Podcasts about tjugo

När Ayse precis har fått barn ringer en man till henne och påstår sig att vara en gynekolog. Telefonsamtalen upprepar sig vecka efter vecka och fortsätter sedan även med brev på posten.- Han hade satt upp lappar på en campingplats med mitt namn och telefonnummer där det stod att jag säljer sex. Han klottrade även mitt namn med stora bokstäver på stan, berättar Ayse. Tjugo år av brutal stalking leder till att man tillslut kommer fram till vem mannen är - ett avlöjande som kommer som en chock för henne...Hela säsongen av Älskade Psykopat finns på podplay.se eller i appen Podplay. Följ @alskadepsykopat på Instagram.

En tidig morgon i januari 2024 rullar en lastbil av i Trelleborgs hamn den visar sig innehålla 740 000 narkotikaklassade tabletter. Det är tullens största enskilda beslag hittills av gängdrogen Tramadol. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”När jag ser det här, så känner jag ju att pulsen går upp, hjärtat börjar slå lite extra”, det säger tullinspektören Victoria Malmström som var med när beslaget gjordes. Tramadol är ett narkotikaklassat läkemedel som tillhör gruppen opioider. Det togs fram av ett tyskt företag på 60-talet och kom sen ut på marknaden 1977. Tjugo år senare introducerades det på den svenska marknaden. Från början var Tramadol ett efterlängtat läkemedel, för patienter som behövde smärtstillande som var starkare än vanliga värktabletter men inte så starkt som exempelvis morfin. Men det visade sig vara långt ifrån problemfritt, flera år senare började läkare märka hur dödsfallen började öka och hur en del fick allvarliga biverkningar. ”Det är ett läkemedel som har två ansikten”, säger Kai Knudsen, överläkare och förgiftningsexpert vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och förklarar att det både har en aktiverande och avslappnande effekt. På senare år har Tramadol också blivit känd som ”gängdrogen” – i flera av de mest uppmärksammade våldsdåden i de senaste årens gängkonflikter har utförarna varit påverkade av tramadol.”Om du tar den här tramadolen så kommer du må bra. Du kommer inte komma ihåg om du skjuter den här personen”, säger 22-årige ”Isak”, som använt Tramadol i flera år. Programledare: Petra Berggren och Linus LindahlProducent: Jenny HellströmReporter: David OhlssonLjudtekniker: Johan Hörnqvist Kontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

Juniornyheterna om att en falsk Swish-app används för att lura butiker. Israel begår brott mot mänskligheten enligt organisationen Human Rights Watch. En tjugo år gammal Mello-låt har blivit viral i Kina och sist att en manetkung härjar på västkusten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Till sist fick de anhöriga svar. Åsa var död. Men vad som hade hänt och vem som var skyldig skulle ta tid att få veta…Källor:Tjugo verkliga mord av Lennart Rammerlektyr80nr06_001.jpg (2669×1809) (herrtidning.com)lektyr80nr06_002.jpg (2621×1785) (herrtidning.com)Support till showen http://supporter.acast.com/historiska-brott. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Aldous Huxley ville att vi skulle stirra rakt in i solen för att få bättre syn. En farlig och värdelös metod. Men vägen till klarhet är inte alltid en rak stig, konstaterar Kristoffer Leandoer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Sannolikt var det hösten 1962 som amatörornitologen och enstöringen J. A. Baker bestämde sig för att dag för dag dokumentera pilgrimsfalkens liv vid Nordsjökusten. Beväpnad med cykel och kikare jagade han dessa eleganta och högtflygande rovfåglar längs de flacka våtmarkerna genom en ovanligt sträng vinter. Ofta syntes falkarna endast som prickar högt uppe i vinterhimlens ändlösa lufthav. För att ha en chans att följa deras spår var Baker tvungen att lära sig att tänka som en pilgrimsfalk, känna som en pilgrimsfalk: bli ett med jägaren. Så småningom är identifikationen tydlig: falken befriar honom tillfälligt från hans skröpliga och begränsade mänsklighet. Berättelsen Baker skrev om sin vinter är mer psykodrama än gängse fågelskådningsbok.”Det svåraste av allt är att se det som verkligen är där.” Så inleds beskrivningen av pilgrimsfalken i boken med samma namn. Det går att läsa som en bekännelse, för till min förvåning upptäckte jag att Baker praktiskt taget var blind. Han hade frikallats under andra världskriget och fick trots sitt arbete som tjänsteman på bilisternas riksförbund aldrig körkort; han såg alldeles för dåligt. Där står denne halvblinde anorakklädde enstöring och spanar rätt mot vinterhimlen efter sin beundrade pilgrimsfalk, som även under ideala omständigheter utgör en knappt synbar fläck – fullständigt hänförd av falkens styrka, skönhet och fart: dess effektivitet som mördarmaskin.Han påminner om någon, vår halvblinde ornitolog med blicken vänd mot skyn, övertygad om att synförmågan mest är en fråga om viljestyrka och kontroll. Han påminner om sin likaledes halvblinde men betydligt mer berömde landsman Aldous Huxley, författaren till dystopin Du sköna nya värld som livet igenom plågades av ögonproblem och därför gjorde synförmågan till ett centralt begrepp i sin tankevärld. Redan 1936 hade Huxley valt titeln Blind i Gaza för sin självbiografiska bildningsroman, om en engelsk intellektuells livsresa från pennalist till pacifist – kopplingen var självklar mellan intellektuella och okulära ambitioner: han ville vara mer än föregångare, han ville vara visionär, en som skådade in i framtiden.1942, mitt under brinnande krig, publicerade Huxley The Art of Seeing, Konsten att se, där han uttryckte sitt stöd för den kontroversiella Batesmetoden, namngiven efter den amerikanske ögonläkaren William Horatio Bates som vid sekelskiftet påstod sig kunna bota närsynthet enbart med muskelövningar. Dålig syn var bara en dålig vana, rena lättjan rentav, och kunde åtgärdas om patienten underkastade sig ett ”visuellt omskolningsprogram”. Denna doktrin gjorde sig nu Huxley till talesman för. Folk var helt enkelt inte vana vid att anstränga sig längre, att viga sin tid, kraft och uppmärksamhet på att göra om sig själva, menade han.The Art of Seeing innehåller flera övningar i ögongymnastik. Solglasögon är förbjudna, och en metod som rekommenderas varmt är att stirra rätt in i solen, en övning som utförs i flera etapper så att man gradvis vänjer sig vid att få solsken rätt in i ögat. Huxley hävdade att han själv använt denna metod med stor framgång, och rentav botat sin svaga syn. Samtidigt hävdar han att det är först när man slutar försöka se som synen återvänder till fullo. Det mänskliga egot står i vägen för synsinnet. Man kan fråga sig hur han egentligen vill ha det, är vi för jagsvaga eller för jagstarka?Alltför mänskliga, kanske. Huxley hade nog också hellre varit en pilgrimsfalk.Batesmetoden anses sedan länge inte bara ineffektiv utan direkt farlig. Men den visade sig fruktbar för Huxley, kanske rentav förlösande. Den outtalade insikt han bar med sig, vare sig han erkände det eller inte, var följande: ser gör vi inte enbart med ögonen. Han och Baker var inte ensamma. Tolkiens och C. S. Lewis vän Charles Williams hade knappt ledsyn och fick gissa sig till om han hade människor eller djur framför sig, skräckförfattaren Shirley Jackson såg som barn ansikten i gräsmattan och fick som vuxen treva sig fram i världen bakom tjocka glasögon som bara delvis korrigerade hennes synfel: bägge utnyttjade de begränsningen litterärt till att kompensera världens visuella brister med fantasins hjälp.Huxley såg optimismen som sin stora svaghet. När han under kalla kriget såg tillbaka på Du sköna nya värld konstaterade han att han år 1932 varit alltför optimistisk. Då trodde han att det var gott om tid, att varken hans barn eller barnbarn skulle uppleva det totalitära samhället. År 1958 var han däremot säker på att den genomorganiserade mardrömmen väntade runt hörnet.Det är en ganska lam form av självkritik: han säger ju bara att han inte visste hur rätt han hade, hur klart han såg. För honom var synen helt central, både som begrepp och som funktion. Och denna önskan att se klart ledde som vi just sett till värre misstag. Vi finner samma tankemönster i Du sköna nya värld som i The Art of Seeing: genom att ge efter för sina lägre instinkter låter sig framtidens massor styras av en totalitär regim. Motstånd mot förtryck börjar med motstånd mot det egna jaget, hävdar Huxley. Det gällde att ta kontrollen. Fortsätta stirra in i solen. 1954 var han bosatt i Kalifornien och skrev en bok om sina erfarenheter av den medvetandeförändrande drogen meskalin, En port till andra världen, där han uppehåller sig vid drogens effekter på synsinnet: “Visuella intryck blir starkt intensifierade och ögat återvinner något av den skarpsynta oskulden från barndomen, då iakttagelsen inte var direkt och automatiskt underordnad föreställningen.”Det vill säga: vi ser det vi faktiskt ser, och inte det vi vet att vi borde se. Vi ser ansikten i gräsmattan, lejon på trottoaren. Så länge vi orkar.När revolutionären och skalden John Milton år 1652 förlorade synen skrev han förtröstansfullt att Gud nog skulle hitta ett sätt för honom att tjäna. Tjugo år senare, i versdramat Simson i Gaza (där Huxley hämtade sin romantitel Blind i Gaza) har klangen hunnit bli bittrare: ”För mig är Solen mörk”, får Miltons blinde hjälte klaga. Var det kanske författarens viljekraft som börjat sina?Det gjorde minsann aldrig Huxleys. På ett foto från hans första möte med meskalin, taget den 4 maj 1953 i Hollywood Hills, kan vi se en man som med saligt ansiktsuttryck står och stirrar rätt ut mot kullarna i fjärran och trevar med händerna i tomma intet. Är han en profet som skådar det förlovade landet, eller en blind som söker fäste? Ser han mer än andra, eller mindre?Vad stirrar han på?Kristoffer Leandoerförfattare, översättare och kritiker

Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer och kommentarer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I första timmen:- Tjugo mil norr om kriget i Gaza beskjuter israeliska styrkor och Hizbollah varandra - men ett större krig har än så länge inte brutit ut. Hör Martin Svenningsen - vår utsände i Istanbul och Kassem Hamadé, Expressen som länge bevakat mellanöstern.'- Det har skett en rad självmord inom de så populära K-pop-branschen. Och det har länge pågått ett samtal om koreanska popartisters mentala ohälsa. Hör reportage från Sydkorea av Viktor Löfgren och Freddi Ramel.- I Frankrike blev EU-valet i början av juni en stor framgång för ytterhögern. Det är skälet till att den franske presidenten Macron har utlyst nytt parlamentsval. Hör reportage av Margareta Svensson.- Krönika av Ulrika Knutson.- Panelen med Karina Cubilla, Arbetet. Fredrik Haage, Smålandsposten och Henrik Jalalian, Dagens ETC.I andra timmen:- Natten mellan torsdag och fredag är det dags för den första debatten i det amerikanska presidentvalet. Debatt i TV mellan president Joe Biden och förre presidenten Donald Trump. Hör Dag Blanck, professor i Nordamerikastudier, Uppsala Universitet.- I vissa områden kan sommaren innebära att rekryteringen till gängen tar fart. Det har polisen varnat för. Hör reportage av Nathalie Rothschild.- På måndag påbörjas världens största vetenskapliga skogskongress, den arrangeras vart femte år, detta år i Stockholm. Den svenska skogen är ett sorts hjärta ändå - den finns ju nästan överallt - och på ett allemansrättsligt, kollektiv plan tillhör den oss alla. Hör samtal med Lisa Röstlund, jounalist Dagens Nyheter som gjort granskningar om skogen och skrivit boken ”Skogslandet”.- UFO - Unidentified flying object - alltså möjliga flygande utomjordingar. Detta tas på allt större allvar i USA - det är inte längre automatiskt - ett stoff för konspirationsteorier. Hör reportage av Roger Wilson. '- På måndag samlas det indiska parlamentet för första gången sedan valet. Det hindunationalistiska BJP gjorde sitt sämsta parlamentsval på tio år och behöver nu förhandla med andra partier för att behålla regeringsmakten. Hör reportage av Naila Saleem.- Kåseri av Emil Jensen.Programledare: Jesper LindauProducent: Peter BjurboTekniker: Behzad Mehrnoosh

152. Solglitter, La Sexilinea & Tjugoåtta procent Bulldog! by Lena & Susann Algeskär

Funderar du på att ta valpar på din tik? Har du en hanhund som kanske ska användas i avel? Ska du köpa en ny utställningshund? Alla kan ha nytta av att fundera på hur uppfödaren till din nya hund resonerar i sin avelsplanering. Den stora hundpersonligheten, hunduppfödaren, och domaren Raymond Oppenheimer skrev intressanta böcker i mitten av 1900-talet och det kan vara intressant att läsa hur han ansåg avel skulle bedrivas. En del har ändrats sedan dess men mycket kan praktiseras även idag.De tjugo aveslprinciperna presenteras och kommenteras i detta avsnitt.Bull Terriers: “The Best Breed Books Anywhere!” | Dog News - 20 avelsprinciper från boken McGuffin & Co av Raymond Oppenheimer

