Podcasts about drottningens

Fredag! Det blir kungligheter, flygfarkoster, virtuella rum, wifi, Avenyn, Lasse Kronér och mycket annat.Har du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till kafferepetpod@gmail.comMissa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet8:43 - Råttan i pizzan på riktigt15:12 - Inlåst på Ica20:38 - Stjärterum utan hjärterum24:44 - Fotbollstränaren32:00 - Pappas konferens i Tyskland37:08 - Drottningens chaufför41:07 - Söders cyklar49:03 - Brynhildes lycka52:20 - En skruvad ansökan Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

37. Drottningens dubbelgångare HÖSTTURNÉ med Morgan och David! * Morgan BJUDER PRENUMERANTER på extra Quizgodis (lyssna efter kodordet och mejla det samt ditt namn till morgansoffan@gmail.com så skickar vi...) * Petra Revenue på tjockisresa. * Morgan om sjögurkans unika stajl. * Petra om hundar som talar i långa meningar. * Morgan om apan Koko och kattungen. * MorganQuiz såklart: ”Tävlingen med det krångliga namnet” Höstturné ”Det blir nog trevligt” SHOW med Morgan Larsson och David Urwitz. 21/9 Stadsteatern (Kulturnatten) Lund (fri entré)26/9 House of Possibilitas Göteborg28/9 Folkets hus Lidköping 2/10 Folkets hus Sandviken 3/10 Folkets hus Söråker 4/10 Folkets hus Bräcke 5/10 Folkets hus Iggesund 12/10 Folkets hus Ulricehamn 25/11 Råda Rum - Mölnlycke (biljetter på tickster.com )För biljetter (där inget annat anges) : https://www.folketshusochparker.se/evenemang/scen/det-blir-nog-trevligt/ Vill du ha tillgång till hela Morgansoffan, alltså varje avsnitt, inte bara varannat, gå in på underproduktion.se/morgansoffan Där kan du enkelt logga in och skaffa en prenumeration. Den kostar 39 kronor i månaden och då slipper man reklamen också.Det är enkelt att skaffa prenumerationen, men skulle du ändå undra något, mejla support@underproduktion.se för snabb hjälp.Eller kontakta Morgansoffan på Facebook, Instagram eller morgansoffan@gmail.comMorgansoffan spelas in på Svenska Grammofonstudion i Göteborg och är en del av Underproduktion. Ha det bäst! Stort Tack för att du lyssnar! / Morgan och hela soffgruppen

Lasse Granqvist & Tommy Åström, tillsammans med tv- och radioproducenten Olle Palmlöf som nu släpper dokumentärserien ”Hall of Fame” på Sveriges Television. Hör om färska mötet med Ludmila Engquist, efter den svenska idrottshistoriens kanske största uppgång och fall. Ska en dopad idrottare kunna förlåtas?”Jag tror att tränare Henrik Rydström lämnar Malmö FF redan i sommar” - Tommy Åström om framtiden för den allsvenska dominanten och cupmästaren. Så blev Skellefteå AIK ett vinnarlag igen. Innebandyns världsrekord på Friends. Champions League-resor för Lasse och Isabelle Haak. Prispengar i OS - vad säger ni? ”Den skitande Hyland” - Radiosportens legendar Mats Strandberg i fullkomligt filterfritt poddsamarbete med Palmlöf. Vilket är egentligen Strandbergs mest klassiska radioreferat genom tiderna? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt: störigt beteende, ett kärt återseende - och tunnelseende.Dessutom nya heats i SÖRF WÖRD LEAGUE, Veckans Vax och vågprognosen för de närmaste dagarna.www.VINDENVBG.se@vindenvbg Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gäster: Isidor Olsbjörk, Jonathan Tengwall, Simon Gärdenfors, Kim W. Andersson … AMK Morgons lyssnare har 30% rabatt på samtliga rumskategorier. Patreons har 40% rabatt på samtliga rumskategorier För att boka, gå in på hyatt.com och ange koden 165414 under "Corporate or Group Code" (viktigt att inte välja annan typ av rabattkod). … Relevanta länkar: …Brök! https://img.tradera.net/images/336/552380336_a91cec02-31e6-44a8-a994-130eb3c7bda0.jpg …Kellerman https://www.instagram.com/martinkellerman/ …stadsministerlöner https://www.riksdagen.se/sv/kontakt-och-besok/riksdagens-myndigheter-och-namnder/statsradsarvodesnamnden/ …Fredrik X https://www.svt.se/nyheter/utrikes/folkfest-i-byen-sa-foljer-du-danska-tronskiftet …Drottningens röka https://www.aftonbladet.se/kungligt/a/eJROXl/drottning-margrethe-har-slutat-roka …Kristian X https://sv.wikipedia.org/wiki/Kristian_X_av_Danmark …Kongen av Danmark https://en.wikipedia.org/wiki/Kongen_af_Danmark_(confectionery) …Gröna Kulor https://se.fazer.com/products/grona-kulor-500g?variant=13947570815018¤cy=SEK&utm_medium=product_sync&utm_source=google&utm_content=sag_organic&utm_campaign=sag_organic&gad_source=1&gclid=CjwKCAiAqY6tBhAtEiwAHeRopRMvmMTOF7c1YxXMAlrAZKijUCCSWdmRuz6b3t6jUJW4NeVzANbptRoCT3YQAvD_BwE …Stockholm Bloodbath https://www.youtube.com/watch?v=LeKDWNt5ApU https://www.imdb.com/title/tt18163814/ https://www.imdb.com/name/nm0405632/?ref_=tt_cl_dr_1 …100 Årstider https://www.imdb.com/title/tt23729790/mediaviewer/rm204291585/?ref_=tt_ov_i …K Foundation Burn a Million Quid https://en.wikipedia.org/wiki/K_Foundation_Burn_a_Million_Quid …Anna Odells blick https://www.svt.se/kultur/anna-odell-blev-gravid-med-sin-skotare-under-tvangsvard-skildras-i-nytt-verk https://pbs.twimg.com/media/D6xGZCnWkAAitJx.jpg …Hammarskjöld https://www.youtube.com/watch?v=DCtjeTmJhYs …Lasse Hallströms Söndagsintervju https://sverigesradio.se/avsnitt/lasse-hallstrom-fimpar-den-javla-odmjukheten-sondagsintervjun …Två killar och en tjej https://www.imdb.com/title/tt0086488/ …det smaklösa inlägget från TV4 https://www.expressen.se/noje/tv4s-inlagg-borttaget-efter-kritik-inget-bra-inlagg/ …Legoland https://www.expressen.se/kvallsposten/vuxna-utan-barn-portas-pa-legoland/ Låtarna som spelades var: BAYRAKTAR is Life - Taras Borovko Mondo Loops - Essence Of The Forest Taxman - The Beatles Hot Blooded - Foreigner Alla låtar finns i AMK Morgons spellista här: https://open.spotify.com/user/amk.morgon/playlist/6V9bgWnHJMh9c4iVHncF9j?si=so0WKn7sSpyufjg3olHYmg Stötta oss gärna på Swish, varje litet bidrag uppskattas enormt! 123 646 2006

Drottning Silvia har dedikerat sitt liv till att förbättra situationen för dem som lever med demens och deras anhöriga. I den här poddintervjun gjord hösten 2020, ställde Drottning Silvia upp på ett mycket personligt samtal ,med oss på Alzheimer Life, om sjukdomen Alzheimer och hur den påverkat henne och hennes familj. Drottningens egen mamma Alice Sommerlath blev dement, och vi pratar om den oro Drottningen själv känner. Bara några månader efter vår intervju avlider Drottningens älskade bror Walther. Hon hade kunnat smyga med orsaken och säga att det var i sviterna av covid. Men Drottningen berättade frankt att det var just Alzheimer. Jag frågar om drottningens egen rädsla för att utveckla Alzheimer. Risken att utveckla Alzheimer ökar exponentiellt med åren. Har man dessutom demenssjukdom i familjen fördubblas den risken. ”Är vi inte alla rädda för det”, svarar Drottningen på min personliga fråga. Jag följer upp med att fråga vad Drottningen skulle önska om hon själv drabbades av en demenssjukdom. ” Om jag skulle bli sjuk i Alzheimer så hoppas jag att allt det arbete jag lagt ner under mer än 25 år på att utveckla kunskapen om demenssjukdomar, också kan hjälpa mig och min familj i ett sådant läge. Att de (familjen) inte blir rädda och kan stå vid min sida, och att de inkluderar mig.” Drottningen berättar sedan att om någon i kungaparet skulle drabbas av en demenssjukdom så kommer de att gå ut och berätta det öppet för svenska folket, på samma sätt som Drottning Margareta i Danmark gjorde när maken Prins Henrik drabbades. Lyssna gärna (igen) på det här unika samtalet med Drottning Silvia, som på lördag fyller 80 år. Det är personligt, spännande, varmt och öppet.

