Podcasts about citatet

I det femte avsnittet inom temaserien WeTime om kön och könens transformation fortsätter vi att reflektera över mörkret och ljuset utifrån de dagsaktuella händelserna i världspolitiken. I oroliga tider när vi inte vet vad vi vaknar upp till på morgonen, känns det tryggt att luta sig mot Martinus texter, se alla ljusa tecken i världen och träna oss på att finna tillit i bönen och i vårt Gudsförhållande. Vi fördjupar oss också denna gång i hur vi kan sätta in världshändelserna i ett övergripande andligt utvecklingsperspektiv. Martinus kosmiska analyser visar oss ständigt att könens transformation är av helt avgörande betydelse för allt som sker, såväl i våra privata liv som i samhället och världspolitiken. I dag ser vi en ”stark man” på världsscenen som uttalar att det endast finns två kön och därmed utesluter alla HBTQI-människor som identifierar sig som transsexuella, icke-binära, eller andra variationer.  Vi hör också auktoritära makthavare som propagerar i starkt negativa ordalag mot homosexualitet. Utifrån Martinus analyser om polförvandlingen är detta dock ett tecken på okunnighet om människans inre organiska utveckling. Det är i verkligheten helt omöjligt att försöka stoppa eller upphäva vår transformationsprocess mot ett gemensamt tredje kön – det är en förvandling som pågår inom oss alla nu, och som kommer att fortsätta många liv framöver. Som vi har talat om i tidigare avsnitt, beskriver Martinus att allt som sker är ett led i en stor invigning som leder människan fram till fred och nästakärlek. Han visar också att alla väsen har en mission att fylla i denna process, och ingen är mer värdefull än någon annan. De kosmiska analyserna kan här ge ett stort stöd för den som kanske blir missmodig och tappar hoppet om människans framtid. Vi delar också personliga erfarenheter om bönens stora betydelse för att få stöd och inspiration i vardagen. Poddtips: I avsnittet talar vi om en aktuell dansk podcast, UFOklarligt, vars redaktör Martin Kleist nyligen intervjuade Solveig Langkilde om ”Martinus & UFO'er. Det kosmiske verdensbillede og bevidsthed. Du kan lyssna till avsnittet här. I avsnittet nämner vi följande citat ur Martinus verk: Mörkret skall avlägsnas, men inte med mörker. Det enda sätt på vilket man verkligen avlägsnar något, är genom att låta det utleva sig självt. Mörkret är i sig självt en energivåg, en brand som måste brinna färdigt, innan ljuset kan utvecklas helt. I dag är människorna över hela jorden inställda på att ljuset skall råda och går alltså på sätt och vis alla i samma riktning, men denna riktning kan ha fler eller färre avvikelser. Och det är i själva verket dessa vägar som man kämpar om i dag. Den ena parten menar att hans väg är den bästa, den andra att det är hans som är det. Ur: ”Julstjärnan”. Utdrag ut en artikelbearbetning av föredrag som Martinus höll år 1941. Hela artikeln kan läsas i tidskriften Kosmos nr 10/2007. Den kan också läsas online på danska  här … övertron att den demokratiska regeringsformen har gjort konkurs och att endast diktaturen är att föredra. Man menar således att endast en "stark man" kan råda bot på misären, bringa nationen på fötter och ge personlig frihet och välfärd åt alla. Så hyllar man den "starke mannen". Och så börjar - inte människornas frigörelse, utan en väldig jakt på skalper och huvuden, en jakt på alla och envar som vågar ha en annan mening eller tanke än diktatorns. Ur: Den andliga vetenskapens nödvändighet, kap. 16. Publicerad i småbok nr 23, De levande väsendenas odödlighet. (1947) Boken kan köpas på Världsbild förlag. Den kan också läsas fritt online på danska på martinus.dk. Och den stora nya kosmiska världsimpulsen från sekelskiftet har befordrat mänskligheten in i en fabelaktig, ja, en rent av explosionsartad utveckling. Den mörka karmautlösningen har kommit in i en utvidgad frigörelse. Människan har fått tillåtelse till att befordra alla sina icke färdiga naturer fram i ljuset, för att få dem övervunna och bli mottagliga för Guds ande. Citat från Martinus brev till Vígnir Andrésson, den 17 maj 1970 (brev-id 30252). Citatet är översatt av Sören Grind. Hela brevet kan läsas på danska i Martinus Instituts historiska databas här. Kristus säger att människorna alltid borde be och inte förtröttas. Jag ber många, många gånger om dagen. Men det är inte så att jag ligger på knä eller något sådant. Nej, jag kan be här medan jag talar, jag kan be när jag talar med andra människor. Jag kan be mitt i en stor församling, och jag kan också be i en ensam kammare. Man kan be överallt och när man ber om hjälp om att förlåta och förbättra sitt medvetande, om hjälp för att nå fram till att bli högre utvecklad, så blir man bönhörd.  Ur: ”En ny världsepoks födelse, Martinus tacktal på 87-årsdagen”, 1977. Hela artikeln kan läsas i tidskriften Kosmos nr 7/2009. Den kan också läsas online på danska här. Vi nämner också Martinus symbol nr 1, ”Guds ande över vattnet”, som du kan se på Martinus Instituts svenska hemsida här. På samma hemsida kan du också läsa Martinus huvudverk Livets Bog samt ett antal andra böcker gratis online på svenska. ************ Om WeTime – vår nya temaserie inom Kosmologipodden Medverkande: Solveig Langkilde och Pernilla Rosell Läs mer om denna poddserie i vårt första avsnitt: Könens upplösning Sänd in era reflektioner! Vi är glada om ni har lust att dela med er av era personliga erfarenheter och ge oss feedback. Hör gärna av er antingen i kommentarsfältet nedanför varje avsnitt på vår hemsida: kosmologipodden.se, eller till Pernilla via e-post, så läser vi era kommentarer inför varje avsnitt (pernilla@martinus.dk). Musik: Lars Palerius.  Foto: Marie Rosenkrantz Gjedsted.

Att gå på teater trots ständiga bomblarm, att skriva ny ukrainsk dramatik, att lämna den ryska skuggan som kastats över teaterscenerna. Följ med P1 Kulturs Fredrik Wadström till krigets Kiev. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Möt även teater- och musikkritikern Sofia Nyblom som gjort flera resor till Ukraina och skrivit om teatrarna som en del i det ukrainska civilförsvaret. Just nu befinner hon sig på en konferens i Prag om musikens roll i krigets Ukraina.TILL MINNE AV FILMAREN SERGEJ PARAJANOV – 100 år"I filmens tempel finns ljus, bilder och verklighet – Sergej Parajanov var mästaren i det templet.” Citatet kommer från Jean-Luc Godard och beskriver den armeniska regissören Sergej Parajanov – vars filmer inte sällan hamnar högt upp topplistor som rankar filmhistorien. I år är det 100 år sedan han föddes i den georgiska huvudstaden Tbilisi i dåvarande Sovjetunionen och det här firas stort runt om i världen – inte minst i Armenien och Georgien. Frilansjournalisten Jacob Hallerström åkte dit.FÖRINTELSEN PÅ PAPPER – MÖT DANIEL PEDERSEN SOM SKRIVIT ”I NATT OCH ASKA”Vad kan litterär gestaltning säga om 1900-talets brutalaste folkmord? Möt författaren Daniel Pedersen som skrivit boken I ”Natt och aska: Förintelsens litteraturer”. Han menar att litteraturen är det enda konstnärliga medium som kan närma sig brottets omfattning. P1 Kulturs Nina Asarnoj har träffat Daniel Pedersen.KLASSIKERN: ”IN THE AIR TONIGHT” OCH ETT HISTORISKT TRUMSLAGP1 Kulturs Saman Bakhtiari tar oss tillbaka till Phil Collins historiska trumslag på dryga 2 sekunder i låten ”In the air tonight”, som för evigt förknippas med 80-talet. En effekt som senare kom att kallas för gated reverb.Programledare: Fredrik WadströmProducent: Henrik Arvidsson

I år är det 100 år sedan den armeniska regissören Sergej Parajanov föddes i den georgiska huvudstaden Tbilisi i dåvarande Sovjetunionen. Det här firas stort runt om i världen inte minst i Armenien och Georgien. P1 Kultur åkte dit. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "I filmens tempel finns ljus, bilder och verklighet – Sergej Parajanov var mästaren i det templet.” Citatet kommer från Jean-Luc Godard och beskriver den armeniska regissören Sergei Parajanov – vars filmer inte sällan hamnar högt upp topplistor som rankar filmhistorien. Parajanovs uttrycksfulla filmer gick på tvären med Sovjetunionens rådande konstideal, och hans liv präglades av långa perioder i fångenskap. Något som gör hans säregna filmer – som sprudlar av färg och liv – unika.Reporter: Jacob Hallerström, frilansProducent: Maria Götselius

Har artisten och ”Idol”-jurymedlemmen Peg Parnevik en tatuering med bokstäverna ”PRNVK”? Är hennes favoritfilm ”Coyote ugly”? Och förlorade hon oskulden till en kille som ofta bar hatt? EXKLUSIVT NordVPN-erbjudande ➼ nordvpn.com/fordomspodden Prova riskfritt nu med en 30-dagars pengarna-tillbaka-garanti!

Långgris kallades människokött på Fiji, en av alla platser där kannibalism praktiserats. Nils Markus Karlsson berättar om en pluralistisk tradition som blivit dubbelt förvanskad i historieskrivningen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.2016 befann jag mig på nordvästra Vanua Levu – Fijis näst största ö – vid en av Söderhavets undersköna vikar. Byn jag bodde i var välmående men fattig enligt västerländska mått – den hade en gång haft elektricitet, men det var många år sen och snabbt övergående. Geografin var dramatisk med svarta berg, brant stigande klippor och ymnig grönska. Det var som en botanisk trädgård med enkla hus utspridda i sluttningen ner mot havet. En svensk sjöman hade dödats på platsen tvåhundra år tidigare. Denne i Fiji välkände viting slutade sina dagar som många andra på den tiden: i kokgravarna. Han åts upp. Det har sagts att hans skalle bevarades för att göra en kopp åt hövdingen så att denne hade ett magiskt kraftfullt kärl att dricka ur då han skulle stjälpa i sig av fijianernas heliga dryck: yanggona, eller kava som den också kallas.Hur den svenske sjömannen hamnade där, ja det är en annan historia, men låt säga att jag ägnat åtskilligt med tid åt honom det senaste decenniet, och detta har varit min ingång till något av det mest laddade och tabubelagda: kannibalism.Då jag nämner mitt intresse för detta slags kosthållning möts jag aldrig av likgiltighet. Det väcker äckel och fascination. Uppsluppen nervositet. En vanlig fråga är: Varför? Varför äter man människokött? Vis av studier och grubblande säger jag: Frågan är felställd.För det finns inte en form av kannibalism. Som företeelse är det lika skiftande som andra matvanor – eller nej förresten, det är långt mer skiftande. Och det är inget exklusivt för något folkslag, tvärtom. Det tycks ha funnits i de flesta kulturer, någon gång.Låt mig bara rafsa ihop ett axplock av inställningar som jag stött på.I en stam i norra Sydamerika praktiserades kannibalism som en del av en manbarhetsrit. Pojkarna måste äta människokött för att räknas som män – men en del tyckte att det var så motbjudande att de spydde.På Papua Nya Guinea, i Foré-stammen som 1956 besöktes av västerlänningar för första gången, praktiserades patrofagi – det vill säga ätande av ens döda föräldrar. Men först efter att de varit nergrävda några dagar. En antropolog fick höra: ”Vi gillar inte det här köttet. Hur skulle vi kunna göra det? Men jag älskar min far och mor och när de dör måste jag följa seden, annars blir deras andar olyckliga.”Aztekerna i Mexiko hade sina ritualer på toppen av pyramider där salar stank av ingrott människoblod. En del av dem som offrades behandlades som furstligheter i ett helt år innan de leddes upp för de branta trapporna, lades på en stenskiva och hölls fast varpå bröstkorgen skars upp av prästen som slet ut hjärtat och lyfte det, ännu slående, mot solen, som ett offer till guden – att äta.Robert Louis Stevenson, den skotske författaren som kom att bosätta sig på Samoa i Stilla Havet, nästgårds från Fiji, har skrivit: ”Ingenting väcker starkare avsky hos oss än kannibalismen, ingenting ter sig så samhällsupplösande – ingenting, skulle vi helt rimligt kunna påstå, förhärdar och förnedrar så dem som utövar det.”Citatet är hämtat ur boken I Söderhavet, från 1896. Liknande formuleringar är lätta att hitta i litteratur från hundra år tidigare – liksom hundra år senare, idag. Laddningen tycks vara intakt. En av de senaste årens stora teatersuccéer i Köpenhamn heter Kannibalen och handlade om ett berömt fall då två tyska män kom överens om att den ene skulle äta upp den andre. Pjäsen spelades delvis i komplett mörker vilket gav en nervig intensitet som blev för mycket för somliga, som lämnade salongen. Men spelperioden fick förlängas igen och igen. Det finns åtskilliga färska exempel från populärkultur, tv-serier, filmer och böcker i vilka förekomsten av människoätande fungerar som en magnet för intresse. Det är också ett gångbart tema för roliga historier:Två kannibaler satt och åt middag. Den ene sa: ”Jag tycker inte om din fru.”Den andre svarade: ”Du kan väl äta salladen iallafall.”Genom mitt långvariga närmande till ämnet har jag fått nya ögon. Jag var själv en som undrade: Varför? Men bland antropologer kan en lika rimlig fråga vara: Varför äter man inte upp en dödad fiende?Någon kallar det den mest grundläggande formen av våld då man får utlopp för sin närhetslängtan genom att helt omsluta den andre samtidigt som man blir av med någon som frustrerar en. Och så är det närande, förstås!Viktigast för de flesta som inmundigar människa tycks ändå vara att gudarna kräver det. Stevenson kallar det samhällsupplösande men det är i själva verket precis tvärtom. Kannibalistiska praktiker är nödvändiga för samhällets bestånd – enligt dess egen logik.På Fiji var den som åt långgris, som människokött kallades, inget annat än en vehikel, en gudarnas förlängda matsmältningsapparat. Den som åt människokött såg till att det kom gudarna till del, och därför var det endast de som stod i kontakt med gudarna som fick äta av köttet. En vacker sång sjöngs för dem som skulle förtäras, om att de räddade landet – genom sitt offer. Detta att ätas var att ingå i ett helt centralt kosmiskt utbyte. En underdånig och from stammedlem hälsade sin hövding med att säga: ”Ät mig!”Vad gudarna gav i gengäld var jordens gröda och stammens avkomma. Här skymtar kannibalismens innersta: kretsloppstanken. Död ger liv. För mig är detta en djupare, vackrare och mer etisk hållning än vad som är gängse i konflikthantering i våra dagar med drönarmissiler och flygbombningar. Dagens högteknologiska krigsföring leder endast till död. Död som ger död. I bästa fall blir liket begravet.Alltså har jag hamnat på kannibalernas sida.Men det är inte så lätt. Tidigt i mina studier märkte jag att företeelsen på senare tid blivit politiskt laddad på ett helt nytt sätt. Tanken är att vita har pekat ut andra folk som människoätare för att på det viset smutskasta dem och sen kanske kolonisera och uppfostra alternativt döda dem. Och ja, det har hänt att kannibalism har överdrivits. Felslutet kommer i nästa led då det hävdas att kannibalism knappt existerat – istället är det en rasistisk uppfinning. Om man som jag har kommit att respektera kannibalismen som system framgår det suspekta i dessa tankegångar med brysk tydlighet. De som driver tesen att människoätande skulle vara en perifer företeelse bland världens folk ägnar sig inte bara åt historieförfalskning utan också åt kulturstöld. Först förbjöd man och utrotade kannibalism för att man förfasades av de andra, och idag försöker man utrota minnet och påstår att det inte existerat – för att man förfasas över sig själv och vad man gjort. Det hela är med andra ord fortsatt svårsmält.Jag har inga planer på att bli praktiserande kannibal och tänker inte uppmuntra andra till det heller, men ändå: Ta en tugga, i teorin, och känn efter! Känn hur kraften av den andre och dennes alla anfäder och anmödrar kommer dig till del, och känn mänskligheten strömma in i dig på ett alldeles nytt gammalt sätt.Nils Markus Karlssonkulturarbetare och författare

Den 2 juli 1937 försvinner den banbrytande piloten Amelia Earhart spårlöst över Stilla havet. Trots en enorm sökinsats hittas varken planet, Earhart eller kartläsaren Fred Noonan. Idag är deras försvinnande ett av 1900-talets stora flygmysterier. Vad händer under den sista etappen av jorden-runt-flygningen? Ligger svaret på Stilla havets botten, eller finns det andra förklaringar till det mystiska försvinnandet?Avsnittet finns även reklamfritt på Patreon!Patreon: https://www.patreon.com/KonspirationsteorierYoutube: https://www.youtube.com/watch?v=nBWwpY9_3Dc&t=1sInstagram: https://www.instagram.com/konspirationsteorier/       Konspirationsteorier - Eftersnack: https://m.facebook.com/groups/konspirationsteorierpodcast/      Facebook: https://m.facebook.com/konspirationsteorier/      Källor: https://docs.google.com/spreadsheets/d/1SZ1ovvNZXqqgf7md7NUJTZMIfDBSTeC4Ef857_dUIFc/edit?usp=sharingMail: konspirationsteorierpodcast@gmail.comOBS! Röstklippet vid 06.54 har genererats med hjälp av AI för att förbättra lyssnarupplevelsen. Citatet är autentiskt.  Lyssna reklamfritt (f.r.o.m S16) på Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Utifrån sett såg deras liv helt perfekt ut: En tjusig lägenhet i Oslo, creddiga jobb där de kammade hem designpriser - och pengar som kunde försörja deras flådiga livsstil. Ändå grät Ida på sängkanten innan jobbet och varken hon eller Alex trivdes med vardagen. 2019 bestämde de sig för att det fick vara nog... Under sommarsäsongen - Vad hände sen? återbesöker vi tidigare intervjupersoner och den här veckan har turen kommit till era önskegäster; Alex och Ida från avsnitt 127. Det här är en nyredigerad och aningen kortad version av intervjun som jag gjorde med dem sommaren 2022. Missa inte heller nästa veckas avsnitt, när jag ringer upp dem och frågar vad som har hänt sedan sist! Kram Carl och Bella ✨✨✨✨✨✨✨✨ Musiken i podden är skapad av Scott Holmes och Christoffer Andersson - du hittar mer musik från Christoffer på Sunbraid Studio Produktions på Spotify.  Obs! Citatet i rubriken är fritt översatt  

‘B.T. Mener:Transkønnethed ER en psykisk sygdom'. Det var rubrikken på en artikel, som vores chefredaktør her på B.T., Simon Richard Nielsen, i morges afpublicerede på B.T.dk. Artiklen kom fra os her på ‘Borgerlig Tabloid', og var skrevet med udgangspunkt i gårsdagens episode, hvor emnet var, hvorfor vi stadig tillader hormoner til danske børn, der gerne vil skifte køn. Citatet kom fra politisk kommentator og medvært her på podcasten Joachim B.Olsen, og i denne særepisode har Simon Richard Nielsen inviteret Joachim i studiet til en snak om, hvorfor han hev artiklen ned. I samme ombæring diskuterer de spørgsmålet, det hele drejer sig om: Er transkønnethed en psykisk sygdom?    Vært: Simon Richard Nielsen, chefredaktør på B.T.  Gæst: Joachim B. Olsen, politisk kommentator på B.T. og medvært på 'Borgerlig Tabloid' Producer: Maria Asmine Dam Programansvarlig: Astrid Johanne HøgSee omnystudio.com/listener for privacy information.

