Podcasts about Harry Martinson

Wenn der Tau sich hebt - von Harry Martinson

Nacht - von Harry Martinson

Fliegenschnäpperleben - von Harry Martinson

Tanne steht dicht an Tanne - von Harry Martinson

Eine störrische Tanne - von Harry Martinson

Die Winterfliege - von Harry Martinson

Wirbelnder Schnee tanzt - von Harry Martinson

Sonnenseitenlicht - von Harry Martinson

Harry Martinson föddes 1904 och blev tillsammans med sina syskon övergiven av sin mamma efter att pappan hade dött. Harry blev utplacerad som fosterbarn hos olika bönder. Han fick gå i folkskola, men missade mycket av undervisningen då han behövde jobba där han bodde. Vid 16 års ålder flydde han Blekinge och mönstrade på som jungman på ett fartyg. Några år efter att han gått i land gav han i rask takt ut sina första böcker. Så småningom blev han en av Sveriges mest uppskattade poeter och författare och hamnade i de fina salongerna.

En simtur i en engelsk vallgrav tar oss in i den brittiska genren nature writing. Och finns det en motsvarighet i Sverige? Om och med författare som Roger Deakin, Kathleen Jamie och Helena Granström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. För 25 år sedan startade en våg av brittiska naturböcker. Roger Deakin var med boken ”Waterlog” en av dem som öppnade dammluckorna och snart svämmade bokhandlarna över av naturböcker med en personlig touch. Genren fick till och med ett namn – nature writing.Naturmorgons Mats Ottosson har gjort hembesök hos två av författarna i genren – i Edinburgh hos skotska Kathleen Jamie som skrivit böckerna ”Findings”, ”Sightlines” och ”Surfacing”, och så hos tidigare nämnda Roger Deakin i Suffolk. Han är visserligen avliden sedan 2006 men det går att hälsa på där han bodde, Walnut tree farm. Det går till och med att ta en simtur i vattendraget ”the moat” i Deakins anda – det var här han fick idén här att simma sig genom Storbritanniens alla åar och floder, det som sedan blev boken Waterlog. Sagt och gjort, Mats Ottosson tog en grön simtur här, och passade också på att intervjua naturjournalisten Patrick Barkham som skrivit en biografi om Roger Deakin.Dagens program tar alltså avstamp i den brittiska genren nature writing, men undersöker också svenska naturskildringar. Från Harry Martinson till Helena Granström. Den senare möter vi i ett samtal om vilken natur som är viktigast att skildra, kalhygget eller gammelskogen? Och hur man beskriver naturen på naturens sätt, där arterna får ta plats – samtidigt som många i Sverige idag inte kan namnen på dem eller har egna personliga erfarenheter av naturen.Vi ringer också upp Daniel Sandström, förläggaren som gav ut boken ”Ålevangeliet”. Varför blev just den en succé, behöver vi fler sådana böcker och borde vi också ha en genre som ”nature writing” i Sverige?Mikael Niemi medverkar med en nyskriven kråkvinkel just på temat att skriva om naturen.I studion finns både reporter Mats Ottosson och programledare Jenny Berntson Djurvall.

Nebelig gehts zu im November. Nebelig ist es auch in diesen Tagen. Den Weg suchen, Orientierung finden - das ist alles andere als trivial. Marie Luise Weissmann entwickelt ein Stimmungsbild mit aufsteigendem Nebeln und herabsinkender Wolken, "Weg im Nebel", bedrohlich zweifelslos, ein existentielles Erschüttern. Dazu stellen Lyrikpodcast-Gastgeber Susanne Garsoffky und Friedemann Magaard ein Gedicht vom schwedischen Lyriker Harry Martinson, das in der nasskaltdüsteren Szene Raum lässt für eine rettende Arche. Licht, ganz weit am Ende eines Novembertunnels. Dazu gibt es Psalmworte. Ein wahrer Lichtblick für aufgerauhte Seelen.