Hon var en internationellt erkänd skulptör, hon var svart och hon var kvinna. Men länge tycktes hon utraderad ur historien. Anna Blennow pusslar ihop några bitar i Edmonia Lewis exceptionella liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i oktober 2020.Utanför det som en gång var skulptören Antonio Canovas atelje finns Roms kanske märkligaste fontän. Över ett vattenfyllt kar i granit ligger en naken mansfigur utsträckt. Hans kropp är skulpterad i en vittrad, brungrå vulkanisk stenart, medan huvudet – en sorglöst flinande gubbe – är marmorvitt. Figuren föreställer den ständigt vinberusade halvguden Silenus. Hans mörka stenkropp – en återbrukad antik skulptur – skulle föra tankarna till den vilda och ociviliserade naturen.Kring år 1800 var Canova en av de främsta representanterna för nyklassicismens tolkning av antikens skulpturkonst, och han porträtterade samtidens kändisar alltifrån påven till Napoleon i bländvit marmor. Men vad man ännu inte visste var att antiken var allt annat än färglös. Grekiska och romerska skulpturer var ursprungligen bemålade i starka färger, men när de återfanns framgrävda ur marken från renässansen och framåt hade färgen flagnat, och eventuella rester tvättades bort. Antiken blev vit, och de bleka skulpturerna laddades med föreställningar om ett idealiserat förgånget.Under andra hälften av 1800-talet arbetade Roms stora koloni av konstnärer fortfarande i samma stil. Av dem var många amerikaner. Så många att amerikanska tidningar regelbundet rapporterade om deras verksamhet. I februari 1867 skriver The Evening Telegraphs utsände: ”I Canovas gamla studio fann jag miss Edmonia Lewis, som, förmodar jag, är den enda färgade skulptrisen i världen – en dam på kanske 23 år, med afrikanskt och indianskt blod i sina ådror. Hon kom till Rom för lite mer än ett år sedan som en främling okunnig i italienska. Men hon hade redan bestämt sig för vad hon skulle ägna sig åt…”Historien om Edmonia Lewis innehåller så många exceptionella detaljer att de spränger ramarna för vilken berättelse som helst. Ändå är stora delar av hennes liv fortfarande okända. Trots att Lewis levde i Rom i nästan trettio år tycks hon utraderad ur stadens minne, och trots att hon blev en av sin tids mest framgångsrika konstnärer var hon länge osynlig också i konsthistorien.Hon föddes i New York omkring år 1844, barn till en ursprungsamerikansk mor och en afrikanskättad far. Tidigt blev hon föräldralös och växte upp hos sin mors släkt i Ojibwe-stammen. Om den tiden skulle hon senare säga: ”Det finns ingenting så vackert som den vilda skogen. Att fånga en fisk, steka den över elden och äta den i det fria, är den största av alla njutningar. Jag skulle inte stå ut en vecka i stan, om det inte vore för att jag älskar konsten.”Men vägen från den fria skogen till den fria konsten var lång. Lewis halvbror, som hade tjänat lite pengar på att arbeta som barberare, bekostade hennes utbildning vid Oberlin College i Ohio, det första amerikanska lärosäte som välkomnade icke-vita. Ändå utsattes hon för rasistiska angrepp där, och efter att ha gått i lära hos en skulptör arbetade hon målmedvetet för att ge sig av utomlands. För det enda hon ville var att verka som konstnär utan att ständigt bli påmind om sin hudfärg, och det var inte möjligt i Amerika. Hon specialiserade sig på porträttbyster av kända slaverimotståndare, som sålde så bra att hon hade råd att resa till Europa, till Rom.Via kontakter etablerade sig Lewis snabbt i Roms konstnärsvärld, och följde självsäkert sin egen väg. Hon gjorde inte, som andra skulptörer, förlagor i lera för att sedan låta lokala stenhuggare arbeta fram dem i monumentalt format i marmor. Hela den tunga processen utförde hon själv. Hon brydde sig inte om att invänta beställningar på kostsamma större skulpturer, utan skapade de verk hon ville, och lyckades oftast hitta köpare till dem.Och i Rom förde hon en ständig frihetskamp i sin konst. ”Forever Free” visar ett afrikanamerikanskt par som lägger av slaveriets bojor. Skulpturgruppen ”Hiawathas bröllop” inspirerades av poeten Henry Wadsworth Longfellows dikt Hiawatha's Song, som byggde på ursprungsamerikanska myter. Lewis popularitet bara ökade, och hon reste ofta tillbaka till Amerika för att visa sina verk. Störst uppseende väckte en skulptur av Kleopatras självmord på världsutställningen i Philadelphia år 1876. Drottningens dödsögonblick framställdes av Lewis som en seger: Kleopatra kunde inte underkuvas av den romerska övermakten.Mot slutet av 1800-talet tappade nyklassicismen i popularitet, och konstens huvudstad flyttade från Rom till Paris. Lewis stjärnstatus dalade, och hon hamnade till slut i London, där hennes vidare öden är okända. Länge visste man inte ens var hon låg begravd, men för bara några år sedan lokaliserades hennes omärkta grav på en Londonkyrkogård. Där ligger nu en blank, svart sten med inskrift i guldbokstäver: ”Edmonia Lewis, skulptör”.Men under de senaste decennierna har man börjat rekonstruera Edmonia Lewis historia, som precis som många av hennes verk skingrats och gått förlorad under 1900-talet. Kleopatraskulpturen, som förblev osåld, hamnade till exempel som gravmonument över en kapplöpningshäst i en förort till Chicago, köptes senare av en lokal tandläkare, och förpassades sedan till ett förråd där en konsthistoriker fann den i slutet av 1980-talet. Idag finns den i Smithsonian American Art Museum.Få fotografier av Lewis är bevarade. Bara ett av dem kommer från hennes tid i Rom. Hon poserar klädd i en kritvit klänning med spetsar och volanger i lager på lager. Och historien om henne är ett lapptäcke av färg och vithet, historia och ideal, hud och kropp. Författaren Henry James raljerade över hur hennes hudfärg, som ”pittoreskt kontrasterade mot hennes material”, var den främsta orsaken till hennes berömmelse, svart mitt i den ”marmorvita flocken” av kvinnliga konstnärer i Rom. Men själv sade hon: ”Vissa berömmer mig för att jag är färgad, och den sortens beröm vill jag inte ha. Anmärk hellre på mina brister, för det kommer att lära mig något.”Lewis positionerade sig med självklarhet mitt i den västerländska, vita kulturhistoria vars centrum vid den tiden fortfarande var Rom. Hon signerade sina verk på latin: Edmonia Lewis fecit Roma. Hennes skulpturer av icke-vita individer avbildade i vit marmor tog plats i samtidskonsten utan den tidstypiska exotisering och sexualisering av det främmande som till exempel kom till uttryck i idén om den ädle vilden. Men varken Lewis eller hennes samtida visste att den värdighet som det marmorvita skulle låna sina bärare byggde på en felaktig premiss om den vita antiken.Och antikens skulptur var inte bara bemålad. Precis som i skulpturen av Silenus använde man färgad sten för att signalera det främmande hos såväl ociviliserade naturgudar som de avlägsna folkslag man införlivat i sitt rike. Också stensorterna kom från områden i romarrikets utkanter: grön marmor och röd porfyr från Egypten; rödspräcklig och svart marmor från Turkiet. Den färgade stenen blev både exotisk markör och maktdemonstration från väldet som sträckte sig över hela den kända världen. Kontrasten kunde inte vara större mot den frihet som genomsyrade Edmonia Lewis liv och verk.Anna Blennow, latinforskare och poetLitteraturEdmonia Lewis – internationally renowned sculptor, Charlotte Etinde-Crompton & Samuel Willard Crompton, 2020.The Lure of Italy. American Artists and the Italian Experience, 1760–1914, ed. Theodore Stebbins, Jr, Museum of Fine Arts, Boston, 1992.Barbro Santillo Frizell, ”Antikens marmorstatyer en vit lögn”, Svenska Dagbladet 2009-02-11Sarah E. Bond & Sean P. Burrus, ”Barbarians and Sculpture's Color Barrier in Ancient Rome”, Hyperallergic 2018-05-31Heidi Morse, ”Roman Studios. The Black Woman Artist in the Eternal City, from Edmonia Lewis to Carrie Mae Weems”, i Classicisms in the Black Atlantic, eds. Ian Moyer, Adam Lecznar & Heidi Morse, 2020.

Seb och Natta fortsätter gräva i Silvias värsta stunder som drottning. Ska eländet aldrig ta slut?! Den här veckan fokuserar vi på åren då Silvias äktenskap med kungen sattes på ett rejält prov.Musik: Epidemic SoundKlippning: Elin SamuelssonEn podd från Aller Media Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bli med på ei reise i svensk historie gjennom forfatter Agneta Pleijels spennende familietrilogi! Titlene er Drottningens chirurg, Kungens komediant og Syster och bror. Oda Cornelia Knudsen leser og forteller.

Drottning Silvia har levt ett långt och lyckligt liv. Men det har också varit tufft. I veckans avsnitt och nästa går Seb och Natta igenom Silvias tre stora kriser i livet – händelserna som skakat om drottningen på allvar.Musik: Epidemic SoundKlippning: Elin SamuelssonEn podd från Aller Media Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I exil blev det rimliga alternativet för Carl Jonas Love Almqvist att dikta nonsensverser på rim. Isabella Nilsson tror att det bidrog till att göra honom ödmjuk. ESSÄ: Detta är en text från 2020 där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Texten är inläst av Sveriges radios Christina Höglund.Det Svenska Vitterhetssamfundets utgåva av C.J.L Almqvists ”Om Svenska Rim. Bok 1–5” har en sådan där lite överrörlig bindning som jag älskar och som får den att falla upp som en stor och tung koralbok. Pärmarna saknar skyddsomslag och är vackert blålila i samma nyans som mina stelfrusna fötter efter ett morgondopp i sjön. Valet av hängmattelektyr förenar nytta med nöje: ”Om Svenska Rim” är en 1400 sidor lång föreläsningsserie som utöver matnyttiga föredrag om allt från verslära till skotsk kokkonst via persisk mytologi dessutom innehåller Almqvists rimmade nonsensdiktning i exilen.Jodå, en sådan diktning existerar faktiskt, fastän förbisedd och bortglömd – som brukligt är när det gäller all sådan poesi som litteraturhistoriker inte riktigt kunnat ta på allvar. Såhär skriver Folke Isaksson om Almqvists febrila på gränsen till tvångsmässiga litterära produktion under åren i landsflykt:“På de allra flesta sidor är det som att stiga in i ett gemak vars fönster och dörrar stått tillslutna i årtionden, där allt är blekhet, damm och kvalm. Ändå är det någonting i detta stora misslyckande som är gripande. Man känner hur tunn luften måste ha varit kring denne man som strävade med ett omöjligt manuskript på ett bibliotek i en främmande stad genom dagar och år, som putsade och skrev rent med vackra snirklar och bläck i två färger och på Seemannstrasse 7 i Bremen, den sista stationen, förde in nya varianter med blyerts i marginalen.”Det är en svår konst att så inkännande och kärleksfullt som Isaksson totalsåga en bruten människas sista mastodontprojekt. Men ärlighet varar längst, och den Almqvist vi möter i exilen är delvis en helt annan Almqvist än det romantiska geni vi brukar tänka på som författaren till romanklassikerna Drottningens juvelsmycke och Det går an. Han har berövats inte bara sin läsekrets utan även sitt hem, sitt liv, sin identitet. Det som återstår är en ingen som sjunger ur intet för intet. Att resultatet blir tomt nonsens är inte att undra på! Det är som om Almqvist efter anklagelserna om giftmord och under den påföljandetumultartade landsflykten kring år 1850 råkade snubbla över kanten vid världens ände och tumla rakt ut i tomma intet. Om vi riktar vår stjärnkikare en bit bortom tid och rum, ser vi en kontursuddig trashank sitta fastgjord på en träpall vid ett i tyngdlöshet svävande skrivbord. Pennan i ett krampaktigt grepp, som bebisens lilla hand hårt sluten om en tygkanins öra. Och på arbetsytan framför honom? “Hela högar af Pappersark fulla med Törnrosboksfantasier, jag icke vet om det minsta nånsin blir tryckt.”Den stundom storvulna och en smula elfenbenstornutblickande idealisten Almqvist verkar i exilens misär ha mjuknat in i en mer jordnära, anspråkslös humanism. Medkänslan med samhällets svaga är inte längre en vackert formulerad tankefigur; den kurrar konkret i skaldens tomma mage. Det vore såklart enkelt att avfärda Almqvist nya identifikation med trasproletariatets stackare som blott och bart självmedlidande, men förhoppningsvis är det med åtminstone en smula klädsam självkritik som han nu skriver att “De, som ej hafva aktning för ringheten, vördnad för äfven det fattiga, kärlek för det barnsliga, de hafva en kall själ och tala fåfängt om höga och magnifika ting!”Bland nonsensverserna i Om Svenska Rim finns ingenting högt eller magnifikt och kärleken till det barnsliga går inte att betvivla. Vårtan på stortån får ett eget ode, oätliga småfiskar besjungs på terziner och en olycklig incident med en limpa och en krossad lampa avhandlas på det rimmade versmåttet ottava rima.Om du är vis, så hör mitt ord, mitt råd förnim!Fly bullersamma getingars fördömda stimdå du vill göra artiga och goda rim.Jag vill gärna tro att den nyfunna mildheten hos en litterär gigant som fallit ner från parnassen, att denna mildhet säger någonting om den botten som är botten i oss alla. Att tillvarons djupaste grund förvisso är – precis som det har sagts – tomhet, idel tomhet. Men vilken oväntat mjuk och underfundig tomhet!Att vara ingen och dikta för ingen är dock inte den mest kreativt stimulerande utgångspunkt man kan tänka sig. I isoleringens intighet finns inget att förhålla sig till, ingen att rikta sig mot, inget att göra avstamp i, inget att knyta an till, inget att sätta i relation, inget att kontextualisera, inget att hysa hopp om.Konsten att trolla fram storverk ur tomma intet är en konst som mycket få, för att inte säga bara en Enda, behärskar. Vanliga dödliga – och till deras skara hör faktiskt även nationalskalderna – behöver i regel lite hjälp på traven, något som sätter tomheten i rörelse, ger den styrfart och form. Ett versmått kan utgöra en sådan hjälp, ett rimschema likaså. Och en diktare som skriver utan hopp om att bli läst kan såklart inte skriva pamfletter, bildningsromaner eller bekännelselitteratur. Det om något vore nonsensaktigt.Att skriva nonsens på bunden vers blir det rimligare alternativet.Det är också fullt rimligt att, som Almqvist med sitt omöjliga manuskript, bli en smula galen på kuppen, en smula utom sig. Oss själva blir vi ju först i relation till andra. Ett socialt sammanhang att verka i eller förhålla sig till är helt avhängigt för ett identitetsbygge. Det är i samspelet med omvärlden, eller i krocken med densamma, som förhandlingen om vårt jags gränser pågår. Utan ordet “du” skulle ordet “jag” vara obegripligt, ett nonsensord bara. Långvarig ensamhet av den sort som Almqvist upplevde i exilen är därför förödande för en människas överlevnad som subjekt. Avskildhetens brist på perspektiv gör det omöjligt att upprätthålla verklighetens rätta proportioner. Den isolerade människan är på så sätt en människa i dubbelt upplösningstillstånd: ett uppluckrat jag, i en uppluckrad verklighet. Eller uppfuckad verklighet. SomAlmqvist själv helt säkert inte skulle ha uttryckt det. Uppfuckad eller ej: med hjälp av sina poetiska nonsenslekar tror jag att Almqvist nådde en del nya insikter om vad det innebär att vara människa. Att tvångsmässigt spotta ur sig dålig och nödrimmad poesi är nämligen en sjukdom som ödmjukar. Det har jag själv fått erfara. Man kommer, så att säga, ofrånkomligen att börja ana vidden av sin egen inneboende löjlighet.Nonsensrimmandet är på det sättet lika nyttigt som det är roligt, lika uppbyggligt som tramsigt.Gungande i en hängmatta med en tegelsten från Svenska Vitterhetssamfundet som huvudkudde är det lätt att hemfalla åt kvasifilosofiska resonemang om litteraturen som en källa till självkännedom och annat nonsens.Men nonsenspoesins eventuellt karaktärsdanande kvaliteter är såklart sekundära i sammanhanget. Som författaren Stig Dagerman har påpekat är det när allt kommer omkring ändå inte för att vi älska att falla, som vi falla. Och det är inte för att nonsenspoeterna älska att lalla, som de lalla. Världens mest ensamme Carl Johan Love Almqvist stod kanske helt enkelt bara inte ut med tystnaden.Om så det skulle händaatt ingen talar till mig alls;vart skall jag då mig vända,vafalls?Jag då skall tala till-mig-själv,och jag ska sjunga för-mig-själv,och jag skall dansa med-mig-själven vals.Text: Isabella Nilsson, författare och översättareTal: Christina Höglund

