Somna med Henrik

Hej Somna. Jag är mätt och belåten idag, har precis ätit yoghurt, och jag inser med viss olust att mina krav på mat har krympt till nästan ingenting. Det är bara i samtal jag fortfarande inte tänker nöja mig med minsta gemensamma nämnare, jag vill bottna i den jag pratar med.Idag har jag besök av Berit Garn, en kvinna som säger sig ha sett sanningen. Tidigare var hon som du och jag, en tvekande människa som sökte tillfredsställelse, som letade efter något varaktigt, något som var värt något på riktigt. Allt startade en helt vanlig kväll, efter ett själsdödande styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. En av de andra i föreningen, Britt-Marie, bor inte ens i huset, hon äger bara sin döda fars gamla lägenhet och har gjort den till ett museum över honom. Efter varje möte vill hon prata med folk enskilt, väljer ut dem hon har hemligheter med i huset, något Berit, som är ordförande, tycker är väldigt jobbigt.Efter mötet gick Berit hem och satte sig ensam framför en trött tv-serie. Hon stängde av, suckade högt åt universum och bad om ett bevis på att något större fanns. Svaret kom genom brevinkastet. På hallmattan låg en liten sköldpadda. Sen kom en till. Och en till. Sköldpaddor, en efter en, som klättrade upp på varandra tills de bildade en portal. Berit kröp genom till andra sidan, och det hände ingenting alls. Besviken gick hon ut och köpte glass, och där, på en parkbänk i skogsdungen utanför huset, satt en av sköldpaddorna kvar och pratade med henne. Sköldpaddan förvandlades till en katt, stor som en hund.Om du känner dig fast i ett liv som känns förutsägbart och tråkigt, och letar efter en mening som går bortom allt, ska du veta att det inte är fel på dig. Det är precis som det ska vara. Du måste bara vänta på din sköldpaddsport.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. 58 sekunder in i avsnittet är jag redan igång, full färd. Jag har inte pratat med någon på hela dagen, så därför kanske jag låter lite nyuppstigen. Jag har gått runt och varit tyst, och det har varit så skönt. Vad var det första du sa till någon idag, Somna?Det är två pojkar på en väg, med varsin pinne och en näsduk knuten längst ut. Det var min första referens till att rymma hemifrån när jag var liten, en pinne och en näsduk med förnödenheter, och så var man på luffen. Pojkarna är bästa vänner, heter Staffan och Jesper, är tolv år och har rymt. Jag minns bara en gång jag själv verkligen rymde. Jag blev tillsagd på något kränkande vis av pappa och ville visa honom att så kan man inte göra. Jag tog fyra äpplen, gick förbi honom i hallen och sa nu rymmer jag. Sprang ut i trädgården och ut på åkern bakom gäststugan. Där stod jag och blev stående, åt upp mina äpplen. Sen kom jag hem.Tillbaka till pojkarna. De har gemensamt kommit fram till att de ska rymma. De är bästisar och grannar, med rum i samma höjd på andra våningen. Mellan husen har de dragit en fiskelina med en burktelefon i, så de kan prata med varandra. Det är en stekhet sommar, och om kvällarna ligger de och pratar om allt de är less på. Sakta men säkert packar de allt de behöver, och till slut bestämmer de sig: de ska gå söderut. Jesper har en kompass som hjälper dem hitta väderstrecken. De pratar hela tiden och drömmer om att ta sig till Amerika. Så kommer de fram till Köping och söker jobb hos kommunen. Pojkarna får jobb hos en gammal man i snickarbyxor som heter Göte. De trodde att de skulle få jobba med att bygga kojor, men får plocka bär. En natt vid kyrkväggen, frusna och långt hemifrån drömmen, inser Jesper hur långt bort drömmen om Amerika är. Och Jesper börjar gråta tyst där vid kyrkväggen. Och här är det ju som att du och jag, Somna, vi kan ju verkligen förstå Jesper. Det finns ju någonting hjärtskärande i det där när man inser att det man drömmer om är ouppnåeligt. Godnatt Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Hur är det? Med mig är det bra. Eller vad vet jag om hur saker är? Så fort man stannar upp och verkligen ställer sig den frågan blir allting svävande och konstigt. Det märkligaste är att det överhuvudtaget pågår någonting. Det hade kunnat vara ingenting alls, och ändå är det något på insidan av dig. Varför finns det någonting istället för ingenting? Vad är det att vara? Tyngden i mina armar påminner mig om att det är det. Sanningen är att jag är kött, värme och elektricitet. Det finns ingen insida utan den här utsidan. Var tar du slut och var börjar världen? Du är en grej som ligger i en påse och känner saker. Det är kanske bättre att överge jakten på att leta efter en plats och bara acceptera att detta pågår. Jag är en köttmaskin i en skinnpåse som har olika upplevelser.Har du tänkt på att kroppen vet hur man lever, helt utan din inblandning? Det är det enklaste som finns att existera, om de basala villkoren är uppfyllda. Du behöver inte kontrollera det som sker. Det som sker, det sker, och det löser sig utan dig. Du är en passagerare inuti dig själv. Det enda du behöver göra är att vara snäll och rar mot dem omkring dig. Om jag inte är mina tankar, vad är jag då? Är jag det som tankarna händer inuti? Är jag ett rum?Det svåraste är att inte bli sin känsla. Det går att vara ledsen och samtidigt vara den som märker att man är ledsen. I den skillnaden finns det ett andrum. Det är inte att vara passiv att se en känsla samtidigt som man är den. Det skapar en utsiktsplats där man kan betrakta sitt inre väder. Uppmärksamheten är som en ficklampa som man lyser på en liten bit av världen i taget. Jag har märkt att jag minns saker som inte har hänt, eller i alla fall minns dem fel. En del saker man berättar om sig själv är hittade på, i alla fall till en viss mån. Hela mitt mentala livs enda uppgift är att dra ihop tusen lösa stunder till en sammanhängande figur som heter Henrik. Kanske är det konsten att släppa saker som är meningen med livet.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Hit är du välkommen, till mig. Avsnitt 831, eller egentligen stämmer det inte. Det har blivit fel med räkningen på avsnitten när jag flyttade till Acast och nu är vi snart uppe i tusen avsnitt. Sen finns det flera avsnitt som inte längre går att lyssna på, som vissa extraavsnitt. Ibland säljer jag även personliga avsnitt. Har bland annat gjort det till några kända svenskar och då kände jag mig som en sån där person som kändisar går till för att få service. Som en kändisfrisör.Jag har faktiskt varit kändisfrisör en gång i tiden. Det här var långt innan var och varannan människa var kändisfrisör. Jag klippte alla som var något. Jag var nio år gammal med en salong på Biblioteksgatan. Den hette Salong Kalufsen med Z och sloganen var "En dalafrisör vet vad han gör." En liten dalmas med fallenhet för kalufser. Alla kändisar hängde på nattklubben Alexandra, och ibland gick jag ut på dansgolvet med saxen och klippte folk i komplett beckmörker medan de rörde sig till popmusik. Ofta märkte folk det inte förrän de gick in på toaletten och såg sig i spegeln.Jag tjänade väldigt mycket pengar. Jag jobbade som frisör tills jag var 15 år, sen flyttade jag hem. Mina föräldrar tänkte att det skulle börja sticka i ögonen på folk om jag visade hur mycket pengar jag tjänat, så jag fick sluta åka med min privatchaufför och börja ta bussen till skolan. Visste du att jag tog studenten två gånger? Mina föräldrar satte in mina miljoner på ett lönekonto och sa att jag kunde ta ut dem när jag fyllde 18. När dagen kom visade det sig att de hade festat upp alltihop. Min privatchaufför hade kört dem till Stockholm och tagit dem till olika nattklubbar och de hade blivit beroende av kändisfrisörer. När jag fick min bankbok var det minus 55 öre. När jag började scenskolan blev jag coolast i klassen eftersom jag var kändisfrisör. Jag öppnade eget och blev klassens kung. Efter det blev jag munk. Det var ju egentligen dit jag var på väg hela tiden. Och det var först när jag avsade mig mina löften nu i förrgår som jag bestämde mig för att ta det här med podcastandet på allvar. Så allt jag har berättat under alla år i Somna med Henriks historia, det måste du nu sy ihop med det faktum att jag också har varit, och är, en av Sveriges mest kända kändisfrisörer.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Nu sitter vi här igen, du och jag. Det kanske är sent. Du behöver inte hänga med i det jag säger om du inte vill. Du behöver inte förstå, men du kan också följa slaviskt allt jag säger. Idag har jag suttit nästan hela dagen och jag har varit ensam. Helt ensam hela dagen. Det har varit tomma platser runt om mig. När jag var ute en sväng gick jag förbi ett kontor med glasfönster på markplan, stängt, och tittade in. Alla stolarna pekade lite hit och dit, som om folk precis hade rest sig. Det pirrar i mig när jag ser övergivna platser. Jag gillar såna filmer också, de med övergivna städer, fast de fyller dem alltid med zombies och faror och då tappar de mig direkt. Jag vill att det ska vara alldeles tomt.Tänk dig en stad. En riktigt stor stad. Det bodde åtta miljoner människor där, det var fullt och trångt och det var aldrig tyst. Staden andades ständigt. Sen en dag åkte alla i stan därifrån, alla tog semester på en gång. Det blev den värsta trafikstockningen som någonsin funnits, en sån kö som bara står och inte rör sig alls. Och medan de väntade förvandlades de till sten. Bilarna och människorna i bilarna. En person i hela staden blev inte sten, och det är om henne den här berättelsen handlar. Hon heter Vega. Hon hade inget sommarställe att åka till och blev kvar. Det var helt tyst. Staden var så tyst att den nästan skrek. Vega stod mitt i sin stad och det var ingen annan där. Trafikljusen skiftade fortfarande färg fast det inte fanns några bilar.Vega hittade den främsta bilen i kön. Hon ville förstå varför alla stod still. Det fanns ingen anledning, mannen längst fram hade bara inte kört, tills alla blev sten. Hon undrade vad han hade tänkt på, den sista sekunden innan han förvandlades. Det fanns även en hund kvar i staden. Vega kan hunden namnet Söndag. Vad gör man i en stad när den är helt tom?Det får ni höra om i dagens avsnitt, om Vega, Söndag och om hur det är att vara i en stad helt ensam. Följ med.Du och jag Somna. Du och jag. