Podcasts about hertha m

Am Ende war es mehr Spektakel als wirklich zählbare Punkte, dennoch haben wir uns es nicht nehmen lassen über das 3:3 Heimspiel gegen Nürnberg zu berichten. Wir das sind die Hertha-Mäuse aka das A-Team aka Antonia, Anton und Alex. Viel Spaß euch mit der neuen Folge!

Att gestalta just det som ska gestaltas är en svår konst. Det som brukar hyllas som konstnärlig precision. Men vad är det då egentligen som avses? Boel Gerell reflekterar över ett svårfångat begrepp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Söker jag på nätet efter ordet precision dyker en rad till synes avancerade ting upp. Löparskor i distinkta färger, med fartränder på sidorna. Kontaktlinser som sägs vara avsevärt förbättrade och en laptop hanterad av en kvinna med målmedvetet utseende. Och dessutom: ett antal recensioner skrivna av mig själv som scenkonstkritiker.Och jag minns upplevelserna som föranledde mig att famla efter just det där ordet. En skådespelare med ”osviklig precision” och en regissör som med ”total precision” skapade ett ”helgjutet verk” och jag skäms lite när jag läser de översvallande formuleringarna. Men inser efter en stunds fortsatt scrollande att jag inte är ensam. Konstnärlig precision är ett begrepp som används ofta, för att beskriva något som är helt rätt.Men, om man ska vara noga och det ska man ju i det här fallet. Rätt, i förhållande till vad? I begreppet ligger att det är något exakt. En fullträff i måltavlans mitt kan vara en passande bild, så länge man vet vad som är tavlans bulls eye och varifrån skottet avfyras. För precision kan bara existera i förhållande till något annat. Ett ideal krävs att sträva efter och en position att utgå för att uppnå ett resultat som är mer eller mindre mitt i prick. I boken ”Perfektionisterna - precision, ingenjörskonst och den moderna världens tillkomst” reflekterar den brittisk-amerikanske författaren och journalisten Simon Winchester över ordets ursprung i latinets och franskans ”snitt eller hugg” som i att skära och frilägga från dödkött och oväsentligheter. En betydelse som allt mer övergått i att motsvara just ”riktighet”.Vad som utmärker den vetenskapliga precisionen, menar Winchester, är förmågan att närma sig ett uppsatt mål med så lite variation i utfallet som möjligt. Han tar som exempel tillverkningen av en maskindel där varje exemplar i allt väsentligt ska likna den förra. Ett sådant resultat är bara lönt att eftersträva i hårda material som metall, glas och keramik menar han och fortsätter:”Begrepp som precision och riktighet går aldrig i strikt mening att tillämpa på träföremål eftersom träet är flexibelt; det sväller och drar ihop sig på oförutsägbara vis; det kan aldrig ha verkligt fasta dimensioner eftersom det till själva sin beskaffenhet är fast förankrat i den naturliga världen.”Slut citat.I sin distinktion skiljer alltså Winchester på träet som är ”fast förankrat i den verkliga världen” och anses ”oförutsägbart” medan de med precision skapade lösdelarna i metall tycks höra hemma någon annanstans, i en parallell tillvaro fri från frustrerande förgänglighet och där uppmätta resultat med säkerhet är riktiga och dessutom beständiga.Ett annat sätt att se på det är att hela vår värld, just på grund av de med precision uppnådda tekniska landvinningarna och den följande industrialiseringen är satt i oförutsägbar förvandling. Under klimatkatastrofens härjningar vet ingen av oss med säkerhet vilka villkor som gäller för vår existens i morgon. Kanske är det i själva verket det flexibla träet som i längden utgör det hållbaraste materialet? Kanske är bästa sättet att överleva i förändringens tid att vara just oprecis och föränderlig.Och ändå eller kanske just därför denna längtan efter något att hålla fast vid när allt är i rörelse, något som skapar illusionen av att vår tillvaro går att mäta och väga och i förlängningen styra och kontrollera. Medan det gamla bondesamhället klarade sig bra med godtyckliga mått som famn, fot och tum krävde det sena 1700-talets gryende maskinsamhälle mer distinkta och framförallt universellt gångbara mätmetoder.I efterdyningarna av franska revolutionen hade inte bara kungen utan också måttet pieds de roi – alltså kungens steg – spelat ut sin roll. I stället för att sätta sin lit till den utbytbara överheten vände man blicken mot marken under sig och i början av 1790-talet skickade det franska parlamentet ut två vetenskapsmän med uppgift att mäta jordens meridian, alltså fjärdedelen av dess omkrets. Mätningarna tog sex år av svåra umbäranden för de utsända och resulterade 1799 i den nya måttenheten standardmetern som för högtidlighetens skull gjöts i platina och överlämnades till nationalförsamlingen.Med metern som allmänt accepterad norm kunde industrialiseringen ta sin början. I stället för att låta hantverkarens ögonmått bestämma proportionerna massproducerades maskindelarna efter noga förutbestämda dimensioner som säkerställde att de med största möjliga precision passade ändamålet. I den högblanka platinametern tycktes det moderna samhället ha fått ett pålitligt riktmärke i sin halsbrytande färd in i framtiden.Om det inte vore för naturen, som precis som Winchester skriver är oförbätterligt oberäknelig. Då klotets meridian mättes på nytt visade det sig att avståndet krympt när berg och åsar vittrat och den dyrbara metern var plötsligt 0,2 millimeter för kort och fick gjutas om.Kanske är detta, att läget är instabilt och i rörelse det enda vi med största säkerhet kan lita på. Ändå måste vi utgå från något i vår blick på världen, för att undvika att bli vansinniga. När poeten och litteraturforskaren Gabriel Itkes-Sznap i sin avhandling ”Nollpunkten” söker definiera vad litterär precision är tar han avstamp i tankegångar först formulerade av den rumänske författaren Paul Celan.Till skillnad från Winchester anser inte Celan att generell precision är möjlig. Precisionen är alltid en individuell strävan på samma vis som verkligheten vi utgår från aldrig är allmängiltig utan unik för var och en av oss. Genom våra erfarenheter sätter vi gränserna för världen och bestämmer vad som är himmel och vad som är jord, rätt eller fel och överhuvudtaget möjligt.Genom nya erfarenheter – eller datum – som Celan skriver kan denna värld i ett slag vändas upp och ner så att det som nyss var fast mark blir till en avgrundsdjup himmel. Hans eget datum är 20 januari 1942, dagen då Wannseekonferensen tar plats utanför Berlin och beslutet om ”den slutgiltiga lösningen” fattas för det tyska rikets judar. Samma år deporteras Celans föräldrar till ett koncentrationsläger och mördas.En händelse som denna är så oerhörd menar Celan, att den tvingar människan att ompröva världen utifrån en ny verklighet, där det som nyss skett är möjligt. I den mån han skriver med precision är det fortsättningsvis alltid i förhållande till denna nollpunkt i historien.Någon platinastav som måttstock för den konstnärliga precisionen ges alltså inte, om man ska tro Celan. Ingen allmängiltig skala för kritikern att utgå från i teatermörkret, som säkert avgör med vilken exakthet skådespelaren träffar målet. Bara en mer eller mindre vanmäktig strävan hos en aktör med sitt alldeles eget bulls eye för ögonen. Något i grunden ofattbart som inte låter sig fångas och som just därför kvarstår som en fråga. Och som samtidigt utgör svaret på varför den som skapar måste fortsätta att skapa.Boel Gerell, författare och kritikerReferenser:Simon Winchester: Perfektionisterna – precision, ingenjörskonst och den moderna världens tillkomst, 2020 (Daidalos)Gabriel Itkes-Sznap: Nollpunkten – precisionens betydelse hos Witold Gombrowicz, Inger Christensen och Hertha Müller, 2021 (Nirstedt)