Nyheterna Radio 15:00

Vår kritiker Emma Engström har sett femte säsongen i den succéartade tv-serien om det brittiska hovet, som nu har premiär på Netflix. Och som samtidigt är den första efter Drottningens död. SVENSK-AMERIKANSK KONSTNÄR SKAPAR "PLAKATKONST" FÖR ABORTDen svensk-amerikanska konstnären Michel Pred har skapat ett konstprojekt för tolv gånger fyra meter stora billboards (reklamplakat). Hon har bett ett tiotal kvinnliga konstnärer som är för abort att göra verk för projektet - och hennes eget bidrag är en handväska med ett visst årtal broderat utanpå.VARFÖR FICK ROMANEN ETT SÅ SNABBT HISTORISKT GENOMSLAG - OCH VARFÖR ÄLSKAR VI DEN FORTFARANDE?Kulturjournalisten och författaren Ingrid Elam har skrivit boken "Romanens segertåg", som handlar just om dess snabba framgång. Hon kommer till studion för att berätta mer om vad som egentligen fick romanen att tränga så djupt in i oss - och spekulera lite om dess framtid.VACKERT, SORGLIGT OCH PERSONLIGT OM UKRAINAS HISTORIAJournalisten och översättaren Victoria Belim lämnade sitt födelseland Ukraina 1994 när hon var 15 år. Men när Ryssland angrep Ukraina 2014 sköljde minnena från barndomen över henne. Hon började åka tillbaka till Ukraina, till mormor Valentina och körsbärsträden i den lilla byn utanför Poltava. Hon bodde där i längre perioder, åkte fram och tillbaka i fem år, tills pandemin och sedan kriget bröt ut. Resultatet är debutboken "Röda sirener", en utforskning av Victoria Belims egen släkts hemligheter mot fonden av hela Ukrainas historiska utveckling. Vår litteraturredaktör Lina Kalmteg intervjuar henne.OBS: OM HÄNDER, DEL 3 - HAR HANDEN NÅGON FRAMTID?Den här veckan handlar alla OBS-essäer om händer. Händerna, och särskilt tummarna, har varit helt avgörande för människans utveckling, men hur kommer det att bli om händerna får en minskad roll i en alltmer digital verklighet? Journalisten och författaren Anna Thulin reflekterar över detta - och den som läser upp texten är Sofia Strandberg.Programledare: Cecilia Blomberg. Producent: Mattias Berg.

Vi pratar om Kalle Dussins relation med Pompe, och Drottning Elizabeths älskade corgies. Och så undrar vi om det någonsin mer blir lugn och ro på jobbet. Dessutom: Liz Truss avgång och julkaoset på SJ. Drottningens död försatte många britter i sorg, och efter begravningen ökade intresset för hennes favorithundras: Welsh corgi pembroke. Var drottning Elizabeth en förebild när det gäller skötseln av den här hundrasen? Besked om det får vi från Eva Granlund, som har ägt och fött upp pembrokes i 40 år.Vi diskuterar också vilken roll hunden spelat för kungligheter genom tiderna. Vilka skillnader och likheter finns när det gäller hur Karl XII uppfattade sina hundar, och då främst dem han gav namnet Pompe, och hur drottning Elizabeth såg på sina corgies? Det frågar vi Ann Grönhammar, kulturhistoriker och tidigare intendent på Livrustkammaren.På senare år har den aktivitetsbaserade arbetsplatsen blivit allt mer populär bland svenska arbetsgivare. Idag ställer vi frågan om kontor med egna rum är helt uträknade, eller om de kommer att få en revansch i en tid när många sjukskrivs för stress. Maral Babapour Chafi, forskare vid Institutet för stressmedicin, och Chalmers, ger sin syn på saken.SJ släpper inte julbiljetterna förrän i november, och vi oroar oss för att julen inte riktigt blir som förr... Bakgrunden är att Trafikverket försöker digitalisera sin planering, men hur ser framtiden ut?Och hur ska vi lösa den stora efterfrågan på poliser, tulltjänstemän, militärer och kriminalvårdare? Louise har en idé. Det kanske är dags att svenska skolor börjar skicka praoelever till de här myndigheterna i stor skala?Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Ulrika Lindqvist

Drottnings Elizabeth II har avlidit, länge leve drottningen! I det här avsnittet har vi tagit reda på lite mer om drottningens livslånga kärlek till hundrasen corgi. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Titelbråket fortsätter i Danmark och vi analyserar allt som hänt. Drottningens sista pressmeddelande fick en mycket oanad konsekvens. Bråket har skapat ringar på vattnet och titlar diskuteras nu även i andra kungahus. Kronprinsessan Victoria dök oväntat upp i en stor influencers video och så berättar vi allt om Harry och Meghans jakt efter ett nytt hem. Med: Jenny Alexandersson och Sara Ericsson. Kontakt: kungligt@aftonbladet.se

Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir. Vägen mot ny regeringDet har varit en vecka av anspänning innan valresultatet räknats färdigt. Samtidigt som rösträkningen pågått, har också försöken börjat att tolka den vilja som folket uttryckt i det mycket jämna valresultatet. Godmorgon Världens Nina Benner summerar nagelbitarveckan som ledde till att Magdalena Andersson bad om sitt entledigande som regeringschef.Århundradets begravningPå måndag begravs Drottning Elisabeth II och statschefer från hela världen kommer dit. Tusentals vanliga britter kommer kommer också vara i rörelse och begravningen är den största statsbegravningen som landet har sett. Vi belyser Drottningens internationella roll och får en bild från ett London som förbereder sig med massiva säkerhetsarrangemang.Ryssland i trängd lägeUkraina återerövrar stora landområden och ryska trupper är på snabbreträtt. Samtidigt som Ryssland verkar försvagat, märks spänningar i Kaukasus, där Azerbaidjan i veckan angripit grannlandet Armenien som stöds av Ryssland. Och som av en händelse reste Kinas ledare Xi Jinping till Kasakstan. Och därefter vidare till Samarkand, där han också träffade Putin. På ytan bekräftade Ryssland och Kina sitt partnerksap, men hur trängd är Ryssland österifrån. Och var står andra stora länder som Indien och Pakistan?Hela programmetTimme ettHur mycket handlingsutrymme kommer den nya regeringen ha? Samtal med Maggie Strömberg, politisk reporter SvD och Godmorgon Världens politiska reporter Katarina von ArndtNagelbitarveckan som ledde fram till ett valresultatHerr talman - en allt viktigare personReportage från Izium i östra UkrainaKrönika Ulrika KnutssonPanelen: Tove Lifvendal, SvD, Susanne Nyström, DN, Olov Abrahamsson, NSDTimme tvåReportage om Drottning Elisabeths internationella ställningPå plats i ett London som förbereder sig för århundradets statsbegravningPublic Service om valet som blev stuletRyssland i trängd läge - vem positionerar sig hur?SDs framgångskoncept i Skåne, reportageKåseri Helena von ZweigbergkProgramledare Helene Benno Producent Luise Steinberger Tekniker Martin Seipel

Sidekick: Riko Eklundh. Dracula väser. Kattdjur stryker omkring i Joensuu-trakten. Vårdarfacken demonstrerar men får inte strejka. Men problemet är större än så. Svenska valet och helgsegern. QE2 var sagolikt inspirerande. Blockpolitikens för- och nackdelar. Åldersdiskriminering i arbetslivet. High energy oberoende av ålder. Är detta liv det enda? Om det är: hur leva? Fåglar vs människan. Tatuering till 60-årsdagen.

Den 21a frukosten Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

P1 Kultur skärskådar spåren av Elizabeth den andra i kulturlivet. I musik, film, mode och tv - och talar med specialister som populärkulturjournalisten Andres Lokko och modeexperten Susanne Ljung. Programledare: Lisa Bergström. Producent: Mattias Berg.

Drottning Elizabeth av Storbritannien har gått ur tiden hör reaktionerna från hela världen. Medverkande: Johan T Lindwall, chefredaktör på Svensk Damtidning och Johan Hakelius, politisk chefredaktör på tidningen Fokus. Korrespondenterna Stephanie Zakrisson, Daniel Alling, Peder Gustafsson och Richard Myrenberg och reportrar Agneta Ramberg på plats i Brighton och Johanna Palmström på plats utanför Engelska kyrkan i Stockholm.Programledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Felicia HassanSändningskoordinator: Veronika MitrevskaTekniker: Jesper Timan och Matilda ErikssonSändes i P1-morgon fredag 9 september 2022.

Som femtonåring blev den enkla flickan Karin Månsdotter en av Erik XIV många älskarinnor. Men osannolikt nog lyckades hon svinga sig upp i de sociala sfärerna, hon gifte sig med kungen och blev Sveriges drottning.Fast var Erik verkligen ett kap? Visserligen kunde han spela luta och var intresserad av allt som rörde vetenskap och konst. Men han led av psykiskt ohälsa som bland annat ledde till Sturemorden.I reprisen av det nymixade avsnitt 69 av podcasten Historia Nu samtalar programledare Kristina Ekero Eriksson med historikern David Lindén som är aktuell med boken Karin Månsdotter – Drottningens revansch.Karin Månsdotter var dotter till en soldat och blev kammarjungfru hos Erik XIV: syster. Hon födde hans dotter Sigrid 1566 och vigdes i hemlighet med Erik XIV året efter. När Erik XIV gifte sig med Karin Månsdotter utmanade han hela den sociala ordningen. Giftermålet bidrog till att han störtades från tronen och Karin Månsdotter fick bara vara drottning i 87 dagar.Karin Månsdotter kom att dela mannens fängelse till år 1573 innan makarna skildes åt och Karin tvingades bosätta sig på Åbo slott. Hennes fångenskap upphörde efter makens död 1577.Musik: J.S. Bach, Pastorale In F Major (Bwv 590), Soundblock Audio See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Det ska firas rejält i London i dagarna fyra. Drottning Elizabeth firar 70 år på tronen. Vi går igenom allt kring festligheterna och pratar även om att Harry och Meghan är på plats med sina barn - även om det finns oro att de ska stjäla stjärnglansen. Vi pratar också om Charlene och furst Albert och om det svenska kungaparets besök på Abba-premiären i London. Med: Jenny Alexandersson och Sara Ericsson.