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Jag vill tacka alla er som använder den här podcasten och skriver och berättar om hur ni använder den. Att den får följa med i era liv. Både stort och smått. Både lätt och svårt. Jag är så tacksam att jag får veta det.Det knackar på dörren. Det är en man vid namn Bertil Köstrand som tältat utanför sedan igår kväll för att vara säker på att vara först i kön. Bertil är köbildare. Han bär på en liten, liten anteckningsbok där varje kö han stått i finns antecknad: datum, plats, längd i meter, och något han kallar "köns själ". Jag släpper in honom.Innan vi sätter igång berättar jag om Salve. Det var direktsänt, det gick att ringa in till medeltiden, och en bildproducent som hette Bert sa hela tiden "ingen hjälp" i våra öronsnäckor. En gång gick han ut och rökte, filmen tog slut tidigare än väntat, och när han kom tillbaka sändes det bara svart ruta. Han fick panik, slog på kameran, och där var vi, dansandes konstigt och pratandes nonsens i bakgrunden. Till ungefär en miljon tittare.Tillbaka till Bertil. Det finns ingen skola, utan en lärlingtradition. Man står bakom en mästare i flera år innan man själv får stå först. Bertil berättar vad en bra kö egentligen är, vilka olika typer av köer som finns, och delar med sig av hemligheten med att stå i kö. Han träffade sin hustru i en kö till en biograf. De var gifta i 30 år och hon var alltid tvåa efter honom. De skilde sig för att hon en dag ställde sig framför honom. Sen dess har han köat ensam. Han berättar också om sin rival Holmqvist, och om Holmqvists tragiska öde.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Tack för att du finns. Fast jag vet inte riktigt vad det innebär att säga det. Du hade ju inga alternativ, det var inte du som bestämde att du skulle födas. Och om du inte fanns, skulle jag ju inte heller kunna tacka dig. Eller kanske lite. För i mitt liv utgör du en beståndsdel som gör att det är roligt att vara Henrik. Alldeles innan jag satte igång att spela in hörde jag ett brakande utanför Äventyrsvargen. I fantasin tänkte jag att det var en björn. Vad gör man om det går en björn på tomten? Jag har bara varit med om att det varit en älg. Rådjuren och hjortarna förstår i alla fall inte vilken makt de faktiskt har. Det tänker jag på ibland när de springer iväg.I fantasin mötte jag två björnar i skogen. Hans-Olof och Bo. De gör mosskuddar sydda med svampmycel och ger bort till förbipasserande i skogen. Om folk inte vill ha kudden dräper de dem direkt. De diskuterade också hur svårt de har att connecta med familjen. Jag smög mig för nära och råkade bryta en kvist. Björnarna uttryckte olika typer av bestörtning. Det är ju hemligt att björnar kan prata människospråk, precis som det är hemligt att ha en extraordinär talang. Jag fick lägga benen på ryggen och hamnade i en kalkoncroissant. Jag satte ner foten och förklarade att det här inte kändes helt okej med mig.Det visade sig att björnarna var stora fans av Somna med Henrik. Bo, den äldre björnen, somnade med podcasten varje natt. Och jag pratar också om morfar Olle och de män som försvann, biologisk som extra. Jag förstår att det var en annan tid. Men jag förstår inte riktigt att det inte fanns något däremellan, att en skilsmässa betydde att ena föräldern bara upphörde att existera för sina barn.Efter att björnarna förstod vem jag var så blev de snälla. Jag fick rida på deras ryggar och vi startade en barbershopkvartett ihop. Sov gott Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Jag var ute och gick precis och då såg jag korpar. Två korpar som flög över mig. Jag gick förbi en järnåldersplats och tänkte på att korpar har funnits sedan dess. Har ni tänkt på hur mycket smartare korpar är än duvor? Kanske duvor har högre EQ, men det tror jag inte heller. Här om dagen satt jag utanför en butik och väntade på Harriet. Då kom det en duva. Vi tittade på varandra och det var som att duvan också kände att det var en själlös plats. Det var som att duvan sträckte ut en hand mot mig, en klo. Jag sträckte ut min hand mot duvans lilla klo och sveptes med. Innan jag visste ordet av så flög jag över Stockholm.Det är lätt att tänka att duvor är lite äckliga. De bajsar överallt och ser inte smarta ut. Men duvan och jag hade telepatisk kontakt under turen. Jag förklarade för duvan varför himlen är blå. Det är för att den är det. Gruskornen ligger där de ligger, för att de gör det. Jag tror inte att det var det duvan ville prata om när hon bjöd in till den här flygutflykten.Duvan blev ännu större, ett duvlandskap. Den landade på en stor blank sjö. Månen hängde som en oäten ost på himlen. Jag låg där på rygg och tittade upp. Duvan frågade: "Varför ligger du här Henrik?" Jag förstod inte riktigt frågan, det var duvan som bjöd med mig. Vi var tysta en stund. På vilket sätt beskriver språket verkligheten? Inte alls. Eller gör det det? Vi styr ju inte våra tankar. Vi tänker det vi tänker. Är inte hela livet såhär egentligen? Att ligga på rygg på en duva, på en stor blank sjö, titta upp på månen och lägga tanke på tanke. Godnatt, Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Jag får upp ett barndomsminne. Det var med mina föräldrar och mina syskon, bilen var full. När man stannade vid ett rastställe längs motorvägen. Vad mysigt det var, trots att man var mitt i en trafiksituation. Det var något med att man var på väg. Egentligen en ganska ful plats, men så sitter man där och fikar. Vid bordet intill sitter ett äldre par och damen har tagit fram kaffetermosen ur sin picknickväska i galon.Det dyker upp en tant i studion. En äldre kvinna med Q, Qvinna. Fru Flimmer, 87 år, beige kappa, knähöga stövlar med en liten näbb längst fram. Hon skickade ett telegram om att hon skulle komma. Hon vill veta vad en podcast är och hur mediet fungerar. Jag förklarar att det är som ett radioprogram, men att det inte sänds ut. Jag förklarar hur det fungerar med RSS-flöden och distribution. För en sekund tror jag att hon lagt sig med ansiktet ner i mattan och somnat. Jag ser att hon andas.Jag börjar bli varse att de där åren kommer, de som Fru Flimmer visar. Jag kollade för några år sedan när jag kunde ta ut mitt individuella pensionsspar och fick svaret 55 år. Det slår mig att det inte är allt för långt bort. Gamla människor har massa bagage som de bär omkring på. Det tänker man inte på. Min gammelgammelmormor hette Ester. Huset hon byggde ihop med sin man är rivet och hennes grav är borttagen.Hoppas att du sover, god natt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Jag har varit iväg med bilen idag och satt mig på ett café och drack kaffe. Då öppnade himlen sig och det började regna. Det är en sån sak som gör livet värt att leva, att få sitta i regnet och dricka kaffe.Bredvid cafét låg det en minigolfbana. Nedgången, bleknad, och inte särskilt välbesökt av människor längre. Innan skunkarna bodde där fanns det råttor, sen en räv och idag bor det nästan 40 skunkar där. Matriarken heter Doris och bor inuti en fiberglashaj med sina döttrar. En gång om året håller de sin viktigaste tillställning, Skunk Hunk Galan, eller Mr Skunkiverse som den officiellt heter. Den startade för sju vintrar sedan efter ett tjafs om vem som hade bäst skick på sin svans. Ingen minns riktigt hur det gick till. Pokalen är en kapsyl från en flaska mineralvatten, helt platt och putsad tills den blänker. Man tävlar i fyra grenar: rand, pose, doft och samtal.I år är Valter förhandsfavoriten. Hans rand är så rak att folk faktiskt har kollat om det är äkta. Det är det. Han föddes vacker. Och sen finns det Rune, som bor vid betongbron och har en rand som delar sig i två slingrande grenar uppe vid nacken. Ingen har trott på honom. Kanske inte ens han själv. När galan börjar samlas hela skunksamhället runt hål 9, det med väderkvarnen. Godnatt Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna, Henrik heter jag. Jag är född 1975 och sedan den dagen har jag gillat att hitta på saker. Nu är det mitt jobb. En del av mig längtar efter att hitta på saker på min fritid, därför att ibland är jag helt tömd på hittepå. Trots det är det som att jag inte riktigt står ut för att jag har så tråkigt när jag inte har något att hitta på. Stundtals känner jag mig lite urlakad.Jag ska intervjua en bison idag. En visent, är det en bison? Han heter Vincent Visent. Han är elva år, vilket är medelålder för visenter. Hans pappa Wilhelm var en av de mest fotograferade djuren i världen. Den klassiska bilden, bisonoxen i solnedgången med ryket ur manken och den där blicken som folk kallar visdom, det är Wilhelm. Han var inte elak, men frånvarande på det där artiga, milda sättet. Han