Podcasts about nobelprisets

Här kommer en repris från förra året som handlar om nationalekonomi i allmänhet och Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne i synnerhet. Ett pris som skapat kontrovers genom åren, dels eftersom dynamitkungens ättlingar tyckt att det snyltat på Nobelprisets renommé och dessutom har det diskuteras om nationalekonomin är vetenskaplig. Emma har intervjuat Erik Angner som är professor i praktisk filosofi vid Stockholms Universitet, dessutom är han nationalekonom och han försvarar nationalekonomin och dess status som vetenskap medan Clara har läst på om ekonomiprisets olika namn och om bråken som omgärdat priset.Klipp och musik:Tillkännagivanden på youtubekanalen Nobel PrizeJim Rohn & Roy Smoothie - Economics Is MajorStudio ett, SRAftonbladet TVEkonomiekot, SRRadiofynd Martin Luther King tar emot fredspriset 1964, SRRadiofynd Winston Churchill – litteraturpriset 1953, SRSnoop Dogg - Gin And Juicemail: akursenpodd@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Berusade maskar i en labyrint, grisar som kan andas med rumpan, och så skalbaggar med små kepsar som gör dem sämre på att navigera efter stjärnorna. Är det bara kul eller också viktigt? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ig Nobel-priset ges till forskning som först får oss att skratta och därefter tänka efter. Lena minns när hon var med vid en viktig upptäckt om hur dyngbaggarna så mästerligt kan navigera i spikraka linjer, och vi hör vad en av forskarna bakom upptäckten tänker om att få ett humorpris för sitt hårda och banbrytande arbete. Lars berättar om hur chili insprutad i näsan kan lura folk att tåla smärta bättre, och Björn återvänder till forskningen om varför bananskal är så hala, och varför det är viktigt att veta. Gäst i podden är neuroforskaren och Ig Nobel-entusiasten Gustav Nilssonne som menar att humor är viktigt både för att forskare ska stå ut och som motvikt till Nobelprisets prestige, pompa och ståt. Och så listar vi förstås de mest minnesvärda Ig Nobel-priserna genom åren. Medverkande: Gustav Nilssonne, docent i neurovetenskap vid Karolinska Institutet; Lars Broström, Vetenskapsradion. Ljudtekniker: Elvira BjörnfotPoddledare: Lena Nordlundlena.nordlund@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.sevetenskapspodden@sr.se

