Podcasts about dubbelg

Om dubbelgångare, meningen med punkt i ett sms och om konspirationsteorierna som frodas men sanningen med källhänvisning finns några klick bort. Med Jessika Gedin, Björn Edgren och Göran Everdahl. Programledare: Kristian Luuk. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Spanarna – veckans panel 7 mars 2025Göran Everdahl – journalist och filmkritiker: Dubbelgångare i Vita huset.Jessika Gedin – journalist, TV-programledare och förläggare: Sätter punkt.Björn Edgren – legitimerad läkare och manusförfattare samt regissör: Lyfter på foliehatten.Spanarna i P1 – programmet görs av:Programledare är Kristian LuukProducent: Anna-Karin IvarssonTekniker: Alma SegeholmMusikredaktör: Berit Nygren

Slå upp två koppar och gör dig redo att se dubbelt i Speljuntans tolfte kafferep där alla lyssnare är välkomna! Angelica och Susanne har varit nere i spelvärldens mest oväntade avkrokar och tagit med sig tre (eller är det sex?) stories om den ständigt aktuelle: dubbelgångaren! Varsågod! Vill du gå på fler kafferep? Bli patreon på www.speljuntan.se - vi har bullat upp med många kakor till ditt kaffe! 

I mars 2023 dyker den ryske presidenten Vladimir Putin oväntat upp i den krigsdrabbade staden Mariupol i Ukraina, vilket sätter igång en ny våg av spekulationer. Är det här mannen som vanligtvis befinner sig på största möjliga, säkra avstånd från fronten - helst i den underjordiska megabunkern i presidentpalatset? Är det verkligen Vladimir Putin - den man som styr Ryssland med järnhand - eller är det en tränad kopia? I dagens avsnitt ställer vi oss frågan som ett flertal forskare, säkerhets- och underrättelsetjänster överväger: Har Vladimir Putin en armé av dubbelgångare?Ett längre och reklamfritt avsnitt finns på Patreon!Patreon: https://www.patreon.com/KonspirationsteorierYoutube: https://www.youtube.com/watch?v=nBWwpY9_3Dc&t=1sInstagram: https://www.instagram.com/konspirationsteorier/       Konspirationsteorier - Eftersnack: https://m.facebook.com/groups/konspirationsteorierpodcast/      Facebook: https://m.facebook.com/konspirationsteorier/      Källor: https://docs.google.com/spreadsheets/d/1SZ1ovvNZXqqgf7md7NUJTZMIfDBSTeC4Ef857_dUIFc/edit?usp=sharingMail: konspirationsteorierpodcast@gmail.com Lyssna reklamfritt (f.r.o.m S16) på Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det har gjorts många försök att förstå och sätta etikett på Joseph Conrads författarskap. Mattias Hagberg berättar om novellen som innehåller nyckeln till mysteriet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Vintern 1909 tog Joseph Conrad plötsligt en paus i arbetet med romanen ”Under Western Eyes”. Skrivandet gick trögt. Berättelsen, om en ung student och om politiska motsättningar i Ryssland under artonhundratalet, ville inte riktigt hitta sin form. Orden och meningarna la sig i vägen för varandra och intrigen hade utvecklats till en svårgenomtränglig härva. I stället skrev Conrad en novell; en kort berättelse på knappt femtio boksidor som rann ur honom utan motstånd.Vad var det egentligen som hände under de där veckorna vintern 1909? Varför fick Conrad, den polsk-brittiske författaren som föddes som Józef Teodor Konrad Korzenioski, och som annars hade så svårt för att skriva, särskilt på engelska, så lätt att hitta orden?Jag tror att svaret kan vara en nyckel till hela hans författarskap.Novellen, som publicerades i ”Harpe's Magazine” 1910 och fick titeln ”The Secret Sharer” – ”Hyttkamraten” – på svenska, handlar om ung engelsk kapten som en vindstilla natt på ett segelfartyg i Sydostasien räddar en okänd man ur havet. Den räddade, som också visar sig vara engelsman, är styrman från ett närliggande fartyg. Han är misstänt för att ha slagit ihjäl en sjöman på skeppet där han själv varit befäl och nu är han på flykt.Novellens namnlösa huvudperson hjälper rymlingen upp på däck, och där blir de båda stående mitt emot varandra, i lågmält samtal. De är varandras avbild – som kopior i allt från fysisk skepnad till social bakgrund: ”Det var som om jag i nattens dunkel hade stått ansikte mot ansikte med min egen bild, reflekterad i djupet av en skum, ofantlig spegel.”Denna dubbelhet är upptakten till en av det tidiga nittonhundratalets mest finstämda noveller. ”The Secret Sharer” är ett stilistiskt mästerstycke.I stället för att ange rymlingen bestämmer sig berättelsens huvudperson för att gömma honom i sin hytt, som om likheten i sig var en förmildrande omständighet, som om det fysiska och sociala släktskapet befriade styrmannen från hans skuld. Det går att läsa ”The Secret Sharer” som en enkel men drabbande historia från havet, som en rak berättelse om ett sjöbefäl som hjälper ett annat sjöbefäl undan rättvisan. Men ingenting i denna novell är egentligen enkelt.Den noggranna läsaren börjar snart tvivla på textens premisser. Är dubbelgångaren verkligen en egen person och inte bara en aspekt av novellens huvudkaraktär, ja, kanske till och med av författaren själv? Och varför talar textens jag så ofta om främlingskap?Skrivandet var nästan alltid en kamp för Conrad. Det kostade på att nå fram – särskilt eftersom kampen försiggick på ett språk som egentligen inte var hans.Men med ”The Secret Sharer” var det alltså annorlunda. Orden kom av sig själv.Varför var just denna text så lätt att skriva?Ja, vad var det egentligen som hände de där veckorna 1909 när Conrad avbröt det tunga arbetet med romanen ”Under Western Eyes” (med sin roman) och novellen plötsligt rann ur honom?Något entydigt svar går inte att ge – det gör det aldrig med Conrad – men det går att tala om en konstnärlig koncentration, om en författare som plötsligt fann det optimala uttrycket för sin litterära vision. I novellen finns allt det som gjort Conrad till en så storartad författare, reducerat till en enda enkel bild: Dubbelgångaren.Conrad var en modern författare, en av de första, och hans texter bärs ofta fram av en stil som är ironisk och mångbottnad – till och med motsägelsefull. För honom var litteraturens uppgift aldrig klarhet utan mångtydighet. På ett ställe, i ett brev till en vän, beskriver han denna inställning med några vackra ord: ”Entydighet, min käre vän, är ödesdiger för varje konstverks lyskraft. Det berövar det all suggestivitet, förstör all illusion […] … ingenting är mer säkert än att entydiga satser är alldeles meningslösa och drar bort uppmärksamheten från allt som betyder något i ett konstverk.”I ”The Secret Sharer” är detta tydligt. Conrad har inget budskap att hamra in, kanske inte ens en berättelse att förmedla. Snarare erbjuder han stämningar och bilder.En del har kallat honom impressionist, andra realist, själv skulle jag vilja påstå att han är kubist, en författare som målar en splittrad och mångfasetterad bild av världen, där begreppet aspektseende är väsentligt. Eller, kanske ännu hellre, dubbelseende. Det vill säga: Världen sedd från två, eller ännu flera håll, på en och samma gång.Därav dubbelgångarmotivet i ”The Secret Sharer”. I novellen har tvetydigheten fått fysisk gestalt.Men ”The Secret Sharer” är inte bara ett kubistiskt mästerverk, novellen har också en personlig sida. Conrad var en författare som ständigt bearbetade sina egna erfarenheter – även om han aldrig skrev självbiografiskt. Han var exilpolacken, som blev engelsk sjökapten, och som valde att skriva på engelska fast det var hans tredje språk efter polska och franska. Han beskrev sig själv som en ”homo duplex”, som en sammansatt människa utan någon entydig essens. Ja, som en evig främling, med ett tvetydigt förhållande till allt som samtiden höll för riktigt och äkta. Han tillät sig att vara skeptisk och pessimistisk till allt. Ja, hos Conrad är sanningen lika undflyende som solljusets spel på havsytan. Eller, som han själv uttrycker det i några ofta citerade rader i början av ”Mörkrets hjärta”: ”… för honom befann sig innebörden hos en berättad episod inte inuti som en nötkärna, den låg därutanför och omslöt historien som ett hölje, och synliggjorde den på samma sätt som ett ljussken synliggör ett dis, ungefär som de dimmiga regnbågsglorior man kan varsebli i månsken.””The Secret Sharer” slutar med att huvudpersonen låter den mordmisstänkte styrmannen undkomma på nytt. I en halsbrytande manöver tar kaptenen fartyget intill kusten så att rymlingen, hans dubbelgångare, kan försvinna ner i havet och simma mot land – till en möjlig frihet. Han försvinner lika hastigt som han en gång dök upp.Jag ska inte tolka den bilden – det vore fel. Conrads texter ska inte naglas fast, de ska upplevas, i all sin motsägelsefulla komplexitet. Här finns ingen kärna, ingen sensmoral, ingen förlösande sanning. Bara ett dis – en dimmig regnbågsgloria i månskenet.Mattias Hagbergförfattare, journalist och kritiker

