Podcasts about Landstinget

Grundtvig er en af vor egne: Grundlægger af den danske folkehøjskole og tekstforfatter til nogle af de mest elskede salmer og sange i både højskolesangbog og salmebog. Men Grundtvig var også politiker og sad i både den grundlovgivende forsamling og i Landstinget. Med vekslende succes. Medvirkende: Katrine Frøkjær Baunvig, lektor i Religionsvidenskab, leder af Center for Grundtvigforskning og leder af Center for Digital Tekstarv. Morten Messerschmidt politiker, fmd. for Dansk Folkeparti og forfatter. Tilrettelægger og vært: Carsten Ortmann.

Gunn Marit Helgesen fikk fornyet tillit og ble gjenvalgt som styreleder i KS av Landstinget i KS, men ikke uten dramatikk. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det er de unges stemme som høres i årets første episode av KS-podkasten «Der livet leves». Vi har vært i Trondheim og snakket med tre av dem som planlegger KS' Toppmøte barn og unge. KS arrangerer for andre gang Toppmøte barn og unge i tilknytning til Landstinget i februar. Her skal 120 delegater fra ungdomsråd landet rundt, gi direkte innspill til kommunesektorens politikk for denne perioden, som KS Landsting skal vedta. «Der livet leves» har snakket med tre av ungdommene som var i Trondheim sist helg for å planlegge toppmøtet: Maria Wangberg fra Vestfold og Telemark, Heidar Bergum Jahr fra Innlandet og Jonas Uv Værnes fra Trøndelag. Fra studio spør vi ordfører Torgeir Næss hva Kvam gjorde for å bli Årets ungdomskommune i 2023. Ida Slettevoll og Jan Inge Krossli er nye programledere i podkasten, og lanserer en ny fast spalte hvor helt nye ordførere blir intervjuet. Først ut er selvsagt Håvard Handeland i Sauda, som er tidenes yngste ordfører i Norge.KS Folkevalgtprogram har et eget tilbud til de lovbestemte medvirkningsrådeneE-ung er et digitalt opplæringsverktøy for ungdomsråd Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Min son föddes och dog en tidig morgon i maj 2006. Han blev 22 veckor gammal. Han hette Dante. Han var lik mig, hade min näsa. Han levde när han föddes men han dog kort efter födseln. Dante hade kämpat i tio dagar men han överlevde inte. Han dog. Men han levde ett kort tag. Han levde faktiskt ända sedan jag fick veta att han existerade. Det är så jag ser på det. Det finns inget brott på livslinjen. Han blev till när han blev till.Han föddes och dog på ett sjukhus i Finland. Vi transporterade honom i en kylväska hem till Sverige. Vi ville begrava honom. För oss var Dante vår son. Jag minns när jag bar ner honom i den lilla kistan i hyreshuset vi bodde i då. Hissen var trasig och jag minns att jag tänkte: "Bara jag inte tappar honom, bara jag inte tappar honom".Det regnade ute. Ett varmt, strilande regn. Begravningsbyrån hade rullat fram en bil och gjort i ordning så fint, med kuddar, en nalle och svart sammet. Jag minns hur rörd jag blev över att de tog min son på allvar. Jag minns att jag kramade kvinnan från byrån. Jag minns att hon talade om Dante som en människa.Vi begravde honom i ett litet kapell. Hans aska ströddes i en minneslund. Jag rörde mig som en skugga genom världen sommaren 2006. Jag trodde aldrig att jag skulle läka efter det. Men jag läkte. Gud är god och skoningslös. Han låter oss inte komma undan.Ett halvår senare föddes vår dotter i vecka 17. Hon var redan död när hon kom ut. Hon krystades ut i en plåtburk som det stod "Tillhör Landstinget" på. Det var i oktober 2006 och det finns nog ingenting som tjuter värre i ens hjärta än en mardröm som upprepar sig. Jag har bara vaga minnen av den där kvällen. Jag minns en sjukhussal, en ledstång. Jag minns att vi låg bara några rum ifrån där andra kvinnor födde levande barn. Jag minns att sköterskor sprang fram och tillbaka i träskor.Jag minns den lilla balkongen som jag gick ut och grät på. Det stod några enklare möbler där. Jag slog sönder dem. Jag ville inte hålla henne. Dante hade varit liten men fullt begriplig. Hans syster var väldigt liten. Men hon fanns. Jag grät på ett sätt som jag aldrig gråtit, varken förr eller senare. Så jag gick in och tog mitt ansvar. Jag höll henne i min hand. Jag är oändligt tacksam över att jag gjorde det.Vi begravde henne också. Hon blev inte så många veckor gammal men drömmarna och hoppet hon väckt lever fortfarande inuti mig. Hon blev en liten människa för mig.Allt detta har präglat mig på fler sätt än jag kan förstå. Jag kan med visst fog påstå att jag är en annan människa efter allt detta.Och med de orden välkomnar jag Malkolm Nilsson Säfqvist till "Birro möter".Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anders & Måns läser lyssnarfrågor och tänker högt. Podden publiceras varannan lördag 08.00. Skriv en fråga till programmet: fraga@andersochmans.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vad krävs för att det ska bli riktig verkstad av innovationsarbetet? I det här avsnittet hör du ett personligt och humoristiskt samtal med Olle Hillborg, innovationschef på Danderyds sjukhus, som fått se idéer bli till patent och framgångsrika produkter på en internationell marknad – om och om igen. Något han bl.a. berättar om i boken “Rock ‘n' roll i Landstinget - innovationer, människor och maktspel”. Olle började karriären som rocksångare (Glorious Bankrobbers, Backstreet Girls, Mops), skolade om sig till ingenjör och hamnade sedan på Danderyds sjukhus där han och hans kollegor byggde upp en framgångsrik innovationsverksamhet Ladda ned vår guide till systematisk innovation: https://bit.ly/3sZSW9V Besök Hello Future: https://bit.ly/3yu2XwX

Under bjerget Kvanefjeld i Sydgrønland ligger en af de største uudnyttede miner for sjældne jordarter. Det er nogle af de råstoffer, som er afgørende for at producere elbiler, fly og smartphones, og det kan man tjene milliarder på.Derfor følger både Kina, USA og Europa med, når grønlænderne går til valg den 6. april.De grønlandske politikere er tæt på at udstede den endelige tilladelse til at udvide råstofferne fra Kvanefjeldet. Men flere grønlandske partier er begyndt at få kolde fødder. Udvindingen betyder nemlig også, at uran bliver frigjort, og at Grønlands CO2-udslip stiger.Det socialdemokratiske regeringsparti Siumut står inde for udvindingen, mens det største oppositionsparti, IA, er imod. Valget til Landstinget i Grønland kan derfor få betydning for, om der bliver sat en stopper for projektet i 11. time.Lyt med i dagens udgave af Altinget Ajour, hvor Andreas Krog, som er redaktør på Altinget Arktis, fortæller om debatten om Kvanefjeldet, om et fælles ønske om politisk selvstændighed og om interne stridigheder i det socialdemokratiske regeringsparti i Grønland.Læs flere artikler om det grønlandske valg på Altinget Arktis See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Gæst: Ritt BjerregaardIngeborg Hansen bliver i 1950 den første kvindelige parlaments-formand, da hun bliver formand for Landstinget. En overset og måske glemt del af Danmarks ligestillings-historie. Nok er Landstingets politiske betydning på det tidspunkt aftagende, men udnævnelsen kommer ovenpå et sværdslag i efterkrigsårene, hvor Ingeborg som den eneste i Rigsdagen stemmer imod at indføre dødsstraf – med tilbagevirkende kraft. Alligevel gør hun comeback. Hvordan lykkes hun med at holde fast i sit eget synspunkt i så højpolitisk en sag? Kan vi drage paralleller til politik i dag – er der forskel på, hvordan kvinder og mænd behandles? Skinger eller stålfast?Ritt Bjerregaard var selv blandt de første på en lang række poster. Blandt andet som formand for statsrevisorerne. Hun havde også sine meningers mod og lod sig ikke presse af folkedomstolen i pressen. Ritt har netop skrevet sine erindringer, hvor hun fortæller meget som kvindekampen som en gennemgående politisk kamp for hende. Hvorfor er det så vigtigt? Hvad kan vi gøre anderledes for at få flere kvinder frem på banen?

Landstinget blev i 1953, efter godt 100 års eksistens, afskaffet. Det havde igennem hele sin tid været grundlag for stridigheder og demokratiske konflikter, men i 1930'erne mistede det, som følge af socialdemokratisk og radikalt flertal, pludselig den konservative garanti, som det fra begyndelsen var tiltænkt. Problematikken omkring dette andetkammer var dog langt fra afsluttet. Hvorfor skulle der gå omkring 20 år yderligere, før det blev afskaffet? Og hvordan fik tronfølgelovens ændring, som gav den nuværende Dronning Margrethe 2. retten til tronen, betydning for, at det i sidste ende lykkedes at gennemføre denne afskaffelse?

Denne uken har det vært KS' toppmøter og Landstinget 2020. Det ble valgt ny ledelse samt Hoved- og Landsstyre. Den nye styrelederen, Bjørn Arild Gram er gjest i ukens episode.Du kan lese alt om toppmøter og landsting på https://www.ks.no/ks-toppmoter/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Denne episoden er dedikert KS' toppmøter og Landstinget 10.-12. februar 2020. KS ønsker alle ordførere, fylkesordførere, by- og fylkesrådsledere, kommunedirektører samt medlemmer av ungdomsråd over hele landet velkommen.Vi har besøk av prosjektleder Dag-Henrik Sandbakken samt et intervju med programansvarlig for Toppmøte Barn og unge, Marianne Lindheim.Overordnet er temaet bærekraft. Les om hvordan de fire arrangementene henger sammen på ks.no See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den socialdemokratiske reformator og fadder til den moderne sociallovgivning i Danmark, K.K. Steincke, var én af sin tids mest kontroversielle politikere, som ikke skyede politiske slagsmål med oppositionen eller sit eget parti.

