Podcasts about sigrid comb

Gunnar Bolin programleder veckans Lundströms Bokradio där vi bokcirklar om Joseph Roths 1920-talsklassiker Höger och vänster. Gäster är Sigrid Combüchen och Emi-Simone Zawall. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I veckans Lundströms Bokradio läser vi Joseph Roths mellankrigsroman ”Höger och vänster” som kom i svensk översättning 2023. Roth, som kanske är mest känd för romanen ”Radetzkymarschen”, föddes år 1894 i Brody, i utkanten av det Habsburgska kejsardömet, som då hette Österrike-Ungern. Joseph Roth var en framgångsrik judisk journalist, som senare bosatte sig i Berlin, där han även var verksam som författare. Hans roman ”Höger och vänster” kom ut på tyska 1929. I berättelsens centrum återfinns den tyska borgerliga familjen Bernheim, och boken kretsar kring finansvärlden,modernitet i mellankrigstiden och judisk identitet. Joseph Roth dog i Paris 1939. Våra två läsare i studion är författaren Sigrid Combüchen och Emi-Simone Zawall, översättare och kritiker.Joseph Roths Höger och vänster är översatt till svenska av Bertil Roth och Staffan Vahlquist.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Gunnar BolinProducent: Andreas Magnell Ljuddesign: Helene Alm

Internationell författarscen 24 januari 2008.

Bekvämt och behändigt lockas vi in i famnen på de stora techjättarna på internet. Vi ger dem vår tid och uppmärksamhet. Mycket av livet händer online. Det är där många pratar, bråkar och blir kära. Författaren och journalisten Andreas Ekström menar i sin nya bok att den digitala revolutionen har blivit en bekvämlighetens tyranni.Men bekvämligheten och bristen på tålamod märks också i den fysiska tillvaron. Vad gör den omedelbara behovstillfredsställelsen med oss och våra relationer? Och med vår förmåga att ta till oss sådant som kräver lite tålamod - konst och litteratur till exempel.Det diskuterar vi i Filosofiska rummet: En bedövande bekvämlighet med Melina Tsapos som är filosof och kognitionsvetare, Sigrid Combüchen författare och Andreas Ekström, författare till boken Bekvämlighetens tyranni. Programledare Lars Mogensen. Research Paulina Witte. Producent Thomas Lunderquist.

En favorit i repris från Kulturlivet med Gunnar Bolin. Här med författaren Sigrid Combüchen som håller tangodansaren Osvaldo Zotto som en av de främsta. Hon har älskat tango sedan barnsben: "Tangon förkroppsligar i sin oerhörda mångsidighet väldigt mycket av vad jag känner och tänker och känt och tänkt, alltid" OSVALDO ZOTTO EN LEGENDARISK TANGODANSAREOsvaldo Zotto (1963-2010) föddes i Argentina och växte upp i ett område i Buenos Aires som präglades av tangodans. Zotto utvecklade sin egen stil och blev ett av dom största namnen inom tango känd för sin minimalistiska, eleganta och känslosamma stil. Han och mångåriga danspartnern Lorena Ermocida var också omtyckta tangolärare. Under många år var dom även ett par privat. Osvaldo Zotto dog av en hjärtattack i sitt hem i Buenos Aires 2010.FÖRFATTAREN SIGRID COMBÜCHEN BEUNDRAR ZOTTOS PERFEKTION Sigrid Combüchen är författare och kulturjournalist. Hon var 18 år när hon debuterade som författare 1960 med romanen "Ett rumsrent sällskap" och har sedan dess gett ut ett stor antal böcker, exempelvis "Korta och långa kapitel", "Byron, en roman", "En simtur i sundet", "Den umbärliga en bok om Ida Bäckmann" och "Sidonie och Nathalie". Sigrid Combüchen har fått många litterära utmärkelser och 2010 belönades hennes "Spill. En damroman" med Augustpriset.I avsnittet medverkar också litteraturvetaren, kulturskribenten och tangoexperten Fredrik Agell.GUNNAR BOLIN KULTURJOURNALIST PÅ SVERIGES RADIOProgramledare Gunnar Bolin är mångårig medarbetare på Sveriges Radio och har arbetat på kulturredaktionen sedan 1989. Förutom otaliga radioinslag har han också skrivit två böcker: Hovjuvelerarens barn och Bibliotekarien i Magdeburg.Producent: Maria Götselius