Sumpfmoose - von Harry Martinson

Inläst: Harry Martinson fick dela Nobelpriset i litteratur med Eyvind Johnson år 1974. Men det som skulle bli en hyllning av författaren slutade i stället i en personlig tragedi. Som att ”få ett yxhugg rakt framifrån tvärs genom hjässan”. Hör Christian Dauns reportage.

Moa och Harry Martinson var under 1900-talets Sveriges mest kända och lästa författarpar. Deras relation rymde fysisk och litterär passion, men också slit, svartsjuka och avund. Ebba Witt-Brattström i samtal med Maria Essunger, docent i systematisk teologi Uppsala universitet. Medarrangör Historiska Media

Der schwedische Lyriker und Literaturnobelpreisträger Harry Martinson dichtet über Siebensterne, ein zähes, krautiges Primelgewächs. Macht vielleicht nicht viel her, aber hält viel aus. "Die Entschiedenheit der Schmächtigen", so endet das Gedicht "Siebensterne", "ist nicht geringer als die der Eichen". Großartig! Dazu stellen Lyrikpodcast-Gastgeber Susanne Garsoffky und Friedemann Magaard das Gedicht "Stimmungen" des Wurzeners Joachim Ringelnatz: Manchmal fühlt sich Leben an wie ein machtloser Grashalm, manchmal wie ein alle Kleinlichkeiten majestätisch überblickender Eichenbaum. Zwei Gedichte, die Natur beschreiben und menschlichen Leben deuten. Seelenfeinkost wieder einmal. Dazu gibt es Bibelworte aus den Psalmen.