I en periode på 19 år fra 1875-1894 sad J.B.S. Estrup som statsminister (dengang konseilspræsident). Han sad med Folketingets flertal imod sig, og var med til at skabe udemokratiske tilstande i et spædt dansk demokrati.

Klaus Berntsen fremsatte i 1912 en lov om en ændring af grundloven, hvor den priviligerede valgret til Landstinget skulle ophæves. Men først i 1915 blev grundlovsændringen endeligt vedtaget under Zahle som konseilspræsident, og dermed gik Berntsen formentlig glip af en større plads i historiebøgerne. Med afstemningsresultatet 33 mod 31 i Landstinget blev den priviligerede valgret stående nogle år endnu. Den ret sikrede dem, der bidrog mere til statskassen - i form af eksempelvis at betale jordskatter - større indflydelse ved valg. Holstein-Ledreborg sad på posten som konseilspræsident inden Berntsen, og fælles for dem begge var arbejdet med forsvarsordninger, ligesom de begge mærkede I.C. Christensens store magt i Venstre.

Kanslergadeforliget er et historisk stort forlig, der bliver indgået på tværs af partipolitiskeskel i en tid, som var præget af økonomisk ustabilitet og store antidemokratiske forandringer i Europa. Forliget får både stor økonomisk og socialpolitisk betydning for Danmark. Nøglefigurer:Thorvald August Marinus Stauning: Socialdemokratisk politiker og blev den første Socialdemokratiske statsminister, hvor han også nåede at blive Kontrolminister. Han er den næst længst siddende Statsminister i Danmarkshistorien med 15 år og 9 måneder. Karl Kristian Steincke: Socialdemokratisk politiker og minister og kendt for sit store arbejde med dansk sociallovgivning. Steincke var i to omgange justitsminister og sluttede sin politiske karriere som formand for Landstinget.

Gæst: Ritt Bjerregaard Ingeborg Hansen bliver i 1950 den første kvindelige parlaments-formand, da hun bliver formand for Landstinget. En overset og måske glemt del af Danmarks ligestillings-historie. Nok er Landstingets politiske betydning på det tidspunkt aftagende, men udnævnelsen kommer ovenpå et sværdslag i efterkrigsårene, hvor Ingeborg som den eneste i Rigsdagen stemmer imod at indføre dødsstraf – med tilbagevirkende kraft. Alligevel gør hun comeback. Hvordan lykkes hun med at holde fast i sit eget synspunkt i så højpolitisk en sag? Kan vi drage paralleller til politik i dag – er der forskel på, hvordan kvinder og mænd behandles? Skinger eller stålfast? Ritt Bjerregaard var selv blandt de første på en lang række poster. Blandt andet som formand for statsrevisorerne. Hun havde også sine meningers mod og lod sig ikke presse af folkedomstolen i pressen. Ritt har netop skrevet sine erindringer, hvor hun fortæller meget som kvindekampen som en gennemgående politisk kamp for hende. Hvorfor er det så vigtigt? Hvad kan vi gøre anderledes for at få flere kvinder frem på banen?

Gæst: Ritt Bjerregaard Ingeborg Hansen bliver i 1950 den første kvindelige parlaments-formand, da hun bliver formand for Landstinget. En overset og måske glemt del af Danmarks ligestillings-historie. Nok er Landstingets politiske betydning på det tidspunkt aftagende, men udnævnelsen kommer ovenpå et sværdslag i efterkrigsårene, hvor Ingeborg som den eneste i Rigsdagen stemmer imod at indføre dødsstraf – med tilbagevirkende kraft. Alligevel gør hun comeback. Hvordan lykkes hun med at holde fast i sit eget synspunkt i så højpolitisk en sag? Kan vi drage paralleller til politik i dag – er der forskel på, hvordan kvinder og mænd behandles? Skinger eller stålfast? Ritt Bjerregaard var selv blandt de første på en lang række poster. Blandt andet som formand for statsrevisorerne. Hun havde også sine meningers mod og lod sig ikke presse af folkedomstolen i pressen. Ritt har netop skrevet sine erindringer, hvor hun fortæller meget som kvindekampen som en gennemgående politisk kamp for hende. Hvorfor er det så vigtigt? Hvad kan vi gøre anderledes for at få flere kvinder frem på banen?

På plats i Almedalen diskuterar gästerna i dagens avsnitt om att styra och leda i en tid där sociala plattformar får allt större betydelse och är en del av demokratin. Hur påverkas vi och demokratin av sociala medier och dess snabbhet? Självklart diskuteras även vad som är hetast i Almedalen – och också lite om fotbolls-VM. Gäster: Lena Micko, ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Hans-Göran Johansson, kommunstyrelsens ordförande, Värnamo kommun och Malin Sjölander, landstingsråd, Landstinget i Kalmar. Samtalet leds av Peter Örn. #politisktledarskap

I veckans avsnitt pratar vi om att Karin ska se om gräset är grönare på andra sidan. Vi snackar om fenomenet dödsänglar. Och ha för fan skämskuddarna redo för öronen när vi pratar om njurarna. Ni får också chansen att spöa (eller förlora emot) Eliza i frågesport. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Gäst i dagens avsnitt är vår lyssnare Anna, som har gjort IVF via landstinget. Tillsammans med henne diskuterar vi likheter och olikheter i processen om man väljer att göra IVF på privat klinik eller via landstinget.

När andra fick bröst förblev Veronica platt. 20 år gammal lägger hon sig under kniven och blir en av få som får bröstförstoring betald av landstinget. "Det gjorde mig till kvinna," säger Veronica. Reporter: Cornelia Thomasson.

Lars och Jonas genomförde en väldigt uppskattad föreläsning som heter "Vad pågår inom landstinget egentligen?". Så vi frågade samma sak.

Om Landstinget - vad de gör och hur det funkar. Instagram: @nyfikenpodd eller @j.fastborg. Twitter: @j.fastborg See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Stina von Post har tidigare under sitt yrkesliv arbetat inom Landstinget. Nu gör hon i princip samma uppgifter, men med ett lite annorlunda arbetssätt. På Falu Vårdcentral har de ansvariga också engagerat sig i uppmaningen ”Hur svårt kan det va…?”, där företag uppmanas att ta hand om nyanlända personer via praktik eller anställning. Programledare: Pelle Marklund. Vinjettmusik Erik Jansson. Cirka 19 minuter långt.

Partners godkända av landstinget, kvinnorna som bara bjäbbar och om klassfrågan BMI. Medverkande: Elinor Svensson, Johanna Wagrell och Marcus Berggren

Senaste avsnittet av JP-diskuterar berörs en fråga som debatterats flitigt i media under hösten. Beroende på perspektiv kallas fenomenet samvetsfrihet eller vårdvägran. En barnmorska har vid Region Jönköping sökt arbete som barnmorska. Regionen nekar henne anställning när hon uppger att hon inte vill delta i abortvård eftersom det strider mot hennes samvete och religiösa övertygelse. Barnmorskan menar att den uteblivna anställningen innebär en kränkning av hennes religions- och samvetsfrihet såsom dessa rättigheter skyddas genom Europakonventionen. Landstinget menar tvärtom att beslutet ligger inom ramen för arbetsgivarens fria anställningsrätt som bl.a. inbegriper en rätt att utforma arbets- och kompetensbeskrivningar. Den 12 november 2015 meddelade Jönköpings tingsrätt dom i målet mellan parterna. Lyssna på när redaktören Fredrika Danielsson ber partsombuden Ruth Nordström (kärandeombud) och Sophie Thörne (svarandeombud) att utveckla sina respektive perspektiv på frågan.

Detta är det fjärde avsnittet av den åldersmedvetna podden. Här berättar vi om 3 interventioner vi gnomfört med BCS-metoden för Åldersmedvetet ledarskap, Kiruna kommun, Landstinget i Kronoberg samt Vattenfall.. Bakom podden står Age Management i Sverige AB - AMSAB®, www.agemanagement.seAMSAB® - Lär ledare långsiktigt ledarskap

Som landstingspolitiker och i ständig opposition har Inga Jonasson representerat vänsterpartiet i drygt femton år. Nu tar Inga sikte på riksdagen och står överst på listan för att representera vänsterpartiet i riksdagsvalet.