Fluent Fiction - Swedish: Björn's First Step: Inspiration at the Nobel Museum Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.org/bjorns-first-step-inspiration-at-the-nobel-museum Story Transcript:Sv: Solen sken över Gamla Stan och kastade långa skuggor på de smala gatorna.En: The sun shone over Old Town and cast long shadows on the narrow streets.Sv: Björn, en nyfiken elev på tolv år, promenerade tillsammans med sin skolklass.En: Björn, a curious twelve-year-old student, walked along with his school class.Sv: De var på väg till Nobelmuséet.En: They were on their way to the Nobel Museum.Sv: Björn såg sig omkring med stora ögon.En: Björn looked around with wide eyes.Sv: Han hade alltid älskat berättelser om upptäckter och uppfinningar.En: He had always loved stories about discoveries and inventions.Sv: Nu skulle han få lära sig mer om Alfred Nobel och alla hans fantastiska priser.En: Now he would get to learn more about Alfred Nobel and all his fantastic prizes.Sv: Gamla Stan var lika spännande som en skattkarta, tänkte Björn.En: Old Town was as exciting as a treasure map, Björn thought.Sv: När de kom fram till museet, fick de sätta på sig hörlurar och fick små apparater för att lyssna på guiden.En: When they arrived at the museum, they had to put on headphones and were given small devices to listen to the guide.Sv: Den första salen de gick in i var stor och ljus med glänsande montrar.En: The first hall they entered was large and bright with gleaming display cases.Sv: Där fanns medaljer och dokument från Nobelprisets historia.En: There were medals and documents from the history of the Nobel Prize.Sv: Björn stannade vid en monter som visade dynamit.En: Björn stopped at a display case that showed dynamite.Sv: ”Det här uppfann Alfred Nobel,” förklarade en röst i hans hörlurar.En: "This was invented by Alfred Nobel," explained a voice in his headphones.Sv: ”Han ville hjälpa människor att bygga vägar och tunnlar, inte skapa krig.En: "He wanted to help people build roads and tunnels, not create wars."Sv: ” Björn tänkte på hur en uppfinning kan användas på olika sätt, och han kände sig lite fundersam.En: Björn thought about how an invention can be used in different ways, and he felt a little pensive.Sv: Plötsligt såg Björn ett litet hörn där en dator stod.En: Suddenly, Björn saw a small corner where there was a computer.Sv: ”Utforska Nobels samlingar,” stod det på en skylt.En: "Explore Nobel's collections," read a sign.Sv: Björn satte sig ner och började klicka.En: Björn sat down and started clicking.Sv: Han hittade berättelser om forskare som fått Nobelpris för att rädda liv.En: He found stories about scientists who had won Nobel Prizes for saving lives.Sv: En läkare hade upptäckt ett viktigt läkemedel.En: A doctor had discovered an important medicine.Sv: En professor hade uppfunnit en metod för att rena vatten.En: A professor had invented a method to purify water.Sv: Björn upptäckte snabbt en speciell historia om en ung forskare som hade fått Nobelpris för sitt arbete med klimatförändringar.En: Björn quickly found a special story about a young researcher who had received a Nobel Prize for his work on climate change.Sv: Han kände ett hopp växa inom sig.En: He felt a hope grow within him.Sv: Kanske kunde han också göra något viktigt en dag.En: Maybe he could also do something important one day.Sv: Runt honom pratade alla elever om vad de sett.En: Around him, all the students were talking about what they had seen.Sv: Hans lärare, fru Lind, samlade gruppen och frågade vad de hade lärt sig.En: His teacher, Mrs. Lind, gathered the group and asked what they had learned.Sv: Björn sträckte upp handen.En: Björn raised his hand.Sv: ”Jag har lärt mig att göra något bra kan förändra världen," sa han.En: "I have learned that doing something good can change the world," he said.Sv: Fröken Lind log varmt mot honom.En: Mrs. Lind smiled warmly at him.Sv: "Det är rätt, Björn.En: "That's right, Björn.Sv: Nobelpriset handlar om att förändra världen till det bättre.En: The Nobel Prize is about changing the world for the better."Sv: "När de lämnade museet och gick tillbaka genom de historiska gatorna i Gamla Stan, kände Björn sig inspirerad.En: As they left the museum and walked back through the historic streets of Old Town, Björn felt inspired.Sv: Kanske skulle han en dag kunna göra något stort.En: Maybe one day he could do something great.Sv: Kanske skulle hans namn också finnas i en av de där montrarna.En: Maybe his name would also be in one of those display cases.Sv: Medan deras steg ekade i de smala gränderna, så visste Björn att detta bara var början på hans egna äventyr.En: As their footsteps echoed in the narrow alleys, Björn knew that this was just the beginning of his own adventures.Sv: Och han kunde inte vänta med att se vad framtiden hade att erbjuda.En: And he couldn't wait to see what the future had to offer. Vocabulary Words:shone: skencast: kastadenarrow: smalacurious: nyfikenhistoric: historiskadiscovery: upptäcktinvention: uppfinningfantastic: fantastiskaexciting: spännandeheadphones: hörlurardevice: apparatgleaming: glänsandedisplay case: monterdynamite: dynamitexplain: förklarabuild: byggatunnel: tunnelpensive: fundersamcorner: hörnexplore: utforskacollection: samlingdiscover: upptäckamethod: metodpurify: renaclimate change: klimatförändringarhope: hoppgather: samlaraise: sträcka uppchange: förändraecho: eka

Christopher Garplind har crushat hårt på någon i helgen. Hanna Hellquist vill bråka med barn och berättar om en konstig dröm. Samir Abu Eid rapporterar från Israel efter upptrappningen mellan Israel och Hamas. Samir Yosufi berättar allt om David och Victoria Beckham. Shoka Åhrman berättar om Nobelprisets ekonomipris och sparande. P3 Nyheters Lana Zand om partiledardebatten från i helgen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Christopher Garplind och Hanna Hellquist.

Vi djupdyker i Nobelprisets spår. Det blir både nanopartiklar och litteraturpristagare. Härliga tider. Välkomna!