Ekot publicerar utredningen av felöversättningar. Odessa hårt drabbat efter robotattack. Nikolaj förlorade allt i kriget. USA har skickat AI-drönare till Ukraina. Warhol-tavla såld för rekordbelopp. Finland tidigarelägger Nato-beslut. Hur förändras Sveriges självbild vid ett Nato-medlemskap? Havsbaserad vindkraft ökar. Human Rights Watch om ryska "filtreringsläger" för ukrainska civila. Drottningens tal hölls utan drottning.

V75 tips Åby 7 maj. Våra tipsexperter "Oddsjägaren" (Albin Kjellberg) och "Referenten" (Albin Engdahl) bjuder på bästa tipsen till V75 Åby. Äntligen är det Paralympiatravet. Dessutom har vi också Kungapokalen och Drottningens pokal på agendan. Och så en gäst på det i form av Stefan P Pettersson som tränar Iznogoud Am i V75-3 är med som gäst. Prenumerera på kanalen för att stötta podden och köp våra andelar. Dela gärna podden. Här är våra senaste skrivna V75-tips: https://travcash.se/v75-tips/ Köp en andel: https://travcash.se/andelsspel Vår Facebookgrupp: https://www.facebook.com/groups/Travcash/

Extrapodd inför pokalkvalen på Åby. Andreas bjuder på ett förtidsspel till Drottningens och Alexander har en "klar" på V64. Dessutom kupongkod till kvällens tips.

Drottning Elizabeth har tillsammans med Prins Charles och Prins William gjort ett kraftigt uttalande efter att BBC avslöjat flera kungliga skandaler. Hur många skandaler tål monarkin egentligen? Det pratar vi om veckans avsnitt. Vi analyserar även läget i Monaco och pratar om att furstinnan lagts in på en klinik på grund av dålig hälsa. Vi tar även upp Meghan Markles galna spex i en amerikansk talkshow - och självklart pratar vi om det spanska statsbesöket. Med: Jenny Alexandersson och Sara Ericsson.

Klas Östergren roman Två pistoler, handlar om Adolf Fredrik Munck – överståthållare, Gustav III:s ""bistånd"" i tronföljarfrågan och enligt C J Love Almqvist fadern till Tintomara i Drottningens juvelsmycke. En existentiell livsberättelse vid dödens rand; hur berättar man fram meningen ur ett liv? Klas Östergren i ett samtal med KG Hammar, teolog och tidigare ärkebiskop. Medarrangör Bokförlaget Polaris

Hon var en internationellt erkänd skulptör, hon var svart och hon var kvinna. Men länge tycktes hon utraderad ur historien. Anna Blennow pusslar ihop några bitar i Edmonia Lewis exceptionella liv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i oktober 2020. Utanför det som en gång var skulptören Antonio Canovas atelje finns Roms kanske märkligaste fontän. Över ett vattenfyllt kar i granit ligger en naken mansfigur utsträckt. Hans kropp är skulpterad i en vittrad, brungrå vulkanisk stenart, medan huvudet en sorglöst flinande gubbe är marmorvitt. Figuren föreställer den ständigt vinberusade halvguden Silenus. Hans mörka stenkropp en återbrukad antik skulptur skulle föra tankarna till den vilda och ociviliserade naturen. Kring år 1800 var Canova en av de främsta representanterna för nyklassicismens tolkning av antikens skulpturkonst, och han porträtterade samtidens kändisar alltifrån påven till Napoleon i bländvit marmor. Men vad man ännu inte visste var att antiken var allt annat än färglös. Grekiska och romerska skulpturer var ursprungligen bemålade i starka färger, men när de återfanns framgrävda ur marken från renässansen och framåt hade färgen flagnat, och eventuella rester tvättades bort. Antiken blev vit, och de bleka skulpturerna laddades med föreställningar om ett idealiserat förgånget. Under andra hälften av 1800-talet arbetade Roms stora koloni av konstnärer fortfarande i samma stil. Av dem var många amerikaner. Så många att amerikanska tidningar regelbundet rapporterade om deras verksamhet. I februari 1867 skriver The Evening Telegraphs utsände: I Canovas gamla studio fann jag miss Edmonia Lewis, som, förmodar jag, är den enda färgade skulptrisen i världen en dam på kanske 23 år, med afrikanskt och indianskt blod i sina ådror. Hon kom till Rom för lite mer än ett år sedan som en främling okunnig i italienska. Men hon hade redan bestämt sig för vad hon skulle ägna sig åt Historien om Edmonia Lewis innehåller så många exceptionella detaljer att de spränger ramarna för vilken berättelse som helst. Ändå är stora delar av hennes liv fortfarande okända. Trots att Lewis levde i Rom i nästan trettio år tycks hon utraderad ur stadens minne, och trots att hon blev en av sin tids mest framgångsrika konstnärer var hon länge osynlig också i konsthistorien. Hon föddes i New York omkring år 1844, barn till en ursprungsamerikansk mor och en afrikanskättad far. Tidigt blev hon föräldralös och växte upp hos sin mors släkt i Ojibwe-stammen. Om den tiden skulle hon senare säga: Det finns ingenting så vackert som den vilda skogen. Att fånga en fisk, steka den över elden och äta den i det fria, är den största av alla njutningar. Jag skulle inte stå ut en vecka i stan, om det inte vore för att jag älskar konsten. Men vägen från den fria skogen till den fria konsten var lång. Lewis halvbror, som hade tjänat lite pengar på att arbeta som barberare, bekostade hennes utbildning vid Oberlin College i Ohio, det första amerikanska lärosäte som välkomnade icke-vita. Ändå utsattes hon för rasistiska angrepp där, och efter att ha gått i lära hos en skulptör arbetade hon målmedvetet för att ge sig av utomlands. För det enda hon ville var att verka som konstnär utan att ständigt bli påmind om sin hudfärg, och det var inte möjligt i Amerika. Hon specialiserade sig på porträttbyster av kända slaverimotståndare, som sålde så bra att hon hade råd att resa till Europa, till Rom. Via kontakter etablerade sig Lewis snabbt i Roms konstnärsvärld, och följde självsäkert sin egen väg. Hon gjorde inte, som andra skulptörer, förlagor i lera för att sedan låta lokala stenhuggare arbeta fram dem i monumentalt format i marmor. Hela den tunga processen utförde hon själv. Hon brydde sig inte om att invänta beställningar på kostsamma större skulpturer, utan skapade de verk hon ville, och lyckades oftast hitta köpare till dem. Och i Rom förde hon en ständig frihetskamp i sin konst. Forever Free visar ett afrikanamerikanskt par som lägger av slaveriets bojor. Skulpturgruppen Hiawathas bröllop inspirerades av poeten Henry Wadsworth Longfellows dikt Hiawathas Song, som byggde på ursprungsamerikanska myter. Lewis popularitet bara ökade, och hon reste ofta tillbaka till Amerika för att visa sina verk. Störst uppseende väckte en skulptur av Kleopatras självmord på världsutställningen i Philadelphia år 1876. Drottningens dödsögonblick framställdes av Lewis som en seger: Kleopatra kunde inte underkuvas av den romerska övermakten. Mot slutet av 1800-talet tappade nyklassicismen i popularitet, och konstens huvudstad flyttade från Rom till Paris. Lewis stjärnstatus dalade, och hon hamnade till slut i London, där hennes vidare öden är okända. Länge visste man inte ens var hon låg begravd, men för bara några år sedan lokaliserades hennes omärkta grav på en Londonkyrkogård. Där ligger nu en blank, svart sten med inskrift i guldbokstäver: Edmonia Lewis, skulptör. Men under de senaste decennierna har man börjat rekonstruera Edmonia Lewis historia, som precis som många av hennes verk skingrats och gått förlorad under 1900-talet. Kleopatraskulpturen, som förblev osåld, hamnade till exempel som gravmonument över en kapplöpningshäst i en förort till Chicago, köptes senare av en lokal tandläkare, och förpassades sedan till ett förråd där en konsthistoriker fann den i slutet av 1980-talet. Idag finns den i Smithsonian American Art Museum. Få fotografier av Lewis är bevarade. Bara ett av dem kommer från hennes tid i Rom. Hon poserar klädd i en kritvit klänning med spetsar och volanger i lager på lager. Och historien om henne är ett lapptäcke av färg och vithet, historia och ideal, hud och kropp. Författaren Henry James raljerade över hur hennes hudfärg, som pittoreskt kontrasterade mot hennes material, var den främsta orsaken till hennes berömmelse, svart mitt i den marmorvita flocken av kvinnliga konstnärer i Rom. Men själv sade hon: Vissa berömmer mig för att jag är färgad, och den sortens beröm vill jag inte ha. Anmärk hellre på mina brister, för det kommer att lära mig något. Lewis positionerade sig med självklarhet mitt i den västerländska, vita kulturhistoria vars centrum vid den tiden fortfarande var Rom. Hon signerade sina verk på latin: Edmonia Lewis fecit Roma. Hennes skulpturer av icke-vita individer avbildade i vit marmor tog plats i samtidskonsten utan den tidstypiska exotisering och sexualisering av det främmande som till exempel kom till uttryck i idén om den ädle vilden. Men varken Lewis eller hennes samtida visste att den värdighet som det marmorvita skulle låna sina bärare byggde på en felaktig premiss om den vita antiken. Och antikens skulptur var inte bara bemålad. Precis som i skulpturen av Silenus använde man färgad sten för att signalera det främmande hos såväl ociviliserade naturgudar som de avlägsna folkslag man införlivat i sitt rike. Också stensorterna kom från områden i romarrikets utkanter: grön marmor och röd porfyr från Egypten; rödspräcklig och svart marmor från Turkiet. Den färgade stenen blev både exotisk markör och maktdemonstration från väldet som sträckte sig över hela den kända världen. Kontrasten kunde inte vara större mot den frihet som genomsyrade Edmonia Lewis liv och verk. Anna Blennow, latinforskare och poet Litteratur Edmonia Lewis  internationally renowned sculptor, Charlotte Etinde-Crompton & Samuel Willard Crompton, 2020. The Lure of Italy. American Artists and the Italian Experience, 17601914, ed. Theodore Stebbins, Jr, Museum of Fine Arts, Boston, 1992. Barbro Santillo Frizell, Antikens marmorstatyer en vit lögn, Svenska Dagbladet 2009-02-11 Sarah E. Bond & Sean P. Burrus, Barbarians and Sculptures Color Barrier in Ancient Rome, Hyperallergic 2018-05-31 Heidi Morse, Roman Studios. The Black Woman Artist in the Eternal City, from Edmonia Lewis to Carrie Mae Weems, i Classicisms in the Black Atlantic, eds. Ian Moyer, Adam Lecznar & Heidi Morse, 2020.