Flyktingar som låsts in på Migrationsverkets Förvar nekas vård och när de protesterar, hotas de med att sättas i häkte. Det här vittnar flera intagna och organisationer om i dagens Kaliber. Vi är på Migrationsverkets Förvar i Åstorp i Skåne. Vi har hört att de intagna här nekas vård av den vårdpersonal som ska ta hand om de som blivit sjuka. Att de inte blir lyssnade på och att allvarliga sjukdomstillstånd ignoreras. Vi vill träffa de intagna och höra om det här stämmer. En av cheferna här Helena Blessenius har lovat att vi ska få göra ett besök. – Men inte med tolk. Det är det inte förberett för att man ska kunna stanna och prata med någon. Det går inte? – Nej för då måste vi prata med var och en om det och det är inte så vi jobbar. För att vi kan inte göra så. För då måste man gå igenom med var och en att det är okej att det kommer in en journalist. Det är väl mer om någon vill prata med mig, för de måste väl få prata med mig om de vill? – Jaja, absolut. För ni har väl ingenting emot det? – Nej, nej absolut inte. Det är inte så att de inte får berätta. Det är inte det det handlar om. Jag känner bara att de själva ska veta varför är man med. Så tänker jag. Okej, det är hänsyn till dem? – Ja absolut det är hänsyn till dem jag tänker. Det blir alltså inga intervjuer med de intagna. Men den operativa chefen Helena Blessenius vill ändå visa runt i lokalerna. Oj en stor gympasal! – Ja precis här är den stora delen där man äter, har aktiviteter, kan vistas, se på teve till exempel. Men ganska bra, ljus och fin lokal. I Sverige finns det fem förvar varav ett ligger här i Åstorp. Här låser man in människor som ska skickas tillbaka till sina hemländer. De flesta som sitter här har inte begått något brott utan sitter här för att de inte ska gå under jorden innan de har skickats hem. Den som har suttit längst i förvar har gjort det i fem år. Lokalerna är ljusa och fräscha och det är högt i tak, utanför fönstren skymtar den höga muren omsluten av stålstängsel. Här inne finns det plats för 50 intagna och just nu är det fullt. Det finns ett pingisbord, en darttavla, ett gym och ett datorrum. Men de flesta sitter just nu i en soffgrupp framför en stor platt-tv. Men hur fungerar det om det blir sjuka och så? – Vi har tillgång till sköterska som är här ett par dagar i veckan. Och de som är sjuka - får de hjälp när de behöver? – Ja, det är min uppfattning att de får. Vi jobbar mycket med att personerna ska känna att de är hela när de lämnar oss också. Och jag tycker det är ytterst sällan som vi ser att man mår väldigt dåligt när man åker härifrån. Jag tycker inte det, det är inte den bilden jag har faktiskt. Vi lämnar Förvaret och ska skicka in en skriftlig begäran om att få träffa folk därinne. Men vi hinner knappt komma utanför dörren innan vi blir uppringda av en av de intagna. Mannen heter Ivan. – They treat people like animals. When you have problem with your health. You go to doctor and you get recipe to drink more water. What kind of medical problems do you have?  – I have epilepsy. And when I came here for 20 days they refused to give me my medicine, and I have recept when I come here. De behandlar oss som djur, säger Ivan på telefon från andra sidan muren. När man har medicinska problem uppmanas man att dricka mer vatten, säger han och berättar att han har epilepsi. Han säger att han hade recept på den antiepileptiska medicinen Iktorivil när han kom, men att ändå han inte fick någon medicin. Why don´t you get any medication? – The doctor here says, I don´t want to give you anything. While I am working here you will not get anything. De vill inte ge mig någon medicin, förklarar Ivan. Han berättar också att en man bara för en vecka sen högg sig själv i handen med en kniv efter att han nekats hjälp av vårdpersonalen. Mannen kördes till akuten och sedan till häktet. Ivan berättar att personalen ofta hotar med häktet för att hålla de intagna i schack så att de inte ska protestera när de inte får vård. – That is everyday threat. If you wish to speak to someone - you will go in häkte. If you don´t calm down, you will go in häkte.  Kan det verkligen vara sant att man i Sverige låser in människor som inte begått något brott och sen vägrar att ge dem vård? I väntan på besked från Förvarets ledning om ytterligare ett besök träffar vi Rashidd Ali Weddai som tidigare suttit inlåst på Förvaret. Nu arbetar han på en pizzeria i Malmö. – Jag har diabetes och när jag kom till Förvaret så fick jag inte de mediciner jag behöver. De sa till mig att det finns ingen läkare som kan skriva ut medicin. Mitt sjukdomstillstånd förvärrades mycket, berättar Rashidd Ali Weddai på arabiska. Han berättar att det dröjde en hel månad innan han fick sina mediciner. Men problemen slutade inte här. – Mitt blodsocker var hela tiden väldigt högt. När man mäter blodsockret ska det ligga på runt fem-sex, det är de normala värdena. Men mina värden låg på över 20. Men de sa hela tiden att det är inget fel på dig och dina värden är normala - se dig själv i spegeln så ser du ju att du är frisk sa hon, berättar Rashidd Ali Weddai. – Jag var så rädd för jag kände att jag var nära att dö. Jag skrev flera gånger till Migrationsverket och bad om hjälp, men inget hjälpte, säger han. Enligt Rashidd är det många på Förvaret som nekas vård. Vi tar kontakt med Amnesty som är en av de organisationer som frekvent besöker Förvaret.  Madelaine Seidlitz är jurist och ansvarig för flykting - och migrationsfrågor. Hon hör ofta historier om hur de intagna nekas vård på Förvaren. – Det har varit personer som har olika former av värk, olika sjukdomstillstånd. Det vi har fått höra ibland mest är att om man pratar om det får man träffa en sjuksköterska och att man upplever att sjuksköterskan inte tar det man säger på allvar. Och att botemedlet är huvudvärkstabletter. Alltså oavsett vad man har problem med så blir det huvudvärkstabletter. Och hur allvarligt är det? – Förvarstagna ska ha samma rätt till hälso- och sjukvård som asylsökande även om man själv inte har sökt asyl. I de fall de inte får det så bryter Migrationsverket eller den tjänst som de nu köper upp mot utlänningslagsreglerna. Asylgruppen och Aktion Mot Deportation - är två löst sammansatta nätverk - och har som fokus att hjälpa flyktingar med deras asylärenden. Ulrika Andersson och Lina Myritz är engagerade i nätverken och besöker Förvaret i Åstorp regelbundet. – Alla som jag träffar berättar att de inte får tillgång till den vård som de behöver, säger Ulrika Andersson. Lina Myritz på Aktion mot Deportation är medicinskt kunnig då hon pluggar sin sista termin till läkare. Hon berättar om flera fall där intagna har nekats vård på Förvaret. – En man som har spinal stenos, vilket är ett tillstånd i ryggen som gör väldigt ont. Han hade ischias som gick ner i ena benet så han brukade slå sig själv med en hammare i andra benet för att avleda smärtan när han var hemma. Det kunde han så klart inte göra på Förvaret. Men då gav sjuksköterskan honom Alvedon, vilket inte gör någonting mot den smärta som han hade. Och han hade papper på att det var det här han led av och han hade genomgått flera röntgenundersökningar. Men ändå så krävdes det att vi som utifrån la oss i för att han överhuvudtaget skulle få en tid på vårdcentralen. Först då fick han hjälp då? – Ja, fast han fick ingen vidare hjälp där heller, för då fick han utskrivet starkare medicin som han ju själv inte kunde hämta ut. Utan då krävdes det flera veckor. – Det var ju då jag hälsade på honom och så sa jag hur är det nu medicinen och då hade han inte fått den. Lina Myritz och Ulrika Andersson räknar upp fler exempel. Det handlar om allvarliga sjukdomstillstånd, men också fysiska skador som man menar har ignorerats. Ett av exemplen handlar om en man som fick ett njurstensanfall mitt framför personalen som satt och tittade på teve. – Och njurstensanfall det ger en sådan intensiv smärta att man knappt står ut i sin egen kropp. Så han hade liksom skrikit och gråtit och han beskrev hur han rullade runt på marken och skrek och grät och bönade och bad om att få komma till sjukhuset och få smärtstillande. Men personalen gjorde ingenting och de andra försvarstagna försökte få dem att ringa ambulans för att han var uppenbart i nöd och fortsatte bara och skrika. Men att de bara satt och kollade på teve, och sa att nä han bara spelar, han vill bara komma till sjukhuset och det vill ni allihop, berättar Lina Myritz. Jag har åkt med Rashidd Ali Weddai till vårdcentralen i Örkelljunga. Här ska vi hämta ut hans sjukhusjournal. Det är vårdcentralen här som ansvarar för vården på Förvaret. Enligt Rashidd har den bristande vården som han fick på Förvaret förstört hans liv. Hans diabetes har förvärrats och han är numera tvungen att ta insulinsprutor varje dag. Han berättar också att han tycker att det är jobbigt ifall vi skulle stöta på vårdpersonalen igen. Han säger att han flera gånger blivit osams med dem. Han berättar att en gång blev så frustrerad över att inte få hjälp så att spottade mot personalen, något som han senare dömdes för. Domen blev dagsböter för ofredande. Verksamhetschefen på vårdcentralen som tar emot heter Titti Unosdotter. Det är också hon som har det övergripande ansvaret över den vård som ges på Förvaret. Med hjälp av en telefontolk ber Rashidd om sin journal. – Ni har förstört mitt liv och det är som vanligt - det är ingen fara om man förlorar sitt liv, säger Rashidd Ali Weddai till Titti Unosdotter med hjälp av tolken. – Alltså det kan inte jag svara på för jag har uppgift att lämna ut journalerna så allt det andra… Det bästa är att han läser sina journaler, samlar ihop alla journaler, så att han får en bild utav det och sen utifrån det får han gå vidare i så fall om han hittar någonting som är fel, säger Titti Unosdotter. Vi får ut Rashidds journaler. Och det man direkt kan se är att Rashidds blodsockervärden har varit extremt höga under en lång tid. Man har till slut satt in en tablettbehandling, men värdena har inte förändrats. Jag tar med mig Rashidds journaler till Skånes Universitetssjukhus i Lund. Vi vill veta om insatsen som gjorts på Förvaret var tillräcklig. Magnus Löndahl är överläkare och har specialiserat sig på diabetes. Han har skrivit läroböcker och bedrivit forskning om diabetes. Jag tänkte vi kunde kolla lite på de här blodsockervärdena vad de innebär. Vad är normalt när man ska mäta blodsockret? – Ett normalt värde är som det står här på listan att om man inte har diabetes så har man ett blodsocker före måltid på 5,5 eller där under. Men om man ligger på 20-24 under längre tid, vad kan det innebära för kroppen?  – Ja det kan ju leda till nervkomplikationer, det är njurarnas funktion och sen så har vi också en påverkan på de stora blodkärlen, det vill säga kärlen i hjärta och hjärna och då med följden att man kan få en ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt och slaganfall till exempel. Magnus Löndahl går igenom journalen och reagerar främst på att man låtit värdena vara höga så länge och att man inte gått in med en kraftigare behandling. Han säger att om det hade varit hans patient hade han gått in med en insulinbehandling. – Det är höga blodsockervärden. Det är blodsockervärden som tydligt indikerar att man ska gå in med behandling, men sammantaget om man ligger på blodsockervärden uppåt mot 25 så mår man inte bra och det är något som kräver en aktiv behandling. Men det här är inga normala värden? – Nej detta är ju kraftigt stegrade blodsockervärden. Och om man fortsätter att ha så här så innebär det de här riskerna som vi pratade om innan? – På det korta perspektivet så innebär det att man mår dåligt och det finns en risk att man utvecklar en akut sjukdom på grund av att man får en rubbning i sina blodsalter, det kan vara så att om detta är en typ 1-diabetes så finns en klar risk att utveckla en ketoacidos med ett akut insjuknande. Vad är det för något? – Det är en ond cirkel helt enkelt och om man inte häver den är den många gånger dödlig. Vi återvänder med frågan om vården till verksamhetschefen Titti Unosdotter på vårdcentralen som hade ansvaret för Rashidds vård.  – Jag tycker att vården vi har gett är en god vård. Alltså han har ju fått den behandling som är den vård som vi ger för den sjukdom som han har. Men varför lät man värdena vara så höga så länge? – Det är en läkarfråga så det kan jag inte svara på. Det gäller ju också att patienten är aktiv i sin behandling. Titti Unosdotter säger att Rashidd själv brustit i sin egenvård och inte skött om sin kost. Hon medger att han blivit utan mediciner, men att det bara gått 10 dagar och inte 30 som Rashidd påstår. Hon förnekar också att de sagt att Rashidds blodsockervärden varit normala. Efter många om och men får vi ett beslut av Förvarets ledning. Vi är välkomna att besöka Förvaret, den här gången med tolk och vi får prata med de intagna. Hakim har suttit här sedan augusti. Han ser många brister med miljön härinne. – Especially with healthcare. They don´t help us you know. Hakim berättar att han har kraftigt nedsatt syn och att hans glasögon har gått sönder. Nu kan han knappt se, men han får ingen hjälp med att få några nya. – It´s very bad. Sometimes I feel pain in my eyes. Jag får ofta ont i ögonen och ibland blir de röda. Det har gått två månader nu och jag har ännu inte fått några glasögon, säger han. En bit bort står en man som heter Jackson. Han berättar att han blev misshandlad i Frankrike innan han kom hit. – Since I came from France all the time blood is coming. All the time blood is coming. Do you get any help? – No. No help. Mina sår går upp och jag blöder hela tiden, men jag får ingen hjälp. De säger bara nej, säger Jackson. Vi går runt och pratar med de intagna. Dennis är från Ghana och har ryggsmärtor, men han får ingen medicin, berättar han. – If you are sick and report that you are sick, they have to give you medicine. But they will tell you to go and drink water. Och Wazoume berättar på arabiska att han har ett stort sår i sitt ena öra. Det varar och när han vaknar på morgnarna är det ofta blod på kudden. Innan jag kom hit var jag på sjukhuset i Göteborg. De sa att jag var i behov av operation. Men sedan jag kom hit har jag inte fått någon hjälp överhuvudtaget, säger Wazoume.  En annan man - Prosper - visar upp ett kraftigt ärr som löper över hans ena knä. Han säger att har svårt att gå. Men inte heller han får någon hjälp. – Jag har alltid ont och särskilt när jag promenerar. De ger mig Panodil, bara Panodil.  Hjälper det då? – Nej. Flera vi pratar med berättar också om att det har växt fram en kultur bland personalen där man hotar med häkte om man protesterar mot att man inte får några mediciner eller vård. En av dem är Armin som lider av kraftig migrän. Flera gånger har inte ens vågat be om hjälp på grund av rädslan för att sättas i häkte, berättar han på persiska. Det händer ofta att de sätter folk i häktet. Många är rädda här, berättar Armin. Asylgruppen och Aktion mot deportation hör frekvent om den här rädslan. Enligt dem händer det ofta att de intagna hotas med att sättas i häkte om de protesterar mot vårdsituationen. – Jag vet folk som har suttit i häkte i ett par månader och då pratar vi i total isolering, och det här ser ju de andra, säger Ulrika Andersson. Och det är folk du har varit i kontakt med? – Ja, flera stycken. Den här rädslan för häktet. Vilket folk är jätterädda för att hamna i isoleringscell i polishäktet. Det gör att man inte vågar protestera eller vågar gå samman i den graden som man egentligen vill. Så den skräcken är stark att det påverkar hur man förhåller sig till sitt eget hälsoläge. Kaliber har begärt ut de incidentrapporter som upprättats på Förvaret. Här kan man läsa om alla häktningar som görs. Enligt de ansvariga på Förvaret sker detta varje vecka. Det finns lagstöd för att häkta förvarstagna, men häktningarna har fått kritik. Bland annat från Justitieombudsmannen som 2011 riktade allvarlig kritik mot Förvaren. Lina Forzelius är byråchef på JO. Hon berättar att kritiken kom efter att man upptäckt att Förvaren uteslutande satte intagna i häktet utan att först försöka avskilja dem på Förvaret. – Det här gjorde man inte utan man gick direkt på att sätta dem i häkte. Sen sa man också att det är principiellt felaktigt att placera förvarstagna tillsammans med personer som misstänks för att ha begått brott. Men i det här fallet handlade det mer om att de inte vågade be om medicinsk hjälp för om de är obekväma kan de sättas i häkte. – Om det är på den nivån. Att man använder det för att tysta förvarstagna som inte vågar be eller yttra sig eller framföra kritik så är det absolut fel om det är så det skulle förhålla sig. Och hur allvarligt är det i så fall? – Det är ju oerhört negativt att vifta med en maktbefogenhet som man inte har för det är klart - man kan inte sätta någon i häkte på grund av att någon ber om medicin. På Vårdcentralen som ansvarar över vården känner man inte till att så många upplever att de nekas vård. Verksamhetschefen Titti Unosdotter tycker inte att ansvaret är deras utan Migrationsverkets. – Alltså vi jobbar på Migrationsverkets uppdrag så prata med dem om det. Ja, ja, men det är ju ni som ansvarar för att ge vård till de förvarsintagna. – De köper timmar av oss. Men de upplever de som är intagna där att de inte får någon vård. De får ingen hjälp. – Och det kan jag inte svara på för den frågan har jag aldrig fått. Ingen har sagt det innan. Så det kan jag inte svara på och i så fall, om det är så att de tycker det så måste de ta det med Migrationsverket. De berättar saker som att när de kommer med allvarliga problem så får de bara Panodil. – Jaha nä, det vet jag ingenting om. Men prata med Migrationsverket för det är de som ger oss uppdraget. Till slut får vi även träffa Förvarets enhetschef Anna Eriksson. Som tar emot i sitt rum. – Vi nekar ingen vård. Ni gör inte det? Men de säger ju det, när man pratar med de intagna så säger de ju det att de ber om hjälp, men de får ingenting. – Migrationsverket har inget vårdansvar. Vi har sjuksköterska. Det är Landstinget som ska ge de asylsökande och förvarstagna vård. Men ni ansvarar ändå för de personer som är intagna här, eller hur? – Vi ansvarar över att de kommer till sjukvården. Men du ser det inte som ett problem då att de intagna upplever att de inte får den hjälpen som de ber om? – Vi förmedlar alltid kontakt med sjukvården. Är det någon som blir akut sjuk när det inte finns någon sjuksköterska här så åker vi till akuten. Men många berättar här att de söker hjälp, de har svåra problem, ibland njursten. En massa allvarliga tillstånd ändå och det enda de säger är här får du huvudvärkstabletter. – Jag pratar med många av våra boende också, man vill prata med chefen och då säger jag att vi tar till sjukvården. Det är ju vårdcentralen i Örkelljunga som har ansvaret. Här på Förvaret skjuter man alltså över ansvaret på vårdcentralen - som i sin tur ju säger att det Förvaret som ansvarar över om de intagna nekas vård. Men hur ser Anna Eriksson på de uppgifter om att personalen hotar de intagna med häkte? – Jag förutsätter att man inte hotar med häkte. Men varför berättar de det att det är så det går till? Av varandra oberoende personer berättar det här.  – Det är beklagligt om man har fått den uppfattningen att vi använder en häktesplacering som ett hot. Men att det finns en sådan här rädsla, vad tänker du om det? Kan du förstå vad det innebär för en person? – Jag förutsätter att vår personal inte hotar någon att man ska bli häktesplacerad. Men de säger ju det att det är så det är här. – Jag har fullt förtroende för vår personal och det här är en fråga som vi diskuterar väldigt ofta och jag förutsätter som sagt att man inte hotar med en häktesplacering. Men är du säker på att det inte har hänt att personal här har hotat med häkte? – Jag kan givetvis inte vara säker, men som sagt jag har högsta förtroende för vår personal som gör ett jättebra jobb. Vi tar också upp frågan om vården av Rashidd Ali Weddai. Men Anna Eriksson hänvisar till sekretessen. Men hon säger ändå hon kan uttala sig om ärendet om vi återkommer med en fullmakt där Rashidd godkänner att hon får uttala sig. Vi mailar Anna Eriksson den fullmakt som hon efterfrågat och vill boka in en ny intervju. Men Anna Eriksson vill inte träffas igen. Utan hänvisar till Migrationsverkets presstjänst. När vi vänder oss dit får vi beskedet att Anna Eriksson har lämnat de kommentarer hon kunnat ge och inte vill prata mer. Rashidd Ali Weddai rullar ihop ännu en kebab på den restaurang där han jobbar. – Mitt liv har blivit meningslöst och mina morgnar börjar med en insulininjektion. Det är så mitt liv ser ut idag - fylld av injektioner och sjukhusbesök, säger Rashidd. Och inne på Förvaret fortgår vardagen för de intagna. Ute på rastgården drar Wazoume - han med det varande örat en djup suck. – När man inte får hjälp så ger man upp efter ett tag. Men det är sorgligt, säger han.  Reporter Mikael Funke kaliber@sverigesradio.se Producent Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se