Redaktionen som består av Ludvig Josephson, Kerstin Wixe, Mina Benaissa, Anna Tullberg och Joseph Knevel delar med sig av sin sommarboktips. Ludvig Josephson tipsar om: Carson McCullers Balladen om det sorgsna kaféet och sju noveller. Salvador Dalís hemliga liv. Alfred Döblins Berlin Alexanderplatz Lion Feuchtwangers Oppermanns  Kerstin Wixe tipsar om:  Kristin Lavransdotter Sigrid Undset Kerstin Ekmans Gubbas hage Sara Lidmans Järnbaneepos (5 böcker ) John Le Carré  - Spionernas arv & Mullvaden & Den lilla trumslagarflickan Yvonne Hirdmans Lent kändes regnets fall mot min hand medan barnen brann i Berlin Joseph Knevel tipsar om:  Mare Kandres I ett annat land Dario Fos Fladdermössens by: mina första sju år och några till Anita Desais I säkert förvar Thomas Bernhards Gå Anna Tullberg tipsar om:  George Saunders Lincoln i Bardo Jacqueline Woodsons Brun flicka drömmer. Graham Swifts Mödrarnas söndag  Mina Benaissa tipsar om:  Agneta Pleijels Doften av en man Isabelle Ståhls Just nu är jag här Sigrid Combüchens Sidonie & Nathalie Aleksander Motturi Broder Tjänarinnans berättelse & Alias Grace av Margaret Atwood

Vad tycker våra bokcirklar och jurymedlemmarna om den nominerade romanen? Sigrid Combüchens "Sidonie & Nathalie från Lofoten till Limhamn" är historien om två franska kvinnor, väldigt olika, men sammanförda av kriget, som flyr över Östersjön 1944 för att skapa sig ett nytt liv i Sverige. Parallellt berättas historien om Nathalie som runt sin 90-årsdag blickar tillbaka på flykten och på det liv som kom efter det i form av rikedom, barn och barnbarn. Samtidigt som något för alltid är förlorat. De fyra bokcirklarna Livets stora cirkel, In vino veritas, "Salongen och BokTrädet utgör årets romanprisjury. Bokcirklarnas representanter Wilhelm Åkesson, Maria Pålsén, Hillevi Setrinen och Nadine Alvarado har samlats i studion för att diskutera vad de tycker om Sigrid Combüchens "Sidonie & Nathalie Från Limhamn till Lofoten". Programledare: Mina Benaissa Producent: Thorbjörn Karlsson

Bombhot, bröd, binge-watching & banditer. Nordegren & Epstein är borta på planeringsdag och därför repriserar vi fyra inslag från januari 2018. Bombhot När ska bombhot tas på allvar och hur vet man när det är dags att utrymma en byggnad? Gäst: IT-brottsutredaren Anders Ahlqvist, Polisen. Serieknarkande  Ger det fortfarande dåligt samvete att titta på en tv-serie i stället för att läsa en gammal hederlig bok? Eller är tv-serien som kulturyttring nästan ikapp romanen nu? Gäst: Sigrid Combüchen, författare. Sötat matbröd Frågan om brödets sötma väcker starka känslor hos våra lyssnare. I studion möts mathistorikern Gunilla Englund och Maria Sitell från Brödinstitutet. Gängkriminalitet Dödsskjutningarna fortsätter och polisen har sagt att man på egen hand inte kan få ett slut på dem. Kan Robert Lyck, ordförande för Kris i Södertälje, bidra med idéer om hur vi kan göra för att få unga kriminella att ändra bana? Programledare: Gunnar Bohlin, Louise Epstein och Thomas Nordegren. Producenter för ordinarie utsändningar: Helena Huhta & Jon Jordås.

Litteraturbaren med Sigrid Combüchen och Mi Tyler var en klar succé. I LYRAN #9 bjuder vi på Sigrid backstage - om bl a tango, Wagner och varför hon är en smygpoet... Dessutom den fantastiska historien om hur Paul Éluards dikt Liberté distribuerades av Royal Air Force(!) 1942. Niklas Törnlunds dikt "Den sjungande kometen" tillför ett astronomiskt perspektiv på poesin. Välkommen att fånga LYRAN!