V75 tips Åby. Våra tipsexperter "Oddsjägaren" (Albin Kjellberg) och "Referenten" (Albin Engdahl) bjuder på bästa tipsen till V75 Åby med Paralympiatravsfinal samt finaler av Kungapokalen och Drottningens pokal. Prenumerera på kanalen för att stötta podden och köp våra andelar. Dela gärna podden. Här är våra senaste skrivna V75-tips: https://travcash.se/v75-tips/ Köp en andel: https://travcash.se/andelsspel Vår Facebookgrupp: https://www.facebook.com/groups/Travcash/

Örjan Kihlström var inte ensam om att vara snopen efter förlusten med Sorbet. Det var många spelare också. Vad var det egentligen som hände?Kan Elitloppet bli lika bra som årets upplaga av Paralympiatravet?… men kommer en av favoriterna ens till start?Veckans nostalgi handlar om när Stefan Melander körde på Victory Tilly för att komma till ledningen i Kungapokalen.Det finns en häst som vi absolut vill se i Elitloppet och Anders Malmrot kan skicka en inbjudan direkt.Vi gillar norrmannen som visade initiativförmåga och stoppar den franske fuskaren från att vara med i Nordens travtävlingar ett tag till.Magnus har en stenklar i Drottningens men Lennart vill ha med två skrällbud.Efter 25 år kom beslutet att Travnet läggs ner. Hur känns det?Avsnittsrubriker:* Åbys storslag vassare än Elitloppet?* ... fast kommer en av favoriterna ens till start?* ”Grymt bra inbjudan!”* Dagen när Tarzan fimpade världsstjärnan* "Ni har varit flinka"* Johnny!* Hanna statement!* Vemodigt avsked efter ett kvarts sekelwww.trottosport.nu See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Veckans avsnitt zoomar in på några varma sommardagar i juli 1568 då det skandalösa bröllopet och kröningen av Karin Månsdotter äger rum. Det blir helstekta oxar, utsläppt hår och förnärmade systrar.   Vill du stödja podden? Bli patron eller swisha en valfri summa till 123-2614618   Instagram: @kungarochkrig   Twitter: @kungarochkrig   Facebook: Kungar och krig   Litteratur: David Lindéns bok "Drottningens revansch"  Lars-Olof Larsson Arvet efter Gustav Vasa - En berättelse om fyra kungar och ett rike

Här samlar vi extrasändningar och helgprogram från Sveriges Radio P1. Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige! Ett omtumlande år går mot sitt slut. Och därför kommer årets julhälsning inte från Kungliga slottet, som den brukar, utan från Drottningens och mitt hem här på Drottningholm som för 30 år sedan blev Sveriges första världsarv. Hit flyttade vi som småbarnsfamilj 1981. Och här trivs vi och har blivit kvar, liksom så många generationer före oss. Det nuvarande slottet byggdes på 1600-talet av drottning Hedvig Eleonora. Men fornlämningar visar att människor har levt och verkat här på Lovön i flera tusen år. Min farfar, Gustaf VI Adolf, var oerhört fäst vid Drottningholm. Han tillbringade mycket av sin tid här. Och precis som sin far Gustaf V som faktiskt föddes här bjöd han gärna hit släkten till stora julfiranden. Men, allra bäst tyckte farfar ändå om att sitta vid öppna spisen i Stensalen och läsa i någon av sina många böcker. Han hade ett stort intresse för konst, historia och arkeologi och han var generös med att dela med sig av sina kunskaper. Något som jag haft stor glädje av genom livet. Farfar kunde också berätta mycket om vår familj; om de platser och händelser som format oss. Precis så tror jag att det är för många: Den äldre generationen är en länk till historien. Med deras hjälp kan vi se saker i ett längre perspektiv. Det här året har tragiskt nog många sådana länkar brutits, när coronapandemin skördat många tusentals liv; en betydande förlust. Andra har blivit långvarigt sjuka eller förlorat sin försörjning. Ja, det är fler än vanligt som har anledning att känna sorg och saknad den här julen. Jag sänder en alldeles särskild tanke till dem som drabbats. Låt oss visa dem stöd och omtanke den här julen. Och fortsätta med det även när helgerna är över. Vi har alla ett ansvar. Två meters avstånd kan rädda liv. Men det kan också två minuters telefonsamtal göra. I den situation som råder måste vi orka vara både kloka medborgare och omtänksamma medmänniskor. Ni är många i vårt land som dagligen arbetar med att bekämpa pandemin, att ta hand om dem som blivit sjuka, och att se till att vårt samhälle fortsätter att fungera. Era arbeten kan sällan skötas hemifrån. Men vi är alla helt beroende av det Ni gör. Till Er vill jag säga: Vi ser Era insatser och vi är alla djupt tacksamma för dem. Här på Drottningholms slott finns många fina minnen. Jag minns min barndoms jular med värme precis som jag önskar att mina barn och barnbarn ska minnas sina. Jag tänker på julhyacinterna och julgranen. På juldagsgudstjänsten i slottskapellet. Eller julpusslet, som ofta hade minst tusen bitar. Jag tror, att traditioner är viktiga. De håller ihop både samhällen och familjer. De skapar trygghet och kontinuitet, skänker tröst och gemenskap. Men det här är, som sagt, ett ovanligt år. Mycket av det som vi förknippar med helger och högtider att samlas med familj och vänner, eller att gå i kyrkan är just nu svårt eller till och med omöjligt. För att det inte skall kännas alltför tungt, får vi blicka framåt mot ett nytt och betydligt bättre år. Ljuset kommer tillbaka. Vaccin är på väg. Och redan om några månader kan mycket ha förändrats. Vi måste tro på framtiden. Och även om vi kommer att se tillbaka på detta år på olika sätt, kommer vi också att minnas att vi tog oss igenom denna prövning tillsammans. Med detta vill jag önska Dig en fortsatt god jul och gott mod inför det nya året 2021! Och kom ihåg: håll i och håll ut!

En okänd kvinna dök plötsligt upp vid drottning Elizabeths sida under en minnesstund. Vi berättar allt om kvinnans uppdrag. Vi pratar även om Harry och Meghans övertramp på kyrkogården, skandalen kring kungens kock och varför drottningen nobbade sitt barnbarns önskan. Dessutom svarar vi på frågor om tronföljden och homosexualitet.

Drottning Elizabeth får hjälp av en okänd brittisk kvinna i tuffa situationer. Harry och Meghan skapar oro kring prinsessan Dianas gamla smycken. Det holländska kungaparet tvingades be om offentlig ursäkt efter en skandalresa till Grekland. Vi pratar även om prins Daniels coronatest och Märtha Louises och Shamanens samtal om sexualitet och relationer. Med Jenny Alexandersson och Sara Ericsson.

I exil blev det rimliga alternativet för Carl Jonas Love Almqvist att dikta nonsensverser på rim. Isabella Nilsson tror att det bidrog till att göra honom ödmjuk. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Texten är inläst av Sveriges radios Christina Höglund. Det Svenska Vitterhetssamfundets utgåva av C.J.L Almqvists Om Svenska Rim. Bok 15 har en sådan där lite överrörlig bindning som jag älskar och som får den att falla upp som en stor och tung koralbok. Pärmarna saknar skyddsomslag och är vackert blålila i samma nyans som mina stelfrusna fötter efter ett morgondopp i sjön. Valet av hängmattelektyr förenar nytta med nöje: Om Svenska Rim är en 1400 sidor lång föreläsningsserie som utöver matnyttiga föredrag om allt från verslära till skotsk kokkonst via persisk mytologi dessutom innehåller Almqvists rimmade nonsensdiktning i exilen. Jodå, en sådan diktning existerar faktiskt, fastän förbisedd och bortglömd  som brukligt är när det gäller all sådan poesi som litteraturhistoriker inte riktigt kunnat ta på allvar. Såhär skriver Folke Isaksson om Almqvists febrila på gränsen till tvångsmässiga litterära produktion under åren i landsflykt: På de allra flesta sidor är det som att stiga in i ett gemak vars fönster och dörrar stått tillslutna i årtionden, där allt är blekhet, damm och kvalm. Ändå är det någonting i detta stora misslyckande som är gripande. Man känner hur tunn luften måste ha varit kring denne man som strävade med ett omöjligt manuskript på ett bibliotek i en främmande stad genom dagar och år, som putsade och skrev rent med vackra snirklar och bläck i två färger och på Seemannstrasse 7 i Bremen, den sista stationen, förde in nya varianter med blyerts i marginalen. Det är en svår konst att så inkännande och kärleksfullt som Isaksson totalsåga en bruten människas sista mastodontprojekt. Men ärlighet varar längst, och den Almqvist vi möter i exilen är delvis en helt annan Almqvist än det romantiska geni vi brukar tänka på som författaren till romanklassikerna Drottningens juvelsmycke och Det går an. Han har berövats inte bara sin läsekrets utan även sitt hem, sitt liv, sin identitet. Det som återstår är en ingen som sjunger ur intet för intet. Att resultatet blir tomt nonsens är inte att undra på! Det är som om Almqvist efter anklagelserna om giftmord och under den påföljandetumultartade landsflykten kring år 1850 råkade snubbla över kanten vid världens ände och tumla rakt ut i  tomma intet. Om vi riktar vår stjärnkikare en bit bortom tid och rum, ser vi en kontursuddig trashank sitta fastgjord på en träpall vid ett i tyngdlöshet svävande skrivbord. Pennan i ett krampaktigt grepp, som bebisens lilla hand hårt sluten om en tygkanins öra. Och på arbetsytan framför honom? Hela högar af Pappersark fulla med Törnrosboksfantasier, jag icke vet om det minsta nånsin blir tryckt. Den stundom storvulna och en smula elfenbenstornutblickande idealisten Almqvist verkar i exilens misär ha mjuknat in i en mer jordnära, anspråkslös humanism. Medkänslan med samhällets svaga är inte längre en vackert formulerad tankefigur; den kurrar konkret i skaldens tomma mage. Det vore såklart enkelt att avfärda Almqvist nya identifikation med trasproletariatets stackare som blott och bart självmedlidande, men förhoppningsvis är det med åtminstone en smula klädsam självkritik som han nu skriver att De, som ej hafva aktning för ringheten, vördnad för äfven det fattiga, kärlek för det barnsliga, de hafva en kall själ och tala fåfängt om höga och magnifika ting! Bland nonsensverserna i Om Svenska Rim finns ingenting högt eller magnifikt och kärleken till det barnsliga går inte att betvivla. Vårtan på stortån får ett eget ode, oätliga småfiskar besjungs på terziner och en olycklig incident med en limpa och en krossad lampa avhandlas på det rimmade versmåttet ottava rima. Om du är vis, så hör mitt ord, mitt råd förnim! Fly bullersamma getingars fördömda stim då du vill göra artiga och goda rim. Jag vill gärna tro att den nyfunna mildheten hos en litterär gigant som fallit ner från parnassen, att denna mildhet säger någonting om den botten som är botten i oss alla. Att tillvarons djupaste grund förvisso är  precis som det har sagts  tomhet, idel tomhet. Men vilken oväntat mjuk och underfundig tomhet! Att vara ingen och dikta för ingen är dock inte den mest kreativt stimulerande utgångspunkt man kan tänka sig. I isoleringens intighet finns inget att förhålla sig till, ingen att rikta sig mot, inget att göra avstamp i, inget att knyta an till, inget att sätta i relation, inget att kontextualisera, inget att hysa hopp om. Konsten att trolla fram storverk ur tomma intet är en konst som mycket få, för att inte säga bara en Enda, behärskar. Vanliga dödliga  och till deras skara hör faktiskt även nationalskalderna  behöver i regel lite hjälp på traven, något som sätter tomheten i rörelse, ger den styrfart och form. Ett versmått kan utgöra en sådan hjälp, ett rimschema likaså. Och en diktare som skriver utan hopp om att bli läst kan såklart inte skriva pamfletter, bildningsromaner eller bekännelselitteratur. Det om något vore nonsensaktigt. Att skriva nonsens på bunden vers blir det rimligare alternativet. Det är också fullt rimligt att, som Almqvist med sitt omöjliga manuskript, bli en smula galen på kuppen, en smula utom sig. Oss själva blir vi ju först i relation till andra. Ett socialt sammanhang att verka i eller förhålla sig till är helt avhängigt för ett identitetsbygge. Det är i samspelet med omvärlden, eller i krocken med densamma, som förhandlingen om vårt jags gränser pågår. Utan ordet du skulle ordet jag vara obegripligt, ett nonsensord bara. Långvarig ensamhet av den sort som Almqvist upplevde i exilen är därför förödande för en människas överlevnad som subjekt. Avskildhetens brist på perspektiv gör det omöjligt att upprätthålla verklighetens rätta proportioner. Den isolerade människan är på så sätt en människa i dubbelt upplösningstillstånd: ett uppluckrat jag, i en uppluckrad verklighet. Eller uppfuckad verklighet. SomAlmqvist själv helt säkert inte skulle ha uttryckt det.  Uppfuckad eller ej: med hjälp av sina poetiska nonsenslekar tror jag att Almqvist nådde en del nya insikter om vad det innebär att vara människa. Att tvångsmässigt spotta ur sig dålig och nödrimmad poesi är nämligen en sjukdom som ödmjukar. Det har jag själv fått erfara. Man kommer, så att säga, ofrånkomligen att börja ana vidden av sin egen inneboende löjlighet. Nonsensrimmandet är på det sättet lika nyttigt som det är roligt, lika uppbyggligt som tramsigt. Gungande i en hängmatta med en tegelsten från Svenska Vitterhetssamfundet som huvudkudde är det lätt att hemfalla åt kvasifilosofiska resonemang om litteraturen som en källa till självkännedom och annat nonsens. Men nonsenspoesins eventuellt karaktärsdanande kvaliteter är såklart sekundära i sammanhanget. Som författaren Stig Dagerman har påpekat är det när allt kommer omkring ändå inte för att vi älska att falla, som vi falla. Och det är inte för att nonsenspoeterna älska att lalla, som de lalla. Världens mest ensamme Carl Johan Love Almqvist stod kanske helt enkelt bara inte ut med tystnaden. Om så det skulle hända att ingen talar till mig alls; vart skall jag då mig vända, vafalls? Jag då skall tala till-mig-själv, och jag ska sjunga för-mig-själv, och jag skall dansa med-mig-själv en vals. Text: Isabella Nilsson, författare och översättare Tal: Christina Höglund