BIND MIN LAUP IFRÅN MIG. Via en lätt Gute-touch kastar sig vår trio huvudstupa in i 12"-remixen av svenska destilleriet Agitator. David har destilleriet i färskt minne. Vi får en lyssnarfråga om Proof, och håll i hatten – här är HELA texten från Davids bokmanus! Krut, sprit och tolv trettondelar av destillerat vatten. Och Sikes hygrometer. Vad var det i glaset? Mathias hade Craigellachie 12 YO Dram good whisky från Ceder & Tjeder; David hade ett 3 YO privatfat Isle of Lime ny svensk ek på 62%; Jeroen körde på Glen Garioch 12 YO. Binda en laup var det inte alls Johan Thorslund som visade utan Tomas Grunnspång, som jobbar på Thorslundkagge: https://www.youtube.com/watch?v=fDzurQhS1dQ Veckans destilleri: Agitator! Hemsida: https://agitatorwhisky.com/sv_se/ David nämnde high-gravity brewing lite en passant, det kan man läsa mer om här: Stewart, Graham G., ”High gravity brewing and distilling – Past experiences and future prospects”, Journal of the American Society of Brewing Chemists 68, nr. 1 (2010), s. 1–9. Den nya Kastanj är här! https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/agitator-4145801/ David Kringlund besöker Agitator: https://www.youtube.com/watch?v=L8DEFfVCy5E Agitator på youtube: https://www.youtube.com/@agitatorwhisky5718 Whisky Weekly besöker Agitator: https://www.youtube.com/watch?v=kLW-fyC-ixc Läs också: https://scanmagazine.co.uk/agitator-whisky-ground-breaking-whisky-loved-by-connoisseurs/ https://distilling.com/distillermagazine/high-tech-agitator-distillery-goes-after-fast-maturing-whiskey/ proof direkt från Davids bokmanus! Vi bjuder!! Gratis!!! Helt otroligt!!!! Två eller tre olika system för att mäta alkoholhalten i drycker. Ett är enkelt, från USA och fortfarande aktuellt, och ett är omöjligt som Storbritannien länge envist höll fast vid. Säger en enbart proof betyder det oftast den jämförelsepunkt som ligger vid precis 100° Proof. I USA är 100° Proof 50% och i Storbritannien är det just över 57,1%. Högre styrkor är ”overproof” och allt under förstås ”underproof”. Det amerikanska proof är enkelt: ta ABV och multiplicera med två. En standardwhisky på 40% är alltså 80° Proof och kan även beskrivas som twenty under proof. Absolut alkohol på 100% blir 200. Ett steg på den amerikanska skalan motsvarar alltså en halvt procentenhet på ABV-skalan. En komplikation i sammanhanget är att US Proof mäts vid 60° F, vilket är 15,56°C. ABV mäts istället vid 20°C. Det är synnerligen viktigt att hålla koll på temperaturen på den blandningen en mäter alkoholhalter i, eftersom alkoholen är olika många procent av volymen beroende på temperaturen. Men för vardagliga mätningar och uträkningar gäller ändå att ta amerikanskt proof och dela med två. Det brittiska systemet med deras så kallade Imperial proof är bra mycket krångligare. Att begripa definitioner och att försöka kalkylera det själv är att ge sig in i en svårgenomtränglig djungel. Proof har heller inte haft exakt samma definitioner historiskt. Däremot rådde samma tolkning av skalan Imperial proof från 1816 fram till att systemet gavs upp den 1 januari 1980. (Notera förresten att flaskor buteljerade före 1 januari 1980 inte alls alltid hade Imperial Proof som alkoholhalt på sig – skulle de på export kunde man ju inte använda ett sätt att beskriva alkoholhalt som var oebgriplig för alla utom folk i Storbritannien… Se vidare för detta datering.) 1% på ABV-skalan innebär en förändring med 1,75 Imperial Proof. Men notera att ingen punkt på skalan med Imperial Proof motsvarar exakt någon vanlig alkoholhalt så som den mäts med ABV. Den första mer brett rådande definitionen av proof utgick från Bartholomew Sikes hydrometer och bestämdes i lag 1816 [men vafan lagen är väl ändå från 1818?] som en blandning vars vikt var tolv trettondelar av destillerat vatten vid 51°F (10,56°C). Igen, temperaturen är synnerligen viktig; proof är en annan skala än ABV men fungerar likt ABV i relation till vikt. Hur många procent av en blandning som består av alkohol är beroende av blandningens temperatur. Alkoholhalt i Storbritannien kom någon gång under 1800-talets gång att börja mätas vid 60°F, varvid proof motsvarar ungefär 57,06% på ABV-skalan. Numera gäller ju 20°C vilket är 68°F, och då är proof plötsligt istället runt 57,15% på ABV-skalan. Eftersom den mer vetenskapligt fastställda definitionen av proof där den bestämdes som en viktrelation till destillerat vatten kom från just Sikes kallas skalan ibland för Sikes proof. Inte sällan skrivs detta som Sykes proof. Anledningen är helt enkelt att man oftare felstavar Sikes namn än får det rätt. Sikes hydrometer var en synnerligen viktig uppfinning. Dess högre exakthet lade grunden för möjligheten att rätt mäta alkoholhalten på destillerier. Att den gjordes obligatorisk i lag, först 1816 och sedan mer permanent fastslaget 1818, säger något om vilken roll den spelade. Med hydrometern följde även komplicerade tabeller för hur alkoholhalten skulle avläsas vid olika temperaturer. Även dessa tabeller och de speciella hjälpinstrument som behövdes för att använda dem, obligatoriska att använda vid destillerier, beskrevs i detalj i lagstiftningen. För Imperial Proof är alltså 100° Proof jämförelsepunkten och alla andra grader på skalan relaterar till 100° Proof. Detta gör att den liksom ”sitter” lite snett i relation till ABV, ofta med en decimal. En blandning vars vikt är 12/13 av vatten har en så kallad specific gravity på 0,9231 och är alltså 57,15% vid moderna 20°C. (Se också proof gallon nedan.) Såhär ser relationen mellan US och Imperial Proof ut i relation till ABV vid några olika alkoholhalter: Tabell P4. ABV, US Proof och Imperial vid några olika alkoholhalter ABV US Proof Imperial Proof (alla värden ungefärliga) 40 80 70 43 86 75,2 45 90 78,7 46 92 80,5 50 100 87,5 57,1 114,2 100 63,5 127 111 100 200 175,25 Källor: Charles MacLeans essä ”The burden of proof” i hans MacLean's miscellany of whisky, med vissa mindre korrigeringar; även och några andra online konverteringsverktyg, varav dessvärre ingen är hundraprocentigt (höhö) korrekt. Om du istället har en flaska whisky där alkoholen är skriven i Imperial Proof och du behöver konvertera till ABV behöver du utgå från 100° Proof som normen. Starta därför vid ”proof”, alltså 100° Proof (57,15) och räkna hur många procentenheter från proof din flaska ligger på. Det funkar som all konvertering till ABV från Imperial proof ungefärligt. Säg att det står 80°Proof på din flaska. Det betyder förstås tjugo ”under proof”. Tjugo procentenheter under proof betyder att du multiplicerar proof med 0,8. Så: 57,15x0,8 = 45,72. Avrunda lite och tänk att står det är 80° Proof är vi nästan nästan på 46%. 70° Proof, ”30 under proof”, blir istället 57,15 x 0,7 = 40%. Den traditionella fatfyllningsstyrkan 63,5% kommer ur 1823 års Excise Act och hette där 11 over proof. 11 over proof betyder förstås 111° Proof. Vad är det då? Jo, 57,15 x 1,13 = 63,4365. Ja såhär kan man hålla på och räkna… Det finns förresten ett tredje system också, men jag tror knappt någon tänker på det som ett system byggt på Proof. Detta är systemet som den franske kemisten Joseph Louis Gay-Lussac utvecklade. I hans system, döpt efter hans efternamn, är 100° Proof istället absolut alkohol. °40 GL (Gay-Lussac) är därför 40% ABV. Skalan är alltså i praktiken exakt densamma som för ABV. Det systemet behöver vi därför inte gå in närmare på. Okej, men vadan termen då, proof? Det brukar heta att en korrekt blandning av sprit och krut skulle börja brinna vilket förr, i tider då alkoholhalt inte kunde mätas med hydrometrar, skulle utgöra bevis – proof – på dess alkoholhalt. Jag trodde det var nys, men banne mig, det stämmer faktiskt: så gjorde man i Storbritannien på sådär en 15-, 16- och 1700-talen. Den alkoholhalt vid vilken en blandning av krut och sprit brinner är faktiskt sådär omkring en 57,1%. Det visade sig dock vara ett synnerligen godtyckligt sätt att undersöka alkoholhalt, eftersom proportionerna mellan sprit och krut liksom även krutkornens storlek spelar roll för om blandningen brinner eller inte. Därav den stora vetenskapliga kampen för att korrekt mäta alkoholstyrka och som efter en del andra hydrometrar landade i Sikes version. Här når du oss: En trea whisky på Facebook (https://www.facebook.com/entreawhisky) Maila till oss på hej@entreawhisky.se Davids blogg tjederswhisky.se (https://www.tjederswhisky.se) Följ oss på Instagram: https://www.instagram.com/entreawhisky Bli medlem! https://entreawhisky.memberful.com/checkout?plan=74960

Tjugo år efter starten tvångsförsäljs stora delar av Oscar Properties kvarvarande bestånd. Vad har hänt, och är detta slutet för den omtalade bostadsbyggaren? Och så pratar vi om finansieringsklimatet för onoterade bolag och den nya AI-rushen till VC-bolagen. Med Jonas Björkman på Akela och Armando Coppola på Wellstreet.

Tjugo år efter att Mats Nileskär hade ett historiskt möte med J Dilla - mannen som förändrade planetens puls - kommer nu den fullständiga historien med material som aldrig hörts förut. Bilder av Dilla som inte visats tidigare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. James Dewitt Yancy gjorde något märkvärdigt med tiden och rytmen. Han förändrade inte bara samspelet mellan trummor och bas. Han reglerade musikens naturlagar när han introducerade ett radikalt skifte i hur vi uppfattar tidrymd och sväng. Det var rytmer som levde ett eget liv när de låg före och efter, halkade och hoppade fram i vacker desorientering.I del ett handlar det bland annat om hur Detroitsonens säregna sätt att lyssna och upptäcka mönster i det oförutsägbara formades, om det fellirade, och om hur musiken blev ett besjälat maskineri som han kunde plocka isär och återuppbygga efter egna behov. ”Brutna beats” följs av ytterligare fyra Dilla avsnitt: ”Den stora flykten”, ”Fel blir rätt”, ”Delirium” och ”Norwegian wood”.