Fyra essäer om lyriska bilder som kan uppfattas som klichéer men ruvar på oupptäckta hemligheter. Maria Küchen reflekterar över fjäderfän i dikten och avslöjar vilken vår allra mest poetiska fågel är. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen i oktober 2018. Vilken fågelart förekommer oftast i svensk dikt? Jag tänker inte berätta det riktigt än. Den som skriver en bok eller gör en radioessä ska inte frestas att avslöja allt genast. Och den som gestaltar en fågel i skönlitteratur kan inte bara skriva ”fågel”. Den aktuella fågeln måste artbestämmas. Är det en gråsparv eller en havsörn, en sånglärka eller en struts? Läsaren måste få veta. Läsaren behöver få rätt associationer. Det här har jag ständigt påpekat när jag har handlett människor som vill utveckla sitt litterära skrivande inom ramarna för olika utbildningar och kurser. Skriv inte bara fågel, skriv vad det är för fågel! Så det är tur för den svenska litteraturen att Nils Ferlin aldrig råkade ut för mig som skrivarskolefröken. Då hade det stått ”gråsparv” eller ”pilfink” i stället för ”grå liten fågel” i en av hans allra mest mest älskade dikter. ”Inte ens en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist det finns på den andra sidan och det tycker jag nog blir trist. ” Så börjar Nils Ferlins dikt ”Inte ens” i samlingen ”Goggles” som gavs ut 1938. Frasen ”inte ens en grå liten fågel” är språkligt sett så mycket vackrare, så mycket mer böjlig och böljande, och den faller så mycket bättre in i diktens rytm, än en artbestämning av typen ”inte ens en pilfink”. Och inte heller när det gäller diktens betydelse och innehåll, dess tema, behöver jag någon artbestämning av Ferlins fågel, den i dödsriket frånvarande. Den är liten. Den är grå. Det räcker så. Kanske tillhör den inte ens någon särskild art. Den är livets oansenliga fågel, hoppet som kvittrar i snåren, anspråkslöst och oförtröttligt. Fåglarna i svensk dikt är dock inte bara metaforer för existentiella tillstånd och skeenden. De är påtagliga varelser i egen rätt. Tillsammans med bland annat måne, stjärnor och rosor tillhör fåglarna poesins mest välanvända metaforer. Att fåglar har en central plats i poesi är inte så konstigt. De sjunger och de kan flyga, det är precis vad dikten också vill göra. Och när poeter söker bilder för existensen är fåglar metaforiskt brukbara ända till döds. När fåglar dör berövas de sin sång och sin flykt, precis som när en människa förlorar hoppet. Döda fåglar är ett omhuldat tema i svensk poesi. Svenska skalders dikter om döda fåglar är överraskande många. Det skriver Sten Hidal, professor emeritus i bibelvetenskap och ordförande i Tegnérsamfundet, i sin lekfullt spirituella och samtidigt noggrant underbyggda och strukturerande bok ”Fåglar i svensk poesi”. Harry Martinson skrev om en död sjömås, Margareta Ekström om en död entita, Niklas Törnlund om en lövsångare som spräckte skallen mot hans fönster, Göran Tunström om en blåmes som åts upp av katten, Olof Lagercranz döpte en hel bok till ”Den döda fågeln”. Även levande och döda örnar förekommer i poesin, men örnen tycks ha fallit ur modet bland diktare ungefär samtidigt som romantiken gjorde det. Jag gissar att de fascistiska ideologiernas fascination för örnar har bidragit till att skamfila örnens poetiska rykte. Som diktläsare kan jag ärligt talat bli trött på poesins fåglar överhuvudtaget, precis så som jag regelbundet tröttnar på måne, stjärnor och rosor – och sedan återupptäcker jag dem och återanvänder dem i mitt eget skrivande. Utnötta metaforer nöts ut av en anledning, de är oöverträffat brukbara. Fåglarna i svensk dikt är dock inte bara metaforer för existentiella tillstånd och skeenden. De är påtagliga varelser i egen rätt. Den svenska fågeldiktningens pionjär, Erik Axel Karlfeldt, använde dem ofta som årstidsmarkörer. Hos den samtida poeten Joar Tiberg är sångkaraktäristiken särskilt central. Men giganten i svensk fågeldiktning är Bengt Emil Johnson. ”Ingen annan poet har så många fågelarter som han” konstaterar Sten Hidal imponerat i sin bok. I Bengt Emil Johnsons verk eskalerar fågelintresset oavbrutet och han påstod själv att han tidvis ”förfåglades”. Blå kärrhökar, sädesärlor, talgoxar, koltrastar, ringduvor, oändliga mänger näktergalar, tranor, gökar, steglitsor, knipor, spovar, taltrastar, blåhakar, alla flyger de genom den svenska moderna dikten. Men vilken är diktens vanligaste? Det är inte näktergalen, inte duvan, inte svanen. Inte heller är det någon mytologisk fågel – varken artonhundratalsromantikern Atterboms fågel blå, Ferlins lilla grå fågel eller den rätt så ymnigt förekommande Fågel Fenix. Den vanligaste fågeln i svensk poesi är i god ordning artbestämd. Att skalder artbestämmer fåglar har överhuvudtaget blivit allt vanligare i Sverige det senaste seklet. Jag föreställer mig att det är en frukt av sekularismens förkärlek för det vetenskapliga, det i sak korrekta. Precis som samtidens skrivarkursfröken tycker även sekularisten att det är viktigt att vi vet exakt vilken fågel vi talar om, inte bara på biologilektionen utan även i dikter. Det är helt enkelt alltid viktigt att veta i stället för att gissa, drömma eller tro. Vetandet i sig har ett värde, alltid, överallt. Den som bara säger ”en grå liten fågel” tycks inte ha fullständigt klart för sig vad hon talar om. Den som säger ”pilfink” ”gråsparv” eller ”lövsångare” har däremot på fötterna, vetenskapligt såväl som poetiskt. Långt fler män än kvinnor tar plats bland skalderna i ”Fåglar i svensk poesi”. Och jag blir då förstås också nyfiken på om det också är vanligare att män än kvinnor artbestämmer fåglar när de diktar? Kanske, kanske inte. Finlandssvenska Solveig von Schoultz verk har en varierad fågelvärld där läsaren bland annat möter en sandbadande orrhöna. Den allra vanligaste fågeln i åtminstone rikssvensk dikt tycks dock Solveig von Schoultz aldrig ha skrivit om, KRÅKAN. Inte en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist, utan en stor grå oromantiskt intelligent fågel Kråkan är den svenska poesins favoritfågel. Nästan varje diktare som överhuvudtaget nämner någon fågelart, har med kråkan. Det skulle jag inte ha gissat. Av alla fåglar vår fauna rymmer, varför just kråkan?! Professor Sten Hidal, som ligger bakom avslöjandet, sliter med frågan och kommer fram till att kråkan just i sin alldaglighet innebär en poetisk utmaning. Kan det verkligen bli stor dikt av något sådant som en kråka? Inte en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist, utan en stor grå oromantiskt intelligent fågel som kraxande rotar i sopkorgar och stjäl andra fåglars ägg? Lennart Sjögren har i sin dikt ”Världskråkan” gjort kråkan till en symbol för hela mänskligheten. Harry Martinson har beskrivit kråkan som ”hård och grå som en dammig sko”, Staffan Söderblom har kallat henne ”landskapets gånggärn” – hon finns egentligen ingenstans, men i nära anslutning till nästan allt. Och jag tänker att precis så är det ju också med dikten. Själva poesin kan liknas både vid en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist, en skränande äggtjuv och det som fattas oss i dödsriket. Ett liv helt utan dikt, ett liv helt utan fåglar, är inget liv. Maria Küchen, författare Litteratur Sten Hidal: Fåglar i svensk poesi, Norma 2018.