‘B.T. Mener:Transkønnethed ER en psykisk sygdom'. Det var rubrikken på en artikel, som vores chefredaktør her på B.T., Simon Richard Nielsen, i morges afpublicerede på B.T.dk. Artiklen kom fra os her på ‘Borgerlig Tabloid', og var skrevet med udgangspunkt i gårsdagens episode, hvor emnet var, hvorfor vi stadig tillader hormoner til danske børn, der gerne vil skifte køn. Citatet kom fra politisk kommentator og medvært her på podcasten Joachim B.Olsen, og i denne særepisode har Simon Richard Nielsen inviteret Joachim i studiet til en snak om, hvorfor han hev artiklen ned. I samme ombæring diskuterer de spørgsmålet, det hele drejer sig om: Er transkønnethed en psykisk sygdom?    Vært: Simon Richard Nielsen, chefredaktør på B.T.  Gæst: Joachim B. Olsen, politisk kommentator på B.T. og medvært på 'Borgerlig Tabloid' Producer: Maria Asmine Dam Programansvarlig: Astrid Johanne HøgSee omnystudio.com/listener for privacy information.

‘B.T. Mener:Transkønnethed ER en psykisk sygdom'. Det var rubrikken på en artikel, som vores chefredaktør her på B.T., Simon Richard Nielsen, i morges afpublicerede på B.T.dk. Artiklen kom fra os her på ‘Borgerlig Tabloid', og var skrevet med udgangspunkt i gårsdagens episode, hvor emnet var, hvorfor vi stadig tillader hormoner til danske børn, der gerne vil skifte køn. Citatet kom fra politisk kommentator og medvært her på podcasten Joachim B.Olsen, og i denne særepisode har Simon Richard Nielsen inviteret Joachim i studiet til en snak om, hvorfor han hev artiklen ned. I samme ombæring diskuterer de spørgsmålet, det hele drejer sig om: Er transkønnethed en psykisk sygdom?    Vært: Simon Richard Nielsen, chefredaktør på B.T.  Gæst: Joachim B. Olsen, politisk kommentator på B.T. og medvært på 'Borgerlig Tabloid' Producer: Maria Asmine Dam Programansvarlig: Astrid Johanne HøgSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Krig er ikke en god ting. Men krig kan være god forretning. Og krig kan skabe innovation. Og det er, hvad der sker i Ukraine lige nu. Vi har set droner ødelægge russiske kampvogne og sænke russiske krigsskibe i Sortehavet. Det er teknologi skabt af nød og i hastværk. Ofte af de mange tech startups som Ukraine huser. Den amerikanske startup guru Eric Ries skrev i sin bog THE LEAN START-UP for et årti siden, at "En start-up er et eller flere menneskers forsøg på at skabe noget nyt i et klima af ekstrem usikkerhed."  Citatet stammer ikke fra krig, men det passer godt på de ukrainske tech startups, som de sidste par år har omlagt derer forretning fra civil tech til slagmarkstech. I Eric Ries' terminologi har de lavet en pivot - en afgørende forandring i deres forretning for at tilpasse sig markedet. Vi møder sådan en ukrainsk startup, og vi hører om, hvorfor danske tech startups interesserer sig for Ukraine og mulighederne for at hjælpe i kampen mod Rusland samt skabe innovation og forretning. Medvirkende: Esben Gadsbøll, formand Danish Tech Startups  https://techstartup.dk Mischa fra Himera, der lige har fået en investering på 525.000 USD. De laver walkie-talkies, som bliver brugt af lidt over 2.000 soldater ved fronten.https://himeratech.com/en https://www.janes.com/defence-news/news-detail/ukraine-conflict-ukraine-develops-jam-resistant-radio

Anna-Karin är trött på vänsterns ständiga folkförakt och Ivar vill, till sin egen förvåning, att varenda varg i Sverige ska skjutas av. Allan Edwall är också med.* Citatet ur The Crossing av Cormac McCarthy som Ivar massakrerade: "He woke all night with the cold. He'd rise and mend back the fire and she was always watching him. When the flames came up her eyes burned out there like gatelamps to another world. A world burning on the shore of an unknowable void. A world construed out of blood and blood's alcahest and blood in its core and in its integument because it was that nothing save blood had power to resonate against that void which threatened hourly to devour it. He wrapped himself in the blanket and watched her. When those eyes and the nation to which they stood witness were gone at last with their dignity back into their origins there would perhaps be other fires and other witnesses and other worlds otherwise beheld. But they would not be this one."* Visan av Allan Edwall är Visst är det bätter men int' är det bra:* Dokumentären om Allan Edwall och hans liv från 1997:Lite mer om poddenVarje torsdag kommer ett nytt avsnitt där vi tar upp både aktuella och rykande inaktuella händelser. Och vi vill gärna ha era frågor och tankar, som ni kan skicka i textform eller som ljudklipp, till underallkritikpodd@gmail.com. Tack till er som hört av er! Det ger värdefull input.Podden är en del av Rak höger, som är Sveriges allra minsta mediehus (till och med mindre än Kvartal). Så nu som redan prenumererar på Rak höger får automatiskt en prenumeration även på Under all kritik. Men man kan såklart prenumerera bara på Under all kritik också, om man föredrar det.Podden går att hitta i appar där poddar finns. Eller så kan man lyssna i Substackappen, om man vill.Skriv gärna en recension i Apple Podcasts, så hjälper ni andra att hitta podden!En sista sak…Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där Under all kritik alltså ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.Låt sommaren ge dig en rak höger!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

När Marie Demker som ung var på ungdomsläger skickade ledaren med orden: faren icke vilsen. Det skickas idag vidare i Andakten i P1. Vart är vi på väg? Finns det någon karta? Har någon GPS?Om livet är en vandring, så behövs ork och energi men man måste också veta vart man är på väg eller i vilken riktning åtminstone. Citatet ”faren icke vilsen” har följt Marie Demker även då hon själv for vilse och tappade riktningen.Att fara vilse är att glömma solidariteten, att förtränga beroendet av varandra och att istället tro sig om att vara lite förmer än andra. Att fara vilse är att skapa osämja och hat på sin väg framåt, att skapa misstänksamhet och smida ränker. Att inte fara vilse är att vara sann mot sig själv, att se sig såsom den jag är, en ofullkomlig människa, men älskad av Gud och därmed oskattbar.Marie Demker är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och aktiv i Equmeniakyrkan.Andakten är en återutsändning från den 20 april 2022TextGalaterbrevet 6:2-4, 7 i 1917 års översättningMusikGnossienne nr 4 av Eric Satie Producent Neta Norrmoljudmix Frida Claesson Johanssonför Sveriges Radio Göteborgliv@sverigesradio.se

Journalisten Lars Åberg är en skarp samhällsskildrare som ofta varit åratal före sin tid. Han har också skrivit ett antal böcker om USA, men läget i Sverige fick honom att vända blicken hemåt. Vi pratar om vilda västern, cowboys och indianer och om ett Sverige där kriserna numera avlöser varandra. Citatet i poddenJag lyckades massakrera citatet om civilisation och vildmark, även om innebörden var ungefär rätt. Efter att vi hade spelat in hittade jag det korrekta citatet:All America lies at the end of the wilderness road, and our past is not a dead past, but still lives in us. Our forefathers had civilization inside themselves, the wild outside. We live in the civilization they created, but within us the wilderness still lingers. What they dreamed, we live, and what they lived, we dream.― T. K. WhippleEn sista sak…Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.Låt sommaren ge dig en rak höger!Inför varje podd…Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.How to get started* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you'll see a row for my chat inside.* That's it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack's FAQ.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Vi tar oss an ett ämnet vi haft på lut länge; hur ska man göra om exet tycks göra allt för att försvåra ditt nya liv? Och kanske även barnens? Hur mycket ska de får styra, kontrollera och bestämma? Hur kan man jämka och hjälpas åt för barnens skull? Dessutom hutar vi åt de som säger att man borde kunna komma överens för all framtid om man en gång fått barn ihop. Men först i avsnittet; om barn och skilsmässor. En text skriven av en vuxen som sett sina föräldrar lida under hela sin uppväxt, berättar om deras lyckliga, nya liv efter en senkommen separation. Det blir starten på ett samtal om relationer i nu-, då- och framtid. Och att vi faktiskt aldrig kan veta hur allt ska bli. Citatet i avsnittets inledning kommer från elephantjournal.com och är skriven av Galina Singer. --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/relationsskepp1/message

Kristoffer Helle samtalar med Jakob Appell om den uppståndne Jesus' möte med Petrus i Joh. 21. Citatet i rubriken är från Mark 16:7f: "Ängeln sade till kvinnorna: 'Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom. Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galileen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er.' Vill du bidra till FFG-podden, ge en gåva på SWISH-nummer 123 100 84 57 (märk ”FFG podcast”)

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.seOm du stirrar in i avgrunden länge nog, så kommer avgrunden att stirra in i dig. Citatet är från Nietzsche. Den vanliga, och säkert mest rimliga, tolkningen är att man ska akta sig för att bli det man kämpar mot. Men orden kom till mig när jag läser Lisa Bjurwalds senaste bok – Slava Ukraini! Kvinnors motstånd under Ryss…

Der findes tre former for ensomhed. De er alle lige rædsomme, og ikke alle kan løses med fællesspisning og en bytur. Det handler nyeste episode af Livstykker om.I USA taler man om ensomhed som en epidemi, og skadevirkningerne i form af dårlig søvn, overspisning og elendigt liv svarer til, at man ryger 15 cigaretter om dagen. Lyt med og hør, hvad Einstein sagde om ensomhed, hvorfor man mister fællesskabsfølelsen, når man bor højere oppe end på 5. etage, og lyt til en skøn beretning om en empatisk buschauffør, der blev et lys i mørket. Nævnt i denne episode:Hidden Brain podcast,https://hiddenbrain.org/podcast/relationships-2-0-the-power-of-tiny-interactions/Episoden med U.S. Surgeon General Vivek Murthy, https://hiddenbrain.org/podcast/relationships-2-0-an-antidote-to-loneliness/Lars Björklunds, svensk sygehuspræst, mange fine små bøger, https://www.saxo.com/dk/forfatter/lars-bjoerklund_4353434 Citatet af Albert Einstein:"Et menneske er en del af et hele, som vi kalder universet, én del begrænset i tid og sted. Mennesket opfatter sig selv, sine tanker og følelser som noget, der er adskilt fra resten – det er en slags optisk illusion, som bevidstheden laver. Denne vildfarelse er en slags fængsel for os, der holder os fangne i vores personlige behov og i at vise godhed over for kun nogle få personer, der er tætte på os. Vores opgave må være at befri os fra dette fængsel ved at udvide barmhjertighedens rækkevidde til at kunne alle rumme levende væsner og al natur i dens skønhed"

