skriver han. Sjuksköterskan tvingade mig. Jag var fastspänd mot flygplansstolen, skriver han.Vi har sökt sjuksköterskan för en kommentar till berättelserna från Mongoliet och Kongo, men har inte fått något svar.Vi tar med oss förundersökningen till människorättsorganisationen Civil Rights Defenders kontor i Stockholm.Därmed så bör det också hållas någon ansvarigRobert Hårdh är jurist och chef för Civil Rights Defenders och var bland annat med och drev det uppmärksammade fallet med två egyptier som 2001 utvisades från Sverige med hjälp av amerikansk underrättelsetjänst. Han har läst igenom förundersökningen. Jag menar att det har skett en tydlig kränkning av de här människornas rättigheter. Och därmed så bör det också hållas någon ansvarig för de rättighetskränkningar som har skett. Det framgår klart och tydligt i vår grundlag och i de internationella konventioner som Sverige har antagit att man får inte ägna sig åt kroppsligt påtvingade ingrepp, säger Robert Hårdh. Åklagaren var tveksam till om hon skulle kunna få till en fällande dom för misshandel i alla fall utan vittnesmål från de som fått sprutorna. Doserna av läkemedlet Stesolid bedömdes inte vara så starka att de kunde leda till medvetslöshet. Hon har inte heller utrett ärendet som tjänstefel, eftersom hon menar att läkaren och sjuksköterskan, trots att de var inhyrda av Kriminalvården, inte ägnade sig åt myndighetsutövning. Ett resonemang som Robert Hårdh har svårt att förstå. Jag tycker att det är ett solklart fall av myndighetsutövande. Vi pratar om personer som befinner sig frihetsberövade. Men ändå så lyckas man formulera sig på ett sätt där svensk lag inte ger människor det grundlagsskydd och det skydd man har enligt internationell rätt. Utan här går människor fria från ansvar trots ganska uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna, säger Robert Hårdh.Myndighetsutövande eller inte?Ett solklart fall av myndighetsutövande, enligt Robert Hårdh. Åklagaren Lotta Karlsson håller inte med: Det är svåra gränsdragningar om det är myndighetsutövning eller inte när det gäller vård då. Men jag har gjort den bedömningen att vården inte är att bedöma som myndighetsutövning.Hur gör man den gränsdragningen? Ja, jag kan bara konstatera att jag har gjort den bedömningen. Jag nöjer mig med att svara så, säger åklagare Lotta Karlsson.Om det här inte går att komma åt straffrättsligt, vad innebär det i så fall? Ja, det skulle ju innebära att vi har ett ganska tandlöst grundlagsskydd. Om ingen kan hållas ansvarig eller bedömas ha gått något fel trots att det här har skett, ja då finns det ju en uppenbar diskrepans mellan verkligheten och grundlagsskyddade rättigheter som vi tror oss ha. Och det här måste ju förstås åtgärdas, säger Robert Hårdh.Tvångsinjektioner är en uppenbar kränkning av grundlagsstadgade och mänskliga rättigheter, enligt Robert Hårdh.Men åklagaren Lotta Karlsson menar att hon inte kunnat komma vidare i förundersökningen utan att höra de som fått injektionerna.Vi har alltså lyckats hitta två av dem, en i Kongo och en i Mongoliet. Men det är personer som åklagaren förmodligen inte hade kunnat förhöra, eftersom det inte finns något rättsligt samarbete med de länderna.Men stämmer verkligen det som åklagaren säger, att alla har utvisats från Sverige?I förundersökningen kan vi läsa om en utvisning till Libyen 2012. En man som beskrivs som orolig, hotfull och aggressiv, och som belagts med fängsel, får en spruta på Arlanda flygplats. I sjukvårdsrapporten från resan till Libyen skriver läkaren:Vid säkerhetskontrollen på Arlanda förflöt allt enligt planering, men när det var dags att gå ombord på bussarna blev en person plötsligt orolig, hotfull och aggressiv och