var som vädret, han fanns överallt. När Vincent berättar om det börjar han gråta.Arvet från Wilhelm är inte bara tungt. Vincent har fått tålmodigheten med sig, när andra blir trötta och darriga ute i vinden kan han lugnt stå tre timmar till. Och ett slags jämnmod, förmågan att ställa sig lite utanför allt och se på det skedda.En dag bestämde sig Vincent för att bryta sig loss. Gå sina egna stigar, säga nej. Mitt under den perioden träffade han en älg som hette Kanota, och Kanota brydde sig inte alls om visenter, kända eller okända. Det var befriande på ett sätt som bara en älg kan åstadkomma.Sov gott Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Somna, vad glad jag är att du är här, och vad glad jag är att jag är här. Att jag hoppade på Somna med Henrik-tåget för åtta år sedan, trots att folk ifrågasatte. Jag tror att jag är en sådan som hoppar på saker när de presenteras för mig. Kärlek, jobb, kontorslösningar och samarbeten. Något i dem har en liten del som är lockande, och sen hoppar jag. I det stora hela tror jag att det är bra.I det här avsnittet kör jag "Dong, Dagens Boktips", en lek jag och min vän hittade på baserat på barnprogrammet med samma namn. Det är en improvisationslek där man säger den första boktiteln man kommer på, följt av ett påhittat författarnamn. Man får inte förbereda sig, utan bara säger det första man kommer på. Det blir bäst om man inte försöker allt för mycket.Jag berättar också om när jag gick scenskolan och vi jobbade med clownmetoden. Uppgiften var att skapa en clown utan att bestämma någonting innan man gick ut på scenen. Jag förberedde mig. Det blev en flopp. Nästa dag förberedde jag mig inte alls, och det gick bra. Det är lite som med den här podden. När jag kastar mig ut och inte bestämmer allt för mycket innan, så blir det bäst.Så jag är glad att jag hoppade på Somna med Henrik. Att jag lyssnade på den där känslan. Även om magkänslan inte alltid har rätt. Ibland blir det fel, om det nu finns något som är fel. Sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Jag sitter här i mörkret och tittar på mina händer. Eller jag ser dem knappt, för det är mörkt i Äventyrsvargen. Men jag känner dem. Det är något med det där att titta på sina händer. Förlåt mig, mina händer, att jag tagit er för givna i snart 51 år. Det är så konstigt med händer. De gör saker utan att jag ber dem.Någon gång i ditt liv höll du någons hand för första gången. Undrar vem du höll hand med. Kanske en förälder, kanske ett syskon. Det finns ett ögonblick precis innan man håller någons hand, när händerna är nära varandra men inte rör. Luften däremellan känns nästan tjock, som vadd. Och sen tar någon det första steget, en millimeter, och sen är det gjort. Tänk om händerna har ett eget minne. Att de minns saker som jag inte kommer ihåg. Här om dagen höll jag en hand. Det var länge sedan jag höll en hand. Det är ensamt att inte ha någon att hålla i handen.Mina händer är inga hantverkarhänder. De är inte gjorda för att skapa saker. Jag funderar på handslag. Jag hörde någonstans att det är för att visa att man inte bär vapen. Jag vet inte om det stämmer. Men man känner väldigt mycket i ett handslag. Det finns en sorts trötthet som sätter sig i händerna. Inte i musklerna, utan något annat. Händerna vill bara vila. Det är nog därför vi håller hand när vi är rädda. För att handen är den del av oss som sträcker sig längst ut från kroppen.Nu vinkar min hand till dig Somna. Godnatt.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Somna, idag vill jag vara en fyr på en kobbe, långt ute till havs. När jag var liten ville jag verkligen bli fyrvaktare. Tror det kommer från när jag lästa Mumin när jag var yngre. Därför ska jag idag berätta en saga om en fyrvaktare. Hon heter Fleka. Hon packade väskan med det viktigaste, mesta dels böcker och lämnade allt för att bli fyrvaktare. Varje morgon vaknar hon tidigt och sätter på kaffe. Hon flyttade till fyren eftersom hon gått genom en skilsmässa. Det var en sån separation där allt i slutet gjorde ont, trotts att det inte har hänt något. Hon har en katt som heter Måns.En dag är molnen låga. Hon har sett den här himlen förr. Hon surrar fast saker och kollar att aggregatet fungerar. När allt är kontrollerat sätter hon sig vid köksbordet och väntar på stormen. Måns är rädd för stormen och vågar inte komma fram. Det tråkigaste med stormar är att de tar slut, helst när man betraktar dem inifrån. När hon är ute och går ser hon att något flutit upp på stranden, först tror hon att det är en säl med det är en man. Han har puls men blå läppar. Hon får in den medvetslösa mannen in i fyren. Mannen heter Karun. Han diskar, matar Måns och är väldigt varsam. Det är början på deras historiaMer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Förlåt Somna, för att jag börjar med att skratta. Det brukar jag inte göra. Jag hade ett litet private moment utanför studion, händerna knäppta, vaggade lite och sa högt till mig själv att just nu vet ingen människa på jorden vad jag gör. Sedan vände jag mig om och såg att grannen tittade på mig. Jag har aldrig pratat med grannen om vad jag gör i Äventyrsvargen. Från utsidan är det bara en vardaglig container, det ser ut som ett cykelskjul. Från grannens perspektiv måste det vara rätt underligt, att jag bara går in och är en timme i skjulet. Han kanske tror att jag mekar med cyklar.Jag irriterar mig på folk som cyklar på landsvägen trots att det finns cykelbanor, och jag vet att jag måste sluta med det. När jag fyllde 40 blev jag väldigt intresserad av tre saker: cyklar, att vandra Kungsleden och att renovera gamla möbler. Jag hade nog en ålderskris. Jag insåg till slut att cykla inte skulle lösa mina problem. Eftersom det fanns en lång period där jag inte hade körkort. Detta har gjort att jag köpt en del elcyklar genom åren. Men de slutar alltid med att gå sönder och så bli de stående.Blev det här tråkigt? Är inte så inspirerande idag. Dessutom ska jag spela in ett avsnitt till efter det här. Kanske att det är så att det här avsnitt ska handla om cyklar. När jag var liten cyklade vi hela tiden. Godnatt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Hej. Hej. Hej. Idag ska jag bara säga "hej" i en timme. Ibland kommer det fram folk till mig och föreslår idéer till podcasten. Att jag ska läsa upp bruksanvisningar, eller IKEA-katalogen. Då säger jag tack, det ska jag verkligen fundera på, och så går jag hem och biter väldigt argt i kudden. Det gjorde jag faktiskt när jag var liten, på riktigt, när jag var arg eller ledsen. Ibland bet jag så hårt att jag tyckte synd om kudden.I dagens avsnitt ska jag försöka tråka ut mig själv. Jag ska prata om något jag tycker är väldigt tråkigt: att gå i matbutiker. Det är en bortskämd syn på saken, det vet jag, så ta det med en nypa salt. Jag går omkring där och letar efter saker, och trots att jag har handlat i butiken i flera år så hittar jag aldrig något. Jag tänker på när man stänger en matvarubutik och allt bara står kvar, väntandes på att någon ska komma och ta dem dagen efter. Om jag hade fått välja hade jag varit där själv, strosat mellan hyllorna, plockat det jag vill ha, blippat och betalat själv. Sen cyklat hem. Häromdagen köpte jag två par jeans jag inte behövde för att jag inte vågade säga nej till säljaren.I matbutiker kan jag få panik av känslan att så länge jag lever måste jag fortsätta fylla på med mat. Det är inte så att jag inte gillar mat, jag älskar mat. Jag älskar att äta. Men jag är inte gjord för att gå och tänka på vad jag ska äta till lunch. Är det inte lite stört hur fixerade vi är kring mat? Den där hetsen efter att maximera livet, prova nya recept, hitta rätt restaurang, fylla varje ögonblick med något Instagram-vänligt.Det kanske inte blev så tråkigt. Sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Hej ska du ha, välkommen till en timma av mig. Jag är lugn för första gången idag. Hela dagen har gått i ett slags puls-flow, och när jag kom hem pep och tjöt det i hela kroppen. Dels för att jag har tinnitus. Varför stod jag så nära högtalaren på den där konserten i Göteborg 1997? Jag blir lite irriterad på mig själv, lite så som Odysseus måste ha känt sig.Det är svårt att inte tänka på Odysseus när man tänker på berättelser och sagor. När jag gick scenskolan sa någon att sagor är hälsosamt, att de hjälper oss bygga ställningar på insidan där vi kan fästa våra liv som annars är så tumultartade och fragmentariska. Och Odysséen är ju något man kan kalla en riktig hjältesaga.En grotta, en cyklop, stormar, en förargad Poseidon, lejon, en besättning som blir förtrollad till grisar, sju år hos en nymf, ett sund med två faror, en resa till dödsriket och flera andra motgångar. Tjugo år för någonting som skulle ha tagit några veckor. Man skulle kunna säga att hela Odysséen handlar om ett gäng karlar som åker över Medelhavet och försöker undvika att bli uppätna på det ena eller andra sättet.Följ med så får du höra historien om Odysseus och hans äventyr. Godnatt.