Un podcast produs de Centrul Dialectic. Realizatori: Ionuț Dulămiță, Mihai Lukàcs, Paul Breazu ==================================== De ce subculturile rock & punk din România au fost cele mai apolitice din Europa de Est după anii '60? Care erau statele socialiste unde existau mișcări rock & punk „with balls”? De ce au fost anemice protestele românești din '68? Ce a reprezentat mișcarea Aktionsgruppe Banat din Timișoara anilor '70? De ce era fâsâit spiritul de protest din muzica locală în acele vremuri? Ce rol au jucat drogurile în schema asta? Unde își dădeau întâlnire hipioții timișoreni și cei germani în anii '80? Pe ce substanță a avut jurnalistul timișorean Mimo Obradov primul trip chimic? Răspunsurile le aflați numai din Arhiva de Sunet: Timișoara, episodul 5. ==================================== Vorbesc, în ordinea apariției: Ionuț Dulămiță (Arhiva de Sunet), Paul Breazu (Arhiva de Sunet), Emanuel Copilaș (lector universitar), Adriana Babeți (scriitoare), Mimo Obradov (jurnalist), Flavius Băican (jurnalist, CEO Revolution Festival) ==================================== Muzică: Bijelo Dugme, „Doživjeti stotu” (muzică și text: Goran Bregović, Jugoton, 1980) Schleimkeim, „Mit dem Knüppel in der Hand” (muzică și text: Schleimkeim, Aggressive Punk Tapes, 1991) Mikoláš Chadima & The Extempore Band, „Libouchec («Libouchec» Coppage Village)” (muzică și text: Mikoláš Chadima, Globus International, 1991) Novi Cvetya, „Тиха Лятна Вечер” (muzică și text: Novi Cvetya, Mutant Records, 1998) Valeriu Sterian, „Chip fără chip” (muzică: Valeriu Sterian, text: Hertha Müller, 1993) Eugen Eliu, „Patria sau moartea” (muzică Eugen Eliu, text: Andrei Ujică, 1973) Bijelo Dugme, „Da Sam Pekar” (muzică: Goran Bregović, text: Vlado Pravdić, Jugoton, 1984) Neu!, „Halogallo” (muzică: Klaus Dinger & Michael Rother, Brain, 1972) Talking Heads, „The Overload” (muzică: Brian Eno & David Byrne, text: David Byrne, Sire, 1980) ==================================== Editor audio: Cătălin Matei Comunicare: Textual Media ==================================== Parteneri media: Radio România Cultural, Radio România Timișoara, RFI, IQAds, Scena 9, Vice, Cultartes, Decât o Revistă, Un site de muzică, Cooperativa Urbană ==================================== Mulțumiri speciale: Universitatea de Vest din Timișoara, Librăria La Două Bufnițe, Londohome ==================================== Arhiva de Sunet: Timișoara este un proiect al Centrului Dialectic și este realizat cu sprijinul Primăriei Municipiului Timișoara și al Consiliului Local Timișoara. Proiectul cultural nu reprezintă în mod necesar poziția Primăriei Municipiului Timișoara și a Consiliului Local Timișoara. Conținutul proiectului cultural și modul în care rezultatele acestuia pot fi folosite reprezintă responsabilitatea exclusivă a autorilor și beneficiarului finanțării. Primăria Municipiului Timișoara și Consiliul Local Timișoara nu sunt responsabile pentru conținutul materialului și modul în care acesta ar putea fi folosit.