37. Drottningens dubbelgångare HÖSTTURNÉ med Morgan och David! * Morgan BJUDER PRENUMERANTER på extra Quizgodis (lyssna efter kodordet och mejla det samt ditt namn till morgansoffan@gmail.com så skickar vi...) * Petra Revenue på tjockisresa. * Morgan om sjögurkans unika stajl. * Petra om hundar som talar i långa meningar. * Morgan om apan Koko och kattungen. * MorganQuiz såklart: ”Tävlingen med det krångliga namnet” Höstturné ”Det blir nog trevligt” SHOW med Morgan Larsson och David Urwitz. 21/9 Stadsteatern (Kulturnatten) Lund (fri entré)26/9 House of Possibilitas Göteborg28/9 Folkets hus Lidköping 2/10 Folkets hus Sandviken 3/10 Folkets hus Söråker 4/10 Folkets hus Bräcke 5/10 Folkets hus Iggesund 12/10 Folkets hus Ulricehamn 25/11 Råda Rum - Mölnlycke (biljetter på tickster.com )För biljetter (där inget annat anges) : https://www.folketshusochparker.se/evenemang/scen/det-blir-nog-trevligt/ Vill du ha tillgång till hela Morgansoffan, alltså varje avsnitt, inte bara varannat, gå in på underproduktion.se/morgansoffan Där kan du enkelt logga in och skaffa en prenumeration. Den kostar 39 kronor i månaden och då slipper man reklamen också.Det är enkelt att skaffa prenumerationen, men skulle du ändå undra något, mejla support@underproduktion.se för snabb hjälp.Eller kontakta Morgansoffan på Facebook, Instagram eller morgansoffan@gmail.comMorgansoffan spelas in på Svenska Grammofonstudion i Göteborg och är en del av Underproduktion. Ha det bäst! Stort Tack för att du lyssnar! / Morgan och hela soffgruppen

Hanna och Christopher är återförenade i det mest anmälda programmet (allegedly). Hanna Hellquist har en, kanske flera dubbelgångare! Christopher Garplind har (äntligen) vunnit en Kristallen! Det mest läskiga du sett ett djur göra! Vi fortsätter med listan på världens bästa låter, P300! Kaliffa snackar om sina mest sensuella låtar på listan. Hört att det skulle vara dåligt väder. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Christopher Garplind och Hanna Hellquist.

En sommardag 2022 hittas en död kvinna i en svart Mercedes. Den tyska polisen tror först att det är bilens ägare, en 23-årig kvinna med mörkt långt hår, som blivit mördad. Men det visar sig att kroppen tillhör en annan kvinna, som är förvillande lik bilens ägare. Det här blir starten på en förbryllande historia som fångat hela Tysklands intresse. Trots att rättegången inte är avslutad än, har åtalet redan utgjort handlingen i en tysk tv-deckare. Programledare och producent: Elinor Ahlborn. Med Lovisa Herold, tysklandskorrespondent på DN.

Konspirationsteorierna om Kate Middleton har tagit en ny vändning. Nu är Tiktok-användare övertygade om att prinsessan har en dubbelgångare och försöker avslöja det brittiska hovet med hjälp av AI. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Slutspelspodden Rinkside Playoff startar upp en ny hockeyvecka. Henric Larsson har denna gång sällskap av Fredrik Söderström och Almen Bibic. Veckans första samtal handlar om detta:

K flyttar idag och har försökt få sina barn att förstå vad det innebär chippen har haft succé med sin Roligahistorierklubb men känner sig ändå nere Uefa har röstat om en stadgeändring som osar fuffens! Sveriges Ultras-grupper har skrivit en gemensam kommuniké En löpare är avstängd pga mycket misstänkt beteende Silly Season i hästvärlden är precis avslutad