Joyce, Proust, Woolf och Eliot präglar modernismens gyllene år 1922. Men allt fokus på detta år har varit skadligt och gjort litteraturen mindre än vad den är, menar litteraturvetaren Paul Tenngart. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är ett välkänt faktum att flera av huvudfigurerna under modernismens viktigaste år, 1922, aldrig fick Nobelpriset i litteratur: James Joyce, Marcel Proust och Virginia Woolf – alla saknas de på listan över stockholmsprisade världsförfattare. Det är väl egentligen bara T.S. Eliot som både bidrog till de legendariska litterära experimenten 1922 och belönades av Svenska Akademien, även om han fick vänta i tjugofem år efter det att The Waste Land publicerades innan han fick priset 1948.Dessa luckor har gett upphov till stark kritik genom årens lopp, ibland rentav föraktfullt hån. Oförmågan att belöna Joyce, Proust och Woolf har setts som belägg för att Svenska Akademien är en inskränkt och obsolet sammanslutning långt ute – eller långt uppe – i den kulturella och geografiska periferin som aldrig borde ha fått uppdraget att dela ut världens viktigaste litterära pris.Vem var det då som fick Nobelpriset 1922? Jo, det gick förstås inte till någon modernist, utan till ett av de idag allra mest bortglömda författarskapen i prisets historia, den spanske dramatikern Jacinto Benavente. Benaventes realistiska dramatik förhåller sig på ett direkt sätt till samtidens sociala frågor och strävar efter en naturlig, icke-teatral dialog. Författarskapet ligger med andra ord långt ifrån högmodernismens eruption av formella experiment.Den litteraturhistoria som Nobelpriserna tecknar är en annan än den vanliga. Men det innebär inte att den är felaktig eller destruktiv. Tvärtom: Nobelprisets parallella historia ger ett lika uppfriskande som konstruktivt – ja, kanske rentav nödvändigt relativiserande – alternativ till den litteraturhistoriska normen.Det är ju faktiskt inte givet att den litteratur som Joyce, Proust, Woolf och Eliot producerade 1922 är bättre än all annan litteratur. Litterära värden är ju knappast naturgivna. Det blir inte minst tydligt när man tittar på vilka Nobelpris som har hyllats och vilka som har kritiserats genom åren. Beslutet att ge schweizaren Carl Spitteler 1919 års pris har i efterhand kritiserats i flera omgångar av internationella bedömare. Men på åttiotalet framstod detta överraskande val som ett av Svenska Akademiens allra bästa. Ett av de pris som de flesta har tyckt om men som enstaka kritiker har fnyst åt är T.S. Eliots. ”Framtiden kommer att skratta”, menade litteraturprofessorn Henri Peyre från Yale University 1951, ”åt det brist på perspektiv i vår tid som gör att vi uppfattar Eliot som en litterär talang av högsta rang.”Den västeuropeiska modernismen – med året 1922 som kronologiskt epicentrum – har under en lång tid lagt sig som en gigantisk blöt filt över hela den internationella litteraturhistorieskrivningen. Vad som hände under det tidiga 20-talet i Paris och London har blivit en grundmurad norm: då och där skrevs det bästa av det bästa. Aldrig tidigare och aldrig senare har litteraturen varit så modern. Hmm.Som inget annat år i världshistorien har universitetskurser och läroböcker tjatat sönder 1922 och dess litterära utgivning. Denna historieskrivning är inte bara slö och slentrianmässig, den är också ordentligt förminskande av en hel modern världshistoria där det skrivits litteratur på alla platser, på alla språk och i alla genrer.Denna kronologiska normativitet har också med all önskvärd tydlighet hjälpt till att gång på gång bekräfta och upprätthålla den västerländska kulturella hegemonin. Som den franska världslitteraturforskaren Pascale Casanova skriver: Västeuropa och USA har kommit att äga det moderna. Moderniteten har kommit att definieras som västerländsk, och det som definierats som modernt har betraktats som per definition bra. De få texter och författarskap som lyfts in i den moderna världslitteraturen från andra delar av världen har fått sin plats där för att de påminner om fransk, brittisk eller amerikansk modernism.Den här normativa litteraturhistorieskrivningen ger också en väldigt sned uppfattning om hur litteratur existerar i världen, och hur den utvecklas och förändras. Det var ju knappast så att läsarna 1922 hängde på låsen till bokhandlarna för att skaffa Joyces nya 900-sidiga experiment Ulysses och T.S. Eliots notförsedda friversdikt The Waste Land så fort dessa texter anlände från trycket. Nä, 1922 var de flesta läsande människor upptagna med andra författare, till exempel sådana som fick Nobelpriset under den perioden: den franske sedesskildraren Anatole France, den norska författaren till historiska romaner Sigrid Undset eller den italienska skildraren av sardiniskt folkliv Grazia Deledda.Än mer brett tilltalande var den litteratur som prisades på trettiotalet, då många kritiker i efterhand har tyckt att Svenska Akademien borde ha kunnat ha vett och tidskänsla nog att ge de inte helt lättillgängliga modernisterna Paul Valéry eller John Dos Passos priset. Då belönades istället Forsythe-sagans skapare John Galsworthy, då fick Roger Martin du Gard priset för sin stora realistiska romansvit om familjen Thibault, och då belönades Erik Axel Karlfeldt – som inte var någon gigant ute i världen, det medges, men mycket omtyckt av många svenska läsare.Det är också under den här tiden som det mest hånade av alla litterära Nobelpris delas ut, till Pearl S. Buck. Men Buck har fått en renässans på senare år. Hon var visserligen från USA, men levde stora delar av sitt liv i Kina och förde med sina lantlivsskildringar in det stora landet i öster i den prisvinnande litteraturen. Och i sin motivering lyfte Nobelkommittéen fram just dessa världsvidgande egenskaper: den amerikanska författarens romaner är ”avgjort märkliga genom äkthet och rikedom i skildringen och sällsynt kunskap och insikt i en för västerländska läsare föga känd och mycket svårtillgänglig värld”. Buck ger inblick i nya kulturella sammanhang, berikar den kulturellt sett högst begränsade västerländska litteraturen med motiv och tematik från en mångtusenårig kultur med en minst lika gedigen litterär tradition som den europeiska.Vad hade hänt om Nobelpriset istället hade gett postuma pris till Rainer Maria Rilke och Marcel Proust, och hunnit belöna Joyce och Woolf innan de dog i början av fyrtiotalet? Rilke, Proust, Joyce och Woolf hade ju knappast kunnat vara större och mer centrala än de redan är. Ingen skillnad där alltså. Men det hade varit mycket svårare för oss att hitta fram till Buck, du Gard, Galsworthy, Deledda, France – och till 1922 års stora litterära namn när det begav sig: Jacinto Benavente. Utan pris hade de alla varit helt undanskymda, osynliga, bortglömda. Nu ser vi dem fortfarande, tack vare den alternativa historieskrivning som Nobelprisets löpande och oåterkalleliga kanonisering skapar. Paul Tenngart, litteraturvetare och författareModernismåret 192227.1 Kafka påbörjar "Slottet".2.2 James Joyces "Ulysses" publiceras.Rainer Maria Rilke får feeling. På tre veckor skriver han hela "Sonetterna till Orfeus" samt avslutar "Duino-elegierna".18.5 Proust, Joyce, Stravinsky, Picasso, Satie med flera äter middag.18.10 BBC Startar26.10 Virginia Woolfs "Jacob's room" publiceras.18.11 Proust dör.15.12 T S Eliots "The waste land" utkommer i bokform.Andra händelser: Karin Boyes debutdiktsamling "Moln" utkommer; Katherine Mansfields "The garden party and other stories" publiceras; Birger Sjöbergs "Fridas bok" utkommer; F Scott Fitzgerald har ett produktivt år (det är också under 1922 som "Den store Gatsby", publicerad 1925, utspelar sig); Prousts "På spaning efter den tid som flytt" börjar publiceras på engelska; i december blir Hemingways portfölj med flera års skrivande stulen på Gare de Lyon.FototVirginina Woolf: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Virginia_Woolf_1927.jpgJame Joyce: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:James_Joyce_by_Alex_Ehrenzweig,_1915_cropped.jpgT S Eliot:https://commons.wikimedia.org/wiki/File:T_S_Elliot_-_Mar_1923_Shadowland.jpg