För den som blir sjuk av mobbing på jobbet, väntar ofta en lång process om man vill söka ekonomisk ersättning. Veckans Kaliber handlar om höga beviskrav och bristande utredningar. Psykiskt lidande och år av kamp när ord står mot ord - Skolministeriet från UR och Kaliber handlar idag om höga beviskrav och brister i utredningar, när någon har blivit sjuk av mobbning på jobbet. – Här står en hel flyttkartong. Så, och här ser du, den är fylld upp till bredden. Och det här är ungefär en tioårsperiod bakåt. – Det är ju sorgligt att man ska behöva ha något sådant här. Det är ju hemskt, det är ju fruktansvärt... Läkarutlåtanden, dagboksanteckningar, rättegångsprotokoll och oräkneliga dokument från Försäkringskassan. Vi står i köket hemma hos Cajsa , som egentligen heter något annat, och tittar i en kartong full med papper. – Här ska du få se. I de läkarintyg som Cajsa plockar fram från åren som har gått, står diagnoser som utmattningssyndrom och posttraumatisk stressyndrom. Det här är sjukdomar som Cajsa menar att hon har drabbats av, efter att hon har utsatts för det som hon själv kallar för kränkande särbehandling och mobbning på jobbet. Har man blivit sjuk av mobbning på sin arbetsplats, har man rätt att söka arbetsskadeersättning eller så kallad livränta. Men ord står ofta mot ord, och beviskraven är höga - för höga menar röster vi möter i det här programmet. Skolministeriet från UR och Kaliber har granskat Försäkringskassans beslut om livränta i mobbingsärenden, och vi kan se brister i flera utredningar. Men vi tar det från början. – Jag tror att jag var för rak, det kan hända att det handlade om det. Då för 10 år sedan, var Cajsa en kvinna mitt i karriären som jobbade som upphandlingsansvarig inom Landstinget. Men efter en tid av högarbetsbelastning gick hon i väggen och det är när hon ska komma tillbaka, som hon menar att utfrysningen från chefen börjar. Vi vet inte vem som har gjort rätt och fel på Cajsas jobb, men det här är hennes version av vad som hände. – Då tänker man att, det där att man inte får gå äta lunch med någon, eller med de andra, och man får inte dricka kaffe och det tisslas och tassas. Det är ju inte bara det som är mobbning och kränkande särbehandling, Det är mycket mer subtila saker än så. Cajsa beskriver hur hon plötsligt börjar uteslutas från viktiga möten och hur chefen tar åt sig äran för jobb som hon har gjort, hur Cajsa undanhålls information och blir fråntagen flera kundkontakter – utan att få någon förklaring varför. – Det är klart att det blev ju inte roligt det här. Att dom… alltså vad var de ute efter med mig? Jag förstod att han sakta försökte ta över det här. Eller kränka ut mig. Det är klart jag började ju må dåligt av det här, och jag var ju väldigt rädd också. Ett och ett halvt år senare kallas hon till ett möte. Hon får veta att hennes tjänst ska upphöra och att det handlar om besparingsåtgärder. Och det Cajsa har befarat besannas – att chefen nu kommer att ta över hennes roll och hon själv får andra uppgifter. I Försäkringskassan utredning, uppger arbetsgivaren att syftet var att effektivisera verksamheten. Men Cajsa känner sig överkörd. – Det var hemskt. Och jag kände det som att ja, nu har jag inget jobb mer. Det här var mitt arbetsliv. Fanns det nåt som du gjorde fel? – Jag ska absolut inte säga att jag var felfri på något sätt, så är det ju inte. Vi hade ju samarbetsproblem, han som var chef närmast över mig. Men det var ju därför att organisationen var fel, den var felriggad. Och det var ju hans ansvar. Men det ville han ju absolut inte, det påtalade jag för honom gång på gång att det är för lite personal. Cajsa förmår inte jobba kvar under den chefen som hon anser har kränkt henne, och vill flyttas till en annan avdelning. Men av dokumentationen vi tar del av, framgår att chefen i alls håller med om att Cajsa har kränkts, och ger henne inga alternativ. – Jag såg ju en krok i taket, jag sa det till läkaren. Jag hade ju en källare och så. Det var så hemskt en period, det var nog lite illa ett tag. Men det hände ju ingenting. Men tanken fanns där, det vet jag en period. Jag såg liksom ingen framtid då. Cajsa är inte ensam om att ha känt sig mobbad på sin arbetsplats. Mellan fem och nio procent  av alla anställda, uppger att de har utsatts för någon form av mobbning eller trakasserier, enligt Arbetsmiljöverkets årliga undersökningar. – Det här skulle jag vilja beteckna som kanske det mest allvarliga arbetsmiljöproblemet  vi har idag i alla kategorier i Sverige idag. Om man ser till vilken ohälsa det producerar och den dödlighet som också finns kopplat till den här ohälsan. Stefan Blomberg är psykolog på Arbets- och miljömedicin vid Linköpings Universitets sjukhus, där man utreder arbetsskador. De senaste åren har kan han se en ökning av patienter med erfarenhet av mobbning. – Jag brukar skrämma folk och säga att vem som helst kan bli utsatt. Och jag menar verkligen det, vem som helst kan bli utsatt. Om man hamnar på fel plats vid fel tillfälle och har lite otur, så kan den mest stabila, välfungerande och starka person bli utsatt för sånt här. Den vanligaste utsatte jag möter är en duktig, drivande person med lite moral eller rättspatos. En person som vågar säga ifrån, en whistleblower kanske, eller någon som vågar säga att men så här kan vi väl inte göra i verksamheten, som står för något. Och som i det kanske uppfattas som ett hot av någon eller några i verksamheten, chefer kanske eller andra informella ledare. Hur vet man vad som är mobbning och en vanlig konflikt? – Det är ju svårt, men en konflikt då handlar det i regel om parter som är ganska jämbördiga i styrka eller status, och det skiljer ut mobbning från konflikter. Att mobbning då handlar om en starkare part mot en svagare part. En konflikt kan blossa upp och bli jättekraftig här och nu. Medans mobbning är något som är systematiskt och pågår över tid. Varje år gör ungefär 700 personer en arbetskadeanmälan som handlar om mobbning, enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Den största gruppen, 40 procent av de som anmäler, arbetar inom omsorg och sociala tjänster. Anmälningarna handlar om allt från förtal och hot, till att känna sig utstött och marginaliserad. Precis så som Cajsa gjorde. Tillslut är situationen på Cajsas arbetsplats så låst och Cajsa mår så dåligt att facket gör en anmälan till Arbetsmiljöverket – som hotar Landstinget med ett vite om 250 000 kronor om inte Cajsas situation utreds. Utredningen kommer fram till, att Cajsa är i så dåligt skick att det inte är möjligt för henne att jobba kvar under samma chef, men arbetsgivaren ger inga alternativa lösningar.  Och efter trettio års anställning blir Cajsa utköpt för två årslöner. – Och vad har jag gjort, jo jag har gjort det att jag kunde inte underkasta mig de som har kränkt mig så otroligt mycket. Att bli underställd dom och fortsätta arbeta där. Det kunde jag inte. Jag klarar inte det, och det var ju det som dom också sa då att vi tror inte på utredningen här utan vi har en annan uppfattning. Och jag sa igen att jag klarar inte det. Och jag var nog ganska gråtmild och ledsen när jag sa det och vädjande. Jag klarar det inte. Ja då säger vi upp dig av personliga skäl. Jag känner att det är jobbigt att tänka på. För det blev aldrig något jobb mer för mig. Cajsa säljer sitt hus och flyttar långt bort. I läkarintygen tillkommer diagnosen posttraumatiska stressyndrom och 2008 blir hon förtidspensionerad. Under åren har hon förlorat mycket pengar. Och det är nu Cajsa ansöker om arbetskadeersättning, så kallad livränta. Och det än nu nästa kamp börjar. För tillskilland mot om du till exempel är en kassörska som får ont i en axel, är det väldigt svårt att bevisa att det är mobbningen på jobbet som har gjort att du mår psykiskt dåligt. Det säger Monica Svanholm som är verksamhetschef för arbetsskador på Försäkringskassan. – Vi ifrågasätter inte att man upplever sig kränkt, det vi behöver är att få det styrkt. När försäkringskassan utreder en arbetsskada gör dom en så kallad exponeringsutredning för att ta reda på hur sjukdomen har uppkommit. Och i mobbningsärenden är det extra komplicerat, säger Monica Svanholm . – Ställer man frågan till en chef, har du uppträtt kränkande mot en medarbetare så svarar dom ju nej och då måste man titta på hur kan det här ha yttrat sig, vilka situationer har det här hänt och är det någon medveten handling ifrån någon annan person som har uppträtt klandervärt som man brukar uttrycka det. Gör ni alltid en exponeringsutredning? – Ja det gör vi alltid. Sen gör vi den på olika sätt den kan vara större eller mindre. Den kan bestå av att man har skickat in papper själv. Att försäkringskassan har kompletterat. Vi avgör vad som är tillräckligt för ärendet. Enligt Försäkringskassan statistik, har antalet godkända arbetskador minskat med 80 procent de senaste fem åren. Och när det gäller psykiska arbetsskador som uppstått av mobbning – eller kränkande särbehandling som det heter i lagtext – är det väldigt svårt att få rätt. Det säger Sara Stendahl som är docent i offentlig rätt vid Handelshögskolan i Göteborg. – Om man har blivit sjuk på grund av kränkande särbehandling så har man rätt till livränta. I detta finns inget som är otydligt. Men bevissvårigheterna eller hur man förstår det som ska bevisas, har gjort att det är väldigt svårt att utkräva den här rättigheten då, det skydd som försäkringen ska ge. Vi ska komma tillbaka till Sara Stendahl och hennes forskning. Men först ska vi titta lite närmare på vad det är för beslut vi pratar om. Skolministeriet från UR och Kaliber har fått tillgång till ny statistik från Försäkringskassan. Mellan Februari och Oktober i år har 44 personer ansökt om livränta och angett kränkande särbehandling eller mobbning som orsak. Och vi begär ut dem. De sökande är ungefär lika många kvinnor som män, och många har allvarliga diagoser, som posttraumatiska stressyndrom eller utmattningssyndrom. Psykolog Stefan Blomberg vid Linköpings Universitets sjukhus. – Men den allra vanligaste diagnosen är Posttraumatisk stress. Och det är en oerhört allvarlig diagnos som vi i regel ser efter tortyr, krig våldtäkt, överfall svåra olyckshändelser. Situationer där man på något sätt har varit rädd att förlora sitt liv eller bli allvarligt svårt skadad. Den typen av symptom som dessa mäniskor har ser vi också bland dem som har varit utsatt för långvarig och svår mobbning. Mardrömmar , lätt aktiverad ångest, väldigt mycket flashbacks, minnesbilder som dyker upp, lättaktiverad stress och rädsla. En väldig skörhet. En röd tråd genom ansökningarna är beskrivningar av en dålig psykosocial arbetsmiljö, här finns exempel på hot och förtal, rädsla och oro, stress och hög arbetsbelastning. Så här kan det låta: Kvinna född 1969, chef på äldreboende: ”Jag kommer aldrig kunna vara den person jag var innan det här hände. Allt mitt själförtroende har knäckts och alla förolämpningar och kränkningar har gjort att jag aldrig mer kommer att kunna släppa in någon i mitt liv. ” Man född 1956, driftstekniker: ”Jag blev utfryst från gruppen från start. Första dagen i lunchrummet gjorde man klart för mig