Enligt konspirationsteoretiker kan Avril Lavigne ha ersatts av dubbelgångaren Melissa Vandella. År 2017 exploderade teorin på Twitter, och sedan dess har många undrat om punk-poppens prinsessa Avril Lavigne är den hon säger sig vara?Konspirationsteorier - Eftersnack: https://m.facebook.com/groups/konspirationsteorierpodcast/ Facebook: https://m.facebook.com/konspirationsteorier/ Instagram: https://www.instagram.com/konspirationsteorier/ Källor: https://docs.google.com/spreadsheets/d/1SZ1ovvNZXqqgf7md7NUJTZMIfDBSTeC4Ef857_dUIFc/edit?usp=sharing Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dubbelgångare är vanliga i litteraturen sedan 1800-talet. Men de verkar livskraftiga och har fått nytt liv i den moderna tv-serien. Gabriella Håkansson har en teori om varför. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades ursprungligen den 12 september 2018.En av Fjodor Dostojevskijs mest lästa böcker är Dubbelgångaren. Det är hans andra bok som kom bara några veckor efter succédebuten Arma människor 1846. Kritikerna gillade den inte. Den var alldeles för absurd för tidens realistiska ideal. Ärligt talat är den heller inte en av hans bästa böcker, men idén med en dubbelgångare som en dag dyker upp och totalförstör huvudpersonens liv är intressant. Den ställer en intrikat fråga som löper genom hela den moderna litteraturen, och vidare in i dagens tv-serier och populärkultur.Inom den gotiska skräcktraditionen har man tolkat det som en viktoriansk ängslan för gränsöverskridanden, inte minst sexuella sådana.Dubbelgångaren börjar med att den strävsamme, lite märklige kanslisten Goljadkin får ett ryck. Han är övertygad om att alla hans problem kommer att försvinna om han får gifta sig med chefens dotter Klara. Maniskt shoppar han kläder och tar en droska till chefens galamiddag övertygad om att han kommer att göra succé. Men Goljadkin är varken inbjuden eller önskad. Och det som skulle bli den första kvällen i ett helt nytt liv, slutar med brakskandal och han slängs ut från festen.Det är på hemvägen, när han fylld av skam och självhat går längs kanalen som dubbelgångaren dyker upp, som en personifikation av de sidor hos sig själv han inte står ut med. Goljadkin bjuder hem honom, super till och ett besynnerligt tycke, nästan som kärlek, uppstår i ruset mellan de två männen. Men det dröjer inte länge förrän dubbelgångaren har tagit över Goljadkins arbete, lägenhet, umgänge och sociala status medan kanslisten själv degraderats till en sjavig loser. Det slutar med att han måste läggas in på psyket.Även om dubbelgångartemat gjorde entré i litteraturen redan något decennium tidigare med böcker som Hoffmans Djävulsdrogen, och Mary Shelleys Frankenstein, så var det helt nytt för publiken att få följa en sinnesförvirrad person inifrån. Dostojevskij inspirerades av den mallade gotiska romanen, men hans mer egensinniga komposition slog an något som gjorde att snart sagt varje författare med anseende ville skriva en egen dubbelgångarberättelse. Poe, Stevenson, Dickens, Wilde, Conrad, du Maurier och Nabokov alla har de gett sin version av temat. Så vad är det hos dubbelgångaren som attraherar egentligen? Inom den gotiska skräcktraditionen har man tolkat det som en viktoriansk ängslan för gränsöverskridanden, inte minst sexuella sådana. Den mörka andre är ett monster som uppstår när människan syndat mot Gud, moralen eller naturen, som doktor Frankenstein när han skapar liv ur död materia.I den traditionella skönlitteraturen har tolkningen istället kommit att präglas av Sigmund Freud. I sin essä Det kusliga använder han Hoffmans dubbelgångare i novellen Sandmannen som exempel på just det kusliga något som är välbekant men ändå främmande. I dubbelgångaren känner du igen dig själv, men får samtidigt möjlighet att se dig själv utifrån, med andras blick, precis som Goljadkin. Och Freud satte tonen. Under dubbelgångarlitteraturens glansperiod blev de psykologiska läsningarna helt dominerande. Den andre skulle förstås som en rädsla för att det psykiskt förträngda kunde blottas, men kanske gav den läsningen inte hela bilden?I familjevåningen och salongen fanns inte plats för några låga begär [...] samtidigt som staden och gatan med sina lockande synder låg öppen.För om vi går tillbaka till Dostojevskij och skalar bort allt utanpåverk så handlar ju romanen om en man som vanäras socialt och går under. Om och om igen upprepas, i Bengt Samuelsons fina översättning, fraserna dra i smutsen och få sitt rykte svärtat om den stackars Goljadkin. Samma sak sker i Edgar Allas Poes William Wilson där huvudpersonen avslöjas som en tarvlig falskspelare av sin dubbelgångare och i Vladimir Nabokovs Förtvivlan så är det den skötsamme affärsmannen Felix som får idén att mörda sin dubbelgångare för att få ut livförsäkringen, och naturligtvis misslyckas.Det karakteristiska verkar vara att dubbelgångaren synliggör huvudpersonens dåliga sidor, antingen genom att själv vara tygellös och amoralisk, eller genom att trigga och avslöja originalets bristande moral. Och frågan är om det inte är moralproblematiken som är genrens fundament? Konflikten som gestaltas utspelar sig kanske inte, som Freud menar, inom individen, utan mellan individen och samhället, eller mer specifikt, mellan mannen och samhället, för den stora majoriteten författare som skrivit om dubbelgångare är ju, liksom dubbelgångarna själva, män.Så vad är det för djupt liggande oro manlig dubbelgångaren ger uttryck för? Kanske har det något att göra med de sociala regelsystem som växte fram under moderniteten, och som kom att kontrollera och forma just mansrollen på ett nytt sätt. Huvudpersonerna är ju kanslister, läkare och jurister, män ur det hårt arbetande borgerskapet som byggde sin klassidentitet på ordningssamhet, pliktkänsla och moralisk rättskaffenhet. I familjevåningen och salongen fanns inte plats för några låga begär eller utsvävningar, allra minst vad gällde det sexuella, samtidigt som staden och gatan med sina lockande synder låg öppen. Men bara för mannen, vilket nog förklarar varför dubbelgångarlitteraturen är en så specifikt manlig genre.I 1800-talets dagböcker och brev ser man ofta män som ger uttryck för sin skam över att ha supit ner sig, spelat bort pengar eller köpt sex, men mycket lite av detta ventileras i romanen på grund av den hårda censuren. Dubbelgångaren blir då en litterär gestaltning av en rädsla som inte kan vädras offentligt, och som bottnar i en skräck för deklassering och social utstötning.För det ju är mot det postindustriella samhällets normer och moral som den manliga dubbelgångaren brottas idag,Men var hittar vi då dubbelgångaren idag, när censuren avskaffats och vi kan prata om allt? Ett bra exempel är tv-serien True detective från 2014, som skapats av litteraturhistorikern Nic Pizzalotti. Kriminalarna Rust Cohle och Marty Hart gestaltar två sidor av manligheten; den fria amoraliska outsidern som varken tror på gud, naturen eller samhället, men ändå är den som agerar rätt och är sann, och den tyglade, moraliska familjefadern som bygger samhället, men ändå hycklar och begår onda handlingar. Serien har kritiserats för att vara en bromance, och enbart fokusera på mäns relationer, men jag tycker den kan ses som vidareutveckling av det gamla dubbelgångartemat, som gestaltar konflikten mellan det otyglade driftslivet, och kravet på att kontrollera begären och inlemma sig i den sociala ordningen. Frågan som gestaltas är precis samma som hos Dostojevskij och Poe: Hur ska mannen möta de moralkrav som ställs på honom, hur ser den goda maskuliniteten ut?Som en extra krydda kan man säga att serien har en tredje huvudperson, den inavlade seriemördaren ett driftsstyrt mansmonster som utgör den goda maskulinitetetens motsats, och är ett talande exempel på hur det går om man hamnar utanför samhället. Även en fjärde huvudperson anas. Precis som Sankt Petersburg i början av industrialismens och byråkratins era i Ryssland spelade en avgörande roll för Dostojevskij, så spelar den amerikanska södern med sitt industriella förfall, och sitt dubbla rop på gudsfruktan och frihet, en av huvudrollerna i gotiska True Detective.För det ju är mot det postindustriella samhällets normer och moral som den manliga dubbelgångaren brottas idag, och även om True Detective gestaltar ett specifikt amerikansk dilemma med sin rashistoria och sin klasskamp, så finns grundkonflikten i alla samhällen. De gemensamma lagarna och det sociala trycket ställs mot den enskilda personens frihetslängtan och begär. Den konflikten kommer aldrig lösas, och dubbelgångaren, ja han kommer komma tillbaka om och om igen.Gabriella Håkansson, författare DubbelgångarlitteraturFjodor Dostojevskij Dubbelgångaren, översatt av Bengt Samuelson, Bakhåll, 2004Vladimir Nabokov Förtvivlan, översatt av Aris Fioretos, Modernista, 2017Edgar Allan Poe William Wilson, översatt av Erik Carlquist, i Edgar Allan Poe. Samlade noveller volym 1, H:ström, 2005Mary Shelley Frankenstein eller den moderne Prometheus, översatt av Måns Winberg, Bakhåll, 2017E.T.A. Hoffmann, Djävulsdrogen, översatt av Knut Stubbendorrf, Vertigo, 2017E.T.A. Hoffmann, Sandmannen, översatt av Jan Nyvelius, Natur&Kultur, 2001Robert W. Chambers, Kungen i gult, översatt av Jonas Wessel, Hastur, 2014Sigmund Freud, Det kusliga, översatt av Ingrid Wikén Bonde, Clarence Craaford, Lars Sjögren, i serien Samlade skrifter, av Sigmund Freud, volym XI Konst och litteratur, Natur&Kultur, 2007