vägrade. Han belades med fängsel och fick vid 9-tiden en inj. Stesolid 10 mg i.m.En drabbad kvar i SverigeMannen förs ombord på planet, och väl framme i Libyen så lämnar Kriminalvården och polisen lämnar över honom till libyska myndigheter. Men mannen blir inte insläppt i landet. Han får följa med tillbaka till Sverige. Det framgår både av rapporter från resan och i förhör med av kriminalvårdarna som var med.Vi lyckas ta reda på vem mannen är.Och vi ringer till gränspolisen för att höra efter vad som har hänt med honom har han nu utvisats från Sverige? Nej nej nej, gud nej, jag ser att han har gått under en uppsikt som han har skött, och vi har inte ens försökt att verkställa honom. Håkan Ejdervik är gruppchef på gränspolisen. Det är inga verkställigheter som går att köra till Libyen på grund av de stridigheter som pågår. De släpper inte ner någon, släpper inte in någon. Det finns ingen fungerande statsapparat. Så den här killen, han är kvar i Sverige. Så enkelt är svaret.En av de som fått en injektion under en utvisning är alltså kvar i Sverige. Han hade stod under uppsikt av gränspolisen fram till och med december förra året, enligt Ejdervik. Alltså under hela den period som förundersökningen pågick. Det hade räckt med ett telefonsamtal så hade utredaren kunnat hitta honom. Men ingen har ringt för att kolla. Det är ju dåligt av utredaren. De kan de ju göra väldigt enkelt gentemot oss, säger Ejdervik.Polisens utredare Ulf Malm vill inte vara med på en inspelad intervju, men säger till oss att han aldrig fick några instruktioner från åklagaren att söka efter personerna vare sig i Sverige eller utomlands. Och trots att han läst Kriminalvårdens rapporter från utvisningarna, och gjort förhör med de som var med, så registrerade han aldrig att den här mannen fick följa med tillbaka till Sverige, berättar han.Nasir vill berättaVi vet att mannen är i Sverige, men inte var han finns. Så vi skickar ett brev till Migrationsverket, som de vidarebefordrar till honom. Efter någon vecka får vi ett sms.Han vill träffas.Och det är så vi hamnar på hotellet med de gamla heltäckningsmattorna som vi hörde om i början på programmet. Ett av Migrationsverkets boenden.Det är här han bor, mannen som skulle utvisas, men som aldrig blev insläppt i Libyen. Under hela förundersökningen var han registrerad hos Migrationsverket och han har haft regelbunden kontakt med gränspolisen. Ändå har ingen hört hans berättelse.Han vill inte att vi använder hans riktiga namn, utan ber om att få bli kallad för Nasir.Vi har inte berättat för Nasir exakt varför vi vill träffa honom, eftersom vi inte vill riskera att påverka hans berättelse. Det enda vi har sagt är att vi vill prata med honom om hans utvisning från Sverige.Det här är min berättelse om när jag skulle utvisas till Libyen 2012. De hämtade mig och jag sa okej, jag ska åka.Det var på morgonen de skulle åka och på flygplatsen så fanns det flera andra libyer. Men medan de gick ombord på planet så dröjde sig Nasir kvar, berättar han, och sa att han inte ville åka.Sätt mig tillbaka i häktet istället, berättar Nasir att han sa då.Enligt kriminalvården så betedde sig Nasir aggressivt, hotfullt och spottade. Han belades med fängsel och ikläddes en så kallad spotthuva.Nasir berättar att de befann sig inomhus när det hände. Han satt på ett bord, när han blev omringad av nio eller tio personer.Han ställer sig upp och visar hur de vred om armarna, tog ett grepp över nacken och i hans ena armhåla. Han visar på mig hur någon greppade tag om hans smalben bakifrån och drog omkull honom på golvet.Jag fick injektioner, berättar han, två stycken. Han visar på sin högra och vänstra skinka.Han visar hur han satt fingrarna i