Podcasts about men maria

Denne søndagen var det Ole Magnus Breivold som talte til oss ut i fra Luk 1,39-45.Luk 1,39-45 Men Maria brøt opp i de dager og skyndte seg til fjellbygdene, til en by i Juda. 40 Hun kom inn i Sakarias' hus og hilste på Elisabet. 41 Og det skjedde at da Elisabet hørte Marias hilsen, da sprang barnet i hennes liv. Elisabet ble fylt med Den Hellige Ånd. 42 Hun ropte med høy røst og sa: Velsignet er du blant kvinner, og velsignet er frukten av ditt morsliv! 43 Hvordan kan dette hende meg at min Herres mor kommer til meg? 44 For se, da lyden av din hilsen nådde mitt øre, sprang barnet i mitt liv av fryd! 45 Salig er hun som trodde! For fullbyrdet skal det bli som er sagt henne av Herren.ImF Straume holder til i Straume Forum, Idrettsvegen 10, på Sotra utenfor Bergen. Du kan bli bedre kjent med oss ved å besøke oss eller lese mer på nettsidene, ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠imfstraume.no⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠. Velkommen :).

Velkommen til å lytte til våre tanker før søndagen!   Julaften Det skjedde i de dager at det gikk ut befaling fra keiser Augustus om at hele verden skulle innskrives i manntall. Denne første innskrivning ble holdt mens Kvirinius var landshøvding i Syria. Og alle drog av sted for å la seg innskrive, hver til sin by. Josef drog da fra byen Nasaret i Galilea opp til Judea, til Davids by Betlehem, siden han var av Davids hus og ætt, for å la seg innskrive sammen med Maria, sin trolovede, som ventet barn. Og mens de var der, kom tiden da hun skulle føde, og hun fødte sin sønn, den førstefødte, svøpte ham og la ham i en krybbe. For det var ikke plass til dem i herberget. Det var noen gjetere der i nærheten som var ute og holdt nattevakt over sauene sine. Med ett stod en Herrens engel foran dem, og Herrens herlighet lyste om dem. De ble meget forferdet. Men engelen sa til dem: «Frykt ikke! Jeg kommer til dere med bud om en stor glede, en glede for hele folket: I dag er det født dere en frelser i Davids by; han er Kristus, Herren. Og dette skal dere ha til tegn: Dere skal finne et barn som er svøpt og ligger i en krybbe.» Med ett var engelen omgitt av en himmelsk hærskare, som lovpriste Gud og sang: «Ære være Gud i det høyesteog fred på jordenblant mennesker som har Guds velbehag!» Da englene hadde forlatt dem og vendt tilbake til himmelen, sa gjeterne til hverandre: «La oss gå inn til Betlehem for å se dette som har hendt, og som Herren har kunngjort oss.» Og de skyndte seg av sted og fant Maria og Josef og det lille barnet som lå i krybben. Da de fikk se ham, fortalte de alt som var blitt sagt dem om dette barnet. Alle som hørte på, undret seg over det gjeterne fortalte. Men Maria gjemte alt dette i sitt hjerte og grunnet på det. Gjeterne drog tilbake, mens de priste og lovet Gud for det de hadde hørt og sett; alt var slik som det var blitt sagt dem. Lukas 2, 1-20

In this episode, host Maria tackles an important listener question: "Are the workouts, coaching, and advice you provide based on actual research?" Maria's response is a resounding "yes!" Known for her passion for reading gynecology and sports journals, Maria uses this knowledge to offer evidence-based fitness advice to women on their fertility journeys. For those trying to conceive, it's essential to ensure that your lifestyle, including fitness, aligns with your fertility goals. Maria shares five research-backed ways fitness supports fertility: **1. Improved Ovulatory Function**  Moderate, regular exercise is associated with improved ovulation, which reduces the risk of ovulatory infertility. Maria explains that moderate physical activity can help regulate ovulation, a key component of the conception process. **2. Enhanced Sperm Quality in Men**  Maria emphasizes the importance of male fertility, reminding listeners that it "takes two to tango." Research shows that moderate exercise improves sperm quality by reducing oxidative stress and boosting antioxidants. She encourages women to support their male partners in staying active, as it can significantly impact the chances of conception. **3. Positive Impact on PCOS Symptoms**  For women with polycystic ovarian syndrome (PCOS), Maria shares how exercise can improve insulin sensitivity and menstrual regularity. A 2021 review revealed that lifestyle changes, including exercise, lead to higher ovulation rates and better reproductive outcomes. As someone with PCOS herself, Maria shares her personal success with exercise before, during, and after her fertility treatments, which led to the birth of her two boys. **4. Weight Management and Fertility**  Maria highlights research showing that weight loss through exercise can significantly improve fertility, particularly in overweight women. A 2021 study found that losing just 5-10% of body weight improves ovulation and reproductive hormones, which can boost the chances of conceiving. **5. Reduced Risk of Miscarriage**  According to a study from the Fertility Society of Australia and New Zealand, women who engage in regular, moderate exercise have a lower risk of miscarriage and better outcomes with assisted reproductive technology (ART), such as IVF. Maria reassures listeners that while miscarriages can happen for many reasons, fitness can be a helpful part of a holistic fertility approach. **Key Takeaways**  Maria concludes that fitness is a powerful tool in boosting both male and female fertility. If you're trying to conceive, incorporating moderate exercise into your lifestyle can help improve ovulation, manage PCOS symptoms, and support overall reproductive health. Whether it's your workout routine or your partner's, fitness matters on the path to parenthood. For listeners feeling overwhelmed or unsure of how to begin, Maria invites them to reach out to her on Instagram at @fitness_fertility. She encourages them to share their journey and explore how fitness can fit into their fertility plans. Maria reminds everyone that they are not alone, and connecting with a community of like-minded women can make a huge difference in navigating this journey. --- Don't forget to subscribe, and leave a review! DISCLAIMER: The content in the podcast and on this webpage is not intended to be a substitute for professional medical advice, diagnosis, or treatment. Always seek the advice of your doctor or qualified healthcare provider with any questions you may have. Never disregard professional medical advice or delay in seeking it because of something you have heard on the podcast or on my website.