Einen Tag nach der BVB-Klatsche bei Ajax Amsterdam ist Karol schon wieder guter Dinge und als Experte beim ComunioPodcast zu Gast. Gemeinsam mit Flo analysiert er gewohnt ausführlich das Geschehen der Bundesliga. Zunächst geht es in der Hörerfrage der Woche (07:14) um die Situation von Andre Silva in Leipzig. Kommt der Portugiese noch, oder sollte man sich lieber von ihm trennen? Flo und Karol haben dazu eine differenzierte Meinung. Im Anschluss gibt es die wichtigsten Infos zu den Partien des 8. Spieltags sowie wertvolle Spielertipps zu Mainz - Augsburg (12:39), Bayern - Hoffenheim (22:17), Leipzig - Fürth (31:47), Bielefeld - Dortmund (41:23), Wolfsburg - Freiburg (53:18), Hertha - Mönchengladbach (01:06:34), Köln - Leverkusen (01:15:59), Stuttgart - Union (01:23:51) und Bochum - Frankfurt (01:30:54). In der Top-3 der Woche geht es zum Abschluss dann um die besten Spieler mit einem Marktwert zwischen drei und sechs Millionen. Zwischendurch geben natürlich auch wieder Thomas Doll, Uli Hoeneß und Co. ihren Senf dazu. Viel Spaß! Ihr wollt eure Frage als Sprachnachricht im Podcast hören? Dann schickt eine WhatsApp-Sprachnachricht an 01573-5484588. Ihr wollt uns Feedback schicken? Dann wendet euch an redaktion@comunio.de Falls ihr uns eine Rezension schreiben wollt, könnt ihr das unter podcasts.apple.com/de/ machen! Vielen Dank! Und so tippen Flo und Karol den 9. Spieltag: Mainz - Augsburg Flo: 1:0, Karol: 2:0 Bayern - Hoffenheim Flo: 4:1, Karol: 2:1 Leipzig - Fürth Flo: 2:0, Karol: 4:0 Bielefeld - Dortmund Flo: 1:3, Karol: 0:3 Wolfsburg - Freiburg Flo: 1:1, Karol: 2:2 Hertha - Mönchengladbach Flo: 1:1, Karol: 0:2 Köln - Leverkusen Flo: 1:1, Karol: 1:2 Stuttgart - Union Flo: 1:1, Karol: 1:0 Bochum - Frankfurt Flo: 1:2, Karol: 1:3