Den 23 oktober avslöjades årets Augustpris-nominerade böcker inför en stor publik på Scenkonstmuseet i Stockholm. Minuterna efter att de avslöjats intervjuade Daniel Sjölin de nominerade författarna Fatima Bremmer, Sigrid Combüchen och Per Wirtén om Europa, vänskap och pionjärer. Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen. Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström, Fatima Bremmer. Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater, Per Wirtén. Augustpodden produceras av Fascinera. Augustpriset presenteras i samarbete med Elite Hotels och PostNord. Läs mer om Augustpriset på www.augustpriset.se

Hurra! Augustmånaden är i full swing och i år är vi ambassadörer för årets skönlitterära bok, men inte låter vi det hindra oss från att prata om alla 18 nominerade böcker. Ja, ni läste rätt – vi pratar om samtliga nomineringar. Inte för att vi läst alla, men inte låter vi sådan hindra oss. Och här nedan kan ni läsa juryns motiveringar till alla böcker.Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru, Norstedts Med en originell och ödesmättad dramaturgi skildrar Johannes Anyuru den händelsekedja där samhällsväven i ett samtida och framtida Sverige bryter samman och lämnar öppet för terror och repression. Med poetisk fördröjning gestaltas den individuella utsattheten i en värld med krympande livsutsikter och en uppfordrande undran över verkan av människors handlingar. Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen, Norstedts Två kvinnor är på flykt i andra världskrigets slutskede. Utblottade och utlämnade åt sina mest grundläggande behov, söker de sig med skärpta sinnen genom det främmande. Sigrid Combüchens språk skapar verkligheten i hela dess detaljrikedom, smyger tätt inpå kropparna och fångar minsta skiftning i blickar och tonfall. Det är världen av igår vi ser, och, såsom i en spegel, vår egen. Hastigheten, Jörgen Gassilewski, Albert Bonniers Förlag Hastigt och säreget slänger Gassilewski oss in i ett av mänsklighetens mörkaste ögonblick, folkmordet i Rwanda 1994. Samma historia berättas om och om igen med olika känslostämningar, utsiktspunkter och berättarjag. Våldet i folkmordet smyger sig succesivt in i texten och är i slutet av boken helt närvarande. En intensiv berättelse om mänsklighet, om nedärvt och kolonialt skapat hat, men också om beroendet av de nära relationerna. Just nu är jag här, Isabelle Ståhl, Natur & Kultur På en återhållen, rytmisk prosa gestaltar Isabelle Ståhl människans främlingskap i ett intensivt närvarande och alltmer uppslukande nu; ett samtida Stockholm där den unga kvinnan Elises liv fylls av sms-jobb, planlösa studier och Tinder. I flödet framträder ibland en människa att greppa tag i, men enklast är icke förpliktigande möten och Valium är den mest pålitliga vännen. Rosor skador, Jenny Tunedal, Wahlström & Widstrand Alzheimers sjukdom. Demens. Vem och vad blir kvar när en människa förlorar sitt språk, sina minnen, sin identitet? Jenny Tunedal skriver om en dotter som frågar sin mor ”Minns du min mamma?” och får svaret ”Nej”. Detta ”nej” tvingar ner språkfilosofin och de litterära citaten på avdelningsgolvet och får kung Lear att hasa genom vårdboendets korridorer.  I Rosor skador bär en komplex poetisk form fram de allra starkaste av känslor. I en skog av sumak, Klas Östergren, Natur & Kultur Han kom som en vindpust från en vuxnare värld och hade hala brogueskor på fötterna. Dan Schoultze är en gentleman. Hans syster Hellen är hippie. Dans skolkamrat Kenneth är formad av folkhemmet.  Under en sjuttiotalssommar flummar de under dunkla skyar. Brideshead Revisited i en villa i Bromma. Klas Östergrens romanbygge har det mogna mästerskapets självklara linjeföring. Men under golvet löper lönngångar och strömmar mörka källådror.   Nominerade till Årets svenska fackbok Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström, Fatima Bremmer, Forum Ett levande porträtt av en tid och av en person, som var undersökande journalist, äventyrare, barlejon, med en livslång förbjuden kärlek till en annan kvinna. En bok om att skriva och leva till varje pris. Frågor jag fått om Förintelsen, Hédi Fried, Natur & Kultur En tunn liten bok, med skenbart enkla frågor om det mest ofattbara. En rak och levande bok som... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Joyces Dublin, Cartarescus Bukarest och Austers New York. Inom litteraturen är staden den manlige författarens domän. Gabriella Håkansson undersöker hur det blev så och varför det fortgår. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under texten tipsar Gabriella Håkansson om litterära stadsskildringar.När uppstod romanen – och varför blev den så framgångsrik? Frågan är omtvistad. Det finns inget givet svar. Det vi däremot med säkerhet vet är var romanen uppstod. I ”The Cambridge Companion to City Literature” konstaterar man att genren slog igenom i de europeiska storstäderna under 1700-talet och att den intimt hängde samman med det urbana livets framväxt. Särskilt populär blev den i London, där den nya borgerligheten satt och läste på kaffehusen. Kanske var den också ett uttryck för den upplysningsfilosofiska tanken att kunskap gick att få via iakttagelser och upplevelser? Romanen tog sig ju an att beskriva och koda det moderna stadslivet så att läsarna kände igen sig och kunde ta lärdom. Författarna, ja, de såg sig själva som betraktare, deras uppgift var att avläsa och tolka staden och det speciella liv som frodades där. James Boswell åkte runt i vagn i London och beskrev vad han såg på gatorna, medan William Hazlitt rapporterade från boxningsmatcher och krogar. Men stadsskildringarna var inte bara positiva. Prostitutionen, smutsen och sedeförfallet tog redan från början stor plats. Man kan säga att genren pendlar mellan liberala hyllningar till det fria stadslivet och en konservativ civilisationskritik som längtar tillbaka till landsbygdens värderingar. Romantikern William Wordsworth är redan 1820 alienerad i folkmyllret, och tjugo år senare sätter Edgar Allan Poe i novellen ”Mannen i mängden” ord på medelklassens fruktan för att uppslukas av den anonyma massan. ”Denne gamle man”, skriver Poe om främlingen som tvångsmässigt vandrar på Londons gator, ”är Brottets urtyp och genius. Han vägrar vara ensam. Han är mannen i mängden.” Just identitetslösheten kommer vid sidan av det sociala engagemanget att bli en stark trop inom stadslitteraturen. Charles Baudelaire utvecklar flanörprosan och ger i sina dikter uttryck för en stark känsla av exil när han promenerar i sin stad. Han sörjer det gamla Paris som rivs och upplever stadsförnyelsen som ett våld mot sin egen person. När Walter Benjamin långt senare analyserar Baudelaire så menar han att poetens inre har blivit ett med stadens yttre, stadens geografi har blivit själens geografi. "Han vägrar vara ensam. Han är mannen i mängden.” Den alienerade flanören söker frälsning hos kvinnan. Att försöka erövra henne sexuellt kan temporärt bota känslan av främlingskap. Och från mitten av 1800-talet och framåt blir det ett stående inslag i stadslitteraturen att skildra män som jagar kvinnor. Vid samma tid sitter Charles Dickens och Victor Hugo och kartlägger klasskillnader och sociala orättvisor, och skriver romaner som nu till lika stor del handlar om staden som om människorna. Om staden och författaren smälte samman under 1800-talet så kan man säga att staden och litteraturen, särskilt romanen, vid sekelskiftet 1900 har ingått i symbios. Gator och torg flyttar in i fiktionen samtidigt som litteraturens figurer har flyttat ut i verkligheten. Man ordnar besök i döda författares bostäder, sätter upp minnesplaketter på viktiga adresser och går på vandringar i romankaraktärers fotspår. Med modernismen exploderar stadslitteraturen och man kartlägger hela städer litterärt, kanske för att annektera dem och knyta dem till det egna författarskapet. Vi talar om Belyjs Petersburg, Joyces Dublin, Durrells Alexandria, lite senare Pessoas Lissabon och Mahfouz Kairo, och idag läser vi om Cartarescus Bukarest och Austers New York. Som framgår är genren könad. Stadsromanen har nästan enbart gett uttryck för mäns erfarenheter. I boken ”Desire and domestic fiction – a political history of the novel” skriver litteraturprofessor Nancy Armstrong att könen i början av 1700-talet kom att hänvisas till skilda domäner. Mannen styrde över det offentliga, medan kvinnan härskade över hemmet. Hemmafrun, eller hemmakvinnan, kom varken att betraktas som en riktig medborgare eller som en vuxen människa. Hennes rörelsefrihet begränsades, liksom hennes möjlighet till bildning. Att, gå, resa, tänka och skriva blev manligt kodat – medan motsatsen: sitta still och hålla på sin dygd uppfattades som feminint. Det föll sig naturligt att de kvinnliga författarna därför undvek staden som romanämne, och istället skildrade hemmet och allt som rörde det så kallade lilla livet. Känslor, romantik, relationer och - beteendemönster. Samtidigt som Wordsworth kände sig alienerad iakttog Jane Austen de sociala koderna i samhället och skildrade kvinnors ofrihet, och när Baudelaire flanerade i Paris så skrev Charlotte Brontë ”Jane Eyre”, som till stora delar utspelar sig i ett hus på landet. På samma sätt revolutionerade George Eliot romankonsten med ”Middlemarch”, en samhällskritisk folklivsskildring, från provinsen, medan Dickens målade upp den ena Londonfresken efter den andra. Den här tematiska uppdelningen mellan manligt och kvinnligt, inne och ute, tycks ha hållit i sig. Få av de kvinnliga modernisterna har ägnat någon tid åt geografin. Och tittar man på några