Bellman tar sitt liv...? är detta slutet på det roliga :( See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Åby står i rampljuset på lördag när det är dags för final i både Drottningens och "Kungakannan". Snacka om att det är toppsport som väntar och speciellt V75-7 får det att vattnas i munnen. Eskil Hellberg och Jonas Noreen har med sig Magnus Nygren i veckans avsnitt. Den senare bjuder på vass information från en guldhjälmprydd kusk... Missa inte!

Här samlar vi extrasändningar och helgprogram från Sveriges Radio P1. H.M. Konungens jultal 2019 Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige! I förrgår, dagen före julafton, hade jag glädjen att samla mina barn och barnbarn på Drottningholm för att fira Drottningens födelsedag. Så börjar julen i vår familj. För de flesta i vårt land är julen en speciell högtid, omgärdad av traditioner. Oavsett hur din julhelg ser ut och var du tillbringar den, hoppas jag att den ger dig tid för eftertanke. Om bara några dagar ringer klockorna in ett nytt år och ett nytt årtionde. Tjugotalet är fortfarande ett oskrivet blad. Vi vet att vi står inför utmaningar. Både här hemma i Sverige, i vårt närområde och globalt. Vi ser hur brottslighet av olika slag skapar otrygghet i vårt samhälle. Sprängningar och skjutningar väcker oro hos allmänheten - en oro som delas av mig och min familj. I vår omvärld förändras det säkerhetspolitiska läget snabbt. Under det kommande året genomförs Totalförsvarsövning 2020 den största övningen på 30 år av Sveriges civila och militära beredskap. Klimatet fortsätter att förändras, vilket ställer oss inför helt nya situationer. Det gångna årtiondet ser ut att bli det varmaste sedan man började mäta. Här i Sverige har torrt och varmt väder gynnat granbarkborren; en liten skalbagge, som gjort stora skador på våra granskogar. I ett förändrat klimat kan risken för angrepp komma att öka. Värmeböljor och översvämningar som tidigare förekom kanske en gång per sekel, börjar nu inträffa regelbundet, med allvarliga konsekvenser för bland annat mat- och vattenförsörjning. Det gäller inte minst de fattigare delarna av världen. Så är det till exempel i Indien, där Drottningen och jag nyligen genomförde ett statsbesök. Landet är svårt utsatt för torka och luftföroreningar, och det var lärorikt att se hur man arbetar för att hitta nya lösningar bland annat i samarbete med Sverige och svenska företag. Något som gladde mig personligen var att delar av resan gick i mina förfäders spår: Under 1910- och 20-talen gjorde både min farfar Gustaf Adolf och hans bror Prins Vilhelm långa resor i detta fascinerande land. Kanske är det ofrånkomligt att nyhetsrapporteringen präglas av det som är negativt och dramatiskt. Samtidigt finns det starka skäl att känna hopp och framtidstro. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att lyfta fram några av dessa skäl. Under året som gått har jag och min familj mött poliser, tulltjänstemän och andra representanter för rättsväsendet. Jag har även haft förmånen att besöka den svenska FN-styrkan i Mali. Det är människor som arbetar hårt för andras trygghet och säkerhet. Ibland under mycket krävande villkor. Deras pliktkänsla är en ovärderlig tillgång för vårt land. En annan positiv kraft är forskningen, som driver utvecklingen framåt. Det kan gälla nya behandlingsmetoder mot svåra sjukdomar. Nya sätt att minska belastningen på miljö och klimat. Eller effektiv fattigdomsbekämpning - som för övrigt var ämnet för årets ekonomipris till Alfred Nobels minne. Varje dag görs nya upptäckter, som ger oss nycklar till en friskare och mer hållbar framtid. Låt mig också säga något om Sveriges barn och unga, och alla som arbetar med dem. Jag är övertygad om att varje människa behöver bli sedd. Blir man inte det, då gör man kanske vad man kan för att i stället synas. Det är som Hjalmar Söderberg uttryckte det i Doktor Glas: Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet. Just därför är det så viktigt att det finns de som arbetar för att överbrygga tomrummet. Jag tänker på alla er lärare och ledare som hjälper barn och unga att finna sin plats i tillvaron - att tro på sig själva och sin förmåga. Era insatser är avgörande för Sveriges framtid. Till sist vill jag också sända en särskild hälsning till alla er som arbetar i dag och under helgerna. Ni finns på sjukhus och polisstationer. I försvarsmakten, äldreomsorgen och kollektivtrafiken och på många andra arbetsplatser. Ni ser till att vårt samhälle fungerar även när andra är lediga. Till er vill jag säga: tack! Tidigare i år fattade jag ett beslut om att avgränsa det som kallas Det Kungliga Huset. Beslutet innebär att det görs tydligt vilka inom den kungliga familjen som i framtiden kommer att agera som officiella representanter för Sverige. För mig är detta ett sätt att klargöra vilka förväntningar som finns. Det kan förhoppningsvis vara till hjälp när mina barnbarn så småningom ska staka ut sin egen framtid. Men, till den dagen är det långt kvar. Nu närmast ser Drottningen och jag fram emot att tillbringa tid med familjen. Vi har nu sju små barnbarn mellan ett och sju år. Det är inte alltid så lugnt och stilla, men väldigt roligt! Med detta vill jag önska alla i vårt land en fortsatt god jul, ett gott nytt år och en stark framtidstro!

När drottning Kristina kom till Rom hamnade hon fort i händelsernas centrum. Men spåren efter monarken som blev mecenat är nästan utsuddade. Anna Blennow följer tecknen i jakt på Kristinas identitet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Detta drottning Christinas palats är stort. Uti den understa våningen kommer man i en stor sal, beklädd med rikt blommerat rött damast med guldgaloner. I salen är en präktig röd sammetshimmel, och under himmelen är drottningens devis broderad, en Fenix i eld, med en sol över. Orden tillhör Mårten Törnhielm, svensk adelsman på resa i Europa. Han ska snart lämna Rom, men hoppas få audiens hos drottningen dessförinnan. En kall decemberdag blir det äntligen verklighet. Han följs av en kammartjänare genom rum efter rum, där röda sammetstyg hänger vid varje dörr och lyfts av lakejer när någon passerar. Dörren till drottningens eget rum öppnas. Hon sitter liten och svartklädd och värmer sig vid elden i spisen. Hon frågar Mårten ett och annat om Sverige, och sedan ställer hon sig, skriver han, tyst och tankfull bredvid honom vid fönstret och stödjer sig med högra handen mot fönsterkarmen, innan hon tar avsked. Kristina hade anlänt till Rom mer än trettio år tidigare. Klockan två på natten den 19 december 1655 red hon in genom Porta Pertusa, en oansenlig port på baksidan av Vatikanpalatsets mur. En bostad hade inrättats åt henne i det så kallade Vindarnas torn, som innehöll ett påvligt observatorium med ett solur i marmor. Här sov hon fyra nätter mitt emellan himmel och jord, mitt emellan sitt gamla och nya jag, inför det offentliga intåget i Rom den 23 december. Drottningen rapporterades vara smyckeslös och iklädd svart hatt. Inför avresan från Sverige hade hon klippt sig kort, klätt sig i manskläder och hängt ett svärd vid sidan. Vid en senare resa till Frankrike reser hon i mansperuk, och liknas vid en vacker yngling med stora och tjusande ögon. Från Innsbruck, där hon konverterade till katolicismen, skriver hon till sin kusin Karl X Gustav: Jag har lyckligen anlänt hit, och har nu fått Hans Helighets tillstånd att öppet visa mig sådan jag länge har varit. Men vilket var detta jag? Eller rättare sagt: hur skulle hon visa sig vara? Kort efter ankomsten till Rom, vid karnevalen i februari, hittar vi henne i händelsernas centrum. Under en kunglig baldakin, på en tron draperad i guldbroderad blå sammet, omgiven av uppvaktande adelsfamiljer och kardinaler, sitter drottning Kristina. Så kan hon nämligen fortfarande titulera sig, tack vare en skrivning i avsägelseakten som lät henne förbli suverän monark trots att hon abdikerat i juni 1654. En målning bevarad i Museo di Roma avbildar en tillfällighetsteater som vid samma tid byggts vid palazzo Barberini. På hedersplats sitter Kristina och fem kardinaler och iakttar en iscensatt kamp mellan plymklädda riddare och amasoner. Men drottningen är svår att urskilja på bilden. Hennes gestalt har nästan suddats ut där färgen försämrats. Drottningens hem i Rom blev palazzo Riario på västra sidan av Tibern. Salarna var fyllda av målningar, skulpturer, speglar och böcker. I en stor salong arrangerades teater och musikföreställningar, men bara under karnevalstid, det enda tillfälle då detta var tillåtet i det påvliga Rom. Bottenvåningen innehöll antika skulpturer, och väggarna beskrivs av besökaren Törnhielm så här: målade såsom skogar och landskap, och taken som himmel eller luft med moln och fåglar. Gästerna får till och med titta in i den lilla badstugan med vitkalkade väggar och två badkar i marmor. Nästan ingenting av detta finns kvar från Kristinas tid. Palatsparken har uppgått i Roms botaniska trädgård. Och där, i ett växthus, bevaras hennes två badkar. I det ena växer agave; i det andra har kaktus planterats. En liten skylt talar om vem badkaren tillhört. Drottningens roll som musikmecenat i Rom sträckte sig snart också utanför palatsets väggar. Hon lät inrätta en egen teater, Tordinona, i ett gammalt torn vid floden, men efter bara fem år upphörde verksamheten när påven införde ett totalförbud mot offentlig teater. Om detta berättar musikforskaren Anna Zilli detaljerat i boken Drottning Kristinas sångerskor (2019). Kvinnliga musiker var oftast förbjudna att verka i Rom vid den här tiden. 1686 tvingade påven alla sångerskor att antingen lämna staden eller gå i kloster: nunnor fick utöva musik under högst kontrollerade former. Men Kristina hade flera sångerskor anställda hos sig, inkvarterade i en av palatsets våningar. Mårten Törnhielm nämner i förbifarten en kvinnsperson, som påven låtit i kloster sätta, vilken därutur hade rymt och tagit sitt refugium hos drottningen. På Kristinas teater var hennes loge prydd av en krona. Men idag finns ingenting kvar av teatern utom en minnestavla i sten på trottoaren vid floden. Hennes namn nämns inte i texten. Men Kristina iscensätter inte bara musik och teater, utan också sig själv, otålig att få framträda som den hon är: monark utan land, äktenskap och ättlingar, och därför fri från fasta attribut som nationalitet och genus. Religionen är bara en av de klädnader hon använder för att konstituera sig själv. Som ständigt skrivande skapar hon sin persona även i textform. I sin självbiografi tackar hon Gud för att hennes själ gjordes helt manlig, liksom resten av min kropp, fri från kvinnliga svagheter. I sin barndom sov hon enligt biografin ofta under bar himmel och kunde gå i dagar utan mat och dryck karaktärsdrag kompatibla med antikens hjälteskildringar. Hela texten andas av idén om varje människas förutbestämda personlighet: hon är född att härska, hennes handlingar är av manlig art. Men dåtidens texter rörde sig efter förväntade mallar. En formulering kunde vara mera av en fras än en sanning. Vad vet vi om drottningens genus och relationer? Är hennes kärleksbrev till Ebba Sparre uttryck för uppriktighet eller genre? Dess tilltal har analyserats som övervägande maskulint enligt rådande litterära modeller. Känslouttrycken i de senare breven till kardinal Azzolino har däremot i större utsträckning tolkats som sanna. Andra källor anger i vilket fall att båda har tillbringat nätterna med Kristina Kristina är metamorfosernas drottning, skriver Peter Englund i biografin Silvermasken: hon förändras ständigt. Och allt runt Kristina förändras under loppet av hennes liv: hemland, religionstillhörigheter, kärleksaffärer. Men är hon inte själv ständigt densamma? Hennes palats är numera konstmuseum, men hennes egna samlingar är sedan länge skingrade. Det enda rum som är relativt intakt från drottningens tid är hennes sovrum med fresker i taket och två kolonner med förgyllda kapitäl. Här låg hon för döden och avled i april 1689, ett drygt år efter Törnhielms besök. Två fönster vetter ut mot gatan, avskärmade av höga fönsterluckor av åldrigt trä. I det ena står luckorna på glänt. Det var vid ett sådant fönster som han och Kristina stod bredvid varandra. Det tidlösa vinterljuset silar in i rummet. Ingenting är så närvarande som det som är frånvarande. Ingenting är så verkligt som en kuliss. Barockens färgsprakande teater är blott ett luftslott. Spåren efter drottningens platser är nästintill utraderade. Men i texterna står hon kvar, precis så som hon själv ville framställa sig. Anna Blennow, latinforskare och skribent Litteraturlista Anna Zilli, Drottning Kristinas sångerskor en omvälvande kraft i Roms musikliv, 2019. Eva Hættner Aurelius, Drottning Kristinas brev till Ebba Sparre galanta brev eller kärleksbrev? i Liv, lust och litteratur: festskrift till Lisbeth Larsson, eds. K. Hermansson, C. Lenemark och C. Pettersson, 2014. Peter Englund, Silvermasken, 2006 (ny, reviderad och utökad upplaga 2019). Kristinas självbiografi är publicerad i "Kristina. Brev och skrifter", 2006, urval och redaktion av Marie Louise Renata Rodén och med introduktion av Peter Englund. Självbiografin är översatt från originalets franska av Cecilia Huldt. Stefano Fogelberg Rota, Poesins drottning. Christina av Sverige och de italienska akademierna, Nordic Academic Press 2008. Originalhandskriften med Mårten Törnhielms resedagbok finns i Roggebiblioteket i Strängnäs; den finns fritt tillgänglig i digitaliserad version via Kungliga biblioteket.