Die Waldquelle - von Harry Martinson

UPPLÄSNING: Peter Andersson Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Juninatten” av Harry MartinsonDIKTSAMLING: Cikada (Albert Bonniers förlag, 1953)MUSIK: Pietro Mascagni: Intermezzo ur Cavalleria RusticanaEXEKUTÖR: Oslo filharmoniska orkester och Mariss Jansons, dirigent

Teichsommer - von Harry Martinson

Wiesenlied - von Harry Martinson

Wortameise - von Harry Martinson

Die Sonne - von Harry Martinson

När den etablerade skribenten Helga Johansson, senare Moa Martinson, mötte den 14 år yngre poeten Harry Martinson 1927 uppstod ett ömsesidigt intresse som utvecklades till ett stormigt äktenskap. De arbetade nära varandra och skulle skriva flera av den svenska litteraturens klassiker under äktenskapet.De hade en gemensam historia präglad av fattigdom, lidande och konstnärlig strävan. Poeten Harry var skör och lungsiktig, men kom att utvecklas till en författare i den etablerade Moas närhet. Något som manliga författarkollegor och litteraturvetare senare förtigit eller förnekat.I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ebba Witt Brattström, professor i litteraturhistoria och aktuell med boken Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd.Moa och Harry Martinsons vägar korsades år 1927. De gifte sig kort därefter och började en gemensam resa, både som ett par och som författare. Under deras äktenskap, som varade från 1929 till 1941, skrev de totalt nitton böcker. De var bägge två komplexa personer som inte var lätta att leva med. Deras gemensamma verk speglar deras liv och erfarenheter, men också den djupa förståelse och respekt de hade för varandra.Moa Martinson, född som Helga Maria Swartz, är känd för sin skarpa penna och sitt starka engagemang för kvinnors rättigheter. Hon föddes i en fattig familj och tillbringade största delen av sin barndom i fattigdom och osäkerhet. Trots detta lyckades hon bli en av de mest framstående proletärförfattarna under 1920- och 30-talen. Hennes verk, som "Mor gifter sig" och "Kungens rosor", ger en gripande skildring av arbetarklassens liv och kamp.Harry Martinson förlorade båda sina föräldrar i unga år och tvingades till ett liv som sjöman och luffare. Hans erfarenheter från dessa år, liksom hans djupa kärlek till naturen och rymden, återspeglas i hans poesi och prosa. Han är mest känd för sina verk "Nässlorna blomma" och "Aniara", det senare är en dystopisk skildring av en resa genom rymden.Efter deras skilsmässa fortsatte Moa och Harry att föra en litterär dialog med varandra. De refererade till varandra i sina verk och fortsatte att utveckla sina egna författarprofiler. Denna dialog fortsatte fram till deras död, vilket visar den djupa kopplingen mellan dem.Trots deras gemensamma historia har de ofta behandlats separat i litteraturhistorien. Moa har blivit känd som en företrädare för folklitteraturen, medan Harry har hyllats som en mästare inom höglitteraturen.Bild: Harry och Moa i sin trädgård 1934, Kungliga Biblioteket, Public Domain.Lyssna också på Edith Södergran: modernitetens banbrytare i revolutionens skuggaMusik: Livet i Finnskogarna av Calle Jularbo med Ivar Lindberg och Oscar Lundin, Internet Archive, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Eher implizit kommt das Osterwunder im aktuellen Lyrik-Podcast Seelenfutter daher: Susanne Garsoffky und Friedemann Magaard haben Gedichte ausgewählt, die das Fest des Lebens feiern und die tiefe Verwandlung, die sich zu Ostern feiern lässt. Theodor Storm beschwört in "April" frühlingshafte Geister, die "aus der Erde steigen". Storm fühlt wie Blume, Blatt und Baum. "Der Schmetterling" von Harry Martinson ermöglicht einen atemberaubenden Perspektivwechsel in die Innensicht eines gerade entpuppten Schmetterlings, sein Weg durch Angst und Gefahr zu Vertrauen und Sicherheit. Osterkraft, zu der Bibelworte von Jesaja und aus den Psalmen klingen.