MÅNADENS DIKTARE (JANUARI) UPPLÄSNING: Daniel Boyacioglu Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Daniel Boyacioglu debuterade 2003 med diktsamlingen ”Istället för Hip Hop” var han redan tvåfaldig vinnare av SM i Poetry Slam, hade turnerat landet runt med en föreställning för Riksteatern, gjort radioteater och skulle snart medverka i Dramatens uppsättning av ”I väntan på Godot”. ”Enda gången någonting blir till poesi är när det utmanar”, förklarade han i en intervju.Tjugo år, sju diktsamlingar och ett antal musikalbum senare är Daniel Boyacioglu fortfarande en mångsysslare och framträdande scenperson. Han har dessutom hunnit med att jobba åtta år som brandman, vilket speglades i hans förra diktsamling ”Allt om eld” från 2016. Den nya diktsamlingen ”Daniels bok” bearbetar på 180 sidor var författaren befinner sig i livet nu. Musikaliskt flödande dikter växlas med mer självbiografiskt berättande, om allt från kärlekssorg och barnlängtan till uppväxten i Stockholmsförorten Norsborg, erfarenheter av rasism och förhållandet till hiphopen.Titeln leder tankarna till Gamla testamentets Daniel, profeten i babylonisk fångenskap, och utifrån denna fond skildrar boken en diaspora-erfarenhet av idag. Vad innebär det att vara syrian i Sverige, frågar sig författaren, och hur borde han leva? ”Du ska veta min son att du har en historia / även om väldigt lite i Sverige kommer påminna dig om den”, skriver han i dikten ”Till min käre son, ifall jag hade någon”.DIKT: ”Rekviem över det Sverige som var” av Daniel BoyaciogluDIKTSAMLING: Daniels bok (Wahlström & Widstrand, 2023)MUSIK: Peter Heider: Belle flammeEXEKUTÖR: MODALiST och Boozoo Bajou, elektronik.

MÅNADENS DIKTARE (JANUARI) UPPLÄSNING: Daniel Boyacioglu Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Daniel Boyacioglu debuterade 2003 med diktsamlingen ”Istället för Hip Hop” var han redan tvåfaldig vinnare av SM i Poetry Slam, hade turnerat landet runt med en föreställning för Riksteatern, gjort radioteater och skulle snart medverka i Dramatens uppsättning av ”I väntan på Godot”. ”Enda gången någonting blir till poesi är när det utmanar”, förklarade han i en intervju.Tjugo år, sju diktsamlingar och ett antal musikalbum senare är Daniel Boyacioglu fortfarande en mångsysslare och framträdande scenperson. Han har dessutom hunnit med att jobba åtta år som brandman, vilket speglades i hans förra diktsamling ”Allt om eld” från 2016. Den nya diktsamlingen ”Daniels bok” bearbetar på 180 sidor var författaren befinner sig i livet nu. Musikaliskt flödande dikter växlas med mer självbiografiskt berättande, om allt från kärlekssorg och barnlängtan till uppväxten i Stockholmsförorten Norsborg, erfarenheter av rasism och förhållandet till hiphopen.Titeln leder tankarna till Gamla testamentets Daniel, profeten i babylonisk fångenskap, och utifrån denna fond skildrar boken en diaspora-erfarenhet av idag. Vad innebär det att vara syrian i Sverige, frågar sig författaren, och hur borde han leva? ”Du ska veta min son att du har en historia / även om väldigt lite i Sverige kommer påminna dig om den”, skriver han i dikten ”Till min käre son, ifall jag hade någon”.DIKT: ”Gråtens ballad” av Daniel BoyaciogluDIKTSAMLING: Daniels bok (Wahlström & Widstrand, 2023)MUSIK: Alexandre Desplat: Morning tearsEXEKUTÖR: Vincent Segal, elcello, Prags symfoniorkester och Alexandre Desplat, dirigent

MÅNADENS DIKTARE (JANUARI) UPPLÄSNING: Daniel Boyacioglu Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Daniel Boyacioglu debuterade 2003 med diktsamlingen ”Istället för Hip Hop” var han redan tvåfaldig vinnare av SM i Poetry Slam, hade turnerat landet runt med en föreställning för Riksteatern, gjort radioteater och skulle snart medverka i Dramatens uppsättning av ”I väntan på Godot”. ”Enda gången någonting blir till poesi är när det utmanar”, förklarade han i en intervju.Tjugo år, sju diktsamlingar och ett antal musikalbum senare är Daniel Boyacioglu fortfarande en mångsysslare och framträdande scenperson. Han har dessutom hunnit med att jobba åtta år som brandman, vilket speglades i hans förra diktsamling ”Allt om eld” från 2016. Den nya diktsamlingen ”Daniels bok” bearbetar på 180 sidor var författaren befinner sig i livet nu. Musikaliskt flödande dikter växlas med mer självbiografiskt berättande, om allt från kärlekssorg och barnlängtan till uppväxten i Stockholmsförorten Norsborg, erfarenheter av rasism och förhållandet till hiphopen.Titeln leder tankarna till Gamla testamentets Daniel, profeten i babylonisk fångenskap, och utifrån denna fond skildrar boken en diaspora-erfarenhet av idag. Vad innebär det att vara syrian i Sverige, frågar sig författaren, och hur borde han leva? ”Du ska veta min son att du har en historia / även om väldigt lite i Sverige kommer påminna dig om den”, skriver han i dikten ”Till min käre son, ifall jag hade någon”.DIKT: ”Du har en balkong, jag har en balkong” av Daniel BoyaciogluDIKTSAMLING: Daniels bok (Wahlström & Widstrand, 2023)MUSIK: Aukai: LumiEXEKUTÖR: Aukai

MÅNADENS DIKTARE (JANUARI) UPPLÄSNING: Daniel Boyacioglu Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Daniel Boyacioglu debuterade 2003 med diktsamlingen ”Istället för Hip Hop” var han redan tvåfaldig vinnare av SM i Poetry Slam, hade turnerat landet runt med en föreställning för Riksteatern, gjort radioteater och skulle snart medverka i Dramatens uppsättning av ”I väntan på Godot”. ”Enda gången någonting blir till poesi är när det utmanar”, förklarade han i en intervju.Tjugo år, sju diktsamlingar och ett antal musikalbum senare är Daniel Boyacioglu fortfarande en mångsysslare och framträdande scenperson. Han har dessutom hunnit med att jobba åtta år som brandman, vilket speglades i hans förra diktsamling ”Allt om eld” från 2016. Den nya diktsamlingen ”Daniels bok” bearbetar på 180 sidor var författaren befinner sig i livet nu. Musikaliskt flödande dikter växlas med mer självbiografiskt berättande, om allt från kärlekssorg och barnlängtan till uppväxten i Stockholmsförorten Norsborg, erfarenheter av rasism och förhållandet till hiphopen.Titeln leder tankarna till Gamla testamentets Daniel, profeten i babylonisk fångenskap, och utifrån denna fond skildrar boken en diaspora-erfarenhet av idag. Vad innebär det att vara syrian i Sverige, frågar sig författaren, och hur borde han leva? ”Du ska veta min son att du har en historia / även om väldigt lite i Sverige kommer påminna dig om den”, skriver han i dikten ”Till min käre son, ifall jag hade någon”.DIKT: ”Det dikten gör” av Daniel BoyaciogluDIKTSAMLING: Daniels bok (Wahlström & Widstrand, 2023)MUSIK: Fabiano do Nascimento: Amor e carinhoEXEKUTÖR: Fabiano do Nascimento, gitarr

1983 kom Johan Ehrenberg, grundare av tidningen ETC, ut som Jenny på bästa sändningstid. Men stormen blåste för hårt. Idag, 66 år gammal, är Jenny tillbaka. Vad hände? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Hej. Jag heter Jenny Ehrenberg. Och jag har sedan ett halvt år tillbaka levt som en kvinna”.Intervjun i SVT:s program i Kanal 3 från 1983 slog ned som en bomb i de svenska hushållen. Johan Ehrenberg, som han hette då, vara bara 26 år gammal, och redan då en banbrytande röst inom den svenska vänstern. Tidningsentreprenör och debattör. Men att krossa könsnormerna och komma ut som trans visade sig mycket svårare än trott.Kritiken blev stenhård, även från transrörelsen som tyckte att Johan Jenny skulle operera sig för att vara ”äkta”. Och reaktionerna på stan var ofta aggressiva och våldsamma. Jenny försvann in i skuggorna, och stannade där i 40 år. Vad fick henne att ta steget ut i ljuset igen?”Jag är inte man, och inte kvinna. Jag är trans”1976 grundar Johan Jenny Ehrenberg tidningen ETC, med målet att ”vara bättre än borgarna”. Tidningen skulle vara rolig och nyskapande, personlig och satsa på bild och form. Idag har ETC vuxit till en koncern, med både pr-byrå, byggbolag och solcellsparker. Johan Jenny är en driftig chef, men ibland kan vänsteridealen krocka med entreprenören. Var det det som hände 2018, när presstödsnämnden kallade tillbaka 8 miljoner kronor som delats ut för ETC:s lokaltidningar?Hör Johan Jenny Ehrenberg i säsongsavslutningen av Söndagsintervjun – om att göra det privata till politik, om att jämföra Agnes Wold och Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov, och om att få ett cancerbesked mitt i livet.Programledare: Martin WicklinProducent: Fanny HedenmoKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Nyheterna Radio 15.00