att det inte fanns plats för en till vid matbordet där alla andra satt. ” Kvinna född 1953, förskolärare: ”Det var när jag kom tillbaka efter en sjukskrivning, som min chef inte vill ta emot mig. Hon anklagade mig för att samarbetsproblem och att mina kollegor inte vill ha mig tillbaka. Det gick så långt att jag inte vågade gå till jobbet. ” Det sista citatet, ska visa sig tillhöra Christina. Vi har stämt möte, på halva vägen var, och vi sitter i en bil på en parkeringsplats utanför Jönköping. – Du är kränkt på din arbetsplats och från början så tror man ju då att Försäkringskassan spelar i samma lag som en själv. Och då blir man ju chockad här försäkringskassan sen i sin tur börjar med nya kränkningar som är värre än de man var med om tidigare. Det är fruktansvärt. Christina, som egentligen heter något annat, hade jobbat i tjugo år på samma förskola, när en ny skolledare tillsattes. Kort därefter blev hon sjukskriven. Och det var när hon skulle komma tillbaka som mobbningen började, enligt henne. – Och på ett möte tillsammans med min rektor och den här personalkonsulenten så vill hon inte ta emot mig, och vi sitter i cirka tre timmar och pratar tror jag och då kommer hennes anklagelser att jag har samarbetssvårigheter och att mina arbetskamrater inte vill att jag ska komma tillbaka och jag skulle ha en konflikt med någon specifik lärare. Det här blir starskottet på en flera år lång och infekterad konflikt. I sin arbetskadeanmälan från 2004 berättar Christina bland annat om utfrysning, undanhållande av information och förtal. Men arbetsgivaren håller inte med om att Christina har kränkts. När Försäkringskassan utreder ärendet, utgår man från de inlagor som Christina själv skickar in, men undersöker aldrig djupare vad som hände på arbetsplatsen. I avslaget konstateras att det Christina har upplevt inte kan kallas för mobbning. Och i nära tio år nu har Christina kämpat för att Försäkringskassan ska göra en sådan utredning.  – Som människa har det ju kostat mig hela mitt psyke och jag märker alltså jag lider av sån Posttraumatisk stress. Jag klarar inte minsta lilla motgång som kan göra att jag blir hypernervös och stressad. Det går som en autostradare på noll komma tio sekunder i kroppen att… Huvudet fungerar, minnet fungerar inte, ja kroppen fungerar knappt inte heller, allt hänger på något vis ihop. Kraven för att överhuvudtaget få söka livränta är hårda. Av de 44 ärenden vi granskar, gallras över hälften av dem bort direkt, eftersom de inte kan styrka att deras arbetsförmåga kommer att vara nedsatt över ett år framåt i tiden. Av dom ärenden som återstår har fjorton fått nej till livränta och fem har fått ja. De som fått nej har två saker gemensamt– att en chef eller arbetsgivare utpekats som mobbare. Och att ord står mot ord. I avslagen menar Försäkringskassan att det inte går att bevisa att är mobbningen som har gjort personen sjuk. Och i hälften av fallen anser man inte att det den försäkrade beskriver handlar mobbning, utan om vantrivsel eller en vanlig konflikt. Så var det också när Cajsa fick avslag. – De menar ju att det här var upplevelsebetingat att jag hade mått så dåligt. Det hade ingenting med sakförhållandena att göra. Och det var ju helt absurt. I den här undersökningen kan inte ta ställning till om Försökringskassan fattar rätt eller fel beslut. Men vi frågar oss om man har gjort tillräckligt för att ta reda på hur det ligger till, när ord står mot ord. I Försäkringskassans vägledningar, läser vi, att om det uppstår meningsmotsättningar, så ska parterna höras på nytt. I fyra av de fall vi granskar, kan vi inte hitta dokumentation som visar att det har gjorts. Och precis så var det i Cajsa fall. – Det är ju skandal att de gör så, så kan dom då stå och säga att alla får göra en exponeringsutredning. För tillslut så, måste man ju sätta stopp någonstans, det kan ju inte bli en brevväxling mellan parterna, men alltså man måste ju få komma sin version av det. Och den måste värderas lika mycket som arbetsgivarens svar. Utredingen av Cajsas ärende baseras på de skiftliga inlagor som hon själv har samlat ihop. Men Cajsa får aldrig svara på några frågor. Hennes arbetsgivare däremot, får tio skriftliga frågor av Försäkringskassan, om det som hände på arbetsplatsen. Men det är inte chefen som svarar, utan en av hans kollegor. Av svaret vi tar del framgår tydligt att arbetsgivaren inte anser att Cajsa inte har utsatts för kränkande särbehandling. Men när Cajsa tar del av materialet upptäcker hon flera sakfel. Men till det tar inte Försäkringskassan någon hänsyn i sitt beslut. Vi ringer upp Monica Svanholm på Försäkringskassan för att fråga hur det kommer sig att man inte följer sina egna riktlinjer, att om det uppstår meningsmotsättningar så ska man höra parterna på nytt.       --   Alltså man kan ju göra en bedömning att man inte tror att nån ska tillföra någonting mer. Men när du säger så här så känner jag att jag skulle vilja titta lite djupare på det här, för så vitt jag känner till så följer man det, när du säger så här skulle jag vilja kika lite djupare på det. Som det ser ut här så ligger det nära tillhands att tänka att arbetsgivarens röst väger tyngre än den försäkrades? – Nej absolut inte, Försäkringskassan är en part som ska vara helt opartisk i det här sammanhanget, så det är absolut ingen som har företräde. Vi ska tillbaka till Sara Stendahl vid Handelshögskolan i Göteborg. Hon har granskat samtliga mobbningsärenden som överklagats i Kammarrätten mellan åren 2005 och 2012. Och vår bild av att Försäkringskassans utredningar kan ha brister stämmer väl överens med det hon har sett. – Jag tycker ändå att man alltför mekaniskt avfärdat en del av problematiken genom att säga att här krävs väldigt höga bevis. Och liksom landa i en bevisfråga där man påstår att det finns väldigt höga beviskrav. Och därmed kan man föra bort dom innan det var rimligt att göra det då. Av de 48 ärenden som Sara Stendahl har granskat, har bara nio fått rätt. Att inte fler får rätt handlar om hur lagen är konstruerad, förklarar hon. I många av de fall som hon har granskat stupar den försäkrade på att Försäkringskassan inte anser att det som har hänt handlar om mobbning, utan bara är en vanlig konflikt. Nåt som hon tycker Försäkringskassan gör på ett schablonmässigt sätt. Och Sara Stendahl tycker att systemet borde ändras. – Det jag är ute efter är att man mer ska titta på den här frågan som en arbetsmiljöfråga än som en så att säga straffprocess närmaste där man ska peka ut den skyldiga mobbaren för då blir bevisläget mycket svårare och möjligtvis handlar det inte om det utan detta är en arbetsmiljöfråga och att det är den typen av fakta man ska leta efter och där har ju Försäkringskassan en stor utredningsskyldighet. Stefan Blomberg på Arbets- och miljömedicin vid Linköpingsuniversitetssjukhus, håller med om att mer fokus borde riktas mot arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön. – För det är så otroligt vanligt att man som arbetsgivare gör det enkelt för sig och säger att det här handlar om en udda och speciell individ som är omöjlig att ha att göra med. Och därmed har man ju också sagt att arbetsgivaren själv inte behöver göra något åt situationen och har inget ansvar och har inte gjort något fel. Och det är ju jättebekvämt för blir man då av med Kalle eller Lisa som är utsatt så har man ju löst problemet. Men det är i alla lägen, i hundra procent av alla fall, så är det ett helt felaktigt perspektiv för det finns alltid något i organisationen som antingen har orsakat eller försvårat processen. Kan det inte vara så att det handlar om personer som är udda och konstiga och knepiga att ha att göra med? – Det är klart att det kan. Jag tror att alla som har jobbat med dom här frågorna har stött på individer som ibland kan vara ganska speciella. Men det är ju en försvinnande liten minoritet. Men sedan ser vi ju också att ju längre mobbnigen pågår desto mer udda och speciella blir dom som är utsatta. Så även om en person är udda och speciell så behöver ju personen inte va sån från början utan det kan mycket väl va ett resultat av att ha varit utsatt under flera årstid. Av vår undersökning återstår nu bara fem ärenden, och de är dom som har fått rätt till livränta. Men när vi granskar de här besluten närmare, visar sig att bara två av dem har fått rätt till ersättning direkt. De andra tre har först tvingats att överklaga sina beslut i domstol. Kommer ni ihåg Christina som vi träffade i bil på en parkeringsplats. I nära tio år har Christina kämpat för att få en grundlig utredning och överklagat i alla instanser. Men februari i år kom vändpunkten, när förvaltningsrätten kräver att försäkringskassan ska göra en grundlig utredning. Och när den väl är gjord får Christina rätt till livränta. Nu anser Försäkringskassan att det Christina har varit med om handlade om mobbning. Vi ringer upp Monica Svanholm på F-kassan igen och frågar vad hon tänker om att det tog tio år för Christina att få en utredning. – Jag reagerar så att det här är väldigt ovanligt och jag kan konstatera att det här har inte varit någon självklar brist som man har pekat på eftersom det här är prövat tidigare. Eftersom Christinas ärende har prövats i flera rättsliga instanser, menar Monica Svanholm att ärendet har behandlats på ett rättsäkert sätt. – I den rättsäkerhet vi har som följer av att man kan överklaga , om Försäkringskassan anser att man har gjort allt, att man har ett tillräckligt beslut. Då kan man alltid överklaga. – Det är som ett mantra, du kan alltid överklaga, du kan alltid överklaga. Hela min tid mellan femtio och sextio år har gått åt till att överklaga era beslut. För Christina har processen mot Försäkringskassan fått stora ekonomiska konsekvenser. Hon har lagt ner hundratusentals kronor på advokatarvoden och egna läkarutredningar. – Det här har varit så förnedrande jag kan fortfarande inte fatta att jag går så här utan arbete. Jag har fem år kvar till 65 till pension och jag tänker fortfarande att jag kanske hinner läka ihop och skaffa mig ett jobb innan jag går i pension. Det är vad jag hoppas och vill. Tillbaka hemma i köket hos Cajsa, och kartongen som står på matbordet. – Så, tror vi får fylla på lite mer, svag kaffe kan man ju inte dricka. Cajsa överklagade sitt ärenden i Förvaltningsrätten. Och domslutet slår fast, att Cajsa har blivit utsatt för kränkande särbehandling, och ger henne rätt till livränta. Men Försäkringskassan överklagar i Kammarrätten – som säger nej. Man anser inte att det går att bevisa att hennes sjukdom posttraumatisk stressyndrom har uppkommit av händelserna på jobbet. Men Cajsa har inte gett upp. Nu väntar hon på prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen. – Man lever ändå på något slags hopp om att få rätt. Kanske är det det där ursprungliga när jag satt framför den där läkaren som försökte få mig att inse att du får aldrig någon upprättelse Och man kanske inte får det. Man får det inte av de som utsatt än personligen för det och man får inte det i det rättsystem eller försäkringssystem som finns i Sverige. Man kanske inte får det. Reporter: Hanna Larsson