Vad händer med vår förståelse av den äldre litteraturen när en så grundläggande sak som fysiska kontanter försvinner ur vårt medvetande? Det frågar sig litteraturvetaren Sven Anders Johansson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I sin bok Kapitalet i tjugoförsta århundradet observerar den franske ekonomen Thomas Piketty att pengasummor är vanligt förekommande i 1800-talets romaner, men däremot inte i 1900-talets. Det beror, menar han, på att pengars värde var stabilt på 1800-talet. Konkreta summor tusen pund, hundra riksdaler, femtio dollar betydde något specifikt för läsarna. Detta förändrades i och med Första världskriget och den inflation som följde under mellankrigstiden. Allt blev relativt, och pengasummor försvann därför ur böckerna de hade blivit flyktiga siffror utan innebörd.Pikettys tes kan illustreras av Fjodor Dostojevskijs romaner. Anteckningar från ett källarhål till exempel. Bara några sidor in i den korta romanen nämns summan sextusen rubel. De har testamenterats till berättarjaget av en avlägsen släkting och gjort det möjligt för honom att säga upp sig från sitt meningslösa jobb för att ägna sig åt skrivandet. Arvet är alltså författandets ekonomiska förutsättning.I avslutningen av romanen spelar en annan pengasumma en avgörande roll. Huvudpersonen försöker ge en femrubelsedel till Liza, en prostituerad kvinna som han vill hjälpa. Hon tar emellertid inte emot gåvan eller var det en betalning? eller ett hån? eller kanske en missriktad kärleksförklaring?  utan lämnar sedeln hopskrynklad på ett bord och de skiljs åt. Ett möte, en relation som hade kunnat förändra allt, tar därmed slut.Om Piketty har rätt så hade även denna summa, fem rubel, en betydelse som dagens läsare bara kan gissa sig till. Men har Piketty verkligen rätt? I ett kapitel om Dostojevskij i boken Economies of Feeling visar litteraturvetaren Jillian Porter hur kunskap om den finansiella situationen i Ryssland vid 1800-talets mitt påverkar förståelsen av Dostojevskijs verk. Hennes exempel är novellen Dubbelgångaren, som skildrar hur en person drivs till vansinne av en enerverande dubbelgångare som tränger sig in i och tar över hans liv.Porter läser novellen som en allegori över den ryska statens försök att hantera en finansiell kris genom att trycka fler sedlar och ge ut fler krediter än man hade täckning för. Denna huvudlösa politik ledde till svår inflation, som tacklades med ännu fler krediter När huvudpersonen i Dubbelgångaren, i sina försök att vinna förtroende, spenderar pengar han inte får något för, och slösar med orden utan att få något sagt, så är det enligt Porter en bild av tidens ekonomiska politik. I bägge fallen resulterar agerandet i ett slags värdeförlust precis motsatsen till det som eftersträvas.Man kan säga att Dostojevkijs novell undergrävde den litterära realismen, som bygger på att förhållandet mellan ord och verklighet är stabilt. Och det gjorde den i samma historiska ögonblick som pengarna upphörde att vara tillförlitliga tecken för ett visst värde. Förändringarna gick inte bara hand i hand; de ingick också i ett större förflyktigande, där alla värdesystem förlorade sin stabilitet.På så vis kan man säga att Porters artikel både tillbakavisar och bekräftar Pikettys tes. Å ena sidan uppmärksammar hon att inflationen var en realitet i Ryssland redan under tidigt 1800-tal. Å andra sidan utvecklar hon Pikettys tanke om en förbindelse mellan de ekonomiska och de litterära referenssystemen.Och om det nu finns ett sånt samband, hur ser det då ut idag, i en tid där litteraturens betydelse tycks bli alltmer marginell, och där pengarna, som alldeles nyss var fysiska ting, är på väg att bli helt och hållet digitala?För ett par år sedan uttryckte den svenska riksbankschefen oro över den utvecklingen. Den sortens oro brukar ju uttryckas av nostalgiska kolumnister, men nu var det alltså riksbankschefen som var oroad. Varför då egentligen? Det är ju inte kapitalismen som går under när vi slutar använda kontanter digitaliseringen är, kan man säga, marknadens sätt att göra sina egna transaktioner mer effektiva. Vinster och skulder, räntor och lån, rikedom och fattigdom försvinner inte bara för att kontanterna gör det.Försvinner gör däremot pengarnas konkretion, den som ofta är så viktig i Dostojevskijs universum. Snart kommer det inte längre vara möjligt att i vredesmod kasta växelmynten på en kypare, knyckla ihop en sedel och lämna den i någons hand eller gömma det futtiga bytet från ett rånmord under en sten.Kommer vi därmed alls att kunna förstå Dostojevskijs karaktärer och deras agerande? Hade inte riksbankschefen rätt: om vi slutar använda kontanter så kommer själva förståelsen av vad pengar är att gå förlorad. Ja, kanske är det också något hos oss själva som går förlorat när alla ekonomiska transaktioner blir digitala?Under julhandeln för ett par år sedan rapporterade Sveriges Radio om en ökad mängd falska pengar i omlopp. Antalet förfalskade sedlar som lämnades in till Nationellt Forensiskt Centrum hade fyrdubblats på fyra år. Förklaringen var, sas det, att den minskade kontanthantering hade gjort oss så ovana vid papperspengar att vi inte längre visste hur en äkta sedel ser ut eller känns. När kontanterna försvinner blir det allt svårare att skilja det äkta från det falska.Men rimligen finns det ju fler falska sedlar i omlopp än de som lämnas in till Nationellt Forensiskt Centrum. Så länge ingen klagar fungerar ju den falska sedeln faktiskt lika bra som den äkta. Är då distinktionen mellan dem egentligen så viktig?Sedan man slutade prägla mynt av värdefulla metaller, är pengars värde helt och hållet baserat på överenskommelser och vår tilltro till pengarnas betecknande förmåga. Inte bara i de vardagliga transaktioner där sedlar och mynt fortfarande används, utan också på bolånemarknaden, eller i den internationella valutahandeln. Plötsligt kan den svenska kronan tappa i värde gentemot euron och dollarn. Experternas förklaringar framstår lätt som ett slags bak-och-framvända spådomar, famlande efter en orsak som alltid undflyr dem. För är inte allt psykologi?Falska pengar skulle kunna beskrivas som simulakra: de är bilder som inte föreställer ett original, de föreställer bara andra bilder. Ja, genom sitt sätt att vara hävdar de att det bara finns kopior originalets existens förnekas. Men är det inte precis så alla pengar fungerar, äkta såväl som falska, fysiska såväl som digitala? Ja, är det inte rent av så att de falska pengarna på ett sätt är de mest äkta, de som tydligast inkarnerar pengarnas essens: de är inte bara instabila och tomma i sig själva, de har raderat ut den referent de hänvisar till. De gör anspråk på ett värde och en verklighet de samtidigt saknar, men genom den avsaknaden griper de in i och förändrar den verklighet de befinner sig i.I det avseendet fungerar falska pengar som litteraturen. De är skandalösa, men också kuriösa. Sällsynta, nästan magiska, så till vida att de genom sin rent fiktiva karaktär kan åstadkomma verkliga förändringar. Precis som litteraturen förmedlar de genom sin falskhet något sant. Kanske uppenbaras på den vägen ytterligare en dimension i exempelvis Dostojevskijs verk: så länge någon tror på illusionen finns magin kvar. Och få förfalskningar är så trovärdiga som Dostojevskijs.Sven Anders Johansson, litteraturvetare

Det här är första delen av tre delar. Alla delar finns redan nu att lyssna på hos PodMe, där kan du också höra alla avsnitt från En Mörk Historia som inte finns någon annanstans. Använder du koden EMH får du första månaden gratis! Del 1:I januari 2012 pågår en mordvåg i Malmö. En pappa är på väg till sin sons basketmatch när han plötsligt skjuts till döds med sex skott. Ren avrättning, säger polisen efteråt. Mannen heter Charles Limerius och har ett obefläckat förflutet. Polisen är förbryllad, varför skulle någon vilja skjuta honom?

Enligt konspirationsteoretiker så kan Avril Lavigne ha ersatts av dubbelgångaren Melissa Vandella. År 2017 exploderade teorin på Twitter, och sedan dess har många undrat om punk-poppens prinsessa Avril Lavigne är den hon säger sig vara? Kom ihåg att gå med i Konspirationsteorier - Eftersnack på Facebook, där vi diskuterar teorierna i podden. Facebook & Instagram: Konspirationsteorier

I avsnitt 67 av travpodden. Dubbelgäst. Jennifer Persson om sin derbychans med Titan Yoda, receptet bakom framgångarna, varför monténsporten inte utvecklas, därför pallar hon inte Wången även V75 Jägers med nyckelkusk Carl-Johan Jepson. Travpoddens andelar hittar du här! Nu på lördag kl 13.00 startar vi igång Travsnack på Twitch igen efter ett semesteruppehåll. V75 från Bergsåker bjuder på 35 miljoner i jackpot denna lördag, så streamen får du inte missa! En podcast från gamblingcabin.se Besök gärna för mer trav och speltips! Gå med i vår Facebookgrupp för gott snack, speltips, tävlingar mm.. 

Mot all förmodan finns det ändå ett fåtal fall ämnade för kära återseenden. För visst finns det alltid folk du saknar? Men kan du låta din egna korruption, dina egna intriger påverka de oskyldiga? Dra in dem i din egna kamp bara för att de råkar känna dig? Nåväl, det får stå för dig. Känner du att du fortfarande står på rätt sida? Kanske ges du möjlighet till självreflektioner när du ser avbilden av dig själv. Kanske leder det till en kamp mot dig själv. Kanske inser du att du är dig själv, även utan kampen. Även utan rädslan. Tänk hur ditt liv kunde ha sett ut i en parallell verklighet. Ett liv utan en tanke på revolution och folkets Rättvisa. Vad hade du gjort då? Kanske hade ditt liv varit så normalt det kunnat vara. Frågan är väl om tillvaron hade varit säkrare, när du bor i en stad som den här. Det märks ju tydligt när en inte ens kan sova säkert i rikemanskvarteren.

Har Avril Lavigne ersatts av en dubbelgångare? Lyssna på avsnittet redan nu! Gå in på Podplay.se eller ladda ner appen Podplay i Appstore eller Google Play!

En vecka kvar nu... Och för en alternativ TAKE på det amerikanska presidentvalet är det ju hos Filip & Fredrik ni ska guldvaska. Och det gör ni här!

Drottning Elizabeth får hjälp av en okänd brittisk kvinna i tuffa situationer. Harry och Meghan skapar oro kring prinsessan Dianas gamla smycken. Det holländska kungaparet tvingades be om offentlig ursäkt efter en skandalresa till Grekland. Vi pratar även om prins Daniels coronatest och Märtha Louises och Shamanens samtal om sexualitet och relationer. Med Jenny Alexandersson och Sara Ericsson.