In deze derde aflevering gaan we verder in ons Mariale overzicht van Pelgrim in eigen land eerst naar Parijs op bedevaart naar Onze-Lieve-Vrouw van de Wonderdadige Medaille. Vandaar fietsen we langs de Schelde richting Temse en Moerzeke en gaan voorbij de Liefkesboom en ontdekken wat de zalige priester Edward Poppe over Maria te vertellen heeft […]

"Men Maria gjemte alt dette i sitt hjerte og grunnet på det." Luk. 2, 19 Maria ble ikke forbløffet og forundret slik de andre ble, v. 18. Hun hadde selv hørt engelens ord, Luk. 1, 28-35, og nå satt hun med beviset i armene; en baby som hun visste var blitt til på overnaturlig vis. Ordene til gjeterne har nok gjort godt og vært som et håndtrykk fra Himmelen. Hun trykket ordrene til sitt bryst og tok godt vare på dem. Gjør vi det? Lar vi Guds Ord eller de spesielle hilsenene vi får, synke dypt inn i hjertet og bevares? Det finnes mange fugler som vil snappe det vekk fra oppmerksomheten vår, enten vi tenker på Twitter eller andre oppmerksomhetstyver. Jesus sa at den som tar vare på ordene, vil oppleve at de bærer rik frukt, Luk. 8, 5+15. For Maria ga nok ordene styrke i møte med misforståelse og smerte. For oss kan slike ord være viktige påminnelser når livet røyner på. Hvilke gode ord kan vi hente fram igjen i dag og grunne på? Hvilke ord har du fått en gang i tiden, eller opplevelser, som du kan hente fram som bekreftelse på at Gud ser deg og bryr seg om deg? av Eli Fuglestad

Hedersrelaterat våld och förtryck. Att en familjs anseende är beroende av hur flickor och kvinnor i familjen beter sig. I över 20 år har samhället talat om krafttag, om att synliggöra. 21 januari 2002 mördas Fadime Shaindal med flera skott av sin egen pappa. Vad har hänt sen dess? Barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning är delar av hederskontexten. Företeelser som blir livslånga trauman. Orkar vi se flickorna som behöver oss? Och vem står på deras sida? I den här fjärde delen av poddserien Maria Rashidi. Den svensk-iranska kvinnorättsaktivisten som kommit att ägna sitt liv åt kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck. En kväll 1997 utsattes hon för en syraattack beodrad av sin ex-make efter att hon lämnat honom. Men Maria vill inte betraktas som ett offer. Efter att själv mött hedersförtrycket öga mot öga är hon en av vår tids viktigaste röster. Är du själv utsatt kan du vända dig till GAPF, Kvinnors rätt, TRIS eller Polisen. Du kan också läsa mer på hedersfortryck.se Dela gärna avsnittet i sociala medier. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Egild begynder med at fortælle om Livets have og slutter med Josef fra Arimatæa's have, hvor livet kommer på besøg. Adam og Eva skjulte sig for Gud, og Adam havde paraderne oppe, da Gud fandt ham. Vil du lade dig finde af Gud? Egild startede med haven, hvor døden kom på besøg. I Josef Fra Arimatæa's have er det mennesket, der kommer for at søge efter den døde Jesus. Men ligesom Gud kaldte på Adam i Livets have, kalder Jesus Maria hende ved navn - men her er det som om, det er vendt rundt, at det er Ham, der var død, der kalder på den levende. Men Maria får åbnet øjnene og udbryder, at det er den levende Gud, hun vil følge. En stærk forkyndelse om at lade sig finde af den levende Jesus.  Optagelsen er fra et aftenmøde på Skovgårde Bibelcamping 2022, hvor temaet var "POWERNAP".

Christian skal være fadder, og det forstår han meget som, at han skal være 'best man' for en baby. Men Maria tror, at der følger ret meget ansvar med titlen, så det finder vi ud af i dagens udgave af Curlingklubben. Der er også et Bølle Bob-tema i hele anden halvdel af programmet - anledningen er svag, men vi får selveste Philip Faber på besøg for at forklare plottet til filmen og tage imod lytternes spørgsmål. Og så er der gråt Facebook-guld og en hulens masse god musik, der som altid er klippet ud af produktet, når det høres on demand, for det har målgruppen eksplicit forespurgt. Værter: Christian Bonde og Maria Fantino.

Sveriges Radio Finskas sommargäster 2021: Rektor Maria Erlandsson tilldelades det pedagogiska ledarskapspriset 2020 i Uppsala kommun. "Genom fortbildning, en evig tilltro till vår förmåga och kärlek lyfter hon oss vuxna, så att vi ska vara de absolut bästa versionerna av oss själva för att forma kommande generationer", lyder motivationen. När Maria var 8 år skickades hon hem från lekkompisen eftersom kompisens mamma hade fått veta att Maria är rom. Hon vet hur det känns att försöka gömma sin identitet för att man är rädd för hur folk ska se på en. Idag ser hon sitt ursprung som något fint, något som gett henne möjligheten att få det bästa av många världar. "När jag firade första gången midsommar med min svenska make och hans familj - jag som är uppvuxen på lenkkimakkara lärde mig att käka sill!" "Det märkliga är att jag har fått höra så många gånger: Men Maria du är ju som svensk! Speciellt när det har gått bra i mitt liv. Men sekunden som något dåligt hände  - då var man svartskalle." Om någon hade sagt till Maria när hon var en bråkig tonåring att hon en dag skulle bli rektor, hade hon skrattat högt. Men idag är det precis det hon är: både rektor och ledarskapscoach. Producent Soili Huokuna soili.huokuna@sverigesradio.se

Redan när Maria Lundströms mamma fick bröstcancer bestämde hon sig. Om hon en dag skulle få bröstcancer skulle hon göra masektomi. Våren 2020 inträffade det som inte skulle inträffa, Maria fick beskedet att hon hade bröstcancer. Hennes beslut om masektomi stod fast, men det var inte en självklarhet att få göra det. Men Maria stod på sig.  För att stötta andra kvinnor och för att skapa en ny norm kring beslutet kring brösten grundade Maria tillsammans med två andra kvinnor föreningen Plattnormen.   