av de senaste årens mest uppburna kvinnliga författare – Lina Wolff, Kristina Sandberg, Lena Andersson och Sigrid Combüchen till exempel – så skriver de böcker som mestadels rör relationer, utspelar sig inomhus och tematiserar kvinnors ofrihet. På andra sidan skranket får författare som Orhan Pamuk och Patrick Modiano, som inlemmar sig i stadslitteraturens traditionella fåra, Nobelpris. Inget fel i det, men det är viktigt att vara medveten om vilken historisk kontext som skänker status till viss litteratur, men inte till annan. Allt sedan kvinnor och män började skildra olika geografiska domäner så har kvinnors litteratur tenderat nedvärderats och deras ämnen setts som en andra rangens tematik förknippad med det låga, ointellektuella och kommersiella. Ett spännande undantag från den här dikotomin är Virginia Woolf. Nästan alla hennes böcker har en geografisk förankring. Ofta är det London som är spelplatsen och som litteraturprofessor Lisbeth Larsson skriver i sin lysande bok ”Promenader i Virginia Woolfs London”, så är hela författarskapet fyllt av geografisk rörelse och kartografi. Det mest slående är kanske att gåendet för Woolf inte tyngs av alienation och civilisationskritik som hos samtida manliga modernister som T S Eliot och Ezra Pound, utan är något extatiskt och frigörande. I de tidiga romanerna är staden en kreativ och nyskapande mötesplats där drömmen om framtiden gestaltas. Det är där den nya kvinnan ska framfödas - och det frigjorda mötet mellan könen ska ske. Gatorna är kartlagda och annekterade av manliga kollegor. Men i den postumt utgivna ”Mellanspel” har staden som frigörande kraft försvunnit. London, skriver Larsson, är ett svart hål av patriarkala krafter där ingen kvinna längre går säker, och kanske är det svaret på varför så få kvinnliga författare placerar sina intriger utomhus. Det kollektiva minnet rymmer inte kvinnors historia, utan vittnar i all tysthet om instängdhet och våld. Gatorna är kartlagda och annekterade av manliga kollegor. Traditionen späckad av saker kvinnor aldrig tillåtits göra. Men saker förändras. Idag ger sig unga feminister ut på urbana promenader för att kartlägga och ta tillbaka det offentliga rummet, man sätter upp minnesplaketter där kvinnor levat och verkat, och uppmärksammar den oskrivna historien. Inom alla konstarter visar kvinnor ett växande intresse för staden som objekt. Med stor sannolikhet kommer andelen kvinnliga litterära stadsskildringar att öka, men historien visar ju också att manliga områden som erövras av kvinnor blir nedvärderade och förlorar sin status. Kommer detta också ske med stadslitteraturen? Svårt att säga. Med fler kvinnor som tar steget ut och bryter den traditionellt könade uppdelningen av romanämnen, kommer vi garanterat få en helt ny bild av staden – och kanske också vad det innebär att leva i den. Litteraturlista The Cambridge Companion to the City in Literature, edited by Kevin R. McNamara, Cambridge University Press, 2014. Desire and Domestic Fiction, A Political History of the Novel, Nancy Armstrong, Oxford University Press, 1987. Promenader i Virginia Woolfs London, Lisbeth Larsson, Atlantis, 2014. Gabriella Håkansson tipsar om stadsskildringar Daniel Defoe – Moll Flanders (1722) översatt av Gösta Olzon, Modernista, 2015. James Boswell, Dagbok i London 1762-1763, Natur&Kultur, 1951. William Wordsworth, Vistelsen i London, (1800) tolkad av Gunnar Harding i ”Och drog likt drömmar bort – Coleridge, Wordsworth och deras epok”, W&W, 2000. Edgar Allan Poe, Mannen i mängden, (1845) översatt av Paul Soares, ”Rummet, Virveln och Den Döda Flickan”, Vertigo, 1999. Charles Baudelaire – Det ondas blommor, (1857), andra upplagan som inkluderar det för stadslitteraturen så betydelsefulla avsnittet Tablaux Parisien/Parisbilder utkom 1862),översatt av Ingvar Björkeson, Norstedt, 1986 och i nyutgåva 2014 på Natur & kultur. Gerard Nerval, Aurelia, (1855)översatt av Sigfrid Lindström, Tiden, 1953. Emile Zola, Nana, (1880)översatt av J. Gunnarsson, Niloe, 1970. Andre Breton, Nadja, (1928), översättning Lasse Söderberg, Pequod Press, 1996. Virginia Woolf, Åren, (1939), översättning av Margareta Backgård, H-ström, 2016. Ernesto Sabato, Tunneln(1948), översatt av Peter Landelius, Lind&Co, 2011. Lawrence Durrell, Alexandriakvartetten, (1957-1960), översatta av Aida Törnell, Norstedt 2012. Naguib Mahfouz, Kairotrilogin, (1956-57), översatt av Ingvar Rydberg och Kerstin Eksell, Rabén&Sjögren, 1990-91. Paul Auster, New York-trilogin, (1985-86)översatt av Ulla Roseen, Norstedt, 2011. Zadie Smith, Vita tänder, (2000), översatt av Erik Andersson, Albert Bonniers, 2001. Roberto Bolaño, De vilda detektiverna, (1998)översatt av Lena E. Heyman, Tranan, 2007. Orhan Pamuk, En främmande känsla,(2014) översatt av Mats Müllern, Norstedt, 2016.