Lagom till kvinnodagen kommer boken Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd om författaräktenskapet mellan Moa och Harry Martinson. Stor kärlek och kreativt utbyte eller destruktivt kaos? Eller kanske både och. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Författaren och litteraturvetaren Ebba Witt-Brattström har än en gång närmat sig Moa Martinsons liv och dikt. Hon kommer till P1 Kultur och förklarar varför hon vill berätta sin version av historien om Moa och Harry Martinsons litterära kärleksdans.OSCARSDAGS: VI RÄKNAR NER TILL FILMFESTEN I HOLLYWOODNatten mot måndag trampar Hollywoodeliten in på Röda mattan, nysminkade och smyckesprydda för att delta i galornas gala. Roger Wilson är på plats i Los Angeles och rapporterar om sistaminuten-skvallret och läget i branschen, och i en studio i Göteborg sitter P1 Kulturs filmkritiker Emma Engström beredd att kommentera årets nomineringar. Vem vinner flest fula guldgubbar i år?MÖT MANNEN SOM SKRIVIT BOKEN ”OSCAR WARS”En person som kan hela historien om Oscarsgalan är den amerikanska författaren Michael Schulman. Han har skrivit boken ”Oscar Wars: A history of Hollywood in gold, sweat and tears” och Roger Wilson har träffat honom.ERNST DE GEER OCH TODD HAYNES HAR GJORT TVÅ AV HELGENS FILMER – HUR BRA ÄR DE?I helgen är det premiär för en av årets mest omtalade svenska långfilmsfilmdebuter, ”Hypnosen” av Ernst de Geer. Berättelsen om uppförandekoder och sociala klavertramp i techmiljö har prisats på flera filmfestivaler och i Göteborgsposten har den fått högsta betyg. En annan efterlängtad premiär är den amerikanska regissören Todd Haynes nya film ”May December” om en olaglig relation mellan en äldre kvinna och en 13-årig pojke. Vår filmkritiker Emma Engström har betygsatt dem.KLASSIKERN OM PICASSOS ”GUERNICA”Den har kallats världens mest kända antikrigsmålning. Pablo Picassos enorma svart, vit, grå ”Guernica” som han målade på sex veckor till världsutställningen i Paris 1937. En målning som var en reaktion på Hitlers bombningar av den baskiska staden som bär samma namn. Cecilia Blomberg tar oss bakåt till historien och till en målning som till sist hittade hem i en sal på museet Reina Sofia i Madrid.Programledare: Lisa BergströmProducent: Nina Asarnoj