Hva kjennetegner en som er kristen? Det finnes sikkert mange måter å formulere det på. I dagens Bibelpodtekst i Lukas 2.12-20 mener jeg at vi ser 5 viktige ingredienser i et kristent liv. Og dette skal dere ha til tegn: Dere skal finne et barn som er svøpt og ligger i en krybbe.» 13 Med ett var engelen omgitt av en himmelsk hærskare, som lovpriste Gud og sang: 14 «Ære være Gud i det høyeste, og fred på jorden blant mennesker Gud har glede i!» 15 Da englene hadde forlatt dem og vendt tilbake til himmelen, sa gjeterne til hverandre: «La oss gå inn til Betlehem for å se dette som har hendt, og som Herren har kunngjort for oss.» 16 Og de skyndte seg av sted og fant Maria og Josef og det lille barnet som lå i krybben. 17 Da de fikk se ham, fortalte de alt som var blitt sagt dem om dette barnet. 18 Alle som hørte på, undret seg over det gjeterne fortalte. 19 Men Maria tok vare på alt som ble sagt, og grunnet på det i sitt hjerte. 20 Gjeterne dro tilbake. De lovet og priste Gud for alt de hadde hørt og sett; alt var slik som det var sagt dem. Hva er det vi ser her? Gjeterne lyttet – til det englene sa. De responderte på det de hørte. Det førte til at de undersøkte saken nærmere. Gjeterne fortalte om det de hadde sett og hørt. Maria grunnet på det, og tok vare på ordene i hjerte. Gjeterne lovpriste Gud for det de hadde opplevd. Dette tenker jeg er noe som kan kjennetegne en kristen i dag også. Vi må lytte til budskapet fra Gud. Kanskje er det ikke så ofte vi får engler på besøk. Men vi kan lytte til det Gud har formidlet til oss gjennom Bibelen. Vi kan undersøke nærmere. Kristen tro bygger på historiske hendelser. Vi kan derfor gå til de historiske kildene vi har og undersøke disse. En måte å gjøre det på er via bøkene eller nettkurset Skeptikerens guide til Jesus https://kurs.omgud.net/Skeptikerens-guide-til-Jesus Vi kan på ulike måter fortelle om det vi har sett og hørt. Det er ikke noe vi vil holde for oss selv. Vi bruker hode og hjerte Vi kan grunne på ting. Meditere, fundere, gruble. Maria hadde det både i hode og i hjerte For troen inkluderer både hode og hjerte (og hendene, selv om det ikke sto om det i akkurat denne teksten). Vi kan lovprise Gud. Gjeterne må ha vært litt av et syn den natten. Kanskje vekket de noen naboer og fikk noen forundra blikk på veien gjennom byen. Men de kunne ikke være stille. Hva med deg? Er det noen av disse ingrediensene du savner i ditt liv? Hva tenker du om teksten her i Lukas 2? Del gjerne dine tanker med meg, kjetil@troogmedier.no, og del gjerne Bibelpodden med noen du kjenner. Da ønsker jeg deg en fin dag, og så poddes vi plutselig igjen.

Noen ganger lurer jeg på om folk flest var tøffere før i tiden. Ta for eksempel Tungtvannsaksjonen under 2. verdenskrig, med Joachim Rønneberg i spissen. Hvor mange hadde klart å gjennomføre noe sånt i dag? Litt det samme slår meg når jeg leser dagens Bibelpodtekst i Lukas 2.1-7. Det skjedde i de dager at det gikk ut befaling fra keiser Augustus om at hele verden skulle innskrives i manntall. 2 Denne første innskrivningen ble holdt mens Kvirinius var landshøvding i Syria. 3 Og alle dro av sted for å la seg innskrive, hver til sin by. 4 Josef dro da fra byen Nasaret i Galilea opp til Judea, til Davids by Betlehem, siden han var av Davids hus og ætt, 5 for å la seg innskrive sammen med Maria, som var lovet bort til ham, og som ventet barn. 6 Og mens de var der, kom tiden da hun skulle føde, 7 og hun fødte sin sønn, den førstefødte. Hun svøpte ham og la ham i en krybbe, for det var ikke husrom for dem. Jeg tenker forresten også at Lukas godt kunne vært litt mer detaljert. Personlig har jeg vært med på 4 fødsler, utenom min egen – den husker jeg ikke så mye fra. Jeg vet at det kan være ganske dramatisk og ikke rent lite ubehagelig. Og det er på et godt sykehus i Norge, under rimelig godt oppsyn av kompetent personell. Men Maria får bare tildelt ett lite vers, der kun korte fakta blir referert. Uansett forstår me at Maria og Josef, jeg går ut fra at han hjalp til, må ha vært ganske tøffe ungdommer. De gjennomførte historiens viktigste fødsel, under relativt kummerlige forhold. Men de klarte det, og det gikk bra. Noen år senere skriver Paulus i brevet til filipperne: Alt makter jeg i ham som gjør meg sterk. Kanskje det var dette Maria også fikk erfare? Hva tenker du om teksten her i Lukas 2? Del gjerne dine tanker med meg, kjetil@troogmedier.no, og del gjerne Bibelpodden med noen du kjenner. Da ønsker jeg deg en fin dag, og så poddes vi plutselig igjen.

Så er det endelig juletid! Og så skal vi selvfølgelig også jule igennem i Curlingklubben. Vi anmelder Burhan G's sjaskliderlige juleplade, vi søsætter vores helt egen jule-udfordring ved navn 'omvendt Whamageddon', vi diskuterer, hvornår man må sige 'glædelig jul', og vi snakker om, hvordan Maria udtaler ordet 'potaske'. Vi skal selvfølgelig også have en gang mandagsmad, denne gang med en voldsomt lækker ostepøllegryde, du kan prøve at lave i aften. Og så har vi Maria med i 'Det vi hører laver I selv'. Altså ikke dén Maria. En anden Maria. Men Maria er selvfølgelig også med. Altså Maria fra Curlingklubben. Eller, hun er jo ikke med som deltager i quizzen, men hun er jo med i programmet og dermed også i quizzen. Værter: Christian Bonde og Maria Fantino.

Maria Jacquemetton is a writer producer on a little show called Mad Men. She and her writing partner (also her husband) Andre have won three Emmys, four Writers Guild of America Awards, and two Producers Guild Awards for Producer of the Year. And guys! Maria wrote the late 90s classic Billboard Dad! You remember, the movie starring Mary Kate and Ashley Olsen where they print a personal ad on a billboard for their newly single dad. It was a classic and is really bringing me back. Maria is completely gracious and humble and it’s an honor to share her story with you - one that certainly has its share ofhigh highs and low lows. ‘Did You Notice’ Segment Resource: “Relationships are like gardening - you reap what you sow,” by Tre Wee https://medium.com/the-mission/relationships-are-like-gardening-you-reap-what-you-sow-2979a1c7b3f5For more information, check out the website: sofailsogood.comMatriarch Digital Media (matriarchdm.com) produces this and other podcasts that understand, encourage and uplift women.

I veckans avsnitt gästas vi av Maria Gardstig, ett stort fan till podden och en underbar människa. I podden reder vi ut vår relation och Maria bekräftar vår första träff. Men Maria berättar också att Read More ...