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Hej och hallå. Hur mår du idag? Är det bra, dåligt eller mellan? Jag är på brasidan idag. När man går till val pratar man ofta om jasidan och nejsidan, men jag tycker det pratas alldeles för lite om brasidan. Jag kände efter ordentligt nu när jag sa det. Jag tror faktiskt att det kommer bli bra, och det är en väldigt fin känsla.Idag vill jag prata om en konstig idrott. Jag tänker prata om fotboll, kanske till och med undervisa dig lite. Jag är ju bra på att prata en timme utan manus, och jag kan en hel del om fotboll. Det handlar bland annat om geniförklarade textförfattare som ska skriva hejaramsor men råkar transkribera sina familjebråk, vilka skickas direkt till klacken utan att någon korrlyssnar. Som du förstår kan det bli väldigt konstigt.Jag tänker också sticka ut hakan lite och berätta att jag har varit på Kristallen-galan några gånger. Det är, om man frågar mig, kanske den vulgäraste av alla galor. Inte alls lika kul som det ser ut på TV. Många berusade människor och sårade själar som inte vann priset de var nominerade till. Jag delar med mig av mitt fulaste Kristallen-minne. Bolibompadraken var nominerad till bästa tv-personlighet. Jag var rösten till draken, och draken beställde två flaskor vin. Som den inte kunde dricka upp... Jag blev mycket berusad och mycket ledsen. På vägen hem grät jag tyst i baksätet och kände mig som en sån loser.Sen är vi tillbaka till fotbollen. Den hette egentligen bollfot från början. Det var ett danskt öknamn på en lite älgest person som bodde i en by vid namn Rödskrökan, och vars ena fot hade svullnat upp ordentligt efter att han blivit överkörd av en skogstraktor. Godnatt.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Är du en sån som lyssnar på hela avsnitten, eller en sån som somnar? Jag gillar att det finns båda. Jag har suttit och bölat så som ett litet barn bakom ratten på min svarta Peugeot. Jag är i den perioden i mitt liv just nu när jag sitter i bilen, skruvar upp någon låt på hög volym, sjunger med och grinar. Det har varit mycket sånt på sistone.Det finns en aria som inleder Händels Xerxes och som jag har lyssnat sönder de senaste dagarna. Det är en persisk kung som börjar hela operan med att sjunga till ett träd, en platan, och om hur fin och skön skuggan var under det. Vet du vad en kastratsångare är? Vi pratar om den fruktansvärda och fascinerande traditionen kring kastraterna. Det är någonting med att den där ljusa rösten var den yttersta maskuliniteten i en annan tid. En kastratsångare var det manligaste av det manliga, och så sjunger han om ett träd, så ömsint. Det är lite sorgligt att flera stycken är skrivna för en rösttyp som är borta. Som ett sorgset eko från denna tragiska passage i kulturhistorien.Jag funderar över att min förmåga att känna djupt har återvänt, sakta, sedan jag slutade med antidepressiva. Förstå mig rätt, tycker att antidepressiva är en bra lösning, men det tar även udden av känslorna. Oavsett tragiken i att jag sitter och gråter högt, så är det en väldigt helande grej att göra.Jag har börja köpa instrument. Det började när jag flyttade in i lägenheten. Bland annat en fiol som hänger på väggen där hemma. Jag tar ned den ibland och försöker spela låtarna jag lärde mig som barn. Jag vill fylla mitt liv med klang. Godnatt Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nu öppnar Bergakungen sin stora dörr in i Bergakungens sal. När jag var i tonåren lyssnade jag på det stycket om och om igen, på en skiva mina föräldrar hade. Det är något med hur det stegras och stegras och avslutas med smällar som jag tolkade som dörrar som slår igen, och i mitt huvud byggdes en hel värld bakom dem.En liten pojke smyger in genom en hålighet i ett berg och hamnar mitt i Bergakungens sal. Där dansar troll runt en flammande eld, gåtfulla varelser med långt hår och en lukt som inte går att värja sig mot. Det är inte såna där sagotroll med svamphattar och röda kinder. Pojken har hamnat mitt i Bergakungens sal. Han har med sig sin lillasyster. Trots att musiken är så hög vågar de knappt andas.Syskonen ser att längst bort, på en uthuggen trätron, sitter själve Bergakungen med klarblå ögon, guldkrona och en stor svart hund vid sin sida. Runt om den ligger det högar med skatter. Lillasyster råkar nysa och allt blir tyst. Trollen spanar åt alla håll. Bergakungen reser sig upp, lägger sin hand på den stora svarta hunden och tittar rakt på barnen.Visst hade det varit roligare att leva i en värld där troll fanns? Om jag fick välja skulle jag hellre existera i en värld där det finns troll, än tvärt om. Jag pratade med Harriet om att när hon var liten köpte jag leksaker och godis och slog in dem i folie. Jag sa att det var ett troll som hette Tripp som hade snott dem och sen lagt dem i skogen. Det är så speciellt att prata med sitt barn som idag är tonåring om hennes barndom.Man ska vara försiktig med att prata om vad som är verkligt, för att det är upp till varje människa. Sov gott.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Idag ska jag intervjua en envåldshärskare. Hur bemöter man en envåldshärskare? Det vet jag faktiskt inte riktigt. Det visar sig att envåldshärskare är ett ärftligt tillstånd. Man kan alltså inte skylla allt han gör på honom själv, det är ett tillstånd han blivit fostrad till. Han bestämmer inte så mycket över andra heller, utan låter andra bestämma över andra och rapporterar till honom. Hans egentliga uppgift är att ha bra social koll över alla småpåvar.Visste du att jag är släkt med Gustav Vasas pappa Erik? Erik fick en dotter som hette Margareta och från henne härstammar jag. Jag tänker på Gustav Vasa. På sagorna från Dalarna och hur det egentligen var. Jag lyssnar på en bok om honom när jag ska sova. Jag brukar påminna mig om att det faktiskt hände, på riktigt. Föräldralös, fråntagen allt, efterlyst. Hur mådde han? Hur var det när han var i Dalarna? Det är mörkt och kallt. Han ber om hjälp men får nej. Ensam, 24 år, med ett uppdrag. Det är inga små grejer han gick igenom.Jag glömmer nästan bort härskaren. Han är inte road. Den enda anledningen till att han är kvar är att hans skjuts är borta och hämtar en router. Han vill ha wifi. Det är svårt att få det att funka i ett stort slott. Det enda han egentligen säger till folk är "jag hugger huvudet av dig" eller "jag ger dig ett slott". Han erbjuder dig ett slott, Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Förra gången jag spelade in ett avsnitt fick jag en parkeringsbot. Jag hade parkerat på trottoaren, jag kom ju inte in på bilplatsen för där stod Ninas bil. Och så möttes jag av den där alarmistiskt gula lappen som lyser i närmiljön. Så idag tänkte jag prata om parkeringsvakter. Jag har aldrig förstått mig på folk som hyser agg mot parkeringsvakter. De gör ju bara sitt jobb. Något jag heller inte riktigt kan förstå, är att vissa människor faktiskt vill jobba som parkeringsvakter. Kanske är det bara för att jag själv är rädd för att folk ska bli arga på mig.Den här berättelsen handlar om parkeringsvakten Bonita Flärd. Hon föddes med glasögon, kunde redan tala och läsa, och började bötfälla bilar samma dag som hon kom ut. Under sin första säsong bötfällde hon miljontals bilar, och folk kunde inte riktigt bli arga på henne, eftersom hon bara var en liten bebis. Hon åkte i barnvagnen bakom spårvagnen.När jag var liten fick jag lära mig av de självutnämnt kloka personerna i kyrkan där jag gick, att människor har själar men inte djur. Men vad är egentligen en själ? Jag vill ändå säga att i den mån det finns en själ, så måste den vara gemensam för allt som lever.Tillbaka till Bonita. Hon blev till slut den enda parkeringsvakten kvar i världen, då hade hon hunnit fylla 60 år. Hon tyckte fortfarande lika mycket om den där känslan, när hon fick sätta fast den gula lappen på vindrutan.Nu är det dags att sova. Godnatt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkommen hit. Du har öppnat den lilla dörren till det lilla krypinnet, och nu är du här med mig i Äventyrsvargen. När hittade du en pinne senast? Jag gjorde det idag, en skogspinne mitt på gatan i staden.Jag tänker tillbaka på Hökviken och de äldre männen som plockade pinnar från Stora vägen, och på pappa som kom hem från bymötena och kände sig liten och tilltufsad. När jag började högstadiet tittade en tjej mig stint i ögonen och frågade vad jag skulle göra sen. Hon psykade mig. Jag försökte dra mig undan men hon höll fast mig i handen, och hennes kompisar runtomkring skrattade. Jag försökte låta cool och började prata grovt dalmål. Jag skulle så gärna vilja vara någon som bara sprutar ur sig böcker, men jag har varken kraft, ork eller intresse.När jag började gymnasiet insåg jag att jag var bra på att skriva rim. Jag skrev sångtexter, det var lättare eftersom en sångtext har en struktur man måste förhålla sig till, och plötsligt blev det möjligt att rymmas stort inom litet. På scenskolan skrev jag nog mer än hälften av alla sketcher. Och så finns där, fortfarande, en glödande boll av längtan i bröstet. Något som glittrar och porlar och som jag inte riktigt har ord för. Kanske är det en djup, stundtals obesvarad kärlekshistoria med livet.Jag får frågan ibland vad min kreativa process är, och jag tycker att det är en svår fråga. Den är ojämn och intuitiv, väldigt luststyrd. Jag kan en massa ord, men egentligen tycker jag inte om ord, de förstör så mycket också. Just nu känner jag en djup längtan i bröstet. Den går djupare än ord, och jag kommer inte åt vad det är som värker och strålar och pirrar och glittrar.Godnatt, älskade glitter.