halsen för att kräkas.Det var så starka injektioner.Sen visar han hur de satte på honom handfängsel och fotfängsel. Någon la ett ben över hans nacke och någon satte på honom en huva. Han drar ner sin mössa över ansiktet för att visa.Det kändes som om jag inte hade någon kraft, jag var kraftlös.Nasir berättar hur injektionen fick honom att förlora all kraft. När han fördes ombord på flygplanet, han hade svårt och gå, säger han.Enligt rapporter från resan hade han mycket riktigt fängsel på händer och fötter, och någon hade dragit en så kallad spotthuva över hans huvud.10:05 Börjar bli lite lugnare. Andas lite lugnare. Puls 86!Vi läser i en rapport från sjuksköterskan, som var med på resan.Dock säger han sig vara illamående och göra tappra försök att kräkas utan resultat!Under själva flygresan, beskriver Nasir, så var han vaken, men ändå inte, som ett djur som sover med öppna ögon. Han säger att hade svårt att röra sitt vänstra ben när han klev av planet.Det här är Nasirs berättelse. Flera detaljer stämmer med det vi kan läsa i rapporter från resan.Många gånger väldigt åtråvärt att få lugnandeMen det finns alltså också en annan version av hur det gick till när Nasir fick lugnande medicin läkarens. Det har hållits ett polisförhör med honom om resan till Libyen, och då sa han något som inte står i hans rapport från resan: att Nasir tagit emot sprutan frivilligt. Det sa han också när vi ringde upp honom hösten 2014. Jag blev ditkallad och pratade med honom och föreslog att han skulle ta en lugnande tablett. Han ville inte ha någon tablett, utan istället såhan krävde att i så fall få en spruta för att det skulle vara någonting som tog bättre. Och då fick han det. Och i och med det så upplever jag att vi var överens jag och patienten, säger läkaren.Han blev orolig hotfull och aggressiv och vägrademen i en sån situation hur lyckas man då förmå personen att ta lugnande? Han ville ju inte åka så att säga. I min erfarenhet så är det många gånger väldigt åtråvärt att få lugnande. Och då, för många människor, så upplevs en spruta som någonting som är liksom bättre, som är liksom mer än en tablett.Jag återberättar läkarens version för Nasir, som helt avfärdar den.Jag gick aldrig med på att ta någon spruta, säger han, och han erbjöd mig aldrig någon tablett.Och det var inte en injektion, utan två, säger han.Nu ringer vi upp läkaren en gång till. Jag har ingen kommentar i det här läget.Han säger att han absolut inte gav sitt medgivande till detta, det var ett stort trauma för honom. Jag harjag har gjort en redogörelse och jag har ingen ytterligare kommentar.Förundersökningen om de misstänkta tvångsinjektionerna är nedlagd. De som utvisats återvändarna, deportierna, eller deporna, som de kallas inom Kriminalvården blev aldrig hörda i förundersökningen. Åklagare och polis försökte inte ens få tag på dem.Överväger att återuppta förundersökningenMen vi har lyckats hittat tre. Tre personer som oberoende av varandra berättar om hur de fått lugnande sprutor mot sin vilja. En av dem fanns i Sverige under hela förundersökningen.När vi går igenom förundersökningen så har vi dessutom upptäckt ytterligare en brist. Polisen har missat att utreda en av de anmälda resorna, som gick till Irak. Det visar sig att han har blandat ihop den med en annan resa som också var till Irak. Utredaren skriver i ett mail det nog inte påverkar utredningen.Vi ringer upp åklagaren Lotta Karlsson, och berättar för henne att en av målsägarna fanns i Sverige under hela förundersökningen. Hon blir förvånad, och menar att hon frågade utredaren på polisen om någon målsägande fanns i Sverige när hon tog över förundersökningen, och hon fick då svaret att det inte fanns någon kvar här. Så