Gänget snackar mardi grass och Katherine avslöjar vad hon gjorde (läs: flashade) för att samla på de klassiska pärlhalsbanden. Förra veckan fyllde insta tio år och vår nyblivna instareporter Edvin Törnblom gästar och snackar om de mest ikoniska ögonblicken. Dessutom ringer vi upp lyssnaren Nathalie som är Kaths röstdubbelgångare!

.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Kopior, dubbletter och kloner har varit ett vanligt inslag i litteraturen sedan 1800-talet. Författaren Gabriella Håkansson funderar på varför dubbelgångaren nu går igen i samtida tv-serier. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det här är en repris från 2018. En av Fjodor Dostojevskijs mest lästa böcker är Dubbelgångaren. Det är hans andra bok som kom bara några veckor efter succédebuten Arma människor 1846. Kritikerna gillade den inte. Den var alldeles för absurd för tidens realistiska ideal. Ärligt talat är den heller inte en av hans bästa böcker, men idén med en dubbelgångare som en dag dyker upp och totalförstör huvudpersonens liv är intressant. Den ställer en intrikat fråga som löper genom hela den moderna litteraturen, och vidare in i dagens tv-serier och populärkultur. Dubbelgångaren börjar med att den strävsamme, lite märklige kanslisten Goljadkin får ett ryck. Han är övertygad om att alla hans problem kommer att försvinna om han får gifta sig med chefens dotter Klara. Maniskt shoppar han kläder och tar en droska till chefens galamiddag övertygad om att han kommer att göra succé. Men Goljadkin är varken inbjuden eller önskad. Och det som skulle bli den första kvällen i ett helt nytt liv, slutar med brakskandal och han slängs ut från festen. Det är på hemvägen, när han fylld av skam och självhat går längs kanalen som dubbelgångaren dyker upp, som en personifikation av de sidor hos sig själv han inte står ut med. Goljadkin bjuder hem honom, super till och ett besynnerligt tycke, nästan som kärlek, uppstår i ruset mellan de två männen. Men det dröjer inte länge förrän dubbelgångaren har tagit över Goljadkins arbete, lägenhet, umgänge och sociala status medan kanslisten själv degraderats till en sjavig loser. Det slutar med att han måste läggas in på psyket. Även om dubbelgångartemat gjorde entré i litteraturen redan något decennium tidigare med böcker som Hoffmans Djävulsdrogen, och Mary Shelleys Frankenstein, så var det helt nytt för publiken att få följa en sinnesförvirrad person inifrån. Dostojevskij inspirerades av den mallade gotiska romanen, men hans mer egensinniga komposition slog an något som gjorde att snart sagt varje författare med anseende ville skriva en egen dubbelgångarberättelse. Poe, Stevenson, Dickens, Wilde, Conrad, du Maurier och Nabokov alla har de gett sin version av temat. Så vad är det hos dubbelgångaren som attraherar egentligen? Inom den gotiska skräcktraditionen har man tolkat det som en viktoriansk ängslan för gränsöverskridanden, inte minst sexuella sådana. Den mörka andre är ett monster som uppstår när människan syndat mot Gud, moralen eller naturen, som doktor Frankenstein när han skapar liv ur död materia. I den traditionella skönlitteraturen har tolkningen istället kommit att präglas av Sigmund Freud. I sin essä Det kusliga använder han Hoffmans dubbelgångare i novellen Sandmannen som exempel på just det kusliga något som är välbekant men ändå främmande. I dubbelgångaren känner du igen dig själv, men får samtidigt möjlighet att se dig själv utifrån, med andras blick, precis som Goljadkin. Och Freud satte tonen. Under dubbelgångarlitteraturens glansperiod blev de psykologiska läsningarna helt dominerande. Den andre skulle förstås som en rädsla för att det psykiskt förträngda kunde blottas, men kanske gav den läsningen inte hela bilden? För om vi går tillbaka till Dostojevskij och skalar bort allt utanpåverk så handlar ju romanen om en man som vanäras socialt och går under. Om och om igen upprepas, i Bengt Samuelsons fina översättning, fraserna dra i smutsen och få sitt rykte svärtat om den stackars Goljadkin. Samma sak sker i Edgar Allas Poes William Wilson där huvudpersonen avslöjas som en tarvlig falskspelare av sin dubbelgångare och i Vladimir Nabokovs Förtvivlan så är det den skötsamme affärsmannen Felix som får idén att mörda sin dubbelgångare för att få ut livförsäkringen, och naturligtvis misslyckas. Det karakteristiska verkar vara att dubbelgångaren synliggör huvudpersonens dåliga sidor, antingen genom att själv vara tygellös och amoralisk, eller genom att trigga och avslöja originalets bristande moral. Och frågan är om det inte är moralproblematiken som är genrens fundament? Konflikten som gestaltas utspelar sig kanske inte, som Freud menar, inom individen, utan mellan individen och samhället, eller mer specifikt, mellan mannen och samhället, för den stora majoriteten författare som skrivit om dubbelgångare är ju, liksom dubbelgångarna själva, män. Så vad är det för djupt liggande oro manlig dubbelgångaren ger uttryck för? Kanske har det något att göra med de sociala regelsystem som växte fram under moderniteten, och som kom att kontrollera och forma just mansrollen på ett nytt sätt. Huvudpersonerna är ju kanslister, läkare och jurister, män ur det hårt arbetande borgerskapet som byggde sin klassidentitet på ordningssamhet, pliktkänsla och moralisk rättskaffenhet. I familjevåningen och salongen fanns inte plats för några låga begär eller utsvävningar, allra minst vad gällde det sexuella, samtidigt som staden och gatan med sina lockande synder låg öppen. Men bara för mannen, vilket nog förklarar varför dubbelgångarlitteraturen är en så specifikt manlig genre. I 1800-talets dagböcker och brev ser man ofta män som ger uttryck för sin skam över att ha supit ner sig, spelat bort pengar eller köpt sex, men mycket lite av detta ventileras i romanen på grund av den hårda censuren. Dubbelgångaren blir då en litterär gestaltning av en rädsla som inte kan vädras offentligt, och som bottnar i en skräck för deklassering och social utstötning. Men var hittar vi då dubbelgångaren idag, när censuren avskaffats och vi kan prata om allt? Ett bra exempel är tv-serien True detective från 2014, som skapats av litteraturhistorikern Nic Pizzalotti. Kriminalarna Rust Cohle och Marty Hart gestaltar två sidor av manligheten; den fria amoraliska outsidern som varken tror på gud, naturen eller samhället, men ändå är den som agerar rätt och är sann, och den tyglade, moraliska familjefadern som bygger samhället, men ändå hycklar och begår onda handlingar. Serien har kritiserats för att vara en bromance, och enbart fokusera på mäns relationer, men jag tycker den kan ses som vidareutveckling av det gamla dubbelgångartemat, som gestaltar konflikten mellan det otyglade driftslivet, och kravet på att kontrollera begären och inlemma sig i den sociala ordningen. Frågan som gestaltas är precis samma som hos Dostojevskij och Poe: Hur ska mannen möta de moralkrav som ställs på honom, hur ser den goda maskuliniteten ut? Som en extra krydda kan man säga att serien har en tredje huvudperson, den inavlade seriemördaren ett driftsstyrt mansmonster som utgör den goda maskulinitetetens motsats, och är ett talande exempel på hur det går om man hamnar utanför samhället. Även en fjärde huvudperson anas. Precis som Sankt Petersburg i början av industrialismens och byråkratins era i Ryssland spelade en avgörande roll för Dostojevskij, så spelar den amerikanska södern med sitt industriella förfall, och sitt dubbla rop på gudsfruktan och frihet, en av huvudrollerna i gotiska True Detective. För det ju är mot det postindustriella samhällets normer och moral som den manliga dubbelgångaren brottas idag, och även om True Detective gestaltar ett specifikt amerikansk dilemma med sin rashistoria och sin klasskamp, så finns grundkonflikten i alla samhällen. De gemensamma lagarna och det sociala trycket ställs mot den enskilda personens frihetslängtan och begär. Den konflikten kommer aldrig lösas, och dubbelgångaren, ja han kommer komma tillbaka om och om igen. Gabriella Håkansson, författare Dubbelgångarlitteratur Fjodor Dostojevskij Dubbelgångaren, översatt av Bengt Samuelson, Bakhåll, 2004 Vladimir Nabokov Förtvivlan, översatt av Aris Fioretos, Modernista, 2017 Edgar Allan Poe William Wilson, översatt av Erik Carlquist, i Edgar Allan Poe. Samlade noveller volym 1, H:ström, 2005 Mary Shelley Frankenstein eller den moderne Prometheus, översatt av Måns Winberg, Bakhåll, 2017 E.T.A. Hoffmann, Djävulsdrogen, översatt av Knut Stubbendorrf, Vertigo, 2017 E.T.A. Hoffmann, Sandmannen, översatt av Jan Nyvelius, Natur&Kultur, 2001 Robert W. Chambers, Kungen i gult, översatt av Jonas Wessel, Hastur, 2014 Sigmund Freud, Det kusliga, översatt av Ingrid Wikén Bonde, Clarence Craaford, Lars Sjögren, i serien Samlade skrifter, av Sigmund Freud, volym XI Konst och litteratur, Natur&Kultur, 2007