Being in a relationship can be difficult. Getting out of one can be even harder, especially if your boyfriend is of the jealous type. But Maria had a plan, and it worked. Today's story is about that. // Det kan være svært at være i et forhold. Og endnu sværere at komme ud af et, især hvis din kæreste er den jaloux type. Men Maria havde en plan, og den virkede. Det handler dagens historie om.

10.01.2016 - Morgan Fjelde

I kirken bekjenner vi troen på «Jesus Kristus, vår Herre». Vi snakker om ham med mange navn, som Guds sønn, Immanuel, Frelseren, Messias, Den salvede, Kristus, Herrens tjener og Menneskesønnen, for å nevne noen av de mer kjente begrepene. Hvem er denne Jesus Kristus, som omtales med så mange navn? I dagens program snakker vi med Arne Helge Teigen om dette temaet. Arne Helge er doktor i systematisk teologi, og førsteamanuensis ved Fjellhaug internasjonale høgskole. Han har blant annet skrevet bøkene ”Innføring i kristen tro” og ”Ny-kalvinisme – en orientering”, og han er en av personene bak nettressursen foross.no Vi kommer inn på tema som jomfrufødselen, Kristi to naturer og hva det vil si at Jesus er vår frelser. Vi ser også på et par vanlige innvendinger til læren om hvm Jesus Kristus er. Sitat i programmet Johannes 1:14 Og Ordet ble kjød og tok bolig iblant oss. Og vi så hans herlighet, en herlighet som den en enbåren Sønn har fra sin Far, full av nåde og sannhet. Johannes 1:1-3 I begynnelsen var Ordet, og Ordet var hos Gud, og Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Alt er blitt til ved ham, og uten ham er ikke noe blitt til av alt som er blitt til. Luthers forklaring til den andre trosartikkelen. Teksten nedenfor er den oversettelsen som du finner her på foross.no. På podcasten leser jeg fra en annen, litt eldre oversettelse. Jeg tror at Jesus Kristus er sann Gud, født av Faderen fra evighet, og sant menneske, født av jomfru Maria. Han er min Herre, som har gjenløst meg fortapte og fordømte menneske, kjøpt meg fri og frelst meg fra alle synder, fra dødens og djevelens makt, ikke med gull eller sølv, men med sitt hellige, dyre blod og sin uskyldige lidelse og død. Dette har han gjort for at jeg skal være hens egen, leve under ham i hans rike og tjene ham i evig rettferd, uskyld og salighet, liksom han har stått opp fra de døde, lever og regjerer i evighet. Matteus 1:18-20 og Lukas 1:34-35 Disse versene siteres ikke direkte, ihvertfall ikke i sin helhet, men brukes som grunnlag for talen om jomfrufødselen. Med Jesu Kristi fødsel gikk det slik til: Hans mor, Maria, var forlovet med Josef. Men før de var kommet sammen, viste det seg at hun var med barn, ved Den Hellige Ånd. Josef, hennes mann, var rettferdig, og ville ikke føre skam over henne. Han ville skille seg fra henne i stillhet. Mens han nå tenkte på dette, se, da viste en Herrens engel seg for ham i en drøm og sa: Josef, Davids sønn! Frykt ikke for å ta Maria, din hustru, hjem til deg. For det som er unnfanget i henne, er av Den Hellige Ånd. --- Men Maria sa til engelen: Hvordan skal dette gå til da jeg ikke vet av mann? Engelen svarte og sa til henne: Den Hellige Ånd skal komme over deg, og Den Høyestes kraft skal overskygge deg. Derfor skal også det hellige som blir født, kalles Guds Sønn. Lukas 2:11 I dag er det født dere en frelser, som er Messias, Herren - i Davids by. Matteus 26:39 Og han gikk et lite stykke fram, falt på sitt ansikt og ba: Far! Er det mulig, så la dette begeret gå meg forbi! Men ikke som jeg vil, bare som du vil. Johannes 5:19-21 Jesus svarte da og sa til dem: Sannelig, sannelig sier jeg dere: Sønnen kan ikke gjøre noe av seg selv, men bare det han ser Faderen gjøre. For det han gjør, det gjør Sønnen likeså. For Faderen elsker Sønnen, og viser ham alt det han selv gjør. Og han skal vise ham større gjerninger enn disse, for at dere skal undre dere. For likesom Faderen reiser opp de døde og gjør levende, slik gjør også Sønnen levende dem han vil. Johannes 16:13-15 Men når han kommer, sannhetens Ånd, skal han veilede dere til hele sannheten. For han skal ikke tale av seg selv, men det han hører, skal han tale, og de kommende ting skal han forkynne dere. Han skal herliggjøre meg, for han skal ta av mitt og forkynne det for dere. Alt det som Faderen har, er mitt. Derfor sa jeg at han tar av mitt og forkynner for dere. Johannes 10:30 Jeg og Faderen er ett. Johannes 14:10-11 Tror du ikke at jeg er i Faderen, og Faderen i meg? De ordene jeg taler til dere, taler jeg ikke av meg selv, men Faderen, som blir i meg, han gjør sine gjerninger. 11Tro meg at jeg er i Faderen, og Faderen i meg. Om ikke for annet, så tro det for selve gjerningenes skyld. 2 Mos 3:13-14 Da sa Moses til Gud: Men når jeg nå kommer til Israels barn og sier til dem: Deres fedres Gud har sendt meg til dere! - og de så spør meg: Hva er hans navn? - Hva skal jeg da svare dem? Da sa Gud til Moses: Jeg er den jeg er. Og han sa: Så skal du si til Israels barn: JEG ER* har sendt meg til dere. Johannes 8:56-59 Abraham, deres far, frydet seg til å se min dag. Og han så den og gledet seg. Judeerne sa da til ham: Du er ennå ikke femti år og har sett Abraham? Jesus sa til dem: Sannelig, sannelig sier jeg dere: JEG ER før Abraham ble til. De tok da opp steiner for å kaste på ham. Men Jesus skjulte seg og gikk ut av templet. Matt 26:63-65 Og ypperstepresten sa til ham: Jeg tar deg i ed ved den levende Gud at du skal si oss om du er Messias, Guds Sønn! Jesus sier til ham: Du har sagt det! Men jeg sier dere: Fra nå av skal dere se Menneskesønnen sitte ved kraftens høyre hånd og komme på himmelens skyer. Da flerret ypperstepresten klærne sine og sa: Han har spottet Gud! Hva skal vi nå med vitner? Se, nå har dere hørt gudsbespottelsen. Johannes 5:21-23 For likesom Faderen reiser opp de døde og gjør levende, slik gjør også Sønnen levende dem han vil. For heller ikke dømmer Faderen noen, men har overgitt hele dommen til Sønnen, for at alle skal ære Sønnen slik som de ærer Faderen. Den som ikke ærer Sønnen, ærer ikke Faderen, som har sendt ham.   Begrep Begrepet Inkarnasjonen viser til det når Guds sønn tok på seg menneskenatur og ble et menneske. Her vises det til Johannes 1:14 som hovedgrunnlag. De oldkirkelige bekjennelser er tre dokument som ble til i oldkirken, som resultat av at man søkte klarhet i dren troen som kristne bekjente. Mest kjent av disse er den Apostoliske trosbekjennelsen. Nest etter kommer den Nikenske trosbekjennelsen, som kun brukes i påsken. Den siste er den Athanasiske trosbekjennelse, som ikke brukes i Norsk liturgi. Alle tre er forpliktende for den lutherske kirken, og du kan lese dem her på foross.no. Den Arianske strid, var et kontrovers som oppstod på 300-tallet e.Kr. Presten Arius hevdet at Jesus slett ikke var Gud, men i beste fall guddommelig, eller en slags mindre Gud. Flere andre stilte seg på Arius sitt lag, og det ble en splittelse i kirken. For å løse striden kallet man inn til et kirkemøte i Nikea året 325. Der ble Arius og hans lære fordømt av kirken, og grunnlaget til den Nikenske trosbekjennelse ble lagt. Når vi snakker om Jesu to naturer, viser det til at Jesus er på en og samme gang sant menneske og sann Gud. Begrepet jomfrufødselen sikter til at Jesus Kristus ble unnfanget ved den Hellige Ånd og født av jomfru Maria.