Det tycks inte finnas några hinder för den som är beredd att ge igen. Michael Azar reflekterar över hämnden som överlevare och förgörare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är den 13 mars, 1940. Vi befinner oss i centrala London. Udham Singh, en fyrtioårig indier från Punjab, har planerat sin hämnd i mer än tjugo år. Nu ska det äntligen ske. I just denna stund är han så nära sin fiende att han enkelt kan sätta en kula i honom. Udam Singh avfyrar sitt vapen och snart ligger måltavlan – Michael O'Dwyer – livlös på marken.Under rättegången förklarar Udam Singh att mordet var en vedergällning för den brittiska kolonialmaktens massaker på hundratals civila i staden Amritsar, den 13 april 1919. ”Han förtjänade det”, säger Singh. Som britternas tidigare guvernör i Punjab var det Michael O'Dwyer som låg bakom beslutet att mörda oskyldiga män, kvinnor och barn.”Jag har varit ute efter hämnd i tjugo år. Och nu har jag äntligen fått den!”La vendetta, oh, la vendetta!”Hämnden, ah, hämnden!”, sjunger don Bartolo i Mozarts Figaros bröllop.Begäret efter hämnd är i sanning en mäktig drivkraft. Det tycks inte finnas några hinder för den som är fast besluten att ge igen. Tjugo år är i sammanhanget inte särskilt lång tid.I hämnarens inre värld kretsar allt kring den handling som en vacker dag ska återställa den ordning som en gång vridits ur led. Blod ropar på blod. Först genom fiendens död kan den förorättade försona sig med världen. Hämnden är ljuv, som man brukar säga. Den är rentav ”sötare än honung”, för att tala med Homeros.Udam Singh är en Achilles, en Elektra, en Hamlet. Han är bara en av alla dessa oräkneliga gestalter som betalar sin skuld mot dräpta släktingar och vänner genom att tvinga ner deras bödlar i underjorden. Och så kan det fortsätta – utan ände. Ibland kan det räcka med en enda droppe blod för att hämndens smitta ska slita sönder hela samhällen.Nej, det är ingen lätt uppgift att sätta punkt för en blodsfejd när den väl tagit fart. Statsmakterna har genom historien försökt reglera våldets excesser genom att kräva ensamrätt på våldsanvändningen. Mot släkternas och gängbildningarnas förmodat irrationella och ändlösa våld ställer de den sublimerade hämnden, den exakt utmätta hämnd som består i en precis likvärdighet mellan offrets och förövarens smärta. Eller som det heter i kung Hammurabis välkända lagar, formulerade i Babylonien för snart fyra tusen år sedan: ”Om någon förstör en annans öga, då skall man förstöra hans öga; om någon slår sönder en annans lem, då skall man på honom slå sönder hans lem; om någon slår ut en annans tänder, då skall man på honom slå ut hans tänder.”Och så vidare.Problemet är naturligtvis att sådana eleganta ekvationer sällan låter sig göras. Om någon dödar en medborgares barn – bör staten då också utplåna mördarens barn?Och vad händer om det tvärtom är staten själv som kastar den första stenen – såsom den brittiska kolonialmakten gjorde i Amritsar och på så många håll?Än svårare att beräkna är de kränkningar som slår mot människohjärtat. Hur viktar man de osynliga stenar som skymfar en människans namn, självkänsla och anseende?Tänk bara på Medeas själsliga plågor i Euripides klassiska drama. Den man som hon offrat allt för, Jason, beslutar sig plötsligt för att förskjuta henne för en annan kvinna och ett annat liv. Till en början förefaller Medea tyna bort i sorg och uppgivenhet. Men snart grips hon av hämndens lika livgivande som dödsbringande raseri. Hon tänker inte gå under i tysthet. Buren av ett oförsonligt hat angriper hon sin forna kärlek där det smärtar honom som mest: Medea dödar inte bara Jasons nya maka, utan även de två barn hon själv tidigare fött honom.Så mycket för principen om öga för öga och tand för tand.Allt våld kan givetvis inte förklaras genom hämndens måttlösa dialektik – men det är ändå gåtfullt att så många av de stora filosoferna, historikerna och sociologerna negligerar en verklighet som litteraturen, konsten och filmen alltid placerat i centrum.Så intensiv tycks den mänskliga hämndfebern vara, att den även spiller över på just de som ibland antas kunna rädda oss från den – gudarna. Inte ens himlens herrar verkar kunna vända andra kinden till när det väl kommer till kritan. Om vi inte lyckas straffa våra plågoandar här på jorden bönfaller vi de eviga makterna att lösa saken åt. Och det med råge. Vilken outsläcklig hämndlystnad döljer sig inte bakom den religiösa idén om ändlösa helvetesstraff!? Somliga menar att det trots allt finns vissa grupper av människor som inte drivs av simpla hämndbegär – och att just dessa därför kan befria oss från hämndens bittra våldsspiraler. Proletariatet har inte något eget att värna, säger man till exempel ofta inom marxistisk tradition. När de förtryckta massorna reser sig mot sina förtryckare handlar det aldrig om ren och skär vedergällning, utan om en kamp för hela mänsklighetens väl och ve.Tyvärr finns det inte mycket stöd för en sådan förhoppning. Kanske måste man tvärtom medge att det hör till vår natur att vara både lättkränkta, långsinta och snara till hämnd. Ur ett kortsiktigt evolutionärt perspektiv är det å andra sidan kanske precis så det måste vara. Den som helt saknar förmågan att slå tillbaka riskerar förvisso att snabbt duka under för fientliga grannar. Och sådana finns det ju uppenbarligen gott om.På längre sikt riskerar emellertid hämndens honung att förvandla jordelivet självt till ett helvete. Risken är nämligen överhängande att det är just vårt behov att skydda oss från varandra som en dag ska driva oss alla över stupet.Michael Azar, professor i idé- och lärdomshistoria

Tjugo år efter att Mats Nileskär hade ett historiskt möte med J Dilla - mannen som förändrade planetens puls - kommer nu den fullständiga historien med material som aldrig hörts förut. Bilder av Dilla som inte visats tidigare. James Dewitt Yancy gjorde något märkvärdigt med tiden och rytmen. Han förändrade inte bara samspelet mellan trummor och bas. Han reglerade musikens naturlagar när han introducerade ett radikalt skifte i hur vi uppfattar tidrymd och sväng. Det var rytmer som levde ett eget liv när de låg före och efter, halkade och hoppade fram i vacker desorientering.I del ett handlar det bland annat om hur Detroitsonens säregna sätt att lyssna och upptäcka mönster i det oförutsägbara formades, om det fellirade, och om hur musiken blev ett besjälat maskineri som han kunde plocka isär och återuppbygga efter egna behov."Brutna beats" följs av ytterligare fyra Dilla avsnitt: "Den stora flykten", "Det är rätt om det går fel", "Delirium" och "Norwegian wood".

Harry Källmark (1903-1964) var konstskribent, kulturredaktör, tecknare, målare och skicklig violinist. I berättelsen "Tjugoåttan" från ungdomsboken "Våren" -1944 på Förlaget Filadelfia - berättar han om huset på granntomten i sin barndoms Norrköping - ett hus som vid olika tidpunkter hyste freds- och krigsindustri och bomullsväveri och enkel pingstkyrka. Källmarks systerson Ingvar Holmberg läser berättelsen.