Vi dissekerar den nya HBO-serien Divorce med Sarah Jessica Parker och intervjuar författaren Geir Gulliksen som skrivit den hyllade skilsmässoromanen Berättelse om ett äktenskap. Lyssna på hela fredagens P1 Kultur med Mona Masri härSkilsmässan är ett tema som ständigt återkommer i litteratur, musik och film och populärkultur - från romantikern Lord Byron till dagens realtidsdrama i "Brangelinas" separation. Nästa vecka har tv-serien Divorce med Sarah Jessica Parker i huvudrollen premiär. Vad är skilsmässan i dessa skildringar - ett blödande hjärta eller ett frihetsprojekt? Samtal med Maria G Francke, Sydsvenskan, och Sigrid Combüchen, författare.Och varför är det litterärt intressant att undersöka ett uppbrott mellan två människor - vad kan man få syn på där? Det frågar vi författaren Geir Gulliksen, just nu aktuell med den hyllade romanen Berättelse om ett äktenskap.  Programledare: Mona Masri Producent: Eskil Krogh LarssonKulturnytts Anneli Dufva recenserar "Berättelse om ett äktenskap" här

Grr argh!  Till årets första avsnitt har vi läst Färjan av Mats Strandberg. Om du inte har gjort det och absolut inte vill veta något om vad som händer innan, ska du kanske försöka hia dig lite, för vi diskuterar boken ganska så ingående (men utan att avslöja allt för avgörande moment så klart). Men alltså, VARFÖR har du inte läst den än? Se så – ut med dig och köp eller låna av en kompis eller logga in på bibblan och ladda hem den som e-bok nu. På en gång.Men det är inte bara huggtänder på Östersjön vi pratar om, vi viger faktiskt hela avsnittet åt blodsugare och de hjätar som räddar oss från dem. Katta blir tårögd när hon fangirlar övar Buffy och Sofia blir förbannad på istervampyrer som glittrar i solljus (VEM blir inte det?) och vi avslutar med kioskvältaren: HUR uttalas egentligen David Bowies efternamn? Sofia vet och hon är INTE imponerad över alla som säger fel (hint: Katta är en av dem). Recension: Mats Strandberg, Färjan Boktips: Inger Edelfeldt – Skuggorna i spegeln Övriga böcker som diskuteras: Sigrid Combüchen, Den umbärliga Marie Lu, Legend Anne Rise, En vampyrs bekännelse Charlaine Harris, Böckerna om Sookie Stackhouse (ja, True Blood alltså) Stephanie Meyer, Twilight-sagan Andra tidsfördriv: Buffy the Vampire Slayer Supernatural True Blood Låt den rätte komma in What we do in the Shadows 30 days of night Shaun of the Dead The Walking Dead The Lost Boys Blade Labyrinth Dogma iZombie Dawn of the dead (2004) The Strain Och som bonus får ni denna... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Är det mängden ansvar man axlar som avgör hur vuxen man är, eller är man vuxen när man är vad andra förväntar sig av en att vara? Under ungdomsåren tilltar oftast en insikt om att man måste ta ansvar för sin egen person. Så småningom måste man kanske rentav måste börja ansvara för andra, till exempel sina eventuella barn eller åldrande föräldrar. Är det mängden ansvar man axlar som avgör hur vuxen man är, eller är man vuxen när man är vad andra förväntar sig av en att vara? Detta diskuterar två just myndiga gymnasister, Joy Mbatha och Lo Owman Foster, med filosofiska praktikern Tulsa Jansson, 44 år och författaren Sigrid Combüchen, 71 år. Programledare är Lars Mogensen, 50, producent Thomas Lunderquist, 44. Författaren Sigrid Combüchen, 71, filosofiska praktikern Tulsa Jansson, 44 och nyss myndiga gymnasisterna Joy Mbatha och Lo Owman Foster funderar på vad en vuxen är för varelse, under ledning av Lars Mogensen, 50.