Safaridagar och turistande när politiker och tjänstemän åker på biståndsresor och det blir få konkreta resultat av arbetet. Kaliber granskar svenska kommuners och landstings arbete med biståndsprojekt. Det är strax före jul och vädret gråmulet och regnigt. På folkpartiets expedition i Växjö håller man på att duka upp kaffe och pepparkakor när dörren slås upp och in kommer gästerna: fem politiker från Sydafrika. 2006 inledde Kronoberg ett biståndssamarbete med sydafrikanska Tlokwe. Sedan dess har det blivit många resor och många projekt. Just nu är de sydafrikanska politikerna i Växjö för att få en bild av hur politiken fungerar i Sverige och diskutera nya samarbetsområden. – So please welcome to the liberals here in Växjö…We have a very small office here.. Alla har bänkat sig och folkpartisten Annika Stacke börjar berätta om sitt parti. Snart går man över till att diskutera likheter och skillnader mellan kommunerna. Efter åtta år känner man varandra väl. Kronoberg i form av Växjö kommun, Regionförbundet Södra Småland och Landstinget Kronoberg har sedan 2006 bedrivit nära 30 biståndsprojekt i Tlokwe varav fyra pågår just nu. Det gör deras samarbete med den Sydafrikanska kommunen till ett av de mer omfattande inom den speciella form av bistånd som kallas kommunala partnerskap. Just nu bedriver cirka 70 kommuner, landsting och regioner drygt 100 projekt i Afrika, Asien och Östeuropa. En del har något enstaka projekt, andra har längre samarbeten med en eller ett par orter. Errol Temanie är projektledare från Tlokwe och har varit med från början. Efter arbete med allt från sjukvård till jämställdhet, vatten- och avloppsfrågor till budgetarbete känner han sig hemma i Sverige, det har blivit många besök för hans del. – Coming to your country gives us hope. You know we have many stories about how Sweden struggled. How poor swedes were at a particular point in time. Ni har gett oss hopp – ni har varit fattiga och arbetat er ur det. Det kan vi också göra säger han och berättar att ekonomiavdelningen i Tlokwe har börjat arbeta annorlunda efter att man har studerat hur man gör i Växjö och att man har fått en ny hemsida.  – Obviously if you go to our website and if you look at that website today it is very different from the website we had before. Riksdagen har beslutat att kommuner, landsting och regioner ska vara en del i Sveriges biståndsarbete. Varje år anslår SIDA - den myndighet som hanterar svenska biståndspengar - cirka 40 miljoner för de kommunala partnerskapen. Det övergripande målet är som i all SIDA:s verksamhet fattigdomsbekämpning. Det handlar också om att utveckla den lokala demokratin och bidra till att kommuner i samarbetsländerna fungerar effektivt. Tanken är också att de svenska kommunerna ska ha något att vinna på samarbetet – att man ska arbeta kring frågor där bägge parter kan utvecklas. I Kronoberg, där man bedrivit en stor mängd kommunala partnerskapsprojekt genom åren, säger Roland Gustbée, ordförande för Regionförbundet Södra Småland och fullmäktigeledamot i Växjö kommun att projekten ger mycket tillbaka. – Det ger oss i att vi har en omvärldsbevakning, men också att vi bidrar till Sveriges nationella mål på biståndssidan. Den främsta vinsten är helt enkelt att de som reser ner, vidgar sina vyer och upptäcker att man kan göra saker på ett annat sätt. Roland Gustbée är också medlem i den politiska styrgrupp som ansvarar för projekten. Varje projekt innebär minst två resor, en för sydafrikanerna till Sverige och en för svenskarna till Sydafrika. Och det har blivit många resor genom åren. Ett 100-tal kronobergare – främst politiker och tjänstemän - har besökt Tlokwe på sammantaget 40-talet resor. – Man kommer ner till Sydafrika, tjänstemännen träffas och går igenom och de har alltså ett ganska tight schema från åtta på morgonen till fem på eftermiddagen. För det mesta handlar det om kunskapsutbyte att diskutera hur man löser olika problem i de två länderna. Tight schema mellan åtta till fem säger Roland Gustbée. Men när jag tittar närmare på Kronobergs resor under de åtta år som biståndssamarbetet varat framträder en annan bild. Jag går igenom 27 reserapporter och scheman som visar hur man har använt dagarna i Sydafrika. I genomsnitt, under vistelsen, är mindre än häften eller 45 procent av tiden av det som normalt räknas som arbetstid mellan åtta på morgonen och fem på eftermiddagen schemalagd till arbete, möten eller studiebesök. Resten av tiden på plats går till ankomst- eller avresedagar där man oftast inte har några aktiviteter förutom kanske en middag eller ett besök på något museum.  Nära en tredjedel av tiden går till aktiviteter som inte har någon tydlig koppling till projektet. Ibland står det ledigt och shopping men mer vanligt är utfärder som safari eller en hantverksmarknad. Vid en av resorna, i det projekt som bland annat ledde till att Tlokwe fick en ny hemsida var Öppna kanalen i Växjö med och filmande. Vi har fått deras tillstånd att använda oss av ljud från filmen. Första dagen tas man emot med en välkomstmiddag. Morgonen därpå samlas alla för att inleda arbetet. Man jämför arbetssätt mellan de olika kommunerna och diskuterar om hur man bäst använder internet för att kommunicera med medborgarna. Man besöker också den lokala tidningen och radiostationen. En av deltagarna föreläser på universitetet och man besöker ett barnhem för Hiv-smittade barn. Sammantaget ägnas tre och en halv dag åt arbete och studiebesök. Sedan gör svenskarna en utfärd och efter ett par timmar på små grusvägar kommer man fram till en lejonfarm. Där får man också möjlighet att hålla och kela med en lejonunge. Nästa dag ägnas också åt djur. Den här gången i  Pilanesberg National park på en safaridag där man bland annat ser elefanter, zebror och giraffer. Dagen efter safarin är ledig så när som på ett kyrkobesök och enligt reserapporten hinner man sista dagen med ett besök på ett lokalt bryggeri och får smaka på det inhemska ölet, innan man avrundar med en slutdiskussion och åker till flygplatsen. Tillbaka till Växjö och Regionförbundet Södra Småland där Roland Gustbée är ordförande.  Jag går igenom resan dag för dag med honom, och han säger att man ofta lägger resor över en helg eftersom det gör att man får billigare flygbiljetter – och då är man ju ändå ledig. Men han tycker ändå att det är för lite med tre och en halv dagars arbete. – Det är för lite arbete kan jag tycka. Och jag kan ju säga att i våra kontaker med Sydafrika har vi hela tiden försökt ligga på för att det ska vara mer arbete och mindre av, ska vi säga, turistiska saker. Sydafrikanerna säger också att det är mer arbetsintensivt när vi är här. Men vår granskning visar alltså att den här resan inte på något sätt är unik. Visserligen har den genomsnittliga arbetstiden ökat något under åren som gått, men en veckolång resa innebär i genomsnitt tre dagars arbete möte eller studiebesök efter en ankomstdag då man sällan har något på schemat förutom en lunch eller välkomstmiddag.  