Sjukdomar har genom tiderna krävt dramatiska åtgärder. Den som drabbades av till exempel pest, spetälska eller syfilis- det vill säga sjukdomar som då inte gick att bota- flyttades bort från sitt hem och och invanda miljö. I slutet av 1700- talet och under 1800- talet blev samhällets insatser mot sjukdomarna allt mer intensiva och speciella sjukhus byggdes för att isolera de sjuka. Under 1800- talet växte till exempel speciella sanatorier upp dit man förde människor med lungtuberkulos. Sjukdomen kallas också för tbc och skördade i mitten av 1800 talet drygt fyra miljoner människor i Europa. Det är den farsot som krävt flest dödsoffer genom historien även om man räknar in pesten. Långt in på 1930 talet dog nära tio tusen svenska i tbc varje år. En av de många drabbade var Ragnhild Stenmark som bodde i Gårelehöjden i Ångermanland. Göran Stenmark är barnbarn till hennes bror. - I min släkt har man varit väldigt mån av att lyfta fram saker och berätta om gammalt, berättar Göran Stenmark. Men en sak jag inte kände till förrän min egen pappa fann ett papper för några år sedan efter farmor och farfar. Det visade sig vara en dikt som farfars syster Ragnhild hade skrivit när hon var 17 år 1927 och där tog avsked av sin pojkvän eftersom hon visste att hon snart skulle dö i tbc. Göran Stenmark undrade varför ingen visat honom dikten tidigare. Troligen var det så att de i tidigare generationer pratade om det mesta, men när det gällde sjukdomar och elände ville de helst inte lyfta fram, det skulle glömmas bort. Ragnhild Stenmark föddes 1912 i byn Gårelehöjden utanför Junsele. Hon var en av 15 syskon och drabbades i tbc som många andra under den här tiden. Hon behandlades bland annat på sanatoriet i Apelviken, som Äppelviken kallades, i Halland, hon var på sanatoriet i Sundsvall och även på den lilla sjukstugan i Utanede socken vid Edsele i Ångermanland. Slutligen dog Ragnhild på sanatoriet i Örnsköldsvik 1929 17 år gammal. Vad var då familjeberättelsen om Ragnhild? Allt som berättades var att hon hade haft lungsoten tidigt, berättar Göran Stenmark, som också frågat grannar och andra som inte haft något mer att berätta. För Göran Stenmark blev kombinationen av dikten som Ragnhild skrev till sin pojkvän på dödsbädden och det faktum att han inte visste något om Ragnhild en drivkraft att ta reda på mer om henne. Ragnhild Stenmark föddes som nummer sju i syskonskaran. Föräldrarna Alma och Sven Stenmark var båda födda 1884 och fick från 22 års ålder ta hand om den allt mer växande barnaskaran. De levde trångt, vilket också framgår i de dokument som läkarna skrev. Redan vid 14 års ålder kom Ragnhild som patient till Äppelvikens, eller Apelvikens, kustsanatorium vid Varberg i Halland. Där vistades hon nästan ett år långt borta från familjen i Ångermanland. Det verkar som om hon fick åka hem ett halvår innan det var dags att läggas in på nästa sanatorium som blev Sundsvall. Dit kom hon mitt i sommaren 1927 bara 15 år gammal. Ett och ett halvt år senare flyttas hon till ålderdomshemmet i Junsele där hon vårdas under tre månader. Den 26 april flyttas hon sedan till Utanede sjukhem för tuberkulossjuka i Edsele socken alldeles i närheten av hennes hemby. Utanede sjukhem var en liten vårdanstalt i en trävilla med plats för 20 patienter. På Landstingsarkivet i Härnösand arbetar Erik Norgren och har en alldeles speciell historia att berätta om Utanedes sjukhem som har sin början på ett annat sanatorium. - Ett av mina märkligaste arkivfynd var när vi skulle hämta hem de äldre handlingarna från Österåsens sanatorium. Österåsen ligger norr om Sollefteå högt uppe på ett berg och byggdes i slutet av 1800- talet efter modell av ett 1600- tals slott, så det är otroligt vackert inramat, berättar Erik Norgren. Sanatoriet drevs privat men togs över av Landstinget på 1980- talet för att göras till hälsohem, berättar Erik Norgren. - Ingen hade plockat reda på de handlingar som tillhörde sanatoriet, så för några år sedan när vi från Landsarkivet skulle se vilka handlingar som fanns kvar visades vi ner i några smala trånga kulvertar med lågt i tak. Där i ett övergivet badrum fanns arkivet som vi började plocka reda på. Men utanför badrummet i kulverten stod några gamla igenspikade trälådor. Men hjälp av kofot lyckades Erik och hans kollegor från arkivet bända upp lådorna som visade sig innehålla journalhandlingar från just Utanedes sjukstuga. - Handlingarna var jättesmutsiga verkar ha stått där väldigt länge med tanke på att tidningspapperen som omslöt handlingarna var daterade från 1950- talet. Det finns mycket av den här typen av material som fortfarande ingen upptäckt. Inom arkivens värld är det inte alltför ovanligt att vi får in den här typen av material säger Erik Norgren. Vad hände då med handlingarna? Jo, de blev omhändertagna och rengjorda av Landsarkivets konservatorer, för de var väldigt smutsiga men inte fuktskadade, berättar Erik Norgren. - Det roliga i sammanhanget var att det spreds ett rykte bland arkivpersonalen som vi var tvungna att avfärda. Man var lite rädd att det skulle följa med en tbc smitta med de skitiga journalerna. Jag skickade ut ett lugnande meddelande internt om att det inte fanns någon risk att smittan följt med handlingarna. - Det visar på något sätt vilken makt våra föreställningar om tuberkulosen som härjade i vårt land fortfarande har om oss. Att vi fortfarande är rädda. Erik Norgren hade aldrig hört talas om Utanedes sjukstuga innan han fann handlingarna i kulverten. Men det fanns många av den typen av mindre sjukstugor som idag är okända, berättar Erik Norgren. Och det är just från sådana små ställen som handlingar och journaler försvunnit. Efter vistelsen på Utanedes sjukstuga fick Ragnhild vara hemma på Gårelehöjden vid Junsele i 5 månader. Men i mars 1929 då Ragnhild var 17 år flyttades hon till tuberkulossjukhuset i Örnsköldsvik där hon vårdades i drygt tre månader innan hon dog den 12 juli 1929. Göran Stenmark vars farfar var syster till Ragnhild bor idag på den gård där Ragnhild växte upp. Han berättar att det idag finns få minnessaker kvar efter Ragnhild, men bland det lilla finns en anteckningsbok. - Det finns en liten rolig sak i anteckningsboken, hon hade humor och skriver: Ett tok kan bli klok om man läser i Ragnhild Stenmarks anteckningsbok För där finns guld och diamanter i alla hörn och kanter Vid Ragnhilds sista vistelse hemma på gården i Gårelehöjden skrev hon en dikt till sin älskade några veckor innan hon reste till den sista sanatorievistelsen i Örnsköldsvik där hon nästan på dagen fem månader senare dog. Dikten skrevs av Ragnhild Stenmark den 14 februari 1929 i Gårelehöjden och har tonsatts av Lena Eriksson från Näsåker. Lyssna till Ragnhilds farväl: Kom yngling sista gången till mig, sitt här invid min sida, min bortgångs stund vill jag hos dig du älskade förbli. I dina händer låt min hand tills den blir kall få vila, och led mig du till fridens land, dit snart min själ skall ila. Jag är beredd till gravens ro dock än