UPPLÄSNING: Christian Fex Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. TEMA: POESI OM KLIMAT OCH MILJÖDIKT: Sång 79 ur ”Aniara” av Harry MartinsonDIKTSAMLING: Aniara (Albert Bonniers förlag, 1956)MUSIK: Lars-Erik Larsson: Aria ur TrombonconcertinoEXEKUTÖR: Lars Karlin, trombon

UPPLÄSNING: Clas Göran Söllgård Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Känn dig ense...” av Harry MartinsonDIKTSAMLING: Cikada (Albert Bonniers förlag 1953)MUSIK: Franz Schubert: An die musikEXEKUTÖR: Anne Gastinel, cello, Claire Désert, piano

UPPLÄSNING: Clas Göran Söllgård Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Om regnbågar” av Harry MartinsonDIKTSAMLING: Dikter om ljus och mörker (Albert Bonniers förlag 1971)MUSIK: Clara Schumann: Romans Dess-durEXEKUTÖR: Christoph Richter, cello, Dénes Várjon, piano

UPPLÄSNING: Harald Leander Önskad av: Andreas Norling DIKT: ”Tvärsnitt Europa” av Harry MartinsonDIKTSAMLING: Dikter om ljus och mörker (Bonnier 1971)MUSIK: Mel Bonis: DesdémonaEXEKUTÖR: Marie Vermeulin, piano

Inselchen - von Harry Martinson

Waldgedicht - von Harry Martinson

Wenn der Tau gefallen - von Harry Martinson

Containing Matters which keep the Human race Preserved. Timestamps: introductions, recent non-podcast reads (0:00) Harry Martinson biography and non-spoiler discussion (17:46) plot summary and spoiler discussion (48:08) opera and film discusion (1:35:42) Bibliography: Generation Spaceship Project - text and notes of "Aniara" https://gsproject.edublogs.org/gs-texts/texts-used-in-2017/aniara-by-harry-martinson-3/ Johannesson, Eric O. - "Aniara: Poetry and the Poet in the Modern World" Scandinavian Studies, Vol. 32, No. 4 (November, 1960) Klass, Stephen - introduction to "Aniara" (1999) Sjöberg, Leif - "Harry Martinson: From Vagabond to Space Explorer", Books Abroad, Vol. 48, No. 3 (Summer, 1974) Sjöberg, Leif - translator's note to "Aniara" (1999) Smith, William Jay and Sjöberg, Leif - "On Harry Martinson", The American Poetry Review, Vol. 14, No. 4 (July/August 1985) Titelman, David - "On Nomadic Shores Inward - Harry Martinson's Journey to Late-Life Suicide", The Psychoanalytic Quarterly, 90:2, 2021 Vowles, Richard Beckman - "Harry Martinson, Sweden's Seaman-Poet", Books Abroad, Vol. 25, No. 4 (Autumn, 1951)

Der Holzapfel - von Harry Martinson

Sommernacht auf dem Bottnischen Meer - von Harry Martinson

Wacholderstrauch - von Harry Martinson

Siebensterne - von Harry Martinson

Avsnitt: ur Sång 13 Uppläsning: Peter Andersson Diktsamling:  "Aniara" , Bonniers, 1956MUSIK Eduard Tubin: Elegi för stråkkvartett (1946).EXEKUTÖR Tallinn-kvartetten

Uppläsning: Peter Andersson DIKTSAMLING: Nomad (1931)MUSIK Ottorino Respighi: Italiana ur Antika danser och arior EXEKUTÖR Folkwangs kammarorkester. Dirigent: Stefan Fraas