Sven Regener legt mit "Glitterschnitter" ein neues Buch über Herrn Lehmann vor. Literatur-Nobelpreisträgerin Herta Müller erzählt von ihrer Zeit im Auffanglager. Zwei britische Forscher beschwören "Das Ende der Gier".

Vor dem Hinrundenfinale ist auch der ComunioPodcast mit der letzten Folge des Jahres wieder für euch da. Flo und Karol sprechen gemeinsam über die Ereignisse der Englischen Woche und ziehen ihre Lehren aus dem 16. Spieltag (02:33). Dabei geht es neben dem Spitzenspiel in Dortmund auch um den Absturz des SV Werder Bremen. Anschließend gilt die volle Konzentration aber den Partien des Wochenendes. Das dynamische Duo bespricht die Ausgangslagen für Hoffenheim - Dortmund (13:51), Bayern - Wolfsburg (18:40), Mainz - Leverkusen (22:15), Köln - Bremen (26:35), Schalke - Freiburg (35:08), Leipzig - Augsburg (41:20), Hertha - Mönchengladbach (44:49), Düsseldorf - Union (49:40) und Paderborn - Frankfurt (53:12) und gibt auch jeweils eine Spielerempfehlung. In der Top-3 der Woche (58:44) geht es um die besten Einkäufe für die Rückrunde. Seid euren Konkurrenten auf dem Transfermarkt immer einen Schritt voraus. Zwischendurch geben natürlich auch wieder Christian Streich, Uli Hoeneß und Co. ihren Senf dazu. Ihr wollt uns Feedback schicken? Dann wendet euch an redaktion@comunio.de

I Klassikersalongen samtalar författare, litteraturkritiker och kulturskribenter om moderna klassiker och äldre pärlor. Författarna Merete Mazzarella och Cilla Naumann tar sig an tre böcker som på olika sätt har sin utgångspunkt i hur det är att leva i en diktatur: Hans Fallada: "Ensam i Berlin"; Sinclair Lewis: "Sånt händer inte här"; och Hertha Müller: "Kungen bugar och dödar". Samtalsledare: Mats Almegård Från 12 september 2019 Jingel: Lucas Brar