Författaren Torbjörn Elensky berättar zombiens fascinerande och grymma historia och analyserar deras mångfacetterade betydelse idag. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.1. Ursprunget på HaitiDen 24 oktober 1936 vandrade en äldre kvinna av svårbestämd ålder in i byn Ennery i Haiti. Hon var lam i vänstra benet, hade inga ögonfransar och bar en smutsig gammal tygtrasa virad runt huvudet, men i övrigt var hon naken. Hon identifierades efter ett tag som Felicia Felix-Mentor. Problemet var bara att Felicia Felix-Mentor hade dött och begravits redan 29 år tidigare, 1907. Det fanns bara en förklaring till att hon återvände hem igen efter så många år: Byborna och hennes egen familj kom fram till att hon gjorts till en zombie, och det var som ett bevis på att sådana existerade som hon blev känd för världen.Författaren Zora Neale Hurston mötte Felicia Felix-Mentor och tog en bild av henne. Den publicerades i Life magazine den 13 december 1937 i anslutning till Hurstons artikel Black Haiti: Africa, America, Voodooism. Vid denna tid hade zombier varit kända ett tag, de hade börjat erövra sin plats i filmvärlden och därmed i den vidare populärkulturen. Men till skillnad från de flesta tog Hurston den haitiska folktron på fullt allvar. Fotot av Felicia och bybornas vittnesbörd togs till intäkt för att zombier var ett reellt faktum, och inte någon myt till skillnad från de traditionella berättelserna om varulvar, vampyrer och gengångare, väsen som hade inspirerat 1930-talets stora våg av skräckfilmer och som alla kunde avfärdas som fantasifoster. Hurstons förklaring av zombiefenomenet var tidstypiskt rationell: det var givetvis inte magi som gjorde en till zombie, utan någon form av drog, en kemikalie som stängde av ens medvetande, samtidigt som man kunde fortsätta att röra sig, arbeta, göra allt en levande människa gör, men utan medvetande om det, utan egen vilja och utan ett levande själv. Troligen fanns det gammal kunskap om vilka växter och djur som kunde användas, och som förts över från Afrika på slavskeppen.Det sägs ibland att zombien är det unikt amerikanska bidraget till världens stora monsterkatalog. Men det är alltså inte från USA, utan från Haiti, som den ursprungligen härstammar. Sina rötter har den i afrikanska föreställningar och den västafrikanska religionen voudun som kom att blandas upp med katolicismens riter och helgon i den synkretistiska religion som utvecklades av slavarna i den franska kolonin Saint Domingue till voodoo. Saint Domingue var ett av världens mest vinstbringande företag, tack vare den intensiva odlingen av sockerrör, som bidrog substantiellt till den franska statskassan under lång tid. Men det var också ett av de allra hårdaste slavregementena under ett par hundra år, tills slavarna år 1791 gjorde uppror mot de franska herrarna och skapade den självständiga staten Haiti. Namnet var en hyllning till Taíno, den karibiska ursprungsbefolkning som i princip helt utrotats av kolonisatörerna under 1500-talet. Haiti betyder land av berg på deras språk.Haiti var faktiskt det andra landet i Amerika, efter USA, som vann sin självständighet. Men att det var huvudsakligen svarta slavar som gjort uppror i namn av den franska revolutionens universella ideal var svårt att svälja för de förment upplysta människor som inte riktigt kunde acceptera de svartas förmåga till självständigt tänkande. Säkert har den oro slavrevolutionen väckt också bidragit till den starka exotiseringen i de flesta skildringarna av Haiti - och inte minst av voodoo, som alltså inte är någon form av magi, utan en religion.Zora Neale Hurston var en av de drivande krafterna i the Harlem renaissance, Harlemrenässansen, den väldiga blomstringen av svart kultur i 1930-talets New York. Hon var intellektuell, författare, disputerad och när hon ville åka till Haiti för att studera traditionerna på ön fick hon 2000 dollar av Guggenheims stiftelse, för att täcka alla sina omkostnader. En summa som motsvarade en anständig årslön, så hon kunde genomföra sin expedition i lugn och ro. Syftet var att fortsätta sina studier av de svartas magi. I tidigare böcker hade hon bland annat skildrat hur hon själv deltagit i hoodoo-ceremonier i trakterna kring New Orleans, en folktro som har mycket gemensamt med voodoo. Hon var närmast antropolog, och hennes ideal var att delta som likvärdig i de ceremonier och föreställningar som hon kom i kontakt med. Det betyder inte att hon nödvändigtvis själv måste tro på dem, men hon menade att man för att förstå en annan människas föreställningsvärld måste begripa hur den själv faktiskt anser att världen är ordnad.I Haiti deltog hon i ceremonier, mötte flera av landets främsta houngans, voodoopräster och såg med egna ögon hur deltagare i riterna blev besatta av andar, loa, som red dem som om de vore hästar. Det som är så speciellt med Hurstons syn på dessa upplevelser är alltså att hon satte sig i sinnet att se dem som helt naturliga, utslag av mänsklig aktivitet, möjligen en sorts psykologiska gåtor, men inte konstigare än tungomålstal och religiös extas i någon baptistkyrka i USA. Och hon insåg också att medan man i USA och övriga Västvärlden betraktade en människa som antingen levande eller död, så fanns det här i Haiti fler andra grader av existens, mellan död och liv, av vilka zombiens är den mest fruktansvärda. Hon hörde zombiehistorier överallt, vart hon än reste berättades det om döda som kommit tillbaka, om hur zombier utnyttjades i arbetet på sockerfält och på sockerbruken. Men den enda hon själv träffade var den arma Felicia. Zora Neale Hurstons foto av henne är det första av en person som faktiskt påstås ha varit en zombie.Hurston deltog visserligen i de religiösa ceremonierna, men hon var en modern kvinna och hennes slutsats var densamma som läkarnas: Felicia hade drogats för att utnyttjas som arbetskraft. Hon hade alltså aldrig dött på riktigt. Hennes egen bror identifierade henne, liksom hennes tidigare make. Denne var sedan länge omgift och hade en ny familj - han ville inte ha tillbaka sin första hustru. Felicia hade således ingenting att återvända till, den enda lösningen för dem alla var att stänga in henne på mentalsjukhus. Och det var där Hurston mötte henne: en oönskad kvinna, utstött ur sin familj och samhället. Kanske hade hon råkat äta något giftigt, kanske hade hon avsiktligt förgiftats, kanske hade hon hållits fången mot sin vilja, kanske hade hon på något märkligt sätt faktiskt levt som en zombie, men vaknat upp igen och återvänt hem. Hurston ville veta vad det var för gift hon fått i sig, men det skulle dröja många år innan någon på allvar började analysera möjligheterna på den fronten. Nu blev Felicia Felix-Mentor istället passiviserad av psykofarmaka. Om hon inte varit en zombie tidigare förvandlades hon till det nu, av den moderna läkarvetenskapen. 2. Zombien på skärmenMitt första intryck av de tre förmenta zombier, som stumma fortsatte med sitt arbete, var, att det låg något onaturligt och besynnerligt över dem. De slavade som djur, som automater. Deras ansikten, som uttryckslösa voro böjda över arbetet, kunde jag inte tydligt se utan att böja mig ned. Polynice rörde en av dem vid axeln och gav honom tecken att resa sig. Lydigt som ett djur ställde han sig långsamt upprätt och vad jag då såg, gav mig, på grund av eller trots vad jag förut hört, en chock, som gjorde mig riktigt illamående. Ögonen var det värsta. Det var inte inbillning av mig. De voro verkligen som ögonen på en död människa, inte blinda, utan stirrande; de saknade brännpunkt och sågo ingenting.Citatet är hämtat ur The magic island, äventyraren William Seabrooks Haiti-skildring från 1929. Boken kom på svenska redan samma år, under titeln Mysteriernas ö, och gjorde stor skandal. Seabrook beskrev hur han själv deltagit i ceremonier och druckit getblod och skulle senare göra ännu större skandal med sina skildringar av kannibalism i Västafrika. Mycket av det han skrev var lögn och överdrifter. Men det är alltså genom denna bok den ursprungligen lokala företeelsen zombier blir känd i världen.Strax därefter når de Hollywood. I White zombie, från 1932, som bygger på Seabrooks beskrivning, är zombier själlösa arbetare som drar runt sockerbrukets maskineri långsamt, viljelöst och ostoppbart. Inte ens då någon av dem ramlar ner i anläggningen och krossas till döds rör de en min. Men själva skräckhistorien centreras kring den vita societetskvinnan Madeline Short Parker, spelad av stumfilmsstjärnan Madge Bellamy, i en av sina få talroller. På sin resa mot Haiti stöter Parker och hennes fästman på plantageägaren Charles Beaumont, som bjuder dem till sin egendom. Han är förstås förälskad i Madeline, men avvisas och vänder sig då till en voodoomästare spelad av Bela Lugosi, sedermera mera känd i rollen som Dracula. Denne onde magiker ja, för här är voodoo likställt med svart magi gör Madeline till en zombie som går att styra rakt in i Beaumonts famn. Denne upptäcker emellertid att det är helt värdelöst att äga hennes viljelösa kropp. Det var hennes själ, hennes personlighet han förälskat sig i. Nå, till slut dör voodoomästaren såväl som plantageägaren, Madeline frias från sin förtrollning, återförenas med sin fästman och så levde de lyckliga i alla sina dar.Som antyds redan i titeln präglas filmen av en tydlig dikotomi mellan svart och vitt. Ljudet av de svartas trummor som genljuder i den tropiska natten spelar en central roll. De symboliserar något primitivt, ursprungligt, men också sex och hotfull magi.I Jacques Torneurs sevärda I walked with a zombie, från 1943, fungerar de svarta personerna i filmen inte bara som anonym bakgrund, de deltar i handlingen, framställs som hyggliga människor, voodoo framhävs som religion, inte svart magi och i en nyckelscen alldeles i början sägs det rent ut att landet är vuxet ur slaveriet och revolutionen mot slavägarna. Varför denna förändring i tilltalet? Jo, mellan White zombie och I walked with a zombie hade Zora Neale Hurstons nyfikna och mindre exotiserande voodoo-reportage publicerats i Life magazine. Det är uppenbart att de gjorde skillnad i synen på haitierna.När zombier senare återvänder till populärkulturen är det först via skräckserietidningar under 1950-talet. Sådana som regissören George A Romero läste under sin uppväxt. Men den moderna zombiefilmen är helt och hållet hans skapelse. De här vandrande liken vars enda mål är att äta de levande föds i hans film Night of the living dead, från 1968. I den etableras grundpremissen för i stort sett alla kommande zombiefilmer: en grupp människor barrikaderar sig i en byggnad, vilken anfalls i våg efter våg av långsamt men ostoppbart vandrande zombier. I Romeros första film i en bondgård. Och i den andra, Dawn of the dead, från 1978, i ett stort köpcentrum.Om man i de tidiga filmatiseringarna kunde läsa in en medveten eller omedveten kritik mot omänskliga arbetsförhållanden och slaveri, så är det lockande att se hur den kritiska blicken nu istället vänts mot konsumismen och dess slavar, som levande döda håglöst vandrar mot the mall. Men Romero vänder slutligen också upp och ner på den svartvita dynamiken i White zombie. Huvudrollen i Night of the living dead spelas av Duane Jones och hans rollfigur Ben är en både handlingskraftig och samlad svart protagonist i en värld av kaos. Något som vid denna tid i praktiken inte existerade i amerikansk film.Under lång tid dominerade Romero zombiefilmvärlden, även om inte minst de italienska spagettizombiefilmerna öppnade för nya skikt av ohöljt blodig våldsamhet. Men hur kom vi därifrån till 2000-talets explosion, där zombier blev vardagsmat? Naturligtvis var det inte längre serietidningar, film eller tv som satte agendan och därmed inte heller längre USA. Det japanska tv-spelet Resident evil tog världen med storm när det började säljas 1996. Och här finns flera av de motiv som utvecklat genren, som att zombierna uppstår på ett stort företag som sysslar med hemlig forskning. Det finns zombiedjur och muterade monster. Det handlar inte längre om vanliga människor som barrikaderar sig tillsammans, utan det är elitfighters som slåss med allt mer spektakulära vapen. Spelet har lett till en lång filmserie och för varje ny film blir zombierna allt mer groteska och kampen mot dem allt mer bombastisk. Ska man förklara varför just zombier blivit så extremt populära under 2000-talet så är nog det en av de enklaste förklaringarna: de funkar så bra som spel man får springa, man får skjuta, man får under tidspress hitta kreativa lösningar på livshotande utmaningar. Allt i en trygg miljö och utan att behöva resa sig ur soffan.Men med detta var också alla gränser sprängda. Vi fick zombiekomedin Shaun of the dead, den globala zombiekollapsen World war Z. Samtidigt vändes blicken mot det mer jordnära, det sociala samspelet mellan dem som barrikaderar sig tillsammans. Det gäller inte minst den tv-serie som för en tid skulle bli störst av alla och få zombiegenren att nå ut till den riktigt breda allmänheten. The walking dead började sändas 2010 och gav upphov till spin off-serien Fear the walking dead, båda riktiga långkörare. Här var mediegången den omvända. Först kom Robert Kirkmans och Tony Moores tecknade serie, sedan tv-serien och sist kom spelet. The Walking dead utspelar sig i hög grad i sydstaterna, vars stora svarta befolkning speglas i antalet viktiga roller med svarta skådespelare. I och med slaveriets forna utbredning i detta område, knyter serien också an till zombiens ursprung på Haiti, nationen som byggdes av revolterande slavar och där zombien blev en hotfull påminnelse om denna historia.3. Den första ateistiska mytologinI zombiefilmen Dawn of the dead från 1978 tar Robert A Romero tillvara på alla de satiriska möjligheter som ges av att den lilla gruppen överlevande barrikaderat sig i ett stort köpcentrum. This was an important place in their lives, detta var en viktig plats i deras liv, anges som förklaring till varför de odöda söker sig just till the mall.Om zombiens föddes som en mardrömsversion av slavens liv på Haiti en viljelös, levande död som arbetade utan ett uns av mening har den här blivit en spegelbild av den konsumerande västerländska samtidsmänniskan. De överlevande frossar då de plötsligt har fri tillgång till allt, medan zombier åker rulltrappa och vandrar mållöst mellan skyltfönster, lika uttryckslösa som skyltdockorna de passerar.Sedan 1978 har konsumismen förstås expanderat över alla bräddar. Det finns knappast något fredat område. Vi konsumerar vila och vi konsumerar sex. Vi gör rentav varor av våra personligheter, bygger upp vår image som om vi vore produkter, för att vi inte längre orkar göra arbetet att utveckla oss själva som människor. Zombielivet är en utmärkt symbol för denna den absoluta materialismens triumf.Andra klassiska monster har alltid något individuellt drag. En vampyr är både offer och förövare, den har personlighet. Dessutom sex appeal, vilket knappast är något zombier kan anklagas för att ha. Till och med varulvar är monster som lider och reflekterar över sin situation, också de erotiskt laddade, vilket framhävts inte minst av den engelska författaren Angela Carter. Frankensteins monster, modernitetens ursymbol, är på sätt och vis också en zombie en odöd som stapplar fram genom tillvaron men som reflekterar över sin roll, vill förstå vem han är och varför Dr Frankenstein skapat honom till ett liv av lidande. Zombien däremot vill bara äta människokött. Den har ingen personlighet, inget öde, inget djup. Den tänker inte, kommunicerar inte, har inte ens insektssamhällets kollektiva intelligens och förmåga till samhällsbyggande. Den är ruttnande kött bara, som sakta men obönhörligt närmar sig för att äta upp dig eller göra dig till en i zombiehorden. Vilket öde som är värst är upp till var och en, men ingen kan i längden undgå det ena eller det andra.Zombier är nihilistiska monster som gestaltar ett liv helt utan värde. Det är därför de passar så bra i skjutspel också. När du skjuter sönder en av de vandrande odöda utför du en ren hygienåtgärd, de är inte längre människor och absolut inte några personer. Till och med när det kommer till att skjuta nazister finns det en liten moralisk spärr, men inte om de förvandlats till zombier först vilket sker i allt fler filmer och spel. De absolut onda förvandlas till absolut främmande. Men frågan ställs faktiskt i en del filmer och naturligtvis även i tv-serierna, om det verkligen är rätt att döda dem urskillningslöst. Tänk om någon skulle hitta ett botemedel? Upprepade skräckeffekter bygger på att det är en närstående som kommer fram till en, någon man älskar, men som blivit en zombie och då måste man välja: döda den eller låta sig själv dödas av den. I dessa scener stegras obehaget, men de kan även laddas av en viss sorg, som då centrala huvudpersoner efter att ha varit med oss flera säsonger, dör även de, i armarna på vänner och familj, vilka tvingas krossa deras skallar för att förhindra att de omvandlas. Det obönhörliga hos zombien, att det är totalt omöjligt att resonera med den, speglar väl den växande känslan som många känner inför samtidens hot, inte minst klimatförändringarna.Hellre än att tala om nihilism kan det formuleras som att zombier befinner sig bortom ont och gott. Eftersom de är utan vilja har de heller inte ansvar för sina handlingar. De personifierar, ironiskt nog helt utan att längre vara personer, naturens absoluta likgiltighet inför oss och våra behov vilken i vår tid ersatt Guds tystnad som källa till existentiell fasa.Ja, zombievärlden kan betraktas som den första rent ateistiska mytologin. I de flesta sammanhang ges inte ens någon egentlig förklaring till varför de här själlösa vandrarna plötsligt uppträder ibland oss. De är en miasma bara, en massa som växer och växer av odifferentierade, avindividualiserade konsumerande, dödande, ätande kroppar. Inte ens onda, utan alla lika mycket offer som vi själva. Och detta påpekas gärna i filmerna: de är vi. Lite som i devisen som sitter över den groteska samlingen av skelett i kapucinerklostrets krypta i Rom: Ni är det vi var, vi är det ni blir.Och någonstans där, i dödens oförklarliga väldighet och oundviklighet ligger naturligtvis också skräcken för zombier. När de väller fram i ostoppbara massor åskådliggör de en dödens barock. Estetiken har rötter långt tillbaka, till exempel i den katolska kyrkans kult kring helgonens kroppar, som inte sällan går att se mumifierade i glaskistor i de stora katedralerna. Den för också tankarna till de döda som kan beskådas i Palermo, mumifierade och iklädda sina bästa finkläder. Tydligare än så kan inte döden göras. I en tid då teknologin, vården, hygienen avlägsnat oss så mycket det bara går från döden, är denna typ av fysiskt närvarande döda kroppar mera skrämmande än under den tid då det ännu var vanligt att ta avsked på dödsbädden, vaka vid liket och kanske även fotografera sig tillsammans med det, som på 1800-talet.Den ursprungliga, haitiska zombien släpar med fötterna för att den är en slav. Slavens enda form av protest är att maska, att sabotera eller i värsta fall att stympa sig själv för att inte längre kunna jobba. Det är dess motvilligt mekaniska rörelsemönster som överförts till zombier. Men det finns andra fasor som går igen i zombieestetiken och de två mest uppenbara, som ligger mellan 1930-talets blonda kvinnozombier och vår tids sönderfallande döda kroppar, är andra världskrigets fasor. För den som slentrianmässigt skrattar åt zombier som massakreras i populärkulturen är denna tanke smått hotfull. Den förvandlar den avslappnade känslan till ångest, men det måste sägas: Vad i sinnevärlden liknar zombier mest om inte lägerfångar i Auschwitz eller de irrande överlevande strax efter atombombsexplosionerna i Hiroshima och Nagasaki? Dessa tomma, själlösa, mekaniserade före detta levande människor är också en bearbetning av människans djupaste mörker och det moderna krigets yttersta fasor: dödslägret och atombomben.En modern mytologi alltså, men samtidigt en förening av närmast eviga motiv. Grekernas dödsrike där de döda svävar runt utan att riktigt veta vilka de är. Och dödsdansen, där hög och låg, rik och fattig dansar tillsammans mot det oundvikliga slutet, i kyrkomålningar från pestens 1300-tal. Helvetesskildringar i ord och bild från många århundraden av religiösa försök att skrämma oss till ordning. Frågan är bara om vi förmår att lyssna på vad den vill säga oss idag, den jämrande uttryckslösa folkhopen, som släpar sig fram mot köpcentret medan världen står i brand. 4. Monster i livets tjänstDet finns något glädjande, nästan rörande, i hur vi människor kan ta det vi fruktar mest, kondensera det till någon sorts fungerande symboler och ritualer, och göra det till ett sätt att vara tillsammans, fira och njuta av livet, samtidigt som vi besvärjer faran.Som att ta på oss sönderrivna kläder, groteskt smink och vandra tillsammans längs gatorna som en hord av odöda. Så kallade zombie walks, zombiepromenader, är en av de mest fascinerande utlöparna av zombiekulturen, och tog form kring millennieskiftet. En av de första, som hölls som ett pr-jippo för en skräckfilmsfestival i Kalifornien 2001, blev en årlig tradition och promenaderna har sedan dess blivit en global företeelse. En folkfest i likdelarnas tecken, som det hette om en parad i Stockholm. När zombiepromenaderna nådde Brasilien blev det naturligtvis en folkfest med tiotusentals deltagare. För detta är förstås i grunden en ny sorts karneval, som riktigt gottar sig i det motbjudande och groteska, vilket som sagt alltid har varit ett av mänsklighetens sätt att fira livet och besvärja de verkliga farorna.Det är naturligtvis inte zombier vi egentligen fruktar. Men som vår tids monster lyckas de åskådliggöra alla våra rädslor för krig och utrotning, atomvintern, det konsumerande livets meningslöshet, och såklart döden i sig. De kan uppfattas som symboler för både pandemier och klimathotet. Samtida, som sagt. Och på ett sätt sträcker sig zombiekulturen rakt in två skarpt åtskilda men ändå besläktade rörelser i vår tid. Du behöver inte pengar eller avancerad teknik för att klä ut dig till en zombie och delta i rörelsen, med tid och tålamod kan du fixa det själv och bli en del av gemenskapen. DIY, do it yourself, som devisen lyder på engelska. Men zombieran påminner också om en helt annan gör-det-självkultur, där det gemensamma brutit ihop och varje man måste klara sig själv.I filmer och tv-serier om zombier är det naturligtvis denna överlevnad som är det centrala temat: hur klarar man av att samhället kollapsar runt en, hur kan man överleva utan att själv smittas av zombier, då varken polis och sjukvård, militär eller elförsörjning och vatten och avlopp längre fungerar? Det är inte så konstigt att zombier ofta används som fiktivt hot i diskussioner kring preppning, om att förbereda sig för det allra värsta: ett krig, en väldig naturkatastrof, en samhällskollaps av något slag. Litteraturen som lär ut hur man bör göra är stor och växande. Redan 2003 kom Max Brooks The zombie survival guide, som är en komplett handbok om hur man skyddar sig från de levande döda. Den börjar i beskrivningar av vilka vapen man kan använda och hur man bäst tar kål på attackerande zombier, om de kommer enskilda eller i stora grupper. Men också om vilken sorts byggnad det är bäst att barrikadera sig i, vilka fordon som är lämpligast i olika typer av terräng och den ger rådet att man ska organisera sig, samarbeta och läs på, läs på, läs på!. Även om få fruktar en verklig zombiekollaps så kan man lära sig en hel del, dessutom med fiktionens lite avdramatiserande fernissa. Herman Geijer är en svensk ledstjärna i undergångsförberedelsen, han har skrivit böcker och hållit kurser i Zombieöverlevnad. I både dessa praktiska guider med fiktiva förtecken och i de rena fantasierna är det lätt att se hur zombiegenren förnyar och utvecklar två klassiska koloniala genrer: Vilda västern och Robinson Kruse-berättelsen. Kampen för att erövra och försvara nytt territorium mot ett hotfullt folkslag, samt försöken att överleva med det lilla som står till buds. Precis som under karnevaler och zombiepromenader används monstren för att tjäna livet och överlevnaden.Med alla dessa bottnar i människans grundläggande instinkter och fasor, såväl som i samtidens specifika bekymmer, är det lätt att förstå zombiens starka roll i dag. Ändå är det inte utan fascination jag scrollar genom de långa zombietrådarna på Mumsnet, ett brittiskt nätforum i stil med svenska Familjeliv, där föräldrar vanligen diskuterar recept, nappavvänjning och annat fredligt. Nu för tiden blandas det med diskussioner om hur zombier troligen attackerar, var de biter, vilka vapen som är lämpligast, och vad man bör ha i skafferiet om man ska klara en längre belägring.Det verkar onekligen som att distinktionen mellan fiktion och verklighet blivit suddig för flera personer. De kanske inte tror att det finns zombier här och nu, men kan mycket väl tänka sig att de kan uppstå. Ett virus eller någon drog skulle kanske på riktigt kunna göra så att de döda vaknar. Eller för all del en förbannelse av något slag. Den ursprungliga verkliga zombien från Haiti, har möjligen sina lokala anhängare. Men den är numera alltmer olik populärkulturens samtida dito. När William Seabrook och Zora Neale Hurston reste runt Haiti och skrev sina zombieskildringar på 1920- och 30-talen, var berättelserna om levande döda som slavade på fälten vitt spridda. Och så sent som 1983 tog antropologen och etnobotanisten Wade Davis Hurstons berättelse om sitt möte med zombien Felicia Felix-Mentor på största allvar. Han satte sig i sinnet att undersöka hur en zombie hade kunnat skapas med någon drog, och presenterade olika förslag på receptet i en numera klassisk uppsats: The ethnobiology of the Haitian zombi. Han rapporterade om nya zombiefynd på Haiti och fick med sig olika misstänkta blandningar, som vid laboratoriestudier alla visade sig innehålla gift från blåsfisken. Den är världens näst giftigaste ryggradsdjur, men även känd som en japansk delikatess. Sushi gjord på blåsfisken fugu lär döda omkring 50 personer per år i Japan. Ingen har emellertid rapporterats bli en zombie.Troligen har zombier på Haiti alltid varit en myt, ett sätt att möta och hantera slaveriets fasor. Precis som vår tids levande döda främst är ett sätt att bearbeta vår tids fruktan. Men vem vet säkert? Seabrook såväl som Hurston och Davis, rapporterar alla om Haitis lagbok, Code pénal, från 1883, i vilken det uttryckligen förbjuds att göra någon till en zombie med hjälp av droger. Kanske användes faktiskt gift för att göra slavarna fogliga. Och kanske kommer det en dag ett virus som verkligen förvandlar oss till zombier. Prepparna har nog rätt. Det är säkrast att vara förberedd på allt.Torbjörn Elensky, författare