Haussade HBO-serien "Succession" går i mål efter fyra säsonger. Vad är framgångsreceptet? Vad har den gjort för avtryck? Och hur sevärd är den i sin helhet? Vår kritiker Felicia Frithiof förklarar. VARFÖR TAR LITTERATUREN ÖVER TEATERSCENERNA?I helgen var det premiär för dramatiseringen av den hyllade romanen "Den stora skrivboken" av Ágota Kristóf på Dramaten, ett exempel av många pjäser som de senaste åren baserats på litterära förlagor. Vad beror den här tendensen på? Och vad gör det med dramatiken? Teaterkritiker Maria Edström och dramaturgen Magnus Lindman kommer till P1 Kultur.LISA WALL GUIDAR TILL PETER GABRIEL – TOPP 5 ALBUMArtisten Peter Gabriel hade sin storhetstid på 80-talet men nu är han aktuell på nytt. Vem är han, hur blev han så stor och vilka är de största hitsen? Kulturredaktionens Lisa Wall guidar till fem omistliga album som ger dig full koll.SVERIGE 500 ÅR: ANNA-KARIN PALM OM LASSE LUCIDOR OCH LITTERATUREN SOM PRÄGLADE 1600-TALETDen 6 juni är det 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung, vilket många räknar som startskottet för Sverige. Men vad har vi läst under dessa 500 år? Vilka böcker lever kvar i oss? Vi har gett kunniga personer det omöjliga uppdraget att välja varsitt verk ur varje sekel. I dag är vi framme vid perioden 1623-1723, och akademiledamoten Anna-Karin Palm som valt Lasse Lucidors vers "Skulle jag sörja vore jag tokot".ESSÄ: DÄRFÖR BORDE VI GLÄDJAS ÖVER NOBELPRISETS ALTERNATIVA KANONDen här veckan djupdyker OBS i hur och varför en kanon skapas. Genom åren har Svenska akademin många gånger fått kritik för att de har förbisett de författarskap som i efterhand ses som litteraturhistoriens riktigt stora. Men å andra sidan är det kanske just detta som gör att Nobelprisets egen kanon bidrar med något annat? Den frågan ställer litteraturvetaren Paul Tenngart i dagens essä från OBS.Programledare: Eskil Krogh LarssonProducent: Felicia Frithiof

I podden Nobelkoden gör kulturredaktionens Mattias Berg en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet. Följ med på resan. Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.   TESTAMENTET Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare. Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande. Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.   Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946. Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996. Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.   STRIDERNA Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt. Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset. Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås. Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.   Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930. Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964. Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978. Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.   KVINNORNA Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män. Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid. Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda. Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45. Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.   Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940. Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning. Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.   VALET Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen. Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan. Om Nobelkodens dubbla kryptering. Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år. Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta. Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft. Om själva valet. Kort sagt.   Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983. Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001. Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005. Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945. Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson. Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013. Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943. Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.se Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