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Somna, din hesa höst. Timmen börjar nu. Att leva är att uppleva ett flöde. Eller egentligen är det inte sant. Egentligen består allting av ett oräkneligt antal bitar som kastas på oss, och som hjärnan sedan synkar ihop till en begriplig film.Jag betraktar mig själv. I grå mjukisbyxor och vita mockasiner för värmens skull. Jag började spela in och pausade. Satt en stund med händerna i ansiktet och kände mig som ett barn som måste gå till skolan men inte vill. Det är ändå en bild jag är bekväm med. Hur får man alla delar att hålla ihop? Det är en knepig nöt. Tänk om man skulle kunna bygga om dem. Bromsa in, betrakta nuet, fundera över ordningen. Plocka isär verkligheten så att den inte längre hör ihop.Vi landar i känslor ett tag. Hur vet man att man är kär, till exempel? Känslor är inget statiskt, inget evighetsläge. De är som en gas. Inte fasta. Man kan aldrig veta om det man känner är där för att man vill, eller för att man faktiskt är det. Vi lär oss vad känslor är, och hur de tar sig uttryck. Inget är säkert. Allt kan ändras. Varje sekund jag fortsätter att leva är en fullständig ovisshet. Jag faller. Det går inte att hitta trygghet. Känner du att du förändras? Jag har börjat göra det.Jag heter Henrik Ståhl och jag faller.Sov så gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Hej och välkommen till min värld, som också är din värld. Jag tänkte börja med att tacka dig, men det kanske blir lite tjatigt att tacka dig hela tiden. Podcasten har snart funnits i tio år och är ungefär samma sak som den alltid varit.Vad är meningen med livet, Somna? Den enda meningen med livet är att leva. Är det det sannaste jag sagt sedan poddens start? Tänker man så, blir allting möjligt. Meningen med livet kan vara precis det du har lust med.När jag var liten fick jag lära mig att tigrar var farliga. Lejon, inte alls lika farliga. Är man jagad av en tiger är den mänskliga hjärnan redo för det – attack eller flykt. Det är vad vi idag kallar panikångest. Inte en bugg i systemet, utan hjärnan som gör precis som den ska. Det här avsnittet handlar om en tiger med existentiella problem och en man vid namn Gunnar Elskåp. Tigern jagar honom och han börjar springa. Han är extremt snabbfotad, han är nämligen sprintvärldsmästare. Hans ben går som små träpinnar och han springer i enbart kalsonger. Något vaknar hos tigern, jakten har fyllt tigern av en djup känsla av mening. Vem vinner, herr Elskåp eller tigern?Är du obekväm att prata inför folksamlingar Somna? Jag vet att många är det. Finns till och med personer som jobbar med att göra folk mer trygga att prata inför folksamlingar. Jag är inte det, jag känner mig som tigern, det är något som vaknar. Jag spetsas till och blir mer Henrik. Det är de mindre tillfällena jag kan tycka är jobbiga. Tänk att vi kan vara så olika.Godnatt Somna. Puss och kram. Vi hörs snart igen.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Jag är inte bitter. Dagens avsnitt ska handla om att kämpa sig upp för en backe. Eller nej, det ska det inte alls. Vilket tråkigt tema. Det handlar om att jag har svårt att säga nej. Jag köpte merch i fel storlek för att jag inte klarade av att stå i kassakön och inte köpa någonting. Jag giggade på en Finlandsfärja med höggravida Nina, ingen loge, en bakfull ljudtekniker som konsekvent presenterade mig som Markus, och en publik som till stor del inte förstod svenska. På taxfreen var jag den sekunden ifrån att köpa en whiskyflaska som kostade 30 000 kronor, för jag ville inte säga nej.Ibland känner jag att jag har slösat bort mina unga år. Men sen tänker jag: jag vill faktiskt inte bli ung igen. Jag har kämpat mig hit. Att behöva börja om utan den verktygslåda jag har idag, det låter inte lockande.Min morfar förstod sig nog inte riktigt på mig. Jag lekte så mycket, och det gjorde inte han. Han hade arbetarhänder fast att han jobbade i restaurangvärlden, och han hade gärna berättat för mig hur jag skulle leva mitt liv. Han var väldigt noga med att man skulle göra rätt för sig. Min mormor var 100 & närvarande i mitt liv. Det var hon fram tills den dagen hon dog, när jag var 28 år. Jag lovade mig själv att aldrig börja röka. Jag håller fortfarande det löftet.Tack Somna för att du finns.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna.I natt öppnas ett litet draperi i Äventyrsvargen och ut kliver Ester från Byrån för inre anställningar. Hon har väntat länge. Hon vill prata om det där som pågår under allt annat. Inte jobbet du har. Utan jobbet du gör utan att veta om det.Det blir prat om brevbärare som levererar meddelanden mellan olika delar av sig själva. Om väktare som står vid gränsen mellan det som visas och det som är. Om katter som inspekterar världen med största allvar och hundar som sorterar känslor de aldrig bett om.Och någonstans mitt i allt så uppstår ett litet glapp. Mellan tankarna. Där något kanske finns. Eller inte. Det är som det är.Kanske är du en arkivarie. Kanske en demolerare. Kanske sitter det en liten figur i dig och grubblar utan att någonsin bli klar. Och det är okej.Du behöver inte förstå något av det här. Du kan bara ligga där och låta det passera. Som brev. Som något som klingar till och sedan försvinner igen.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Mer om Somna med Henrik, klicka här: https://www.somnamedhenrik.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Somna.Det börjar i påsken, i tystnaden som först känns som frihet och sen långsamt förvandlas till något annat. Något som ligger och trycker mellan tankarna som stora stenblock. Henrik sitter ensam, äter godis, tittar på tv och märker hur huvudet inte längre är en plats att flyga i utan något att sitta fast i.Sen plötsligt: en rymdfärd. Fyra människor i en garderob på väg runt månen. Och där någonstans börjar en tråd om hur vi står ut med varandra. Eller inte gör det. Om att vilja skrika “titta på mig” bara för att få något att hända. Om hur små ljud kan bli outhärdliga. Och hur vi samtidigt kan göra det mest otroliga tillsammans.Det handlar om att vara själv. Och om att behöva andra. Och om att flera saker kan vara sanna samtidigt, även när de inte går ihop. Om den vilda och den lugna Henrik. Om att välja ett liv och samtidigt sakna det andra.Och någonstans mitt i allt: en katt som inte vet om den vill in eller ut.Det är som det är. Det som händer, händer.Nu börjar vi. Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Mer om Somna med Henrik, klickas här: https://somnamedhenrik.seLyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Somna. Det blev fel. Och därför blev det rätt.Ett avsnitt som egentligen inte skulle finnas, men som ändå finns. För att något släpptes igår som skulle ha släppts idag, och då sitter jag här i värmen i Äventyrsvargen och försöker förstå varför det känns viktigt att hålla tider, och varför jag ändå inte riktigt gör det.Vi pratar om rutiner. Om skuld. Om att vara den som lyssnar “på riktigt”. Och så glider vi ner i en gammal kartong med serietidningar i en källare, där värmeböljor gör människor galna och ankor skrattar på sätt som kan missförstås.Det blir fastrar. Fjädrar. En flicka som heter Fimpen som rör sig mellan stillhet och raseri. Ett hus med 900 000 människor. En anka som heter Arne som blir missförstådd men ändå hittar tillbaka till sitt skratt.Och någonstans där, mellan snabbmatsställen, barndomsminnen och små oförrätter som aldrig riktigt får ett utlopp, så finns du. Somna. Du som lyssnar halvt, eller inte alls. Eller hela vägen.Det är som det är. Det som händer, händer.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkommen tillbaka Somna. Det är kul att du är här. Det är faktiskt kul varje gång. Jag vet att det kanske inte känns som att det är sant. Men det är det. Vi sitter ihop en stund, du och jag.Till sin natur är livet en lat process. Det är alltid det närmaste som gäller, det som kräver minst energi. Det är närheten som avgör, inte det som är bäst. Om du tänker tillbaka på ditt liv, är det inte så då? Att du valt det som är nära.Ibland fastnar tankar i huvudet. Jag kan inte riktigt varför det fastnar. Som ett litet frö som har börjat växa i en spricka. Jag pratade med en svamp som heter Ture. Han sa en sak som fastnade. Det vi ser när vi ser en svamp är inte svampen, det är dens fruktkropp. Hela svampen ligger under jord. De kommunicerar med varandra under skogens golv. Alltid som när man pratar med en svamp, så började vi prata om Japan. Ture har sedan han var 20 år velat åka till Japan.Jag har också velat åka till Japan. Jag har längtat till Japan. Har varit lite bitter på mig själv att jag inte åkt dit när jag var yngre och mer formbar. Nyligen insåg jag att jag inte vill åka till Japan längre, för då tvingas jag ge upp det Japan jag har inom mig. Den versionen av Japan är perfekt. Det finns en frihet med de inre platserna som man har på insidan som små skatter. En frihet som de riktiga platserna inte kan ge. Riktiga platser har en skyldighet mot sin egen komplexitet. Det är både fult och fint. I platserna inom oss kan vi välja ut allt det fina. Mitt Japan har inga oglamorösa ögonblick. I verkligheten är det inte som man har tänkt sig. Det är platt, tråkigt och fult.Jag tänker på en framtid där turismen är borta. Ersatt av VR-styrda robotar som besöker platser åt oss. För att de ska smälta in bland lokalbefolkningen ger man dem mänskliga ansikten och bygger proteser.Någon gång ska jag åka till Japan. Först måste jag göra mig av bilden jag har. Det handlar inte om att jag rätt att bli besviken, jag är ointresserad av att förstöra min fina bild.