*Husk at tilmelde dig podcastens nyhedsbrev. Det gør du her: https://bit.ly/3UF8dKB**Se hele det rå interview på YouTube lige her: https://youtu.be/7U3HcZxReMs*”Ledere tror, at de har enormt meget humor, fordi mange griner af deres vittigheder. I hvert fald mens de er på arbejde … Derhjemme er der sjovt nok ingen, der griner af deres vittigheder!”Citatet stammer fra Bestseller-forfatter og ledelsesrådgiver Christian Ørsted. Han er forfatter til to vidunderlige bøger om forandringer: Livsfarlig ledelse og Fatale forandringer. Og så er han ekspert i begrebet psykologiske tryghed og har arbejdet sammen med forskeren bag begrebet, Amy Edmondson, i flere sammenhænge.Nå, tilbage til citatet, Ledere overvurderer mange ting. Blandt andet deres egen humor … Og endnu vigtigere: Graden af psykologisk tryghed i deres organisation. Og det kan have kæmpe konsekvenser. For psykologisk tryghed er helt afgørende for fx mere innovation og bedre fastholdelse af medarbejderne.I dagens afsnit kigger Christian Ørsted forbi med en guide til at skabe psykologisk tryghed i din organisation.Vi kommer bl.a. ind på: - Hvorfor det er svært at vurdere den psykologiske tryghed i organisationen ved kun at kigge på trivslen - Hvordan Google har arbejdet med psykologisk tryghed i deres high performing teams - Hvorfor begrebet 'robusthed' er uambitiøst - Hvorfor ledere oplever større psykologisk tryghed end medarbejdere - Hvorfor begrebet 'min dør er altid åben' ifølge Christian er så dumt, at det ikke er til at få luft - Hvor i vores liv vi allerede er superstjerner til at skabe psykologisk tryghed - Hvordan man arbejder helt konkret med at øge den psykologiske tryghed i organisationen.Du finder Christian her: https://www.christianorsted.dk/ Du finder Christian på LinkedIn her: https://www.linkedin.com/in/orsted/

I podden Nobelkoden gör kulturredaktionens Mattias Berg en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet. Följ med på resan. Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.   TESTAMENTET Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare. Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande. Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.   Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946. Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996. Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.   STRIDERNA Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt. Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset. Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås. Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.   Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930. Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964. Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978. Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.   KVINNORNA Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män. Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid. Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda. Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45. Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.   Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940. Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning. Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.   VALET Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen. Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan. Om Nobelkodens dubbla kryptering. Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år. Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta. Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft. Om själva valet. Kort sagt.   Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983. Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001. Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005. Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945. Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson. Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013. Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943. Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.se Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

De senaste veckorna har Mathias "Matte" Oscarsson lagt mycket fokus på en del av LAC-bandet (inspelningen från länsalarmeringscentralen) där han säger sig höra en namngiven person. Men vad kan man höra på bandet, och hur har uppgifterna tagits fram och presenterats?Följ med podden Palmemordet på en resa i LAC-bandets fotspår, där vi försöker ta reda på vad man kan säga och inte från de filer som Matte tagit fram.Av och med Tobias Henricsson/PRS Media.Citatet från LAC-bandet i avsnittet görs som en del av en kritisk granskning av uppgifterna, och i överrensstämmelse med citaträtten, §22, lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Syftet med citatet är att kritiskt granska det klipp som Matte publicerat, och genom journalistiskt arbete ta fram såväl för- som nackdelarna med detta. Källa: https://www.youtube.com/channel/UCU7-9KwliwkNfDnLTrlajhwLAC-bandet i sin oförändrade form är offentlig handling, och återges i delar efter avsnittets slut.Sponsra Palmemordet på Patreon: https://www.patreon.com/palmemordetSponsra Palmemordet via Swish: 070-7715864 (märk insättningen "Palmemordet")Kontakta Palmemordet: zimwaypodcast@gmail.com Podden Palmemordet skapades av Dan Hörning 2016. Idag görs podden omväxlande av honom och Tobias Henricsson. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

"Livslysten eller kærligheden er forbundet med frihedens paradoks: at gøre noget unødvendigt frivilligt - sågar med glæde" MUST HEAR særligt hvis du har en filosofisk åre.  Vi taler i dette afsnit med Filosof og Forfatter Finn Janning om "Opmærksomhedens Filosofi - frihed, kærlighed og fodbold" som er VANVITTIGT godt skrevet og hvor der i hver sætning er så meget indeholdt. Citatet er fra s 20. - Lyt med når vi vender emnerne: - Opmærksomhed som en moderne nødvendighed - Filosofi som en måde at skærpe opmærksomheden på - Ikke-forudindtaget opmærksomhed - Kan man skrive en manual for livet? Foregribe så verden bliver levebar? - At gå til verden blottet og opmærksom - Frihedens paradoks , når vi vælger noget unødvendigt frivilligt - Spil i livet, hvor man accepterer noget unødvendigt - Sprogspil - At være værdig til det der sker i ens liv - Hvordan filosofi handler om at tænke over det, som møder en, det der ikke er en selv - Modet til at famle os frem - Følelsen af at blive forurettet -hvor man ikke er forbundet med livet lige nu - Tilhørsforhold forveksles med identitet Positiv frihed- friheden til noget - til at være autentisk og autonom - Modbølger til historisk undertrykkelse af særlige grupper af mennesker og seksualitet - Hvordan den enkelte værner om sin egen frihed ved at værne om andres - Etik, multicentreret - "Hvis du ikke er fri, så er det ikke kærlighed" - Hvad det vil sige at have en kærlighedsaffære med livet - Hvad mindfulness er i en mere filosofisk sammenhæng - Ritualer for at bevare sin sandhed/inspirationskilde når man - Forventningens glæde er den største? - Lev livet uden fortrydelser - men tillad at blive klogere!  - Fra selvbedrag til selvomsorg - Uddybning af hvad selvbedrag er og som også bedrager andre - En del om tvilling, skytte og lidt jomfru  ANBEFALET LYTNING Læs mere om Finn Janning, der holder til i Spanien, LIGE HER: https://finnjanning.com/ Bogen vi taler om her: https://www.forlagetspring.dk/products/opmaerksomhedens-filosofi        

Episode 39Hvad gør flokdyret ved dig?Det kan godt være, du føler dig som individualist og noget særligt, men i virkeligheden er vi alle flokdyr. Så meget, at vi vil gøre uhyggeligt meget for at være i en gruppe. Og er vi først inde, så viser alle undersøgelser, at vi bliver dårligere mennesker, der ikke siger fra. Vores moral skrider. Vi bliver utilregnelige i flok, og jo mere vi uniformerer os i ens hættetrøjer, jakkesæt eller træningstøj, desto mere anløbne og overmodige bliver vi.Med udgangspunkt i en ny bog, drøfter Livstykkers to podcastværter, redaktør-Kirsten og teolog-Liselotte, hvad det tilhørs-hungrende menneske (du og jeg!) er for sære starutter. Bogen hedder “Når Flokdyret Fejler - hvorfor vi kloge mennesker træffer så mange ukloge beslutninger” af Henrik Tingleff. https://www.gyldendal.dk/produkter/nar-flokdyret-fejler-9788702328493Liselotte nævner romanen ”Fluernes herre” af William Golding https://www.saxo.com/dk/fluernes-herre_william-golding_haeftet_9788702162776 og René Girards forfatterskab https://www.kristendom.dk/troens-hovedpersoner/ren%C3%A9-girard-1923 Citatet i slutningen af udsendelsen er af Martin Niemöller, flådeofficer, nationalist, præst, modstander af nazismen, koncentrationslejrfange og pacifist:”Først kom de for at tage…”Først kom de for at tage kommunisterne, men jeg protesterede ikke, jeg var jo ikke kommunist.Da de kom for at arrestere fagforeningsmændene, protesterede jeg ikke, jeg var jo ikke fagforeningsmand.Da de spærrede socialisterne inde, protesterede jeg ikke, jeg var jo ikke socialist.Da de spærrede jøderne inde, protesterede jeg ikke, jeg var jo ikke jøde.Da de kom efter mig, var der ikke flere tilbage til at protestere."

I detta avsnittet får ni höra Olof, Martin och Andreas prata om statusen i det svenska lägret inför kvällens match mot Norge, lyssnarfrågor plus mycket mer. Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

”Jag hatar dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.” Citatet brukar tillskrivas Voltaire och är en vanlig paroll bland yttrandefrihetens försvarare. Ändå är det få som är beredda att försvara alla yttranden i alla sammanhang. Särskilt tvekar vi när människors fysiska säkerhet står på spel. Polisen har både fått kritik för att de gett demonstrationstillstånd och för att de andra gånger nekat tillstånd.Frågan är om man verkligen ska man få demonstrera på allmän plats om det enda syftet verkar vara att smäda en annan folkgrupp, eller försöka provocera dem till våld? Svaret är ja, i alla fall i teorin. Men i praktiken är det många som tycker annorlunda. Borde yttrandefriheten ändå förses med vissa förbehåll? Borde koranbränningar snarare ses som hets mot folkgrupp och därmed kunna fällas, eller leder det oss till ett sluttande plan där andra yttranden och yttringar också skulle kunna förbjudas i framtiden?Gäst i veckans avsnitt är Nadim Ghazale. Han är kommunpolis i Borås där han bland annat jobbar med förebyggande arbete och har arbetat inför och under flera uppmärksammade demonstrationer. Han skriver också regelbundet krönikor i Borås Tidning och har i olika sammanhang reflekterat över kriminalitetens orsaker och gränser.Bokrekommendationer:Från världskrig till nätkrig : hundra år som formade internet - Jonathan LundbergFascismens metoder. Att skilja ”dom” från ”oss” - Jason Stanley Demokrati : en liten bok om en stor sak - Sofia NäsströmJag vill också tipsa om Nadim Ghazales egen bok:Min väg från flykting till hela Sveriges polis - Nadim GhazaleProducent: Jens Back och Per Grankvist. Klippning och mixning av Straydog Studios. När du delar i sociala kanaler, använd #perspektivpoddenPerspektiv är en podd från Vad Vi Vet. Följ oss i dina sociala kanaler för att lära dig något nytt varje dag. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Författaren Kristoffer Leandoer letar efter sin morfars marginalanteckningar i Sören Kierkegaards Dagbok och finner två människor vars intellektuella vägar korsas, på väg i olika riktningar i livet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Min morfar var en boksamlare av stora mått och hans huvudsakliga motion var veckorundan till Stockholms antikvariat, som tog en hel förmiddag i anspråk. I min ägo har jag hans exemplar av Sören Kierkegaards Dagbok. Morfar köpte boken i Uppsala den 4 januari 1932, medan han själv studerade till präst. Dagboken har kallats Kierkegaards inre självbiografi och är läst med pennan i hand. Understrykningar, kommentarer i marginalen. En stor del av boken ägnas Kierkegaards funderingar kring prästämbetet och planer på att prästvigas. Morfar måste ha köpt den med detta i åtanke, för att gå i dialog med den danske filosofen om sitt eget yrkesval.Morfar hade växt upp i Frälsningsarmén, där hans pappa var revisor. Sedan blev han rekordung pastor i Missionsförbundet, predikade land och rike runt tills han träffade mormor och inledde en decennielång förlovning. För att ge mormor det hon ville ha ett ombonat hem, trygghet, välstånd, en respekterad samhällsställning lämnade morfar sin ambulerande frikyrkotillvaro och skolade om sig till präst i Svenska kyrkan.Den 1 maj 1835 skriver Kierkegaard följande: Då man skall följa kommentatorernas väg, går det ofta som med den resande i London vägen leder nog till London, men om man vill dit, så måste man gå i rakt motsatt riktning.Hundra år senare bekräftar morfar gillande: Och så synes det mig med min längtan att nå prästkallet, antecknar han i marginalen. Det vill säga, morfar hade inte valt att omskola sig om han lytt råden från dem som stod bredvid. Det gäller att förstå min bestämmelse, säger Kierkegaard, att finna en sanning som är sanning för mig och morfar håller med. Det är ju precis vad han själv gjort lämnat allt och börjat om. Han har också valt sin egen väg, han och Kierkegaard kan vara sams.De möts i betoningen av det subjektiva: hjärtats sanning, det självupplevda. Morfar kommer ju från väckelsen, det personligt levda mötet med Gud är hans hemmaplan.Att följa en annan människas läsning är en påtagligt intim handling, det innebär att flytta in i hennes huvud för en stund. Genom morfars understrykningar och kommentarer lär jag känna sidor av honom som var oåtkomliga när jag var barn.I början av 1837 kastar Kierkegaard fram tesen att stora genier egentligen inte läser när de läser; de är för upptagna av sin egen utveckling för att bry sig om att förstå författaren. Nu blir det frågetecken i marginalen. Morfar får inte grepp om tanken. Utvecklas de inte själva om de lära sig förstå författaren? undrar han.För Kierkegaard är personligheten med nödvändighet på kant med omvärlden, i strid med varje auktoritet. Dialog är ett sätt att bråka. Morfar avskydde all form av bråk. Sällan eller aldrig talade han illa om andra.Kommentarer som Förstår jag ej eller Kanske jag missuppfattar blir allt vanligare. En äkta kristen är man bara i motvind, menar Kierkegaard: först när man blir utbuad av sin församling. Stort frågetecken i marginalen av morfar, denna gång i bläck.Den 7 februari 1846 skriver Kierkegaard: Min plan är nu att utbilda mig till präst Jag har i flera månader bett Gud hjälpa mig vidare, ty det har nu en längre tid stått klart för mig, att jag inte mer bör vara författare, vilket jag antingen vill vara helt eller inte alls. Morfar stryker under. Men det som står högst på hans egen önskelista under läsningen gifta sig och prästvigas, bli en stadgad karl med ämbete och tjänstebostad är precis vad Kierkegaard väljer bort i sitt liv. Han säger upp både förlovning och prästvigning. Det kunde väl andra också göra, tyckte han.Sören Kierkegaard, som kom från en förmögen familj och aldrig behövde grubbla över sin försörjning, sa att man måste lära sig att avstå. För att höja sig från tillvarons estetiska dimension måste man avstå från världen. Endast genom tron på det absurda kunde människan hantera sin skuld och göra som Abraham på Moria berg och visa sig beredd att handgripligt offra det man hade allra kärast. Skuld består nämligen i att klänga sig fast vid denna världen och välja den framför Guds rike.Kierkegaard hade en unik förmåga att göra andra människor illa till mods. Morfar gjorde sig omtyckt. Han talade aldrig illa om någon och bevarade samvetsgrant de hemligheter han fick ta emot under sin långa tjänstgöring: man visste aldrig hur andra människor egentligen hade det, sade han gärna. Han behandlade andras familjeliv med större varsamhet än sitt eget.Olycklig kärlek är den högsta formen av kärlek, säger Kierkegaard. Nej! har morfar skrivit i marginalen. Med utropstecken. Så kommer en teologisk förklaring: den högsta formen, har morfar skrivit med blyerts, är en kärlek som är välsignad av Gud: lycklig eller olycklig!Kierkegaard ville ha det dåligt. Morfar ville ha det bra. Han värdesatte yttre bevis på framgång ordenssällskap, middagsinbjudningar, han tackade ja till allt.Morfar fick alltid beröm för att han talade både vackert och väl. Han var populär som lunchpratare och som radiopräst, det spelades in skivor med hans predikningar. Prästen ska inte vara en talare, dundrar Kierkegaard, utan en som existerar i det han förkunnar. Understruket med bläck, inte blyerts, och med påtagligt skakig hand. Enligt Kierkegaard är sanningen alltid i minoritet. Att vara ensam om sin åsikt är nästan ett bevis på att man hade rätt. Morfar gick åt motsatt håll. Han kom från frikyrkan till statskyrkan och ville in i värmen.Kristendomen är ingen lära, utan en existensmeddelelse, sa Kierkegaard, som inte behövde försörja varken sig själv eller någon annan. Men det behövde morfar, som studerade kristendomen just som en lära. Och därför lät han Kierkegaards tanke om kristendomen som en existensmeddelelse vara utan att stryka under. Existensen fick meddela sig bäst den ville.Att bli botad med hjälp av kristendomen är inga problem, säger Kierkegaard på sidan 402: svårigheten är att bli tillräckligt sjuk. Citatet är understruket, men inte av morfar. Här tycks ett slutgiltigt brott ha skett mellan morfar och Kierkegaard dessa sidor var fortfarande osprättade när boken kom i min hand. Därför kan morfar inte heller ha läst nästa sida, där Kierkegaard fortsätter sin tanke och driver den ännu ett steg: kristendomen är främlingskap i denna världen.Om morfar hade läst så långt, hade han kanske ändå känt igen sig, åtminstone i slutskedet av sitt liv.. För han, som satte så högt värde på att vara hemmastadd i Stockholm och på Södermalm, dog verkligen som en främling. När jag nu tänker på morfars sista tio år i livet förlamning, färdtjänst, långvård så är det allt Kierkegaard som verkar bortskämd. Ingen som får leva tillräckligt länge kan längta efter att bli tillräckligt sjuk, det är ungdomens, hälsans och bekymmerslöshetens privilegium. Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka, säger Jesus i Lukasevangeliet. Jag tänker mig att morfar sätter utropstecken där.Kristoffer Leandoer, författare

”Åt all er jämmer skrattar vi, och från ert goda snattar vi; vi kan nog aldrig bättre bli - vi ä' ogräs vi”. Citatet kommer från Elsa Beskows Blomsterfesten i täppan från 1914, där underklassen, dvs plister-, maskros-, tistel- och nässelpojkar, invaderar trädgårdsväxternas blomsterfest. I avsnitt 24 av ARTpodden pratar Emma, Rikard och Anna Maria om hur både önskade och oönskade (?) växter frodas i näringsrik jord. Men hur kommer det sig egentligen att en jord är rik på näring och en annan fattig? Och vad är egentligen ett ogräs och kan ett sådant hamna på rödlistan och till och med dö ut? 

”Russia has not only challenged the West, it has shown that the era of Western global domination can be considered completely and finally over”. Citatet kommer från en artikel som publicerades exakt klockan åtta på morgonen den 26 februari 2022 på ryska RIA. Artikeln är en triumferande analys som förklarar vad segern i kriget mot Ukraina innebär för världsordningen. For more info: https://bit.ly/DK_WWIII_KAIRAMO STÖTTA DEKONSTRUKTIV KRITIK på: SWISH 0046768943737 paypal.me/ARONFLAM DKs Patreon: bit.ly/ARONFLAMDK Bitcoin: 3EPQMEMVh6MtG3bTbGc71Yz8NrMAMF4kSH Edited by Marcus Blomgren Intro by: Intractable by Kevin MacLeod is licensed under a Creative Commons Attribution license (creativecommons.org/licenses/...) Source: incompetech.com/music/royalty-... Artist: incompetech.com

Sådan lyder opfordringen i Lars Skinnebachs nye digtsamling, 'Patriarken falder'. Citatet stammer fra et ældre technonummer, men kan sætningen ligefrem være løsningen på vores helt akutte klimaproblemer? Det taler vært, Nanna Mogensen med forfatteren om. Mennesket har nemlig gjort uoprettelig skade på planeten, fastslår rapport efter rapport. Hvor efterlader det os, og giver det mening at digte længere? Øko-poesiens fader, Lars Skinnebach giver sine bud i programmet, hvor lytterne også kan møde forfatter, Josefine Klougart, der er indstillet til DRRoman-prisen 2022, for 'Alt dette kunne du få'. I redaktionen: Nanna Mogensen og Diana Bach.