jag utgick från att de hade kontrollerat det då när jag fick det svaret. Och sen om det är så att de har gjortom det har funnits brister i deras kontroller eller vad anledningen är till att de inte hittar den här målsäganden, det vet jag faktiskt inte, säger Lotta Karlsson.Polisens utredare, däremot, säger att han aldrig fått några instruktioner om att söka personerna i Sverige. Han minns inte att han har fått någon fråga av åklagaren, skriver han i ett mejl. Ja, min minnesbild är att jag ställde den frågan, säger Lotta Karlsson, som nu överväger att återuppta förundersökningen. Jag konstaterar bara i så fall att om det finns en målsägande i Sverige så får vi titta på det och överväga att återuppta förundersökningen. För om man har en målsägande i Sverige så kan kanske den målsäganden tillföra uppgifter som kan göra att man gör en annan bedömning, att man får ett annat bevisläge. Reporter: Markus Alfredsson och Sofia BooProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se  

Att kunna kommunicera är en mänsklig rättighet. Om du inte kan prata ska samhället hjälpa dig göra din röst hörd. Det finns olika metoder för det här. En del är kontroversiella. Del 1: brottet Att kunna kommunicera är en mänsklig rättighet. Om du inte kan prata så ska samhället göra allt det kan för hjälpa dig göra din röst hörd på annat sätt. Man kan till exempel använda bilder, tecken eller talapparater. Vissa sådana här metoder är vedertagna. Andra mer kontroversiella.Det här är berättelsen om en sådan metod. Första delen: Brottet.Jag är hemma hos Flemming i hans hus i Göteborg. Du fick kortet på Becca va?Ja, jättefint. Från snön. Ja just det. Jag har ju väldigt mycket fina kort på henne också.Vi har gått ner på bottenvåningen, där Flemming har sin tandläkarpraktik. Han tar fram pärmar där han sparat all sin dokumentation som handlar om ett av de hemskaste brotten man kan bli anklagad för. Det är just det vi ska prata om. Det börjar hösten 2012.Anklagelser om sexövergrepp Min son, som var god man för Rebecca, han fick då ett meddelande från tingsrätten där advokat Anna, ja, vi kan kalla henne bara advokat Anna, hade utsetts till målsägarbiträde för Rebecca i ett fall som rörde sexuellt umgänge med avkomling. Vi blev ju helt vad är detta? Det var väl inte mening att jag skulle få veta något överhuvudtaget, men sexuellt umgänge med avkomling, det var väl pappan då i första hand som skulle vara misstänkt. Pappan är alltså Flemming. Och för att tala i klarspråk: sexuellt umgänge med avkomling, betyder i det här fallet att Flemming misstänks för att ha förgripit sig på sin då 19-åriga dotter Rebecca. Uppgifterna var ju att hon hade berättat om övergrepp. Och då gör vi som vi brukar att vi ska höra den som sagt sig vara utsatt för det här, det vill säga målsägande, säger åklagare Stefan Lind, som var förundersökningsledare för det här fallet. Det blev väl i viss mån en liten överraskning när förhörsledaren, polisen, tog in henne och skulle prata med henne.Kunde bara några få ordRebecca föddes med en ovanlig kromosomförändring. En så kallad ringkromosom på tjugoförsta kromosomparet. Det betyder att hon har en grav utvecklingsstörning och inte heller har något tal. Pappa Flemming förklarar. I Beccas fall så var hon kanske på en två-treårings nivå mentalt. Jag tror hon hade kanske en 30-40 ord och hälften av dem var namn. Och hon hade ju svårt att säga vissa saker. Mamma och pappa kunde hon säga men sen när hon skulle säga Thomas, som var fritidsledare, så sade hon Goff och när hon skulle säga Sanna, som också var fritidsledare, så kallade hon Sanna för Ash, berättar Flemming.Jag läser i Rebeccas vård- och omsorgsinsatser under den här tiden. Där står att