En osannolik klassresan från värdshuspiga till drottning, genom det mesta skandaläktenskapet i Sveriges historia. Ett äktenskap som innebar upphöjelse men också ett brutalt fall. Vill du veta mer om Karin Månsdotter och hennes liv och hisnande klassresa? Här är några av de böcker som legat till grund för avsnittet: Karin Månsdotter, tolv kapitel om en drottning och hennes tid av Sture Arnell Karin Månsdotter, drottningens revansch av David Lindén Redaktionen för detta avsnitt består av: Cecilia Düringer - programledare, research och manus  Tove Palén - producent, manus och research  Pablo Leiva Wenger - scenuppläsare Samuel Lindberg -  ljuddesign och slutmix  Medverkar gör även David Lidén, historiker och författare till boken Drottningens revansch

En osannolik klassresan från värdshuspiga till drottning, genom det mesta skandaläktenskapet i Sveriges historia. Ett äktenskap som innebar upphöjelse men också ett brutalt fall. Vill du veta mer om Karin Månsdotter och hennes liv och hisnande klassresa? Här är några av de böcker som legat till grund för avsnittet: Karin Månsdotter, tolv kapitel om en drottning och hennes tid av Sture Arnell Karin Månsdotter, drottningens revansch av David Lindén Redaktionen för detta avsnitt består av: Cecilia Düringer - programledare, research och manus  Tove Palén - producent, manus och research  Pablo Leiva Wenger - scenuppläsare Samuel Lindberg -  ljuddesign och slutmix  Medverkar gör även David Lidén, historiker och författare till boken Drottningens revansch

Som femtonåring blev den enkla flickan Karin Månsdotter en av Erik XIV många älskarinnor. Men osannolikt nog lyckades hon svinga sig upp i de sociala sfärerna, hon gifte sig med kungen och blev Sveriges drottning. Fast var Erik verkligen ett kap? Visserligen kunde han spela luta och var intresserad av allt som rörde vetenskap och konst. Men han led av psykiskt ohälsa som bland annat ledde till Sturemorden. I avsnitt 69 av podcasten Historia Nu samtalar programledare Kristina Ekero Eriksson med historikern David Lindén som är aktuell med boken Karin Månsdotter – Drottningens revansch.Karin Månsdotter var dotter till en soldat och blev kammarjungfru hos Erik XIV: syster. Hon födde hans dotter Sigrid 1566 och vigdes i hemlighet med Erik XIV året efter. När Erik XIV gifte sig med Karin Månsdotter utmanade han hela den sociala ordningen. Giftermålet bidrog till att han störtades från tronen och Karin Månsdotter fick bara vara drottning i 87 dagar.Karin Månsdotter kom att dela mannens fängelse till år 1573 innan makarna skildes åt och Karin tvingades bosätta sig på Åbo slott. Hennes fångenskap upphörde efter makens död 1577.Musik: J.S. Bach, Pastorale In F Major (Bwv 590), Soundblock AudioSee acast.com/privacy for privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kung Carl XVI Gustafs traditionella jultal till alla svenskar hemma och i utlandet. I sitt jultal summerar kungen det gångna året och blickar framåt mot 2019.   Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige! Julen i vårt land kan se ut på många olika sätt. Många firar med familj och vänner, och samlas kring de traditioner som knyter oss samman över generationsgränserna. En del är ensamma, av eget val eller av annan orsak. Och andra firar inte jul, men gläds kanske ändå åt den särskilda stämning som präglar julhelgerna. Oavsett hur Din jul ser ut, hoppas jag att dessa dagar ger Dig tillfälle till reflektion och eftertanke, nu när året går mot sitt slut och ett nytt snart ska ta sin början. * När jag själv ser tillbaka på året som gått tänker jag framför allt på alla de människor jag mött, runtom i vårt land, som på olika sätt valt att ta ansvar. Antingen i vardagen eller i extraordinära lägen. Personer som har gjort skillnad, när de har visat mod, omtanke och handlingskraft. Jag tänker till exempel på alla dem som engagerar sig för att ge barn och unga tillgång till en god utbildning och en positiv gemenskap. Jag tänker på alla dem som arbetar för en hållbar utveckling, där vi tar bättre vara på jordens begränsade resurser. * Och jag tänker givetvis också på alla dem som ställer upp i olika krislägen - som vid de svåra skogsbränderna i somras. Räddningspersonal, försvarsmaktens anställda, hemvärnspersonal och frivilliga: Det var många i vårt land som gjorde stora uppoffringar för att bekämpa bränderna och minimera dess skadeverkningar. Till skillnad från i andra länder krävdes, tack och lov, inga människoliv.  För dem som berördes blev skadorna ändå kännbara, när generationers skogsbruk gick om intet. * När det mest akuta släckningsarbetet var avklarat fick jag själv möjlighet att besöka ett av de drabbade områdena, i Ragunda kommun i Jämtland. Kronprinsessparet och Prinsparet gjorde liknande besök i Hälsingland och Dalarna. Det var enastående insatser som anställda och frivilliga genomförde tillsammans under dessa heta sommarveckor. Till alla Er som bidrog vill jag därför uttrycka min djupt kända respekt och tacksamhet: Tack, för att Ni valde att ta ansvar. * 2018 har varit ett märkesår, med flera viktiga minnesdagar. Det är i år 100 år sedan kanonerna tystnade på första världskrigets slagfält. Ett krig som kostade många miljoner människoliv. Och som tyvärr inte blev det sista krig som skulle utspela sig. I år är det också 100 år sedan Sveriges riksdag genom en principöverenskommelse tog det första avgörande steget mot allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Något som lade grunden till den moderna svenska demokratin. Årets riksdagsval var det 29:e i ordningen sedan denna viktiga reform genomfördes fullt ut. * Processen för att bilda en ny regering har pågått under hela hösten. Kanske kan vi bli lite otåliga. Men så fungerar vår demokrati: viktiga frågor måste få ta sin tid. Och trots att det finns skillnader i åsikter och inriktningar vill jag understryka hur mycket som trots allt förenar oss alla i Sverige. Det finns en grundläggande sammanhållning, som visas inte minst när svåra prövningar inträder. * Under 2018 har vi även uppmärksammat att det är 200 år sedan min anfader, Jean Baptiste Bernadotte, blev kung Karl XIV Johan. För lite mer än en vecka sedan firade vi att Karl Johans ryttarstaty nu fått sin nya placering här ute på Slottsbacken. Där blickar han nu ut över det nyrenoverade Nationalmuseum - som jag hade nöjet att besöka tillsammans med Kronprinsessan och Prinsessan Estelle inför den högtidliga återinvigningen i november. * Och tidigare i höst besökte Drottningen och jag tillsammans med Kronprinsessparet staden Pau i Frankrike. Det var där min anfader föddes år 1763. Och där fick Kronprinsessan ta emot en magnolia-planta; en stickling från ett träd som kung Oscar II planterade vid sitt besök i Pau år 1899. Den överräcktes till Kronprinsessan som gåva till Prinsessan Estelle. Till våren ska den planteras på Haga slott. Där ska den förhoppningsvis slå rot och så småningom blomma, som en symbol för historiens förbund med framtiden. * Ja, vi är alla en del av något som är större än oss själva. Det har vi påmints om många gånger under det gångna året. Det kan vara en plats. En historia. Eller ett uppdrag. Vi är alla länkar i en kedja. Och vi har alla ett ansvar gentemot dem som kommer efter oss. Det gäller inte minst dem av oss, som representerar olika institutioner av central betydelse för vårt land. Sådana som funnits långt innan oss och som ska finnas kvar långt efter att vi är borta. På oss vilar ett särskilt ansvar att se bortom oss själva. Att agera på ett sätt som hedrar det förtroende vi fått - och som ju, faktiskt, bara är till låns. * Varje år deltar min familj och jag i Nobelfestligheterna. Så även i år. Enligt Alfred Nobels testamente ska Nobelprisen delas ut till de personer som under året "gjort mänskligheten den största nytta". Och så är det verkligen: Årets pristagare har alla, på olika sätt, bidragit till att göra vår värld något litet bättre. Ja, de har till och med räddat människoliv. Alla dessa framsteg, tycker jag, är en god anledning att känna hopp om framtiden! * För bara ett par dagar sedan firade vi Drottningens 75-årsdag. Genom åren har Drottningen arbetat envist och målmedvetet för att förbättra villkoren för utsatta barn och unga, men också för människor med demenssjukdom. Och det kändes både viktigt och positivt att kunna uppmärksamma dessa insatser i samband med Drottningens födelsedag. Under året har vi också välkomnat ett nytt barnbarn, lilla prinsessan Adrienne. Det gjorde oss mycket lyckliga! Nu ser jag fram emot att få tillbringa ytterligare några dagar av trevlig samvaro tillsammans med hela min familj. Jag vill avsluta denna julhälsning från Kungliga slottet i Stockholm med att önska Er en fortsatt god jul - och ett gott nytt år 2019. Se Kungen läsa sitt jultal på SVT Play.