I två decennier levde Helena med diagnoser som senare skulle visa sig inte stämma. Men när diagnoserna till slut tas bort, finns frågorna kvar. – Varför fanns det ingen som räddade den här tjejen? Varför fanns det ingen som förstod henne? Varför lät folk den här tjejen må så dåligt?Helena blev mobbad i skolan och utsattes för sexuella kränkningar av en i skolpersonalen. När hon var 13 år fick hon diagnosen atypisk autism och placerades i särskolan. Tjugo år senare har hon stämt träff med kommunen där hon växte upp.– Jag vill fråga hur det kunde gå till så här. Det känns som att tjugo år av mitt liv har stulits och det är ingen som ansvarar för det. Jag vill ha min upprättelse, säger Helena.Diagnosens baksidorI P1 Dokumentär miniserie – Återkallad diagnos – möter vi barnen som upplevt baksidorna med att växa upp med en diagnos. Vi hör forskarna som ifrågasätter varför vi i Sverige lägger skulden på barnen – och som varnar för en framtida skandal.Reporter: Hedvig NilssonProducent: Martin JönssonSlutmix: Bengt PetterssonDen här P1 Dokumentär Miniserien gjordes 2022.

Helena är ett av tiotusentals barn som diagnosticerats för en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Två decennier senare försöker hon bli fri. Och hon är långt ifrån ensam. Antalet barn som får en neuropsykiatrisk diagnos som ADHD eller Asperger har ökat under 2000-talet. Men de senaste åren syns en ny trend: allt fler personer som fått en diagnos som barn vill få diagnosen avskriven när de blir vuxna.– De här diagnoserna har inte hjälpt mig nåt i vuxenlivet utan de har bara förstört. Det känns som att tjugo år av mitt liv har stulits, säger Helena, 33.Diagnosens baksidorI P1 Dokumentär miniserie – Återkallad diagnos – möter vi barnen som upplevt baksidorna med att växa upp med en diagnos. Vi hör forskarna som ifrågasätter varför vi i Sverige lägger skulden på barnen – och som varnar för en framtida skandal.Reporter: Hedvig NilssonProducent: Martin JönssonSlutmix: Bengt PetterssonDen här P1 Dokumentär Miniserien gjordes 2022.

Tjugo år efter debuten släpper popbandet Deportees i dagarna sitt sjunde album, "People are a foreign country". Möt sångaren Peder Stenberg. Programledare: Maria Askerfjord Sundeby.

Vi fortsätter serien med digitala blandband. Efter att ha avverkat sjuttio- och åttiotalet är vi nu inne i nittiotalet. Ett årtionde ofta - med rätta- betraktat som en ökenvandring. Åtminstone för de rättrogna metal-heads som skyr trender som grunge och nu-metal. Icke desto mindre finns guldkorn att vaska fram som inte berör dessa genrer. Följ med i en botanisering i den hårdrock som kom under detta årtionde och som håller än idag.

Vi träffar Oscar Bjers som under tjugo år var VD för Apple i Sverige. Tillsammans med Oscar talar vi om kultur, värderingar, styrning och ledarskap på Apple samt om Oscars möten med både Steve Jobs och Tim Cook. Vi bjuds på en nästan unik inblick i en fantastisk framgångssaga.

Tjugo år har gått sedan forskare för första gången presenterade en ritning av människans arvsmassa. En teknik som gett oss fantastiska möjligheter men som också lett till allt svårare etiska överväganden. Med hjälp av dna-teknik kan du bland annat ta reda på vilka ärftliga sjukdomar du bär på, avslöja otrohet och få veta vilket embryo som har anlag för högst IQ.

Vi botaniserar vidare i passerade årtionden och hamnar denna gång i åttiotalet. Ett decennium fyllt av olika trender och stilar även inom hårda rocken. Det var då det stora genomslaget för den moderna varianten av hårdrock fullbordades. Ett digitalt blandband från detta årtionde är förstås närmast omöjligt att göra utan att vissa epos får stå åt sidan. Icke desto mindre är detta ett tvärsnitt av klassiska stycken från ett oförglömligt årtionde. Välkomna till ännu ett digitalt blandband.

Kommer ni ihåg kassettbandet? När man satt framför musikprogrammen i radion eller hemma hos någon polare och skapade blandband. Den tiden är förstås förbi. Nu i streamingens tidevarv känns det som en evighet sedan man satt och klippte och arrangerade ihop sina favoritlåtar på en magnetremsa i ett plastfodral. Idén kan dock återanvändas, vilket vi gör här i flera avsnitt varav det första tar avstamp i sjuttiotalet. Tjugo omistliga låtar att lägga in i sin digitala lista. 

Storbritannien har en ny konung, vi har fått massa frågor till podden. Vi går igenom allt detta, i samma avsnitt, fattar ni eller? Herregud vilket avsnitt!

Moderna medier gör att vi kan uppfatta lidandet hos personer på andra sidan jordklotet i realtid. Thomas Steinfeld reflekterar över några av märkligheter som följer på empatins utvidgning. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är svårt, om inte omöjligt, att mäta kulturella framsteg, till skillnad från landvinningar inom teknik eller vetenskap. Men om det funnes ett framsteg inom kulturen som de flesta människor förmodligen kunde enas om, i alla fall inom västvärlden, så vore det utvidgandet av empatin. Medlidandet har blivit en företeelse så allmän, att man inte ens tänker på att också den har en historia. Men så är det, och den är inte ens gammal.I Honoré de Balzacs roman Pappa Goriot från 1835, förekommer en scen, där Eugène de Rastignac, en fattig och ambitiös ung man från landet, träffar en vän, medicinstudenten Horace Bianchon.Har du läst Rousseau?, frågar Rastignac. Minns du passagen, där han frågar läsaren vad denne skulle göra, om han kunde bli rik utan att lämna Paris, genom att döda en mandarin i Kina, enbart genom viljans makt? Medicinstudenten nickar, men förklarar sedan att han icke skulle vara i stånd att begå ett mord ens på distans. Rastignac tvekar. Kina är långt borta. Mandarinen känner han inte till, och världen är ond. Empatin skulle knappt ha ett objekt, för att inte tala om medlidandet. Så varför skulle han inte handla i det egna intresset, utan hänsyn och moral?Rastignac ställde sin fråga i en tid, när det skulle ha tagit månader för en nyhet från Kina att nå Paris, och i så fall torde det ha handlat om en mycket stor händelse. Tjugo år senare, när sjuksköterskan Florence Nightinghale tog hand om brittiska soldater på turkiska sjukhus, fanns redan telegrafin. Tidningsläsarna i England läste om nyheterna från Krimkriget med enbart några timmars fördröjning. De fick en föreställning om såren och lidandet. The Nightingale Fund blev den första insamlingen för välgörande ändamål som nådde en hel nation.Föreställningen, att en tanke skulle kunna döda över långa avstånd, föregriper teknikens utveckling. När Rastignac funderar över empatins räckvidd, står han fortfarande för ett samhälle som har en mer eller mindre sluten uppfattning om sig självt. Vad som händer i andra världsdelar, till och med i andra landsdelar, är främmande för honom. Och inte bara det: Empatin sträcker sig inte ens till de anhöriga av en annan klass, till bönderna på landet eller de eländiga på den egna gatan. Sedan dess tycks empatin bara vuxit, över alla gränser. Numera kan den åtminstone i teorin tänkas täcka hela globen. Litteraturen, och inte minst teatern och bildkonsten har sedan århundraden förmedlat föreställningen om andra människors lidande. Under det senaste seklet har fotografin och filmen kortat ner förmedlingens hastighet till några sekunder. Alla, var de än må befinna sig, kan reagera på en händelse, med uppmärksamhet, medkänsla och hjälpsamhet. Bilderna förmedlar sken av sinnlig närvaro.Aldrig tidigare hade filosofer och författare funderat så mycket över förhållandet mellan egoism och moral som under decennierna kring år 1800. Förmodligen inte heller senare, eftersom medkänslan med medieutvecklingen blev till en skenbar självklarhet. Balzacs romaner står för slutet av denna period. I dess begynnelse finns Jean-Jacques Rousseau, som pekar på att medkänslan är en ändlig resurs: Känslan av medmänsklighet tycks ånga bort, skriver han i en uppsats från år 1755, den blir svagare, när den sprider sig över hela jordklotet. Som en konsekvens av denna tanke pläderar Rousseau för en regionalisering av medkänslan. Det viktigaste är att vara god till människorna, som man lever ihop med, skriver han.Fotografin, filmen och kommunikationsteknikens utveckling förvisar Rousseaus och för den delen: Balzacs övertygelse till en gången tid. Man lever ihop med helt främmande människor på helt främmande ställen. Man blir partisk, bara för man ser en annans lidande. Men medkänslans tillväxt lockar fram motsägelser, paradoxer och andra märkligheter. Den första är att det blir oklart vem omtanken egentligen gäller. Att empatin egentligen handlar om att den medkännande njuter av medkänslan, att hen identifierar sig med ett fjärran offer för att uppleva den egna godheten, är en tanke som den skotske filosofen Adam Smith förde fram i sin Teori om de moraliska känslorna 1759. Det konstgjorda medlidandet, förklarar han, hindrar folk att ta ödet i sina egna händer och verka för de näras bästa.Ett annat problem, som Susan Sontag tar upp i sin bok Att se andras lidande från 2003, är att det är tveksamt om bilderna av civila krigsoffer verkligen främjar motståndet mot våldsamheterna. Fotografierna skulle till och med kunna uppfattas som en uppmaning till ännu större insatser i bekämpandet av fienden. Mer medkänsla skulle i så fall leda till mera våld.Den tredje märkligheten är en variation på Susan Sontags tanke, men den framfördes redan 1755, när den franske filosofen Denis Diderot, först en nära vän till Rousseau och sedan dennes värste fiende, sammankopplade medkänslan med sanningen: Den som vägrar att anpassa sig till sanningen, när den en gång för alla har upptäckts, är en dåre eller ond i moralisk mening. Han kunde tänka sig att utesluta folk ur mänskligheten, som inte delade hans idéer om vett och förnuft. Han önskade sig alltså ett slutet samhälle, som skulle omfatta hela världen. Det skulle vara det första slutna samhället som inte kunde öppna sig.Diderots uppsats om naturrätten, i vilken han formulerar denna slutsats, är synnerligen snabbt skriven. Senare skulle han bli mer nyanserad, men här framstår han som företrädare för en världsåskådning i vilken idén om mänskligheten får latent terroristiska drag. Den som står utanför den självpåtagna sanningen blir en laglös varelse, en pirat, en paria.Eugène de Rastignac, den unge mannen som kunde tänka sig att mörda en mandarin i Kina, enbart genom en tanke som utvecklade sin verkan på ett avstånd av många hundra mil, är en av de ofta återkommande gestalterna i Honoré de Balzacs romansvit som kallas för Den mänskliga komedien. I senare böcker blir Rastignac en förmögen man, han blir minister och greve. Vännen Horace Bianchon däremot blir den främste läkaren i Paris, alltid kunnig, utan en tanke på sig själv. När Balzac dog, i augusti 1850, lär hans sista ord varit: Bianchon. Man får ta det som ett svar på Rastignacs fråga: Fysisk närhet var ingen förutsättning för medlidandet längre. De räckte med en föreställning om närhet, över hur stora distanser som helst.Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap

Den tuffa vandringen i "The Journey 15 dagar i Nepal" blev en omvälvande upplevelse för P4 Extra-gästen Izabella Scorupco. Hon hittade både sin hjärna och en ny vän - sin tältkompis Therese Alshammar. Hos Titti Schultz berättar hon också om sin kärlek till dalmasar och vad som kommer att hända om hon försöker återuppta sångkarriären igen.

Sommarspecialare denna måndag. Lite gott prat om diverse och även ett svar på frågan som alla, eller ja, pyjamaspodden iallafall, har undrat - hur lång tid tar det att göra 150 pizzor?

Rymdteleskopet Gaia - vad vet du om det och vad dess uppdrag är? Vad har det gemensamt med James Webb Space Telescope och vad är kopplingen till Sverige? Vad kan vi göra när vi har data från ett så coolt teles

Vi sitter i Nöjesteaterns bar och njuter av vårsolen när de rutinerade rävarna Cornelius, Krisse och Marcus återvänder. Det blir nyårstraditioner, våra mammors stjärntecken och givetvis ett antal tillfällen där mickar läggs på bordet i antingen eufori eller frustration. För att lyssna på hela avsnittet blir du Patron till TP-Podden.

I två decennier levde Helena med diagnoser som senare skulle visa sig inte stämma. Men när diagnoserna till slut tas bort, finns frågorna kvar. Varför fanns det ingen som räddade den här tjejen? Varför fanns det ingen som förstod henne? Varför lät folk den här tjejen må så dåligt?Helena blev mobbad i skolan och utsattes för sexuella kränkningar av en i skolpersonalen. När hon var 13 år fick hon diagnosen atypisk autism och placerades i särskolan. Tjugo år senare har hon stämt träff med kommunen där hon växte upp. Jag vill fråga hur det kunde gå till så här. Det känns som att tjugo år av mitt liv har stulits och det är ingen som ansvarar för det. Jag vill ha min upprättelse, säger Helena.Diagnosens baksidorI P1 Dokumentär miniserie Återkallad diagnos möter vi barnen som upplevt baksidorna med att växa upp med en diagnos. Vi hör forskarna som ifrågasätter varför vi i Sverige lägger skulden på barnen och som varnar för en framtida skandal.Reporter: Hedvig NilssonProducent: Martin JönssonSlutmix: Bengt PetterssonEn programserie från 2022.

I två decennier levde Helena med diagnoser som senare skulle visa sig inte stämma. Men när diagnoserna till slut tas bort, finns frågorna kvar. Varför fanns det ingen som räddade den här tjejen? Varför fanns det ingen som förstod henne? Varför lät folk den här tjejen må så dåligt?Helena blev mobbad i skolan och utsattes för sexuella kränkningar av en i skolpersonalen. När hon var 13 år fick hon diagnosen atypisk autism och placerades i särskolan. Tjugo år senare har hon stämt träff med kommunen där hon växte upp. Jag vill fråga hur det kunde gå till så här. Det känns som att tjugo år av mitt liv har stulits och det är ingen som ansvarar för det. Jag vill ha min upprättelse, säger Helena.Diagnosens baksidorI P1 Dokumentär miniserie Återkallad diagnos möter vi barnen som upplevt baksidorna med att växa upp med en diagnos. Vi hör forskarna som ifrågasätter varför vi i Sverige lägger skulden på barnen och som varnar för en framtida skandal.Reporter: Hedvig NilssonProducent: Martin JönssonSlutmix: Bengt PetterssonEn programserie från 2022.

Helena är ett av tiotusentals barn som diagnosticerats för en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Två decennier senare försöker hon bli fri. Och hon är långt ifrån ensam. Antalet barn som får en neuropsykiatrisk diagnos som ADHD eller Asperger har ökat under 2000-talet. Men de senaste åren syns en ny trend: allt fler personer som fått en diagnos som barn vill få diagnosen avskriven när de blir vuxna. De här diagnoserna har inte hjälpt mig nåt i vuxenlivet utan de har bara förstört. Det känns som att tjugo år av mitt liv har stulits, säger Helena, 33. Diagnosens baksidorI P1 Dokumentär miniserie Återkallad diagnos möter vi barnen som upplevt baksidorna med att växa upp med en diagnos. Vi hör forskarna som ifrågasätter varför vi i Sverige lägger skulden på barnen och som varnar för en framtida skandal. Reporter: Hedvig NilssonProducent: Martin JönssonSlutmix: Bengt PetterssonEn programserie från 2022.

Helena är ett av tiotusentals barn som diagnosticerats för en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Två decennier senare försöker hon bli fri. Och hon är långt ifrån ensam. Antalet barn som får en neuropsykiatrisk diagnos som ADHD eller Asperger har ökat under 2000-talet. Men de senaste åren syns en ny trend: allt fler personer som fått en diagnos som barn vill få diagnosen avskriven när de blir vuxna. De här diagnoserna har inte hjälpt mig nåt i vuxenlivet utan de har bara förstört. Det känns som att tjugo år av mitt liv har stulits, säger Helena, 33. Diagnosens baksidorI P1 Dokumentär miniserie Återkallad diagnos möter vi barnen som upplevt baksidorna med att växa upp med en diagnos. Vi hör forskarna som ifrågasätter varför vi i Sverige lägger skulden på barnen och som varnar för en framtida skandal. Reporter: Hedvig NilssonProducent: Martin JönssonSlutmix: Bengt PetterssonEn programserie från 2022.