Joyce, Proust, Woolf och Eliot präglar modernismens gyllene år 1922. Men allt fokus på detta år har varit skadligt och gjort litteraturen mindre än vad den är, menar litteraturvetaren Paul Tenngart. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är ett välkänt faktum att flera av huvudfigurerna under modernismens viktigaste år, 1922, aldrig fick Nobelpriset i litteratur: James Joyce, Marcel Proust och Virginia Woolf alla saknas de på listan över stockholmsprisade världsförfattare. Det är väl egentligen bara T.S. Eliot som både bidrog till de legendariska litterära experimenten 1922 och belönades av Svenska Akademien, även om han fick vänta i tjugofem år efter det att The Waste Land publicerades innan han fick priset 1948.Dessa luckor har gett upphov till stark kritik genom årens lopp, ibland rentav föraktfullt hån. Oförmågan att belöna Joyce, Proust och Woolf har setts som belägg för att Svenska Akademien är en inskränkt och obsolet sammanslutning långt ute eller långt uppe i den kulturella och geografiska periferin som aldrig borde ha fått uppdraget att dela ut världens viktigaste litterära pris.Vem var det då som fick Nobelpriset 1922? Jo, det gick förstås inte till någon modernist, utan till ett av de idag allra mest bortglömda författarskapen i prisets historia, den spanske dramatikern Jacinto Benavente. Benaventes realistiska dramatik förhåller sig på ett direkt sätt till samtidens sociala frågor och strävar efter en naturlig, icke-teatral dialog. Författarskapet ligger med andra ord långt ifrån högmodernismens eruption av formella experiment.Den litteraturhistoria som Nobelpriserna tecknar är en annan än den vanliga. Men det innebär inte att den är felaktig eller destruktiv. Tvärtom: Nobelprisets parallella historia ger ett lika uppfriskande som konstruktivt ja, kanske rentav nödvändigt relativiserande alternativ till den litteraturhistoriska normen.Det är ju faktiskt inte givet att den litteratur som Joyce, Proust, Woolf och Eliot producerade 1922 är bättre än all annan litteratur. Litterära värden är ju knappast naturgivna. Det blir inte minst tydligt när man tittar på vilka Nobelpris som har hyllats och vilka som har kritiserats genom åren. Beslutet att ge schweizaren Carl Spitteler 1919 års pris har i efterhand kritiserats i flera omgångar av internationella bedömare. Men på åttiotalet framstod detta överraskande val som ett av Svenska Akademiens allra bästa. Ett av de pris som de flesta har tyckt om men som enstaka kritiker har fnyst åt är T.S. Eliots. Framtiden kommer att skratta, menade litteraturprofessorn Henri Peyre från Yale University 1951, åt det brist på perspektiv i vår tid som gör att vi uppfattar Eliot som en litterär talang av högsta rang.Den västeuropeiska modernismen med året 1922 som kronologiskt epicentrum har under en lång tid lagt sig som en gigantisk blöt filt över hela den internationella litteraturhistorieskrivningen. Vad som hände under det tidiga 20-talet i Paris och London har blivit en grundmurad norm: då och där skrevs det bästa av det bästa. Aldrig tidigare och aldrig senare har litteraturen varit så modern. Hmm.Som inget annat år i världshistorien har universitetskurser och läroböcker tjatat sönder 1922 och dess litterära utgivning. Denna historieskrivning är inte bara slö och slentrianmässig, den är också ordentligt förminskande av en hel modern världshistoria där det skrivits litteratur på alla platser, på alla språk och i alla genrer.Denna kronologiska normativitet har också med all önskvärd tydlighet hjälpt till att gång på gång bekräfta och upprätthålla den västerländska kulturella hegemonin. Som den franska världslitteraturforskaren Pascale Casanova skriver: Västeuropa och USA har kommit att äga det moderna. Moderniteten har kommit att definieras som västerländsk, och det som definierats som modernt har betraktats som per definition bra. De få texter och författarskap som lyfts in i den moderna världslitteraturen från andra delar av världen har fått sin plats där för att de påminner om fransk, brittisk eller amerikansk modernism.Den här normativa litteraturhistorieskrivningen ger också en väldigt sned uppfattning om hur litteratur existerar i världen, och hur den utvecklas och förändras. Det var ju knappast så att läsarna 1922 hängde på låsen till bokhandlarna för att skaffa Joyces nya 900-sidiga experiment Ulysses och T.S. Eliots notförsedda friversdikt The Waste Land så fort dessa texter anlände från trycket. Nä, 1922 var de flesta läsande människor upptagna med andra författare, till exempel sådana som fick Nobelpriset under den perioden: den franske sedesskildraren Anatole France, den norska författaren till historiska romaner Sigrid Undset eller den italienska skildraren av sardiniskt folkliv Grazia Deledda.Än mer brett tilltalande var den litteratur som prisades på trettiotalet, då många kritiker i efterhand har tyckt att Svenska Akademien borde ha kunnat ha vett och tidskänsla nog att ge de inte helt lättillgängliga modernisterna Paul Valéry eller John Dos Passos priset. Då belönades istället Forsythe-sagans skapare John Galsworthy, då fick Roger Martin du Gard priset för sin stora realistiska romansvit om familjen Thibault, och då belönades Erik Axel Karlfeldt som inte var någon gigant ute i världen, det medges, men mycket omtyckt av många svenska läsare.Det är också under den här tiden som det mest hånade av alla litterära Nobelpris delas ut, till Pearl S. Buck. Men Buck har fått en renässans på senare år. Hon var visserligen från USA, men levde stora delar av sitt liv i Kina och förde med sina lantlivsskildringar in det stora landet i öster i den prisvinnande litteraturen. Och i sin motivering lyfte Nobelkommittéen fram just dessa världsvidgande egenskaper: den amerikanska författarens romaner är avgjort märkliga genom äkthet och rikedom i skildringen och sällsynt kunskap och insikt i en för västerländska läsare föga känd och mycket svårtillgänglig värld. Buck ger inblick i nya kulturella sammanhang, berikar den kulturellt sett högst begränsade västerländska litteraturen med motiv och tematik från en mångtusenårig kultur med en minst lika gedigen litterär tradition som den europeiska.Vad hade hänt om Nobelpriset istället hade gett postuma pris till Rainer Maria Rilke och Marcel Proust, och hunnit belöna Joyce och Woolf innan de dog i början av fyrtiotalet? Rilke, Proust, Joyce och Woolf hade ju knappast kunnat vara större och mer centrala än de redan är. Ingen skillnad där alltså. Men det hade varit mycket svårare för oss att hitta fram till Buck, du Gard, Galsworthy, Deledda, France och till 1922 års stora litterära namn när det begav sig: Jacinto Benavente. Utan pris hade de alla varit helt undanskymda, osynliga, bortglömda. Nu ser vi dem fortfarande, tack vare den alternativa historieskrivning som Nobelprisets löpande och oåterkalleliga kanonisering skapar. Paul Tenngart, litteraturvetare och författareModernismåret 192227.1 Kafka påbörjar "Slottet".2.2 James Joyces "Ulysses" publiceras.Rainer Maria Rilke får feeling. På tre veckor skriver han hela "Sonetterna till Orfeus" samt avslutar "Duino-elegierna".18.5 Proust, Joyce, Stravinsky, Picasso, Satie med flera äter middag.18.10 BBC Startar26.10 Virginia Woolfs "Jacob's room" publiceras.18.11 Proust dör.15.12 T S Eliots "The waste land" utkommer i bokform.Andra händelser: Karin Boyes debutdiktsamling "Moln" utkommer; Katherine Mansfields "The garden party and other stories" publiceras; Birger Sjöbergs "Fridas bok" utkommer; F Scott Fitzgerald har ett produktivt år (det är också under 1922 som "Den store Gatsby", publicerad 1925, utspelar sig); Prousts "På spaning efter den tid som flytt" börjar publiceras på engelska; i december blir Hemingways portfölj med flera års skrivande stulen på Gare de Lyon.FototVirginina Woolf: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Virginia_Woolf_1927.jpgJame Joyce: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:James_Joyce_by_Alex_Ehrenzweig,_1915_cropped.jpgT S Eliot: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:T_S_Elliot_-_Mar_1923_Shadowland.jpg