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Varför börjar jag varje avsnitt med att särskilja mig från resten av verkligheten? Varför är det så viktigt för mig att inte vara som alla andra? Det är nog en rest från mobbningsåren, ett försvar. Jag har aldrig förstått mig på folk som gillar stranden. Eller folk som tycker att det är viktigt att jobba på brännan för den delen. Tack för ozonlagret Skapelseföreningen.Det här avsnittet handlar om Skapelseföreningen, en ideell förening bestående av äldre gubbar och en kvinna vid namn Solveig som skapade solen. Kenneth Orgiman är ledaren och bestämmer allt. Men det är Kjell-Åke och hans kompisar Kjell och Åke, lite lägre i rang inom föreningen, som råkar starta ett hobbyprojekt som växer sig större än någon hade anat. De skapade liv. Men UV-strålningen från solen var ett problem. Lösningen kom till Kjell-Åke under en tråkig middag, när han träffar en far och en son.Tack för att du finns, Somna. Godnatt. Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna!Det är sent. Inte dramatiskt sent, bara sådär sent som det blir när man inte riktigt blir trött och tankarna lägger sig i lager ovanpå varandra. Jag sitter här och hör min egen kropp arbeta i det tysta och börjar bygga en människa av ingenting. Han heter Valdemar Lorbos. Han är lobbyist. Eller kanske är han mest någon som befinner sig i en lobby hela livet, i ett mellanrum där man aldrig riktigt anländer.Vi följer honom till Bryssel och vidare till Tbilisi, till hotellrum som inte minns honom och skor som inte är gjorda för kullersten. Han går vilse på ett sätt som inte gör ont. Eller jo, lite. Men också på ett sätt som öppnar någonting. En klarinett i natten. En katt som blinkar. Ett samtal som inte leder någonstans.Det här är ett avsnitt om att vara mitt emellan. Om att kanske inte veta vem man är, och att det inte behöver lösas. Och någonstans där, i allt det där som inte riktigt är något särskilt, finns en liten rörelse. Inte stor. Men tillräcklig.Du behöver inte hänga med. Som vanligt.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna, vad är det för dag idag? Är det tisdag eller måndag? Jag vet inte, du vet hur det är. Jag vill gå ut och gå med dig idag Somna. Vi är på ett fält och står i mitten på det fältet. Vi har krympt, du och jag. Vi har blivit mindre. När jag var yngre hade jag det som en fantasi, att kunna krympa.Vi ser en människa, som för oss är helt enorm. Det är Signe. En kvinna vars hela jobb är att mäta saker, allting, hela dagarna. Hon är en mätare. Hon märker att vi tittar på henne, och hon är en sån som älskar allting, oavsett storlek. Det finns alltid något större, Somna. En sten är stor för en myra, men liten för ett berg. För storlek, visar det sig, är inte en sanning. Det är ett förhållande.Plötsligt är det vi som är stora och det är Signe som är liten. Är det vi som har växt, eller är det Signe som har krympt? Det är som att vi blir större för varje steg vi tar.Vi sätter oss bredvid Signe. Världen runt oss växer och krymper. Allt händer samtidigt. Vi är tillbaka där vi började, eller egentligen har vi inte gått någonstans alls. Det är samma fält, eller så är det ett helt nytt.Godnatt från alla skalor, det lilla och det stora. Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Det händer att jag ligger och tänker: nu går tåget. En störande tanke, sen en till, och sen är det igång. Och just nu finns ingenting vi kan göra åt det. Det är som det är.I det här avsnittet pratar jag om hängslen. Förra sommaren hade jag hängslen för första gången på flera år när jag träffade några nya kompisar på Södermalm och åt borsjtj. Med de kompisarna såg jag också en gammal ståuppkomiker på Norra Brunn som skämtade om samma saker som 1992. Det var lite sorgligt.Har du tänkt på sånna personer som fastnar i ett årtionde? Vars hela liv utspelar sig i en tid när deras liv peakade. Jag är rädd att det skulle hända mig. Jag vill inte fastna. Livet som har varit är borta. Det finns inte längre.Efter livepodcasten städade jag och min nya anställda lokalen. När vi var klara gick hon vidare för att ta en drink och fira. Jag körde hem genom natten och åt yoghurt med havrekuddar framför tv:n. Det jag var gladast över var att jag hittade en parkeringsplats så nära. Det är som att jag kliver av ett framrusande tåg. Håller jag på att bli ursynkad? Det gör ont.Om jag nu har stannat, så måste jag kanske måste putta mig framåt. Jag är fine, jag är okej. Jag har inte svaren. Godnatt.Mer om Henrik, klicka här: **https://www.henrikstahl.se/**Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Sedan Boöte dök upp har det kommit väldigt mycket post. Mail, kommentarer, meddelanden. Lite rörande, faktiskt, att så många hört av sig om en puma de inte visste att de saknade förrän han dök upp. Det här är del tre i berättelsen om Boöte, en puma som bor i en stad han inte känner sig hemma i, jobbar på ett företag som sakta äter upp honom inifrån och bär på ett tomrum han inte riktigt minns hur det uppstod. Jag improviserar mig igenom en halvfärdig bokidé och du behöver som vanligt inte lyssna.Vi börjar morgonen efter. Boöte cyklade hem från Lova sent på natten, och nu ligger han i sin egen säng och lyssnar på kranen som droppar i ojämntakt. Det är skönt. Det var hans tak, hans ljud, hans ingenting som bestämt sig ännu. Vi återvänder också till praktikant-geten, hon som ingen visste vad hon hette.På buss 14 satt en klisterlapp i dragspelsdelen. Dra åt helvete. Ingen förklaring.Somna, hur kan man veta vad som gäller när det inte står? Ibland måste man lita på det som gäller även om det inte står. Även för pumor med ett tomrum i bröstet.Inne på kontoret kallade chefen Magnar in honom. En väldig älg som fyllde rum utan att egentligen vara stor nog att göra det. Han ville ge Boöte en större roll. Boöte sa ja. Ja, två bokstäver. Ingen ansträngning.Det är lätt att läsa Boöte som en tragisk figur. Det är lätt för oss att tänka på vad han borde göra. Men det är ett av privilegierna med att lyssna, Somna. Vi är utanför berättelsen. Bara då kan man veta vilket val som är rätt. Det var det, du kan sova nu. Sov gott. Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Hej och välkommen hit, till en timme av okvalificerat hobbytänkande. Jag tänker som hobby, och det har råkat bli mitt jobb också. Ibland drar jag mig för att göra det, som idag när jag skulle spela in. Det finns ett litet motstånd. Jag tänker att inspirationen ska komma, men det gör den aldrig. Till slut bestämmer jag mig bara för att köra ändå. Det är inget särskilt med det här eller med mig.Jag pratar om en liten äldre man, i 60-årsåldern. Tio år äldre än jag och lite rund om magen, med glasögon. En sån där som man ser i kön någonstans, som på Ica. Han heter Kent Auren. Han lever ett helt vanligt liv. Han är pensionär nu och är gift och har två barn. Han har sommarstuga i Sörmland, kör Volvo och har en grill.Har du försökt summera ditt liv, Somna? Jag försöker summera mitt liv, om det har varit bra eller dåligt. Det har funnits dåliga stunder. Samtidigt har allt jag drömt om hänt. Kanske inte precis i den form som jag ville från början, men det har hänt. Det får man aldrig glömma bort.Tillbaka till Kent Auren. Han har levt ett bra liv, men som för alla finns det smärtpunkter. För Kent handlar det om en person som han träffade i lumpen. Där träffade han en kille i sin egen ålder, en ganska kraftig person som hette Linder. Linder hade en självklar pondus och närvaro, som om livet föll sig enkelt för honom. I jämförelse kände sig Kent liten och lite fjompig, men det var Linders vänskap som fick tiden i lumpen att gå. Linder såg Kent för den han var. Det här är historien om deras tid i lumpen och deras vänskap.Lumpen tog slut och livet gick vidare. Kent träffade en kvinna, gifte sig och fick barn. Barnen växte upp, åren gick. En dag fick han, på omvägar, veta att Linder hade gått bort. Det väckte fler känslor än han var beredd på. Det blev en vändpunkt i Kent Aurens liv och det skapade ett tomrum i honom.Godnatt. Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/ Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna, vad roligt att du är här. Jag har bara känt en person som heter Frej i hela mitt liv. Känner du någon Frej, Somna?Har du koll på verkligheten, Somna? När fick du bekräftelse på att det du upplever faktiskt är en objektiv bild av vad som pågår, att det du upplever är verkligt? Igår fick jag bekräftelse på att jag hade fattat ett bra beslut. Jag sjunger en sång om Frej; jag tror att jag har sjungit den i podden tidigare. Jag minns inte var den kommer ifrån, kanske Djurens brevlåda. I sången sjunger de om “konterfej”, sånna små porträtt som soldater hade av sina älskade, som de kunde titta på under kriget. Det finns egentligen ingen riktig motsvarighet i vår uppkopplade tid till att vara ifrån varandra i ett helt år och bara kunna skriva brev. Jag har alltid tyckt att det varit svårt att vara ihop innan jag träffade Nina. Jag har känt att jag ångrat mig, och det har funnits en känsla av att jag var fast. Att jag var fast i någonting.Men jag kan tycka att det är lite tröttsamt, det där med att skrika “länge leve kärleken” som ett svar på allting. För det vi fastnar för är ju den där romantiska kärleken, och den, om jag ska vara helt krass , den dör. Hur funkade det förr när man var trolovad med någon som man inte känner? Undrar om man någonstans på vägen där börjar känna att "Jag vet ju inte vem den här människan är som jag är trolovad med”. Vi får bara historierna med längtan och den sanna kärleken. Jag tänker på mina egna föräldrar. Jag publicerade ett inlägg om deras bröllopsdag för några veckor sedan. Mina föräldrar är två individer som har valt att gå tillsammans genom livet. Ibland aktivt, och ibland för att de måste. Det är inte en historia om att kärleken övervinner allt. Det är inte så det funkar. Somna vi kanske inte måste tänka på framtiden så mycket hela tiden, inte behöver oroa oss om allt som händer imorgon. Jag tycker att det finns för få som säger ”Mon Dieu” i det offentliga rummet. Jag ska börja säga det när får negativa besked. Som om någon sa till mig att allt som hänt det senaste året bara var en dröm. Om du fick backa tiden, skulle du göra det? Jag tror inte att jag hade gjort det, vad jobbigt att behöva leva om. Varken framtiden eller det förflutna existerar.Mon Dieu. Sov gott. Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/ Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna, det är Henrik. Henrik som pratar. Jag hoppas du mår bra. Jag hoppas att alla mår bra.Dagens avsnitt handlar om ointagliga borgar på ogästvänliga fiktiva planeter, byggda av fredlösa hamstrar. Blir du lika nyfiken som jag på vart det här ska ta vägen?Vi börjar med borgarna, murarna för vår berättelse. Jag är ingen expert på borgar. Vad är egentligen en borg? Vi bryter ner det. I sin kärna är det en byggnad som är befäst. Det är murar, torn och vallgravar. Den är väldigt begränsande, en byggnad vars enda syfte är att hålla andra ute.Att den är ointaglig betyder att det är en borg som är svår att ta sig in i. Jag älskar det ordet. Ointaglig. Det har en viss tyngd. Borgen går inte att ta. Det går att försöka ta den, men det går inte. Det är ju en metafor för många saker i livet. Kanske är podcasten vår lilla stund av ointaglighet. Vi är inkapslade i en ointaglig borg som heter ”Somna med Henrik”, och inget annat spelar någon roll.Ogästvänliga planeter kan vara planeter som inte existerar, eller planeter som finns men på platser vi ännu inte har upptäckt. Ogästvänliga och ointagliga är två sidor av samma mynt. Det är inga mysiga planeter, inte sådana planeter man åker på semester till. Det ogästvänliga är en del av det ointagliga i borgen. Fienden måste först övervinna planeten för att komma till borgen.Fredlösa hamstrar är ett ämne som är lite djupare än vad jag klarar av på egen hand. Jag ringer en expert. Men jag ringer fel. Jag ringer igen. Hamnar i telefonkö. Till slut får jag prata med Ingeborg, som är professor vid den galaxiga högskolan i Bromma. Vi kallar henne Ingo. Hamstrarna är fredlösa i den bemärkelsen att de är utstötta och fria från samhällets regler.Somna, borgen är kanske en metafor för världen utanför, som inte riktigt når in.Nu är det dags att sova. Godnatt. Sov gott och dröm sött.Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/ Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens avsnitt går jag ner i min källare. Där lever jag sällare, för där har jag kvar min ångmaskin. Vilken märklig leksak det egentligen är, den där ångmaskinen. Jag minns att jag själv lekte med en när jag var liten och jag minns att brände mig. Varför är det så? Att det ofta är de traumatiska sakerna vi minns. När man blir skrämd, när det gör ont eller när något är mer obehagligt än vanligt. Det är lite sorgligt att det fungerar så. Jag tänker tillbaka på min barndom och på minnen jag tror att jag har. Små fladder, fragment av något som kanske inte riktigt finns. Somna, vi djupdyker tillsammans i tidiga minnen, du och jag. Vi letar upp ditt äldsta minne. Jag berättar om mina äldsta minnen. Bland annat vuxna som skrattar och har roligt. Förmodligen är det min pappas gamla barndomskompisar och det är fest. Jag minns även att mamma var arg, inte på mig men på något annat. I alla minnen är det sommar, det är varmt. Det är underligt det där med minnet.Det är lätt att mytologisera sitt tidiga förflutna. Att prata om det som att det är magiskt. Ett minne jag tror att jag har från 1979 är att jag fick gå hem själv från min kompis Erik. Husen runt mig är enorma och jag minns en känsla av förundran. När jag återvände till platsen i vuxen ålder kunde jag inte alls känna samma känsla. Minnet bor bara inom mig. Vet inte om jag kommer närmare sanningen eller om det är röken av en eld som inte längre brinner. Vi pratar också om att beskriva sig själv. Är det inte intressant hur folk beskriver sig själva? Så fort man börjar är det som att man tar bort 99,9 % av den man är. Jag försöker beskriva mig själv, men det går inte. Kommer fram till att jag är en sån som längtar.Jag håller själv på att somna, glida bort och försvinna in i slöjan bakom blöjan.Det behöver inte vara så perfekt allt hela tiden. Jag är bara Henrik och det är vad det är. Det var det. Sov gott nu, Somna.Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/ Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Hej. Idag ska jag berätta en saga om en kvinna som levde oerhört länge. När Nirma växte upp var hon som alla andra, men när hon nådde 20 års ålder blev det tydligt att hon var annorlunda. Hon blev helt enkelt inte äldre, hon hade slutat åldras som alla andra, varken kroppsligt eller psykiskt. Hon är ett biologiskt undantag. Tidlös. Alla runt henne åldras. Dör. Och hon inser att det kanske inte bara är en gåva att inte åldras. Hon flyttar till en stuga på en bergsknalle och börjar odla blommor och morötter. Åren går. Hon passerar 100 år, 200 år, 300 år och så vidare. Hon skriver böcker. Elva stycken, för att vara exakt. Hon tar till sig elever och en dag blev hon kär i en av sina elever vid namn Knugert. Hon bygger en farkost och sätter kurs mot ett solsystem 100 ljusår bort. Hon går i dvala och vaknar vart tusende år. Tillslut kommer hon fram till en ny planet och möttes av sitt nya liv. Det var det, sov gott Somna. Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/ Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag har jag börjat om tre gånger. Jag blev distraherad av min telefon. Av notiser som inte vill tystna. Av min pulsklocka som varnar för hög puls och undrar om jag verkligen är frisk, fast jag bara sitter helt still.Jag berättar om tre gånger jag blivit förnedrad i idrottssammanhang. Om en boxningsklubb i Göteborg där jag skulle göra research inför en roll som boxare. Om en idrottsdag i högstadiet där jag var kommentator och de andra eleverna buade när jag pratade, och jag dessutom inte hade koll på vilka som faktiskt spelade. Och om hur jag i lågstadiet trodde att klasskamraterna skrek “höna” under fotbollsmatcherna, när de i själva verket ropade “hörna”, och hur jag aldrig riktigt har förstått mig på reglerna i sport. Vi landar i känslan av att bara vilja sitta med benen i kors bredvid en person man älskar. Om hur det är att ha barn och hur världen blev en annan. Vi uppfinner en konstig sport. Först Gargamelboll, men jag tror att jag redan uppfunnit den sporten? Jag är osäker. Jag uppfinner Flaffertoffen istället, med tofflor, enorma planer, en kamouflagefärgad boll, höga knän och regler om att aldrig få stå still. Men ärligt somna, det är väldigt få som vill spela den här sporten.Sov Gott Somna.Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/ Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Somna, välkommen tillbaka till Somna med Henrik. Din podcast. Jag pratar om små sekundundantag som man sedan använder som anekdoter för att måla sitt gamla liv i andra färger. Livet är fullt av transportsträckor när man inte vet vad som är vad. Ikväll berättar jag om en cykel som följer med genom livet trots att man knappt använder den. Den fraktas mellan städer och lägenheter, lämnas kvar och hittas igen flera år senare efter en festkväll. En cykel jag inte cyklade på under flera år. Vi pratar om Stockholmstrafik. Om cykelbanor och hur de kan ta fram sidor hos oss som inte är så fina. Och hur något med den här staden tidigare har väckt en beredskapsilska hos mig, att alltid vara redo på gräl och konfrontation. Och så hamnar vi i ett socialt sammanhang med tårta. När tallrikarna tar slut går jag och hämtar en tallrik till mig själv, utan att tänka på de andra. Då säger någon bakom mig att jag kunde ha tagit fat till alla. Det är egentligen en liten sak. Men skammen som följer är inte liten, den stannar kvar långt efter att situationen är över. Att släppa och gå vidare finns inte per automatik för mig. Det är något jag måste välja. Och det är inte alltid det går. Jag vill försöka låta saker hända när de händer. Att inte leva i saker innan eller efter, och inte fortsätta spela upp händelser i mitt huvud.. Världen är enbart det som händer just nu och sen är det över. Ingen är en mästare, ingen är fullärd. Alla är noviser. Hela sitt liv. Vi kan inte det här Somna. Vi vet inte.Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Sov gott.Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/ Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Ikväll börjar vi i ett portlider igen, du och jag, på väg ut i något som vi inte riktigt vet vad det är. I kväll sitter jag i Äventyrsvargen och funderar över vad man egentligen ska prata om när man inte har förberett någonting alls. Vi hamnar på en spårvagn, omgivna av människor med hörlurar som verkar befinna sig i helt egna universum. Vi pratar om drömmar som kommer i efterskott. minnen från en intervju där jag kände mig briljant och klok stunden, men i efterhand mest framstår som en lätt förvirrad. Somna har du funderat på hur små våra fack för begriplighet är och hur snabbt vi avfärdar det som inte passar in? Mitt i allt detta sitter en podcastare med nya lampor som lyser på honom medan han gör innehåll om sitt eget innehåll. En podcastare med prestationskrav som smyger sig på, trots att de är svåra att erkänna, och med en inre tystnad som inte riktigt går att sätta ord på. Sen glider vi vidare, ut i kylan. Till sakerna som står där ute och väntar i mörkret och minusgraderna. Hans bil, till exempel. Och djuren som aldrig får gå in, som en duva som sitter på en gren i vintermörkret, med en tom duvblick och iakttar värmen inne i husen. Och podcastaren tänkter på dubbelheten i att vara en människa. Det viktigaste av det viktiga. Och det oviktigaste av det viktiga. Och det oviktigaste av det oviktiga. Och det viktigaste av det oviktiga.Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi. Sov gott.Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej somna. Ikväll öppnas ett par stora portar och du kliver rakt in i Somna med Henrik-dagarna, en sorts karneval där alla samhällslager blandas och rollerna vänds ut och in. Det luktar popcorn så hårt att det känns som en hand i ansiktet.Ur folkträngseln stiger baron von Essenflassen Pragma Flapplest fram, i Rövtusselunda, med hattar till människor, barn och hästar. Och där finns Habbi, hattjonet, som får sin enda kväll om året då han får ge order. Det börjar som en lek. Det slutar som ett litet historiskt haveri med mattpiska, glitter, julgran, bakspade och en plattrövad baron som försöker hålla minen.På vägen passerar vi skor som måste vaktas, bevingade citat som kanske aldrig sagts, den heliga Birgitta som blir en marknadsföringsstämpel, och gudar som straffar på märkliga sätt. Allt mynnar ut i den där mjuka frågan om var gränsen går mellan vad man tror och vad man känner. Och mitt i allt: en liten glimt av att Somna med Henrik LIVE är på väg, i en källarlokal på Söder.Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi. Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej somna. Ikväll sitter jag i Äventyrsvargen med en kopp kaffe som hunnit bli ljummen, och det blir som det ofta blir: jag börjar i en liten vardagsgrej och hamnar plötsligt i livet.Vi pratar om yoghurtväggen på ICA. Fyrtio sorter, tusen färger, ett val som borde vara enkelt men som blir som en kortslutning när någon står för nära och andas i nacken. Det blir ett avsnitt om små beslut som får för stor tyngd, om att ge efter för omständigheter, om en inre kritiker som sitter kvar som en fast anställd passagerare.Sen glider vi bakåt till gamla affärer med knarriga golv, falukorv i gjutjärnspanna, en radio som blir en samtalspartner, vaxduk med gula blommor. Och den där sällsynta känslan av att allt är på plats, att inget saknas, att man inte behöver vara någon annanstans.Det blir också en sväng förbi badrumsspegeln en morgon, ett ögonblick av att se sig själv och faktiskt gilla den där snubben. Och Flingan trampar runt klockan fyra, som en liten häst i trappan, och påminner om att ansvar ibland bara är kattmat och samvete.Somna nu. Det som händer, händer. Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Margit samlar inte föremål, hon samlar drömmar. Andras drömmar. I tjocka böcker, år efter år. Hon menar att drömmar vandrar mellan människor, som fiskar eller fåglar. Att de inte tillhör någon. Att de är äldre än oss.Vi pratar om varför drömmar föraktas. Om språk som fängelse. Om ålder, död, information som aldrig dör och om hur det är att vara många versioner av sig själv samtidigt. Och om vad som händer med drömmar när någon lyssnar på dem på allvar.Du behöver inte förstå något av det här. Det räcker att lyssna. Eller låta det passera. Kanske följer en dröm med dig i natt. Kanske inte.Det är som det är.Det som händer, händer.Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det.Nu börjar vi.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här är historien om Vilhelm, kartvaktaren. En man som vakar över platser som inte finns på några kartor. Sjöar utan namn. Stigar som försvinner. Minnen som bleknar om ingen ser dem. När en stig en dag är borta tvingas Vilhelm gå rakt ut i skogen, utan väg, utan facit, och hamnar till slut i Försvinnadalen. En plats där dimman rör sig som om den letar efter något.Det handlar om att ge bort delar av sig själv. Till platser, till människor, till minnen. Om vad som händer när man har gett för mycket. Och om hur världen kanske hålls ihop av dem som inte kan låta bli att komma ihåg.Somna, du behöver inte förstå allt. Du behöver inte följa kartan. Du kan bara ligga där och låta dimman göra sitt. Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej somna.Det här är del två i berättelsen om Boöte. Puman som bor i en stad han inte känner sig hemma i, jobbar på ett företag som sakta äter upp honom inifrån och bär på ett tomrum han inte riktigt minns hur det uppstod. Vi går vidare från nattfiket, från räven Lova och boken Det som brinner, och in i snön, älven, väntan och den där märkliga känslan av att något håller på att vakna men samtidigt vill gömma sig.Boöte möter Lova igen. De går längs en frusen älv, pratar om pubertal poesi, om vuxenvärldens uppmaningar att lugna ner sig, och om känslor som en gång var livsviktiga. Det finns en värme där. Och en rädsla. Sen kommer drömmarna. Snön som växer. Mamman. Värmen som är trygg och kvävande på samma gång. Kylan som gör ont men känns sann.På jobbet knarrar lysrören, chefen Magnar vill sätta på sig ännu en hatt och ge Boöte mer ansvar. Pending review. En spricka i skärmen. Ett sms från Lova. Ett val som inte riktigt går att formulera. Och så närheten. Intimiteten. En kropp som är varm. En hand att vila i. Och samtidigt den där tunna hinnan bakom bröstbenet. Hur kan något vara helt rätt och helt fel samtidigt?Det här är ett avsnitt om rörelse och stillastående. Om hunger som har legat vilande länge. Om att stå vid ett skepp vid strandkanten och inte veta om man vågar segla. Somna, du får följa med en bit till in i Boötes värld. Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting vi kan göra åt det.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag sitter i studion med en lite rosslig röst och tänker på allt det där som inte fastnar. Lampknappar. Nycklar som ska upp eller ner. Trappor som aldrig tar slut där jag tror. Diskmaskiner som säger dirty och clean och får mitt huvud att fnissa som om livet lagt en mintkaka bredvid kaffet.Jag pratar om att dona. Om att gå runt och göra små, oviktiga saker som ändå fyller hela dagarna. Om mataffärer där ströbröd och pesto gömmer sig som om de inte vill bli hittade. Om tvättstugor, digitala lås, timers som kanske funkar och kanske inte, och den där märkliga tomheten som kan uppstå mitt i all bekvämlighet.Det handlar om att famla i mörkret, bokstavligt och bildligt. Om att känna sig som skapelsens krona ena stunden och som en mycket förvirrad apa nästa. Om överflöd, brist, gnäll, skuld, fascination och den där tysta längtan efter att få flyga, fast man just nu står i en källarkorridor och väntar på att tvättmaskinen ska börja snurra.Somna. Det här är ett avsnitt om det lilla som blir stort, det tråkiga som får existentiella proportioner, och om hur livet pågår även när det känns tomt. Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting vi kan göra åt det.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag hittar dig i ett hörn. Som den där lilla hunden under jackorna i en hall i Göteborg på 90-talet. Jag sätter mig bredvid. Pratar lågt. Om att inte höra hemma på fester. Om att låtsas vara full för att få en plats. Om skammen efteråt. Och om den märkliga lättnaden i att bli sedd, även om det bara är av en hund.Jag berättar om Kackelbackeby. Ett fickuniversum där alla är höns. Där kackel räknas som forskning. Där “sunt förnuft” används som vapen. Där hackordning är lag. Där en tupp med ett kroppsligt fel försöker förstå varför han finns och vad han egentligen förväntas göra.Jag rör mig mellan hönsens värld och min egen. Mellan högstadiets blickar som sa att jag förstörde allt bara genom att vara där, och nutidens försök att leva med det. Jag pratar om Harriet bland djuren i Nyckelviken. Om valar som lever längre än våra berättelser. Om ensamhet som tonläge. Om att ibland bara ha sig själv, och vad det kan betyda.Till slut öppnas en väg ut. För hönsen. För tuppen. För skaparen av universumet som ångrade sig. Och kanske, lite grann, för mig också.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Somna, ikväll sitter jag i Äventyrsvargen och tittar ut på snö som faller igen, och det känns som en sten som sjunker i ett djupt, kopparfärgat sjövatten. Jag minns Hjälpberget, Hjälptjärn, stenarna som försvinner ner i mörkret, och hur ett “plisch” kan följas av ett tyngre “klunk”, som om världen har ett extra djup man inte kan se. Därifrån vandrar jag vidare till en annan sorts djup, den där punkten i livet när barndomen upphör att vara ett rum man kan gå in i. Jag försöker hitta var dörren stängdes, och jag landar i en dröm, ett gult lärarrum, en pjäs om en flicka i en låda, och den där känslan av att stå på en välkänd gata och ändå vara hemlös i sig själv. Det blir snack om "processen”, ordens fängelse, ordens tröst, och varför jag behöver en form där jag får slarva, ändra mig och inte komma fram. Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.