Tjugoåttonde avsnittet av Bakom ryggen – podden där Sebastian Mattsson och en inbjuden gäst pratar bakom ryggen på en annan känd profil, som inte är här och kan försvara sig.Christian Dahlström, journalist och författare, har varit en nagel i ögat för charlatanen Thomas Erikson i flera år. Thomas är mannen bakom den oförklarligt populära "Omgiven av idioter", boken som gjort en ovetenskaplig teori om färger och personligheter alldeles för etablerad bland svenskarna. Nu är Christian här för att berätta sanningen om tramset. Klippning: Lucas Fioretti Fernandez

Det är dags för årets första avsnitt, och det tar lång tid för Åsskar att komma fram till vilket år det egentligen är... Tillslut hjälper Gabriel honom och dom drar igång ett frågeavsnitt där dom försöker sätta ett så bra rekord som möjligt på 10 minuter frågor! Dom pratar om bicicletas, varför Åsskar ogillar tomater, dinosauriesjukdomar, Gabriels alla flyttar, mellannamn och skolturnéer. Dom läser även upp inlägg om kompisar som retas, sjuka släktingar, att hitta sin plats och att bry sig om varandra.  Rösta i KOMEDIFESTIVALEN: https://forms.gle/ygojo28ac4YjNi2MA Produceras av Frälsningsarmén www.kylskåpsradion.se

20 december. Fria Moderata Studentförbundet stör sig på en politisk debatt mer inriktad på spel och tom retorik än på policyförslag och har därför släppt antologin "Tjugo reformer för tjugotalet". Mattias Svensson diskuterar med redaktören Linnea Dubois, vice ordförande för FMSF.

Tjugoåriga Eric Torell med Downs syndrom blev ihjälskjuten av polisen när han en augustimorgon 2018 lekte med ett leksaksvapen ute på gården. Sammanlagt avlossade poliserna 25 skott och ett år senare friades poliserna från alla brottsmisstankar. Vilket ansvar har egentligen polisen? I detta avsnitt av Madestam och Lemne samtalar Jenny Madestam och Marja Lemne med Rune Engström, polis och medförfattare av boken ”25 skott - Dödskjutningen av Eric Torell och polisens ansvar”. Dessutom får vi denna vecka svar på om Magdalena Andersson blir vald till statsminister och i så fall när. I veckans ”Marjas Arga” riktar Marja Lemne stark kritik mot myndigheters dåliga skötsel av datasystembyten och vi uppdateras om det senaste inom samhällsforskningen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Tjugoåttonde delen av vår samtalsserie Bakom kulisserna och vi gräver djupare i förra avsnittets klimatdiskussion. Hur fungerar egentligen klimatångest, kan den väcka oss till handling eller är den som annan ångest förlamande? På vilket sätt ligger ekonomiska förutsättningar till grund för miljöpåverkan? Vad är egentligen greenwashing? Är aktivism vår enda

Veckans recensioner: psykopati som superkraft, podsitcomen stammis och lammis, Pascal Engmans ljugkrönika, matsvinn, underfundighet och alkohol under barnfri vecka.

Tjugo år har gått sedan 9/11 vad har händelsen gjort för avtryck i musik, film, litteratur och tv? Blir det självklart god konst när man gestaltar ett trauma eller får man ens tala i termer av kvalitet? Dagens P1 Kultur är en radioessä. Vi ställer alltså fler frågor än ger svar. Det blir ett sökande samtal om vad 11:e september 2001 egentligen gjorde med kulturen? Vilka spår ser vi i musik, böcker, filmer, TV-serier av terrorattackerna och krigen som följde? Vad håller de olika uttrycken för konstnärlig kvalitet? I samtalet medverkar författaren Ola Larsmo, SRs Mellanöstern-korrespondent Cecilia Uddén och SRs New York-korrespondent Roger Wilson som också sett Spike Lees nya dokumentärserie "NYC Epicenters" på HBO Nordic. Fyra avsnitt som beskriver tiden från 9/11 fram till dagens Covid 19-katastrof. Är det möjligen dokumentären som skildrar traumatiska händelser bäst? I arabvärlden är avtrycken efter 11:e september i kulturen få, det menar den egyptiske författaren Ezzedine Choukri Fishere. Han berättar att inga litterära verk i Arabvärlden har tagit upp skuldfrågan efter 9/11, där finns inget självkritiskt granskande av arabvärlden roll i att uppfostra dessa terrorister. Inte heller i mina egna romaner, medger han. Cecilia Uddén har pratat med honom. Vi hör också den svenska författaren Pooneh Rohi som debuterade med boken "Araben" 2014 om vad händelserna gjorde med hennes identitet och författarskap. När hennes iranska bakgrund över en natt gjorde henne till främling och ordet "muslim" inte längre bara var en beteckning för en religiös tillhörighet. Pooneh Rohis senaste bok heter "Hölje" och handlar om en graviditet och förlossning. De böcker som nämndes i programmet var bl.a.: "Lördag" av Ian McEwan i översättning av Maria Ekman "Frankenstein i Bagdad" av Ahmed Saadawi i översättning av Jonathan Morén "Extremt högt och otroligt nära" av Jonathan Safran Foer i översättning av Hans-Jacob Nilsson "Falling Man" av Don DeLillo i översättning av Rebecca Alsberg. Programledare: Lisa Bergström Producent: Nina Asarnoj

Attacken mot USA den 11 september 2001 brukar räknas som det största terrorattentatet i världshistorien. Bilderna av planen som träffade tvillingtornen på Manhattan i New York kablades ut i internationella medier och chockade världen. Händelsens politiska, sociala och kulturella efterverkningar är svåra att överblicka. Hur ska vi förstå den här händelsen när vi nu ser tillbaka, 20 år senare? Var attackerna den 11 september början på en ny epok, som ofta påstås – eller snarare slutet på en händelsekedja som började långt tidigare? Vilken betydelse hade det att attentatet, via mediernas livesändningar, flyttade in i folks vardagsrum? Och hur hänger attentatet egentligen ihop med USA:s aktuella uttåg ur Afghanistan? Allt diskuteras i premiäravsnittet av Bildningspoddens nya aktualitetsmagasin, Studio Anekdot. Gäster i studion är Frida Stranne, Mohammad Fazlhashemi och Stefan Jonsson. Frida Stranne är doktor i freds- och utvecklingsforskning och lektor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad, samt affilierad forskare vid Svenska Institutet för Nordamerikastudier vid Uppsala Universitet. Mohammad Fazlhashemi är professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala Universitet. Stefan Jonsson är litteraturvetare och professor i etnicitet vid Linköpings universitet. Samtalsledare: Frida Beckman Redaktör och projektledare: Anna Frykholm Producent: Magnus Bremmer Studio Anekdot är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges främsta humanioraforskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

Göteborg fyller 400 år, men vad ger man en 400-åring som åtminstone tror att den har allt? Ina och Kristian ger sig ut på jakt efter den perfekta presenten till Göteborg, och kanske är det dags att göteborgarna äntligen kommer samman?

Våra fyra hjältar återvänder till Riket och anammar ett nytt epitet: Förgörarna.  Rollspelet börjar vid 06:46

En synestetisk katolik och orgelspelande ornitolog med förkärlek för indiska rytmer. Den lika kryptiska som naivistiska mystikern tjusar ännu en bred publik. Låtlista Apparition de Eglise (Uppenbarelse av den eviga kyrkan) Olivier Latry  Poeme pour Mi, 5 L´Epouse Renee Fleming  Fete des belles eaux: 3 Les Fusses (De sköna vattnens fest: Sats 3, Raketerna) Louise Larose  Le Tombeau resplendissant (Den strålande graven) Paavo Järvi   Kvartett vid tidens ände: Sats 4, Mellanspel Martin Fröst  Kvartett vid tidens ände: Sats 8, Lovprisning av Jesu odödlighet Martin Fröst  Regardes des hauteurs (8) (Tjugo betraktelser över Jesusbarnet: Sats 8, Höjdernas betraktelse) Carl-Axel Domenique  Turangalila 3 (Turangalîlasymfonin: Sats 3, Turangalïla I) Seiji Ozawa  Turangalila 6 (Turangalîlasymfonin: Sats 6, Kärlekssömnens trädgård) Seiji Ozawa   Loriot (Fågelkatalogen: Sommargyllingen) Yvinne Loriod