hon behöver stöd med allt i det dagliga livet. Och så finns fyra mål för vårdinsatserna uppsatta. Ett av målen är överstruket som om det redan uppfyllts: att hon ska känna sig trygg i sin lägenhet på stödboendet där hon bor i veckorna. De andra tre målen är inte överstrukna: att Rebecca ska kunna göra saker själv, kunna kommunicera med andra och begripa sin vardag. Vi brukar när det gäller den här typen av ärenden, antingen när det är barn som är utsatta eller när det är människor som har olika handikapp, framförallt mentala handikapp, så brukar vi spela in förhören på video. Vilket vi också gjorde, berättar åklagare Stefan Lind."Då är det videoförhör, kompletterande förhör, i K-nummer 178768 för -12, Västra Götaland, Lkp Gbr Ut. Hörd person: Rebecca, målsägande." (Ur polisens videoförhör med Rebecca den 18 december 2012). Och sen framkom det då i det första förhöret att hon inte pratade om det här utan att hon hade en personlig assistent som hjälpte henne att skriva ner sin berättelse på en dator, fortsätter Stefan Lind."Det blev ju inte riktigt som vi trodde""Elevassistenten översätter efterhand som Rebecca visar, och assisterar med sin hand under hela förhöret. Förhöret videoinspelas. Närvarande är också kammaråklagare Stefan Lind." (Ur polisens videoförhör med Rebecca den 18 december 2012). Det blev ju inte riktigt som vi trodde från början då. Vi var väl säkra på att vi skulle göra ett videoförhör direkt i och med att vi fick en uppfattning om att det fanns ett handikapp här. Men inte att det skulle vara på det här sättet. Det tror jag inte vi förstod från början.Polisanmälan om att Rebecca ska ha utsatts för sexuella övergrepp av sin pappa kommer från hennes skola. Sättet som det här har kommit fram på är genom en då ny metod på skolan som de börjat använda sig av bland elever som inte kan kommunicera genom att prata. Tidigt på våren 2012, vill jag minnas, fick jag besked från skolan att de introducerat en ny metod med datorkommunikation med eleverna. Och den kallades för FC, facilitated communication.Flemming berättar om hur han först kom i kontakt med den här metoden, som heter faciliterad kommunikation på svenska. Det är Rebeccas elevassistent i skolan som visar hur det fungerar. Hon tog Rebeccas hand. Och vi stod bakom Rebecca då, och Rebecca satt framför datorn och tangentbordet. Och bara för att vi stod bakom så vred Rebecca på huvudet 180 grader och tittade på oss som stod bakom. Under tiden så daskar den här runt med Rebeccas hand på tangentbordet och efteråt säger hon att det här har Rebecca skrivit. Och ut kommer då ett ganska grammatiskt intakt referat om vinterfåglar. Och i Rebeccas vokabulär så ingick inte sidensvansar, domherrar, bofinkar, talgoxar och vad det nu var. Och att hon tyckte bättre om vinterfåglar än sommarfåglar. Alltså, vi fattade ju att det var ju inte Rebecca som hade skrivit, säger Flemming.Kontroversiell metodFlemming och hans äldsta son, Rebeccas storebror som också var god man för Rebecca, säger att de inte trodde på metoden men att de höll god min. Vi är positiva ändå, det kan väl inte hända något, det kan väl inte göra någon skada i alla fall? Kom vi överens om då. Men det visade sig ju sen vara helt fel, säger Flemming.Faciliterad kommunikation går ut på att en stödperson, en så kallad faciliterare, hjälper den som inte kan prata att uttrycka sig genom att fysiskt stödja personen. Vanligen genom att beröra personens hand, handled eller underarm så att personen med hjälp av det här fysiska stödet kan peka på till exempel en bokstavstavla eller skriva på ett tangentbord. Det är en kontroversiell metod som figurerat i flera länder ända sedan 70-talet. Runt 2010-2011 introducerades