Två dagar går till sociala eller kulturella aktiviteter som safari eller andra utfärder. Vistelsen avslutas sedan med en avresedag som ibland innebär ett besök på ett museum eller kanske någon timmas slutdiskussion. Och just safari är en aktivitet som återkommer på flera resor. I 19 av de 27 resor Kaliber granskat har deltagarna åkt på en halv- eller en heldags safaritur. Ofta men inte alltid förlagd till en helg. Roland Gustbée igen. – Jag tycker att det är inte konstigt om folk vill passa på att se något av landet när man är där nere och just safari är ju något vi absolut inte kan erbjuda här hemma. Det viktiga är ju att arbetet blir gjort och jag har inget emot att man får en safaridag, att den kan ingå i resan, men det är viktigt att vi får ut någonting av projekten också naturligtvis. Ibland har man bekostat safarin själv, och ibland har den sydafrikanska kommunen bjudit på safarin. Och det är inte första gången som svenska kommuner åker på safari på biståndsresor, och då låter sig bjudas av samarbetskommunen. 2011 uppmärksammade Sydsvenskan att Staffanstorps kommun åkt på flera resor till Namibia, resor som oftast innefattat en safari och som kommunen i Namibia bjöd på. Det ledde till att Staffanstorp blev hårt kritiserat. Bo Gertsson är utvecklingschef i Staffanstorp. – Efter den kritiken framfördes har vi vid våra besök inte låtit oss bjudas på några safari. ICLD – Internationellt centrum för lokal demokrati - är den organisation som hanterar de biståndspengar som SIDA varje år anslår till de kommunala partnerskapen. Dåvarande generalsekreteraren för ICLD sa att det är orimligt att kommuner låter sig bjudas, och slog fast att kommunerna är på plats för att arbeta – inte för att bli underhållna. Staffanstorps kommun har fortsatt åka på safari – men efter kritiken betalar man allting privat säger Bo Gertsson. Deltagarna tar semester och betalar såväl utfärden som övernattningen. – Det har då bekostats privat. Inte av Mariental och inte av Staffanstops kommun. Men så har Kronoberg inte gjort. På de resor man har gjort från Kronoberg ligger safarin inom ramen för resan, och resa, övernattningar och traktamente betalas med biståndspengar. Det gör också lönen för den projektledare som är med. Men till skillnad från många andra kommuner och landsting har man valt att själv bekosta arbetstiden för deltagarna.  Vissa av safaritillfällena har deltagarna betalat privat, men ofta har den sydafrikanska kommunen stått för den kostnaden. Och Roland Gustbée, som sitter i den politiska styrgruppen för kronobergsprojekten tycker att det är okej att den sydafrikanska kommunen bjuder. – Jag tycker att det kan ligga inom det rimliga, inom en rimlig nivå. Det är en dagstur, det är inga övernattningar på dyra hotell. Man åker en minibuss i två och halv timme och sedan är man en dag och sen åker man hem på kvällen. Sun City är ett hotell- och kasinoområde cirka två och en halv timmes bilväg från Tlokwe. Därifrån har de flesta safariresorna utgått till Pilanesberg, den närmaste nationalparken - vi ringer dit och frågar vad en rundtur i nationalparken kostar. – It costs 460 rand per person for the safari. Ja, hade jag bott på Sun City hade det kostat mig 460 Rand eller drygt 250 kronor för en två och en halv timmes tur i buss tillsammans med 20 andra. För de som åkt på biståndsresa från Kronoberg har safarin ibland varit en heldagsutflykt i en egen minibuss. En av deltagarna som Kaliber pratar med och som har betalat safarin på egen hand berättar att det då kostade mellan 800 och 1 000 kronor. En genomräkning av de 19 resor där det ingår en safari visar att  cirka 90 personer har deltagit. Och för varje person handlar det alltså om en kostnad på mellan 250 och 1 000 kronor. Lite längre bort i korridoren på Regionförbundet Södra Småland sitter Annika Ström som är en av projektledarna som jobbar med Sydafrika. Hon säger att den sydafrikanska kommunen bjuder på safari på de resor som politikerna gör. På tjänstemännens resor händer det däremot att deltagarna betalar själva. Och hon säger att man ofta ber om att få betala själv. – Ofta säger vi att vi vill åka dit och att vi vill betala för det själva då. Och vid flertalet tillfällen har vi fått betala själva, och ibland får vi inte det. Men om man nu vill betala för safarin - hur kommer det sig att man inte alltid gör det? – Vi försöker alltid minimera och säga att vi inte vill bli bjudna men samtidigt är det ju en balansgång. Man kan inte säga nej helt och hållet. För det är ju nästan som att liksom…hur ska de kunna få visa att de är glada och tacksamma om det inte får göra något tillbaka. Och Annika Ström betonar att safarin ofta ligger på en helg, då man ju normalt är ledig, samtidigt tycker hon inte att man ska se den eller andra utflykter som enbart ledighet eller nöje. – Då har ju vi oftast i stort sett med oss antingen hela den sydafrikanska gruppen eller deltagare från teamet eller andra från kommunen som är med vilket gör att det finns en möjlighet för oss att prata på vägen dit, när vi sitter i bussen, när man äter, ja under hela den här resan så umgås man ju också och då skapar man ju relationerna som gör att vi sen när vi arbetar har lättare att ha de samtalen man kanske inte har med vem som helst om sitt arbete. Och det blir en annan stämning. Så jag ser det inte riktigt som helt ledigt. Annika Ström tycker inte att vårt sätt att räkna ger en rättvisande bild av hur man använder tiden på biståndsresorna. Att bara se på dagtid mellan åtta och fem är missvisande tycker hon och menar att studiebesök även kan ske på kvällstid och att vi borde räkna in middagarna i  arbetstiden. – Jag upplever ändå när vi är där att vi har ett program alla dagar som är ganska intensivt dagtid och sedan så har man oftast även på kvällen en middag tillsammans och det är ju liksom också jobb för vi sitter där och pratar om vad vi gör. Det är ju liksom inte en nöjesmiddag alltid. Kaliber idag handlar om när kommuner och landsting åker på biståndsresor med målet att minska fattigdom och utveckla demokrati. Vi har tittat närmre på 27 resor som politiker och tjänstemän från Kronoberg gjort till Tlokwe i Sydafrika. Resor där en tredjedel av tiden gått till aktiviteter som safari och andra utfärder och där politiker och tjänstemän flera gånger låtit sig bjudas på safarin av den sydafrikanska kommunen. Det är biståndspengar från SIDA som finansierar projekten men de som granskar slutrapporterna och betalar ut pengarna är Internationellt centrum för lokal demokrati, ICLD, som Sveriges kommuner och landsting, SKL står bakom. 2011 riktade dåvarande generalsekreteraren för ICLD stark kritik mot Staffanstorp som låtit sig bjudas på safari – och att man blir bjuden är heller inget som nuvarande generalsekreterare Maria Åberg tycker är okej. – Jag skulle absolut avråda det. Om man tänker så här, den sydafrikanska kommunen har sannolikt använt sina egna kommunala medel till att bekosta det här. Och det är ju naturligtvis en aspekt i det hela. Det är ju inte väl använda skattepengar från deras horisont, och det är ju naturligtvis något som man som svensk samarbetspart absolut borde reflektera väldigt mycket på och helt enkelt säga nej till. Maria Åberg säger att hon förstår att man kan behöva en halv dag för att återhämta sig från en resa, och om man förlänger resan för att få en billigare biljett kan det motivera att man ägnar en dag åt mer sociala aktiviteter. Men att en stor del av tiden går till annat än arbete är inget som ICLD står bakom. – Vi är ju intresserade av att se att de här projekten når resultat, alltså att man når vad man är där för att göra. Och går för mycket tid åt - oavsett vem som betalar – till det som du beskriver som turistande så är det naturligtvis inte vettigt, inte klokt, inte ett bra sätt att använda tiden. I sina redovisningar till ICLD har Kronoberg tydligt berättat om vad man har gjort dag för dag. Även aktiviteter som safari, hantverksmarknad och besök på lejonfarm har man