I SVT:s Agenda i söndags talades det om att allt fler jobb försvinner när datorerna tar över. Nanna Johansson har testat teorin genom att konstruera en robotversion av Lilla drevet. Ola Söderholm är sist i Sverige med att tycka till om det stora kulturbråket. Han anser att det fokuserats för mycket på Knausgårds och Witt Brattströms artiklar och för lite på teorin Sigrid Combüchen lade fram i P1 om att vår tids brist på syndiga sexuella avvikelser förstör kulturdebatten. Liv Strömquist tycker att det är dags att ersätta kulturmannen-debatten med finansmannen-debatten. Det här är sista avsnittet för säsongen. Men sommaren kommer inte innebära en total Lilla drevet-torka. Förutom fyra best of-poddar kommer det även släppas två nya avsnitt under Almedalsveckan. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Så obegripligt. Vad är hemligheten bakom den långa kärlekshistorien mellan barnboksfigurerna Mamma Mu och Kråkan? Eller hon som älskade Gustaf Fröding ett helt liv - varför fick hon bara skit i eftermälet? Och är det möjligt att tänka sig att man kan ligga två i en kista när man nydött? Möt författarna Jujja Wieslander, Sigrid Combüchen och Staffan Westerberg. Och så erbjuder vi dig en plats i boksigneringskön på litteraturfestivalen i Edinburgh. Hur mycket ska man älska en författare? Hur nära ska man komma personen bakom verket? En del läsare nöjer sig med ett svalkande avstånd och en autograf på försättsbladet. Roger Wilson har besökt litteraturfestivalen i Edinburgh och träffat Liz och Karen i en kö för boksignering.  Andra vill komma närmare, vill skriva ihop författarens liv med sitt eget och rentav upprätta en kärleksrelation. Så var det för Ida Bäckmann, som ägnade mycket av sin livsenergi åt att komma nära Gustaf Fröding. Men kvittot efter affären innehöll mest - förakt. Vår reporter Jenny Teleman kavlar upp ärmarna och tar itu med denna kärleksgåta, och tar hjälp av Sigrid Combüchen, aktuell med boken Den umbärliga. Hur står genomsnälla Mamma Mu ut med den vresiga och självupptagna Kråkan? Jujja Wieslander försöker lägga ut några ledtrådar, och berättar om sin väg tillbaka till figurerna efter maken och arbetskamraten Tomas Wieslanders död. Och både döden och kärleken är centrala teman för teatermannen och författaren Staffan Westerberg. Som kommer förbi och läser lite ur sin nya diktsamling Hoppla.