”De vetenskapliga Nobelpriserna är ohotat de största vetenskapliga priserna som finns, inget annat pris kan mäta sig med dem. Idag kan vi se att det beror väldigt mycket på historien …”   Gäst i veckans podd är kulturhistorikern och nobelexperten Gustav Källstrand.    Dynamitkungen som instiftade ett fredspris lade också grunden till vad som kommit att bli en av världens främsta institutioner för främjandet av vetenskap och litterär konst. Men när priset 1901 delades ut för första gången fanns även andra internationella vetenskapspris – varför kom just Nobelpriset att röna sådan framgång?   Om en kavalkad av det gångna seklets vetenskapliga huvudpersoner, om kontroverserna kring Svenska akademien, hundra år före den kris som briserade i början av 2018, och om etableringen av nobelpristagaren som vetenskaplig kändis – en roll som minst sagt spelats bättre av vissa än av andra. I höst utkommer Källstrands bok Andens olympiska spel: Nobelprisets historia på Fri Tanke.

Mitt under Nobelveckan måste vi ju släppa ett specialavsnitt om Nobelpriset, men från ett annat perspektiv än festligheterna, glittret och äran. Vi vill ta reda på vad Nobelpristagaren Svante Arrhenius privatliv under förra seklet kan säga om naturvetenskapernas och Nobelprisets fortsatta manliga dominans idag, och träffar Staffan Bergwik, docent i idé- och lärdomshistoria vid Stockholms universitet. Han har bland annat forskat om genusstrukturer inom naturvetenskapen under första halvan av 1900-talet, och berättar om hur Arrhenius privatliv, med en borgerlig hemmafru och barn, var tätt sammanflätat med det offentliga livet som en av tidens mäktigaste vetenskapsmän. Vad säger dåtidens normer och strukturer om vetenskapen och Nobelpriset idag?