Tänk om det finns någon i världen som ser precis ut som du! Men frågan är: vore det tråkigt att inte vara själv om sitt utseende? Eller skulle det kännas coolt att ha en dubbelgångare? Med Angelica Cisalli & Isak Jansson

Detta avsnitt är tillägnat allas dubbelgångare där ute! Har du stött på din dubbelgångare? Ja, då kanske du ska dö snart....   Denna gången berättar Christoffer om hur han såg sin dubbelgångare en gång, Frida berättare en historia om en skola fylld med dubbelgångare och ni får även höra om kändisarna som dött efter de sett deras kopia samt om Christoffers tro om att Frida inte är den hon utger sig för att vara!   Följ Oknytt på sociala medier!  Insta: @oknyttpod ( https://www.instagram.com/oknyttpod/ ) Facebook: https://www.facebook.com/Oknyttpod  Har du en berättelse du vill att vi ska ta upp? Maila den till: oknyttpod@gmail.com

Varför är inga svenskar aktuella för EU-toppjobben? Dessutom om den infekterade fängelsedebatten i Svedala som lett till folkomröstning. Varför har så få svenskar maktpositioner inom EU? På söndag ska vi välja de tjugo svenskar som ska sitta bland de 751 ledamöterna i Europaparlamentet. Minst lika viktigt är vilka som blir ordförande i EU-kommissionen, Europeiska rådet, utrikespolitisk talesperson och centralbankschef. Flera danskar och finländare finns med i diskussionerna, men inga svenskar. Varför är det så? Ylva Nilsson, EU-journalist vet mer. Kinesiska dubbelgångare I den kinesiska bordtennis fabriken, utbildar man särskilda dubbelgångare till svenska spelare, så att man får mer koll på sina motståndare. Jörgen Persson, f.d. toppspelare numera bordtennistränare, förklarar hur det kinesiska systemet fungerar tillsammans med Staffan Lindeborg, pingiskommentator på SVT. Hätsk debatt i Svedala På söndag ska också invånarna i Svedala folkomrösta om det ska byggas ett fängelse i kommunen. P4 Malmöhus Johanna Hellström reder ut de olika turerna och berättar om den infekterade debatten. Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Ulrika Lindqvist

Vi avslutar lämpligt nog Tema Dubbelgångare med filmen Dubbelgångare, David Cronenbergs body horror-tangerande gynekologtvillingdrama. Vi snackar 80-talsestetik, oklart knarkberoende och hur orolig man behöver vara för sitt nästa läkarbesök. Enjoy!

Komikern Ina Lundström kommer till studion och hänger med Hanna, Kodjo, och David och överraskas sen av Ola Söderholm. Vi snackar brädspel, upphittade högermemes och deppig klimatjournalistik.

Dubbelgäst! Första delen har vi vår söndagskompis Caroline Ringskog Ferrada Noli. I andra delen pratar vi fotot på det svarta hålet med forkaren Magnus Axelsson.

Har politisk satir ett bäst före-datum? Det undersöker Gustav och Daniel i detta avsnitt om Charlie Chaplins Hitler-hånande Diktatorn!

Ser vi dubbelt? Nej, faktiskt inte. Vi inleder tema Dubbelgångare med en film som fått väldigt mycket hype på förhand – Jordan Peeles Us. Frågan är om den håller för haussen – och om den är läskig på riktigt. Enjoy!

Vad är väl läskigare än blodtörstiga monster? I fjärde delen av Creepypasta så pratar vi om Jennys favoritmonster nämligen zombies, vi pratar om den mytomspunna Raken och så avslutar vi med något helt annat, nämligen en berättelse om en tjej som verkar ha en identiskt kopia som gör saker i hennes namn. Fall: Zombies, Raken & Dubbelgångare KontaktFacebook: SpöktimmenInstagram: @spoktimmenSnapchat: spoktimmenMail: spoktimmenpodcast@gmail.comMusik”Nikol S. & Symphonic band – The shadows of horror (symphonic song)” av Nikol S. (Luna sounds)”Come out and play” av DesperateMeasurez”Requiem Demo (Horror)” av ianchenmusiccreativecommons.org/licenses/by/3.0/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Thomas får ofta höra att han har en dubbelgångare i Storbritanniens före detta utrikesminister Boris Johnson. Har alla en dubbelgångare? Och hur kan genetiken förklara fenomenet? Drottning Silvias pappa Drottning Silvia fyller 75 på söndag och firandet är i full gång. I måndags sändes en timslång intervju med drottningen i SVT där hon på nytt pratade om hennes far Walter Sommerlaths långa medlemskap i nazistpartiet. "Det räcker nu. Pappa var inte den person som medier har målat upp", sa drottningen. Journalisten Johan Åsard, som gjort flera TV-reportage och skrivit en bok om drottningens far, diskuterar frågan.  Pajala kommun jagar ödehus I Pajala jagar kommunen efter ödehus för att ge bostäder åt hundratals gruvarbetare när nu gruvan går bra igen. Kommunens projektledare Johanna Funck berättar hur det har gått. Längre tåg En lyssnare hörde av sig och efterlyste längre tåg för att öka kapaciteten på de svenska järnvägarna. Går det att hänga på fler vagnar? Vi reder ut frågan. Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Ulrika Lindqvist

Har du någon gång upplevt en förnimmelse av vad som komma skall? Har du någon gång känt att det du just upplevde, har hänt förut? Eller har du någon gång känt närvaron av något bortom tid och rum, som påverkar ditt liv utan förklaring? I dagens avsnitt av Folkpodden pratar vi om Dubbelgångare, Vårdar, Varsel och Förebud. Vi diskuterar även det forrnordiska konceptet om Fylgian och vilken roll den spelar i våra liv. ------------------------------------------------ Musik : Apprehensive at best (Folkpodden theme) - Biz Baz Studio Chris Rippey - Angels and Ravens Part 1 Aurora Currents - Asher Fulero Desert Caravan - Aaron Kenny Forest of Fear- Aakash Ghandi White Hats - Wayne Jones Heartbeat of the Hood - Doug Maxwell / Media Right Productions --------------------------------------------------------------------------- https://www.anthonypeake.com/ https://redice.tv/ Om du gillar Folkpodden, köp vår officiella merchandise på https://shop.spreadshirt.se/FRONTIERU... Vi tar gärna mot donationer! Se information om hur du kan stötta Folkpodden genom Swish på följande sida; https://linusborgstrom.wixsite.com/frontierunknown/folkpodden Glöm inte att prenumerera på vår Youtubekanal! https://bit.ly/2E3huc1 --- Send in a voice message: https://anchor.fm/folkpodden/message