Episode 30: Jeg er ikke ond. Ikke særlig meget i hvert fald!Det kan være ondt at ligge søvnløs kl. 5 og lytte til en professor i evolutionshistorie der siger, at vi mere og mere bliver et dyr. At mennesket bare er en mellemstor halvslap abe. At vi ikke skal lede efter mennesket i dyret, men dyret i mennesket. Det skete for Kirsten forleden. Ud fra den oplevelse ruller episodens samtale om ondskab. Fra den lille giftpil, vi sender mod andre i det daglige til de store folkedrab.. - Liselotte, synes du, at jeg er ond? spørger Kirsten på et tidspunkt og ja. Det synes Liselotte faktisk!Liselotte: Det farlige er, når vi går rundt og tror, at vi ikke hver især har ondskaben i os. Den russiske forfatter Aleksandr Solzhenitsyn sagde det sådan her: Skillelinjen mellem godt og ondt går midt gennem ethvert menneskes hjerte. Den går ikke mellem nationer eller ideologier og religioner.Nok opfører vi os arts-specifikke. men i modsætning til dyr, så har vi et valg. Sagt med andre ord: Vi kan vælge mellem ondt og godt. Her ligger menneskets virkelige superkraft.Podcast om ondskab, som Kirsten lyttede til i natten:https://tankelyn.simplecast.com/episodes/ondskaben-der-bor-i-dig, Liselotte henviser til filmen Conspiracy fra 2001, https://en.wikipedia.org/wiki/Conspiracy_(2001_film) og til et interview i The New York Times med primatologen Jane Goodall https://www.nytimes.com/interactive/2021/07/12/magazine/jane-goodall-interview.html Citatet fra Solzhenitsyn lyder i sin helhed således: “The line separating good and evil passes not through states, nor between classes, nor between political parties either -- but right through every human heart -- and through all human hearts. This line shifts. Inside us, it oscillates with the years. And even within hearts overwhelmed by evil, one small bridgehead of good is retained”, The Gulag Archipelago 1918–1956

Episode 28: Lad ensomheden bide dig
“Det ser ud til, at mennesket fødes med et større behov for bekræftelse, end livet kan give. Ingen relation slår til. Alle bliver nødvendigvis skuffede.” Sådan siger den svenske sygehuspræst Lars Björklund, og ja. Lyder det lidt mørkt? Liselotte mener det er en befrielse. For vi er ensomme. Hver i os selv. Det er ingen skam, og følelsen i sig selv er ikke farlig - dog så ubehagelig, at Kirsten har forsøgt sig med flere kreative krumspring som fx at tage på stop til Lolland.Parforhold er et velafprøvet quick fix - men rusen holder jo sjældent evigt:Måske vi med held skal starte vores parforhold med en anden grundfortælling end, at vi tror, at vi kan ophæve hinandens ensomhed?Citatet er fra bogen 'Det som giver håbet liv' af Lars Björklund, Eksistensen 2018 s. 60.Liselotte omtaler en artikel fra The New York Times om den bedste modgift mod ensomhed https://www.nytimes.com/2021/12/21/well/mind/loneliness-volunteering.html

Denne gang ser vi ytringsfrihedens ”ubehagelige fætter”. Ja, du læste rigtigt. En ”ubehagelig fætter”. Citatet, som du kan høre i udsendelsen, stammer fra venstres europaparlamentariker Morten Løkkegaard. Ytringsfriheden åbner nemlig op for, at alle har lov til at sige, lige hvad de vil. De sociale medier sørger samtidig for, at selv de mest vanvittige ideer og teorier når ud til tusindvis af brugere. Det er en giftig cocktail. Ikke mindst fordi det også åbner op for, at stater med onde hensigter kan sprede misinformationer. Og det gør de. Stater som Rusland og Kina. Men ikke kun dem. Så falske nyheder spredt med vilje er et nyt våben og skal tages særdeles alvorligt, som du blandt andet kan høre europaparlamentariker Niels Fuglsang fra socialdemokratiet berette om i udsendelsen her. Hvad er så løsningen? Jo, dem er der flere af, og de involverer os alle. De ansatte hos Europa Parlamentets kontor i Danmark kommer i hvert fald med et par ideer. De sociale massemedier har også selv et ansvar. Og det prøver de faktisk at løfte, mener Helle Thorning-Schmidt. Men måden de gør det på, får Karen Melchior op af stolen. Hun sider normalt i Europa Parlamentet, og går aktivt ind i kampen imod de store techgiganters ageren(opførsel) eller manglen på samme. Hør hvad det går ud på sidst i vores udsendelse. Inden vi slipper vores magasin løs, her en lille quiz: Hvem deler flest falske nyheder? De unge eller de ældre? Få svaret om lidt…

At spørge om: hvad er vejret, virker måske som temmelig fjollet; er det ikke selvindlysende? Men faktisk viser det sig, at svaret er mere kompliceret, end de fleste nok lige tror… Så lyt med og få svaret på, hvad er vejret?   Medvirkende er Herdis Preil Damberg fra DMI. Mens Nalle Kirkvåg også klippede og sound-designede denne podcast, der som vanligt er produceret af Polykrom Media i samarbejde med RU Radio.  Som lovet i podcasten er der her link til Hadleycellen, der også kaldes for Hadley-cirkulation. Mens du her kan læse om George Hadley og om ferrelceller. Og ellers finder du her link til: troposfæren, tropopausen, stratosfæren og atmosfæren. Du kan høre mere fra Irene Kruse (Ph.d. på Niels Bohr Instituttet) i podcasten: Hvad er klimafysik? Mens du her finder: Sådan bruger DU mindre plastikDerfor må du IKKE putte din brugte pizzabakke i papcontainerenHvad er bæredygtighed?Musikken er med Deep Space fra Soothing Relaxation, Lobo Loco: Sunny Walk Around the Block samt Motorpsycho: A K9 Suite. Lydeffekter er fra BBC Sound Effects  mens solsortene er optaget ud ad et vindue på 2. sal på Nørrebro i København. Citatet med Carsten Jensen er fra podcasten Carsten Jensen i krise.  For øvrigt er det Stephan Mayer, der er den tyske indenrigsminister, jeg nævner i podcasten; eller det var han i hvert fald i juli 2021, da podcasten udkom...

At spørge om: hvad er vejret, virker måske som temmelig fjollet; er det ikke selvindlysende? Men faktisk viser det sig, at svaret er mere kompliceret, end de fleste nok lige tror… Så lyt med og få svaret på, hvad er vejret?   Medvirkende er Herdis Preil Damberg fra DMI. Mens Nalle Kirkvåg også klippede og sound-designede denne podcast, der som vanligt er produceret af Polykrom Media i samarbejde med RU Radio.  Som lovet i podcasten er der her link til Hadleycellen, der også kaldes for Hadley-cirkulation. Mens du her kan læse om George Hadley og om ferrelceller. Og ellers finder du her link til: troposfæren, tropopausen, stratosfæren og atmosfæren. Du kan høre mere fra Irene Kruse (Ph.d. på Niels Bohr Instituttet) i podcasten: Hvad er klimafysik? Mens du her finder: Sådan bruger DU mindre plastikDerfor må du IKKE putte din brugte pizzabakke i papcontainerenHvad er bæredygtighed?Musikken er med Deep Space fra Soothing Relaxation, Lobo Loco: Sunny Walk Around the Block samt Motorpsycho: A K9 Suite. Lydeffekter er fra BBC Sound Effects  mens solsortene er optaget ud ad et vindue på 2. sal på Nørrebro i København. Citatet med Carsten Jensen er fra podcasten Carsten Jensen i krise.  For øvrigt er det Stephan Mayer, der er den tyske indenrigsminister, jeg nævner i podcasten; eller det var han i hvert fald i juli 2021, da podcasten udkom...

Skottlossningar och bombdåd existerar inte i ett vakuum. Sverige har blivit ett samhälle med fler farliga individer. Som en konsekvens därav sker fler brutala brott, anti-socialt dominansbeteende har brett ut sig och hederliga människor tvingas anpassa sig. Det tycks också finnas ett egendomligt ointresse att diskutera utvecklingen och att acceptera en normalisering av det nya tillståndet. Det beror sannolikt inte bara på bristande information eller otillräcklig analytisk förmåga, utan även på politiska och ideologiska motiv. Invandring och mångkultur har under lång tid varit betydelsefulla politiska mål för många. Att erkänna att brottsligheten är kopplad till invandringen innebär även att erkänna en analytisk oförmåga och politiska felbedömningar – och kan rentav kräva en uppgörelse med den egna verklighetsuppfattningen.”Citatet kommer från boken Gangstervåld (Fri tanke) som kom ut förra året. I dag ska jag prata med Fredrik Kärrholm, som skrivit boken. Förutom att skriva böcker har han arbetat som polis i tolv år, både ute på fältet och mot den organiserade brottsligheten på nationell nivå. Han har även en masterexamen i kriminologi från Cambridge university. Sedan ett kort tag tillbaka är han analyschef på Säkerhetsbranschen, som är en branschorganisation för 505 säkerhetsföretag.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Skandalös, fånig eller sexistisk så har D H Lawrence erotiska litteratur avfärdats. Men just i vår tids diskussioner om sex och moral har vi något att lära av honom, enligt författaren Lyra Koli. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den engelska författaren D.H. Lawrence har aldrig slutat vara skandalös. Flera av hans verk ansågs för oanständiga för att publiceras i Storbritannien under hans livstid. Först 1960, 30 år efter hans död, vann förlaget rätten att ge ut den oavkortade versionen av Lady Chatterleys älskare. Det var inte bara otroheten som ansågs stötande. Det var framförallt det grafiska språkbruket: Lady Chatterley låter sig inte bara förföras av sin mans skogsvaktare, hon knullar med honom, både i fittan och röven, ett ordval som fortfarande kan få folk att haja till framför radion. Sådan litteratur funkar ofta som kattmynta på frigjorda teoretiker som romantiserar det förflutnas överträdelser. Att Lawrence idag blivit relativt bortglömd beror snarare på en annan tvivelaktighet, som bara blivit mer skandalös med tiden: hans kvinnosyn och hans rasism. 1970 utkom Kate Milletts klassiska studie Sexual Politics, där hon ingående kritiserar hans stereotypiserande syn på kvinnlig sexuell passivitet. Att försvara honom har därefter sammanblandats med att förminska kritiken, som när Doris Lessing säger: Vissa kvinnliga hysterikor har bestämt att [hans romaner] inte är politiskt korrekta men vad mig anbelangar så är ingen som använder den frasen en seriös person. Citatet kommer från en mailenkät som en professor skickade ut till samtida författare, när han på nittiotalet fann det i princip omöjligt att undervisa om Lawrence. Motståndet från studenterna var för stort. Ett av de mest kritiska svaren kom från Ursula K. Le Guin: Såklart han var sexist. Han var en vit, engelsk arbetarklassman född på artonhundratalet. Han var sexist och rasist, det är väl inget snack om saken? En man som skrev något i stil med: att knulla en svart kvinna vore som att knulla lera? Men Le Guin tillägger att hennes önskan som feminist vore att få se hans läsare gå bortom det rena fördömandet och försöka urskilja vad som har blivit oacceptabelt, och vad som fortfarande är giltigt för samtida läsare i en oerhört bristfällig, ofta frånstötande, ofta fånig, väldigt intressant och väldigt kraftfull författares verk. Det är svårt att inte läsa in ett visst klassförakt i synen på Lawrence som fånig och uppblåst. Hans skrivande har en naiv kvalitet som inte ska förväxlas med brist på sofistikation, utan snarare är ett högst avsiktligt sökande efter en närvaro som går utöver det självmedvetna. Filosofen Cora Diamond föreslår att hans otidsenliga syn på sex presenterar ett alternativ att ta på allvar. Enligt henne visar han att sex bör ses som ett specifikt moraliskt problem, till skillnad från den samtida hållningen där vad som helst är okej så länge man respekterar personen på alla de sätt som en icke-sexuell moral förutsätter. Diamond är något på spåren. I en tid när alla verkar tro att sexualmoral bara kan betyda för eller emot sex är Lawrences djupgående och nyanserade syn på sex befriande. På de vanliga kategoriska frågorna svarar han aldrig ett okvalificerat ja eller nej. Äktenskap? Lawrence är emot konventionsgiftermål, men en idog försvarare av de äktenskap som baseras på blodsympati och blodkontakt. När Lady Chatterley smälter samman med skogsvaktaren Mellors till ett mörkt och hävande hav ingår de ett förbund som borde äras, oavsett om det socialt sett är otrohet. Prostitution? Lawrence är tveksam men inte kategorisk. Pornografi? Tja, säger han, vem ska avgöra vad som är oanständigt? De flesta av oss uppskattar att bli lite vagt upphetsade. Hälften av världshistoriens största konstverk uppskattas på grund av sin sexuella dragningskraft. Verklig pornografi är allt som framställer sex som något smutsigt och trivialt, och det anklagar han till exempel Wagner, Charlotte Brontë och ett flertal kristna psalmförfattare för. Onani? Nej, i onani finns ingen ömsesidighet, och det riskerar att trubba av oss. Onani bildar en ond cirkel av självmedvetenhet, som aldrig är fullständigt självmedveten, vilket gör oss till avstängda narcissister. Gång på gång beskriver han en sexuell apati som ekar i vår tid. Vi, med vår rationella inställning till erogena zoner, självmedvetna preferenser och identiteter, tenderar att betrakta sex som individuell behovsuppfyllelse snarare än sårbara möten. Lawrence kallar detta för mekaniskt, sterilt, blodlöst, kallhjärtat och förfalskat sex. De unga, som tror sig vara frigjorda, liknar bara tränade hundar i hans ögon. Och för att de här hundarna är tränade till att göra saker som de gammaldags hundarna aldrig gjorde så kallar de sig själva fria, skriver han. Vad sant, fritt sex är kan med andra ord inte abstraheras: det är alltid situationsbundet hos Lawrence. Hans romaner är fulla av sådana vågor av erotisk livsnärvaro, som lika gärna kan upplevas under analsex som genom ögonkontakt. I romanen Regnbågen behöver den unga Ursula inte ens titta på sin åtrådda lärarinna: När de var i samma rum var de medvetna om varandra, nästan så att allt annat uteslöts. Winifred Inger kände en het glädje under lektionerna när Ursula var närvarande, Ursula kände hela sitt liv börja när Miss Inger kom in i rummet. Sedan, med den älskade, subtilt intima läraren närvarande, satt flickan som i strålarna från ett berikande solsken, vars berusande hetta rann rakt in i hennes ådror. I Lawrences livsverk finns också otvivelaktigt sexistiska passager. Men det är intressant att kritikerna tycks uppfatta all passivitet och jagupplösning som förnedrande. Kate Millett skriver om hur han i Söner och älskande reducerar Clara, den en gång formidabla, oberoende kvinnan till nivån av skälvande passion. Skulle våra begär alltså göras rättvisa om vi uppnådde total självkontroll och oberoende? Måste mysteriet med sex verkligen överges tillsammans med exotifieringen av den andra? Många känner idag att det finns något lite pinsamt med det man brukar kalla för Lawrences sexuella metafysik. Men sex, om det fattas på rätt sätt, är ett mysterium som intimt hänger samman med det chockerande och det banala. Därför kunde Lawrence inte förmå sig till att ta bort de grova orden ur Lady Chatterleys älskare, trots att han ville få den igenom censuren. För att erotiken inte ska stelna till något pompöst måste Mellors få säga till Lady Chatterley: Jorå, du älskar att knulla, men du vill att det ska kallas något grandiost och mystiskt, bara för att smickra din självbild. Ärlighet kring sex krävde för D.H. Lawrence ett bibliskt språkbruk likväl som ett förbjudet. Den här dubbelheten har gjort honom oaptitlig för båda lägren än idag, i en debatt som fortfarande inte klarar av ett mer nyanserat perspektiv än för eller emot sex. Lyra Koli Litteratur: Sons and Lovers, Penguin, 1999 (1913). The Rainbow, Penguin, 2001 (1915). Lady Chatterleys Lover, Penguin, 2006 (1928). A Propos of Lady Chatterleys Lover, i Lady Chatterleys Lover, Penguin, 2006 (1929). Pornography and Obscenity, I The Bad Side of Books: Selected Essays, 2019 (1929). Silver Bronzo. "Cora Diamond. Philosophy in a Realistic Spirit. An Interview", Iride 26.2, 2013. Kate Millett, Sexual Politics, University of Illinois Press, 2000 (1970). Gary Adelman, The Man Who Rode Away: What D. H. Lawrence Means to Today's Readers, TriQuarterly 107 (2000). Elizabeth Ladenson, Dirt for Arts Sake: Books on Trial from Madame Bovary to Lolita, Cornell University Press, 2007.

Han vet inte hur många rader som kommit till honom i sömnen. Citatet sleep is the cousin of death väckte i alla fall skrivandet. Sedan dess har uppvaknanden av olika slag präglat Nas snart 30-åriga karriär. Ett författarskap som borde ge honom alla stora priser. Inklusive det som börjar med ett N. Vår berättelse inleds med att Nas berättar för mig om morgonen då han klev upp och kände sig bekväm i åldrandet.

Ja, det säger Sean George som är förvaltare och medgrundare av den lilla kredithedgefonden Hamiltonian GCO. Citatet om socialism hänger ihop med en allt vanligare slogan inom finansvärlden: Don’t fight the fed! Och han anser att centralbankernas stöd slår marknadsekonomin ur spel. Sean George förklarar även hur deras återhämtningsportfölj ser ut. Hur de värderar risk kring de utländska företagsobligationer som de är långa eller korta i fonden. Som amerikan är han bedrövad över den senaste tidens händelseutveckling i USA samt den homogena finansbranschen i Sverige.

Ja, det säger Sean George som är förvaltare och medgrundare av den lilla kredithedgefonden Hamiltonian GCO. Citatet om socialism hänger ihop med en allt vanligare slogan inom finansvärlden: Don’t fight the fed! Och han anser att centralbankernas stöd slår marknadsekonomin ur spel. Sean George förklarar även hur deras återhämtningsportfölj ser ut. Hur de värderar risk kring de utländska företagsobligationer som de är långa eller korta i fonden. Som amerikan är han bedrövad över den senaste tidens händelseutveckling i USA samt den homogena finansbranschen i Sverige.