Lundströms Bokcirkel med Babben Larsson och Stefan Sundström har nu kommit halvvägs in i romanen "Nässlorna blomma" av nobelpristagaren Harry Martinson. Romanen handlar om den lille Martin, som föds i början av förra seklet i Blekinge. Han blir tidigt föräldralös och slussas runt som sockenbarn på olika gårdar. Han hamnar hos familjer som mot betalning tar emot honom som arbetskraft och fosterbarn.Efter att ha varit på gården Vilnäs ett år, blir han nu ivägskickad till Tollene gård, samtidigt som första världskriget brakar igång ute i Europa. På Tollene får han för sista gången möta en av sina systrar, som ger honom ett löfte som hon aldrig kommer att hålla. Tillvaron för den lille pojken blir allt mörkare och en dag inträffar händelse med en kalv, som ger den unge Martin skuld för livet."Det är giftiga skildringar av de här människorna som är omkring om honom", säger Stefan Sundström i Lundströms Bokradio. "Det är härligt att läsa!""Ja, det är nästan som en hämndbok det här", säger Babben Larsson med tanke på att boken skrevs när författaren var 31 år gammal. "De här människorna levde ju fortfarande då. Och då han ger liksom igen: Nu är det han som har orden, han som har svärdet!"Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin

Under Lundströms Bokradios tio år i etern finns det en roman som lyssnarna har önskat allra flest gånger att få höra talas om i en bokcirkel. Nu tar vi oss an den: Harry Martinsons "Nässlorna blomma". Harry Martinson blev en av våra stora och brett lästa författare. Han föddes 1904 i Nyteboda vid sjön Immeln i västra Blekinge. Tidigt föräldralös drog han sexton år gammal till sjöss. Sju år senare steg han iland för gott på grund av lungsjukdom och samma år, 1927, debuterade han som poet. Harry Martinson har starkt förknippas med naturskildringar, idag med klimatperspektiv, och hans mest kända verk är det postapokalyptiska dikteposet Aniara från 1956. Men det blev också ett antal romaner. Bland annat den självbiografiska "Nässlorna Blomma", om den föräldralöse Martin som blir sockenbarn och slussas runt i gårdarna till olika tillfälliga fosterhem.Tillsammans med Babben Larsson och Stefan Sundström bokcirklar vi nu i tre avsnitt om verket och om Martinsons berättarstil:"Det är fascinerande, för vissa saker är väldigt knapphändigt beskrivna. Tåget gick och plötsligt är mamman borta. Sedan kan han istället lägga sju, åtta blommande meningar på hur en snutt av trädgården såg ut.""En sak jag tänker på är hans självförakt", säger Stefan Sundström. "Han kallar sig själv för 'det själviska barnet'. Det är väl bra att barn är självupptagna? Vilket litet barn är inte det, tänkte jag."Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin

Uppläsning: Lotti Törnros Önskad av Thomas Sjösteen, Waxholm DIKTSAMLING: "Dikter om ljus och mörker" (Albert Bonniers Förlag, 1971)MUSIK:  Eugène Bozza: IdyllEXEKUTÖR: Duo Brillaner

I podden Nobelkoden gör kulturredaktionens Mattias Berg en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet. Följ med på resan. Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.   TESTAMENTET Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare. Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande. Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.   Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946. Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996. Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.   STRIDERNA Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt. Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset. Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås. Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.   Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930. Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964. Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978. Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.   KVINNORNA Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män. Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid. Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda. Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45. Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.   Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940. Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning. Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.   VALET Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen. Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan. Om Nobelkodens dubbla kryptering. Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år. Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta. Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft. Om själva valet. Kort sagt.   Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983. Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001. Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005. Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945. Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson. Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013. Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943. Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.se Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