Krisen i Svenska Akademien var en av 2018 års mest uppmärksammade nyheter. I dagens avsnitt återberättar vi historien, och funderar även på hur krisen kan påverka anseendet för ett av världens mest omskrivna litteraturpris. Gäst i podden är Martin Aagård, reporter är Marcus Ulvsand. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

I måndagens avsnitt av Nordegren & Epstein grottar vi ner oss i Malmö FF:s satsning på damlag, de obegripliga Nobelprisvinnarna, mansöverskottet i Sverige och de okungliga barnbarnen. Det är dags för Nobelprisvecka och idag presenterades vinnaren i medicin. Nobelstiftelsens VD Lars Heikensten sa tidigare idag att det är viktigt för Nobelprisets status att pristagarnas upptäckter är begripliga. Men stämmer det? Och tvärtom, är det bra eller dåligt för prisets ställning när Nobelstiftelsens VD efterfrågar just begriplighet? Det ska vi prata om tillsammans med Vetenskapsradions Lena Nordlund. Sedan några år tillbaka är männen fler än kvinnorna i Sverige. Ja, det var i mars 2015 som statistiska centralbyrån berättade om det historiska skiftet i könsammansättningen. Tidigare i historien var förhållandet det omvända och då ställer vi oss frågan: Går det att dra några lärdomar av kvinnoöverskottet på 17- och 1800-talen som kan tillämpas på vår tid när det råder mansöverskott? Det ska vi prata om med Sören Edvinsson, professor emeritus för demografi och åldrandeforskning vid Umeå universitet. För några veckor sedan berättade MFF att man planerar att starta en damsektion. Och istället för att bygga verksamheten från grunden kommer man gå ihop med damlaget LB07 som redan spelar i Allsvenskan. Många supportrar har varit kritiska mot tillvägagångssättet även om de gärna vill se en satsning på damfotboll. Idag ska vi prata mer om vad kritiken går ut på och vad som krävs för att klubben ska få med sig supportrarna tillsammans med klubbens VD Niclas Carlnén och Radiosportens Richard Henriksson. Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Amanda Rydman 

Många väntar på samtalet. Få får ta emot det. Hur ser arbetet ut bakom kulisserna till världens främsta pris? Gustav Källstrand, doktor i historia och programredaktör Nobel Center, berättar om missöden - inställda pris och kontroversiella pristagare - och vetenskapliga segrar genom Nobelprisets historia. Inspelat inför publik på NK.  

I podden Nobelkoden gör kulturredaktionens Mattias Berg en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet. Följ med på resan. Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.   TESTAMENTET Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare. Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande. Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.   Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946. Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996. Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.   STRIDERNA Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt. Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset. Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås. Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.   Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930. Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964. Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978. Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.   KVINNORNA Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män. Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid. Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda. Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45. Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.   Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940. Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning. Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.   VALET Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen. Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan. Om Nobelkodens dubbla kryptering. Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år. Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta. Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft. Om själva valet. Kort sagt.   Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983. Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001. Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005. Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945. Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson. Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013. Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943. Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.se Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

I podden Nobelkoden gör kulturredaktionens Mattias Berg en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet. Följ med på resan. Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.TESTAMENTETOm Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare.Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande.Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling.Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946.Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996.Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.STRIDERNAOm hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt.Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset.Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås.Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930.Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964.Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978.Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.KVINNORNAOm den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män.Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid.Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda.Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45.Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940.Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning.Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.VALETOm hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen.Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan.Om Nobelkodens dubbla kryptering.Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år.Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta.Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft.Om själva valet. Kort sagt.Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983.Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001.Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005.Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945.Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson.Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013.Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943.Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.seFotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