Dubbelgångare är vanliga i litteraturen sedan 1800-talet. Men de verkar livskraftiga och har fått nytt liv i den moderna tv-serien. Gabriella Håkansson har en teori om varför. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. En av Fjodor Dostojevskijs mest lästa böcker är Dubbelgångaren. Det är hans andra bok som kom bara några veckor efter succédebuten Arma människor 1846. Kritikerna gillade den inte. Den var alldeles för absurd för tidens realistiska ideal. Ärligt talat är den heller inte en av hans bästa böcker, men idén med en dubbelgångare som en dag dyker upp och totalförstör huvudpersonens liv är intressant. Den ställer en intrikat fråga som löper genom hela den moderna litteraturen, och vidare in i dagens tv-serier och populärkultur. Inom den gotiska skräcktraditionen har man tolkat det som en viktoriansk ängslan för gränsöverskridanden, inte minst sexuella sådana. Dubbelgångaren börjar med att den strävsamme, lite märklige kanslisten Goljadkin får ett ryck. Han är övertygad om att alla hans problem kommer att försvinna om han får gifta sig med chefens dotter Klara. Maniskt shoppar han kläder och tar en droska till chefens galamiddag övertygad om att han kommer att göra succé. Men Goljadkin är varken inbjuden eller önskad. Och det som skulle bli den första kvällen i ett helt nytt liv, slutar med brakskandal och han slängs ut från festen. Det är på hemvägen, när han fylld av skam och självhat går längs kanalen som dubbelgångaren dyker upp, som en personifikation av de sidor hos sig själv han inte står ut med. Goljadkin bjuder hem honom, super till och ett besynnerligt tycke, nästan som kärlek, uppstår i ruset mellan de två männen. Men det dröjer inte länge förrän dubbelgångaren har tagit över Goljadkins arbete, lägenhet, umgänge och sociala status medan kanslisten själv degraderats till en sjavig loser. Det slutar med att han måste läggas in på psyket. Även om dubbelgångartemat gjorde entré i litteraturen redan något decennium tidigare med böcker som Hoffmans Djävulsdrogen, och Mary Shelleys Frankenstein, så var det helt nytt för publiken att få följa en sinnesförvirrad person inifrån. Dostojevskij inspirerades av den mallade gotiska romanen, men hans mer egensinniga komposition slog an något som gjorde att snart sagt varje författare med anseende ville skriva en egen dubbelgångarberättelse. Poe, Stevenson, Dickens, Wilde, Conrad, du Maurier och Nabokov alla har de gett sin version av temat. Så vad är det hos dubbelgångaren som attraherar egentligen? Inom den gotiska skräcktraditionen har man tolkat det som en viktoriansk ängslan för gränsöverskridanden, inte minst sexuella sådana. Den mörka andre är ett monster som uppstår när människan syndat mot Gud, moralen eller naturen, som doktor Frankenstein när han skapar liv ur död materia. I den traditionella skönlitteraturen har tolkningen istället kommit att präglas av Sigmund Freud. I sin essä Det kusliga använder han Hoffmans dubbelgångare i novellen Sandmannen som exempel på just det kusliga något som är välbekant men ändå främmande. I dubbelgångaren känner du igen dig själv, men får samtidigt möjlighet att se dig själv utifrån, med andras blick, precis som Goljadkin. Och Freud satte tonen. Under dubbelgångarlitteraturens glansperiod blev de psykologiska läsningarna helt dominerande. Den andre skulle förstås som en rädsla för att det psykiskt förträngda kunde blottas, men kanske gav den läsningen inte hela bilden? I familjevåningen och salongen fanns inte plats för några låga begär [...] samtidigt som staden och gatan med sina lockande synder låg öppen. För om vi går tillbaka till Dostojevskij och skalar bort allt utanpåverk så handlar ju romanen om en man som vanäras socialt och går under. Om och om igen upprepas, i Bengt Samuelsons fina översättning, fraserna dra i smutsen och få sitt rykte svärtat om den stackars Goljadkin. Samma sak sker i Edgar Allas Poes William Wilson där huvudpersonen avslöjas som en tarvlig falskspelare av sin dubbelgångare och i Vladimir Nabokovs Förtvivlan så är det den skötsamme affärsmannen Felix som får idén att mörda sin dubbelgångare för att få ut livförsäkringen, och naturligtvis misslyckas. Det karakteristiska verkar vara att dubbelgångaren synliggör huvudpersonens dåliga sidor, antingen genom att själv vara tygellös och amoralisk, eller genom att trigga och avslöja originalets bristande moral. Och frågan är om det inte är moralproblematiken som är genrens fundament? Konflikten som gestaltas utspelar sig kanske inte, som Freud menar, inom individen, utan mellan individen och samhället, eller mer specifikt, mellan mannen och samhället, för den stora majoriteten författare som skrivit om dubbelgångare är ju, liksom dubbelgångarna själva, män. Så vad är det för djupt liggande oro manlig dubbelgångaren ger uttryck för? Kanske har det något att göra med de sociala regelsystem som växte fram under moderniteten, och som kom att kontrollera och forma just mansrollen på ett nytt sätt. Huvudpersonerna är ju kanslister, läkare och jurister, män ur det hårt arbetande borgerskapet som byggde sin klassidentitet på ordningssamhet, pliktkänsla och moralisk rättskaffenhet. I familjevåningen och salongen fanns inte plats för några låga begär eller utsvävningar, allra minst vad gällde det sexuella, samtidigt som staden och gatan med sina lockande synder låg öppen. Men bara för mannen, vilket nog förklarar varför dubbelgångarlitteraturen är en så specifikt manlig genre. I 1800-talets dagböcker och brev ser man ofta män som ger uttryck för sin skam över att ha supit ner sig, spelat bort pengar eller köpt sex, men mycket lite av detta ventileras i romanen på grund av den hårda censuren. Dubbelgångaren blir då en litterär gestaltning av en rädsla som inte kan vädras offentligt, och som bottnar i en skräck för deklassering och social utstötning. För det ju är mot det postindustriella samhällets normer och moral som den manliga dubbelgångaren brottas idag, Men var hittar vi då dubbelgångaren idag, när censuren avskaffats och vi kan prata om allt? Ett bra exempel är tv-serien True detective från 2014, som skapats av litteraturhistorikern Nic Pizzalotti. Kriminalarna Rust Cohle och Marty Hart gestaltar två sidor av manligheten; den fria amoraliska outsidern som varken tror på gud, naturen eller samhället, men ändå är den som agerar rätt och är sann, och den tyglade, moraliska familjefadern som bygger samhället, men ändå hycklar och begår onda handlingar. Serien har kritiserats för att vara en bromance, och enbart fokusera på mäns relationer, men jag tycker den kan ses som vidareutveckling av det gamla dubbelgångartemat, som gestaltar konflikten mellan det otyglade driftslivet, och kravet på att kontrollera begären och inlemma sig i den sociala ordningen. Frågan som gestaltas är precis samma som hos Dostojevskij och Poe: Hur ska mannen möta de moralkrav som ställs på honom, hur ser den goda maskuliniteten ut? Som en extra krydda kan man säga att serien har en tredje huvudperson, den inavlade seriemördaren ett driftsstyrt mansmonster som utgör den goda maskulinitetetens motsats, och är ett talande exempel på hur det går om man hamnar utanför samhället. Även en fjärde huvudperson anas. Precis som Sankt Petersburg i början av industrialismens och byråkratins era i Ryssland spelade en avgörande roll för Dostojevskij, så spelar den amerikanska södern med sitt industriella förfall, och sitt dubbla rop på gudsfruktan och frihet, en av huvudrollerna i gotiska True Detective. För det ju är mot det postindustriella samhällets normer och moral som den manliga dubbelgångaren brottas idag, och även om True Detective gestaltar ett specifikt amerikansk dilemma med sin rashistoria och sin klasskamp, så finns grundkonflikten i alla samhällen. De gemensamma lagarna och det sociala trycket ställs mot den enskilda personens frihetslängtan och begär. Den konflikten kommer aldrig lösas, och dubbelgångaren, ja han kommer komma tillbaka om och om igen. Gabriella Håkansson, författare   Dubbelgångarlitteratur Fjodor Dostojevskij Dubbelgångaren, översatt av Bengt Samuelson, Bakhåll, 2004 Vladimir Nabokov Förtvivlan, översatt av Aris Fioretos, Modernista, 2017 Edgar Allan Poe William Wilson, översatt av Erik Carlquist, i Edgar Allan Poe. Samlade noveller volym 1, H:ström, 2005 Mary Shelley Frankenstein eller den moderne Prometheus, översatt av Måns Winberg, Bakhåll, 2017 E.T.A. Hoffmann, Djävulsdrogen, översatt av Knut Stubbendorrf, Vertigo, 2017 E.T.A. Hoffmann, Sandmannen, översatt av Jan Nyvelius, Natur&Kultur, 2001 Robert W. Chambers, Kungen i gult, översatt av Jonas Wessel, Hastur, 2014 Sigmund Freud, Det kusliga, översatt av Ingrid Wikén Bonde, Clarence Craaford, Lars Sjögren, i serien Samlade skrifter, av Sigmund Freud, volym XI Konst och litteratur, Natur&Kultur, 2007