metoden i flera särskolor i Göteborg av personer med koppling till antroposofisk läkepedagogik. Och de gav också kurser för föräldrar, säger Flemming.Flemming tror alltså inte på metoden. Men Rebeccas mamma Catharina var lite mer positiv. Rebeccas föräldrar är skilda och har under den här tiden hand om henne varannan helg. Jag gick ju på de här kurserna med FC och jag kunde se de andra barnen. Jag blev helt förvånad över vissa grejer som de andra barnen kunde uttrycka, säger Catharina. Hon övar lite grand på faciliterad kommunikation med Rebecca. Alltså det var ju så att hon hade sådana här bokstäver och så skulle man föra hennes hand, eller hålla den lätt, och så skulle hon peka och så. Det hände ändå vissa grejer som jag tyckte var väldigt konstigt som ändå stämde.Hon minns särskilt en gång. Det var en lärare som hade brutit armen och det hade jag ingen aning om va. Och det kom också fram när jag höll på med henne, med FC. Då frågade hon mig om den här läraren var bra i armen, berättar hon vidare.Liknande saker här hände vid ett par tillfällen säger Catharina. Hon tror inte att hennes ex-make har begått några sexuella övergrepp mot deras dotter. Men trots att de anklagelserna kom fram just genom faciliterad kommunikation är hon inte helt emot metoden. Hon vet inte hur hon annars skulle kunna förklara vissa av sakerna som kom fram när hon övade med Rebecca.Kan det vara så att det är du som på något sätt fått fram de här orden när du skrev med Rebecca och samma sak för de andra föräldrarna? På något undermedvetet plan? Nej, jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska svara på det. Jag vet inte. Hur skulle jag kunna skriva och fråga angående hennes lärare om hon har brutit armen. Jag hade ingen aning om det, förstår du?Socialstyrelsen avråder2010, två år innan Flemming blir misstänkt för sexuella övergrepp på sin dotter som har en grav utvecklingsstörning, så har Socialstyrelsen gjort en inspektion på ett boende för ungdomar med funktionsnedsättningar som använde faciliterad kommunikation. Slutsatsen efter den inspektionen var att Socialstyrelsen tills vidare avråder från att använda metoden i väntan på en större kartläggning.Och i maj, fem månader innan skolan anmäler Flemming, så går Sahlgrenska Universitetssjukhusets DART-enhet ut med en skrivelse där de bestämt avråder från metoden. DART är ett kommunikations- och dataresurscenter för personer med funktionsnedsättning och där jobbar logopeder, specialterapeuter och pedagoger. Så här skriver de om FC som faciliterad kommunikation ofta förkortas:"Att använda FC strider mot vetenskapligt grundad metodik och god praktisk erfarenhet, och är att ge sig ut på mycket djupt vatten. Personer med kommunikationssvårigheter har rätt till egen självständig kommunikation! Det är alltid detta vi måste sträva mot. Det finns inga genvägar eller mirakelmetoder hur gärna vi än skulle önska." (Ur Användning av faciliterad kommunikation, DART 30 maj 2012)Trots att de här är känt när förundersökningsledaren och åklagaren Stefan Lind kallar Rebecca till förhör så förhörs hon med just faciliterad kommunikation. Vi kunde ju inte förhindra henne att berätta på det sättet som hon behövde berätta. I det här fallet hade vi ju inget val. Om vi skulle vi få hennes berättelse så var det på här sättet eller inget sätt, säger han.Och den som stöder Rebeccas arm under polisförhöret är samma elevassistent som skrev med henne när de misstänkta övergreppen först kom fram på skolan.Du säger det sätt som hon skriver och berättar på, men egentligen så vet inte du om det är målsäganden eller skrivaren som är upphov till det här, eller? Nej, teoretiskt är det naturligtvis så att vi inte kan vara säkra på