beskrivit. Projektledare Annika Ström säger att man aldrig fått något påpekande eller ens en fråga från ICLD. – Så det är ju inte så att vi försöker dölja någonting. Skulle vi inte vilja säga att vi varit på safari till exempel då skulle vi ju inte skriva det i rapporterna. Men vi har ju hela tiden visat det och finansiären ser det och har inte sagt något om det då kan jag tycka att då har de väl gjort samma bedömning som vi att det är okej. ICLD har alltså aldrig varit i kontakt med Kronoberg om vare sig hur man använder tiden på plats, eller när den sydafrikanska kommunen bjuder på safarin vilket emellanåt skrivs uttryckligen i slutrapporten. Men Maria Åberg, generalsekreterare för ICLD, säger nu att man borde ha reagerat. – Ja det borde vi ha gjort. Vi borde ha pratat med dem om det här framgår i redovisningarna till oss. Det finns inget krav på att arbetstiden dag för dag ska redovisas i slutrapporterna till ICLD och det gör det svårt att säga i hur hög grad andra kommuner ägnar sig åt aktiviteter som inte har med projekten att göra. Kaliber har varit i kontakt med ett tiotal kommuner och regioner och tittat på reseberättelser eller scheman för cirka 20 resor. På ett par av resorna redovisar man att all tid på plats gått till arbete, men på de flesta resorna finns en del turistande på programmet, men oftast i mindre omfattning än i Kronobergs fall. Och enligt Maria Åberg är det ganska sällan som ICLD får slutrapporter där man berättar om mycket fritidsaktiviteter och turistande. – Vi ser väldigt få och tror jag färre och färre i våra redovisningar av den här arten som du nu beskriver. Det tillhör inte vanligheten. Men frågor om hur man balanserar arbete och fritid under de biståndsresor som görs och vad som är okej att göra och inte är något som diskuteras bland de kommuner som bedriver kommunala partnerskap. Det visar bland annat en ännu inte färdigbearbetad enkät som ICLD skickat ut till kommunerna. – Vi försöker ju uppmuntra kommunerna att under den förberedelsefasen så ska man stämma av förväntningar och stämma av kulturella skillnader och sätt att vara. Alltså resonera kring saker som gåvor, att det inte är ett investeringsprogram,  vad kan låta sig bjudas på och inte. Det är sådant vi uppmuntrar till att ta upp i väldigt tidigt skede, säger generalsekreterare Maria Åberg. Omkring 40 miljoner kronor av svenska biståndspengar går varje år till de kommunala partnerskapen. För ett projekt under ett år beviljas ofta mellan 300 000 kronor och 500 000 kronor.  Det övergripande målet handlar som i all svensk biståndsverksamhet till att reducera fattigdom, men det handlar också om att öka den lokala demokratin. Och Maria Åberg säger att ICLD ser goda resultat av verksamheten. – Jag och vi tycker att kommunerna är helt fantastiska i biståndsarbetet. Vi får ibland beskrivningar och ibland resultat som vi blir oerhört imponerade av. Att man lyckats nå så långt på ganska kort tid och med inte alltför stora pengar. När den politiska styrgruppen för projekten i Kronoberg lät göra en utvärdering av sju utvalda projekt för att se vad man nått för konkreta resultat sa några av de sydafrikanska deltagarna att projekten bidrog till att minska fattigdom genom att stimulera den lokala ekonomin. Och från bägge länder poängterade deltagarna att man lär av varandra och att människor utvecklas både som personer och i sitt yrke. Men några av de tillfrågade svenskarna pekade också på risken att det hela bara resulterar i en trevlig resa, som inte tas på allvar utan ses som semester eller belöning. Och när det kom till konkreta resultat kunde man konstatera att de var få. Utvärderingen ger tre exempel på konkreta resultat i de sju projekten. Ett projekt ledde till att Tlokwe började arkivera dokument elektroniskt. I ett jämställdhetsprojekt anordnades en konferens om våld i hemmet och så informationsprojektet som ledde till att Tlokwe fick en ny hemsida. Men trots få konkreta resultat kommer man ändå till slutsatsen att man väl nått upp till målen att utbyta kunskap och öka förmåga och effektivitet i bägge kommunerna. Roland Gustbée, ordförande i Regionförbundet Södra Småland ser det också som att kommuner har en viktig roll att spela i biståndsarbetet. – Kommuner kanske inte är specialister på bistånd men kommuner är ju de som är bäst på att driva kommun.  Och det är ju just det som vi samverkar mest kring. Hur gör man bäst för att vara en kommun. Bo Sjö är nationalekonom vid Linköpings universitet. Han var tidigare knuten till SADEV, en myndighet som hade till uppgift att utvärdera svenskt bistånd men som lades ner för något år sedan. Han tror att det är svårt för kommunerna att utföra ett effektivt bistånd.  – Att utföra biståndsarbete på den nivån och så direkt som kommunerna är inblandade i det kräver mycket kunskap och den kunskapen har inte kommunerna. Man tror att man förstår problemen och lösningen men typiskt i sådana här projekt är ju att det inte blir något bra resultat av det. Och att det går mycket tid åt turistande är inget som förvånar honom. – Jag tror att man i det vanliga biståndet är mera effektiv. Man har sin återhämtningsperiod efter en lång resa naturligtvis, men det här allmänna tittandet är nog mycket mindre, utan man försöker vara mer effektiv i sin tidsanvändning. Men är det värt pengarna som han ser det? – Det är svårt att ha någon uppfattning om. Då måste man in och titta på vad kommunerna gör för de här pengarna och hur mycket lägger de ner i arbete på detta. Jag tror att det de kan göra i fråga om utveckling är ytterst minimalt. ICLD lät 2010 utvärdera de kommunala partnerskapen. I utvärderingen hittade man inte mycket stöd för att man uppfyllt de övergripande målen som att minska fattigdom och att det var svårt att mäta vad man faktiskt hade åstadkommit. Utredningen rekommenderade därför att arbetet framöver skulle ha konkreta mål som är möjliga att utvärdera och mäta. Och ICLD har fått nya riktlinjer säger generalsekreterare Maria Åberg. – Och den stora skillnaden det är egentligen målfokus. Att man har ett större krav på ett tydligt resultat. Kanske allra viktigast att de nya riktlinjerna betonar att projeten är lite längre. Treåriga för att det tar lång tid att uppnå ett resultat helt enkelt. Efter att jag träffat politiker och tjänstemän i Kronoberg åker den politiska styrgruppen iväg på ytterligare en resa till Sydafrika inom ramen för det biståndssamarbete man bedrivit de senaste åtta åren. När de kommit hem igen ringer jag upp en annan av de ansvariga politikerna i styrgruppen, oppositionsrådet i Växjö socialdemokraten Charlotta Svanberg. Det visar sig  att efter att Kaliber har börjat granska resorna har politikerna börjat diskutera om att sätta upp regler för vad som är okej och vad som inte är det. – De här fallen du har lyft upp där har det varit för mycket turistisk verksamhet på. Och vi har ju också pratat om det nu i styrgruppen att det kanske är nödvändigt att sätta upp tydligare regler på vad som är okej eller inte när man är i Sydafrika. Om det är okej att ta med familjemedlemmar naturligvis till egen bekostande men det kanske ändå påverkar projektet, om det är okej att stanna kvar på semester på egen bekostnad, hur man ska se på de turistiska delarna, hur mycket om är okej till exempel. Vi har inte riktigt haft de tydliga reglerna utan det har varit upp till varje projekt att avgöra. Reporter Lena Pettersson lena.pettersson@sverigesradio.se Producent Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se