Sälen gästas för andra gången av Höken(som arrangerar Spela Spel Kollot). Det pratas om Co-op, Hearthstone, Far Cry 5, Deux Ex med mera. OBS Avsnittet spelades in i en konferenslokal, viss risk för bakgrundsljud See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Göran Everdahl: Dubbelgångaren är bortbyting. Jessika Gedin: Pekbok mot framtiden. Per Naroskin: Slut på hysch hysch. Fredagen den 29:e september direktsände Spanarna från Sveriges Radios monter vid Bokmässan i Göteborg. Programledare: Ingvar Storm. Fredagen den 29:e september direktsände Spanarna från Sveriges Radios monter vid Bokmässan i Göteborg. I panelen: Göran Everdahl, Jessika Gedin och Per Naroskin. Programledare: Ingvar Storm. Göran Everdahl: Dubbelgångaren är en bortbyting Det vimlar av dubbelgångare i populärkulturen och nyhetsflödet idag. Inte minst därför att den tekniska och medicinska utvecklingen kan ge oss möjligheten att skapa ”tvillingar” – på gott och ont. Möjligheter och risker far i tvära korsdrag genom våra utopier och dystopier. Jessika Gedin: Pekbok mot framtiden Vi lever i en ”post-värld”, ett hopplöst efteråt där inget är sant eller fakta. Och man kan ana att vi är på god väg in i en pre-apokalyptisk tid. Men det finns ett hopp och vi har det runt omkring oss hela tiden. Per Naroskin: Slut på hysch hysch Biblioteken och har blivit vår tids allrum och bibliotekarierna har blivit dem som vet att hyscha och skratta på rätt ställen. I Spanarna hör du en panel med tre ovanligt skarpsynta personligheter som försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset, för att sedan presentera sina framtidsvisioner för dig. Allt, högt som lågt blandas i skön förening. Programledare är Ingvar Storm. Spanarna sänds fredagar klockan 15.04, repris lördag klockan 00.02 och klockan 10.03, samt söndag klockan 21.03 i P1. Du kan också lyssna på programmet när du vill i vår app Sveriges Radio Play eller på sverigesradio.se e-post: spanarna@sverigesradio.se

Göran Everdahl: Dubbelgångaren är bortbyting. Jessika Gedin: Pekbok mot framtiden. Per Naroskin: Slut på hysch hysch. Vi lever i en post-värld, ett hopplöst efteråt där inget är sant eller fakta. Och man kan ana att vi är på god väg in i en pre-apokalyptisk tid. Men det finns ett hopp och vi har det runt omkring oss hela tiden. Spanarna i en sändning från Sveriges Radios monter vid Bokmässan i Göteborg 2017. Programledare: Ingvar Storm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fredagen den 29:e september direktsände Spanarna från Sveriges Radios monter vid Bokmässan i Göteborg. I panelen: Göran Everdahl, Jessika Gedin och Per Naroskin. Programledare: Ingvar Storm. Göran Everdahl: Dubbelgångaren är en bortbyting Det vimlar av dubbelgångare i populärkulturen och nyhetsflödet idag. Inte minst därför att den tekniska och medicinska utvecklingen kan ge oss möjligheten att skapa ”tvillingar” – på gott och ont. Möjligheter och risker far i tvära korsdrag genom våra utopier och dystopier. Jessika Gedin: Pekbok mot framtiden Vi lever i en ”post-värld”, ett hopplöst efteråt där inget är sant eller fakta. Och man kan ana att vi är på god väg in i en pre-apokalyptisk tid. Men det finns ett hopp och vi har det runt omkring oss hela tiden. Per Naroskin: Slut på hysch hysch Biblioteken och har blivit vår tids allrum och bibliotekarierna har blivit dem som vet att hyscha och skratta på rätt ställen. I Spanarna hör du en panel med tre ovanligt skarpsynta personligheter som försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset, för att sedan presentera sina framtidsvisioner för dig. Allt, högt som lågt blandas i skön förening. Programledare är Ingvar Storm. Spanarna sänds fredagar klockan 15.04, repris lördag klockan 00.02 och klockan 10.03, samt söndag klockan 21.03 i P1. Du kan också lyssna på programmet när du vill i vår app Sveriges Radio Play eller på sverigesradio.se e-post: spanarna@sverigesradio.se

Göran Everdahl: Dubbelgångaren är bortbyting. Jessika Gedin: Pekbok mot framtiden. Per Naroskin: Slut på hysch hysch. Fredagen den 29:e september direktsände Spanarna från Sveriges Radios monter vid Bokmässan i Göteborg. I panelen: Göran Everdahl, Jessika Gedin och Per Naroskin. Programledare: Ingvar Storm.   Göran Everdahl: Dubbelgångaren är en bortbyting Det vimlar av dubbelgångare i populärkulturen och nyhetsflödet idag. Inte minst därför att den tekniska och medicinska utvecklingen kan ge oss möjligheten att skapa tvillingar på gott och ont. Möjligheter och risker far i tvära korsdrag genom våra utopier och dystopier.   Jessika Gedin: Pekbok mot framtiden Vi lever i en post-värld, ett hopplöst efteråt där inget är sant eller fakta. Och man kan ana att vi är på god väg in i en pre-apokalyptisk tid. Men det finns ett hopp och vi har det runt omkring oss hela tiden.   Per Naroskin: Slut på hysch hysch Biblioteken och har blivit vår tids allrum och bibliotekarierna har blivit dem som vet att hyscha och skratta på rätt ställen.   I Spanarna hör du en panel med tre ovanligt skarpsynta personligheter som försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset, för att sedan presentera sina framtidsvisioner för dig. Allt, högt som lågt blandas i skön förening. Programledare är Ingvar Storm.  Spanarna sänds fredagar klockan 15.04, repris lördag klockan 00.02 och klockan 10.03, samt söndag klockan 21.03 i P1.  Du kan också lyssna på programmet när du vill i vår app Sveriges Radio Play eller på sverigesradio.se  e-post: spanarna@sverigesradio.se

PSK är en Oi/punkfestival som går av stapeln i mitten av mars och i dagens avsnitt berättar medarrangören Niklas mer om hur de jobbar med att boka band och förena både HC/Punk och Oi-scenen under en och samma helg. Vidare fortsätter posten att dissa Danne, David har kollat på TV (Portlandia och X-Files) och Robin glömmer återigen att stänga av vissa micar (därav det skitiga ljudet i början, förlåt!)

Göran Everdahl, Jessika Gedin och Jonathan Lindström blickar djupt i sina spåkulor och siar om det som komma skall i Spanarna i P1. Programledare för den synska trojkan är Ingvar Storm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor.I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner.Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.Göran Everdahl, Jessika Gedin och Jonathan Lindström i panelen i Spanarna 2015-03-27:Göran Everdahl: Misslyckandets monument. Jessika Gedin: Säg det med foten. Jonathan Lindström: Dubbelgångarna kryper närmare.

Göran Everdahl: Misslyckandets monument. Jessika Gedin: Säg det med foten. Jonathan Lindström: Dubbelgångarna kryper närmare. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.

Göran Everdahl: Misslyckandets monument. Jessika Gedin: Säg det med foten. Jonathan Lindström: Dubbelgångarna kryper närmare.

För avsnittet på temat dubbelgångare presenterar Overkligt vår och Beppos egen Ethan Hawke. Han heter egentligen Marcus Brännfors och är för närvarande praktikant på bygget. Marcus kunskaper om moba-spel hjälper Victor på traven när han ska reda ut begreppen kring sina första intryck av Blizzards kommande Heroes of the Storm. Det klyschiga och slumpgenererade skräckplagiatet Daylight […]

Den här veckan samtalar Snicksnack-panelen om dubbelgångare, tvillingar, kloner (artificiella) och parallella-universum-varianter.

var so = new SWFObject("http://www.awesomepedia.org/mediaplayer.swf","mpl","300","20","9"); so.addParam("allowscriptaccess","always"); so.addParam("allowfullscreen","true"); so.addParam("flashvars","&file=http://www.awesomepedia.org/podcast/media/HallaDar-37.mp3"); so.write("player37"); KLICKA HÄR FÖR ATT LADDA NER AVSNITTET Nu har vi lagt upp ett nytt avsnitt varje vecka i sex månader! Ett halvt jävla år! Fy fan! WE LIKE GIRLS: Det är internationella kvinnodagen (då vi spelar in)! Time to get down. DUBBELGÅNGAREN: Jakob berättar en smått kuslig historia om vad som hände igår natt på facebook. Oooo oooo *voodooljud* ALL MAKT ÅT HÖGLUND, VÅR BEFRIARE: Vad är det för buller som hörs i garaget så här under nattens mörkaste timmar? Kan det vara Marx som envisas med sina alkemistiska experiment? KLICKA HÄR FÖR ATT LADDA NER AVSNITTET