Psykoterapi har spelat en avgörande roll i Nobelpristagaren Louise Glücks liv och poesi. Jonas Brun, en av hennes översättare och själv psykolog, reflekterar över sambandet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Psykoanalys lärde mig att tänka. Lärde mig att använda min tendens att inte vilja formulera tankar om mina egna tankar, lärde mig att använda tvivel, att uppmärksamma undvikanden och utelämnanden i mitt eget tal. Det gav mig en intellektuell uppgift som gjorde det möjligt att omvandla paralysen jag upplevde som är en extrem form av självtvivel till insikt. Det är den amerikanska Nobelpristagaren och poeten Louise Glück som skriver detta. Hon är knappast den första eller siste Nobelpristagaren som gått i psykoanalys. Och hon är inte heller den första författaren som ställt sig frågan tänk om terapin tar något från mig? I essän The Education of the Poet skriver hon: Jag trodde att det som höll mig vid liv, att det som gav mig hopp, var min ambition, min känsla av ett kall. Jag var rädd för att mixtra med mekanismen. Men en viss grundläggande pragmatism sa mig att jag ännu inte skapat något som skulle stå sig, därför kunde jag inte tillåta mig att dö. Essän beskriver Glücks familjebakgrund, vad hon läste som barn, viktiga lärare: de centrala upplevelserna som format henne som författare. Hon berättar också varifrån det ytterst konkreta hotet om död kom. Som sextonåring drabbades hon av svår anorexia, som hon beskrivit som ett slags destruktiv frigörelseprocess. Hon påbörjade på eget initiativ en psykoanalys som skulle vara i sju år. Det hände att hon anklagade sin analytiker, sa att han skulle göra henne så frisk och hel att hon aldrig skulle skriva igen. Till sist fick han, som hon skriver, tyst på henne: (citat) Världen, sa han, kommer att ge dig nog med sorger ändå. Jag tror att han väntade med att säga det för, inledningsvis, var det faktum att världen alls finns bortom min förståelse, som den är för alla egocentriker. I Glücks fall var farhågorna obefogade. Behandlingen tog inte bort grunden till kreativiteten, utan möjliggjorde den. Hon har i flera sammanhang återkommit till hur den psykoanalytiska erfarenheten har format henne, inte bara som människa, utan också som författare. Ibland syns kännedomen om psykoanalys mycket konkret i Glücks poesi, i dikter som beskriver en terapisituation, stundtals underförstått, stundtals utsagt. Som i dikten Svärdet i stenen från samlingen "Faithfull and Virtuous Night" från 2014: Min analytiker tittade upp hastigt. Självklart kunde jag inte se honom men jag hade lärt mig, under våra år tillsammans, att intuitivt uppfatta rörelsen. Som vanligt vägrade han bekräfta om jag hade rätt eller inte. Min påhittighet mot hans undanglidanden: vår lilla lek. Jag har haft stor nytta av att vara psykolog när jag översätter poesi. En översättare måste, precis som en psykolog, vara en god lyssnare. Jag behöver inte bara vara uppmärksam på ordens mening, rytm och nyanser, utan också på vad som inte blir sagt, vad som rör sig under ytan. För att översätta är alltid att också tolka en text. Och som jag måste vara uppmärksam på om en patient plötsligt säger något oväntat, måste jag vara uppmärksam på när texten jag översätter tar en oväntad vändning. I diktsamlingen "A Village Life", från 2009 heter en av bokens sista dikter "Fladdermöss". Den avslutas med ett citat: Som Margulies säger: Döden / förskräcker oss alla till tystnad. A Village Life är på många sätt Glücks mildaste bok, dikterna sträcker ut sig och talar lugnt och sakligt. De kretsar kring personer, händelser och natur i en by där jorden brukas traditionellt och småskaligt och där man samtidigt vet att något annat väntar om hörnet. Det slags liv man lever kommer snart att förändras i spåren av ny teknologi. Men just nu pågår livsrytmen som den alltid gjort, med sorger och glädjeämnen. Citatet bryter textens överenskommelse med läsaren, tilltalet är annorlunda liksom vid sidan av den beskrivande och kontemplativa stämning vi vant oss vid. Längst bak i boken finns en not där man får veta att citatet är hämtat från ett föredrag som psykoanalytikern Alfred Margulies höll 1998 på The Massachussets School of Professional Psychology. Det är det enda angivna citatet i boken och ett av mycket få rena citat i hela Glücks författarskap. Jag läser citatet som en sorts hälsning till resten av boken glöm inte att döden förskräcker också i den här byn jag skriver fram. Citatet sticker alltså ut, som texttyp betraktat. Men tematiskt ligger det i linje med Glücks författarskap. Dödens realitet och rädslan för att tystna är motiv som förgrenar sig genom hela hennes verk. Som det står i dikten Vild iris, ur diktsamlingen med samma titel: Det är fruktansvärt att överleva som ett medvetande begravt i den mörka jorden. Inte bara psykoterapi, utan även psykofarmaka förekommer i Glücks författarskap. Främst i den syrliga skilsmässoboken "Meadowlands" från 1996, där många dikter är uppbyggda som dialoger (eller snarare gräl) mellan paret som snart ska separera.  Du borde ta någon av de där kemikalierna, / då kanske du skulle skriva mer, säger den ena parten till den andra i en dikt. Och i en av de sista dikterna berättar den andra parten något om deras bröllop som aldrig sagts tidigare: Jag tog valium den kvällen. Men det är ett sidospår. I Louise Glücks diktvärld är det som det borde vara i den riktiga världen psykoterapi, inte psykofarmaka, är förstahandsvalet när det gäller att behandla och förstå psykiskt lidande. Insikt är det långsiktiga målet, de som talar i Glücks dikter oavsett om de är växter, gudar, eller människor vet att snabba lösningar bara är tillfälliga. De ser livet utan skygglappar och tar sig an det som en uppgift som är både smärtsam och hänförande. De vet att allt kan förändras, också det som framstår som mest hopplöst, så länge man fortsätter, så länge man talar. Ord kan göra tillvaron begriplig och därmed förvandla den, i poesi såväl som i psykoterapi. Därför är det är inte bara dödsmedvetandet och skräcken för stumhet som präglar Glücks diktning. Ett lika grundläggande motiv är helandets och återfödelsens möjlighet. Den är inte lättvunnen. Men den finns. Som när man tror att vintern ska vara för evigt och snödropparna plötsligt bryter genom den kalla jorden. I Vild iris ger Glück snödropparna röst och låter dem säga: rädd, ja, men bland er igen gråtande ja riskera glädje i den nya världens råa vind. Jonas Brun, författare, översättare och psykolog

“We are drowning in information but starved for knowledge”. Citatet kommer från boken Megatrends och är signerat John Naisbitt och trots att det har nästan 40 år på nacken har det nog aldrig varit mera aktuellt. Med digitaliseringen har följt en explosionsartad ökning av data och information. Men stora mängder information har inget värde om den inte används på ett förnuftigt och ändamålsenligt sätt – och det kan ibland vara svårare. Den insikten blev grunden till nystartade företaget VAKN som arbetar som strategisk insiktspartner till företag som vill jobba med insiktsdriven utveckling av varumärken, erbjudande och kommunikation. I dagens avsnitt gästas vi av Anna Widler, den ena av företagets två grundare, och guidas i hur man höja värdet på information genom att tolka den, ge den mening och sätta den i kontext. Vi får också följa med på Annas resa som ledde fram till starten av Vakn; med början på NMA i slutet av 90-talet via Blue Carrot till flera spännande år på framgångssagan Nepa. Och jo då, vi klämde in lite bok- och musiktips i slutet också! Mycket nöje!

Søren Kierkegaard i den amerikanske valgkamp: "Troen seer bedst i Mørke". Joe Biden er storfan og har flere gange citeret den danske filosof. Citatet stammer fra Lidelsernes Evangelium, som vi nærlæser i Kulturen på P1 i dag. Nye kulturvaner under coronakrisen: Danmarks Statistik har de sidste to år undersøgt danskernes kulturvaner. I dag bliver den nyeste statistisk offentliggjort. Den første som er lavet under Coronakrisen, og den viser - ikke overraskende - store ændringer i vores kulturforbrug. Besættelsesmuseet genåbner: Efter en omfattende renovering af Gestapos jyske hovedkvarter i Aarhus, er Besættelsesmuseet igen klar til at fortælle historien om den tyske besættelse under 2. Verdenskrig. Museets leder og udstillingsansvarlig er gæst i studiet i dag. Vi fejrer også Sean Connerys 90-års-fødselsdag, tester en ny interaktiv tegneserie-app, og så får vi besøg af mangeårig ARoS-direktør, Jens Erik Sørensen, der springer ud som kunstner. Vært: Tore Leifer.

Podden är denna gång hopplöst daterad och vi pratar kontanter o likvider om vartannat, främst när vi tittar närmare på Loomis och pratar om hantering av likvider på kontot. Övriga bolag som rapporterat och hamnar under luppen är, Björn Borg, Ferronordic, HiQ, Know IT och VBG. Citatet är även det värdeinvesterargodis. Välkomna!

"Ryktet om min död är betydligt överdrivet", ska Dr David Livingstone enligt historien ha sagt på stranden av Tanganyikasjön till den journalist som fann honom där(*). Lika överdrivet, tycker Magnus och Rikard, är ryktet om marknadsundersökningens död och, för den delen, nyttan av generella benchmarks. I det här avsnittet vilar fortfarande semesterlugnet över poddstudion på Clarion Sign och i väntan på nästa gäst (som dyker upp i nästa avsnitt) dyker vi ner i frågelådan. Avsnittet avslutas med musik- och boktips i vanlig ordning. Mycket nöje! (*) Citatet har också tillskrivits Mark Twain.

I det hundrasextioandra avsnittet av podden pratar vi med författaren och psykiatrikern Anders Hansen om forskarkritiken mot hans bästsäljande bok ”Skärmhjärnan: hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda”. Den senaste tiden har flera psykologer och forskare riktat skarp kritik mot Anders bild av forskningsläget kring skärmtid och psykisk ohälsa, som de menar är överdriven och riskerar att skapa obefogad oro. Kritiken har bland annat handlat om så kallad cherry picking, där man medvetet eller omedvetet väljer studier som stöder ens tes och utelämnar sådant som talar emot den.Anders svarar på kritiken och berättar hur han har gjort sitt urval av studier. Ett annat problem med forskningsfältet är att mycket bygger på så kallade tvärsnittsstudier som inte säger någonting om kausalitet – det vill säga om det finns något orsakssamband mellan psykisk ohälsa och skärmtid, eller om ett sådant samband har helt andra förklaringar – men också att den data som forskningen bygger på så ofta är egenrapporterad skärmtidsanvändning, vilket är en otillförlitlig metod. Anders förklarar hur han tänker kring de problemen.Citatet från WHO i Amy Orbens avhandling som Christian hänvisar till är för övrigt: "To make sense of such conflicting reviews, the 'very low' quality of research in the area must be taken into account (Carson et al. 2016; World Health Organisation 2019)."Hjälp till att hålla podden gratis och få tillgång till Dokument-serien på: http://patreon.com/sinnessjuktKöp Christians böcker och tavlor signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

"Hvis dine billeder ikke er gode nok, så er det fordi, du ikke er tæt nok på".Citatet her stammer fra den legendariske fotograf Robert Capa, og det er på godt og ondt gået hen og blevet et mantra for reportagefotografiet. Det gælder om at komme helt tæt på dem man fotograferer, gerne så tæt, at man nærmest smelter sammen og billederne kan blive både ærlige og nærværende.Men hvad gør man så, når både landets statsminister og dronningen opfordrer os til at holde os langt fra hinanden? Det har vi set på i denne corona-udgave af podcasten.Mød to fotografer, Andreas Merrald og Sofia Busk, som på hver sin måde har tacklet den enorme udfordring, som situationen har sat alle landets fotografer i.Du kan også høre fotochef på Politiken, Thomas Borberg, fortælle om, hvordan det har været en lang og meget svær kamp for medierne at få adgang til de danske sygehuse under nedlukningen af landet.Husk at besøge Dansk Dokumentarisme, hvor du kan se billederne omtalt i episoden her og læse mere.Episoden er tilrettelagt og produceret af Emil Ryge - med hjælp fra Anders Rye Skjoldjensen og Sigrid Nygaard.Musikken er af Blue Dot Sessions.

“Betragt modgangen som brolægning for fremgang”. Citatet stammer fra den svenske forfatter August Strindberg, og det rammer faktisk ganske præcist den anskuelse de lægger for dagen i AC Horsens og Randers FC. For selvom Corona-krisen trækker tænder ud, så har den også blotlagt opbakningen fra fans og sponsorer. Det betyder noget på bundlinjen her og nu, men det betyder også meget for det fremtidige kommercielle arbejde og så betyder det ikke mindst meget rent menneskeligt at mærke, at der er en stor opbakning. Det fortæller sportslig og kommerciel direktør i Randers FC, Søren Pedersen, blandt andet i denne udgave af Mediano Superliga. Direktør i AC Horsens, Kristian Nielsen, er med i udsendelsens anden del, hvor han ser tilbage på sine fem år i klubben, som han blev direktør for, da de lå i 1. division og havde et dunrende underskud. Et underskud, der er blevet vendt til et overskud og en tilværelse i Superligaen. Tidskoder: Søren Pedersen, Randers FC: 00:02:25 Kristian Nielsen, AC Horsens: 00:39:55

Så er vi klar med en ny JuventusPodcast i skyggen af Corona. Tag godt imod den og pas godt på hinanden :-) 00:00:00 Coronapodcast i parløb 00:02:33 Corona turneringsscenarier 00:22:53 Juventus' samfundsansvar 00:30:42 Coronas økonomiske konsekvenser 00:41:52 Coronas transferbetydning 00:48:19 Gætte-transfer-snak 01:03:41 Agnellis kig mod Super League 01:11:48 Rapido-runden 01:20:50 Citatet til dagen og vejen

"jag måste få in mer pengar. / det är jag. som måste få in mer pengar." skriver Johan Jönsson återkommande i sin senaste diktsamling. Och ja, pengar har alltid varit författarens problem. Skrivandet är sällan en ekonomiskt lönsam sysselsättning. Vad gör det med litteraturen? Vilka är det som fått möjlighet att skriva? Jo, de som har pengarna, såklart. "Jag känner många författare som tvingas leva på sina föräldrars förmögenhet" som en författare uttryckte det. Citatet säger ganska mycket om vem det är som får skriva, jo den som har föräödrar med en förmögenhet. I det här avsnittet pratar vi om litteraturens förhållande till pengar, utifrån Evin Ahmads bok En dag ska jag bygga ett slott av pengar.

Endnu en fredagsudgave. Til trods for at Arsenal ikke har været i kamp, er det en meget tilfreds vært, der kan se tilbage på weekendens resultater. Tottenham måtte lide et sent nederlag til Wolverhampton, og Liverpool tabte for første gang i Premier League-sæsonen 19/20. Søren er derimod ikke glad og har en sviner i næsten Deep Dive-længde til Liverpool-forsvaret. Dog lyder der stor ros til Watford-mandskabet og god bedring til Gerard Delofeu! Ugens Deep Dive piller Chelsea-forsvaret fra hinanden, præcis som Bournemouth gjorde det i situationen. Citattabellen byder på et GENIALT citat - men hvilket? Citatet og meget mere finder du i denne uges PL Tactico. GOD WEEKEND!

Vi rycker ut och levererar nästa kryss! Så luta er tillbaka och möt en drös med nya frågor.    Önskar ni vara med och kryssa så är det bara att klicka på länken härunder. Klicka här för Kryss 36! 00:00 Introvinjett och välkommna! 02:00 Krysset börjar / Jukebox.Lodrätt 9 – 5 Bokstäver & Lodrätt 3 – 7 Bokstäver  08:15 Random filmfråga.Vågrätt 2 – 7 Bokstäver  09:47 Citatet.Vågrätt 7 – 9 Bokstäver  10:45 Random tv-seriefråga.Lodrätt 11 – 5 Bokstäver  12:39 The Score.Vågrätt 13 – 3 Bokstäver & Vågrätt 4 – 6 Bokstäver  16:17 Tagline.Lodrätt 5 – 9 Bokstäver  19:22 Random filmfråga.Vågrätt 6 – 6 Bokstäver  20:43 Live in studio.Vågrätt 8 – 5 Bokstäver24:10 Jens Nördiga.Vågrätt 12 – 9 Bokstäver  25:30 Random musikfråga.Vågrätt 10 – 4 Bokstäver  25:61 Jukebox.Lodrätt 1 – 9 Bokstäver  31:17 Snabbresumé. 39:43 Hejdå och outrovinjett.  

I detta avsnitt blir det en hel drös med rapportkommentarer gällande följande bolag, AcadeMedia, Addnode, Byggmax, Enea, HiQ, ICA, Inwido, Lammhults, New Wave, Proact IT och Semcon. Citatet strör lite salt i de ömma värdeinvesterarsåren. Väl mött!

"Gillar du det resultat som du får – fortsätt att göra det du gör. Gillar du inte resultatet, ja då måste du göra någonting nytt”. Citatet ovan är viktigt och ibland lättare sagt än gjort. Många väntar med förändring till en kris knackar på dörren. Andra väljer att säga ja till att ständigt utvecklas, oberoende av vad som sker runtomkring. Oavsett väg – är medveten utveckling nödvändig om vi ska tända hjärnan för framgång. Eva brukar säga ”hos mig löser vi inga problem - vi har ett äventyr att leva”. Hon säger det, för att lättare undvika pricken av problem och istället arbeta från den plats där vi är öppna och mottagliga. En nödvändighet för att förändring ska äga rum. I det här podcast-avsnittet får du först höra när Eva bjuder in dig till att lyssna på en av många filmer, som finns i hennes uppskattade distansutbildningar. Ämnet är: Neuroplasticitet. Därefter får du höra när Eva möter hennes förläggare Fredric Backnert. Tillsammans pratar de om utveckling och han presenterar några av alla de författare som han samarbetar med. Välkommen på en spännande resa! P.S. Här kan du läsa mer om BuenaVida och se vilka böcker som passar just dig: https://www.buenavida.se/

Ett nytt kryss och ny chans på priser eller att bara frossa i lite populärkulturfrågor. Klicka här för Kryss 32!   00:00 Introvinjett och välkommna! 02:50 Krysset börjar / Jukebox.Vågrätt 15, 9 Bokstäver & Lodrätt 5, 7 Bokstäver  07:48 Tagline.Vågrätt 13, 6 Bokstäver & Vågrätt 14, 7 Bokstäver  09:00 Chain reaction.Lodrätt 12, 5 Bokstäver  11:46 JukeboxLodrätt 10, 8 Bokstäver  15:40 Random musikfråga.Vågrätt 12, 4 Bokstäver  16:28 Jens Nördiga.Lodrätt 8, 8 Bokstäver  17:50 Epic rap battle of history.Vågrätt 9, 7 Bokstäver Lodrätt 1, 3 Bokstäver & Lodrätt 3, 8 Bokstäver  23:08 Citatet.Lodrätt 7, 7 Bokstäver  24:24 Kontaktannonsen.Vänstra delen samt Övre högra  27:00 Random filmfråga.Vågrätt 4, 6 Bokstäver  27:50 Jukebox.Lodrätt 2, 7 Bokstäver  32:22 Snabbresumé. 38:35 Hejdå och outrovinjett.