Studenter från Libanon betalade tiotusentals kronor till en man i Borås för att få studera på svenska universitet. Nu undrar de vad som hänt med pengarna? Studenter från Libanon var beredda att betala dyrt för att få komma till Nobelprisets land och studera. En man i Borås sålde drömmen och reportern I Kaliber nystar Markus Alfredsson upp en komplicerad härva av brutna löften och brustna drömmar. Granskningen har tidigare publicerats i nyhetsform i P4 Sjuhärad.Reporter: Markus AlfredssonProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Vem var egentligen Alfred Nobel? Hur kunde sprängämnesindustrins grundare bli mänsklighetens välgörare? Varför bråkas det så ofta om litteraturpriset? Mattias Berg söker svaren i radioarkivets myller. Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare.Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande.Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Den märklig brevväxlingen mellan Fredsängeln och Dynamitkungen, mötet på sjön i Zürich.Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris och försvarsindustri.Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt.Om den bokstavliga striden kring just Krig och fred. Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset.Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås.Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män.Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om dödsskuggans dal trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid.Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda.Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45.Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, försöker att tolka tecknen.Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Inte ens ärtsoppan.Om Nobelkodens dubbla kryptering.Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år.Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis, som brändes efter hans död. Det yttre uttrycket för hans inre drama - som fick världspremiär först långt in på 2000-talet.Om hur hans kemipris bara fyra månader efter atombomberna över Hiroshima och Nagasaki gavs just till den vetenskapliga upptäckt som gjort dem möjliga.Om ouvertyren till Verdis opera "Ödets makt". Och musiken som spelas för kvinnorna längst inne i hans apteringsfabrik under andra världskriget, Blomman från Hawaii och Nya Sätervalsen. Kort sagt: Om hela dubbelheten. Motsatsernas förening. Nobelkoden.Medverkande (utöver vad som nämns i programmet):Del 1: Testamentet.Ulla Billquist sjunger Jag bygger ett luftslott och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946.Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen Dynamitkungen från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken Ned med vapnen är från programmet Boktornet 1996.Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987. Del 2: Striderna.Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av Maskeradbalen från La Scala-operan i Milano 1930.Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964.Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978.Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 och enkäten från programmet Efter tre samma år. Del 3: Kvinnorna.  Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940.Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning.Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007. Del 4: Ödets makt.Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet Vem är rädd om Virginia Woolf från 1983.Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. och hans svar kommer ur programmet Vad gör man på Svenska Akademien? 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001.Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama Nemesis i Kulturnytt 2005.Professor Arne Westgren talar om att mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt. Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945.Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet Förmögen, högt bildad herre från 1995. Producent för det var Rolf Hersson.Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera Ödets makt spelas av Wien-filharmonikerna 2013.Slutligen hör vi ett klipp ur programmet Bofors. Där de svenska kanonerna smidas från 1943. Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

Fredrik Wadström berättar historien om den dramatik som funnits kring de sex litterära Nobelprisen, en dramatik förstärkt av det kalla kriget och av synen på kultur i Sovjetunionen. Nobelprisets 115 år har sex ryskspråkiga författare tilldelats litteraturpriset, den senaste 2015 när Svetlana Aleksijevitj från Belarus får priset. De sex författarna har inte särskilt mycket gemensamt annat än att deras författar- och levnadsöden präglats av den politiska utvecklingen i Sovjetunionen. Flera av de sovjetiska litteraturprisen har också orsakat några av de största bråken i Nobelprisets historia. Den första ryskspråkiga pristagaren Ivan Bunin levde i exil i Frankrike när han mottog priset 1933. Boris Pasternak förföljdes i hemlandet och tvingades avstå Nobelpriset 1958. 1965 års pristagare Michail Sjolochov var de sovjetiska myndigheternas favorit. Aleksander Solzjenitsyn hindrades från att åka till Stockholm 1970 och utvisades till väst fyra år senare. Joseph Brodsky levde sedan många år tillbaka i USA när han mitt under perestrojkan fick ta emot nobelchecken 1987. Svetlana Aleksijevitj föddes i Sovjetunionen men blev känd för den stora publiken först i samband med den nya öppenheten på 1980-talet. Hon fick sitt stora internationella genombrott först efter sovjetimperiets sammanbrott.I programmet medverkar översättaren Hans Björkegren, ledamoten i Svenska Akademien Kjell Espmark och författaren Svetlana Aleksijevitj. Uppläsare: Anna Pettersson

Veckan har präglats av att vi fått veta vilka som fått nobelpriser. Den här gången inträffade det ovanliga att en pristagare hann dö två dagar innan priset tillkännagavs. De flesta av årets pristagare har också fått jobba i motvind. Pristagaren i kemi blev till och med avpolletterad från sin grupp. Är det tillräckligt högt i tak för Nobeltankar inom universitetsvärlden? Här på vetenskapsradion har vi vältrat oss i de naturvetenskapliga  priserna. De som gått till upptäckter om immunförsvaret, kvasikristaller och expanderande universum. Följ med på ett potpurri med reaktioner från nobelpristagarna och tänk er alla som ler bakom uppfällda kragar. Det blev första gången i Nobelprisets historia som en pristagare hann avlida. Det skedde för Ralph Steinman två dagar före beskedet. Göran Hansson som är sekreterare i Nobelkommittén säger så här om ifall man har hunnit analysera hur det ska kunna undvikas till nästkommande år: Men är det då tillräckligt högt i tak för att kunna tänka Nobelpristtankar i Sverige? Reportern Lars Broström gav sig ut på en promenad i Uppsala. I veckan hölls en stamcellskonferens i Uppsala, där det aktuella forskningsläget sammanfattades. Per Helgesson bevakade. Kemi + Polis = Sant. Åtminstone om man får tro vad som sades på en annan konferens i veckan. Therese Bergstedt begav sig dit och träffade Jonas Bergquist som jobbat med att analysera en ny drog – den ryska cocktailen.

I Nobelveckan pratar Mattias, Julia och Kristoffer om Nobelprisets historia. Lyssna gärna som uppladdning inför Nobeldagen 10 december.