det, säger Stefan Lind.Säger "mamma", skriver "pappa"Polisens andra förhör med Rebecca hålls den 18 december 2012. Förhörsledaren börjar med att fråga hur Rebecca har haft det efter det första polisförhöret.Elevassistenten håller Rebeccas högra hand i vad som ser ut att vara ett stadigt grepp så att bara hennes pekfinger sticker ut. Elevassistenten för först Rebeccas pekfinger över den nedskrivna frågan på dataskärmen. Sedan flyttar de ner till tangentbordet och deras händer rör sig hackigt fram och tillbaka över tangenterna.Jag kan inte säga helt säkert vem det är som styr, men jag kan säga att Rebecca verkar fullt upptagen med annat än att skriva. Hon pillar sig i ansiktet, pillar på sina glasögon, vänder sig om och tittar bakåt. Vid ett tillfälle börjar hon fingra på ett par hörlurar som hänger över skrivbordslampan på bordet. Allt medan hennes och elevassistentens händer fortsätter slå på tangenterna. Hon låter ibland, gör ljud. Och ibland hör man hela ord lite tydligare, som här:"Rebecca: MammaElevassistenten: Pappa. Jag har varit hos pappa."(Ur polisens videoförhör med Rebecca den 18 december 2012)Vad får du för intryck när du ser det här nu? Ja, nu när man ser det igen så ser man ju tydligt att dels så tittar hon inte särskilt mycket på varken den som skriver, eller hjälper henne skriva, hon tittar inte på skärmen eller på tangentbordet. Och säger tydligt vid ett ställe mamma medan den som skriver säger pappa och skriver pappa. Och man kan naturligtvis fundera på varför det blir den typen av missförstånd då, för ett av de få orden hon sade tydligt var ju mamma faktiskt, säger åklagare Stefan Lind.Så, hur löd hela svaret på frågan hur Rebecca haft det sen sist? Så här står det i det utskrivna polisförhöret:"Det har varoit bra jag har varitn hos pappa och han har hotat mig med att jag ska få en fin present lom jag ine berättgzar mer om detta som han gjort ,med mig (Ur polisens utskrivna förhör med Rebecca den 18 december 2012) Det här var första delen av Kalibers poddserie Mirakelmetoden. Fortsätt lyssna i appen Sveriges Radio Play eller via Kalibers Facebooksida. Del 2 publiceras måndag den 14 mars.Reporter: Mikael SjödellProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se 

Besvikelse kommer av att vår förväntan inte blir uppfylld. Som ledare ansvarar du för att kommunicera dina förväntningar på ett sådant sätt att andra får bästa tänkbara möjlighet att själva äga och utföra sina uppdrag så att dina och kundens förväntningar uppfylls eller överträffas. Men detsamma gäller dina egna förväntningar på dig själv. Bakom ditt sätt att agera ligger dina förväntningar på dig själv. I avsnittet får du flera exempel på hur du kan jobba med dina egna tankar för att motverka att känna besvikelse och i stället leva i tacksamhet. Kim tar exemplet med klassåterträffen och den klassiska brännbollsmatchen och hur dina tankar spelar dig ett spratt när det är din tur att slå... Slutsatsen är att det är viktigare för oss att ge vår inre röst rätt än att lyckas med vår prestation. Hur hanterar du din egen och andras besvikelse? Är det ok att visa sin besvikelse eller ska man hålla den för sig själv? Magnus betonar vikten av att våga acceptera din egen besvikelse och hitta en väg att ge uttryck för den. Avsnittet börjar med ett samtal om att hitta fram till dagens skatt! Vad är dagens unika möjlighet som kanske inte kommer tillbaka i morgon, hur hittar du fram till dagens guldkorn? Vi tittar också snabbt tillbaka på förra veckans avsnitt om bekymmer och reflekterar kort om tillit som bekymrets motpol. På vår FB-sida kan du hitta en definition av tillit som kan utmana dig och dina medarbetare att tänka till på hur ni agerar tillsammans.