Fyra rapporter sätts under lupp i form av Systemair, Novus, AdCityMedia och Björn Borg. Vi frågar oss vad ett defensivt bolag är för något och hur man ska hantera aktier i sådana. Citatet visar att inget är nytt under solen. Nu kör vi!

Vad var det som hände med författaren Lars Jakobson 2010? Och har det fått för betydelse för hans fortsatta litteratur? Det reflekterar författaren Stefan Lindberg över i denna essä.  ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den svenske författaren Lars Jakobson levde mellan 1959 och 2010. Ändå fortsätter böckerna att komma ut, alla formgivna som vore de en del av Forums klassikerserie. Svaret på hur det kan gå till finner vi i essäsamlingen Effekter från 2011 där en viss Joan Bravais i förordet skriver att Lars Jakobson var roman- och novellförfattare. Bravais påstår att Jakobson före sin död efterskänkt sina disketter och färdiga texter för att hon, tillsammans med deras gemensamma förläggare Magnus Bergh, ska se till att de publiceras. Vi får oss till livs något kort om hans biografi, som åtminstone delvis verkar stämma. Jakobson ska under sina sista år ha bott i Grekland med sin hustru Kristina, alltid så närvarande i hans texter, och det sticker till i hjärtat när hon i förordet, efter hans död, sitter ensam på deras grekiska favoritrestaurang. Men Joan Bravais framställning är alls inte sentimental. Allt är nyktert och konkret och följer Jakobsons tanke om att en fantastisk litteratur kräver ett faktiskt språk. Och vi får möta Joan Bravais igen. I förordet till John&Denise från 2013 förebådas utgivningen av De odödliga två år senare. Och förordsskribenten fortsätter att nämna detaljer ur Jakobsons liv och skrivande. En del av dem är enkelt vederlagda för den som är bekant med hans verk och Joan Bravais är, som hon själv konstaterar, namnet på en av hans gestalter i romanen Pumpan från 1991. Men vem är det egentligen som är död? Och varför? När en svensk litteraturkritiker för några år sen mailade författaren för att fråga om en intervju fick han följande svar: Tack för din förfrågan, som jag dessvärre avböjer. Den tidsrymd som stått utmätt i de senaste böckerna (1959-2010), vill jag nog låta vara sådan ett tag till. Utmätt, alltså. Så frågan är om Jakobson tagit livet av sig för att, liksom retrospektivt, kunna lägga ut texten om sitt författarskap i romanens form. För i förorden växer Jakobsons litteratursyn, eller livssyn ska nog sägas, fram som en pendang till författarskapet. Eller handlar det om att skapa någon form av förtida eftermäle? Knappast. Bara om Jakobson varit död på riktigt skulle ju hans eftermäle vara vårt att värdera. Snarare tangerar hans fiktiva bortgång något i hans författarskap, ett krav på uppmärksamhet och en insikt om att så fort författaren skriver jag så är författaren försvunnen till dikten. Det är också svårt att ta förordens relativa lögnaktighet som en invändning mot vår samtids sakrosankta genre, autofiktionen; den torpederade han långt innan den blev kultursidesstoff och debattämne, i romanen Kanalbyggarnas Barn från 1997. Så det är inte av dessa anledningar som författarjaget Jakobson dragit sig tillbaka. Och till skillnad från Kafka, som dog på riktigt och fick vännen Max Brod att lova att bränna hans manuskript (vilket han som tur var inte gjorde) fortsätter ju Jakobson att publicera sig. Det ser Joan Bravais till. Eftersom den här radioessän handlar om en påstått död författare tvingas jag till dels använda mig av rykten. Och en sak som Jakobson lär ha sagt är att i den sanna berättelsen om hans fars liv kan han vara tvungen att ändra hans dödsdatum. Det är på samma gång ett mycket vackert och mycket fasaväckande uttalande, som rimmar illa med nuets fixering vid autenticitet. För enligt Jakobson, och även många andra ska sägas, bygger den litterära sanningen på ett hur, på det sätt på vilket världen skildras. Bara genom konsten kan vi nå fram till ett innersta väsen, och för att se det måste vi ibland göra avkall på saker som datum, platser och biografiska fakta. Så när Jakobson skriver om det biologiska stridsmedlet Agent Orange, eller Lee Harvey Oswald, eller sig själv, som i sorgeboken Kanalbyggarnas barn, som till och med avslutas med en hälsning och en underskrift från författaren själv, vet vi att vi läser en text av en författare som tillägnat sig hela sitt ämne och för tillbaka det till oss i ny form. Ett konglomerat av allt vi är och vet. Men. Viktigt. Det handlar inte om den sorts relativism som glatt påstår att språk och värld är åtskilda, att vi inte kan dricka ur ordet kopp eller förändra hjärtan med litteraturen. Nej. Jakobsons författarskap drivs av ett sanningsanspråk som är djupare än så, en färd mot en mörk kärna. Man skulle om Jakobson nästan vilja använda Malte Perssons ord, när han skriver om Lars Ahlin, att han skrev för en framtid som aldrig kom. För det är just så man känner när Jakobsons ibland lite överdrivna tilltro till läsaren får fritt spelrum. Men det är också den tilltron som får hans texter att inte likna någonting annat i vår svenska samtidslitteratur. Så här kan det låta: Nya kollapsarer upptäcktes. Mätningsskeppen, som också hade att bygga de första stationerna, kunde med samma regelbundenhet som vid andra stjärnor se elefanterna göra sina elliptiska korkskruvskurvor genom det nyfunna systemet och försvinna. Mark stod på en utskjutande balk i det nybyggda fackverkstornet och hörde de upprörda rösterna från kontrollen samtidigt som han kände fluttret från elefantens antigravfält svepa över och igenom hans kropp. Så hastigt som ett överhoppat hjärtslag. Så nära att det var ett matematiskt obefintligt sammanträffande. Citatet är från romanen De odödliga från 2015, som nog får sägas vara något av den mest radikala svenska prosa som skrivits efter sekelskiftet. Efter att ha berättelsen inletts med några amerikanska knarkares skitliv visar det sig plötsligt att en av dem är odödlig, romanens tid och rum går sönder, huvudpersonen saknar ständigt sin kärlek, han lever i sekler, ständigt på väg framåt, ständigt fast i evig död, evigt nu, han lever infångad i stenblock, tar sig efter årtusenden loss, han är överallt, alltid, instängd i den icke-död vars motsats han aldrig får njuta. Känslan av att författaren Lars Jakobson ska återuppstå, ja att han till och med skulle vara lite odödlig, är stark. Och om inte hoppas vi att antalet kommande noveller och romaner på de disketter han anförtrodde Joan Bravais är många till antalet. Rykten gör till och med gällande att det grundats ett Jakobsonsällskap, något som enbart brukar föräras de författare som är döda på riktigt. Självklart är det, i sann Jakobsonsk anda, hemligt och ska enligt uppgift bara bestå av en mycket liten krets där medlemmarna inte har kännedom om vilka de andra är. Om de kommer att verka för Jakobsons litterära odödlighet återstår att se. Kanske kommer de inte att behöva arbeta så hårt för att hans verk ska spridas i tiden. För likt huvudpersonerna i romanen De odödliga har ju viss litteratur förmågan att leva genom seklerna. Böcker kan förvaras i källare eller i elektronisk form, i sommarstugor och under sängar, för att i en avlägsen framtid återuppstå och få evigt liv. Stefan Lindberg, författare

With great power comes great responsibility. Citatet, der ikke stammer fra en stor politisk tænker, men en figur i tegneserien ‘Spiderman’, passer godt på Facebooks seneste år. Her har Mark Zuckerberg og resten af Facebook lært, at der følger et stort etisk ansvar med, når man skaber verdens største platform og forbinder folk over hele kloden. Især når man gør det ud fra en forretningsmodel, hvor brugerne får en gratis platform, mens Facebook lader annoncører betale for at målrette deres annoncer på baggrund af brugernes persondata og adfærd på Facebook. Artiklen er skrevet af Lars K. Jensen

Direktsänd litteraturgudstjänst från Domkyrkocentrum i Växjö med Leif Adolfsson. Han samtalar med läkaren Johanna Björkman om kristna citat i skönlitteraturen. Musik: Amadeakvartetten. Du kan lyssna på eller ladda ner allt tal med Leif Adolfsson och Johanna Björkman utan musik.   Under några veckor har en efterlysning gått ut i P1 och på sociala medier efter citat om Gud och tro i skönlitteraturen: "Har du mött Gud i boken?" Många P1-lyssnare hörde av sig för att bidra med sina favoritcitat och flera av dem finns med i gudstjänsten. Prästen och f d domkyrkokaplanen Leif Adolfssons eget favorit citat är "Gud, matos och kärlek. Detta var mitt hem och rikare än så blir aldrig människan. " ur Gäst hos verkligheten av Växjö-sonen och nobelpristagaren Pär Lagerkvist. Citatet har fått ge namn åt gudstjänsten där Leif samtalar om de olika citaten och möten med Gud i boken med läkaren och bokslukaren Johanna Björkman. Och om vad  beskrivningen av Gud och tron i boken står för - blir de kanske blir till nutidens ikoner när de egna orden inte räcker till? Gudstjänsten är det sista som sker inom ramen för P1:s litteraturvecka i Växjö. Jag minns ett litet kök i en gammal stad, ett långt smalt rum fullt med gamla ting. I ena änden var spisen, där var mörkt. Där stod en gammal gumma i matos oh rök. I andra änden var ljust, där stod ett bord. Där satt en gammal man och åt. På väggen över bordet hängde en gammal hylla. Där låg Guds ord, tre tunga böcker med stor skrift. Det var ett tyst rum, men uppfyllt av kärlek. Gud matos och kärlek. Det var mitt hem. Och rikare har ingen haft. Rikare är inte människan. Pär Lagerkvist Medverkande: Leif Adolfsson, präst och f d domkyrkokaplan Johanna Björkman, läkare Amadeakvartetten: Wieska Szymczynska, violin Sara Jefta, violin Paula Gårsjö, viola Lena Müller cello Text: Predikaren 3:12-13 Joh 15: 13 Citat:  "Ty kärleken är det fjun av Guds vinge, som i vågskålen uppväger allt livets bly" -  Ur Samuels döttrar, Sven Delblanc. Bidrag från Marit Johansson, Flen Vem gick förbi min barndoms fönster....- Ur Aftonland, Pär Lagerkvist. Bidrag från Lennart Henriksson, Borås. "Vem är du som uppfyller hela mitt inre med din frånvaro?" - Ur Aftonland. Pär Lagerkvist. Bidrag från Ulla Frid, Jönköping. "Det finns något bortom bergen..."- Ur Omkring tiggarn från Loussa av Dan Andersson. Bidrag från Pia Tjäder, Göteborg. Bönen som Kristina ber i slutet av kapitlet "Har Gud pålagt dem detta?" -  I Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg. Bidrag från Åsa Gunnarsson.   Schubertiana IV - Tomas Tranströmer. Bidrag från i.helene.blomqvst. Förklädd Gud - Hjalmar Gullberg. Bidrag från lollolofmark och Cecilua Haglund, Jönköping Romanska bågar - Tomas Tranströmer. Ur en blogg av Underbara Klara. "En vanlig dag när inget särskilt händer" - ur en psalm av Anders Frostensson Ur Madicken av Astrid Lindgren Tango (psalm) av Ylva Eggehorn Musik: Lascia ch'io pianga - G F Händel Schindler´s list - John Williams Eine kleine nachtmusik sats 1 - W A Mozart Eine kleine nachtmusik Menuett - W A Mozart Elizas aria - Elena Katz Chernin  Idas Sommarvisa - Georg Riedel Air - J S Bach Gavotte - J S Bach Andantet ur Rosamundakvartetten - Franz Schubert   Kristoffer Hjälmberg, tekniker Magnus Walfridsson, tekniker Marianne Greip, producent Sveriges Radio Kronoberg liv@sverigesradio.se

I detta avsnitt har vi letat långt ner på aktielistorna när det kommer till börsvärde. Mikrobolagen vi tittar på är Sarsys-ASFT, TiksPac, Envirologic och Novus. Dagens fråga handlar om att handla onoterat. Citatet tar upp det fina med bolag som heter bl a Sarsys-ASFT. Väl mött.

”Some call us hoarders — I like to say we’re archivists”. Citatet kommer från chefen på Internet Archive. Jag skulle säga att de är båda delarna, och lite till. ”Hoarders” när de samlar in 22 petabyte data och ”archivists” när de bearbetar och gör de här samlingarna begripliga. ”Hjältar” är de när de gör det tillgängligt för alla oss andra. Med siktet inställt på i ”i all evighet”. I stark kontrast mot den italienska domstol som tycker att italienska medier löpande ska tvingas kasta allt som varit publicerat i två år. Galenskapen.(edit: jag råkar i inslaget säga att Bret Kavanoughs årsbok är från Yale. Det är den så klart inte, den är från Georgetown Preparatory School.)Internet Archive: https://archive.org/Italienarna: https://www.theguardian.com/media/2016/sep/20/how-italian-courts-used-the-right-to-be-forgotten-to-put-an-expiry-date-on-news- - -Det här inslaget har skapats av Joakim Jardenberg och är en testkörning inför nästa säsong av #ensakidag. Stay tuned. Alla avsnitten finns alltid på https://jardenberg.se/ensakidag - och överallt där du hänger. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/ensakidag/message

”Jeg er ofte nødt til at skære ind i hjernen, og jeg hader at gøre det” Efter et langt liv med hjernekirurgi i centrum, reflekterer den internationalt anerkendte neurokirurg Henry Marsh nu over livets skrøbelighed, lægeetik og sundhedsvæsnet. Sammen med danske Lone Frank diskuterer han i denne podcast menneskehjernens mysterier og sine erfaringer med patienter – på kanten af liv og død. Skal patienten overleve for enhver pris? Hvad er et værdigt liv? Og hvad stiller en læge op i et sundhedsvæsen, der er på randen af et sammenbrud? Disse svære spørgsmål og mange flere bliver vendt i dette afsnit af LIVE fra Det Kgl. Bibliotek. (Citatet er fra Henry Marsh’s bog Gør ikke skade) Følg Den Sorte Diamant på facebook    

Följ oss på våra sociala medier för att inte missa något! Instagram: @SalesLounge_ Facebook: SalesLounge Linkedin: SalesLounge   David Lindell, Discovery Networks, är Månadens Säljare April på SalesLounge! David har haft stora framgångar på broadcasting-företaget Discovery där han har arbetat i 18 månader som Key Account Manager. David gästar veckans LoungePodden för att prata om försäljning i allmänhet och försäljning av TV-reklam i synnerhet. Taimaz och David pratar om den digitala transformationen inom branschen, hur produktplacering fungerar i ett TV-program som Wahlgrens Världs, varför är TV intressant och hur blir man en bättre säljare? David berättar om två riktigt bra knep för att utvecklas varje dag. Vem är David Lindell? David Lindell har jobbat med försäljning i totalt nio varav sex år har varit inom mediebranchen. Idag arbetar David på Discovery Networks Sweden med titeln Key Account Manager. Han jobbar med både direktkunder och mot mediebyråer. David är en generalist som kan alla Discoverys affärsområden som innefattar Spot, Spons, Digitalt samt Creative. Han har varit på Discovery Networks sedan februari 2017. I avsnittet med David Lindell Hockeytalang vid 19, vad saknade David då som han har nu? Medieförsäljning och TV-reklam Hur navigerar man fram till rätt beslutsfattare på kundens företag? Vilka två saker gör David varje dag för att utveckla sig själv? Vad är skillnaden mellan direktkunder och mediebyråer? Tålamod; hur kan drivna människor arbeta med att bli duktigare på långsiktighet? Om Discovery Networks”Vi tror att Sverige blir en roligare plats om alla får en daglig dos underhållning.” Citatet är Discovery Networks mission. Alla Discoverys kanaler består av underhållning och inget annat. Discovery Networks Sweden har TV-kanalerna Kanal 5, Kanal 9, Kanal 11, Discovery Channel, TLC, Eurosport 1, Eurosport 2, Animal Planet, Discovery World, Discovery Science, Investigation Discovery, Discovery HD, Animal Planet HD och playtjänsten Dplay.

Avsnitt 12: Om saker som är omöjliga och varför de inte är det. Citatet i avsnittet kommer från David Ben-Gurion och lyder "If an expert says it can't be done, get another expert." Musik: https://jukedeck.com

”Jag har nog aldrig sett så många människor peka finger åt mig som då.” Matea Tunjic är wide receiver i Mean Machines, Stockholms elakaste amerikanska fotbollslag och därmed lagkamrat till allas vår Iki. Matea jobbar också som virtuell rallare (ritar tågcentraler och järnvägssystem) och har ett förflutet inom Försvarsmakten. Citatet ovan är hennes svar på frågan hur det var att gå i Pride-paraden som stolt lesbisk OCH flottist. Vi djupdyker i detta ämne och hinner med en massa annat, bl a släkt-tatueringar, mammor och det att tvingas fly från krig.