I dagens podd pratar jag med Helena Granström som är en av vår tids skarpaste hjärnor. Hon hittar nya infallsvinklar i ämnen där hjulspåren blivit för djupa för andra. Kanske beror det på att hon kommer från naturvetenskapen, med en licentiatexamen i matematisk fysik, och inte tänker som oss som främst läst humaniora och samhällsvetenskap. Något är det, och bra blir det. Hon är också författare till ett antal skönlitterära böcker, varav den senaste heter Königsberg (Kaunitz-Olsson). Den handlar om Ada Seiler som har lämnat sin man och sina barn, och befinner sig på en klinik i Kaliningrad, den stad som tidigare hette just Königsberg. Hon har fått De Nios Vinterpris och Harry ­Martinson-priset för sitt författarskap. Hon är även kulturskribent, och förekommer återkommande i bland annat Expressen, SvD, Sveriges Radio och Fokus. Det är främst hennes kulturtexter som samtalet i podden kretsar kring. Vi pratar om kön, genus och trans. Om den kvinnliga orgasmen, om varför hon identifierar sig mer med gubbarna i Metoo, om Michel Houellebecq och om känslors förhållande till rationalitet, och mycket mer.Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Några texter av Helena Granström I podden pratar vi om nedanstående texter. Jag kan ha missat att länka någon. Det är förstås bara ett axplock, det finns mer att hämta för den som söker.“Houellebecqs romantiska pornorgrafi är en tröst” (Expressen 26/7 -19)“Så kan den kvinnliga orgasmen förklaras” (Expressen 3/1 -20)“Varför vågar män inte skriva om sex?” (Expressen 16/2 -21)“Genusdebatten gör mig skräckslagen” (Expressen 26/11 -21)“Socialismen kommer inte rädda klimatet” (Expressen 30/8 -21)“Lagförslaget innebär en helt ny definition av kön” (Expressen 16/11 -21) “Det handlar inte om genus utan om kön” (Expressen 15/12 -21)“Känslan har hamnat i centrum – och samtidigt förlorat sitt innehåll” (Sveriges Radio 24/4)“Att nå fram till världen – om den smärtsamma längtan efter att få leva fullt ut” (Sveriges Radio 15/7)Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Uppläsning: Peter Andersson  MUSIK Ralph Vaughan-Williams: The Infinite Shining Heavens EXEKUTÖR Ellen Nisbeth, viola, Bengt Forsberg, piano

Författare och skådespelare läser poesi från nu och då, när och fjärran.

Uppläsning: Angela Kovacs Önskad av: Kristina Wallbing Diktsamling: "Dikter om ljus och mörker"Förlag: Bonniers, 1934 MUSIK Gabriel Dupont: Une amie est venue avec des fleurs ur Les heursEXEKUTÖR Marie-Cathérine Girod, piano

JJ and Steve find themselves among another group of exiles in space. This time it is the Aniara, a spaceship taking passengers from Earth to Mars. Despite its luxurious setting on an interplanetary cruise ship, this film does delve into dark territory — literally and figuratively. Based on a book-length science fiction poem written by Swedish Nobel laureate Harry Martinson in 1956, this film explores the impact isolation, anxiety, and despair can have on a society. Within the first 10 minutes of this episode you will know if this film is for you or not. During the remaining 30 JJ and Steve explore what works, what doesn't, and the impact this film had on them. Do we really understand how vast space is? What happens when the power of authority is threatened by truth? Are there lessons for us on our own endless, although elliptical, journey through space? Aniara tackles some big questions, JJ and Steve don't have all the answers, but the would love to have you listen and join the conversation on Discord. Film Sundries Watch this film: iTunes • Amazon • Netflix • Hulu • YouTube Original theatrical trailer Original poster artwork Aniara: An Epic Science Fiction Poem by Harry Martinson Flickchart Letterboxd Aniara Press Kit

JJ and Steve find themselves among another group of exiles in space. This time it is the Aniara, a spaceship taking passengers from Earth to Mars. Despite its luxurious setting on an interplanetary cruise ship, this film does delve into dark territory — literally and figuratively. Based on a book-length science fiction poem written by Swedish Nobel laureate Harry Martinson in 1956, this film explores the impact isolation, anxiety, and despair can have on a society. Within the first 10 minutes of this episode you will know if this film is for you or not. During the remaining 30 JJ and Steve explore what works, what doesn't, and the impact this film had on them. Do we really understand how vast space is? What happens when the power of authority is threatened by truth? Are there lessons for us on our own endless, although elliptical, journey through space? Aniara tackles some big questions, JJ and Steve don't have all the answers, but the would love to have you listen and join the conversation on Discord.Film Sundries Watch this film: iTunes • Amazon • Netflix • Hulu • YouTube Original theatrical trailer Original poster artwork Aniara: An Epic Science Fiction Poem by Harry Martinson Flickchart Letterboxd Aniara Press Kit