Vinnaren av årets litteraturpris till Astrid Lindgrens minne gick till Barbro Lindgren! Kritiken samtalar om pristagarens böcker med författaren Sigrid Combüchen, Anneli Dufva, Mattias Berg, Lydia Farran-Lee och Karsten Thurfjell som direktrapporterat från cermonien timmen innan. Astrid Lindgren är också upphovet till veckans Verk som värker - Ulla Lundqvist berättar om hur Pippi Långstrump kom att lägga grunden för hennes livsgärning som författare, litteraturkritiker och litteraturvetare. Och nu har Wes Andersons film The Grand Budpest Hotel haft premiär, en redan hyllad och prisad film som regissören säger är inspirerad av den judisk-österrikiske författaren Stefan Zweig. Med hans självbiografiska Världen av igår - som kom ut  i nyutgåva häromåret - för ögonen, diskuterar Kritiken filmen. Programledare: Gunnar Bolin

Författaren Sigrid Combüchen, 71, filosofiska praktikern Tulsa Jansson, 44 och nyss myndiga gymnasisterna Joy Mbatha och Lo Owman Foster funderar på vad en vuxen är för varelse, under ledning av Lars Mogensen, 50. Under ungdomsåren tilltar oftast en insikt om att man måste ta ansvar för sin egen person. Så småningom måste man kanske rentav måste börja ansvara för andra, till exempel sina eventuella barn eller åldrande föräldrar. Är det mängden ansvar man axlar som avgör hur vuxen man är, eller är man vuxen när man är vad andra förväntar sig av en att vara? Detta diskuterar två just myndiga gymnasister, Joy Mbatha och Lo Owman Foster, med filosofiska praktikern Tulsa Jansson, 44 år och författaren Sigrid Combüchen, 71 år. Programledare är Lars Mogensen, 50, producent Thomas Lunderquist, 44. Lyssna också på P1-programmet Tendens serier om ålder och vuxenhet:

Var går gränsen mellan fiktion och verklighet? Kan en författare ta sig vilka friheter som helst? Alltså blanda verkliga händelser och namn i en roman utan att läsarna känner sig lurade? I tisdagens upplaga av Bolin i P1 möter vi den kritikerrosade författaren Sigrid Combüchen som förra året vann Augustpriset för sin roman "Spill". Vi gästas även av etnologen Ella Johansson och gräver ner oss i svenskarnas naturvurm.Ämnet väckte nämligen en hel del diskussioner på redaktionen. Det visade sig att de något yngre redaktionsmedelmmarna kände många kompisar som redan innan 30 hunnit skaffa sig en kolonilott där det odlas egen potatis, sallad och rensas ogräs.Vad handlar det här om? Är vi trötta på innerstadshetsen och våra ständigt uppkopplade liv? Är det så att vi söker oss tillbaka till naturen? Eller är kolonilotten bara ännu en statusgrej som den stressade storstadsmänniskan ska hinna med och gärna visa det för sin omgivning genom att lägga upp bilder på nyodlade tomater på Facebook?Jenny Hertzman är en av de unga tjejer som haft en odlingslott sedan 22-års ålder. Hon tar cykeln förbi lotten innan jobbet på morgonen och njuter av vildhallon och svamp på väg hem. Dessutom pratar vi med Marika Lagercrantz som blivit utnämd till nytt kulturråd i Berlin! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Författaren Sigrid Combüchen samtalar med Maarja Talgre om sin nya framgångsrika roman Spill. En damroman om den unga Heddas liv på 30-talet. Om lust och plikt och striden mellan ett CV och ett liv. Sigrid Combüchens nya roman "Spill" får både recensenterna och läsarna att brista ut i jubelrop. Berättelsen om den unga Heddas liv på 30-talet utgår från Professorsstaden i Lund med dess stora jugendvillor där maken gjorde karriär och frun var instängd med serviserna. Hedda bryter upp - men till vad? Maarja Talgre har åkt till Sigrid Combüchen som är bosatt i Heddas kvarter för att diskutera romanen, patriarkatet och kärlekens illusioner.

Våren har stärkt greppet om den norra hemisfären, men i år är det inte bara fåglarna som kvittrar. Mikrobloggen Twitter (kvitter), nätgemenskapen Facebook och en uppsjö andra plattformar och kommunikationsverktyg under den sammanfattande beteckningen sociala medier har gjort vår möjlighet att meddela oss med varandra bokstavligen gränslös. Bra eller dåligt? I en fristående fortsättning på förra veckans samtal i Filosofiska rummet, Kunskapssamhället 2.0, sammanträder idag ett nytt gäng debattörer: Sigrid Combüchen, författare, Eva Engquist, vicerektor vid Malmö högskola och Andreas Ekström, kulturjournalist. Programledare: Lars Mogensen. Producent: Thomas Lunderquist.