Idag är vi en smula nippriga över gårdagens besked om förlovning i brittiska kungahuset. Under måndagen gick prins Harry och skådespelerska Meghan Markle ut och annonserade sin förlovning. Mycket romantiskt - han hade friat när de stod i köket och lagade kyckling. Men kan detta betyda mer än bara en festlighet för britterna  - vad säger vår korrespondent i London, Claes Aronsson om ifall detta kom i rättan tid. Sverige har ingen ambassadör för USA för tillfället. Hur ser egentligen relationerna ut -  Donald Trump har ju tidigare uttryckt bestörtning över vad som hände i "Sweden last night" och utrikesministern Rex Tillerson har gjort vissa förändringar på utrikesdepartementet. Vi pratar med Mike Winnerstig på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut. Tusentals kvinnor vittnar nu om olämpliga beteenden och övergrepp på arbetsplatser -  och i kölvattnet kommer nu berättelser från kvinnor som inte är knutna till vissa yrken eller arbetsplatser. På ett flertal facebookgrupper öppnar många upp om mycket svåra övergrepp och händelser både längre bak i tid och i närtid. Men finns det risker med att berätta om det allra svåraste för tusentals människor på nätet, människor man inte känner? Vad händer sen? Vi frågar Olga Persson, generalsekreterare på Unizon som samlar kvinno- och tjejjourer. Dessutom berättar vi vad time out egentligen betyder. Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Helena Huhta

Tillsammans med kulturskribenten Anna Remmets diskuterar Andrea vad sommarläsning kan vara för något. Romantik, ond bråd död, lidelse/lidande, förtärande solar, ungerska essäer och ångande erotik i den djupa svenska skogen visar sig vara en del av svaret. Böckerna som diskuteras är klassikern Drottningens juvelsmycke, Duras genombrottsbok En fördämning mot Stilla havet, 40-talsromansen Driver dagg, faller regn och slutligen den omvälvande essäsamlingen Medusas blick.

Krönet på Berwaldåret 1968, 100 år efter tonsättarens död, var det sceniska uruppförandet av Drottningen av Golconda, den opera Berwald skrev för sin tidigare elev, storsångerskan Christina Nilsson. Ej en ton har jag komponerat till Drottningens roll utan att tänka på Dig, står det i ett av hans vänliga brev till henne. Varken hon eller någon operachef tog sig dock an verket under Berwalds livstid.Men i samband med 100-årsjubileet skulle operan ges en chans på Kungl. Teatern; initiativet hade kommit från Sveriges Radios musikavdelning. Operan innehåller mycket härligt fullödig musik även om den i likhet med Beethovens Fidelio saknar dramatik. Där är så otroligt granna arior, sa Tor Mann hänfört i en intervju. Han visste vad han talade om, för han hade dirigerat både ett konsertant framförande och den radioversion som spelades in 1958.Urpremiären av Drottningen av Golconda sändes direkt i Musikradion på Franz Berwalds dödsdag, och över huvud taget fick radiolyssnarna möjlighet att höra en stor del av Berwalds musikaliska produktion under året symfonier, kammarmusik och musikdramatiska verk. Också Skolradion uppmärksammade Berwald, och SVT producerade en Berwaldfilm på den tiden var SR och SVT samma bolag.Samma år som Berwald drog slutstrecket i Drottningen av Golconda, 1864, invaldes han sent omsider i Kungl. Musikaliska akademien, och tre år senare blev han av samma akademi utnämnd till kompositionslärare vid konservatoriet. Han fick också uppdraget att revidera Haeffners koralbok. Efter att ha livnärt sig som glasbruksdisponent under 1850-talet och därefter bland annat bedrivit affärsverksamhet, kunde han nu livnära sig inom det musikaliska området, och han fick erkännande och en position i musiklivet.Glädjen blev dock kortvarig. På våren 1868 insjuknade Franz Berwald i lunginflammation, och den 3 april gick han bort.Även om Berwald inte var helt bortglömd under senare delen av 1800-talet, var det ändå under 1900-talet som hans musik började förekomma alltmera frekvent på konsertprogrammen. Onekligen har Sveriges Radio genom sin medvetna odling av hans musik och genom att låta Berwaldkännare berätta om både verk och person, bidragit till att Berwald idag med all rätt har en plats som en av de mest betydande tonsättarna i den svenska musikhistorien.När invigningen av Sveriges Radios orkesterstudio närmade sig mot slutet av 1970-talet, diskuterades namnfrågan ingående. Till slut enades man om att kalla det nya konserthuset för Berwaldhallen helt följdriktigt kan det tyckas med tanke på den långa Berwaldtradition som finns inom företaget. Den 30 november 1979 tog Sveriges Radios Symfoniorkester under festliga former sin nya arbetsplats i bruk. På invigningsprogrammet stod bland annat Franz Berwalds uvertyr till Estrella de Soria och Sinfonie singulière. Dirigent var orkesterns dåvarande chefdirigent Herbert Blomstedt.I det fjärde och sista av Christina Tobecks programserie om Franz Berwalds liv och musik i radioperspektiv får vi bland annat höra delar av Ingmar Bengtssons högtidsanförande 1968, avsnitt ur biografiförfattaren Ingvar Anderssons stora Berwaldserie strax efter jubileumsåret, liksom Herbert Blomstedts, Nils Castegrens, Erling Lomnäs, Tor Manns reflektioner. Programmet innehåller också glimtar från Berwaldhallens invigning och citat ur musikinspelningar hämtade ur Sveriges Radios arkiv.En serie P2-dokumentärer av Christina Tobeck Musik av Franz Berwald i P2 i anslutning till dokumentärserien:Tisd 17.11. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Pianokvintett nr 2 A-dur Torsd 19.11. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Symfoni Ess-dur, Naïve Torsd 19.11. i Musik mot midnatt kl 21.00: Gunnar Bucht, Sinfonie gracieuse ou lApothéose de Berwald (SR:s beställningsverk till Berwaldjubileet 1996)

Vem är drottningen som bröt benet på en ö i den svenska skärgården? Vilka kungligheter åkte egentligen rullskridskor på sin första dejt och vem är det som har opererat näsan? I veckans avsnitt av Pod Royal avslöjar vi allt om Europas nya, unga, drottningar. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hör vad som får TV 4 att ikväll sända ännu ett avsnitt om Drottning Silvias pappas nazistiska förflutna. Johan Åsard, chef Kalla Fakta medverkar. Det blåser medvind för Ron Paul, en tänkbar republikansk preisdentkandidat, som är en sann libertarianist. Hör hans ideologiske vän Johan Norberg om vad framgångarna beror på och vad han har för drömmar om att sjösätta teorin i svensk politisk praktik. Mark Levengood har snart premiär på sin föreställning "Sound of Mark" inspirerad av en känd filmmusikal med snarlik titel. Exakt vad var det som trollband honom så mycket av filmen som nu gett avtryck på hans show? Hör också Mark kritisera språkbruket och urvalet när det gäller P3:s nyheter och hör P3 försvara sig. Producent: Anders Diamant

I höst har den romantiske Carl Jonas Love Almqvist varit på tapeten och åstadkommit ett märkligt sammanträffande. Inte mindre än två svenska prosaister har valt att följa hans fotspår i sina nya romaner: Eva-Marie Liffner i Lacrimosa och Anna-Karin Palm i Snöängel. Hos Anna-Karin Palm hämtas inspirationen såväl från Amorina som Drottningens juvelsmycke. Det är den bistra vintern 1985-1986 som kulminerar i mordet på Olof Palme. Vid sidan om konspirationerna mot statsministern, får vi följa Hedvig, en androgyn Tintomara-gestalt och alla de människor som kommer i hennes väg. Snöängel är en Stockholmsskildring från en näraliggande tid som väver in frågor om minne och saknad . Hela berättelsen är återskapad av en svensk författare i självvald fransk exil. Precis som Anna-Karin Palm, som flyttade hem igen till Stockholm och Danvikens gamla dårhus, efter sex år i Normandie. Hon debuterade 1991 med Faunen.  Snöängel är hennes första roman på sex år. Ulla Strängberg tog en promenad med Anna-Karin Palm i Hedvigs kvarter kring  Allhelgonakyrkan i Stockholm. Uppläsare är Anna Persson. Eva-Marie Liffners roman Lacrimosa dyker rätt ner i Almqvists 1800-tal, med lukter och smaker från myllrande gator och fina salonger. Även denna roman har Tintomara som huvudperson, fast här heter hon ömsom Ros ömsom Mr Ross och Almqvist är en person som hon både älskar och hatar. Eva-Marie Liffner som nominerats till årets Augustpris, har alltid fascinerats av historia och upphör aldrig undra över vad som funnits tidigare, hur spåren av detta tidigare liv ser ut och flätas samman i en ofta fantastisk väv. I Lacrimosa lanserar hon t ex en ny teori om mordet på Gustav III och menar att Anckarström tog på sig skulden för kärleks skull. Lacrimosa är fjärde romanen sedan debuten med Camera 2001 och hon har nyligen av Svenska Akademin tilldelats Ole och Ann-Marie Söderströms pris på 80.000 kronor. Mia Gerdin intervjuar Eva-Marie Liffner i historisk miljö: Stadsmuseet i Göteborg. Uppläsare är Johan Gry. Musiken i programmet är till stor del skriven av Carl Jonas Love Almqvist, till exempel ”Du går icke ensam” (som börjar ”Om bland tusen stjärnor…”) som framförs av Solveig Faringer,  och Karin Jonsson-Hazell spelar hammarklaver i några av Almqvists pianostycken.

Den nionde oktober 2008 besökte kungaparet Alingsås, för första gången på 14 år. Sjuhärad direkt skildrade den kungliga yran genom intresserade och ointresserade ortsbor, bevakande journalister och fotografer, kommunpolitiker och skolbarnen som hann uppleva Kungens och Drottningens sekundsnabba hälsningsposer vid avspärrningarna. Reportrar Nicklas Malmberg och Mikael Olmås.

Idag får Nordegren i P1 besök av advokat Peter Althin, kristdemokrat och nybliven ordförande i Republikanska Föreningen. Han kommer till studion och redogör för sin kritik av den svenska monarkin i en tid när kungahuset känns mer populärt än någonsin. Det blir också kärt återhörande av bisittaren Louise Epsteins intervju med kungen själv! På lyssnarnas begäran låter vi också prästen Karin Långström Vinge läsa en bön för miljön, nyskriven av ärkebiskop Anders Wejryd till Drottningens bönbok. Det är 20 år sedan modeskaparen Sighsten Herrgård dog. Herrgård blev under sina sista år ett ansikte för kampen mot AIDS, och är än idag en av få svenskar som öppet talat om sjukdomen. Nu kommer hans bok Sighsten ut i nyutgåva. Författaren Carl-Otto Werkelid, som skrev boken tillsammans med Sighsten Herrgård kommer hit. Vi pratar också med folkpartisten Barbro Westerholm, som nu som alltid slår vakt om de äldres livsvillkor, senast idag i samband med partiets landsmöte. Bisittare är Louise Epstein.