tillbaka vända, en suck till dig tack för den tro tack för vart hopp de lända. O sköna Tröst att få bo kvar uti ditt trogna hjärta. Nu graven mindre fara har den döden mindre smärta. Jag är dig kär, jag ser ditt väl, du skall mig länge sakna. Mitt minne ofta för din själ skall klagande uppvakna. Fastän sin fröjd ej blivit hålt de trogna löftesorden, huru uti ditt öga föll, en sista blick på jorden. Säg ej att du mig följa vilja vill nej dina dagar höra ditt fosterland den ära till, jag skall ditt hopp ej störa. Blott minns mig som en ungdoms dröm, den tiden besannat om hälsning. Du gav vad jorden skönast har en kärlek sen som våren men himlens gåva bättre när en grav i ungdomsåren farväl en vingad lilja fri, jag lyfter från min stängel. Jag fick ej här din maka bli, jag blifver där din ängel. Nya sjukdomar "farligare" än gamla Att bygga särskilda sjukhus för människor som drabbades av smittsamma och kroniska sjukdomar var inget nytt. Redan under medeltiden flyttades människor bort när de drabbades av till exempel spetälska eller pest, och också syfilis var en sjukdom som tidigt hanterades på institutioner. I början av 1800-talet infördes en kurhusavgift, vilket kan beskrivas som den första vårdskatten i Sverige.  Och 1875 kom en ny hälsovårdsstadga som sa att kommunerna skulle ansvara för att bygga särskilda epidemisjukhus. Men det var ändå stor skillnad på hur man hanterade och försökte skydda sig från olika sjukdomar. Två sjukdomar som under 1800-talet slog samtidigt och med nästan samma symptom hanterades helt olika av samhället. Det handlar om dysenteri och rödsot: Dysenteriepidemier tillhörde det som människor under 16-17 och 1800-talen levde med. Sjukdomen kallades rödsot i folkmun, den var och förblev framför allt en landsbygdsplåga som skördade många dödsoffer vid varje utbrott. Den som fick rödsot drabbades av svåra diarréer och uttorkning. Precis den sortens effekt på kroppen, hade också koleran som kom till Europa på 1830-talet.  Men trots likheterna i sjukdomarna så blev samhällets insatser mot den nya sjukdomen helt annorlunda. Det visar forskning som Helene Castenbrandt gjort. Hon är medicinhistoriker vid Göteborgs universitet och hon har kunnat jämföra samhällets försök att skydda sig mot dysenteri med de insatser man satte in mot den nya sjukdomen koleran. Rödsoten var ett så vanligt inslag i livet att man hade accepterat den och sett den som något som man inte kunde skydda sig emot utan bara fick genomleva. När koleran kommer till Europa så var det en alldeles ny sjukdom i Europa, som genererade en annan typ av reaktion. -Dels en stor skräck, men också en känsla av att ”det här nya kan man nog värja sig emot”, säger Helene Castenbrandt. Hon har studerat hur det var 1857, då Jönköpings län, drabbades av både en dysenteriepidemi och det första kolerautbrottet. Inte minst har hon studerat tidningarna från den tiden. -Det blir tydligt att det är koleran man rapporterar om men inte dysenterin. -Det är anmärkningsvärt eftersom drygt 4000 personer dog i dysenteri det året, medan det dog knappt 200 i kolera. Trots att det kommer in rapporter från landsbygden som visar att rödsoten är på väg att bli katastrofal så är det ändå rödsoten som tidningarna fortsätter att skriva om. -Det här säger nog mycket om vilket intresse och vilket fokus man hade på koleran. Koleran VAR den stora skräcken, man VAR rädd för koleran och man hade nog ändå inte klart för sig att dysenterin skulle komma att bli den stora dödaren det året, säger Castenbrandt. -Men man kan också tolka det som att läkarna var mer intresserade av koleran och rapporterna utifrån Europa sa ju att det var det man skulle vara rädd för. -Jag tror det spelade stor roll också dels att man var så van vid rödsoten, och dels att det var en landsbygdsplåga som inte alls drabbade städerna lika hårt, säger Castenbrandt. Om att komma nära människor från förr Peter Englund, svenska akademiens ständige sekreterare, skrev sin doktorsavhandling om 1600-talet och också som historieförfattare har han ägnat sig mycket åt samma tidsepok. Han har, precis som andra arkivletare en vilja att verkligen förstå hur människor kände och tänkte i gångna tider och det är ofta de oväntade arkivfynden som gett honom den bredare, fylligare bild av människorna från 1600-talet. -Jag tycker nog att jag förstår dem lite bättre än jag gjorde när jag började och det berodde nog på att jag efter en tid vidgade mina källkategorier väldigt mycket. -När man blir sittande med bara en källkategori så finns det en stor risk att man ”skådar Atlanten genom ett sugrör” och man bara får en skärv av verkligheten. Peter Englund berättar att han under sitt avhandlingsarbete vidgade sina källor, för att det var både viktigt och roligt. -Jag tillbringade en hel termin med att läsa mig igenom Svenska Vitterhetsarbeten med 22 volymer med svensk poesi från 1600-talet. Men det räckte inte med det, han läste också mycket dagböcker, liksom vanlig skönlitteratur, han  lyssnade på musiken från den tiden och läste till och med kokböcker. -Jag ville bekanta mig med så många olika källkategorier som möjligt. Och det var givande för alla de där bilderna kompletterade varandra. -Jag vet inte om jag kan säga att jag kom innanför pannbenet på 1600-talsmänniskan, men jag förstår dem ändå rätt bra. Det som handlar om sinnesstämningar och sätt att tänka, det tar ett tag innan man sätter sig in i oavsett vilken tid det rör sig om, och för att komma dit krävs en bred beläsenhet – inte bara en källkategori utan hela spektrumet. Det gäller att vara öppen för det oväntade när man söker i arkiven. När Peter Englund höll på med sin avhandling stötte han på en källkategori som han inte ens visste fanns, nämligen bröllopsdikter. Det är tillfällighetsdikter som ofta är grötrimmade och rätt ekivoka. Just bröllopsdikterna kunde han faktiskt aldrig använda, men han fann också begravningspoesi. -De innehöll ibland bådepersonalia liksom beskrivningar av hur folk dött. Det gav nycklar till mer vetande. Den som har gjort ett riktigt lyckat arkivfynd minns det väl. Så är det också för Peter Englund. -Jag minns när jag läste ett tal som Axel Oxenstierna höll för en holländsk handelsdelegation. -Allt föll på plats. Helt plötsligt så gick min avhandling ihop, patiensen gick ut! Men det är ändå ganska sällan som den där sortens förklarade ögonblick inträffar. -Väldigt mycket handlar ju om ett ihärdigt traskande i arkiven, ett traskande som är ganska oglamoröst, slutar Peter Englund.

I dag præsenterer Steffen og Guan en 10 minutters institutionel biografi af Senatet.To ting fortjente at komme med i samtalen: At Senatet indtil 1913 ikke blev valgt direkte af borgerne, men af delstaternes lovgivende forsamlinger; samt traditionen om ubegrænset debat, så selv et mindretal kan stoppe forslag gennem en filibuster (en manøvre der i øvrigt blev begrænset under pres fra Woodrow Wilson).En korrektion: Når vi nævner Rigsdagen mener vi naturligvis Landstinget, Rigsdagens andetkammer.