I dette afsnit undersøger BYLYD, hvad det egentlig vil sige at ‘høre hjemme’. Mød litteraten Martin Baake Hansen, der fortæller om sammenhængen mellem hjem og nostalgi, og arkitekten Anne Pind, der blev husvild efter en voldsom vandskade.Hvad vil det sige at høre hjemme - hvis man overhovedet kan det? Måske er det de mennesker, du bor sammen med. Måske er det byen. Duften af mormor, der hænger i tapetet, rummenes struktur og fordeling eller plakaterne, der pryder væggene. Og hvad sker der egentlig, hvis du pludselig mister dit hjem? Hjemmet er mere relevant end nogensinde, ikke mindst set i lyset af den voksende flygtningekrise, hvor millioner af mennesker tvinges til at forlade deres hjemland på grund af krig og ødelæggelse. Men også fordi antallet af især unge hjemløse stiger markant, både herhjemme og i udlandet. De fleste bliver tvunget til det, men der er i de senere år også opstået en bevægelse blandt unge, der aktivt vælger hjemmet i konventionel forstand fra og rejser efter de milde vinde i stedet.I BYLYD #7 forklarer Martin Baake Hansen begrebet "Nostrofobi", der definerer en afsky mod eget kulturelt ophav og alt hvad der knytter sig til det. Han bruger det til at belyse Hertha Müllers storbynomade, der defilerer på byens glatte underlag uden nogensinde at lade sig falde til og slå rødder. Det er ikke nødvendigvis intentionen for personerne i denne fremragende lille webdoku fra The New Yorker, men vi synes alligevel du skal se den.P1 har også kastet sig over temaet om hjemløshed, og i featuren "Hjemløs ungdom" tegnes et stærkt og personligt portræt af mennesker, der kæmper. Den udstiller samtidig et grelt hul i det danske socialsystem og sætter en tyk streg under, at behovet for skæve og fleksible akutboliger er mere aktuelt end nogensinde. Og apropos P1 så har BYLYD haft fornøjelsen af at være en tur forbi P1 Podcaster, hvor Kristoffer Friis og Tobias Moe sætter ord på, hvorfor vi elsker at lave radio om by og arkitektur. Lyt med herHusk, at vi på redaktionen altid er meget interesserede i input fra vores lyttere. Så hvis du har ideer eller kritik, så tøv ikke med at sende os en mail - eller giv din mening til kende på facebook   Tilrettelæggelse: Tobias Moe og Maiken Vibe Bauer Klip, lyddesign og mix: Maiken Vibe Bauer Indslag med Anne Pind blev produceret af Maiken Vibe Bauer.  Redaktionen er: Tobias Moe, Maiken Vibe Bauer, Niels Bjørn og Kristoffer Friis.   Stor tak til Barbara Thybo for research og sparring. Udsendelsen blev bragt første gang d. 22. december 2015

"Europa är i fara. Från alla håll kommer kritik, förolämpningar, övergivanden" skriver 30 författare och filosofer i ett upprop i DN, bland andra Hertha Müller och Bernard-Henry Lévy. Andrés och Oskar analyserar texten och dess svala mottagande i svensk media. https://www.theguardian.com/commentisfree/2019/jan/25/fight-europe-wreckers-patriots-nationalist https://www.dn.se/kultur-noje/30-forfattare-och-filosofer-huset-europa-brinner/

Unglaublich aber wahr! Seit mehr als einem Jahr ist "Neues vom Ballaballa-Balkan" nun schon auf Sendung. Und auch wenn Krsto und Danijel vor allem sich selbst gerne reden hören, wollten Sie diese Geburtstagsepisode dazu nutzen, um mal ein paar andere "Jugo-Journalisten" aus dem deutschsprachigen Raum zu Wort kommen zu lassen. Wir freuen uns daher auf gleich drei Ehrengäste in dieser Sendung: Doris Akrap, Aleksander Zivanovic und Olivera Stajic. Neben viel Feierei und guter Laune geht es um die Frage, wie sehr sich deutschsprachige Medien eigentlich noch für den Balkan interessieren und welches Bild sie vermitteln. Und natürlich wollen wir von unseren Gesprächspartner wissen: Wie ballaballa ist dieser Balkan denn nun wirklich? Darüber hinaus erfahrt Ihr mehr über das nächste Kapitel in Sachen Agrokor, über den Besuch des rechtsradikalen TV-Moderators Velimir Bujanec im Rhein-Gebiet, Danijels Erfahrungen bei der Buchmesse in Frankfurt und Hertha Müllers Auftritt in Belgrad.

I ett 45 minuter långt porträtt får vi träffa Herta Müller i hemstaden Berlin, höra Nobelpristagaren berätta öppenhjärtigt om sin uppväxt, om exakt hur förtrycket såg ut i diktaturens Rumänien - och om det skåp där hon sparar särskilt intressanta ord som hon klippt ut ur Ikea-kataloger och andra källor. Producent är Yvonne Ihmels och programmet sändes första gången 2005. Dessutom får vi höra Gunnar Bolins exklusiva intervju med Hertha Müller - mindre än en timme efter det att hon fick besked om att hon blev årets Nobelpristagare - och Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, om hennes sätt att skildra samtidens historia. Programledare för Biblioteket är Louise Epstein.