Nour El-Refai är på jakt efter den våldsamma kvinnan. Varför har vi så svårt att hantera kvinnors aggressivitet? Vem blir hon när hon slåss? På varje kvinnan som misstänks för brott så går det fyra misstänkta män. Men, sen mitten av nittiotalet har vi kunnat se en ökning i antalet kvinnor som misstänks för våldsbrott och kvinnor döms  i högre utsträckning till rättspsykiatrisk vård än vad män gör.  Hur påverkar det här vår bild av kvinnan? Varför är det så att när en kvinna slåss så begår hon inte bara ett brott utan även ett normbrott? Nour El-Refai är på jakt efter den våldsamma kvinnan. Nour berättar historien om ett slagsmål på Mallorca som skulle förändra bilden av vem hon får vara. Om vem samhället tror att hon här. Och när. Maria Moraes slogs första gången när hon gick i mellanstadiet. Hon knäade en kille som förolämpat henne. Hon blev hyllad som hjälte, och killen gav sig aldrig på henne igen. Men Maria slutade inte att slåss, hon fortsatte i många år till. Hör på Marias berättelse, om hur hon nästan blev betraktad som en kuriositet för att hon var en kvinna som slogs. Om hur det gick för långt innan någon satte en gräns.   Alexandra Billinghurst forskar om våld. Hon skrev sin avhandling om fakta och om synen på kvinnor som begått allvarliga våldsbrott. En del av hennes avhandling bestod av en fiktiv studie där gärningsmannen i ena fallet var en man och i den andra en kvinna. I studien begick de exakt samma brott, men deras kön fick avgörande konsekvenser för de rättsliga påföljderna.