I podden Nobelkoden gör kulturredaktionens Mattias Berg en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet. Följ med på resan. Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.   TESTAMENTET Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare. Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande. Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.   Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946. Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996. Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.   STRIDERNA Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt. Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset. Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås. Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.   Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930. Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964. Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978. Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.   KVINNORNA Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män. Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid. Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda. Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45. Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.   Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940. Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning. Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.   VALET Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen. Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan. Om Nobelkodens dubbla kryptering. Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år. Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta. Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft. Om själva valet. Kort sagt.   Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983. Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001. Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005. Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945. Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson. Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013. Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943. Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.se Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

Podden plockar upp lösa trådar från säsongen som gått, och blickar framåt mot nya sverigefinska jaktmarker. Victoria Rixer och Kristian Borg bjuder in poddproducenten Erik Regnström som samtalsledare i säsongens sista Finnjävlarpodd. Under säsongen har Victoria och Kristian intervjuat andra om deras finska bakgrund. Nu är dags för dem själva att berätta varför de vill utforska sin finska bakgrund. Alla runt bordet ställer sig också frågan om de själva tillhör den sverigefinska minoriteten och vad det i så fall betyder. Som uppvuxen i Sverige med svenskt namn är det långt ifrån självklart att identifiera sig som sverigefinne. Och att placera sig själv i en grupp som kallas "nationell minoritet" är inte heller oproblematiskt. Podden ägnar också tid åt att fundera på varför den sverigefinska gruppen är så osynlig och splittrad. Producenten Erik kastar fram ett förslag för att råda bot på osynligheten. Rättelse: Citatet om föreningar som Erik använder i avsnittet kommer från Groucho Marx, inte Woody Allen. Medverkande: Journalisterna Victoria Rixer, Kristian Borg och Erik Regnström

Välkommen till ett gott prat om forskning kring digitalisering inom högskolan och sjukvården med gästen Tomas Lindroth och programledare Maria Gustavsson. ---  Tomas Lindroth i det tjugotredje programmet av Gott prat beskriver sig själv som en nyfiken och klurig person som är social i situationen. I programmet pratar vi om Tomas forskning kring vardagens mobila digitalisering, involvering med patienter genom ehälsa och beteendeförflyttningar med teknik mellan områden. Och vad innebär begreppen skärmsläckarskräck, alibibetet och interaktionssköld? --- Läs mer om Tomas forskning på bloggen Laptoping.Lindroth.com  och på Tomas sida på GU. I sociala medier kan du prata med Tomas på LinkedIn, Twitter och Instagram. Citatet jag läste ur Tomas avhandling Being Multisituated: Characterizing laptoping in networked situations hittar du på sidan 190: "The hybrid is not sustained without continuous work and catering of relationships with a diverse set of actants". Informationsportalen och forskningsprojektet Efter cancern hittar du på eftercancern.se. --- Följande appar och grupper om hälsa nämns i samtalet: Swedish Ehealth på Facebook Bolla diabetestankar på Facebook Patients Like me Runkeeper Strava Lifesum Tummylab Kry Min doktor Mindfulness (iPhones) Mindfulness (Android) + En artikel och radioinslag på SR om appar för sjukdiagnos Vill du kontakta Tomas på jobbet hittar du kontaktuppgifter här: Göteborgs Universitet och Högskolan Väst. --- Gott prat hittar du även: - På sajten gottprat.se. - I sociala medier på Facebook, Twitter, Instagram och Google+. Prenumerera, sätt betyg och dela gärna vidare. Tack!   #gottprat --- Programledare är Maria Gustavsson. Redigering av Maria och Janne Gustavsson. Design av AD Julia Åhall. Musik av Rikard Jedborg, DJ Insidiouz. --- Välkommen tillbaka för mer gott prat!

I veckans avsnitt pratar Magnus och Lena om Bukowski. Kultförfattare, geniförklarad, älskad av många. Hatad av lika många. Vi pratar om honom och läser utvalda favorittexter. Vi vill rikta ett stort tack till Lindelöws bokförlag som gett oss tillstånd att använda oss av deras texter. Avsnitt 8 litteraturlista (I den ordning de förekommer i programmet): Citat “Det mest väsentliga är hur väl man tar sig fram genom elden”. Citatet ur dikten “Hur är det med hjärtat” ur Otvättad kärlek och helveteshundar. Dikten “Hur man blir en stor författare” ur Kärlen är… s.86 Dikten “Alltid något” ur Kärleken är… s. 140 Novellen “Författarna” ur Drivved Dikten Mirakel ur “ Otvättad kärlek...” . 183 Dikten Chopin Bukowski ur “Kärleken är” s. 93 Novellen “Vad som tog livet av Dylan Thomas” ur Novellen “Min galenskap” s. 131 ur Drivved Dikten Somliga s.121 ur “Otvättad kärlek…” Citat ur novellen Ingen hals och ful som fan ur” Historier från ingenstans” Jaha ja ur “Kärleken…” s. 198 Dikten När jag tänker på mig själv som död ur “Kärleken är” s.116 Dikten En härlig dag och världen ser fin ut ur Otvättad.. S 66 Dikten Lycka ur “Kärleken är en hund…” s 112 Dikten Väckas till liv likt eld ur “Otvättad kärlek” s.32 Dikten Här hjälper ingenting ur “Otvättad kärlek” s.203 Citat ur romanen “Min oskuld och Pearl Harbour” s. 171  

De kommer strømmende fra hele verden til Danmark for at opleve vores unikke velfærdsland. Alligevel er det en folkesport at betale mindre i SKAT. Men hvorfor nu det, når SKAT betaler for netop velfærden?I Velfærdsland TALK #18 kære SKAT snakker Sara Jespersen, fra Oxfam IBIS og Nalle Kirkvåg om verdens allermest usexede emne. For måske Sara og Nalle kan reframe, dvs. omformulere SKATs image til noget positivt; eller bare et bedre ry?Nalle Kirkvåg, har som vanligt produceret. Han er jo en EKSTREMIST, der tror på noget så vanvittigt, at vi skal have mere velfærd. Velfærdsland TALK er produceret i samarbejde med PolykromFonden. Har du idéer til fremtidige samtalegæster, kritik eller ros mv., er du meget velkommen til at kontakte Nalle på Facebook!Vil du lytte til Dana Boulés smukke Balloon Waltz Memory, kan den høres på free Music Archive. I TALK # 18 citeres Schøtministeriet, den selvbrunede reality-kendis: Gustav & Huset på Christianshavn: Farvel SKAT der kan ses her Tuben.Citatet med statsminister Lykke Rasmussen er fra P1s Efterforskerne Minister har aktier i skattely firma. Jakob Fenger, medstifter af kunstergruppen Superflex er fra Velfærdsland TALK #9 Om kunst der ændrer verden, mens Johanne Schmidt-Nielsen er fra Velfærdsland TALK #12 Johanne Schmidt-Nielsen & opkast på tastaturet. Og citatet med Bonos er fra BBC’s World Business Report.I podcasten snakker Sara & Nalle også om, at ”Nestlé ikke betaler skat” i Danmark. Det, kan du læse mere om her i Politiken.

AVSNITT 39 Om du söker på ordet medberoende i Wikipedia så kommer följande citat upp: "Medberoende är en sjukdom eller ett sjukdomsliknande tillstånd som uppkommer då en människa lever nära en mycket stark företeelse och inte förmår bearbeta denna företeelse så att hon kan integrera den i sin personlighet, utan anpassar sig till den." Citatet är hämtat ur boken Flodhästen i vardagsrummet som är skriven av författaren, terapeuten och föreläsaren Tommy Hellsten. Boken har fungerat och fungerar fortfarande som en bibel för många medberoende. 26 böcker senare är Tommy aktuell med vad han anser är sin absolut viktigaste bok - När allting faller på plats. Det har tagit honom 64 år att bli redo för att skriva boken, då den tar sig stora och viktiga ämnen. Tommy har utforskat andlighet i sina tidigare böcker men något som ligger honom varmt och hjärtat är länken mellan andlighet och psykologi. Kan de gå hand i hand? Måste andlighet vara religiositet? Själv hade Tommy dåliga erfarenheter av religion efter att ha blivit avvisad då han sökte hjälp hos en präst i sin barndoms kyrka. Han hängav sig där efter åt studier som kunde påvisa kristendomens naivitet. Parallellt med sina studier började Tommy dricka och utvecklade ett beroende. Han var stark och hade ett gott självförtroende, men på insidan kände han sig tom. Efter att ha blivit nykter genom ett 12-stegsprogram började Tommy själv arbeta inom beroendevården och förstod där att han egentligen var ett vuxet barn och att hans problematik var medberoende. Under en tids utbildning i USA fann han mängder av kunskap kring ämnet och kände ett kall. Något landade när han insåg att andlighet, Gud, inte behöver vara detsamma som religion, utan något var och en kan, och måste finna inom sig själv. Det blev en möjlighet att våga släppa kontrollen, leva i kärlek och sanning, vara närvarande och inte fastna i känslor av skam och rädsla. Ändå ställdes Tommys liv, än en gång på spel, och den här gången höll han på att förlora allt. Det föll, men den här gången föll det på plats. STORT TACK Libris för att ni gjorde det möjligt för Medberoendepodden att resa till Finland och spela in det här samtalet! www.libris.se www.medberoendepodden.se Musik: Oh, The Ashes!

I dette afsnit af Ideas On Air har jeg snakket med musiker, Troels Abrahamsen. Ham kender du sikkert bedst som forsangeren i Veto, men du burde også kende ham for Exec, som er hans solo-projekt med klaveret som eneste instrument. Vi taler om, hvordan det er pludselig at være mere alene i den kreative proces, om hvordan det er, at gå fra digital sangskrivning til den analoge tilgang. Troels fortæller også om, behovet for at udvikle på metoderne for hans sangskrivning - for at genfinde lysten til at lave musik - og om trangen til at nulstille sig selv kreativt. Musik og redigering af Jeppe fra Beatroot Studio: www.beatrootstudio.dk/ Varighed: 49:55 - Editors note: Citatet, vi tilskriver Brian Eno, er i virkeligheden Pablo Picassos, som helt præcist lyder “Inspiration exists, but it has to find you working.” - Links: Exec på Spotify: spotify:artist:16dm9stoHwrvbShHKNwyED Execs hjemmeside: http://e-x-e-c.com/ Exec på Facebook: https://www.facebook.com/execexecexec/?ref=ts&fref=ts Exec på Twitter: https://twitter.com/e_x_e_c Troels på Twitter: https://twitter.com/supertroels' Billetter til Exec på Jazz House d. 4. november: http://www.ticketmaster.dk/event/exec-dk-billetter/412015

I podden Nobelkoden gör kulturredaktionens Mattias Berg en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet. Följ med på resan. Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.TESTAMENTETOm Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare.Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande.Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling.Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946.Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996.Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.STRIDERNAOm hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt.Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset.Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås.Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930.Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964.Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978.Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.KVINNORNAOm den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män.Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid.Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda.Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45.Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940.Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning.Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.VALETOm hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen.Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan.Om Nobelkodens dubbla kryptering.Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år.Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta.Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft.Om själva valet. Kort sagt.Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983.Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001.Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005.Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945.Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson.Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013.Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943.Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.seFotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

”If information was the key, we would all be billionaires with perfect abs” Citatet bliver reciteret med omhu af adfærdseksperten Thomas Christensen. Han underviser, rådgiver og skriver om adfærd for The Nudging Company, og i denne podcast forklarer han dig noget vigtigt: Nemlig hvorfor du er mere tilbøjelig til at spise Dr. Oetkers citronfromage fra Fakta end at lave en milliardformue, du kan svømme rundt i med dine perfekte mavemuskler. Spidser du ørene i 24 underholdende minutter, kan du blive bedre til at forstå de mennesker, du omgiver dig med. Både i private og arbejdsmæssige sammenhænge. Hvorfor skal jeg lytte med? I dette program finder du ud af: hvordan du, din kæreste og dine kolleger træffer beslutninger hvorfor dine langsigtede planer (fx om at se skarp ud i bikini til sommer) sjældent går, som du ønsker hvorfor du ikke skal kommunikere til ideal-mennesker, men til dem, der flader ud i sofaen hvilke kæmpemæssige tjenester du kan gøre din målgruppe ved at træffe valg for dem hvordan du succesfuldt inviterer din partner ud at spise. Lyt til podcasten her     Du kan også downloade episoden her: Nøglen til at forstå dine medmenneskers adfærd   Abonner på BRO fm Du kan finde BRO fm i både iTunes og Stitcher. Du kan abonnere på podcasten begge steder, så du får alle programmer leveret direkte til mobilen. Og med meget få ekstra klik kan du også give podcasten en rating med anmeldelses-funktionen. Her er Thomas' links til dig, der vil have mere Forstå, hvordan vi tager beslutninger med denne bog: Risk Savvy: How to Make Good Decisions Meld dig til The Nudging Companys gratis online workshop i nudging  “Det er vores natur at tage det nemme valg” – Thomas i et interview til Grønforskel.dk

”If information was the key, we would all be billionaires with perfect abs” Citatet bliver reciteret med omhu af adfærdseksperten Thomas Christensen. Han underviser, rådgiver og skriver om adfærd for The Nudging Company, og i denne podcast forklarer han dig noget vigtigt: Nemlig hvorfor du er mere tilbøjelig til at spise Dr. Oetkers citronfromage fra Fakta end at lave en milliardformue, du kan svømme rundt i med dine perfekte mavemuskler. Spidser du ørene i 24 underholdende minutter, kan du blive bedre til at forstå de mennesker, du omgiver dig med. Både i private og arbejdsmæssige sammenhænge. Hvorfor skal jeg lytte med? I dette program finder du ud af: hvordan du, din kæreste og dine kolleger træffer beslutninger hvorfor dine langsigtede planer (fx om at se skarp ud i bikini til sommer) sjældent går, som du ønsker hvorfor du ikke skal kommunikere til ideal-mennesker, men til dem, der flader ud i sofaen hvilke kæmpemæssige tjenester du kan gøre din målgruppe ved at træffe valg for dem hvordan du succesfuldt inviterer din partner ud at spise. Lyt til podcasten her     Du kan også downloade episoden her: Nøglen til at forstå dine medmenneskers adfærd   Abonner på BRO fm Du kan finde BRO fm i både iTunes og Stitcher. Du kan abonnere på podcasten begge steder, så du får alle programmer leveret direkte til mobilen. Og med meget få ekstra klik kan du også give podcasten en rating med anmeldelses-funktionen. Her er Thomas' links til dig, der vil have mere Forstå, hvordan vi tager beslutninger med denne bog: Risk Savvy: How to Make Good Decisions Meld dig til The Nudging Companys gratis online workshop i nudging  “Det er vores natur at tage det nemme valg” – Thomas i et interview til Grønforskel.dk

Navne der altid skal staves. Citatet der aldrig slipper Jojo. Kimojis

Vem var egentligen Alfred Nobel? Hur kunde sprängämnesindustrins grundare bli mänsklighetens välgörare? Varför bråkas det så ofta om litteraturpriset? Mattias Berg söker svaren i radioarkivets myller. Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare.Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande.Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Den märklig brevväxlingen mellan Fredsängeln och Dynamitkungen, mötet på sjön i Zürich.Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris och försvarsindustri.Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt.Om den bokstavliga striden kring just Krig och fred. Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset.Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås.Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män.Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om dödsskuggans dal trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid.Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda.Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45.Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, försöker att tolka tecknen.Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Inte ens ärtsoppan.Om Nobelkodens dubbla kryptering.Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år.Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis, som brändes efter hans död. Det yttre uttrycket för hans inre drama - som fick världspremiär först långt in på 2000-talet.Om hur hans kemipris bara fyra månader efter atombomberna över Hiroshima och Nagasaki gavs just till den vetenskapliga upptäckt som gjort dem möjliga.Om ouvertyren till Verdis opera "Ödets makt". Och musiken som spelas för kvinnorna längst inne i hans apteringsfabrik under andra världskriget, Blomman från Hawaii och Nya Sätervalsen. Kort sagt: Om hela dubbelheten. Motsatsernas förening. Nobelkoden.Medverkande (utöver vad som nämns i programmet):Del 1: Testamentet.Ulla Billquist sjunger Jag bygger ett luftslott och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946.Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen Dynamitkungen från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken Ned med vapnen är från programmet Boktornet 1996.Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987. Del 2: Striderna.Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av Maskeradbalen från La Scala-operan i Milano 1930.Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964.Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978.Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 och enkäten från programmet Efter tre samma år. Del 3: Kvinnorna.  Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940.Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning.Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007. Del 4: Ödets makt.Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet Vem är rädd om Virginia Woolf från 1983.Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. och hans svar kommer ur programmet Vad gör man på Svenska Akademien? 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001.Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama Nemesis i Kulturnytt 2005.Professor Arne Westgren talar om att mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt. Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945.Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet Förmögen, högt bildad herre från 1995. Producent för det var Rolf Hersson.Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera Ödets makt spelas av Wien-filharmonikerna 2013.Slutligen hör vi ett klipp ur programmet Bofors. Där de svenska kanonerna smidas från 1943. Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

Följ med in i författarverkstaden med amerikanske stjärnan Jonathan Franzen, aktuell med sin nya bok "Renhet". Hör honom och Marie Lundström i ett samtal om allt från Snobben till sura uppstötningar.  - You fuckers refuse to read intelligent books about this place ..Citatet tillhör Binyawanga Wainaina,  en prisbelönt författare från Kenya. Han är också känd för att ha kommit ut som homosexuell i ett läge där starka politiska krafter i Kenya kämpar för att begränsa homosexuellas rättigheter. Nu kommer hans bok En dag ska jag skriva om den här platsen  på svenska, han kommer själv till Stockholm Literature 24-25 okt, men vår kulturkorrespondent Lisa Bergström träffar honom i Nairobi, där de ger sig ut på en vådlig litterär bilfärd.Och så säger vi välkommen till Lundströms Primatradio - om apans roll i litteraturen. Tarzan, Herr Nilsson, Nicke Nyfiken, Sally Jones... flocken av litterära primater är stor och varierad. Men vad är det som lockar en författare att använda just en apa som romanfigur? Och hur har synen på apan förändrats genom tiderna? Hör författaren Jakob Wegelius, Augustprisad för sin bok Mördarens apa, och forskaren och författaren Nils Uddenberg som 2009 kom med Gränsvarelser, essäer om människan och aporna.

Söndag 2 oktober 17:00 i P1 (repris fredag 7 okt 21:03 ”Gift dig, och du kommer att ångra dig. Gift dig inte, och du kommer att ångra dig”. Citatet kommer från filosofen Sören Kierkegaard och ger en illustration till hur svårt det kan vara att välja i livet. För Kierkegaard var att välja av grundläggande betydelse i livet, bara genom att välja kan en människa bli sig själv. Filosofen själv gjorde själv något av ett ödesval när han som ung valde att bryta förlovningen med sin älskade Regine, ett val som kom att gå som en röd tråd genom hans filosofi. Gäster är Jonna Lappalainen, doktor i filosofi vid Södertörns högskola,  Lambros Roumbanis doktor i sociologi vid Södertörns högskola och Henry Montgomery professor i kognitiv psykologi vid Stockholms universitet. Programledare och producent Peter Sandberg. Boktips: Antingen-eller av Sören Kierkegaard

Hon vill kunna unna sig att ta taxi ibland och han vill satsa pengar på dyra designmöbler. Emmy Bergkvist och Erik Klarén för kassabok och fördelar utgifterna procentuellt efter sina inkomster. Något som säkert ger många rysningar bara vid tanken. De flesta som lever ihop väljer att ha gemensam ekonomi, men vad är egentligen mest rättvist? Lukta, syna, kläm Att köpa begagnade kläder blir alltmer populärt. Det går att göra riktiga fynd men det gäller att veta vad man ska titta efter. Klädrådgivaren och vintageexperten Monica Nordlund guidar i second hand-butiken. Flygfärdig? "Det jobbigaste med att bo ensam är att axla ansvaret och betala av på lånet till min lägenhet, men känslan av frihet är underbar." Citatet är hämtat från boken Moving Out, en handbok om att flytta hemifrån skriven av fem 18-åriga tjejer, som alla än så länge bor kvar hemma. Två av dem kommer till Plånboken.   Expertsvar Varför får man inte sin pension automatiskt om man har flyttat utomlands? Den och många andra lyssnarfrågor kommer vår pensionsexpert Mikael Nyman att svara på.

Klassikern. Maarja Talgre berättar om surrealisternas gamla kultbok "Maldorors sånger" av greve Lautréamont från 1869. Prosadikterna är fulla av vampyrer och kolsvart galghumor. Citatet om "paraplyet och symaskinen på ett dissektionsbord" har kanske många hört utan att veta varifrån det kommer. Boken kom i svensk nyöversättning häromåret och har fått många unga läsare.